Sök i Ratio Lex

Angående nedskrivning av ett Härryda elektriska andelsförening u. p. a. beviljat kraftledningslån

1937-03-05 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:264, Angående nedskrivning av ett Härryda elektriska andelsförening u. p. a. beviljat kraftledningslån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

1

Nr 264.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning av

ett Härryda elektriska andelsförening u. p. a. beviljat

kraftledningslån; given Stockholms slott den 5 mars

1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med cheferr för finansdepartementet:

Härryda elektriska andelsförening u. p. a. bildades i september 1918 och

inregistrerades hos länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län den 26 februari

1919. Föreningen har till ändamål att från eget kraftverk distribuera elektrisk

energi till ljus och kraft till sina medlemmar och åt eventuella abonnenter.

Föreningens kraftanläggning är belägen å lägenheterna "rudefallet 1\

Härryda l12 och l13 samt Åh l18, l17 och l18 i Härryda socken. Den egentliga

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 264—265.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

■Kungl. Maj:ts proposition nr 264

kraftstationen och dammbyggnaden ligger å "rudefallet l1. Genom Västerbygdens

vattendomstols uti ifrågavarande del lagakrafhomna dom den 15

februari 1929 har sistnämnda lägenhet utsetts till strömfallsfastighet för anläggningen.

Å samma lägenhet äro enligt kommerskollegii beslut den 5

september 1929 ledningsnät och fyra understationer registrerade. Föreningen

innehar 15.8 km högspänningsledningar och 22.85 km lågspänningsledningar.

Av ledningsnätet äro dock endast 11 respektive 19 km registrerade

å kraftstationen. Enligt uppgifter i den av föreningens styrelse för år

1935 avgivna förvaltningsberättelsen utgjorde sistnämnda år medlemmarnas

antal 80 och abonnenternas 64. Föreningen distribuerade under året elektrisk

energi till 45 motorer och 900 lampor.

Den 24 april 1930 erhöll föreningen ett lån ur kraftl ed n i n g slånefonden

å 40,000 kronor mot skuldförbindelse den 24 mars samma

år. Lånet skulle genom årliga amorteringar återbetalas under loppet av 20

år. Till säkerhet för lånet ligga inteckningar å tillhopa 40,000 kronor med

bästa rätt i nyssnämnda lägenheter och med förmånsrätt näst efter stamfastighetsinteckningar

å tillhopa 11,800 kronor. Den 31 december 1936 återstod

oguldet av lånets kapital 35,517 kronor 62 öre och i ränta 2,707 kronor

95 öre.

I två till Kungl. Majit ställda, till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

ingivna skrivelser av den 22 september 1934 och den 31 juli 1935 har föreningen

anhållit, att föreningens skuld till staten på grund av nämnda lån

måtte helt eller delvis avskrivas. Sedan länsstyrelsen i ärendet infordrat

yttrande från landsfiskalen i Sävedals distrikt, har länsstyrelsen med eget

utlåtande överlämnat samtliga handlingar till Kungl. Majit. I anledning av

remiss har statskontoret den 20 juni 1936 avgivit infordrat utlåtande över

ansökningen. Vid detta utlåtande har fogats, bland annat, ett av statskontoret

från kommerskollegium i ärendet inhämtat yttrande ävensom promemorior

av statskontorets ombudsman, byrådirektören Adil Wifvesson, och förste

byråingenjören hos kommerskollegium G. E. Billing, vilken den 12 december

1935 på kommerskollegii uppdrag verkställt besiktning och värdering av

föreningens anläggningar.

Innan jag närmare ingår på föreningens ansökan torde jag få lämna följande

uppgifter rörande värdet av den till säkerhet för statslånet

liggande panten, vilken såsom jag förut nämnt utgöres avinteckningar

med bästa rätt i föreningens anläggningar.

Enligt uppgift i Wifvessons promemoria uppskattades år 1929 anläggningarnas

markvärde till 21,800 kronor, värdet av kraftstationen till 35,000 kronor

och värdet av ledningsnätet till 32,925 kronor. Dessa värderingar granskades

av dåvarande byrådirektören i kommerskollegium E. C. Ericson, vilken

uppskattade anläggningarnas tekniska värde, inklusive vattenfallet, till

omkring 85,000 kronor.

