Sök i Ratio Lex

Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för förädlingsoch försöksledare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt

1937-03-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:258, Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för förädlingsoch försöksledare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

1

Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i

statens pensionsanstalt för förädlings- och försöksledare

vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt; given

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet fråga om delaktighet

i statens pensionsanstalt för förädlings- och försöksledare vid Weibullsholms

växtförädlingsanstalt samt anför:

I en till Kungl. Majit ställd, den 28 augusti 1935 dagtecknad skrift har

W. Weibull aktiebolag anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 258.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

att förädlings- och försöksledare vid den av bolaget bedrivna växtförädlingsanstalten

vid Weibullsholm må kunna vinna pensionsrätt i statens pensionsanstalt,

saint att vid ett inordnande av dessa befattningshavare i anstalten

samma lindring i avseende å för retroaktiv tillämpning av anstaltens reglemente

erforderliga engångsavgifter måtte medgivas som tidigare beviljats beträffande

befattningshavare hos Sveriges utsädesförening m. fl. institutioner.

Växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm omhänderbades tidigare av

firman W. Weibull men utövas, sedan W. Weibull aktiebolag i slutet av år

1929 övertagit firmans rörelse, av detta bolag.

Bolagets verksamhet har enligt bolagsordningen till föremål att bedriva

växtförädlings- och reproduktionsverksamhet, jordbruk, handels- och fabriksrörelse

samt annan därmed förenlig verksamhet. Aktiekapitalet utgör 700,000

kronor, lika fördelat på de tre delägarna Harry, William och John Weibull.

Bolagets styrelse har sitt säte i Landskrona. Därest bolaget upphör med sin

växtförädlings- och reproduktionsverksamhet, skall bolaget enligt bolagsordningen

träda i likvidation. Denna bestämmelse må icke ändras utan Kungl.

Maj:ts medgivande.

Till understödjande av den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm

har alltsedan budgetåret 1924/1925 anvisats anslag. Anslaget har

utgjort under vart och ett av budgetåren 1930/1931, 1931/1932 och 1932/1933

75,000 kronor och för ett vart av budgetåren 1933/1934—1936/1937 65,000

kronor. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 5 juni 1936 har ifrågavarande statsbidrag

för sistnämnda budgetår tilldelats W. Weibull aktiebolag under följande

villkor, nämligen:

att bidraget kommer förädlingsverksamheten helt till godo,

att verksamheten vilar å den framstående teoretiska och praktiska utbildning

hos dess utövare, som är nödvändig för vinnande av anstaltens ändamål,

samt uppehälles i sådan omfattning, att redan vunna resultat kunna utnyttjas

och ett fullföljande äga rum av de viktigaste förädlingsarbetena,

att växtförädlingsverksamheten i görligaste mån särskiljes från bolagets

merkantila verksamhet,

att bolaget underkastar sig den kontroll och inspektion angående medlens

användning, som må finnas erforderlig; åliggande det bolaget ej mindre att, i

den mån så erfordras för verkställande av nämnda kontroll och inspektion,

ställa till förfogande bolagets räkenskaper, priskalkyler och övriga handlingar

ävensom för inspektion upplåta laboratorier, försöksfält och dylikt, än även

att tillhandahålla räkenskaperna i sådant skick, att utgifterna för växtförädlingsverksamheten

utan svårighet kunna särskiljas från bolagets övriga

utgifter;

att kontroll över bolagets försäljningar av utsädesvaror av åkerbruksväxter

utövas av statens centrala frökontrollanstalt;

samt att bolaget underkastar sig den granskning från riksdagens revisorers

sida rörande statsbidragets användning, som Kungl. Majit kunde komma

att föreskriva.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 26S.

3

Vidare har Kungl. Maj:t föreskrivit, att lantbruksstyrelsen skall hava att

utöva berörda kontroll och inspektion angående medlens användning m. m.

Tili understödjande av ifrågavarande verksamhet vid Weibullsholm under

budgetåret 1937/1938 har Kungl. Majit i 1937 års statsverksproposition under

nionde huvudtiteln, punkt 96, föreslagit riksdagen anvisa ett anslag av 70,000

kronor.

