Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

1937-03-05 · 36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:259, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

1

Nr 259.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer m. fl.; given Stockholms

slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—24 :o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor örn pension åt i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer

m. fl. och anför därvid:

l:o.

Rullföringsbiträdet Carl Magnus Andersson Hammarstrand. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Hammarstrand är född den 5 juni 1872 och således 64 år gammal;

att han inträtt i krigstjänst den 27 juni 1891, förordnats till vice korpral i

förutvarande Skånska dragonregementet den 27 juli 1895 och till korpral i

samma regemente den 27 juli 1896;

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 259—260. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

att han förordnats till sergeant i förenämnda regementes reserv den 13

september 1899 och till fanjunkare i samma reserv den 28 februari 1922;

att han sedan den 1 oktober 1906 eller alltså från 34 års ålder i oavbruten

följd innehaft befattning såsom Tullföringsbiträde vid Lunds rullföringsområde

nr 3 och därunder varit förordnad såsom t. f. rullföringsbefälhavare

under sammanlagt 3 månader;

att han beräknas komma att lämna sin befattning såsom Tullföringsbiträde

med utgången av september månad 1937, då han således innehaft

befattningen under 31 år;

att Hammarstrands arvode såsom Tullföringsbiträde utgjort 2,130 kronor

för år jämte 600 kronor personligt arvodestillägg ävensom dyrtidstillägg;

samt att Hammarstrand icke är berättigad till pension i egenskap av underofficer

i reserven.

Hammarstrand har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av

pension.

Inskrivningsbefålhavaren för Malmöhus södra inskrivningsområde har tillstyrkt

pension åt Hammarstrand.

Arméförvaltningens civila departement har — under åberopande av 1935

års riksdags beslut i fråga om pension åt rullföringsbiträdet K. J. Bergman

(prop. nr 207, p. 2; bankoutsk. uti. nr 45, p. 12; riksd. skr. nr 256) — hemställt

om utverkande av pension åt Hammarstrand till belopp av 996 kronor

för år.

Med biträdande av arméförvaltningens civila departements förslag hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att rullföringsbiträdet, fanjunkaren i förutvarande Skånska

dragonregementets reserv Carl Magnus Andersson Hammarstrand

må från och med månaden näst efter den, var

under han frånträder sin befattning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 996 kronor.

2:o.

Extra verkmästaren Adolf Fredrik Malmlöf. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Malmlöf är född den 11 mars 1873 och sålunda nära 64 år gammal;

att han varit anställd dels vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori under tiden

8 april 1891—31 december 1896 såsom verktygsarbetare samt under tiden 1

januari 1897—9 november 1903 såsom förman, dels ock vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg från och med den 19 november 1903, därav

såsom förman intill utgången av år 1910 och såsom extra verkmästare å

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 259. 3

sprängtekniska avdelningen för laborering av tändrör m. m. under tiden

därefter;

att han härjämte under tiden 1 januari 1910—25 april 1932 tjänstgjort

som kasernunderofficer samt från och med den 1 januari 1910 svarat för

ammunitionsfabrikens arbeten, anordningar och materiel å Karlsborgs skjutfält

ävensom för ammunitionens handhavande och pjäsernas betjänande vid

skjutningarna;

att han sålunda efter fyllda 21 år varit anställd i statens tjänst omkring

43 år;

att Malmlöf, vilken är anställd genom kontrakt med tre månaders uppsägningstid,

åtnjutit samma löneförmåner, som tillkomma verkmästare av

1. klassen vid artilleriets fabriker och tyganstalter (6 lönegraden i den i avlöningsreglementet

den 20 maj 1927 (nr 170) intagna löneplanen C);

samt att Malmlöf författningsenligt icke är berättigad till pension enligt

militä ra tjänstepensionsreglementet.

Styresmannen för ammunitions}abriken har hos arméförvaltningens artilleridepartement

gjort framställning om utverkande av pension åt Malmlöf

med ett enligt i framställningen angivna grunder beräknat belopp av 3,396

kronor.

Arméförvaltningens artilleri- och civila departement hava hemställt, att

pension måtte beredas Malmlöf till belopp av 3,216 kronor.

Beträffande pensionsbeloppets beräkning hava departementen anfört i huvudsak

följande:

Enligt militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr 167) tilllämpas

för verkmästare av 1. klassen vid armén (lönegrad C 6) ett pensionsunderlag

av 3,444 kronor. Enär Malmlöf i avlöningshänseende är likställd

med dylik verkmästare och då han haft att utföra arbetsuppgifter, fullt jämförliga

med dem som påvila ordinarie verkmästare vid ammunitionsfabriken,

synes det befogat att i föreliggande fall räkna med eif pensionsunderlag å

nämnda belopp. Vid uppnåendet av den för verkmästare av 1. klassen gällande

pensionsåldern, 63 år, hade Malmlöf efter fyllda 21 år innehaft statsanställning

i sammanlagt 42 år 10 dagar. I anslutning till stadgandet i punkten

3 av övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet

torde Malmlöf, som icke erlagt några egna bidrag till sin pensionering, böra

få för pension tillgodoräkna allenast två tredjedelar av sagda anställningstid

eller 28 hela år. Pensionen synes följaktligen böra bestämmas till (28,30

X 3,444 =) 3,214.4 kronor, vilket belopp bör höjas till närmast högre med

tolv jämnt delbara tal eller till 3,216 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens artilleri- och civila

departement föreslagit.

I enlighet med det av arméförvaltningens artilleri- och civila departement

framlagda, av statskontoret biträdda förslaget hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 259-

att extra verkmästaren vid ammunitionsfabrikens avdelning

å Karlsborg Adolf Fredrik Malmlöf må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension äv

3,216 kronor.

3:o.

Maskinisten Jonas Persson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Persson är född den 14 juli 1871 och således över 65 år gammal;

att han alltsedan den 1 mars 1915 varit anställd såsom maskinist vid vattenverket

i Boden, vilket är underställt fortifikationsförvaltningen därstädes;

att Persson således kan tillgodoräkna en tjänstetid av omkring 22 år;

att hans avlöningsförmåner under de senaste fem åren utgjorts av årligt

arvode till belopp av 3,600 kronor jämte dyrtidstillägg enligt för oreglerade

verk gällande grunder ävensom fri bostad örn tre rum och kök med ett

uppskattat värde av 504 kronor för år;

samt att Persson, som är anställd medelst kontrakt, beräknas komma att

avgå ur tjänst senast med utgången av juni månad 1937.

Genom beslut denna dag har Kungl. Majit funnit en av Persson gjord

ansökning i fråga örn tillämpning å honom av bestämmelserna i militära

tjänstepensionsreglementet icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Statskontoret har tillstyrkt framläggande för riksdagen av förslag om pension

åt Persson till belopp av 1,224 kronor för år och därvid i fråga om pensionsbeloppets

beräkning anfört följande:

Den av Persson uppburna lönen motsvarar närmast avlöning, 4,104 kronor,

i 14 löneklassen, ortsgrupp G, i den löneplan för extra ordinarie tjänstemän,

som finnes intagen i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet. Avlöningen på A-ort i samma löneklass

utgör 3,240 kronor, varav två tredjedelar eller 2,160 kronor torde böra tjäna

som underlag vid beräknandet av pensionen. I överensstämmelse med vad

tidigare i likartade fall skett och med utgångspunkt från punkten 3 i övergångsbestämmelserna

till militära tjänstepensionsreglementet torde Persson

för pension kunna tillgodoräkna en tid av 17 år. I enlighet härmed synes

pensionen åt Persson böra bestämmas till (17lso X 2,160 —) 1,224 kronor.

Fortifikationsbefälhavaren i Boden samt arméförvaltningens fortifikationsoch

civila departement hava likaledes hemställt örn utverkande av pension

åt Persson. Fortifikationsbefälhavaren har därvid föreslagit, att pensionen

åt Persson måtte beräknas, såsom örn Persson vöre extra ordinarie befattningshavare

i 12 lönegraden (pensionsunderlag 2,304 kronor), under det att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259. 5

departementen i fråga om pensionsbeloppets storlek anslutit sig till statskontorets

förslag.

Lika med myndigheterna anser jag, att pension bör utverkas åt Persson

genom framställning till riksdagen. Till statskontorets förslag i fråga om

beräkningen av pensionsbeloppet kan jag dock icke helt ansluta mig. Statskontoret

synes nämligen vid bestämmandet av den löneklass, mot vilken de

av Persson åtnjutna avlöningsförmånerna närmast svara, hava beräknat

Perssons avlöningsförmåner något för lågt, i det ämbetsverket icke tagit hänsyn

till att Persson åtnjutit dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande

grunder. Med beaktande härav finner jag mig — i anslutning till fortifikationsbefälhavarens

förslag — böra förorda, att pensionen bestämmes med

utgångspunkt från ett pensionsunderlag av 2,304 kronor. I enlighet härmed

och med tillämpning i övrigt av de av statskontoret använda beräkningsgrunderna

synes pensionen åt Persson böra utgå med ett årligt belopp av

1,308 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten vid vattenverket i Boden Jonas Persson må

från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 1,308 kronor.

4:o.

Arbetsförmannen av Ira klass Otto Enoch Svensson. Av handlingarna i

ärendet inhämtas,

att Svensson är född den 26 juni 1870 och således 66 år gammal;

att han under tiden 2 januari 1891—2 oktober 1894 varit stamanställd

vid Svea livgarde;

att han varit anställd som arbetare vid flottans beklädnadsverkstad under

tiden 4 december 1894—8 maj 1896 och vid marinens centrala beklädnadsverkstad

under tiden 13 mars 1902—31 december 1917 samt såsom arbetsförman

vid sistnämnda verkstad från och med den 1 januari 1918;

samt att Svensson såsom arbetsförman av lia klass enligt kontrakt den 1

oktober 1932 åtnjuter avlöning, motsvarande vad som enligt kungörelsen den

22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet tillkommer

extra ordinarie tjänsteman i 12 lönegraden, varjämte han uppbär visst personligt

lönetillägg.

Genom beslut den 7 december 1934 har Kungl Majit förordnat, att förman

vid marinens centrala beklädnadsverkstad skall vara undantagen från tilllämpningen

av bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Stationsbefålhavaren vid Karlskrona örlogsstation har, med anledning av

en av Svensson gjord ansökning att komma i åtnjutande av pension enligt

bestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet, i skrivelse till statskontoret

förordat utverkande av Kungl. Maj:ts beslut jämlikt 1 § 3 mom.

nämnda reglemente om reglementets tillämpning å Svensson.

Statskontoret, som icke ansett sig böra biträda stationsbefälhavarens nyssberörda

förslag, har hos Kungl. Majit hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att bevilja pension åt Svensson till belopp av 1,800 kronor

för år.

Beträffande pensionsbeloppets storlek har statskontoret anfört i huvudsak

följande:

Till utgångspunkt vid beräkningen av pensionen åt Svensson torde böra

tagas det för extra ordinarie tjänstemän i 12 lönegraden fastställda pensionsunderlaget

2,304 kronor.

Den tid Svensson innehaft anställning i statstjänst lärer, räknat intill den

1 juli 1936, uppgå till sammanlagt 39 år. Med utgångspunkt från föreskrifterna

i punkten 3 av övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet

skulle av sagda tid kunna för pension tillgodoräknas honom två

tredjedelar eller 26 år.

