Sök i Ratio Lex

Angående jordbruksförsök m. m

1937-03-05 · 137 sidor, varav 126 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 126 av 137 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:249, Angående jordbruksförsök m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Kr 249.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående jordbruksförsök

m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Då

jag nu går att för Kungl. Majits prövning anmäla vissa frågor rörande

försöksverksamheten på jordbruksområdet torde jag få erinra, att efter förslag

av Kungl. Majit i proposition nr 167 till 1936 års riksdag riktlinjer för

dylik verksamhet godkändes av riksdagen men att riksdagens beslut jämväl

innebar avvikelser från förslaget och att i beslutet förutsattes ny utredning

på vissa punkter att föreläggas 1937 års riksdag. I anledning därav har så
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

dan utredning genom departementets försorg verkställts. Vidare hava i samband

därmed upptagits frågor, som innefatta en närmare reglering i vissa

hänseenden av statsmakternas beslut år 1936 angående försöksverksamheten

på jordbrukets område m. m.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 18 december 1931 givna bemyndigande tillkallades

av chefen för jordbruksdepartementet för utredning angående en mer

enhetlig organisation av försöksverksamheten på bland annat växtodlingens

område såsom utredningsmän (här kallade 1931 års utredningsmän) föreståndaren

för statens centrala frökontrollanstalt professorn B. O. H. Witte,

vice ordföranden i Skaraborgs läns hushållningssällskap godsägaren O. A.

Carlander, Blombacka, avdelningsföreståndaren vid Sveriges utsädesförening

numera professorn fil. dr E. Å. Åkerman, Svalöv, och dåvarande t.f.

föreståndaren numera föreståndaren för jordbruksavdelningen vid centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet professorn K. G. U.

Sundelin. Utredningsmännen avgåvo jämte tillkallad sakkunnig för trädgårdsförsöken

den 16 december 1933 betänkande med utredning och förslag

rörande organisationen av försöksverksamheten pä växt- och trädgårdsodlingens

område (stat. off. utr. 1934:4).

Vidare tillkallades av departementschefen jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 25 januari 1935 såsom utredningsman dåvarande statssekreteraren,

numera landshövdingen C. Mannerfelt (här benämnd 1935 års utredningsman)

för att verkställa fortsatt utredning om dels ifrågasatt samband

mellan lantbruksförsöksverksamheten och lantbrukshögskolan, dels särskiljande

av å ena sidan upplysnings- och propagandaverksamheten samt å

andra sidan den egentliga forsknings- och försöksverksamheten på betes- och

vallodlingens samt mossodlingens områden ävensom föreningsväsendets bibehållande

för sistnämnda slag av verksamhet, dels ock anordnandet av husdjursförsöksverksamhet.

För att med utredningsmannen överlägga i avseende

å frågor angående lantbruksförsöksverksamheten tillkallade departementschefen

den 29 april 1935 ledamoten av riksdagens andra kammare

lantbrukaren E. A. Gustafsson, Vimmerby, disponenten O. V. E. Risberg,

Hasselfors, föreståndaren för svenska betes- och vallföreningen dr. phil. A.

Elofson, professorn Sundelin samt föreståndaren för svenska mosskulturföreningen

fil. lic. G. A. Rappe. Utredningsmannen avlämnade dels med skrivelse

den 13 juni 1935 betänkande angående husd furs försöksverksamhetens

organisation (stat. off. utr. 1935: 29), dels med skrivelse den 28 augusti 1935

promemoria angående upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och

vall- samt mossodlingsområdena ävensom angående den centrala organisationen

av jordbruksverksamheten i övrigt.

Med ledning av nämnda utredningar och däröver infordrade yttranden

har Kungl. Maj:t i berörda proposition nr 167 till 1936 års riksdag föreslagit,

bland annat, att såsom centralorgan för försöksverksamheten skulle vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

3

lantbrukshögskolan från och med den 1 januari 1939 inrättas två särskilda

institutioner, den ena för jordbruksförsök, den andra för husdjursförsök, att

den statliga försöksorganisationen skulle i sig upptaga de försöksuppgifter,

som nu omhänderhavas av de statsunderstödda föreningarna svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen, samt att de till svenska

mosskulturföreningen hörande försöksgårdarna Flahult i Jönköpings

län och Gisselås i Jämtlands län ävensom kemisk-växtbiologiska anstaltens

i Luleå försöksgård Alträsk i Norrbottens län skulle vid samma tidpunkt

övergå i statens ägo och underställas den statliga försöksorganisationen. Enligt

förslaget skulle svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och

vallföreningen fortbestå eller eventuellt sammanslås till en förening, men

föreningarna eller den sammanslagna föreningen skulle icke omhänderliava

försöksuppgifter utan allenast utöva upplysnings- och konsulterande verksamhet

med understöd av statsmedel.

I särskilda motioner vid 1936 års riksdag, 1:366 och 11:702, förordades

föreningarnas sammanslagning och fortbestånd utan förändring i deras arbetsuppgifter

och sålunda med bibehållen försöksverksamhet.

Enligt berörda motioner ävensom motionerna 1:367 och 11:701 vid samma

riksdag framfördes yrkanden om vissa förändringar i Kungl. Maj:ts förslag

angående personal, dels för jordbruksförsöken, dels för föreslaget

kemiskt analyslaboratorium vid lantbrukshögskolan.

Vidare framställdes i motionerna I: 366 och II: 702 samt I: 373 och II: 727

särskilda önskemål rörande sammansättningen av i propositionen föreslagna

försöksnämnd och försöksråd för jordbruksförsöken och för husdjursförsöken.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1936, nr 320, har riksdagen under

åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 83

anmält, att riksdagen i anledning av propositionen samt i ämnet väckta motioner

beslutat, att i överensstämmelse med av utskottet i huvudsak tillstyrkt

förslag skulle anordnas försöksverksamhet på, bland annat, jordbrukets och

husdjursskötselns områden.

Riksdagens beslut avvek från Kungl. Maj:ts förslag därutinnan, att svenska

mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen förutsattes

skola även efter berörda omorganisation utföra försök, som läge inom ramen

av deras arbetsområden och vore av betydelse för deras upplysnings- och

konsulterande verksamhet. Däremot biföll riksdagen Kungl. Maj:ts förslag

örn statens övertagande av försöksgårdarna Flahult och Gisselås, därvid

emellertid beräknades, att föreningarna efter överenskommelse med försöksanstalten

även i fortsättningen finge dit förlägga försök. Likaledes bifölls

förslaget örn överförande till det statliga försöksväsendet av kemisk-växtbiologiska

anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk. På motsvarande sätt, som

nyss angivits beträffande försöksgårdarna Flahult och Gisselås, har förutsatts,

att kemisk-växtbiologiska anstalten efter överenskommelse med den

statliga försöksanstalten även i fortsättningen skulle beredas tillfälle att till

Alträsk förlägga vissa försök.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Beslutet rörande svenska mosskulturföreningens samt svenska betes- och

vallföreningens fortsatta försöks- och upplysningsverksamhet Ilar ansetts

medföra en del förändringar i fråga örn å ena sidan föreningarnas och å

andra sidan den statliga försöksanstaltens personalbehov, därav givetvis ifrågavarande

institutioners behov av statsanslag beräknades komma att påverkas.

Riksdagen har med hänsyn därtill förutsatt, att berörda förhållanden bleve

föremål för utredning och omprövning från Kungl. Maj:ts sida, så att frågan

i denna del ånyo kunde föreläggas 1937 års riksdag. I samband härmed har

enligt riksdagens uttalande ansetts böra övervägas vissa erinringar, som

framförts i motionerna I: 366 och II: 702 samt I: 367 och II: 701 angående förändringar

i Kungl. Maj:ts förslag rörande personal för jordbruksförsöken

och för kemiskt analyslaboratorium.

Vidare må omnämnas, att riksdagen lämnat vissa anvisningar angående

ändringar i Kungl. Maj:ts förslag rörande sammansättningen av i propositionen

angivna försöksnämnd samt försöksråd.

Med hänvisning till riksdagens uttalanden i förevarande avseende har jag

i skrivelse den 3 oktober 1936 anmodat lantbrukshögskolans styrelse att efter

hörande av föreståndarna för svenska mosskulturföreningen samt svenska

betes- och vallföreningen upprätta förslag till de ändringar i Kungl.

Maj:ts genom propositionen nr 167 framlagda förslag, som kunde föranledas

av 1936 års riksdags beslut i frågan. Vidare har jag anmodat högskolestyrelsen

att därvid taga under övervägande jämväl spörsmålet om det anslagsbehov,

som för nämnda föreningars del borde ifrågakomma för budgetåret

1937/1938. Jag erinrar i detta sammanhang, att enligt innevarande års

statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkterna 100 och 101, i avvaktan

på slutlig beredning av frågorna rörande föreningarnas anslagsbehov i

riksstatsförslaget för nästkommande budgetår i överensstämmelse med förslag

av lantbruksstyrelsen beräknats såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen

120,500 kronor och till svenska betes- och vallföreningen 111,500

kronor. f

Kungl. Majit har efter framställning av lantbrukshögskolans styrelse enligt

beslut den 16 oktober 1936 dels förordnat länsassessorn E. Rolander att

såsom särskild sakkunnig biträda styrelsen vid fullgörandet av dess uppdrag,

dels bemyndigat mig att tillkalla ytterligare högst tre sakkunniga för att med

styrelsen deltaga i överläggningar rörande ifrågavarande spörsmål. I enlighet

med detta bemyndigande har jag såsom sakkunniga för angivet ändamål

tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. A. Gustafsson,

Vimmerby, f. d. landshövdingen G. R. Sederholm, Ålberga gård, samt

avdelningsföreståndaren vid Sveriges utsädesförening professorn E. Å. Åkerman,

Svalöv.

Lantbrukshögskolans styrelse har sedermera i skrivelse den 18 december

1936 yttrat sig i ärendet och därvid i huvudsak åberopat ett den 13 november

1936 dagtecknat av förenämnda sakkunniga och särskilda inom styrelsen

utsedda kommitterade, nämligen lantbrukshögskolans rektor professorn Chr.

Barthel, professorn B. O. H. Witte samt t. f. domänintendenten A. von Ber
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249

5

gen, efter hörande av föreståndarna för jordbruks- och husdjursavdelningarna

vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt förståndarna

för svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen,

avgivet utlåtande. Sedan i detta utlåtande, som i den följande framställningen

benämnes kommittéutlåtandet, lämnats en kortfattad resumé över

de för utredningen avsedda frågorna, framlägges utredningens resultat i

följande huvudpunkter: 1. Svenska mosskulturföreningens och svenska betes-

och vallföreningens behov av statsanslag efter genomförandet av den

under år 1936 beslutade omorganisationen av försöksverksamheten på jordbrukets

område m. m. 2. Behovet av personal vid den statliga organisationen

för jordbruksförsök. 3. Behovet av personal vid lantbrukshögskolans

kemiska analyslaboratorium. 4. Ovannämnda föreningars anslagsbehov för

budgetåret 1937 1938.

I kommittéutlåtandet anföres beträffande riksdagens anvisningar för sammansättningen

av försöksråden och försöksnämnden att dessa anvisningar

torde vara avsedda att vinna beaktande vid fastställandet av de instruktioner

för nämnda organ, som ankomme på Kungl. Maj:t att fastställa, samt att

med hänsyn därtill spörsmålen ej torde bliva föremål för förnyade överväganden

av riksdagen.

Det är även min åsikt, att riksdagens uttalanden rörande ifrågavarande

försöksorgans sammansättning så långt möjligt böra beaktas i de föreskrifter

för försöksorganens verksamhet, som det lärer tillkomma Kungl. Majit

att utfärda, samt att riksdagen sålunda icke nu förväntar ytterligare förslag

i berörda hänseende.

På viss punkt har lantbrukaren Gustafsson reserverat sig emot förslag i

kommittéutlåtandet. Jag torde i det följande få återkomma till den genom

lantbrukshögskolans skrivelse åvägabragta utredningen liksom till berörda

reservation.

över utredningen, som åtföljts av protokoll innefattande yttrande av lantbrukshögskolans

lärarråd, hava infordrade yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,

statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 oktober 1936 har vidare uppdragits åt

länsassessorn Rolander att efter förhandlingar med svenska mosskulturföreningen

samt kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå angående statens övertagande

av de till nämnda institutioner hörande försöksgårdarna Flahult,

Gisselås och Alträsk till Kungl. Majit inkomma med förslag till överenskommelser

och andra därmed sammanhängande åtgärder, som erfordrades för

genomförande av statsmakternas beslut i ärendet.

Vidare har Kungl. Majit genom särskilda remisser den 26 oktober 1936 och

den 26 november 1936 anmodat Rolander att i samband med fullgörandet av

honom genom förut omnämnda brev den 16 oktober 1936 lämnade uppdrag

avgiva yttranden över dels en av Norrbottens läns hushållningssällskap till

jordbruksdepartementet inkommen promemoria den 8 oktober 1936 rörande

försöksverksamheten i nämnda lilli, dels en från styrelsen för svenska mosskulturföreningen

till departementet inkommen skrivelse den 24 november 1936

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

innefattande framställning om anslag till ombyggnad av kreatursstallet vid

Gisselås försöksgård m. m.

Utredningsmannen, som för erforderliga värderingar jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande såsom sakkunniga anlitat, vid värdering av Flahult tillförordnade

domänintendenten i Jönköpings län P. B. Nilsson och vid värdering av

försöksgårdarna Gisselås och Alträsk kamreraren i Västerbottens läns hushållningssällskaps

egnahemsnämnd agronomen A. V. Zingmark, har med skrivelse

den 28 januari 1937 till Kungl. Maj :t överlämnat utredning och förslag

angående överenskommelser örn statens övertagande av vissa försöksgårdar

jämte därmed sammanhängande åtgärder.

I utredningen hava de spörsmål, som ansetts uppstå vid ett genomförande

av statsrpakternas beslut örn angivna försöksgårdars införlivande med den

statliga försöksverksamheten, behandlats efter deras samband med var och

en av försöksgårdarna. Framställningen har sålunda upptagit tre huvudavdelningar

avseende den första Flahults försöksgård, den andra Gisselås försöksgård

och den tredje Alträsks försöksgård. Såsom underavdelningar under

varje huvuddel hava behandlats förutsättningar för avtal om försöksgårdarnas

övertagande av staten samt förslag till huvudgrunder för avtalen, organisationsförslag

och, beträffande Flahult och Gisselås försöksgårdar, beräkningar

av gårdarnas årliga anslagsbehov efter övertagandet. Vidare hava anmälts

vissa byggnadsfrågor rörande försöksgårdarna m. m. Särskilt må härvid

omnämnas, att utredningsmannen till skärskådande upptagit av lantbruksstyrelsen

den 3 september 1935 till departementet överlämnad skrivelse

från styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå innefattande hemställan

om ett anslag å 70,000 kronor till uppförande av ny ekonomibyggnad

och ny förmansbostad samt till inköp av maskinell utrustning och nötkreatur

vid den under nämnda anstalts ledning ställda försöksgården vid Alträsk.

Då frågor om avlöningar åt de blivande statliga försöksgårdarnas föreståndare

ansetts äga samband med den löneställning, som gäller för föreståndarna

för statens nuvarande försöksgårdar Lanna Borregården och Offer, har

utredningsmannen framställt förslag om reglering jämväl av dessa försöksgårdsföreståndares

avlöningar.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hava svenska mosskulturföreningen

samt svenska betes- och vallföreningen tillkännagivit, att föreningarna å extra

sammanträden preliminärt uttalat sig för föreningarnas uppgående i en gemensam

förening.

över den av länsassessorn Rolander verkställda utredningen hava infordrade

yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, statskontoret,

byggnadsstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt lantbrukshögskolans

styrelse.

Vid den framställning jag nu går att lämna rörande de frågor, som i förevarande

hänseende framträtt, kommer jag att anmäla dem under följande

huvudavdelningar.

1. Upplysnings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet genom statsunderstödd

förening.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

7

2. Grunder för statens övertagande av vissa försöksgårdar.

3. Organisationen av statens försöksgårdar.

4. Årliga driftkostnader för de till övertagande av staten avsedda försöksgårdarna

(utom löner till befattningshavare).

5. Byggnadsfrågor vid vissa försöksgårdar m. m.

6. Befattningshavare vid den statliga anstalten för jordbruksförsök.

7. Befattningshavare och utrustning vid lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium.

8. Anslagsbehov för svenska mosskulturföreningen avseende budgetåret

1937/1938.

9. Anslagsbehov för svenska betes- och vallföreningen avseende budgetåret

1937/1938.

1. Upplysnings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet genom

statsunderstödd förening.

Såsom förut berörts bedrives med understöd av statsmedel försöks- och

upplysningsverksamhet på jordbrukets område av bland andra svenska''

mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen. Angående

dessa institutioners uppkomst och utveckling hänvisas till 1931 års utredningsmäns

förut åberopade betänkande med utredning och förslag rörande

organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område.

Här må beträffande föreningarnas organisation och huvudsakliga uppgifter

m. m. blott anföras följande.

Svenska mosskulturföreningen bildades år 1886. Föreningens nu gällande

stadgar äro antagna å föreningens sammanträden den 19 mars och den 25

juni 1930. Häri angives, att föreningen har till ändamål att verka för rationell

mosskultur och dess utveckling inom landet, samt att föreningen i

mån av arbetskrafter och tillgångar skall söka nå detta mål genom att a)

såväl vid sin huvudanstalt som på sina försöksgårdar utföra noggrant kontrollerade

försök rörande torvmarkers uppodling och växtodlingen å desamma,

b) å sina laboratorier eller genom sina tjänstemän upptaga de vetenskapliga

undersökningar, som kunna bidraga till en vidgad kännedom om torvmarkerna

och deras utnyttjande, c) utgiva en tidskrift, som behandlar mosskultur

och i samband därmed stående frågor, d) förmedelst föredrag, broschyrer,

möten för överläggningar, demonstrationsfält och på andra lämpliga

sätt sprida kunskap örn bästa sätten för torv- eller myrmarkers tillgodogörande

för olika ändamål samt e) tillhandagå torvmarksägare med råd och

upplysningar rörande deras torvmarkers utnyttjande och skötsel. Föreningens

styrelse består av sju för Ire år utsedda ledamöter, för vilka finnas sex

suppleanter. Av dessa utser Kungl. Majit ordföranden samt därutöver tre

ledamöter ävensom tre suppleanter.

Institution, för söks jord m. m. I föreningens ägo finnas: 1)

Huvudanstalten i Jönköping med institutionsbyggnad och vegetationsgård för

kärlförsök; 2) Försöksgården Flahult, 17 km från Jönköping, om c:a,108

hektar, vartill kommer det från Norrhammars bruk arrenderade Svartökärr

örn 17 hektar. Vidare finnas, förutom nödiga byggnader för jordbruksdrif
-

Nuvarande

anordning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 249.

ten, vissa sådana för försöksverksamheten. 3) Försöksgården Gisselås, belägen

i Jämtland vid Gisselås station, 9 mil norr örn Östersund, omfattande cirka

100 hektar myr jord, varav 55 hektar äro uppodlade, samt försedd med byggnader

för driften. 4) Härtill kommer den Mo och Domsjö aktiebolag tillhöriga

gården Sörbyn i Västerbottens län, 55 km söder örn Umeå, omfattande

cirka 72.5 hektar, varav 37 hektar äro uppodlade. Å denna egendom har

bolaget berett mosskulturföreningen tillfälle att utföra försök.

P e rsonal, Mosskulturföreningens personal utgöres för närvarande av:

en föreståndare, som har att övervaka och leda verksamheten; en botanist

och torvgeolog, som utför beståndsanalyser på fältet, höanalyser, mikroskopiska

jordanalyser, försöksbearbetning; 2 kemister för utförandet av kemiska

analyser på jordprov och skördeprodukter; 1 försöksassistent för utförande

av försöken i vegetationsgården; 3 kulturingenjörer för konsultations-,

upplysnings- och försöksverksamhet; 1 biträde för bearbetning av försök:

1kassörska; 1 korrespondent; 1 vaktmästare; 1 trädgårdsarbetare, alla i

Jönköping. \ idare finnas 1 inspektor på Flahult och 1 föreståndare för

Gisselås försöksgård.

Mosskulturföreningens huvudsakliga inkomstkälla har under en lång följd

av år bestått i statsanslag. Detta har under de senare åren utgjort för huvudanstalten

med Flahult samt Gisselås tillhopa omkring 110,000 kronor.

För innevarande budgetår är statsanslaget uppfört med 111,500 kronor varav

96,000 kronor beräknats till föreningens verksamhet och 15,500 kronor

till täckande av driftkostnaderna vid Gisselås. Av landsting och hushållningssällskap

hava för budgetåret 1935/1936 utgått anslag till huvudanstalten

jämte Flahult med 5,850 kronor och till Gisselås med 1,200 kronor. Föreningen

bär jämväl mottagit gåvor av konstgödsel för sin verksamhet. Vidare

erhåller föreningen viss inkomst i form av medlemsavgifter, under nästlidna

budgetår utgörande 2,876 kronor. Vid nämnda budgetårs slut uppgick antalet

medlemmar till 685. Därav voro 22 utlänningar.

Beträffande försöksgårdarnas utgifter och inkomster torde jag i följande

huvudavdelning få tillfälle att därom lämna närmare redogörelse.

Angående svenska betes- och vullf öreningen må här lämnas följande kortfattade

uppgifter.

Svenska betes- och vallföreningen bildades år 1916. Enligt föreningens

stadgar har densamma till ändamål att verka för erhållandet av högre avkastning

av våra betesmarker och ängsmarker genom införande av bättre

metoder för deras skötsel och nyttjande, att arbeta för att skogsmark allt

mindre skall behöva tågås i anspråk för betesändamål, att söka klarlägga hithörande

frågor och praktiskt tillgodogöra sig på området erhållna rön och

erfarenheter, att härom sprida upplysning till landets jordbrukare samt att

överhuvud taget verka för en mera rationell odling och skötsel av all slags

fodervall. Beträffande styrelsens sammansättning gälla motsvarande bestämmelser

som nyss angivits för svenska mosskulturföreningen. Därest föreningen

upphör med sin nuvarande verksamhet skall dess å Ultuna med anlitande

av allmänna medel uppförda institutionsbyggnad med därtill hörande

ledningar och andra för föreningens institutionsbehov å Ultuna egendom utförda

anläggningar övergå i statens ägo. Örn föreningens upplösning beslutas,

uppdrages åt lantbruksakademien att förvalta föreningens återstående

tillgångar.

Institution, för söksjord m. m. Föreningen äger en institutionsbyggnad

vid Ultuna och i anslutning till denna en vegetationsgård samt

har vidare tillgång till försöksjord på Ultuna egendom. Föreningen arrende
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

9

rar den på något avstånd från Ultuna belägna akademigården Lilla Sunnersta

om 21.5 hektar, vilken år avsedd för försök och driftekonomiska beräkningar

m. m. Föreningens övriga försöksverksamhet ute i landet bedrives

huvudsakligen på fasta försöksfält av olika slag samt vid två kontrollgårdar

(Boda i Örebro län och Blombacka i Skaraborgs län), varjämte verksamheten

avser två kultiveringsförsök i Norrland.

Personal. Betes- och vallföreningens personal utgöres av: 1 föreståndare

med uppgift att leda och övervaka verksamheten; 1 försöksledare, som

har närmaste ansvaret för föreningens försök; 1 laborator för den botaniska

analysverksamheten med flera uppgifter; 2 konsulenter, vilka dels handhava

konsultationsärenden, dels biträda vid försöksverksamheten m. m., 2 assistenter,

1 räkne- och bokföringsbiträde, 1 extra ängsmästare, 1 skrivbiträde

och 1 vaktmästare.

Betes- och vallföreningens inkomster hava i huvudsak härrört av statsanslag.

Detta har under föreningens tillvaro starkt stegrats. Det utgår för

innevarande budgetår med 90,300 kronor, varav 75,300 kronor avses för

uppehållande av föreningens huvudverksamhet och 15,000 kronor för bestridande

av driftkostnader för två kultiveringsförsök å betesmark i

Norrland och för två kontrollgårdar i mellersta Sverige för driftekonomisk

prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer.

Föreningens inkomster utöver statsbidraget hava utgjort något över 20,000

kronor. Enligt uppgift i föreningens år 1936 utkomna årsskrift har antalet

medlemmar vid nämnda års ingång utgjort 1,171, därav 24 utlänningar.

I förut berörda betänkande med utredning och förslag rörande organisatio- 1931 års ut

nen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område hava rednlngsman

1931 ars utredningsmän framhållit, att vid uppgörandet av''förslag till närmare

ordnande av försöksverksamheten på växtodlingens område huvudvikten

borde läggas på att inom ramen av rimliga kostnader söka åstadkomma

en sådan organisation, att verksamhetens mångskiftande krav bleve på bästa

sätt tillgodosedda. De hava anfört, att organisationen borde präglas av enhetlighet

och planmässighet och att dubbelarbete i möjligaste mån borde

undvikas, samt hava i anslutning härtill framhållit följande allmänna

synpunkter rörande försöksverksamheten.

Största svårigheten att åstadkomma en försöksorganisation i enlighet med

nyss angivna fordringar sammanhängde med den historiska utvecklingen av

försöksverksamheten i vårt land, vilken präglats av en viss splittring av krafterna,

då den organiserats dels i form av statlig försöksverksamhet och dels

i form av enskilda, fristående men statsunderstödda försöksinstitutioner. Det

vore långtifrån märkvärdigt att så skett, ty då behov förefunnits för lösande

av vissa för jordbruket viktiga spörsmål, hade på enskilt initiativ en organisation,

vanligen i form av en förening, kommit till stånd, vilken till att börja

med framträtt rätt blygsamt och endast i ringa grad anlitat statens ekonomiska

stöd. Så småningom hade verksamheten i fråga allt mer och mer ut

vecklat sig, varvid kraven på statsunderstöd samtidigt stegrats. På sådant

sätt hade vårt land fått flera stora och viktiga institutioner, såsom t. ex.

svenska mosskulturföreningen och svenska botes- och vallföreningen, vilkas

verksamhet nu lill största delen bekostades av statsmedel och vilka för sin

existens vore helt beroende av statens understöd. Till samma kategori hörde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

i viss mån även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, ehuru dennas verksamhet

vore av mindre omfattning, beroende på dess lokalbetonade karaktär.

Oaktat det på intet sätt kunde förnekas, att nämnda specialinstitutioner

varit och fortfarande vore det svenska jordbruket till stort gagn, torde det

dock för en planmässig och enhetlig utveckling av landets försöksverksamhet

kunna på goda grunder ifrågasättas, om ej nu, då en omorganisation av den

hittillsvarande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

skulle ske, den rätta tidpunkten vore inne för att i en organisatorisk enhet

söka sammanföra dessa försöksinstitutioners arbetsuppgifter. Härigenom

skulle säkerligen en större effektivitet ernås, på samma gång som en del annars

ofrånkomligt dubbelarbete och därmed förenade kostnader kunde undvikas.

Det kunde nämligen ej förnekas, att ett oekonomiskt dubbelarbete

för närvarande förekomme, då centralanstaltens, mosskulturföreningens, betes-

och vallföreningens och kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhetsområden

på flera punkter grepe in i varandra. Med den del av betesspörsmålet,

som gällde betenas utnyttjande och som till övervägande del vore en

utfodringsfråga, sysslade ej blott betes- och vallföreningen utan helt naturligt

också centralanstaltens liusdjursavdelning samt i viss mån även mosskulturföreningen.

1 sistnämnda förenings försöksverksamhet måste vallspörsmålen

intaga en synnerligen dominerande plats, och den arbetade alltså delvis

med samma spörsmål som betes- och vallföreningen, vilken dock på grund

av mosskulturföreningens befintlighet begränsat sina arbetsuppgifter huvudsakligen

till fastmarksjordar. Centralanstaltens jordbruksavdelning och

mosskulturföreningen hade ju i stort sett ungefär samma försöksspörsmål att

lösa, ehuru den förstnämnda i huvudsak arbetat med problem rörande fastmarksjordar.

I anslutning till sålunda anförda synpunkter hava utredningsmännen

diskuterat, huruvida försöksverksamheten mest tillfredsställande skulle kunna

ordnas genom fristående statsunderstödda eller helt statliga

försöksorganisationer. De hava härom anfört i huvudsak

följande.

Det kunde tänkas, att någon myndighet, exempelvis en styrelse för landets

hela försöksverksamhet, finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan

de olika institutionerna, vare sig dessa vore statens egna eller mera fristående.

Utredningsmännen holle dock före, att en dylik styrelse skulle komma att

möta synnerligen stora svårigheter vid genomförandet av en gemensam arbetsplan,

då, som i det föregående anförts, de olika institutionernas arbetsområden

på många punkter grepe in i varandra. Man kunde väl näppeligen

förmoda, att t. ex. betes- och vallföreningen skulle vilja överlåta en av sina

viktigaste arbetsuppgifter, betesvallarnas utnyttjande, till centralanstaltens

liusdjursavdelning. Ej heller kunde mosskulturföreningen överlämna till

betes- och vallföreningen alla spörsmål rörande vallodlingen, som intoge och

måsta intaga en synnerligen dominerande plats på dess arbetsprogram. En

omständighet, som vid ett bibehållande av fristående försöksinstitutioner i

hög grad skulle minska möjligheterna att åstadkomma en planmässig organisation

av hela landets försöksgårdsfråga, vore, att nämnda institutioners försöksgårdar

ej skulle kunna inrangeras i systemet och ställas i paritet med

statens försöksgårdar. Man kunde nämligen svårligen förstatliga försöksgårdarna

och samtidigt bibehålla institutionerna i deras nuvarande ställning, ty

härigenom berövades ju dessa en stor del av själva underlaget för sin verksamhet.

På grund av vad anförts, kunde utredningsmännen ej finna, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

11

man vid ett bibehållande av fristående institutioner skulle kunna ernå den

effektivitet och planmässighet i fråga om försöksverksamheten, som från

skilda håll eftersträvats.

Efter att hava erinrat om erhållet direktiv att undersöka möjligheterna för

en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen hava utredningsmännen

lämnat en redogörelse för de berörda föreningarnas ställning till

denna fråga samt för egen del anfört, att det ej kunde bestridas, att en sammanslagning

skulle medföra en viss rationalisering av de arbeten, som bedreves

av de båda föreningarna, men att påtalade olägenheter med den nuvarande

organisationen i allt väsentligt komme att kvarstå, och att någon större

enhetlighet inom landets försöksväsende därigenom ej vore att vänta.

Ej heller hava utredningsmännen ansett ett bibehållande av föreningarna

vara lämpligt. Härom hava utredningsmännen anfört i huvudsak

följande.

Visserligen kunde vissa skäl anföras härför och framför allt det, att dylika

halvstatliga anstalter ofta arbetade under friare former än helt statliga och

på grund därav också i en del fall lättare och snabbare kunde upptaga

inom deras respektive verksamhetsområden framkomna spörsmål. Vidare

kunde de i vissa fall lättare än statsinstitutioner komma i direkt kontakt

med det praktiska jordbrukets utövare. Måhända kunde de också hava

större möjligheter att erhålla medel från privat håll för lösandet av speciella

försöksuppgifter. Trots detta ansåge sig emellertid utredningsmännen, som

redan framhållits, icke kunna förorda ett bibehållande av de två ifrågavarande

föreningarna, detta bland annat därför, att det skulle omöjliggöra eller

i varje fall i hög grad försvåra uppnåendet av en planmässig och rationell

organisation av jordbruksförsöksverksamheten. Såväl mosskulturföreningens

som betes- och vallföreningens verksamhetsområden grepe nämligen, såsom

redan framhållits, in i den statliga försöksverksamhetens, varför det vore

mycket svårt att genomföra en rationell arbetsfördelning dem emellan. Man

kunde väl t. ex. knappast ifrågasätta, att man vid statens jordbruksförsöksverksamhet

skulle kunna avstå från att behandla växtodlings- och gödslingsfrågor,

som gällde torv- och mulljordar, och helt överlåta dessa åt mosskulturföreningen,

och icke heller kunde man vid densamma tänkas upphöra att

syssla med vallodlingsproblem, detta bland annat därför, att dylika problem,

enligt vad från sakkunnigt håll ofta framhållits, endast kunde lösas i intimaste

kontakt med den statliga försöksverksamheten på husdjursskötsel^

område.

En annan omständighet, som också talade till förmån för de ifrågavarande

föreningarnas inorganiserande i den statliga försöksverksamheten, vore, att

de olika organisationernas resurser ifråga örn försöksgårdar, laboratorier,

bibliotek m. m. kunde genom en samorganisation utnyttjas på ett helt annat

sätt till verksamhetens fromma, än som med hittillsvarande splittrade organisation

varit möjligt.

Med hänvisning till det anförda hava utredningsmännen velat hävda, att

den bästa organisationen av landets försöksväsende uppnåddes genom inrättande

av en väl utrustad central statlig försöksanstalt, statens

lantbruksförsöksanstalt. I denna skulle inorganiseras icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

blott den verksamhet, som den nuvarande centralanstaltens avdelningar för

jordbruk och husdjursskötsel bedreve, utan även mosskulturföreningens och

betes- och vallföreningens verksamhet.

1935 års ut- Den av landshövdingen Mannerfelt under år 1935 verkställda utredningen

redmngsman. omfattade bland annat frågan örn bibehållande enbart för upplysnings-

och propagandaverksamhet av svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen.

För besvarande av denna fråga har utredningsmannen först undersökt, huruvida

ett särskiljande av upplysningsverksamheten från försöksverksamheten

principiellt sett kunde vara tillrådligt. Han har härom i den angående

undersökningen avgivna promemorian anfört följande.

Till en början finge med styrka framhållas, att försöksverksamheten på

lantbruksområdet hade egentligt berättigande allenast under förutsättning,

att verksamheten kunde framkomma med för det praktiska jordbruket vägledande

och betydelsefulla resultat samt att dessa på ett effektivt sätt bringades

till den jordbrukande allmänhetens kännedom. Försöksarbetet på

jordbruksområdet borde därför bedrivas i nära kontakt med det praktiska

jordbruket och dess krav samt så, att försöksresultaten bleve tillgängliga för

och tillgodogjorda av praktikens män.

Vad nu sagts hade särskild giltighet beträffande arbetet för främjandet av

en rationell betes- och vallkultur. Denna fråga hade mycket stor ekonomisk

betydelse för jordbruket, och målmedvetet borde arbetas på åstadkommande

av en förbilligad foderproduktion, särskilt genom ett bättre tillvaratagande

av våra betesmarker och vallar. Härvid borde intim samverkan ske mellan

försöks-, upplysnings- och propagandaverksamheten, och saken borde

drivas som en samlad angelägenhet. — Även mosskulturfrågan vore ett sådant

specialspörsmål, där de verksamma krafterna så vitt möjligt borde

samordnas.

Den viktiga uppgiften att medelst upplysning och propaganda verka för

införandet av rationella driftsmetoder på berörda områden inom jordbruket

hade för närvarande både betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen

sökt fylla och den spelade en avgörande roll i deras verksamhet. Detta

upplysnings- och propagandaarbete vore av skiftande natur och omfattade

bland annat föredrag, demonstrationer av försök, kontrollfält och mönsteranläggningar,

kurser, konsultationer samt tryckta meddelanden. Till grund

för upplysningsverksamheten läge erfarenhetsmaterial av olika slag. Praktiska

rön insamlades under verksamhetens bedrivande och ur olika källor.

Dessa rön kompletterades med resultaten från noggranna försök, inhemska

och utländska; försöksverksamhetens huvuduppgift vore alltså att förse upplysningsverksamheten

med grundläggande fakta. Inom de här avsedda båda

föreningarna medverkade såväl åtskilliga intresserade föreningsmedlemmar

som de konsulterande tjänstemännen på ett icke betydelselöst sätt i arbetet

med utförandet av lokala försök och samlandet av erfarenhetsrön. Det hela

hade smält samman till ett effektivt och för det praktiska jordbruket gagnande

helhetsarbete.

Skulle föreningarna kvarstå med den antydda begränsade arbetsuppgiften,

måste en del av deras nuvarande arbete överföras till en central försöksanstalt.

Denna skulle väl då övertaga föreningarnas nuvarande forskningsverksamhet

och i samband härmed allt arbete med fullständiga försök av mera

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

13

grundläggande natur. En klar avgränsning mellan dessa försök och sådana

demonstrationsförsök, kontrollfält och kontrollförsök etc., vilka såsom material

för upplysningsverksamheten borde kvarstanna hos föreningarna, vore

emellertid svår att genomföra. En del av de arbeten, som för närvarande utfördes

vid föreningarnas laboratorier, tjänade visserligen närmast försöksverksamheten.

I betydande grad utfördes emellertid undersökningar för den

konsulterande upplysningsverksamheten, och dessa arbeten torde böra kvarstanna

hos föreningarna. Den tilltänkta uppdelningen av föreningarnas arbetsuppgifter

skulle bliva svår att genomföra och den skulle ej osannolikt

medföra ökade kostnader för laboratoriearbeten. I den mån en sålunda ombildad,

närmast för propaganda arbetande förening visade sig utvecklingskraftig

och intresserad för sin sak, finge den behov av att samla rön, bearbeta

dessa och även i övrigt söka att på egen hand komma till rätta med de

aktuella problem, som uppkomme vid konsultations- och upplysningsarbetet.

En livskraftig förening på området komme därför sannolikt alltid att sträva

efter att själv få syssla med viktiga och aktuella försöksuppgifter.

Till stöd för den ifrågasatta uppdelningen skulle möjligen kunna anföras,

att fördelningen av försöksuppgifterna bleve lättare genomförd inom en

större central anstalt än mellan en dylik och enskilda föreningar, ävensom

att de vid den centrala anstalten verksamma specialisterna skulle kunna utnyttja

varandras erfarenhet och sakkunskap något bättre än vad fallet bleve

vid en på flera anstalter delad försöksverksamhet. Å andra sidan skulle en

från upplysningsarbetet skild försöksverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens

områden i stor utsträckning förlora de impulser, den nu tack vare

föreningsformen erhölle från praktiken, varigenom den nödvändiga växelverkan

mellan jordbruket och dess försöksverksamhet skulle försvåras, och

den senare sannolikt förlora i aktualitet.

Upplysningsverksamheten på ifrågavarande områden kunde knappast vinna

något på att skiljas från försöksverksamheten. Dess utövande organ skulle

berövas möjlighet att själv utföra noggranna försök rörande sådana frågor,

som befunnes aktuella oell i behov av utredning. Detta organ skulle på detta

sätt bli helt beroende av andra institutioner för anskaffandet av en viktig del

av det behövliga erfarenhetsmaterialet. Under sådana omständigheter skulle

en effektiv upplysningsverksamhet knappast i längden kunna upprätthållas.

Utredningsmannen hade följaktligen kommit till den uppfattningen, att betesoch

vallföreningens erkänt viktiga uppgift att verka för en rationalisering av

jordbrukets foderanskaffning bäst tillgodosåges, örn alla hithörande verksamhetsgrenar

odelat bibehölles hos ett organ. Detsamma gällde i stort sett

även i fråga om mosskulturföreningens uppgift.

Sedan utredningsmannen på nu anförda skäl förordat, att upplysnings- och

försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena även i

fortsättningen hölles samlad inom ett organ för vartdera området, har undersökningen

inriktats på utrönande, huruvida dessa organ lämpligen

borde utgöra avdelningar inom en statlig jordbruksförsöksanstalt

eller örn de enskilda föreningarna

borde bibehållas. Om förloppet av denna undersökning har utredningsmannen

anfört följande.

Såväl betes- och vall- som mosskulturföreningen hade på ett i stort sett tillfredsställande

sätt fyllt sina uppgifter. Det syntes därför utredningsmannen,

att någon genomgripande omorganisation ej borde genomföras, utan ali man

förvissat sig därom, att vinsten av en dylik komme all uppväga olägenheterna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Föreningarnas mera fria arbetsform och deras breda kontakt med det praktiska

jordbruket skulle antagligen delvis förloras vid ett förstatligande av

deras verksamhet, och därmed troligen effektiviteten hos upplysningsarbetet

på de nu av föreningarna väl tillgodosedda områdena.

Vinsten med hela verksamhetens koncentration till en statlig anstalt skulle

antagligen bliva större enhetlighet inom försöksverksamheten på grund av

förbättrat samarbete, varjämte företrädarna för de nu till föreningarna hörande

specialgrenarna finge möjlighet att utnyttja det tilltänkta systemet av

statliga försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält. Ett intimare samarbete

mellan olika försöksanstalter, än det som för närvarande ägde runi, vöre

säkerligen önskvärt. Detta samarbete borde dock kunna åstadkommas inom

den nuvarande organisationens ram, närmast genom inrättandet av ett försöksråd.

Vidare kunde betes- och vall- samt mosskulturspecialisternas önskemål

om möjligheter till utförande av fasta försök i olika landsdelar tillgodoses

därigenom, att föreningarna erhölle möjligheter att få vissa försök utförda vid

de fasta statliga försöksanstalterna.

I detta sammanhang torde framhållas, att ett bibehållande av föreningarna,

enligt utredningsmannens förmenande, icke behövde medföra risk för

onyttigt dubbelarbete. Visserligen hade föreningarna utfört en del försök av

liknande slag som de av centralanstaltens jordbruksavdelning utförda, men

detta torde ej hava varit till skada, utan därigenom hade blott erhållits rikare

och säkrare rön.

Utredningsmannen tillstyrkte alltså, att betes- och vallföreningen samt mosskulturföreningen

bibehölles. Utredningsmannen hade övervägt frågan om

en sammanslagning av föreningarna samt därvid stannat för den mening,

att föreningarna borde behållas såsom tva självständiga organ.

Utredningsmannen har uttalat, att vissa sakliga förbättringar i landets jordbruksförsöksverksamhet

syntes vara av behovet påkallade. Det väsentliga

torde vara: 1) Anordnandet av nya försöksgårdar och utvidgning överhuvud

taget av systemet med fasta försöksplatser i landets olika delar samt möjligheter

för olika centrala försöksorgan att utnyttja dessa. 2) Beredandet avökade

möjligheter för den nuvarande centralanstaltens jordbruksavdelning att

handhava sina arbetsuppgifter. 3) Åstadkommande av intimare samarbete

mellan olika organ för försöksverksamheten på jordbruksområdet. Det har

synts utredningsmannen, att dessa förbättringar kunde införas utan större organisationsändringar.

Från denna utgångspunkt hava vissa åtgärder föreslagits.

Utredningsmannen har sålunda framlagt förslag angående forsö k suppgifternas

fördelning mellan de olika försöksorganen och därvid anfört

följande.

Centralanstaltens nuvarande jordbruksavdelning borde ombildas till en

särskild jordbruksförsöksinstitution, vilken borde ansvara för de försöksuppgifter

inom jordbruksområdet, som ej enligt vad i det följande angåves skulle

åvila föreningarna. Svenska betes- och vallföreningen syntes böra hava ansvaret

för undersökningar rörande foderproduktionen pa vallar och betesmarker,

med huvudvikten lagd vid undersökningar pa fastmarksjord. Svenska

mosskulturföreningen borde svara för undersökningar rörande organogena

jordar, med huvudvikten lagd på sådana undersökningar, som berörde nyodiingsverksamlieten

å dylika jordar.

I fråga örn tillämpningen av den föreslagna regeln rörande uppdelningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

15

finge följande anföras. Jordbruksförsöksinstitutionens viktigaste uppgifter

torde bliva att å fastmarksåker utföra försök rörande jordbearbetning, dräneringsförsök,

försök rörande gödslingens och kalkningens inflytande på

jordbruksdriftens ekonomi, sortförsök, ogräsbekämpningsförsök och växtodIingsförsök

i allmänhet. På fastmark borde den ensam ansvara för alla försök

med andra växtslag än betes- och vallväxter. Den befriades från försök på permanenta

vallar och beten, d. v. s. på sådan jord, som i regel ej lades under

plogen. Dessa uppgifter övertoges av betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen,

som dock vid planläggningen borde anlita jordbruksförsöksinstitutionens

sakkunskap. I de fall, där betande djur användes för bestämning

av avkastningen, borde planerna uppgöras i samråd med försöksmännen

på husdjursområdet. — När det gällde upptagande av försöksserier på

i växtföljder ingående vallar, cirkulationsvallar, borde den initiativtagande

försöksinstitutionen (jordbruksförsöksinstitutionen, betes- och vallföreningen

eller mosskulturföreningen) inleda samarbete för planläggningen av försöken

med den eller de andra försöksinstitutioner, för vilkas arbete försöksserien

hade särskild betydelse. — Mosskulturföreningen svarade för försök, som avsåge

nyodlingsåtgärder på organogen jord, såsom stubbrvtning, röjning, torrläggning,

jordförbättring etc., varvid emellertid andra institutioners sakkunskap

i jordbearbetningsfrågor borde anlitas. Alla övriga försök på organogena

jordar med andra än betes- oell vallväxter planlades av mosskulturföreningen

och jordbruksförsöksinstitutionen gemensamt. Ledningen för dessa

försök borde i första hand tillkomma mosskulturföreningen, jordbruksförsöksinstitutionen

dock obetaget att genomföra sådana försöksserier på organogen

jord, som hade betydelse för dess verksamhet. Jämförelser mellan

olika gödselmedel borde i princip utföras av jordbruksförsöksinstitutionen.

— Mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen borde gemensamt planlägga

försöken med betes- och vallväxter på organogena jordar.

Bestämmelserna finge ej tolkas så, att ett visst försöksorgan ej skulle få utföra

sådana för dess uppgift viktiga försök, som samtidigt berörde en annan

institutions arbetsområde.

Påpekas borde, att förenämnda riktlinjer avsåge försöksarbetet, samt att

det givetvis borde vara de båda föreningarna obetaget alt bedriva sin upplysnings-

och konsultationsverksamhet på det sätt, som erfordrades för att

de skulle fylla sina stadgeenliga uppgifter eller som eljest kunde anses påkallat.

. ......

I detta sammanhang ville utredningsmannen uttala den mening, att skal

talade för att mosskulturföreningens sakkunskap toges i anspråk, då det gällde

att avgöra, om organogena jordar medelst statsunderstöd skulle torrläggas

till åker eller bete.

Här torde även få erinras, att utredningsmannen övervägt, huruvida de till

föreningarna hörande forsö k sgård arna borde kvarstanna bos föreningarna

eller överföras till den statliga organisationen. Han bar härom anfört

följande.

Flahult och Lilla Sunnersta lage i omedelbar närhet av respektive föreningars

huvudanstalter och försåge dessa med nödiga försöksresurser samt vöre

alltså föreningarnas speciella arbetsplatser. Dessa bada gårdar syntes därför

böra kvarstå hos föreningarna. -— Gisselås vore en typisk lokal försöksgard.

Dess odlingsbara jord vore nästan uteslutande organogen och därpå odlade;s

huvudsakligen betes- och vallväxter. Försöken vid denna gård komma alltså,

enligt det framställda förslaget till arbetsfördelning, att i övervägande grad

ledas av mosskulturföreningen i samarbete dock med betes- och vallföremn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Proposition

nr 167/1936.

gen. Genom ett inordnande av denna försöksgård bland de statliga syntes

icke något av värde vara att vånna. Gisselås försöksgård föresloges alltså

skola kvarstanna hos mosskulturföreningen. — Självfallet borde de av betesoch

vallföreningen nu bedrivna fasta kultiveringsförsöken liksom kontrollverksamheten

vid kontrollgårdarna Blombacka och Boda kvarbliva hos

föreningen.

Någon nämnvärd organisatorisk förändring av föreningarnas verksamhet

har utredningsmannen icke ansett sig böra ifrågasätta. Däremot har han

ansett det vara av vikt, att deras anslag av statsmedel fixerades för

viss period exempelvis 5 år. Beträffande anslagsbehovens storlek har utredningsmannen

anfört följande:

Därest föreningarnas försöksverksamhet skulle utvecklas på i det föregående

ifrågasatt sätt och även deras upplysnings- och konsultationsverksamhet

göras mera omfattande och intensiv, torde ej oväsentliga anslagsökningar

vara erforderliga. Frågan örn det belopp, vartill statsanslaget för föreningarna

borde för närmaste femårsperiod fastställas, syntes svår att bestämt avgöra,

innan mera ingående utredningar, grundade på direkta förslag från

vederbörande föreningar, härom företagits. Enligt en av utredningsmannen

i dylikt syfte verkställd orienterande och mera allmänt hållen omprövning

hade han för egen del kommit till den mening, att följande anslagsökningar

syntes skäliga, nämligen för svenska betes- och vallföreningen med cirka

30,000 kronor eller till ett årsanslag av 120,000 kronor samt för svenska mosskulturföreningen

med 20,000 kronor till 130,000 kronor.

Med de sålunda för föreningarna höjda statsanslagen borde kunna påräknas,

bland annat, att de komme att bedriva en rationell och för jordbruket

fruktbärande försöks- och upplysningsverksamhet.

Örn den nuvarande organisationen i enlighet med utredningens förslag bibehölles,

torde — så vitt nu kunde bedömas — för föreningarnas del ej

erfordras andra statsanslag till nybyggnader än vissa belopp dels för tillbyggnad

av betes- och vallföreningens försökslada vid Ultuna, varför kostnaden

torde kunna uppskattas till cirka 5,000 kronor, dels ock för en grundlig

reparation av mosskulturföreningens institutionsbyggnad och försökslada

i Jönköping, och torde kostnaderna härför sannolikt komma att uppgå till

omkring 15,000 kronor.

Enligt statsrådsprotokollet avseende propositionen nr 167 till 1936 års riksdag

anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet rörande försöksverksamhetens

allmänna planläggning, att de förslag,

vilka framlagts av 1931 års utredningsmän, bottnade i en strävan att åstadkomma

större samverkan mellan de arbetskrafter och rationellare användning

av de medel, vilka ställdes i försöksverksamhetens tjänst, samt att tillika

torde hava eftersträvats att icke hindra den utveckling av verksamheten, som

kunde erfordras med hänsyn till skilda orters och olika verksamhetsgrenars

särskilda behov. Mot de riktlinjer, vilka sålunda torde hava varit vägledande

för utredningsmännen, syntes icke finnas anledning till erinran. Departementschefen

anförde vidare:

Såsom framginge av redogörelsen hade utredningsmännen bland annat undersökt,

i vad mån större planmässighet skulle kunna vinnas dels genom

sammanförande till en organisation av de håda var för sig verksamma statsunderstödda

föreningarna, svenska betes- och vallföreningen samt svenska

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

17

mosskulturföreningen, dels genom samlande i en statlig anstalt av centralanstaltens

för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning, statens

växtskyddsanstalt, nyssnämnda två föreningar, viss del av kemisk-växtbiologiska

anstaltens i Luleå verksamhet samt den med statsmedel understödda

Sveriges utsädeslörening.

Beträffande växtskyddsanstalten och utsädesföreningen hade utredningsmännen

anfört, att dessa organisationer representerade väl avgränsade verksamhetsområden,

och med hänsyn därtill ansett deras inordnande i en statlig

försöksverksamhet för närvarande obehövlig. I detta uttalande kunde departementschefen

instämma.

Vad anginge frågan om sammanförande till en enda organisation av svenska

mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen skulle, då

beträffande försöksverksamheten på odlade marker, vare sig dessa bestode

av mossjord eller annan jord, försöksverksamhetens metodik vore i stor utsträckning

gemensam, en viss rationalisering genom en dylik åtgärd måhända

kunna åstadkommas. Vid såväl 1931 som 1935 års utredning hade emellertid

resultatet av en sådan samorganisation ansetts jämförelsevis obetydligt.

Det vore även departementschefens uppfattning, att ej mycket därigenom

skulle stå att vinna. För honom framstode som den avgörande frågan huruvida,

då nu omorganisation av försöksverksamheten på växtodlingens område

avsåges, den försöksverksamhet, som hittills bedrivits av föreningarna,

skulle fortfarande med understöd av statsmedel handhavas av dem, eller huruvida

verksamheten borde införlivas med den rent statliga försöksverksamheten.

Vid bedömande av denna fråga finge erinras, att bidrag av staten för föreningarnas

verksamhet från början utgått med blygsamma belopp. Under

årens gång hade föreningarnas verksamhet utvidgats och statsbidragen stigit

till avsevärda summor. De utginge under budgetåret 1935/1936 med 110,000

kronor till svenska mosskulturföreningen och med 89,400 kronor till svenska

betes- och vallföreningen. Av yttranden från föreningarnas styrelser framginge,

att dessa belopp ansåges otillräckliga för bestridande av kostnaderna

för föreningarnas verksamhet. Betydligt stegrade anspråk på understöd av

staten kunde förväntas från föreningarnas sida, därest de skulle bibehållas

vid sina försöksuppgifter.

Det av 1935 års utredningsman framlagda förslaget örn föreningsformens

bibehållande torde förutsätta, att föreningarna i fråga om arbetsuppgifterna

bereddes en med statlig verksamhet på växtodlingens område sidoordnad

ställning. Förslaget innebure, att betes- och vallföreningen skulle ansvara för

undersökningar rörande foderproduktionen på vallar och betesmarker med

huvudvikten lagd vid undersökningar på fastmarksjord samt mosskulturföreningen

för undersökningar rörande organogena jordar med huvudvikten

lagd vid sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten å dylika

jordar, under det att den statliga försöksverksamheten skulle tilldelas

övriga försöksuppgifter inom jordbruksområdet. Ett avsteg från principen

örn uppdelning av arbetsuppgifterna läge emellertid redan i utredningsmannens

uttalande, att bestämmelser örn arbetsfördelning ej finge tolkas så, att

el t visst försöksorgan icke skulle få utföra sådana till dess uppgift hörande

viktiga försök, som samtidigt berörde en annan institutions arbetsområde.

Departementschefens uppfattning vore också, att angivna förslag skulle

vara svårt att genomföra. Särskilt torde det för den statliga försöksverksamheten

på jordbruksområdet, där i övrigt växtodlings- och jordbearbetningsfrågor

undersöktes, i längden befinnas orimligt att förbigå de viktiga betesoch

mossodlingsspörsmålen. Men jämväl föreningarna, som .skulle syssla med

spccialuppgilter, torde erfara ett oavvisligt behov att genom forsknings- och

/lilläng till riksdagens protokoll 19.''I7. I sand. Nr 219 :i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

försöksverksamhet orientera sif» inom de allmänna discipliner, i vilka deras

verksamhetsområden inginge. Härtill komme, att ett sammanförande av tillgångar

i personal och utrustning inom en redan för försöksverksamhetens

allmänna uppgifter erforderlig institution torde medföra viss kostnadsbesparing

för statsverket. Nämnas kunde ytterligare, att den enhetliga ledning och

allmänna överblick över försöksverksamhetens behov, som ett sammanförande

av verksamheten organisatoriskt sett skulle medföra, ej torde ersättas av

föreslaget samarbete mellan statsinstitutionen och föreningarna, vilka senare

helt visst skulle komma att på olika sätt söka hävda sin fria ställning.

Det viktigaste skälet för förslaget om föreningsformens bibehållande torde

hava bestått däri, att denna arbetsform ansetts lämna utrymme för en bredare

kontakt med det praktiska jordbrukets målsmän och därmed befordra

effektiviteten av upplysningsarbetet på föreningarnas verksamhetsområden.

Ehuru denna kontakt omedelbart torde förefinnas väsentligen mellan försöks-

och upplysningsverksamhetens ledning, å ena sidan, samt å andra sidan

de till föreningarna anslutna medlemmarna, finge betydelsen av utredningsmannens

berörda skäl icke underskattas. Ett större antal utövare av jordbruksnäringen

torde emellertid särskilt betes- och vallföreningen hava nått

indirekt genom de utbildningskurser, som genom föreningens medverkan hållits

för konsulenter och vandringsrättare i hushållningssällskap m. fl. Dessutom

torde även den direkta påverkan hava sträckt sig långt utöver medlemmarnas

krets genom spridandet av populära skrifter, anordnandet av

föredrag, mossdagar o. s. v.

Då slutlig ställning toges till frågan om föreningarnas bibehållande i deras

nuvarande gestaltning, torde böra ihågkommas att, enligt statsmakternas beslut

år 1931, vid Ultuna anordnats en lantbrukshögskola med framstående

forskare och lärarkrafter på olika områden av lantbruksvetenskapen och försedd

med modern instrumentell utrustning. I propositionen erinrades vidare

därom, att enligt samtidigt fattat beslut till samma plats skulle överflyttas de

till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande jordbruks-

och husdjursavdelningarna. Det i propositionen framställda förslaget

förutsatte utbyggnad av nämnda avdelningar i samband med ifrågavarande

förflyttning. Genom dessa anordningar beräknades vid Ultuna uppstå en

koncentration av krafter för forskning och försöksverksamhet, varav viktiga

bidrag borde kunna förväntas till lösande även av spörsmål, som vore av

omedelbar betydelse för produktionen. Man finge ej bortse från detta nya

läge vid avgörandet av frågan huruvida de försöksuppgifter, som hittills

vårdats av föreningarna, fortfarande skulle med bidrag av statsmedel omhänderhavas

av dem. Den statliga försöksverksamhet, som förlädes till

Ultuna, syntes vara väl ägnad att i sig upptaga sagda uppgifter. Givetvis borde

härvid tillses, att statsanstalten genom utrustning med erforderliga arbetskrafter

och andra resurser gjordes beredd för ändamålet. Om denna anordning,

vilken sålunda förordades, bleve genomförd, torde därav följa, att jämväl

de till föreningarna anslutna försöksgårdarna borde överföras till den

statliga försöksverksamheten, i den mån överenskommelse därom kunde träffas

med föreningarna. Däremot ifrågasattes icke förvärvande för statens

räkning av föreningarnas institutionslokaler.