I den nu förevarande framställningen har bolaget till en början hänfört sig

till en av vederbörande befattningshavare till bolagets styrelse ingiven hemställan

i fråga om anordnande av pensionsrätt, däri anförts bland annat följande:
De

värden av nationalekonomisk betydelse, som skapats genom växtförädlingen

å Weibullsholm äro av den storleksordning, att det torde vara väl

motiverat, att verksamhetens utövare i likhet med motsvarande tjänstemän

vid Sveriges utsädesförening få arbeta under de tryggare anställningsvillkor,

som en säkrad pensionering innebär. Men även för anstaltens fortsatta utveckling

skulle en lösning av frågan medföra uppenbara fördelar. En institution

med genomförd pensionering har otvivelaktigt lättare att till sig knyta

dugande tjänstemän liksom även att under längre tid kunna behålla dessa

än vid avsaknad av pensionering. Vikten härav framstår klart, om man

betänker, att växtförädlingsarbetet bedrives på mycket lång sikt. Det torde

med fog kunna göras gällande, att det för uppnående av bästa möjliga resultat

är av största vikt, att vederbörande förädlings- och försöksledare under

så lång tid som möjligt få tillfälle fullfölja arbetet på lösandet av föreliggande

förädlingsuppgifter. Ur denna synpunkt kan pensionsfrågans ordnande

sägas vara av största betydelse för en framgångsrik utveckling av anstalten.

Befattningshavare med motsvarande kompetens vid hushållningssällskap,

lantmannaskolor, svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen.

Sveriges utsädesförening samt andra statsunderstödda institutioner

äro tillförsäkrade pensionsrätt genom anslutning till statens pensionsanstalt.

Med full rätt torde kunna göras gällande, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt

intager en ställning, som motiverar anstaltens hänförande i förevarande

hänseende till samma grupp som de nyss nämnda. Påfallande är överensstämmelsen

särskilt mellan anstalten och Sveriges utsädesförening. Ur

verksamhetssynpunkt äro befattningarna vid dessa båda anstalter synnerligen

närstående, vilket också framgått därav, att befattningshavare, som från

växtförädlingsanstalten övergått till Sveriges utsädesförening, fått tillgodoräkna

sig sin tjänstgöringstid vid den förra anstalten för erhållande av ålderslillägg.

För egen del har bolaget, bland annat, åberopat, att de för utredning rörande

de statsunderstödda växtförädlingsanstalternas organisation m. m. år

1930 tillkallade sakkunniga (1930 års växtförädlingsutredning) i sitt den 10

december 1931 avgivna betänkande (stat. off. utr. 1931: 34) framhållit, att

med statsbidrag till växtförädlingsanstalten å Weibullsholm borde förbindas

skyldighet för bolaget att för förädlings- och försöksledare ombesörja pensionering

i statens pensionsanstalt och att i egenskap av huvudman ansvara för

sådan åliggande skyldigheter, varvid de sakkkunniga påpekat, att de svålig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

heter, som mötte på grund av vissa i tjänst varande befattningshavares jämförelsevis

höga ålder, icke borde utgöra oöverstigliga hinder för fyllande av

detta krav, därest gällande övergångs- och undantagsbestämmelser på området

tillämpades.

I anslutning härtill har bolaget framhållit, att den organisationsform, som

1930 års växtförädlingsutredning föreslagit för anstalten numera hade — i

den mån dess genomförande varit beroende av bolagets åtgärder — i huvudsak

förverkligats. I enlighet med de stadgade förutsättningarna för statsbidrag

intoge anstalten en i möjligaste mån från bolagets merkantila verksamhet

frigjord ställning. Anstaltens bokföring vore helt skild från bolagets och

dess verksamhet grundades på särskild utgifts- och inkomststat. I spetsen för

växtförädlingsanstalten stöde en chef, som vid bolagsstyrelsens sammanträden

föredroge alla anstaltens verksamhet berörande frågor. Vederbörande

inspekterande myndighet hade tillfälle pröva kompetensen hos de vid anstalten

anställda befattningshavarna.

Enligt en av bolaget vid framställningen fogad sammanställning äro vid

anstalten anställda följande förädlings- och försöksledare, nämligen:

Befattningshavare

Född den

Anställd vid växtföräd- lingsanstalten den

Årslön

Kronor

Avdelningsföreståndare och chef:

Lamprecht, H. A. K...........

7n

1889

Vs 1932 (Förut vid Al- narps lantbruksinstitut

sedan den */» 1921).

12,000: —

Såsom chef 3,000: —

Avdelningsföreståndare:

Berg, S. 0....................

25/l»

1883

Vi 1911

9,000: —

Åkerberg, P. E. H............

,6/i

1906

Vs 1932

7,000: —

Försöksledare:

Ericsson, H. E...............

V*

1877

I3/s 1912

6,300: —

Hertzman, N.................

19/l

1879

>/n 1910

8,000: —

Svensson, V..................

17/s

1891

21/io 1919

7,800: —

Nilsson, A....................

