Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för förädlingsoch försöksledare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt
1937-03-05 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:258, Angående delaktighet i statens pensionsanstalt för förädlingsoch försöksledare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 258.
1
Nr 258.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i
statens pensionsanstalt för förädlings- och försöksledare
vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt; given
Stockholms slott den 5 mars 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 mars 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för jordbruksdepartementet fråga om delaktighet
i statens pensionsanstalt för förädlings- och försöksledare vid Weibullsholms
växtförädlingsanstalt samt anför:
I en till Kungl. Majit ställd, den 28 augusti 1935 dagtecknad skrift har
W. Weibull aktiebolag anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 258.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 258.
att förädlings- och försöksledare vid den av bolaget bedrivna växtförädlingsanstalten
vid Weibullsholm må kunna vinna pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
saint att vid ett inordnande av dessa befattningshavare i anstalten
samma lindring i avseende å för retroaktiv tillämpning av anstaltens reglemente
erforderliga engångsavgifter måtte medgivas som tidigare beviljats beträffande
befattningshavare hos Sveriges utsädesförening m. fl. institutioner.
Växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm omhänderbades tidigare av
firman W. Weibull men utövas, sedan W. Weibull aktiebolag i slutet av år
1929 övertagit firmans rörelse, av detta bolag.
Bolagets verksamhet har enligt bolagsordningen till föremål att bedriva
växtförädlings- och reproduktionsverksamhet, jordbruk, handels- och fabriksrörelse
samt annan därmed förenlig verksamhet. Aktiekapitalet utgör 700,000
kronor, lika fördelat på de tre delägarna Harry, William och John Weibull.
Bolagets styrelse har sitt säte i Landskrona. Därest bolaget upphör med sin
växtförädlings- och reproduktionsverksamhet, skall bolaget enligt bolagsordningen
träda i likvidation. Denna bestämmelse må icke ändras utan Kungl.
Maj:ts medgivande.
Till understödjande av den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm
har alltsedan budgetåret 1924/1925 anvisats anslag. Anslaget har
utgjort under vart och ett av budgetåren 1930/1931, 1931/1932 och 1932/1933
75,000 kronor och för ett vart av budgetåren 1933/1934—1936/1937 65,000
kronor. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 5 juni 1936 har ifrågavarande statsbidrag
för sistnämnda budgetår tilldelats W. Weibull aktiebolag under följande
villkor, nämligen:
att bidraget kommer förädlingsverksamheten helt till godo,
att verksamheten vilar å den framstående teoretiska och praktiska utbildning
hos dess utövare, som är nödvändig för vinnande av anstaltens ändamål,
samt uppehälles i sådan omfattning, att redan vunna resultat kunna utnyttjas
och ett fullföljande äga rum av de viktigaste förädlingsarbetena,
att växtförädlingsverksamheten i görligaste mån särskiljes från bolagets
merkantila verksamhet,
att bolaget underkastar sig den kontroll och inspektion angående medlens
användning, som må finnas erforderlig; åliggande det bolaget ej mindre att, i
den mån så erfordras för verkställande av nämnda kontroll och inspektion,
ställa till förfogande bolagets räkenskaper, priskalkyler och övriga handlingar
ävensom för inspektion upplåta laboratorier, försöksfält och dylikt, än även
att tillhandahålla räkenskaperna i sådant skick, att utgifterna för växtförädlingsverksamheten
utan svårighet kunna särskiljas från bolagets övriga
utgifter;
att kontroll över bolagets försäljningar av utsädesvaror av åkerbruksväxter
utövas av statens centrala frökontrollanstalt;
samt att bolaget underkastar sig den granskning från riksdagens revisorers
sida rörande statsbidragets användning, som Kungl. Majit kunde komma
att föreskriva.
Kungl. Maj.ts proposition nr 26S.
3
Vidare har Kungl. Maj:t föreskrivit, att lantbruksstyrelsen skall hava att
utöva berörda kontroll och inspektion angående medlens användning m. m.
Tili understödjande av ifrågavarande verksamhet vid Weibullsholm under
budgetåret 1937/1938 har Kungl. Majit i 1937 års statsverksproposition under
nionde huvudtiteln, punkt 96, föreslagit riksdagen anvisa ett anslag av 70,000
kronor.