På uppdrag av landsfiskalen i Sävedals distrikt, vilken av länsstyrelsen

den 25 september 1935 anmodats införskaffa tillförlitlig utredning angående

företagets dåvarande värde, värderades anläggningarna i oktober samma år

av konsulterande ingenjören i Göteborg Emil H. Andersén. Andersén åsatte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 264

3

anläggningarna följande värden: a) kraftstationsutrustning 8,000 kronor; b)

byggnader för kraftstationen 18,000 kronor; c) fall och markområde 24,000

kronor; d) transformatorer 11,000 kronor; e) högspänningsledningar 10,500

kronor; f) lågspänningsledningar 8,800 kronor. Summan av nämnda värden

utgör 80,300 kronor.

Den 12 december 1935 besiktigades anläggningarna av Billing. Härvid

närvoro tre av föreningens styrelseledamöter, vilka gemensamt tecknade föreningens

firma. Billing fann, att de av Andersén angivna värdena kunde godtagas

utom de under c) och d) upptagna. Anderséns värde å fall och markområde

motsvarade enligt Billing anskaffningskostnaden under dyrtiden.

Fallets tillgängliga primakraft kunde uppskattas till högst 45 hkr. Då föreningen

enligt nyssberörda dom den 15 februari 1929 icke syntes lia rätt att

tillgodogöra sig större vattenmängd än i medeltal under varje vecka högst

0.30 sekundkubikmeter, torde naturavärdet av fallet knappast böra uppskattas

högre än till cirka 75 kronor per naturahästkraft eller i runt tal till 3,500

kronor. Andersén hade såsom föreningens tillgång medtagit en transformator i

Sanserhult, vilken emellertid tillhörde Hultafors kraftverk, intill dess föreningen

betalt kostnaden för slationens uppförande med 3,500 kronor. Värdet

å föreningens övriga transformatorer borde icke uppskattas högre än till

6,200 kronor. Med hänsyn till det anförda borde anläggningarnas tekniska

värde uppskattas till omkring 55,000 kronor. För fastställandet av det kapital

som anläggningarna kunna förränta och amortera under rimlig tid, det

s. k. affärsvärdet, hade Billing inhämtat, att man ej kunde beräkna större

behållning av energiutbytet än 11,400 kronor årligen, därmed skulle gäldas

alla förekommande utgifter och avbetalning av lån. Nu vore emellertid de

av föreningen tillämpade taxorna — 40 öre per kilowatt för medlemmar, 50

öre per kilowatt för abonnenter och 18 öre per kilowatt för motorström — så

höga, att det vore befogat förutsätta, det nyssnämnda inkomster ej kunde bibehållas,

örn anläggningen bytte ägare och de nuvarande avnämarnas ekonomiska

intresse av att upprätthålla räntabilitet med större skulder därigenom

bortfölle. Inkomsterna torde för sådant fall komma att minskas med

omkring 10 procent till i runt tal 10,000 kronor. Vid bedömande av ett dylikt

företags räntabilitet brukade man vanligen affärsmässigt sett fordra, att

inkomsterna uppginge till cirka 18 procent på det belopp, vartill affärsvärdet

uppskattades. Enligt denna beräkningsgrund syntes därför även affärsvärdet

böra uppskattas till cirka 55,000 kronor.

Billing har avgivit det utlåtandet, att örn anläggningarna skulle försäljas

exekutivt, det vore sannolikt, att köpare skulle lämna anbud som skyddade

staten mot förlust. Jämväl Wifvesson har ansett säkerheten för kraftledningslånet

betryggande. Med hänsyn till vad av honom inhämtats beträffande

taxeringsvärden och inteckningsförhållanden rörande, de fastigheter, i

vilka de framför statskontorets inteckningar gällande stamfastighetsinteckningarna

vore meddelade, ansåg Wifvesson, att man vid bedömandet av lånesäkerhetens

värde kunde bortse från dessa framförliggande inteckningar.

Rörande föreningens ekonomiska ställning är i ärendet

upplyst följande.