4/s

1897

V» 1926

6,000: —

Bolaget har vidare anfört, att den svårighet, som mötte bolaget vid ett eventuellt

realiserande av pensioneringen på grund av vissa av ifrågavarande anställningshavares

jämförelsevis höga ålder endast kunde övervinnas, örn anslutningen

till statens pensionsanstalt finge ske i enlighet med de övergångsbestämmelser,

som under kap. VII i reglementet för statens pensionsanstalt

meddelats beträffande befattningshavare vid Sveriges utsädesförening m. fl.

institutioner.

Lantbruksstyrelsen har i ett den 11 september 1935 avgivet utlåtande anfört

i huvudsak följande:

Styrelsen finner den gjorda framställningen från befattningshavarnas och

bolagets sida naturlig. För befattningshavarna måste det nämligen anses vara

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

5

av stor vikt att få sin och sina familjers framtid säkerställd, i den mån så kan

ske genom anslutning till pensionsanstalten, och för bolaget skulle en sådan

anslutning givetvis underlätta anställandet och bibehållandet av befattningshavarna.

Dessa synpunkter syntes styrelsen tala för ett tillmötesgående av

framställningen.

Å andra sidan synes tveksamhet kunna råda angående lämpligheten av ett

realiserande av det framförda önskemålet, framförallt med hänsyn till därmed

förenade konsekvenser.

En granskning av bestämmelserna i kap VII av reglementet för statens pensionsanstalt,

vilket kapitel innehåller särskilda bestämmelser angående befattningshavare

hos hushållningssällskap m. fl., giver vidare vid handen, att endast

statsunderstödda institutioner, som intaga en mera självständig ställning

och arbeta efter fasta former, blivit satta i tillfälle att bereda sina befattningshavare

pension hos statens pensionsanstalt.

Ett utsträckande av pensionsrätten till nu ifrågavarande befattningshavare

synes gå avsevärt utanför den ram, som hittills tillämpats. Befattningshavare

vid växtförädlingsanstalten i Weibullsholm äro anställda i W. Weibull aktiebolags

tjänst och helt underställda detta bolags styrelse. Den i framställningen

åberopade skilsmässan mellan affärsbolaget och växtförädlingsverksamheten

torde huvudsakligen få anses vara av formell natur samt avser närmast

att bokföringsmässigt kunna fastställa bolagets kostnader för växtförädlingen.

Att märka är vidare, att bolaget förfogar över ett betydande antal befattningshavare

utöver de här ifrågavarande med tjänstgöring dels utanför och dels

inom växtförädlingsverksamheten. Avlöning till de senare redovisas såsom

kostnad för förädlingsverksamheten.

Det synes kunna ifrågasättas, om icke pensioneringsfrågan för samtliga

befattningshavare hos bolaget borde ordnas likformigt. Av principiella skäl

finner lantbruksstyrelsen, att, därest ett sådant förfaringssätt skulle vålla bolaget

oöverstigliga ekonomiska svårigheter, det kunde tagas under övervägande,

huruvida en höjning av statsbidraget till växtförädlingsverksamheten för

att därigenom underlätta en pensionering hos enskild försäkringsanstalt icke

vore att föredraga framför den nu ifrågasatta anordningen.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna övervägande skäl tala för ett tillmötesgående

av framställningen, synes dock såsom villkor för rätten till anslutning

till pensionsanstalten böra stadgas, att befattningshavarnas ställning i förhållande

till bolaget formellt skall ordnas på ett ur såväl dessas egen som det

allmännas synpunkt fullt tillfredsställande sätt.

I ett den 18 januari 1936 avgivet utlåtande har statens pensionsanstalt anfört,

att pensionsanstalten i likhet med lantbruksstyrelsen ansåge, att ett bifall

till ifrågavarande framställning örn pensionsrätt för förädlings- och försöksledare

vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt skulle leda utanför ramen

för pensionsanstaltens verksamhetsområde och alt anstalten därför icke

kunde tillstyrka bifall till framställningen.

Till motivering för sin sålunda intagna ståndpunkt har pensionsanstalten

anfört, bland annat, följande:

Man synes såsom grundregel kunna uppställa, att statlig pensionering bör

ifrågakomma allenast för befattningshavare vid sådan verksamhet, som väsentligen

är av allmänt samhällelig natur och därför egentligen holde ankomma

på det allmänna att handhava men sorn befunnits lämpligen böra — med

stöd av statsbidrag — ombesörjas av något icke statligt organ. Statlig pensionering

synes däremot i regel ej höra anordnas i sådana fall, där verksamheten

knappast är all betrakta såsom huvudsakligen allmän angelägen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.-ts proposition nr 2Ö8.

het och där beviljandet av statsbidrag därför är att anse mera såsom en uppmuntran

från statens sida åt en i huvudsak icke statlig verksamhet än som

ett anslag för handhavande av en samhällelig uppgift.