Vid sådant förhållande synes pension för Svensson böra bestämmas till

(26/30 X 2,304 =) 1,996 kronor 80 öre eller, efter avdrag av tio procent på

grund av att han icke haft att vidkännas pensionsavgifter eller pensionsavdrag

samt efter vederbörlig avrundning, 1,800 kronor.

Marinförvaltningen har biträtt statskontorets förslag.

I likhet med statskontoret anser jag, att bestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet

icke böra genom särskilt beslut av Kungl. Majit jämlikt

1 § 3 mom. nämnda reglemente göras tillämpliga å Svensson. Då emellertid,

såsom myndigheterna förordat, Svensson efter sin långvariga statstjänst bör

komma i åtnjutande av pension av statsmedel, tillstyrker jag, att hemställan

härom göres hos riksdagen. I fråga örn beräkningen av pensionsbeloppet

har jag intet annat att erinra emot statskontorets förslag än att det icke synes

böra ifrågakomma att, utöver den i punkten 3 av övergångsbestämmelserna

till militära tjänstepensionsreglementet avsedda reduceringen av tjänstetiden

med en tredjedel, för Svensson verkställa ytterligare reducering med

tio procent på grund av att han icke bidragit till sin pensionering. Pensionen

synes i enlighet härmed böra bestämmas till 2,004 kronor för år.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetsförmannen av lia klass vid marinens centrala

beklädnadsverkstad Otto Enoch Svensson må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

2,004 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

7

5:o.

Förre snickaren Erik Gustaf Fabian Larsson. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Larsson är född den 20 januari 1875 och således 62 år gammal;

att han varit anställd såsom arbetare vid fästnings- och kasernbyggnaderna

i Boden i två särskilda perioder åren 1903—1913 under sammanlagt något

mer än 8 år;

att han tidvis åren 1914—1918 samt nästan ständigt under tiden 1 maj 1919

—5 mars 1929 arbetat såsom snickare för Bodens artilleriregementes räkning;

att han även åren 1930—1935 under vissa kortare tider arbetat vid regementet;
att

antalet arbetstimmar för vecka för Larsson under de tider, han arbetat

vid regementet, i regel icke understigit 48 timmar;

att Larsson, som icke varit att anse såsom anställningshavare vid regementet,

dels för regementets räkning utfört arbete mot åtnjutande av timpenning

och dels tillsammans med en broder för regementet verkställt vissa ackordsarbeten,

om vilkas utförande brodern träffat avtal;

att hans arbete för regementets räkning utgjort hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla;

att hans arbetsinkomst vid regementet åren 1931—1935 uppgått till i medeltal

597 kronor för år;

att hans arbetsförmåga är nedsatt till omkring en tredjedel av för fullt arbetsför

person normal arbetsförmåga och att nedsättningen i arbetsförmågan

är för framtiden bestående;

att Larsson, som är gift, lever under knappa ekonomiska förhållanden;

samt att statens pensionsanstalt vid prövning av Larssons rätt till pension

funnit förutsättningar icke föreligga för tillämpning å honom av vare sig

bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare eller kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering avviss

arbetarpersonal i statens tjänst.

Larsson har hos Kungl. Majit anhållit, att pension måtte beredas honom.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava tillstyrkt

pension åt Larsson med 396 kronor för år. Departementen hava därvid anfört

i huvudsak följande:

Då Larsson varit anställd i statens tjänst eller eljest för kronans räkning

och, såvitt av utredningen framgår, i kronans lokaler utfört arbete under en

sammanlagd tid av omkring 19 år, synes det med billighet förenligt, att han

under sin återstående livstid får åtnjuta ett årligt understöd. Till ledning vid

pensionsbeloppets bestämmande torde kunna tagas grunderna för kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585). Jämlikt dessa grunder synes pensionen

icke böra överstiga två tredjedelar av medeltalet av Larssons arbetsinkomst

från regementet under de senaste fem åren. En på detta sätt beräknad pension

skulle, efter vederbörlig avrundning, uppgå till 396 kronor för år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Statskontoret har — med erinran att statens pensionsanstalt icke funnit

Larsson författningsenligt berättigad till pension — förklarat sig icke kunna

finna sådana särskilda omständigheter i föreliggande fall vara för handen,

att pension borde beredas Larsson i särskild ordning.

Statens pensionsanstalt har anslutit sig till vad statskontoret anfört.

Enär Larsson under allenast en jämförelsevis kort tidrymd — något över

8 år — varit direkt anställd i statens tjänst, har det synts mig tveksamt, huruvida

han bör komma i åtnjutande av pension av statsmedel. Larsson har

emellertid härutöver under en följd av år till övervägande del ägnat sig åt

arbete för statens räkning, varav han haft sitt huvudsakliga uppehälle. Även

örn tiden för detta senare arbete icke kan tillgodoräknas Larsson såsom

tjänstår i vanlig bemärkelse, synes mig dock Larssons mångåriga arbete för

statsverket skäligen böra föranleda därtill att han icke lämnas helt utan understöd

från statens sida, då han numera icke längre kan försörja sig genom

arbete. Jag vill därför icke motsätta mig att, i enlighet med arméförvaltningens

fortifikations- och civila departements hemställan, förslag förelägges

riksdagen örn någon pension åt Larsson. Mot det av departementen

härutinnan ifrågasatta beloppet, 396 kronor för år, finner jag icke anledning

till erinran. Pensionen synes mig skäligen böra utgå från och med ingången

av innevarande år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre snickaren Erik Gustaf Fabian Larsson må, räknat

från och med den 1 januari 1937, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 396 kronor.

6:o.

Förre fortifikationsarbetare» August Lidbäck. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Lidbäck är född den 14 september 1866 och således 70 år gammal;

att han under åren 1912—1914 varit anställd hos entreprenör, vilken för

statsverkets räkning haft ständiga arbeten inom Vaxholms fästning;

att han dels under närmare 4 månader under år 1915 och dels under tiden

fran januari 1918 till april 1934 — med undantag för vissa perioder, företrädesvis

vintertid, örn tillhopa omkring 3 år, varunder han varit permitterad

på grund av arbetsbrist, samt viss tid, varunder han åren 1933 och 1934

åtnjutit sjukledighet — arbetat vid fortifikationsförvaltningen i Vaxholms

fästning såsom fortifikationsarbetare;

att hans arbetsinkomst under åren 1930—1932 uppgått till i medeltal 4,070

kronor för år, inberäknat traktamenten;

samt att Lidbäck numera på grund av sjukdom är oförmögen till vidare

arbete.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 259-

9

Fortifikationsbefälhavaren i Vaxholms fästning hemställde i en den 31 januari

1933 dagtecknad, av kommendanten i Vaxholms fästning tillstyrkt

framställning, att pension måtte utverkas åt Lidbäck, och anförde därvid,

bland annat, följande:

Anledningen till förefintliga uppehåll i Lidbäcks tjänstgöring är uteslutande

att söka i den omständigheten, att arbetsbrist förelegat, varför permittering av

arbetare måst äga rum. Lidbäck, som varit bergsprängare och stenarbetare,

har alltid varit duktig och skicklig i detta slags arbete, varå han specialiserat

sig, samt villigt och i stor utsträckning åtagit sig dylika arbeten ute i Stockholms

skärgård, varest väderleks- och förläggningsförhållandena ofta varit

mindre goda och tält eller primitiva kvarter understundom fått tagas i anspråk.

Hans fysik har därför under årens lopp blivit hårt påfrestad, och han

har i sitt arbete ådragit sig svår reumatism.

Sedan marinförvaltningen och statskontoret i avgivna utlåtanden förklarat

sig med hänsyn till omfattningen av Lidbäcks arbete i statens tjänst icke

kunna tillstyrka pension åt Lidbäck, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 5

maj 1933 den av fortifikationsbefälhavaren gjorda framställningen icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedermera har försvarsverkens civila personals förbund hos Kungl. Majit

anhållit om vidtagande av åtgärder, i syfte att Lidbäck måtte komma i åtnjutande

av pension i enlighet med vad som skulle hava tillkommit honom,

därest han — vilket enligt förbundets förmenande bort ske — fått kvarstå i

tjänst, till dess tjänstepensionsreglementet för arbetare trätt i kraft den 1

januari 1935.

Marinförvaltningen har i ett över berörda framställning avgivet utlåtande,

med överlämnande av yttrande från kommendanten i Vaxholms fästning, anfört,

att ämbetsverket vidhölle vad ämbetsverket tidigare anfört beträffande

frågan om pension åt Lidbäck men, därest Kungl. Majit på grund av föreliggande

ömmande omständigheter skulle finna skäligt genom framställning till

riksdagen utverka pension åt Lidbäck, icke ville motsätta sig en dylik framställning.

Statskontoret har i utlåtande över förbundets framställning vidhållit sin

förut i ärendet intagna ståndpunkt.

Enär Lidbäck lämnat sin anställning under år 1934, äro de från och med

ingången av år 1935 gällande pensionsbestämmelserna för arbetare i statens

tjänst icke å honom tillämpliga, och pension kan således icke beviljas honom

utan riksdagens medgivande. Vid övervägande av den nu föreliggande

framställningen örn pension åt Lidbäck — vilken, såsom av den föregående

redogörelsen framgår, varit i tjänst någon tid även efter tidpunkten för Kungl.

Majits tidigare beslut i ärendet — har jag funnit den begränsade omfattningen

av Lidbäcks anställning icke böra i och för sig utesluta honom från erhållande

av pension. I enlighet härmed och med hänsyn till i övrigt i ärendet

upplysta förhållanden vill jag numera icke motsätta mig, att förslag förelägges

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 259-

riksdagen om beviljande av pension åt Lidbäck med ett mindre belopp, förslagsvis

408 kronor för år. Pensionen synes böra utgå från och med den 1

januari 1937.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre fortifikationsarbetaren vid fortifikationsförvaltningen

i Vaxholms fästning August Lidbäck må, räknat från

och med den 1 januari 1937, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 408 kronor.

7:o.

Städerskan Clasin Olivia Olsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Olsson är född den 23 maj 1868 och således 68 år gammal;

att hon sedan den 1 september 1917 eller alltså under nära 20 år varit

anställd såsom städerska hos militärläroverksinspektionen;

att städningsarbetet, som utgjort Olssons huvudsakliga sysselsättning och

förvärvskälla, tagit i anspråk 4 å 5 timmar om dagen;

att Olssons ersättning för nämnda arbete under de senaste 10 åren utgjort

600 kronor för år;

samt att hon icke innehar annan anställning eller åtnjuter pension på

grund av tidigare anställning.

Olsson, som på grund av, bland annat, att hennes avlöningsförmåner understigit

1,250 kronor för år är undantagen från tillämpningen av bestämmelserna

i tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 (nr

443), kan icke heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon vid den tidpunkt,

då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt 15 år innehaft sådan

anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla.

Inspektören för militärläroverken har hemställt om utverkande åt Olsson

av pension till belopp av 528 kronor för år.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig, att framställning

göres till riksdagen om beredande av pension åt Olsson. Med hänsyn till

den avlöning, som Olsson åtnjutit, ansåge statskontoret dock, att pensionen

icke borde bestämmas till högre belopp än förslagsvis 360 kronor. Statskontoret

har i sitt utlåtande erinrat, att 1936 års riksdag efter förslag av

Kungl. Majit (prop. nr 92, p. 13; bankoutsk. uti. nr 20, p. 27; riksd. skr. nr

364) beviljat pension åt förra städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping

Carolina Sofia Nilsson, vilken i likhet med Olsson icke ägde rätt till

pension enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare och icke heller kunde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259■

11

komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den

7 december 1934 (nr 585), enär hon icke under sammanlagt 15 år före 60

års ålder innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla.