Föreningens balansräkning per den 31 december 1935 upntager såsom tillgångar

— förutom de fasta anläggningarna, om vilkas värde uppgifter förut

lämnats — inventarier till ett värde av 4,608 kronor 89 öre, malerialier till ett

värde av 2,200 kronor, oguldna andelar till belopp av 11,545 kronor 10 öre,

oguldna avgifter för ljus och kraft till belopp av 10,148 kronor 8 öre samt å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 264.

bank- och kassakonto 264 kronor 73 öre eller således sammanlagt 28.766

kronor 80 öre. I förvaltningsberättelsen anmärkes, att på grund av föreningens

svaga ekonomiska ställning nödvändiga avskrivningar icke kunnat verkställas

å inventarier och material. Enligt uppgift av föreningens ordförande

vörö vid årsskiftet 1936/1937 andelar å cirka 11,000 kronor ännu icke dragda.

På vad sätt de bokförda tillgångarna under år 1936 i övrigt förändrats

framgår ej av handlingarna.

Föreningens skulder omkring årsskiftet 1936/1937 framgå av följande uppställning:
1)

sparbanken i Alingsås (amorteringslån).............. kr. 31,650: —

Såsom säkerhet för lånet innehar banken dels inteckningar

å 10,000 kronor i föreningens kraft- och distributionsanläggning

med rätt näst efter inteckningar

(frånsett stamfastighetsinteckningar) å tillhopa 70,000

kronor, dels av föreningsmedlemmar utfärdade andelsförbindelser

å tillhopa 11,545 kronor, dels ock borgen av

tio medlemmar i föreningen.

2) Tjörns härads sparbank (amorteringslån) ............ kr. 31,200: —

Säkerheten för detta lån utgöres dels av inteckningar

å tillhopa 30,000 kronor i föreningens kraft- och distributionsanläggning

med rätt näst efter inteckningar (frånsett

stamfastighetsinteckningar) å tillhopa 40,000 kronor,

dels ock av borgen utav fem föreningsmedlemmar,

av vilka tre jämväl äro i borgen för lånet i sparbanken

i Alingsås.

3) aktiebolaget Göteborgs bank (reverslån).............. kr. 7,725: —

För lånet ha tre föreningsmedlemmar gått i borgen.

Borgensmännen ha jämväl tecknat borgen för lånen i

förutnämnda sparbanker.

4) Hultafors kraftverk................................ kr. 2,572:50

Denna skuld har uppkommit därigenom, att kraftverket

till föreningen levererat den tidigare omnämnda

transformatorn vid Sanserhult. Å köpeskillingen, 3,500

kronor, har föreningen lämnat revers med borgen av

tre föreningsmedlemmar, av vilka två äro i borgen jämväl

för föreningens tre förenämnda lån och den tredje

för lånet i sparbanken i Alingsås. Äganderätten till transformatorn

har förbehållits kraftverket till dess köpesumman

blivit till fullo betald. Kraftverket levererar elektrisk

ström till föreningen. Enligt kontrakt betalar föreningen

för denna ström 10 öre per kilowatt intill 10,000 kilowatt

och därefter 8 öre per kilowatt.

5) Mölndals kvarnby ............................. c:a kr. 7,250: —

I vad angår ett belopp av 5,000 kronor grundar sig

denna skuld därpå, att Mölndals kvarnby förskotterat

vissa kostnader för vattenuppdämning m. m., vilka kostnader

det enligt vattendomstolens omförmälda dom åligger

föreningen att slutligen gälda. Återstående beloppet,

2,250 kronor, varå revers utfärdats, utgör av Mölndals

kvarnby förskotterad kostnad för ombyggnad av en turbin.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

5

6) hemmansägaren Anders Carlsson, Rya .............. kr. 9,000: —

Denna skuld, ursprungligen å 10,000 kronor, härrör

sig från föreningens bildande. Säkerhet för skulden ej

lämnad.

7) hemmansägarna Karl Åberg, Åh, samt Hjalmar Johansson

och Albin Johansson, Härryda, sammanlagt........ kr. 4,510: —

Dessa borgenärer hava försålt fallet till föreningen och

deras fordringar utgöra ogulden köpeskilling. Säkerhet ej

lämnad. Karl Åberg och Hjalmar Johansson stå i borgen

för lånet i sparbanken i Alingsås.