Då pensionsanstalten gått att tillämpa här anförda grundregel i nu föreliggande

fall, har anstalten kommit till den slutsatsen, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt,

som för övrigt — enligt vad under hand upplysts — endast

till den mindre delen bekostas med allmänna medel, närmast är att hänföra

till det slag av verksamhet, som ej bör ifrågakomma till delaktighet i pensionsanstalten.

Och anstalten vill betona, att det föreligger särskild anledning

för staten att iakttaga försiktighet vid beviljande av pensionsrätt, då

— såsom här är fallet — det är fråga örn befattningshavare vid en verksamhet,

som bedrives av ett enskilt, merkantilt aktiebolag, vars affärsrörelse till

väsentlig del är grundad just på dessa befattningshavares prestationer.

Pensionsanstalten vill därjämte understryka, att ett bifall skulle kunna

medföra vittgående verkningar, i det detsamma kunde åberopas såsom stöd

för liknande framställningar rörande befattningshavare inom ett flertal

andra områden, där verksamheten icke är av allmänt samhällelig art men

dock uppmuntras genom statsunderstöd.

Vid avgivande av pensionsanstaltens utlåtande var direktören för anstalten

av skiljaktig mening och anförde, att han visserligen funne principiella

betänkligheter förefinnas men å andra sidan funne övervägande skäl av reell

art tala för ett bifall till framställningen.

Med anledning av vad i de avgivna utlåtandena anförts har bolaget i en

den 12 februari 1938 dagtecknad skrift framhållit i huvudsak följande:

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande icke berört den betydelse ur det

allmännas synpunkt, som en ordnad pensionering skulle hava för konsolidering

och kontinuiteten av växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm

och därmed för tillgodogörandet av dennas arbete för svenskt jordbruk. Genom

en tryggad kontinuitet skulle även utnyttjandet av statens ekonomiska

insatser i denna verksamhet på ett bättre sätt säkerställas. Givetvis torde det

i främsta rummet lia varit hänsyn härtill, som föranlett 1930 års växtförädlingsutredning

att framlägga sitt förslag i pensionsfrågan.

Såsom skäl för att befattningshavarna vid växtförädlingsverksamheten vid

Weibullsholm anslutas till statens pensionsanstalt vill bolaget i första hand

åberopa det förhållandet, att statsmakterna alltsedan budgetåret 1924/25 beviljat

verksamheten anslag. Vidare vill bolaget framhålla, att den mellan

Weibullsholms växtförädlingsanstalt och W. Weibull aktiebolag förefintliga

åtskillnaden icke såsom lantbruksstyrelsen framhållit är av formell natur

utan tvärtom har reell innebörd. Förädlingsanstaltens ställning till bolaget

är den, att densamma, vad själva planläggningen och genomförandet av växtförädlingsarbetet

beträffar, bildar en fristående institution. Från bolagets

övriga verksamhet är den avgränsad. Anstalten förestås av särskild chef

med vissa rättigheter även gentemot bolagets styrelse. Chefen för växtförädlingsanstalten

uppgör i samråd med förädlingsledarna årligen arbetsplan och

budget för anstaltens verksamhet. Bolagets styrelse har givetvis ett visst inflytande

på växtförädlingsanstaltens arbete med avseende på omfånget av

detsamma, enär detta måste grundas på tillgängliga medel, medan däremot

själva förädlingsarbetet ledes av anstalten och inriktas på sådana uppgifter,

som äro av verklig och aktuell betydelse för jordbruket och trädgårdsskötseln.

Med hänsyn till att lantbruksstyrelsen ifrågasatt, att bolaget skulle ordna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

pensionering, av sin personal i privat pensionsanstalt, vill bolaget upplysningsvis

meddela, att bolaget redan undersökt möjligheterna för förädlingsoch

försöksledarnas anslutning till dylik anstalt men funnit denna utväg i

anledning av kostnaderna därför oframkomlig.

I anledning av vad statens pensionsanstalt anfört i sitt utlåtande har bolaget

framhållit bland annat, att med hänsyn till de stora nationalekonomiska

värden, som den av bolaget bedrivna växtförädlingsverksamlieten lyckats

åstadkomma, det knappast torde vara tveksamt att verksamheten vore av

allmänt samhällelig natur.

Slutligen har bolaget anfört följande:

Växtförädlingsarbetet utgör en i allra högsta grad specialiserad verksamhet.