I den nu förevarande framställningen har bolaget till en början hänfört sig
till en av vederbörande befattningshavare till bolagets styrelse ingiven hemställan
i fråga om anordnande av pensionsrätt, däri anförts bland annat följande:
De
värden av nationalekonomisk betydelse, som skapats genom växtförädlingen
å Weibullsholm äro av den storleksordning, att det torde vara väl
motiverat, att verksamhetens utövare i likhet med motsvarande tjänstemän
vid Sveriges utsädesförening få arbeta under de tryggare anställningsvillkor,
som en säkrad pensionering innebär. Men även för anstaltens fortsatta utveckling
skulle en lösning av frågan medföra uppenbara fördelar. En institution
med genomförd pensionering har otvivelaktigt lättare att till sig knyta
dugande tjänstemän liksom även att under längre tid kunna behålla dessa
än vid avsaknad av pensionering. Vikten härav framstår klart, om man
betänker, att växtförädlingsarbetet bedrives på mycket lång sikt. Det torde
med fog kunna göras gällande, att det för uppnående av bästa möjliga resultat
är av största vikt, att vederbörande förädlings- och försöksledare under
så lång tid som möjligt få tillfälle fullfölja arbetet på lösandet av föreliggande
förädlingsuppgifter. Ur denna synpunkt kan pensionsfrågans ordnande
sägas vara av största betydelse för en framgångsrik utveckling av anstalten.
Befattningshavare med motsvarande kompetens vid hushållningssällskap,
lantmannaskolor, svenska mosskulturföreningen, svenska betes- och vallföreningen.
Sveriges utsädesförening samt andra statsunderstödda institutioner
äro tillförsäkrade pensionsrätt genom anslutning till statens pensionsanstalt.
Med full rätt torde kunna göras gällande, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt
intager en ställning, som motiverar anstaltens hänförande i förevarande
hänseende till samma grupp som de nyss nämnda. Påfallande är överensstämmelsen
särskilt mellan anstalten och Sveriges utsädesförening. Ur
verksamhetssynpunkt äro befattningarna vid dessa båda anstalter synnerligen
närstående, vilket också framgått därav, att befattningshavare, som från
växtförädlingsanstalten övergått till Sveriges utsädesförening, fått tillgodoräkna
sig sin tjänstgöringstid vid den förra anstalten för erhållande av ålderslillägg.
För egen del har bolaget, bland annat, åberopat, att de för utredning rörande
de statsunderstödda växtförädlingsanstalternas organisation m. m. år
1930 tillkallade sakkunniga (1930 års växtförädlingsutredning) i sitt den 10
december 1931 avgivna betänkande (stat. off. utr. 1931: 34) framhållit, att
med statsbidrag till växtförädlingsanstalten å Weibullsholm borde förbindas
skyldighet för bolaget att för förädlings- och försöksledare ombesörja pensionering
i statens pensionsanstalt och att i egenskap av huvudman ansvara för
sådan åliggande skyldigheter, varvid de sakkkunniga påpekat, att de svålig
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 258.
heter, som mötte på grund av vissa i tjänst varande befattningshavares jämförelsevis
höga ålder, icke borde utgöra oöverstigliga hinder för fyllande av
detta krav, därest gällande övergångs- och undantagsbestämmelser på området
tillämpades.
I anslutning härtill har bolaget framhållit, att den organisationsform, som
1930 års växtförädlingsutredning föreslagit för anstalten numera hade — i
den mån dess genomförande varit beroende av bolagets åtgärder — i huvudsak
förverkligats. I enlighet med de stadgade förutsättningarna för statsbidrag
intoge anstalten en i möjligaste mån från bolagets merkantila verksamhet
frigjord ställning. Anstaltens bokföring vore helt skild från bolagets och
dess verksamhet grundades på särskild utgifts- och inkomststat. I spetsen för
växtförädlingsanstalten stöde en chef, som vid bolagsstyrelsens sammanträden
föredroge alla anstaltens verksamhet berörande frågor. Vederbörande
inspekterande myndighet hade tillfälle pröva kompetensen hos de vid anstalten
anställda befattningshavarna.
Enligt en av bolaget vid framställningen fogad sammanställning äro vid
anstalten anställda följande förädlings- och försöksledare, nämligen:
Befattningshavare
Född den
Anställd vid växtföräd- lingsanstalten den
Årslön
Kronor
Avdelningsföreståndare och chef:
Lamprecht, H. A. K...........
7n
1889
Vs 1932 (Förut vid Al- narps lantbruksinstitut
sedan den */» 1921).
12,000: —
Såsom chef 3,000: —
Avdelningsföreståndare:
Berg, S. 0....................
25/l»
1883
Vi 1911
9,000: —
Åkerberg, P. E. H............
,6/i
1906
Vs 1932
7,000: —
Försöksledare:
Ericsson, H. E...............
V*
1877
I3/s 1912
6,300: —
Hertzman, N.................
19/l
1879
>/n 1910
8,000: —
Svensson, V..................
17/s
1891
21/io 1919
7,800: —
Nilsson, A....................