Departementschefen erinrade vidare därom, att 1931 års utredningsmän

förordat, att jämväl föreningarnas upplysnings- och konsulterande verksamhet

skulle undandragas statsunderstöd. I stället skulle den allmänna upplysningsverksamheten

och till viss del även den rent konsulterande verksamheten

omhändertagas av ett särskilt upplysningsorgan inom

den statliga försöksverksamheten, varjämte förutsattes, att den konsulterande

verksamheten i avsevärd utsträckning överlätes på hushållningssällskapen i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

19

landet. Ett belastande av hushållningssällskapen med den angivna uppgiften

hade emellertid från olika håll framkallat betänkligheter och föranlett krav

på förstärkta arbetskrafter inom dessa organisationer, därest utredningsmännens

förslag genomfördes. Vidare hade i åtskilliga yttranden framhållits, att

även om föreningarnas verksamhet i huvudsak överfördes till statligt organ,

föreningarna likväl borde erhålla statsanslag för bedrivande av viss upplysningsverksamhet

och för vidmakthållande bland jordbrukarna av intresset

för de uppgifter, vilkas främjande varit föreningarnas ändamål.

Den nyss återgivna uppfattningen, att föreningsformen medgåve en bredare

kontakt med jordbrukets praktiska utövare, torde äga giltighet väsentligen

i avseende å upplysnings- och propagandaverksamheten. Departementschefen

delade den meningen, att upplysning och propaganda med större

framgång kunde spridas genom jordbrukarsammanslutningar än genom en

statsanstalt. Nu hade föreningarna förmenat, att vidmakthållandet av en sådan

verksamhet förutsatte stödet av en genom föreningarna själva bedriven

försöksverksamhet. En dylik åsikt hade framförts jämväl av 1935 års utredningsman

samt funnit uttryck i vissa över utredningarna avgivna yttranden.

Ehuru det ej kunde bestridas, att möjligheten till egen försöksverksamhet

kunde verka stimulerande på upplysnings- och propagandaverksamheten,

torde det emellertid vara överdrift att påstå, att berörda verksamhetsformer

med varandra ägde ett oupplösligt sammanhang. De, vilka dreve upplysnings-

och propagandaverksamhet, borde naturligtvis sättas i tillfälle att

kontinuerligt få del av de vunna försöksresultaten ävensom att på nära håll

följa försöksverksamheten. Härför fordrades emellertid ej, att de själva utövade

sådan verksamhet. Det erinrades, att även nu verksamheten inom föreningarna

vore genom befattningshavarnas olika arbetsuppgifter i väsentlig

grad uppdelad i försöksverksamhet samt upplysnings- och propagandaverksamhet.

Då departementschefen tillstyrkte, att föreningarna alltjämt erhölle

anslag för den del av deras nuvarande verksamhet, som avsåge upplysning

och propaganda, utginge han alltså från, att föreningarnas personal, särskilt

kulturingenjörer och konsulenter, genom egen observation av den statliga

försöksverksamhetens förlopp och genom informationer av denna verksamhets

fackliga ledning i full utsträckning erhölle det material för sin uppgift,

som skäligen kunde ifrågakomma. Det borde ihågkommas, att den statliga

försöksverksamheten härvid ägde samma intresse som föreningarna, nämligen

att, sedan sådana resultat av försöksverksamhet vunnits, att dessa kunde

anses utgöra en säker ledning för de enskilda jordbrukarna vid utövningen

av deras näring, resultaten snabbt kunde förås ut till därav intresserades

kännedom.

Ehuru föreningarna sålunda förutsatts icke skola vidare driva försöksverksamhet,

utan på angivet sätt beredas tillgång till den statliga verksamhetens

försöksanordningar, borde de däremot ej sakna möjlighet till upprätthållande

av demonstrationsfält i erforderlig omfattning. De borde även erhålla

medel för utförande av analyser för den konsulterande verksamheten,

m. m. För demonstrationsändamål kunde jämväl de statliga försöksgårdarna

och försöksfälten i viss utsträckning upplåtas till föreningarnas disposition.

Föreningarnas allmänna upplysningsverksamhet borde förutom genom demonstrationer

fullgöras genom föredrag, publikationsverksamhet i sådan

press, sorn lästes av befolkningslager, vilkas upplysande verksamheten åsyftade,

och dylikt. Föreningarna ansåges även böra beredas tillfälle att utgiva

en tidskrift för sina medlemmar.

I den statliga försöksverksamhetens uppgift borde också ingå skyldighet

att verka för bekantgörande bland allmänheten av erhållna rön. För denna

gren av verksamheten kunde i tillämpliga delar gälla vad nyss anförts rö
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

rande föreningarnas motsvarande uppgift. Då upplysningsverksamheten

borde utövas genom den fackliga försöksledningen med dess bundenhet till

arbetet vid de centrala försöksanordningarna, bleve det naturligt, att verksamheten

närmast komme att vända sig till konsulenter och lärare och blott

mera indirekt till den breda allmänheten. Det kunde givetvis förväntas, att

föreningarna jämte hushållningssällskapen bleve i stånd att inom sina områden

bedriva upplysningsverksamhet på sådant plan, att den statliga försöksledningens

direkta upplysningsverksamhet allenast i ringa omfattning

behövde tagas i anspråk.

Därest ledningen av försöksverksamheten, på sätt i propositionen föreslagits,

tillädes en statlig organisation, vore det uppenbart, att denna hade att

planlägga försöksverksamheten och svara för uppgjorda planers utförande.

Intet hinder borde likväl möta för institutioner av olika slag, vilkas intressen

vore inriktade på jordbruksnäringen, att hos den statliga försöksorganisationen

väcka förslag om utförande av försök, som ansåges vara av vikt för produktionen

på jordbrukets område. Även om ett sålunda väckt förslag skulle

av försöksorganisationen anses vara av avsevärd betydelse och böra komma

till utförande, kunde, med hänsyn till redan planlagda försök inom gränserna

för försöksorganisationens medelstillgång, svårigheter emellertid yppa sig

att få det föreslagna försöket genomfört. Ett särskilt belopp borde därför

årligen ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för möjliggörande i viss utsträckning

genom försöksorganisationen av sådana föreslagna försök, som ansetts

äga stor betydelse för produktionen, men som ej kunde komma till utförande

inom ramen för de planlagda försöken. Det ansåges kunna förväntas, att

särskilt sammanslutningar bland jordbrukare och icke minst statsunderstödda

sådana skulle begagna sig av den möjlighet, som därigenom bereddes,

att få frågor, som uppstode under verksamhetens utövning, prövade genom

metodiska försök. Genom denna anordning borde mosskulturföreningen och

betes- och vallföreningen i viss utsträckning kunna tillgodose de behov av ledning

för upplysningsverksamheten, som dittills skett genom de egna försöken.

Departementschefen, som sålunda uttalade sig för att den av svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen bedrivna försöksverksamheten

borde överflyttas till statens försöksorgan samt att för föreningarna

borde beräknas anslag för den del av deras nuvarande verksamhet,

som avsåge upplysning och propaganda, anförde i en senare avdelning av

propositionen angående årliga understöd åt de av förslaget

till omorganisation berörda icke statliga organen bland

annat följande.

Vid anslagens beräknande kunde man utgå ifrån att föreningarnas personal,

särskilt kulturingenjörer och konsulenter, genom egen observation av

den statliga försöksverksamhetens förlopp och genom informationer av denna

verksamhets fackliga ledning i full utsträckning erhölle det material för

sin uppgift, som skäligen kunde ifrågakomma, samt att för demonstrationsändamål

jämväl de statliga försöksgårdarna och försöksfälten i viss utsträckning

ställdes till föreningarnas disposition. Vidare hade förutsatts, att

föreningarna skulle begagna sig av den möjlighet att få under deras verksamhet

uppkomna frågor prövade genom sådana å statlig institution utförda försök,

för vilkas utförande särskilda medel ansetts böra utgå.

För beräknande av anslag till föreningarna med deras på angivet sätt begränsade

uppgifter vore det nödvändigt att klargöra för vilka särskilda ändamål

medel erfordrades och i vilken utsträckning det kunde beräknas, att

medelsbehovet täcktes annorledes än genom statsanslag. De schematiska

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

uppställningar över föreningarnas utgifter och inkomster, som förut återgivits,

lämnade helt naturligt ej fullständig ledning vid beräknandet av

nämnda behov. Föreningarnas personalbehov minskades givetvis avsevärt

vid den förutsatta inskränkningen i deras verksamhet. Likväl ansågs vardera

föreningens lönekostnader kunna beräknas till drygt 30,000 kronor.

För kulturingenjörers och beteskonsulenters resor åtginge avsevärda belopp.

Vidare borde kostnader beräknas för beteskurser och mosskurser, för

ett antal demonstrationsfält, för kemiska eller botaniska analyser, för publikationsverksamhet,

administration m. m. Dessa omkostnader uppskattades

till 20,000 å 25,000 kronor.

Å andra sidan kunde föreningarna även efter genomförandet av den ifrågasätta

organisationsförändringen påräkna inkomster i form av medlemsavgifter,

ersättning i viss utsträckning för förrättningar m. m. Inkomsterna

kunde, lågt räknat, uppskattas till omkring 5,000 kronor för varje förening.

Det beräknades, att föreningarna kunde driva den avsedda verksamheten, om

ett årsanslag av 50,000 kronor ställdes till förfogande av statsmedel för var

och en av föreningarna. I propositionen förordades alitsa, att angivna belopp

utginge till föreningarna, sedan staten övertagit deras försöksverksamhet

och, beträffande svenska mosskulturföreningen, de till föreningen hörande

försöksgårdarna Flahult och Gisselås. Då effekten av föreningarnas verksamhet

ansåges avsevärt ökas, därest de ombildades till en enda förening för

upplysning och propagandaverksamhet inom mosskulturens samt betes- och

vallkulturens områden, vilken förening därvid skulle komma att äga tillgång

till ett statsbidrag å 100,000 kronor för det gemensamma ändamålet, vöre

det ett önskemål, att en sådan sammanslagning av föreningarna komme till

stånd. Det finge emellertid bero på föreningarna själva att härutinnan fritt

besluta.

I den avdelning av propositionen, som berör frågor örn övergången

till föreslagen organisation av försöksverksamheten, har beräknats,

att lantbrukshögskolan från och med den 1 januari 1939 skulle övertaga

ledningen av den statliga försöksverksamheten samt att från och med nämnda

tidpunkt statsanslag till svenska mosskulturföreningen och svenska betesoch

vallföreningen borde utgå allenast med föreslagna belopp för understödjande

av föreningarnas upplysnings- och propagandaverksamhet.

I motioner till 1936 års riksdag, nämligen 1:366 likalydande med Motioner.

II: 702, har anförts bland annat, att åtskiljandet av försöks- och upplysningsverksamhet

berövade den senare en av dess viktigaste grundvalar och den

förra betydelsefulla impulser från praktiken och kunde alltså endast lända

till skada för besluten. Enhetlig planläggning och behandling av olika försöksärenden

vore enligt motionärernas mening önskvärd och möjlig att

åstadkomma genom organisatoriskt samarbete. Mycket skulle i detta avseende

vinnas genom sammanslagning av de båda föreningarna. Motionärerna

hemställde, att riksdagen måtte besluta, att försöksverksamheten på jordbruksområdet

måtte med bibehållen föreningsform för verksamheten på betes-

och vall- samt mosskulturområdet organiseras enligt grunder, som närmare

angivits i motionerna.

Enligt jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande (nr 83) Riksdagen

hade utskottet i likhet med dåvarande departementschefen funnit, att svenska

mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen fortfarande hor
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Lantbruks
högskolans
styrelse.

de bestå såsom av staten understödda institutioner. Deras sammanslagning

till en, varför deras styrelser uttalat sig, hade synts utskottet välbetänkt icke

minst på grund därav att deras verksamhetsfält till stora delar sammanfölle

samt en rationalisering av organisationen och driften därigenom borde kunna

ernås. Denna sammanslagning syntes alltså snarast böra genomföras.

Utskottet erinrade, att förutom mera praktiskt inriktad forskning inom

föreningarnas arbetsområde samt den betydande upplysnings- och konsulterande

verksamhet, som de utövat, i anslutning därtill en ganska omfattande

försöksverksamhet bedrivits. Utskottet ansåg i likhet med motionärerna, att

töreningarnas möjlighet att själva utöva försöksverksamhet vöre av väsentlig

betydelse för förtroendet till och framgången av deras konsulterande och

upplysande verksamhet. Det hade av utskottet ansetts naturligt, att ifrågavarande

försök skulle ligga inom ramen av föreningarnas arbetsområde samt

vara av betydelse för deras upplysnings- och konsulterande verksamhet.

Utskottet anförde vidare:

Om utskottet alltså ansåge, att föreningarna fortfarande borde få utföra

försök inom nu angiven ram, syntes dock anordningar böra vidtagas så att

föreningarnas försök planlades på ett för samarbetet mellan föreningarna

och de statliga försöksanstalterna lämpligt sätt. I detta syfte borde föreningarnas

försöksplan efter samråd mellan ifrågavarande institutioners ledare,

underställas jordbruksförsöksrådet, inom vilket en representant för föreningarna

borde äga säte och stämma, för att slutligt fastställas av högskolans

styrelse.

Utskottet delade departementschefens mening, att försöksgårdarna Flahult

och Gisselås borde överföras i statens ägo och underställas den statliga försöksanstaltens

omedelbara förvaltning, varvid emellertid förutsattes, att föreningarna

efter överenskommelse med försöksanstalten även i fortsättningen

finge dit förlägga försök.

Ett realiserande av de synpunkter utskottet givit uttryck åt angående svenska

mosskulturföreningens och svenska betes- och vailföreningens fortsatta

verksamhet, särskilt med avseende på försöksverksamheten, kunde ej undgå

att medföra en del förändringar i fråga örn å ena sidan föreningarnas, å

andra sidan den statliga försöksanstaltens personalbehov. I ej mindre grad

bomme ifrågavarande institutioners behov av statsanslag att därav påverkas.

Utskottet förutsatte därför, att under året dessa förhållanden gjordes till

föremål för utredning och omprövning från Kungl. Maj:ts sida så att frågan i

denna del ånyo kunde föreläggas 1937 års riksdag.

I det av lantbnikshögskolans styrelse åberopade förut berörda kommittéutlåtandet

har erinrats om beloppen av de statsunderstöd, som enligt vad

förut angivits för innevarande budgetår utgå till svenska mosskulturföreningen

samt svenska betes- och vallföreningen. Vidare har erinrats, att för nästkommande

budgetår mosskulturföreningen äskat anslag med 106,000 kronor

för upprätthållande av föreningens allmänna verksamhet och därutöver

17,500 kronor för verksamheten vid Gisselås, att för samma budgetår betesoch

vallföreningen hemställt om statsbidrag med 102,000 kronor för föreningens

allmänna verksamhet och därutöver 15,000 kronor för föreningens

förut berörda kultiveringsförsök och kontrollgårdar, samt att lantbruksstyrelsen

i yttranden över föreningarnas framställningar tillstyrkt sådana bidrag

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

23

till mosskulturföreningen med 120,500 kronor, därav 17,500 kronor för Gisselås,

och till betes- och vallföreningen med 111,500 kronor, därav 15,000 kronor

till omförmälda kultiveringsförsök och kontrollgårdar.

Vid kommittéutlåtandet hava fogats uppställningar över föreningarnas

nuvarande kostnader för avlöningar åt sina befattningshavare, upptagande

för mosskulturföreningen ett årligt belopp av 74,517 kronor och för betesoch

vallföreningen av 66,267 kronor. Beträffande omkostnaderna har hänvisats

till föreningarnas tryckta styrelse- och revisionsberättelser, tillika innehållande

redogörelser för föreningarnas verksamhet. Dessa berättelser hava

jämväl bilagts utlåtandet.

Såsom tidigare anförts hava föreningarnas styrelser uttalat sig för en

sammanslagning av föreningarna. Jämväl jordbruksutskottet har såsom i

det föregående återgivits förordat en sådan sammanslagning. Kommitterade

hava enligt utlåtandet ansett sig böra utgå ifrån att statsanslag för de

ändamål föreningarna nu var för sig avsåge att främja borde från och med

den tidpunkt då den år 1936 beslutade omorganisationen av försöksväsendet

på jordbrukets område skulle träda i tillämpning eller den 1 januari 1939

beräknades för en sammanslagen förening för upplysnings- och

försöksverksamhet i mosskultur samt betes- och vallfrågor.

Beträffande de nuvarande föreningarnas försöksverksamhet

anföres i kommittéutlåtandet, att denna verksamhet synts ligga inom

föreningarnas arbetsområde samt vara av betydelse för deras upplysningsoch

konsulterande verksamhet samt att omfattningen av densamma enligt

kommittérades mening icke överstege vad som enligt riksdagens uttalande

kunde anses önskvärt och lämpligt. Kommilterade hava därför vid uppgörande

av sitt förslag räknat därmed. I utlåtandet anföres i detta sammanhang

vidare:

De arbetsfält som, så vitt anginge försöksverksamheten, nu stöde

till förfogande för betes- och vallföreningen torde i stort sett även i framtiden

kunna disponeras av den ombildade föreningen. Vad åter anginge

mosskulturföreningens försöksverksamhet hade denna i huvudsak varit knuten

till föreningens försöksgårdar, Flahult och Gisselås, vilka vore avsedda

att övertagas av den statliga försöksorganisationen. Visserligen skulle enligt

riksdagens beslut föreningarna eller den ombildade föreningen efter

överenskommelse med den statliga anstalten få även i fortsättningen förlägga

försök till nämnda gårdar, men det torde vara uppenbart att mossodlingsförsök

genom 1''öreningspersonal å dessa gårdar bomme att avsevärt reduceras,

sedan staten övertagit gårdarna och för försöksverksamheten därstädes

anställt egen personal. Med hänsyn därtill torde det visa sig behövligt,

att föreningen bereddes tillfälle att i stället härför utföra mossodlingsförsök

å andra platser i skilda delar av landet. Det vore uppenbart att härigenom

även borde kunna vinnas en vidsträcktare och mångsidigare kunskap

örn mossmarkernas odlingsförhållanden i vårt land till fromma för

de ändamål försöksverksamheten avsåge att tjäna.

Kommitterade framhålla härefter vissa särskilda förutsättningar

för deras förslag örn medelstilldelning åt föreningarna. De anföra

därutinnan följande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

I jordbruksutskottets utlåtande angåves, såsom förut anförts, att föreningarnas

försök skulle planläggas på ett för samarbetet mellan föreningarna

och den statliga försöksverksamheten lämpligt sätt. Med hänsyn härtill

torde det vara av vikt att föreningarna i likhet med den statliga organisationen

vöre så försedda med personal och annan utrustning att föreningarnas

försök även i fortsättningen kunde utföras med anspråk på tillförlitlighet.

Dei torde vidare få erinras, att enligt departementschefens uttalande i propositionen

nr 167, sid. 141, den av staten kontrollerade försöksverksamheten

boede frigöras trän det beroende av enskilda konstgödselfirmor, som uppstått

därigenom att vissa sådana firmor ställt konstgödselmedel till

kostnadsfri disposition för försök av olika slag. Nämnda uttalande hade

då ej avseende på försöksverksamhet genom föreningarna, enär föreningarna

enligt propositionen ej förutsattes skola utöva sådan verksamhet. Det

torde emellertid bliva naturligt, att uttalandet finge tillämpning även på

föreningarna i deras enligt riksdagens beslut i förhållande till propositionen

förändrade uppgift och att sålunda vid blivande medelsanvisning åt den här

förutsatta ombildade föreningen hänsyn foges jämväl till nu anförda förhållande.

Enligt uppgifter av föreningarnas föreståndare hade under de senare

åren föreningarna kostnadsfritt erhållit konstgödsel av olika firmor till

ett ungefärligt värde beträffande mosskulturföreningen av 10,000 kronor och

beträffande betes- och vallföreningen av 5,500 kronor om året. Härvid vore

alt anmärka, att av angivna värde avseende mosskulturföreningen omkring

6,200 kronor uppgivits hava tillförts försöksgårdarna Flahult och Gisselås.

Även med direkta penninggåvor torde föreningarna hava erhållit

understöd för sin verksamhet genom affärsintressena inom konstgödselproduktionen.

Till ett frigörande av försöksverksamheten från nämnda

intressen hörde givetvis även avstående från gåvor av dem även i annan

form än genom kostnadsfritt mottagande av konstgödselprodukterna, överhuvud

taget syntes det icke hava varit odelat till fördel för föreningarnas

verksamhet, att de i relativt stor utsträckning varit beroende av gåvor. Ej

minst torde planmässigheten i deras arbete och behovet från de ledande befattningshavarnas

sida att ostört kunna ägna sig åt sina egentina arbetsuppgifter

hava blivit lidande därav att medelsanskaffningen till avsevärd del

skett gåvovägen. Det torde böra förordas, att för framtiden den statliga

medelstilldelningen till den avsedda ombildade föreningen gjordes tillräcklig

för att systemet med gåvoanskaffning skulle kunna avskrivas och gåvomedel

i huvudsak mottagas allenast då de av rent ideella bevekelsegrunder lämnades

föreningen. Givetvis kunde det dock inträffa att för verkställande

av särskilda försök medel lämpligen skulle kunna ställas till förfogande av

enskilda, som jämväl hade direkt nytta av försöken. Mottagandet av dylika

medel borde emellertid städse få ske allenast efter medgivande av Kungl.

Majit eller den offentliga myndighet, åt vilken Kungl. Majit kunde uppdraga

tillsynen över dylika medels användning.

Vid bedömandet av föreningens anslagsbehov torde jämväl hänsyn böra

tagas därtill att föreningarna hittills icke i tillräcklig utsträckning syntes

hava förmått att inom någorlunda god tid efter del försöken blivit utförda

verkställa publikation av försöksresultaten. Såsom orsaker

härtill hade av föreningarna angivits bristande arbetskrafter för försökens

skyndsamma bearbetning samt otillräckliga medel för bestridande av kostnaderna

för försöksberättelsernas publicering. Det torde vara uppenbart

att värdet av de gjorda försöken i hög grad äventyrades, örn deras bearbetning

och tolkning måste uppskjutas under åratal. Likaledes måste förtroendet

för försökens tillförlitlighet undergrävas, örn slutledningar i anledning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 249.

25

av försöken begagnades i upplysningsverksamheten utan att materialet för slutledningarna

återgivits i offentliggjorda försöksberättelser, som sålunda funnits

tillgängliga för sakkunnig kritik. Om alltså härav torde följa, att behövliga

medel borde ställas till förfogande för bearbetning av försök och

tryckning av försöksberättelser, torde det å andra sidan vara angeläget att

föreningen noga aktgåve på sina möjligheter att inom tillmätt personal- och

kostnadsram på angivet sätt bringa försöksresultaten till allmän kännedom.

Det måste nämligen vara mycket betydelsefullt alt resultaten kunde framläggas

i god tid, så att deras aktualitet och värde bevarades.

Med sålunda angivna utgångspunkter hava kommittérade velat förorda,

att den ombildade föreningens statsanslag så bestämmes, att föreningen blir

i stånd att liksom de nuvarande föreningarna utöva sin upplysnings- och försöksverksamhet.

Den rationalisering, som en sammanslagning av föreningarna

till en torde innebära, bör enligt kommitterades mening i första hand

komma den ombildade föreningens effektivitet till godo och ej väsentligen

avse att nedbringa statsanslagets storlek. I samband härmed har anförts

följande.

Åtskilliga av de nuvarande föreningarnas i växtodling skolade arbetskrafter

vore starkt specialiserade inom föreningarnas olika verksamhetsområden

och kunde sålunda ej lämpligen ersätta varandra. Härtill komme, att arbetsuppgifternas

omfattning icke syntes möjliggöra avsevärd inskränkning i

den botaniskt eller kemiskt utbildade personalens numerär. Kommitterade

hade övervägt, huruvida ur vissa systematiska synpunkter en uppdelning

av försöksuppgifter mellan den förutsatta ombildade föreningen

och den statliga försöksorganisationen borde komma till stånd. En

sådan uppdelning hade icke synts tillrådlig. Härav ansåges följa, att det bleve

en lämplighets- och tillämpningsfråga, vilka uppgifter som av redan beslutade

organ för försöksplaners utarbetande och fastställande borde tilldelas

den statliga försöksverksamheten eller föreningens motsvarande verksamhet.

Kommitterade förutsätta, att efter genomförd ombildning av svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen till en enda förening

förläggningen av föreningens centrala verksamhet

bestämmes till betes- och vallföreningens anstalt vid Ultuna. Kommitterade

framhålla, att den ombildade föreningen därigenom skulle kunna draga nytta

av betes- och vallföreningens nästan nya institutionsbyggnad och av närheten

till lantbrukshögskolans olika institutioner. Geografiskt sett torde anstaltens

belägenhet i mellersta Sverige medföra åtskilliga fördelar för en riksförening

som den avsedda.

Den ombildade föreningens styrelse har förutsatts komma att utses

efter mönstret av nu rådande förhållanden inom de befintliga föreningarna

med aktgivande därpå att inom styrelsen de speciella mossodlingssamt

betes- och vallintressena bliva företrädda.

Beträffande avlöningsförhållandena vid de nuvarande föreningarna

och vid den förutsatta ombildade föreningen erinra kommitterade,

att nu utgående avlöningar till befattningshavarna vid betes- och vallförcningens

till Ultuna förlagda verksamhet i vissa fall äro högre än de till mosskul
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

turföreningens motsvarande tjänstemän utgående avlöningarna. Kommitterade

anföra, att efter föreningarnas ombildning dylika av befattningarnas beskaffenhet

ej motiverade skillnader i avlöning icke vidare kunna upprätthållas.

Kommitterade ingå härefter i diskussion av behovet av befattningshavare

inom den nya föreningen. Härom anföres i huvudsak följande.

Genom den förutsatta ombildningen komme givetvis allenast en föreståndare

för föreningens samlade verksamhet att erfordras. En uppdelning av verksamheten

på två avdelningar syntes emellertid naturlig allt efter dess huvudsakliga

inriktning på mossodlings- eller betes- och vallfrågor. Kommitterade

föresloge, att varje sådan avdelning utrustades med en för angivna specialiteter

utbildad föreståndare. En av dessa borde därjämte betros med uppgiften

att vara föreståndare för föreningens samlade verksamhet. Kommitterade hade

med hänsyn till de rätt omfattande administrationsuppgifter, som komme att

åvila verksamhetens huvudföreståndare, övervägt, huruvida denne borde vara

befriad från de särskilda arbetsuppgifter, som tillkomme avdelningsföreståndare.

Det hade emellertid synts vara av stor vikt att huvudföreståndaren

stöde i nära förbindelse med föreningens fackliga verksamhet och själv i

egenskap av specialist inom sin verksamhetsgren vore i stånd att oavlåtligt

följa dess utveckling och bidraga till dess förkovran. Härigenom ansåges ock

i längden tilltron till föreningens upplysningsarbete bäst befrämjas. För frigörande

av erforderlig tid för de administrativa och representativa plikter,

som tillkomme huvudföreståndaren, torde det vara nödvändigt, att han genom

lämplig personaluppsättning bereddes möjlighet till väl kvalificerade biträden

såväl fackligt som administrativt sett.

För stationering vid föreningens anstalt vore förutom de två avdelningsföreståndarna

avsedda tre konsulenter-kulturingenjörer, motsvarande betes-

och vallföreningens två konsulenter samt en av mosskulturföreningens

tre kulturingenjörer. Dessa befattningshavare, vilkas benämning det finge

ankomma på den blivande föreningen att själv bestämma, borde vara bibehållna

vid i huvudsak nuvarande arbetsuppgifter. Vidare borde vid anstaltens

fackavdelningar tjänstgöra dels två botanister, den ene med inriktning

på mossodlingsfrågor, den andre på betes- och vallfrågor, dels tre assistenter

för biträde huvudsakligen vid försök och materialbearbetning, dels en assistent

för biträde huvudsakligen vid skötsel av vegetationsgård och anstalten

närliggande försöksfält, dels botaniskt biträde för arbete med höanalyser och

dylikt.

Vid den kemiska analysverksamheten vore för båda föreningarnas räkning

för närvarande sysselsatta tre personer. Genom den förutsatta sammanslagningen

torde kunna uppnås, att allenast två befattningshavare erfordrades för

nämnda analysarbete, nämligen en kemist och en assistent åt denne.

Av de nuvarande föreningarnas fem konsulenter-kulturingenjörer hade

nyss förordats, att tre stationerades vid den ombildade föreningens anstalt

å Ultuna. Av de återstående två befattningshavarna i angiven ställning

borde en hava sin verksamhet i norra Sverige med stationsort exempelvis i

Östersund, den andre i södra Sverige med stationsort exempelvis i Jönköping.

För särskilt föreningarnas försöksverksamhet torde å samma eller andra till

äventyrs lämpligare platser i norra och södra delarna av landet böra under

vegetationsperioderna avdelas sammanlagt två assistenter.

Föreningen ansåges vidare vara i behov av biträde vid mera kvalificerat

räknearbete för försöksresultatens tolkning. Å denne befattningshavare torde

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

27

jämväl kunna läggas föreningens bokföring. Därutöver torde böra anställas

två korrespondenter och en vaktmästare. Den ene av korrespondenterna

borde tillika biträda bokföraren exempelvis genom liandhavandet av löpande

kassagöromål.

Beträffande avlöningar åt befattningshavare hava kommitterade ej

ansett lämpligt, att avlöningsbeloppen åt föreningens befattningshavare bindas

vid löneplan motsvarande den för statens befattningshavare gällande

utan föreslå, att istället den friare form härför tillämpas, som för närvarande

gäller i avseende å mosskulturföreningens samt betes- och vallföreningens

befattningar. Sålunda föreslås för de olika befattningarna avlöningar

i form av grundlön, ålderstillägg samt dyrtidstillägg med samma procent

å grundlön och ålderstillägg som för nämnda föreningars befattningshavare

eller 15 procent. Beträffande assistenterna, som ej i allmänhet beräknas

i sådan tjänsteställning på mera stadigvarande sätt knytas till föreningen,

föreslås ej ålderstillägg.

Kommitterade övergå härefter till frågan om särskilda löneställningar

för olika befattningshavare och anföra därvid i huvudsak följande.

För erhållande av fullt kvalificerade avdelningsföreståndare torde det ej

vara tillrådligt att sätta dessas grundlön lägre än till 7,700 kronor. Härjämte

borde dessa befattningshavare vara berättigade till tre ålderstillägg, vartdera

å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Då en av avdelningsföreståndarna,

enligt vad ovan angivits, föresloges att tillika vara

föreningens chef, borde särskilt arvode till denne utgå med hänsyn till ökat

arbete och ansvar samt de ökade utgifter hans ställning som chef torde medföra.

Detta arvode borde lämpligen kunna bestämmas till 1,500 kronor örn

året.

Avlöningar till konsulenter-kulturingenjörer syntes böra utgå efter samma

grunder som de för konsulenterna hos betes- och vallföreningen nu gällande

eller 5,200 kronor i grundlön samt tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive

5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Enahanda avlöningar borde

jämväl tillerkännas de specialutbildade innehavarna av befattningar som kemist

och botanister.

Assistenternas grundavlöningar hade tänkts växla inom relativt vida gränser

allt efter dessa befattningshavares utbildning och användbarhet. För den såsom

räknehiträde och bokförare avsedde assistenten hade beräknats årsarvode

av 4,500 kronor, för en assistent 3,900 kronor, för var och en av fyra

assistenter 3,400 kronor, för en assistent, avsedd såsom botaniskt biträde,

2,600 kronor och för ytterligare en assistent, avsedd att biträda i vegetationsgård

m. m., 2,400 kronor om året.

För övriga befattningshavare föresloges följande avlöningar: en koiTespondent

med skyldighet tillika att utföra vissa kassagöromål 2,400 kronor i

grundavlöning jämte tre ålderstillägg å 200 kronor, en korrespondent 2,200

kronor i grundavlöning jämte tre ålderstillägg å 150 kronor samt för vaktmästaren

2,400 kronor i grundavlöning samt tre ålderstillägg å 150 kronor.

Därjämte borde vaktmästaren, vars tjänstgöring beräknades bliva avsevärt

betungande och bunden, tillerkännas rätt att hyresfritt bebo den till betesoch

vallföreningens anstalt hörande vaktmästarbostaden å 2 rum och

kök.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Med beräknande av i det föregående angivet personalbehov för den förutsatta

ombildade föreningen och med tillämpning av angivna grunder för personalens

avlöning hava kommitterade uppgjort följande förslag till avlöningsstat

för föreningen:

Avlöningsstat.

1 avdelningsföreståndare (mosskultur) ........

1 avdelningsföreståndare (betes- och vall)

1 konsulent-kulturingenjör....................

4 konsulenter-kulturingenjörer ................

1 kemist ....................................

1 botanist (mosskultur) ......................

1 » (betes- och vall)....................

1 assistent vid föreningens institution..........

1 > > > » ..........

1 assistent i kemi............................

2 assistenter i Jönköping och Östersund

1 assistent ..................................

1 > ..................................

1 » ..................................

1 korrespondent..............................

1 > ..............................

1 vaktmästare ..............................

Chefsarvode................................

Kronor

Grund-

avlöning

Ålders- tillägg efter

5, 10, 15

år

Dyrtids-

tillägg

15 %

Summa

högsta av- löning inkl.

15 % dyr- tidstillägg

7,700

1,500

1,380

10,580

7,700

1,500

1,380

10,580

5,200

1,500

1,005

7,705

20,800

6,000

4,020

30,820

5,200

1,500

1,005

7,705

5,200

1,500

1,005

7,705

5,200

1,500

1,005

7,705

3,900

—

585

4,485

3.400

—

510

3,910

3,400

—

510

3,910

6,800

—

1,020

7,820

2,600

—

390

2,990

2,400

—

360

2,760

4,500

—

675

5,175

2,400

600

450

3,450

2,200

450

397

3,047

2,400

450

427

3,277

(1,500)

—

—

1,500

92,500

16,500

16,124

125,124,

Summan av de högsta avlöningsbelopp, som enligt de i kommittéutlåtandet

angivna grunder skulle utgå till förutsatta befattningshavare, utgör alltså

125,124 kronor. Emellertid framhålla kommitterade, att liksom nu är fallet

beträffande svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen

befattningshavare med mera stadigvarande anställning böra vara i pensionshänseende

anslutna till statens pensionsanstalt. Härigenom

ökas kostnaderna för befattningshavarnas avlöning med omkring 2,500 kronor

eller till (125,124 + 2,500 =) 127,624 kronor, vilket belopp avrundats till

128,000 kronor.

Kommitterade anföra vidare:

Det torde vara naturligt att, i den mån den nybildade föreningens tjänstemannastab

rekryterades från de nuvarande mosskultur- samt betes- och vallföreningarnas

personal, dithörande befattningshavare finge vid anställning i

den nya föreningen tillgodoräkna förut i de nuvarande föreningarna intjänade

ålderstillägg. Ehuru det finge anses önskvärt att i största möjliga utsträckning

en överflyttning av dessa föreningars personal till den nya föreningen

komme till stånd, torde det, särskilt med tanke därpå att personalen

i den ombildade föreningen bleve fåtaligare än summan av de nuvarande

föreningarnas befattningshavare, icke vara möjligt att exakt angiva i vilken

omfattning de i avlöningsförmånerna ingående ålderstilläggen foges i anspråk

vid den tidpunkt då försöksväsendets omläggning vöre avsedd att träda

i verksamhet eller den 1 januari 1939. En preliminär överslagsberäkning

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

29

hade emellertid givit vid handen, att av de till högsta möjliga belopp enligt

statförslaget beräknade ålderstilläggen, 16,500 kronor, allenast omkring 12,500

kronor torde behöva tagas i anspråk vid nu nämnda tidpunkt. Beräknades

å skillnaden mellan sistnämnda belopp, 4,000 kronor, 15 procent dyrtidstilllägg,

uppstode ytterligare minskning med 600 kronor eller tillhopa [128,000 —

(4,000 + 600) =] 123,400 kronor, oavsett den naturaförmån, som enligt

det föregående föreslagits för vaktmästaren.

Den föreslagna avlöningsstaten skulle alltså under den nybildade föreningens

första verksamhetstid medföra en utgiftssumma av omkring 123,400

kronor om året.

Kommitterade övergå därefter till beräkning av föreningens omkostnader.

De anföra, att avsevärda kostnader måste beräknas för befattningshavarnas

resor i deras upplysnings-, demonstrations- och försöksverksamhet.

Även arbetskostnader m. m. vid olika försöksanordningar samt kostnader för

tryckning av såväl populära publikationer som försöksberättelser torde stiga

tili ej obetydliga belopp. De allmänna förvaltningskostnaderna för den ombildade

föreningen beräknas emellertid medföra besparing, jämförda med de

befintliga föreningarnas sammanlagda kostnader för ifrågavarande ändamål.

Angående de olika ändamål, för vilka omkostnader beräknas, anföra

kommitterade i huvudsak följande.

För de förrättningar som efter rekvisition av jordbrukare verkställdes

av de vid föreningens anstalt stationerade konsulenter eller kulturingenjörer,

huvudsakligen avseende resekostnader, torde böra beräknas omkring

11,000 kronor.

Motsvarande verksamhet genom de förslagsvis i Ostersund och Jönköping

stationerade konsulenter eller kulturingenjörer jämte till vars och ens av

nämnda befattningshavares arbetsområde i viss utsträckning anknuten assistent

beräknades draga en kostnad av tillhopa omkring (5,000 + 5,000 =)

10.000 kronor. Dessa siffror överensstämde i huvudsak med motsvarande

kostnader för de nuvarande föreningarnas konsulenter och kulturingenjörer,

dock hade därutöver beräknats omkring 1,000 kronor i resekostnader för var

och en av de två assistenterna.

Resekostnader för andra befattningshavare vid anstalten

än de ovan angivna ansåges kunna upptagas till omkring 6,000 kronor,

vilket belopp vore något lägre än summan av de nuvarande föreningarnas

kostnader för motsvarande ändamål.

För kurser och möten beräknades ungefär samma kostnader som

nu sammanlagt uppstode för båda föreningarnas vidkommande eller 2,000

kronor. . .

Svenska betes- och vallföreningens kostnader för f o r s o k s - och dera

onstr a tionsverksa nili et vid Ultuna beräknades för närvarande

utgöra omkring 10,000 kronor. Genom ifrågasatt överflyttning till Ultuna

av svenska mosskulturföreningens nu i Jönköping befintliga lösa anordningar

för vegetationsgård, genom mossodlingsförsök vid Bälinge mosse

i Uppsala län och genom upprätthållande av försöksverksamhet vid den av

betes- och vallföreningen arrenderade, Uppsala universitet tillhörande, invid

Ultuna belägna egendomen Lilla Sunnersta om 21.5 hektar, torde kostnaderna

för nu angivna verksambetskomplex stiga från 10,000 kronor till omkring

16.000 kronor. ,

Enligt beräkning i riksstaten ställdes, såsom i annat sammanhang angivits,

sedan en följd av år lill svenska betes- och vallföreningens förfogande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

anslag dels för verksamhet vid två kontrollgårdar i mellersta Sverige

för driftekonomisk prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer,

dels för två kultiveringsförsök å betesmark i Norrland. Årskostnaderna

för angivna kontrollgårdar i mellersta Sverige (Blombacka och Boda)

utgjorde 10,000 kronor. Verksamheten vid dessa gårdar syntes böra fortgå.

Dessutom förordades, att den ombildade föreningen bereddes möjlighet att

fullfölja och komplettera redan anordnad försöks- och kontrollverksamhet vid

Bjärka-Säby, Uddeholm, Bollnäs m. fl. platser i mellersta Sverige. Behovet

av ett större fält för mossodlingsförsök på Gotland hade länge varit insett

inom mosskulturföreningen, men av brist på resurser ej kunnat tillgodoses.

För nu angivna ändamål och för fortsättande av de befintliga föreningarnas

demonstrationsverksamhet inom mellersta Sverige borde beräknas, inklusive

kostnader för konlrollgårdsverksamheten, 18,000 kronor.

Ovanberörda kultiveringsförsök å betesmark i Norrland

bedreves å egendomarna Nordvik och Brattby. För dessa försök

beräknades en årskostnad av 5,000 kronor. Härutöver borde i norra delen

av landet fullföljas nu pågående mossodlingsförsök vid Sörbyn och försök

i fjällbygden vid Medstugan ävensom norrländska demonstrationsförsök. Nya

försök planerades i Västerbottens läns lappmark. Inberäknat kostnaden för

de två lcultiveringsförsöken borde nu berörda verksamhet draga en kostnad

av omkring 8,500 kronor.

Försöks-, kontroll- och demonstrationsverksamhet

i södra delen av landet planerades såväl på betes- och vallområdet

som i avseende å mossodling. Försöken vore avsedda att förläggas dels

inom sydvästra Sveriges regnrikaste område, dels inom sydöstra Sverige, dels

därjämte å viss mark i Skåne. Pågående demonstrationsförsök i södra Sverige

vore avsedda att fullföljas. Kostnaden för denna verksamhet, vars ändamålsenlighet

kunde vitsordas, beräknades till 5,500 kronor om året.

Driftkostnaderna — frånsett personalkostnader — för de befintliga föreningarnas

kemiska laboratorier utgjorde tillhopa omkring 4,000

kronor. Genom föreningarnas sammanförande till en beräknades laboratoriekostnaderna

kunna nedgå till 3,000 kronor om året.

Den ombildade föreningen torde böra i likhet med betes- och vallföreningen

utgiva en årsbok innefattande, förutom föreningsnotiser och dylikt,

populärt hållna uppsatser inom föreningens verksamhetsfält. Vidare borde

diverse tryckalster i lämplig omfattning kostnadsfritt spridas bland den jordbrukande

allmänheten samt löpande meddelanden från föreningen och försöksberätlelser

utgivas. Tryckningskostnaden för så beskaffade publikationer

hade för båda de befintliga föreningarna i runt tal uppgått till 16,000

kronor om året. De beräknades för den blivande föreningens del kunna stanna

vid omkring 14,000 kronor.

Omkostnaderna för föreningens upplysnings-, kontroll- och försöksverksamhet

skulle alltså enligt förberörda beräkning utgöra omkring (11,000 +

10,000 + 6,000 + 2,000 + 16,000 + 18,000 + 8,500 + 5,500 + 3,000 +

14,000=) 94,000 kronor.

Allmänna förvaltningskostnader, frånsett avlöningar, hava

för den ombildade föreningen beräknats enligt följande uppställning:

Telefon- och telegramavgifter .

Porto, skriv- och ritmaterial

Byggnadsunderhåll ...........

Bränsle, lyse och elektrisk kraft

kronor 1,500

» 2,500

» 1,500

» 2,000

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Fastighetens renhållning, städning o. d................... kronor 1,000

Inventariers underhåll m. m........................... » 1,000

Inköp av böcker, prenumeration å tidskrifter m. m. samt in
bindning

........................................... » 1,500

Styrelsens resor ...................................... » 1,800

Lokalhyra för kulturingenjör-konsulent samt assistent å de

föreslagna stationsorterna Östersund och Jönköping .... » 1,600

Försäkringar ......................................... » 500

Diverse utgifter ............................... »__LOOO^

Summa kronor 15,900.

Kommitterade angiva, att de allmänna förvaltningskostnaderna i huvudsak

beräknats med ledning av de befintliga föreningarnas motsvarande utgifter.

Därvid har den förutsatta sammanslagningen av föreningarna ansetts

kunna medföra besparingar å åtskilliga poster. Förslaget om stationsorter i

Östersund och Jönköping åt två konsulenter-kulturingenjörer jämte assistenter

hava å andra sidan angivits medföra med nuvarande organisationsform

ej behövliga utgifter för lokalhyra åt dessa befattningshavare, beräknad

till inalles 1,600 kronor.

Föreningens sammanlagda utgifter hava enligt kommitterades

förslag beräknats utgöra

för avlöningar ...................................... kronor 123,400

» egentliga omkostnader avseende upplysnings-, demonstrations-

och försöksverksamhet ................ » 94,000

» allmänna förvaltningskostnader .................. » 15,900

Summa utgifter kronor 233,300.

De befintliga föreningarna erhålla, såsom kommitterade framhålla, förutom

statsbidrag till angivna belopp inkomster i form av medlemsavgifter,

ersättningar (huvudsakligen vad angår betes- och vallföreningen) för

konsultationer och uppgörande av odlingsplaner, ersättning för annonser intagna

i föreningarnas publikationer, ersättning för vissa analyser, hyror samt

diverse räntor. Dessutom mottaga föreningarna vissa understöd av landsting

och hushållningssällskap. Dessa understöd lära enligt uppgift icke

vara att påräkna i framtiden.

Med ledning av föreningarnas nuvarande inkomster och eljest inhämtade

upplysningar hava kommitterade beräknat den ombildade föreningens inkomster,

frånsett statsanslag, enligt följande plan.

Medlemsavgifter ...................................... kronor 8,000

Ersättningar för konsultationer m. m................... » 2,400

Annonser ............................................ » 1,500

Ersättningar för analyser ............................ » 500

Hyra för föreståndarens bostad ........................ » 1,500

Räntor .............................................. » 2,000

Summa inkomster kronor 15,900.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Då utgifterna beräknats till 233,300 kronor och inkomsterna till 15,900

kronor, uppstår en brist av 217,400 kronor. Kommitterade föreslå, att föreningen

erhåller årliga anslag av statsmedel motsvarande den sålunda angivna

bristen.

Vad slutligen angår den ombildade föreningens behov av lokaler hava

kommitterade undersökt detta behov och möjligheterna att tillgodose detsamma.

De anföra härom följande.

Såsom förut angivits beräknades, att två konsulenter-kulturingenjörer jämte

två assistenter skulle vara stationerade på andra orter än vid Ultuna. Vid

huvudanstalten skulle enligt förslaget vara stationerade 16 befattningshavare.

För dessa borde beräknas 13 ä 14 arbetsrum förutom laboratorie- och

preparationsutrymmen. I betes- och vallföreningens institutionsbyggnad

funnes 16 större eller mindre arbetsrum, därav dock ett för närvarande användes

såsom lunchrum. Behovet av arbetsrum för personalen

syntes sålunda kunna tillgodoses genom befintliga utrymmen i nämnda institutionsbyggnad.

Beträffande behovet av biblioteksutryninie hade kommitterade

inhämtat att betes- och vallföreningens bibliotek vore av jämförelsevis ringa

omfattning, men att mosskulturföreningens boksamling vöre mera betydande.

Kommitterade erinrade att det bibliotek för lantbrukshögskolan,

till vars byggande riksdagen innevarande år anvisat medel, komme att med

hänsyn till högskolans bokbestånd innehålla stora reservutrymmen under

lång tid framåt. Det torde vara lämpligt, att föreningarna läte i högskolans

bibliotek deponera den del av deras bokförråd som kunde lämpa sig därför.

Böckerna bleve därigenom lätt tillgängliga för föreningens egna behov och

kunde därjämte komma bibliotekets allmänna verksamhet till godo. Härigenom

skulle betes- och vallföreningens biblioteksrum tillsvidare bliva tillräckligt

för handbibliotek efter den förutsatta ombildningen.

Betes- och vallföreningens kemiska laboratorium upptoge två rum med en

yta av nära 70 kvm i källarvåningen. Därjämte funnes i denna våning två

uppackningsrum. Betes- och vallföreningens egen kemiska laboratorieverksamhet

hade icke varit betydande. De för ändamålet använda lokalerna

och dessas utrustning torde icke kunna nöjaktigt tjäna den ombildade föreningens

kemiska analysverksamhet. Enligt kommitterades uppfattning

skulle frågan om laboratorieutrymme för föreningens analysbehov bäst lösas

därigenom att föreningens kemist och dennes assistent bereddes tillträde

till lantbruks högskolans analyslaboratorium och där finge

för föreningens räkning utföra analyser av olika slag. Härvid förutsattes

att föreningens tjänstemän i ordningsfrågor underställdes analyslaboratoriets

ledning, att de kunna erhålla kemisk reagens och annan materiel genom

analyslaboratoriets försorg samt att föreningen efter rationell grund toge

del i allmänna kostnader för laboratoriet såsom för förbrukningsmateriel,

bränsle, renhållning, gas, elektrisk kraft m. m. Man borde emellertid kunna

utgå ifrån att föreningen ej behövde vidkännas hyreskostnader för ifrågavarande

befattningshavares tillgång till arbetsplatser å laboratoriet.

De i betes- och vallföreningens institutionsbyggnad befintliga laborationslokalerna

torde lämpligen kunna av den ombildade föreningen tagas i bruk

såsom botaniskt laboratorium.

Institutionsbyggnaden för betes- och vallföreningen innehölle jämväl

bostad för föreningens föreståndare innehållande 6 rum jämte jungfrukammare

och kök. I händelse av behov syntes dessa bostadsutrymmen

kunna helt eller delvis tagas i anspråk såsom arbetslokaler, varav skulle följa.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

33

att bostad bereddes föreståndaren genom nybyggnad eller på annat sätt. En

dylik anordning torde emellertid icke nu vara aktuell.

Invid betes- och vallföreningens institutionsbyggnad funnes uppförd en

försökslada. Efter tillkomsten av den nya föreningen torde det visa

sig nödvändigt att uppföra ytterligare en lada med utrymmen för förvaring

av skördeprov, för preparering och förmälning, för botaniska analyser av

mera skrymmande materiel, för tröskning och rensning av frö m. m. Kostnaden

för uppförande av sådan lada ansåges ej behöva överstiga 25,000

kronor. Kommitterade ville ej ifrågasätta, att statsmedel anvisades för bestridande

av byggnadskostnaden, då det syntes kommitterade antagligt, att

efter försäljning av mosskulturföreningens fasta egendom och viss del av

dess inventarier så stort överskott skulle uppstå, att detta utan svårighet

lämnade tillgång till berörda utgift.

Av enahanda skäl ansågo sig kommitterade icke böra föreslå, att kos tnaden

för flyttning till Ultuna av försöksanordningar eller inventarier

av olika slag ersattes av statsmedel.

Såsom tidigare angivits har lantbrukshögskolans styrelse åberopat kommittéutlåtandet

såsom eget förslag men såsom tillägg därtill gjort vissa uttalanden

i avlöningsfrågor, innefattande dels att de befattningshavare,

som vid ifrågasatt organisationsförändring tillhört svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen och som antagas till befattningshavare

i föreslagen gemensam förening, ansetts böra för ålderstillägg få

tillgodoräkna föregående tjänstgöring inom någon av de två förstnämnda

föreningarna samt att sådana befattningshavares löner ej heller ansetts böra

bliva lägre under verksamheten i den nya föreningen än dessförinnan, dels

att i kommittéutlåtandet föreslagna befattningar som bokförare och botaniskt

biträde måtte med hänsyn till den långa anställningstid, som finge förutsättas

för dessa befattningars innehavare, förenas med rätt till ålderstillägg.

Beträffande förslaget i kommittéutlåtandet att arbetsplats åt föreningens

kemistpersonal borde beredas i lantbrukshögskolans kemiska

analyslaboratorium har högskolestyrelsen med åberopande av innehållet

i bilagt protokoll från sammanträde med lantbrukshögskolans lärarråd

framhållit, att dylik anordning ej borde erhålla definitiv karaktär, innan

anordningens lämplighet blivit under viss tid prövad, samt att garantier

borde erhållas, att föreningens personal vore tillräckligt kvalificerad för

tjänstgöring inom analyslaboratoriet, vilket ansetts kunna uppnås exempelvis

genom personalens godkännande av lantbrukshögskolans styrelse efter

lärarrådets hörande.

Enligt sagda protokoll från sammanträde med lantbrukshögskolans lärarråd

hava särskilda förslag framförts av ett antal reservanter inom lärarrådet,

i huvudsak syftande dels därtill att en uppdelning av försöksverksamheten

mellan den statliga försöksorganisationen och den avsedda föreningen

borde verkställas med hänsyn till olikhet i försöksmetodik, dels därtill att

vissa befattningar, som enligt kommittéutlåtandet föreslagits skola tilldelas

föreningen, borde överföras till det statliga försöksviiscndet ävensom att vissa

nya befattningar borde inrättas för den statliga försöksverksamhetens be
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 219. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

hov. Vidare hava reservanterna avstyrkt kommitterades förslag om arbetsplats

för föreningens kemistpersonal vid lantbrukshögskolans analyslaboratorium.

I anledning av reservanternas förslag har högskolestyrelsen erinrat, att

kommitterade övervägt, huruvida en uppdelning av försöksuppgifter mellan

den förutsatta ombildade föreningen och den statliga försöksorganisationen

borde komma till stånd, men att enligt kommitterades mening det borde

bliva en lämplighets- och tillämpningsfråga, vilka uppgifter som av redan

beslutade organ för försöksplaners utarbetande och fastställande skulle tilldelas

den statliga försöksverksamheten eller föreningens motsvarande verksamhet.

Högskolestyrelsen har ansett sig böra understryka riktigheten av

den i kommittéutlåtandet uttalade uppfattningen. Styrelsen anför härom

vidare:

Enligt jordbruksutskottets av riksdagen godkända uttalande skulle även

föreningens försök anordnas enligt plan, som efter förslag av jordbruksförsöksrådet

fastställdes av lantbrukshögskolans styrelse. Det syntes naturligt

att dessa organ finge gå till sin uppgift utan att genom försöksuppgifternas

konkretisering hinder i förväg rests för ett ordnande efter lämplighet av

försöksarbetet i landet. Svårigheterna för reservanterna att angiva en praktiskt

genomförbar grund för en uppdelning av försöksarbetet hade stärkt styrelsen

i dess sålunda uttalade uppfattning.

Beträffande reservanternas förslag om överförande till den statliga försöksorganisationen

vid lantbrukshögskolan av vissa för föreningen enligt kommittéutlåtandet

avsedda befattningar samt örn nyinrättande av vissa befattningar

för nämnda statliga organisation framhåller högskolestyrelsen, att

det givetvis åligger styrelsen att hos Kungl. Majit anmäla de personalbehov,

som vid olika tider må framträda vid högskolans institutioner och anför vidare

i huvudsak följande.

Det utredningsuppdrag högskolestyrelsen nu erhållit torde ej avse att i vidare

utsträckning än som skett i kommittéutlåtandet framställa förslag angående

befattningar vid högskolans institutioner. Vad särskilt anginge anmält

behov av skrivhjälp vid högskolans analyslaboratorium vore det styrelsens

uppfattning att sådant behov med hänsyn till laboratoriets storlek och mångskiftande

arbetsuppgifter förelåge. Intill dess särskilt anslag för ändamålet

beviljats, torde hinder ej möta att, om så ansåges lämpligt, för avlönande av

skriv- och kontorsbiträde toges i anspråk beräknat anslag för tillfälliga arbetsbiträden

vid laboratoriet.

I fråga om föreslagen planläggning avden ombildade föreningen

hava lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

i huvudsak ej framfört anmärkningar. Statskontoret har däremot funnit

planen medföra alltför stora kostnader för statsverket. Samtliga nu nämnda

myndigheter hava på särskilda punkter gjort erinringar i anledning

av den framlagda utredningen.

Ur de avgivna yttrandena må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har icke velat göra någon direkt erinran emot

framställt förslag att erforderlig arbetsplats åt de sammanslagna föreningar
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

nas kemistpersonal såsom en provisorisk anordning beredes i lantbrukshögskolans

kemiska analyslaboratorium, men har framhållit önskvärdheten därav

att, när anordningen icke längre befinnes lämplig, den nya föreningen måtte

genom statsmakternas försorg beredas erforderliga lokaler för sin kemiska

analysverksamhet på annat håll. I samband härmed har lantbruksstyrelsen

yttrat sig angående behovet av befattningshavare för nämnda analysverksamhet,

varefter styrelsen övergått till en granskning av föreslaget personalbehov

för föreningen i övrigt och av föreslagna löneställningar för vissa befattningshavare.

Lantbruksstyrelsen anför därvid bland annat följande.

Det för den nya föreningens kemiska laboratorieverksamhet föreslagna antalet

kemister — en kemist och en assistent i kemi — syntes icke vara tillfyllest

för ifrågavarande arbetsuppgifter. För närvarande funnes nämligen två

kemister anställda hos svenska mosskulturföreningen och en laboratorieassistent

i kemi hos svenska betes- och vallföreningen. Dessutom hade föreningarna

vid vissa tillfällen varit nödsakade dels att anställa extra arbetskraft

för utförande av kemiska analyser och dylikt, dels, vilket särskilt gällde

betes- och vallföreningen, att låta verkställa kemiska analyser på annat håll.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning borde därför tagas under övervägande,

huruvida den nya föreningen icke borde erhålla ytterligare en assistent i

kemi.

Vid riksdagens förordande av att ifrågavarande föreningar skulle sammanslås

till en gemensam förening, syntes hava förutsatts, att befattningshavarna

hos nuvarande föreningar skulle erhålla i huvudsak motsvarande anställning

hos den nya föreningen. I föreliggande förslag till avlöningsstat för den nya

föreningens tjänstemän syntes emellertid icke hava medtagits några befattningar,

motsvarande befattningarna såsom botanist hos mosskulturföreningen

och såsom försöksledare hos betes- och vallföreningen. Även om en av

dessa befattningshavare efter nuvarande föreståndarens för betes- och vallföreningen

snart förestående avgång med pension kunde tänkas bliva placerad

som avdelningsföreståndare i den nya föreningen — en möjlighet, som

dock styrelsen icke kunde närmare bedöma — syntes den andra av ovannämnda

tvenne befattningshavare icke kunna erhålla någon mot sin nuvarande

tjänst svarande befattning hos den sammanslagna föreningen.

Den föreslagna grundlönen, 3,900 kronor, till assistent vid föreningens institution

borde enligt lantbruksstyrelsens förmenande även tillkomma assistenten

i kemi, vilken sistnämnde befattningshavare i utbildningshänseende torde

vara jämställd med assistent vid föreningens institution.