Dels på grund därav och dels med hänsyn till det förhållandet att så få tjänster

finnas inom detta avgränsade område, äro befattningshavare, som under

en längre följd av år arbetat såsom växtförädlare, i regel hänvisade till att

fortsätta på detta område. För Weibullsholms vidkommande är läget det,

att en del av tjänstemännen nått den åldern, att de icke gärna kunna tänkas

komma ifråga till tjänster inom andra verksamhetsområden med ordnad pensionsrätt,

och deras bekymmer i fråga örn sådan rätt synas vara i hög grad

befogade. Då envar av dem med sällspord intresse och duglighet verksamt bidragit

till uppnående av de förädlingsresultat, som Weibullsholm kunnat

uppvisa, synes det därför rättvist och billigt, att dessa tjänstemän i likhet

med praktiskt taget helt motsvarande befattningshavare i Sveriges utsädesförening

och även i andra statsunderstödda institutioner beredas ordnad pensionsrätt,

vilket endast torde vara möjligt genom anslutning till statens pensionsanstalt.

Statskontoret har i ett den 3 mars 1936 avgivet utlåtande — under åberopande

av vad lantbruksstyrelsen och statens pensionsanstalt i ärendet anfört

och under erinran tillika att en pensionering av ifrågavarande personal genom

delaktighet i statens pensionsanstalt skulle kunna erhålla vittgående

konsekvenser — funnit sig böra avstyrka bifall till föreliggande framställning.

Sedan statens pensionsanstalt anbefallts avgiva förslag angående de grunder,

som — för den händelse pensionsrätt i statens pensionsanstalt ansåges

böra ifrågakomma för i ärendet avsedda befattningshavare vid Weibullsholms

växtförädlingsanstalt — borde gälla för nämnda pensionsrätt, ävensom angående

de närmare bestämmelser, som borde fastställas för pensionsrättens

åtnjutande, har pensionsanstalten den 5 februari 1937 avgivit utlåtande av i

huvudsak följande lydelse:

Vid elt eventuellt beredande av delaktighet i pensionsanstalten för här ifrågavarande

befattningshavare torde dessa böra inordnas under de i kap. VII

av anstaltens reglemente den 31 december 1919 (nr 878) intagna särskilda

bestämmelserna. Pensionsanstalten vill i det följande redogöra för grunddragen

av de pensionsvillkor, som vid en tillämpning av bestämmelserna i sagda

kap. VII skulle bliva gällande för Weibullsholmsanstaltens förädlings- och

försöksledare, samt därvid jämväl — i den mån sådant finnes påkallat -—- föreslå de särbestämmelser, som för dessa befattningshavare kunna vara erforderliga.

Enär minimiårsavlöning för befattningshavarna icke finnes fastställd i för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2öS.

fattning, skall delaktighet i pensionsanstalten kunna av denna beviljas först

sedan befattningarna reglerats jämlikt § 5 i pensionsreglementet. Denna

tjänstereglering skall avse behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningarnas

innehavare tillsättas och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning

samt minimiavlöning, och prövningen av regleringen skall jämlikt

kungörelsen den 2 oktober 1920 (nr 650) tillkomma lantbruksstyrelsen. Föreskrift

torde i pensionsreglementet böra meddelas om att delaktigheten skall

gälla allenast så länge statsbidrag till växtförädlingsanstalten utgår.

Tjänstepensionsunderlaget fastställes av pensionsanstalten under iakttagande

av bestämmelserna i § 23 och får således utgöra högst 2/3 av den vid regleringen

fastställda kontanta minimiårsavlöningen i högsta lönegraden. Pensionsunderlaget

må ej överstiga 6,000 kronor och ej heller sättas högre, än att

det prövas stå i skäligt förhållande till underlaget för jämförlig befattning i

statens tjänst eller annan jämförlig befattning med pensionsrätt i denna anstalt

eller i annan av staten understödd pensionsinrättning. Vid prövningen av

pensionsunderlagen i här förekommande fall torde en anpassning av desamma

komma att ske efter pensionsunderlagen för motsvarande befattningar hos

Sveriges utsädesförening.

Familjepensionsunderlaget utgöres enligt § 33 av 300 kronor jämte 20 procent

av tjänstepensionsundierlaget.

Pensionsåldern är för manlig befattningshavare 65 år och för kvinnlig

befattningshavare — någon sådan finnes dock icke för närvarande — 60

år (§ 72). För tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns uppnående

erfordras medgivande av lantbruksstyrelsen (§ 74); sådant kvarstående må

beviljas under högst fem år (§ 18 mom. 2).

För erhållande av hel tjänstepension fordras av manlig befattningshavare

33 och av kvinnlig befattningshavare 30 tjänstår (§ 73).