4/s
1897
V» 1926
6,000: —
Bolaget har vidare anfört, att den svårighet, som mötte bolaget vid ett eventuellt
realiserande av pensioneringen på grund av vissa av ifrågavarande anställningshavares
jämförelsevis höga ålder endast kunde övervinnas, örn anslutningen
till statens pensionsanstalt finge ske i enlighet med de övergångsbestämmelser,
som under kap. VII i reglementet för statens pensionsanstalt
meddelats beträffande befattningshavare vid Sveriges utsädesförening m. fl.
institutioner.
Lantbruksstyrelsen har i ett den 11 september 1935 avgivet utlåtande anfört
i huvudsak följande:
Styrelsen finner den gjorda framställningen från befattningshavarnas och
bolagets sida naturlig. För befattningshavarna måste det nämligen anses vara
Kungl. Maj:ts proposition nr 258.
5
av stor vikt att få sin och sina familjers framtid säkerställd, i den mån så kan
ske genom anslutning till pensionsanstalten, och för bolaget skulle en sådan
anslutning givetvis underlätta anställandet och bibehållandet av befattningshavarna.
Dessa synpunkter syntes styrelsen tala för ett tillmötesgående av
framställningen.
Å andra sidan synes tveksamhet kunna råda angående lämpligheten av ett
realiserande av det framförda önskemålet, framförallt med hänsyn till därmed
förenade konsekvenser.
En granskning av bestämmelserna i kap VII av reglementet för statens pensionsanstalt,
vilket kapitel innehåller särskilda bestämmelser angående befattningshavare
hos hushållningssällskap m. fl., giver vidare vid handen, att endast
statsunderstödda institutioner, som intaga en mera självständig ställning
och arbeta efter fasta former, blivit satta i tillfälle att bereda sina befattningshavare
pension hos statens pensionsanstalt.
Ett utsträckande av pensionsrätten till nu ifrågavarande befattningshavare
synes gå avsevärt utanför den ram, som hittills tillämpats. Befattningshavare
vid växtförädlingsanstalten i Weibullsholm äro anställda i W. Weibull aktiebolags
tjänst och helt underställda detta bolags styrelse. Den i framställningen
åberopade skilsmässan mellan affärsbolaget och växtförädlingsverksamheten
torde huvudsakligen få anses vara av formell natur samt avser närmast
att bokföringsmässigt kunna fastställa bolagets kostnader för växtförädlingen.
Att märka är vidare, att bolaget förfogar över ett betydande antal befattningshavare
utöver de här ifrågavarande med tjänstgöring dels utanför och dels
inom växtförädlingsverksamheten. Avlöning till de senare redovisas såsom
kostnad för förädlingsverksamheten.
Det synes kunna ifrågasättas, om icke pensioneringsfrågan för samtliga
befattningshavare hos bolaget borde ordnas likformigt. Av principiella skäl
finner lantbruksstyrelsen, att, därest ett sådant förfaringssätt skulle vålla bolaget
oöverstigliga ekonomiska svårigheter, det kunde tagas under övervägande,
huruvida en höjning av statsbidraget till växtförädlingsverksamheten för
att därigenom underlätta en pensionering hos enskild försäkringsanstalt icke
vore att föredraga framför den nu ifrågasatta anordningen.
Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna övervägande skäl tala för ett tillmötesgående
av framställningen, synes dock såsom villkor för rätten till anslutning
till pensionsanstalten böra stadgas, att befattningshavarnas ställning i förhållande
till bolaget formellt skall ordnas på ett ur såväl dessas egen som det
allmännas synpunkt fullt tillfredsställande sätt.
I ett den 18 januari 1936 avgivet utlåtande har statens pensionsanstalt anfört,
att pensionsanstalten i likhet med lantbruksstyrelsen ansåge, att ett bifall
till ifrågavarande framställning örn pensionsrätt för förädlings- och försöksledare
vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt skulle leda utanför ramen
för pensionsanstaltens verksamhetsområde och alt anstalten därför icke
kunde tillstyrka bifall till framställningen.
Till motivering för sin sålunda intagna ståndpunkt har pensionsanstalten
anfört, bland annat, följande:
Man synes såsom grundregel kunna uppställa, att statlig pensionering bör
ifrågakomma allenast för befattningshavare vid sådan verksamhet, som väsentligen
är av allmänt samhällelig natur och därför egentligen holde ankomma
på det allmänna att handhava men sorn befunnits lämpligen böra — med
stöd av statsbidrag — ombesörjas av något icke statligt organ. Statlig pensionering
synes däremot i regel ej höra anordnas i sådana fall, där verksamheten
knappast är all betrakta såsom huvudsakligen allmän angelägen
-
6
Kungl. Maj.-ts proposition nr 2Ö8.
het och där beviljandet av statsbidrag därför är att anse mera såsom en uppmuntran
från statens sida åt en i huvudsak icke statlig verksamhet än som
ett anslag för handhavande av en samhällelig uppgift.