Uti det till grund för lantbruksliögskolans styrelses förslag liggande kommittéutlåtandet

hade för den nya föreningen föreslagits en assistent, avsedd

såsom räknebiträde och bokförare, med ett årsarvode av 4,500 kronor, och en

assistent, avsedd såsom botaniskt biträde, med ett årsarvode av 2,600 kronor.

Högskolestyrelsen hade föreslagit, att dessa befattningar skulle förenas med

rätt till ålderstillägg. Häremot hade lantbruksstyrelsen intet att erinra. I

så lall syntes emellertid grundlönen för nämnda befattningshavare böra sättas

något lägre, så att slutlönen bleve i huvudsak den i förevarande utredning

föreslagna. Befattningen såsom botaniskt biträde syntes böra i avlöningshänseende

jämställas med befattningen som andre korrespondent och

befattningshavaren sålunda erhålla en grundlön av 2,200 kronor jämte tre

ålderstillägg, vart och eli å 150 kronor. De i föreslagen avlöningsstat angivna

avlöningsförmånerna till befattningshavare vid den nya föreningen syntes i

huvudsak överensstämma med de avlöningsförmåner, som tillkomme motsvarande

befattningshavare hos Sveriges utsädesförening. Då dessa förenin
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

gar för sin verksamhet torde vara i lika mån beroende av statsbidrag, syntes

förslaget om likartade avlöningsförhållanden dem emellan vara motiverat.

Lantbruksstyrelsen erinrar vidare, att efter sammanslagning av de båda här

ifrågavarande föreningarna nyreglering av befattningarna torde erfordras för

vinnande av delaktighet i statens pensionsanstalt. Styrelsen

anför i samband härmed följande.

Då det nu utgående pensionstillägget efter nvreglering bortfölle, komme

detta att medföra en minskning i pensionen för en del befattningshavare. Pensionen

för föreståndarna hos nuvarande föreningar skulle efter nyreglering

minskas med 768 kronor. Beträffande vidare botanist- och kemistbefattningarna

vid mosskulturföreningen skulle nyregleringen medföra en minskning

i pensionen för envar av respektive befattningshavare med cirka 588 kronor.

Styrelsen ville föreslå, att de pensionsberättigade befattningshavare hos de

nuvarande betes- och vall- samt mosskulturföreningarna, vilka komme att

tillträda befattningar hos den föreslagna nya föreningen, måtte befrias från

skyldighet att vid nyreglering av dessa befattningar erlägga ifrågakommande

engångsavgifter, samt att dessa befattningshavare jämväl måtte tillförsäkras

en pension, som icke understege den till vilken de vore berättigade på

grund av sin anställning hos nuvarande föreningar.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har av den

föreliggande utredningen icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning

rörande lämpligheten av de föreslagna lönebeloppen men har anfört, att dessa

I stort sett syntes överensstämma med dem som för närvarande utginge till

mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens personal. Det föreslagna

chefsarvodet 1,500 kronor har emellertid synts nämnden väl högt

och ansetts böra minskas till förslagsvis 1,000 kronor eller samma belopp

som nu utginge till den av växtskyddsanstallens avdelningsföreståndare, vilken

tillika vore chef för anstalten.

Vidare har lönenämnden ifrågasatt, huruvida icke dyrtidstilläggen å avlöningarna

borde beräknas efter de för nyreglerade verk gällande grunderna,

vilket skulle föranleda en omräkning av grundavlöningsbeloppen.

Statskontoret framför inledningsvis vissa allmänna synpunkter i

anledning av det föreliggande förslaget och erinrar, att i förhållande till de

för innevarande budgetår utgående anslagen till svenska mosskulturföreningen

och svenska betes- och vallföreningen, tillhopa 201,800 kronor, förslaget

innebure en kostnadsökning för statsverket med 15,600 kronor. Ämbetsverket

anför vidare:

Detta förhållande syntes ägnat att ingiva desto större betänkligheter, som

den rent statliga försöksverksamheten vid blivande omorganisation torde

komma att utvidgas. Med hänsyn härtill borde utgifterna för föreningens

verksamhet på området kunna väsentligen nedbringas under de nuvarande,

vartill komme, att den rationalisering av organisationen och driften, som

förutsatts skola ernås genom en sammanslagning av föreningarna, enligt

statskontorets mening borde redan i och för sig medföra en sänkning av

kostnaderna för ifrågavarande försöksverksamhet. Att märka vore jämväl,

att statsbidraget till driften av mosskulturföreningens försöksgård Gisselås

— för innevarande budgetår beräknat till 15,500 kronor •— skulle upphöra

att utgå i och med försöksgårdens övertagande av staten. Statskontoret kun
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

37

de för övrigt icke värja sig för den uppfattningen, att med den relativt stora

personal, som enligt förslaget skulle tillföras föreningen, och med de arbetsuppgifter,

som tillagts de olika befattningshavarna, risk förelåge för att ett

onödigt dubbelarbete komine att utföras av föreningen och den statliga försöksinstitutionen.

Statskontoret bar i övrigt anfört i huvudsak följande beträffande den ifrågasatta

föreningens personalkostnader.

Ämbetsverket hade i huvudsak icke något att erinra mot de för de olika

tjänstemännen föreslagna lönerna. Såsom en uttrycklig förutsättning för

bifall till styrelsens förslag i denna del torde dock böra gälla, att dyrtidstilllägget

till föreningens befattningshavare icke utginge efter förmånligare

grunder än de, som gällde för statens befattningshavare med nyreglerad avlöning.

Dyrtidstillägget borde alltså fixeras i enlighet härmed. Vidare torde

böra föreskrivas, att den dagliga tjänstgöringstiden för personalen icke

finge understiga den för statens ordinarie tjänstemän bestämda. Statskontoret

utginge från att befattningshavarna själva skulle bära dem enligt allmänt

tillämpade grunder åvilande kostnader för sin pensionering och att

således de av styrelsen beräknade utgifterna för befattningshavarnas anslutning

till statens pensionsanstalt avsåge allenast på huvudmannen ankommande

pensionsavgift.

Under dessa förutsättningar ville statskontoret ej motsätta sig, att avlöning

till avdelningsföreståndare bestämdes till föreslaget belopp. Det särskilda

arvodet till den av avdelningsföreståndarna, som samtidigt skulle

fungera såsom föreningens chef, syntes dock böra sättas till högst 1,000

kronor.

För den assistent, som skulle tjänstgöra såsom föreningens redogörare

(räknebiträde och bokförare), hade kommitterade föreslagit ett årsarvode

av 4,500 kronor utan rätt till ålderstillägg. Styrelsen för lantbrukshögskolan

hade däremot ansett, att med befattningen i fråga borde förenas dylik rätt.

Statskontoret ville för sin del föreslå, att arvodet sattes till 3,500 kronor för

år jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive

5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Befattningen syntes lämpligen

böra benämnas redogörare.

Förslaget, att ålderstillägg skulle utgå jämväl till innehavaren av tjänsten

såsom botaniskt biträde (arvode 2,600 kronor), saknade statskontoret anledning

tillstyrka.

Ämbetsverket hade vidare uppmärksammat, att föreningens vaktmästare

enligt förslaget skulle erhålla fri bostad örn två rum och kök i betes- och

vallföreningens anstaltsbyggnad. Då detta förslag icke stöde i överensstämmelse

med numera tillämpade regler i fråga om naturaförmåner åt statens

befattningshavare, kunde ämbetsverket icke tillstyrka detsamma. I likhet

med den nuvarande föreståndaren för sagda förening borde vaktmästaren

erlägga bostadshyra med skäligt belopp, förslagsvis 300 kronor för år.

Statskontoret anför slutligen, att med hänsyn till de framställda erinringarna

det enligt ämbetsverkets mening vore uppenbart, att statsanslaget till den

nybildade föreningen borde avsevärt begränsas.

Såsom jag inledningsvis meddelat hava svenska mosskulturföreningen

samt svenska betes- och vallföreningen tillkännagivit,

att de å extra föreningssammanträden, hållna den 16 februari 1937,

preliminärt uttalat sig för föreningarnas u p p gående i e n g e m onsa m

förening. Mosskulturföreningen har därvid anfört, att uttalandet skedde

i anslutning till det av lantbrukshögskolans styrelse framlagda förslaget till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

organisation av och statsanslag till den ombildade föreningen samt att definitivt

ställningstagande till frågan om samgåendet med betes- och vallföreningen

kunde ske först sedan kännedom vunnits om statsmakternas beslut angående

medelstilldelning till en sammanslagen förening. Betes- och vallföreningen

har å sin sida såsom huvudgrunder för sammanslagningen upptagit,

att den ombildade föreningens verksamhet skulle bedrivas i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som angivits i jordbruksutskottets utlåtande

nr 83 vid 1936 års riksdag, samt att uppgörelse mellan staten och svenska

mosskulturföreningen skulle träffas i huvudsaklig överensstämmelse med

det av länsassessorn Rolander därom framlagda förslaget.

^ 1936 års riksdag uttalat sig för att svenska mosskulturföreningen och

svenska betes- och vallföreningen även i fortsättningen böra få utföra försök,

som ligga inom ramen för deras arbetsområde och äro av betydelse för

deras upplysnings- och konsulterande verksamhet, torde därav följa, att föreningarna

bliva i behov av avsevärt större resurser i personal och utrustning

än om deras verksamhet, såsom i propositionen nr 167 till nämnda års riksdag

föreslagits, avsåges att omfatta allenast upplysnings- och konsulterande

verksamhet utan samband med försök. Den medelstilldelning, som i nämnda

proposition föreslogs för däri förutsatt verksamhet eller 50,000 kronor

för var och en av föreningarna och 100,000 kronor för ifrågasatt sammanslagen

förening, blir därigenom icke tillräcklig under de genom riksdagens

beslut ändrade förutsättningarna.

Den utredning, som under medverkan av utsedda sakkunniga verkställts

inom lantbrukshögskolans styrelse, utmynnar ock i förslag örn avsevärt större

statsanslag än nyss angivna. Förslaget är utarbetat under förutsättning att

de båda föreningarna ombildas till en förening. Då såsom förut angivits

föreningarna å särskilda sammanträden numera uttalat sig för en dylik ombildning,

torde det vara befogat utgå ifrån att en sådan jämväl kommer till

stånd i behörig ordning. I händelse därav torde blivande stadgar för föreningen

böra underställas Kungl. Maj:ts godkännande. Det torde ock böra ankomma

på Kungl. Maj:t att fastställa de närmare föreskrifter i avseende å

föreningens verksamhet som må finnas påkallade.

Trots den rationalisering i åtskilliga hänseenden den avsedda sammanslagningen

får anses medföra, innebär det framlagda förslaget ett beräknat årligt

anslagsbehov av 217,400 kronor eller 15,600 kronor mer än de statsanslag

som för närvarande utgå till de båda ifrågavarande föreningarna tillhopa.

I utredningen framhållas vissa särskilda omständigheter som ansetts

böra inverka på blivande medelstilldelning. Så anföres, att den blivande föreningen

bör i huvudsak frigöras från beroendet av gåvor, särskilt i form av

konstgödsel och penningmedel från affärsintressena inom konstgödselproduktionen.

Vidare har framhållits, att de anslag som hittills lämnats föreningarna

icke möjliggjort för dem att fullt tillfredsställande handhava sina försöksuppgifter.

Särskilt har påtalats, att föreningarna till följd av otillräckliga

arbetskrafter och bristande medel till tryckningskostnader icke förmått

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

39

att inom någorlunda god tid efter det försöken blivit utförda verkställa bearbetning

därav och publikation av försöksresultaten.

Då sålunda enligt utredningen åsyftas, att föreningen bör beredas tillräckliga

medel för att göras oberoende av gåvomedel, särskilt från vissa affärsintressens

sida, samt för att på rätt sätt kunna handhava sina försöksuppgifter,

ej minst i avseende å bearbetning och publicering av vunna försöksresultat,

finner jag mig helt kunna instämma i dessa utgångspunkter. Det torde

även i övrigt stå klart att då nu riksdagen förutsatt, att försök på växtodlingens

område skola även i framtiden utföras i samband med den upplysningsoch

konsultationsverksamhet, som hittills bedrivits av svenska mosskulturföreningen

samt svenska betes- och vallföreningen, detta beslut icke får göras

illusoriskt genom en så knapp medelstilldelning att de försök, som utföras,

genom bristen på kvalificerad personal eller andra resurser bliva värdelösa.

Det torde särskilt böra erinras, att enligt riksdagens uttalande försöksplan för

föreningen skall liksom den rent statliga försöksverksamhetens försöksplaner

underställas jordbruksförsöksrådet. Härvid torde vara nödvändigt, att erforderlig

garanti förefinnes för ett tillförlitligt och sakkunnigt utförande av försök

även enligt den för föreningen gällande försöksplanen.

I det jag sålunda framhåller vikten av att föreningens försöksverksamhet

ur kvalitetssynpunkt hålles på ett tillfredsställande plan och därvid i huvudsak

kan biträda de synpunkter beträffande verksamheten, som angivits i utredningen,

är det likväl min åsikt, att föreningen även med något mindre resurser

i personal- och omkostnadsmedel än de i utredningen föreslagna skall

bliva i stånd att utöva en tillförlitlig och gagnanda. verksamhet för försök,

upplysning och konsultation inom de nuvarande föreningarnas arbetsområden.

Den i kommittéutlåtandet i viss utsträckning föreslagna uppdelningen av

föreningens personal för verksamhet avseende mosskultur eller betes- och

vallfrågor finner jag alltför starkt markerad. Jag har övervägt, huruvida

önskvärd större enhet i verksamhetens organisation skulle kunna vinnas genom

anordning med en föreståndare för föreningen och uteslutning av de i

kommittéutlåtandet föreslagna avdelningsföreståndarna. En dylik anordning

har emellertid befunnits innebära en alltför snäv begränsning av föreningens

högst kvalificerade personal. Men då jag sålunda uttalar mig för bibehållande

av två befattningshavare i den ställning som motsvarar de föreslagna

avdelningsföreståndarnas sker det under framhållande av att ett enhetligt

och översiktligt skärskådande av de uppgifter, som ingå i föreningens

program, ej bör hindras genom personalens inriktning på specialområden i

större utsträckning än som av omständigheterna oundgängligen påfordras.

Föreningen har enligt förslaget utrustats med två botanister, den ene för

mosskultur, den andre för betes- och vallverksamheten. I anslutning till vad

jag nyss uttalat synes mig likväl en dylik specialisering onödigt långt driven

med hänsyn till ifrågavarande försöksverksamhets praktiska inriktning. .Tåg

finner det tillräckligt, att i föreningens personal ingår en botanist.

Vidare synes den minskning i personal jag velat förorda böra tillämpas i

avseende å de i utredningen föreslagna två försöksassistenterna med place
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ring å olika orter inom norra och mellersta Sverige, förslagsvis Östersund

och Jönköping. Erforderliga fasta organisationer för försöksverksamhet å

vissa trakter av landet synas mig nämligen böra tillgodoses genom de statliga

försöksgårdar, som nu finnas eller framdeles komma till stånd såväl å fastmark

som å mossjord. Arvoden till de ifrågasatta två försöksassistenterna

torde sålunda böra utgå ur personalkostnadsberäkningen.

Mot de i utredningen föreslagna lönerna till återstående befattningshavare

har jag i huvudsak icke anledning till andra erinringar än följande.

För den i kommittéutlåtandet föreslagne assistenten med tjänstgöring såsom

botaniskt biträde synes med hänsyn till befattningens karaktär böra beräknas

grundlön och ålderstillägg. I likhet med lantbruksstyrelsen finner

jag grundlönen böra beräknas till 2,200 kronor och ålderstilläggen till 150

kronor efter 5, 10 respektive 15 års väl vitsordad tjänstgöring.

Assistenten i kemi torde böra erhålla avlöning beräknad med hänsyn till

förekommande arvode för motsvarande befattning vid lantbrukshögskolans

analyslaboratorium, där jag förutsätter att föreningens kemister skola åtminstone

tillsvidare erhålla arbetsplats, eller sålunda 3,600 kronor utan ålderstillägg.

Beträffande den för tjänstgöring såsom räknebiträde och bokförare avsedde

assistenten har jag övervägt, huruvida icke för denne borde, såsom av

vissa ämbetsmyndigheter föreslagits, beräknas grundlön med visst i förhållande

till förslaget i kommittéutlåtaridet reducerat belopp jämte ålderstillägg.

Då emellertid någon ovisshet kan anses råda angående omfattningen av denne

befattningshavares framtida arbetsuppgifter, har jag icke'' ansett mig böra förorda

annan avlöningsform för honom än den i kommittéutlåtandet föreslagna.

I likhet med statskontoret finner jag, att vaktmästaren bör liksom i förslaget

förutsatts beträffande föreståndaren erlägga bostadshyra. Denna finner

jag liksom ämbetsverket kunna beräknas till 300 kronor. Då emellertid

vaktmästarens avlöningsförmåner synts mig i stort sett riktigt avvägda enligt

utredningen, skulle därav bliva en följd, att hans kontanta grundlön beräknades

till ett i förhållande till utredningens förslag med 300 kronor förhöjt

belopp eller till 2,700 kronor.

Vissa ämbetsmyndigheter hava föreslagit sänkning från 1,500 kronor till

1,000 kronor av det i utredningen förordade chefsarvodet. Med hänsyn tagen

till beloppet av chefens sammanlagda avlöning enligt utredningen förner jag

ej anledning till erinran mot där föreslaget arvode.

Med iakttagande av de personalbegränsningar och lönejämkningar jag här

angivit skulle personalkostnaderna nedgå till ett årligt belopp av 109,691 kronor.

Jag har därvid utgått ifrån den i utredningen föreslagna grunden för

beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavarna. Enligt min mening bör

statsanslaget till föreningen utgå med oförändrat belopp under en period av

tre budgetår. Det torde därför vara erforderligt, att en marginal till garanterande

i viss utsträckning av dyrtidstilläggens tillräcklighet beräknas. I likhet

med gällande grunder för dyrtidstillägg åt Sveriges utsädesförenings be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

41

fattningshavare torde dyrtidstillägget böra beräknas med 15 procent å utgående

grundavlöning och ålderstillägg.

Till förut angivna belopp för avlöningar, 109,691 kronor, får läggas belopp

motsvarande huvudmannens andel i avgifter till statens pensionsanstalt, vilket

torde kunna upptagas till 2,200 kronor. Å andra sidan bör fråndragas ett

belopp av 4,600 kronor, som enligt uppskattning i kommittéutlåtandet motsvarar

i avlöningssumman inräknade men vid föreningens trädande i funktion

år 1939 ej intjänade ålderstillägg för olika befattningshavare. För anslagsberäkningen

torde jag alltså få utgå ifrån ett medelsbehov till avlöningar

för föreningen under dess första verksamhetstid av (109,691 + 2,200—4,600

= ) 107,291 kronor.

I avseende å vissa befattningshavares delaktighet i statens pensionsanstalt

delar jag lantbruksstyrelsens mening därutinnan, att pensionsberättigade befattningshavare

hos de nuvarande mosskultur- samt betes- och vallföreningarna

må, då de tillträda befattningar hos den ombildade föreningen, få tillgodoräkna

förut erlagda pensionsavgifter dels för vinnande av befrielse från skyldighet

att vid nyreglering erlägga engångsavgifter, dels för erhållande av pension

som icke understiger den till vilken de äro berättigade på grund av anställning

hos nuvarande föreningar.

Beträffande omkostnaderna hava dessa i utredningen beräknats till 94,000

kronor för föreningens upplysnings-, kontroll- och försöksverksamhet och

till 15,900 kronor för allmänna förvaltningskostnader eller tillhopa sålunda till

109,900 kronor. I omkostnadssumman ingå resekostnader, 2,000 kronor, för

de med förläggning till olika platser i norra och mellersta Sverige föreslagna

assistenterna. Då jag enligt det föregående funnit dessa befattningar överflödiga,

avgår från omkostnadssumman angivna belopp för ifrågavarande befattningshavares

resor.

Mot planläggningen enligt kommittéutlåtandet av föreningens verksamhet

i övrigt har jag i princip icke något att erinra. Omkostnaderna för verksamheten

hava emellertid synts höga, särskilt vad angår försöksverksamheten.

Innan närmare erfarenhet av arbetet vunnits, torde en omfattning av verksamheten

som nödvändiggör så stora omkostnader som de föreslagna böra

undvikas. En anpassning av arbetsuppgifterna efter den enligt mitt förslag

minskade personalen vid föreningen synes jämväl böra föranleda en begränsning

av omkostnaderna. Med hänsyn härtill förordar jag att, frånsett nyssnämnda

avförande från omkostnaderna av 2,000 kronor för bestridande av

två assistenters resor, de i kommittéutlåtandet beräknade omkostnaderna nedbringas

med ytterligare 10,000 kronor. Omkostnaderna skulle genom anförda

minskningar nedgå till 97,900 kronor.

Föreningens årliga inkomster hava beräknats till 15,900 kronor. Häremot

har jag icke något annat att erinra än som följer av tidigare uttalande att

föreningens vaktmästare bör erlägga hyra för bostad med 300 kronor örn

året. Inkomstsumman skulle därigenom ökas till 16,200 kronor.

En sammanställning av de beräkningar jag i det föregående förordat i avseende

å föreningens utgifter och inkomster giver till resultat följande tablå:

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

Utrednings
mannen.

Avlöningar ............................ kronor 107,291

Omkostnader .......................... 97,900 kronor 205,191

Avgå inkomster ...................................... » 16,200

Återstår att täckas av statsmedel kronor 188,991.

För föreningens verksamhet i den av mig i huvudsak förutsatta omfattningen

får jag med hänvisning till angivna siffror förorda, att statsbidrag beräknas

med ett till 189,000 kronor om året avrundat belopp.

2. Grunder för statens övertagande av vissa försöksgårdar.

a. Flahults försöksgård.

Av den genom länsassessorn Rolander verkställda utredningen inhämtas angående

tillkomsten av Flahults försöksgård, att svenska mosskulturföreningen,

som bildades år 1886, till en början lät utföra sina försök allenast hos

olika föreningsmedlemmar. Utredningsmannen anför vidare:

Föreningen utvidgade sina försöksmöjligheter genom arrenderande av ett

mindre område av Strömsbergs egendom invid Jönköping samt en större areal

ouppodlad vitmossmark vid Flahult i Barnarps socken av Jönköpings län,

omkring 17 kilometer från Jönköpings stad. Försöksfältet vid Strömsbergs

egendom nedlades år 1894. Emellertid förvärvade mosskulturföreningen av

Norrahammars bruk med äganderätt försöksarealen vid Flahult samma år

och erhöll lagfart därå den 4 juni 1894.

Fastigheten är, enligt utredningen, i jordregister och fastighetsbok betecknad

såsom Flahult Skattegård l3, utgörande lägenheten Mossfältet,

avsöndrad från Flahult Skattegård l2, l3 och l5. Lägenhetens areal är i

jordregistret upptagen till 81.7690 hektar. Från densamma hava emellertid

genom avsöndringar avskilts följande områden, nämligen Flahult Skattegård

l9 å 6.9160 hektar, Flahult Skattegård l10 å 1.4570 hektar, Flahult Skattegård

l11 å 7.6790 hektar samt Flahult Skattegård l12 å 0.9341 hektar. Avsöndringarna

hava fastställts under åren 1914—1919. Sammanlagda arealen av de områden

som efter mosskulturföreningens förvärvande av lägenheten Flahult Skattegård

l8 avskilts från densamma utgör alltså 16.9861 hektar och återstoden av

samma lägenhet 64.7729 hektar.

Vidare har mosskulturföreningen enligt ett av kammarkollegium den 26

oktober 1899 utfärdat köpebrev av Kungl. Maj:t och kronan förvärvat ett område

å 42.95 hektar under komministerbostället V2 mantal Granarp n:r 1 i Barnarps

socken. Området, som enligt jordregister och fastighetsbok utgör 1 ägenheten

Granarp l2 och benämnes Mossfältet n:r 2, har lagfarits

för mosskulturföreningen den 17 januari 1900. Från denna lägenhet har icke

avskilts något område.

Sammanlagda arealen av lägenheten Flahult Skattegård l8 (Mossfältet)

samt lägenheten Granarp l2 (Mossfältet nr 2) utgör alltså 107.7229 hektar.

Enligt av utredningsmannen åberopat protokoll vid förrättning för värde
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

43

ring av egendomen genom tillförordnade domänintendenten i Jönköpings län

P. B. Nilsson den 3 december 1936 fördelas den angivna arealen på följande

sätt i olika ä g o s 1 a g :

Åker ................................................ 30.8140 hektar

Betesvallar .......................................... 10.0000 »

Trädgård, tomt, vägar, diken.......................... 3.8900 »

Skogsmark .......................................... 14.9000 »

Högmosse .......................................... 42.9500 »

Impediment ................................ 5.1689___»_

Summa 107.7229 hektar.

Ur protokollet vid angivna värdering av egendomen må vidare återgivas

följande uppgifter.

Åkern utgjordes till någon del av lätt sandjord, en mindre del kärrjord samt

19 hektar väl dikad vitmossjord. Å sistnämnda jord hade påförts sand såsom

jordförbättringsmedel.

Betesvallarna utgjordes till största delen av vitmossjord. Såväl åkerjorden

som betesvallarna vore i hög kultur. Skogsmarken bestode av mosand.

Den oodlade mossmarken utgjordes av vanlig vitmosstorv.

Å egendomen funnes följande byggnader:

1. Inspektorsbostad (huvudbyggnad) av trä, rödfärgad, täckt med tegel,

innehållande 7 rum, därav 2 ej vinterbonade, kök, skafferi och tambur jämte

veranda, i gott skick; brandförsäkrad för 17,800 kronor.

2. Magasin i två våningar, av timmer, rödfärgat, täckt med tegel, i gott

skick; brandförsäkrat för 11,000 kronor.

3. Stafbyggnad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 3 lägenheter

om 1 rum och kök, i medelgott skick; brandförsäkrad för 12,000

kronor.

4. Vagn- och konstgödselhus samt magasin och 1 bostadsrum, av storvirke,

rödfärgat, täckt med stickor, i gott skick; brandförsäkrat för 8,000

kronor.

5. Svinhus och gödselhus av timmer, rödfärgat, täckt med stickor, i gott

skick; brandförsäkrat för 10,000 kronor.

6. Ladugård innehållande häst- och kostall ävensom logbyggnad av timmer

och stolpvirke, rödfärgat, täckt med stickor, i medelgott skick; brandförsäkrat

för 35,000 kronor.

7. Svinhus för statfolkets behov, i medelgott skick; brandförsäkrat för

1,700 kronor.

8. Vagnskjul, i gott skick; brandförsäkrat för 800 kronor.

9. Vagnskjul, beläget bakom sistnämnda svinhus, i medelgott skick.

10. Redskapsbod av storvirke, rödfärgad, täckt med stickor, i gott skick;

brandförsäkrad för 3,500 kronor.

11. Hölada på fältet, rödfärgad, täckt med stickor, i knappt medelgott

skick; brandförsäkrad för 1,000 kronor.

12. Torvlada å mossen, i gott skick; brandförsäkrad för 750 kronor.

13. Rättarbostad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 3 rum

och kök, i medelgott skick; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

14. Vedbod och visthusbod, av storvirke, i medelgott skick; brandförsäkrad

för 600 kronor.

15. Klosett, i medelgott skick; brandförsäkrad för 400 kronor.

16. Stafbyggnad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 2 rum

och kök, i gott skick; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

17. Statbyggnad lika med förestående; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

18. Vedbod, hönshus och klosett i medelgott skick; brandförsäkrad för

400 kronor.

19. Byggnad lika med förestående; brandförsäkrad för 400 kronor.

20. Byggnad av betong och glas för förgrening av potatis, i gott skick;

brandförsäkrad för 1,900 kronor.

21. Byggnad avsedd för samma ändamål som föregående, i gott skick;

brandförsäkrad för 1,900 kronor.

22. Källare av betong med tak av glas, avsedd för samma ändamål;

brandförsäkrad för 800 kronor.

Alla byggnader å försöksgården vore enligt värderingsinstrumentet synnerligen

väl underhållna.

Totala försäkringssumman för ovan beskrivna byggnader utgjorde alltså

127,450 kronor.

Vid värderingen hade allenast de under nr 1—12 antecknade byggnaderna

ansetts erforderliga med hänsyn till en normal jordbruksdrift å egendomen,

övriga byggnader hade ansetts betingade av den genom jordbruksförsöken

utsträckta verksamheten.

Egendomen hade ej del i allmänning.

Ägarna till förut angivna från Mossfältet avsöndrade lägenheter vore tillförsäkrade

rätt att utan ersättning begagna vägar, som ledde från lägenheterna

över stamfastighetens mark mot Norrahammar och Smålands Taberg.

I fråga örn vissa försöksgården berörande nyttjande rätter anför

utredningsmannen följande.

Enligt skriftlig överenskommelse den 10 november 1898 mellan svenska

mosskulturföreningen, å ena, samt bruksägaren J. W. Spånberg, å andra sidan.

hade avtalats, att mosskulturföreningen för tjugu år räknade från och

med den 1 januari 1899 erhölle nyttjanderätten till omkring

10 tunnland skogsmark å fastigheten Flahult mellangård, enligt

överenskommelsen tillhörande karta betecknad litt. A och belägen utmed

västra gränsen av Mossfältet, emot att mosskulturföreningen för samma tid

uppläte en motsvarande areal skogsmark av Mossfältet, å kartan betecknad

som litt. B och belägen vid Mossfältets östra gräns. Denna överenskommelse

hade enligt påteckning på upplåtelsehandlingen den 4 november 1919

mellan mosskulturföreningen och dåvarande ägaren av fastigheten Flahult

mellangård, Norrahammars bruk, förlängts på fyrtio år.

A den såsom litt. A betecknade marken vore de under nr 16 och 17 här ovan

upptagna statbyggnaderna uppförda.

Enligt skrivelse till utredningsmannen den 22 december 1936 hade nuvarande

ägaren av det sålunda av mosskulturföreningen bebyggda markområdet,

litt. A, Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag, förklarat sig medgiva, att

området finge med full äganderätt tillfalla mosskulturföreningen utan annat

vederlag än att det med litt. B betecknade området med äganderätt överlätes

till aktiebolaget.

I samdrift med mosskulturföreningens egendom, Mossfältet och Mossfältet

nr 2, brukades ett område benämnt Svartekärr örn 17 hektar, beläget

omkring en kilometer från egendomens byggnader och ej omedelbart angränsande

egendomen. Området, som vore bebyggt med ett bostadshus innehållande

ett rum och kök samt en mindre ladubyggnad, utgjorde inägor till

Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag tillhörande fastigheten Flahult, och hade

enligt kontrakt den 23 januari 1925 av aktiebolaget utarrenderats till mosskulturföreningen

för en lid av 49 år från den 14 mars 1925. Arrendesum
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

45

man utgjorde 600 kronor om året. Jorden finge ej användas till annat än

jordbruksdrift. Arrendatorn vore tillförsäkrad rätt till 15 fm3 skog årligen

efter jordägarens utsyning å Flahults skog antingen i form av stämplade

träd eller i form av toppar o. d. vid jordägarens avverkningar.

Aktiebolaget hade i skrivelse till utredningsmannen den 22 december 1936

förklarat sig medgiva, att staten finge från och med den 1 januari 1939 övertaga

arrenderätten till Svartekärr på de villkor, som funnes intagna i berörda

arrendekontrakt den 23 januari 1925.

Av utredningsmannen åberopat gravationsbevis den 3 november

1936 utvisar följande.

A) Granarp l2 (Mossfältet nr 2) besvärades av den inteckning, som däri

meddelats:

1) 1900 den 12 mars, § 91, efter ansökan den 27 november 1899, § 128,

till säkerhet för ett vid försäljningen av lägenheten träffat avtal varigenom

föreningen förbundit sig att kring lägenheten där så erfordrades uppföra och

underhålla lämpligt stängsel mot boställets (Granarp l1) övriga ägor enligt

köpebrev den 26 oktober 1899, vilken inteckning satts att gälla med förmånsrätt

såsom för ogulden köpeskilling;

B) Granarp l2 (Mossfältet nr 2) och Flahult Skattegård l8 (Mossfältet)

av de inteckningar, som däri meddelats:

2) 1922 den 6 november, § 284, och förnyats den 4 maj 1931, § 585, för

tjuguettusen (21,000) kronor med fem procent ränta, förvaltningsbidrag,

dröjsmålsränta, gottgörelse vid förtidig inbetalning och till 150 kronor beräknade

indrivnings- och bevakningskostnader enligt skuldebrev den 28 oktober

1922 av svenska mosskulturföreningen till Smålands med flera provinsers

hypoteksförening;

3) 1928 den 11 juli, § 939, för tiotusen (10,000) kronor med sex procent

ränta enligt skuldebrev den 16 maj 1928 av svenska mosskulturföreningen

till innehavaren.

I övrigt hade icke förelegat någon omständighet beträffande ifrågavarande

lägenheter av beskaffenhet att böra anmärkas i gravationsbevis.

Utredningsmannen har beträffande de i gravationsbeviset upptagna penninginteckningarna

anfört följande.

Den under B: 2) i gravationsbeviset angivna inteckningen å 21,000 kronor

utgjorde säkerhet för Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings fordran

hos mosskulturföreningen för dels lån nr 1879 L, ursprungligen å 17,000

kronor, lyft 1933, dels lån nr 8482 E, ursprungligen å 4,000 kronor, lyft

1934. Lånet av år 1933 löpte med 41/* %> ränta, 1934 års lån

med 4 % ränta. Annuiteterna utgjorde för 1933 års lån 850 kronor,

förfallande till betalning den 4 september årligen, samt för 1934 års

lån 184 kronor, förfallande till betalning den 4 juni årligen. I enlighet härmed

beräknades hypoteksföreningens fordran hos mosskulturföreningen den

1 januari 1939 utgöra

på grund av 1933 års lån:

kapital ........................ kronor 16,535: —

ränta från 4/9 1938 .............. _241: 82 kronor 16,776: 82

på grund av 1934 års lån:

kapital ........................ kronor 3,915:07

ränta från 4/6 1938 ............ .»___92: 34 „ 4,007:41

Summa kronor 20,784: 23.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

De av hypoteksföreningen utlämnade lånen kunde enligt föreskrift i hypoteksföreningens

reglemente uppsägas till inlösning först efter 10 år från

utlämnandet. Uppsägningstiden vore därefter ett år. Lånen skulle sålunda

kunna regelmässigt inlösas under åren 1944 och 1945. Enligt vad utredningsmannen

inhämtat hade emellertid enligt medgivande av hypoteksföreningens

förlagsgivare, Sveriges allmänna hypoteksbank, dylika nu ej uppsägbar

lån kunnat inlösas under förutsättning att såsom likvid för lånens

återstående kapitalskuld överlämnades vissa av hypoteksbanken utgivna ej

uppsagda obligationer, vilka vid likviden avräknades till parikurs. Sålunda

hade under fjärde kvartalet 1936 för lån nr 1879 L godtagits 4J/2 % obligationer

av år 1931 och 4 % obligationer av år 1878 samt för lån nr 8482 E

41/* % obligationer av år 1931, 4 %> obligationer av år 1878 samt 4 % obligationer

av åren 1931 och 1933. Villkoren för låns inbetalning fastställdes

av hypoteksbanken för allenast ett kvartal i sänder. Det kunde därför ej

nu förutses, vilka villkor, som för inlösningen kunde ställas vid den tidpunkt

då försöksgården vore avsedd att övergå i statens ägo eller vid ingången

av år 1939.

Den under B: 3) i gravationsbeviset angivna inteckningen å 10,000 kronor

innehades av aktiebolaget Jordbrukarbankens avdelningskontor i Jönköping

och utgjorde säkerhet för lån å samma belopp. Detta lån borde givetvis

utan omgång kunna vid egendomens tillträde inlösas av staten, därest detsamma

då kvarstode.

I utredningen upplystes, att mosskulturföreningens ifrågavarande fasta

egendom, lägenheterna Flahult Skattegård l8 (Mossfältet) och Granarp l2

(Mossfältet nr 2), för år 1936 åsatts taxeringsvärde å sammanlagt

47,400 kronor, därav skogsvärde 1,500 kronor. A fastigheterna jämte det

arrenderade området Svartekärr vinterföddes för närvarande 4 hästar, 4

oxar, 1 tjur, 35 å 40 kor samt 15 å 20 ungkreatur.

Vid den av domänintendenten Nilsson verkställda värderingen hade föreningens

fastigheter uppskattats till ett saluvärde av i runt tal 89,700

kronor enligt följande specifikation:

Åker å 1,500 kr. pr hektar............ kronor 46,221: —

Betesvall å 1,200 kr. pr hektar........ » 12,000: —

Trädgård, tomt, vägar, diken ä 100 kr.

pr hektar

. . >

389: —

Skogsmark

å 80 kr. pr hektar......

1,120: —

Mosse

» 50 » » » ......

. . »

2,147: 50

Impediment

> 10 » » i ......

. . »

60:69 kronor 61,938:19

Särskilt skogsvärde .................................... » 13,000: —

Särskilt värde å de för försöksverksamheten erforderliga

byggnaderna ........................................ » 14,800: —

Summa kronor 89,738:19.

Beträffande vissa av värderingsförrättaren tillämpade grunder vid uppskattningen

av åbyggnadernas värde anföres i utredningen följande.

I angivna markvärden hade inräknats värdet av åbyggnader, som ansetts

nödiga för vanlig jordbruksdrift. Då värdet av dessa byggnader icke kunde

till fullo förräntas och amorteras genom jordbrukets avkastning, hade enligt

vad värderingsförrättaren i åberopat instrument anfört det icke ansetts

skäligt att beräkna byggnaderna till deras fulla värde ur byggnadskostnadssynpunkt.

Värderingsförrättaren hade å andra sidan ansett att hänsyn

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

47

måste tagas därtill, att byggnaderna till största delen fyllde behovet även för

det av mosskulturföreningen arrenderade området Svartökärr, varigenom

de enligt värderingsförrättarens mening ägde ett mervärde utöver det angivna.

Värdet å de byggnader, som tillkommit för att fylla det av försöksverksamheten

föranledda ökade byggnadsbehovet hade av värderingsförrättaren

upptagits i en särskild post och beräknats med hänsyn tagen till byggnadskostnaderna

och därefter uppkomna värdeminskningar.

Vidare upplyses i utredningen, att det i värderingsinstrumentet angivna

särskilda skogsvärdet framkommit efter uppskattning verkställd av jägmästare

hos skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län.

Levande och döda inventarier vid försöksgården hava upptagits

och värderats enligt en på uppdrag av mosskulturföreningen den 1 december

1936 av godsägaren D. Kjellerstedt, Klämestorp, Jönköping, upprättad

förteckning. I denna hava angivits följande värden:

Levande inventarier:

4 hästar.......................... kronor 2,550: —

39 kor ............................ » 14,530: —

17 kvigor och kalvar................ » 3,940: —

1 tjur............................ > 1,500: —

4 dragoxar ...................... »__1,740: — kronor 24,260: —

Döda inventarier

15,688

Summa kronor 39,948

Angående inventarierna anföres i utredningen vidare:

Hästar och nötkreatur hade befunnits vara i god kondition. Koma vöre

tämligen unga. Medelmjölkningen inom hela besättningen hade under femårsperioden

1931/1932—1935/1936 utgjort 3,865 kg. per ko och år med en

medelfetthalt av 3.87 %. De döda inventarierna vore väl hållna och genomsnittligt

taget i gott skick.

Vid den värdering av inventarierna som företagits genom domänintendenten

Nilsson hade ansetts, att de i ovan berörda inventarieförteckning angivna

värden upptagits väl höga även med hänsyn till nu rådande stegrade

marknadspriser. I anledning härav hade inventariernas nuvarande värden

ansetts böra uppskattas till följande belopp:

Levande inventarier:

Hästar ............................ kronor 2,200: —

Nötkreatur ........................ .> 17,400: — kronor 19,600: —

Döda inventarier................................ » 15,000: —

Summa kronor 34,600: —.

Vidare har vid försöksgården beräknats förefinnas följande kvantiteter

spannmål, rotfrukter och foder vid årsskiftet 1936/1937, enligt

uppgift ungefär motsvarande normal storlek av dylikt lager å gården vid årsskifte:
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Vete

1,900 kg å

18

öre .....

......... kronor

342

—

Råg

1,500

» 3>

17

> .....

S>

255

—

Korn

4,100

» >

12

» .....

»

492

—

Havre

9,000

11

» .....

990

—

Potatis

50,000

» »

6

2>

3,000

—

Rovor

70,000

» »

1

» ....

>

700

—

Morötter

1,200

> »

3

» ....

36

—

Hö

63,000

» »

5

» ....

3,150

—

Halm

40,000

2> »

2

» .....

........... »

800

—

Summa kronor

9,765

-.

Beloppet har i utredningen avrundats till 9,800 kronor.

Enligt det föregående hava alltså följande värdeposter framkommit:

för fast egendom.......................... kronor 89,700: —

» inventarier............................ » 34,600: —

» varulager.............................. » 9,800: —

Summa kronor 134,100: —.

Utredningsmannen har beträffande den fasta egendomen erinrat, att dess

taxeringsvärde för år 1936 utgjorde 47,400 kronor, därav skogsvärde 1,500

kronor. Skillnaden mellan taxeringsvärdet och det av domänintendenten

Nilsson uppskattade värdet å egendomen har synts utredningsmannen anmärkningsvärt

hög och föranlett en särskild undersökning. För

att erhålla material för en bedömning av egendomsvärdet har utredningsmannen

från domänstyrelsen införskaffat en sammanställning över saluvärden

å kronoegendomar i Jönköpings län avsedda att försäljas år 1937. Med ledning

av denna sammanställning som bilagts utredningen har utredningsmannen

uppgjort följande beräkning av värdena å olika ägor tillhörande

försöksgården, frånsett skogsmark och skogsvärde.

30.8140

10.0000

3.8900

42.9500

5.1689

hektar åker ........................

> betesvall ....................

» trädgård, tomt, vägar och diken

» mosse ......................

> impediment ..................

ä

1,000 kr.

kronor 30,814: —

800 »

8,000: —

>

100 »

389: —

»

30 »

»

1,288: 50

2>

10 »

>

51:68

Summa kronor 40,543:18.

Ytterligare anför utredningsmannen angående grunderna för värderingen

och tillvägagångssättet därvid följande.

I den av domänintendenten Nilsson gjorda värderingen hade utöver

markvärdet och däri inräknat värde å de för egendomens normala drift erforderliga

byggnaderna upptagits en särskild post å 14,800 kronor för byggnader

föranledda av egendomens karaktär av försöksgård. Vid en försäljning

av egendomen i öppna marknaden torde föreningen kunna påräkna allenast

ett ringa värde för dylik överbyggnad. Då nu egendomen i statens hand

vore avsedd att bestå såsom försöksgård, torde emellertid billigheten fordra

att ifrågavarande byggnader ersattes. Mot det av domänintendenten Nilsson

åsätta värdet av dessa byggnader hade utredningsmannen icke funnit anledning

till erinran.

För erhållande av en betryggande värdering av skogsmark och

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

49

skog hade utredningsmannen vidare hos domänstyrelsen anhållit örn anvisande

av lämplig person för verkställande av värderingen. 1 anledning

därav hade uppskattning av värdet å skog och skogsmark skett vid besök på

platsen av skogstaxatorn i domänverkets södra skogstaxatorsdistrikt jägmästaren

Axel Olsson. Enligt tillgängligt värderingsinstrument hade jägmästaren

Olsson uppskattat värdet av skog och skogsmark å egendomen till

7,400 kronor. Detta värde ansåges av utredningsmannen skäligt.

Utredningsmannen sammanställer slutligen av honom godkända värden

i följande tablå:

Ägor med undantag av skogsmark och skogsvärde

Särskilt byggnadsvärde ......................

Skogsmark och skogsvärde ....................

...... kronor 40,543:18

....... » 14,800: —

....... » 7,400: —

Summa kronor 62,743: 18.

Summan har av utredningsmannen ansetts kunna skäligen avrundas uppåt

till 63,000 kronor.

Utredningsmannen framställer vidare förslag angående statens övertagande

av mosskulturföreningens arrenderätt till det av Husqvarna vapenfabriksaktiebolag

ägda området Svartekärr. Han anför härom följande.

Detta område utgjordes huvudsakligen av djup kärrjord. Då föreningens

egen odlade mark vid försöksgården väsentligen bestode av vitmossjord,

förelåge möjlighet att utföra försök på båda dessa viktiga torvjordstyper

allenast om försöksgården även i fortsättningen finge äga tillgång till sådan

jord som representerades av Svartekärr. Med hänsyn därtill och då vid försöksgården

befintliga arbetarbostäder, foderutrymmen, djurstallar m. fl.

byggnader vore tillräckliga även för driften av Svartekärr, torde det vara

lämpligt, att detta område även i fortsättningen brukades i samdrift med försöksgården

och att sålunda staten övertoge nyttjanderätten till detsamma på

villkor, som funnes angivna i det emellan Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag

och mosskulturföreningen ingångna kontraktet den 23 januari 1925. Den i

kontraktet angivna arrendesumman torde få anses skälig. Mosskulturföreningen

hade, liksom Vapenfabriksaktiebolaget, icke något att erinra emot

statens övertagande av arrenderätten. Det skulle säkerligen tvärtom medföra

svår olägenhet för föreningen att bibehålla arrendet av detta område,

sedan föreningen avhänt sig den egna försöksgården.

I avseende å vissa villkor vid försöksgårdens övertagande av staten anför

utredningsmannen i huvudsak följande.

Alla byggnader vid försöksgården vore såsom framgår av värderingsinstrumentet

för närvarande väl underhållna. Vid avtal om statens övertagande

av försöksgården borde kunna förutsättas, att byggnaderna även i fortsättningen

medan de befunne sig i mosskulturföreningens ägo underhölles med

stor omsorg. Vidare förutsattes dels att befintlig skog allenast i normal utsträckning

användes för gårdens eget behov, dels att frösådd, trädesbruk,

gödsling, höstsädessådd och höstplöjning vore verkställd vid tiden för gårdens

övertagande av staten den 1 januari 1939 enligt vanlig å gården tillämpad

brukningsplan. Särskild ersättning härför borde ej påräknas av föreningen.

Under senare delen av oktober månad 1938, då höstplöjning och sådd finge

anses hava verkställts, borde besiktning ske av gårdens byggnader och

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

brukningssätt. Denna besiktning kunde lämpligen uppdragas åt en nämnd

bestående av tre personer, av vilka Kungl. Majit torde böra utse en och mosskulturföreningens

styrelse en, varefter de sålunda utsedda enade sig om

valet av den tredje. På denna nämnd borde ankomma att, därest brist kunde

anses föreligga i avseende å angivna förutsättningar för byggnadernas

bestånd och underhåll, skogsförbrukningen samt jordens hävd och brukningssätt,

beräkna därav föranledd minskning i eljest utgående köpeskilling.

Redogörelse hade tidigare lämnats för de lån, som av svenska mosskulturföreningen

under åren 1933 och 1934 mot inteckning i egendomen upptagits

hos Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening. Då lånen löpte mot

ränta av 41/2 respektive 4 procent och kunde regelmässigt inlösas först under

åren 1943 och 1944 under det att lån i hypoteksförening som nu utlämnades

förräntades efter 31/* % och utlåningsräntan i exempelvis sparbanker vore

ännu lägre, kunde det ifrågasättas att särskilt avdrag från en eljest beräknad

köpesumma gjordes med hänsyn till skillnaden mellan den ränta, som tilllämpades

å de för försöksgården upptagna lånen och lägsta räntan å lån, som

nu lyftes. I betraktande därav att egendomen vore avsedd att tillträdas av

staten först med ingången av år 1939 och räntan vid ifrågavarande tidpunkt

ju ej kunde förutses, finge det anses lämpligast att vid köpesummans bestämmande

hänsyn ej toges därtill, att vissa lån mot inteckning i egendomen löpte

mot nu relativt hög ränta.

Inventarierna vid försöksgården hade värderats till sammanlagt

34,600 kronor samt behållet lager av spannmål, rotfrukter och foder vid årsskiftet

1936/1937 tili omkring 9,800 kronor. Då en successiv omsättning av

inventarier skedde under tiden till dess försöksgårdens övertagande av staten

beräknades komma till stånd samt givetvis inventariernas värde liksom

varubehållningens myckenhet och värde kunde fluktuera avsevärt under sagda

tid, borde de nu angivna värdena å inventarier och varubehållning endast

tjäna såsom grund för beräkning av anslagsbehov. Den definitiva värderingen

av sådan lösegendom, som borde övertagas av staten i samband med förvärvet

av den fasta egendomen, torde lämpligen ske under senare delen av

december 1938 och verkställas av samma nämnd, som ovan föreslagits skola

verkställa besiktning av byggnader m. m. Därvid torde till normalt saluvärde

i orten böra av staten övertagas vid gården befintlig för dess drift behövlig

lös egendom i den huvudsakliga omfattning, vari sådan egendom nu

förefunnes vid gården enligt de uppgjorda förteckningarna.

Utredningsmannen upplyser, att svenska mosskulturföreningen såsom ägare

av Flahults försöksgård förvärvat medlemskap i vissa ekonomiska

föreningar och framhåller med hänsyn därtill följande.

Frågor örn överlåtelse av mosskulturföreningens andelar i dessa ekonomiska

föreningar å den statliga institution, som finge sig anförtrodd förvaltningen

av försöksgården, eller sålunda lantbrukshögskolan, kunde givetvis uppstå

och föreningen tillgodoföras därav föranledda ersättningar. Det torde

emellertid böra överlåtas åt den blivande förvaltningen av försöksgården att

själv avgöra, huruvida den lämpligen borde förvärva medlemskap i ifrågavarande

ekonomiska föreningar eller icke. I händelse av behov bomme givetvis

belopp motsvarande dylika ersättningar att upptagas i lantbrukshögskolans

anslagsäskanden för försöksgården.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen föreslagit följande huvudgrunder

för statens övertagande av Flahults försöksgård

jämte inventarier och varubehållning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

51

1. Den fasta egendomen säljes i det huvudsakliga skick, vari den vid

årsskiftet 1936/1937 befunnits och tillträdes den 1 januari 1939.

2. Köpeskillingen utgör .......................... kronor 63,000: —

och skall erläggas på följande sätt:

Köparen övertager betalningsansvaret för svenska mosskulturföreningens

skulder

dels till Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening

enligt mosskulturföreningens lån nr 1879 L, lyft årl933,

kapital ......................... kronor 16,535: —

ränta från “/» 1938 .............. » 241:82 » 16,776:82

dels till samma hypoteksförening enligt mosskulturföreningens

lån nr 8482 E, lyft år 1934,

kapital .......................... kronor 3,915:07

ränta från 4/e 1938 ................ » 92:34 » 4,007:41

dels till aktiebolaget Jordbrukarbanken (avdelningskontoret

i Jönköping),

kapital .......................................... » 10,000: —.

Återstående del av köpeskillingen betalas kontant vid tillträdet

av egendomen eller ........................ » 32,215:77.

3. Sedan staten må hava inlöst de inteckningar, som av mosskulturföreningen

lämnats såsom säkerhet för föreningens under 2 här ovan angivna

lån, äger staten helt disponera dessa inteckningar.

4. Det förutsättes att mosskulturföreningen i god tid före den 1 januari

1939 vidtagit alla på densamma ankommande åtgärder för att med äganderätt

förvärva det å karta tillhörande skriftlig överenskommelse den 10 november

1898 mellan mosskulturföreningen, å ena, samt bruksägaren J. W.

Spånberg, å andra sidan, med litt. A betecknade området å cirka 10 tunnland

utmed västra gränsen av lägenheten Mossfältet mot avstående till områdets

nuvarande ägare, Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag, av motsvarande område

vid lägenheten Mossfältets östra gräns, vilket senare område å berörda

karta betecknats som litt. B.

5. Vid försöksgårdens övertagande av staten skola gårdens byggnader vara

väl underhållna samt frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning,

utan att särskild ersättning därför må beräknas, vara verkställda enligt

vanlig å gården tillämpad brukningsplan. Skog må före övertagandet

allenast i normal utsträckning användas för gårdens eget behov.

Besiktning av gården skall äga rum under senare delen av oktober månad

1938 genom en nämnd bestående av tre personer, av vilka Kungl. Maj:t utser

en och mosskulturföreningens styrelse en, varefter de sålunda utsedda ena sig

örn valet av den tredje. Därest vid besiktningen befinnes, att efter årsskiftet

1936/1937 brister uppstått i avseende å gjorda förbehåll rörande byggnaders

underhåll, jordens hävd och brukningssätt samt skogsförbrukningen vid

gården, har denna nämnd att uppskatta värdet av dessa brister, vilket därefter

fråndrages eljest utgående köpeskilling.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

6. Efter besiktning och värdering under senare delen av december månad

1938 genom den under 5 här ovan omförmälda nämnd övertager staten vid

tillträdet till normalt försäljningspris i orten vid gården befintliga levande

och döda inventarier, huvudsakligen i den omfattning, vari sådana inventarier

enligt upprättad förteckning förefunnits vid gården i december 193(5

ävensom gårdens varubehållning i huvudsakligen samma omfattning som

framgår av upprättad uppgift över varubehållningen vid årsskiftet 1936/1937.

7. Det förutsättes att staten övertager föreningens arrende av Husqvarna

Vapenfabriks aktiebolag tillhörande området Svartekärr.

Utredningsmannen har meddelat, att vid förhandling med svenska mosskulturföreningens

styrelse den 19 februari 1937 styrelsen förklarat sig för

sin del godkänna sålunda uppgjort förslag till grunder för avtal örn överlåtelse

till staten av försöksgården med därtill hörande inventarier m. m.

Föreningens styrelse häri särskild skrivelse till Kungl. Maj:t

sistnämnda dag angående överlåtelsen i huvudsak anfört följande.

Styrelsen vore av den uppfattningen, att i avtalsförslaget angivet värde å

försöksgården vore omkring 20 procent lägre än densamma bort betinga vid

värdering under rådande relativt gynnsamma förhållanden på fastighetsmarknaden,

därvid styrelsen särskilt framhållit gårdens gynnsamma läge ur ekonomisk

synpunkt samt åkerjordens högt uppdrivna avkastningsförmåga.

Styrelsen har vidare framhållit, att den av utredningsmannen såsom sakkunnig

vid gårdens värdering anlitade domänintendenten Nilsson i Landeryd

åsatt egendomen ett värde, som med 42 procent överstege det i avtalsförslaget

angivna värdet, samt att staten för erhållande av motsvarande gård genom

nyanläggning skulle åsamkas kostnader, som vida överstege nu ifrågasatta

värden. Då överlåtelsen av föreningens försöksgårdar enligt styrelsens

uppfattning borde ses i sammanhang med föreningens framtida verksamhet

och då överlåtelsesummans storlek i och för sig ansetts äga vida mindre intresse

för föreningens framtid än att statsmakternas välvilliga behandling av

dess framtida anslagsäskanden befrämjades, hade styrelsen under förutsättning

att föreningen, som för behandling av frågan inkallats till extra sammanträde,

godkände åtgärden, förklarat sig villig överlåta Flahults försöksgård

emot’erhållande av minst den i förberörda avtalsförslag angivna köpeskillingen

samt under förutsättning att vid överlåtelse av fastighetens inventarier

och förråd tillämpades i avtalsförslaget angivna grunder.

Vidare har styrelsen i nämnda skrivelse velat fästa uppmärksamheten därpå

att vid en eventuell sammanslagning av svenska mosskulturföreningen och

svenska betes- och vallföreningen den blivande föreningens möjligheter att

med egna medel bestrida kostnaderna för erforderliga kompletteringsbyggnader

vid föreningens blivande institution i högsta grad sammanhänga med

de realisationspris, som mosskulturföreningen kunde erhålla för sina försöksgårdar.

Sedan styrelsens skrivelse överlämnats till utredningsmannen, har denne i

anledning av styrelsens sistberörda erinran framhållit, att enligt utredningsmannens

uppfattning värderingarna av föreningens egendom borde göras efter

fullt objektiva grunder och sålunda utan hänsyn till huruvida föreningen

allenast genom relativt höga köpeskillingar skulle kunna bliva i stånd att bi
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

53

draga till byggnadsföretag och dylikt vid den förutsatta ombildade föreningens

institution. Utredningsmannen har vidare yttrat:

Skulle det visa sig, att föreningen efter avveckling av sin försöksgårdsverksamhet

bleve i behov av statligt engångsanslag för att kunna enligt blivande

plan fortsätta sin verksamhet eller uppgå i ny förening med delvis vidgade

uppgifter, borde frågan örn anvisande av sådant anslag prövas i särskild ordning.

I utredningsmannens uppdrag hade ej ingått att verkställa undersökning

angående förutsättningarna för dylikt engångsanslag.

Mot utredningen, såvitt däri avses förslag till avtal örn statens övertagande Yttranden,

av Flahults försöksgård, hava vissa erinringar framställts av lantbruksstyrelsen

och domänstyrelsen. Ämbetsverken hava därvid huvudsakligen uppehållit

sig vid utredningsmannens värdering av försöksgården.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att det av utredningsmannen

åsätta värdet syntes för lågt. Styrelsen anför härom i huvudsak följande.

Försöksgårdens värde hade av domänintendenten Nilsson uppskattats till i

runt tal 90,000 kronor. Utredningsmannen, som funnit detta värde för högt

beräknat, hade på grund av tillgängliga uppgifter angående saluvärdering av

kronoegendomar i Jönköpings län, avsedda till försäljning år 1937, beräknat

värdet till närmare 63,000 kronor. Enligt vad som framginge av utredningsmannens

redogörelse, hade mosskulturföreningens styrelse i skrivelse till

Kungl. Majit framhållit, att sistnämnda värde vore omkring 20 procent lägre,

än försöksgården bort betinga under rådande förhållanden på fastighetsmarknaden.