Om befattningshavare icke till pensionsåldern kunnat intjäna det för hel

pension erforderliga antalet tjänstår, beräknas pensionen försäkringstekniskt

(§ 76), vilket i allmänhet innebär en något starkare reducering av pensionen

än om avkortning skedde proportionellt mot antalet felande tjenstår.

Tjänstepensionens belopp bestämmes i regel efter medeltalet av de pensionsunderlag,

som varit för befattningshavaren gällande under de sista 5

åren före avgången (§ 24 mom. 1 c.). I fråga om föreståndare för statsunderstödda

skolor för lantbruket har emellertid — till förhindrande av att en vid

relativt framskriden ålder befordrad befattningshavare erhåller en i förhållande

till den kortare tjänstetiden i den högre befattningen oskäligt stor pension

• i § 76 andra stycket stadgats, att medeltalsberäkningen av tjänstepensionsunderlaget

skall utsträckas tili att avse de senaste tio åren före avgången,

detta dock endast i de fall, där pensionen ej skall beräknas försäkringstekniskt

(vid försäkringsteknisk beräkning av pensionen tages, enligt härför gällande

bestämmelser, hänsyn till att skilda pensionsunderlag varit för olika innehavda

befattningar gällande). Det synes pensionsanstalten befogat, att denna för

föreståndare gällande bestämmelse får tillämpning jämväl på chefen för växtförädlingsanstalten.

Beträffande sättet för bestridande av koslnaden för pensioneringen innehåller

utlåtandet följande:

Befattningshavares årliga tjänstepensionsavgift kommer att utgöra 31/, procent

av tjänstepensionsunderlaget, och den årliga familjepensionsavgiften blir

18 procent av familjepensionsunderlaget; för eventuel! kvinnlig befattningshavare

skuUe dock familjepensionsavgiften stanna vid 1 procent av underlaget

(§ 78 mom. 1).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 258.

9

Huvudmannens årsavgift skulle enligt bestämmelserna bliva 373 procent

av tjänstepensionsunderlaget (§ 78 mom. 2). Med hänsyn till att huvudmannen

i detta fall är ett enskilt aktiebolag torde det emellertid — i likhet med

vad som skett i en del jämförliga fall, såsom i fråga örn besiktningsveterinärer

vid kontrollslakterier, överläkare vid av svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening

ägt sanatorium samt vissa icke landstingsavlönade extra provinsialläkare

— vara anledning att kräva ett något större bidrag från huvudmannen.

I de anförda fallen har huvudmansavgiften i regel bestämts till det

dubbla av vad eljest föreskrivits, och i enlighet härmed får pensionsanstalten

förorda, att avgiften för den nu ifrågavarande huvudmannen fastställes

till 673 procent av tjänstepensionsunderlaget.

I samband med statsmakternas beslut örn öppnande av tillträde till statens

pensionsanstalt för nya grupper av befattningshavare har ofta jämväl meddelats

föreskrifter örn större eller mindre lindring i den engångsavgift, som

enligt pensionsreglementet skall av huvudmannen erläggas, för att dåvarande

befattningshavare skola jämlikt § 6 få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna

sig tjänstgöring före inträdet i pensionsanstalten. Enär emellertid så

dan lindring ej medgivits i fråga om huvudmans engångsavgift för, bland

andra, de befattningshavare, med vilka jämförelse i avgiftshänseende nyss

gjorts, har pensionsanstalten funnit sig sakna anledning att i förevarande

fall avgiva något förslag i detta avseende. Vad därefter angår den tid, som

skall kunna tillgodoräknas, må framhållas, att anstalten här — liksom beträffande

befattningshavare hos vissa andra statsunderstödda huvudmän —

torde få anse sig förhindrad att medgiva tjänstårsberäkning för befattningshavarnas

tjänstgöring hos huvudmannen före det år, för vilket statsbidragtill

denne första gången beviljades, eller i förevarande fall för budgetåret

1924; 1925.

Pensionsanstalten får slutligen något beröra kostnadsfrågan, varvid antages,

att dödligheten kommer att förlöpa i enlighet med dödlighetstabellen

R 32 (st. off. utr. 1932: 4) samt att den framtida genomsnittliga ränteavkastningen

å anstaltens fonder kommer att hålla sig vid 3.5 procent.