Då pensionsanstalten gått att tillämpa här anförda grundregel i nu föreliggande
fall, har anstalten kommit till den slutsatsen, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt,
som för övrigt — enligt vad under hand upplysts — endast
till den mindre delen bekostas med allmänna medel, närmast är att hänföra
till det slag av verksamhet, som ej bör ifrågakomma till delaktighet i pensionsanstalten.
Och anstalten vill betona, att det föreligger särskild anledning
för staten att iakttaga försiktighet vid beviljande av pensionsrätt, då
— såsom här är fallet — det är fråga örn befattningshavare vid en verksamhet,
som bedrives av ett enskilt, merkantilt aktiebolag, vars affärsrörelse till
väsentlig del är grundad just på dessa befattningshavares prestationer.
Pensionsanstalten vill därjämte understryka, att ett bifall skulle kunna
medföra vittgående verkningar, i det detsamma kunde åberopas såsom stöd
för liknande framställningar rörande befattningshavare inom ett flertal
andra områden, där verksamheten icke är av allmänt samhällelig art men
dock uppmuntras genom statsunderstöd.
Vid avgivande av pensionsanstaltens utlåtande var direktören för anstalten
av skiljaktig mening och anförde, att han visserligen funne principiella
betänkligheter förefinnas men å andra sidan funne övervägande skäl av reell
art tala för ett bifall till framställningen.
Med anledning av vad i de avgivna utlåtandena anförts har bolaget i en
den 12 februari 1938 dagtecknad skrift framhållit i huvudsak följande:
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande icke berört den betydelse ur det
allmännas synpunkt, som en ordnad pensionering skulle hava för konsolidering
och kontinuiteten av växtförädlingsverksamheten vid Weibullsholm
och därmed för tillgodogörandet av dennas arbete för svenskt jordbruk. Genom
en tryggad kontinuitet skulle även utnyttjandet av statens ekonomiska
insatser i denna verksamhet på ett bättre sätt säkerställas. Givetvis torde det
i främsta rummet lia varit hänsyn härtill, som föranlett 1930 års växtförädlingsutredning
att framlägga sitt förslag i pensionsfrågan.
Såsom skäl för att befattningshavarna vid växtförädlingsverksamheten vid
Weibullsholm anslutas till statens pensionsanstalt vill bolaget i första hand
åberopa det förhållandet, att statsmakterna alltsedan budgetåret 1924/25 beviljat
verksamheten anslag. Vidare vill bolaget framhålla, att den mellan
Weibullsholms växtförädlingsanstalt och W. Weibull aktiebolag förefintliga
åtskillnaden icke såsom lantbruksstyrelsen framhållit är av formell natur
utan tvärtom har reell innebörd. Förädlingsanstaltens ställning till bolaget
är den, att densamma, vad själva planläggningen och genomförandet av växtförädlingsarbetet
beträffar, bildar en fristående institution. Från bolagets
övriga verksamhet är den avgränsad. Anstalten förestås av särskild chef
med vissa rättigheter även gentemot bolagets styrelse. Chefen för växtförädlingsanstalten
uppgör i samråd med förädlingsledarna årligen arbetsplan och
budget för anstaltens verksamhet. Bolagets styrelse har givetvis ett visst inflytande
på växtförädlingsanstaltens arbete med avseende på omfånget av
detsamma, enär detta måste grundas på tillgängliga medel, medan däremot
själva förädlingsarbetet ledes av anstalten och inriktas på sådana uppgifter,
som äro av verklig och aktuell betydelse för jordbruket och trädgårdsskötseln.
Med hänsyn till att lantbruksstyrelsen ifrågasatt, att bolaget skulle ordna
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 258.
pensionering, av sin personal i privat pensionsanstalt, vill bolaget upplysningsvis
meddela, att bolaget redan undersökt möjligheterna för förädlingsoch
försöksledarnas anslutning till dylik anstalt men funnit denna utväg i
anledning av kostnaderna därför oframkomlig.
I anledning av vad statens pensionsanstalt anfört i sitt utlåtande har bolaget
framhållit bland annat, att med hänsyn till de stora nationalekonomiska
värden, som den av bolaget bedrivna växtförädlingsverksamlieten lyckats
åstadkomma, det knappast torde vara tveksamt att verksamheten vore av
allmänt samhällelig natur.
Slutligen har bolaget anfört följande:
Växtförädlingsarbetet utgör en i allra högsta grad specialiserad verksamhet.