Det syntes lantbruksstyrelsen, som örn värdet av Flahult knappast kunde

beräknas på grund av medelvärden för vissa egendomar inom Jönköpings

län, såsom utredningsmannen syntes hava gjort. Flahults jord befunne sig,

såvitt lantbruksstyrelsen hade sig bekant, i sådan kultur, att särskild hänsyn

härtill borde tagas vid värderingen. Detta gällde såväl åkerjorden som framför

allt dåvarande kulturbeten. Örn också domänintendentens värdering

tåge något högt, framför allt i fråga om skogen och skogsmarken, talade

enligt lantbruksstyrelsen uppfattning allt för den mening, som härutinnan

gjorts gällande av mosskulturföreningens styrelse. Det syntes lantbruksstyrelsen

icke skäligt att vid förestående uppgörelse med mosskulturföreningen

värdet av försöksgården Flahult underskattades, så mycket

mindre som utredningsmannen förutsatt, att föreningen ensam skulle svara

för de skulder, varmed dess försöksgård Gisselås belastats utan Kungl. Majlis

medgivande, en förutsättning som jämväl lantbruksstyrelsen funne befogad.

Styrelsen ansåge sig därför böra föreslå, att det av utredningsmannen åsätta

värdet höjdes med cirka 20 procent till i avrundat tal 75,000 kronor, vilket

belopp dock understege det av domänintendenten beräknade med cirka 15,000

kronor.

Domänstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra emot

det i avtalsförslaget upptagna skogsvärdet. Däremot har styrelsen funnit

det för gårdens inägor uppskattade värdet högt, men med hänsyn tili föreliggande

omständigheter ansett sig kunna godkänna även detta.

I fråga örn övriga för statens övertagande av försöksgården i utredningen

angivna grunder har domänstyrelsen med erinran att enligt utredningen särskilda

avtal med svenska mosskulturföreningen förutsattes för övertagande

av Flahults försöksgård och Gisselås försöksgård framhållit, att, såvitt icke

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 249■

Departementschefen

.

några särskilda omständigheter förelåge, hela affären med mosskulturföreningen

borde uppordnas i ett sammanhang. Styrelsen anför härom vidare:

Härigenom komme en eventuell fordran på ett håll att gå i avräkning å en

eventuell skuld på ett annat håll. I överensstämmelse härmed torde följaktligen

köpeskillingarna för ifrågavarande gårdar böra gäldas genom avskrivning

av kronans fordran hos föreningen å 120,000 kronor, och först i den

mån köpeskillingarna överstege detta belopp genom övertagande av inteckningslån

i Flahult eller kontant utbetalning. Skulle mosskulturföreningen

för sin fortsatta verksamhet vara i behov av anslag, torde denna fråga efter

särskild prövning av föreningens anslagsbehov böra avgöras särskilt för sig.

Domänstyrelsen har slutligen ifrågasatt, huruvida icke befogenheten hos

den i utredningen föreslagna nämnden för uppskattning av brister i avseende

å gjorda förbehåll rörande byggnaders underhåll, jordens hävd och brukningssätt

samt skogsförbrukningen vid gården borde närmare bestämmas.

Svenska mosskulturföreningen, som enligt vad tidigare omnämnts

å föreningssammanträde den 16 februari 1937 behandlat fråga örn

uppgående med svenska betes- och vallföreningen i ny förening, har vid detta

sammanträde enligt inkommet utdrag av protokoll vid föreningssammanträdet

jämväl förehaft frågan om försöksgårdens överlåtande till staten och därvid

förklarat sig godkänna överlåtelse till det pris och i övrigt på de villkor,

som föreslagits av utredningsmannen.

Utredningsmannen föreslår särskilda avtal rörande statens övertagande av

var och en av försöksgårdarna Flahult och Gisselås. Enligt den mening som

framförts av domänstyrelsen borde båda egendomarna överlåtas enligt ett

enda avtal, därvid statens fordringar på grund av inteckningar i Gisselås försöksgård

till ett belopp av 120,000 kronor skulle gå i avräkning mot beloppet

av sammanlagda köpeskillingarna för ifrågavarande två försöksgårdar. I

anledning av domänstyrelsens uttalande torde få erinras, att Flahults försöksgård

av mosskulturföreningen köpts utan anlitande av statsanslag. Lån av

staten hava ej heller sedermera lämnats mot inteckning i Flahult eller eljest

för bedrivande av föreningens verksamhet där. Beträffande Gisselås försöksgård

åter har såsom i det följande skall närmare påvisas såväl den fasta

egendomen som befintliga inventarier så gott som helt anskaffats genom statsmedel,

vilka utlämnats som räntefria lån och under förutsättning, att de ej

skulle återfordras, så länge föreningen innehade och såsom försöksgård brukade

egendomen. Då egendomen till följd av en genom statsmakterna vidtagen

omorganisation av försöksverksamheten övertages av staten, torde det ej

vara berättigat att påfordra realisation av föreningens övriga tillgångar för

täckande så långt ske kan av angivna skuld. Enligt min mening bör därför

såsom utredningsmannen föreslagit särskilda avtal träffas angående övertagande

av var och en av försöksgårdarna, därvid hänsyn tages till olika förhållanden,

som kunna påverka överlåtelsevillkoren.

Värdet av Flahults försöksgård har av utredningsmannen upptagits till

63,000 kronor. Förslaget har godtagits av styrelsen för mosskulturföreningen

vid förhandlingar med utredningsmannen. Därjämte har emellertid styrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalat, att enligt styrelsens mening angivna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

55

värde vore omkring 20 procent för lågt, men att överlåtelsesummans storlek i

och för sig ansetts äga vida mindre intresse för föreningens framtid än att

statsmakternas välvilliga behandling av dess framtida anslagsäskanden befrämjades

samt att med hänsyn därtill styrelsen ansett sig böra godkänna det

av utredningsmannen framställda avtalsförslaget. Mosskulturföreningen har

därefter å särskilt sammanträde utan villkor godkänt utredningsmannens förslag.

Såsom framgår av det föregående har lantbruksstyrelsen biträtt föreningsstyrelsens

uppfattning angående försöksgårdens saluvärde och föreslagit

förhöjning av köpeskillingen med cirka 20 procent till 75,000 kronor samt

anfört, att beräkningen, såvitt den avsåge inägorna, knappast kunde, såsom

utredningsmannen syntes hava gjort, verkställas på grund av medelvärden för

vissa egendomar inom Jönköpings län. Domänstyrelsen har å andra sidan

funnit det för gårdens inägor uppskattade värdet högt men med hänsyn till

föreliggande omständigheter ansett sig kunna godkänna detsamma.

Vid en närmare granskning av den sammanställning av saluvärden å kronoegendomar

i Jönköpings län, avsedda att försäljas år 1937, vilken åtföljer

utredningen och som enligt utredningsmannens uppgift tjänat till ledning vid

bedömning av värdet å Flahult tillhörande inägor, befinnes, att utredningsmannen

ingalunda såsom lantbruksstyrelsen förutsätter begagnat sig av sammanställningens

medelvärden utan av dess toppvärden. Härtill kommer, att

utredningsmannen med hänsyn till egendomens användning såsom försöksgård

funnit billigheten fordra, att särskild ersättning lämnas med avsevärt

belopp för viss överbyggnad. Jag finner i likhet med domänstyrelsen utredningsmannens

värdering hög men biträder densamma med hänsyn till de

särskilda förhållanden, under vilka överlåtelsen kommer till stånd. Även i

övrigt biträder jag utredningsmannens i särskild sammanfattning lämnade

förslag till huvudgrunder för avtal örn försöksgårdens övertagande av staten.

Det torde härvid böra framhållas, att den nämnd som angives under

punkterna 5 och 6 i berörda sammanfattning icke skall hava till uppgift att

såsom skiljenämnd bestämma värdet av eventuella brister i avseende å gjorda

förbehåll rörande byggnaders underhåll m. m. eller värdet av inventarier

och varubehållning vid gården. Nämnden bör allenast uppskatta angivna

värden och däröver upprätta instrument avsedda att ligga till grund för definitiva

uppgörelser i berörda hänseenden mellan Kungl. Majit och föreningen.

b. Gisselås försöksgård.

Utredningsmannen anför att tillkomsten ov Gisselås försöksgård äger samband

med statens åtgärder för befrämjande av uppodlingen av myrmark i

Norrland och Dalarna. Då såsom utredningsmannen framhållit villkoren för

försöksgårdens överlåtande till staten väsentligen få anses äga samband med

de omständigheter, under vilka gården tillkommit och utvecklats, torde det

vara nödigt att jämförelsevis utförligt återgiva dessa förhållanden. Utredningsmannen

anför härom i huvudsak följande.

I skrivelse nr 170 den 6 juni 1916 med anledning av enskild motion hade

riksdagen anhållit, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande, huruvida

Utrednings
mannen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

oeh i vad män åtgärder från statens sida kunde vidtagas till befrämjande av

myrong™ i Norrland och Dalarna samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I motionen hade bland annat

föreslagits, att ett anslag av 34,000 kronor måtte ställas till svenska

mosskulturföreningens förfogande för anläggande av två f ö r s ö k s g å rdar

a myr jord.

i. nS^r-.ve^s? ansående statsanslag för år 1919 hade sedermera svenska mosskultu

rf oren ingen hemställt, bland annat, om anvisande av 10,000 kronor till

anläggande av fasta försöksfält i Norrland för prövande av olika

metoder för dikning och bearbetning av slåltervallar på myrjord samt anläggning

och skötsel av betesvallar på samma jordslag. Försöksfälten, för vilka

anläggningskostnaderna beräknades bliva rätt avsevärda, avsåges att förläggas

till ett pär olika platser, där de kunde kvarbliva under en tid av minst io

ar hos olika myrägare, som genom kontrakt skulle tillförbindas att följa av

föreningens kulturingenjör givna föreskrifter samt sköta fälten mot skälig

ersättning.

... Enligt avgiven proposition till 1919 års riksdag framhöll dåvarande chefen

„ Jordbruksdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t

lämpligheten av att statsmakternas åtgärder för främjande av myrodlingen i

Noi Hand inriktades på att åstadkomma fasta försöksgårdar samt anförde

däiyid, att även örn det syntes ovisst, huruvida mosskulturföreningens förslag

avsage en dylik försöksgård, det dock vore önskligt att det utvecklades därhan.

Departementschefen uttalade jämväl, att försöksgårdarna borde förses

med kreatursbesättning även om därigenom skulle föranledas ytterligare

kostnader. I överensstämmelse med Kungl. Mairts förslag anvisade riksdagen

till mosskulturföreningen 10,000 kronor för inrättande av fasta försök i

Jamtland. Riksdagen framhölle därvid särskilt att i ärendet förebragt utredning

givit vid handen att anläggandet å myrjord i Norrland av fasta försöksgardar

vore ett kraftigt medel till nämnda landsdel snara kolonisation

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 31 december 1918 hade såsom villkor för

mosskulturföreningens åtnjutande av det till fast försöksverksamhet i Jämtland

avsedda anslaget å 10,000 kronor föreskrivits, att planerna för försöken

skulle uppgöras gemensamt av mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå, under vars ledning skulle ställas en försöksgård vid

Alträsk i Överluleå socken, att tillfälle skulle beredas centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet att få vid föreningens liksom vid kemisk-växtbiologiska

anstaltens försöksplatser utföra sådana i centralanstaltens

försöksplan upptagna försök, som det synts fördelaktigt att få förlagda

dit, samt att för åstadkommande av enhetlighet i det av staten bedrivna försöksväsendet

styrelserna för mosskulturföreningen och för kemisk-växtbiologiska

anstalten skulle varje år delgiva styrelsen för centralanstalten plan

för följande års försök vid ifrågavarande försöksplatser för att granskas i

samband med uppgörandet av centralanstaltens försöksplan.

I skrivelse till Kungl. Maj:t angående anslagsbehov för år 1920 hade styrelsen

för mosskulturföreningen erinrat, att den av föreningen avsedda fasta

försöksverksamheten i Norrland enligt statsmakternas mening helst borde

förläggas till en fast försöks- och mönstergård. Styrelsen, som

tillfullo anslöte sig till denna uppfattning, hade låtit verkställa en utredning rörande

härför erforderliga kostnader utöver det belopp å 10,000 kronor, som för

år 1919 anslagits för anordnande av försöksfält. Enligt utredningen skulle

för anläggning och skötsel av en verklig försöksgård förutom anvisade medlen

erfordras ett engångsbelopp av 22,595 kronor, inkluderande bland annat

kostnad för levande inventarier, ett par hästar och 5 kor, samt redskap m. m.

Den gård som härvid avsåges böra ifrågakomma borde innehålla omkring

25 hektar odlingsjord, därav 5 hektar odlad jord. Föreningen utginge ifrån

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

57

att en sådan gård skulle erhållas på arrende. Efter framställning av

Kungl. Maj:t anvisade riksdagen för år 1920 såsom särskilda förslagsanslag,

högst, till anläggningskostnader och inventarier för en av svenska mosskulturföreningen

anordnad försöksgård å myrjord i Jämtland 22,600 kronor,

varjämte anvisades särskilda medel till driftkostnader vid försöksgården.

Sedermera hade föreningen under år 1920 anmält till Kungl. Majit, att någon

lämplig gård för försöksändamål icke kunnat erhållas på arrende och

att föreningen därför företagit inköp av en större myr omedelbart

intill Gisselås järnvägsstation i Jämtland. Anläggningskostnaderna

beräknades av föreningen enligt följande tablå:

Inköp av myr ........................................ kronor 8,000

Förberedande undersökningar .......................... » 500

Byggnader ............................................ » 31,000

Dikning .............................................. » 8,925

Odling och plöjning .................................. » 10,000

Stängsel .............................................. » 2,640

Vägar ................................................ » 1,300

Kalk ................................................ » 1,500

Utsäde .............................................. » 4,000

Levande inventarier .................................. » 10,000

Döda inventarier ...................................... » 12,000

Summa kronor 89,865.

Föreningen hade utgått ifrån att till anläggningskostnader kunde även under

de ändrade förhållanden, som inträtt genom att föreningen inköpt i stället

för arrenderat behövlig mark, få användas de för åren 1919 och 1920 anvisade

anslagen av 10,000 och 22,600 kronor. Vidare hade föreningen beräknat

att genom försäljning av foder under åren 1921, 1922 och 1923 kunna

för anläggningskostnadernas likvidering taga i anspråk 13,500 kronor.

Om dessa anslags- och inkomstbelopp avdroges från förenämnda totala kostnadssumma

för anläggning, 89,865 kronor, erhölles en skillnad av 43,765

kronor. Föreningen hemställde med hänvisning härtill örn statsanslag med

sistnämnda belopp, därav å tilläggsstat för år 1921 34,065 kronor och för år

1922 9,700 kronor. Vidare hemställde föreningen om driftkostnadsanslag.

Ifrågavarande myrområde omfattade enligt ett den 16 oktober 1920 dagtecknat

utlåtande av lantbruksstyrelsen 100 hektar borrdikad utmärkt myrjord

och 6 hektar skogbeväxt fastmark. Den uppfyllde enligt lantbruksstyrelsens

förmenande alla fordringar som billigtvis kunde uppställas i fråga

om läge, storlek, jordmån samt lämplighet för försöksverksamhet. Då för

de närmast planerade försöken icke erfordrades större område än 25 hektar,

beräknades att ett avsevärt område funnes tillgängligt som reserv för

framtida utvidgning av försöksverksamheten. Lantbruksstyi''elsen uttalade

vidare, att därest sådan utvidgning icke ansåges böra ifrågakomma, möjligheten

givetvis återstode att efter hand försälja den obehövliga marken.

Enligt proposition i ämnet till 1921 års riksdag beräknades, att det belopp

av 10,000 kronor, som för år 1919 anslagits åt mosskulturföreningen för anläggande

av fasta försöksfält och sedermera av föreningen uppburits, finge

tagas i anspråk för nu ifrågakomna anläggning av försöksgård vid Gisselås.

Det av 1919 års riksdag beviljade anslaget å 22,600 kronor till anläggningskostnader

och inventarier för försöksgård å myrjord i Jämtland hade åter

såsom förslagsanslag, högst, överförts till kassafonden vid 1920 års utgång.

Föreningens beräknade inkomster av foderförsäljning ansåges i propositionen

böra tagas i anspråk för täckande av driftkostnader.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Kungl. Majit föresloge nu, att, frånsett ovanberörda av mosskulturföreningen

lyftade belopp av 10,000 kronor, 80,000 kronor skulle ställas till svenska

mosskulturföreningens disposition såsom låneunderstöd för bestridande

av ifrågavarande anläggningskostnader för försöksgård samt att därav

60,000 kronor skulle anvisas å tilläggsstat för år 1921 och 20,000 kronor

anvisas för år 1922. Beloppen föresloges att uppföras under utgifter för kapitalökning.

Lånen borde vara räntefria. Såsom säkerhet för desamma borde

föreningen lämna inteckningar med bästa rätt i försöksgården vid Gisselås,

dock att mindre betydande inteckning för nyttjanderätt eller dylikt, som

eventuellt kunde belasta egendomen, skulle få kvarstå framför kronans inteckning.

Genom låne- och inteckningsförfarandet ansåges de svårigheter

undanröjas, som eljest skulle uppstå därigenom, att föreningen vore ägare

till en fastighet, vars inköp och iordningställande helt och hållet bekostades

av kronan. De närmare villkoren för lånet borde framdeles kunna bestämmas

av Kungl. Maj hetter vederbörandes hörande.

Vad Kungl. Majit sålunda hemställt hade bifallits av 1921 års riksdag.

Enligt brev den 9 december 1921 har Kungl. Majit ställt det beviljade

låneunderstödet till svenska mosskulturföreningens förfogande att av

statskontoret till föreningen utbetalas sedan föreningen dels genom intyg av

lantbruksstyrelsen styrkt, att under år 1921 å försöksgården uppodlats minst

15 hektar myrjord och uppförts byggnader, som kunde tillsvidare anses erforderliga

för verksamheten därstädes, dels förbundit sig att under år 1922

uppodla minst 10 hektar myr jord, dels till statskontoret överlämnat behörig

skuldförbindelse å hela låneunderstödet, 80,000 kronor, samt såsom säkerhet

härför inteckning med bästa rätt i försöksgården, därvid av låneunderstödet

20,000 kronor finge utlämnas först efter ingången av 1922. Låneunderstödet,

som löpte utan ränta, skulle få åtnjutas av svenska mosskulturföreningen

så länge föreningen innehade och såsom försöksgård enligt de närmare

bestämmelser, som i förenämnda brev stadgades eller eljest kunde komma

att av lantbruksstyrelsen ytterligare föreskrivas, brukade det av föreningen

för ändamålet inköpta området vid Gisselås station å järnvägen Östersund—

Strömsund. Enligt villkoren stadgades slutligen skyldighet för mosskulturföreningen

att uppgöra försöksplaner i samråd med kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå, att underställa dessa centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet samt att lämna centralanstalten tillfälle att utföra egna

försök å försöksgården.

Sedermera har mosskulturföreningen i skrivelse den 22 juli 1922 anhållit,

att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka ett statsunderstöd åt föreningen

av 67,000 kronor för inköp av kreatursbesättning och uppförande av

byggnader vid föreningens försöksgård Gisselås.

Till stöd för framställningen anfördes i huvudsak följande.

Genom Kungl. Majits beslut den 9 december 1921 hade föreskrivits, att

föreningen för erhållande av det av 1921 års riksdag beviljade statslån skulle

uppodla 25 hektar myrjord samt uppföra de byggnader, som tillsvidare kunde

anses vara erforderliga för verksamheten på gården. Så hade emellertid

icke blott skett, utan då det under arbetets gång erhållits möjlighet att på till

synes billiga villkor verkställa odlingen med en fräsmaskin, hade en betydligt

större areal, över 50 hektar, blivit uppodlad och utlagd i försök, en åt
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

59

gärd, som såväl från försökssynpunkt som i driftekonomiskt hänseende vore

att anse såom särdeles välbetänkt. Då härigenom försöksgårdens öppna

areal blivit mer än dubbelt så stor som från början planerats, vore det klart,

att den ursprungliga planen varken kunde eller borde till alla delar följas

och gällde detta särskilt den omständigheten, att gårdens drift vore avsedd

att baseras på en kreatursbesättning av endast 5 kor och att det producerade

fodret sålunda till huvudsaklig del skulle direkt försäljas. Då varje jordbruk

på myrjord i Norrland till övervägande del måste producera kreatursfoder,

borde en dylik försöksgård för att kunna bliva ett i driftbänseende

verkligt efterföljansvärt föredöme, i stor utsträckning förädla det producerade

fodret till animala produkter av olika slag. I sin egenskap av försöksgård

torde det dock kunna vara lämpligt att driften ordnades så, att minst hälften

av foderskörden förädlades på nyss nämnt sätt, under det att återstoden

direkt försåldes. Härigenom skulle också kunna vinnas utredning örn. vilkendera

av dessa driftplaner som vore mest lönande. För att gården skulle

kunna ordna sin drift efter nyssnämnda riktlinjer, måste den emellertid förses

med en kreatursbesättning av lämplig storlek — 25 å 30 djur — och

såväl på grund härav som genom den betydligt utökade arealen erfordrades

större byggnader än som från början planerats. Först och främst behövdes

en ladugård med plats för 30 nötkreatur och 6 hästar. Vidare en med ladugården

sammanbyggd lada, rymmande omkring 50.000 kilogram hö, samt

arbetarbostäder för fyra familjer och bostad för försöksgårdens föreståndare.

Den byggnad, som enligt den ursprungliga planen uppförts till arbetarbostad

och ladugård, behövdes mer än väl dels till bostad för rättare och

dels till kontor och arbetslokal för diverse vägningar, utförande av höanalyser

och dylikt.

Då det ansåges vara av synnerlig vikt, att försöksgården — belägen i en

trakt med stora odlingsmöjligheter, där statens kolonisationskommitté för

kolonisering godkänt enorma arealer —- snarast möjligt sattes i tillfälle att

fylla sin betydelsefulla uppgift, och då de medel, som hittills beviljats, på

grund av att större areal blivit uppodlad och genom ogynnsamma omständigheter

vid odlingsarbetena, vore förbrukade och ytterligare medel måst

upplånas, påkallade föreningen Kungl. Maj:ts bistånd och anhölle örn ett anslag

eller lån, på samma villkor som det föreningen tidigare beviljade, till

belopp av 67,000 kronor att användas till försöksgårdens bebyggande och

till anskaffande av kreatursbesättning av ren fjällras enligt följande beräkning:
Ladugård,

gjuten, brädfodrad med sågspånsfyllning, under

tegeltak, med cementerad gödselstad, vattenledning, hiss

och med installation av mjölkningsmaskin »Omega» .... kronor 24,500

Lada sammanbyggd med ladugården .................... » 3,500

Redskapshus med loft för torkning av höprov............ » 2,000

2 arbetarbostäder, vardera för 2 familjer, å 8,000 kronor. . » 16,000

Föreståndarbostad .................................... » 15,000

Kreatursbesättning: 20 kor och 1 tjur.................... >___6,000

Kronor 67,000.

Först sedan föreningen erhållit möjlighet att på anfört sätt ordna driften

på sin försöksgård, kunde enligt föreningens mening gården i drifthänseende

bliva ett verkligt efterföljansvärt exempel och först härigenom bleve det möjligt

att anordna en rationell betesdrift på den betesvall örn 10 hektar, som

blivit utlagd på försöksgården. Ett praktiskt påvisande av rationell betesgångs

ekonomiska bärighet på Norrlands myrjordar skulle säkerligen kraf
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

tigt bidraga till ett snabbare tillgodogörande av de norrländska myrarna för

odlingsändamål, vilket skulle bliva av betydelse för hela landet genom den

ökade produktion av animala produkter, som därigenom skulle kunna åvägabringas.

I utlåtande över mosskulturföreningens framställning anförde lantbruksstyrelsen,

bland annat, följande.

Enligt det ursprungliga förslaget för försöksgårdens drift skulle större

delen av jordens avkastning tillgodogöras genom försäljning av foder, under

det att endast så många djur skulle hållas på platsen, som kunde anses nödvändiga

för fyllande av gårdens behov. Planen omfattade jämväl betesförsök

örn 10 hektar. För utnyttjande av denna betesareal, i den mån densamma

icke kunde utnyttjas för gårdens eget behov, skulle betesdjur mottagas.

Denna möjlighet hade emellertid i en ort med så stora betestillgångar knappast

visat sig stå öppen. Då emellertid lämpligheten att för verkliga betesförsök

anlita främmande betesdjur kunde ifrågasättas, syntes enligt lantbruksstyrelsens

mening starka skäl tala för en ökning av försöksgårdens

kreatursstam — som i det ursprungliga förslaget beräknats till endast 4 kor

— så att möjlighet till utnyttjande av betesmarkerna med egna djur förelåge.

För detta ändamål syntes en djurbesättning av omkring 20 kor jämte

ungdjur och dragare vara behövlig. Enligt vad lantbruksstyrelsen övertygat

sig om, funnes i orten avsättningsmöjlighet för avkastningen från en ladugårdsbesättning

av sådan storlek. Genom en djuruppsättning av angiven

storlek skulle enligt lantbruksstyrelsens förmenande hela betestillgången

samt något mera än hälften av den producerade fodermängden kunna tillgodogöras

vid försöksgården. Den återstående delen av fodret finge följaktligen

avsättas genom försäljning. Genom en sådan anordning skulle en

jämförelse ur ekonomisk synpunkt mellan dessa båda slag av jordbruksdrift

kunna anställas. Emellertid ansåge lantbruksstyrelsen det icke nödvändigt

att gårdens hela djuruppsättning anskaffades på en gång. Enligt styrelsens

mening torde det vara tillfyllest, att till en början 15 kor, 1 tjur och 3 hästar

anskaffades. Föreningen hade beräknat den sammanlagda kostnaden härför

till 6,000 kronor. Detta belopp syntes dock lantbruksstyrelsen vara för knappt

och holle styrelsen före, att för ändamålet erfordrades i runt tal 8,000 kronor.

För en drift i angiven omfattning erfordrades ladugård för 20 kor, ungdjur

och 6 hästar jämte hölada, gödselhus och redskapshus. Med hänsyn

till svårigheten att i orten anskaffa arbetskraft till mjölkning torde maskinmjölkning

böra anordnas. Av antydda skäl borde lämpligen även höhiss

anskaffas. Ur försökssynpunkt komme härtill behovet av vagnvåg. Enligt

lantbruksstyrelsens mening borde uppförandet av ifrågavarande byggnader,

därest de planlades ekonomiskt och med iakttagande av tillbörlig enkelhet,

inklusive kostnaderna för mjölkningsmaskin, höhiss och vagnvåg, kunna

ske för en kostnad av omkring 25,000 kronor.

I orten vore såsom förut framhållits tillgången på arbetskraft ej stor. Lantbruksstyrelsen

erinrade, att med hänsyn därtill enligt föreningens åsikt vid

gården borde beredas fast anställning åt fyra arbetare, förutom rättaren, som

beräknades erhålla bostad i redan befintlig byggnad. För beredande av bostäder

åt nämnda arbetare hade föreningen ansett två nybyggnader, vardera

till en beräknad kostnad av 8,000 kronor, erforderliga. I varje byggnad

skulle två lägenheter inrymmas.

Mot den föreslagna kostnadsberäkningen hade styrelsen ingen erinran att

göra. Emellertid ansåge styrelsen sig i samband härmed böra fästa uppmärksamheten

på möjligheten av att, genom upplåtande av en del utav det

ännu ouppodlade området vid försöksgården till kolonat, erhålla tillgång till

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

61

arbetskraft i sådan utsträckning, att uppförande av bostadslägenheter kunde

inskränkas till endast en byggnad. Under denna förutsättning skulle behovet

av medel till byggande av arbetarbostäder kunna inskränkas till 8,000

kronor.

Vad anginge frågan om föreståndarbostad funne lantbruksstyrelsen en sådan

väl behövlig. Då emellertid föreståndaren tillsvidare under någon kortare

tid syntes kunna bibehålla sin nuvarande bostad, ansåge lantbruksstyrelsen

sig under dåvarande ekonomiska förhållanden icke böra tillstyrka anvisande

av medel till uppförande av ifrågavarande byggnad.

o Lantbruksstyrelsen erinrade slutligen att belopp tidigare anvisats såsom

låneunderstöd åt föreningen för bestridande av anläggningskostnaderna för

ifrågavarande försöksgård. Då föreliggande medelsbehov, vilket av lantbruksstyrelsen

beräknats till sammanlagt 41.000 kronor, jämväl avsåge

att täcka dylika kostnader, syntes statens mellankomst för ändamålet även

nu böra ske under form av låneunderstöd.

Enligt proposition till 1923 års riksdag framhölle dåvarande departementschefen,

att det vore en angelägenhet av vikt, att för kolonisationen å myrmark

i Norrland föreningen sattes i tillfälle att genom utökning av kreatursstocken

driva försöksgården på ett med vanlig jordbruksdrift jämförligt sätt.

I propositionen föresloges ett statsunderstöd för de av lantbruksstyrelsen

förordade ändamålen till ett belopp av i runt tal 40,000 kronor. Understödet

föresloges böra få form av lån att löpa mot samma ränta som beträffande

egnahemslån och att enligt närmare bestämmelser, som borde ankomma

på Kungl. Maj:t att fastställa, amorteras under viss tid ej överstigande

20 år. Riksdagen hade bifallit detta förslag.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juli 1923 hade angående villkoren för

detta låneunderstöds åtnjutande bestämts i huvudsak följande.

Såsom säkerhet för lånet skulle ställas inteckningar i försöksgården vid

Gisselås till ett belopp av 40,000 kronor, gällande med förmånsrätt näst efter

de inteckningar å tillhopa 80,000 kronor, som staten i enlighet med Kungl.

Maj:ts beslut den 9 december 1921 erhållit såsom säkerhet för mosskulturföreningen

tilldelade låneunderstöd för bestridande av anläggningskostnaderna

för försöksgården. För ett vart av de första fem åren, räknat från och

med den 1 juli 1923, skulle föreningen erlägga ränta å lyftat låneunderstöd

med fyra procent samt under tiden 1 juli 1928—30 juni 1943 återbetala lånet

medelst annuiteter, uppgående, beräknat efter en räntefot av fyra och tre

fjärdedels procent, under de första fjorton åren till 3,789 kronor årligen och

under femtonde året^ till 3,785 kronor 73 öre. Slutligen föreskreves, att räkenskaperna

för Gisselås skulle föras utan sammanblandning med föreningens

övriga räkenskaper. Lånet utlämnades mot mosskulturföreningens skuldebrev

till riksgäldskontoret den 15 augusti 1923. Inteckning till säkerhet för

lånet beviljades den 30 augusti 1923, varefter inteckningen den 24 oktober

1932 förnyats.

Enligt uttalande av departementschefen i statsverkspropositionen till 1923

års riksdag beräknades att försöksgården från och med den 1 juli 1923 skulle

kunna drivas utan statsbidrag. Något anslag till driftkostnad för budgetåret

1923/1924 begärdes ej av föreningen. Efter framställningar anvisades emellertid

såsom driftkostnader vid försöksgården såsom extra anslag för budgetåret

1924/1925 3,000 kronor, för budgetåret 1925/1926 10,000 kronor och för

budgetåret 1926/1927 12,600 kronor.

Utredningsmannen framhåller i fortsättningen, att det torde hava visat

sig, alt, emot vad som beräknats, försöksgårdens avkastning icke räckt till att

täcka de med försöken förenade kostnaderna. Den vid utlämnandet av bo
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

rörda amorteringslån å 40,000 kronor bestämda räntan hade måst tagas i

betraktande vid beräkning av statsunderstöd åt föreningen. Med all säkerhet

kunde förutses, att då amorteringarna enligt lånevillkoren skulle taga sin

början med budgetåret 1928/1929 en mot amorteringsbeloppen svarande höjning

bleve erforderlig för att föreningen skulle kunna fullgöra amorteringsskyldigheten.

Då mosskulturföreningen för Gisselås försöksgård fått vidkännas särskilda

kostnader till avsevärda belopp, hade härav uppstått svårigheter för fullföljande

av föreningens övriga verksamhet. Sådana särskilda kostnader för

försöksgården hade av föreningen bokförts såsom försöksgårdens skuld till

föreningen. Utredningsmannen anför vidare:

I detta läge anhölle mosskulturföreningen i en år 1926 till Kungl. Maj :t inkommen

skrivelse dels att det till försöksgården av 1923 års riksdag beviljade

amorteringslånet å 40,000 kronor måtte avskrivas eller ändras till ett lån på

samma villkor som det av 1921 års riksdag beviljade ränte- och amorteringsfria

lånet, dels ock om ett anslag för upprätthållande av verksamheten vid

försöksgården, därvid visst belopp beräknades till ränta och amortering av

försöksgårdens »skuld» till föreningen.

Till stöd för sin ansökan åberopade föreningen en av särskilda kommitterade

verkställd utredning, innefattande förslag till ordnande av de ekonomiska

förhållandena vid försöksgården m. m.

Lantbruksstyrelsen anförde beträffande förslaget om reglering av uppkomna

skulder för försöksgården i yttrande den 27 augusti 1926 huvudsakligen

följande.

Till en början funne sig lantbruksstyrelsen böra med stöd av ansökningen

och däri meddelade eller styrelsen eljest till buds stående uppgifter lämna en

sammanfattning av föreningens ekonomiska ställning.

Enligt det sammandrag av räkenskaperna för Gisselås försöksgård den

31 december 1925, som bifogats föreningens berättelse över verksamheten under

år 1925, hade föreningen sistnämnda dag följande skulder:

Statslån .......................................... kronor 120,000: —

Amorteringslån hos Jämtlands läns hushållningssällskap

(dikningslån) .................................. » 5,250: —

Skuld till mosskulturföreningen:

av föreningen upplånade medel .. kronor 35,502:90

av den så kallade Torestorpsfonden » 34,040: 59 » 69,543:49

Summa kronor 194,793:49.

Oavsett försöksgårdens lager av skördeprodukter m. m. och det osäkra

värdet av två föreningen tillhörande andelar i en fräsmaskin, svarade emot

dessa skulder följande bokförda tillgångar:

Fastigheten ...................................... kronor 60,000: —

Döda inventarier .................................. » 17,063: 15

Levande inventarier ........................ »_6,350: —

Summa kronor 83,413: 15.

Skulderna skulle således med mer än 100,000 kronor överskrida tillgångarna.

Enligt vad lantbruksstyrelsen kunde bedöma, syntes emellertid dessa

tillgångar jämförelsevis lågt upptagna. Fastigheten, vars byggnader vore

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 249.

63

brandförsäkrade till ett belopp av 61,000 kronor, vore taxerad till 60,000

kronor. Detta taxeringsvärde åsattes fastigheten innan ladugård ännu byggts

och torde, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, vid nästa taxering komma

att höjas. Då ladugården med tillhörande lador, enligt uppgift, i uppförande

kostat över 30,000 kronor, syntes det antagligt, att taxeringsvärdet komme

att höjas till omkring 80,000 kronor. De levande inventarierna torde vara

upptagna till ett lämpligt realiseringsvärde och de döda inventarierna något

högre än realiseringsvärdet. Med hänsyn till det i denna översikt ej upptagna

växlande värdet på inneliggande lager syntes det, som örn de verkliga tillgångarna

borde kunna värderas till något över 100,000 kronor och den verkliga

skillnaden mellan skulder och tillgångar till cirka 90,000 kronor.

En närmare granskning av de ovan omförmälda olika skuldposterna visade

följande.

Statslånet utgjordes av förut omförmälda två lån, det ena ett räntefritt.

.stående lån å 80,000 kronor och det andra ett amorteringslån å 40,000 kronor.

Dessa lån hade använts huvudsakligen för fastighetens inköp, uppodling och

partiella bebyggelse.

I samband med åkerjordens uppodling beviljade Jämtlands läns hushållningssällskap

den 16 december 1920 föreningen till dikning ett lån å 8,750

kronor av medel, som av statens odlingskommitté ställts till sällskapets förfogande.

Lånet, som vore räntefritt, skulle återbetalas under åren 1924—

1928 med en femtedel eller 1,750 kronor årligen. Sista amorteringen av detta

lån utginge således under budgetåret 1927/1928.

Det belopp svenska mosskulturföreningen gottskrivit sig såsom fordran

hos försöksgården utgjorde den 31 december 1923 sammanlagt 43,138 kronor

60 öre, men hade under 1924 sjunkit, så att detsamma vid årets slut utgjorde

42,272 kronor 53 öre. Under 1925 stegrades emellertid försöksgårdens

»skuldsumma» till 69,543 kronor 49 öre. Denna stegring hade, såvitt lantbruksstyrelsen

kunnat utröna, i huvudsak uppstått dels genom nybyggnader

till en kostnad av 10,823 kronor, dels ock genom nyinköp av levande och döda

inventarier till ett belopp av 7,529 kronor. Till en del hade stegringen jämväl

förorsakats därav att inkomsterna av försålda skördeprodukter från försöksgården

under 1925 endast uppgått till cirka 3,000 kronor emot beräknade

cirka 10,000 kronor, vilken siffra dock delvis uppvägdes därav, att det vid

årets slut inneliggande lagret av skördeprodukter varit osedvanligt stort.

För att tillgodose försöksgårdens behov hade föreningen dels anlitat 34,040

kronor 59 öre från den så kallade Torestorpsfonden, som uppstått genom

försäljning av föreningens försöksgård å kärrmark Torestorp och avsetts

för upprättande av en ny försöksgård å kärrmark, dels ock själv upplånat

ett belopp av 35,502 kronor 90 öre.

I likhet med mosskulturföreningen funne lantbruksstyrelsen försöksgårdens

ekonomiska ställning ohållbar. Ett rationellt ordnande

av dess ekonomi ansåges oundgängligt.

Föreningen hade såsom en åtgärd i denna rikting hemställt, dels att föreningens

senaste statslån måtte avskrivas eller förändras till ett stående räntefrilt

lån, i vilket fall föreningen för sin del vore villig avskriva 20,000 kronor

å försöksgårdens skuld till Torestorpsfonden, dels ock att i försöksgårdens stat

för de närmaste 10 åren måtte få upptagas ett så stort belopp, att gårdens

återstående skuld utöver de räntofria statslånen bleve gäldad.

Sedan lantbruksstyrelsen härefter redogjort för de villkor, varunder berörda

amorteringslån å 40,000 kronor utlämnats till mosskulturföreningen, anförde

styrelsen vidare.

Utan att lantbruksstyrelsen i detta sammanhang ville ingå på den bokfö
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ringstekniska frågan om det lämpliga uti att staten, i stället för att å respektive

anslagstitlar bevilja erforderliga anslag till räntor, utlämnade räntefria

lån, holle lantbruksstyrelsen med hänsyn till rådande praxis i detta hänseende

och särskilt till de villkor, varunder 1921 års statslån för försöksgården beviljats,

före, att villkoren för tillgodonjutande av det föreningen utav 1923 års

riksdag beviljade lån borde ändras. Att därvid, såsom föreningen i första

hand hemställde, helt och hållet avskriva lånet, funne lantbruksstyrelsen ur

statens synpunkt icke lämpligt, utan vidhölle tidigare uttalad uppfattning, att

lånet borde vara stående och räntefritt. Som styrelsen redan anfört, vore

fastigheten visserligen för närvarande icke taxerad till högre belopp än 60,000

kronor, men torde dess värde såsom nämnt överstiga detta belopp, och tänkbart

vore, att framdeles med hänsyn till penningvärdets fall värdet kunde

ytterligare stiga. Under sådana förhållanden funne lantbruksstyrelsen det

ur statssynpunkt riktigast, att slaten icke efterskänkte ifrågavarande skuld.

Såsom villkor för föreslagen förändring av villkoren

för statslånet borde i första hand fordras, att föreningen avskreve

en del av sina fordringar hos försöksgården. Detta vore visserligen

icke möjligt i fråga om de medel, föreningen själv upplåna! för ändamålet,

men kunde däremot ske i fråga om medel, som anlitats ur Torestorpsfonden.

Föreningen hade också själv föreslagit, att av det härur lånade beloppet

20,000 kronor skulle avskrivas. Ifrågavarande fond uppginge den 1 januari

1926 till 41,327 kronor 83 öre, varav, enligt vad ovan angivits, 34,040 kronor

59 öre utlånats till försöksgården Gisselås. Det kunde givetvis ifrågasättas,

att hela denna fond foges i anspråk för gäldande av föreningens skulder för

försöksgården. Då emellertid fonden såsom nämnt utgjordes av köpeskillingen

för en försåld försöksgård å kärrjord och avsatts för inköp av en ny sådan,

ville lantbruksstyrelsen icke påyrka en sådan åtgärd. Däremot funne

styrelsen det skäligt, att 20,000 kronor av fondens medel avskreves för ändamålet.

Därigenom skulle försöksgårdens skuldsumma utöver de stående statslånen

och det 1928 slutamorterade dikningslånet, därest icke sedan den 1 januari

1926 nya skulder gjorts, utgöra 49,543 kronor 49 öre eller i runt tal 50,000

kronor.

För att försöksgårdens ekonomi icke ånyo skulle rubbas, vore det emellertid

enligt lantbruksstyrelsens förmenande oundgängligen nödvändigt, att såsom

villkor för den sålunda föreslagna regleringen ytterligare stadgades, att

nyssnämnda skuldbelopp icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande ökas, vid

äventyr att det skulle åligga föreningen att av tillgängliga medel i fonder eller

eljest omedelbart täcka lån, som upptagits utan dylikt medgivande.

Emellertid måste, om försöksgårdens ekonomi skulle anses ordnad, jämväl

den återstående räntebärande skuldsumman å 50,000 kronor åtminstone så

småningom försvinna. Föreningen hemställde därför också om medgivande

att årligen i sin stat för ränta och amortering av berörda skuld upptaga så

stort belopp, att skulden genom jämna annuiteter försvunne under loppet av

10 år. Lantbruksstyrelsen funne åtgärder i detta syfte nödvändiga och ville

i detta sammanhang erinra därom, afl Kungl. Maj:t och riksdagen under en

följd av år medgivit, att i det statförslag, som legat till grund för bestämmande

av statsbidrag till Sveriges utsädesförening, finge förutom räntor upptagas

jämväl 5,000 kronor till amortering av föreningens skulder. Styrelsen

ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke amorteringstiden lämpligen borde

utsträckas något. Enligt styrelsens beräkning skulle för en amortering av

nämnda summa under 10 år och efter en till 4V2 procent beräknad räntefot

behövas ett årligt belopp av 6,318 kronor eller i runt tal 6,300 kronor. Vid

en amorteringstid åter av 15 år skulle för ändamålet behövas endast 4,655

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

65

kronor 22 öre per år, en summa, som med hänsyn till att skuldbeloppet icke

uppinge till fullt 50,000 kronor skäligen torde kunna avrundas till 4,500

kronor. Lantbruksstyrelsen ansåge sig böra tillstyrka, alt detta belopp finge

medräknas i den stat, som lades till grund för beviljande av årliga anslag till

försöksgårdens drift. Efter 15 år eller från och med budgetåret 1942/1943

skulle försöksgården då vara fri från räntebärande skulder.

Statskontoret, vars yttrande över föreningens ansökan inhämtades,

anförde i skrivelse den 28 september 1926 följande beträffande den ifrågasatta

skuldregleringen.

Oaktat statens understöd till försöksgården betydligt överstigit vad som ursprungligen

varit avsett, hade försöksgårdens ekonomiska ställning alltjämt

försämrats och syntes för det dåvarande fullständigt ohållbar. Det kunde

därför starkt ifrågasättas, huruvida statsunderstöd längre borde lämnas ett

företag, som, efter allt att döma, torde hava ringa utsikter att bära sig.

Därest emellertid statsmedel ansåges fortfarande böra anvisas för ändamålet,

funne statskontoret i likhet med lantbruksstyrelsen det vara nödvändigt

att rationellt ordna försöksgårdens ekonomi. Statskontoret ville därför icke

motsätta sig ändring av villkoren för åtnjutande av statslånet på sätt lantbruksstyrelsen

hemställt.

Departementschefen yttrade enligt statsverkspropositionen till 1927 års

riksdag i huvudsak följande.

I anledning av statskontorets uttalande rörande den bristande ekonomiska

bärigheten av verksamheten vid försöksgården erinrade departementschefen

därom, att här icke vore fråga om ett affärsföretag, vars drift i första hand

måste vara inriktad på att lämna ett direkt ekonomiskt utbyte. Gården hade

anskaffats såsom medel för en försöksverksamhet avseende utforskande av

lämpligaste metoderna för ett ekonomiskt lönande jordbruk på myrjord i

inre Norrland. Först vid omsättning i det praktiska jordbruket av de vid

försöksgården vunna resultaten kunde prövas vinsten för den enskilde och

det allmänna av där nedlagda kostnader. Departementschefen holle före,

att försöksgården vid Gisselås hade en mycket betydelsefull uppgift att fylla

för det norrländska jordbruket och att värdet av den vid försöksgården bedrivna

verksamheten väl torde motsvara statens uppoffringar därför.

För uppredande av det brydsamma ekonomiska läge, vari försöksgården

vid Gisselås befunne sig, ville departementschefen tillstyrka det av lantbruksstyrelsen

därutinnan framställda förslaget, innebärande bland annat en förändring

till stående, räntefritt lån av förut berörda av 1923 års riksdag beviljade

låneunderstödet till mosskulturföreningen. Förslaget, vilket tillika

innebure en avskrivning från mosskulturföreningens sida av 20,000 kronor å

dess tillgodohavande hos försöksgården, syntes med minsta möjliga uppoffring

för staten ägnat att på ett effektivt sätt lösa förevarande fråga. Beträffande

de av lantbruksstyrelsen föreslagna villkoren, mot vilka departementschefen

icke hade något att erinra, ville departementschefen särskilt betona

nödvändigheten av att föreningens skulder efter den föreslagna regleringen

icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande okas.

Med avseende å beräknandet av anslag för försöksgårdens drift för budgetåret

1927/1928 syntes intet vara att erinra mot att, liksom skett beträffande

Sveriges utsädesförening, ett visst belopp beräknades för amortering av mosskulturföreningens

återstående räntedragande skuld. Ej heller gåva: det av

lantbruksstyrelen i sådant avseende föreslagna beloppet 4,500 kronor anledning

till invändning.

Med bifall till förslag av Kungl. Majit medgav 1927 års riksdag, all det av

1923 års riksdag såsom låneunderstöd åt mosskulturföreningen anvisade an
Bihang

lill riksdagens protokoll 1937. 1 soini. Nr 219.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

slaget å 40,000 kronor finge förändras från räntebärande amorteringslån till

stående ränte fritt lån att fortfarande tillgodonjutas under de av

departementschefen angivna villkoren. Något nytt statligt låneunderstöd har

därefter ej anvisats för försöksgården.

Utredningsmannen anför vidare, att enligt tillgängligt äganderätt sbevis

mosskulturföreningen den 9 januari 1922 erhållit lagfart å försöksgården,

Vso mantal Gisselås 230 i Hammerdals socken, varefter icke någon förändring

i äganderättsförhållandena rörande fastigheten förekommit.

Ett den 3 november 1936 utfärdat gravationsbevis angående fastigheten

utvisar, att densamma icke besvärades av andra inteckningar än

följande, som däri fastställts nedan angivna dagar:

1) 1851 den 28 februari, § 25, och senast förnyats den 11 oktober 1877,

§ 43, uti bland annat 1 tunnland, Wifsta Varvs bolag till säkerhet för fri

dispositionsrätt till stränder och vattendrag m. m. enligt avhandling den 30

oktober 1850 och tillägg den 20 januari 1851 med Nils Nilsson d. y.;

2) 1919 den 13 januari, § 9, efter ansökan den 16 januari 1918, ä? 24, uti

13/240 mantal, Anders Nilsson och hans hustru Karin Nilsson till säkerhet

för födorådsförmåner enligt kontrakt den 25 oktober 1917 med Nils och

Anders Andersson;

3) 1922 den 9 januari, § 6, och förnyats den 4 maj 1931, § 351, uti här

ifrågavarande fastighet för tjugutusen (20,000: —) kronor med 5 °/o ränta

enligt skuldebrev den 22 november 1921 av svenska mosskulturföreningen till

innehavaren, vilken inteckning enligt anteckning i inteckningsprotokollet den

22 juli 1936, § 335, innehades av statskontoret;

4) samma dag, § 7, och förnyats den 4 maj 1931, § 352, uti här ifrågavarande

fastighet för sextiotusen (60,000:—) kronor med 5 % ränta enligt

skuldebrev den 22 november 1921 av svenska mosskulturföreningen till innehavaren,

vilken inteckning enligt anteckning i inteckningsprotokollet den 22

juli 1936, § 336, innehades av statskontoret;

5) 1923 den 30 augusti, § 159, och förnyats den 24 oktober 1932, § 149, uti

här ifrågavarande fastighet för fyrtiotusen (40,000: —) kronor med ränta enligt

skuldebrev den 15 augusti 1923 av svenska mosskulturföreningen till Riksgäldskontoret

eller order.

Av utdrag av jord register har inhämtats, att fastigheten har en ägovidd

av tillhopa 96.42 hektar. Denna areal är i jordregistret redovisad som

avrösningsjord.

Enligt uppgift utgöres 56 hektar av fastighetens areal av åkerjord. Denna

är till en yta av 41.8 hektar insådd till vall. Återstoden, 14.2 hektar, är

öppen jord, som årligen upplöjes.

Enligt ett av utredningsmannen åberopat instrument över den 7 december

1936 genom agronomen A. V. Zingmark, Umeå, jämte nämndemannen Andreas

Andersson, Gisselås, verkställd beskrivning och värdering

av fastigheten jämte tillhörande inventarier finnas å fastigheten följande

byggnader.

Huvudbyggnad i två våningar, upptagande i längd 15.4 m., i bredd

7.0 m. och i höjd på väggband 5.3 m. Byggnadens sockel vore av betong.

Väggar, av timmer, vore utvändigt försedda med stående panel och läkt. Yttertaket

vore av spån. Byggnaden, uppförd år 1920, vore i gott stånd, och

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

67

kunde, etter komplettering med uppvärmningsanordning för rum belägna i

byggnadens norra del, användas för bostadsändamål.

Följande utrymmen funnes:

i nedre våningen:

runi, 4.2 X 7.4 m., försett med öppen spis,

» , 4.0 X 2.3 m., utan värmeanordning,

» , 4.1 X 3.26 m., försett med användbar kakelugn,

jungfrukammare, 2.7 X 2.0 m., uppvärmes genom elektriskt element,

kök, 3.5 X 3.3 m., försett med järnspis,

serveringsrum, 3.2 X 2.3 m., utan värmeanordning,

hall med trappunngång, utan värmeanordning,

skafferi, anbringat i utbyggnad för köksingång,

garderob;

i övre våningen:

rum, 3.6 X 4.45 m., försett med kakelugn, icke användbar,

» , 3.6 X 4.9 m., försett med kakelugn, icke användbar,

» , 4.0 X 5.3 m., försett med kakelugn, användbar,

kök, 3.3 X 3.5 m., försett med järnspis,

passage, 2.1 X 3.9 m., utan värmeanordning,

badrum, 1.6 X 3.3 m., utan värmeanordning,

hall, utan värmeanordning,

2 st. garderober.

I rum belägna i byggnadens norra del vore uppvärmningsanordningarna

såsom ovan berörts bristfälliga eller oanvändbara. I nedre våningens stora

rum kunde där befintlig öppen spis icke tillfredsställande uppvärma rummet.

En detalj i byggnadens konstruktion, som med tiden ansetts medföra fara

för byggnadens bestånd, hade omnämnts. Sockeln, som ursprungligen vöre

anlagd för ladugård, ginge c:a 6 cm. utanför vägglivet. På den utskjutande

sockelkanten samlades nederbördsvatten, som uppsöges av intilliggande trävirke

och medförde fara för virkets förstörelse.

Jordkällare med väggar och tak av "trä; i bristfälligt skick.

Uthusbyggnad i mindre gott skick, innehållande avträden, vedbodar

och en mindre ladugård.

Byggnaden hade beräknats få stå kvar tills vidare i befintligt skick.

Ekonomibyggnad, uppförd 1924—1925, omfattande i en avdelning

å 60 m. längd, 9.3 m. bredd och 4.9 m. höjd på väggband. Djurstallar med

utrymmen för foder och strö och gödselrum samt i en med denna i vinkel tillbyggd

länga av 25 m. längd, 9.3 m. bredd och 4.9 m. höjd, loge, redskapslider

och magasin.

Längan för djurstallar vore uppförd med väggar av hålteglet »Centa».

Samtliga bjälklag vore av järn med inbyggd isolering av trä och överbyggt

skullegolv av betong. Rymlig foderskulle funnes ovanför stallarna med väggar

och takkonstruktion av trä. Yttertaket vöre av spån.

Djurstallarna innehölle följande utrymmen. Ladugård med plats för 28

klavbundna djur, kalvkättar, rovrum samt mjölkrum. Golv av cementplattor.

Häststall med plats för 5 hästar och unghäststall med plats för 8 djur.

Den i vinkel tillbyggda längan vore uppförd av stolpresning med stående

vtterpanel och läkt under spåntak. Från stallängan hade denna byggnad en

längd av 25 meter, varav loge omfattade 10 meter, övrig del av byggnaden,

15 meter i längd, innehölle i bottenvåningen redskapslider och därovanför

två magasinsutrymmen örn vardera 150 m2 golvyta.

Ekonomibyggnaden hade befunnits vara i gott skick. Särskilt hade ari
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

märkts, att densamma med undantag av yttertaket av spån, vore byggd på

ett varaktigt sätt.

Några smärre anmärkningar hade dock anmälts. Väggarna i djurstallarna

vore icke tillräckligt isolerade för att förhindra fuktbildning, vartill även

varmtakens konstruktion i någon mån bidroge. Ävenledes vore socklarna

icke isolerade mot frost. Någon större olägenhet av att en tid framåt använda

stallarna i befintligt skick hade icke ansetts uppstå. Den elektriska

installationen, som vore av undermåligt utförande, hade ansetts snarast böra

omläggas.

Arbetarbostad, längd 12.3 m., bredd 8.8 m., höjd på väggband 3.5

m., innehållande utrymmen för två lägenheter om vardera 2 rum och kök.

Byggnaden vore uppförd år 1923. Dess sockel vore av betong, väggarna av

hålteglet »Centa», taket av spån. Endast en lägenhet vore fullt färdig. Byggnaden,

enligt beskrivningen till synes i gott skick, hade uppgivits vara kall

och fuktig.

Foderlada, 16 X 8 m. och 5 m. höjd på väggbandet, av resvirke och

med tak av spån. Byggnaden vore i gott skick.

Som av förestående framginge, vore samtliga yttertak av spån.

Då taken nu vore 11—16 år gamla, finge de inom en nära framtid, 5 å 10 år,

omläggas. Takkonstruktionerna vöre så väl tilltagna, att även tyngre och

mera varaktiga tak kunde påläggas.

Fastigheten är enligt tillgänglig handling för år 1936 åsatt ett tax eringsvärde

av 50,000 kronor.''

Beträffande saluvärdet å fastigheten anför utredningsmannen följande.

De anlitade värderingsförrättarna funne, att med hänsyn till jordbrukets

omfattning och ensidiga karaktär av torvmarksjordbruk saluvärdet torde

bliva lågt, förslagsvis 30,000 kronor. Mot ett sådant värderingssätt hade å

andra sidan ansetts tala, att jordbruket vore väl lämpat för en försöksgård

av ifrågavarande slag, och att jordens ensidiga karaktär icke vöre en nackdel,

då odlingsfrågor beträffancte torvmark skulle undersökas. Ett annat sätt

för värdering hade angivits beft i ett beräknande av anläggningsvärdet, varifrån

finge avdragas husröta och dylikt samt den nytta innehavaren haft av

egendomen. Denna värderingsform hade heller icke ansetts giva godtagbart

resultat.

Värderingsförrättarna hade därför ansett lämpligast att såsom värde å

fastigheten angiva taxeringsvärdet. Fastigheten hade sålunda saluvärderats

till 50,000 kronor.

Det har synts utredningsmannen lämpligast, att köpeskillingen för fastigheten

utginge i överensstämmelse med taxeringsvärdet, 50,000 kronor.

Svenska mosskulturföreningen tillhörande inventarier

å fastigheten hava upptagits i särskild förteckning med värden angivna av

värderingsförrättarna. De levande inventarierna, utgörande 1 arbetshäst, 1

tjur, 27 kor och 6 ungdjur, hava därvid upptagits till ett värde av 7,805

kronor, de döda inventarierna till 6,421 kronor. Ifrågavarande inventarier

ha sålunda tillsammans värderats till 14,226 kronor. Beloppet har synts

utredningsmannen godtagbart men ansetts böra skäligen avrundas till 14,000

kronor.

Vidare har angivits, att vid försöksgården funnes ett parti inventarier

tillhörande gårdens föreståndare agronomen M. Stenberg.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

69

Dessa inventarier hava jämväl förtecknats i instrumentet och upptagits till ett

värde av 1,145 kronor. Utredningsmannen anför härom:

Inventarierna hade ansetts erforderliga för försöksgårdens brukning och

torde lämpligen böra övertagas av staten vid tillträdet av försöksgården.

Åsätta värden å de Stenberg tillhöriga inventarierna torde ej böra äga annan

betydelse än att tjäna till ledning vid medelsanvisningen vid tillträdet. Lämpligen

borde kort före tillträdet slutlig värdering av ifrågavarande inventarier

ske genom den institution som finge sig anförtrodd förvaltningen av försöksgården

eller således lantbrukshögskolan.

I köpet av försöksgården har ansetts böra ingå mosskulturföreningens inventarier

å gården ävensom varubehållning vid tiden för tillträdet den 1

januari 1939. Denna varubehållning, bestående av hö och torkat grönfoder

av 1938 års skörd ävensom halm, har ansetts böra beräknas vara tillräcklig

för födande av kreaturen vid gården intill dess betesgången på marken normalt

beräknas taga sin början. Värdet har uppskattats till omkring 3,000

kronor.