Under åberopande av vad jag anfört vid anmälan inför Kungl. Maj:t av

den i statskontorets utlåtande omförmälda, med nu föreliggande pensionsspörsmål

likartade frågan om pension åt förra städerskan vid folkskoleseminariet

i Linköping Carolina Sofia Nilsson tillstyrker jag, att pension utverkas

åt Olsson genom framställning till riksdagen. I anslutning till statskontorets

förslag anser jag, att pensionsbeloppet bör bestämmas till 360 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan hos militärläroverksinspektionen Clasin Olivia

Olsson må från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 360 kronor.

8:o.

Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent Gustav August Blomgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Blomgren är född den 11 oktober 1872 och således 64 år gammal;

att han under tiden 16 mars 1893—9 juni 1898 tjänstgjort såsom skrivbiträde

hos flottans förvaltningsdirektion i Karlskrona;

att han under tiden 10 juni 1898—31 december 1918 varit anställd såsom

tjänsteman vid Karlskrona fattigvård;

att Kungl. Majit den 13 december 1918 förordnat Blomgren att från och

med den 1 januari 1919 tills vidare vara fattigvårdskonsulent i fjärde distriktet;
att

Blomgren jämlikt stadgandet i 20 § andra stycket lagen den 6 juni 1924

(nr 361) om samhällets barnavård från och med lagens ikraftträdande den 1

januari 1926 innehaft jämväl befattningen såsom barnavårdskonsulent inom

berörda distrikt;

att Blomgren, vilken beräknas lämna konsulentbefattningen vid uppnådd

ålder av 65 år, då kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av omkring

24 år;

att Blomgren, i enlighet med för fattigvårds- och barnavårdskonsulenter i

avlöningshänseende gällande bestämmelser, för år räknat, åtnjuter lön med

3,000 kronor, varifrån avdrages ett mot pensionsavgift svarande belopp av

200 kronor, tjänstgöringspenningar nied 1,500 kronor och två ålderstillägg om

vartdera 500 kronor, varjämte han åtnjuter tillfällig löneförbättring med 1,000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 259-

kronor för år ävensom dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande

grunder;

samt att Blomgren, enär den av honom innehavda befattningen icke är

uppförd å ordinarie stat, författningsenligt icke är berättigad till pension.

I proposition nr 49 till 1932 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen

att bevilja pension åt fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna A. W. Norgren

och P. Larsson, vilka åtnjutit avlöning enligt enahanda grunder som

gälla i fråga om Blomgren.

I skrivelse den 12 maj 1932 (nr 227, p. 39) anmälde riksdagen, att riksdagen

bifallit Kungl. Majits förslag, samt anförde därvid i fråga om grunderna

för beräkningen av pensionen åt Norgren och Larsson i huvudsak

följande:

Kungl. Maj:ts förslag beträffande pension åt konsulenterna Norgren och

Larsson innebär, att såsom pensionsunderlag skulle — i anslutning till vad

som skulle hava gällt, därest befattningarna varit uppförda på ordinarie

stat — beräknas ett belopp, motsvarande efter omräkning till nyreglerad

pension 4,752 kronor (grundlön 3,000 kronor, ålderstillägg 1,000 kronor och

pensionsförhöjning 752 kronor), samt att för hel pension skulle, liksom för

folkskolinspektör, krävas 65 levnads- och 25 tjänstår. Mot dessa förutsättningar

för pensionernas beräknande finner riksdagen icke anledning till

erinran.

Kungl. Maj:t har vidare föreslagit, att befattningshavarna skulle för pension

få tillgodoräkna sig, utom tjänstetiden såsom fattigvårds- och barnavårdskonsulenter,

jämväl intill två tredjedelar av tid, varunder de före tillträdet

av statstjänst utfört arbete i fattigvårdens och barnavårdens tjänst.

Med hänsyn till den praxis, som under senare år utvecklat sig med avseende

å tillgodoräknande för statspension av tjänstetid utom statens tjänst, har riksdagen

funnit sig kunna godtaga vad Kungl. Majit i här förevarande avseende

ifrågasatt.

Hos Kungl. Majit har Blomgren anhållit att vid blivande avgång ur tjänst

komma i åtnjutande av pension.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har hemställt om utverkande

av pension åt Blomgren, därvid inspektören åberopat berörda beslut av

1932 års riksdag.

Jämväl statskontoret har tillstyrkt pension åt Blomgren. Ämbetsverket har

därvid, under hänvisning till nyssnämnda riksdagsbeslut, beräknat tjänstetiden

för Blomgren till över 25 år och i enlighet härmed förordat, att Blomgren

måtte från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från

sin befattning, dock tidigast från och med den 1 november 1937, komma i

åtnjutande av pension med 4,752 kronor för år, motsvarande hel pension

enligt de av 1932 års riksdag godkända grunderna.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent Gustav

August Blomgren må från och med månaden näst efter den,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259. 13

varunder han avgår från sin befattning, dock tidigast från

och med den 1 november 1937, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 4,752 kronor.

9:o.

Överkontrollören Carl Götrik Adolf von Schéele. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att von Schéele är född den 6 december 1869 och således 67 år gammal;

att han från och med tillverkningsåret 1906/1907 till och med tillverkningsåret

1913/1914 varit förste kontrollör vid sockerbeskattningen och därunder

haft en effektiv tjänstgöring av sammanlagt 724 dagar;

att han under tiden 24 april—15 september 1911 innehaft förordnande såsom

överingenjör i kontrollstyrelsen;

att han från och med tillverkningsåret 1913/1914 årligen förordnats till

Överkontrollör vid maltdrycks- och brännvinstillverkningen i Kristianstads distrikt;
att

han på grund av sistberörda förordnanden varit av kontrollstyrelsen

inkallad till tjänstgöring från och med den 1 augusti 1914 med undantag för

sammanlagt 4 månader åren 1915 och 1916;

att han således vid beräknad avgång från överkontrollörsbefattningen med

utgången av juni månad 1937 kan tillgodoräkna en tjänstetid av 24 hela år;

att han såsom Överkontrollör vid maltdrycks- och brännvinstillverkningen

från och med den 1 oktober 1923 jämlikt kungörelsen den 27 juli 1923 (nr

339) uppburit ett årsarvode av 5,000 kronor, varå utgått dyrtidstillägg enligt

för oreglerade verk gällande grunder;

samt att von Schéele icke innehar annan statsanställning eller för sådan

anställning åtnjuter pension.

Kontrollstyreisen har hemställt örn utverkande av pension åt von Schéele.

Beträffande storleken av pensionen har styrelsen föreslagit, att pensionsbeloppet,

därest von Schéele komme att avgå med utgången av juni månad

1937, måtte i enlighet med av styrelsen närmare angivna grunder bestämmas

till 2,496 kronor för år. För den händelse von Schéele skulle komma att

kvarstå i tjänst efter nyssnämnda tidpunkt, har styrelsen ifrågasatt viss höjning

av pensionsbeloppet.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt von Schéele med 2,484 kronor för år.

I fråga örn pensionsbeloppets storlek har statskontoret anfört i huvudsak följande:
De

von Schéele tillkommande avlöningsförmånerna, 5,000 kronor för år

jämte dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder, motsvara

ett nyreglerat lönebelopp av omkring 5,818 kronor jämte därå utgående dyr
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 259-

tidstillägg. Då överkontrollörsarvodet utmätts oberoende av dyrortsgrupperingen,

torde i och för beräkning av pensionsunderlag för von Schéele omförmälda

lönebelopp skäligen böra jämföras med för medeldyrort (ortsgrupp

D) bestämda lönebelopp i löneplan för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen.

Vid dylik jämförelse synas de av von Schéele åtnjutna avlöningsförmånerna

närmast motsvara lön i 21 löneklassen. Avlöningen å

A-ort i samma löneklass utgör 5,160 kronor. Jämlikt de beräkningsgrunder,

som plägat tillämpas i liknande fall, lärer såsom pensionsunderlag böra beräknas

två tredjedelar av nämnda belopp, eller 3,440 kronor. Då von Schéele

vid beräknad avgång den 30 juni 1937 kan åberopa en tjänstetid av 24 hela

år, synes pensionen böra bestämmas till (24/3o X3.440 =) 2,752 kronor, minskat

med tio procent på grund av att han icke erlagt pensionsavgifter, eller,

efter vederbörlig avrundning, 2,484 kronor. Någon höjning av pensionen,

för den händelse von Schéele komme att kvarstå utöver nyss angivna tidpunkt,

bör enligt statskontorets mening icke ifrågakomma.

Det synes även mig skäligt, att pension tillerkännes von Schéele. Pensionsbeloppet

torde i enlighet med statskontorets förslag böra bestämmas till

2,484 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att överkontrollören vid maltdrycks- och brännvinstillverkningen

i Kristianstads distrikt Carl Götrik Adolf von Schéele

må från och med månaden näst efter den, varunder hans förordnande

såsom Överkontrollör upphör, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 2,484 kronor.

Milo.

Docenten Gustaf Richard Raquette. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Raquette är född den 7 februari 1871 och således 66 år gammal;

att han, efter genomgången missionärsutbildning, i England avlagt examen

som »Doctor of Tropical Medicin» samt därefter i egenskap av missionär

vistats på turkiskt språkområde i Asien sammanlagt 21 år under åren 1895—

1901, 1904—1911 och 1913—1921;

att han den 10 juni 1924 förordnats till docent i turkisk språkvetenskap vid

Lunds universitet och den 16 oktober 1925 till examinator i samma ämne;

att han under tiden 1 november 1924—31 oktober 1931 innehaft docentstipendium

samt under tiden 1 november 1931—30 juni 1932 åtnjutit anslag,

beräknat efter 6,000 kronor för år, ur humanistiska sektionens docentstipendiefond;
samt

att han — mot skyldighet dels att i turkisk språkvetenskap meddela

undervisning, motsvarande en stipendierad docents, dels ock att examinera i

nämnda ämne — jämlikt beslut av 1932 års riksdag (prop. nr 48; riksd. skr.

nr 243) samt 1936 års riksdag (statsv.prop. åttonde huvudt., p. 76; riksd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259•

15

skr. nr 8, p. 76) alltsedan budgetåret 1932/1933 uppburit och även under innevarande

budgetår såsom tjänsteman å indragningsstat uppbär ett personligt

arvode av 6,000 kronor för år.

Kanslern för rikets universitet har, med anledning av en av större akademiska

konsistoriet i Lund gjord framställning örn utverkande av pension

åt Raquette till belopp av lägst 2,400 kronor för år, hos Kungl. Majit hemställt

om pension åt Raquette och därvid anfört, bland annat, följande:

Raquettes vetenskapliga verksamhet har av utländska sakkunniga fått

mycket goda vitsord, och han anses vara den förnämste kännaren av de nu

levande östturkiska dialekterna. Han har haft ett flertal lärjungar, av vilka

en sedan 1933 är docent i turkisk språkvetenskap vid universitetet i Lund.