Dels på grund därav och dels med hänsyn till det förhållandet att så få tjänster
finnas inom detta avgränsade område, äro befattningshavare, som under
en längre följd av år arbetat såsom växtförädlare, i regel hänvisade till att
fortsätta på detta område. För Weibullsholms vidkommande är läget det,
att en del av tjänstemännen nått den åldern, att de icke gärna kunna tänkas
komma ifråga till tjänster inom andra verksamhetsområden med ordnad pensionsrätt,
och deras bekymmer i fråga örn sådan rätt synas vara i hög grad
befogade. Då envar av dem med sällspord intresse och duglighet verksamt bidragit
till uppnående av de förädlingsresultat, som Weibullsholm kunnat
uppvisa, synes det därför rättvist och billigt, att dessa tjänstemän i likhet
med praktiskt taget helt motsvarande befattningshavare i Sveriges utsädesförening
och även i andra statsunderstödda institutioner beredas ordnad pensionsrätt,
vilket endast torde vara möjligt genom anslutning till statens pensionsanstalt.
Statskontoret har i ett den 3 mars 1936 avgivet utlåtande — under åberopande
av vad lantbruksstyrelsen och statens pensionsanstalt i ärendet anfört
och under erinran tillika att en pensionering av ifrågavarande personal genom
delaktighet i statens pensionsanstalt skulle kunna erhålla vittgående
konsekvenser — funnit sig böra avstyrka bifall till föreliggande framställning.
Sedan statens pensionsanstalt anbefallts avgiva förslag angående de grunder,
som — för den händelse pensionsrätt i statens pensionsanstalt ansåges
böra ifrågakomma för i ärendet avsedda befattningshavare vid Weibullsholms
växtförädlingsanstalt — borde gälla för nämnda pensionsrätt, ävensom angående
de närmare bestämmelser, som borde fastställas för pensionsrättens
åtnjutande, har pensionsanstalten den 5 februari 1937 avgivit utlåtande av i
huvudsak följande lydelse:
Vid elt eventuellt beredande av delaktighet i pensionsanstalten för här ifrågavarande
befattningshavare torde dessa böra inordnas under de i kap. VII
av anstaltens reglemente den 31 december 1919 (nr 878) intagna särskilda
bestämmelserna. Pensionsanstalten vill i det följande redogöra för grunddragen
av de pensionsvillkor, som vid en tillämpning av bestämmelserna i sagda
kap. VII skulle bliva gällande för Weibullsholmsanstaltens förädlings- och
försöksledare, samt därvid jämväl — i den mån sådant finnes påkallat -—- föreslå de särbestämmelser, som för dessa befattningshavare kunna vara erforderliga.
Enär minimiårsavlöning för befattningshavarna icke finnes fastställd i för
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 2öS.
fattning, skall delaktighet i pensionsanstalten kunna av denna beviljas först
sedan befattningarna reglerats jämlikt § 5 i pensionsreglementet. Denna
tjänstereglering skall avse behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningarnas
innehavare tillsättas och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning
samt minimiavlöning, och prövningen av regleringen skall jämlikt
kungörelsen den 2 oktober 1920 (nr 650) tillkomma lantbruksstyrelsen. Föreskrift
torde i pensionsreglementet böra meddelas om att delaktigheten skall
gälla allenast så länge statsbidrag till växtförädlingsanstalten utgår.
Tjänstepensionsunderlaget fastställes av pensionsanstalten under iakttagande
av bestämmelserna i § 23 och får således utgöra högst 2/3 av den vid regleringen
fastställda kontanta minimiårsavlöningen i högsta lönegraden. Pensionsunderlaget
må ej överstiga 6,000 kronor och ej heller sättas högre, än att
det prövas stå i skäligt förhållande till underlaget för jämförlig befattning i
statens tjänst eller annan jämförlig befattning med pensionsrätt i denna anstalt
eller i annan av staten understödd pensionsinrättning. Vid prövningen av
pensionsunderlagen i här förekommande fall torde en anpassning av desamma
komma att ske efter pensionsunderlagen för motsvarande befattningar hos
Sveriges utsädesförening.
Familjepensionsunderlaget utgöres enligt § 33 av 300 kronor jämte 20 procent
av tjänstepensionsundierlaget.
Pensionsåldern är för manlig befattningshavare 65 år och för kvinnlig
befattningshavare — någon sådan finnes dock icke för närvarande — 60
år (§ 72). För tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns uppnående
erfordras medgivande av lantbruksstyrelsen (§ 74); sådant kvarstående må
beviljas under högst fem år (§ 18 mom. 2).