Utredningsmannen har vidare anmält, att vid gården funnes tio unghästar,

1 å 2 år gamla, tillhöriga mosskulturföreningen och anskaffade för att erhålla

möjlighet för föreningen att genom utfodring av dessa finna åtgång

för en del av den höskörd, som produceras å gården men för vilken avsättning

genom försäljning icke under de senaste åren kunnat erhållas. Härom

anföres vidare:

Dessa unghästar inginge sålunda icke i den besättning, som normalt funnes

å gården för dennas drift. De köpeskillingar, som erhölles vid försäljning

av unghästarna, kunde ur synpunkten av föreningens rätt att förfoga

över dem jämställas med erhållna likvider för försålt stråfoder. Med hänsyn

härtill borde unghästarna icke inräknas bland de inventarier, som i samband

med det avsedda köpet av försöksgården överginge till staten.

Beträffande fastigheten graverande statslån anför utredningsmannen

följande.

Såsom torde hava framgått av lämnad beskrivning över försöksgårdens

tillkomst och omständigheterna vid dess utveckling och därför erforderlig

kreditgivning, hade det icke varit statsmakternas mening att av mosskulturföreningen

återfordra lämnade lån för försöksgården, tillhopa 120,000 kronor,

så länge föreningen dreve densamma. Då nu genom statsmakternas

beslut försöksgården förutsattes skola övergå till staten, kunde återbetalning

till någon del för de erhållna statslånen icke skäligen påfordras. Å

andra sidan borde föreningen, som verkställt uppodling av fastigheten och

anskaffning av levande och döda inventarier huvudsakligen med anslag av

statsmedel och som årligen erhållit statsanslag för försöksgårdens drift, ej

annat än kvittningsvis tillerkännas likvid för fastigheten, inventarierna och

den påräknade varubehållningen.

Ytterligare anför utredningsmannen i huvudsak följande angående ifrågasatta

villkor för försöksgårdens överlåtande till staten.

Såsom tidigare nämnts tillförsäkrades mosskulturföreningen genom beslut

vid 1927 års riksdag ett årligt anslag av 4,500 kronor för vart och ett av budgetåren

1927/1928—1941/1942 för amortering och förräntning av vissa kost
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Hader för försöksgårdar, upptagna till ett belopp av 49,543 kronor 49 öre.

Vid annuiteternas bestämmande räknades med en räntefot av 4 V2 procent.

Denna räntefot torde ej hava ansetts såsom fixerad för den tid varunder annuiteterna

utginge utan närmast hava tjänat till ledning vid beräkningen av

annuiteternas belopp och den tid som behövde förflyta innan försöksgården

bleve frigjord från räntedragande skuld. Föreningen hade under den tid

annuiteterna utgått tillämpat en växlande ränta, beräknad å hela den skuld

som föreningen enligt dess räkenskaper påfört försöksgården, och vilken skuld

ej med konsekvens hänfört sig till det belopp, som enligt förutsättningarna

för statsmakternas beslut år 1927 tänktes enbart skola belasta försöksgården.

A ena sidan hade föreningen vid ett tillfälle i räkenskaperna för försöksgården

avskrivit föreningens beräknade tillgodohavande för återstoden av den

s. k. Torestorpsfonden, då utgörande 14.263 kronor 69 öre. Ä andra sidan

hade föreningen vid åtskilliga tillfällen i räkenskaperna för försöksgården

påfört denna olika belopp såsom nytillkommen skuld till föreningen. Härav

hade uppstått det resultat, att försöksgården enligt räkenskaperna påförd

skuld till föreningen vid utgången av sistförflutna budgetår varit större än

den skulle hava varit vid en strikt tillämpning av den år 1927 fastställda

amorteringsplanen. Föreningens representanter hade såsom skäl till försöksgårdens

belastande med nya »skulder» till föreningen angivit, att de årligen

anvisade statsanslagen för gårdens drift varit alltför knappa och tvingat

föreningen till upprepad skuldsättning för försöksgårdens räkning. Vidare

hade vissa av försöksgårdens föreståndare gjorda utlägg för gården icke blivit

av föreningen återbetalade, utan påförts försöksgården såsom skuld till

föreståndaren. Sålunda hade försöksgårdens skuld till föreningen och föreståndaren,

efter rättelse av viss felföring i tidigare bokslut, enligt räkenskaperna

för sistförflutna budgetår skolat utgöra 29,516 kronor 44 öre. Föreningsrepresentanterna

hade till en början gjort anspråk på ersättning dels

för det belopp, som enligt 1927 års beslut skolat av statsmedel utgå tili föreningen

i ersättning för föreningens utlägg för försöksgården efter avdrag av

redan erlagda amorteringsbelopp, dels för de ytterligare belopp, vilka i anledning

av anslagens otillräcklighet anskaffats för gårdens drift och därefter

påförts densamma såsom skuld.

Det syntes utredningsmannen vara rättvist att föreningen, som genom 1927

års riksdagsbeslut tillförsäkrades rätt till ersättning för en del av

dess utlägg för försöksgården, nämligen 49,543 kronor 49 öre,

vid försöksgårdens övertagande av staten den 1 januari 1939 erhölle vad som

vid denna tidpunkt ej amorterats å nu nämnda summa. För bestämmande

av det resterande beioppet vore givetvis nödvändigt att känna den räntefot,

som under amorteringstiden skolat tillämpas. Såsom förut anförts hade ett

strikt följande av amorteringsplanen räkenskapsmässigt ej skett. Härav hade

blivit en följd, att de räntebelopp, som enligt räkenskaperna tillgodoförts

föreningen, ej gåve ett fullt tillfredsställande resultat och därigenom icke

lämpligen kunde begagnas vid framräknande av annuiteternas amorteringsdel.

1 stort sett skulle en tillämpning av bokföringen på denna punkt lända

föreningen till någon förlust. Så hade exempelvis under viss tid över huvud

taget icke någon ränta å kapitalet beräknats, varigenom givetvis en alltför

stor del av annuiteten för ifrågavarande period kommit att i räkenskapen

förås såsom amortering.

För att vinna en rationell lösning av förevarande spörsmål hade utredningsmannen

och föreningens styrelse enat sig därom, att för hela amorteringsperioden

borde beräknas en ränta av fyra procent. Denna räntesats

överstege bankernas inlåningsränta, men understege den högsta ränta, som

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

71

enligt det föregående utginge för av föreningen i hypoteksförening upplånat

kapital. Vidare understege denna räntesats något den ränta, varmed räknats

vid fastställandet av omförmälda amorteringsplan för försöksgården.

Med tillämpning av den sålunda föreslagna beräkningsmetoden har erhållits

vid utgången av budgetåret 1935/1936 en rest å det ursprungliga beloppet,

49,543 kronor 49 öre, av 22,892 kronor 74 öre. Vid tidpunkten för statens

övertagande av försöksgården eller den 1 januari 1939 har resten beräknats

utgöra'' 13,642 kronor 41 öre. Detta belopp har av utredningsmannen

ansetts böra utbetalas till svenska mosskulturföreningen.

Då föreningen enligt vad i det föregående anförts genom riksdagens beslut

år 1927 befriats från skyldighet att förränta och amortera ett tidigare till

föreningen för försöksgårdens räkning utlämnat lån å 40,000 kronor, på villkor

att föreningen ej utan Kungl. Maj:ts medgivande iklädde sig nya skulder

för försöksgården samt något sådant medgivande ej inhämtats, har utredningsmannen

ansett sig förhindrad att föreslå anlitande av statsanslag för

betalning av försöksgården påförd skuld utöver ej amorterad del av föreningens

tillgodohavande enligt 1927 års riksdags berörda medgivande. Utredningsmannen

har härjämte erinrat, att frågan om försöksgårdens driftanslag

blivit årligen prövad av Kungl. Majit och riksdagen och framhåller, att föreningen

icke torde kunna vid försöksgårdens försäljning påräkna en revision

av berörda anslagsbeslut. Utredningsmannen anför vidare:

I tidigare framställt förslag angående grunder för statens övertagande av

Flahults försöksgård hade föreslagits, att på visst sätt utsedda syne- och

värderingsmän skulle under senare delen av 1938 träda i verksamhet

för besiktning av fastigheten och värdering av inventarier m. m. För försöksgården

Gisselås vidkommande erfordrades ej värdering av mosskulturföreningen

tillhörande inventarier, enär dessa förutsattes ingå i köpet. En

inventering av den lösa egendomen borde likväl komma till stånd, lämpligen

i samband med ovan föreslaget övertagande av försöksgårdsföreståndaren

tillhörande å försöksgården brukade inventarier. Denna inventering hade

lämpligen ansetts böra ske genom person, som utsåges av lantbrukshögskolans

styrelse, under vars förvaltning försöksgårdarna bleve ställda. Det bleve

därvid naturligt att till inventeringsman utsåges Ultuna egendoms förvaltare,

som enligt den nya försöksorganisationen komme att utöva den närmaste

tillsynen över försöksgårdarnas drift. Denna inventering borde beräknas

ske under senare delen av december månad 1938.

Gården tillhörande byggnader finge förutsättas skola underhållas väl före

tillträdet. Frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning borde

vara utförda enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan. Härför finge

föreningen ej påräkna ersättning av staten.

Till kontroll att dessa förutsättningar vid köpet blivit iakttagna borde lantbrukshögskolans

styrelse ombesörja att .särskild besiktning av gårdens byggnader

och brukningssätt kommit till stånd. Besiktningen torde böra ske under

senare delen av september månad 1938.

Instrument över besiktnings- och inventeringsförrättningarna borde givetvis

upprättas och insändas till Kungl. Majit eller den myndighet, åt vilken

Kungl. Majit kunde hava uppdragit att fullgöra köpet. Det finge sedan ankomma

på Kungl. Majit eller berörda ställföreträdande myndighet att pröva

verkan av eventuellt framställda anmärkningar enligt instrumenten.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Utredningsmannen har sammanfattat de föreslagna huvudgrunderna i avseende

å statens övertagande av försöksgården i följande punkter.

1. Den fasta egendomen säljes i det huvudsakliga skick, vari den vid årsskiftet

1936/1937 befunnits, och tillträdes den 1 januari 1939.

2. I köpet ingå vid försöksgården befintliga mosskulturföreningen tillhörande

levande och döda inventarier huvudsakligen i den omfattning, vari

sådana inventarier enligt upprättad inventarieförteckning nu förefinnes vid

gården, ävensom varubehållning vid gården av 1938 års skörd, tillräcklig

för födande av kreaturen, intill dess betesgången på marken normalt beräknas

taga sin början.

I köpet ingå icke å försöksgården vid årsskiftet 1936/1937 befintliga 10 st.

unghästar, 1 å 2 år gamla, vilka i anledning av uppkomna svårigheter att

erhålla eljest beräknad avsättning för stråfoderskörd av mosskulturföreningen

inköpts för uppfödning och försäljning.

3. Köpeskillingen utgör:

för den fasta egendomen ............................kronor 50,000: —

* levande och döda inventarier .................... » 14,000: —

» varubehållning av 1938 års skörd ................ » 3,000:_

Summa kronor 67,000

Köpet fullgöres i följande ordning:

Svenska staten, som år 1927 tillförsäkrat mosskulturföreningen ett årsanslag

av 4,500 kronor för vart och ett av budgetåren 1927/1928—1941/1942 för

amortering och förräntning av vissa till 49,543 kronor 49 öre angivna kostnader

för försöksgården och som vid tillträdet beräknas hava genom dylika

årsanslag utgivit i ränta tillhopa 15,848 kronor 92 öre och för kapitalavbetalning

tillhopa 35,901 kronor 8 öre, erlägger vid tillträdet resterande kapitalbelopp

13,642 kronor 41 öre.

Mosskulturföreningen befrias från sin skuld till staten för lån mot inteckningar

i fastigheten å tillhopa 120,000 kronor.

4. Det förutsättes, att försöksgårdens byggnader underhållas väl före tillträdet

samt att därvid frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning,

utan att särskild ersättning därför må beräknas, blivit verkställd

enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan.

Genom styrelsens för lantbrukshögskolan försorg skall dels under senare

delen av september månad 1938 besiktning av gården företagas för utrönande

av huruvida densamma då befinner sig i förutsatt skick, dels under senare

delen av december månad samma år inventering av den till gården hörande

i köpet ingående lösa egendom förrättas. Skulle vid dessa förrättningar

förekomma anledning till anmärkning i avseende å fastighetens eller den

lösa egendomens tillstånd, skall anmälan därom före tillträdesdagen göras

hos Kungl. Majit.

Enligt tillkännagivande av utredningsmannen har styrelsen för svenska

mosskulturföreningen vid förhandlingar med honom den 19 februari 1937

förklarat sig för sin del godkänna det uppgjorda förslaget till huvudgrunder

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

73

för avtal om överlåtelse till staten av försöksgården med därtill hörande inventarier

m. m. Utredningsmannen erinrar, att mosskulturföreningens styrelse

såsom förut anförts vid behandlingen av förslaget till avtal om statens

övertagande av Flahults försöksgård framfört vissa erinringar i anledning

av föreslagen köpeskilling. Dessa erinringar gälla i huvudsak även Gisselås

försöksgård, som av styrelsen ansetts äga ett försäljningsvärde, som med 20

procent överstiger det i avtalsförslaget angivna. Även beträffande Gisselås

försöksgård har godtagandet av avtalsförslaget gjorts beroende av blivande

beslut å föreningsstämma.

Mot utredningen såvitt den avser förslag till avtal om statens övertagande Yttranden,

av Gisselås försöksgård hava erinringar gjorts allenast av domänstyrelsen.

Ämbetsverket har såsom tidigare angivits i samband med förslaget om

grunder för statens övertagande av Flahults försöksgård och på därvid anförda

skäl förordat, att ifrågasatt uppgörelse med svenska mosskulturföreningen

borde i ett sammanhang avse övertagandet av både Flahults och Gisselås

försöksgårdar. Vidare har ämbetsverket ifrågasatt, huruvida icke det av utredningsmannen

föreslagna saluvärdet för Gisselås försöksgård vore för högt.

Svenska mosskulturföreningen har å sitt förut omnämnda

föreningssammanträde den 16 februari 1937 förklarat sig godkänna överlåtelse

av försöksgården till det pris och i övrigt på de villkor, som föreslagits

av utredningsmannen.

Jag finner mig böra biträda de av utredningsmannen föreslagna och a\ Departement».

svenska mosskulturföreningen godkända huvudgrunderna för överlåtelse till cheftnstaten

av Gisselås försöksgård med tillhörande inventarier och varubehållning.

Jämväl förslaget angående övertagande av vissa inventarier, som tillhöra

försöksgårdens föreståndare, finner jag mig kunna förorda.

I anledning av uttalande av mosskulturföreningens styrelse, att försöksgården

enligt styrelsens uppfattning äger ett försäljningsvärde som med 20

procent överstiger det i avtalsförslaget angivna, torde jag få erinra, att det

angivna saluvärdet 50,000 kronor för fastigheten överensstämmer med taxeringsvärdet

samt att då inteckningar i fastigheten å 120,000 kronor till säkerhet

för statens lån till mosskulturföreningen skola gå i avräkning å köpeskillingen

det icke kan anses äga något praktiskt värde för föreningen, huruvida

saluvärdet fastställes till 50,000 kronor eller 20 procent däröver. Enligt

min mening visar den förebragta utredningen, att det i avtalsförslaget angivna

saluvärdet icke kan anses för lågt.

c. Alträsks försöksgård.

Tidigare har framhållits, att tillkomsten av svenska mosskulturföreningens

försöksgård Gisselås ägt samband med statens åtgärder för befrämjande av

myrodlingen i Norrland och Dalarna. Detsamma bär såsom utredningsmannen

erinrar varit fallet beträffande kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå

försöksgård Alträsk. Utredningsmannen har vidare omnämnt, att statsmak
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

terna år 1909 beslutat, att ett område å Alträsks och Svanå kronoparker samt

f. d. Selets stockfångstskog finge, i den mån det befunnes lämpligt, indelas

till nybyggeslägenheter enligt plan, som fastställdes av Kungl. Maj:t.

Därvid skulle lända till efterrättelse, att i regel finge till varje lägenhet läggas

minst tio hektar odlingsvärd jord samt att varje lägenhets sammanlagda

areal, impedimenter oberäknade, ej finge överstiga tjugu hektar; att den huvudsakligaste

skogsmarken skulle avsättas till en för gemensamt skogsfång

och bete avsedd allmänning, varjämte i övrigt för nybyggarnas gemensamma

begagnande skulle undantagas mark till nödiga vägar samt lämpliga torvoch

grustäkter, upplagsplatser och dylikt; att, där så funnes önskligt, finge

tillsvidare avsättas jämväl område, som lämpade sig för inrättande av ett till

nybyggarnas undervisning och ledning avsett mönsterbruk ävensom tomter,

som avsåges i framtiden kunna bliva behövliga för skola, såg, kvarn, andelsmejeri

eller andra dylika för nybyggarna gagneliga inrättningar; att närmaste

tillsynen över nybyggesväsendet å området skulle uppdragas åt en särskild

nämnd, som skulle utses av Kungl. Majit; att de utlagda nybyggeslägenheterna

finge av nämnden upplåtas till enskilda med äganderätt, dock att

nämnden under de första femton åren efter upplåtelsen, vilken tid vore att

anse såsom försökstid, skulle äga rätt att under vissa angivna förutsättningar

fordra upplåtelsens hävande; att det skulle tillkomma Kungl. Majit att meddela

närmare föreskrifter rörande dels grunderna för förvaltningen till nybyggarnas

gemensamma nytta av angivna allmänning och samfälligheter,

dels sättet för tillgodogörande av vissa undantagna områden; samt att Kungl.

Majit likaledes finge i fråga örn nämndens verksamhet meddela de ytterligare

föreskrifter, som kunde finnas erforderliga.

Utredningsmannen anför vidare angående försöksgårdens tillkomst

och utveckling:

Kungl. Majit hade fastställt plan för indelning i numrerade kolonat av

vissa delar av Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog

samt för förvaltning av kolonatområdet utsett särskilt organ, Alträsks

nybyggesnämnd.

Samtidigt som svenska mosskulturföreningen, enligt vad ovan vid framställningen

rörande Gisselås försöksgård angivits, gjorde sin första ansökan

örn statsanslag för anläggande av fasta försöksfält i Norrland eller år 1918,

anmälde Alträsks nybyggesnämnd i skrivelse till Kungl. Majit att byggnaderna

å ett såsom normalkolonat betecknat område å Alträsks kronopark, till

vars bebyggande och iordningställande framlidne grosshandlaren Moritz

Fraenckel ställt medel till förfogande, vore färdiga samt att med hänsyn

därtill det syntes nämnden böra tillses på vad sätt detta kolonat skulle bäst

fylla sin uppgift att vara i första hand ett stöd för kolonisterna vid Alträsk

och indirekt gagna hela Norrland, något som bäst borde kunna ske om kolonatet

bleve en försöksgård under inseende av kemisk-växtbiologiska anstalten

i Luleå. Nämnden hemställde därför, att det måtte uppdragas åt densamma

att i samråd med kemisk-växtbiologiska anstalten anordna en försöksgård

å normalkolonatet, samt att 10,000 kronor måtte anvisas därtill.

Efter framställning av Kungl. Majit anvisade ock riksdagen nämnda belopp,

10,000 kronor, för anordnande under kemisk-växtbiologiska anstaltens ledning

av den föreslagna försöksgården vid Alträsk. Den 31 december 1918

fastställde Kungl. Majit närmare villkor för statsanslagets åtnjutande. Dessa

villkor överensstämde med förut återgivna, för svenska mosskulturföreningen

samma dag fastställda villkor för åtnjutande av motsvarande anslag till

anordnande av fast försöksverksamhet i Jämtland.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

75

Efter framställning av styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå

anvisades sedermera av 1919 års riksdag till anstalten 15,600 kronor till

inköp av levande och döda inventarier för försöksgården vid Alträsk ävensom

visst anslag till driftkostnader för gården under år 1920.

Enligt jordbruksdepartementets ämbetsskrivelse den 11 november 1921

hade Kungl. Maj:t på framställning av Alträsks nybyggesnämnd medgivit,

att sådan ändring i fastställd plan för indelning i kolonat av vissa delar av

omförmälda kolonatområde å Alträsks och Svanå kronoparker m. m. finge

vidtagas, att den samfällda torvtäkten och det huvudsakliga myrmarksområdet

på ett med nr 1 å åberopad karta betecknat kolonat sammanlades med

det för Alträsks försöksgård upplåtna kolonatet, betecknat som nr 14, och

den återstående delen av kolonatet nr 1 lades till den för nybyggarna samfällda

skogsmarken.

Sedermera hade styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i skrivelse

till Kungl. Majit den 27 juli 1922 anfört, att sedan till försöksgård anvisats

omförmälda å Alträsks kolonisationsområde belägna kolonat nr 14, det s. k.

normalkolonatet, uppodlingen därå börjat hösten 1919, att därefter hela myrjordsarealen,

omfattande cirka 11 hektar, lagts under kultur samt att kreatursbesättningen

å försöksgården utgjordes av fem kor och en häst, förutom

ortens tjurförening tillhörande tjur, som vore uppställd å gården. Den förefintliga

myrjordsarealen vöre emellertid så knappt tillmätt, att endast ett par

för övre Norrlands myrodling betydelsefulla spörsmål kunnat upptagas i

försöksplanen, nämligen dels försök med mångåriga slåttervallar med öppen

avdikning till olika tegbredd, omkring 6 hektar, dels försök med insådda

betesvallar å täckdikad jord, omkring 5 hektar. Bland viktiga försök berörande

myrodlingen, vilka sålunda tillsvidare ej kunnat upptagas å Alträsks

försöksgård, finge nämnas försök med dikning till olika dikesdjup, växtföljdsförsök,

gödslingsförsök, kultur- och sortförsök med råg, korn, havre,

rovor samt olika gräsarter. Ej heller hade det varit möjligt att lämna plats

för försök åt centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken

enligt villkoren för beviljande av statsbidrag till driftkostnader vid försöksgården

skulle beredas tillfälle till anställande av försök därstädes. Med

hänvisning till Kungl. Majits ovan berörda medgivande att myrjorden m. m.

å ett försöksgården angränsande kolonat finge läggas till densamma, anhölle

styrelsen att för uppodlingen av nytillkommen areal måtte anvisas ett .statsbidrag

av 6,000 kronor. Vidare begärdes driftkostnadsanslag.

Enligt hemställan av Kungl. Majit anvisade riksdagen till driftkostnader

för och utvidgning av försöksgården vid Alträsk för budgetåret 1923/1924

ett extra anslag av 12,000 kronor, därav 5,000 kronor beräknades avse utvidgningen.

I anledning av uppkommen brist vid försöksgården, enligt yttrande av

lantbruksstyrelsen härrörande av överskridet anslag för nyodling åren 1922—

1924, anvisades till bristens täckande ett belopp av 4,000 kronor för budgetåret

1926/1927.

Sedermera anhöll styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i skrivelse

lill Kungl. Majit under år 1926 örn nytt anslag för täckande av brist vid försöksgården,

vilken brist genom nödtvång att uppföra en foderlada och av

andra angivna skäl under 1925 vuxit till 12,000 kronor.

1 yttrande över framställningen anförde lantbruksstyrelsen, bland annat,

följande.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Av ansökningen framginge tydligt, att forsöksgårdens ekonomi belastades

av sknlder, som innebure allvarliga svårigheter för försöksverksamhetens bedrivande.

Dessa skulder hade åtminstone i avsevärd mån uppkommit dels

till följd av rådande ogynnsamma ekonomiska betingelser vid tiden för försöksgårdens

anläggande och uppodling, dels ock på grund av icke fullt tillfredsställande

beräkningar över kostnaderna för anläggningen. Ställningen

funne i stort sett sin motsvarighet i förhållandena uti förevarande avseende

vid svenska mosskulturföreningens försöksgård vid Gisselås i Jämtland, vilken

anlagts ungefär samtidigt och vars ekonomi syntes böra ordnas på sätt

lantbruksstyrelsen i annat sammanhang föreslagit. Av samma skäl, som sålunda

anförts beträffande Gisselås, funné lantbruksstyrelsen sig jämväl

ifråga örn försöksgården vid Alträsk böra föreslå ett ordnande från grunden

av ekonomien, så att för framtiden endast måtte behöva räknas med ett givetvis

nödvändigt driftanslag till försöksverksamheten.

Av en i ärendet ingiven promemoria inhämtades, att, sedan försöksgården

ställts under kemisk-växtbiologiska anstaltens ledning, å densamma nedlagts

i uppodlingskostnader 33,701 kronor 39 öre och i byggnadskostnader 9,767

kronor 92 öre eller sammanlagt 43,469 kronor 31 öre. För forsöksgårdens

anordnande samt nyodlingsändamål hade riksdagen anvisat — förutom medel

till inköp av levande och döda inventarier — för 1919 10,000 kronor,

för budgetåret 1923/1924 5,000 kronor och för löpande budgetår, till täckande

av befintlig brist, 4,000 kronor, vilket belopp såvitt lantbruksstyrelsen

kunnat bedöma avsåge nyodlingskostnader. De av statsmakterna sålunda

anvisade medlen, tillhopa 19,000 kronor, täckte således endast delvis den

verkliga kostnaden för forsöksgårdens anordnande och uppodling. Skillnaden

utgjorde 24,469 kronor 31 öre. Enligt vad anstaltsstyrelsen i skrivelse

den 27 juni 1922 med hemställan om bidrag till utvidgning av försöksgården

anmält, förefunnes för nyodlingsändamål från lokalt håll 10,000 kronor. Frånräknades

detta belopp, skulle den verkliga, av anordnande och nyodlingar

föranledda bristen uppgå till 14,469 kronor 31 öre.

Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, uppginge den 1 januari 1926 försöksgårdens

bokförda skuld till 21,773 kronor 49 öre. Frånräknades de 4,000

kronor till täckande av brist, som av 1926 års riksdag anvisats för detta

ändamål, återstode en bokförd skuld av 17,773 kronor 49 öre eller ett något

mer än 3,000 kronor högre belopp än som syntes hava betingats av anläggningskostnaderna.

Sistnämnda belopp skulle emellertid enligt av lantbruksstyrelsen

inhämtade upplysningar mer än väl uppvägas av vid balansens

uppgörande förefintligt lager av för direkt försäljning avsedda skördeprodukter,

beräknade till ett värde av omkring 6,000 kronor. Den verkliga

bristen, för vilken sådan täckning icke förefunnes, skulle således, såsom också

anstaltsstyrelsen anfört, hålla sig inom ett belopp av 12,000 kronor.

En granskning av kemisk-växtbiologiska anstaltens balansräkning för den

31 december 1925 visade, att forsöksgårdens bokförda skuld vid denna tid

uppgått till förutnämnda belopp, 21,773 kronor 49 öre, för vars täckande

anstalten dels ådragit sig skuld till Norrbottens läns hushållningssällskap med

14,417 kronor 95 öre, dels ock anlitat den så kallade Kempeska fonden till

ett belopp av 7,355 kronor 54 öre. Denna fond vore emellertid donerad för

särskilda ändamål och ansåges av anstalten icke för framtiden kunna disponeras

för ifrågavarande försöksgård.

Mot den bokförda skulden den 1 januari 1926 — efter avdrag av de för

löpande budgetåret till täckande av brist anvisade medel, 4,000 kronor —

svarade forsöksgårdens tillgångar. Här kunde emellertid icke, såsom ifråga

örn Gisselås, räknas med fastighetens värde. Fastigheten torde nämligen

icke för ändamålet hava upplåtits med äganderätt. Därest försöksverksam
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

77

heten skulle upphöra eller ej bedrivas på sätt, statsmakterna funne ändamålsenligt,

torde fastigheten icke vidare få disponeras av kemisk-växtbiologiska

anstalten. Därå nedlagda odlings- och byggnadskostnader representerade

alltså ej något värde ur bokföringssynpunkt eller såsom ekvivalent emot

skulder.

Vid försöksgården befintliga inventarier och lager av skördeprodukter

lii. m. torde däremot vara att anse såsom för anstalten disponibla tillgångar.

Någon verklig uppgift örn dessa tillgångars värde hade icke stått lantbruksstyrelsen

till buds. Emellertid hade till döda och levande inventarier

av statsmakterna anvisats 15,600 kronor.

Vid försöksgården befintliga lager av skördeprodukter m. m. representerade

också givetvis ett icke obetydligt värde. Särskilt vid tiden för uppgörande

av den balansräkning, som lantbruksstyrelsen lagt till grund för fastställande

av försöksgårdens skulder, vore detta lager jämförelsevis stort. Frånräknades

emellertid från lagrets värde det belopp av cirka 6,000 kronor, som av

anstaltsstyrelsen beräknats kunnat inflyta genom försäljning, och foges detta

belopp i anspråk för täckande av försöksgårdens skulder, torde återstoden

dock icke representera högre belopp, än som måste finnas såsom ständigt

rörelsekapital vid ett jordbruk av ifrågavarande storlek. Ett vidare utnyttjande

av försöksgårdens inventarier och lager i syfte att minska försöksgårdens

skulder torde enligt lantbruksstyrelsens förmenande icke kunna ifrågasättas.

Lantbruksstyrelsen förutsatte i sitt yttrande med anledning av anstaltsstyrelsens

hemställan örn anslag för budgetåret 1926/1927 till täckande av

då befintlig brist, att denna borde delvis täckas genom tillskott från lokalt

håll. Anstaltsstyrelsen anförde emellertid i avgiven framställning, att någon

utsikt att anslag för bristens täckande skulle kunna erhållas vare sig av

länets hushållningssällskap eller landsting eller annan lokal bidragsgivare

icke torde förefinnas. Då således det ifrågasatta ekonomiska stödet från

lokalt håll på grund av inom Norrbotten rådande ekonomiska svårigheter

syntes uteslutet, fann lantbruksstyrelsen sig böra hemställa, att Kungl. Majit

ville föranstalta därom, att försöksgårdens ekonomi måtte bliva slutgiltigt

ordnad. Styrelsen anför härom:

För ändamålet måste först omförmälda brist å cirka 12,000 kronor täckas.

Härtill komme emellertid erforderligt belopp av 2,300 kronor till nybyggnad

av en lada, varom anstaltsstyrelsen i ansökning om driftanslag till

försöksgården för budgetåret 1927/1928 gjort framställning. Toges detta

belopp i betraktande vid ordnandet av försöksgårdens ekonomi för framtiden,

erfordrades för ifrågavarande ändamål ett belopp av i runt tal 14,000

kronor.

I utredningen upplyses, att 1927 års riksdag efter förslag av Kungl. Majit

i statsverkspropositionen anvisat 14,000 kronor såsom räntefritt låneunderstöd

åt kcmisk-växtbiologiska anstalten till täckande av uppkommen brist

för försöksgården och för uppförande därå av foderlada till en beräknad

kostnad av 2,300 kronor. Såsom villkor för låneunderstödets erhållande

hade stipulerats, att anstaltsstyrelsen icke finge utan Kungl. Majits medgivande

vidtaga åtgärder, som kunde föranleda ökad skuldsättning, samt att

anstalten skulle vara skyldig att föra särskilda räkenskaper för försöksgår
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

den. Anstalten hade utbekommit ifrågavarande låneunderstöd under år 1928.

Utredningsmannen anför vidare:

Försöksgården utvidgades ytterligare år 1933. Enligt jordbruksdepartementets

ämbetsskrivelse till lantbruksstyrelsen den 12 oktober 1933 hade

Kungl. Majit efter hörande av lantbruksstyrelsen och statskontoret lämnat

styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten tillstånd att för inköp av en

intill försöksgården vid Alträsk gränsande. Erik Anton Stenlund tillhörig

lägenhet om 19.5 hektar för försöksgårdens räkning upptaga ett räntefritt,

sedermera med ränta efter 4 procent löpande, lån å 8,500 kronor hos Norrbottens

läns hushållningssällskap, på villkor dock att hushållningssällskapet

utfäste sig att icke uppsäga lånet till återbetalning, dels ock att inköpet

av lägenheten icke föranledde anspråk på ökat statsbidrag till driften vid

försöksgården, innan frågan örn den därstädes bedrivna försöksverksamhetens

ordnande blivit slutgiltigt avgjord.

Kemisk-växtbiologiska anstalten, som enligt köpehandling den 31 oktober

1933 inköpte ifrågavarande lägenhet av nämnde Stenlund för 8,500 kronor,

erhöll enligt tillgängligt av utredningsmannen åberopat bevis lagfart

därå den 1 november 1933. Lägenheten, benämnd Södra Brännberg eller

Johannisfors l10, har genom en den 18 juni 1928 fastställd förrättning avsöndrats

från 3U mantal Södra Brännberg eller Johannisfors nr 1 (l1) inom

Överluleå socken och tingslag. Lagfart å lägenheten har första gången särskilt

sökts och meddelats den 17 januari 1929 för bemälde Stenlund på

grund av förvärv enligt köpebrev den 19 augusti 1927 av Kungl. Majit och

kronan.

Enligt av utredningsmannen åberopat den 3 november 1936 angående lägenheten

utfärdat gravationsbevis besväras densamma icke av

andra inteckningar än dem, som däri fastställts nedan nämnda dagar:

A. uti 3/* mantal Södra Brännberg eller Johannisfors nr 1

1) 1898 den 17 januari, § 22, för rättighet till en damm för vattning av

ängar samt rätt att anlägga väg enligt avhandling den 25 juli 1897 mellan

Enock Pettersson, J. A. Granqvist och E. A. Wahlberg, å ena, samt Oskar

Sundström, å andra sidan.

B. uti ifrågavarande lägenhet

2) 1929 den 17 januari, g 3, för 3,000 kronor med fyra procent ränta till

och med den 31 december 1933 samt därefter med fyra och en halv procent

ränta ävensom till högst femtio kronor beräknade låneomkostnader enligt

skuldebrev den 10 november 1928 av E. A. Stenlund till Norrbottens läns

hushållningssällskap eller order.

3) 1929 den 11 maj, g 494, för 500 kronor med sex procent ränta enligt

skuldebrev den 8 april 1929 av E. A. Stenlund till innehavaren.

Utredningsmannen upplyser, att lån, som utlämnats mot säkerhet av de

under B i gravationsbeviset angivna penninginteckningarna, äro inlösta och

att inteckningarna innehavas av kemisk-växtbiologiska anstalten samt att enligt

den under A i gravationsbeviset intecknade avhandlingen den 25 juli

1897 anlagd väg ej berör ifrågavarande lägenhets mark.

Lägenheten var, enligt vad utredningsmannen upplyser, då den inköptes

av kemisk-växtbiologiska anstalten bebyggd med bostadshus och uthus. Des
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

79

sa byggnader voro enligt uppgift i förfallet skick och kunde ej av anstalten

begagnas för försöksgårdens behov. Det har inhämtats, att byggnaderna av

anstalten försålts för omkring sexhundra kronor, varefter de bortflyttats från

försöksgården.

Den odlade åkerarealen å ifrågavarande lägenhet har uppgivits utgöra

sex hektar, varav två hektar fastmarksjord och fyra hektar torvmossjord.

Ytterligare tre hektar fastmarksjord hava ansetts kunna uppodlas å

lägenheten.

Vid värdering den 9 och 10 december 1936 av utredningsmannen biträdande

värderingsförrättare har lägenheten åsatts ett saluvärde av 4,150

kronor.

Utredningsmannen uppger, att försöksgårdens åbyggnader äro belägna

å kolonatet nr 14 (normalkolonatet) och till någon del å det område, som

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 november 1921 avskilts från kolonatet

nr 1 (det s. k. mönsterkolonatet). Dessa byggnader äro enligt instrument

över värdering förut angivna dagar följande.

Manbyggnad, i storleken 8 X 9.6 m, uppförd av timmer med stående

ytterpanel och läkt, sockel av kilad sten, yttertak (brutet) av spån.

Nedre våningen vore inredd med kök, skafferi, kammare med sovalkov,

förstuga med trappuppgång samt glasveranda. Å övre våningen funnes 2 rum

och 3 garderober. Vidare funnes kökskällare av trä.

Undergrund saknades. Då marken vore tjälskjutande vore grundförållandena

icke tillfredsställande. Byggnaden sades vara kall samt otillräcklig för

gårdens behov av bostadsutrymme.

Ekonomibyggnad, innehållande ladugård, gödselrum, tvättstuga,

rovrum, port, foderlada, redskapsbod samt foderskulle. Byggnaden vore

28.7 m lång, 8.8 m bred och 2.7 m hög på väggband.

Ladugårdsrummet, 6.9 X8.5 m golvyta, höjd i tak 2.3 m, innehölle plats

för 6 kor, 1 häst. Härtill komme 2 kättar för smådjur. Väggarna vore av

timmer med ut- och invändig brädfodring. Golv och inredning av trä.

Tvättstugans väggar vore av timmer med brädfodring.

Byggnaden vore i övrigt utförd av stolpresning med stående panel och

läkt. Sockeln bestode under ladugård, tvättstuga och gödselrum av kilad

sten och i övrigt av cementplintar. Taket av spån.

Byggnaden vore i mindre gott skick. Sålunda hade anmärkts, att timmerväggarna

delvis vore angripna av röta samt att undergrund för socklar

och delvis för plintar saknades. Som en följd härav hade förskjutningar

i byggnaden skett.

Foder lador till antalet fyra och av följande storlekar:

1 lada, 27 m lång, 9 m bred, 3.7 m på väggband, i mindre gott skick.

1 lada, 25 m lång, 9 jn bred, 3.7 m på väggband, i mindre gott skick.

1 lada, 20 m lång, 8 m bred, 3.7 m på väggband, i gott skick.

1 lada, 20 m lång, 8 m bred, 3.7 m på väggband, i gott skick.

Ladorna, på cementplintar, vore uppförda av resvirke med väggar av .stående

panel med läkt och under tak av spån. I de två förstnämnda ladorna

hade en del plintar ändrat läge, varigenom sättningar i byggnaden uppstått.

De övriga ladorna vore nyligen uppförda och ännu i gott stånd.

Jordbruket å normalkolonatet och försöksgården tillagd del av mönsterkolonatet

omfattar enligt utredningen 36 hektar åker, varav 3.7 hektar

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

utgöres av fastmark och 32.3 hektar av torvmark. Härav upplöjes årligen

c:a 3 hektar.

Byggnaderna hava värderats till följande belopp:

Manbyggnaden ........................................ kronor 3,500

Ekonomibyggnaden .................................... » 3,000

Foderladorna .......................................... » 4,600

Summa kronor 11,100.

Försöksgården i dess helhet är för år 1936 taxeringsvärderad till 34,500

kronor.

Vid försöksgården befintliga levande inventarier, utgörande 2 arbetshästar,

6 kor och 1 kalv, hava värderats till sammanlagt 3,210 kronor.

De döda inventarierna hava förtecknats och värderats till sammanlagt

1,937 kronor.

Särskild värdering av varubehållning har ej skett. Emellertid har

beräknats, att vid årsskifte behållen höskörd å lägenheten Södra Brännberg

eller Johannisfors l10 normalt utgör 12,000 å 15,000 kg.

Beträffande denna lägenhets saluvärde erinrar utredningsmannen, att värderingsförrättaren

upptagit detsamma allenast till 4,150 kronor. Utredningsmannen

framhåller emellertid, att kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå

så sent som 1933 förvärvat lägenheten av enskild person för 8,500 kronor

samt att anstalten efter tillstånd av Kungl. Maj:t upptagit lån å motsvarande

belopp hos Norrbottens läns hushållningssällskap för fullgörande av

köpeskillingslikviden. Utredningsmannen anför, att man torde böra utgå

ifrån att Kungl. Maj:t och de myndigheter, som hörts i låneärendet, jämväl

prövat skäligheten av det pris, som av anstalten erlagts för lägenheten. Han

anför vidare:

Det torde kunna antagas, att detta pris till viss del betalts med hänsyn

till försöksgårdens behov att erhålla tillgång till fastmarksjord för ny bebyggelse

vid försöksgården och att till följd av lägenhetens särskilda värde

ur angiven synpunkt ett högre pris ansetts kunna av säljaren begäras än

lägenhetens saluvärde i allmänna marknaden. Lägenhetens taxeringsvärde

för år 1933 utgjorde 4,000 kronor.

Det lån som av anstalten upptagits för att möjliggöra förvärvet utestode

ännu oguldet. Det syntes knappast förenligt med billighet att vid ifrågavarande

köp av staten upptaga värdet lägre än den av anstalten erlagda köpeskillingen.

Genom en köpeskilling motsvarande den av anstalten erlagda

bereddes anstalten medel att återbetala sin nu ifrågavarande skuld till hushållningssällskapet.

Utredningsmannen erinrade att enligt upplysning i statsverkspropositionen

till 1937 års riksdag kemisk-växtbiologiska anstalten vid

utgången av år 1935 häftade i skuld till Norrbottens läns hushållningssällskap

med 14,800 kronor samt att Kungl. Maj:t i nämnda proposition förordat

att vid beräkning av anstaltens anslagsbehov för nästa budgetår finge

bland utgifterna medräknas ett belopp av 1,000 kronor till amortering av anstaltens

lån hos hushållningssällskapet. Då det måste förutsättas, att föreslagen

köpeskilling för lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10,

8,500 kronor, användes för avbetalning å anstaltens skuld till hushållningssällskapet,

komme skulden därigenom att avsevärt nedgå. Huruvida även

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

81

därefter statsbidrag skulle bliva erforderligt för avvecklande av anstaltens

skuld till hushållningssällskapet kunde givetvis ej nu med tillräcklig säkerhet

bedömas.

Beträffande vissa andra förutsättningar för statens övertagande

av försöksgården anför utredningsmannen följande.

Före tillträdet borde anstalten hava låtit verkställa d ö d n i n g av de i lägenheten

beviljade penninginteckningarna, vilka såsom ovan anförts innehades

av anstalten. Skulle emellertid inteckningarna likväl icke hava dödats

före tillträdet, skulle de givetvis övergå till staten vid tillträdet.

Utredningsmannen har slutligen sammanfattningsvis upptagit förslag örn

följande huvudgrunder för överenskommelse om statens övertagande

av försöksgården.

1. Försöksgården består av följande områden:

a) Det s. k. normalkolonatet, betecknat med nummer 14, innehållande i

areal 19.3420 hektar, därav 15.1759 hektar odlingsmark, 3.8950 hektar skogsmark

och 0.2711 hektar impediment;

b) områden som enligt Kungl. Maj.ts beslut den 11 november 1921 avskilts

från kolonat n:r 1 (det s. k. mönsterkolonatet), innehållande tillhopa

25 hektar odlingsmark; samt

c) den av Erik Anton Stenlund till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå

enligt köpehandling den 31 oktober 1933 försålda lägenheten Södra

Brännberg eller Johannisfors l10, motsvarande kolonatet n:r 15, och innehållande

19.7400 hektar, därav 15.8994 hektar odlingsmark, 3.6100 hektar

skogsmark och 0.2306 hektar impediment.

Den sammanlagda arealen av de under a), b) och c) avsedda områdena

utgör alltså 64.0820 hektar.

De under a) och b) angivna områdena ägas av Kungl. Majit och kronan,

men hava ställts till kemisk-växtbiologiska anstaltens förfogande för försöksgårdsverksamhet.

Den under c) angivna lägenheten Södra Brännberg eller

Johannisfors l10 tillhör med äganderätt kemisk-växtbiologiska anstalten.

2. Staten övertager försöksgården med tillträde den 1 januari 1939.

3. Vid försöksgården befintliga levande och döda inventarier, huvudsakligen

i den omfattning vari sådana inventarier nu förefinnas vid gården enligt

upprättad inventarieförteckning, skola vid tillträdet överlämnas till staten

utan ersättning. Likaledes överlämnas utan ersättning vid tillträdet å

gården befintlig varubehållning av 1938 års skörd. Det förutsättes att denna

varubehållning skall vara tillräcklig för födande av kreaturen intill dess

betesgången på marken normalt beräknas taga sin början.

4. För den under c) angivna lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors

l10 erlägger staten vid tillträdet en köpeskilling av 8,500 kronor.

5. Det förutsättes att kemisk-växtbiologiska anstalten före tillträdesdagen

låtit döda de i lägenheten beviljade inteckningarna den 17 januari 1929,

§ 3, för tretusen kronor med ränta samt den 11 maj 1929, § 494, för femhundra

kronor med ränta. Skulle dödning av inteckningarna icke hava

skett, skola de vid tillträdet utlämnas lill köparen.

liihanq till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 2-19-

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttrande.

Departements
chefen.

6. Kemisk-växtbiologiska anstalten befrias från sin skuld till staten å

14,000 kronor för lån utbekommet under år 1928.

7. Å försöksgården befintliga byggnader skola före tillträdet väl vårdas,

varjämte förutsättes, att frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och

höstplöjning, utan att särskild ersättning därför må beräknas, blivit före tillträdet

verkställda enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan.

Genom styrelsens för lantbrukshögskolan försorg skall dels vid mitten av

september månad 1938 besiktning av gården företagas för utrönande örn

densamma då befinner sig i förutsatt skick, dels under senare delen av december

månad samma år inventering av den till gården hörande lösa egendomen

förrättas. Skulle vid dessa förrättningar förekomma anledning till

anmärkning i avseende å fastighetens eller den lösa egendomens tillstånd,

skall anmälan därom före tillträdesdagen göras hos Kungl. Maj:t.

Utredningsmannen åberopar skriftligt godkännande från anstaltsstyrelsens

sida av föreslagna huvudgrunder för statens övertagande av försöksgården.

Mot utredningsmannens avtalsförslag har erinran framställts allenast av

domänstyrelsen, som anför att styrelsen ej kan dela utredningsmannens

uppfattning att den till Alträsks försöksgård hörande lägenheten Södra

Brännberg eller Johannisfors l10 bör av staten inköpas för 8,500 kronor,

ehuru den saluvärderats till 4,150 kronor och taxeringsvärderats till 4,000

kronor.

Såsom framgår av utredningen består Alträsks försöksgård i huvudsak av

Kungl. Majit och kronan tillhörande mark, som för försöksändamål upplåtits

till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. En del av försöksgården,

nämligen lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10, har emellertid

genom köp förvärvats av anstalten under år 1933 för en köpeskilling av

8,500 kronor, vilket belopp i sin helhet upplånats av Norrbottens läns hushållningssällskap

och för vilket lån anstalten ännu häftar. Ehuru lägenheten

för sistnämnda år varit taxeringsvärderad till allenast 4,000 kronor

och vid värderingsförrättning i december 1936 ansetts betinga ett saluvärde

av allenast 4,150 kronor, vill jag på de av utredningsmannen anförda skälen

förorda, att vid lägenhetens överlåtelse till staten i samband med försöksgårdens

övergång i övrigt samma köpeskilling beräknas som gällde vid kemisk-växtbiologiska

anstaltens fång av lägenheten. Jag förutsätter härvid,

att anstalten begagnar köpeskillingen i dess helhet till inbetalande av dess berörda

lån å motsvarande belopp hos hushållningssällskapet.

Även i övrigt biträder jag utredningsmannens av kemisk-växtbiologiska

anstalten godkända förslag till huvudgrunder för försöksgårdens övertagande

av staten.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

83

3. Organisationen av statens försöksgårdar.

Statens nuvarande fasta försöksgårdar för jordbruket äro Lanna Borre- Nuvarande

gården i Saleby socken av Skaraborgs län samt Offers gård i Boteå socken organisatlonav

Västernorrlands län.

Enligt det förslag till upprättande av fast försöksgård vid Lanna Borregården,

vilket av Kungl. Maj:t förelädes 1928 års riksdag (prop. nr 136)

och vann riksdagens bifall, beräknades -— förutom visst belopp såsom engångskostnad

för försöksgårdens upprättande — ett årligt driftkostnadsanslag.

Från detta anslag, som för innevarande budgetår uppförts i riksstaten i form

av förslagsanslag med 22,000 kronor, skola enligt av Kungl. Majit den 24

april 1936 fastställd inkomst- och utgiftsstat bestridas bland annat arvoden

till belopp av sammanlagt 11,300 kronor, därav till föreståndare 6,300 kronor

och till assistent 5,000 kronor, samt dyrtidstillägg, förslagsvis beräknat

till 1,300 kronor. Dyrtidstillägg utgår, jämlikt Kungl. Majits beslut den

8 februari 1929, enligt de för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande

grunder.

Beträffande Offers gård har enligt det förslag örn inrättande därstädes

av fast försöksgård, vilket förelädes 1930 års riksdag och bifölls av riksdagen

(prop. nr 250; R. skr. nr 273) beräknats jämte visst belopp såsom engångskostnad

för försöksgårdens upprättande ett årligt driftkostnadsanslag.

I riksstaten för innevarande budgetår är för försöksgården uppfört ett förslagsanslag

av 39,000 kronor, därav 15,000 kronor äro att anse såsom engångsanslag,

avsett för bestridande av kostnaderna för förvärv av vissa skogsområden.

Kungl. Majit har den 24 april 1936 fastställt inkomst- och utgiftsstat

för försöksgården, upptagande bland annat arvoden till belopp av 11,756

kronor och dyrtidstillägg till belopp av förslagsvis 1,294 kronor. Från arvodesposten

skola bestridas till föreståndaren ett arvode av 6,756 kronor och

till assistenten ett arvode av 5,000 kronor. Enligt Kungl. Majits beslut den

19 december 1930 utgår dyrtidstillägg å ifrågavarande arvoden enligt de

för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande grunder.

Såsom framgår av statsverkspropositionen för innevarande år, punkterna

17 och 18, har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

i skrivelse den 15 september 1936 gjort framställning

örn lönereglering för föreståndarna och assistenterna vid Lanna Borregården

och Offers försöksgårdar och därvid föreslagit, att föreståndarna

skulle placeras såsom ordinarie befattningshavare i lönegraden B 24, under

det att assistenterna borde åtminstone tillsvidare betraktas som extra ordinarie

och hänföras till 21 :a lönegraden.

Sedan statskontoret hörts i anledning av framställningen, har jag i likhet

med detta ämbetsverk ansett att med lönereglering för befattningshavarna vid

ifrågavarande försöksgårdar borde anstå något samt för nästkommande budgetår

föreslagit oförändrad beräkning av avlöningsmedel för dessa befattnings
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Utrednings
mannen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

havare. Spörsmålet syntes mig lämpligen böra upptagas i samband med

den slutliga prövningen av övriga befattningshavares ställning i den av 1936

års riksdag beslutade nya försöksorganisationen.

Utredningsmannen erinrar, att berörda under år 1936 beslutade försöksorganisation

förutsätter ett försökssystem, i vilket jämte de nyssnämnda statliga

försöksgårdarna Lanna och Offer samt de för övertagande av staten avsedda

försöksgårdarna Flahult, Gisselås och Alträsk senare skall ingå ytterligare ett

antal försöksgårdar i olika delar av landet. I jordbruksutskottets av 1936

års riksdag godkända utlåtande har uttalats, att den ytterligare utvecklingen

på området självfallet bör komma till stånd inom en snar framtid. Utredningsmannen

finner det emellertid troligt, att en relativt lång utvecklingsperiod

är att emotse och framhåller, att något av statsmakterna antaget program

för denna utveckling ej kan anses förefinnas i vidare man än att jordbruksutskottet

i berörda utlåtande uttalat sig för inrättande i första hand

av en försöksgård som förfogar över sandjord, exempelvis belägen i Kristianstads

län.

I fortsättningen ingår utredningsmannen på frågor om personalorganisation

och avlöningar samt anför därvid i huvudsak följande.

Då det gällde att fastare ordna försöksgårdsföreståndarnas

avlöningsförhållanden, kunde ett fortsatt utbyggande av försöksgårdsväsendet

icke skäligen böra avvaktas. Den försöksgårdsorganisation,

som under flera år prövats vid Lanna och Offers försöksgårdar, hade så vitt

anginge behovet av försöksgårdsföreståndare med nuvarande befattningshavares

kvalifikationer, visat sig lämplig. Med hänsyn härtill torde man kunna

utgå ifrån, att dessa befattningshavare erhölle ordinarie löneställning i

lönegrad, som närmast motsvarade deras nuvarande avlöningsvillkor eller

sålunda B 24.

Beträffande de försöksgårdar, som äro avsedda att den 1 januari 1939 övertagas

av staten, anför utredningsmannen i avseende å Flahults försöksgård,

att ledningen av försöksverksamheten där utövas av mosskulturföreningens

föreståndare och att bearbetning av försöksmaterialet sker i

huvudsak vid föreningens institution i Jönköping. Utredningsmannen föreslår,

att den blivande föreståndaren vid denna gård i lönehänseende likställes

med föreståndarna för de nu befintliga försöksgårdarna och sålunda placeras

som ordinarie befattningshavare i löneställningen B 24.

Försöksuppgifterna vid försöksgården hava ansetts alltför krävande för

att kunna omhänderhavas av föreståndaren utan skolat biträde (assistent). I

likhet med rådande förhållanden vid Lanna och Offers försöksgård har även

assistenten ansetts böra hava agronoms kompetens. Angående assistentens

tjänstgörings- och avlöningsförhållanden anför

utredningsmannen följande.

Det torde icke utan vidare vara klart, att assistenten såsom fallet vore vid

nuvarande statliga försöksgårdar året örn skulle bo på försöksgården. Hans

verksamhet vid gården vöre givetvis erforderlig under själva vegetationsperioderna,

då utläggning och tillsyn av försök försigginge samt skörd å för
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

söksparcellerna skedde. Men därest assistenten skulle mellan vegetationsperioderna

hava sin verksamhet på annan plats, kunde utan olägenhet dit i

tillräcklig utsträckning transporteras material från försöksgården för bearbetning.

'' Den arbetsplats, som därvid skulle komma i fråga, vöre givetvis

den blivande anstalten för jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan. Därigenom

skulle en naturlig förbindelse emellan den centrala anstalten och försöksgården

erhållas, då givetvis assistenten i sitt arbete komme att stå under

ledning av anstaltens föreståndare. Denne skulle genom det material, som

tillfördes anstalten från försöksgården på ett intimare sätt än eljest komma

i beröring med försöksproblemen vid försöksgården, vilket torde kunna bliva

till stort gagn för samarbetet mellan honom och försöksgårdens föreståndare

och gynnsamt påverka försökens planläggning och tolkning. Det torde därvid

få erinras, att de nuvarande statliga försöksgårdarna icke till någon del

vore utlagda på torvmossjord och att den statliga försöksverksamheten hittills

i mycket ringa utsträckning sysslat med växtodlingsfrågor av speciell betydelse

för dylik jord. Härav finge anses följa, att då nu genom den beslutade

omorganisationen av försöksverksamheten statens organ torde komma att

övertaga det huvudsakliga ansvaret för utvecklingen av mossjordsförsöken,

en penetrering av mossjordsproblemen utan dröjsmål från de statliga befattningshavarnas

sida vore en angelägenhet av stor vikt.

Den nu föreslagna anordningen förutsatte enligt utredningsmannens mening,

att en på angivet sätt verksam assistent vore såsom tjänsteman knuten

till anstalten för jordbruksförsök och tillhörde denna anstalts stab av assistenter.

Det finge därvid visserligen anses lämpligt, att assistenten för att

vinna förtrogenhet med försöksgårdsverksamheten bereddes tillfälle till upprepad

sådan verksamhet, men det vore ock ett intresse att olika assistenter

för vinnande av insikt i mossodlingsproblemen under skilda perioder i lämplig

utsträckning tilldelades tjänstgöring a här avsedd typ av försöksgardar.

Efter ett antal år beräknades härigenom en mera utbredd kunskap förefinnas

örn dylika problem än därest en assistent under åratal vore i ständig

verksamhet på samma försöksgård.

Enligt propositionen till 1936 års riksdag angående försöksverksamheten på

jordbrukets område hade föreslagits, bland annat, ett årsanslag å 25,200 kronor

för avlönande vid anstalten för jordbruksförsök av sju assistenter med

en genomsnittlig avlöning av 3,600 kronor. Sedan riksdagen enligt joidbiuksutskottets

hemställan, i motsats mot Kungl. Maj:ts förslag, beslutat, att vissa

försök på växtodlingens område skola utövas av andra organ än nämnda anstalt,

hade detta ansetts böra föranleda omprövning av behovet av personal

för den statliga försöksanstalten. Efter uppdrag av chefen för jordbruksdepartementet

hade lantbrukshögskolans styrelse i december 1936 avgivit förslag

till ändringar i Kungl. Maj:ts proposition, som kunde föranledas av riksdagens

beslut i frågan. Vissa förändringar i tidigare^ föreslaget personalbestånd

vid berörda anstalt syntes kunna komma till stånd, men ett årsanslag

för avlöning av assistenter vid anstalten bleve givetvis under alla omständigheter

erforderligt.

Då enligt utredningsmannens förslag assistent för nu ifrågavarande försöksgård

borde tillhandahållas genom anstalten för jordbruksförsök, föranleddes

därav en ökning av nyssnämnda anslag till assistenter. För den avsedda

krävande befattningen sorn assistent vid försöksgården kunde icke skäligen

beräknas det till 3,600 kronor genomsnittligt beräknade assistentarvodet.

Å andra sidan torde det icke vara lämpligt att binda försöksgårdsassistentens

verksamhet vid ett sä högt avlöningsbelopp, att därigenom försvårades

den cirkulation bland assistentpersonalen som förordats. Härav finge

anses följa, att lägre avlöning i många fall borde kunna beräknas för dessa

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

assistenter än de vid nuvarande statliga försöksgårdar ständigt verksamma

assistenter, vilka såsom förut angivits avlönades efter 5,000 kronor om året.