Under förutsättning av ovan föreslagna årsavgifter från huvudman och befattningshavare

samt under antagande av samma pensionsunderlag som för

motsvarande befattningshavare hos Sveriges utsädesförening har pensionsanstalten

beräknat, att från statens sida skulle komma att erfordras ett årligt

bidrag till pensioneringen av ungefär 1,500 kronor. Om huvudmansavgiften

skulle stanna vid 3 V3 procent — i stället för föreslagna 6 ä/.3 procent — av

tjänstepensionsunderlaget, bleve det erforderliga statsbidraget cirka 1,200 kronor

större, således ungefär 2,700 kronor årligen.

Den totala engångskostnaden för eventuellt tillgodoräknande av de nuvarande

befattningshavarnas tjänstår vid växtförädlingsanstalten mellan den

1 juli 1924 och inträdet i pensionsanstalten har vad tjänstepensionsrätten angår

uppskattats till ungefär 51,000 kronor per den 1 juli 1937. Av detta belopp

skulle ungefär 43,000 kronor komma att täckas av den engångsavgift,

som huvudmannen har alt inleverera enligt reglementet (8 9); alt engångsavgiften

icke blir lika med hela engångskostnaden har sin förklaring däri,

att de för avgiftens beräkning föreskrivna dödlighets- och ränteantagandena

sirö andra, och mindre betryggande, än de ovan angivna. För statens del

kail således beräknas uppstå en engångskostnad å skillnaden mellan nyssnämnda

båda belopp eller ungefär 8,000 kronor. Huvudmannen skulle äga

rätt att i sin tur hos befattningshavarna uttaga bidrag, motsvarande ungefär

13,000 kronor av engångsavgiftens belopp, och skulle således hava att haegen

del bidraga med ungefär 30,000 kronor.

Med den för närvarande tillämpade formen för utmätande av statens bidrag

Hiliana lill riksdagens protokoll 19117. 1 sand. Nr 258. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Departements
chefen.

till statens pensionsanstalts pensionering behöver intet särskilt anslag anvisas

för de nu till delaktighet ifrågasatta befattningshavarna. Anstalten disponerar

förslagsanslaget under elfte huvudtiteln »A 16. Bidrag till pensioneringskostnaderna

för statens pensionsanstalt», från vilket får rekvireras vad

som erfordras för bestridande av anstaltens utgifter, i den mån inkomsterna

ej därtill förslå; vad de nu avsedda befattningshavarna beträffar torde dock

under de närmaste åren de inflytande avgifterna komma att överstiga utgifterna

för pensioner.

Kostnaderna för familjepensionsrätten beräknas bliva helt täckta av de avgifter,

engångs- och årliga, som finge uttagas av befattningshavarna.

Hänsyn har här ej tagits till kostnaderna för eventuella dyrtidstillägg å

blivande tjänste- och familjepensioner, vilka tillägg ju helt utgå av statsmedel.

Med anledning av vad .statens pensionsanstalt i sitt nyss återgivna yttrande

föreslagit har statskontoret i utlåtande den 3 mars 1937 anfört, att därest

pensionsrätt i statens pensionsanstalt ansåges böra ifrågakomma för förevarande

befattningshavare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt, statskontoret

icke hade något att erinra mot pensionsanstaltens föreliggande förslag

till grunder för pensioneringens ordnande.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår hava de i ärendet hörda

myndigheterna framfört betänkligheter av principiell natur mot en reglering av

pensionsförhållandena för här ifrågavarande befattningshavare vid Weibullsholms

växtförädlingsanstalt genom anslutning till pensionsanstalten. Med

hänsyn till den betydelse, som verksamheten vid växtförädlingsanstalten äger

ur det allmännas synpunkt — vilket föranlett statsmakterna att sedan en följd

av år fortlöpande genom statsanslag understödja verksamheten — ävensom

till den av det allmännas organ i väsentliga hänseenden kontrollerade ställning,

som anstalten kommit att intaga genom de i samband med anslagsbeviljandet

stadgade villkoren och föreskrifterna, anser jag, att tillräckliga skäl av

principiell art icke äro för handen för avvisande av den gjorda framställningen.

Jag vill härvid tillika framhålla, att Kungl. Maj:t torde vara oförhindrad

att i samband med att statsbidrag ställes till bolagets förfogande föreskriva

de ytterligare villkor, som kunna finnas befogade i syfte bland annat

att i ökad utsträckning friställa förädlingsverksamheten i förhållande till

företaget i övrigt och säkerställa en viss minimiomfattning av denna verksamhet.

I enlighet med vad jag nu anfört och då en under statens medverkan

ordnad pensionering, på skäl som i framställningen åberopats, torde vara

ägnad att i sin mån främja arbetsresultatet vid växtförädlingsanstalten och

därmed även syftet för statens ekonomiska insatser i anstaltens verksamhet,

finner jag mig böra förorda, att möjlighet beredes bolaget att vinna delaktighet

i statens pensionsanstalt för de för växtförädlingsverksamheten anställda

förädlings- och försöksledarna. På sätt förut nämnts uttalade sig även 1930

års växtförädlingsutredning för en dylik anordning.