8) Adolf Åberg, Åh .................................. kr. 1,000: -—-

Säkerhet för skulden är ej lämnad.

9) statslånet med ränta per 31/i2 1936.................... kr. 38,225: 57

10) andelskapitalet .................................... kr. 74,900: —

Det tecknade andelskapitalet utgjorde ursprungligen

80,000 kronor. På grund av vissa medlemmars insolvens

har kapitalet måst nedskrivas med 5,100 kronor.___

Summa kronor 208,033: 07

Om man bortser från andelskapitalet, varå utdelning aldrig lämnats, uppgå

skulderna således till 133,133 kronor 7 öre.

Enligt föreningens styrelses förvaltningsberättelse för år 1935 påfördes föreningens

medlemmar och abonnenter under samma år avgifter för ljus och

kraft med 13,522 kronor 56 öre, därav under året inflöto 9,061 kronor 75

öre. Å tidigare restförda avgifter inbetalades under året 4,268 kronor 30

öre. Omkostnaderna, exklusive räntor och amorteringar, uppgingo till 4,459

kronor 55 öre, därav 1,686 kronor 51 öre utgjorde ersättning till Hultafors

kraftverk för levererad reservenergi. Enligt vad som upplysts vid Billings

besiktning av anläggningarna komme sistnämnda ersättning att för framtiden

ökas till 2,000 kronor.

Föreningen har till stöd för sin ansökan anfört bland annat följande.

Vid föreningens bildande 1918 hade man ansett, att föreningen skulle komma

att väl bära sig. Befolkningen i Härryda kommun hade tecknat andelar

i föreningen för att komma i åtnjutande av elektrisk kraft och väl också

med tanke på att någon gång få utdelning på andelarna. Någon utdelning

hade emellertid icke lämnats och vore ej heller för framtiden att påräkna.

Anläggandet av föreningens kraftstation och ledningsnät m. m. hade skett

år 1918 under den allra värsta kristiden och hade dragit onormalt stora kostnader.

Enbart kraftstationen och ledningsnätet hade i uppförande kostat

158,000 kronor, köpeskillingen för vattenfall och mark, 22,400 kronor, däri

inräknad. Materielen visade sig ej hållbar oell redan år 1926 måste på order

av inspektionen för elektriska anläggningar hela ledningsnätet omläggas

med koppartråd. Kostnaden för utbyte av materiel hade under åren 1926—

1932 uppgått till 36,000 kronor. Någon fackman hade tydligen icke tillfrågats

vid föreningens bildande och någon kostnadsberäkning hade säkerligen ej

heller uppgjorts. Ortsinnevånarna hade fullt litat på föreningens initiativtagare

och deras förespeglingar. Förändringar av och förbättringar å anläggningarna

hade numera kostat föreningen sådana belopp, att föreningens

fortsatta existens äventyrades, därest föreningen icke erhölle lättnad i sina

ekonomiska förpliktelser. Under åren 1919—1933 bade föreningen enbart i

räntor å lån till staten och banker utgivit 117,749 kronor 24 öre. Kades härtill

verkställda amorteringar komme summan av föreningens utgifter för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

räntor och avbetalningar till 1933 års sint upp till 265,166 kronor 42 öre.

Sedan de oguldna andelarna i föreningen blivit inbetalade, utgjordes föreningens

inkomster endast av avgifter för ljus och kraft, beräknade till c:a

11,000 kronor årligen. Föreningens utgifter, frånsett amorteringar och räntor

å lån, torde kunna beräknas till c:a 8,000 kronor årligen. Häri vore

dock icke inräknat skälig avskrivning å anläggningen med ledningar. För

framtida byggnader funnes ingen reservfond eller nybyggnadsfond tillgänglig

och föreningens inkomster lämnade icke möjlighet till avsättning för dylikt

ändamål. Någon möjlighet att höja energikostnaden för den elektriska

strömmen funnes ej, då denna vore tilltagen i högsta laget. Fallet kunde i

brist på vattenflöde ej utbyggas och kunde således ej göras mera inkomstbringande.