För erhållande av hel tjänstepension fordras av manlig befattningshavare
33 och av kvinnlig befattningshavare 30 tjänstår (§ 73).
Om befattningshavare icke till pensionsåldern kunnat intjäna det för hel
pension erforderliga antalet tjänstår, beräknas pensionen försäkringstekniskt
(§ 76), vilket i allmänhet innebär en något starkare reducering av pensionen
än om avkortning skedde proportionellt mot antalet felande tjenstår.
Tjänstepensionens belopp bestämmes i regel efter medeltalet av de pensionsunderlag,
som varit för befattningshavaren gällande under de sista 5
åren före avgången (§ 24 mom. 1 c.). I fråga om föreståndare för statsunderstödda
skolor för lantbruket har emellertid — till förhindrande av att en vid
relativt framskriden ålder befordrad befattningshavare erhåller en i förhållande
till den kortare tjänstetiden i den högre befattningen oskäligt stor pension
• i § 76 andra stycket stadgats, att medeltalsberäkningen av tjänstepensionsunderlaget
skall utsträckas tili att avse de senaste tio åren före avgången,
detta dock endast i de fall, där pensionen ej skall beräknas försäkringstekniskt
(vid försäkringsteknisk beräkning av pensionen tages, enligt härför gällande
bestämmelser, hänsyn till att skilda pensionsunderlag varit för olika innehavda
befattningar gällande). Det synes pensionsanstalten befogat, att denna för
föreståndare gällande bestämmelse får tillämpning jämväl på chefen för växtförädlingsanstalten.
Beträffande sättet för bestridande av koslnaden för pensioneringen innehåller
utlåtandet följande:
Befattningshavares årliga tjänstepensionsavgift kommer att utgöra 31/, procent
av tjänstepensionsunderlaget, och den årliga familjepensionsavgiften blir
18 procent av familjepensionsunderlaget; för eventuel! kvinnlig befattningshavare
skuUe dock familjepensionsavgiften stanna vid 1 procent av underlaget
(§ 78 mom. 1).
Kungl. Majlis proposition nr 258.
9
Huvudmannens årsavgift skulle enligt bestämmelserna bliva 373 procent
av tjänstepensionsunderlaget (§ 78 mom. 2). Med hänsyn till att huvudmannen
i detta fall är ett enskilt aktiebolag torde det emellertid — i likhet med
vad som skett i en del jämförliga fall, såsom i fråga örn besiktningsveterinärer
vid kontrollslakterier, överläkare vid av svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening
ägt sanatorium samt vissa icke landstingsavlönade extra provinsialläkare
— vara anledning att kräva ett något större bidrag från huvudmannen.
I de anförda fallen har huvudmansavgiften i regel bestämts till det
dubbla av vad eljest föreskrivits, och i enlighet härmed får pensionsanstalten
förorda, att avgiften för den nu ifrågavarande huvudmannen fastställes
till 673 procent av tjänstepensionsunderlaget.
I samband med statsmakternas beslut örn öppnande av tillträde till statens
pensionsanstalt för nya grupper av befattningshavare har ofta jämväl meddelats
föreskrifter örn större eller mindre lindring i den engångsavgift, som
enligt pensionsreglementet skall av huvudmannen erläggas, för att dåvarande
befattningshavare skola jämlikt § 6 få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna
sig tjänstgöring före inträdet i pensionsanstalten. Enär emellertid så
dan lindring ej medgivits i fråga om huvudmans engångsavgift för, bland
andra, de befattningshavare, med vilka jämförelse i avgiftshänseende nyss
gjorts, har pensionsanstalten funnit sig sakna anledning att i förevarande
fall avgiva något förslag i detta avseende. Vad därefter angår den tid, som
skall kunna tillgodoräknas, må framhållas, att anstalten här — liksom beträffande
befattningshavare hos vissa andra statsunderstödda huvudmän —
torde få anse sig förhindrad att medgiva tjänstårsberäkning för befattningshavarnas
tjänstgöring hos huvudmannen före det år, för vilket statsbidragtill
denne första gången beviljades, eller i förevarande fall för budgetåret
1924; 1925.
Pensionsanstalten får slutligen något beröra kostnadsfrågan, varvid antages,
att dödligheten kommer att förlöpa i enlighet med dödlighetstabellen
R 32 (st. off. utr. 1932: 4) samt att den framtida genomsnittliga ränteavkastningen
å anstaltens fonder kommer att hålla sig vid 3.5 procent.