Med hänsyn till Raquettes framgångsrika verksamhet på den vetenskapliga

forskningens och undervisningens område synes billigt, att han erhåller pension

av statsmedel. Att så skulle bliva fallet, synes även hava förutsatts, då

det personliga arvodet å 6,000 kronor beviljades.

Beträffande pensionens storlek vill universitetskanslern ifrågasätta, huruvida

icke de i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna böra kunna

motivera ett något högre pensionsbelopp än det av konsistoriet såsom minimum

angivna.

Statskontoret har anfört, att det med hänsyn till i ärendet föreliggande

omständigheter syntes rimligt, att Raquette bereddes pension av statsmedel.

Statskontoret har därvid erinrat, att docenter vid universiteten i vissa tidigare

fall beviljats pension av statsmedel (docenten S. Linde enligt beslut av 1911

års riksdag och docenten E. Petrini enligt beslut av 1921 års riksdag). I

fråga om pensionens storlek har statskontoret framhållit, att det i betraktande

av den relativt korta tid, varunder Raquette innehaft anställning vid

universitetet, syntes tveksamt, huruvida pensionen borde bestämmas till det

av det större akademiska konsistoriet som minimum föreslagna beloppet,

2,400 kronor. Då emellertid vid en tjänstårsberäkning för Raquette en viss

hänsyn även syntes kunna tagas till hans föregående verksamhet utomlands,

vilken kunde sägas hava varit utbildande för den statliga anställningen, ville

statskontoret icke motsätta sig, att pensionen bestämdes till nämnda belopp.

Även jag anser mig kunna tillstyrka, att pension utverkas åt Raquette. Det

i ärendet omförmälda pensionsbeloppet, 2,400 kronor, synes mig emellertid

väl högt med hänsyn till Raquettes korta tjänstetid. För egen del vill jag förorda,

att pensionen bestämmes till 2,100 kronor. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att docenten i turkisk språkvetenskap vid universitetet i

Lund Gustaf Richard Raquette må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin befattning vid universitetet,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 2,100 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 259-

ll:o.

Förre läraren vid gymnastiska centralinstitutet Hjalmar August Ekberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ekberg är född den 21 november 1879 och således 57 år gammal;

att han avlagt medicine kandidatexamen och genomgått sjukgymnastisk

utbildning;

att han varit anställd vid gymnastiska centralinstitutet under tiden från

och med den 1 oktober 1912 till vårterminens slut år 1936, därvid han tjänstgjort

dels — under hela nyssnämnda tid — såsom extra lärare å manliga

polikliniken för utbildning av sjukgymnaster, dels ock — under olika delar

av berörda tid — såsom ledare för institutets elever vid vissa gymnastiklektioner

med Nya elementarskolans lärjungar och såsom lärare i sjukgymnastikens

teori och teknik med diatermi;

att antalet tjänstgöringstimmar i veckan uppgått åren 1912—1917 till 15,

från och med år 1918 till och med vårterminen 1934 till i medeltal 19, läsåret

1934/1935 till 34 och läsåret 1935/1936 till 22;

att den av Ekberg uppehållna befattningen vid gymnastiska centralinstitutet

med utgången av vårterminen 1936 blivit indragen på grund av institutets

omorganisation och i samband därmed skedd överflyttning till serafimerlasarettet

av utbildningen av sjukgymnaster;

att direktionen över serafimerlasarettet förordnat Ekberg att från och med

den 11 juni 1936 tills vidare, dock högst till och med den 30 juni 1937, vara

instruktionsgymnast vid lasarettets gymnastikavdelning;

att sistnämnda anställning är förbunden med full tjänstgöringsskyldighet;

att Ekbergs avlöningsförmåner vid gymnastiska centralinstitutet och serafimerlasarettet

— bortsett från dyrtidstillägg — från och med budgetåret

1927/1928 utgjort i medeltal i det närmaste 3,500 kronor för år;

samt att Ekbergs arvode såsom instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet

utgör, förutom dyrtidstillägg, 4,000 kronor för år, av vilket belopp 3,000 kronor

bestridas från det i utgifts- och inkomststaten för serafimerlasarettet

(statsligg. sid. 387) såsom inkomst upptagna statsanslaget till bestridande av

kostnader för utbildning av sjukgymnaster vid lasarettet och 1,000 kronor utgöra

tilläggsarvode från gymnastiska centralinstitutet (statsligg. sid. 548).

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har — under erinran att

Ekbergs befattning vid institutet indragits på grund av institutets omorganisation

—- hemställt, att Kungl. Majit måtte åt Ekberg utverka pension med

belopp, som Kungl. Majit kunde finna skäligt. Direktionen har därvid tilllika

meddelat, att anledningen till att Ekberg icke vunnit anställning som ordinarie

lärare vid institutet varit den, att lärarbefattningar vid institutet under

en lång följd av år icke tillsatts med ordinarie innehavare på grund av den

förestående omorganisationen, varjämte direktionen framhållit, att det för

Ekberg på grund av hans ålder torde vara förenat med svårigheter att vinna

någon ny anställning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

17

Direktionen över serafimerlasarettet har tillstyrkt framställningen och därvid

meddelat, att Ekberg på grund av sin ålder icke kunde påräkna anställning

vid lasarettet efter den 30 juni 1937.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja göra erinran mot att pension till

belopp av 1,320 kronor för år bereddes Ekberg av statsmedel. I fråga om

pensionsbeloppets beräknande har statskontoret —- som ansett skäligt, att

Ekbergs befattning vid serafimerlasarettet i pensionshänseende räknades honom

tillgodo såsom om den vore statstjänst — anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till att Ekbergs avlöningsförmåner utgått med olika belopp

för år, beroende på det växlande antalet undervisningstimmar, vill statskontoret

för sin del förorda, att till utgångspunkt vid beräkningen av pensionen

tages medeltalet av de under budgetåren 1927/1928—1936/1937 av Ekberg —

bortsett från dyrtidstillägg — åtnjuta avlöningsförmånerna. Detta medeltal

motsvarar närmast lön enligt 11 löneklassen å G-ort i de för nyreglerade verk

inom allmänna civilförvaltningen gällande löneplanerna. Avlöningen på Aort

i samma löneklass utgör 2,730 kronor. Med utgångspunkt från två tredjedelar

av detta belopp, eller 1,820 kronor, synes pensionen böra bestämmas till

(24/3o X 1,820 =) 1,456 kronor, minskat med tio procent på grund av att

pensionsavgifter icke blivit erlagda, eller till 1,310 kronor 40 öre, vilket belopp

för vinnande av delbarhet med tolv torde böra avrundas till 1,320 kronor.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrker jag, att pension

beredes Ekberg. Beträffande pensionsbeloppets storlek finner jag mig kunna

biträda statskontorets förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förre läraren vid gymnastiska centralinstitutet Hjalmar

August Ekberg må från och med månaden näst efter den, då

av honom innehavd anställning vid serafimerlasarettet upphör,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

1,320 kronor.

12:o.

Skrivbiträdet Anna Maria Vilhelmina Johansson. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Johansson är född den 9 mars 1875 och sålunda i det närmaste 62 år

gammal;

att hon sedan den 1 januari 1920 eller under mer än 17 år varit anställd

såsom skrivbiträde hos domkapitlet i Visby;

att hon därjämte före den 1 januari 1920 tillfälligt tjänstgjort vid domkapitlet

under en tid av 6 månader;

att Johanssons dagliga tjänstgöringstid å tjänsterummet intill år 1928 omfattat

2 å 3 timmar, därefter successivt ökats och under senare år utgjort minst

5 timmar;

att en del av det Johansson åliggande arbetet utförts i hemmet, i anledning

varav hennes sammanlagda arbetstid för dag alltifrån anställningens början

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 259—260.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 259.

uppgått till i medeltal lägst 3*7 timmar och under senare år kan beräknas till

omkring 6 timmar;

att Johansson från de till domkapitlets förfogande ställda anslagsmedlen till

extra arbetskrafter åtnjutit avlöning med, förutom dyrtidstillägg, 400 kronor

under vart och ett av åren 1920—1922, 600 kronor för år jämte tillfällig löneförbättring

med 100 kronor årligen under tiden från och med ingången av år

1923 till och med den 30 juni 1928 samt 1,500 kronor för år under tiden därefter;
att

Johansson härjämte av anslag, som från kyrkofonden utgått till stiftsnämnden

i Visby för bestridande av kostnad för tillfälliga biträden med

kansligöromål och renskrivning, under senare år åtnjutit ersättning, som för

budgetåret 1936/1937 bestämts till 300 kronor;

att den av Johansson innehavda skrivbiträdesbefattningen är avsedd att

från och med den 1 juli 1937 omändras till e. o. biträdesbefattning;

samt att Johansson med hänsyn till åldern icke anses kunna ifrågakomma

till erhållande av sistnämnda befattning utan väntas komma att avgå i samband

med tillsättandet av denna befattning.

Domkapitlet i Visby har gjort framställning om pension åt Johansson. Domkapitlet

har därvid, bland annat, framhållit, att Johanssons avlöning i synnerhet

under den första delen av anställningstiden vida understigit vad som

skulle hava motiverats av tjänstgöringens omfattning.

Statskontoret har framhållit, att även med inräknande av tid för övertidsoch

hemarbete Johansson syntes för domkapitlets räkning först under de senaste

åren hava haft en daglig arbetstid av ungefärligen normal omfattning,

samt anfört, att ämbetsverket vid detta förhållande icke kunde anse, att Johanssons

anställning i statens tjänst varit av sådan omfattning, att pension

borde ifrågakomma.

Med anledning av statskontorets berörda utlåtande har domkapitlet inkommit

med en ytterligare skrivelse, däri domkapitlet — jämte det domkapitlet

lämnat vissa kompletterande uppgifter rörande Johanssons arbetstid — vidare

anfört bland annat följande:

Johansson har visserligen under hela tiden för sin anställning vid domkapitlet

hushållat för en sin broder. Detta kan dock enligt domkapitlets förmenande

icke anses innebära, att hon haft någon anställning vid sidan av tjänstgöringen

vid domkapitlet. Hon har av sin broder icke åtnjutit någon kontant

lön, utan allenast husrum och kost, och har hon från och med den 1 juli 1928

till hushållet tillskjutit visst mindre belopp för månad. De hos brodern åtnjutna

förmånerna hava ej betraktats som en avlöningsförmån, och Johansson

har ej deklarerat för desamma. Domkapitlet anser sig därför kunna uttala,

att alltsedan den 1 januari 1920 skrivbiträdesbefattningen vid domkapitlet

varit hennes enda sysselsättning samt att inkomsterna vid densamma utöver

avkastningen av ett mycket obetydligt kapital varit hennes enda förvärvskälla.

Med hänsyn till de av domkapitlet — delvis efter det statskontoret avgivit

sitt avstyrkande utlåtande — meddelade uppgifterna finner jag mig, ehuru

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

19

icke utan tvekan, böra förorda, att Johansson av statsmedel får åtnjuta pension

med något mindre belopp, efter det hon i samband med omregleringen

av den av henne innehavda befattningen avgått ur domkapitlets tjänst. Pensionsbeloppet

synes mig skäligen böra bestämmas till 480 kronor för år. Jag

hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrivbiträdet hos domkapitlet i Visby Anna Maria Vilhelmina

Johansson må från och med månaden näst efter den,

varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 480 kronor.