Det vore för övrigt ej möjligt att finna flera personer eller företag,

villiga att teckna andelar i föreningen.

Därest föreningen nödgades likvidera, skulle staten möjligen få ut någon

del av sin fordran. Föreningens enskilda borgenärer skulle däremot helt förlora

sina fordringar. Bankskulderna skulle otvivelaktigt få gäldas av borgensmännen^

vilka i flera fall stöde i borgen icke endast för ett utan för

flera lån. Då borgensmännen, tillika medlemmar i föreningen, övervägande

vore småbrukare, skulle detta för dem medföra, att de måste lämna jord

och hem. Föreningens medlemmar, alla småbrukare och lägenhetsägare,

skulle genom likvidationen helt förlora sina andelar. Då staten genom bidrag

omhuldade så många företag och näringsgrenar, syntes staten i detta

fall böra träda hjälpande emellan genom att helt eller delvis avskriva statens

fordran. Härigenom skulle en hel kommun, som tillhörde de skattetyngda i

riket, bliva hjälpt och föreningen komme att vinna en synnerligen önskvärd

lättnad i sina ekonomiska svårigheter. Örn staten icke efterskänkte någon

del av sin fordran vore det tydligt, att föreningen måste upphöra och

i fallet draga med sig ruin och ekonomisk misär för åtskilliga personer i

kommunen, som av uppoffran för kommunen och dess medlemmar iklätt

sig ekonomiska förpliktelser, som de i längden ej kunde bära.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande, vilket är dagtecknat den 13 november

1935, anfört:

Uppenbart vore, att enär föreningen bildades under den värsta kristiden,

vid världskrigets slut, anläggningskostnaden blivit oskäligt stor i jämförelse

med den kostnad en dylik anläggning nu skulle betingat. På grund av den

stora varubristen vid anläggningens tillkomst vore. såsom handlingarna utvisade,

en stor del av materialet i anläggningen av sådan beskaffenhet att

detsamma inom kort tid måst utbytas mot nytt. Jämväl härigenom hade

anläggningen fördyrats. Då andelskapitalet vid föreningens bildande syntes

hava varit väl knappt tilltaget, hade detta medfört att föreningen måst

i hög grad skuldsätta sig. Denna föreningens skuldbörda hade numera blivit

så stor, att ett fortsättande av driften inom kort syntes otänkbart, därest

icke föreningen snart i en eller annan form erhölle ekonomiskt stöd. Då

energipriset vore satt så högt som till 40 öre för kilowatt för föreningsmedlemmar

och till 50 öro för abonnenter samt till 18 öre flir kilowatt för motorström,

syntes en höjning av energipriset knappast tänkbar. Ej heller

vore det .sannolikt, att Härryda kommun, som hade ett invånareantal av

endast 1,261 personer med en utdebitering till kommunen av 10 kronor för

skattekrona, kunde träda hjälpande emellan. De utvägar, som kunde tänkas

vara möjliga för att föreningen skulle kunna fortbestå, vöre antingen att

nytt kapital tillfördes föreningen i form av nya andelar eller att skulderna

minskades. Enär avnämarna av den elektriska kraften nästan uteslutande

utgjordes av småbrukare, lägenhetsägare och hantverkare i svag ekonomisk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

7

ställning, vilka dessutom i stor utsträckning redan förut gjort ekonomiska

uppoffringar, antingen i form av redan gjorda inbetalningar av tecknade

andelar eller borgensförbindelser i stor utsträckning för föreningens skulder,

vore det uteslutet att tänka sig att nytt andelskapital kunde tillföras i erforderlig

utsträckning. Den enda tänkbara utvägen för att föreningen icke

skulle nödgas likvidera syntes vara att statslånet avskreves. En absolut

förutsättning för att statslånet överhuvud taget skulle avskrivas ansåge länsstyrelsen

emellertid vara, att föreningens verksamhet efter lånets avskrivande

bleve ekonomiskt bärkraftig. Romme föreningen att upphöra ginge

givetvis det i anläggningen nedlagda kapitalet förlorat. Installationerna samt

de motorer och andra anläggningar, avnämare av den elektriska energien

anskaffat för utnyttjande av den elektriska kraften, bleve onyttiga och jämväl

det i dessa nedlagda kapitalet ginge till spillo. Härtill komme att då,

såsom föreningen i sin skrivelse uppgivit, föreningens skulder vid föreningens

likvidation komme att indrivas hos borgensmännen för lånen, detta

bomme att medföra ekonomisk ruin för en hel del av borgensmännen. Under

förutsättning sålunda att föreningens verksamhet efter statslånets avskrivande

vore ekonomiskt möjlig, tillstyrkte länsstyrelsen bifall till ansökningen.