Under förutsättning av ovan föreslagna årsavgifter från huvudman och befattningshavare
samt under antagande av samma pensionsunderlag som för
motsvarande befattningshavare hos Sveriges utsädesförening har pensionsanstalten
beräknat, att från statens sida skulle komma att erfordras ett årligt
bidrag till pensioneringen av ungefär 1,500 kronor. Om huvudmansavgiften
skulle stanna vid 3 V3 procent — i stället för föreslagna 6 ä/.3 procent — av
tjänstepensionsunderlaget, bleve det erforderliga statsbidraget cirka 1,200 kronor
större, således ungefär 2,700 kronor årligen.
Den totala engångskostnaden för eventuellt tillgodoräknande av de nuvarande
befattningshavarnas tjänstår vid växtförädlingsanstalten mellan den
1 juli 1924 och inträdet i pensionsanstalten har vad tjänstepensionsrätten angår
uppskattats till ungefär 51,000 kronor per den 1 juli 1937. Av detta belopp
skulle ungefär 43,000 kronor komma att täckas av den engångsavgift,
som huvudmannen har alt inleverera enligt reglementet (8 9); alt engångsavgiften
icke blir lika med hela engångskostnaden har sin förklaring däri,
att de för avgiftens beräkning föreskrivna dödlighets- och ränteantagandena
sirö andra, och mindre betryggande, än de ovan angivna. För statens del
kail således beräknas uppstå en engångskostnad å skillnaden mellan nyssnämnda
båda belopp eller ungefär 8,000 kronor. Huvudmannen skulle äga
rätt att i sin tur hos befattningshavarna uttaga bidrag, motsvarande ungefär
13,000 kronor av engångsavgiftens belopp, och skulle således hava att haegen
del bidraga med ungefär 30,000 kronor.
Med den för närvarande tillämpade formen för utmätande av statens bidrag
Hiliana lill riksdagens protokoll 19117. 1 sand. Nr 258. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 258.
Departements
chefen.
till statens pensionsanstalts pensionering behöver intet särskilt anslag anvisas
för de nu till delaktighet ifrågasatta befattningshavarna. Anstalten disponerar
förslagsanslaget under elfte huvudtiteln »A 16. Bidrag till pensioneringskostnaderna
för statens pensionsanstalt», från vilket får rekvireras vad
som erfordras för bestridande av anstaltens utgifter, i den mån inkomsterna
ej därtill förslå; vad de nu avsedda befattningshavarna beträffar torde dock
under de närmaste åren de inflytande avgifterna komma att överstiga utgifterna
för pensioner.
Kostnaderna för familjepensionsrätten beräknas bliva helt täckta av de avgifter,
engångs- och årliga, som finge uttagas av befattningshavarna.
Hänsyn har här ej tagits till kostnaderna för eventuella dyrtidstillägg å
blivande tjänste- och familjepensioner, vilka tillägg ju helt utgå av statsmedel.
Med anledning av vad .statens pensionsanstalt i sitt nyss återgivna yttrande
föreslagit har statskontoret i utlåtande den 3 mars 1937 anfört, att därest
pensionsrätt i statens pensionsanstalt ansåges böra ifrågakomma för förevarande
befattningshavare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt, statskontoret
icke hade något att erinra mot pensionsanstaltens föreliggande förslag
till grunder för pensioneringens ordnande.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår hava de i ärendet hörda
myndigheterna framfört betänkligheter av principiell natur mot en reglering av
pensionsförhållandena för här ifrågavarande befattningshavare vid Weibullsholms
växtförädlingsanstalt genom anslutning till pensionsanstalten. Med
hänsyn till den betydelse, som verksamheten vid växtförädlingsanstalten äger
ur det allmännas synpunkt — vilket föranlett statsmakterna att sedan en följd
av år fortlöpande genom statsanslag understödja verksamheten — ävensom
till den av det allmännas organ i väsentliga hänseenden kontrollerade ställning,
som anstalten kommit att intaga genom de i samband med anslagsbeviljandet
stadgade villkoren och föreskrifterna, anser jag, att tillräckliga skäl av
principiell art icke äro för handen för avvisande av den gjorda framställningen.
Jag vill härvid tillika framhålla, att Kungl. Maj:t torde vara oförhindrad
att i samband med att statsbidrag ställes till bolagets förfogande föreskriva
de ytterligare villkor, som kunna finnas befogade i syfte bland annat
att i ökad utsträckning friställa förädlingsverksamheten i förhållande till
företaget i övrigt och säkerställa en viss minimiomfattning av denna verksamhet.
I enlighet med vad jag nu anfört och då en under statens medverkan
ordnad pensionering, på skäl som i framställningen åberopats, torde vara
ägnad att i sin mån främja arbetsresultatet vid växtförädlingsanstalten och
därmed även syftet för statens ekonomiska insatser i anstaltens verksamhet,
finner jag mig böra förorda, att möjlighet beredes bolaget att vinna delaktighet
i statens pensionsanstalt för de för växtförädlingsverksamheten anställda
förädlings- och försöksledarna. På sätt förut nämnts uttalade sig även 1930
års växtförädlingsutredning för en dylik anordning.