Beträffande den närmare utformningen av nu ifrågasatt pensionsrätt i statens

pensionsanstalt har pensionsanstalten föreslagit, att befattningshavarna

skulle inordnas under kap. VII av anstaltens reglemente den 31 december

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

11

1919 (nr 878), vilket kapitel innehåller bestämmelser i fråga örn pensionsrätt

för befattningshavare bos hushållningssällskap, Sveriges utsädesförcning,

svenska mosskulturföreningen m. fl. Enligt detta förslag, varemot jag

ej finner anledning till erinran, skulle, såsom pensionsanstalten framhållit,

delaktighet i anstalten kunna beviljas först sedan vederbörlig tjänstereglering

ägt rum. Denna tjänstereglering, vilken ankommer på lantbruksstyrelsen,

skall avse behörighetsvillkor och anställningsförhållanden, och lantbruksstyrelsen

äger sålunda viss möjlighet att i samband härmed beträffande de

vid växtförädlingsverksamheten sysselsatta befattningshavarna tillse, att de

av styrelsen i dess utlåtande angivna önskemålen i avseende å dessa befattningshavares

ställning i förhållande till bolaget bliva tillgodosedda.

I fråga örn kostnaderna för bestridandet av pensioneringen innebära de

i kap. VII innefattade bestämmelserna, bland annat, att årliga tjänstepensionsavgiften

skall för såväl befattningshavaren som huvudmannen utgöra 3Vs

procent av tjänstepensionsunderlaget samt att statsverket svarar för återstående

del av den erforderliga årliga avgiften. Beträffande den engångsavgift,

som enligt § 9 i anstaltens reglemente skall för tjänstepension erläggas

vid retroaktiv tillämpning av reglementet, har för de flesta av de i kapitlet avsedda

befattningshavargrupperna medgivits viss nedsättning, i det statsverket

påtagit sig kostnaden för den del av avgiften (i regel något över två tredjedelar),

för vilken huvudmannen icke äger uttaga ersättning genom löneavdrag

av befattningshavaren. I nu nämnda hänseenden har statens pensionsanstalt

föreslagit vissa bestämmelser i skärpande riktning, såvitt angår befattningshavarna

vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Sålunda har föreslagits,

att huvudmannens avgift skulle utgå med det dubbla mot vad som skulle

följa vid tillämpning av nyss angivna huvudregel samt att icke någon som

helst lindring skulle medgivas i fråga om engångsavgift, varom nyss nämnts.

Tillräckliga skäl synas mig icke hava anförts för en sådan avvikelse från

de principer, som eljest tillämpats beträffande de personalkategorier, med

vilka nu ifrågavarande befattningshavare skulle i reglementet för pensionsanstalten

närmast samordnas. I enlighet härmed och med beaktande jämväl

av att de föreslagna bestämmelserna skulle väsentligt försvåra ernåendet

av tillfredsställande pensionsförhållanden för de befattningshavare vid växtförädlingsanstalten,

som redan nått en högre ålder, finner jag mig böra förorda,

att nyss angivna förmånligare regler i avseende å pensionskostnadens

bestridande få gälla jämväl beträffande här avsedda befattningshavare, dock

med den modifikationen, alt bolaget självt skall hava att bestrida hälften av

den del av engångsavgiften, för vilken ersättning icke kan uttagas hos befattningshavaren.

Såsom villkor för den lindring i engångsavgift, varav bolaget vid bifall till

vad jag nu föreslagit skulle komma i åtnjutande, bör — i likhet med vad

som tidigare skett i liknande fall — föreskrivas, alt befattningarna inom viss

kortare tid regleras och anmälas lill delaktighet i anstalten.

Beträffande pensionsanstaltens förslag i övrigt har jag icke något att erinra.

På sätt pensionsanstalten framhållit är med den för närvarande tillämpade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

formen för utmätande av statens bidrag till pensionsanstaltens pensioneringsverksamhet

icke erforderligt, att särskilda anslagsmedel anvisas för täckande

av kostnaden för den nu ifrågasatta pensioneringen.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ärendet, vidtaga de författningsändringar, som må erfordras för genomförande

av vad här förordats. Ändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli

1937.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig här förordade grunder, utfärda bestämmelser

i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt för

förädlings- och försöksledare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sundén.

377623. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till förre kontoristen A. L. Jokansson för mistad pension. s. 7 i texten