13:o.

Biträdet hos ortnamnskommissionen Anna Maria Göhle. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Göhle är född den 9 december 1864 och alltså 72 år gammal;

att hon från och med år 1908 stadigvarande tjänstgjort hos ortnamnskommittén,

numera ortnamnskommissionen såsom dess huvudexcerpist för

äldre arkivalier och biträde vid kamerala utredningar;

att hon hos ortnamnskommissionen uppburit arvode, som beräknats för

timme och under åren 1931—1935 uppgått till i medeltal 2,746 kronor 40

öre för år;

att hon under tiden juni 1914—december 1920 likaledes mot ersättning för

timme biträtt vid inom kammarkollegiet verkställd utredning rörande de

ecklesiastika boställena;

samt att hon under åren 1924—1927 sammanlagt omkring 2 år innehaft

anställning som extra befattningshavare i riksarkivet för särskild arbetsuppgift

i kammararkivet.

Ortnamnskommissionen har hemställt om beredande av pension åt Göhle

med ett årligt belopp av 1,840 kronor, motsvarande i avrundat tal 2/s av det

arvode hon åren 1931—1935 i medeltal uppburit från kommissionen. Kommissionen

har därvid framhållit, bland annat, att med hänsyn till det sätt,

varpå kostnaderna för kommissionens arbete bestritts, möjlighet saknats att

bereda Göhle ordinarie anställning. Hennes arbete åt ortnamnskommittén

och ortnamnskommissionen hade emellertid från början varit stadigvarande

och jämte hennes arbete för andra statliga institutioner i huvudsak tagit

hennes arbetskraft helt i anspråk. Hennes arvode under åren 1931—1935

motsvarade ungefärligen det belopp, som å A-ort utginge till kanslibiträde

(7:e lönegraden) vid allmänna civilförvaltningen. De anspråk, som ställts på

Göhles i huvudsak självständigt utförda arbete, vore dock väsentligt större

än som vanligen ställdes på arbete, som åvilade kanslibiträde.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Göhle till belopp av 1,092 kronor för

år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet anfört följande:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Göhles löneförmåner under senare år, i medeltal utgörande 2,746 kronor

40 öre för år, motsvara närmast lön enligt 6 löneklassen å G-ort i de för

nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen gällande löneplanerna.

Avlöningen å A-ort i samma löneklass uppgår till 2,100 kronor. Med utgångspunkt

härifrån beräknat pensionsunderlag för Göhle utgör 1,400 kronor

(2/3X2,100)- Örn Göhle med hänsyn till föreliggande omständigheter

medgives att för pension tillgodoräkna jämväl anställningstid utöver den

för befattningshavare av motsvarande kategori i allmänhet gällande pensionsåldern,

60 år, dock ej längre än till dess hon uppnått en ålder av 70 år,

synes pensionen böra bestämmas till (26/30 X 1,400 =) 1,213 kronor 33 öre,

minskat med tio procent på grund av att pensionsavgifter icke blivit erlagda,

eller således till 1,092 kronor.

Även jag anser mig böra tillstyrka, att Göhle kommer i åtnjutande av pension.

Pensionsbeloppet synes mig skäligen kunna bestämmas till det av

statskontoret föreslagna beloppet, 1,092 kronor. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att biträdet hos ortnamnskommissionen Anna Maria Göhle

må från och med månaden näst efter den, då hon lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 1,092 kronor.

14:o.

Vaktmästaren Adelina (Ada) Justina Carlson, född Gustafsson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Carlson är född den 30 april 1870 och således 66 år gammal;

att hon sedan den 15 februari 1920 innehaft anställning såsom vaktmästare

först vid kommunala mellanskolan i Ulricehamn, vilken skola enligt beslut

av 1927 års riksdag successivt med början den 1 juli 1929 ombildats till

statlig samrealskola, och därefter vid sistnämnda skola;

att Carlson beräknas komma att lämna vaktmästarbefattningen med utgången

av juni månad 1937, vid vilken tidpunkt hon uppehållit befattningen

sammanlagt över 17 år;

att hennes avlöningsförmåner från och med den 1 januari 1927 utgjorts

av förmån av fri bostad jämte vedbrand och lyse samt kontant avlöning till

belopp av 1,530 kronor för år, varjämte hon uppburit särskild ersättning för

eldning med belopp, som för de senare åren uppgått till omkring 200 kronor

för år;

samt att Carlson icke är berättigad till pension från Ulricehamns stad på

grund av sin tjänstgöring vid den kommunala mellanskolan.

Hos Kungl. Majit har Carlson anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Lokalstyrelsen vid samrealskolan i Ulricehamn har tillstyrkt pension åt

Carlson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

21

Skolöverstyrelsen har förordat pension åt Carlson till belopp av 708 kronor

för år. överstyrelsen har därvid anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn bland annat till att de kommunala mellanskolorna varit statsunderstödda

med stora belopp, finner överstyrelsen det skäligt, att staten, så

länge några ordnade pensionsförhållanden för läroverksvaktmästare icke föreligga,

beviljar pension till vaktmästare vid samrealskolor även för tid, varunder

de tjänstgjort vid kommunal mellanskola, som upphört genom statens

övertagande av densamma.

Carlsons vaktmästarbefattning är att hänföra till den pensionsklass, som

av läroverksöverstvrelsen i ett år 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares

pensionering föreslagits för andre vaktmästare vid högre allmänt

läroverk samt för vaktmästarna vid de flesta av de dåvarande realskolorna.

Full pension har åt dylika befattningshavare under senare år av riksdagen

beviljats med 1,320 kronor för år vid en levnadsålder av omkring 65 år och

en tjänstålder av minst 30 år. Pensionen åt Carlson torde^ med utgångspunkt

från nämnda belopp böra bestämmas till 708 kronor för år.

Statskontoret, som ansett Carlson böra komma i åtnjutande av pension till

belopp av 624 kronor för år, har i ärendet uttalat bland annat följande:

Av införskaffade uppgifter från samtliga de 54 samrealskolor, som upprättats

genom statens övertagande av kommunal mellanskola, framgår, att vaktmästarna

vid ifrågavarande samrealskolor endast i några undantagsfall äro

tillförsäkrade pension av kommunen och att i dessa fall vederbörande vaktmästare

— utom en — för närvarande äro anställda även i kommunens

tjänst. Här angivna fall avse icke Carlson.

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat, lärer det vara att förvänta,

att spörsmålet örn anställnings- och avlöningsförhållandena för den vid läroverken

anställda vaktmästarpersonalen göres till föremål för principprövning

av 1937 års riksdag, varefter en undersökning beträffande förhållandena vid

varje särskild befattning är avsedd att äga rum. Det torde vara uppenbart,

att berörda undersökning icke kan förutsättas bliva slutförd till ingången av

budgetåret 1937/1938 eller den tidpunkt, till vilken Carlson enligt meddelande

från vederbörande rektor tillåtits kvarstå i tjänst.

Vid nu angivna förhållanden samt med beaktande av vad förberörda utredning

givit vid handen, finner statskontoret det skäligt, att Carlson genom

framställning till riksdagen beredes pension av statsmedel på grund av sin

nuvarande anställning vid samrealskolan i Ulricehamn samt att vid bestämmandet

av pensionen hänsyn tages jämväl till hennes tidigare anställning

i kommunens tjänst såsom vaktmästare vid den statsunderstödda kommunala

mellanskola^ och vill statskontoret i detta hänseende förorda^ att den

ifrågavarande kommunala anställningen tillgodoräknas henne till två tredjedelar.

Vid bifall härtill synes Carlson vid avgång den 30 juni 1937 kunna för

pension åberopa en sammanlagd anställningstid av fjorton år.

På grund av vad sålunda anförts lärer — med utgångspunkt från det av

skolöverstyrelsen angivna pensionsunderlaget, 1,320 kronor —- pensionen till

Carlson böra bestämmas till (14/30 X 1,320 =) 616 kronor, vilket belopp

för vinnande av delbarhet med tolv synes böra avrundas till 624 kronor.

Med biträdande av vad statskontoret i ärendet föreslagit hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

att vaktmästaren vid samrealskolan i Ulricehamn Adelina

(Ada) Justina Carlson, född Gustafsson, må från och med

månaden näst efter den, varunder hon frånträder sin befattning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

624 kronor.

läro.

Förra vaktmästaren Hilda Henrika Taube, född Lindberg. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Taube är född den 15 augusti 1866 och alltså 70 år gammal;

att hon varit anställd såsom vaktmästare vid statens småskoleseminarium i

Haparanda från och med höstterminen 1916 till och med den 31 augusti 1936

eller under en tid av 20 hela år;

att hon såsom vaktmästare åtnjutit ett årligt arvode av 1,200 kronor jämte

dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder samt fri bostad om

två rum och kök, vedbrand och lyse m. m., vilka naturaförmåner kunna uppskattas

till omkring 900 kronor för år;

samt att Taube efter sin avlidne man tullvaktmästaren K. A. Taube uppbär

änkepension med, förutom dyrtidstillägg, 374 kronor för år.

Hos Kungl. Maj :t har Taube anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Rektorn vid småskoleseminariet i Haparanda har tillstyrkt den av Taube

gjorda ansökningen.

Skolöverstyrelsen har likaledes ansett Taube böra komma i åtnjutande av

pension, överstyrelsen har i fråga om beloppets storlek, i enlighet med vissa

närmare angivna grunder, föreslagit, att pensionen måtte bestämmas till 960

kronor för år eller — för den händelse minskning av pensionen borde ske

med hänsyn till den av Taube uppburna änkepensionen — till lägst 850 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Taube med ett belopp av 648 kronor

för år, därvid ämbetsverket i fråga örn pensionsbeloppets beräkning anfört

i huvudsak följande:

Taubes avlöningsförmåner torde sammanlagt för år kunna beräknas till i

avrundat tal 2,100 kronor, förutom dyrtidstillägg. Detta belopp motsvarar

närmast lön enligt 2 löneklassen å den för Haparanda gällande dyrortsgruppen

G i löneplanerna för nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen.

Avlöningen å A-ort i samma löneklass utgör 1,620 kronor. Med ett beräknat

pensionsunderlag, motsvarande två tredjedelar av detta belopp, eller 1,080

kronor, synes pensionen med hänsyn till anställningstidens längd böra bestämmas

till (20/30 X 1,080 =) 720 kronor, minskat med tio procent på grund

av att pensionsavgifter icke blivit erlagda, eller till 648 kronor.

Då den av Taube uppburna pensionen från tullverket icke utgår för av hen
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 259.

23

ne innehavd tjänst utan utgör familjepension efter hennes avlidne make, anser

sig statskontoret icke böra tillstyrka reduktion av det nu ifrågasatta pensionsbeloppet,

648 kronor.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension tillerkännes Taube.

I fråga om storleken av pensionen finner jag mig, efter jämförelse med de

pensionsbelopp, som tidigare av riksdagen beviljats med Taube närmast likställda

anställningshavare, böra såsom i förevarande fall skälig pension förorda

ett belopp av 804 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra vaktmästaren vid småskoleseminariet i Haparanda

Hilda Henrika Taube, född Lindberg, må, räknat från och

med den 1 september 1936, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 804 kronor.

16:o.

Förra städerskan Hilda Charlotta Håkansson, född Olausson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Håkansson är född den 14 juni 1871 och således 65 år gammal;

att hon från omkring år 1902 till och med vårterminen 1935 — med undantag

för något år före 1919 — varit anställd såsom städerska vid högre allmänna

läroverket i Karlskrona, därav under tiden till år 1919 såsom biträde

åt vaktmästare vid läroverket, vilken haft att svara för städningen därstädes;
att

städningsbestyret för Håkansson krävt en daglig arbetstid av i genomsnitt

4 å 5 timmar;

att hennes årliga löneförmåner före år 1919 uppgått till omkring 200 kronor,

därefter stigit till omkring 500 kronor och under de sista fem åren utgjort

omkring 750 kronor;

att hon under den tid, hon varit anställd som städerska, icke haft annan

sysselsättning utanför hemmet;

samt att hennes man, som är kommunalarbetare i Karlskrona, väntas komma

att lämna sin anställning år 1940, därvid han icke synes kunna påräkna

någon pension.

Håkansson har hos Kungl. Maj:t, med förmälan att läroverkets lokalstyrelse

genom beslut i september 1935 funnit sig icke kunna bifalla en av Håkansson

hos lokalstyrelsen gjord framställning om pension, anhållit örn vidtagande

av åtgärd för beredande åt henne av pension eller gratifikation.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Karlskrona och skolöverstyrelsen

hava tillstyrkt pension åt Håkansson.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Statens pensionsanstalt, som ansett pension icke kunna beredas Håkansson

med stöd av gällande bestämmelser rörande pensionering av arbetare i statens

tjänst, har förklarat sig icke hava något att erinra emot att pension till belopp

av 360 kronor för år utverkades åt Håkansson genom framställning till

riksdagen och därvid anfört, bland annat, följande:

Pension enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare torde icke kunna

beredas Håkansson, eftersom hennes avlöningsförmåner understigit de i

kungörelsen den 7 december 1934 (nr 583) såsom minimiavlöning vid reglementets

tillämpning föreskrivna 1,250 kronor per år.

Beträffande frågan om tillämpning å henne av kungörelsen den 7 december

1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i° statens tjänst vill pensionsanstalten erinra, att Håkanssons avlöning före

år 1919 utgjort endast omkring 200 kronor för år samt därefter omkring 500

kronor årligen utom de senaste åren, då avlöningen uppgått till omkring 750

kronor för år. Vid sådant förhållande kan enligt anstaltens mening Håkansson

icke anses hava vid fyllda 60 år, den 14 juni 1931, under minst 15 år

innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla, och Håkansson kan därför ej heller anses

hava uppfyllt villkoren för pension enligt nämnda kungörelse.

Under till synes liknande omständigheter som de här föreliggande har

emellertid 1936 års riksdag (prop. nr 92, p. 13; bankoutsk. uti. nr 20, p. 27;

riksd. skr. nr 364) tillerkänt förra städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping

Carolina Sofia Nilsson en årlig pension av 360 kronor. Med hänsyn

härtill vill pensionsanstalten ej göra någon erinran mot att framställning

göres hos riksdagen om beredande av pension åt Håkansson till samma belopp,

som sålunda beviljats Nilsson.

Statskontoret har instämt i vad statens pensionsanstalt anfört.

Med åberopande av vad statens pensionsanstalt i ärendet anfört och under

hänvisning till under punkten 7 i det föregående upptaget, med det nu förevarande

likartat ärende hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förra städerskan vid högre allmänna läroverket i Karlskrona

Hilda Charlotta Håkansson, född Olausson, må, räknat

från och med den 1 juli 1935, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 360 kronor.

17:o.

Förra städerskan Kristina Josefina Nilsson, född Bostrand. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Nilsson är född den 17 mars 1867 och således snart 70 år gammal;

att hon varit anställd såsom städerska vid högre allmänna läroverket i

Linköping från och med höstterminen 1915 till och med vårterminen 1936

eller under 21 läsår;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 259- 25

att hennes arbete krävt en daglig arbetstid av i genomsnitt minst 5 timmar;
att

hennes avlöning, som under tiden till och med vårterminen 1923 utgått

med växlande belopp, högst 75 kronor för månad, från och med höstterminen

1923 utgjort 65 kronor för månad, motsvarande en medelinkomst för

år av omkring 645 kronor;

samt att Nilsson, som är frånskild och icke åtnjuter något underhåll från

mannen, för sitt uppehälle varit väsentligen beroende av ersättningen för

städningen samt lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping har hos skolöverstyrelsen

hemställt om utverkande av pension åt Nilsson, därvid rektorn erinrat,

att Nilsson icke vöre berättigad till pension vare sig enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare eller kungörelsen den 7 december 1934 (nr

585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens

tjänst.

Skolöverstyrelsen har, under hänvisning till det under nästföregående punkt

omförmälda, av 1936 års riksdag meddelade beslutet angående pension åt

förra städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Carolina Sofia Nilsson,

hemställt om pension åt Kristina Josefina Nilsson från och med den 1 augusti

1936, att utgå med 408 kronor för år, motsvarande det i förenämnda

kungörelse den 7 december 1934 för kvinnlig anställningshavare angivna

lägsta pensionsbeloppet.

Statskontoret har likaledes tillstyrkt pension åt Nilsson. Beträffande pensionens

storlek har statskontoret anfört, att det av skolöverstyrelsen föreslagna

beloppet, 408 kronor, förefölle väl högt i betraktande av den avlöning,

som Nilsson åtnjutit, men att statskontoret med hänsyn till föreliggande

omständigheter likväl ej ville göra erinran mot att pensionen bestämdes

till sagda belopp.

Förevarande pensionsärende är i princip likartat med de under punkterna

7 och 16 i det föregående upptagna ärendena. Under åberopande av vad jag

i dessa ärenden hemställt, tillstyrker jag, att förslag framlägges för riksdagen

om pension åt Nilsson. Beträffande pensionsbeloppet förordar jag, att

detsamma liksom i nyss åsyftade fall bestämmes till 360 kronor. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid högre allmänna läroverket i Linköping

Kristina Josefina Nilsson, född Bostrand, må, räknat

från och med den 1 augusti 1936, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 360 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

18:o.

Amanuensen Nils Emanuel Holmstrand. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holmstrand är född den 15 september 1871 och således 65 år gammal;

att han den 17 juni 1908 konstituerats till lantmäteriauskultant (numera

extra lantmätare);

att han, sedan han konstituerats till lantmäteriauskultant, under åren 1908

—1914 tjänstgjort såsom tjänstemedhjälpare åt lantmätare eller såsom

amanuens å lantmäterikontor och därunder innehaft kortare förordnanden

som förste lantmätare;

att han alltsedan den 1 januari 1915 varit anställd såsom amanuens hos

lantmäteristyrelsen med tjänstgöring intill den 1 maj 1924 å dåvarande lantmäterifiskalsexpeditionen

och därefter å lantmäteribyrån (numera landsbyrån);
att

han under sin tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen uppehållit lantmäterifiskalstjänsten

sammanlagt nära 3 månader samt byråingenjörstjänsten

å lantmäteribyrån i en följd 1 år 3 månader;

att hans sammanlagda anställningstid vid lantmäteristaten alltså uppgår

till 28 hela år;

att hans avlöningsförmåner, som utgå efter för oreglerade verk gällande

grunder, från och med år 1921 utgjorts av arvode såsom extra lantmätare

om 1,500 kronor för år samt amanuensarvode och tillfällig löneförbättring

därå;

samt att nämnda avlöningsförmåner — förutom dyrtidstillägg — under

tiden 1 juli 1928—31 mars 1935 uppgått till sammanlagt 5,250 kronor och

för tiden därefter till sammanlagt 5,500 kronor för år.

Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 11 november 1936, under åberopande

att pension i vissa tidigare fall av riksdagen beviljats åt amanuenser

hos styrelsen, hemställt om utverkande av pension åt Holmstrand till belopp

av 3,000 kronor för år.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 tillstyrkt pension åt

Holmstrand till årligt belopp av 2,724 kronor och därvid beträffande pensionsbeloppets

beräkning anfört i huvudsak följande:

Statskontoret håller före, att medeltalet av de av Holmstrand under de

fem senaste åren åtnjutna avlöningsförmånerna eller 5,300 kronor bör tagas

till utgångspunkt vid uträknandet av pensionen. Vid omräkning till nyreglerad

avlöning erhålles ett belopp av 6,167 kronor 27 öre, vilket närmast

motsvarar lön i 20 löneklassen å G-ort i de för nyreglerade verk inom allmänna

civilförvaltningen gällande löneplanerna. Avlöningen å A-ort i samma

löneklass uppgår till 4,860 kronor. Två tredjedelar härav utgör 3,240

kronor. I enlighet härmed och då Holmstrand torde böra få åberopa en anställningstid

av 28 år, synes pensionen böra bestämmas till (28/3o X 3,240 =)

3,024 kronor, minskat med tio procent på grund av att pensionsavgifter icke

blivit erlagda, eller efter vederbörlig avrundning 2,724 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr. 259-

27

Lika med myndigheterna anser jag, att pension bör beredas Holmstrand.

I fråga örn pensionens storlek finner jag mig kunna tillstyrka, att pensionsbeloppet

i enlighet med statskontorets förslag bestämmes till 2,724 kronor

för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att amanuensen hos lantmäteristyrelsen Nils Emanuel

Holmstrand må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 2,724 kronor.

19:o.

Förra städerskan Ida Vilhelmina (Vilma) Fröberg, född Gustafsson. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att fru Fröberg är född den 4 februari 1882 och således 55 år gammal;

att hennes man, numera pensionerade förste expeditionsvakten hos lantmäteristyrelsen

Carl Albert Fröberg enligt mellan styrelsen och honom träffat

avtal från hösten 1907 till utgången av juni månad 1932 haft att själv

eller genom av honom anlitad lämplig person utöva tillsyn över av lantmäteriundervisningen

disponerade lokaler, vilka voro förlagda till Arvfurstens

palats till år 1912, till Östermalms gamla läroverkshus under tiden därefter

till utgången av juni månad 1931 och till gamla tekniska högskolans hus under

tiden 1 juli 1931—30 juni 1932, ävensom att ombesörja städning, eldning

och rengöring av samma lokaler;

att uppdraget att öva uppsikt över lantmäteriundervisningens lokaler tillika

innefattade åliggande, bland annat, att biträda med vården av instrument

och annan undervisningsmateriel, att mottaga försändelser till och på anmodan

utlämna dylika från lokalerna, att tillse att dessa höllos öppna och

stängda på föreskrivna tider samt att passa tjänstetelefon;

att mannen Fröberg för uppsikten över lokalerna åtnjutit ersättning i form

av fri bostad jämte värme och lyse under tiden till utgången av år 1912 i

Arvfurstens palats samt under tiden därefter i Östermalms gamla läroverkshus;
att

ersättningen för bestyret med städning, eldning och rengöring, vilken

till utgången av läsåret 1912/1913 uppgått till 35 kronor i månaden under

de 9 månader av året undervisningen pågått, därefter successivt höjts och

under tiden 1 december 1921—30 juni 1932 uppgått till 180 kronor i månaden

året örn;

att mannen Fröberg, på grund av sin tjänstgöring i lantmäteristyrelsens

tjänstelokaler vid Västra Trädgårdsgatan, allenast på morgnarna och kvällarna

varit i tillfälle att själv taga del i göromålen i lantmäteriundervisningens

lokaler;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

att fullgörandet av mannen Fröbergs åtaganden i fråga om tillsynen m. m.

av sistnämnda lokaler ävensom eldning, städning och rengöring av dessa

lokaler väsentligen överlämnats åt fru Fröberg, vilken sålunda förutom städerskearbete

haft att utföra åtskilliga på vaktmästare vanligen ankommande

göromål;

att fru Fröberg under pågående termin varit helt upptagen av arbete för

lantmäteriundervisningens räkning;

att den avtalade kontanta ersättningen för städningsbestyren alltsedan år

1910 av mannen Fröberg utkvitterats i hustruns namn;

att fru Fröberg, efter lantmäteriundervisningens överflyttning till tekniska

högskolan, under tiden 1 juli—31 oktober 1932 på förordnande uppehållit

den då nyinrättade vaktmästarebefattningen vid högskolans fackavdelning

för lantmäteri;

samt att fru Fröberg, vilkens arbetsförmåga enligt ett den 7 augusti 1932

utfärdat läkarintyg blivit i avsevärd grad inskränkt på grund av reumatiska

förändringar i fot- och knäleder och höggradig sänkning av fotvalven, jämlikt

ett den 1 juli 1936 utfärdat läkarintyg är nästan fullständigt oförmögen

till arbete på grund av nämnda åkommor, vilka enligt läkarintygen med

största sannolikhet uppkommit genom städerskearbetet.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 23 december 1932, på grund av en av

lantmäteristyrelsen gjord framställning om gratifikation åt fru Fröberg, tillerkänt

henne gratifikation med 500 kronor från nionde huvudtitelns anslag

till extra utgifter.

Hos Kungl. Majit har fru Fröberg anhållit att komma i åtnjutande av pension

med skäligt belopp.

Av ett vid ansökningen fogat intyg av förre läraren vid lantmäteriundervisningen,

numera professorn vid tekniska högskolan T. Rubin framgår bland

annat följande:

Efter överflyttningen till Östermalms gamla läroverk blev fru Fröbergs arbete

för lantmäteriundervisningen mer omfattande än tidigare. Det bestod

nu i att elda och städa samtliga lokaler, mottaga och till respektive lärare eller

elev distribuera post och telefonbud, mottaga eller utlämna instrument,

böcker, tidskrifter, kartor, ritmaterial och andra försändelser samt att i övrigt

uträtta en del ärenden för undervisningen.

Arbetet med eldning i kaminer och kakelugnar måste börja senast klockan

5.30 f. m. och pågick jämte städning till klockan 8 f. m., då undervisningen

började.

Mellan lektionerna skulle de svarta tavlorna rengöras och torkas, ofta 4 å

5 gånger dagligen samt lokalerna vädras. För passning av tjänstetelefonen

måste fru Fröberg eller av henne anlitat biträde vara tillstädes hela dagen

klockan 8—20.

Fru Fröberg var således under pågående termin helt upptagen av sin

tjänst och dagligen bunden under en osedvanligt lång arbetstid. För att kunna

fullgöra alla sina åligganden måste hon själv avlöna ett tjänarinnebiträde.

Under somrarna, då lantmäteriundervisningen försiggick i form av fältöv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

29

ningar, var hennes arbete delvis av annan art, men även då var hon bunden

vid lokalerna av diverse bestyr, vartill kom den årliga storrengöringen.

Lantmäteristyreisen har tillstyrkt pension åt fru Fröberg.

Statskontoret har, under erinran att Kungl. Majit den 23 december 1932

tilldelat fru Fröberg en gratifikation å 500 kronor med hänsyn till det av

henne under många år utförda städerskearbetet åt lantmäteriundervisningen,

förklarat sig på grund därav och då fru Fröberg icke varit i statens

tjänst direkt anställd och avlönad av principiella skäl och med hänsyn till

konsekvenserna icke kunna tillstyrka bifall till den föreliggande framställningen.

Enär fru Fröberg icke formligen varit anställd i statens tjänst, kunna, såsom

statskontoret framhållit, skäl av principiell art anföras mot beviljande

av pension åt henne. Emellertid framgår av utredningen i ärendet, att fru

Fröberg med lantmäteristyrelsens goda minne i realiteten inträtt i mannens

ställe beträffande det huvudsakliga fullgörandet av de i dennes avtal med

lantmäteristyrelsen avsedda göromålen icke blott i vad avser städerskearbetet

utan i mycket stor omfattning även beträffande göromål, närmast hänförliga

till vaktmästares åligganden. På grund härav anser jag, att man bör

kunna i detta fall bortse från de av statskontoret framförda principiella betänkligheterna,

helst som med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda

omständigheterna ett beviljande av pension åt fru Fröberg icke torde kunna

få prejudicerande verkan.

I enlighet med vad nu anförts och med hänsyn till den långa tid, varunder

fru Fröberg utfört arbete för lantmäteriundervisningens räkning, vill jag icke

motsätta mig, att pension utverkas åt henne. Jag vill härvid tillika framhålla,

att fru Fröbergs arbetsförmåga, alltsedan hennes arbete vid lantmäteriundervisningen

upphörde, varit och fortfarande är i avsevärd mån nedsatt,

samt att enligt läkares utsago nedsättningen i arbetsförmågan har sin

grund i omförmälda arbete.

Den pension, jag sålunda anser böra tillerkännas fru Fröberg, synes mig

skäligen böra bestämmas till 408 kronor för år. Pensionen torde, med hänsyn

bland annat till den fru Fröberg tidigare beviljade gratifikationen, böra

utgå först från och med den 1 januari 1937.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan hos lantmäteriundervisningen Ida Vilhelmina

(Vilma) Fröberg, född Gustafsson, må, räknat från

och med den 1 januari 1937, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 408 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 259

20 :o.

Telefonvakten Hilda Enierentia Werner. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Werner är född den 16 april 1865 och sålunda snart 72 år gammal;

att hon alltsedan år 1901 eller under omkring 36 år varit anställd av lotsarna

vid Göteborgs lotsplats såsom telefonvakt med uppgift att förmedla

lotsbeställningar till de i Långedrag bosatta lotsarna ävensom att uppsamla

och överbringa order till besättningen å den i Långedrags hamn förlagda

lotsbåten;

att vakthållningen omfattat hela dygnet;

att antalet utväxlade samtal sedan år 1932 överstigit 8,000 för år;

att Werners arvode, som under de senaste 15 åren uppgått till 100 kronor

i månaden, erlagts av lotspersonalen, därvid arvodet från och med år 1928

utgått av den lotsarna tillkommande hemvägsersättningen;

samt att anställningen såsom telefonvakt utgjort Werners huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla.

Lotsstyrelsen har hemställt om beredande åt Werner av pension med 600

kronor för år och därvid anfört bland annat följande:

Det arbete, Werner utfört, har varit nödvändigt för lotsningstjänstens behöriga

skötande vid Göteborgs lotsplats. Att lotsstyrelsen det oaktat ej gått

i författning om hennes avlönande av statsmedel har berott på, att hemvägsersättningen

vid lotsplatsen, trots företagna minskningar av den årligen

bestämda procentuella förhöjningen av densamma, efter bestridande av därmed

avsedda utgifter för lotsarnas resor och båthållningen, som regel räckt till

jämväl för avlöning till Werner. Då hon städse fullgjort sitt uppdrag med

största plikttrohet, finner styrelsen det vara önskvärt, att Werner kommer i

åtnjutande av årligt understöd, sedan hon frånträtt sitt uppdrag.

Statskontoret har, med hänsyn till det sätt, varpå Werner är anställd och

avlönad, förklarat sig av principiella skäl icke kunna biträda lotsstyrelsens

framställning.

För egen del har jag med hänsyn till att Werner icke varit direkt anställd

i statens tjänst funnit det tveksamt, huruvida pension av statsmedel bör beredas

henne. Av lotsstyrelsens framställning inhämtas emellertid, att Werners

arbete varit nödvändigt för lotsningstjänstens behöriga skötande samt

att anledningen till att hennes arvode icke utgått direkt av statsmedel vore

att söka däri, att lotspersonalen tillkommande hemvägsersättning lämnat tillgång

till arvodets bestridande. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande arbete

varit Werners huvudsakliga sysselsättning finner jag sakligt befogat, att

pension av statsmedel tillerkännes henne. Jag vill tillika framhålla, att, enär

till lotspersonal för närvarande utgående hemvägsersättning är avsedd att

indragas, den för Werner tillämpade anställningsformen för framtiden icke

lärer kunna förekomma ävensom att — enligt vad jag inhämtat — de personer,

som för närvarande i likhet med Werner avlönas av hemvägsersättnings
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 259.

31

medel, utgöra ett ringa fåtal. På grund av nu anförda förhållanden har jag

ansett mig —- trots de principiella betänkligheter, som föranlett statskontoret

att ställa sig avvisande till förslaget om pension åt Werner — böra förorda,

att förslag förelägges riksdagen om beviljande av dylik pension. Pensionen

synes mig skäligen böra bestämmas till 504 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att telefonvakten vid Göteborgs lotsplats Hilda Emerentia

Werner må från och med månaden näst efter den, varunder

hon frånträder sin anställning, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 504 kronor.

21 :o.

Förre postföraren Erik Johan Adolf Mannberg. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Mannberg är född den 9 mars 1884 och således den 9 mars 1937 uppnår

53 års ålder;

att han jämlikt särskilda kontrakt med postverket ombesörjt postföring

under vintertiden samt den s. k. förfallstiden höst och vår (tillhopa omkring

nio månader om året) dels å linjen Kvikkjokk—Granudden (cirka 140 km.

fram och åter) under tiden 1 december 1915—30 september 1924 med en tur

i veckan dels ock å linjen Kvikkjokk—Tjåmotis (96 km. fram och åter) under

tiden 1 oktober 1924—31 december 1929 med en tur i veckan och under

tiden 1 januari 1930—30 september 1934 med två turer i veckan;

att den sammanlagda arbetstiden för Mannberg, som alltid själv ombesörjt

postföringen, åren 1915—1929 uppgått till omkring 1,120 timmar för år samt

från och med år 1930 till omkring 1,875 timmar för år, vari icke ingår tid för

över liggning;

att Mannberg enligt egen uppgift tidigare fullgjort postföring å linjen

Kvikkjokk—Granudden i omkring 10 års tid, medan hans fader Nils Petter

Mannberg enligt kontrakt varit anställd som postförare å linjen;

att han på grund av sjukdom (allmän klenhet och nervsvaghet) frånträtt

sin anställning som postförare den 1 oktober 1934;

att den ersättning, Mannberg under åren 1925—1934 uppburit för postföringen,

uppgått till i medeltal 1,734 kronor för år;

att postföringen, i varje fall under senare år, varit Mannbergs huvudsakliga

sysselsättning och tillika utgjort hans huvudsakliga förvärvskälla;

samt att Mannberg, som har försörjningsplikt mot hustru och tre minderåriga

barn, numera icke har annan inkomst än den obetydliga avkastningen

av ett av honom brukat krononybygge och måste anses vara i stort behov avunderstöd.

Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 27 februari 1936 hemställt örn utverkande

åt Mannberg av ett årligt ålderdomsunderstöd av 420 kronor, räk
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

nät från och med den 1 januari 1936, att utgå av postmedel. Styrelsen har

därvid anfört bland annat följande:

Enär de bestämmelser i fråga om utbetalande av understöd åt poststationsföreståndare,

lantbrevbärare och lådbrevbärare, vilka Kungl. Majit efter

riksdagens hörande utfärdat i särskilda brev till generalpoststyrelsen, icke

medgiva tilldelandet av understöd åt postförare, vilka allenast forslat slutna

poster direkt mellan två eller flera postanstalter, har generalpoststyrelsen

funnit sig sakna befogenhet att tilldela Mannberg understöd.

Riksdagen har emellertid i enstaka fall beviljat postförare årligt understöd,

i regel på grund därav att i dessa fall förelegat särskilda på frågan om

understöd inverkande omständigheter, såsom skada genom olycksfall under

tjänsteutövning eller synnerligen lång anställningstid under sällsynt svåra

och krävande förhållanden m. m.

Enligt generalpoststyrelsens uppfattning föreligga dylika omständigheter

i nu förevarande fall. Av vad styrelsen har sig bekant och i övrigt genom infordrade

upplysningar inhämtat framgår, att Mannbergs arbete varit av synnerligen

krävande natur. Det kan därför icke anses osannolikt, att Mannberg,

åtminstone delvis, ådragit sig sin sjukdom under postföringsturerna.

I detta sammanhang må framhållas vad komministern i Kvikkjokks församling

i en till styrelsen ingiven skrivelse anför härutinnan: »Nu är Mannberg

en sjuklig och bruten man och enligt mitt förmenande har han till stor del

ådragit sig ohälsan under sina påfrestande och strapatsrika färder till lands

och vatten under sin postföringstid. Av egen erfarenhet kan jag säga detta,

då jag mycket väl känner till hans farofyllda och ansträngande postresor och

jag själv upprepade gånger färdats samma sträcka som den Mannberg haft

att tillryggalägga. Vägar finnas ju inte i denna ödemark, utan har Mannberg

måst färdas antingen med roddbåtar eller vintertid efter häst på oplogade

och väglösa sjöar. Under den s. k. förfallstiden har han måst många

gånger med fara för livet taga sig fram på svaga isar eller över otillgängliga

bergshöjder.» Att dessa uppgifter icke äro överdrivna vitsordas av postmästaren

i Gällivare, som själv uttalar, att Mannbergs postföring torde hava

varit en av de svåraste eller kanske den svåraste i hela landet. Detta postmästarens

uttalande kan generalpoststyrelsen biträda.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsynstagande jämväl därtill

att Mannberg under sina postföringsturer även ombesörjt utdelning och mottagande

av post för tre utmed hans postföringslinje belägna gårdar och sålunda

i viss utsträckning kan anses hava fullgjort lantbrevbäring finner styrelsen

skäligt, att Mannberg beredes ålderdomsunderstöd.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja göra erinran mot att åt Mannberg

utverkas ålderdomsunderstöd i enlighet med generalpoststyrelsens hemställan.

På grund av i ärendet upplysta förhållanden finner jag mig kunna tillstyrka,

att understöd beredes Mannberg i form av en årlig pension. Beträffande

det föreslagna beloppet finner jag ej anledning till erinran. Jag får

därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre postföraren Erik Johan Adolf Mannberg må, räknat

från och med den 1 januari 1936, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 420 kronor, att utgå

av postmedel.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

33

22:o.

Städerskan Anna Sofia Persson, född Karlsson. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Persson är född den 12 december 1865 och således 71 år gammal;

att hon sedan den 1 september 1917 eller alltså under nära 20 år varit

anställd såsom rumstäderska vid statens järnvägars maskinavdelning i Alvesta;
att

städningsarbetet för Persson tagit i anspråk en tid av 4 å 5 timmar

dagligen;

att hennes ersättning för nämnda arbete alltsedan augusti 1928 utgjort 119

kronor i månaden eller alltså 1,428 kronor för år räknat;

samt att Persson, som är frånskild, åtnjuter underhållsbidrag av sin förre

man med 30 kronor i månaden.

Persson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension

av statsmedel, därvid Persson framhållit, att anställningen hos statens järnvägar

utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Järnvägsstyrelsen har i avgivet utlåtande — med erinran att Persson icke

författningsenligt vore berättigad till pension enligt gällande bestämmelser

rörande pensionering av arbetare i statens tjänst — hemställt, att åt Persson

måtte genom framställning till riksdagen utverkas pension av statsmedel till

belopp av 300 kronor för år.

Statskontoret har, under hänvisning till 1936 års riksdags beslut rörande

pension åt förra städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Carolina

Sofia Nilsson, förklarat sig icke vilja göra erinran emot, att pension utverkades

åt Persson med det av järnvägsstyrelsen föreslagna beloppet.

Då i förevarande ärende i huvudsak föreligga enahanda förhållanden som

i de under punkterna 7, 16 och 17 i det föregående upptagna ärendena, vill

jag, under åberopande av vad jag i dessa ärenden anfört, förorda, att förslag

förelägges riksdagen om pension åt Persson. Beträffande pensionsbeloppets

storlek synes mig det av myndigheterna föreslagna beloppet väl lågt.

För egen del vill jag såsom i förevarande fall skälig pension föreslå ett belopp

av 408 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid statens järnvägars maskinavdelning i

Alvesta Anna Sofia Persson, född Karlsson, må från och

med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 408 kronor, att utgå av trafikmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 259—260.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

23:o.

Förra städerskan Kristina Rydén, född Andersdotter. Av handlingarna i

ärendet inhämtas,

att Rydén är född den 12 oktober 1860 och således 76 år gammal;

att hon under tiden 1 oktober 1906—30 september 1936 eller alltså under

sammanlagt 30 år varit anställd såsom städerska vid statens järnvägars maskinavdelnings

överliggningsrum i Nässjö;

att hon för fullgörande av henne åliggande städningsarbete måst anlita ett

biträde, vilket hon själv fått avlöna;

att hennes eget arbete såsom städerska krävt en daglig arbetstid av minst

8—10 timmar;

att Rydén i ersättning för ifrågavarande städningsarbete dels uppburit en

kontant avlöning, som före maj månad 1934 utgått med växlande belopp,

högst 165 kronor för månad, och efter nämnda tidpunkt utgjort 148 kronor

för månad eller 1,776 kronor för år, dels ock åtnjutit förmån av fri bostad

jämte värme och lyse, vilka naturaförmåner uppskattats till ett sammanlagt

årligt värde av 420 kronor;

samt att det av Rydén avlönade biträdet såsom ersättning för sitt arbete

åtnjutit en kontant lön, vilken senast utgått med 35 kronor i månaden, jämte

förmån av fri bostad och kost.

Rydén har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Järnvägsstyrelsen, som ansett pension jämlikt gällande bestämmelser rörande

pensionering av i statens tjänst anställda arbetare icke kunna författningsenligt

beredas Rydén, har tillstyrkt utverkande i särskild ordning av

pension åt Rydén med 408 kronor för år.

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot att pension

bereddes Rydén i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag.

I anslutning till vad jag hemställt i det under nästföregående punkt upptagna

ärendet liksom i vissa andra i det föregående omförmälda, med den

nu föreliggande pensionsfrågan i princip likartade ärenden förordar jag, att

pension utverkas åt Rydén genom framställning till riksdagen. Det av ämbetsverken

ifrågasatta pensionsbeloppet finner jag väl lågt i förhållande till

Rydéns långa anställningstid och omfattningen av hennes arbete. För egen

del vill jag såsom i förevarande fall skälig pension föreslå ett belopp av 528

kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid statens järnvägars maskinavdelnings

överliggningsrum i Nässjö Kristina Rydén, född Andersdotter,

må, räknat från och med den 1 oktober 1936, under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 528

kronor, att utgå av trafikmedel.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

35

24:o.

Förre kanalverksarbetaren Erik Alfred Olofsson Mattsson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Mattsson är född den 12 november 1880 och således 56 år gammal;

att han under tiden 10 september 1909—12 augusti 1910 varit anställd såsom

hjälpmaskinist och hjälpmontör vid Trollhätte kanal- och vattenverk,

kraftstationsbygge!;

att han under tiden 25 april 1911—19 oktober 1926 innehaft anställning

såsom järnarbetare vid Trollhätte kanalverk, från vilken anställning han

avgått på grund av sjukdom;

att hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst således uppgått till

omkring 16 år 5 månader;

att Mattssons avlöningsförmåner under de fem sista åren av anställningstiden

vid kanalverket, med undantag dock för de sista åtta månaderna, under

vilka han uppburit sjukavlöning från verket, utgjort i medeltal 2,458

kronor för år;

att vederbörande häradsrätt genom beslut den 26 november 1926, vid vilken

tidpunkt Mattsson var intagen å sinnessjukhus, förklarat Mattsson

omyndig;

att Mattsson, som även senare vistats å sinnessjukhus, senast under tiden

28 januari 1930—29 april 1934, på grund av sinnessjukdom och hjärtmuskelinflammation

är oförmögen till arbete och att hans arbetsoförmåga med

största säkerhet är att betrakta såsom för framtiden bestående;

samt att han år 1918 blivit delägare i statens vattenfallsverks pensionskassa

för pensionering av icke ordinarie personal men att hans delägarskap

i nämnda kassa på grund av ändrade bestämmelser i reglementet för kassan

upphört från och med den 1 juli 1920, därvid kapitalvärdet av de av honom

till kassan erlagda pensionsavgifterna inbetalats till pensionsstyrelsen för beredande

åt honom av pension jämlikt lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Mattssons förmyndare har i en till Kungl. Majit ställd, den 23 oktober 1935

dagtecknad skrift anhållit, att Mattsson måtte komma i åtnjutande av pension

av statsmedel.

Vattenfallsstyrelsen har i avgivet utlåtande förklarat sig icke vilja motsätta

sig, att pension bereddes Mattsson.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket med hänsyn till, bland annat,

den omständigheten, att Mattsson avgått ur statens tjänst redan år 1926, icke

funne sig kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Då Mattsson, enligt vad av utredningen framgår, slutat sin anställning vid

Trollhätte kanalverk på grund av sjukdom samt alltsedan dess varit och för

all framtid torde förbliva oförmögen till arbete, anser jag skäligt, att pension

av statsmedel tillerkännes honom. Med hänsyn till i detta fall förelig
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 259-

gande omständigheter synes det förhållandet, att framställning om pension

gjorts först åtskilliga år efter Mattssons avgång ur tjänst, icke böra utgöra

hinder för beredande av pension åt honom. Pensionen torde dock böra bestämmas

att utgå först från och med ingången av innevarande år. Beträffande

storleken av pensionen vill jag förorda, att pensionsbeloppet fastställes till

540 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre järnarbetaren vid Trollhätte kanalverk Erik Alfred

Olofsson Mattsson må, räknat från och med den 1 januari

1937, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 540 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks medel.

Vad departementschefen ovan under punkterna l;o—

24 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sundén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1937:45 Memorial, med föranledande av kamrarnas dterförvisningsbeslut beträffande punkten 25 av bankoutskottets utlåtande nr 35, i anledning av framställningar rörande s. 1 i texten
  2. BU 1937:35 Bankoutskottets utlåtande Nr 35 s. 5 i texten