Assistent, som enligt nu framställt förslag avdelades för tjänstgöring vid Flahults

försöksgård under vegetationsperioden och vid anstalten för jordbruksförsök

under övriga delen av året, borde lämpligen tillhöra en grupp av assistenter,

som avlönades med årsarvoden av omkring 4,200 kronor. Med detta

belopp skulle alltså anslaget till assistenter vid nämnda anstalt böra ökas för

genomförande av det framställda förslaget.

Beträffande Gisselås försöksgård anför utredningsmannen, att

den omedelbara ledningen av gården nu handhades av en agronomutbildad

föreståndare, tidigare kulturingenjör hos svenska mosskulturföreningen. På

skäl som anförts beträffande Flahult har även vid Gisselås ansetts böra finnas

anställd en föreståndare med agronomutbildning i löneställningen B 24.

Assistent för växtodlingsförsöken har ansetts böra tillhandahållas av anstalten

för jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan, för vilket ändamål anslaget

för assistenter vid anstalten förutsatts bliva ytterligare ökat med 4,200

kronor motsvarande arvode till ifrågavarande assistent.

Angående organisationen av Alträsks försöksgård erinrar

utredningsmannen, att denna står under ledning av kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå, som jämte verksamhet som kemisk station

och frökontrollverksamhet bedriver jordbruksförsök å fasta försöksfält vid

Hagalund i Luleå och vid Norrbottens läns lantmannaskolor i Gran och

Matarengi samt vid anstaltens försöksgårdar Sunderbyn och Alträsk, varjämte

anstalten handhar ledningen av Norrbottens läns lokala försök. Utredningsmannen

anför vidare:

Den närmaste uppsikten över anstaltens försöksverksamhet med undantag

av de lokala försöken utövades av en för detta ändamål anställd assistent

med agronomutbildning. Dennes grundlön utgjorde 4.200 kronor, vartill

komme kallortstillägg å 600 kronor jämte dyrtidstillägg efter samma grunder

som gällde beträffande statens befattningshavare. Assistenten vore därjämte

tillförsäkrad ålderstillägg å 500 kronor efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad

tjänstgöring. Då assistentens tjänstgöring hänförde sig till kemisk-växtbiologiska

anstaltens totala fasta försöksverksamhet, vöre kostnaderna för hans

avlöning upptagna under utgiftsposten för avlöningar m. m. i den allmänna

staten för anstalten och belastade sålunda icke specialstaten för Alträsks försöksgård.

Assistenten vore i likhet med anstaltens föreståndare och övriga

personal bosatt i Luleå och besökte försöksgården i erforderlig utsträckning

under olika perioder. Det vore givet att även anstaltens föreståndare som

ansvarade för anstaltens verksamhet i dess helhet vid behov besökte försöksgården

för planläggning av försök och inspektion av försöksgården.

A själva försöksgården bodde året om allenast en befattningshavare, nämligen

förmannen för försöksgården. Denne erhölle en lön av 2,700 kronor

örn året inberäknat ålderstillägg jämte dyrtidstillägg och barntillägg enligt

samma grunder, som gällde beträffande statens befattningshavare. Anstalten

erlade vidare avgift för hans pensionering. Sammanlagda kontanta utgifterna

för förmannens avlöning inberäknat pensionsavgift utgjorde omkring 3,200

kronor. Förmannen åtnjöte vidare förmånen av hyresfri bostad, fri värme

och lyse samt dagligen 4V2 liter mjölk.

Kostnader för daglönare och lantbrukselever hade utgjort omkring 3,500

kronor.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

87

Såsom tidigare anförts beträffande försöksgårdarna Flahult och Gisselås

har statsmakternas beslut angående försöksgårdarnas övertagande av staten

icke innefattat fastställande av plan för deras organisation. I förut omnämnda

betänkande rörande organisationen av försöksverksamheten på växtoch

trädgårdsodlingens område har räknats med en samorganisation

för Sunderbyns och Alträsks forsö k sgårdar, vilka båda

i betänkandet föreslagits till övertagande av staten. Ledningen av försöksverksamheten

borde enligt betänkandet utövas av en föreståndare, under det

att gårdarnas närmare skötsel tänktes skola såsom hittills handhavas av förmän.

I betänkandet anfördes vidare:

Föreståndaren borde vara bosatt i Luleå dels emedan han under en stor

del av året ej behövde vistas på försöksgårdarna, dels emedan han från

nämnda stad lättare kunde handhava honom såsom försöksgårdslöreståndare,

enligt framställt förslag i betänkandet, tillkommande ledning och inspektion

av den lokala försöksverksamheten i Norrbottens län, dels ock emedan det

kunde ifrågasättas, huruvida det ej vore lämpligt att han mot särskilt arvode

fungerade såsom föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten, vars verksamhet,

örn det i betänkandet framställda förslaget genomfördes, huvudsakligen

komme att omfatta kemiskt analysarbete och frökontroll.

Utredningsmannen erinrar, att i nämnda betänkande framställts det alternativet,

att kemisk-växtbiologiska anstalten fortfarande finge innehava sina

båda försöksgårdar och erhölle statsanslag till deras drift men att försöksverksamheten

vid gårdarna skulle ställas under den statliga huvudanstaltens

överledning.

Utredningsmannen erinrar vidare, att i en av Kungl. Majit till honom remitterad

promemoria Norrbottens läns hushållningssällskap

anfört i huvudsak följande rörande organisationen av försöksverksamheten

i länet.

Genom 1936 års riksdags beslut skulle Alträsks försöltsgård övertagas och

drivas av staten, d. v. s. ställas under ledning av försöksanstalten för jordbruksförsök.

Konsekvenserna av detta beslut vore sådana, att någon modifiering

i dess tillämpning vore nödvändig. Genom beslutet skulle tvenne olika

institutioner komma att arbeta för samma ändamål inom länet. Ur såväl

praktisk som ekonomisk synpunkt måste man starkt ifrågasätta lämpligheten

av en dylik anordning. För närvarande sköttes båda försöksgårdarna av föreståndaren

och försöksassistenten vid kemisk-växtbiologiska anstalten, båda

boende i Luleå, samt av en arbetsförman vid vardera gården. Örn Alträsks

försöksgård skulle organiseras i analogi med statens förutvarande försöksgårdar

i Offer och Lanna, skulle för ledningen av försöksgården vid Alträsk

tillkomma en föreståndare och en assistent förutom arbetsförmannen, för vilka

då bostads- och institutionsbyggnader måste uppföras. Samtidigt erfordrades

en föreståndare och eventuellt en assistent för kemisk-växtbiologiska anstalten.

Möjligen kunde denne försöksassistent anställas endast under kortare

tid av året. Ett faktum vore, att kostnaderna för försöksverksamheten i

Norrbotten genom en sådan uppdelning, som även ur försökssynpunkt måste

anses synnerligen olämplig, bleve avsevärt drygare än under nuvarande ordning.

I anledning därav ifrågasattes, örn ej ett sådant samarbete mellan statens

försöksanstalt å ena sidan och kemisk-växtbiologiska anstalten och hus
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

hållningssällskapet å den andra kunde ordnas, att onödiga och fördyrande omkostnader

kunde undvikas.

För anordnande av ett dylikt samarbete hade hushållningssällskapet framställt

följande alternativ:

I. Kemisk-växtbiologiska anstaltens tjänstemän skulle handhava även i

fortsättningen skötseln av den av staten ägda Alträsks försöksgård, men i

detta hänseende vara underställda statens försöksanstalt. Eventuellt skulle

för Alträsks försöksgård anställas en extra assistent under sommarmånaderna.

II. Staten skulle anställa föreståndare och assistent, vilka hade ledningen

av såväl statens försöksgård Alträsk som kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksverksamhet

med bostadsort i Luleå. Föreståndaren skulle tjänstgöra

jämväl som föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten.

III. All försöksverksamhet i länet skulle övertagas av staten i samarbete

med hushållningssällskapet. Åtminstone föreståndaren borde bo i Luleå.

Kemiska stationen och frökontrollanstalten skulle bilda en särskild institution

med en av tjänstemännen som föreståndare.

Frågan om inrättande av en särskild försöksnämnd för Norrbottens län

hade ansetts böra diskuteras i samband med försöksorganisationen.

I alla tre alternativen tänktes Luleå som bostadsort för försöksledningen.

De speciella klimatiska förhållandena med mycket kort vegetationsperiod motiverade

väl denna placering. På grund av växtodlingens relativt ensidiga

inriktning på vallväxter krävde icke försöken ett så oavbrutet övervakande,

som fallet vöre vid till exempel en växtförädlingsanstalt eller vid andra försöksinstitutioner

i^ sydligare delar av landet, där växtslag och problem vore

betydligt mera mångskiftande. Arbetet under de långa mellantiderna torde

utan olägenhet kunna förläggas till Luleå för uppehållande av kontakten och

samarbetet med övriga på jordbruksområdet verksamma institutioner. För

en del växtbiologiska iakttagelser och försök, som fordrade en mera stadigvarande

övervakning, hade anstalten till förfogande ett av Luleå stadsfullmäktige

upplåtet försöksfält Hagalund.

I varje fall finge ihågkommas, att Sunderby försöksgård utgjorde donation

till förmån för försöksverksamheten inom Norrbottens län, varför donators

eventuella önskemål behövde inhämtas vid förändrad disposition av densamma.

Då Norrbottens läns hushållningssällskap i sin promemoria förutsatt möjligheten

därav att Alträsks försöksstation organiserades i analogi med de

nuvarande statliga försöksgårdarna Lanna och Offer och att institutionsbyggnad

samt bostadsbyggnad för föreståndare och assistent uppfördes vid

Alträsk, erinrar utredningsmannen, att han beträffande de båda större försöksgårdarna

Flahult och Gisselås, vilka, särskilt vad anginge Flahult, representerade

en mera skiftande försöksverksamhet, föreslagit, att var och en

av dessa försöksgårdars föreståndare men icke assistent skulle vara stadigvarande

bosatt vid försöksgården. Utredningsmannen anför vidare:

En i förhållande till nämnda försöksgårdar förstärkt lokal organisation torde

för Alträsks vidkommande icke vara påkallad. Givetvis borde för försöksgården

finnas en föreståndare. Däremot syntes med hänsyn till försöksgårdens

för närvarande mindre krävande karaktär den ytterligare förenklingen

kunna vidtagas, att särskilt anslag för försöksassistent på anstaltens för

jordbruksförsök stat icke beräknades. Därmed vore icke sagt, att utgift för

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

89

assistent från försöksanstalten borde helt undvikas. Tvärtom torde för vinnande

av närmare anknytning mellan försöksanstalten och försöksgården

det vara önskvärt att assistent från anstalten tidvis biträdde vid göromålen

på försöksgården och så långt möjligt gjorde sig förtrogen med dess problem.

Men sådan assistent torde icke med hänsyn till behovet av arbetskraft vid

försöksgården avdelas dit för större delen av vegetationsperioden eller hela

denna period. Avlöningen för sådan assistent syntes böra bestridas av anstaltens

tillgängliga anslag för assistenter och kostnaderna för hans resor av

lantbrukshögskolans resekostnadsanslag, därest anstalten ej bereddes eget

sådant anslag.

Vad anginge stationsorten för föreståndaren funne utredningsmannen på

skäl, som anförts såväl av hushållningssällskapet som i förenämnt betänkande

rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens

område, att föreståndaren borde vara bosatt i Luleå.

Utredningsmannen upptar härefter till granskning av Norrbottens läns hushållningssällskap

i dess promemoria framförda alternativa förslag. Han anför

härom följande.

Samtliga de av hushållningssällskapet i dess promemoria angivna alternativ

avsåge en gemensam organisation för försöksverksamheten

i Norrbottens län, men skilde sig därigenom att enligt

alt. I kemisk-växtbiologiska anstalten skulle handhava skötseln av försöken

genom sina tjänstemän, att enligt alt. II staten skulle handhava, förutom

verksamheten vid Alträsk, anstaltens återstående försöksverksamhet i Norrbottens

län och ställa föreståndaren för Alträsks försöksgård till förfogande

såsom föreståndare även för kemisk-växtbiologiska anstalten i dess helhet,

samt att enligt alt. III staten i förening med hushållningssällskapet skulle

handhava all försöksverksamhet i länet, under det att anstalten skulle bilda

särskild institution såsom kemisk station och frökontrollanstalt.

Det under I framställda alternativet skulle innebära, att statens försöksgård

sköttes av andra än statens egna tjänstemän. Dessa skulle förutom skötseln

av försöksgården innehava andra uppgifter för sin egentlige arbetsgivares

räkning. Tjänstemännen komme enligt detta förslag icke att tillsättas

av statsmyndighet. Förslaget syntes organisatoriskt sett icke vara hållbart.

Alternativen II och III vore båda oförenliga med statsmakternas beslut år

1936, att allenast Alträsks försöksgård skulle övertagas av staten under det

att Sunderbyns försöksgård förutsattes skola kvarstå under kemisk-växtbiologiska

anstaltens ledning. Alternativ II, som förutsatte gemensam föreståndare

för den statliga försöksgården och för kemisk-växtbiologiska anstalten,

vore dessutom ur organisatorisk synpunkt olämpligt.

Alternativ lil avsåge en uppdelning av försöksverksamheten och kemiskväxtbiologiska

anstaltens övriga uppgifter. Mot förslaget funnes principiellt

knappast något att invända. Ur ekonomisk synpunkt syntes den föreslagna

anordningen rationell. Men för dess genomförande erfordrades ändring av

statsmakternas beslut år 1936 angående den statliga försöksgårdsverksamheten

i Norrbottens län, medgivande av donator att Sunderbyns försöksgård

finge övergå i statens ägo samt omorganisation av kemisk-växtbiologiska anstalten.

Med hänvisning till det anförda finner utredningsmannen en närmare u ndersökning

angående betingelserna för en uppdelning

av försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska

anstaltens övriga uppgifter välbetänkt. Då en änd
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Yttranden.

rad lösning av försöksgårdsfrågan har ansetts kunna tänkas inverka på befattningarnas

ställning har i utredningen föreslagits, att föreståndaren för

Alträsks försöksgård uppföres på extra stat i lönegraden B 24.

I anledning av utredningsmannens förslag rörande organisationen

vid för söksgårdar n a hava särskilda uttalanden gjorts av statskontoret

och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom —- i skrifter bilagda

lantbrukshögskolans styrelses yttrande — av högskolans lärarråd samt

föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet. Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande.

Statskontoret har i stort sett icke något att erinra beträffande frågan

om den föreslagna organisationen av försöksgårdarna Flahult och Gisselås.

Ämbetsverket anför emellertid:

Beräkningarna rörande avlöningar och omkostnader vid nämnda försöksgårdar

anslöte sig i huvudsak till vad som gällde i fråga om de statliga försöksgårdarna

Lanna och Offer. Vid envar av gårdarna Flahult och Gisselås

skulle placeras en assistent, som skulle vara knuten som tjänsteman till anstalten

för jordbruksförsök men tjänstgöra vid vederbörande försöksgård.

Statskontoret ansåge sig kunna tillstyrka förslaget om att dessa assistenter

erhölle årsarvoden av 4,200 kronor. Därtill skulle komma förmånen av fri

bostad örn ett enkelrum vid tjänstgöringen under vegetationsperioderna. I fråga

om föreståndarna vid Flahult och Gisselås hade utredningsmannen föreslagit

deras placering såsom befattningshavare å extra stat i lönegraden B 24.

Statskontoret ville erinra om, att -— såsom framginge av årets statsverksproposition

—- föreståndarna vid statens försöksgårdar Lanna och Offer ansetts även

under budgetåret 1937/1938 böra bibehållas vid nu utgående årsarvoden,

vilka motsvarade avlöningen enligt lägsta löneklassen i lönegraden B 24 för

befattningshavare å ordinarie stat. Vid statens övertagande av försöksgårdarna

Flahult och Gisselås torde de blivande föreståndarna för dessa gårdar

lämpligen böra placeras i lönegraden B 24 å extra stat, varigenom pensionsfrågan

för dem skulle komma att ordnas. Statskontoret förutsatte därvid att

i samband med statens övertagande av dessa gårdar — vilket enligt förslaget

skulle ske från och med den 1 januari 1939 — även spörsmålet örn ändrade

anställnings- och löneförhållanden för föreståndarna vid statens nuvarande

försöksgårdar upptoges till förnyat och slutligt övervägande.

Vad anginge frågan örn försöksverksamhetens organisation vid Alträsks

försöksgård erinrade statskontoret, att i utredningen alternativa lösningar

framställts samt att i avvaktan på slutligt ståndpunktstagande föreståndaren

för försöksgården ansetts böra anställas såsom tjänsteman å extra stat i lönegraden

B 24. Statskontoret ville framhålla, att nämnde föreståndares placering

i lönegrad torde böra bliva beroende av vilken lösning, som komme

att givas åt frågan om den blivande organisationen vid Alträsk och om formerna

för den försöksverksamhet, som framdeles skulle bedrivas av kemiskväxtbiologiska

anstalten i Luleå. Vid sådant förhållande ansåge sig statskontoret

för närvarande icke kunna närmare uttala sig örn detta spörsmål,

liksom angående organisationen av Alträsks försöksgård överhuvud taget,

utan borde med avseende därå avvaktas resultatet av den fortsatta utredning

i ämnet, som av utredningsmannen förordats.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat, att

nämnden tidigare i utlåtande över 1931 års utredningsmäns betänkande

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

91

med förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och

trädgårdsodlingens område icke framställt någon erinran mot den då föreslagna

löneställningen för försöksgårdsföreståndarn

a såsom ordinarie tjänstemän i lönegraden B 24. Lönenämnden anför vidare:
Ej

heller nu hade lönenämnden något att erinra mot en placering av befattningarna

i 24:e lönegraden. Emellertid ansåge lönenämnden övervägande

skäl tala för, att desamma i avvaktan på försöksgårdssystemets vidare utbyggande

uppfördes å extra stat, detta så mycket mer som utredningsmannen

själv föreslagit, att föreståndaren vid försöksgården vid Alträsk tillsvidare

anställdes å extra stat.

Beträffande assistenternas avlöningsförmåner ville lönenämnden ifrågasätta,

huruvida icke de assistenter vid anstalten för jordbruksförsök, som

avdelades för tjänstgöring vid försöksgårdarna, lämpligen borde erhålla samma

genomsnittliga arvode som övriga assistenter vid anstalten, eller 3,600

kronor om året. Vid tjänstgöring å försöksgård syntes härutöver böra utgå

tjänstgöringstraktamente med lämpligt belopp, förslagsvis 3 kronor för dygn.

Lantbrukshögskolans lärarråd har uttalat, att utredningsmannens

förslag om assistenter med tjänstgöring vid försöksgårdarna allenast under

vegetationsperioderna ej kunde anses på tillfredsställande sätt tillgodose

försöksgårdarnas behov av assistentens arbetskraft. De nya assistenterna borde

enligt lärarrådets mening organiseras med assistenter, som året om hade bostad

vid försöksgårdarna och även i övrigt samma ställning som assistenterna

vid statens nuvarande försöksgårdar Lanna och Offer.

Föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet

har framhållit, att det för husdjursavdelningens försöksverksamhet vore

av stort intresse, att avdelningen under fullt fasta former kunde disponera

en försöksgård avsedd för experimentella undersökningar beträffande sådana

uppfödnings-, utfodrings- och efterverkansproblem, som stöde i samband

med extensiv husdjursskötsel, och att Gisselås av allt att döma borde äga

stora förutsättningar för upptagande just av sådana försök. Föreståndaren

anför i fortsättningen följande.

Avdelningens budget medgåve icke under övergångsåren, att medel avsattes

för avlöning av en till Gisselås detacherad assistent och att även den för

den omorganiserade verksamheten fastställda budgeten icke tagit hänsyn till

möjligheten av att en för den extensiva nötkreatursskötseln avsedd försöksgård

upprättades.

Enligt föreståndarens mening borde husdjursavdelningen uppehålla fast

försöksverksamhet vid Gisselås, men dess anslag som en följd därav också

ökas med ett belopp motsvarande assistentarvode för minst 8 månader samt

med en förhöjning av reseanslaget med 400 å 500 kronor.

Den av utredningsmannen förutsatta utökningen av gårdens besättning erbjöde

särskilt gynnsamma förutsättningar för upptagande av vissa undersökningar.

Det vore därför av vikt, att husdjursavdelningens av verksamhetens

upptagande härledda anslagsbehov tillgodosåges redan i samband med

omorganisationsförslagets utarbetande och framläggande. Utan garantier

för alt den för uppehållande av försöksverksamheten erforderliga arbets
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Departements
chefen.

kraften kunde disponeras, torde Gisselås övertagande av staten knappast

kunna betraktas som ett led i den statliga försöksverksamheten på husdjursskötselns

område och därför icke heller vara av något större intresse för husdjursskötselns

representanter.

Lantbrukshögskolans styrelse, som vid sitt yttrande fogat

nämnda av högskolans lärarråd och föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelning

gjorda uttalanden, har tillstyrkt utredningsmannens förslag.

Föreståndaren för centralanstaltens jordbruk sa vdelning

har i avgivet yttrande, som jämväl bifogats högskolestyrelsens

utlåtande, förklarat sig icke hava anledning till anmärkning mot förslaget.

I samband med frågor om omorganisationen av de försöksgårdar, som

enligt statsmakternas beslut år 1936 äro avsedda att från och med den 1

januari 1939 övertagas av staten, nämligen svenska mosskulturföreningens

försöksgårdar Flahult och Gisselås samt den kemisk-växtbiologiska anstalten

tillhörande Alträsks försöksgård, har utredningsmannen jämväl upptagit

spörsmålen örn reglering av föreståndarnas löneställning vid de nuvarande

statliga försöksgårdarna Lanna i Skaraborgs län och Offer i Västernorrlands

län. Såsom förut erinrats, har jag i årets statsverksproposition på given anledning

anfört, att spörsmålet om lönereglering för befattningshavarna syntes

böra upptagas i samband med den slutliga prövningen av övriga befattningshavares

ställning i den nya försöksorganisationen. Då en sådan prövning

är avsedd att nu komma till stånd beträffande såväl statlig som statsunderstödd

försöksverksamhet, finner jag, i likhet med statskontoret, tidpunkten

inne att i samband därmed granska även de nuvarande försöksgårdsföreståndarnas

och försöksgårdsassistenternas avlöningsförhållanden.

Vad angår försöksgårdsföreståndarna har utredningsmannen föreslagit, att

dessa vid de nu befintliga statliga försöksgårdarna Lanna och Offer samt

vid Flahult och Gisselås efter dessas övertagande av staten erhålla ordinarie

löneställning och placeras i lönegraden B 24. Beträffande föreståndaren

vid Alträsks försöksgård har föreslagits, att denne tilldelas samma lönegrad

men som befattningshavare på extra stat. Då försöksgårdarna vid

Lanna och Offer ägt bestånd under ett flertal år samt rådande organisation

med avseende å försöksgårdsföreståndare med de nuvarandes kvalifikationer

befunnits lämplig, torde skäl ej föreligga att uppskjuta ifrågavarande

befattningshavares placering i ordinarie löneställning. De böra därvid

tilldelas den lönegrad, som närmast motsvarar deras nuvarande arvodesbefattning,

eller B 24. Dessa redan befintliga försöksgårdsföreståndare böra

redan från början av budgetåret 1938/1939 inträda i nämnda löneställning.

De till övertagande av staten från och med den 1 januari 1939 avsedda

försöksgårdarna Flahult och Gisselås äro båda såsom försöksgårdar tillkomna

avsevärt tidigare än de nuvarande statliga. Behovet av föreståndare för

dessa med motsvarande kvalifikationer, som förutsättas för föreståndarna för

statens nuvarande försöksgårdar, torde få anses fullt ådagalagt. Jag biträder

med hänsyn därtill utredningsmannens förslag jämväl i vad angår inrät
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

93

tande av ordinarie befattningar i lönegraden B 24 för försöksgårdarna Flahult

och Gisselås. Jag förutsätter emellertid därvid, att tjänsterna under någon

tid, exempelvis ett år, uppehållas på förordnande för utrönande av avsedd

befattningshavares lämplighet, därest denne ej genom tidigare verksamhet

kan anses hava till fullo styrkt sin kompetens.

Hushållningssällskapet i Norrbottens län, som enligt reglementet för kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå har att jämte nämnda läns landsting

bekosta och underhålla laboratorier och försöksfält för anstalten, har såsom

förut angivits framfört vissa alternativa förslag, åsyftande en gemensam

organisation för försöksverksamheten i länet. Utredningsmannen har förordat

en närmare undersökning angående betingelserna för en uppdelning av

försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska anstaltens övriga uppgifter.

Då enligt min mening starka skäl tala för ett inordnande av försöksverksamheten

i Norrbottens län under en och samma organisation särskilt i vad

angår försöksgårdsverksamheten, biträder jag utredningsmannens förslag om

utredning i detta hänseende. Då denna utredning torde böra igångsättas

utan dröjsmål, torde resultatet därav kunna föreligga i så god tid, att proposition

i frågan bör kunna föreläggas nästa års riksdag. Med hänsyn härtill

lärer ej vara behövligt att nu taga slutlig ställning till frågan om organisationen

av Alträsks försöksgård.

De vid statens nuvarande försöksgårdar anställda och där stationerade

assistenterna avlönas med ett arvode av 5,000 kronor för var och en. Styrelsen

för centralanstalten har föreslagit deras placering som extra ordinarie

tjänstemän i 21 :a lönegraden. Utredningsmannen föreslår för de nytillkommande

försöksgårdarna Flahult och Gisselås assistenter, som allenast

under vegetationsperioderna uppehålla sig vid försöksgårdarna men under

mellantiderna hava tjänstgöring vid anstalten för jordbruksförsök, till vilken

i lämplig utsträckning material från försöksgården sändes för bearbetning

av assistenten under försöksledningens inseende. Jag biträder utredningsmannens

förslag, vilket åsyftar vinnande av bättre förbindelse mellan försöksgårdarna

och den centrala organisationen samt ■—- genom ombyten med

lämpliga mellanrum av assistenter ur anstaltens personal för tjänstgöring

vid försöksgårdar — en mera utbredd kunskap om verksamheten vid ifrågavarande

försöksgårdar. Avlöningarna för dessa assistenter, (2 X 4,200 =)

8,400 kronor, skulle sålunda uppföras bland anstaltens för jordbruksförsök

personalkostnader.

De vid Lanna och Offers försöksgårdar anställda assistenterna torde tillsvidare

böra behållas vid nuvarande löneställning.

Av föreståndaren för liusdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet framställt yrkande örn medelsanvisning för

anställande av särskild assistent för husdjursförsök vid Gisselås försöksgård

finner jag icke för närvarande böra föranleda åtgärd.

Enligt mitt förslag skulle för försöksgårdsföreståndarna utgå följande årsavlöningar,

upptagna enligt 24:e lönegraden högsta löneklassen, frånsett dyrtidstillägg

och beträffande Gisselås kallortstillägg, men med iakttagande av

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Utrednings
mannen.

minskning svarande mot pensionsavdrag enligt civila tjänstepensionsreglementet

och allmänna familjepensionsreglementet.

Föreståndaren för Lanna försöksgård ortsgrupp A............. kronor 7,056

» » Offers » » C............. » 7,536

» » Flahults » » A............. » 7,056

» » Gisselås » » C............. » 7,536

Summa kronor 29,184.

För assistenterna vid Lanna och Offers försöksgårdar skulle såsom hittills

årligen utgå (2 X 5,000 =) 10,000 kronor. Avlöningar åt de för tjänstgöring

vid Flahults och Gisselås försöksgårdar avsedda assistenterna, (2 X

4,200 —) 8,400 kronor, upptagas såsom förut angivits under personalkostnaderna

vid anstalten för jordbruksförsök.

4. Årliga driftkostnader för de till övertagande av staten avsedda

försöksgårdarna (utom löner till befattningshavare).

a. Flahults försöksgård.

Enligt i utredningen lämnade uppgifter utövas den omedelbara tillsynen

över verksamheten liksom av jordbruksdriften vid försöksgården av en å gården

boende inspektor. Vid gården äro vidare stadigvarande anställda 1 rättare,

2 ladugårdskarlar, 4 lantarbetare och 2 mjölkerskor. Under vegetationsperioden,

V4—15/io, sysselsättas vid gården 3 elever, varjämte under sommaren

plägat anställas tillfällig personal, huvudsakligen minderåriga, för utförande

av rensnings arbete. I utredningen lämnas följande uppgifter örn personalens

avlöningsförhållanden.

Inspektoren åtnjöte i kontant lön 4,300 kronor om året. Såsom avlöningsförmån

torde vidare kunna anses, att den hyra inspektoren erlade till föreningen

för bostad bestående av sju rum och kök, två av rummen dock ej

vinterbonade, vartill bomme kostnadsfritt brukad trädgård, utginge med

allenast 300 kronor om året.

Beträffande avlöningsförhållandena finge vidare anföras följande.

Ladugårdskarlarnas lön utginge med 4 kronor 60 öre om dagen under 6

månader och med 4 kronor 25 öre om dagen under 6 månader.

Två lantarbetare avlönades envar med

kr. 4: 35 örn dagen under 6 månader

» 4: 10 » » » 2 »

» 3:85 » » » 4 » .

En rättare avlönades enligt samma grund, som angivits beträffande lantarbetarna,

men erhölle dessutom ett särskilt arvode av 50 kronor om året.

Två lantarbetare (äldre) avlönades med

kr. 4: 10 om dagen under 6 månader

» 3:85 » » »2 »

» 3:60 » » »4 »

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Tva mjölkerskor, som var och en utförde mjölkning varannan månad, erhölle

var och en i ersättning 425 kronor om året jämte en liter söt mjölk under

arbetsperioderna.

Tre elever avlönades var och en efter 60 kronor i månaden jämte mat och

bostad.

Ersättning till minderåriga för rensningsarbete hade utgjort omkring 3

kronor om dagen. Svårigheter hade emellertid enligt uppgift mött att under

senare år erhålla dylik arbetskraft.

Ladugårdskarlar, rättare och övriga lantarbetare åtnjöte fri bostad, rättarens

bestående av tre rum och kök, de övrigas av ett rum och kök. Var

och en av dessa anställda erhölle vidare potatisland å 9 ar av gårdens åkerjord.

Sammanlagda arbetskostnaderna vid gården inberäknat inspektörens lön

hade under senaste budgetåret utgjort omkring 18.700 kronor.

Föreningens samtliga utgifter för Flahult under budgetåret 1935/

1936 utgjorde enligt följande i styrelseberättelsen för angivna budgetår in
-

tagna sammandrag:

Inköpt utsäde......................................... kronor 1,063:71

» kraftfoder...................................... » 2,210:42

» skummjölk och vassla........................... » 292:70

» halm........................................... » 272:88

» konstgödsel..................................... » 3,349:96

» elektrisk energi................................. » 422:41

» bränsle och fotogen............................. » 707; 95

» hästar.......................................... » 1,750: —

» oxar........................................... » 781:90

» tJur............................................ » 1,200: —

» svin........................................... » 861: —

Diverse utgifter:

Inspektörens lön jämte dyrtidstillägg.................... » 4,340:_

Arbetskostnader........................................ » 14’392:75

Försäkringar........................................... » *431: 13

Diverse utgifter för husdjuren........................... » 1,251:39

» » » jordbruket.......................... » 272:33

Byggnadsunderhåll..................................... » 235:20

Grundförbättringar, tegelrör............................. » i87;

Döda inventarier:

Nyinköp............................................

Underhåll...........................................

Allmänna omkostnader.................................

Skatter................................................

Räntor................................................

Amortering till Hypoteksföreningen......................

Amortering å andelar i Mejeriföreningen.................

Arrende...............................................

Försöksverksamheten...................................

Mjölkavgift............................................

Betald skuld från föregående år.........................

Kassabehållning vid årets slut...........................

Summa

Avgående vid årets slut obetalda poster.................

Summa kontanta utgifter

* 260:25

» 322: 57

» 615:76

» 264:66

» 1,148:68

» 88:82

» 184:85

» 600: —

» 348:08

» 456:47

» 1,668:67

» 1,145:97

kronor 41,163: 51.

»__1,993: 70

kronor 39,169: 81.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Inkomsterna för Flahult under samma budgetår hade enligt räkenskapssamman
-

draget upptagits på följande sätt:

Kassabehållning vid årets början........................ kronor 1,184: 11

Anslag från Jönköpings läns hushållningssällskap.......... » 500: —

Försålt:

Spannmål........................................... » 994:94

Potatis.............................................. » 2,283:32

Beteslegor........................................... » 184:25

Häst................................................ » 220: —

Oxar................................................ » 957:60

Tjur................................................ » 360:-—

Ladugårdsprodukter.................................. » 17,708:21

Svin................................................ » 2,026:26

Diverse inkomster...................................... » 310:26

Gåvor till försöksverksamheten.......................... » 2,523: 56

Från huvudanstalten................................... » 9,917:30

Summa kontanta inkomster kronor 39,169: 81.

Utgifterna, oberäknat poster för räntor och amortering av lån, annan skuldbetalning

samt kassabehållning samt utan hänsyn tagen till det enligt sammandraget

gjorda avdraget för vid årets slut obetalda poster, utgjorde..........

...................................................... kronor 37,112: 34.

Inkomsterna, oberäknat poster för kassabehållning, anslag,

gåvor och tillskott från huvudanstalten, utgjorde......... kronor 25,044:84

Bristen utgjorde sålunda kronor 12,067: 50.

Den efter angivna grunder uträknade bristen utgjorde för budgetåren 1930/

1931 omkring 8,500 kronor, 1931/1932 omkring 9,700 kronor, 1932/1933 omkring

18,600 kronor, 1933/1934 omkring 11,300 kronor och 1934/1935 omkring

12,300 kronor. Den särskilt stora bristen för budgetåret 1932/1933

härrörde bland annat av mera omfattande byggnadsverksamhet än eljest och

kompenserades av rikligare gåvomedel.

Efter återgivande av gällande inkomst- och utgiftsstater för statens nuvarande

försöksgårdar Lanna och Offer anför utredningsmannen följande

beträffande beräkning av inkomster och omkostnader vid

Flahults försöksgård.

Såsom framginge av beskrivningen över försöksgården funnes vid densamma

en huvudbyggnad av trä innehållande sju rum, därav två ej vinterbonade,

kök, skafferi och tambur jämte veranda, brandförsäkrad för 17,800 kronor.

Denna byggnad användes för närvarande såsom inspektorsbostad och torde

efter försöksgårdens införlivande med det statliga försöksväsendet och i

samband därmed skeende personalförändring böra bliva bostad för försöksgårdsföreståndaren.

Två av rummen i nedre botten borde användas såsom

arbetsrum åt föreståndaren och för assistenten under de tider denne uppehölle

sig vid försöksgården. För försöksgårdsföreståndarens personliga behov

torde sålunda återstå fem rum, inberäknat de ej vinterbonade två rummen.

Dessa rum borde i samband med statens övertagande av försöksgården försättas

i sådant skick, att de kunde utnyttjas för bostadsändamål under vintern.

Staten ansåges med hänsyn till byggnadens beskaffenhet icke kunna betinga

sig samma bostadshyra av försöksgårdsföreståndaren vid Flahult som av

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

97

motsvarande befattningshavare vid Lanna och Offers försöksgårdar. Vid

Flahult syntes hyressumman ej skäligen böra överstiga 600 kronor.

Enligt ovanstående förslag skulle assistent ej vara boende vid försöksgården

annat än under vegetationsperioderna. För dessa tider kunde enkelrum beredas

honom vid försöksgården. För sådan bostad torde hyresersättning ej

böra beräknas. För assistent med ständig tjänstgöring vid gården skulle erfordras

uppförande av ny tjänstebostad.

Vid beräkning av utgifter och inkomster för försöksgården, frånsett avlöningar

åt föreståndare och assistent, vore det naturligt att verkställa denna

beräkning med ledning av de senare årens räkenskaper för försöksgården.

Härvid vore emellertid att iakttaga, att gåvor av konstgödselmedel och dylikt

för framtiden icke komme att tillföras försöksgården. Hänsyn finge även

tagas till omkostnadsberäkningen vid nu befintliga statliga försöksgårdar.

Förslagsvis beräknades följande

Omkostnader.

1.

2.

Expenser......

Övriga utgifter:

a.

Avlöningar till jordbrukspersonal m. m.

kronor

14,500

b.

Underhåll av byggnader..............

»

800

C.

Inköp och underhåll av inventarier (döda)

»

1,000

d.

Skatter och onera....................

»

400

e.

Arrende för Svartökärr...............

»

600

f.

Inköp av konstgödselmedel...........

»

3,000

g-

Inköp av kraftfoder och utsäde.......

»

3,000

h.

Diverse utgifter för växtodling........

»

500

i.

Diverse utgifter för husdjur...........

»

600

j-

Diverse omkostnader för lanthushållning

samt oförutsedda utgifter.............

»

600

kronor 2,000

» 25,000

Summa kronor 27,000.

Av försöksgården kunde beräknas följande

Inkomster.

a. av växtodling........................................... kronor 3,000

b. » kreatursskötsel....................................... » 16,000

c. » hyresintäkter................................ »_600

Summa kronor 19,600.

En sammanställning av omkostnaderna för försöksgården, frånsett avlöning

till föreståndare och den vid anstalten för jordbruksförsök avlönade

assistenten, och av inkomsterna av försöksgården skulle alltså utvisa en

nettoutgift av (27,000 — 19,600 =) 7,400 kronor. Örn till omkostnaderna

lades avlöningar för föreståndare och assistent med samma belopp som utginge

för Lanna försöksgård, 12,600 kronor, skulle härigenom uppstå något

mindre nettoutgift än som angivits i innevarande års utgifts- och inkomststat

för nämnda försöksgård eller 20,000 kronor mot 22,000 kronor för

Lanna.

Det läge i sakens natur, att det nu framräknade resultatet vore att betrakta

såsom approximativt och att först en tids erfarenhet av försöksgårdsdriften

på mossjord under de förändrade förutsättningar den statliga regin i vissa

hänseenden torde medföra kunde giva större stadga åt beräkningarna av omkostnader

och inkomster i avseende å nu ifrågavarande försöksgård.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

Departementschefen.

Utrednings
mannen.

Mot utredningsmannens beräkningar hava erinringar ej framställts i avgivna

yttranden.

Såsom utredningsmannen framhåller kunna de framlagda beräkningarna

av inkomster och omkostnader allenast betraktas som approximativa. De

synas mig emellertid ägnade att tillsvidare läggas till grund vid medelsanvisningen

för försöksgården.

b. Gisselås försöksgård.

Förutom föreståndaren äro enligt uppgifter i utredningen vid Gisselås försöksgård

stadigvarande anställda två gifta ladugårdsskötare. I övrigt har

anlitats tillfällig arbetskraft för försöksgårdens skötsel. Ladugårdskarlarnas

avlöning har utgått med 150 kronor i månaden för den ene och 125 kronor i

månaden för den andre. Tillfälliga arbetare under vegetationsperioderna hava

avlönats med växlande belopp, under senast förflutna året med 6 kronor per

10 timmars arbetsdag. Utredningsmannen återger ur mosskulturföreningens

styrelseberättelse för senaste budgetåret följande sammanställningar

av samtliga utgifter och inkomster för försöksgården.

Inköpt utsäde................

Utgifter.

kronor

448

_

» kraftfoder.............

»

1,428

—

» konstgödsel............

»

3,686

99

» torvströ...............

»

306

—

» elektrisk energi.......-.

»

404

48

» ved och fotogen.......

»

281

62

» virke.................

»

250

—

» unghästar.............

»

2,725

—

Diverse utgifter:

Agronom M. Stenbergs lön.....

»

6,267

48

D:o pensionsavgift............

»

125

—

Arbetskostnader...............

»

8,006

25

Kostnader för lejda dragare____

»

701

•—

Försäkringar..................

»

461

99

Diverse utgifter för husdjuren..

»

263

75

» » » jordbruket.

»

116

96

Byggnadsunderhåll............

»

783: 77

Döda inventarier:

nyinköp och underhåll.......

»

532: 89

Allmänna omkostnader........

»

721

60

Skatter......................

»

466: 16

Amortering till svenska mosskulturföre- ningen .............................. kronor

Ränta till d:o......................... »

3,443: —

1,057: —

»

4,500

Försöksverksamheten..........

»

74

21

Betalda skulder från föregående

år..............

»

3,569

74

Avgående för vid årets slut obetalda poster......

Summa

kronor 36,120: 89.

» 1,450: —

Summa

kronor

34,670: 89.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Inkomster.

99

Statsanslag..................................

Anslag från Jämtlands läns hushållningssällskap

Försålt tegel.................................

Försålda ladugårdsprodukter..................

Räntor......................................

Diverse inkomster............................

Konstgödselgåva.............................

Betalda fordringar från föregående år..........

Avgående för vid årets slut obetalda poster

Utgifter utöver inkomster

kronor 15,000: —

» 1,200: —

» 2: —

»> 6,867:25

» 1:32

»> 87:70

» 3,686: 99

» 862:03

Summa kronor 27,707: 29.

....... » 603:94

Summa kronor 27,103: 35.

..........» 7,567: 54

Summa kronor 34,670: 89.

Utgifterna, oberäknat poster för räntor och amortering av lån, annan

skuldbetalning samt den normalt ej förekommande posten för inköpta unghästar

samt utan hänsyn tagen till det enligt sammandraget gjorda av
-

draget för vid årets slut obetalda poster, utgjorde...... kronor 25,326: 15.

Inkomsterna, oberäknat poster för kassabehållning, anslag,

räntor, gåva och betalda fordringar, utgjorde...... » 6,956: 95

Bristen utgjorde sålunda kronor 18,369: 20.

Efter angivna grunder uträknad brist utgjorde för budgetåret 1933/1934

omkring 12,000 kronor och för budgetåret 1934/1935 omkring 14,200 kronor.

Det år från år allt mer accentuerade underskottet hade delvis sin grund i

de ökade svårigheterna att erhålla avsättning för försöksgårdens hö. Under

det senaste budgetåret hade överhuvud taget icke någon inkomst av höförsäljning

erhållits.

Utredningsmannen har i detta sammanhang erinrat, att svenska mosskulturföreningen

i yttrande över den tidigare berörda den 28 augusti 1935 avgivna

promemorian angående upplysnings- och försöksverksamheten på betesoch

vall- samt mossodlingsområdena m. m. framhållit vissa behov vid Gisselås

försöksgård, däribland anslagsökning för driften å 6,500 kronor om året

samt åtgärder för att möjliggöra hållandet av ett betydligt större antal kor

vid försöksgården, så att åtminstone av det producerade höet kunde omsättas.

Vidare erinrar utredningsmannen, att även i det den 16 december

1933 avgivna betänkandet med utredning och förslag rörande organisationen

av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område framhållits,

att den befintliga besättningen vore för liten för att kunna omsätta gårdens

normala foderproduktion.

I skrivelse, som den 25 november 1936 inkommit till jordbruksdepartementet

och därefter överlämnats till utredningsmannen för yttrande, har styrelsen

för svenska mosskulturföreningen anhållit, att åtgärder måtte vidtagas

för att möjliggöra, att höprodukterna vid Gisselås bleve tillgodogjorda

genom deras omsättande i mjölk- och köttproduktion. Till stöd för framställningen

har föreningens styrelse i huvudsak framhållit följande.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Jordbruksdriften vid Gisselås försöksgård hade hittills varit så organiserad,

att hälften av produkterna från växtodlingen omsatts genom en kreatursbesättning

av omkring 30 vuxna nötkreatur och den andra hälften, huvudsakligen

myrhö, kontant försålts i öppna marknaden. Alla skördar till och

med år 1934 hade på så sätt kunnat omsättas i penningar. Av 193f> års skörd

hade emellertid ännu intet hö kunnat försäljas, och allt talade för, att detsamma

skulle bliva fallet även med 1936 års skörd. Vid utgången av bokföringsåret

1936 1937 komme föreningen alltså att innehava en behållning av

höprodukter, motsvarande halva höproduktionen 1935 och halva höproduktionen

1936. 1937 års höskörd komme icke att kunna bärgas i gårdens ladu
byggnad

utan måste helt lagras i stackhässjor, om försäljningar icke kunde

komma till stånd.

Vid en värdering av höbalansen vid bokföringsårens slut efter 3 öre per

kg, måste, med hittills erhållna skördar, 2,500—3,000 kronor för varje år

balanseras till efterföljande år. Örn ingen försäljning under budgetåret 1936/

1937 kunde komma till stånd, komme balanssumman för höförrådet den xh

1937 att vara uppe i 5,000—6,000 kronor vid så låg värdering av höet som

efter 3 öre per kg. Ytterligare lagring av 1937 års skörd vore ogenomförbar.

Mer än vad som konsumerades under året kunde icke förvaras på stackhässjorna.

Även det i ladan lagrade höet toge skada av ytterligare förvaring.

Med hänvisning till det anförda, ansåge styrelsen det ofrånkomligt, att

kreatur anskaffades i tillräcklig utsträckning för att på gården omsätta

hela produktionen från växtodlingen. Styrelsen hade under hösten 193o

inköpt 10 st. fölungar, för att genom dem en del av höet skulle kunna omsättas

i penningar. Medlen till detta inköp hade styrelsen måst anskaffa genom

upplåning av 3,000 kronor. Denna åtgärd vöre emellertid ingalunda

tillräcklig. Ett nötkreatursantal av 60 vuxna djur och en del kalvar skulle

utom hästarna vara erforderligt för att helt omsätta gårdens produktion. Då

mejeri funnes strax intill gården, och detsamma dreves synnerligen ekonomiskt

och alltså kunde betala mjölken väl, syntes det styrelsen naturligast,

att mjölkproduktionen utvidgades och att icke exempelvis hästuppfödningen

erhölle större omfattning än den genom styrelsens fölinköp redan erhållit.

Genom hållande vid gården av 3—4 hästar, alla avelsston, vilka årligen betäcktes,

skulle en jämn produktion av unghästar utan fölinköp kunna upprätthållas

i framtiden. 4 st. av de år 1935 inköpta fölen vore avsedda till

framtida avelsston. ,

Styrelsen vore av den uppfattningen, alt ett omedelbart utökande av antalet

mjölkkor genom inköp av minst 25 st. vore den rationellaste vägen till

anpassning efter den nuvarande situationen. Härigenom och genom tillväxande

ungdjur skulle antalet vuxna nötkreatur sommaren 1937 kunna

uppgå till c:a 60 st. och hela 1937 års skörd kunna omsattas pa garden.

Utredningsmannen framhåller, att en så långt möjligt ekonomiskt lönsam

drift vid ifrågavarande försöksgård, som är avsedd att mom kort övergå i

statens ägo, givetvis är ett intresse av stor vikt. Då försöksgården, hittills

närmast avsedd för växtodlingsförsök, kunde tänkas få utvidgad betydelse

för försöksverksamheten genom anordnande där jämväl av husdjursforsok,

har på utredningsmannens anmodan föreståndaren för husdjursavdelningen

vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet H. Edin uppgjort

en promemoria angående försöksgårdens användbarhet för undersökningar,

som falla inom husdjursskötselns område. Ur denna promemoria,

som i viss mån avser även andra försöksgårdar, men huvudsakligen tar sikte

på Gisselås försöksgård, må återgivas följande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

101

Den av 1936 års riksdag godtagna organisationsplanen för försöksverksamheten

på husdjursskötselns område innebure, att denna starkt centraliserades.

Av de staten tillhörande gårdarna skulle en, Ultima, helt och en annan,

Alnarp, partiellt disponeras för försöksverksamheten. Men man förutsatte

därjämte, att ytterligare ett antal (två till fyra) stora gårdar tillhöriga

staten (exempelvis Svartsjö), lantbruksskolor eller privatpersoner genom betryggande,

för vissa följder av år bindande avtal skulle kunna disponeras för

utfodrings- och betesförsök.

Centraliseringen vore motiverad därav, att gruppförsök med djur — den

jämte respirationsförsök viktigaste metoden för bestämning av värdet av

olika fodermedel och prövning av olika principer för utfodring, vård och

skötsel — förutsatte tillgång på mycket stora besättningar och därav att de

för praktiken viktigaste problem, vilka försöksverksamheten i den nära framtiden

måste upptaga till behandling, förutsatte undersökningar, som kunde

fullföljas efter samma plan under flera på varandra följande år.

En mycket stor olägenhet med denna av metodikens förutsättningar betingade

centralisering av försöksverksamheten vore, att vidsträckta områden

av vårt land och just de områden, inom vilka husdjursskötsel!!, spelade den

förhållandevis största rollen, på så sätt icke skulle komma i åtnjutande av en

fast husdjursförsöksverksamhet. Inom Norrland samt Smålands och Bergslagens

bondedistrikt vore exempelvis de enskilda besättningarna i regel alldeles

för små för att kunna användas för gruppförsök. Men just inom dylika

områden vore på samma gång den till de naturliga odlingsbetingelserna —

klimat, jordmån, skiftenas storlek och jämnhet, tillgången på arbetskraft —

anpassade växtföljden med föga omfattande odling av rotfrukter och fodersäd

så lagd, att den för djuren reserverade huvuddelen av årsskörden i genomsnitt

finge betydligt lägre nettoenergikoncentration än fallet vore inom

den av försöksverksamheten representerade slättbygden.

Jämvikt mellan foder- och animalieproduktion kunde uppnås på tre vägar:

1) Inköp av kraftfoder i så stor mängd, att dagsfodrets nettoenergikoncentration

bleve optimal även i fråga örn de högst producerande djurklasserna.

2) Foderproduktionens omläggning och införandet av konserveringsmetoder,

som medgåve vallväxternas skörd och konservering på tidigt utvecklingsstadium.

3) Modifiering av besättningens kapacitet att omsätta fodret

uppnådd genom avelsurval och förändringar i uppfödningsmetoder.

Av dessa möjligheter vore den under 1 antydda den för närvarande mest

utnyttjade, ofta dock utan att vederbörlig hänsyn tagits till ekonomiska realiteter.

Den som 2 betecknade hade under senare år blivit mycket diskuterad

och även gjorts till föremål för så pass ingående experimentella prövningar,

att man beträffande våra viktigaste foderväxter numera torde vara

rätt väl orienterad angående deras värde och användning på olika utvecklingsstadier

och deras lämplighet för konservering enligt olika konserveringsmetoder.

I fråga örn en del andra foderväxter och däribland just en

del av de för det extensiva jordbruket viktigaste måste dessa undersökningar

emellertid fullföljas. Av stor betydelse vore vidare, att man genom utsträckta

kombinerade jordbruks- oell husdjursförsök klarlade sambandet

mellan skördetiden och skördens kvalitets- respektive kvantitetsresultat och

bestämde, vilken efterverkan skörd på olika tidigt utvecklingsstadium hade

på växtbeståndets följande utveckling. Man borde vidare genom kombinerade

husdjurs- och mejeriförsök fastställa, vilka konsekvenser tillämpningen

av olika konserveringsmetoder hade på mjölkens användning. Detta

vore så mycket viktigare, som tillverkningen av specialostar ofta spelade stor

roll inom områden med extensiv! jordbruk och i många lall rent av förutsatte

en på övervägande höutfodring baserad mjölkproduktion.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Det tredje medlet för uppnående av bättre balans mellan jordbruk och

husdjursskötsel hade visserligen officiellt tillämpats i mycket stor utsträckning

genom den av föreningar av olika slag bedrivna verksamheten, djurpremieringar,

stamboksföring m. m. Då man härvid helt naturligt icke hade

kunnat taga någon hänsyn till skillnaderna i de olika kreatursrasernas, stammarnas

och individernas förmåga att upptaga och omsätta grovfoder och

icke heller till uppfödningsmetodens modifierande inverkan på anlagens utveckling,

hade detta arbete emellertid i stort sett bedrivits efter samma principer

oavsett skillnaderna i lantbrukets naturliga förutsättningar inom olika

jordbruksområden. Det torde därför icke heller vara uteslutet, att resultaten

därav just beträffande de områden, inom vilka en mera extensiv jordbrukstyp

vore ekonomiskt berättigad, blivit, att skillnaden mellan de av växtföljden

och de av besättningens produktionsvillkor betingade naturliga förutsättningarna

för kreatursskötseln blivit allt större och större. Arbetet på att

höja djurens kroppsvikt och den individuella produktionsförmågan hade

resulterat i djur med större fordringar på vinterutfodringens nettoenergikoncentration

och betets riklighet än gårdens drift medgåve, med större krav på

kompletterande kraftfoderinköp än som kanske vore förenat med god ekonomi.

För stora delar av vårt land vore det av största betydelse, att man

genom experimentella undersökningar kunde klargöra, i vad mån dessa farhågor

vore ekonomiskt motiverade, i vad mån ärftligt betingade olikheter

förelåge beträffande nötkreaturens förmåga att utnyttja grovfodret och i

vad mån dessa kunde modifieras genom uppfödningssättet.

Från denna synpunkt finge det anses vara i hög grad angeläget, att just

de försöksgårdar, som representerade sådana jordbruksområden, vilkas naturliga

förutsättningar syntes motivera mera extensiva driftsformer, kompletterades

med motsvarande möjligheter för husdjursförsök avseende ovan

antydda problem. Början torde lämpligen kunna göras med Gisselås, vars

ladugård i så fall skulle utökas så långt möjligt vore med hänsyn till foderväxtodlingens

omfattning. Ladugården borde om möjligt därjämte kompletteras

med ett farstad för undersökningar av förutsättningarna för fårskötsel

(lantras) inom områden med extensiv! jordbruk och svårigheter för

animalieprodukternas kontinuerliga försäljning.

Det vore av vikt, att uppmärksamheten fästes därpå, att en enbart på jordbruksproblem

inriktad försöksverksamhet icke utgjorde någon säker basis

för beräkningar av räntabiliteten av olika driftstyper eller av olika åtgärder

för höjande av jordens avkastning. Det vore ju icke tillräckligt att veta, att

exempelvis höproduktionen kunde ökas med viss kvantitet genom den ena

eller den andra åtgärden. Man måste även veta, i vad mån och till vilket

pris det producerade höet kunde realiseras genom på platsen bedriven animalieproduktion

eller genom regelbunden försäljning.

En ökning i kreatursbeståndet vid Gisselås försöksgård bar sålunda, såsom

utredningsmannen framhåller, av försöksgårdens nuvarande ledning ansetts

påkallad av driftekonomiska skäl. Husdjursavdelningens föreståndare vid

centralanstalten har funnit en ökning önskvärd ur försökssynpunkt.

Vad angår det driftekonomiska spörsmålet har av utredningsmannen

förut framhållits, att den år från år minskade lönsamheten av jordbruket

vid Gisselås till stor del hörrörde av svårigheten eller omöjligheten

att erhålla avsättning för gårdens höproduktion. Utredningsmannen anför

vidare:

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

103

Ej ens till ett beräknat pris av 3 öre per kg funnes numera köpare av försöksgårdens

hö. Orsaken härtill hade av föreningen angivits vara dels en

minskning i efterfrågan på hö, vilken i första hand ansetts drabba hö från

myrodlingar, dels det förhållandet att Gisselås höprodukter under de senaste

åren kommit att successivt försämras. Ängsgröe och tuvtåtel angåves dominera

arealerna. Endast genom en omläggning av vallarna ansåges en höjning

av höets kvalitet kunna erhållas. Föreningen hade med de tillgångar,

varöver den förfogat, icke ansett sig kunna bestrida kostnaderna för dylik

omläggning.

Det ansåges bliva en angelägenhet för den blivande statliga driftsledningen

att söka tillse, att betesvallarna på nytt bomme i god hävd. En försöksgård,

på vilken odlarna riktade sina blickar för att finna efterföljansvärda exempel,

borde givetvis icke vara så hållen, att dess skördeprodukter ratades till

följd av deras undermålighet i kvalitetshänseende. Men även om en förbättring

i höets beskaffenhet så småningom finge beräknas inträda, ansåges

därav ej med sannolikhet följa, att höförsäljning från försöksgården med

tillfredsställande resultat kunde ske. Det hade upplysts, att höförsäljningen

från Jämtland ett antal år försiggått trögt och att försäljarna av hö, särskilt

myrhö, från landskapet utan optimism såge framtiden an.

Å andra sidan hade erfarenheten visat, att husdjursprodukter från landskapet

försåldes med jämförelsevis gott resultat. Vad särskilt anginge mjölkproduktionen

vid Gisselås försöksgård erinrades, att i försöksgårdens omedelbara

närhet vid Gisselås station funnes ett andelsmejeri, där försöksgårdens

mjölk avlämnades. Det pris, som därvid tillgodofördes försöksgården, utgjorde

för närvarande 14 öre per liter.

Nu angivna förhållanden syntes häntyda på, att en förbättring i jordbrukets

ekonomi vid försöksgården skulle inträda, därest tillfälle erhölles att

utöka kreatursbesättningen. Vissa omständigheter torde dock medföra, att

en mindre omfattande ökning av kreatursbesättningen borde tillrådas än den

av mosskulturföreningens styrelse förordade, vilken skulle medföra en besättning

av 60 vuxna nötkreatur och en del kalvar jämte ett antal avelsston

och unghästar.

Skörden vid Gisselås beräknades för närvarande utgöra omkring 120,000

kg hö, 30.000 kg grönfoder och 10,000 kg halm. Vid en beräkning av omkring

250 foderdagar och en stråfodergiva av omkring 12 kg per djur och

dag i genomsnitt skulle en skörd av angiven storlek icke vara tillräcklig för

födande år från år av en så stor besättning som den nyss angivna. Erforderlig

försiktighet syntes bjuda att ej beräkna större djurantal vid gården

än omkring 45 kor samt därutöver ett fåtal hästar.

Enligt de angivna riktlinjerna för driften vid försöksgården, åsyftande dels

åtgärder för förbättrande av betesvallarnas hävd och därigenom både kvalitativt

och kvantitativt förbättrad skörd, dels ökat utnyttjande av skörden för

husdjursskötsel, skulle givetvis vissa förändringar uppstå i olika omkostnadsposter

för försöksgården. En höjning av arbetskostnaderna syntes påkallad.