Billing har i sin förut omförmälda promemoria anfört bland annat följande.

Billings undersökning hade givit vid handen, att en likvidation av föreningen

kunde väntas medföra, att staten sannolikt undginge förlust, att

sparbanken i Alingsås, vilken såsom säkerhet för sin fordran innehade borgen

av åtta i andra lån icke engagerade personer och såsom säkra ansedda

andelsreverser, hade stora förutsättningar att erhålla betalt för sin fordran,

att Tjörns härads sparbank och aktiebolaget Göteborgs bank, vilka, med

undantag för tre hos sparbanken liggande inteckningar som sannolikt ej

kunde utnyttjas vid en exekutiv auktion, enbart hade personlig borgen såsom

säkerhet, kunde erhålla betalning endast i den utsträckning borgensmännens

solvens medgåve, att Hultafors kraftverk för sin fordran övertoge transformatorstationen

vid Sanserhult, samt att övriga oprioriterade fordringsägare

helt förlorade sina tillgodohavanden. Örn borgensmännen icke kunde

infria sina förbindelser utan att ruineras, så syntes det behjärtansvärt,

att borgenärerna medgåve sådan avskrivning av sina fordringar, att föreningen

bleve ekonomiskt bärig. Ett förslag till saneringsplan torde icke

kunna uppställas utan kännedom i första hand om borgensmännens solvens

och örn de belopp, med vilka dessa kunde bidraga till saneringen utan

att ruineras. Visserligen syntes statens fordran hos föreningen vara säkerställd

genom den erhållna panten, men med hänsyn till de beklagliga förhållanden,

som kunde uppstå, örn sanering icke komme till stånd utan statens

medverkan, syntes det motiverat att staten medgåve en mindre avskrivning

av sin fordran, i den händelse övriga fordringsägare enades örn att

avskriva vissa delar av sina fordringar i förhållande lill värdet av förefintliga

säkerheter enligt en plan, som efter närmare undersökning av borgensmännens

solvens och ekonomiska törhallanden kunde anses skälig.

Kommerskollegium har, under åberopande av Billings promemoiia, tiamhållit,

att en avsevärd nedskrivning av föreningens skulder krävdes för att

möjliggöra dess fortbestånd. Då statslånet nied anläggningen som pant utgjorde

allenast omkring en tredjedel av hela låneskulden, torde emellertid

för statlig medverkan lill en eventuell sanering lå förutsättas att öviiga lån
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

givare deltoge däri. En plan för företagets sanering under medverkan av dess

samtliga fordringsägare borde därför uppgöras.

Statskontoret har i sitt omförmälda utlåtande den 20 juni 1936 anfört, att

då statslånets återbetalande finge anses säkerställt genom den lämnade panten

statskontoret med hänsyn härtill och till övriga föreliggande förhållanden

ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Billing har härefter i en den 24 september 1936 i ärendet ingiven promemoria

anfört, att da numera blivit känt, att bankerna icke vore villiga att

lämna föreningen någon eftergift, de förutsättningar saknades, under vilka

kommerskollegium ifrågasatt statens bistånd. Anledning syntes således icke

föreligga för staten att efterskänka någon del av sin fordran; en åsikt som

delades av vederbörande i lantbruksstyrelsen enligt vad som under hand

meddelats.