Beträffande den närmare utformningen av nu ifrågasatt pensionsrätt i statens
pensionsanstalt har pensionsanstalten föreslagit, att befattningshavarna
skulle inordnas under kap. VII av anstaltens reglemente den 31 december
Kungl. Maj:ts proposition nr 258.
11
1919 (nr 878), vilket kapitel innehåller bestämmelser i fråga örn pensionsrätt
för befattningshavare bos hushållningssällskap, Sveriges utsädesförcning,
svenska mosskulturföreningen m. fl. Enligt detta förslag, varemot jag
ej finner anledning till erinran, skulle, såsom pensionsanstalten framhållit,
delaktighet i anstalten kunna beviljas först sedan vederbörlig tjänstereglering
ägt rum. Denna tjänstereglering, vilken ankommer på lantbruksstyrelsen,
skall avse behörighetsvillkor och anställningsförhållanden, och lantbruksstyrelsen
äger sålunda viss möjlighet att i samband härmed beträffande de
vid växtförädlingsverksamheten sysselsatta befattningshavarna tillse, att de
av styrelsen i dess utlåtande angivna önskemålen i avseende å dessa befattningshavares
ställning i förhållande till bolaget bliva tillgodosedda.
I fråga örn kostnaderna för bestridandet av pensioneringen innebära de
i kap. VII innefattade bestämmelserna, bland annat, att årliga tjänstepensionsavgiften
skall för såväl befattningshavaren som huvudmannen utgöra 3Vs
procent av tjänstepensionsunderlaget samt att statsverket svarar för återstående
del av den erforderliga årliga avgiften. Beträffande den engångsavgift,
som enligt § 9 i anstaltens reglemente skall för tjänstepension erläggas
vid retroaktiv tillämpning av reglementet, har för de flesta av de i kapitlet avsedda
befattningshavargrupperna medgivits viss nedsättning, i det statsverket
påtagit sig kostnaden för den del av avgiften (i regel något över två tredjedelar),
för vilken huvudmannen icke äger uttaga ersättning genom löneavdrag
av befattningshavaren. I nu nämnda hänseenden har statens pensionsanstalt
föreslagit vissa bestämmelser i skärpande riktning, såvitt angår befattningshavarna
vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Sålunda har föreslagits,
att huvudmannens avgift skulle utgå med det dubbla mot vad som skulle
följa vid tillämpning av nyss angivna huvudregel samt att icke någon som
helst lindring skulle medgivas i fråga om engångsavgift, varom nyss nämnts.
Tillräckliga skäl synas mig icke hava anförts för en sådan avvikelse från
de principer, som eljest tillämpats beträffande de personalkategorier, med
vilka nu ifrågavarande befattningshavare skulle i reglementet för pensionsanstalten
närmast samordnas. I enlighet härmed och med beaktande jämväl
av att de föreslagna bestämmelserna skulle väsentligt försvåra ernåendet
av tillfredsställande pensionsförhållanden för de befattningshavare vid växtförädlingsanstalten,
som redan nått en högre ålder, finner jag mig böra förorda,
att nyss angivna förmånligare regler i avseende å pensionskostnadens
bestridande få gälla jämväl beträffande här avsedda befattningshavare, dock
med den modifikationen, alt bolaget självt skall hava att bestrida hälften av
den del av engångsavgiften, för vilken ersättning icke kan uttagas hos befattningshavaren.
Såsom villkor för den lindring i engångsavgift, varav bolaget vid bifall till
vad jag nu föreslagit skulle komma i åtnjutande, bör — i likhet med vad
som tidigare skett i liknande fall — föreskrivas, alt befattningarna inom viss
kortare tid regleras och anmälas lill delaktighet i anstalten.
Beträffande pensionsanstaltens förslag i övrigt har jag icke något att erinra.
På sätt pensionsanstalten framhållit är med den för närvarande tillämpade
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 258.
formen för utmätande av statens bidrag till pensionsanstaltens pensioneringsverksamhet
icke erforderligt, att särskilda anslagsmedel anvisas för täckande
av kostnaden för den nu ifrågasatta pensioneringen.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, vidtaga de författningsändringar, som må erfordras för genomförande
av vad här förordats. Ändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli
1937.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig här förordade grunder, utfärda bestämmelser
i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt för
förädlings- och försöksledare vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Sundén.
377623. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till förre kontoristen A. L. Jokansson för mistad pension. s. 7 i texten