Så borde efter statens övertagande av gården denna förses med två

fast anställda jordbruksdrängar. Den ene av dessa borde såsom fördräng

erhålla något högre lön än den andre. För spridande av kunskap örn myrjordars

rationella skötsel, men därjämte för utfyllande av försöksgårdens behov

av arbetspersonal, borde ett antal elever anställas under sommarmånaderna.

Dessa torde böra beredas fri bostad å försöksgården och därjämte

erhålla kontant avlöning.

Det erinrades, att gåvor av konstgödselmedel efter statens övertagande av

försöksgården icke vidare skulle mottagas. För senaste budgetåret hade

försöksgården i själva verket icke vidkänts någon utgift för konstgödsel. Den

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

i försöksgårdens bokföring under utgiftsuppställningen intagna posten: »Inköp

—---— konstgödsel 3,686: 99» utgjordes i sin helhet av konstgödsel
gåva,

som till angivet belopp upptagits under inkomstredogörelsen. Genom

den föreslagna ökade djurbesättningen och därav följande ökad mängd kreatursgödsel

och genom åtgärder för bättre tillvaratagande för gödning av kreaturens

urin, ansåges utgifterna för konstgödsel kunna begränsas till 3,000

kronor.

Utredningsmannen framhåller, att bland utgiftsposterna för försöksgården

torde böra upptagas hyra av arbetsrum och gästrum med 350 kronor, vilket

står i samband därmed, att byggnaderna vid försöksgården ej medgiva disposition

av lokaler för angivna ändamål. Såsom närmare skall utvecklas i

nästa huvudavdelning, kunna ifrågavarande lokaler till angiven kostnad förhyras

i lägenhet, som tillhör nuvarande försöksgårdsföreståndaren personligen.

För försöksgården har av utredningsmannen framlagts följande sammanställning

av beräknade årliga omkostnader och inkomster:

Omkostnader.

1. Expenser............................................... kronor 1,600

2. Övriga utgifter:

10,800

600

800

1,200

2,000

3,000

250

500

500

650

350 » 20.650

Summa kronor 22,250.

Skördarna vid försöksgården uppgåves vara mycket jämna från år till

år, sedan tidigare förekommande marksjukdomar försvunnit. Genom den,

bland annat, såsom följd av ökade arbetskrafter beräknade förbättringen i

betesvallarnas hävd och genom den utökade husdjursskötseln torde en icke

obetydlig ökning i försöksgårdens avkastning kunna vinnas. Denna kunde

givetvis ej genast i full utsträckning komma till stånd, men det syntes möjligt

att till en början kunna räkna med en avkastning å omkring 10,000 kronor

av kreatursskötsel och unghästuppfödning.

Viss inkomst torde numera kunna påräknas genom rotfruktsodling, tidigare

enligt uppgift ej möjlig genom ymnig förekomst av kålflugelarver.

Det ansåges sålunda vara försvarligt att av försöksgården beräkna följande:

Inkomster.

a. av växtodling m. m..................................... kronor 500

b. kreatursskötsel och uppfödning av unghästar.............. » 10,000

a. Avlöningar till jordbrukspersonal m. m. kronor

b. Underhåll av byggnader.............. »

c. Inköp och underhåll av inventarier.... »

d. Skatter och försäkringar.............. »

e. Inköp av kraftfoder och melass....... »

f. Inköp av konstgödsel och kalk....... »

g. Diverse utgifter för växtodlingen...... »

h. Diverse utgifter för husdjur........... »

i. Inköp av utsäde..................... »

j. Diverse omkostnader för lanthushållning
en

samt oförutsedda utgifter........ »

k. Hyra av arbetsrum och gästrum...... »

Summa kronor 10,500.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 249.

105

Vid sammanställning av omkostnaderna för försöksgården, frånsett avlöning

till föreståndaren och den vid anstalten för jordbruksförsök avlönade

assistenten, med de beräknade inkomsterna av gården erhölles en nettoutgift

av omkring (22,500— 10,500=) 11,750 kronor. Örn till kostnaderna lädes

avlöningar för föreståndare och assistent med samma belopp, som nu

utginge vid Offers försöksgård, 13,050 kronor, skulle härigenom erhållas en

siffra, som något överstege den i innevarande budgetårs inkomst- och utgiftsstat

för sistnämnda försöksgård angivna totala nettoutgiften, eller 24,800

kronor för Gisselås mot 24,000 kronor för Offer.

I avgivna yttranden över av utredningsmannen gjorda beräkningar och Yttranden,

förslag hava ej framställts erinringar i vidare mån, än att statskontoret funnit

inkomstberäkningen för Gisselås i någon mån osäker.

Mot utredningsmannens beräkningar rörande utgifter och inkomster vid DepartementsGisselås

försöksgård har jag i stort sett ej någon erinran att framställa. Det chelentorde

emellertid ligga i sakens natur, såsom jag jämväl framhållit i samband

med beräkningarna av driftkostnader vid Flahults försöksgård, att beräkningarna

äro approximativa och få vid behov jämkas efter erfarenheten.

Vad särskilt angår den av utredningsmannen förordade utsträckta husdjursskötsel

vid försöksgården biträder jag i huvudsak hans uppfattning

därom. Tillgängliga uppgifter om gårdens foderavkastning synas emellertid

giva vid handen, att intill dess förbättrade skörderesultat vid gården må hava

vunnits en ökning av den nuvarande till omkring 30 klavbundna nötkreatur

uppgående besättningen med omkring 10 kor kan anses lämplig. Härigenom

torde nödig marginal i avseende å foderkvantiteten vid gården erhållas. Jag

avser att under en senare avdelning föreslå anvisande av medel för inköp av

sistnämnda antal kor.

I utredningen hava berörts vissa frågor rörande husdjursförsök vid försöksgården.

Ehuru gården väsentligen är avsedd för växtodlingsförsök torde hinder

ej böra föreligga att efter beprövande av blivande ledning för försöksverksamheten

dit förlägga husdjursförsök, därest detta kan ske med användande

av eljest för husdjursförsök anvisade medel. Såsom jag i en tidigare

avdelning anfört synes för närvarande särskild personal för husdjursförsök

vid Gisselås försöksgård ej böra anställas.

c. Alträsks försöksgård.

Såsom tidigare anförts, står Alträsks försöksgård under ledning och till- Utredningssyn

av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå föreståndare och assistent. mann0nDessa

äro bosatta i Luleå och besöka försöksgården i erforderlig utsträckning

under olika perioder eller vid särskilda tillfällen. Å själva försöksgården

bor, såsom utredningsmannen framhåller, året örn allenast en befattningshavare,

nämligen en förman. Angående kostnaderna för förmannen

och tillfällig personal anför utredningsmannen följande.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements
chefen.

Förmannen åtnjöte en lön av 2,700 kronor om året inberäknat ålderstillägg

jämte dyrtidstillägg och barntillägg enligt samma grunder, som gällde beträffande

statens befattningshavare. Anstalten erlade vidare avgift för hans

pensionering. Sammanlagda kontanta utgifterna för förmannens avlöning

inberäknat pensionsavgift utgjorde omkring 3,200 kronor. Förmannen åtnjöte

vidare förmånen av hyresfri bostad, fri värme och lyse samt dagligen

4V2 liter mjölk.

Kostnaderna för daglönare och lantbrukselever hade utgjort omkring 3,500

kronor.

För vinnande av översikt över försöksgårdens inkomster och utgifter har

utredningsmannen återgivit följande ur senast tillgängliga revisionsberättelse

(för år 1935) hämtade sammanställning.

Inkomster.

Statsanslag............................................. kronor 8,350: —

Anslag till gödningsämnen............................... » 909: 52

Inkomst från ladugården................................ » 1,322:57

» » jordbruket................................. » 4,808:38

Kontant............................................... » 0:46

Kronor 15,390: 93.

Utgifter.

Avlöningar............................................. kronor 2,932: —

Underskott å jordbruket................................. » 7,806: 52

» » ladugården................................ » 428:67

» » häststallet................................. » 295: —

Inköp av inventarier.................................... » 373: 52

Kostnader för nybyggnaderna............................ » 786:49

Resor.................................................. » 1,094: 10

Pensionsavgifter......................................... » 72: —

Diverse utgifter......................................... » 1,262:77

Tryckningskostnader.......... » 325: —

Överskott.............................................. » 14:86

Kronor 15,390: 93.

Utredningsmannen, som enligt vad tidigare angivits föreslagit särskild undersökning

angående försöksgårdsverksamheten i Norbottens län, har i förevarande

sammanhang inskränkt sig till uttalanden, att efter försöksgårdens

övertagande av staten bland inkomsterna ej finge påräknas fri konstgödsel

samt att utgiftsposterna finge beräknas bliva ökade med kostnad för hyra av

arbetslokal åt försöksgårdsföreståndaren.

Resultatet av den särskilda av mig förordade utredningen angående betingelserna

för en uppdelning av försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska

anstaltens i Luleå övriga uppgifter torde icke kunna undgå att påverka frågan

om driftkostnaderna för Alträsks försöksgård. Med hänsyn härtill torde för

närvarande någon beräkning av försöksgårdens inkomster samt omkostnaderna

för densamma icke lämpligen böra göras.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

107

5. Byggnadsfrågor vid vissa försöksgårdar m. m.

a. Gisselås försöksgård.

Utredningsmannen erinrar, att enligt lämnad beskrivning av byggnaderna Utredningsvid

Gisselås två av dessa äro bostadshus, nämligen huvudbyggnaden och arbe- mannentarbostadsbyggnaden.

Angående byggnadernas användning och

behovet av deras iordningställande anför utredningsmannen

följande.

Huvudbyggnaden användes icke såsom bostad för föreståndaren, som bebodde

egen fastighet omedelbart invid försöksgården. I den egna fastigheten

holle föreståndaren även gårdskontor. De bostadsändamål för vilka huvudbyggnaden

foges i anspråk kunde anses som mera tillfälliga. Med den föreslagna

arbetsorganisationen vid försöksgården efter statens övertagande av

densamma, torde byggnaden komma alt fullt utnyttjas för stadigvarande

behov. Därvid beräknades nedre våningens rum, jungfrukammare och kök

bliva bostad för gift fördräng. Det största rummet i denna våning borde disponeras

som matsal för elevhushåll och det i samma våning ytterligare befintliga

rummet kunde användas som bostad åt elever. I övre våningen syntes

södra gavelrummet lämpligen böra beräknas som bostad åt assistent, köket

omändras till bostadsrum för ogift dräng och de övriga rummen disponeras

som elevrum.

I beskrivningen över byggnaden hade angivits, att byggnadens sockel sköte

fram något utanför väggarna. På den utskjutande sockelkanten samlade sig

nederbördsvatten, som uppsöges av intilliggande trävirke och medförde fara

för virkets bestånd. Denna olägenhet borde avhjälpas. Det hade undersökts,

huruvida i samband därmed källare kunde anordnas under byggnaden. Härigenom

skulle möjliggöras åvägabringande av en värmecentral för hela byggnaden.

Emellertid hade det visat sig, att byggnadsplatsen vore för lågt belägen

i förhållande till befintliga avlopp, vilka icke utan avsevärda kostnader

kunde ändras. Med hänsyn därtill föresloges en mindre värmeanläggning,

avsedd för de rum som nu saknade tillfredsställande uppvärmning.

Enligt förslag av agronomen Zingmark hade värmeanläggningen ansetts

böra utföras på det sätt, att en värmepanna, Iv. S. hallpanna n:r 33 eller däremot

svarande, placerades i serveringsrummet i bottenvåningen och förenades

med där befintlig skorstenspipa. Från denna plats skulle dragas erforderliga

ledningar till de två angränsande rummen och hallen samt vidare

till den s. k. passagen, badrummet samt två bostadsrum i övre botten. Radiatorernas

avsedda läge hade utmärkts å tillgängliga skissritningar över byggnaden.

Kostnaden för anläggningen med tillkommande lagningsarbeten hade

beräknats till 1,700 kronor.

Arbetarbostadsbyggnadens rum hade av de diir boende uppgivits vara kalla

och fuktiga. Orsaken härtill hade av agronomen Zingmark ansetts härröra

därav, att väggarna, som vore uppförda av hålteglet »Centa», icke vöre tillräckligt

isolerade. Detta fel hade ansetts kunna avhjälpas genom att väggarna

utvändigt försåges med ett lager 3 cm korkbetong, som utvändigt putsades.

Kostnaden därför hade beräknats uppgå till 650 kronor.

Såsom i beskrivningen över denna byggnad angivits innehölle densamma

utrymmen för två bostadslägenheter. Av dessa vore allenast den ena fullt

färdig. Kostnaden för iordningställande av den andra hade beräknats till

600 kronor.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Beträffande behovet av förändringar i avseende å andra byggnader

anför utredningsmannen följande.

Huvudbyggnaden tillhörande jordkällare hade i beskrivningen angivits

vara i bristfälligt skick. Den hade ansetts böra ombyggas och därvid eventuellt

flyttas till lämpligare plats. Kostnaden för den ombyggda källaren

med en inre golvyta av 2.5 X 3 m beräknades av agronomen Zingmark till

450 kronor.

Beträffande ekonomibyggnaden må erinras, att styrelsen för svenska mosskulturföreningen

i dess tidigare berörda skrivelse till Kungl. Majit den 24

november 1936 hemställt om åtgärd för att möjliggöra hållande av en kreatursbesättning

vid försöksgården uppgående till omkring 60 vuxna nötkreatur

jämte kalvar ävensom ett antal hästar. Styrelsen anför härom vidare.

En sådan åtgärd skulle kräva en motsvarande utvidgning av ladugårdsutrymmet

med ytterligare 32 båsplatser. Sådan utvidgning kunde belt inrymmas

inom nuvarande byggnads väggar och tak genom att den inom byggnaden

belägna gödselstaden flyttades utanför ladugården. Kostnaden för sådan

omändring av gödselstadsutrymmet, till båsplatser för 32 vuxna nötkreatur,

hade av tillkallade fackmän på byggnadsområdet i gårdens omgivning

beräknats till sammanlagt 6,000 kronor, varvid 4,500 kronor beräknats

för själva byggnaden och 1,500 kronor för urinbrunns anläggande vid sidan

av ladugården. Sådan vore givetvis nödvändig, när byggnaden skulle användas

till husdjursförsök. Anläggning av gödselstad utanför ladugården,

under samma tak som en konstgödselbod, ett rum för torvströ, ett avträde

och en vedbod för ladugårdspersonalen, skulle betinga en kostnad av sammanlagt

4,500 kronor. Denna anläggning behövde emellertid icke nödvändigt

utföras samma år som utvidgningen av ladugården utan kunde eventuellt

uppskjutas till år 1938 eller tills statsmakterna tillträtt gården. Det angelägnaste

behovet nu vore att erhålla det ökade ladugårdsutrymmet.

Med åberopande av det anförda hemställde styrelsen om dels ett anslag av

6,000 kronor för utvidgning i kreatursstallet vid Gisselås år 1937, dels ett

anslag av 8,000 kronor för inköp av 25 mjölkkor till Gisselås år 1937, dels

ock ett anslag av 4,500 kronor för anläggande av gödselstad m. m. år 1938.

Utredningsmannen har under närmast föregående avdelning föreslagit en

viss utökning av besättningen vid försöksgården, men med

hänsyn till skördens beräknade storlek icke ansett sig kunna förorda utökning

i den utsträckning som av mosskulturföreningens styrelse avsetts. I samband

härmed anföres i utredningen följande.

Vid undersökning av befintliga utrymmesmöjligheter i ekonomibyggnaden

hade befunnits, att den av mosskulturföreningens styrelse föreslagna förändringen

därstädes, som enligt vad företedd ritning utvisade skulle avse utvidgning

av ladugården med 32 platser genom att för nötkreatursbås taga i

anspråk nuvarande gödselstad jämte ett stallutrvmme, lämpligen kunde inskränkas

till iordningställande av gödselstadsutrymmet. Härigenom skulle

erhållas båsplatser till ett antal av 20. Efter denna förändring kunde i ladugården

uppställas 48 nötkreatur. I vilken utsträckning detta platsantal i

framtiden skulle kunna utnyttjas finge bli beroende av, bland annat, den

utsträckning, vari höskörden toges i anspråk för utfodring av hästar

I samband med nämnda förändring borde två urinbrunnar, vardera rymmande

24 kbm, anläggas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249. 1C9

Enligt kostnadsförslag, som lämnats av byggmästaren Olof Mattson i Strömsund,

hade ombyggnaden av nuvarande gödselstad till ladugård samt anläggning

av urinbrunnarna med ledningar, vattenlås och gödselvattenpumpar beräknats

till en kostnad av sammanlagt 5,000 kronor.

Då det vore av vikt, att nu nämnda anordningar komme till stånd snarast

möjligt, ville utredningsmannen föreslå, att de finge utföras utan att den

tidpunkt avvaktades, då statens övertagande av försöksgården skedde. Likaledes

föresloges, att åtgärd vidtoges för utökande av kreatursbesättningen vid

försöksgården med högst 15 kor, medan försöksgården ännu befunne sig i

mosskulturföreningens ägo. För detta ändamål ansåges erfordras ett anslag

av 4,500 kronor. Genom vidtagande utan uppskov av de föreslagna anordningarna

torde en möjlighet erhållas, att utan olägenhet för staten överskottsfoder

vid försöksgården komme till ekonomiskt försvarlig användning och

att därigenom ett bidrag lämnades till lösningen av försöksgårdens driftsvårigheter

under de närmaste två åren.

Då kreatursbesättningen vid försöksgården kunde komma att tjäna även

försöksändamål, borde de till inköp föreslagna djuren utväljas under medverkan

av föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelning. Det förutsattes

givetvis, att dessa djur av mosskulturföreningen utan ersättning överlämnades

till staten vid tillträdet av försöksgården.

I övrigt syntes de av styrelsen för svenska mosskulturföreningen föreslagna

åtgärderna utan större olägenhet kunna anstå till dess försöksgården

övertagits av staten och gårdens behov närmare prövats av blivande ledning

för försöksverksamheten.

Tidigare hade framhållits, att den elektriska installationen i ekonomibyggnaden

vore otillfredsställande. En omläggning av denna hade enligt beräkning

av disponenten för Hammerdals elektriska kraftverks aktiebolag angivits

draga en kostnad av 2,800 kronor. Omläggningen hade av den vid värderingen

av Gisselås såsom biträde anlitade agronomen Zingmark ansetts

böra snarast komma till utförande. Enligt uppgift av försöksgårdsföreståndaren

hade det brandstodsbolag, hos vilket brandförsäkring av försöksgårdens

byggnader erhållits, ej särskilt påkallat omläggning såsom villkor för försäkringens

bestånd. Försiktigheten torde likväl bjuda, att i samband med övriga

föreslagna ändringsarbeten i ekonomibyggnaden omförmäld omläggning av

den elektriska installationen i byggnaden verkställdes och att för detta ändamål

beräknades ett anslag av 2,800 kronor.

Utredningsmannen sammanfattar de av honom till utförande så snart ske

kan föreslagna åtgärderna i följande punkter, medförande nedan angivna anslagsbehov:
-

Åtgärder beträffande huvudbyggnaden....................... kronor 1,700

'' » » källaren............................... » 450

» » ekonomibyggnaden

b. omläggning av elektriska ledningarna..... » 2,800 » 7,800

Åtgärder beträffande arbetarbostadsbyggnaden................ » 1,250

Inköp av 15 kor........................................... (> 4,500

Summa kronor 15,700.

Utredningsmannen upptager vidare till skärskådande för försöksgården betydelsefulla

frågor om bostad för försöksgårdsförest å n d aren

med flera lokalbehov. Ilan erinrar härvid, att nuvarande för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

söksgårdsföreståndaren icke har bostad i försöksgården tillhörande byggnad

utan bebor egen fastighet samt att enligt förut framställt förslag försöksgårdens

huvudbyggnad avsetts för jordbrukspersonal och elever samt assistent.

Utredningsmannen framhåller vidare, att lokaler i försöksgården tillhörande

byggnad fattas, förutom för bostad åt föreståndaren, jämväl för vissa

andra ändamål. Han anför härom följande.

Utrymmen saknades för gårdskontor och gästrum, det sistnämnda erforderligt

med hänsyn till gårdens avlägsna belägenhet från samhälle med hotell

eller pensionat. Ej heller funnes i byggnad vid försöksgården sådan plats

för utförande av vissa enklare laboratoriearbeten, som beräknats vid de nuvarande

statliga försöksgårdarna.

Det erinrades, att i berörda betänkande rörande organisationen av försöksverksamheten

på växt- och trädgårdsodlingens område uttalats, att den av

försöksgårdens nuvarande föreståndare ägda och av honom bebodda lägenheten

vid behov i framtiden möjligen skulle kunna förvärvas av staten.

Denna bostadslägenhet vore uppförd på hel källarvåning av betong med väggar

av trä med stående ytterpanel och under tak av tegel. Uppvärmning skedde

från värmecentral i källarvåningen. Byggnaden innehölle i bottenvåningen

två rum, jungfrukammare, hall, kök, skafferi och garderobsutrymmen, i

våningen en trappa upp tre rum, stor hall, badrum och garderobsutrymmen

samt i vindsvåningen två mindre rum. Härtill komme goda källarutrymmen.

Byggnaden vore brandförsäkrad för 35,000 kronor.

Det markområde, varå byggnaden uppförts, vore beläget i rå med försöksgården

och hade en areal av 15 hektar, varav 5 hektar åker och i övrigt huvudsakligen

skogsmark med yngre, glest tallbestånd. I samma ägares hand

funnes ett annat markområde invid försöksgården. Detta utgjorde en areal

av 62.5 hektar, varav omkring 55 hektar skogsmark, beväxt med gran och

tall. Skogen vore av medelstorlek till stor del 60- å 70-årig. Dess slutenhet

vore i huvudsak god. Markområdenas årliga skogsavkastning hade av agronomen

Zingmark beräknats till omkring 120 fm3 ved och gagnvirke.

Försöksgårdsföreslåndaren agronomen M. Stenberg, som alltså ägde nu beskrivna

fasta egendom, hade av utredningsmannen tillfrågats, huruvida och

på vilka villkor han kunde tänkas villig att, örn tillfälle därtill gåves, till

staten överlåta ifrågavarande egendom antingen i sin helhet eller till den

del, som bestode av bostadsbyggnaden med tillhörande markområde å 15

hektar. Härvid hade erhållits besked, att överlåtelse kunde komma till

stånd på villkor, att hela ifrågavarande fasta egendom köptes för en summa

av 39,000 kronor, därav 31,000 kronor beräknats belöpa på det bebyggda

markområdet och 8,000 kronor på det obebyggda skogsskiftet.

Genom ett övertagande av äganderätten till denna fasta egendom skulle förutom

bostad åt försöksgårdsföreståndare jämte gårdskontor, gästrum, laboratorieurymmen

i källarvåningen m. m. vinnas att försöksgården erhölle den

för bränsle- och byggnadsvirkesförsörjningen värdefulla skogstillgångem

Ägaren hade vidare åtsports, huruvida han, därest köp ej komme till stånd,

skulle vara villig uthyra bostadsbyggnaden till staten, samt i anledning därav

förklarat sig beredd uthyra byggnaden i dess helhet för ett belopp av 1,200

kronor, därest han av uppkommande anledning bosatte sig på annan ort.

Utredningsmannen anför vidare:

Det torde förr eller senare bliva nödvändigt, att försöksgården förvärvade

byggnad, som kunde disponeras till bostad för föreståndare, gårdskontor

m. m. Utredningsmannen hade emellertid ej ansett erforderligt att nu utföra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

lil

närmare undersökningar om förutsättningarna för ett avtal örn köp av agronomen

Stenbergs berörda fasta egendom. Enligt inhämtade upplysningar

förelåge starka skäl för antagandet, att agronomen Stenberg såsom framstående

kännare av odlingsförhållanden i mossjordar och ledare av ifrågavarande

försöksgård allt sedan dess tillkomst bereddes tillfälle att förestå försöksgården

även efter dess förutsatta övertagande av staten. I ett dylikt fall skulle ju

föreståndaren utan statens åtgärd hava tillgång till bostad och därigenom, i

motsats mot föreståndarna vid statens nuvarande försöksgårdar, ej behöva erlägga

bostadshyra. Då föreståndaren naturligen ej finge anses skyldig att av

sitt bostadsutrymme hålla gårdskontor, gästrum och eventuella laboratorieutrymmen

i källarvåningen, skulle det i stället ankomma på staten att ersätta

föreståndaren för upplåtandet av dessa lokaler. Enligt erbjudande av agronomen

Stenberg skulle samtliga nu angivna utrymmen få hyras av staten för

en summa av 500 kronor örn året. Därest anspråket på utrymmen inskränktes

till gårdskontor och gästrum kunde dessa utrymmen hyras för 350 kronor

om året. Om agronomen Stenberg skulle åtaga sig annan befattning än

den angivna, kvarstode berörda erbjudande till staten att hyra byggnaden

för 1,200 kronor, vilket pris finge anses fullt skäligt med hänsyn till byggnadens

storlek och synnerligen goda beskaffenhet.

Under angivna förhållanden föresloge utredningsmannen icke nu åtgärd för

köp av byggnaden jämte markområden, som enligt ägarens villkor skulle ingå

i köpet.

Enligt förut framställd beräkning av omkostnadsstat för Gisselås försöksgård

bade utredningsmannen utgått ifrån, att det bleve erforderligt för staten

att från början erlägga hyra allenast för gårdskontor och gästrum. Behovet

för försöksgården av laboratorieutrymmen och därav eventuellt följande ytterligare

hyresanslag ansåges först senare kunna tänkas anmäla sig.

Särskilda uttalanden i anledning av utredningsmannens förslag rörande Yttranden,

byggnadsfrågor m. m. hava i avgivna yttranden gjorts av statskontoret samt

byggnadsstyrelsen. Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Statskontoret, som yttrat sig rörande spörsmålet om bostad åt föreståndaren,

anför därom följande.

Frågan om den blivande hyran för bostad åt föreståndaren vid Gisselås

borde bliva beroende av huruvida för statens räkning inköptes en av den nuvarande

föreståndaren därstädes ägd bostadsbyggnad. Då det erbjudna försäljningspriset

för byggnaden och tillhörande markområde syntes vara väl

högt, kunde det ifrågasättas, örn det icke vore för staten förmånligare att för

den likaledes erbjudna hyressumman av 1,200 kronor för år förhyra nämnda

byggnad.

Byggnadsstyrelsen upptar frågor örn föreslagna ändrings- och reparationsarbeten

samt anför därom följande.

Ifrågavarande ändringsarbeten beträffande Gisselås försöksgård, vilka av

utredningsmannen beräknats draga en sammanlagd kostnad av 11,200 kronor,

avsage, bland annat, införande av en partiell värmeledning i huvudbyggnaden.

Denna anläggning, som beräknats draga en kostnad av 1,700

kronor, omfattade inmontering av en värmepanna i serveringsrummet i

byggnadens bottenvåning, varifrån skulle uppvärmas vissa rum, som enligt

utredningsmannens uppgift nu saknade tillfredsställande uppvärmning.

Emellertid linge byggnadsstyrelsen framhålla, att uppvärmningen av övriga

utrymmen icke kunde anses motsvara de krav, som numera uppställdes i

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements
chefen.

sådant avseende. Det torde därför enligt byggnadsstyrelsens mening vara

önskvärt, att huvudbyggnaden i dess helhet försåges med värmeledning. Kostnaderna

för en dylik värmeledning, inklusive en varmvattencistem, kunde

beräknas till 3,700 kronor, i vilket belopp emellertid icke inginge kostnader

för eventuellt erforderliga byggnadsarbeten. Därest värmeledningspanna

icke lämpligen kunde anordnas inom källarvåningen under huvudbyggnaden,

torde emellertid hela bygnaden kunna uppvärmas med en värmeledningspanna,

placerad i byggnadens bottenvåning.

Arbetarbostadsbyggnaden, som uppgåves vara uppförd av cementhåltegel

och som ansåges vara kall och fuktig, torde, ehuru byggnaden vöre nyuppförd,

i sitt nuvarande skick icke vara att anse såsom ett tillfredsställande bostadshus.

Den föreslagna utvändiga isoleringen med 3 cm korkbetong, varå

anbringades puts, torde därför vara oundgängligen nödvändig, men kunde

byggnadsstyrelsen icke utan närmare uppgifter rörande byggnadens konstruktion

bedöma, huruvida den sålunda angivna tjockleken å korkbetongen

vore tillräcklig.

Beträffande den föreslagna genomgripande ombyggnaden av ekonomibyggnaden

samt övriga vid Gisselås försöksgård föreslagna arbeten kunde byggnadsstyrelsen

icke heller närmare uttala sig utan besiktning på platsen. Styrelsen

ville emellertid framhålla, att det syntes styrelsen, som örn kostnaderna

för dessa arbeten vore genomgående knappt beräknade.

Mot den av utredningsmannen föreslagna användningen av försöksgårdens

byggnader har jag icke någon erinran att framställa. Jag anser vidare i

likhet med utredningsmannen, att åtgärd icke för närvarande bör vidtagas för

förvärvande av nuvarande försöksgårdsföreståndarens lägenhet, men alt erbjudande

om förhyrande av densamma bör begagnas helt eller delvis, allt

efter behovet, för begärd hyra under olika förutsättningar.

De av utredningsmannen föreslagna ändringsarbetena vid försöksgårdens

byggnader synas mig ändamålsenliga och nödiga. Jag instämmer emellertid

med byggnadsstyrelsen därutinnan, att huvudbyggnaden i dess helhet bör

förses med värmeledning inklusive varmvattencistern. Likaså torde såsom

byggnadsstyrelsen påpekat de upptagna kostnaderna för omändringsarbetena

vara knappt beräknade. Enligt under hand hos byggnadsstyrelsen inhämtade

upplysningar torde en uppräkning av de i utredningen uppskattade

kostnaderna böra ske med omkring femton procent.

Med hänsyn till lämnade uppgifter om skördarnas normala storlek vid

försöksgården har jag tidigare angivit, att en utökning av besättningen med

tio kor för närvarande synes lämplig. Jag förordar, att ett belopp av 3,000

kronor anvisas för nästkommande budgetår för att sätta svenska mosskulturföreningen

i stånd att utan dröjsmål ombesörja berörda utökning. Jag

förutsätter givetvis, att dessa djur vid försöksgårdens övertagande av staten

från och med 1939 utan ersättning övergå i statens ägo i likhet med andra

inventarier enligt de för gårdens övertagande fastställda grunderna.

Enligt vad jag nu anfört bör alltså såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen

för budgetåret 1937/1938 anvisas medel till omändringsarbeten

m. m. vid Gisselås försöksgård, avseende följande ändamål, nämligen anordnande

av värmeledning i huvudbyggnaden 4,000 kronor, ombyggnad av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

113

huvudbyggnaden tillhörande jordkällare 500 kronor, ändringsarbeten i ekonomibyggnaden

5,750 kronor, omläggning av elektriska ledningar i ekonomibyggnaden

3,200 kronor, iordningställande av arbetarbostadsbyggnaden 1,450

kronor samt inköp av 10 kor 3,000 kronor eller tillhopa sålunda (4,000 +

500 + 5,750 + 3,200 + 1,450 + 3,000 —) 17,900 kronor. Detta belopp torde

anvisas å ett särskilt reservationsanslag.

Jag förutsätter, att ifrågavarande åtgärder och inköp vidtagas i samförstånd

med lantbrukshögskolans styrelse, under vilken försöksgården efter nyorganisationens

genomförande kommer att sortera.

b. Alträsks försöksgård.

Såsom utredningsmannen erinrar, anhöll styrelsen för kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå i en den 3 september 1935 till jordbruksdepartementet

inkommen framställning om statsanslag å 7 0,000 kronor till

uppförande av ny ekonomibyggnad och ny förman sbostad

vid Alträsks försöksgård samt till inköp av

maskinell utrustning och nötkreatur för försöksgården. Utredningsmannen

anför, att kostnaderna beräknades till 45,000 kronor för

ekonomibyggnaden, till 20,000 kronor för nybyggnaden av bostadshus åt

förmannen, till 1,000 kronor för reparation av befintlig förmansbostad, till

2,000 kronor för maskinell utrustning och till 2,000 kronor för utökning av

kreatursbesättningen. Vid framställningen hade fogats byggnadsritningar

samt arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning, utförda av arkitekten R.

Höök, Luleå.

Såsom motiv till framställningen anförde anstaltsstyrelsen i huvudsak följande:
Byggnaderna,

som från början varit avsedda för ett helt annat ändamål,

visade sig redan tidigt otillräckliga och föga lämpade till de krav, som måste

ställas på en försöksgårds lokaler.

Såväl ladugård som boningshus vore uppförda helt av trä på dålig grund.

Cementgolv saknades i ladugård och gödselstad. I ladugården funnes plats

för 6 kor och 1 häst. Vid egendomen skulle kunna hållas ett avsevärt större

antal kor, vilket ur driftekonomisk synpunkt visserligen icke vore oundgängligen

nödvändigt men dock säkerligen fördelaktigt, enär kreatursgödsel

i måttlig mängd även för myrmarkernas vidkommande visat sig ha betydelse

för jordens bördighet. Ett annat och starkare skäl för en ökning av kreatursbesättningen

vore emellertid, att försöksverksamheten varit direkt lidande

av den nu rådande nödtvungna inskränkningen i djurantalet. Gårdens försöksplan

upptoge nämligen som en huvudpunkt genomförande av betesförsök,

vilka fordrade tämligen stora arealer och större antal kreatur för att säkra

slutsatser skulle kunna dragas. Vid gården funnes för närvarande 2 hästar,

av vilka en bereus en provisorisk plats i ett rotfruktsrum. För jordbruksdriften

krävdes under sommaren minst 3 hästar, vilka sålunda icke kunde nöjaktigt

inhysas. Speciella lokaliteter för försöksverksamheten saknades helt.

Bostadshuset inrymde å nedre botten lägenhet örn 1 rum och kök för förmannen

samt å vinden 1 rum för lantbrukselever och 1 gästrum. Vid gården

vore under sommarhalvåret 3—4 elever anställda, för vilka kosthållet ålagts

förmannen. Härav framginge, att utrymmet för såväl förman som elever vore

Bihang till riksdagens protokoll 19.17. 1 sami. Nr 249. 8

Utrednings
mannen.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

alldeles otillräckligt och att de hygieniska förhållandena måste bliva allt annat

än tillfredsställande. Under den brådaste slåttertiden måste tillfällig arbetskraft

anställas. På grund av något förbättrade arbetsförhållanden i orten

hade det de senaste åren visat sig svårt att erhålla denna från de närliggande

kolonaten. Då gården helt saknade inkvarteringsmöjligheter, hade det även

varit stora svårigheter att anställa nödig arbetskraft från avlägsnare trakter.

Byggnadsgrunden vore av olämplig beskaffenhet. Genom sättningar och

förskjutningar hade husens väggar och tak råkat i dåligt skick och bostaden

måste i sitt nuvarande tillstånd med å orten rådande stränga vintrar

betecknas som direkt hälsovådlig, varför gårdens byggnadsfråga knappast

torde tåla vidare uppskov. För att åter sätta åbyggnaderna i fullgott stånd

skulle erfordras synnerligen genomgripande och dyrbara reparationer, vartill

bomme, att den dåliga grunden och de otillräckliga utrymmena fortfarande

skulle kvarstå som hämmande för gårdens utveckling.

Anstaltens styrelse hade länge övervägt möjligheterna att åstadkomma en

förbättring i anförda förhållanden men varit tvingad att uppskjuta sina åtgärder,

då lämplig byggnadsplats saknades.

Anstaltsstyrelsen redogör härefter för huru lämplig byggnadsplats för såväl

bostadshus som ekonomibyggnad erhållits genom inköp av förut berörda

lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10 och anför beträffande

föreslagna byggnaders anordning i huvudsak följande.

Bostadshusets utrymmen hade beräknats i överensstämmelse med motsvarande

vid anstaltens försöksgård i Norra Sunderbyn. Nuvarande förmansbostad

skulle efter en del mindre reparationer användas såsom bostad åt lantbrukselever

och extra arbetskraft under sommaren.

Vid uppgörande av förslaget till ny ekonomibyggnad hade de erfarenheter,

som vunnits vid Sunderby försöksgård, beaktats i största möjliga utsträckning.

Byggnaden borde uppföras av tegel under tak av icopalpapp. Utrymme

hade beräknats för stall med plats för 3 hästar och för ladugård med plats

för 16 kor jämte ungdjur. Detta kreatursantal hade styrelsen ansett lämpligast,

då man därmed hade möjlighet att genomföra planerade försök och därtill

även i fortsättningen kunde försälja överbliven skörd med god ekonomi.

Beträffande kreatursbesättningens utökning vågade styrelsen föreslå, att

denna finge ske genom inköp av 6 stycken prima mjölkkor till ett pris av i

medeltal 300 kronor och 2 stycken ungdjur till ett pris av i medeltal 100 kronor

eller tillhopa 2,000 kronor.

För att på effektivaste och mest ekonomiska sätt sköta en besättning av

denna storlek torde mjölkningsmaskiner vara ofrånkomliga. Ett komplett

aggregat beräknades draga en kostnad av 750 kronor.

Till ekonomibyggnadens maskinella utrustning hade förutom mjölkningsmaskiner

upptagits ett mindre tröskverk jämte elektrisk motor, vilket för närvarande

helt saknades vid gården. Då genom det senaste markförvärvet gården

kommit i besittning av ett område god fastmarksjord, komme i framtiden

betydande vallfröodlingar att anläggas, varjämte under den gångna sommaren

vissa större fröodlingsförsök blivit utlagda, vilka krävde en synnerligen

omsorgsfull behandling särskilt vid tröskningen. En dylik speciell omvårdnad

kunde omöjligt påräknas vid tröskningens bortarrendering till utomstående,

varför inköp av ett eget tröskverk vore oundgängligen nödvändigt.

Såsom mest lämpligt för gårdens behov vore ett mindre tröskverk av den

för försöksändamål speciellt konstruerade typ, som för närvarande funnes i

bruk vid statens försöksgård Offer och en del av Sveriges utsädesförenings

filialer. Kostnaden härför belöpte sig på cirka 1,000 kronor. Härtill ford
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

115

rades en elektrisk motor, vilken även kunde tagas i bruk vid vedkapning,

utsädets rensning, rivning av torvströ m. m. Priset för en dylik uppginge till

omkring 250 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i avgivet yttrande över ansökningen anfört, att förslaget

till ekonomibyggnad behövde genomgå en fullständig omarbetning.

Mot förslaget till bostadshus framställdes blott en mindre erinran. Mot den

totala kostnadsberäkningen förelåge ej anmärkning.

Lantbruksstyrelsen, som jämväl yttrat sig över framställningen, fann del

klart, att ett ordnande av bebyggelsen vid Alträsk vöre av behovet påkallat.

Styrelsen anförde vidare:

Försöksgården hade tillkommit etappvis och befintliga byggnader vöre ingalunda

tillfyllest för försöksgårdens drift. Huruvida en nybyggnad av den

omfattning och för den kostnad, som av anstaltens styrelse nu ifrågasattes,

vöre av behovet påkallad, syntes styrelsen dock tveksamt. Lantbruksstyrelsen

funne sig emellertid icke nu böra taga slutgiltig ställning härtill eller till formen

för eventuellt statligt stöd för ändamålet.

Frågan angående den statligt bedrivna och statligt understödda försöksverksamhetens

ordnande vore föremål för utredning. Det syntes lantbruksstyrelsen,

som om ett ställningstagande till föreliggande fråga i viss mån kunde

innebära ett föregripande av resultatet av sagda utredning, som örn möjligt

borde undvikas.

Utredningsmannen erinrar, att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i propositionen nr 167 till 1936 års riksdag uttalat, att frågan örn anvisande

av medel till omförmälda byggnader m. m. för försöksgården borde upptagas

först i samband med eventuellt avtal om försöksgårdens förvärvande av staten.

Utredningsmannen anför vidare:

Vid den besiktning av Alträsks försöksgård, som verkställts av utredningsmannen

med förut angivna sakkunniga biträden, hade klart framstått behovet

av nya personal- och ekonomibyggnader. Det vore emellertid enligt utredningsmannens

mening icke lämpligt att utan trängande skäl verkställa

nybyggnader i den av anstaltsstyrelsen föreslagna omfattningen, innan den

nya ledningen för försöksgården varit i tillfälle att närmare taga kännedom

örn försöksgårdens behov såväl ur vanlig driftsynpunkt som med hänsyn

till försöksverksamhetens speciella fordringar. Ekonomibyggnaden vore såsom

framginge av tidigare lämnad beskrivning i mindre gott stånd, men den

kunde enligt anlitade sakkunnigas utsago utan risk för djur eller materiel användas

i befintligt skick ännu ett antal år. Den blivande statliga försöksledningen

torde utan tvivel låta sig angeläget vara att utan uppskov framkomma

med det byggnadsförslag i berörda hänseende, som efter ingående behovsprövning

kunde befinnas lämpligt.

Svårare olägenhet medförde ett uppskov med uppförande av nytt bostadshus,

ej minst med hänsyn till de otillräckliga utrymmena i det nuvarande.

Utredningsmannen ansåge det likväl icke försvarligt att föreslå nybyggnad

för bostadsändamål, innan försöksgårdens nya ledning haft tillfälle till omsorgsfull

prövning av det bostadsbehov m. m., som föranleddes av viss driftplan.

Det vore emellertid helt naturligt av stor vikt, att den befintliga byggnaden

försattes i sådant skick, att inneboendes hälsa ej äventyrades. Ett särskilt

förslag till reparation av byggnaden hade utarbetats av agronomen Zingmark

med biträde av byggmästaren E. Karlsson, Umeå. Detta förslag, som

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

bilades utredningen, hade kostnadsberäknats till 750 kronor. Utredningsmannen

hemställde, att nämnda belopp måtte för det angivna ändamålet anvisas

av statsmedel.

Yttranden. 1 de avgivna yttrandena har erinran i anledning av utredningsmannens förslag

beträffande förevarande spörsmål ej framställts i vidare mån, än att

byggnadsstyrelsen funnit beräkningen av kostnader för föreslagen reparation

knapp.

Departements- Det torde icke vara lämpligt att, kort innan Alträsks försöksgård övertages

chefen. av staten och därmed underställes ny ledning, vidtaga större ombyggnadsarbeten

och andra mera kostsamma åtgärder för gården, innan den nya ledningen

erhållit tillfälle pröva gårdens behov. Den av utredningsmannen föreslagna

reparationen av bostadshuset vid försöksgården synes emellertid utan dröjsmål

böra komma till utförande. I likhet med byggnadsstyrelsen finner jag

den beräknade kostnaden för reparation knapp och förordar, i analogi med

vad jag tidigare föreslagit beträffande omändringsarbeten vid Gisselås försöksgård,

att kostnaden enligt utredningsmannens förslag uppräknas med omkring

femton procent.

I överensstämmelse härmed föreslår jag, att till reparation av bostadshuset

för budgetåret 1937/1938 ställes till kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå

förfogande ett belopp av 900 kronor.

6. Befattningshavare vid den statliga anstalten för jordbruksförsök.

1931 års Såsom medelpunkt för den statliga försöksverksamheten hade 1931 års utUtr^ngS

redningsmän föreslagit upprättande av en statens lantbruksförsöksanstalt under

särskild styrelse, sorterande direkt under Kungl. Majit. Denna anstalt

tänktes skola innehålla tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning,

en jordbruksavdelning och en husdjursavdelning. Beträffande

jordbr uksavdelningen förutsattes, att denna skulle i stort

sett arbeta med samma uppgifter, som vore tilldelade centralanstaltens jordbruksavdelning.

Därjämte betonades, att avdelningen borde inom sig rymma

full kompetens för upptagande av torvjords- och vallproblem. I utredningsmännens

betänkande anfördes härom, bland annat, följande.

För genomförandet av den föreslagna jordbruksavdelningens organisation

hade utredningsmännen diskuterat, huruvida det vore lämpligast att anställa

endast ett visst antal specialister för de olika huvuduppgifterna eller huruvida

avdelningen borde uppdelas på olika underavdelningar, var och en företrädd

av en försöksledare. Även örn den förra organisationsformen förefölle

vara den smidigaste, särskilt med tanke på att de olika underavdelningarnas

verksamhetsområden alltid i viss mån grepe in i varandra, funne utredningsmännen

det dock lämpligast att välja den senare. Utredningsmännen

ansåge nämligen, att alla behöriga intressen bäst tillgodosåges, om avdelningen

på ett rationellt sätt uppdelades på underavdelningar, och särskilt ville

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

117

utredningsmännen framhålla, att man därigenom torde få de bästa garantier

för att de speciella uppgifter, som förut åvilat mosskulturföreningen och betes-

och vallföreningen, alltjämt komrne att bliva tillgodosedda. Vid förslag

om benämning på respektive underavdelningar hade utredningsmännen eftersträvat,

att orden »mosskultur» och »betes- och vall-» bleve bevarade, då allmänheten

sedan decennier varit van att vända sig till institutioner med dessa

namn. För att åstadkomma en så rationell indelning som möjligt i underavdelningar

föresloge utredningsmännen, att två företrädde jordbrukslärans

område, varvid den ena inriktades på agrikulturfysikalisk och den andra på

agrikulturkemisk försöksverksamhet, samt att två underavdelningar gjordes

växtodlingsbetonade, den ena omfattande allmän växtodling och ogräsbekämpning

och den andra betes- och vallodling.

Enligt denna indelning hade utredningsmännen föreslagit inrättande av

underavdelningar för kulturteknik och mosskultur, för gödsling

och kalkning, för allmän växtodling och ogräsbekämpning

samt för betes- och vallodling.

Underavdelningen för kulturteknik och mosskultur skulle arbeta med försöksproblem,

huvudsakligen fallande inom agrikulturfysikens område. Underavdelningen

skulle alltså specialisera sig på jordartskännedom, agronomisk

hydroteknik och jordbearbetning. Vidare skulle ifrågavarande underavdelning

även med full kompetens kunna behärska torvjordsproblemen, i

den mån de anginge jordfysikaliska förhållanden, och skulle den alltså i detta

avseende utgöra en fortsättning av mosskulturföreningens verksamhet. Till

underavdelningens uppgifter hörde vidare att handhava den jordartsklassificering

och det torvbotaniska analysarbete, som krävdes för försöksverksamheten.

Underavdelningen för gödsling och kalkning skulle hava till uppgift att

arbeta med försöksfrågor rörande stall- och konstgödsling samt kalkning.

Till denna underavdelning hörde jämväl frågor om tillämpandet av kemiska

metoder för bestämmande av jordens gödslingsbehov. Även markreaktionsproblemen

vöre att hänföra till dess verksamhetsområde. Från underavdelningen

skulle vidare den lokala gödslingsförsöksverksamheten ledas och kontrolleras.

I detta samband borde påpekas, att underavdelningen skulle, när

så önskades, vara hushållningssällskapen behjälplig vid bearbetning av resultaten

från de lokala gödslingsförsöken samt ombesörja dessa resultats ändamålsenliga

sammanställning.

Underavdelningen för allmän växtodling och ogräsbekämpning skulle arbeta

med sortförsök, växtföljdsproblem samt försöksfrågor av metodisk art

t. ex. såtids- och såmängdsförsök. En betydande uppgift hade denna underavdelning

även i fråga om försök och undersökningar rörande ogräsbekämpning.

Från underavdelningen skulle vidare hela den lokala sortförsöksverksamheten

övervakas och kontrolleras, och densamma skulle därvid i föreliggande

avseende tjänstgöra såsom en förmedlande länk mellan landets olika

försöksdistrikt.

Underavdelningen för betes- och vallodling avsåge att vara en fortsättning

av svenska betes- och vallföreningens försöksverksamhet. I överensstämmelse

härmed bleve dess arbetsuppgifter att syssla med försök rörande val

av vallväxter, vallfröblandningar, vallanläggning, vanskötsel och vallfröodling.

Till underavdelningen borde också höra att leda och övervaka det botaniska

analysarbete, som försöksverksamheten krävde. Denna underavdelnings

försöksarbete, särskilt i betesfrågor, skulle bedrivas i intimt samarbete

med försöksanstaltens husdjursavdelning. — Det borde framhållas, att det

vore av stor vikt, atl denna underavdelning organiserade en ordnad försöks
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249-

verksamhet för fastställande av odlingsvärdet utav de olika vallväxtsorter

och -stammar, som alltjämt tillfördes praktiken.

En synnerligen viktig uppgift för samtliga underavdelningar skulle vara

att hålla intim kontakt med de forskningsarbeten, som utfördes vid lantbrukshögskolan

och andra lantbruksvetenskapliga anstalter såväl i Sverige

sorn i utlandet, så att alla nya forsknings- och försöksresultat på jordbruksområdet

snarast kunde prövas inom landets försöksverksamhet och, i den

män det visade sig lämpligt, vinna tillämpning i jordbruket. Vidare borde

varje underavdelning inom sin verksamhetsgren i samråd med försöksanstaltens

försöksmatematiker ägna försökstekniska frågor vederbörlig uppmärksamhet.

I förslag till lönestat för den av 1931 års utredningsmän planlagda lantbruksförsöksanstalten

hade beträffande däri ingående jordbruksavdelning avsetts,

att de ordinarie befattningshavarna å avdelningen skulle utgöras av 1

föreståndare (B 30), 3 förste försöksledare (B 28), 2 andre försöksledare

(B 24), av vilka en för lokala gödslingsförsök och en för ogräsbekämpning,

4 förste assistenter (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 4). Lönebeloppen för nu

nämnda befattningshavare hade angivits till sammanlagt 86,796 kronor och

beräknats för dyrortsgrupp D enligt näst högsta lönekiassen i respektive lönegrader.

Såsom befattningshavare inom den av utredningsmännen föreslagna

förut omförmälda administrations- och upplysningsavdelningen hade, bland

andra, beräknats en försöksmatematiker (B 26) samt för den avsedda lantbruksförsöksanstalten

gemensamma vaktmästare.

Utredningsmännen hade vidare anfört, att behov därutöver förelåge av dels

året om anställda extra assistenter, dels mera tillfällig arbetskraft. Då behovet

av extra arbetskrafter liksom avlöningarnas storlek kunde växla, hade

utredningsmännen föreslagit, att bestämt antal extra befattningshavare med

fastställda arvoden ej måtte angivas i lönestaten, utan att i stället ett belopp

för ändamålet borde uppföras bland omkostnaderna. Enligt förslaget

till omkostnadsstat för lantbruksförsöksanstalten hade utredningsmännen

beräknat kostnaderna för extra arbetskraft å den av dem föreslagna jordbruksavdelningen

till 20,000 kronor. De hade anfört, att kostnaderna för

extra arbetskraft å avdelningen för jordbruksförsök vid centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet utgjorde omkring 22,000 kronor, men

ansett, att, då den i föreslagna lantbruksförsöksanstalten ingående jordbruksavdelningen

enligt planen skulle komma att förfoga över flera ordinarie befattningshavare

än förut, beloppet 20,000 kronor finge anses bliva tillräckligt

för avdelningens behov av extra arbetskrafter.

1935 Ars 1935 års utredningsman, vilken, på sätt förut nämnts, förutsatt, att den

UtImå™gS'' av sv€nska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen bedrivna

försöksverksamheten skulle bibehållas hos dessa föreningar, har med

hänvisning härtill anfört, att personalbehovet för den av honom föreslagna

institutionen för jordbruksförsök bleve mindre än det av 1931 års utredningsmän

ifrågasatta. Han anför vidare:

Enligt utredningsmannens mening borde följande ordinarie befattningshavare

finnas anställda vid institutionen, nämligen 1 föreståndare (B 30) i professors

ställning, 2 förste försöksledare (B 26), 1 andre försöksledare (B 24),

4 assistenter (B 21), 1 kassör (B 11), 1 förste expeditionsvakt (B 7) samt 3

skriv- och räknebiträden (B 4). Den härför erforderliga anslagssumman utgjorde

i runt tal 80,000 kronor.

För icke-ordinarie befattningshavare, vilka till stor del ansetts bliva syssel
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

satta med de lokala försöken, hade av utredningsmannen beräknats ett belopp

av 15,000 kronor.

I tidigare sammanhang hade angivits den verksamhet, som enligt utredningsmannens

förslag borde åvila föreståndaren och de tva förste försöksledarna.

Beträffande övriga nu nämnda befattningshavares uppgifter föresloge

utredningsmannen, att den andra försöksledaren borde handhava

arbetena med de lokala gödslingsförsöken. Av de fyra ordinarie assistenterna

borde, under tillsyn av föreståndaren eller av en förste försöksledare, en syssla

huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna

ansåges böra biträda med övriga förekommande försöksarbeten inom institutionen.

_ ..

Kassören borde syssla med institutionens räkenskaper m. fl. kontorsgöromål

samt handhava sammanställning av räkenskaperna för försöksgårdarna.

Det förutsattes såsom självfallet, att nuvarande innehavare av ordinarie

befattningar å centralanstaltens jordbruksavdelning utan vidare överginge

till motsvarande befattningar å jordbruksförsöksinstitutionen.

Utredningsmannen uppskattade jordbruksförsöksinstitutionens totala lönekostnader

till i runt tal 95,000 kronor samt uttalade, att detta belopp, som

med ungefär 35,000 kronor beräknats överstiga motsvarande lönebelopp vid

centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning,

i sin helhet borde utgå av statsmedel.

I propositionen nr 167 till 1936 års riksdag förordade dåvarande chefen för Propositionen

jordbruksdepartementet, att såsom centralorgan för försöksverksamheten nr 167/1836.

skulle vid lantbrukshögskolan inrättas två särskilda institutioner, underställda

högskolans styrelse men med avgränsade uppgifter, den ena för jordbruksförsök,

»anstalten för jordbruksförsök», den andra för husdjursförsök »anstalten

för husdjursförsök». Departementschefen anförde beträffande försöksinstitutionernas

administration m. m., bland annat,

följande.

Genom försöksinstitutionernas inlemmande i lantbrukshögskolans organisation

behövde frågor ej uppkomma örn särskild chef för dessa institutioner.

Liksom cheferna för högskolans undervisningsinstitutioner stöde under gemensam

ledning av högskolans rektor, bleve detta fallet jämväl med cheferna

för försöksinstitutionerna. Ej heller torde behov uppstå av särskild administrations-

och upplysningsavdelning för försöksverksamheten, då genom

en samverkan mellan högskolans centrala ledning och fackavdelningarna de

uppgifter torde kunna i erforderlig utsträckning bestridas, vilka avsetts skola

åvila sådan avdelning.

Vissa nu omnämnda för båda försöksinstitutionerna gemensamma behov,

såsom av driftlaboratorium, bibliotek och kameral förvaltning, borde tillgodoses

i gemenskap med lantbrukshögskolan. Det torde vara naturligt, att för

tryggande av den föreslagna samorganisationen förstärkta resurser tillfördes

högskolan.

Beträffande huvudlinjerna för organisationen av institutionen

för jordbruksförsök anförde departementschefen i huvudsak följande.

De försöksuppgifter, som skulle åvila institutionen för jordbruksförsök,

syntes i huvudsak böra överensstämma med dem, som 1931 ars utredningsmän

ansett böra tillkomma jordbruksavdelningen i den av dem föreslagna

statens lantbruksförsöksanstalt. Då, såsom även utredningsmännen fram
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

hållit, de olika grenarna av ifrågavarande försöksverksamhet alltid i viss

mån sträckte sig ut över sina egentliga områden, torde det enligt departementschefens

mening vara lämpligast att ej avgränsa olika slag av jordbruksförsök

inom underavdelningar, på sätt utredningsmännen föreslagit. De arbetskrafter,

som ställdes till förfogande å försöksinstitutionen, borde med

större frihet kunna användas för olika försöksuppgifter allt efter behov och

personliga förutsättningar. Det vöre uppenbart, att avdelningens ledande befattningshavare

skulle utses med hänsyn till deras skicklighet att handhava

vissa bestämda huvuduppgifter inom institutionen, men organisationen borde

ej utgöra hinder för en rationell användning av arbetskrafter, som till

äventyrs vore skickade att lösa uppgifter inom skilda specialområden.

Såsom departementschefen anförde, motsvarades i organisatoriskt avseende

den av honom föreslagna institutionen för jordbruksförsök ej fullt varken av

1931 års utredningsmäns eller 1935 års utredningsmans plan. Härigenom

uppstode givetvis andra personalbehov för institutionen än de av nämnda

utredningsmän angivna. Departementschefen anförde härutinnan:

1931 års utredningsmäns förslag förutsatte en i särskild lantbruksförsöksanstalt

ingående jordbruksavdelning, vilken i sin tur uppdelades på tre olika

underavdelningar med avgränsade uppgifter, varje underavdelning med sin

föreståndare, under det att departementschefen räknade med allenast en föreståndare,

nämligen för institutionen i dess helhet. Vidare skulle enligt nämnda

utredningsmäns förslag inrättas en med fackavdelningarna sidoställd administrations-

och upplysningsavdelning, däri vissa för lantbruksförsöksanstalten

och sålunda även för dess fackavdelningar gemensamma befattningshavare

tänktes ingå. Detta förslag biträddes ej. Enligt 1935 års utredningsmans

förslag hade inom försöksinstitutionen arbetskrafter ej beräknats för

den av vissa föreningar bedrivna försöksverksamheten, enär denna enligt hans

mening fortfarande borde åvila föreningarna. Det av departementschefen

förordade förslaget förutsatte åter, att föreningarnas försöksuppgifter handhades

av den statliga försöksverksamhetens organ. I följd av dessa skiljaktigheter

i fråga örn planläggning och organisation av försöksverksamheten

kunde de olika utredningsmännens beräkningar icke utan vidare läggas till

grund vid bestämmandet av personalbehovet för den föreslagna institutionen

för jordbruksförsök.