Genom statskontorets försorg har utredning verkställts rörande borgensmännens

solvens. Denna utredning grundar sig dels på inhämtade

soliditetsupplysningar den 1 januari 1936, dels på vederhäftighetsbevis

den 27 mars 1936 av landsfiskalen i Sävedals distrikt. Av utredningen

framgår, att samtliga tolv borgensmän äro ägare av fast egendom; alla utom

två synas till yrket vara lantbrukare. Enligt soliditetsupplysningarna kan

icke någon del av borgensansvarigheten utkrävas hos tre av dem; enligt vederhäftighetsbeviset

är så fallet endast med två borgensmän. De övriga nio

borgensmännen äro sammanlagt vederhäftiga, enligt soliditetsupplysningarna

för 274,000 kronor och enligt vederhäftighetsbeviset för 297,000 kronor. Tre

av dessa borgensmän kunna sannolikt icke helt gälda på dem belöpande andelar

i borgensansvaret. Beträffande utredningen i övrigt torde jag få hänvisa

till akten i ärendet. Jag vill här endast tillägga, att bankernas borgenssäkerheter

synas betryggande.

I syfte att undersöka möjligheterna till en sanering av föreningen

lia sammanträden med föreningens samtliga fordringsägare hållits

inför landshövdingen i Göteborgs och Bohus län den 16 december 1936

och den 8 januari 1937. Vid förstnämnda sammanträde väcktes två förslag,

det ena, att bankerna skulle helt avskriva en fjärdedel av sin fordran och

borgensmännen i samband därmed inbetala en fjärdedel, och det andra, att

borgensmännen såsom egen skuld skulle övertaga hälften av föreningens

skuld. Fordringsägarna meddelades, att staten endast under någon av dessa

förutsättningar torde vara villig att avskriva någon del av sin fordran. Förslagen

övervägdes mellan fordringsägarna och borgensmännen till det andra

sammanträdet, da överenskommelser träffades örn nedskrivning av föreningens

skulder på sätt i det följande angives. Dessa överenskommelser ha sedermera

skriftligen bekräftats.

Föreningens skulder efter överenskommelserna framgå av följande uppställning,

vari andelskapitalet ej medtagits:

1) sparbanken i Alingsås ................................ kr. 15,000:—

Det gamla lånet å 31,650 kronor har i sin helhet likviderats.

Föreningen har beviljats ett nytt lån å 15,000 kronor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

9

mot borgen av dess styrelse. Av återstoden, 16,650 kronor,

har 5,000 kronor inbetalats på det sätt att banken beviljat

en styrelseledamot ett lån å 5,000 kronor mot borgen av

övriga ledamöter i styrelsen. Resten eller 11,650 kronor

jämte ränta skall kontant gäldas, vilket kan ske därigenom

att de till säkerhet för det gamla lånet liggande andelarna

kontant inbetalas.

2) Tjörns härads sparbank.............................. kr. 15,600: —

Borgensmännen ha genom särskild förbindelse, som godtagits

av banken, inbetalat återstående skuldbeloppet

15,600 kronor,

3) aktiebolaget Göteborgs bank .......................... kr. 3,862: 50

Den gamla skulden har nedsatts till hälften genom att

borgensmännen såsom egen skuld övertagit halva lånet

eller 3,862 kronor 50 öre. Föreningens återstående skuld

till banken är amorteringsfri under två år från den 1 januari

1937.

4) Hultafors kraftverk .................................. kr. 1,286:25

Kraftverket har förklarat sig villigt att nedskriva sin

fordran hos föreningen å 2,572 kronor 50 öre till hälften,

under förutsättning att borgensmännen såsom egen skuld

övertaga 643 kronor 13 öre av återstoden samt att halva

statslånet avskrives. Borgensmännen ha godtagit kraftverkets

villkor.

5) Mölndals kvarnby ................................ c:a kr. 6,750: —

Kvarnbyn har förklarat sig icke vara villig att nedskriva

sin förut omförmälda fordran å 5,000 kronor. Som skäl

härför har kvarnbyn anfört, att den av kvarnbyn för vattenuppdämning

m. m. förskotterade kostnaden i verkligheten

uppgått till 27,300 kronor. Då kvarnbyn icke påfört

föreningen högre belopp än omkring 5,000 kronor,

hade föreningen alltså tidigare erhållit en mycket stor reduktion

av sin skuld. Därest den förut berörda reversskulden

å 2,250 kronor inbetalades till kvarnbyn före den 12

januari 1938, kunde föreningen påräkna en rabatt å c:a

500 kronor.

6) hemmansägaren Anders Carlsson, Rya ................ kr. 4,500: —

Carlsson har nedskrivit sin fordran å 9,000 kronor med

hälften.

7) hemmansägarna Karl Åberg, Åh, samt Hjalmar Johansson

och Albin Johansson, Härryda, sammanlagt ............ kr. 2,255: —

Borgenärerna lia nedskrivit sina fordringar å tillhopa

4,510 kronor med hälften.

8) Adolf Åberg, Åh .................................... kr. 500: —

Den gamla fordringen å 1,000 kronor har nedskrivits

med halva beloppet.

9) statslånet med ränta per S1/i2 1936 .................. kr. 38,225: 57

Summa kronor 87,979: 32

Statskontoret har i anledning av remiss avgivit förnyat utlåtande i ärendet

den 10 februari 1937 samt därvid anfört följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Genom den reglering av föreningens skulder, som enligt vad handlingarna

utvisade numera genomförts, hade föreningens ekonomiska ställning väsentligen

förbättrats. Föreningens bankskulder hade nedbringats med omkring

50 procent, vilket möjliggjorts huvudsakligen därigenom, att de personer, vilka

tecknat borgen för lånen i bankerna, såsom egen skuld övertagit de belopp,

varmed lånen minskats. Den med bankerna träffade uppgörelsen innebure

alltså från dessas sida i realiteten icke någon nämnvärd ekonomisk eftergift.

Med hänsyn härtill och då säkerheten för kraftledningslånet alltjämt

finge anses vara betryggande, saknade statskontoret anledning att frångå

sin tidigare i ärendet uttalade uppfattning.

Departement«- Genom de ekonomiska uppoffringar, som föreningens borgensmän och en
cAe/en.

skilda borgenärer i samband med nyssnämnda reglering av föreningens skulder

åtagit sig, har föreningens ställning ej obetydligt förbättrats. Föreningens

skulder ha således nedbringats till omkring 88,000 kronor, statslånet däri inräknat.

Vid uppgörelserna torde emellertid ha förutsatts, att jämväl statens

fordran komme att nedskrivas. En ytterligare minskning av skulderna med

omkring 20,000 kronor torde också vara nödvändig för att företaget skall bliva

bärkraftigt. Sammanlagda värdet av föreningens tillgångar torde ej uppgå

till 70,000 kronor. Anläggningarna med undantag av transformatorn vid

Sanserhult ha av Billing värderats till 55,000 kronor. Återstående tillgångarna

utgöras av inventarier, materiel och utestående fordringar. Dessa lia i

föreningens räkenskaper för år 1935 bokförts till omkring 17,000 kronor,

men det verkliga värdet å desamma torde ej oväsentligt understiga nämnda

belopp. En likvidation av föreningen skulle otvivelaktigt medföra kännbara

förluster ej endast för borgensmännen å föreningens banklån utan jämväl

för föreningens medlemmar, vilka enligt vad som upplysts huvudsakligen utgöras

av småbrukare och lägenhetsägare. För några av borgensmännen

komme en likvidation att medföra ekonomisk ruin. Även för Härryda kommun

torde det vara av stort intresse, att driften vid företaget kan fortsättas

såsom förut. På grund av kommunens ringa invånarantal och höga skatter

kan föreningen dock icke påräkna ekonomiskt stöd från densamma. Enda

framkomliga utvägen synes därför vara, att staten nedskriver sin fordran på

grund av det föreningen beviljade kraftledningslånet med femtio procent.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som föreligga i ärendet, anser

jag mig kunna förorda en sådan åtgärd, oaktat den för lånet lämnade säkerheten

måste anses betryggande. Härför torde dock riksdagens medgivande

böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans fordran per den 31 december 1936 hos Härryda

elektriska andelsförening u. p. a. enligt skuldförbindelse den

24 mars 1930 må nedskrivas med femtio procent eller med

19,112 kronor 78 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

11

Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av viss del av Abisko nationalpark till svenska turistföreningen. s. 1 i texten
  2. JoU 1937:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nedskrivning av ett Härryda elektriska andelsförening u. p. a. beviljat kraftledningslån. s. 7 i texten