Vid den prövning av nämnda behov, som måste ske med hänsyn till institutionens

uppgifter enligt de huvudlinjer, som förut angivits, torde det stå

klart, att institutionens föreståndare skulle innehava lika hög kompetens inom

sitt område och följaktligen samma ställning som lantbrukshögskolans

nuvarande professorer. Ilan borde alltså hänföras till lönegraden B 30. Då

Ultuna tillhörde ortsgrupp F, beräknades föreståndarens lön, efter minskning

med fastställt pensionsavdrag, till 11,280 kronor, vilket belopp avrundades

till 11,300 kronor. Till institutionen borde överflyttas såsom dess förste

föreståndare den nuvarande föreståndaren för jordbruksavdelningen vid centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken där innehade

motsvarande ställning som den nyss angivna. 1931 års utredningsmän hade

föreslagit, att föreståndarna för omnämnda 3 underavdelningar av jordbruksavdelningen

skulle hänföras till lönegraden B 28 och benämnas förste

försöksledare. Å andra sidan hade 1935 års utredningsman med sin uppfattning

om jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter föreslagit inrättande där

av allenast 2 befattningar som förste försöksledare. Dessa hade i hans förslag

placerats i lönegraden B 26. Efter departementschefens mening torde

erforderlig specialisering för jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter en
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

121

ligt det av honom förordade förslaget kunna vinnas genom anställande vid

densamma av, förutom föreståndaren, 3 befattningshavare med kompetens

jämförlig nied laborators vid lajntbrukshögskolan. Dessa borde, i likhet med

vad nu gällde beträffande nämnda laborator samt Överassistent vid centralanstaltens

jordbruksavdelning och i enlighet med 1935 års utredningsmans

förslag, hänföras till lönegraden B 26 för ordinarie befattningshavare. De

kunde lämpligen benämnas slatsagronomer. Enligt den för Ultuna gällande

ortsgruppen och efter minskning med pensionsavdrag beräknades avlöningen

för varje befattning till 9,450 kronor och summan av avlöningarna för de tre

föreslagna statsagronombefattningarna till 28,350 kronor. Det finge ankomma

på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser om de uppgifter,

som skulle åvila innehavare av olika statsagronombefattningar samt om formen

för deras anställande m. m.

I 1931 års utredningsmäns betänkande hade räknats med 2 andre försöksledare,

och 1935 års utredningsman bade upptagit 1 andre försöksledare å

jordbruksavdelningen respektive jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt båda

förslagen skulle dessa tjänstemän placeras i lönegraden B 24. 1935 års ut
redningsman

bade angivit, att andre försöksledaren borde handhava arbetena

med de lokala gödslingsförsöken. Då departementschefen delade statskontorets

och lönenämndens mening örn behovet att iakttaga stor försiktighet vid

nyinrättandet av ordinarie tjänster, kunde han icke då tillstyrka inrättande

av föreslagna befattningar. Den av 1935 års utredningsman angivna uppgiften

borde kunna under föreståndarens överinseende handhavas av en förste

assistent i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Nämnda

uppgift hade på motsvarande sätt under en följd av år handhafts vid centralanstaltens

jordbruksavdelning av en assistent mot ett arvode av 6,300 kronor.

Denne assistent torde böra beredas tillfälle att överflyttas till jordbruksförsöksinstitutionen.

Med hänsyn till bland annat längden av den nuvarande

befattningshavarens tjänstetid torde han få omedelbart placeras i högsta löneklassen

av förevarande lönegrad. Utöver grundavlöningen, 5,298 kronor, torde

alltså böra beräknas avlöningsförhöjning med visst belopp, förslagsvis 1,500

kronor.

Av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman bade föreslagits

anvisande av medel för 4 ordinarie assistentbefattningar i lönegraden

B 21. Enligt 1935 års utredningsmans förslag skulle en av dessa assistenter

syssla huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna

bade ansetts böra biträda med andra förekommande försöksarbeten

å institutionen. Det finge i detta sammanhang erinras, att 1931 års utredningsmän

föreslagit inrättande av en ordinarie befattning i lönegraden

B 26 för en försöksmatematiker. Liksom departementschefen ej ansett sig''

kunna förorda inrättande av ordinarie befattning för den tjänsteman, som

föreslagits att handhava de lokala gödslingsförsöken, kunde lian ej heller förorda

ordinarie anställning av annan assistent vid jordbruksförsöksinstitutionen.

Enligt bans mening borde jämväl den förste assistent, som torde erfordras

för biträde vid försöksmatematiska uppgifter, hänföras lill 21 :a lönegraden

för extra ordinarie befattningshavare. I samina lönegrad borde placeras

sådan förste assistent, som torde hava att under föreståndarens överinseende

svara för bland annat lokala sort- och ogräsförsök. För avlönande av tre förste

assistenter skulle sålunda, förutom det för avlöningsförhöjning åt en assistent

förslagsvis angivna beloppet 1,500 kronor, beräknas 15,894 kronor, vilket belopp

avrundades till 15,900 kronor.

Med hänsyn, bland annat, till den utvidgning i jordbruksförsöksinstitutionens

verksamhet, som i jämförelse med 1935 år utredningsmans förslag av

departementschefen förordats, bleve det nödigt att anvisa ett avsevärt be
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

lopp till avlöning åt andra assistenter än de förut nämnda förste assistenterna.

Departementschefen tillstyrkte, att medel beräknades för 7 assistenter

med en genomsnittlig avlöning av 3,600 kronor. Sammanlagt skulle sålunda

för dessa assistenters avlöning krävas ett belopp av 25,200 kronor om året.

Härutöver ansåges erfordras för tillfälliga biträden, huvudsakligen vid bearbetning

av lokala försök, ett årsbelopp av 20,000 kronor.

Någon kassör, såsom av 1935 års utredningsman föreslagits, torde ej erfordras,

då egen kassarörelse för jordbruksförsöksinstitutionen ej förutsattes.

Däremot finge den vidlyftiga korrespondens, som försöksarbetet å denna institution

otvivelaktigt medförde, böra så långt som möjligt besörjas av lägre

kvalificerad personal än den, som erfordrades för själva försöksarbetet och

försökens tolkning. För sådan korrespondens syntes i allmänhet ej kunna

beräknas, att skriv- och kontorsbiträden kunde användas. Därför föresloges,

att med samma lönegrad som den föreslagna kassörsbefattningen (B 11) inrättades

en ordinarie kansliskrivarbefattning. Arsavlöningen för innehavare

av sådan befattning beräknades, under förutsättning att befattningshavaren

vore kvinna, till 3,876 kronor, vilket belopp avrundades till 3,900 kronor.

Mot 1935 års utredningsmans beräkning av 3 ordinarie skriv- och räknebiträden

i lönegraden B 4 gjordes icke annan invändning, än att dessa befattningshavare

borde, såsom lönenämnden påpekat, benämnas kontorsbiträden.

För var och en av dessa torde beräknas avlöning efter 2,685 kronor örn året

eller sålunda ett sammanlagt belopp av 8,055 kronor, vilket kunde avrundas

nedåt till 8,050 kronor.

Å centralanstaltens jordbruksavdelning funnes anställd en vaktmästare i

lönegraden B 7. Motsvarande befattning, till vilken den nuvarande vaktmästaren

vid avdelningen torde böra överföras, borde avses jämväl för jordbruksinstitutionen.

Arsavlöningen beräknades till 3,303 kronor eller i runt tal 3,300

kronor.

Departementschefen erinrade, att han tidigare förordat, att areal av Ultuna

egendom ställdes till förfogande för jordbruksförsöksinstitutionens försöksverksamhet,

och därvid förutsatt, att egendomens förvaltning tillhandahölle, bland

annat, arbetskraft för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig

skötsel, som kunde ifrågakomma. För fältförsökens speciella skötsel

borde däremot beräknas särskild arbetskraft vid jordbruksförsöksinstitutionen.

I propositionen föresloges, att för den närmaste ledningen av arbetet

med fältförsöken enligt givna anvisningar inrättades en befattning som fältassistent

med årsarvode av 3,600 kronor. Härutöver borde för specialarbeten

å fältet beräknas anslag för tillfälliga arbetskrafter med förslagsvis 6,000

kronor om året.

En sammanfattning av det anförda utvisade, att enligt departementschefens

förslag årsavlöningarna vid jordbruksförsöksinstitutionen borde beräknas för

ordinarie befattningshavare till (11,300 + 28,350 + 3,900 +

8,050 + 3,300 = ) 54,900 kronor, för extra ordinarie befattningshavare

till (15,900 + 1,500 =) 17,400 kronor, för assistenter till

(25,200 + 3,600 =) 28,800 samt för tillfälliga arbetskrafter till

(20,000 + 6,000 =) 26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (54,900 + 17,400

+ 28,800 + 26,000 =) 127,100 kronor.

Motioner till I motionerna 1:366 och II: 702 till 1936 års riksdag gjordes gällande, att

riksdag"8 Kungl- Maj:ts förslag till personalstat för institutionen för jordbruksförsök

innebure en minskning av antalet kvalificerade tjänstemän inom jordbruks
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

123

försöksverksamheten i jämförelse med dem, som då arbetade inom de båda

föreningarna och vid centralanstaltens jordbruksavdelning. Motionärerna,

vilka såsom i det föregående angivits huvudsakligen åsyftade sådan ändring

av propositionen, att svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och

vallföreningen finge även i fortsättningen med anslag av statsmedel utöva försöksverksamhet,

anförde angående institutionens personaluppsättning i huvudsak

följande.

Av föreningarnas nuvarande tjänstemän kunde en föreståndare, samtliga

fem konsulenter och kulturingenjörer samt en botanisk och en kemisk laborator

tänkas kvarstanna vid en sammanslagen propagandaförening. Av deras

mera kvalificerade personal återstode då en föreståndre, mosskulturföreningens

botanist och torvgeolog och dess assistent vid vegetationsgården samt betes-

och vallföreningens försöksledare, alltså tillsammans fyra personer. Vid

centralanstaltens jordbruksavdelning funnes f. n. en föreståndare, en Överassistent

samt tre stadigvarande, kvalificerade assistenter, alltså tillsammans

fem personer. Mot dessa nio kvalificerade arbetskrafter (samtliga med minst

agronomexamen eller likvärdig utbildning) sattes i Kungl. Maj:ts förslag en

föreståndare, tre statsagronomer och tre förste assistenter, alltså sammanlagt

sju personer. I övrigt räknades endast med assistenter å 3,600 kronor, för vilken

lön ingen kvalificerad stadigvarande arbetskraft kunde erhållas.

Förslaget innebure alltså icke något utbyggande av den nuvarande försöksverksamheten,

utan snarast tvärtom en viss inskränkning.

Motionerna 1:367 och 11:701 innefatta yrkande, att angivna av departementschefen

föreslagna tre befattningar för förste assistenter i 21 :a lönegraden

för extra ordinarie befattningshavare skulle ombildas till ordinarie

befattningar med löneställningen B 24. Motionärerna anföra vidare:

Härigenom hade avsetts att för handhavandet av de lokala gödslings- och

växtodlingsförsöken kunna påräkna befattningshavare, lämpade alt mera

självständigt utöva den direkta ledningen av nämnda till omfattningen alltmer

växande försöksverksamhet. Motionärerna hade för dessa befattningshavare

föreslagit benämningen »inspektörer för den lokala försöksverksamheten».

Såsom motiv till förändrad löneställning för den befattningshavare,

som enligt departementschefens förslag skulle syssla med försöksmatematiska

frågor, angåve motionärerna svårigheten att för nämnda ändamål erhålla

tillräckligt kvalificerad person, om befattningens löneställning sattes lägre

än till B 24.

Enligt jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande har beträffande

personalbehovet för jordbruksförsöken i huvudsak ej framställts

erinran mot Kungl. Maj:ts förslag. Då emellertid ett bifall till vad utskottet

tillstyrkt därom, att vissa försök på växtodlingens område skulle utövas av

svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen, medförde

en del förändringar i fråga örn föreningarnas personalbehov, borde med

anledning därav även företagas en omprövning av behovet av

personal för den statliga försöksanstalten. Utskottet

anför vidare:

I samband därmed borde övervägas dels de erinringar, som framförts i

motionerna 1:366 och 11:702 gent emot antalet befattningshavare å jord
-

Riksdagen

1936.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 249■

Lantbruks
högskolans
styrelse.

bruksförsöksområdet enligt Kungl. Maj:ts framställning, dels ock yrkandena

i motionerna 1:367 och II: 701 att anställa i stället för tre förste assistenter

i 21 lönegraden för extra ordinarie befattningshavare två inspektörer för den

lokala försöksverksamheten och en försöksmatematiker med löneställningen

B 24.

I det av lantbrukshögskolans styrelse åberopade kommittéutlåtandet har

uttalats, att riksdagens beslut, att svenska mosskulturföreningen och svenska

betes- och vallföreningen skulle beredas möjlighet att utöva viss försöksverksamhet,

ej lämpligen borde föranleda därtill, att en uppdelning av d e n statliga

försöksverksamhetens och den avsedda ombildade

föreningens uppgifter inom dess verksamhetsområde sker

efter på förhand fastställd systematisk grund, som i sin ordning blir utslagsgivande

för en fördelning av försöksresurser. I utlåtandet uttalas därom följande.

Både de statliga försöken och föreningens försök torde principiellt sett

kunna avse likartade forskningsobjekt. Det finge sedan bli en praktisk fråga

för de organ, som föresloge och fastställde försöksplaner, att tilldela den

ena eller den andra försöksorganisationen försöksuppgifter allt efter lämplighet.

Kommitterade hade från ett sådant utgångsläge bedömt försöksorganens

personalbehov. Särskilt kunde framhållas, att den statliga anstalten för

jordbruksförsök skulle jämte redan befintliga statliga försöksgårdar handhava

ledningen av mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås

samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk. Den syntes

inom en snar framtid komma att se sitt försöksgårdssystem ytterligare

utvecklat. Med hänsyn härtill kunde det icke vara möjligt och icke heller

av riksdagen avsett, att den i Kungl. Maj:ts proposition angivna personalen

för institutionen för jordbruksförsök skulle avsevärt reduceras.

I samband härmed hava kommitterade med beaktande av jordbruksutskottets

direktiv övervägt i motionerna 1:366 och II: 702 gjorda erinringar gent

emot antalet av Kungl. Maj:t föreslagna befattningshavare

å jordbruksförsöks området. De anföra därom följande.

Kommitterade hade väl funnit, att motionärerna underskattat värdet av

Kungl. Maj:ts förslag i berörda hänseende, då de icke velat i antalet kvalificerade

tjänstemän inräkna föreslagna sju assistenter med genomsnittlig

avlöning av 3,600 kronor. Motionärerna torde därvid hava förbisett dels

att assistenterna vid lantbrukshögskolans institutioner i allmänhet avlönades

med 3,600 kronor jämte dyrtidstillägg och att för dessa befattningar kunnat

förvärvas agronomutbildade för sina uppgifter väl skickade personer, dels

att avlöningarna i Kungl. Maj:ts förslag beräknats genomsnittligt till 3,600

kronor och att alltså hinder ej förelåge, att inom det för ifrågavarande assistenters

avlönande avsedda totalbeloppet 25,200 kronor jämka avlöningsbeloppen

på ändamålsenligt sätt. Emellertid vore det även kommitterades åsikt,

att ifrågavarande avlöningsbelopp vore låga. Då en höjning av assistentavlöningarna

för jordbruksförsöksanstalten finge anses böra medföra motsvarande

avlöningsförhöjningar ej blott beträffande lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner

utan även i avseende å institution för husdjursförsök,

vars av Kungl. Maj:t föreslagna personalstat av riksdagen lämnats utan

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 249.

125

erinran, syntes kommitterade ej nu lämpligen böra upptaga frågan om beloppet

av assistenternas arvoden till närmare granskning.

Frånsett det nu anförda ansåge sig emellertid kommitterade icke kunna

undgå att uttala, att personalbehovet för jordbruksanstalten under de förutsättningar

för dess verksamhetsområde, som gällde enligt propositionen, beräknats

väl knappt. Den enligt riksdagens beslut vidtagna förändringen i

Kungl. Maj:ts förslag med avseende å föreningarnas verksamhet torde i sin

mån hava avsett att avhjälpa denna knapphet rörande försöksverksamheten

i sin helhet. Genom tilldelande till föreningarna eller en ombildad förening

av viss för försök avsedd personal och genom denna försöksverksamhets

ställande under samma ledning som den statliga försöksverksamheten torde

det med fog kunna sägas, att den statliga försöksverksamhetens arbetsbörda

lättades. Såsom i det föregående framhållits finge emellertid därav ej följa,

att så stora beskärningar gjordes i den statliga organisationens personalstat,

att organisationen bleve mindre väl skickad att handhava de viktiga

uppgifter, som redan från början väntade densamma och som inom kort

därefter torde komma att utvidgas, överhuvud taget torde böra få uttryckas

en bestämd förväntan, att vid tilldelning av statsanslag för försöksverksamhet

genom både statlig anstalt och genom förening under tidigare utredningsarbete

uttalade farhågor för alltför stor njugghet vid medelstilldelningen till

skada för landets försöksväsen skulle visa sig ogrundade. Särskilt torde lantbrukshögskolans

styrelse hava anledning understryka, att den förutsatte en

bedömning av den statliga försöksverksamhetens behov, som ej gåve grund

för en uppfattning, att dessa behov bleve mindre väl tillgodosedda till följd

av de olika försöksorganens konkurrens örn anslag för försöksuppgifterna.

Sålunda torde efter försöksgårdssystemets utbyggnad och därigenom erhållet

rikare forskningsmaterial exempelvis antalet statsagronomer, som i propositionen

föreslagits till tre, knappast kunna förbliva inskränkt till detta

antal. Vid verksamhetens början efter omorganisationen syntes emellertid

en viss personalminskning kunna företagas såsom följd av föreningens deltagande

i försöksarbetet. Kommitterade ansåge sig sålunda, örn ock med

tvekan, våga föreslå, att statsagronomernas antal, intill dess någon ny försöksgård

införlivades med den statliga verksamheten, bestämdes till två och

att assistenternas antal, frånsett fältassistent, beräknades till sex i stället för

sju såsom föreslagits i propositionen. Vidare torde de i propositionen med

benämningen kontorsbiträden föreslagna skriv- och räknebiträdenas antal

kunna med verkan tillsvidare inskränkas från tre till två. Genom dessa inskränkningar

skulle en besparing uppstå i lönekostnaderna å institutionen

för jordbruksförsök av (9,450 + 3,600 + 2,685 =) 15,735 kronor.

Beträffande motionsvis yrkad ombildning till ordinarie befattningar

i lönegrad B 24 av de i propositionen i lönegraden 21 för

extra ordinarie befattningshavare föreslagna förste assistenterna med förut

beskrivna arbetsuppgifter anföres i kommittéutlåtande följande.

Befattningarna i B 24 beräknades medföra en lönekostnad av 8,541 kronor.

Kommitterade ville instämma i de skäl för sådan ombildning, som framförts

av motionärerna. Av dessa föreslagna benämningar »inspektörer för

den lokala försöksverksamheten» för två befattningshavare syntes kommitterade

ej fullt lyckliga med hänsyn till tänkta arbetsuppgifter. I stället ville

komfnitterade föreslå benämningen statsagronom även för dessa två befattningshavare.

Även försöksmatematikern torde lämpligen kunna tilldelas

sagda benämning. Då tidigare berörda statsagronomer i B 2(5 I i k viii borde

vid tjänsternas benämning kunna på lämpligt sätt skiljas från de nu före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Yttranden.

slagna i B 24, torde de förra kunna benämnas statsagronomer av lia klass

och de senare statsagronomer av 2:a klass. Ifrågasatt ombildning av tjänster

föranledde en ökning i avlöningsstaten för jordbruksförsöksinstitutionen

av [8,541 X 3 ■— (15,894 + 1,500) =] 8,229 kronor.

Genom de förordade förändringarna i avseende å personalen vid jordbruksförsöksinstitutionen

uppstode en total minskning i lönekostnaderna för

densamma med (15,735 — 8,229 =) 7,506 kronor.

I enlighet med vad kommitterade anfört beträffande personalbehovet för

institutionen för jordbruksförsök hava kommitterade förordat följande lönestat

för densamma, därvid för ordinarie befattningshavare beräknats avlöningar

enligt högsta löneklass i vederbörande lönegrad efter minskning med

fastställt pensionsavdrag och med tillämpning av för Ultuna gällande ortsgrupp

F.

Förslag till avlöningsstat lör institutionen lör jordbrukstörsök.

1 föreståndare i professors ställning B 30................... kronor 11,300

2 statsagronomer av Usta klass B 26 (9,450 + 9,450)....... » 18,900

3 statsagronomer av 2:dra klass B 24 (8,541 X 3)........... » 25,623

1 kansliskrivare B 11..................................... » 3,876

1 vaktmästare B 7........................................ » 3,303

2 kontorsbiträden B 4 (2,685 + 2,685)..................... » 5,370

6 assistenter, genomsnittlig avlöning 3,600 (3,600 x 6)....... » 21,600

1 fältassistent............................................. » 3,600

Tillfälliga biträden, huvudsakligen för bearbetning av resultat

vid lokala försök........................................ » 20,000

Tillfälliga biträden, för försöksfältet vid Ultuna.............. »_6,000

Summa kronor 119,572.

Mot det i kommittéutlåtandet framställda förslaget om ombildning till ordinarie

befattningar i lönegraden B 24 av vissa i propositionen nr 167

till 1936 års riksdag i lönegraden 21 för extra ordinarie tjänstemän föreslagna

förste assistentbefattningarna har reservation anmälts av lantbrukaren

E. A. Gustafsson, som därom anfört, att med den fördelning av

försöksuppgifterna mellan den avsedda föreningen och den statliga försöksinstitutionen,

som riksdagens beslut och jämväl förslaget enligt kommittéutlåtandet

innebure, de av departementschefen anförda skälen för nämnda

befattningshavares bibehållande i 21 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän

blivit förstärkta.

I två av de inkomna yttrandena hava berörts i denna avdelning upptagna

frågor, nämligen i yttrandena av statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Statskontoret finner i likhet med kommitterade och på av dem anförda

skäl, att i förhållande till förslaget i fjolårets proposition en begränsning

av antalet befattningshavare vid den statliga institutionen för''jordbruksförsök

bör kunna äga rum. Ämbetsverket anför vidare:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219-

127

I enlighet med det nu föreliggande förslaget förordades, att antalet statsagronombefattningar

i lönegrad B 26 bestämdes till två samt att assistenttjänsterna,

frånsett fältassistenttjänsten, bestämdes till sex. Statskontoret

kunde däremot icke finna tillräckliga skäl föreligga att förändra de i fjolårets

proposition föreslagna extra ordinarie förste assistenttjänsterna i 21

lönegraden till ordinarie befattningar i lönegrad B 24. Då en höjning av

dessa tjänster skulle kunna medföra, att krav på avlöningsförhöjningar komme

att framställas av befattningshavare i motsvarande löneställning vid såväl

''antbrukshögskolans undervisningsinstitutioner som högskolans institution för

husdjursförsök, vars personalstat fastställts så sent som förra året, avstyrkte

statskontoret —'' med instämmande i vad reservanten bland de kommitterade

anfört — bifall till förslaget i denna del.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhåller, att

ett genomförande av den föreslagna personalorganisationen skulle medföra,

att en jämförelsevis betydande del av befattningshavarna komme att intaga

en relativt hög löneställning. Lönenämnden har funnit det tveksamt, huruvida

den förordade ombildningen av förste assistentbefattningarna borde komma

till stånd. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande de för befattningshavarna

tilltänkta arbetsuppgifterna har det synts lönenämnden vara lämpligast,

att befattningarna -—- såsom i propositionen 1936: 167 föreslagits —

upptoges såsom extra ordinarie i 21 :a lönegraden.

Den av lantbrukshögskolans styrelse föreslagna personalinskränkningen DepartemenUvid

den statliga institutionen för jordbruksförsök finner jag på lämpligt sätt CÄe/enavvägd.

Beträffande föreslagen förändring från 21 :a lönegraden för extra ordinarie

tjänstemän till ordinarie ställning i lönegraden B 24 för tre i propositionen

nr 167 till fjolårets riksdag upptagna förste assistenter finner jag i likhet

med reservationsvis framfört yrkande, att sådan ändring icke för närvarande

kan anses påkallad. Vid detta förhållande torde den i kommittéutlåtandet

föreslagna benämningen för dessa befattningshavare, statsagronomer

av 2:a klass, icke heller böra komma till användning.

Jag erinrar, att enligt det av mig tidigare under avdelningen 3 framställda

förslaget två assistenter för verksamhet vid Flahults och Gisselås försöksgårdar

avses skola avlönas med 4,200 kronor för var och en från försöksinstitutionernas

anslagspost för assistenter. Denna post, frånsett avlöning till fältassistent

utgörande enligt den i kommittéutlåtandet gjorda beräkningen 21,600

kronor, bör sålunda ökas med (2 X 4,200 =) 8,400 kronor till 30,000 kronor.

En sammanfattning av vad jag nu anfört utvisar, att, med iakttagande av

minskning i avlöningsbeloppen svarande mot avdrag enligt såväl civila tjänstepensionsreglementet

som allmänna familjepensionsreglementet, årsavlöningarna

vid jordbruksförsöksinstitutionen böra beräknas, för ordinarie befattningshavare,

nämligen 1 föreståndare, B 30, 2 statsagronomer, B 26,

1 kansliskrivare, B 11, 1 vaktmästare, B 7, och 2 kontorsbiträden, B 4, till

(10,889 + 2 X 9,123 + 3,741 + 3,204 + 2 X 2,604 =) 41,288 kronor eller i

runi tal 41,300 kronor, för extra ordinarie befattningshavare,

nämligen 3 förste assistenter i 21 :a lönegraden, av vilka för en beräknas av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

löningsförhöjning med förslagsvis 1,500 kronor, till (3 X 5,079 + 1,500 =)

16,737 kronor eller i runt tal 16,800 kronor, för 9 assistenter, inberäknat

fältassistenten, 33,600 kronor samt för tillfälliga arbetskrafter

26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (41,300 + 16,800 + 33,600 +

26,000 =) 117,700 kronor.

7. Befattningshavare och utrustning vid lantbrukshögskolans kemiska

analyslaboratorium.

Propositionen I propositionen nr 167 till 1936 års riksdag föreslogs, att den för de statliga

nr 167/1936. försöksinstitutionerna erforderliga kemiska analysverksamheten borde fullgöras

vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium. Analysverksamheten

skulle ställas under ledning av chefen för lantbrukshögskolans kemiska institution

och under direkt tillsyn av denna institutions laborator. I övrigt hava

arbetskrafterna vid analyslaboratoriet enligt Kungl. Maj:ts proposition i

ämnet beräknats till 1 förste kemist i lönegraden B 24, motsvarande en årsavlöning

av 8,541 kronor, 1 förste assistent i 21 lönegraden för extra ordinarie

befattningshavare, motsvarande en avlöning av 5,298 kronor, 1 assistent med

arvode av 4,800 kronor och 1 assistent med arvode av 3,600 kronor. För tillfälliga

biträden har beräknats ett belopp av 5,000 kronor. Tillhopa voro enligt

propositionen avlöningskostnaderna för kemiska laboratoriet sålunda avsedda

att utgöra (8,541 + 5,298 + 4,800 + 3,600 + 5,000 =) 27,239 kronor.

till Enligt motionerna nr I: 366 och II: 702 hava motionärerna med hänvisning

riksdag8 en i propositionen nr 167/1936 å sid. 165 återgiven plan angående behovet

av analyser och därav följande personalbehov anfört, att denna plan syntes

mycket hårt spänd, men att det oaktat personalen avsevärt reducerats i Kungl.

Maj:ts förslag. Följden därav bleve, att analysarbetet försenades och att därigenom

hela bearbetningen av försöken och försöksresultatens publicering fördröjdes.

Motionärerna yrkade, att för den händelse Kungl. Maj:ts organisationsförslag

i princip skulle godkännas, för analyslaboratoriet måtte beräknas

ytterligare en förste kemist och en förste assistent.

Riksdagen I jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande har framhålår

1936. lits betydelsen därav, att analysarbetet vid laboratoriet icke komme att försenas

till följd av personalbrist, men då utskottet icke ansett sig kunna bedöma

det kommande personalbehovet vid laboratoriet, har utskottet, som i

princip biträtt Kungl. Maj:ts organisationsförslag, allenast velat uttala det

önskemålet, att Kungl. Maj:t vid frågans fortsatta behandling ägnade detta

spörsmål ytterligare överväganden.

Lantbruks- Enligt det av lantbrukshögskolans styrelse åberopade kommittéutlåtandet

^styrelse18 hava kommitterade från det vid avgivande av Kungl. Majrts förslag till 1936

års riksdag föreliggande utredningsmaterialet rörande befattningsha
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-19. 129

vare och deras avlöning för analysverksamheten inhämtat

följande.

Av 1931 års utredningsmän föresloges följande personal för kemisk analysverksamhet

vid den av dem avsedda fristående lantbruksförsöksanstalten.

nämligen 1 laborator i lönegraden B 26 (avlöning 9,450), 1 förste assistent i

lönegraden B 21 (7,227), 1 laboratoriebiträde i lönegraden B 5 (2,982) samt

extra biträden (15,000). Kostnaden för denna personal skulle sålunda utgöra

(9,450 + 7,227 + 2,982 + 15,000 =) 34,659 kronor. 1935 års utredningsman,

som utgått därifrån att föreningarna skulle vara bibehållna vid hittillsvarande

verksamhet, hade föreslagit, att de vid centralanstaltens jordbruksavdelning

befintliga arbetskrafterna, 3 assistenter och tillfälliga biträden, tillhopa

avlönade för budgetåret 1934/1935 med 16,065 kronor, skulle förstärkas

med personal genom ytterligare anslag av sammanlagt 15,000 kronor örn året.

varigenom kostnaden för avlöning åt analyslaboratoriets personal skulle uppgå

till 31,065 kronor. I yttrande över 1935 års utredningsmans betänkande

och promemoria har lantbrukshögskolans lärarråd framställt förslag örn tillgodoseende

av analyslaboratoriets personal genom anvisande av medel till

anställande av 1 förste kemist i lönegraden B 24 (avlöning 8,541 kronor), 3

andre kemister i lönegraden B 21 (7,227 X 3 — 21,681), 1 kontorsbiträde i lönegraden

B 4 (2,685), 2 assistenter med arvode för var och en av 4,800 kronor

(9,600), 2 assistenter med arvode för var och en av 3,600 kronor (7,200), 4

årsanställda tekniska biträden med genomsnittlig avlöning av 1,500 kronor

(6,000) samt tillfälliga tekniska biträden med sammanlagd avlöning av 4,800

kronor. Avlöningskostnaderna per år skulle sålunda enligt lärarrådets förslag

utgöra (8,541 + 21,681 + 2,685 + 9,600 + 7,200 + 6,000 + 4,800 =)

60,507 kronor.

Med nu angivna siffror för ögonen syntes det antagligt, att åtminstone till

viss del den stora skillnaden mellan utredningsmännens och lantbrukshögskolans

lärarråds beräkningar sammanhängde därmed, att utredningsmännen

tagit hänsyn allenast till försöksverksamhetens behov, under det att lärarrådet

jämväl avsett, att analyslaboratoriet skulle tillföras arbetskrafter för tillgodoseende

av undervisningsinstitutionernas behov av analyser.

Departementschefen hade i propositionen 167/1936 anfört, att då en avsevärt

utvidgad försöksverksamhet påfordrade förstärkta arbetskrafter för analysverksamhet,

undervisningsinstitutionernas behov ävenledes syntes kunna i

någon mån tillgodoses genom den av honom föreslagna personalen. Kommitterade

ville understryka det för forskningen och undervisningen vid högskolan

i hög grad trängande behovet, att sistnämnda institutioners befattningshavare

bereddes den för deras verksamhet nödiga tillgången till analyser genom

det för detta ändamål utrustade speciallaboratoriet. I nu förevarande

sammanhang torde emellertid främst böra betonas den av såväl motionärerna

som utskottet framhållna angelägenheten därav, att ej analysarbetet

till skada för försöksarbetct försenades. Kommitterade ansåge sig därför,

med ledning bl. a. av tillgänglig erfarenhet från centralanstaltens analysbehov

och svårigheterna att fylla detsamma med en fåtalig analyspersonal, böra

förorda, alf såsom motionärerna påyrkat den av Kungl. Majit föreslagna

statsanställda personalen vid högskolans analyslaboratorium ökades med ytterligare

en förste kemist och en förste assistent. Löneställningen för förste

kemist utgjorde enligt Kungl. Majlis förslag B 24, motsvarande en avlöning av

8,541 kronor. Förste assistent beräknades ingå i 21 lönegraden för extra ordinarie

befattningshavare med avlöning av 5,298 kronor. Lönekostnaderna

för ifrågavarande personal vid analyslaboraloriet skulle sålunda i förhållande''

lill Kungl. Majlis förslag ökas med (8,541 H- 5,298 = j 13,839 kronor.

Milano lill riksilaqcns protokoll 10117. 1 saini. Nr 240. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ttranden.

Med åberopande av det anförda förordas alltså i kommittéutlåtandet avlöningsstat

för lantbrukshögskolans analyslaboratorium enligt följande förslag,

därvid avlöningsberäkningarna skett i överensstämmelse med de i kommitterades

tidigare förslag till avlöningsstat för institutionen för jordbruksförsök

tillämpade grunder:

Förslag till avlöningsstat för lantbrukshögskolans analyslaboratorium.

2 förste kemister B 24 (8,541 + 8,541)......................

2 förste assistenter 21 lönegraden för e. o. befattningshavare

(5,298 + 5,298)..........................................

1 assistent.................................................

1 » .................................................

Tillfälliga arbetsbiträden....................................

kronor 17,082

» 10,596

» 4,800

» 3,600

» 5,000

Summa kronor 41,078.

Kommitterade anföra vidare:

Det lokalutrymme, som föranleddes av den jämförelsevis betydande

analysverksamheten, torde icke kunna helt erhållas inom de lokaler, som för

närvarande disponerades av lantbrukshögskolans kemiska institution. Ett

tillägg i form av källarutrymme av omkring 50 kvm yta ansåges erforderligt.

Detta skulle kunna erhållas genom att nuvarande snickarverkstaden i källarvåningen

av institutionsbyggnaden för kemi, marklära m. m. foges i anspråk

för ändamålet. På vad sätt ny snickarverkstad skxdle erhållas i stället för det

utrymme, som sålunda ifrågasattes till införlivande med kemiska institutionen,

hade kommitterade icke definitivt kunnat taga ställning till. Kommitterade

vågade emellertid förutsätta, att i samband med den avsevärda byggnadsverksamhet,

som enligt statsmakternas beslut innevarande år angående försöksverksamhetens

omorganisation skulle komma till stånd vid Ultuna, det

icke torde erbjuda större svårighet att genom lämplig byggnadsdisposition utvinna

ny lokal för snickarverkstad, om icke större lokalutrymme påfordrades

än den nuvarande verkstaden innehölle.

Härutöver torde emellertid erfordras, att analyslaboratoriet bereddes särskilt

anslag för komplettering av den vid centralanstalten

och högskolan nu tillgängliga utrustningen. Enligt

särskild vid högskolans kemiska institution i samråd med centralanstaltens

kemister uppgjord utredning bilagd plan beräknades kostnaden för denna

utrustning till omkring 30,000 kronor. Kommitterade förordade, att ett

anslag å detta belopp ställdes till förfogande för ändamålet.

Såsom angivits i det föregående har förutsatts, att den ombildade föreningen

för upplysnings- och försöksverksamhet på mosskulturens samt betes- och

vallodlingens områden skulle beredas tillträde till högskolans analyslaboratorium

för utförande genom egna befattningshavare av de analyser, som erfordrades

för föreningens verksamhet. Kommitterade uttala att, så vitt de

kunnat finna, därav ej föranledas särskilda kostnader för ökat utrymme eller

ökad laboratorieutrustning.

Beträffande personalbehovet för det kemiska driftlaboratoriet hava i avgivna

yttranden särskilda uttalanden gjorts av statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

131

Statskontoret har därvid framhållit angelägenheten av att försiktighet

iakttages vid inrättandet av nya tjänster, innan tillräcklig erfarenhet

vunnits i fråga om behovet av dylika tjänster. Med hänsyn därtill har statskontoret

icke kunnat tillstyrka, att nya befattningar vid laboratoriet inrättas

i större utsträckning än i propositionen nr 167/1936 föreslagits.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit

det svårt att på grundval av den verkställda utredningen intaga någon mera

bestämd ståndpunkt i frågan. Lönenämnden har dock velat ifrågasätta, huruvida

icke det med personalökningen avsedda syftet skulle uppnås redan genom

inrättande av en förste assistentbefattning utöver vad i propositionen föreslagits.

Det torde för försöksverksamheten i landet vara av den största vikt, att det Departementskemiska

analyslaboratoriet äger tillräcklig kapacitet för att de av försöksverk- c Ä/en''

samheten påkallade analyserna må snabbt kunna verkställas och sålunda för

försöksarbetet menliga förseningar med avgivande av analysresultatet i största

möjliga grad undvikas. Jag delar den i kommittéutlåtandet framförda

meningen, att arbetskrafterna vid analyslaboratoriet böra i förhållande till

förslaget i propositionen nr 167,1936 utökas med två befattningshavare men

finner de i utlåtandet avsedda löneställningarna för dessa befattningshavare

onödigt höga med hänsyn tagen till övrig i nyss berörda proposition angiven

laboratoriepersonal. Jag föreslår, att utöver de i fjolårets proposition upptagna

befattningshavarna personalen å laboratoriet ökas med 1 assistent avlönad

med arvode å 4,800 kronor om året samt 1 assistent avlönad med 3,600 kronor

örn året.

En sammanfattning av föreslagna årsavlöningar för det kemiska analyslaboratoriet

utvisar, med iakttagande av löneminskningen svarande mot avdrag

enligt såväl civila tjänstepensionsreglementet som allmänna familjepensionsreglementet,

följande medelsbehov till avlöningar, nämligen för ordinarie

befattningshavare, 1 förste kemist, B 24, 8,256 kronor eller i runt

tal 8,300 kronor, för extra ordinarie befattningshavare, 1

förste assistent, 21 :a lönegraden, 5,079 kronor eller i runt tal 5,100 kronor,

för 4 assistenter, därav 2 med årsavlöning av 4,800 kronor och 2 med

3,600 kronor i årsavlöning, 16,800 kronor, samt för tillfälliga arbetsbiträden

5,000 kronor, eller tillhopa (8,300 -j- 5,100 + 16,800 + 5,000=)

35,200 kronor.

Jag biträder slutligen det i kommittéutlåtandet framställda yrkandet örn anslag

för utrustning av det kemiska analyslaboratoriet

med 30,000 kronor. Beloppet torde ej böra anvisas förrän under budgetåret

1938/1939.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

8. Anslagsbehov för svenska mosskulturföreningen avseende

budgetåret 1937 1938.

Riksdagen Ilar från och nied 1890 årligen anvisat anslag till understöd åt

svenska mosskulturföreningen. För budgetåret 1936/1937 är anslaget uppfört

med 111,500 kronor, varav 15,500 kronor beräknats för försöksgården Gisselås

i Jämtlands län samt för försöksverksamheten i övrigt, inberäknat

verksamheten vid försöksgården Flahult i Jönköpings län, ett belopp av

96,000 kronor.

I särskilda av lantbruksstyrelsen med remissutlåtande den 31 augusti 1936

överlämnade framställningar, har styrelsen för föreningen under

åberopande av bifogat förslag till inkomst- och utgiftsstater anhållit örn

dels 106,000 kronor för upprätthållande av föreningens verksamhet under

budgetåret 1937/1938, dels ock 17,500 kronor för upprätthållande av verksamheten

vid Gisselås försöksgård under samma budgetår. Föreningsstyrelsen

har tillika anhållit, att nämnda belopp å 106,000 kronor för upprätthållande

av föreningens verksamhet måtte bestämmas att årligen utgå intill

den dag planerad nyorganisation av föreningen bleve genomförd.

Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

1 avvaktan på den i jordbruksutskottets utlåtande (nr 83) tili 1936 års

riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 167) angående försöksverksamheten

på jordbrukets område m. m. förutsatta utredningen rörande

svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vallföreningens

anslagsbehov efter den av riksdagen beslutade sammanslagningen av nämnda

föreningar, hade lantbruksstyrelsen vid behandlingen av föreliggande framställningar

ansett sig bland annat böra förorda vissa av föreningen ifrågasatta

utgiftsökningar, som finge anses nödvändiga för att föreningen skulle

kunna bearbeta och publicera sitt nu förefintliga försöksmaterial, innan

nämnda sammanslagning komme till stånd. Lantbruksstyrelsen förutsatte

emellertid, att därvid endast sådana försök, som fortfarande hade aktuellt

intresse, bearbetades och publicerades samt att sådan bearbetning, som lämpligen

borde ske i samarbete med betes- och vallföreningen, bleve verkställd i

sådan ordning.

Beträffande den del av statsbidraget, som avsåge föreningens verksamhet

— vari även inberäknades understöd för föreningens försöksgård vid Flahult

— ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka de av föreningen ifrågasatta

förhöjningarna å sammanlagt 1,250 kronor för löner till ordinarie tjänstemän.

Denna ökning av utgifterna för ändamålet berodde av att dels tre av

föreningens tjänstemän tillerkänts ålderstillägg med sammanlagt 750 kronor,

dels ock föreståndarens lön höjts från 8,000 kronor till 8,500 kronor eller

den för befattningshavaren vid reglering av föreningens befattningar beslutade

minimilönen. Nämnda reglering hade den 10 december 1921 godkänts av

lantbruksstyrelsen. Likaledes ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka,

att lönen till assistenten vid föreningens kemiska laboratorium, vilken vore

utexaminerad kemist från högre tekniskt institut, höjdes från 3,000 kronor

till 3,600 kronor. Utgiftsposten »Flahults andel i statsanslaget» föresloges

bliva höjd med 3,000 kronor till 14,000 kronor, för att föreningen härigenom

skulle kunna anställa en assistent åt inspektoren vid sagda försöksgård. Lantbruksstyrelsen

hade för sin del intet att erinra mot förslaget att i avvaktan på

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

133

genomförandet av den utav riksdagen beslutade omorganisationen av föreningens

försöksgårdar anställa en assistent åt inspektoren i stället för anställande

av ny inspektor. Vid en jämförelse mellan de verkliga inkomsterna

av och utgifterna för försöksgården bokföringsåret 1935/1936 — vilka

uppgifter ställts till lantbruksstyrelsens förfogande — syntes emellertid framgå,

att inkomsterna av försålda skördeprodukter m. m. utgjort omkring 5,000

kronor mer än föreningen beräknat för budgetåret 1937/1938. Det syntes

lantbruksstyrelsen, som örn en marginal här förelåge, som borde sätta föreningen

i tillfälle att anställa ovannämnde assistent utan förhöjning av det

förut beräknade statsbidraget till driften vid Flahult, 11,000 kronor.

Höjningen av utgiftsposten för tidskriften och smärre trycksaker med

2,000 kronor till 9,000 kronor ävensom upptagandet av en post å 500 kronor

till extra arbetskraft för bearbetning av försöksmaterial ansåge lantbruksstyrelsen

väl motiverade.

Övriga förhöjningar av utgiftsposterna hade företagits med ledning av de

verkliga utgifterna för olika ändamål under budgetåret 1935/1936, varför

lantbruksstyrelsen icke ansåge sig böra avstyrka desamma.

Föreningsstyrelsen hade för försöksgården vid Gisselås begärt ett med 2,000

kronor till 17,500 kronor förhöjt statsbidrag. Vid en jämförelse med de verkliga

inkomsterna av och utgifterna för försöksgården bokföringsåret 1935/1936

syntes framgå, att inkomsten av försålda ladugårdsprodukter nr. m. under

sagda budgetår uppgått till allenast omkring 7,200 kronor, under det att föreningen

för budgetåret 1937/1938 räknat med en inkomst av nämnda försäljning

utav 8,500 kronor. Likaledes syntes framgå, att arbetskostnader och

utgifter för lejda dragare uppgått till cirka 8,700 kronor under budgetåret

1935/1936, medan föreningen beräknat, att löner till ladugårds- och jordbrukspersonal

under budgetåret 1937/1938 skulle belöpa sig till endast 7,500

kronor. Övriga utgiftsposter vore i huvudsak beräknade med ledning av de

verkliga utgifterna under budgetåret 1935/1936.

Om verksamheten vid sagda försöksgård skulle kunna upprätthållas i

önskvärd omfattning, intill dess densamma i enlighet med beslut av 1936 års

riksdag överfördes i statens ägo, syntes en höjning av statsbidraget till 17,500

kronor vara av behovet påkallad.

Lantbruksstyrelsen har sålunda tillstyrkt för försöksgården Gisselås ett belopp

av (15,500 + 2,000=) 17,500 kronor samt för verksamheten i övrigt,

häri inbegripen verksamheten vid Flahults försöksgård, ett belopp av (96,000

+ 7,000=) 103,000 kronor.

Lantbrukshögskolans s ty reise, som anmodats att i samband

med avgivande av de förslag rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet,

som kunde föranledas av 1936 års riksdags beslut örn vissa ändringar

i Kungl. Maj:ts enligt propositionen nr 167/1936 framlagda förslag, taga under

övervägande jämväl spörsmålet örn det anslagsbehov, som för svenska

mosskulturföreningen del borde ifrågakomma för budgetåret 1937/1938, bär

enligt avgivet utlåtande ansett sig böra biträda lantbruksstyrelsens förslag.

Sta ts kontoret har i avgivet yttrande avstyrkt, att föreningen före

den allmänna omläggningen av försöksverksamheten anvisades högre statsbidrag

än det för innevarande budgetår utgående.

I huvudsak delar jag statskontorets mening därutinnan, alt kort före verkställandet

av beslutad omläggning av försöksverksamheten på jordbrukets

Departement
chefen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

område, vilken jämväl för föreningens del torde komma att medföra betydande

förändringar, en höjning av statsbidraget icke är tillrådlig. Vissa undantag

från denna ståndpunkt synas dock böra göras.

Beträffande avlöningarna äro enligt tillämpad löneplan tre befattningshavare,

nämligen botanisten samt två kulturingenjörer, berättigade till ålderstillägg,

utgörande för var och en 500 kronor om året. Enligt föreningsstyrelsens

av lantbruksstyrelsen tillstyrkta hemställan förordar jag, att för möjliggörande

av ålderstilläggens utgående under ett halvt budgetår beräknas

ökning i bidraget till föreningen med 750 kronor jämte motsvarande dyrtidstillägg

eller med i runt tal 900 kronor. Vidare förordar jag, att föreningen

för bearbetning och publikation av försöksresultat beredes ökning i bidraget

med 2,500 kronor. Jag förutsätter därvid, att publikationsverksamheten bör

avse allenast försöksresultat, som kunna anses äga aktualitet och värde för

det praktiska jordbruket.

Beträffande Gisselås försöksgård har verkställd utredning givit vid handen,

att gårdens hävd icke kunnat med hittills utgående anslag hållas på tillfredsställande

nivå. Det torde vara ett önskemål, att redan före försöksgårdens

övertagande av staten rättelse härutinnan så vitt möjligt vidtages. Med

hänsyn därtill vill jag föreslå, att för försöksgården under budgetåret 1937/

1938 i enlighet med lantbruksstyrelsens tillstyrkande beräknas ett anslag av

17,500 kronor.

Sammanfattningsvis torde alltså få beräknas såsom bidrag till svenska

mosskulturföreningen för nästkommande budgetår (96,000

+ 900 + 2,500 + 17,500 =) 116,900 kronor.

9. Anslagsbehov för svenska betes- och vallföreningen avseende

budgetåret 1937/1938.

Riksdagen har till uppehållande av svenska betes- och vallföreningens

verksamhet från och med budgetåret 1925/1926 årligen anvisat anslag, som

för budgetåret 1936/1937 upptagits med 90,300 kronor. Av sistnämnda anslag

avses 75,300 kronor för uppehållande av föreningens verksamhet och

15,000 kronor för bestridande av driftkostnader för två kultiveringsförsök å

betesmark i Norrland och för två kontrollgårdar i mellersta Sverige för driftekonomisk

prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer.

I särskilda av lantbruksstyrelsen med utlåtande den 28 september 1936

överlämnade framställningar har svenska betes- och vallföreningens

styrelse, under åberopande av förslag till inkomst- och

utgiftsstat, anhållit att för budgetåret 1937/1938 komma i åtnjutande av dels

ett statsbidrag av 102,000 kronor för upprätthållande av föreningens verksamhet

och dels ett statsunderstöd av 15,000 kronor för bedrivande av verksamheten

vid av föreningen anordnade kultiveringsförsök och kontrollgårdar

eller sålunda tillhopa 117,000 kronor.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

135

Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Riksdagen hade numera fattat beslut angående omorganisation av förenämnda

försöksverksamhet, innefattande bland annat sammanslagning av

betes- och vallföreningen samt svenska mosskulturföreningen. 1 avvaktan

på den i jordbruksutskottets utlåtande (nr 83) till 1936 års riksdag i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition (nr 167) angående försöksverksamheten

på jordbrukets område m. m. förutsatta utredningen rörande nämnda föreningars

anslagsbehov efter den sålunda beslutade sammanslagningen, ansåge

lantbruksstyrelsen sig böra förorda sådana av föreningen ifrågasatta utgiftsökningar,

som finge anses nödvändiga, för att föreningen skulle kunna

i full omfattning bedriva sin verksamhet och redan nu bearbeta och publicera

förefintligt försöksmaterial. Lantbruksstyrelsen förutsatte emellertid,

att härvid endast försök, som hade aktuellt intresse för praktiken, bearbetades

och publicerades samt att sådan bearbetning i lämpliga fall skedde i

samarbete med mosskulturföreningen.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig till en början böra tillstyrka den ifrågasatta

höjningen av avlöningar och dyrtidstillägg för föreningens tjänstemän. Denna

höjning innebure endast, att föreningens vaktmästare skulle komma i

åtnjutande av ett andra ålderstillägg.

Under utgiftsposten »demonstrationsfält, samarbete med hushållningssällskapen»

hade föreningen uppfört ett belopp av 500 kronor. Med hänsyn till

betydelsen av ifrågavarande demonstrationsfält ansåge lantbruksstyrelsen sig

böra tillstyrka det för ändamålet ifrågasatta anslaget.

Föreningens administrationskostnader hade beräknats till 9,360 kronor,

vilket belopp med omkring 1,200 kronor överstege de verkliga kostnaderna

för samma ändamål under 1935. Förut nämnda slutbearbetning av föreningens

försöksmaterial torde emellertid medföra ökade kostnader härför. Lantbruksstyrelsen

hade därför icke något att erinra mot de beräknade utgifterna

för ändamålet. Likaledes ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka

de under rubriken »övriga utgifter» beräknade ökade kostnaderna för inköp

och underhåll av inventarier och arrende för försöksjord, enär dessa syntes

motsvara de verkliga utgifterna för respektive ändamål under 1935.

\ idare hade föreningen beräknat driftkostnaderna för Lilla Sunnersta demonstrations-

och försöksgård till 5,000 kronor. Enligt vad lantbruksstyrelsen

inhämtat, hade nämnda driftkostnader hittills bekostats med gåvomedel.

Då sådana emellertid icke längre stöde till förfogande och då riksdagen

uttalat sig för ett bibehållande av föreningens försöksverksamhet även efter

förenämnda omorganisation av försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsodlingens

områden, funne lantbruksstyrelsen ingenting tala däremot, att

sagda driftkostnader redan nu bestredes nied statsmedel. Då några beräkningar

över medelsbehovet för försöksverksamheten vid sagda demonstrations-

och försöksgård icke bifogats framställningen, ansåge lantbruksstyrelsen

sig icke närmare kunna bedöma desamma. Emellertid torde ifrågavarande

försöksverksamhet medföra ganska betydande kostnader. Styrelsen

hade därför icke något alt erinra mot det av föreningen begärda anslaget för

ändamålet. Driftkostnaderna för Lilla Sunnersta syntes dock böra sammanföras

med föreningens utgifter för försöksverksamhet i allmänhet. För

föreningens centrala försök hade utgifterna beräknats till 12,000 kronor,

v ilket belopp med omkring 2,000 kronor överstege de bokförda kostnaderna

för ändamålet under 1935. Lantbruksstyrelsen ansåge emellertid, att sagda

kostnader borde begränsas lill 10,000 kronor. Anslagsbehovet för föreningens

centrala försök jämte driftkostnaderna för Lilla Sunnersta skulle således

kunna beräknas lill sammanlagt 15,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13G

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements
chefen.

Vid jämförelse med de verkliga utgifterna under 1935 hade lantbruksstyrelsen

funnit, att kostnaderna för rekvirerade förrättningar och specialverksamhet

i Norrland hörde kunna begränsas till 2,000 kronor för vartdera ändamålet.

Likaledes syntes kostnaderna för avkastningskontroll med lokala undersökningar

och för laboratorieverksamheten, vilka kostnader under 1935

uppgått till omkring 500 kronor respektive 1,200 kronor, icke böra höjas till

iner än respektive 1,000 kronor och 2,000 kronor. Övriga utgiftsposter vore

i huvudsak beräknade med ledning av de verkliga utgifterna under 1935.

Till uppehållande av svenska betes- och vallföreningens verksamhet skulle

med iakttagande av vad nu anförts ett sammanlagt statsunderstöd av 96,500

kronor vara erforderligt.

Beträffande föreliggande framställning örn understöd till bestridande av

kostnaderna för föreningens kontrollgårdar och kultiveringsförsök hade lantbruksstyrelsen

ingen erinran att göra mot de av föreningens styrelse härutinnan

gjorda kostnadsberäkningarna, utan ansåge styrelsen sig böra tillstyrka

det därför ifrågasatta statsbidraget av 15,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har sålunda tillstyrkt ett med 21,200 kronor till 111,500

kronor höjt statsbidrag till föreningens verksamhet inbegripet anslag å

15,000 kronor till bestridande av kostnader för föreningens kontrollgårdar

och kultiveringsförsök.

Lantbruks högskolans styrelse, som anmodats att, i samband

med avgivande av de förslag rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet,

som kunde föranledas av 1936 års riksdags beslut om vissa ändringar

i Kungl. Maj:ts enligt propositionen nr 167/1936 framlagda förslag, taga under

övervägande jämväl spörsmålet om det anslagsbehov, som för svenska

betes- och vallföreningens del borde ifrågakomma för budgetåret 1937/1938,

har enligt avgivet utlåtande ansett sig böra biträda lantbruksstyrelsens

förslag.

Statskontoret har i avgivet yttrande avstyrkt, att föreningen före den

beslutade omläggningen av försöksverksamheten tilldelades högre statsbidrag

än det för innevarande budgetår utgående.

Såsom jag anfört i samband med förslag om bidrag för nästa budgetår till

svenska mosskulturföreningen torde det icke vara lämpligt, att kort före

genomförandet av beslutad omorganisation av försöksväsendet på jordbruksområdet,

av vilken omorganisation föreningen nära beröres, föreslå mera

avsevärda förändringar i nu utgående anslag. Emellertid finner jag på motsvarande

grunder som av mig anförts beträffande höjning av medelstilldelningen

till svenska mosskulturföreningen för att möjliggöra utbetalning av

ålderstillägg åt befattningshavare samt intensivare bearbetning och publikation

av föreningens försöksresultat skäligt föreslå, att utöver nuvarande anslagsbelopp

för betes- och vallföreningen beräknas 100 kronor till alderstillägg

åt föreningens vaktmästare samt 2,500 kronor för bearbetning och

publicering av försöksresultat. I likhet med vad jag anfört beträffande föreslaget

bidrag till svenska mosskulturföreningen för bearbetning och publicering

av dess försöksresultat förutsätter jag, att allenast sådana resultat

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 249■ 137

bringas till publicitet, som kunna anses aktuella och av betydelse för det

praktiska jordbruket.

För uppehållande av föreningens verksamhet under nästa budgetår torde

alltså få beräknas utgå av statsmedel (75,300 + 100 + 2,500 =) 77,900 kronor.

För beteskulturens främjande medelst uppehållande av två kultiveringsförsök

å betesmark i Norrland och två kontrollgårdar i mellersta Sverige

tillstyrker jag oförändrat anslag av 15,000 kronor, vilket belopp torde

ställas till föreningens förfogande på hittills gällande villkor. Sammanlagda

anslaget för föreningen torde sålunda böra beräknas till (77,900 + 15,000 =)

92,900 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

1) besluta, att försöksverksamhet på jordbrukets område

m. m. skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med

av mig i det föregående tillstyrkta förslag;

2) godkänna av mig framlagda förslag till grunder för

statens övertagande av vissa försöksgårdar samt för organisation

m. m. av nämnda samt statens nuvarande försöksgårdar;
3)

för budgetåret 1937/1938 under nionde huvudtiteln anvisa
a)

till Bidrag till svenska mosskulturföreningen ett anslag

av 116,900 kronor,

b) till Bidrag till svenska mosskulturföreningen för omändringsarbeten

m. m. vid Gisselås försöksgård ett reservationsanslag

av 17,900 kronor,

c) till Bidrag till svenska betes- och vallföreningen ett anslag

av 92,900 kronor,

d) till Kemiska stationer m. m.: Bidrag till kemisk-våxtbiologiska

anstalten inom Norrbottens län för vissa omändringsarbeten

ett reservationsanslag av 900 kronor;

4) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser,

som vid genomförande av ifrågavarande organisationsförändringar

må befinnas erforderliga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.

10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående jordbruksförsök m. m. a1 i texten
  2. JoU 1937:83 Jordbruksutskottets memorial Nr S3- a1 i texten
  3. JoU 1937:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående jordbruksförsök m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten