Sök i Ratio Lex

Angående socialstyrelsens organisation m. m

1937-03-16 · 205 sidor, varav 199 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 199 av 205 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:266, Angående socialstyrelsens organisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

1

tfr 266.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående socialstyrelsens

organisation m. m.; given Stockholms slott

den 16 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet ove)'' socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 16 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bkamstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena, chefen för

justitiedepartementet och chefen för finansdepartementet anmäler chefen för

socialdepartementet, statsrådet Möller frågan örn socialstyrelsens organisation

m. m. och anför därvid följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266.

35 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 266.

Inledning.

Genom beslut den 31 december 1934 erhöll jag Kungl. Majlis bemyndigande

att tillkalla en sakkunnig för att inom socialdepartementet biträda med

utredning rörande socialstyrelsens organisation.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av detta ärende anförde jag i huvudsak

följande.

Spörsmålet örn en förändrad organisation av socialstyrelsen, vilket spörsmål

i åtskilliga år varit under övervägande, syntes böra göras till föremål

för en allsidig utredning. Utredningen borde i första hand avse att fastställa

de arbetsuppgifter, som för framtiden borde tillkomma ämbetsverket,

samt det personalbehov, som fullgörandet av desamma kunde komma att

kräva, Vid utredningen finge ståndpunkt tagas särskilt till frågorna, huruvida

fattigvårds- och bamavårdsärendena borde överflyttas till socialstyrelsen

samt huruvida sjukförsäkringsärendena och yrkesinspektionen alltjämt

skulle vara förlagda till socialstyrelsen eller överföras till någon av socialförsäkringsanstalterna.

Vid 1933 års riksdag hade framkommit förslag att

med socialstyrelsen införliva det centrala organet för den hjälpverksamhet,

som handhades av statens arbetslöshetskommission. Även detta förslag

borde prövas, ehuru det förefölle tvivelaktigt, örn arbetsuppgifter av denna

karaktär lämpligen borde överlämnas till ett statligt ämbetsverk med det

verksamhetsområde i övrigt, som tillkomme socialstyrelsen. Vid övervägande

av personalbehovet å styrelsens olika byråer borde av styrelsen i sådant

avseende gjorda framställningar upptagas till prövning. Anledning syntes

ock föreligga att undersöka möjligheterna att sätta ämbetsverket i stånd att

vid föreliggande behov utföra socialstatistiska undersökningar utan den omgång,

som framställning till riksdagen i varje särskilt fall måste föranleda.

Med stöd av omförmälda bemyndigande uppdrog jag åt landshövdingen

Karl Tiselius att såsom sakkunnig biträda med nämnda utredning.

Den 30 juni 1936 avlämnade härefter Tiselius betänkande om socialstyrelsens

organisation (statens offentliga utredningar 1936:29).

över betänkandet hava utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, arbetsrådet,

försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, statens inspektör

för fattigvård och barnavård, arbetslöshetskommissionen, statskontoret, statistiska

centralbyrån, kontrollstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

kommerskollegium och försäkringsinspektionen. Vidare hava yttranden avgivits

av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening, svenska sjukkasseförbundet, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, svenska landskommunernas förbund,

svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, centralförbundet för

socialt arbete, de anställdas centralorganisation och kooperativa förbundet.

Socialstyrelsen har därjämte överlämnat dels protokollen från de sammanträden

med sociala rådets olika sektioner, som inom styrelsen hållits i samband

med behandlingen därstädes av betänkandet, dels ock till styrelsen

ingivna yttranden från yrkesinspektörerna och 3''rkesinspektrisen, från sty
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 266.

3

reisen för statens alkoliolistanstalt å Venngarn, från nykterhetsnämndernas

centralkommitté och från civilförvaltningens personalförbund.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden av sprängämnesinspektören,

statsinspektörerna över elektriska starkströmsanläggningar samt

bergmästarna.

Vidare hava i anledning av betänkandet skrivelser ingivits av de erkända

centralsjukkassorna i Skåne, av nykterhetsnämndernas riksförbund och av

socialstyrelsens personalförening.

Ifrågavarande betänkande berör — förutom socialstyrelsen — bland annat

även socialdepartementet, riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen. Utredningen

i de frågor, vilka behandlas i betänkandet, var vid tidpunkten för

avlåtande av 1937 års statsverksproposition ännu icke avslutad. På grund

härav har Kungl. Majit, på min hemställan, i årets statsverksproposition,

femte huvudtiteln, punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 29, 30, 39 och 40, föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1937/1938

upptaga avlönings- och omkostnadsanslagen till socialdepartementet, socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen till preliminärt beräknade

belopp. Anslagen hava därvid upptagits, på sätt framgår av följande

sammanställning.

Anslag

Beräknat belopp

kronor

socialdepartementet: avlöningar, förslagsanslag ..................... 290,000

socialdepartementet: omkostnader, förslagsanslag .................. 75,000

socialstyrelsen: avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet,

förslagsanslag ................................................... 590,000

socialstyrelsen: avlöningar till viss personal för större statistiska

specialundersökningar, reservationsanslag ........................ 15,000

socialstyrelsen: omkostnader, förslagsanslag........................... 110,000

riksförsäkringsanstalten: avlöningar, förslagsanslag ............ 1,530,000

riksförsäkringsanstalten: omkostnader, förslagsanslag ............ 150,000

pensionsstyrelsen: avlöningar, förslagsanslag ........................ 1,245,000

pensionsstyrelsen: omkostnader, förslagsanslag ..................... 250,000

Sedan omförmälda utredning numera slutförts, anhåller jag att få till närmare

behandling upptaga dels spörsmålet örn socialstyrelsens organisation,

dels ock de anslagsfrågor, som äga samband med berörda spörsmål.

översiktlig- redogörelse för socialstyrelsens tillkomst

och utveckling samt nuvarande arbetsuppgifter

och organisation.

Ar 1903 upprättades inom kommerskollegium en särskild avdelning för

arbetsstatistik, vilken fick till uppgift att verkställa såväl allmänna socialstatistiska

utredningar som större specialutredningar. Denna avdelning er

höll efter hand även en del viktiga förvaltningsuppgifter på det sociala området.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

I proposition den 22 mars 1912, nr 108, framlade Kungl. Maj:t för riksdagen

förslag örn inrättande av ett särskilt centralt ämbetsverk för sociala

ärenden, socialstyrelsen. Enligt förslaget borde kärnan i det nya ämbetsverket

utgöras av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik med tillbörande

organ, vilken avdelning därför skulle lösbrytas från kommerskoller

gium. Kring denna kärna skulle de övriga sociala ärendena grupperas.

Jämlikt propositionen skulle styrelsen hava en chef och fem ledamöter, av

vilka fyra skulle vara chefer för var sin byrå, medan den femte — ledamoten

för lagärenden — icke skulle vara byråchef. Av de fyra byråerna avsågs första

byrån för arbetarfrågor och allmänna sociala frågor, andra byrån för arbetarskyddsärenden

och yrkesinspektion, tredje byrån för socialförsäkring, närmast

sjukkasseärenden, och fjärde byrån för socialstatistiken och publikationsverksamheten.

Riksdagen biföll i allt väsentligt propositionen (riksdagens skrivelse den

14 maj 1912, nr 131).

Socialstyrelsen trädde i verksamhet med ingången av år 1913. Den första

instruktionen för styrelsen utfärdades den 8 november 1912.

År 1914 beslöts att från och med år 1915 chefen för socialstyrelsen skulle

erhålla ställning såsom generaldirektör samt ledamoten för lagärenden ställning

såsom byråchef, dock utan att därför bliva chef för en särskild byrå.

Jämlikt beslut av 1919 års riksdag utökades från och med år 1920 antalet

byråer i styrelsen från fyra till sex. Den ena av de nya byråerna tillkom på

det sätt, att en särskild byrå inrättades för juridiska och administrativa ärenden

med byråchefen för lagärenden som chef. Till denna byrå förlädes i samband

härmed de ditintills delvis å första och delvis å tredje byrån handlagda

ärendena rörande styrelsens personal och ekonomi. Den andra nya byrån tillkom

genom uppdelning av styrelsens fjärde byrå å två byråer, en avsedd

huvudsakligen för fortlöpande statistik och en framför allt för specialstatistiska

undersökningar.

Från och med den 1 juli 1934 erhöll socialstyrelsen ytterligare en byrå.

Denna byrå —- sjunde byrån — fick att handlägga ärenden rörande arbetsförmedling

och arbetslöshetsförsäkring och inrättades i anledning av de nya

arbetsuppgifter, som tillfördes styrelsen genom utfärdandet av 1934 års författningar

rörande den offentliga arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen.

För socialstyrelsen gäller numera instruktionen av den 30 juni 1920 (Sv.

förf.-saml. nr 544) med däri sedermera vidtagna ändringar (se nr 769/1921,

nr 233/1925, nr 214/1929, nr 341/1931 och nr 222/1932). Styrelsen har till uppgift

att i enlighet med instruktionen och i övrigt gällande föreskrifter samt,

i den mån instruktioner för andra ämbetsverk ej annat föranleda, handlägga

ärenden av social natur, nämligen angående

arbetsmarknaden, såsom arbetsmarknadens läge; arbetsförmedling; arbetslön;

arbetslöshet; utländsk arbetskrafts användande inom landet;

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, såsom arbetsavtal; kollektivavtal;

arbetstvister; medling och skiljedom i arbetstvister;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl Majus proposition nr 266.

arbetarskydd, såsom skydd mot olycksfall och ohälsa i arbete; minderårigas

och kvinnors användande i arbete; vilotid; arbetstidens längd och fördelning;

hemindustri ellt arbete;

åtgärder för social förtänksamhet, såsom sjukkasseväsen och annan socialförsäkring,

som icke anförtrotts åt särskilt ämbetsverk (riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen); samt

andra frågor av väsentligen social innebörd, såsom nykterhetsverksamhet

och alkoholistvård; förenings väsen; bostadsväsen; levnadskostnader; utvandring

och tillsyn å utvandraragenter.

Styrelsen bör med uppmärksamhet följa företeelserna på de områden, som

äro föremål för dess verksamhet, såväl inom landet som, så långt möjligt, i

utlandet samt, efter omständigheterna, vidtaga eller hos Kungl. Majit föreslå

de åtgärder, vilka styrelsen i anledning av sådana företeelser finnér påkallade.

Vidare åligger det styrelsen att, enligt vad redan är eller framdeles kan

varda föreskrivet, dels insamla och bearbeta uppgifter samt verkställa

statistiska och andra utredningar rörande såväl arbetarförhållanden inom

olika verksamhetsområden som övriga till styrelsens ämbetsbefattning

hörande frågor, dels utarbeta redogörelser för viktigare lagstiftnings- och

förvaltningsåtgärder samt andra företeelser pa det sociala området i utlandet,

dels ock för offentliggörande i erforderlig omfattning av nämnda utredningar

och redogörelser utgiva periodiska och andra publikationer. Styrelsen har

också att tillhandagå offentliga myndigheter med de upplysningar och det

biträde, som av dem äskas och ligga inom området för styrelsens verksamhet,

samt att i övrigt, där så lämpligen kan ske, lämna de meddelanden i sociala

spörsmål, som från in- eller utlandet begäras.

Socialstyrelsen är yrkesinspektionens chefsmyndighet, tillsynsmyndighet

över erkända sjukkassor, erkända arbetslöshetskassor och andra understödsföreningar

samt uppsiktsmyndighet över alkoholistvården. Styrelsen utövar

även inseende över arbetsförmedlingsanstalterna samt över statens förlikningsman

för medling i arbetstvister.

I spetsen för socialstyrelsen står en generaldirektör och chef, varjämte

finnas sju byråchefer, som förestå var sin byrå: första byrån eller byrån för

sociala frågor i allmänhet, andra byrån eller byrån för arbetarskyddsärenden,

tredje byrån eller byrån för sjukkasseväsendet m. m., fjärde byrån eller byrån

för allmän socialstatistik m. m., femte byrån eller byrån för socialstatistiska

specialundersökningar, sjätte byrån eller byrån för lag- och administrativa

ärenden samt sjunde byrån eller byrån för arbetslöshetsförsäkring och arbetsförmedling.

En av byråcheferna förordnas att i generaldirektörens frånvaro tjänstgöra

såsom generaldirektörens ställföreträdare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:U proposition nr 266.

Den centrala handläggningen av ärenden rörande

fattigvård och barnavård.

Tillkomst och utveckling av socialdepartementets byrå för ärenden

rörande fattigvård och barnavård.

Den centrala handläggningen av ärenden rörande fattigvård och barnavård

äger för närvarande rum å socialdepartementets byrå för ärenden av detta

slag. En utförlig redogörelse för tillkomsten och utvecklingen av nämnda

byrå lämnas i den sakkunniges förslag1, till vilken redogörelse jag hänvisar.

Här vill jag blott erinra om följande.

Före tillkomsten av 1918 års fattigvårdslag handlades de centrala ärendena

rörande fattigvården i jordbruksdepartementet. Fattigvårdsstatistiken valdeck

förlagd till statistiska centralbyrån.

I 1912 års proposition angående socialstyrelsen förutsattes, att ärendena

rörande fattigvården skulle framdeles komma att överflyttas till sistnämnda

ämbetsverk.

Den 19 februari 1915 avgav fattigvårdslagstiftningskommittén betänkande

rörande ny lag örn fattigvården. En av nyheterna i förslaget var, att vid

sidan av den övervakning över fattigvårdslagens tillämpning, som av ålder

tillkommit länsstyrelserna, tillsyn över fattigvården skulle utövas av en för

hela riket gemensam inspektionsmyndighet. Kommittén föreslog, att denna

myndighet skulle bestå av en fattigvårdsinspektör och vissa biträden (instruktörer).

Mellan inspektören och länsstyrelserna borde ett nära samarbete äga

rum.

Rörande sättet för fattigvårdsinspektionens inordnande i centralförvaltningen

avgav kommittén icke något definitivt förslag, enär kommittén hade

för avsikt att återkomma till denna fråga i det förslag till lagstiftning angående

barnavården, som kommittén hade att avgiva. Kommittén anförde

emellertid, att fattigvårdsinspektören åtminstone ej tills vidare borde få

ställning såsom föredragande inom det departement, till vilket han bomme

att höra.

För 1918 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t sedermera proposition

(nr 135) med förslag till lag om fattigvården.

I propositionen förordades, att i allt vad som rörde länsstyrelsernas befattning

med fattigvårdsförvaltningen inom länen länsstyrelserna skulle hava

biträde av särskilt tillsatta tjänstemän, fattigvårdskonsulenter, vilka jämväl

skulle hava till uppgift att tillhandagå fattigvårdsstyrelsens med råd och

anvisningar rörande fattigvården. Enligt propositionen skulle vidare — jämte

det övervakande av fattigvården i länen, som skulle åligga länsstyrelserna —

ankomma på en statens fattigvårdsinspektör att verka för fattigvårdens ändamålsenliga

ordnande och främja dess utveckling.

1 Då i det följande talas om den sakkunnige och den sakkunniges förslag åsyftas

landshövding Tiselius och det av honom avgivna betänkandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mcij-.ts proposition nr 266.

I avbidan på den blivande barnavårdslagstiftningen förordades i propositionen

en provisorisk lösning av den centrala inspektionsmyndighetens organisationsfråga.

I sådant hänseende föreslogs inrättande inom civildepartementet

å extra stat av en särskild byrå för fattigvårdsärenden med fattigvårdsinspektören

som chef och med en assistent såsom biträde.

I en särskild proposition (nr 168) angående anslag till anordnande av statsinspektion

över fattigvården äskade Kungl. Majit vid samma års riksdag medel

för år 1919 för inrättande av nämnda byrå. Därvid föreslogs, att fattigvårdsinspektören

skulle likställas med byråchef i Kungl. Maj :ts kansli och att

assistenten skulle erhålla avlöning såsom tjänsteman av dåvarande andra

normalgraden.

Ifrågavarande propositioner blevo i huvudsak bifallna av riksdagen.

Den 1 januari 1919 började härefter byrån för fattigvårdsärendena sin

verksamhet.

Från och med den 1 juli 1920 uppdelades civildepartementet i två departement

— socialdepartementet och kommunikationsdepartementet — därvid

fattigvårdsbyrån hänfördes till förstnämnda departement. Bland socialdepartementets

ordinarie befattningar upptogos nu 1 kansliråd, tillika fattigvårdsinspektör,

och 1 förste kanslisekreterare, tillika fattigvårdsinspektörens

assistent. Från och med nämnda dag överflyttades också till socialdepartementet

och fattigvårdsbyrån de fattigvårdsärenden, vilka tidigare handlagts

inom jordbruksdepartementet.

Yad härefter angår barnavårdsärendena, är att märka, att efter år 1918 och

före tillkomsten av gällande barnavårdslag funnos väsentligen tre olika barnavårdslagar

nämligen 1) lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården, vilken lag

meddelade bestämmelser örn hjälp från det allmännas sida åt nödställda barn,

2) lagen den 6 juni 1902 örn fosterbarns vård och 3) lagen den 13 juni 1902

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Efter tillkomsten år 1920 av socialdepartementet ankom den centrala handläggningen

av barnavårdsärendena enligt 1918 års lag å nämnda departements

fattigvårdsbyrå, medan motsvarande handläggning beträffande lagen örn fosterbarns

vård åvilade medicinalstyrelsen. Båda dessa grupper av ärenden

folio alltså inom socialdepartementets arbetsområde. Ärenden sammanhängande

med tillämpningen av lagen den 13 juni 1902 sorterade däremot under

ecklesiastikdepartementet.

Den 19 april 1921 framlade fattigvårdslagstiftningskommittén förslag till

lag örn den offentliga barnavården m. m. Kommittén uttalade däri, att beträffande

den offentliga barnavården behövdes en kombinerad upplysningsoch

tillsynsverksamhet motsvarande den, som anordnats inom fattigvården.

Kommittén föreslog, att även här för den lokala verksamheten skulle tagas

i anspråk länsstyrelserna och fattigvårdskonsulenterna. Beträffande den centrala

tillsynen över omförmälda vård anförde kommittén, att det åtminstone

till en början syntes lämpligast att förlägga denna tillsyn till socialdepartementets

fattigvårdsbyrå —- vare sig för inspektionen i fråga anställdes en särskild

inspektör eller denna, såsom till en början syntes kunna ske, uppdroges

åt statens fattigvårdsinspektör.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 266.

Vidare förordade kommittén, att skyddshemmen liksom förut .skulle stå

under särskild inspektion, men att denna, som dittills delvis varit anförtrodd

folkskoleinspektörerna, helt skulle anförtros åt en särskild skyddshemsinspektör.

Det lagförslag rörande barnavården, som genom proposition den 19 mars

1924 (nr 150) förelädes riksdagen, grundade sig väsentligen på kommittéförslaget.

I propositionen anförde föredragande departementschefen, att det

icke borde ifrågasättas att för den föreslagna barnavårdsinspektionsverksamheten

anlita annat centralt organ än statens fattigvårdsinspektör och den av

honom ledda byrån inom socialdepartementet. I fråga örn skyddshemsinspektionen

föreslog departementschefen, att densamma skulle helt förläggas till

socialdepartementet och där utövas av en särskild skyddshemsinspektör.

Riksdagen biföll i huvudsak propositionen. I det av riksdagen antagna lagförslaget

föreskrevs, att befattning såsom barnavårdskonsulent alltid skulle

innehavas av fattigvårdskonsulent samt att fattigvårdsinspektören skulle benämnas

statens inspektör för fattigvård och barnavård.

Den 6 juni 1924 utfärdades härefter, i överensstämmelse med riksdagens

beslut, lag örn samhällets barnavård, vilken lag trädde i kraft den 1 januari

1926. Nämnda lag är alltjämt gällande, ehuru lagen, sedan densamma genom

år 1934 vidtagna ändringar erhållit tillämpning jämväl å personer mellan 18

och 21 år, benämnes lag örn samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavår

dslag).

Från och med år 1926 äro å socialdepartementets ordinarie stat upptagna en

befattning såsom kansliråd, tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård,

och en befattning såsom förste kanslisekreterare, tillika assistent hos

statens inspektör för fattigvård och barnavård. Alltsedan nämnda år tjänstgör

ock i socialdepartementet en skyddshemsinspektör.

Samtidigt med barnavårdslagens ikraftträdande omändrades vidare socialdepartementets

fattigv år dsbyrå till en byrå för ärenden rörande fattigvård

och barnavård.

Nuvarande organisation.

Det nuvarande personalbeståndet å socialdepartementets byrå för ärenden

rörande fattigvård och barnavård framgår av följande förteckning:

I. Ordinarie befattningshavare. Lönegrad

1 kansliråd, tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård ...... B 30

1 förste kanslisekreterare, tillika assistent hos statens inspektör för

fattigvård och barnavård ......................................................... B 26

1 andre kanslisekreterare ............................................................ B 21

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 266.

9

II.

Icke-ordinarie befattningshavare.

Lönegrad

Tjänsteman å extra stat.

1 skyddshemsinspektör

......................................................

......... B 27

Extra ordinarie tjänstemän.

2 amanuenser ...........

.........16

1 kanslibiträde...........

........ 7

1 kontorsbiträde ........

........ 4

Byråns arbete kan —- frånsett skyddshemsinspektörens verksamhet —

uppdelas i två huvudgrupper, av vilka den första har till föremål de ärenden,

vilka äro av beskaffenhet att avgöras av Kungl. Majit, och den andra sammanhänger

med den rådgivande och inspekterande verksamhet, som åvilar

statens inspektör för fattigvård och barnavård.

Ärendena inom den första gruppen, konseljärendena, handläggas på ungefärligen

samma sätt som flertalet ärenden inom statsdepartementen, d. v. s.

de utredas å byrån och föredragas därefter av vederbörande tjänstemän i

statsrådsberedningen. Bland ärenden inom denna huvudgrupp äro särskilt

att märka de ärenden, som föranledas av den mellan Sverige, Danmark,

Finland och Norge den 25 oktober 1928 avslutade fattigvårdskonventionen

och de i anslutning till konventionen utfärdade bestämmelserna, vidare ärendena

örn understöd åt svenskar i utlandet, örn mottagande till försörjning

här i riket av svenskar, som i utlandet kommit i behov av fattigvård, och

örn hemsändande i vissa fall av utlänningar, vilka fallit det allmänna till

last, samt ärendena örn understöd ur allmänna arvsfonden.

Rörande den genom byrån utövade rådgivande och inspekterande verksamheten

må här lämnas följande uppgifter.

Såväl statens inspektör som hans assistent företaga i betydande utsträckning

resor för att lära känna fattigvårds- och barnavårdsförhållandena ute i

landet och vidtaga de åtgärder, vartill omständigheterna föranleda.

Bland annat besöker inspektören årligen fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna

och meddelar dem därvid — liksom även eljest — erforderliga

anvisningar och föreskrifter rörande den av dem utövade upplysande och

rådgivande verksamheten. Minst en gång varje år inspekteras också i verksamhet

varande arbetshem. Vidare avsynar inspektören med bidrag av statsmedel

nyupprättade arbetshem och skyddshem ävensom ålderdomshem för

lappar samt de upptagningshem, till vilkas drift Allmänna barnhuset lämnat

bidrag.

Jämlikt av Kungl. Majit meddelat beslut omhänderhar sedan åtskilliga

år inspektörens assistent beträffande Gotlands län de åligganden och befogenheter,

som eljest ankomma på fattigvårds- och harna vårdskonsulenterna.

Inspektören utövar vidare kontroll över konsulenternas arbete genom

granskning av deras verksamhetsplaner, reseräkningar och årsberättelser.

En rådgivande och upplysande verksamhet bedrives också av byrån genom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 266.

besvarande av skriftliga och muntliga förfrågningar från konsulenter, fattigvårdsstyrelse^

barnavårdsnämnder och understödstagare m. fl. i varjehanda

ämnen berörande byråns verksamhetsområde. Bland annat lämnas råd och

upplysningar till föreningar och enskilda, vilka utöva frivilligt hjälp- och

barnavårdsarbete.

En viktig uppgift för inspektören är slutligen att avgiva yttranden i ärenden,

som jämlikt gällande författningar eller eljest remitteras till honom.

Beträffande skyddshemsinspektörens verksamhet äro bestämmelser meddelade

i för inspektören utfärdad instruktion. Skyddshemsinspektören

åligger att under överinseende av statens inspektör för fattigvård och barnavård

öva tillsyn över den vid skyddshemmen bedrivna uppfostrings- och

undervisningsverksamheten samt att med uppmärksamhet följa det vid de

allmänna uppfostringsanstalterna bedrivna uppfostrings- och undervisningsarbetet.

Plan för skyddshemsinspektörens resor till skyddshemmen fastställes

av statens inspektör för fattigvård och barnavård, till vilken ock

skyddshemsinspektören har att avgiva förslag rörande de anstalter, som han

har för avsikt att besöka.

I nämnda instruktion föreskrives vidare, att skyddshemsinspektören bör

i fall av behov hänvända sig till skolöverstyrelsen för inhämtande av anvisningar

och råd i frågor, som röra undervisning och uppfostran vid skyddshemmen

och de allmänna uppfostringsanstalterna, samt att det åligger inspektören

att i ärenden rörande skyddshemmen och de allmänna uppfostringsanstalterna

avgiva yttrande till skolöverstyrelsen.

Fattigvårdsstatistiken omhände dräves — liksom tidigare — av statistiska

centralbyrån. Jämväl barnavårdsstatistiken utarbetas av nämnda ämbetsverk.

Hithörande uppgifter åvila centralbyråns andra avdelning, vilken avdelning

förutom nämnda statistik handhar bland annat jordbruksstatistiken, mejeristatistiken

och fiskeristatistiken.

Fattigvårdsstatistiken grundar sig på de statistiska redogörelser, vilka

fattigvårdsstyrelserna jämlikt fattigvårdslagen äro skyldiga att avgiva. Statistiken

utarbetas varje år och offentliggöres i en särskild publikation.

Materialet till barnavårdsstatistiken erhålles från barnavårdsnämnderna,

vilka enligt föreskrift i barnavårdslagen äro skyldiga att avgiva statistiska

redogörelser. Barnavårdsstatistiken, som jämväl offentliggöres i en särskild

publikation, bearbetas allenast för vart tredje år.

De arbetskrafter, som i genomsnitt per år erfordras för utarbetande av

fattigvårds- och barnavårdsstatistiken, uppskattas i sakkunnigförslaget till 1

amanuens i 18:e lönegraden, 1 ordinarie kanslibiträde (B 7) och 1 extra ordinarie

skrivbiträde i 2:a lönegraden.

Närmare bestämmelser rörande ifrågavarande statistik äro meddelade av

Kungl. Maj:t. Enligt dessa skall i vissa fall samarbete äga rum mellan statistiska

centralbyrån och statens inspektör för fattigvård och barnavård.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 266.

11

Ändrad förläggning av den centrala tillsynen rörande fattigvård

oell barnavård.

Tidigare förslag.

Spörsmålet om den centrala handläggningen av fattigvårds- och barnavårdsärendena

—- till en början bortses här från den särskilt för sig behandlade

frågan örn skyddshemsinspektionens förläggning — kan icke sägas hava

erhållit sin slutgiltiga lösning med tillkomsten av socialdepartementets

fattigvårds- och barnavårdsbyrå. Nya förslag i ämnet hava nämligen senare

framkommit, till vilka definitiv ställning ännu icke tagits.

Redan innan 1924 års barnavårdslag hunnit träda i kraft, framlade statens

besparingskommitté i sitt år 1925 avgivna betänkande angående socialförsäkringens

organisation förslag till ändrad förläggning av fattigvårdsärendena,

i det kommittén förordade, att dessa ärenden skulle överflyttas från

socialdepartementet till pensionsstyrelsen. Kommittén tänkte sig, att en dylik

anordning skulle underlätta ett närmare samarbete mellan fattigvårdsstyrelserna

å ena sidan och pensionsnämnderna å den andra. Kommittén gjorde

icke något uttalande rörande sättet för handhavandet av barnavårdsärendena

eller av de fattigvårdsärenden, vilkas avgörande ankommer på Kungl. Majit.

Kommitténs förslag i denna del vann icke någon anslutning hos de verk

och myndigheter, som yttrade sig över detsamma. Meningarna angående

ärendenas lämpligaste förläggning voro emellertid delade. Medan statens

inspektör för fattigvård och barnavård förordade bibehållande av den dittillsvarande

organisationen, anförde pensionsstyrelsen, att vissa skäl syntes tala

för att tillsynsmyndigheten för fattigvårdsärendena inordnades under ett centralt

ämbetsverk samt att det syntes ligga nära till hands att denna myndighet

bleve socialstyrelsen. Sistnämnda ämbetsverk ansåg, att den centrala ledningen

av fattigvård, barnavård och alkoholistvård (eventuellt lösdrivarvård)

borde sammanföras och att antingen för ändamålet borde inrättas en ny fristående

myndighet eller ock fattigvårds- och barnavårdsinspektionen överflyttas

till socialstyrelsen.

Sedan 1926 års besparingssalckunniga den 30 januari 1929 avlämnat ett

betänkande angående förenklingar och besparingar inom socialstyrelsen, framlade

Kungl. Maj:t i en den 25 februari 1929 dagtecknad proposition, nr 206,

för riksdagen förslag i ämnet, vilket i väsentliga delar byggde på de sakkunnigas

betänkande. I denna proposition upptogs icke till dryftande frågan örn

fattigvårds- och barnavårdsärendenas förläggning.

Propositionen behandlades av riksdagen i dess skrivelse nr 289. Riksdagen,

som ansåg, att det i propositionen framlagda förslaget rörande socialstyrelsen

icke då borde genomföras, anförde som skäl härför bland annat, att i samband

med det pågående besparingsarbetet inom statsförvaltningen borde lösas

ett motionsvis framkommet spörsmål om förläggning till socialstyrelsen av

ärendena rörande fattigvård och barnavård.

Med anledning härav bemyndigade Kungl. Majit den 12 september 1930

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

chefen för socialdepartementet att tillkalla en person att i egenskap av utredningsman

inom nämnda departement biträda med utredning rörande spörsmålet

örn överflyttning — helt eller delvis — från socialdepartementet till

socialstyrelsen av statens fattigvårds- och barnavårdsinspektion ävensom av

den centrala handläggningen i övrigt av fattigvårds- och barnavårdsärenden.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsman landshövdingen

Widén, som den 29 februari 1932 avlämnade betänkande och förslag

i ämnet.

Widén ansåg, att principiella skäl talade för att inom centralförvaltningen

fattigvårds- och barnavårdsärendena, i likhet med andra sociala ärenden,

borde handläggas av ett centralt ämbetsverk. Med hänsyn till det sätt, varpå

fattigvårds- och barnavårdsfrågorna sammanknutits genom bestämmelserna i

fattigvårds- och barnavårdslagarna, vore det vidare enligt Widéns mening

icke tänkbart att skilja fattigvårds- och barnavårdsärendena åt. Den centrala

handläggningen av dessa ärenden borde därför förläggas till ett och samma

ämbetsverk.

Utredningsmannen föreslog, att fattigvårds- och barnavårdsärendena —

med undantag av de ärenden, vilka såsom konseljärenden under alla omständigheter

måste kvarbliva i socialdepartementet — skulle överflyttas till socialstyrelsen,

inom vilket ämbetsverk för ändamålet borde inrättas en särskild

byrå för ärenden rörande fattigvård och barnavård. Till stöd för detta förslag

framhöll han det samband, som förefunnes mellan fattigvårdsärendena och

vissa av de till socialstyrelsens arbetsområde hörande ärendena, särskilt

ärendena rörande alkoholistvården. Enligt förslaget borde därför sistnämnda

ärenden ävensom för deras handläggning behövliga arbetskrafter överflyttas

från socialstyrelsens första byrå till den nyinrättade byrån.

Vidare föreslogs överflyttande till socialstyrelsen av samtliga de befattningshavare,

som tjänstgjorde å socialdepartementets byrå för fattigvårdsoch

barnavårdsärenden. Handläggningen av de i socialdepartementet kvarblivande

konseljärendena skulle övertagas av departementets byrå för sociala

ärenden i allmänhet, vars personal borde för ändamålet förstärkas.

över Widéns förslag avgåvos yttranden av inspektören för fattigvård och

barnavård samt av socialstyrelsen.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård avstyrkte förslaget under

förklaring att den verkställda utredningen icke påvisat några sakliga skäl för

en överflyttning. I likhet med Widén framhöll emellertid inspektören, att det

vore uppenbart, att fattigvårds- och barnavårdsärendena nära sammanhängde

med vissa andra sociala spörsmål, nämligen först och främst alkoholistvårdsfrågorna

men även med lösdrivares och därmed jämställdas tillrättaförande

samt att det, för den händelse den länge ifrågasatta reformen av lösdrivarlagen

komme till stånd, skulle medföra betydande fördelar, örn alla dylika

frågor sammanfördes under en enhetlig ledning. Inspektören framhöll härvid

såsom ett önskemål, att de berörda ärendena icke förlädes till en byrå i ett

redan existerande ämbetsverk utan överlämnades till ett särskilt för ändamålet

inrättat centralt ämbetsverk.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus ■proposition nr 266.

Socialstyrelsen hänvisade i sitt yttrande till vad styrelsen i samma ämne

anfört i anledning av statens besparingskommittés förslag samt uttalade, att

styrelsen alltjämt vore av den uppfattningen att, därest fattigvårds- och barnavårdsärendena

skulle förläggas till ett förefintligt centralt ämbetsverk, detta

borde bliva socialstyrelsen. Styrelsen tilläde, att samtliga de ärenden, vilkas

handläggning tillkomme byrån för fattigvårds- och barnavårdsärenden i socialdepartementet,

enligt styrelsens åsikt vore av sådan natur, att de läte sig väl

förena med styrelsens ämbetsuppgifter. Styrelsen tillstyrkte ock förslaget örn

inrättande inom styrelsen av en särskild byrå för ärenden rörande fattigvård,

barnavård och alkoholistvård.

Befattningen såsom skyddshemsinspektör är från och med den 1 juli 1936

uppförd å extra stat i socialdepartementet med placering i lönegraden B 27.

Frågan till vilken myndighet inspektionen över skyddshemmen bör vara förlagd

kan emellertid icke härmed anses definitivt avgjord. I propositionen

den 28 februari 1936, nr 219, angående omläggning av skyddshemsverksamheten

m. m., vilken proposition i huvudsak bifallits av riksdagen, erinrade

jag nämligen, att spörsmålet örn förläggningen av socialdepartementets fattigvårds-

och barnavårdsbyrå vore föremål för utredning i samband med frågan

örn socialstyrelsens organisation samt uttalade, att det med hänsyn till sambandet

mellan nämnda spörsmål och frågan örn tillsynen över skyddshemmen

syntes lämpligast att tills vidare bibehålla den centrala tillsynen över skyddshemsverksamheten

inom socialdepartementet.

Till grund för nyssnämnda proposition rörande skyddshemsverksamheten

låg ett av skyddshemssakkunniga i två delar avgivet betänkande och förslag

rörande verksamheten vid skyddshemmen (statens offentliga utredningar

1935:35 och 64). I förra delen av nämnda betänkande framhöllo de sakkunniga,

att skyddshemmen måste organiseras så, att de elever, som vore i skolpliktig

ålder, erhölle god skolundervisning samt att åt de äldre eleverna bereddes

en effektiv yrkesutbildning. I detta syfte föreslogo de sakkunniga, att

ansvaret för skyddshemsverksamheten principiellt skulle övertagas av staten

samt skyddshemmen differentieras genom uppdelning i huvudsakligen tre

olika kategorier, av vilka skolhemmen skulle vara avsedda för de skolpliktiga

barnen, yrkeshemmen för äldre gossar och hemskolorna för äldre flickor.

Beträffande tillsynen över skyddshemmen uttalade sig de sakkunniga på

följande sätt.

Då skyddshemsinspektionen på sin tid överflyttats från skolöverstyrelsen

och ecklesiastikdepartementet till barnavårdsinspektionen och socialdepartementet,

hade detta skett mot såväl överstyrelsens som skyddshemskonsulentens

avstyrkande. Efter den omläggning av skyddshemsverksamheten, som

av de sakkunniga föreslagits, syntes dfe skäl, som anförts för överflyttningen,

icke längre hava någon bärkraft. Genom en sådan omläggning skulle skyddshemsverksamhetens

mål, elevernas fostran till goda medborgare, komma att

till stor del vinnas genom meddelande av en rationell undervisning och utbildning

och därmed skapande av möjligheter för eleverna att efter utskrivningen

från skyddshemmet reda sig på egen hand. Skyddshemmen komme

därigenom att bliva likställda med andra undervisnings- och utbildningsanstalter

och syntes därför även med avseende å placeringen i den centrala

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj tis proposition nr 266.

förvaltningen böra sidoordnas med sistnämnda anstalter. Att skyddshemmen

även hade att meddela eleverna den personliga fostran och omvårdnad, som

eljest ålegat föräldrahemmet, vore endast en given följd av deras anordnande

som internat och syntes icke böra föranleda, att de i nu ifrågavarande hänseende

behandlades på annat sätt än andra skolinternat, exempelvis för dövstumma

och blinda.

På grund härav föreslogo de sakkunniga, att tillsynen över verksamheten

vid skyddshemmen skulle återflyttas till skolöverstyrelsen och där närmast

handhavas av en hos skolöverstyrelsen anställd skyddshemsinspektör samt att

i anslutning därtill den centrala handläggningen i högsta instans av ärenden

rörande skyddshemmen och deras verksamhet måtte överflyttas från socialdepartementet

till ecklesiastikdepartementet.

Det stora flertalet av de ämbetsverk, myndigheter och föreningar m. m.,

vilka yttrade sig över de sakkunnigas förslag i förevarande del, förordade tillsynens

bibehållande under socialdepartementet och avstyrkte förty — i åtskilliga

fall med största bestämdhet — den ifrågasatta överflyttningen till

skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet.

Den sakkunniges förslag.

Den sakkunnige förordar — i nära anslutning till det av Widén avgivna

förslaget — att ledningen av statens inspektion för fattigvård och barnavård

utbrytes från socialdepartementet. Till stöd härför anför den sakkunnige i

huvudsak följande.

Enligt det system, efter vilket den statliga förvaltningen i vårt land vore

uppbyggd, vore de centrala ämbetsverken och med dem jämförliga myndigheter

förlagda utanför statsdepartementen. De intoge i förhållande till Kungl.

Majit en jämförelsevis självständig ställning och ägde i stor utsträckning att

själva fatta beslut. I de ärenden, där beslutanderätten vore förbehållen Kungl.

Majit, verkställdes föredragningen inför vederbörande statsråd icke av befattningshavare

hos verket eller myndigheten utan av kansliråd eller andra befattningshavare

i vederbörande departement. Uppenbart vore, att förläggningen

av den centrala ledningen av statens inspektion för fattigvård och

barnavård till socialdepartementet med ett kansliråd såsom inspektör icke

överensstämde med detta system. Medan inspektören i denna sin egenskap

i förhållande till Kungl. Majit intoge en fristående ställning — exempelvis

så att ärenden icke sällan remitterades till honom för avgivande av utlåtande

— hade han i egenskap av kansliråd samma tjänsteställning som övriga kansliråd

i departementen och således till huvudsaklig uppgift att inför vederbörande

statsråd föredraga de ärenden, som överlämnades till hans byrå, samt

att i dessa ärenden avgiva förslag till beslut. Den dubbelställning inspektörenkanslirådet

sålunda intoge, syntes vara principiellt oegentlig och ägnad att

skapa en viss oklarhet beträffande hans åligganden och befogenheter. Det

måste ock sakligt anses mindre tillfredsställande, att nämnde tjänsteman

kunde komma att såsom kansliråd få i statsrådsberedningen föredraga ärenden,

med vilka han tidigare såsom inspektör på ett eller annat sätt haft att taga

befattning, och att han sålunda kunde i olika instanser öva inflytande på avgörandet

av en fråga. Yad nu anförts beträffande inspektören gällde i tilllämpliga

delar även hans assistent.

I 1918 års proposition angående fattigvårdslagen hade såsom ett väsentligt

skäl för förläggande av inspektionen till civildepartementet åbe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 266.

ropats att därigenom risken för eljest tänkbara konflikter mellan inspektionen

och länsstyrelserna skulle undvikas, enär jämväl länsstyrelserna

sorterade under sagda departement. Med stöd av den erfarenhet på

området, som numera förelåge, torde man kunna ej blott konstatera,

att samarbetet mellan inspektionen och länsstyrelserna städse förlöpt

friktionsfritt, utan ock våga det påståendet, att i realiteten någon fara för

konflikter av dylik art knappast förefunnes; i varje fall torde inspektionens

förläggning därvid icke spela någon roll. Faran för slitningar mellan inspektionen

och länsstyrelserna kunde därför icke utgöra något giltigt skäl för inspektionens

kvarblivande i departementet.

Ej heller eljest förelåge någon anledning att på förevarande område bibehålla

en organisation, som på ett markant sätt avveke från den inom andra

grenar av den centrala statsförvaltningen gällande ordningen. I detta sammanhang

kunde erinras, att flera myndigheter av en typ i viss mån motsvarande

fattigvårds- och barnavårdsinspektionen provisoriskt förlagts till ett

statsdepartement, men att denna anordning icke visat sig ändamålsenlig samt

att därför en förändring med avseende å organisationen kommit till stånd.

Sålunda vore att nämna, att den enligt beslut av 1919 års riksdag inom jordbruksdepartementet

inrättade egnaliemsavdelningen, vilken -— under ledning

av en statens egnahemsinspektör -— samtidigt arbetade såsom ett centralt

ämbetsverk och såsom en byrå i departementet, under år 1928 blivit ersatt

med ett självständigt ämbetsverk, benämnt statens egnahemsstyrelse, ävensom

att uppgiften att vara luftfartsmyndighet, vilken uppgift sedan år 1923 varit

anförtrodd åt en byråchef i kommunikationsdepartementet, enligt beslut av

1936 års riksdag skulle övertagas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Den sakkunnige framhåller vidare, att socialdepartementet genom utbrytandet

av ifrågavarande inspektion skulle berövas sina förnämsta arbetskrafter

på fattigvårdens och barnavårdens område. Med hänsyn härtill anföres,

att en dylik utflyttning borde få som konsekvens, att även en del av det

utredningsarbete, som för närvarande inom departementet ägde rum i de

ärenden av här berörda slag, vilka ankomme på Kungl. Maj:ts avgörande,

borde förläggas utanför departementet.

Körande spörsmålet örn den eller de myndigheter, åt vilka de uppgifter,

som bortflyttades från departementet, lämpligen borde anförtros innehåller

betänkandet följande uttalanden.

Till en början borde framhållas, att ett hänförande av fattigvårdsärendena

till en myndighet och av barnavårdsärendena till en annan skulle förutsätta

åtskilliga omläggningar i gällande fattigvårds- och barnavårdslagstiftning och

att frågan därom icke i förevarande sammanhang kunde upptagas till diskussion.

Däremot kunde tvekan råda, huruvida de fattigvårds- och barnavårdsärenden,

vilka icke skulle kvarbliva i departementet, borde handläggas inom

ett särskilt ämbetsverk eller inflyttas i ett redan existerande verk.

Till förmån för förslaget örn inrättande av ett särskilt centralt ämbetsverk

skulle kunna anföras, att ifrågavarande ärenden bland annat med hänsyn till

den intima anknytning de hade till olika former av filantropisk verksamhet i

viss mån vore av en alldeles speciell karaktär. Mot detta förslag talade emellertid

den omständigheten, att ett dylikt ämbetsverk — även om vissa andra

arbetsuppgifter kunde tillföras detsamma — dock skulle få ett tämligen begränsat

verksamhetsfält. Såväl fattigvårdens som barnavårdens ordnande vore

främst en kommunal angelägenhet oell enligt gällande lagstiftning hade en

betydande del av den statliga verksamheten på området anförtrotts åt länssty
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

regenia. Viel sådant förhållande talade icke minst kostnadsskäl mot inrättandet

av ett nytt ämbetsverk.

Då enligt det sagda fattigvårds- och barnavårdsärendena borde förläggas

till ett befintligt ämbetsverk, måste detta otvivelaktigt bliva socialstyrelsen,

bland annat på grund av sambandet mellan dessa ärenden och de nu till

socialstyrelsens första byrå hörande alkoholistärendena. Att på detta sätt

utöka socialstyrelsens redan förut stora verksamhetsområde kunde i och för

sig synas mindre lämpligt. Under förutsättning att — på sätt i förslaget förordades

■— socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå överflyttades till riksförsäkringsanstalten

och dess sjukkassebyrå överfördes till pensionsstyrelsen —

syntes dock den nu förordade utvidgningen utan olägenhet kunna ske.

Beträffande sättet för fattigvårds- och barnavårdsärendenas inordnande i

styrelsen förordar den sakkunnige, att för handläggning av fattigvårds- och

barnavårdsärendena inom styrelsen därstädes inrättas en ny byrå, vilken byrå

borde från styrelsens första byrå övertaga de närbesläktade ärendena rörande

alkoholistvården. Chefen å socialdepartementets fattigvårds- och barnavårdsbyrå

borde överflyttas från departementet till socialstyrelsen och där bliva

chef för den nya byrån. Byråchefen borde liksom dittills samtidigt tjänstgöra

såsom statens inspektör för fattigvård och barnavård. På motsvarande sätt

borde förste kanslisekreteraren och inspektörsassistenten å nämnda byrå i

socialdepartementet överflyttas till socialstyrelsen såsom sekreterare, tillika

assistent hos statens inspektör för fattigvård och barnavård.

I anslutning härtill anföres i sakkunnigförslaget följande.

Med hänsyn till den sammankoppling av byrån och inspektionen, som sålunda

allt fortfarande skulle äga rum, vore det av särskild vikt att klargöra

den ställning, som å ena sidan inspektören och å andra sidan den nya byrån

borde intaga.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård hade att verka för fattigvårdens

och barnavårdens ändamålsenliga ordnande och att främja utvecklingen

av nämnda vård. Detta skedde genom utövande av rådgivande och

upplysande verksamhet, genom inspektionsresor, genom avgivande av yttranden

och framställningar till Kungl. Majit och andra myndigheter. Numera

hade visserligen organisationen av fattigvården och barnavården i vårt land

nått en betydande stadga och huvudlinjerna för den fortsatta utvecklingen

framstode någorlunda klart, men ännu återstode dock — särskilt på barnavårdens

område — många svåra problem att lösa. Då värdet av inspektörens

arbete i särskilt hög grad vore beroende av hans intresse för uppgiften och

hans personliga handlingskraft och förmåga av initiativ, vore det av vikt, att

icke hans rörelsefrihet onödigtvis inskränktes. Det syntes därför nödvändigt,

att inspektören inom socialstyrelsen finge intaga samma fria och självständiga

ställning, som i denna egenskap nu tillkomme honom inom socialdepartementet.

I egenskap av byråchef komme däremot inspektören att gentemot socialstyrelsen

få intaga samma ställning som övriga byråchefer inom styrelsen.

Byråns huvuduppgifter med avseende å fattigvårds- och barnavårdsärendena

syntes bliva att inom socialstyrelsen föredraga de konseljärenden, vilka av

Kungl. Majit för utlåtande remitterades till styrelsen, samt att i övrigt företaga

de undersökningar och utredningar på detta område, vilkas utförande

Kungl. Majit anbefallde styrelsen att verkställa eller vilka eljest befunnes erforderliga.

Några bestämda regler rörande den utsträckning i vilken fattigvårds- och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

barnavårdsärendena framdeles borde från socialdepartementet remitteras till

socialstyrelsen eller till statens inspektör för fattigvård och barnavård syntes

icke behöva eller kunna uppdragas. Vissa antydningar därom torde dock

böra göras. Åv konseljärendena torde de ärenden, som sammanhängde med

tillämpningen av 1928 års fattigvårdskonvention och i anslutning till densamma

meddelade bestämmelser, i allmänhet icke kräva dylik remiss. Den

kompletterande utredning, som erfordrades i dessa ärenden, efter det desamma

inkommit till Kungl. Majit, måste införskaffas från annat håll, nämligen

antingen från respektive myndigheter i Danmark, Finland, eller Norge

-eller ock från vederbörande länsstyrelser eller kommuner. Frånsett denna

grupp av ärenden torde som regel remiss tyll socialstyrelsen eller inspektören

böra äga rum, detta såväl i löpande ärenden som i ärenden av annan art.

Huruvida därvid yttrande borde infordras från socialstyrelsen eller från inspektören,

kunde icke på förhand närmare bestämmas. Dock syntes i ärenden

av mera principiell betydelse det normala böra bliva, att styrelsens utlåtande

inhämtades. I frågor speciellt sammanhängande med inspektionsverksamheten

torde det i allmänhet ligga närmast till hands att infordra yttrande från inspektören.

Den sakkunnige erinrar vidare, att Widén i sitt förslag ifrågasatt, huruvida

icke beslutanderätten i vissa ärenden rörande understöd ur allmänna arvsfonden

skulle kunna överflyttas från Kungl. Majit till socialstyrelsen eller annat

ämbetsverk. Med anledning härav uttalar sig den sakkunnige sålunda.

Widén hade närmast tänkt sig en decentralisation beträffande de jämförelsevis

enkla ärendena örn understöd ur allmänna arvsfonden till barnrika

familjer. Dessa ärenden hade vid den tidpunkt, då Widén avgivit sitt förslag,

varit synnerligen talrika och utgjort den övervägande delen av ärendena örn

understöd ur nämnda fond. Under de senaste åren hade emellertid på detta

område inträtt en avsevärd förändring. Till följd av ändrade principer rörande

utdelningen ur fonden hade nämligen antalet ansökningar örn understöd till

barnrika familjer i hög grad nedgått, medan däremot antalet ansökningar om

understöd till andra ändamål — särskilt till institutioner och föreningar av

olika slag — kommit att oavbrutet ökas. Då sistnämnda ansökningar ofta

avsåge betydande belopp och kunde vara av stor principiell innebörd samt

krävde en mera ingående prövning än den, som erfordrades beträffande ansökningarna

från de barnrika familjerna, vore de skäl, som på sin tid förelegat

för en decentralisation på hithörande område, icke mera för handen. Beslutanderätten

syntes därför allt framgent böra i samtliga arvsfondsärenden förbehållas

Kungl. Majit. I allmänhet torde beslut i dessa ärenden — där de

icke uteslutande avsåge understöd eller stipendier för studieändamål — böra

meddelas efter hörande av statens inspektör för fattigvård och barnavård eller

eventuellt socialstyrelsen.

Icke heller i övrigt syntes anledning föreligga att, i detta sammanhang, till

socialstyrelsen överflytta beslutanderätten i ärenden, som för närvarande avgjordes

i konselj.

Yad speciellt beträffar skyddshemsinspektionen och dess förläggning förordar

den sakkunnige, att även denna inspektion överflyttas till socialstyrelsen.

I denna fråga anföres i sakkunnigförslaget i huvudsak följande.

Den uppgift skyddshemmen hade att fylla vore onekligen av blandat social

■och pedagogisk art. Med hänsyn därtill vore det klart, att motiv kunde anföras

såväl för förläggande av tillsynen över skyddshemmen under ecklesia
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266. 95 37 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

stikdepartementet som för dess bibehållande under socialdepartementet. Ett

Tillfredsställande resultat kunde självfallet, om de personliga förutsättningarna

förelåge hos inspektören, uppnås vare sig spörsmålet örn tillsynens förläggning

löstes på det ena eller det andra sättet.

De skäl, som av skyddshemssakkunniga anförts till stöd för en överflyttning

av tillsynen, syntes dock knappast övertygande. Den omständigheten att

med all rätt i den uppfostran, som skyddshemmen meddelade, allt större plats

beretts och komme att beredas åt skolundervisning och yrkesutbildning behövde

icke i och för sig föranleda en överflyttning av tillsynen. Det läge i

sakens natur, att skyddshemsinspektören alltid måste vara en pedagogiskt

utbildad person, och dennes möjligheter att kommunicera med den inom skolöverstyrelsen

förefintliga sakkunskapen syntes icke behöva minskas därav, att

han vore underställd annat departement än ecklesiastikdepartementet. I detta

sammanhang förtjänade erinras, att statens uppfostringsanstalt å Bona, som

inom vårt land i viss mån varit ledande i fråga örn meddelande av yrkesutbildning

åt omhändertagen ungdom, sedan gammalt sorterade under justitiedepartementet.

Starkare syntes de skäl vara, som talade för tillsynens bibehållande under

socialdepartementet.

Enligt barnavårdslagen vore barnavårdsnämnden det organ, som hade att

ingripa, då vanartat barn behövde bliva föremål för förebyggande åtgärder

från samhällets sida eller måste omhändertagas för skyddsuppfostran. När

beslut fattats rörande omhändertagande för skyddsuppfostran, vore det också

i första hand barnavårdsnämndens sak att avgöra, huruvida barnet skulle intagas

å skyddshem eller i stället överlämnas till enskilt hem, barnhem eller

annan därmed jämförlig anstalt. Då utskrivning från skyddshem ägde rum,

torde det vidare ofta bliva barnavårdsnämnden, som finge taga sig an den

utskrivne och söka på lämpligt sätt inpassa honom i samhället. Det sagda

innebure å ena sidan, att vården å skyddshem allenast utgjorde en form av

den samhälleliga barnavården, sidoordnad med andra vårdformer, samt å den

andra, att det barn, som intoges å skyddshem, alltid före intagningen och ej

sällan även efter densamma bleve föremål för barnavårdsnämndens omsorger.

Med hänsyn till berörda omständigheter vore det av största vikt, att kontakten

mellan nämnden och barnet även under skyddshemsvistelsen i görligaste mån

upprätthölles. En dylik kontakt förutsatte uppenbarligen en samverkan mellan

barnavårdsnämnderna å den ena sidan och skyddshemmen å den andra.

Samverkan på barnavårdens område borde emellertid äga rum icke blott

mellan de lokala organen utan jämväl mellan motsvarande centrala myndigheter.

Detta vore i hög grad önskvärt på grund av det nära sammanhang, som

rådde mellan skyddshemsverksamheten och den offentliga barnavården i

övrigt. Det centrala samarbete, som här avsåges, syntes lättast kunna upprätthållas,

om skyddshemsinspektören allt fortfarande lydde under socialdepartementet

och stöde under överinseende av statens barnavårdsinspektör. På så

sätt komme barnavårdsnämnderna och i förekommande fall länsstyrelserna —

vilka över barnavårdsnämnderna beslutade örn intagande på skyddshem —

att i alla barnavårdsfrågor hava att kommunicera med samma organ inom den

centrala förvaltningen. I högsta instans komme därvid skyddshemsärendena

att liksom övriga barnavårdsärenden höra till socialdepartementet. Därmed

undvekes den splittring av barnavårdsärendena på två olika departement —

socialdepartementet och ecklesiastikdepartementet — som skulle bliva en följd

av skyddshemsinspektionens förläggande till skolöverstyrelsen.

På grund av det anförda syntes skyddshemsinspektören böra erhålla sin

placering å socialstyrelsens byrå för ärenden rörande fattigvård och bärna
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 266.

vård m. m. samt liksom för närvarande stå under överinseende av statens inspektör

för fattigvård och barnavård. Detta innebure självfallet, att skyddshemsärendena

fortfarande skulle i högsta instans tillhöra socialdepartementet.

Den sakkunnige anför vidare, att därest inom socialstyrelsen inrättades en

särskild byrå för ärenden rörande fattigvård och barnavård, det syntes lämpligt,

att styrelsen från statistiska centralbyrån övertoge arbetet med fattigvårds-

och barnavårdsstatistiken ävensom att detta arbete förlädes till styrelsens

berörda byrå. Man syntes kunna antaga, att genom en sådan anordning

största garanti erhölles för att ifrågavarande statistik utarbetades på

ändamålsenligt sätt. överflyttningen torde därjämte vara ägnad att befordra

det statistiska materialets utnyttjande för praktiska syften.

Yttranden.

Förslaget örn överflyttande från socialdepartementet

till socialstyrelsen av statens inspektion för fattigvård

och barnavård samt örn inrättande i samband

därmed inom socialstyrelsen av en byrå för ärenden

rörande fattigvård och barnavård har i allmänhet tillstyrkts

i de yttranden, som avgivits i ämnet.

Sålunda framhåller socialstyrelsen, att utredningen syntes till alla delar

bekräfta riktigheten av styrelsens tidigare hävdade uppfattning, att fattigvårds-

och barnavårdsärendena borde lösgöras från socialdepartementet samt

att, örn dessa ärenden skulle förläggas till ett förefintligt centralt ämbetsverk,

detta borde bliva socialstyrelsen. Styrelsen understryker särskilt, att ämbetsverket

genom den föreslagna överflyttningen skulle tillföras ett för styrelsens

allmänna uppgifter såsom socialt ämbetsverk värdefullt tillskott i sakkunskap

på det betydelsefulla område, som rörde det allmännas skydds- och vårdverksamhet.

Förslaget har vidare förordats av statskontoret, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet

och svenska arbetsgivareföreningen samt lämnats utan erinran

av landsorganisationen och centralförbundet för socialt arbete.

Däremot har förslaget avstyrkts av statens inspektör för fattigvård och

barnavård. Inspektören har bland annat anfört följande.

Den nuvarande organisationen på förevarande område hade fungerat tillfredsställande.

Någon anledning till förändring av organisationen förelåge

därför icke. Frågan örn den dubbelställning, som intoges av kanslirådet-inspektören

hade givits alltför stora proportioner. Erfarenheten hade visat, att

det endast ytterst sällan förekomme, att kanslirådet hade att föredraga eller

att eljest taga befattning med ärenden, till vilka han i sin egenskap av inspektör

tidigare haft att taga ställning. Någon konflikt mellan de bägge

tjänsteställningarna torde aldrig hava förekommit. I själva verket hade dubbelställningen

varit till stor nytta, då hos Kungl. Majit till avgörande förevarit

ärenden, i vilka kanslirådet på grund av sin ställning såsom inspektör

besutte särskild sakkunskap. Om fattigvårds- och barnavårdsärendena uppdelades

på sätt som föreslagits förelåge risk, att de i departementet kvarblivande

konseljärendena komme att i alltför hög grad behandlas ur formell syn
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

punkt, enär departementets kontakt med det praktiska fattigvårds- ock barnavårdsarbetet

bomme att gå förlorad. Det förelåge även risk att genom den

föreslagna organisationen inspektören skulle bliva i viss mån avkopplad från

befattningen med arvsfondsärendena, enär hans kännedom örn utvecklingen

av praxis beträffande dessa ärenden i fortsättningen skulle bliva av i huvudsak

indirekt art. De olägenheter, som i sistnämnda avseende vore att befara,

kunde dock någorlunda avhjälpas, därest dels gällande bestämmelser rörande

arvsfondsärendenas handläggning så ändrades att det bleve inspektörens eller

socialstyrelsens sak att sörja för den fullständiga utredningen i dessa ärenden,

dels ock inspektören bereddes tillfälle att närvara vid ärendenas föredragning

i statsrådsberedningen.

Hänvisande till det anförda har inspektören i första hand påyrkat, att den

nuvarande organisationen på området måtte lämnas orubbad.

Under förutsättning att ärendena rörande alkoholistvården samt fattigvårds-

och barnavårdsstatistiken bomme att sammanföras med fattigvårds- och

barnavårdsärendena och ärendena ej lämpligen ansåges böra handläggas å

socialdepartementets fattigvårds- och barnavårdsbyrå hemställer emellertid

inspektören, att för ändamålet måtte inrättas ett särskilt centralt ämbetsverk

för vårdverksamhet.

Slutligen anför inspektören, att han icke kunde finna, att för den händelse

fattigvårds- och barnavårdsärendena skulle överflyttas till ett redan befintligt

ämbetsverk, detta verk otvivelaktigt borde bliva socialstyrelsen. I själva

verket förelåge snarare större gemenskap i arbetet med medicinalstyrelsen,

pensionsstyrelsen och skolöverstyrelsen. Därest en överflyttning av angiven

art skulle ske, borde den därför föregås av en närmare utredning rörande

vilket ämbetsverk, som för ändamålet borde ifrågakomma.

Svenska stadsförbundet finner de skäl, som anförts mot ett fortsatt bibehållande

av fattigvårds- och barnavårdsärendena i socialdepartementet, fullt

bärande. Mera tveksamt — anför förbundet — kunde det vara örn dessa ärenden

borde förläggas till socialstyrelsen eller jämte andra inordnas i ett nytt

ämbetsverk. För en förläggning till socialstyrelsen talade väl närmast, att

ärendena angående alkoholistvården handlades där. Detta skäl upphörde

att gälla, örn även sistnämnda ärenden överflyttades till det nya ämbetsverket.

Ett val mellan de olika alternativen syntes böra föregås av ett nytt övervägande

örn möjligheterna till en socialreform av större eller mindre omfattning.

Den föreslagna förläggningen av skyddshemsinspektionen har

i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Sålunda tillstyrkes förslaget av socialstyrelsen, statskontoret och svenska

stadsförbundet.

Även svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet förordar förslaget, dock

under förklaring att på vissa håll inom förbundet tvekan förelåge, huruvida

icke med hänsyn till betydelsen av de pedagogiska och yrkesbetonade synpunkterna

tillsynen över skyddshemmen lämpligen borde förläggas till skolöverstyrelsen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har såsom nämnts avstyrkt

förslaget örn ändrad förläggning av fattigvårds- och barnavårdsbyrån. Inspektören

uttalar emellertid sin tillfredsställelse med att enligt förslaget skyddshemsinspektören

fortfarande skulle vara knuten till nämnda byrå.

över förslaget att förlägga fattigvårds- och barnavård sstatistiken

till socialstyrelsen hava tillstyrkande yttranden avgivits av

socialstyrelsen samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, därvid

dock uttalats, att statistiken icke borde förläggas till den föreslagna fattigvårds-

och barnavårdsbyrån utan till någon av socialstyrelsens statistiska

byråer.

Däremot avstyrkes förslaget i denna del av statistiska centralbyrån, som

anser, att berörda statistik jämväl i fortsättningen bör handhavas av centralbyrån.

Såsom skäl för sin ståndpunkt anför ämbetsverket, dels att de av den

sakkunnige framställda önskemålen rörande förevarande statistik kunde tillgodoses

utan ändring i statistikens förläggning, dels ock att en överflyttning

av statistiken till den föreslagna fattigvårdsbyrån skulle ur statistisk synpunkt

medföra bestämda olägenheter. I sistnämnda hänseende uttalar centralbyrån,

att upprättandet av fristående, små statistiska avdelningar — enligt vad erfarenheten

visade — icke vore till fördel för statistikens kvalitet, i allmänhet

medförde ökade kostnader samt försvårade såväl rekryteringen av vid det

statistiska arbetet van personal som ock anpassningen av personalens storlek

efter det växlande arbetsbehovet.

Även svenska landskommunernas förbund och svenska landstingsförbundet

hava motsatt sig en förändrad förläggning av ifrågavarande statistik.

Departementschefen.

Yad till en början angår förläggningen av statens inspektion

för fattigvård och barnavård, synes det mig ovedersägligt, att

denna myndighets förläggning till ett statsdepartement bestämt avviker

från det system, som eljest gäller inom vår centrala förvaltning, ävensom att

den nuvarande organisationen på detta område är ägnad att medföra vissa

olägenheter. Å andra sidan kan jag icke finna, att några bärande skäl förebragts

för bibehållande av den nu gällande ordningen. I likhet med den sakkunnige

är jag därför av den uppfattningen, att ledningen av statens inspektion för

fattigvård och barnavård bör vara förlagd utanför Kungl. Maj:ts kansli.

Med hänsyn till det nära samband, som råder mellan fattigvården och

barnavården, utgår jag vidare från att någon uppdelning av omförmälda inspektion

på en fattigvårdsmyndighet och en barnavårdsmyndighet icke bör

ifrågakomma samt att således ledningen av inspektionen bör i fattigvårdsoch

barnavårdsfrågor jämväl i fortsättningen utövas av ett enda organ.

Spörsmålet huruvida ett fristående ämbetsverk bör inrättas för omförmälda

inspektion eller örn inspektionen bör förläggas till ett redan bestående

verk har den sakkunnige för sin del besvarat genom att föreslå dess överflyttande

till socialstyrelsen. Även till detta förslag vill jag på i huvudsak

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 366.

av den sakkunnige anförda skäl ansluta mig. Att för fattigvårds- och barnavårdsärendena

inrätta ett nytt ämbetsverk synes mig nämligen icke av omständigheterna

motiverat och skulle säkerligen medföra jämförelsevis betydande

kostnader. Det förefaller mig ock ostridigt, att av nuvarande ämbetsverk

socialstyrelsen är det, som bäst lämpar sig att övertaga förevarande uppgifter.

I samband med inspektionens överflyttande till socialstyrelsen torde — i

överensstämmelse med vad som förordats i sakkunnigförslaget — en

särskild byrå få inrättas inom styrelsen för ärenden rörande fattigvård

och barnavård. Denna byrå lärer få övertaga en del av det utredningsarbete

i hithörande frågor, som för närvarande fullgöres i socialdepartementet. Statens

inspektör för fattigvård och barnavård bör därvid bliva chef för byrån.

I konsekvens härmed bör sådan ändring vidtagas i fattigvårds- och barnavårdslagarna,

att överinseendet över här ifrågavarande verksamhet skall tillkomma

socialstyrelsen. Förslag härom kommer jag att senare framlägga.

Inrättandet av en särskild byrå i socialstyrelsen för fattigvårds- och barnavårdsärenden

synes mig icke böra få som konsekvens, att beslutanderätten i

någon grupp av hithörande ärenden överflyttas från Kungl. Maj:t till underordnad

myndighet. I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ämnet,

förutsätter jag alltså, att bland annat avgörandet i ärendena rörande understöd

ur allmänna arvsfonden alltjämt skall förbehållas Kungl. Majit. Frågan

huruvida — på sätt statens inspektör för fattigvård och barnavård ifrågasatt —

vissa ändrade bestämmelser böra meddelas rörande handläggningen av sistnämnda

ärenden i syfte att underlätta en så fullständig utredning som möjligt

torde få prövas i administrativ ordning.

Frågan rörande den lämpligaste förläggningen av skyddshemsinspektionen

har, såsom framgår av den här lämnade redogörelsen, varit

föremål för delade meningar, i det å ena sidan hävdats den uppfattningen

att sagda inspektion borde överflyttas till skolöverstyrelsen, medan å andra

sidan förordats, att densamma liksom nu borde vara knuten till statens

inspektion för fattigvård och barnavård. Uppenbarligen kunna goda skäl

anföras för både den ena och den andra åsikten, då här måste beaktas såväl

de pedagogiska synpunkterna som ock sambandet mellan skyddshemsverksamheten

och den sociala barnavården i övrigt. Därest, såsom jag förordat,

en särskild byrå för ärenden rörande fattigvård och barnavård inrättas i

socialstyrelsen med statens inspektör för fattigvård och barnavård som chef,

synes det mig emellertid — med hänsyn till vad i sakkunnigförslaget och

däröver avgivna yttranden anförts — görligt att till denna byrå överföra

även skyddshemsinspektionen. Jag förutsätter härvid, att även vid en

sådan förläggning ett nära samarbete skall kunna äga rum mellan skyddshemsinspektören

och skolöverstj^relsen samt att i instruktionerna för inspektören

och överstyrelsen intagas de bestämmelser, som må befinnas erforderliga

för befrämjande av ett dylikt samarbete. Därvid torde ock böra tillses, att

åt skyddshemsinspektören gives en mera självständig ställning än den han

för närvarande innehar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 266.

Vad härefter beträffar fattigvårds- och b a r n a v å r ds statistiken,

synes mig någon tvekan icke kunna råda därom, att — i händelse

fattigvårds- och barnavårdsärendena förläggas till socialstyrelsen — detta

ämbetsverk, som ju praktiskt taget handhar ali den statistik, vilken mera direkt

sammanhänger med dess verksamhet, bör från statistiska centralbyrån

övertaga förstnämnda statistik. I överensstämmelse med denna uppfattning

har ock på förslag av chefen för finansdepartementet vid den i årets statsverksproposition

verkställda beräkningen av det under sjunde huvudtiteln

uppförda anslaget till statistiska centralbyrån: avlöningar till personal för

verksamheten i allmänhet förutsatts, att berörda statistik skall överflyttas

till socialstyrelsen. Med hänsyn till vad som anförts av statistiska centralbyrån

och socialstyrelsen, finner jag det emellertid icke tillrådligt, att ifrågavarande

statistik förlägges till fattigvårds- och barnavårdsbyrån utan anser,

att statistiken bör inom styrelsen omhänderhavas av statistisk byrå.

Till sist vill jag här nämna, att jag räknar med att de av mig förordade

förändringarna rörande fattigvårds- och barnavårdsärendenas handläggning

skola — liksom de organisatoriska förändringar, vilka i det följande föreslås

och vilka sammanhänga med spörsmålet örn socialstyrelsens organisation —

träda i tillämpning den 1 januari 1938.

Personalfrågor.

Den sakkunniges förslag.

Såsom redan nämnts skulle enligt den sakkunniges förslag k socialstyrelsens

byrå för ärenden rörande fattigvård och barnavård — förutom byråchefen,

tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård — vara anställd

en sekreterare, tillika assistent hos nämnde inspektör, därvid till sistnämnda

befattning skulle överflyttas den nuvarande förste kanslisekreteraren och

inspektörsassistenten i socialdepartementet. Den sakkunnige föreslår, att i

anslutning till för närvarande gällande förhållanden byråchefen-inspektören

och sekreteraren-assistenten placeras i lönegraden B 30 respektive lönegraden

B 26. Tillika förordas, att på motsvarande sätt andre kanslisekreterareänsten

å fattigvårds- och barnavårdsbyrån i socialdepartementet överföres till byrån

i socialstyrelsen och där såsom en notariebefattning placeras i lönegraden

B 21. Av de nuvarande extra ordinarie befattningarna å byrån i departementet

anser den sakkunnige en av amanuenserna samt kanslibiträdet och kontorsbiträdet

böra överflyttas till socialstyrelsen, därvid kanslibiträdestjänsten

bör uppföras å ordinarie stat.

Yad angår skyddshemsinspektionen erinrar den sakkunnige, att skyddshemssakkunniga

i sitt omförmälda betänkande framhållit, att åt skyddshemsinspektören

borde beredas ökade möjligheter att ägna tid åt besök av de

olika skyddshemmen samt att det därför vore nödvändigt, att han befriades

från åtskilligt arbete, som dittills bundit honom vid skrivbordet. Skyddslremssakkunniga

hade för den skull föreslagit, att ett biträde måtte ställas

till skyddshemsinspektörens förfogande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

I anslutning härtill anför den sakkunnige, att i det läge, vari frågan om

skyddshemsvården befunne sig, det knappast syntes möjligt att bilda sig en

Klar uppfattning rörande omfattningen av det arbete, som bomme att åvila

sk3-ddsliemsinspektören. Att lian — särskilt under den närmast förestående

organisationstiden -— komme att bliva i behov av hjälp i arbetet funne den

sakkunnige emellertid uppenbart. Förslagsvis räknas i sakkunnigförslaget med

att till skyddshemsinspektörens biträde bör anställas en amanuens i 16:e

lönegraden.

För arbetet med fattigvårds- och barnavårdsstatistiken beräknar den sakkunnige

— under förutsättning att densamma efter överflyttningen får ungefärligen

samma omfattning som hittills •—- 1 amanuens i 18:e lönegraden, 1

ordinarie kanslibiträde (B 7) och 1 extra ordinarie skrivbiträde i 2:a lönegraden.

Sakkunnigförslaget innehåller jämväl en uppskattning av personalbehovet

för handläggningen i socialdepartementet av de fattigvårds- och barnavårdsärenden,

som skulle komma att kvarbliva i departementet. I denna del anföres

i förslaget till en början följande.

Genom inrättandet av den föreslagna byrån i socialstyrelsen komme givetvis

socialdepartementets befattning med fattigvårds- och barnavårdsärenden

att minskas. Antalet konseljärenden på förevarande område kunde visserligen

beräknas bliva i huvudsak oförändrat, men man syntes kunna förutsätta, att

departementets arbete med desamma skulle komma att i viss utsträckning

reduceras genom den hjälp i utredningsarbetet, som i många fall torde kunna

lämnas av socialstyrelsen. A andra sidan måste ihågkommas, att departementets

arbete i vissa avseenden skulle komma att bliva lika omfattande som

för närvarande. Betta gällde särskilt beträffande konventionsärendena och

ärendena rörande ersättning till kommunerna för lämnad fattigvård och samhällsvård

till danskar, finnar och norrmän. Dessutom vore att märka, att den

förestående omorganisationen av skyddshemmen för departementets del torde

komma att medföra åtskilliga arbetsuppgifter.

Uppenbart vore emellertid, att efter den föreslagna överflyttningen tilL

socialstyrelsen inom socialdepartementet icke komme att föreligga behov av

en fullständig byrå för ärenden rörande fattigvård och barnavård. Arbetet

1X16(1 dessa ärenden torde därför, pa sätt TViden föreslagit, böra övertagas av

departementets byrå för sociala ärenden i allmänhet,

Med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som vid bifall härtill

skulle komma att tillföras sistnämnda byrå, föreslår den sakkunnige, att

densamma förstärkes med en ordinarie förste kanslisekreterare i lönegraden

B 26 och ett extra ordinarie kontorsbiträde i 4:e lönegraden, vilka befattningar

finge nyinrättas. Dessutom skulle enligt sakkunnigförslaget till ifrågavarande

byrå överflyttas en av amanuenserna å den nuvarande byrån för fattigvård och

barnavård. I förslaget förutsättes, att åt förste kanslisekreteraren borde uppdragas

att som regel föredraga förekommande fattigvårds- och barnavårdsärenden.

Han skulle då väsentligen få fullgöra den föredragningsskyldighet

i konseljärenden, som hittills delvis åvilat kanslirådet å fattigvårds- och barnavårdsbyrån,

delvis andra befattningshavare å samma byrå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 266.

25

Yttranden.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård förklarar sig i huvudsak

icke hava något att erinra mot den sakkunniges förslag i nu förevarande hänseende.

Dock anser inspektören, att — utöver vad den sakkunnige beräknat —

för den nja byrån i socialstyrelsen borde avses en notarie i lönegraden B 21

med uppgift att under inspektörens ledning helt ägna sig åt handläggningen

av arvfondsärendena.

Statistiska centralbyrån upplyser, att enligt förda arbetsrapporter den

arbetskraft, som under senare år — förutom vederbörande byråchef — tagits

i anspråk för statistiken över fattigvård och barnavård i genomsnitt uppgått

till 1 aktuarie eller amanuens samt 4 biträden. Av de sistnämnda hade 1 ordinarie

kanslibiträde och 1 ordinarie skrivbiträde varit oavbrutet sysselsatta

vid ifrågavarande grenar av statistiken, medan övrig arbetskraft utgjorts av

extra ordinarie personal i skrivbiträdesgraden eller ordinarie personal, som

under vissa delar av året varit sysselsatta med fattigvårds- och barnavårdsstatistiken

men i övrigt utfört annat arbete inom ämbetsverket.

Personalbehovet för fattigvårds- och barnavårdsstatistiken uppskattas av

socialstyrelsen till 1 aktuarie, 1 amanuens och 4 biträden, därav 1 ordinarie

kanslibiträde och 2 ordinarie kontorsbiträden. Styrelsen har därvid tagit till

utgångspunkt de av statistiska centralbyrån lämnade uppgifterna samt tilllika

förutsatt, att förevarande statistik skulle efter överflyttningen till socialstyrelsen

komma att utvidgas och fördjupas.

I övrigt anför socialstyrelsen, att styrelsen funne det oundgängligt, att vid

överflyttningen till styrelsen hela den personal medtoges, som för närvarande

tjänstgjorde å socialdepartementets fattigvårds- och bärna vårdsbyrå. Därvid

borde den extra ordinarie kanslibiträdesbefattningen ombildas till en ordinarie

kansliskrivarbefattning i lönegraden B 11. Det syntes vidare angeläget, att på

sätt den sakkunnige föreslagit såsom biträde åt skyddshemsinspektören anställdes

en amanuens.

I motsats till socialstyrelsen ifrågasätter statskontoret, huruvida det kunde

anses nödvändigt att redan nu anställa en amanuens hos skyddshemsinspektören.

Förslaget om förstärkning av arbetskrafterna å socialdepartementets byrå

för sociala ärenden i allmänhet har i yttrandena närmare berörts endast av

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som uttalar, att nämnden icke hade

något att erinra mot inrättande å byrån av en förste kanslisekreterarbefattning

för ärenden rörande fattigvård och barnavård.

Departementschefen.

Börande den behövliga personalen för handläggningen inom socialstyrelsen

av fattigvårds- och barnavårdsärendena kan jag i huvudsak biträda sakkunnigförslaget.

Sålunda räknar jag — med bortseende till en början från

arbetskrafterna för skyddshemsinspektionen samt för fattigvårds- och barnavårdsstatistiken

— med att följande personal erfordras, nämligen dels 1 byråchef,

tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård, i lönegraden B 30,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

1 sekreterare, tillika assistent hos nämnde inspektör, i lönegraden B 26, 1

notarie i lönegraden B 21 och 1 kanslibiträde i lönegraden B 7 — samtliga

dessa befattningar böra uppföras å ordinarie stat — dels ock 1 amanuens och

1 extra ordinarie kontorsbiträde. Av dessa befattningar torde notarietjänsten

få nyinrättas, medan övriga befattningar böra överflyttas från socialdepartementets

fattigvårds- och barnavårdsbyrå. Jag förutsätter härvid, att den nuvarande

extra ordinarie kanslibiträdestjänsten å sistnämnda byrå i samband

med överflyttningen förändras till en ordinarie kanslibiträdestjänst.

I fråga örn skyddshemsinspektionen tillstyrker jag den sakkunniges förslag

örn uppförande å ordinarie stat av skyddshemsinspektören. Inspektörstjansten

bör liksom för närvarande vara placerad i lönegraden B 27. Då vidare erfarenheten

under den senast förflutna tiden tydligt bestyrkt inspektörens behov

av ett kvalificerat biträde, förordar jag jämväl förslaget örn anställande

hos inspektören av en amanuens.

Vidare får jag erinra, att chefen för finansdepartementet vid uppskattningen

i årets statsverksproposition av medelsbehovet för statistiska centralbyrån

efter samråd med mig beräknat att med anledning av fattigvårds- och

barnavårdsstatistikens ändrade organisation från centralbyrån till socialstyrelsen

borde överflyttas 1 amanuens i 18:e lönegraden, 1 ordinarie kanslibiträde

i lönegraden B 7, 1 ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B 4 och

1 extra ordinarie skrivbiträde i 2:a lönegraden. Med dessa befattningshavare

bör tydligen socialstyrelsens personalbestånd ökas. Då emellertid denna

statistik, enligt vad jag förordat, skulle förläggas till statistisk byrå kommer

personalökningen icke att beröra byrån för ärenden rörande fattigvård och

barnavård.

Enligt sakkunnigförslaget skall såsom nämnts fattigvårds- och barnavårdsbyrån

i socialdepartementet försvinna, varjämte de i departementet kvarblivande

konselj ärendena skola övertagas av departementets byrå för sociala

ärenden i allmänhet. Detta förslag tillstyrker jag. Den erforderliga personalförstärkningen

å sistnämnda byrå i anledning av de nya arbetsuppgifterna

har av den sakkunnige uppskattats till 1 ordinarie kanslisekreterare i lönegraden

B 26, 1 amanuens och 1 extra ordinarie kontorsbiträde, därvid räknats

med att kanslisekreterartjänsten och kontorsbiträdestjänsten skulle nyinrättas,

medan amanuenstjänsten kunde överflyttas från den nuvarande fattigvårdsoch

barnavårdsbyrån. För min del har jag icke något att erinra mot att byrån

på föreslaget sätt förstärkes med 1 amanuens och 1 kontorsbiträde. Med

hänsyn till ärendenas art har otvivelaktigt den sakkunnige även haft goda

skäl för sitt förslag, i vad detsamma avser kanslisekreterartjänsten. Då emellertid

för departementets ifrågavarande byrå redan disponeras en förste

kanslisekreterartjänst, har jag ej funnit tillräckliga skäl föreligga att nu för

densamma föreslå inrättande av ytterligare en sådan tjänst. Jag har därför

begränsat mig till att för byrån avse en befattning såsom andre kanslisekreterare

i lönegraden B 21. Då en tjänst av sistnämnda slag kan överflyttas

från den nuvarande fattigvårds- och barnavårdsbyrån, skulle icke med hänsyn

till nu ifrågavarande ärenden antalet andre kanslisekreterartjänster i departementet

behöva ökas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

27

Socialdepartementet.

Avlöningsanslaget.

Gällande personalförteckning och avlöningsstat.

Förslagsanslaget till socialdepartementet: avlöningar är för budgetåret

1936/1937 beräknat till 314,100 kronor. Kungl Maj:t har den 19 juni 1936 fastställt

följande av riksdagen godkända personalförteckning för departementet:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet............... —

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ............... —

1 byråchef för lagärenden, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet... —

3 kansliråd .............................................................................. B 30

1 kansliråd, tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård ...... B 30

3 förste kanslisekreterare ............................................................ B 26

1 förste kanslisekreterare, tillika assistent hos statens inspektör för

fattigvård och barnavård ......................................................... B 26

3 andre kanslisekreterare ............................................................ B 21

1 registrator .............................................................................. B 15

1 kansliskrivare ........................................................................ B 11

1 förste expeditions vakt............................................................... B 7

2 kanslibiträden ........................................................................ B 7

2 expeditionsvakter..................................................................... B 5

3 kontorsbiträden ...... B 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 registrator ...................................................................... B 22

Tjänstemän å extra stat.

2 föredragande i regeringsrätten ................................................... B 29

1 skyddshemsinspektör ............................................................... B 27

Anm. Den å ordinarie stat upptagna registratorstjänsten skall hållas obesatt, så länge

den å övergångsstat uppförde registratorn kvarstår i tjänst.

Därjämte har Kungl. Maj:t samma dag fastställt följande av riksdagen god
-

kända avlöningsstat för departementet:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till departementschefen ................................. kronor 24,000

2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ...... » 179,900

3. Avlöning till en tjänsteman å övergångsstat, förslagsvis...... » 7,900

4. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis ............ » 30,900

5. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj: t ........................................................................ » 3,000

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... kronor 54,900

b. Avlöningsförhöjningar m. m. förslagsvis » 1,500 kronor 56,400

7. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ................................................ » 12,000

Summa förslagsanslag kronor 314,100

Departementschefen.

Vad först beträffar sådana befattningar, som upptagas i departementets

personalförteckning, skulle vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag

rörande handläggningen av fattigvårds- och barnavårdsärendena från

och med den 1 januari 1938 ur nämnda förteckning uteslutas 1 ordinarie kansliråd,

tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård, (B 30), 1 ordinarie

förste kanslisekreterare, tillika assistent hos nämnde inspektör, (B 26) och

1 skyddshemsinspektör å extra stat (B 27).

Å andra sidan synes emellertid en viss förstärkning av departementets

ordinarie personal trängande. Det betydande reformarbete, som under senare

år bedrivits på de vidsträckta områden, vilka falla inom departementets verksamhetsfält,

och som alltjämt fortgår i oförminskad omfattning, har nämligen

för departementets del — och icke minst för dess statssekreteraravdelning

— medfört en ständigt växande arbetsbörda. Då det ordinarie personalbeståndet

i stort sett icke, sedan 1926 års besparingsaktion beträffande Kungl.

Maj:ts kansli genomfördes, undergått någon förändring, har i stigande utsträckning

för arbetets medhinnande måst anlitas icke-ordinarie tjänstemän — främst

amanuenser och befattningshavare i biträdesgrad. För närvarande finnas,

efter frånräknande av personal, som på mera stadigvarande sätt uppehåller

tjänster å ordinarie eller extra stat, icke mindre än 13 amanuenser och 10 ickeordinarie

biträden. Av amanuenserna utföra de flesta ett mycket kvalificerat

arbete, i det att numera regelbunden föredragning ombesörjes jämväl av dessa

befattningshavare, medan de icke-ordinarie biträdena fullgöra samma slags

uppgifter, som åvila motsvarande ordinarie befattningshavare. Till belysande

av den ogynnsamma ställning, som socialdepartementets tjänstemän intaga,

må ytterligare nämnas, att medan i detta departement av samtliga befattningshavare

omkring 45 procent äro ordinarie och omkring 55 procent icke-ordinarie,

äro motsvarande procentsiffror i genomsnitt för övriga departement

62 respektive 38. Härvid har utrikesdepartementet — såsom i flera hänseenden

icke jämförbart med de andra departementen —- icke medräknats.

På grund av det anförda finner jag skäligt, att 2 av de nuvarande amanuenstjänsterna

ersättas med ordinarie andre kanslisekreterartjänster i lönegraden

B 21 samt att 1 extra ordinarie kanslibiträdestjänst och 1 extra ordinarie

kontorsbiträdestjänst utbytas mot 1 ordinarie kanslibiträdes- och 1 ordinarie

kontorsbiträdesbefattning i respektive lönegraden B 7 och lönegraden B 4. Därjämte

får jag förorda, att den ena av departementets två extra ordinarie expeditionsvaktstjänster

överföres å ordinarie stat med placering i lönegraden B 5.

De nu föreslagna förstärkningarna av departementets ordinarie personal torde

böra genomföras från och med ingången av budgetåret 1937/1938.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition, nr 266.

29

För departementets del torde böra fastställas en personalförteckning, avsedd

att gälla för tiden 1 juli—31 december 1937, samt en personalförteckning

med giltighet från och med den 1 januari 1938.

Vidkommande härefter medelsbehovet för nästa budgetår bör anslagsposten

till avlöning till departementschefen liksom i gällande

stat upptagas till 24,000 kronor.

Posten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

— för närvarande upptagen till 179,900 kronor — bör å ena sidan såsom följd

av förslaget örn inrättande av nya ordinarie tjänster ökas med 23,300 kronor,

men kan å andra sidan i följd av familjepensionsavdragen minskas med 4,500

kronor, överflyttningen av fattigvårds- och barnavårdsbyrån till socialstyrelsen

från och med den 1 januari 1938 föranleder en ytterligare nedsättning

med 10,600 kronor. Det erforderliga beloppet blir alltså (179,900 +

23,300 — 4,500 —10,600) 188,100 kronor.

För avlöning till en tjänsteman å övergångsstat är för

närvarande beräknat ett belopp av 7,900 kronor. På grund av familjepensioneringen

kan beloppet nedsättas till 7,700 kronor.

Utgifterna för avlöningar till tjänstemän å extra stat

hava för löpande budgetår uppskattats till 30,900 kronor. Nedsättning i detta

belopp kan ske dels med 1,000 kronor, motsvarande respektive familjepensionsavdrag,

dels med 4,800 kronor i följd av skyddshemsinspektörens överflyttning

till socialstyrelsen. Det återstående beloppet blir då 25,100 kronor.

Av den nuvarande anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, å 3,000 kronor, är ena

hälften avsedd för beredande av ersättning till sakkunniga personer å barnavårdens

specialområden, vilka anlitas av statens inspektör för fattigvård och

barnavård, och den andra hälften för ersättning till arkitekt, som av nämnde

inspektör anlitas vid handläggning av byggnadstekniska ärenden. Statens

inspektör för fattigvård och barnavård, som funnit det för förstnämnda ändamål

avsedda beloppet otillräckligt, har hemställt, att detsamma måtte för

nästa budgetår höjas från 1,500 kronor till 3,000 kronor. För min del är jag

icke för närvarande beredd att tillstyrka denna höjning. Jag beräknar därför

även för nästa budgetår de sammanlagda utgifterna för de båda här angivna

ändamålen till 3,000 kronor. Då efter fattigvårds- och barnavårdsbyråns överflyttning

till socialstyrelsen det erforderliga beloppet torde böra upptagas å

socialstyrelsens avlöningsstat, lärer för nästa budgetår nu förevarande anslagspost

böra nedsättas till 1,500 kronor.

överflyttningen av icke ordinarie tjänster till ordinarie stat möjliggör en

reduktion av anslagsposten till grundavlöningar till övrig ickeordinarie

personal med 15,500 kronor. Därutöver kan denna post

nedsättas dels med 1,500 kronor på grund av familj epensionsavdragen för den

extra ordinarie personalen, dels ock med 3,200 kronor på grund av den personalminskning,

som föranledes av fattigvårds- och barnavårdsbyråns förläggande

till socialstyrelsen. Posten kan därför uppskattas till (54,900 —

15,500—1,500 — 3,200) 34,700 kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 266.

Utgifterna för avlöningsförliöjningar till övrig ickeordinarie

personal torde liksom för löpande budgetår böra beräknas

till 1,500 kronor.

P osten till särskilda löneförmåner till ordinarie och

i c k e-o r d i n a r i e tjänstemän är nu upptagen till 12,000 kronor. Den

särskilda ersättning, som föreslagits skola utgå till de extra ordinarie tjänstemännen

för de med familjepensioneringen följande pensionsavdragen, nödvändiggör

en höjning av förevarande post med 1,500 kronor. Å andra sidan

medför överflyttningen av fattigvårds- och barnavårdsbyrån till socialstyrelsen

en minskning i utgifterna för de från posten utgående provisoriska dyrortstilläggen,

som kan beräknas till 700 kronor. Posten kan därför upptagas till

12,800 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle socialdepartementets avlöningsanslag för

nästa budgetår behöva uppskattas till (24,000 -f 188,100 + 7,700 + 25,100 +

1,500 + 34,700 + 1,500 + 12,800) 295,400 kronor.

Omkostnadsanslaget.

Gällande stat.

I riksstaten för löpande budgetår är förslagsanslaget till socialdepartementet:

omkostnader upptaget till 75,000 kronor. Beträffande användningen

av detta anslag har Kungl. Majit den 19 juni 1936 fastställt följande stat:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis .......................................... kronor 8,000

2. Expenser, förslagsvis ................................................... » 51,000

3. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... » 16,000

Summa kronor 75,000

Departementschefen.

Utgifterna under posten till reseersättningar hava under sistförfluten

budgetår uppgått till 10,394 kronor. En viss höjning av posten skulle

därför i och för sig vara motiverad. Emellertid är att beakta, att den största

delen av resorna kommer på de befattningshavare, vilka enligt mitt förslag

skola överflyttas till socialstyrelsen. Med hänsyn därtill lärer posten för nästa

budgetår kunna nedsättas till 7,000 kronor. Jag räknar därvid med ett utgiftsbehov

av 5,000 kronor för första budgethalvåret och allenast 2,000 kronor för

det andra.

Av posten till expenser hava för löpande budgetår beräknats 4,500

kronor till bränsle och lyse samt 46,500 kronor till övriga expenser. De verkliga

utgifterna under budgetåret 1935/1936 hava understigit dessa belopp.

Med hänsyn till senaste belastningssiffror, som emellertid varit osedvanligt

låga och därför blott delvis kunna tjäna till ledning vid anslagsberäkningen,

samt med beaktande jämväl av den utgiftsminskning, vartill fattigvårds- och

barnavårdsbyråns förläggande till socialstyrelsen kan föranleda, torde posten

till expenser kunna uppskattas till 45,000 kronor, därav 4,000 kronor till

bränsle och lyse samt 41,000 kronor till övriga expenser.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 266.

Då utgifterna för publikationstryck under budgetåret 1935/1936

uppgått till 21,141 kronor, torde kostnaderna för detta ändamål icke nu böra

upptagas lägre än till 20,000 kronor.

Socialdepartementets omkostnader skulle sålunda för nästa budgetår beräknas

i enlighet med följande sammanställning.

1. Beseersättningar, förslagsvis .......................................... kronor 7,000

2. Expenser, förslagsvis ................................................... » 45,000

3. Publikationstryck, förslagsvis ............................ » 20,000

Summa kronor 72,000

Den centrala handläggningen av arbetarskyddsärendena.

Nuvarande organisation.

Å socialstyrelsens andra byrå handläggas på styrelsen ankommande ärenden

rörande arbetarskydd d. v. s. de ärenden, som sammanhänga med styrelsens

uppgift att vara yrkesinspektionens chefsmyndighet. Personalbeståndet

å denna byrå framgår av följande tablå.1

I. Ordinarie befattningshavare. Lönegrad

1 byråchef .............................................................................. B 30

1 byråassistent ........................................................................ B 26

1 förste byråingenjör ............................................................... B 24

1 sekreterare ........................................................................... B 24

1 byråingenjör ........................................................................ B 21

1 kansliskrivare ........................................................................ B 11

1 kanslibiträde ........................................................................ B 7

1 kontorsbiträde ..................................................................... B 4

II. Icke-ordinarie befattningshavare.

Extra ordinarie tjänstemän.

1 amanuens (ingenjör) ............................................................... 16

2 amanuenser (därav en med juridisk och en med nautisk utbildning) 15

1 kontorsbiträde ..................................................................... 4

Övrig icke-ordinarie personal.

1 sakkunnig för hygieniska frågor med ett arvode av 2,000 kronor för år,

å vilket belopp dyrtidstillägg icke utgår.

Byrån kan i viss mån sägas arbeta å två avdelningar nämligen en avdelning

för arbetarskyddsfrågor i allmänhet och en speciell avdelning för sjöfartsärenden.

Uteslutande å sistnämnda avdelning tjänstgöra byråassistenten,

amanuensen med nautisk utbildning och det ordinarie kontorsbiträdet,

medan byråns personal i övrigt väsentligen är avsedd för den allmänna avdelningens

behov. Dock är sekreteraren gemensam för båda avdelningarna.

i Här liksom i det följande upptages den nuvarande personalen på det sätt densamma

redovisats i sakkunnigförslaget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Den allmänna avdelningens arbetsuppgifter äro dels av teknisk natur och

dels av administrativ eller juridisk art. Det tekniska arbetet ledes av byråchefen,

som i arbetet biträdes av förste byråingenjören, byråingenjören och

den av amanuenserna, vilken äger ingenjörsteknisk utbildning. Ärenden av

övervägande administrativ eller juridisk innebörd föredragas däremot enligt

styrelsens beslut den 1 december 1930 som regel av sekreteraren, vilken

biträdes av den juridiskt utbildade amanuensen.

Yad först angår det tekniska arbetet å andra byråns allmänna avdelning

må erinras, att de grundläggande bestämmelserna rörande arbetarskyddet i

vårt land äro meddelade i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd. Enligt

nämnda lag utövas tillsynen å efterlevnaden av lagen och med stöd av densamma

meddelade föreskrifter av yrkesinspektionens befattningshavare samt

kommunala tillsynsorgan, vilka emellertid stå under överinseende och ledning

av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Den uppgift, som i anledning

härav åvilar socialstyrelsen, utövas i första hand av arbetarskyddsbyrån.

Byråchefen å denna byrå har i följd härav att fungera såsom överinspektör

för yrkesinspektionen och i denna egenskap leda och övervaka den verksamhet,

som utövas av inspektionens skilda organ. Detta sker dels genom inspektioner

hos de lokala organen (främst yrkesinspektörerna) och å viktigare

arbetsställen, dels ock genom meddelande av »anvisningar» ävensom av vissa

beslut i tekniska ärenden.

Anvisningarna innehålla detaljerade bestämmelser rörande skydd mot

yrkesfara i vissa yrken eller vid användandet av vissa maskinella anordningar.

De utgöra beträffande respektive yrken eller maskiner ett komplement

till arbetarskyddslagens mera allmänt avfattade föreskrifter rörande

vad som å arbetsplatserna bör iakttagas till förekommande av olycksfall i

och ohälsa i följd av arbetet.

De övriga ärenden av teknisk natur, i vilka styrelsen meddelar beslut,

kunna väsentligen uppdelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar

sådana fall, där yrkesinspektör, tillverkare eller arbetsgivare begär upplysning,

huruvida eller under vilka förutsättningar viss anordning eller konstruktion

kan anses uppfylla de krav, som uppställts i arbetarskyddslagen

eller i utfärdade anvisningar (tolknings- och tillämpningsärenden). Den andra

gruppen omfattar sådana fall, där arbetsgivare eller tillverkare begär eftergift

från någon i styrelsens anvisningar meddelad föreskrift (dispensärenden).

Arbetet med utarbetande av anvisningarna ävensom prövningen av berörda

tolknings- och dispensärenden utföres till största delen av byråchefen

och förste byråingenjören.

På grundval av från yrkesinspektionens befattningshavare inkommande

rapporter utarbetas årligen å byrån en berättelse rörande yrkesinspektionens

verksamhet. Vidare utarbetas därstädes med ledning av från yrkesinspektionens

befattningshavare avgivna olycksfallsberättelser redogörelser för ur arbetarskyddssynpunkt

mera beaktansvärda olycksfall. Arbetet med redigeringen

av årsberättelsen och berörda redogörelser handhaves av byråingenjören.

De ärenden, vilkas innebörd till övervägande del är administrativ eller juri
-

«

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 266.

33

disk, föredragas såsom nyss omförmälts numera av sekreteraren. Hit höra

bland annat ärenden rörande yrkesinspektionens personal, organisation och

ekonomi, ärenden rörande dispenser från vissa bestämmelser i lagen om arbetarskydd

och därmed sammanhängande författningar, ärenden rörande

eftergifter jämlikt 4 § i lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete samt

ärenden rörande minderårigas användande till övertidsarbete enligt lagen

den 16 maj 1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning.

Då socialstyrelsen har att avgiva yttrande rörande förslag örn ändring i

något avseende av gällande skyddslagstiftning, föredrages jämväl dylikt

ärende av sekreteraren.

Enligt lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg skall den

i lagen stadgade tillsynen utövas av fartygsinspektionens chefsmyndighet

(kommerskollegium), i vissa avseenden under samverkan med yrkesinspektionens

chefsmyndighet samt under förstnämnda myndighets överinseende

och ledning av fartygsinspektörer eller av andra, som av denna myndighet

förordnas. Närmare föreskrifter angående tillsynen äro meddelade i en den

31 december 1914 (nr 491) utfärdad kungörelse. På grund av dessa bestämmelser

har alltsedan år 1915 samverkan ägt rum mellan socialstyrelsen och

kommerskollegium i vissa frågor rörande arbetarskydd ombord å fartyg.

I en den 27 juni 1929 (nr 208) utfärdad kungörelse angående handläggningen

av dylika frågor stadgas numera, att ärenden rörande förhållanden, som äro

av betydelse för att bereda ombord å fartyg anställda skydd emot olycksfall

eller ohälsa, varunder här inbegripas jämväl frågor angående bostäder och

bemanning samt arbetstiden ombord, handläggas av kommerskollegium och

socialstyrelsen gemensamt. Inom socialstyrelsen handläggas dessa ärenden

å arbetarskyddsbyråns sjöfartsavdelning, därvid som regel styrelsens beslutanderätt

utövas av byråassistenten. De arbetsuppgifter, som på grund

härav åvila nämnde assistent, kunna uppdelas i fyra huvudgrupper, nämligen

1) granskning av fartygsinspektörernas till kommerskollegii fartygsinspektionsbyrå

inkommande rapporter rörande åtgärder till förekommande av

olycksfall och ohälsa, 2) granskning från arbetarskyddssynpunkt av till kommerskollegii

sjöfartsbyrå inkommande rapporter rörande sjöolyckor samt protokoll

över sjöförklaringar och sjöförhör, 3) prövning av vissa dispensansökuingar,

särskilt ansökningar rörande dispens från bestämmelserna i förordningen

den 20 maj 1927 (nr 185) angående bostäder m. m. å fartyg för ombord

anställda, och 4) meddelande av råd och upplysningar beträffande förordningen

den 13 juli 1926 (nr 399) med närmare föreskrifter rörande tilllämpningen

av lagen örn arbetstiden å svenska fartyg.

Ett nära samarbete mellan kommerskollegium och socialstyrelsen äger

rum även i andra arbetarskyddsärenden, särskilt i de ofta förekommande

fall, då nämnda ämbetsverk — gemensamt eller vart för sig — hava att yttra

sig i frågor rörande ändring i arbetarskyddslagstiftningen för ombord å fartyg

anställda. Dylika ärenden handläggas inom socialstyrelsen av berörda

byråassistent och sekreteraren gemensamt, därvid den förre har att svara

för den tekniska och den senare för den juridiska delen av ärendena.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266. »5 87 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 266.

Å avdelningen för sjöfartsärenden handläggas vidare vissa ärenden, vilka

helt och hållet falla inom socialstyrelsens verksamhetsområde. Bland annat

utövas av avdelningens personal kontroll över den på yrkesinspektionens befattningshavare,

närmast underinspektörerna, ankommande tillsynen över

lastning och lossning av fartyg.

Ändrad förläggning av den centrala ledningen av arbetarskyddet.

Tidigare förslag.

Spörsmålet örn ändrad förläggning av socialstyrelsens andra byrå och därmed

av yrkesinspektionens chefsmyndighet har i olika sammanhang varit

föremål för dryftande.

Det första förslaget i ämnet avgavs av statens besparingskommitté i dess

år 1925 avgivna betänkande angående socialförsäkringens organisation. I detta

betänkande föreslogs, bland annat, att rätten att meddela försäkring för

olycksfall i arbete skulle förbehållas ett nyinrättat ämbetsverk, benämnt

riksförsäkringsverket, ävensom att i följd därav riksförsäkringsanstalten och

försäkringsrådet skulle försvinna samt de ömsesidiga bolag, vilka meddelade

dylik försäkring, skulle upphöra med denna verksamhet. Enligt förslaget

skulle riksförsäkringsverket bestå av fyra olika avdelningar, nämligen försäkringsavdelningen,

besvärsavdelningen, allmänna avdelningen och yrkesinspektionsavdelningen.

Försäkringsavdelningen skulle utgöras av en försäkringsinrättning

av halvt statlig, halvt privat karaktär, vilken inrättning

skulle i huvudsak övertaga riksförsäkringsanstaltens och de ömsesidiga bolagens

uppgifter enligt olycksfallsförsäkringslagen. Av de övriga avdelningarna,

vilka skulle vara helt och hållet statliga, skulle yrkesinspektionsavdelningen

motsvara socialstyrelsens andra byrå, vilken alltså enligt förslaget skulle

överflyttas från styrelsen till riksförsäkringsverket.

över besparingskommitténs förslag rörande arbetarskyddsärendenas för

läggning yttrade sig såväl socialstyrelsen som riksförsäkringsanstalten, därvid

båda myndigheterna på anförda skäl avstyrkte förslaget. Riksförsäkringsanstaltens

kritik gällde i denna del väsentligen det sätt, varpå förslaget utformats.

Däremot underströk anstalten kraftigt betydelsen av ett intimt samarbete

mellan yrkesinspektionen och anstalten samt uttalade i princip sin

anslutning till kommitténs förslag, att yrkesinspektionen borde nära anknytas

till den sociala olycksfallsförsäkringen.

Vid 1926 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 109) angående

förslag till lag om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Enligt denna

proposition skulle riksförsäkringsanstalten delvis organiseras i överensstämmelse

med de grunder, som av statens besparingskommitté angivits för riksförsäkringsverket.

Därvid föreslogs dock icke någon överflyttning av socialstyrelsens

andra byrå till riksförsäkringsanstalten. I propositionen framhöll

föredragande departementschefen, att frågan örn dylik överflyttning borde

ses i samband med andra då icke föreliggande organisationsfrågor. Propositionen

vann emellertid icke riksdagens bifall och någon omorganisation av

riksförsäkringsanstalten har icke kommit till stånd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266. 35

Även 1926 års arbetslöshetssakkunniga berörde i sitt den 28 april 1928 avgivna

betänkande angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och

reservarbeten (statens offentliga utredningar 1928: 9) frågan om arbetarskyddsärendenas

förläggning. Betänkandet innehöll två alternativa förslag, varav

det s. k. A-förslaget utgick från att obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle

införas, medan enligt det s. k. B-förslaget arbetslöshetsförsäkringen skulle

bliva frivillig och statsunderstödd. Enligt båda förslagen skulle den centrala

ledningen av arbetslöshetsförsäkringen, arbetsförmedlingen och reservarbetena

förläggas till socialstyrelsen.

Jämlikt A-f örslaget borde inom socialstyrelsen, som vid tidpunkten för

betänkandets avgivande omfattade sex byråer, inrättas två nyå byråer, en

för ärenden rörande arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring samt en

för ärenden rörande reservarbeten. De sakkunniga framhöllo emellertid

faran av att socialstyrelsens arbetsområde alltför mycket utvidgades. Med

hänsyn härtill upptogo de sakkunniga till behandling frågan, huruvida icke

någon eller några av de uppgifter, som handhades av styrelsen, men som

icke hade något direkt sammanhang med den verksamhet, som enligt de

sakkunnigas förslag skulle bliva styrelsens huvuduppgift — nämligen att

tjänstgöra såsom statens organ för handhavande av arbetsmarknadens olika

frågor — kunde överflyttas från styrelsen till annat ämbetsverk. Enligt de

sakkunnigas mening fördes tanken härvid i första hand på de byråer inom

styrelsen, som handlade frågor rörande yrkesinspektionen och sjukkasseväsendet.

Dessa byråer, anförde de sakkunniga, syntes reelt sett redan

intaga en i viss mån fristående ställning inom styrelsen och syntes också

utan men för de uppgifter, som åvilade byråerna, kunna överflyttas till annat

ämbetsverk, vars verksamhet sammanhängde med nämnda byråers uppgifter.

För yrkesinspektionens del erbjöde sig en naturlig anknytning till riksförsäkringsanstalten,

medan för sjukkassebyråns vidkommande pensionsstyrelsen

väl närmast syntes böra komma i fråga. De sakkunniga föreslogo därför —

under förutsättning av bifall till förslaget örn obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

— att arbetarskyddsbyrån måtte överflyttas till riksförsäkringsanstålten

och sjukkassebyrån till pensionsstyrelsen.

Däremot ansågo sig de sakkunniga icke kunna avgöra, huruvida eller i vilken

omfattning överflyttning till andra ämbetsverk av socialstyrelsen anförtrodda

uppgifter behövde företagas, för den händelse B-f örslaget genomfördes.

Uppenbart vore — framhöllo de sakkunniga — att en sådan överflyttning

icke kunde anses i samma grad påkallad som då styrelsen tillika skulle

fungera såsom centralorgan för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Möjligen

kunde ifrågasättas att ur styrelsen utbryta endera av byråerna för

sjukkasseväsendet och för arbetarskydd.

Intetdera av de ifrågavarande alternativ förslagen lades i befintligt skick

till grund för proposition i ämnet. Den lagstiftning rörande arbetsförmedling

och frivillig arbetslöshetsförsäkring, som genomfördes år 1934,

baserar sig emellertid i väsentliga delar på det av de sakkunniga framlagda

B-förslaget, därvid dock är att märka, att do sakkunnigas förslag rörande

reservarbetena icke realiserats. I anledning av sagda lagstiftning tillkom i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

socialstyrelsen den förut omnämnda sjunde byrån. Frågan örn bortflyttande

från socialstyrelsen av andra ämbetsverket åvilande uppgifter blev icke i

samband med inrättande av denna byrå föremål för närmare övervägande.

Den sakkunniges förslag.

Den sakkunnige framhåller till en början, att den utomordentliga utveckling

på det sociala området, som kännetecknat de senaste årtiondena, hade

medfört tillkomsten av ett flertal nya ämbetsverk, vilkas verksamhet liksom

socialstyrelsens vore av social natur. Socialstyrelsen framstode därför icke

numera —- på sätt ursprungligen i viss mån kunde sägas hava varit fallet —

såsom det enda ämbetsverket med uppgift att vårda och tillvarataga sociala

intressen. Den omständigheten allena, att vissa ärenden —- exempelvis arbetarskyddsärendena

— vore av social natur, borde därför icke rimligtvis utgöra

något hinder att förlägga dem utanför socialstyrelsens verksamhetssfär.

Den nyss berörda utvecklingen — anför den sakkunnige vidare — hade

även haft till följd, att socialstyrelsen under årens lopp tillförts en mängd

nya och betydelsefulla arbetsuppgifter. Socialstyrelsens verksamhetsområde

vore därför nu synnerligen omfattande, samtidigt som dess uppgifter vore av

mycket skiftande natur. Därest — såsom den sakkunnige föresloge —- till

styrelsen förlädes även den centrala handläggningen av ärendena rörande

fattigvård och barnavård, komme styrelsens arbetsbörda att ytterligare ökas.

Även bortsett härifrån kunde man med hänsyn till de allmänna utvecklingstendenserna

på förevarande område förutse, att socialstyrelsens verksamhet

i framtiden komme att vidgas.

Den sakkunnige finner det därför vara ett önskemål, att styrelsens verksamhet

begränsas genom avskiljande av sådana arbetsuppgifter, vilka icke

äga närmare samband med styrelsens arbete i övrigt. En sådan begränsning

skulle vara ägnad att underlätta den sammanhållande ledningen av styrelsens

arbete och möjliggöra en ökad koncentration kring kvarstående uppgifter.

Till de grupper av ärenden, vilka lämpa sig att avskiljas från styrelsens

verksamhetsfält, anser den sakkunnige arbetarskyddsärendena vara att hänföra.

Till stöd härför anföres först, att dessa ärendens säregna natur medfört, att

arbetarskyddsbyrån endast i mindre grad varit föremål för ledning från styrelsens

centrala krafter ävensom att samarbetet mellan byrån och övriga

byråer inom styrelsen vore obetydligt och att därför hänsynen till detsamma

icke behövde utgöra hinder för byråns skiljande från styrelsen.

Ett bortflyttande av arbetarskyddsärendena från socialstyrelsen finnér

emellertid den sakkunnige framför allt motiverat av det nära sammanhang,

som råder mellan arbetarskyddet å ena sidan och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet å den andra. I denna del anför den sakkunnige bland annat följande.

Arbetarskyddet hade som en av sina huvuduppgifter att vidtaga åtgärder

till förebyggande av olycksfall i arbete, medan riksförsäkringsanstaltens

verksamhet ginge ut på att genom försäkring bereda arbetare och

deras familjer ekonomisk gottgörelse, när olycksfall av angiven art ägt rum.

Medan arbetarskyddet ur social och humanitär synpunkt verkade för att

minska inträffade olycksfall, hade riksförsäkringsanstalten ett intresse härför

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

även ur ekonomisk synpunkt, enär en nedgång i antalet olycksfall medförde

minskning av skadeersättningarna och möjlighet till sänkning av försäkrmgs
Pr6Det

intima samband, som rådde mellan arbetarskydds- och olycksfallsförsäkringsverksamheten,

hade medfört, att vissa tjänstemän inom rikslöisakringsanstalten

fullgjorde uppgifter nära sammanhängande med dem, som utövades

av yrkesinspektionens befattningshavare.

Enligt det formulär rörande anmälan om olycksfall i arbete, som fastställts

av riksförsäkringsanstalten, hade arbetsgivare att vid anmälan av

olycksfall lämna uppgifter örn olycksfallets förlopp och örn orsaken till olycksfallet.

Bland annat skulle uppgift lämnas, huruvida olycksfallet foranletts

därav att den skadade ej ställt sig till efterrättelse gällande anordning eller

föreskrift örn åtgärder för undvikande av olycksfall, örn skyddsanordning

funnits vidtagen, örn den varit i bruk vid olyckstillfället, örn skyddsanordningen

varit vidtagen efter anvisning av yrkesinspektionen och örn de åtgärder,

som eventuellt vidtagits till förekommande av liknande olycksfall

för framtiden. ..

I den mån olycksfallsanmälningarna avsåge olycksfall, som traltat i riksförsäkringsanstalten

försäkrade arbetare, genomginges anmälningarna — vid

sidan av den granskning, som ålåge polismyndighet och yrkesinspektion

— jämväl å anstaltens försäkringsbyrå, å vilken byrå flera ingenjörer vore

anställda. Vederbörande tjänstemän å byrån undersökte därvid bland annat,

huruvida fullständiga och tydliga uppgifter i nyssberörda hänseenden lämnats

samt infordrade, därest så icke skulle vara förhållandet, kompletterande upplysningar.

Visade sig vid granskningen, att å arbetsställe, där olycksfall inträffat,

skyddsanordningarna icke varit tillfredsställande, föresloge anstalten

vederbörande arbetsgivare att företaga behövliga skyddsåtgärder. Där arbetsgivaren

åsidosatt av socialstyrelsen utfärdade anvisningar eller andra föreskrifter,

anmodade anstalten arbetsgivaren att för framtiden iakttaga dessa

föreskrifter. Vidare anhölle anstalten, att arbetsgivaren måtte inkomma

med redogörelse för de av honom vidtagna skyddsåtgärderna och erhölle

därigenom möjlighet att kontrollera, att förefintliga brister avhjälptes.

Till arbetsplatser, där anmärkningsvärt många eller svåra olycksfall förekommit,

eller där olycksfallskostnaderna eljest visat sig höga, företoge vidare

tjänstemän å nämnda byrå resor enligt för varje år uppgjord resplan. Vid

dessa resor hölles överläggningar med arbetsgivarna bland annat örn vidtagandet

av lämpliga skyddsåtgärder. Samtidigt tillsåges, att arbetarna begagnade

sig av till buds stående skyddsanordningar (t. ex. skyddsglasögon).

Riksförsäkringsanstaltens auktoritet med avseende å omförmälda åtgärder

vilade, i vad anginge arbetsgivarna, på anstaltens befogenhet att höja försäkringspremierna

och beträffande arbetarna på möjligheten att enligt 25 § i

olyckfallsförsäkringslagen nedsätta ersättning för inträffat olycksfall på grund

av grov vårdslöshet från arbetarens sida.

Det vore att antaga, att det betydelsefulla arbete, som sålunda bedreves

av riksförsäkringsanstalten, skulle kunna ytterligare utvecklas, därest anstalten

bleve yrkesinspektionens chefsmyndighet. Det vore även att förvänta, att det

skulle verka befruktande och stimulerande på chefsmyndighetens arbete, örn

det ekonomiska syftet •— som här i så hög grad sammanfölle med det sociala —

också finge verka som drivkraft på förevarande område.

Den sakkunnige framhåller vidare, att man måste beakta, att yrkesinspektionen

ej blott hade till uppgift att förhindra olycksfall utan att dess verksamhet

i lika hög grad borde inriktas på att förebygga ohälsa. I anslutning

härtill gör den sakkunnige följande uttalanden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 266.

Även beträffande den sistnämnda delen av yrkesinspektionens arbetsområde

förelåge åtskilliga beröringspunkter med riksförsäkringsanstaltens verksamhet.

Sålunda meddelade anstalten alltsedan år 1930 försäkring för vissa

yrkessjukdomar och hade på grund därav att''taga befattning med de hygieniska

och medicinska problem, som sammanhängde med denna art av försäkringsverksamhet.

Därjämte vore att märka, att anstalten jämväl i sitt arbete

i övrigt stöde i ständig och nära kontakt med läkarna samt med framgång

verkat för anordnande av effektiv läkarvård å arbetsplatser. Riksförsäkringsanstalten

syntes med hänsyn till det nu anförda i högre grad än socialstyrelsen

lämpad att handhava ledningen av yrkesinspektionens verksamhet till

förebyggande av ohälsa.

Såsom ett skäl för överflyttande av arbetarskyddet till riksförsäkringsanstalten

åberopas ock i sakkunnigförslaget den under nuvarande förhållanden

föreliggande möjligheten av kompetenskonflikter mellan yrkesinspektionens

befattningshavare och de tjänstemän inom anstalten, vilka för anstaltens

räkning företaga resor till arbetsplatserna. Enligt vad som inhämtats

— anför den sakkunnige — hade visserligen samarbetet mellan vederbörande

befattningshavare hittills i allmänhet varit gott, men detta hindrade icke,

att med nuvarande organisation en viss risk för motsättningar eller åtminstone

dubbelarbete alltid förelåge. Därest anstalten bleve chefsmyndighet, skulle

faran för olägenheter av antydd art utan vidare bortfalla.

Den officiella statistiken rörande olycksfall i arbete, som tidigare ombesörjdes

av socialstyrelsen, har alltsedan år 1918 omhänderhafts av riksförsäkringsanstalten.

Efter påpekande härav yttrar den sakkunnige, att då det

för yrkesinspektionens chefsmyndighet givetvis måste vara till nytta att hava

bekväm tillgång till allt statistiskt material rörande inträffade olycksfall,

syntes en förläggning till anstalten av nämnda chefsmyndighet även med hänsyn

därtill vara ägnad att medföra vissa fördelar.

Till sist erinrar den sakkunnige, hurusom gentemot förslaget att åt riksförsäkringsanstalten

anförtro uppgiften såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet

måhända kunde invändas, att anstalten icke vore någon monopolanstalt

och därför måste intaga en i viss mån olika ställning i förhållande till å ena

sidan de arbetsgivare, vilka hade sina arbetare försäkrade i anstalten, och å

andra sidan de arbetsgivare, som försäkrat arbetarna i ömsesidigt försäkringsbolag.

Den sakkunnige anser dock någon fara för att den antydda olikheten

skulle från anstaltens sida medföra någon partiskhet vid utövandet av

chefsmyndigheten knappast förefinnas. Det läge, anför han, i sakens natur,

att riksförsäkringsanstalten — lika väl som nu socialstyrelsen — måste i egenskap

av chefsmyndighet tillämpa samma principer och samma förfarande gentemot

alla arbetsgivare och att frågan, varest försäkringen mot olycksfall

foges, icke finge i ringaste män inverka på chefsmyndighetens ställningstagande

i ena eller andra fallet. Möjligheten av att anstalten såsom chefsmyndighet

skulle mer eller mindre omedvetet visa större stränghet mot arbetsgivare,

som tagit försäkring hos enskilt bolag, motvägdes för övrigt av det förhållandet

att åtgärderna för arbetarskydd komme försäkringsgivaren till godo.

Den sakkunnige har förutsatt, att även inom riksförsäkringsanstalten arbetarskyddsärendena

skulle omhänderhavas av en särskild byrå samt att därför

till anstalten skulle överflyttas socialstyrelsens andra byrå.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition ur 266.

39

Yttranden.

Till en början torde jag få redogöra för de yttranden över sakkunnigförslaget,

vilka gå i tillstyrkande riktning.

Riksförsäkringsanstalten har först uppehållit sig vid sambandet mellan

yrkesinspektionens verksamhet och den sociala olycksfallsförsäkringen ävensom

vid den samverkan mellan vederbörande organ, vartill detta samband i

vårt land givit anledning. I sådant hänseende har anstalten anfört följande.

Under det att tidigare den sociala olycksfallsförsäkringen fattat som sin

huvudsakliga uppgift att utgiva skadeersättningar i anledning av olycksfall i

arbete och i vissa fall i anledning av yrkessjukdom samt att hos arbetsgivarna

uppsamla därför nödiga premier, hade under senare tid icke allenast i vålt

land utan över stora delar av världen den uppfattningen trängt igenom att

ett viktigt komplement till försäkringsverksamheten vore att söka förebygga

olycksfall och ohälsa i arbetet. En sådan verksamhet ansåges numera som

ett nödvändigt och verksamt medel för att nedbringa försäkringskostnaderna,

som eljest i sig visade en ständig tendens till ökning. Men icke endast ekonomiska

utan även sociala och humanitära skäl talade för en dylik förebyggande

verksamhet. De lidanden, vilka olycksfallen och yrkessjukdomarna förorsakade

dem, som drabbades därav, kunde icke annat än i ringa mån motvägas av utgivna

understöd. ...

Då yrkesinspektionens främsta uppgift kunde sägas vara att skapa möjligast

riskfria och sunda arbetsförhållanden å arbetsplatserna, sammanfölle

till en viktig del dess och den sociala olycksfallsförsäkringens uppgifter. En

nära samverkan mellan yrkesinspektionen och den sociala olycksfallsförsäkringen

måste därför anses naturlig och ägde också i viss utsträckning rum

såväl mellan yrkesinspektionen och riksförsäkringsanstalten som mellan inspektionen

och de i 4 § av olycksfallsförsäkringslagen avsedda ömsesidiga

olycksfallsförsäkringsbolagen och deras gemensamma sammanslutning.

Yad beträffade yrkesinspektionen och riksförsäkringsanstalten hade under

senare år uppdragits vissa riktlinjer för samarbetet mellan de båda institutionerna.

1930 års riksdag hade nämligen anhållit, att Kungl. Majit måtte

föranstalta örn en utredning rörande effektivisering av yrkesinspektionens

verksamhet och att därvid även toges under övervägande, huruvida i ifrågavarande

syfte ett mera utsträckt samarbete kunde åvägabringas mellan riksförsäkringsanstalten

och yrkesinspektionen. Sedan socialstyrelsen den 20

september 1930 av Kungl. Majit erhållit uppdrag att verkställa dylik utredning,

hade frågan om ytterligare vidgat samarbete mellan styrelsen och riksförsäkringsanstalten

upptagits till behandling och hade de båda ämbetsverken

därvid enats örn vissa riktlinjer härför under de närmaste åren. I korthet återgivna

innebure dessa riktlinjer, att riksförsäkringsanstalten skulle verkställa

vissa statistiska utredningar rörande olycksfallsrisker och olycksfallsorsaker

efter framställning av socialstyrelsen, att anstalten och styrelsen ömsesidigt

skulle lämna varandra vissa meddelanden, att anstaltens tjänstemän vid besök

å arbetsplatser skulle äga verka för efterlevnad av styrelsens skyddsföreskrifter

och lämna anvisningar rörande ordningen å arbetsplatserna samt i

fråga om mera elementära skyddsanordningar ävensom söka intressera arbetsledningen

vid större företag för effektiv s. k. säkerhetstjänst och lokal olycksfallsstatistilc,

att nämnda tjänstemän, i den mån så lämpligen funnes kunna

ske, borde träda i personlig förbindelse med vederbörande yrkesinspektörer

för ömsesidigt utbyte av synpunkter och erfarenheter rörande arbetarskyddet,

samt att i övrigt i alla avseenden, där så kunde befinnas lämpligt och nyttigt,

samverkan borde etableras mellan anstalten och yrkesinspektionens chefs
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

myndighet eller de särskilda yrkesinspektörerna, exempelvis mellan styrelsen

och anstalten beträffande utarbetande av vissa allmängiltiga råd och anvisningar.

Ehuru den samverkan, som utstakats efter ovannämnda riktlinjer, icke

kunde sägas hava blivit särdeles omfattande eller ingående, hade dock nämnda

riktlinjer varit till gagn, särskilt i det avseendet, att riksförsäkringsanstalte.ns

tjänstemän erhållit medgivande att i begränsad omfattning vidtaga åtgärder

för arbetarskydd utan att detta ansetts utgöra intrång i yrkesinspektionens

verksamhet. Eiksförsäkringsanstaltens tjänstemän uppsökte också, där tillfälle

gåves, yrkesinspektörerna, och inspektionsresor hade också företagits

gemensamt med befattningshavare hos yrkesinspektionen.

Härefter uttalar sig anstalten på följande sätt.

Med hänsyn till de stora gemensamma intressen, som förelåge mellan yrkesinspektionen

och anstalten, borde samarbetet dem emellan kunna göras mera

omfattande, mera rationellt och intimt än det dittills varit, önskvärdheten

att så skedde, torde framstå än mera tydligt, om man toge i betraktande, att

yrkessjukdomar numera i allt större utsträckning jämställdes med olycksfall

och att yrkesinspektionens och olycksfallsförsäkringens gemensamma intressen

därigenom blivit betydligt mera omfattande.

Frågan vore då, örn en överflyttning av yrkesinspektionens chefsmyndighet

till anstalten skulle kunna hava gynnsamma verkningar i avseende å ifrågavarande

samarbete och vilka fördelar eljest skulle kunna vinnas därigenom.

Givet vore, att vid det förhållandet, att yrkesinspektionens ledning vore förlagd

till annat ämbetsverk, viss omgång alltid måste uppstå, när det för anstalten

gällde att söka samverkan med yrkesinspektionens befattningshavare.

Vidare torde ej kunna undvikas att under nuvarande förhållanden ett visst

dubbelarbete måste uppstå, i det att yrkesinspektören och en anstaltens

tjänsteman måhända med kort mellanrum besökte samma arbetsföretag helt

oberoende av varandra. Därest yrkesinspektionens ledning vore förlagd till

anstalten, skulle anstalten kunna stå i mera omedelbar förbindelse med yrkesinspektörerna

och bland annat taga del av deras resplaner samt, där så befunnes

lämpligt, uppdraga at dem att vid inspektionsbesök för arbetsgivaren

framlägga även de fakta, som olycksfallsstatistiken gåve vid handen angående

företaget, och framhålla anstaltens synpunkter i fråga örn olycksfallskostnadernas

nedbringande. Något nämnvärt inkräktande å yrkesinspektionens

övriga uppgifter skulle detta knappast innebära.

Å andra sidan vore det givet, såsom även den sakkunnige framhållit, att

det måste innebära en betydande styrka för yrkesinspektören att kunna mera

omedelbart påvisa den ekonomiska betydelsen av arbetarskyddet. Med till

hjälp av anstaltens olycksfallsstatistik angående skadekostnaderna vid företaget

torde yrkesinspektören dessutom i många fall lättare kunna övertyga

arbetsgivare!! att åtgärder för att minska olycksfallsrisken vore till hans egen

fördel, att brister i skyddstekniskt hänseende droge med sig ökade försäkringsavgifter

och att sålunda ett direkt ekonomiskt intresse förelåge för honom

att upptaga kampen mot olycksfallen. För yrkesinspektionen borde det vara

en lättnad att på detta sätt kunna påvisa de ekonomiska fördelarna av skyddsåtgärder

i stället för att mer eller mindre direkt behöva hänvisa till lagbestämmelser.

Givetvis kunde yrkesinspektionens förläggning till riksförsäkringsanstalten

icke utesluta behovet av att även anstalten genom särskilda tjänstemän läte

företaga besök hos arbetsgivare. Den mycket betydelsefulla verksamhet, som

anstalten utövade bland annat för ordnandet på arbetsplatserna av en rationell

och effektiv sjuk- och läkarvård och för vidtagandet av sådana åtgärder, som

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 266.

kunde bidraga till att snarast möjligt återföra den skadade i produktivt arbete,

komme även i fortsättningen att fortgå såsom förut. Därtill komme, att då t. ex.

premieuppgift begärdes och i anledning härav undersökning måste verkställas

inom kort tid, anstalten icke kunde fordra att yrkesinspektören rubbade

sina resplaner för att verkställa besök för olycksfallsförsäkringens räkning.

Dessutom vore arbetsfältet så stort, att behov fortfarande komme att föreligga

av att icke endast yrkesinspektionens utan även anstaltens befattningshavare

ägnade sig åt skyddsverksamhet. Visst dubbelarbete skulle emellertid

kunna undvikas och därmed en effektivare skyddsverksamhet ernås.

I övrigt torde det ligga i sakens natur, att det samarbete, som bedreves

under gemensam ledning, måste bliva det mest rationella och ändamålsenliga.

Om riksförsäkringsanstalten sålunda ansåge, att avsevärda fördelar skulle

kunna ernås genom förläggning av yrkesinspektionens chefsmyndighet till

anstalten, skulle emellertid häremot kunna invändas, att anstalten icke vore

monopolanstalt i fråga örn den sociala olycksfallsförsäkringen utan att denna

bedreves även av vissa ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag. De olägenheter,

som på grund därav skulle kunna tänkas uppstå, torde icke kunna vara

av den beskaffenhet, att de bleve av avgörande betydelse för frågans lösning.

De skäl, som den sakkunnige anfört gent emot berörda invändning, syntes vara

vägande, ömsesidigt bolag borde emellertid hava möjlighet att taga del av

de iakttagelser yrkesinspektör gjort vid besök hos i bolaget försäkrad arbetsgivare.

Något hinder torde ej heller böra förefinnas för att bolaget till yrkesinspektionens

chefsmyndighet framställde sina önskemål beträffande upplysningar,

som bolaget önskade erhålla vid inspektion av dylikt företag.

På grund av vad sålunda anförts finge anstalten tillstyrka förslaget örn

överflyttande av socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå och därmed av yrkesinspektionens

chefsmyndighet till anstalten.

Försäkringsrådet förklarar sig ur de synpunkter rådet har att företräda icke

hava funnit något att erinra mot förslaget.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Enligt ämbetsverkets mening kunde vissa skäl anföras för att socialstyrelsen

även i fortsättningen finge handhava tillsynen över arbetarskyddsförhållandena.

Därför talade framför allt den omständigheten, att övervakandet av

arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad, även örn denna uppgift ställde chefsmyndigheten

inför en mångfald rent tekniska spörsmål, dock till sin natur

vore en i hög grad social angelägenhet. Arbetarskyddsfrågorna berörde i

eminent grad förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare och hörde fördenskull

nära samman med de övriga arbetarfrågor — arbetsavtal, avtalsförhandlingar,

arbetsstrider, fackföreningsväsen, medlings- och skiljedomsförfarande

m m — med vilka socialstyrelsen i sin egenskap av centralt organ för statens

socialförvaltning hade att taga befattning. Utan tvivel vore den speciella sakkunskap

på det sociala området och den allmänna kännedom om åskådningar

och tänkesätt inom såväl arbetsgivar- som arbetarkretsar, vilka under gångna

år hunnit samlas inom socialstyrelsen, av stort värde för utövandet av den centrala

ledningen av arbetarskyddet.

Av vad den sakkunnige anfört syntes det emellertid framgå, att vissa framträdande

beröringspunkter förefunnes mellan yrkesinspektionen och olycksfallsförsäkringsverksamheten

och att betydelsefulla fördelar skulle vara att

vinna, därest dessa två förvaltningsgrenar närmare anknötes till varandra.

Utan tvivel skulle, därest yrkesinspektionen inordnades såsom lokalförvaltning

under riksförsäkringsanstalten, den förfarenhet på arbetarskyddsområdet

och den lokalkännedom, yrkesinspektionens befattningshavare under det dagliga

arbetet hade tillfälle förvärva sig, kunna mera direkt utnyttjas jämväl

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

x ^ j anstaltens försäkringsverksamhet. En närmare samverkan mellan

ifrågavarande båda förvaltningsgrenar skulle också säkerligen kunna bliva

av varde för yrkesinspektörerna och dem underordnade medhjälpare.

Det syntes statskontoret uppenbart, att den samverkan mellan yrkesinspektionen

och olycksfallsförsäkringen, som under senare år i viss utsträckning

kommit till stånd, skulle kunna i avsevärd mån vidgas och rationaliseras

därest riksförsäkringsanstalten vid sidan av sin uppgift såsom social försäkrmgsinrättning

tillika bleve yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med nuvarande

organisation torde det icke kunna undvikas, att en viss omgång uppkomme,

när det gällde att i praktiken tillämpa och följa de nuvarande riktlinjerna

för ifrågavarande samarbete. Måhända skulle ock ett överflyttande

av arbetarskyddsärendena till riksförsäkringsanstalten medföra någon besparing

i statens förvaltningskostnader till följd av bortfallande dubbelarbete

m. m.

Enligt ämbetsverkets mening kunde alltså goda skäl anföras såväl för ett

kvarblivande hos socialstyrelsen av arbetarskyddsärendena som ock för

deras överflyttning till riksförsäkringsanstalten. Ämbetsverket, som förordade

förslaget om nyinrättande inom socialstyrelsen av en byrå för

fattigvård och barnavård m. m., hade emellertid slutligen stannat vid

den uppfattningen, att de skäl, som talade för att uppdraget som yrkeslr?.

sP, ^onGns chefsmyndighet överflyttades till riksförsäkringsanstalten,

^ j 6 ,1t.yn?re än. c1e. skal> pekade i motsatt riktning. Statskontoret

hade därvid tagit särskild hänsyn till angelägenheten av att socialstylelsens

arbetsbörda lättades, vilket på detta område syntes kunna ske utan

avgörande olägenhet. Ämbetsverket ansåge sig fördenskull icke böra framställa

någon erinran mot vad den sakkunnige i förevarande hänseende föreslagit.

En yrkesinspektör anser skälen för en överflyttning av chefsmyndigheten

vara ganska vägande, enär överflyttningen skulle kunna leda till ett önskvärt

närmare samarbete mellan yrkesinspektionen och anstalten.

Samtliga bergmästare hava — i allmänhet i mycket bestämda ordalag —

tillstyrkt överflyttningen, därvid de väsentligen åberopat de skäl, som anförts

i sakkunnigförslaget.

Inom arbetsrådet, vars majoritet avstyrkt förslaget, hava två reservanter

uttalat sig till förmån för detsamma, nämligen rådets ordförande (Nordin)

och en av de ledamöter, vilka inom rådet representera arbetarna, (Holmström).

Ordföranden har motiverat sitt tillstyrkande med det nära sammanhang,

som råder mellan å ena sidan yrkesinspektionens skyddsverksamhet

och å andra sidan riksförsäkringsanstaltens verksamhet för nedbringande

av olycksfallsrisken vid hos anstalten försäkrade företag. I

betraktande av yrkesinspektionens stora och viktiga sociala uppgift och

med hänsyn till det allt mera stegrade kravet på åtgärder för skydd

mot olycksfall och ohälsa i arbetet ifrågasätter emellertid ordföranden, huruvida

det icke vore lämpligt, att yrkesinspektionen inom en icke allt för avlägsen

framtid organiserades som ett självständigt verk.

Svenska stadsförbundet finner det vara en god och riktig tanke att i ett

och samma verk sammanföra förvaltningsgrenar, som till sin natur höra

samman.

Även svenska landstingsförbundet och svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

hava tillstyrkt förslaget.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

.Tåg går härefter att redogöra för de avstyrkande yttrandena.

Socialstyrelsen gör till en början gällande, att ett naturligt samband rådde

mellan arbetarskyddsärendena och andra inom styrelsen förekommande frågor.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang örn ett uttalande av de sakkunniga,

vilka år 1912 biträdde inom civildepartementet med överarbetning av då föreliggande

kommittéförslag rörande socialstyrelsens inrättande. Nämnda sakkunniga

hade betonat, att hela den egentliga arbetar- och arbetarskyddslagstiftningen,

förliknings- och skiljedomsväsendet, arbetsförmedlingen och yrkesinspektionen

m. m. utgjorde en grupp av ärenden, som under alla förhållanden

måste anses böra sammanhållas och bilda en naturlig enhet. Socialstyrelsen

förklarar, att detta uttalande icke syntes hava förlorat sin giltighet.

Såsom ett belysande exempel på sambandet mellan arbetarskyddsärendena

och de sociala frågorna i allmänhet framhåller socialstyrelsen spörsmålet

angående arbetstidens förkortning inom industrien och andra yrkesområden.

Styrelsen erinrar, att ämbetsverket under senare ar haft att besvara ett flertal

remisser i detta ämne från delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet. Ärendena rörande förevarande spörsmål handlades med hänsyn

till sin arbetarskyddsinnebörd på arbetarskyddsbyrån, men ämnet ägde samtidigt

den mest vidsträckta sociala räckvidd, varför det vore nödvändigt, att

vid dess behandling jämväl toges i anspråk styrelsens kunskap och erfarenhet

på andra områden än arbetarskyddets. För riksförsäkringsanstaltens ämbetsförvaltning

syntes berörda spörsmål åter vara väsentligen främmande.

Socialstyrelsen påpekar även yrkesskyddets betydelse för arbetsfredens

bevarande och tryggande samt de beröringspunkter, som förelåge mellan

arbetarskyddet och rationaliseringsfrågan.

överhuvud taget vore — anför styrelsen — industrien och dess problem i

stort sett av grundläggande betydelse för den moderna socialpolitiken. Socialstyrelsen

kunde därför icke i sin allmänna verksamhet undvara den fond av

erfarenhet och den kontakt med det levande livet i hithörande frågor, som

den nuvarande andra byrån och yrkesinspektionen representerade.

Vidare framhåller styrelsen, hurusom de uppgifter, som åvilade byråassistenten

för sjöfartsärenden, icke avsåge endast arbetarskydd i inskränkt

bemärkelse utan huvudsakligen omfattade frågor av allmänt social natur.

Ämbetsverket fäster ock uppmärksamheten på de uppgifter av rent social art,

som ankomma på yrkesinspektrisen samt skogs- och flottledsinspektören.

Enligt styrelsens uppfattning inrymdes dessa uppgifter på ett naturligt sätt i

styrelsens arbetsområde men hade föga eller intet samband med riksförsäkringsanstaltens

ämbetsuppgifter.

Socialstyrelsen anser det även i och för sig olämpligt att sammanföra

arbetarskyddets och riksförsäkringsanstaltens arbetsuppgifter. Styrelsen

hänvisar i detta avseende till det utlåtande, som styrelsen den 14 maj 1925

avgivit i anledning av statens besparingskommittés förslag om inordnande av

yrkesinspektionen i det av kommittén ifrågasatta riksförsäkringsverket. I beronia

utlåtande hade styrelsen bland annat uttalat farhågor för att den då föreslagna

organisationen skulle medföra, att yrkesinspektionens befattningshavare

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

komme att åläggas uppgifter i den sociala olycksfallsförsäkringens tjänst,

vilka icke late sig förena med yrkesinspektionens strävan efter förtroendefullt

samarbete med arbetsgivare och arbetare och vilka därför vore ägnade

att ofördelaktigt inverka på befattningshavarnas egentliga uppgift, som vore

att förebygga olycksfall och ohälsa i arbetet.

Såsom ett skäl mot chefsmyndighetens förläggande till riksförsäkringsanstalten

framhåller socialstyrelsen även den omständigheten, att anstalten

endast är en av de försäkringsinrättningar, vilka handhava försäkringen för

olycksfall i arbete och för yrkessjukdomar.

Styrelsen anför till sist, att en fortlöpande samverkan mellan yrkesinspektionen

och riksförsäkringsanstalten finge anses såsom ett naturligt önskemål, men

att en dylik samverkan vore fullt möjlig även med nuvarande förläggning av

chefsmyndigheten samt att sådant samarbete också städse förekommit.

Flej talet yrkesinspektör er hava jämväl ställt sig avvisande mot den föreslagna

överflyttningen, därvid några av dem ansett, att frågan angående ledningen

av arbetarskyddet bäst skulle lösas, örn för ändamålet tillskapades ett

särskilt ämbetsverk. Också yrkesinspektrisen, som betonar, att de henne

a vilande uppgifterna till stor del äro av rent social natur, uttalar, att — därest

det skulle visa sig nödvändigt att skilja yrkesinspektionen från socialstyrelsen

— den fördelaktigaste lösningen skulle vinnas genom inrättande av ett

fristående inspektionsorgan.

Arbetsrådet har utan närmare motivering avstyrkt förslaget.

Två reservanter inom riksförsäkringsanstalten (byråchefen von Schulzenheim

och t. f. byrådirektören Källström) anföra bland annat följande.

Under rådande förhållanden hade den av yrkesinspektionen bedrivna verk

samheten för förekommande av olycksfall visat sig otillräcklig för tillgodoseende

av försäkringsinrättningarnas behov i samma hänseende. Vad beträffade

de olycksfall, som föranleddes av arbetsmaskiner och särskilda tekniska

anordningar, hade försäkringsinrättningarna givetvis ej kunnat ingripa

i yrkesinspektionens verksamhet, utan i princip begränsat sig till meddelanden

och framställningar hos inspektionen. Dylika olycksfall utgjorde emellertid

endast en ringa del av samtliga inträffande olycksfall, av vilka till synes

endast mindre än Ve förorsakades av arbetsmaskiner. Den av de större försäkringsinrättningarna

var för sig igångsatta skyddsverksamheten för förekommande

av olycksfall på arbetsplatserna hade därför organiserats med sikte

väsentligen på det övervägande flertalet olycksfall t. ex. i allmänhet halkning

och fall, slag eller stöt etc. Vid de större företagen hade sålunda bland annat

forsakringsinrättmngarna medverkat till anordnande av en löpande allmän

lokal säkerhetstjänst samt kontroll och tillsyn därutinnan och vad därtill

horde. Denna försäkringsinrättningarnas verksamhet kombinerades i allmänhet

med verksamhet för bästa och effektivaste vård av de skadade.

Skulle nu endast från en försäkringsinrättning den av densamma bedrivna

skyddsverksamheten i större utsträckning än eljest övertagas av yrkesinspektionen,

skulle detta innebära, att olika företag bleve i olika omfattning och

på olika sätt underställda inspektionen, alltefter som de — för längre eller

kortare tid hade sin försäkring i denna eller i annan försäkringsinrättning.

Detsamma skulle komma att ytterligare gälla, örn, inom ramen av yrkesinspektionens

verksamhet i allmänhet, denna skulle fortlöpande begagna ett

visst hos en försäkringsinrättning i avseende å dess försäkringstagare befint
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266. 45

ligt material, men i vad anginge de övriga företagen icke utnyttja eller icke

kunna utnyttja motsvarande material.

Vad beträffade yrkesinspektionens och de olika försäkringsinrättningarnas

åtgöranden i avseende å förekommande av yrkessjukdomar gällde för försäkringsinrättningarna

den begränsningen, som vore given genom lagstiftningen

örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Det rörde sig här om dels förebyggande

yttre anordningar, som toge sig uttryck i vissa anläggningar och

vissa tillverkningsmetoder, övriga skyddsanordningar t. ex. skyddsmasker,

viss beklädnad m. m., dels fortlöpande läkarundersökningar av arbetare,

arbetares förflyttningar m. m. Där hade dittills — inom ramen av försäkringsinrättningarnas

verksamhetsområde — ett vidsträckt utrymme lämnats

för olika åtgöranden från olika inrättningars sida, som gåve intryck av att

gränsen mellan deras och yrkesinspektionens verksamhet och uppgifter vore

mycket flytande.

Ett samordnande av yrkesinspektionens centralmyndighet, sådan den för

närvarande vore verksam, med en försäkringsinrättning skulle ur den nämnda

myndighetens s)mpunkt sett uppenbarligen vara ganska ändamålslöst, om ej

samma myndighet åtminstone vad denna försäkringsinrättning och dess försäkringstagare

beträffade därav kunde draga några fördelar i den riktning,

som ovan åsyftats. Vid ett sådant samordnande av vissa företag med yrkesinspektionen

— av ganska tillfälliga och för inspektionens verksamhet i och

för sig ovidkommande anledningar — vore det emellertid under rådande förhållanden

lika uppenbart, att för inspektionen föga eller intet skulle vinnas

i förhållande till det mycket stora antalet företag, som hade sina arbetare försäkrade

i andra försäkringsinrättningar. Fastmer måste det befaras, att, så

snart den i en försäkringsinrättning inordnade inspektionsmyndigheten toge

viss befattning med angelägenheter, som hade avseende på försäkringstagare

hos samma inrättning, de företag, som vore försäkringstagare hos övriga försäkringsinrättningar,

därvid skulle kunna se sina intressen obehörigen åsidosatta.

Sålunda skulle yrkesinspektionen och det statsintresse, den företrädde,

endast lida skada.

Med hänsyn till det anförda förklara reservanterna, att de icke med nuvarande

splittrade organisation av olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen

— i varje fall icke på grundval av dittills verkställd utredning — kunde tillstyrka,

att yrkesinspektionens chefsmyndighet förlädes till riksförsäkringsanstalten.

De tillfoga, att frågan givetvis skulle ställa sig annorlunda vid en

enhetlig organisation av den sociala olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäklingen.

De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening uttalar sig i huvudsak

på följande sätt.

Yrkesinspektionen hade i sin nuvarande form att i första hand anlägga

humanitära och sociala synpunkter på skyddsverksamheten. Denna verksamhet,

som i huvudsak vore befriad från ekonomiska hänsyn, torde icke; utan

vidare kunna anses förenlig med en försäkringsanstalts inställning till skyddsproblemet,

å vilket anstalten självfallet även måste anlägga ekonomiska synpunkter.

Därest i iksförsäkringsanstalten bleve chefsmyndighet skulle därför

de ekonomiska synpunkterna kunna få för stort inflytande på den vidare utvecklingen

av skyddsverksamheten.

Deri omständigheten, att riksförsäkringsanstalten, vilken ju icke vore ensam

bärare av den sociala olycksfallsförsäkringen i vårt land, skulle försättas i

olika ställning gentemot de arbetsgivare, som hade sina arbetare försäkrade

i anstalten och de arbetsgivare, som hade försäkrat arbetarna i ömsesidiga

bolag, hade av den sakkunnige avfärdats allenast med ett antagande att någon

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj;ts proposition nr 266.

fara för partiskhet knappast skulle förefinnas, då anstalten i egenskap av

chefsmyndighet måste tillämpa samma principer gentemot alla arbetsgivare

och man icke hade anledning tro att anstalten såsom chefsmyndighet skulle

visa större stränghet mot arbetsgivare, som tagit försäkring i enskilt bolag.

Enligt föreningens mening skulle man lika väl kunna tänka sig det motsatta

förhållandet, nämligen att skyddsinspektionen ej skulle visa tillräckligt intresse

för dessa arbetsgivares skyddsproblem och därigenom indirekt kunna

medverka till ett försvagande av bolagens ekonomiska ställning. Denna risk

ansåge dock föreningen, som bedreve en effektiv verksamhet i skyddstekniskt

hänseende, vara utan betydelse.

Man kunde emellertid icke bortse från möjligheten att, därest anstalten

bleve chefsmyndighet för yrkesinspektionen, ämbetsverkets tjänstemän kunde

vid sitt arbete komma att verka för en anslutning till anstalten. Möjligen

skulle dessa tjänstemän även kunna komma att i avsevärd utsträckning utnyttjas

för bedömande av den med olika företag förenade olycksfallsrisken.

Frånsett faran, att dylik verksamhet lätt kunde bliva en inspektionens huvudmäste

det anses betänkligt att en hos anstalten anställd tjänsteman

skulle äga möjlighet att till anstalten lämna uppgift örn förhållanden rörande

olycksfallsrisken hos arbetsgivare, som hade sin försäkring ordnad i försäkringsinrättning,

som jämsides med anstalten meddelade försäkring för olycksfall

i arbete. Det kunde i detta sammanhang erinras, att de ömsesidiga

bolagens försäkringsavgifter utgjorde omkring hälften av alla de mot olycksfallsriskerna

svarande försäkringsavgifter.

De sålunda angivna omständigheterna syntes, även örn man borde antaga,

att riksförsäkringsanstalten skulle bemöda sig örn största möjliga opartiskhet,

i allt fall visa, att yrkesinspektionen, örn den förenades med anstalten, skulle

hava ganska svårt att undvika åtminstone skenet av partiskhet och att en

dylik förening även av denna anledning måste anses olämplig.

Svenska arbetsgivareföreningen förklarar sig icke vilja bestrida, att vissa

fördelar för riksförsäkringsanstaltens försäkringsverksamhet skulle stå att

vinna genom en överflyttning till anstalten av yrkesinspektionen, men anser,

att en dylik förflyttning med nödvändighet komme att medföra en förändrad

inriktning av inspektionens verksamhet. Föreningen anför vidare.

Det torde icke från något håll bestridas, att det på arbetarskyddets område

vore av stor betydelse att vinna arbetsgivarnas och arbetarnas intresserade

medverkan till införande och utnyttjande av anordningar med syftemål att

förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Föreningen hyste den uppfattningen,

att den ifrån försäkringsverksamheten fristående ställning, som yrkesinspektionen

dittills intagit, varit ägnad att främja dess strävanden att vinna

dylik samverkan. En omläggning av inspektionen på sätt den sakkunnige

föreslagit, varigenom ekonomiska försäkringssynpunkter komme att bli bestämmande,

kunde få till följd, att såväl arbetsgivare som arbetare bleve benägna

att bedöma dess verksamhet ur mera kritiskt betonade synpunkter än

dittills skett, vilket kunde bliva till förfång för arbetarskyddet i dess helhet.

Man kan nämligen icke bortse från det förhållandet, att ett stort antal

arbetsgivare hade sina arbetare försäkrade i ömsesidiga bolag, vilka intoge

en konkurrensställning gentemot riksförsäkringsanstalten. En överflyttning

av yrkesinspektionen på _ anstalten kunde under sådana förhållanden icke

undgå att äventyra inspektionens anseende för opartiskhet och ge uppslag till

en av misstro eller misstänksamhet präglad inställning till dess verksamhet.

Här mötte icke blott den av den sakkunnige nämnda möjligheten, att yrkesinspektionen

skulle kunna frestas att förfara strängare mot företagare med

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

47

försäkring i enskilt bolag än mot riksförsäkringsanstaltens försäkringstagare;

även ett direkt motsatt förfarande vore tänkbart och skulle kunna tolkas som

ett utslag av partisk inställning, syftande till att i riksförsäkringsanstaltens

intresse låta inspektionsarbetet hos anstaltens försäkringstagare komma i

första hand.

Arbetsgivareföreningen hade, då dessa försäkringsfrågor tidigare varit

föremål för behandling, hävdat, att arbetsgivarna, som finge bära olycksfallsförsäkringens

kostnader, borde beredas möjlighet att själva ordna försäkringens

organisation inom gränserna för de-försäkrades rätt. Så skedde

visserligen, så länge rätten för arbetsgivarna att genom ömsesidiga försäkringsbolag

handhava försäkringen kvarstode. Därutinnan har den sakkunnige

icke föreslagit någon ändring. Icke desto mindre vore det emellertid uppenbart,

att dessa försäkringsbolag bomme att försättas i en gentemot riksförsäkringsanstalten

ogynnsam ställning, så snart anstalten bereddes inspektionsrätt

hos bolagens försäkringstagare. En sådan anordning skulle innebära ett

steg mot ett faktiskt försäkringsmonopol för riksförsäkringsanstalten.

Föreningen finge därför bestämt avstyrka ifrågavarande förslag.

Även landsorganisationen motsätter sig överflyttningen av yrkesinspektionens

chefsmyndighet till riksförsäkringsanstalten. Landsorganisationen anför

i ämnet bland annat följande.

Landsorganisationen måste beträffande detta spörsmål giva uttryck åt den

uppfattningen, att den föreslagna åtgärden skulle illa motsvara den utveckling

av arbetarskyddet och de därmed förknippade socialpolitiska strävandena,

som man inom arbetarvärlden knutit sina förhoppningar till. Det funnes

anledning befara, att arbetarskyddsfrågornas underordnande under försäkringsintressena

bomme att bliva till förfång för de förstnämnda och därmed

till nackdel för dem, som vore beroende av att arbetarskyddet fungerade ej

blott med förvaltningsmässig och teknisk precision utan även på sådant sätt,

att de mera mänskliga synpunkterna och intressena finge komma till sin rätt.

Denna betydelsefulla gren av den sociala omvårdnaden borde icke uteslutande

avse beredande av skydd mot olycksfall och ohälsa i arbete utan i lika hög

grad inriktas på att främja strävanden att överhuvudtaget bereda de arbetande

största möjliga trivsel på arbetsplatserna.

Landsorganisationen ville ingalunda bestrida att en utveckling av här antytt

slag väl skulle kunna främjas, även örn arbetarskyddsärendena övertoges av

riksförsäkringsanstalten, men organisationen vågade å andra sidan göra gällande,

att en uppgift av detta slag bättre läte sig förena med de socialpolitiska

uppgifter, med vilka socialstyrelsen hade att taga befattning.

På nu angivna skäl funne sig landssekretariatet böra bestämt hävda den

meningen, att arbetarskyddsärendena alltjämt borde handläggas av socialstyrelsen.

Även med hänsyn därtill att riksförsäkringsanstalten icke svarade för hela

den sociala olycksfallsförsäkringen utan befunne sig i konkurrensförhållande

till enskilda försäkringsanstalter ifrågasätter landsorganisationen lämpligheten

av den föreslagna anordningen. Landsorganisationen ansåge dock de

betänkligheter, som härvidlag anmälde sig, icke i och för sig kunna vara avgörande.

Kommerskollegium har i huvudsak yttrat sig sålunda.

Ur de synpunkter, som kollegium närmast hade att anlägga på förevarande

fråga, torde tillräckliga skäl icke föreligga att i och för sig motsätta sig en

överflyttning av yrkesinspektionen från socialstyrelsen till riksförsäkrings
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

anstalten, i vad denna överflyttning avsåge, att chefsmyndigheten för de under

kollegium sorterande bergmästarna, statsinspektörerna över elektriska anläggningar

och sprängämnesinspektören, såvitt anginge dessa lokala befattningshavares

verksamhet inom yrkesinspektionen, skulle förläggas till riksförsäkringsanstalten.

Vad åter anginge frågan örn lämpligheten att överflytta

handläggningen av ärenden örn arbetarskyddet ombord å fartyg från socialstyrelsen

till riksförsäkringsanstalten, hade det synts kollegium, som örn

övervägande skäl talade emot en dylik organisationsförändring. Det vore att

märka, att samarbetet i dessa ärenden mellan kollegium och socialstyrelsen

genomförts för att tillmötesgå de krav, som vid olika tillfällen framförts i

syfte att skapa garantier för de sociala synpunkternas beaktande. Det syntes

kollegium, att man vid ett ståndpunkttagande till denna omorganisationsfråga,

borde fästa visst avseende vid den ställning, de av förslaget berörda

arbetsgivar- och arbetarparterna intoge till frågan, och enligt vad kollegium

inhämtat, hade såväl landsorganisationen som arbetsgivareföreningen, som väl

finge anses närmast företräda dessa i förevarande fråga, i sina yttranden avstyrkt

förslaget.

Såvitt kollegium kunnat finna, hade den organiserade samverkan mellan

kollegium och socialstyrelsen, som i dithörande ärenden under senare år ägt

rum, varit av betydelse och till gagn för dessa ärendens allsidiga belysning

och behandling samt sålunda i verkligheten tillgodosett syftet med ifrågavarande

samverkan, sådant detta nyss angivits, och såmedelst varit ägnat att

öka förtroendet för de statliga åtgärderna för arbetarskyddet å fartyg. En

organisationsändring, sådan som den nu föreslagna, torde enligt kollegii

mening icke alldeles utan fog kunna befaras medföra ett äventyrande eller

åtminstone ej önskvärt försvagande av detta förtroende genom att hos de

ombord anställda kunde yppas farhågor för att vid ärendenas handläggning

de ekonomiska intressena finge ett alltför dominerande inflytande på bekostnad

av de sociala synpunkterna.

Det förefölle också kollegium rent allmänt sett, som om det vore naturligt

och ur synpunkten av de sociala intressenas behöriga beaktande riktigt, att

det centrala organet för den sociala förvaltningsverksamheten deltoge i handläggningen

av dessa ärenden, som rörde sjöfartssäkerheten i vidsträckt bemärkelse,

däribland frågor angående arbetstid och bostäder.

Med hänsyn därtill och då den föreslagna överflyttningen av ifrågavarande

ärenden avstyrkts av den organisation, som torde få anses representera de

av dessa frågor närmast berörda grupperna av anställda, ansåge kollegium

sig därför icke böra tillstyrka den i betänkandet i denna del föreslagna omorganisationen.

I detta sammanhang ville kollegium ej underlåta att omnämna, att det med

hänsyn till det sätt, varpå behandlingen av löpande ärenden rörande sjöfartssäkerheten

och med sjöfarten sammanhängande rent sociala frågor nu vore

anordnad, vore synnerligen önskvärt för att ej säga nödvändigt, att den

myndighet, med vilken kollegium hade att samarbeta i dylika ärenden, hade

sin verksamhet förlagd i nära grannskap till kollegii arbetslokaler.

Några yttranden äro av den art, att de varken kunna betraktas såsom direkt

tillstyrkande eller avstyrkande.

Sålunda uttalar en reservant inom socialstyrelsen (t. f. byråchefen Hagman)

att, därest det ansåges önskvärt, att omfattningen av styrelsens verksamhet

begränsades, detta syntes kunna ske bland annat genom överflyttning av

arbetarskyddsärendena till riksförsäkringsanstalten samt att de farhågor,

vartill förslaget örn överflyttningen givit anledning, icke kunde anses befogade.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

En av yrkesinspektör erna understryker på det livligaste det i sakkunnigförslaget

gjorda uttalandet, att på förevarande område det ekonomiska syftet i hög

grad sammanfölle med det sociala och därför också borde få verka som en

drivkraft. Örn detta mål skulle kunna vinnas genom att förlägga chefsmyndigheten

över yrkesinspektionen till riksförsäkringsanstalten vore — anför denne

yrkesinspektör — en sådan förändring att förorda. Med nuvarande organisation

av försäkringsväsendet syntes det emellertid icke kunna förhindras, att

ett sådant överflyttande av chefsskapet finge till följd, att yrkesinspektionens

opartiska ställning rubbades, vilket givetvis måste undvikas.

En annan yrkesinspektör uttalar, att en överflyttning av ledningen syntes

kunna förordas, därest arbetarskyddsbyrån erhölle en mera självständig ställning

än för närvarande vore fallet, exempelvis såsom en överdirektörsbyrå.

Centralförbundet för socialt arbete finner det visserligen vara ådagalagt,

att betydande beröringspunkter finnas mellan yrkesinspektionens verksamhet

och den rådgivande verksamhet, som riksförsäkringsanstalten utövar i syfte

att nedbringa försäkringskostnaderna. Å andra sidan — anför förbundet —- måste det inge betänkligheter att beröva socialstyrelsen, som dock i handläggningen

av arbetsmarknadsfrågor skulle hava en av sina uppgifter, kontakten

med de för en levande kännedom örn arbetsförhållandena inom industrien

så betydelsefulla arbetarskyddsfrågorna. Till den del sistnämnda frågor

icke vore av försäkringsmässig art, syntes de också ligga närmare socialstyrelsens

framtida förvaltningsområde än anstaltens. Enligt förbundets

mening hade den sakkunnige icke heller tillräckligt beaktat det principiellt

betänkliga i att förlägga en inspektionsmyndighet till ett ämbetsverk, vilket

samtidigt såsom försäkringsanstalt konkurrerade nied försäkringsgivarna till

en del av det inspekterade klientelet. Förbundet måste därför ställa sig tveksamt

till ifrågavarande förslag.

Slutligen uttalar de anställdas centralorganisation, att organisationen hade

svårt att avgiva något omdöme i fråga örn lämpligheten av en överflyttning

av arbetarskyddsärendena till riksförsäkringsanstalten. Organisationen funne

det dock antagligt, att socialstyrelsen vid behandlingen av de ärenden, som

nu handlades å arbetarskyddsbyråns sjöfartsavdelning, anlade en vidare syn

på desamma och i högre grad beaktade de rent sociala hänsynen än vad riksförsäkringsanstalten

från sina i viss mån skiljaktiga utgångspunkter kunde

förväntas göra.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att meningarna rörande den lämpligaste

förläggningen av arbetarskyddsärendena och därmed av yrkesinspektionens

chefsmyndighet gå starkt i sär.

De skäl, som anförts till stöd för förslaget att överflytta arbetarskyddsärendena

till riksförsäkringsanstalten, äro dels önskvärdheten av att befria

socialstyrelsen från arbetsuppgifter, som utan olägenhet kunna avskiljas från

dess verksamhetsområde, dels de fördelar, vilka i olika hänseenden skulle stå

att vinna genom att samordna den verksamhet, som har till syfte att förebygga

olycksfall och ohälsa i arbetet, med den verksamhet, som har till uppgift

att medelst försäkring bereda ersättning vid av arbetet förorsakade

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 266. 95 37 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majus proposition nr 266.

olycksfall oell yrkessjukdomar. Då jag i det föregående utförligt redogjort

för den sakkunniges och anstaltens uttalanden i ämnet, kan jag här

i huvudsak inskränka mig till att hänvisa till desamma. Jag vill emellertid

särskilt understryka, att det synes mig angeläget, att en begränsning av socialstyrelsens

arbetsområde kommer till stånd. Det ligger i sakens natur, att

ett ämbetsverk av socialstyrelsens karaktär kommer att anförtros mera

mångskiftande uppgifter än centrala ämbetsverk i allmänhet. Just med hänsyn

härtill är det emellertid önskvärt, att all den begränsning av dessa uppgifter,

som kan äga rum, också vidtages. I annat fall uppstår risk, att

ämbetsverkets chef icke förmår att i erforderlig mån överblicka sitt verks hela

arbetsfält och att inom området i dess helhet utöva den ledning, som tillkommer

honom. Behovet av en sådan begränsning synes mig bliva än påtagligare

örn på sätt jag i det föregående föreslagit — till styrelsen överflyttas

den centrala handläggningen av ärendena rörande fattigvård och barnavård

samt dessutom, såsom i annat sammanhang beröres, ämbetsverkets uppgifter i

fråga örn främlingskontrollen högst betydligt utvidgas.

Jag anser mig böra framhålla, att jag icke förbisett, att socialstyrelsen i

egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet utöver verksamheten att

genom tekniska anvisningar förebygga olycksfall och ohälsa i arbetet, i detta

begrepps mera omedelbara betydelse, har jämväl andra uppgifter, som avsede

arbetshygieniska förhållandena på längre sikt. Sålunda åligger det yrkesinspektionen

att övervaka efterlevnaden av gällande föreskrifter rörandeminderårigas

och kvinnors användande i arbete samt rörande raster, veckovis

och semesterledighet i allmänhet. Enahanda gäller i fråga örn arbetstidslagen

och bagerilagen. Jag är gärna benägen medgiva, att arbetarskyddslagstiftningen

i nu berörda delar mera naturligt anknyter till socialstyrelsens än riksförsäkringsanstaltens

allmänna uppgifter inom administrationen.

Emellertid lär det icke kunna bestridas, att ur praktisk synpunkt yrkesinspektionen

utgör ett jämförelsevis självständigt organ, som inom landets

olika delar har att svara för att gällande bestämmelser följas. Jag kan därför

icke finna annat än att frågan örn förläggningen av yrkesinspektionens tillsynsmyndighet

inom det ena eller det andra av nämnda ämbetsverk är av mera

underordnad betydelse. Då man funnit sig i regeln böra för yrkesinspektionens

befattningshavare föreskriva högre teknisk kompetens, ligger redan

däri ett vitsordande av att de tekniska uppgifterna i det dagliga kontrollarbetet

med särskild styrka göra sig gällande.

Då det åter gäller lagstiftningen på nyssberörda arbetshygieniska områden,

utgår jag ifrån, att socialstyrelsens medverkan alltjämt främst bör tagas i

anspråk. Erfarenheten giver vid handen, att man härvid är hänvisad

till att genom olika socialstatistiska undersökningar — exempelvis beträffande

skiftarbete, semesterförhållanden, arbetstid — söka skapa klarhet

kring faktiskt föreliggande förhållanden. Det har ock synts mig

angeläget att vid prövningen av socialstyrelsens personalutrustning i möjligaste

mån sörja för att goda arbetsförhållanden härutinnan skola före^§§a’

liksom jag sökt ordna så, att genom ett fruktbärande samarbete mellan

den föreslagna lagbyrån och styrelsens statistiska byråer möjligheter skolai

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majus proposition nr 266.

föreligga för ämbetsverket att tillhandagå statsmakterna med allsidiga

utredningar i föreliggande frågor av bär åsyftad innebörd. Jag finner mig ock

böra betona, att Kungl. Majit tidigare — jag erinrar örn vissa spörsmål beträffande

yrkessjukdomar — funnit lämpligt att anförtro utredningsuppdraget

åt socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen gemensamt.

Jag förutsätter, att i liknande ärenden sådant samarbete jämväl i framtiden

äger rum.

Slutligen vill jag erinra, att i fråga örn initiativ på sociallagstiftningens

område, som sammanhänga med internationella arbetsbyråns verksamhet, ett

särskilt utredningsorgan tillskapats, i vilket socialstyrelsen är och för visso

även framdeles kommer att bliva auktoritativt företrädd.

Från dessa utgångspunkter kunna enligt min mening de skäl, som i nu

berörda avseenden anförts mot den ifrågasatta förflyttningen till riksförsäkringsanstalten

av yrkesinspektionens tillsynsmyndighet icke tillmätas avgörande

vikt.

Ej heller kan jag dela de uttalade farhågorna för att en överflyttning av

yrkesinspektionens chefsmyndighet skulle skada det förtroendefulla samarbetet

mellan inspektionens befattningshavare samt arbetsgivarna och arbetarna eller

att denna överflyttning skulle få som konsekvens, att inom inspektionen de

ekonomiska synpunkterna skulle få göra sig gällande på skyddssynpunkternas

bekostnad, över huvud taget synes det mig icke berättigat att förutsätta, att

de sociala intressena skulle bliva mindre väl tillgodosedda, örn arbetarskyddets

ledning förlädes till riksförsäkringsanstalten. Med den uppfattning, åt vilken

jag nyss givit uttryck, finner jag det naturligt att till anstalten överflytta

byråassistenten för sjöfartsärenden och kan icke heller finna det betänkligt

att göra anstalten till chefsmyndighet för yrkesinspektrisen samt skogs- och

flottledsinspektören, ehuru onekligen dessa befattningshavares arbetsuppgifter

i vissa avseenden äro mindre tekniskt betonade än yrkesinspektionens

i övrigt.

Vad angår det förhållandet att riksförsäkringsanstalten bedriver sin försäkringsverksamhet

jämsides med enskilda försäkringsbolag, synes mig icke

heller denna omständighet utgöra hinder för den ifrågasatta överflyttningen.

Så vitt jag kan finna, föreligger nämligen icke något skäl att antaga, att de

enskilda bolagen skulle lida skada genom överflyttningen av arbetarskyddsärendena

till riksförsäkringsanstalten. Självklart är, att anstalten i egenskap

av chefsmyndighet för yrkesinspektionen finge upprätthålla samma

krav gentemot alla arbetsgivare utan hänsyn till det sätt, varpå arbetarnas

olycksfallsförsäkring ordnats. De yppade farhågorna, att riksförsäkringsanstalten

ej skulle kunna uppträda fullt opartiskt, synas mig icke grundade.

I detta sammanhang vill jag särskilt fästa uppmärksamheten på det av de

ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening gjorda uttalandet, att det

lika väl kunde tänkas, att anstalten såsom chefsmyndighet skulle visa mindre

stränghet mot arbetsgivare, vilka tagit försäkring i enskilt bolag, som att motsatsen

skulle bliva fallet. Detta uttalande synes mig visa, att någon risk i

berörda avseende icke föreligger.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 266.

På grund av det anförda anser jag mig böra tillstyrka överflyttandet av

arbetarskyddsärendena och av yrkesinspektionens chefsmyndighet från socialstyrelsen

till riksförsäkringsanstalten. Liksom den sakkunnige räknar jag

med att i följd härav socialstyrelsens byrå för arbetarskyddsärenden bör överflyttas

från styrelsen till anstalten.

Personal å arbetarskyddsbyrån.

Tidigare förslag.

Förslag rörande ändrad organisation av socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå

hava vid olika tillfällen blivit framlagda.

Sålunda hemställde socialstyrelsen i skrivelse den 26 september 1931, att

sekreterartjänsten å arbetarskyddsbyrån måtte omändras till en byrådirektörstjänst.

Styrelsen framhöll därvid, hurusom den stora arbetsbörda, vilken

åvilade byråchefen, nödgat styrelsen att uppdraga åt sekreteraren att tills

vidare i de fall, där byråchefen ej förbehållit sig visst ärendes handläggning,

inom styrelsen föredraga alla ärenden av övervägande administrativ och

juridisk innebörd. Styrelsen påpekade även, att genom de vid 1931 års

riksdag beslutade ändringarna i arbetarskyddslagen, vilka trädde i kraft den

1 januari 1932, en ytterligare ökning i byråns arbetsbörda bomme att inträda,

i väsentlig grad återverkande jämväl på sekreterarens arbetsbörda.

Styrelsen anförde tillika, att den föreslagna omändringen av sekreterarbefattningen

vore att betrakta som ett betydelsefullt led i den under utredning

varande frågan örn yrkesinspektionens effektivisering. Det måste nämligen

anses vara av stor vikt ur berörda synpunkt, att byråns chef erhölle erforderlig

tid att genom resor och inspektioner förskaffa sig en ingående personlig

kännedom örn förhållandena i distrikten och huru arbetet där bedreves.

Styrelsen föreslog, att den nya byrådirektörsbefattningen måtte placeras

lägst i den för dylika befattningar vanliga lönegraden eller B 28.

I ett över framställningen avgivet utlåtande anförde allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, att enligt nämndens mening sekreteraren kunde anses

uppfylla just de villkor, som ansetts böra uppställas för placering av sekreterare

och vissa andra tjänstemän inom den civila statsförvaltningen i lönegraden

B 26. Lönenämnden förordade därför sekreterartjänstens uppflyttning

till sistnämnda lönegrad. Nämnden ansåg det emellertid av flera skäl

icke lämpligt att då till prövning upptaga frågan örn tjänstens ombildning till

byrådirektörst j änst.

I 1932 års statsverksproposition (femte huvudtiteln s. 19) uttalade föredragande

departementschefen vid behandling av denna fråga, att goda skäl

kunde anföras till stöd för styrelsens förslag. Departementschefen framhöll

emellertid, bland annat, att frågan örn sekreterarens löneställning borde prövas

i samband med behandlingen av ett av socialstyrelsen avgivet förslag till åtgärder

rörande yrkesinspektionens effektivisering. Med hänsyn härtill ifrågasattes

ej i statsverkspropositionen någon omedelbar förändring med avseende

å sekreterarens löneplacering.

Under hänvisning till att frågan örn socialstyrelsens omorganisation icke

syntes böra föregripas, avstyrkte sedermera 1932 års statsutskott (utlåtande

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

nr 5) ett vid nämnda års riksdag motionsvis framställt yrkande örn sekreterartjänstens

omändring till byrådirektörstjänst och föranledde i följd härav

motionen icke någon riksdagens åtgärd.

Socialstyrelsens berörda förslag angående yrkesinspektionens effektivisering

avgavs den 17 december 1931. I förslaget förordade styrelsen bland

annat vissa ändringar med avseende å arbetarskyddsbyråns personal. I denna

del innehöll förslaget i huvudsak följande.

I fråga örn byråchefen underströk styrelsen angelägenheten av att erforderlig

tid bereddes denne bland annat till företagande av resor och inspektioner

samt till utövande av ledningen av byråns tekniska arbete. I detta

sammanhang hänvisade styrelsen till sitt tidigare framställda förslag angående

sekreterareänstens ombildning till en byrådirektörstjänst. Vidare

föreslog styrelsen, att en del ärenden av administrativ eller ekonomisk natur,

vilka dittills omhänderhafts av sekreteraren, måtte överlämnas till den

juridiske amanuensen samt att i samband därmed amanuensbefattningen måtte

ersättas med en notarietjänst.

Styrelsen anförde vidare, att den stora mängden av löpande ärenden av

teknisk natur medfört, att styrelsens arbete med utfärdandet av erforderliga

skyddsanvisningar, vilket arbete krävde större utredningar, måst i hög grad

eftersättas. För ernående av bättre förhållanden härutinnan hemställde styrelsen

örn anställande av ytterligare en förste byråingenjör, vilken skulle få

till huvudsaklig uppgift att svara för den tekniska beredningen av berörda

löpande ärenden. Därmed skulle vinnas, att den nuvarande förste byråingenjören

helt kunde sysselsättas med större utredningsarbeten. Med hänsyn till

den kvalificerade arten av sistnämnde befattningshavares arbetsuppgifter

borde han i samband därmed erhålla en i skälig mån förhöjd ställning i avlöningshänseende.

Därjämte framhöll styrelsen, att styrelsen med hänsyn till det låga arvode,

vilket utginge till den å byrån såsom sakkunnig i hygieniska frågor anställde

läkaren, väsentligen anlitade denne endast i medicinska spörsmål, som vore

förknippade med de löpande ärendenas handläggning, men att styrelsen icke

ansett sig annat än undantagsvis kunna taga honom i anspråk för större undersökningar

eller utredningar eller för mera omfattande inspektionsuppgifter.

Samtidigt påpekade styrelsen, att de industriella arbetsförhållandena ställde

yrkesinspektionen inför en mångfald betydelsefulla problem, som tarvade

undersökning och behandling jämväl ur medicinsk synpunkt. Under hänvisning

härtill hemställde styrelsen, att för behandlingen av berörda problem

måtte till byrån mera fast knytas en på området särskilt utbildad läkare.

I anledning av socialstyrelsens ifrågavarande förslag avgåvos utlåtanden

av åtskilliga verk och myndigheter, bland andra av riksförsäkringsanstalten,

statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Riksförsäkringsanstalten fann styrelsens förslag rörande utökningen av

styrelsens tekniska arbetskrafter välgrundat. Anstalten framhöll vikten av att

styrelsens tekniska utredningsarbete holle jämna steg med utvecklingen av

nya arbets- och fabrikationsmetoder inom industrien. Anstalten uttalade

vidare, att det syntes önskvärt, att en läkare med erfarenhet på det yrkes
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

hygieniska området knutes till yrkesinspektionens chefsmyndighet på sådant

sätt, att han kunde ägna sig åt hithörande undersökningar såsom sin huvuduppgift.

Statskontoret avstyrkte förslagen örn sekreterartjänstens ombildning till en

byrådirektörstjänst, örn utbytandet av amanuensbefattningen mot en notarietjänst,

örn inrättandet av en ny förste byråingenjörstjänst och om förhöjd

löneställning för den nuvarande förste byråingenjören. Däremot tillstyrkte

statskontoret inrättandet av en ny byråingenjörstjänst. Statskontoret räknade

med att genom tillskapandet av en dylik tjänst en ökning i antalet inspektionstillfällen

skulle kunna vinnas.

Lönenämnden erinrade med avseende å sekreterartjänsten om sitt tidigare

avgivna utlåtande beträffande denna tjänst samt förordade, att befattningen

måtte placeras i lönegraden B 26. Nämnden avstyrkte vidare förslagen örn

amanuenstjänstens ersättande med en notarietjänst samt örn uppfattning i

lönegrad av den nuvarande förste byråingenjören. Slutligen förordade nämnden

— för den händelse Kungl. Majit skulle finna en förstärkning av de tekniska

arbetskrafterna erforderlig — inrättandet av en ny ordinarie b vråingen jörstjänst

i lönegraden B 21.

Socialstyrelsens förslag rörande yrkesinspektionens effektivisering har ännu

icke slutligen prövats. I avvaktan på dylik prövning gjorde styrelsen i sina

åren 1933 och 1934 till Kungl. Majit ingivna anslagsäskanden framställning

örn provisoriskt inrättande å arbetarskyddsbyrån av en byråingenjörsbefattning

å extra stat i lönegraden B 21. Styrelsen anförde därvid, att svårigheterna

att medhinna det tekniska arbetet å byrån ytterligare ökats samt att

de förseningar, som härav blivit följden, medfört stora olägenheter för industrien.

Dessa framställningar blevo föremål för omnämnande i 1934 och 1935

års statsverkspropositioner, men hava i övrigt icke föranlett någon åtgärd från

statsmakternas sida.

Den sakkunniges förslag.

Den sakkunnige anmärker inledningsvis, att organisationen av arbetarskyddsbyrån

tills vidare syntes böra bliva densamma, vare sig byrån överflyttades

till riksförsäkringsanstalten eller den kvarbleve i socialstyrelsen.

Möjligt vore visserligen, att, om en överflyttning komme till stånd, det kunde

visa sig lämpligt att förlägga vissa av försäkringsbyråns nuvarande arbetsuppgifter

och arbetskrafter till arbetarskyddsbyrån och att en dylik anordning

kunde medge minskning i det totala personalbehovet. Först sedan den föreslagna

överflyttningen ägt rum och viss erfarenhet vunnits rörande dess verkningar,

syntes det emellertid kunna med säkerhet bedömas, huruvida och i

vad mån så bleve förhållandet. I förslaget hade därför tills vidare endast

räknats med att överflyttningen av byrån skulle vara ägnad att skapa större

effektivitet i ledningen av yrkesinspektionen, medan möjligheten till personalbesparing

icke tagits i betraktande. Vad som föresloges beträffande byråns

personal syntes därför kunna gälla oberoende av det sätt, varpå spörsmålet

rörande byråns placering komme att lösas.

Börande de juridiska arbetskrafterna å byrån anför den sakkunnige härefter

följande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 266. 55

Socialstyrelsens år 1930 fattade beslut att från byråchefen till sekreteraren

överflytta föredragningsskyldigheten i flertalet å arbetarskyddsbyrån

förekommande ärenden av övervägande administrativ eller juridisk art hade

.av styrelsen motiverats med nödvändigheten att bereda byråchefen lättnad

i hans arbete och bland annat möjliggöra för honom att i vidgad omfattning

ägna sig åt tekniska arbetsuppgifter, tjänsteresor m. m. Då den sålunda vidtagna

anordningen syntes hava visat sig erforderlig, torde man hava anledning

att även i fortsättningen räkna med en motsvarande arbetsfördelning. Med

hänsyn främst till den ändrade ställning sekreteraren genom nämnda beslut

erhållit, hade socialstyrelsen föreslagit, att sekr eter art j ansten skulle ombildas

till en byrådirektörstjänst. Såsom skäl för ombildningen hade dock åberopats

även andra omständigheter, bland annat den ökning i sekreterarens arbete,

som skulle följa av 1931 års ändringar i arbetarskyddslagen.

Ovedersägligt torde vara, att genom överflyttningen av ifrågavarande föredragningsskyldighet

det sekreteraren åvilande arbetet och ansvaret i avsevärd

män ökats. Däremot syntes icke de åsyftade ändringarna i arbetarskyddslagen

hava i nämnvärd mån inverkat på sekreterarens arbetsuppgifter. En

närmare granskning av de på sekreteraren ankommande göromålens beskaffenhet

syntes giva vid handen, att tillräckliga skäl för inrättandet av den ifrågasatta

byrådirektörstjänsten icke förefunnes, men att däremot sekreterartjänsten

borde, i enlighet med vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd i

ämnet föreslagit, uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden B 26.

Något behov att i större utsträckning överflytta arbetsuppgifter från sekreteraren

till den juridiske amanuensen torde icke föreligga. På grund härav

syntes anledning saknas att på sätt ifrågasatts utbyta amanuenstjänsten å

byrån mot en notarietjänst.

Beträffande behovet av tekniskt utbildad personal uttalar sig den sakkunnige

på följande sätt.

Det tekniska arbete, som verkställdes å arbetarskyddsbyrån, bestode dels

av sådant utredningsarbete, som utgjorde förberedelse för utfärdandet av

styrelsens anvisningar rörande arbetarskyddslagstiftningens tillämpning, dels

ock av vissa löpande ärenden (dispens- och tolkningsärenden).

Yad anginge anvisningarna hade styrelsen framhållit, att dylika ej i tillräcklig

omfattning kunnat utfärdas, ävensom att utfärdade anvisningar, som

redan hunnit bliva helt eller delvis föråldrade, icke kunnat underkastas nödig

revision. Det torde också vara uppenbart såväl att förefintliga anvisningar

på grund av den oavbrutet fortgående tekniska utvecklingen delvis icke uppfyllde

de krav, vilka på dem borde ställas, som ock att anvisningar ännu

saknades på åtskilliga områden, där sådana vore behövliga, önskligt vöre

därför, att arbetet med anvisningarna kunde fortgå i snabbare takt än dittills.

Det borde emellertid framhållas, att det icke rimligen kunde påfordras, att

anvisningarna skulle i större utsträckning vara grundade på ett av chefsmyndigheten

självständigt bedrivet tekniskt utrednings- och konstruktionsarbete.

Enligt uppgift hade emellertid byråchefen och förste byråingenjören

i väsentlig grad varit sysselsatta med sådant arbete. Uppenbart vore att på

detta område funnes hart när obegränsad tillgång på viktiga arbetsuppgifter,

men det ville synas, som om chefsmyndigheten i detta avseende borde i

huvudsak sträva att tillgodogöra sig de erfarenheter på området, som vunnits

i in- och utlandet, utan att alltför mycket fördjupa sig i vetenskapliga specialundersökningar.

En dylik begränsning torde underlätta arbetet med anvisningarnas

utgivande och därmed möjliggöra för chefsmyndigheten att i

större utsträckning ägna sig åt det praktiskt-organisatoriska arbete — framför

allt ledningen av yrkesinspektörernas verksamhet — som syntes vara

•dess viktigaste uppgift.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 266.

De löpande tekniska ärendena syntes endast undantagsvis kräva mera ingående

undersökningar och torde därför ur arbetssynpunkt icke vara av dea

betydelse styrelsen velat tillmäta dem.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kunde styrelsens förslag örn förstärkning

av byråns tekniska arbetskrafter med en förste byråingenjör icke förornäs.

...®j heller inrättandet av den av statskontoret ifrågasatta byråingenjörstjansten

syntes kunna tillstyrkas, detta så mycket mindre som en dylik tjänst

tillgodo8^* statskontoret tänkt sig, skulle komma inspektionsverksamheten

anledning att uppflytta den nuvarande förste byråingenjörstjänsten

lii.l01ie^ad ,t°r.de knappast föreligga. Därför förordades, att tjänsten

alltjamt bibeholles i lönegraden B 24.

Den sakkunnige har även berört frågan örn behovet av särskild personal

för de yrkeshygieniska frågorna. Härom anför den sakkunnige.

Medan nyttan och behovet av de åtgärder, vilka vidtoges till förebyggandeav

olycksfall, i allmänhet vöre lätta att påvisa, kunde motsatsen ofta vara förhållandet

beträffande de åtgärder, som syftade till förhindrande av ohälsa.

Icke dess mindre måste de senare åtgärderna i stort sett anses lika betydelsetulla

som de förra. Dittills hade emellertid yrkesinspektionens verksamhet

framst varit inriktad på olycksfallsskyddet, medan mindre uppmärksamhet

agnats at de yrkeshygieniska spörsmålen. Att så vore förhållandet främginge

bland annat därav, att av de anvisningar, som utfärdats av socialstylelsen,

endast ett fåtal innehölle bestämmelser till förebyggande av ohälsa,

ävensom därav att allmänna hygieniska anvisningar rörande arbetslokaler

annu helt och hållet saknades.

En mycket^ betydande förbättring på detta område skulle säkerligen kunna

vinnas, om å arbetarskyddsbyrån anställdes en yrkeshygieniskt utbildad

läkare, som kunde ägna hela sin arbetskraft åt yrkesinspektionens hygieniska

och medicinska problem. En dylik anordning torde närmast hava föresvävat

socialstyrelsen i dess omförmälda förslag. Försöksvis syntes man emellertid

kunna inskränka sig till att höja det till byråns hygieniske expert utgående

arvodet från 2,000 kronor-till 5,000 kronor. Därest arvodet bestämdes på

detta sätt, borde möjlighet finnas att till befattningen förvärva en läkare, som

agde yrkeshygieniska insikter och erforderlig auktoritet samt ställde en avsevärd

del av sm arbetstid till chefsmyndighetens förfogande.

Enligt den sakkunniges förslag skulle alltså sekreterartjänsten å arbetarskyddsbyrån

uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden B 26 samt årsarvodet

till byråns expert i hygieniska frågor höjas från 2,000 till 5,000 kronor.

I övrigt ifrågasättes icke någon ändring med avseende å byråns personal. Emellertid

förutsättes det, att riksförsäkringsanstaltens vaktpersonal skulle i anledning

av överflyttningen av byrån till anstalten utökas med en extra ordinarie

expeditionsvakt i 5:e lönegraden.

Yttranden.

Socialstyrelsen påyrkar, att sekreterartjänsten å byrån måtte ombildas till

en ordinarie bvrådirektörstjänst i lönegraden B 28 ävensom att den juridiska

amanuenstjänsten matte ersättas med en ordinarie notarietjänst i lönegraden

B 21. Till stöd härför har styrelsen framför allt åberopat vad styrelsen anfört

i sina förut omförmälda, ar 1931 gjorda framställningar. Därutöver anför styrelsen

följande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Den byråchefen åvilande stora arbetsbördan hade nödgat styrelsen att i

allt större utsträckning uppdraga åt sekreteraren att föredraga å byrån förekommande

ärenden. Sålunda hade sekreteraren under senare tid i allmänhet

haft att föredraga ärenden, som tillhörde byråns handläggning med anledning

av samarbetet med den internationella arbetsorganisationen, ävensom ärenden

av allmänt socialhygienisk innebörd. Det måste även beaktas, att den omständigheten

att byråchefen ägde teknisk och sekreteraren juridisk utbildning förde

med sig, att sekreteraren företrädde sitt område på ett mera självständigt sätt

än som skulle vara fallet vid liknande uppdelning av föredragningsskyldigheten

på områden, där byråchefen och sekreteraren ägde i huvudsak samma

utbildning. ......

Vad amanuensen beträffade hade till denne i avsevärd utsträckning överflyttats

beredningen av ärenden, som tidigare handlagts av sekreteraren.

Amanuensens arbete hade ock under årens lopp ökats.

Med avseende å behovet av tekniska arbetskrafter a byrån framhåller styrelsen,

att detsamma under senare år alltmer ökats dels på grund av teknikens

utveckling, dels ock som följd av det ökade intresset för arbetarskyddsfrågorna

hos industriens män. Styrelsen anför vidare bland annat.

De av styrelsen år 1931 föreslagna förstärkningarna av den tekniska personalen

vore att anse såsom ett av dåvarande konjunkturläge dikterat minimum.

Sitt då uttalade önskemål att förutom en förste byråingenjörstjänst i lönegrad

B 24 erhålla ytterligare en förste byråingenjörsbefattning, vilken borde

vara placerad i högre lönegrad, nödgades styrelsen eftertryckligen vidhålla.

Innehavaren av denna befattning, vilken kunde benämnas byrådirektör, borde

hava så omfattande kunskaper och erfarenheter, att han även i byråchefens

frånvaro kunde i erforderlig utsträckning handlägga förekommande tekniska

ärenden och inför styrelsen svara därför. Nödvändigheten därav bleve särskilt

framträdande, då byråchefen i ökad utsträckning komme att vistas på resor.

Nämnda kunskaper och erfarenheter torde kunna förvärvas först efter längre

tids tjänstgöring inom yrkesinspektionen. För att innehavaren av befattningen

skulle kunna förväntas kvarstanna på denna post och icke vid första lägliga

tillfälle söka yrkesinspektörsbefattning, borde hans tjänst vara placerad i

minst samma lönegrad som yrkesinspektörstjänsterna, d. v. s. för närvarande

i lönegrad B 28.

önskvärt vore, att till arbetarskyddsbyråns förfogande ställdes ytterligare

en byråingenjörsbefattning, vilken torde kunna uppföras på extra stat. Innehavaren

därav skulle komma att tagas i anspråk för biträde med tekniska

detaljarbeten åt byrådirektören och förste byråingenjören.

örn byråns tekniska arbetskrafter förstärktes på detta sätt krävdes anställande

å byrån av ytterligare ett kontorsbiträde.

Med anledning av den sakkunniges förslag om förhöjning av arvodet till

den hygieniske experten uttalar sig styrelsen sålunda.

Det höjda arvodet skulle givetvis medföra, att läkaren skulle kunna tågås

i anspråk'' i större utsträckning än nu, men styrelsen skulle säkerligen icke

kunna påräkna att för uppdraget kunna förvärva en kompetent kraft, som

väsentligen obunden av egen praktik eller annan tjänst skulle stå till styrelsens

förfogande jämväl för större undersökningar eller mera omfattande inspektionsresor.

Med den omfattning de yrkeshygieniska uppgifterna numera

tagit och med hänsyn till den stora betydelsen av att dessa, uppgifter vunne

en sakkunnig behandling, vore den enda tillfredsställande lösningen, att en

på området praktiskt och vetenskapligt väl kvalificerad läkare helt anställdes

i egenskap av styrelsens sakkunnige för hygieniska spörsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■58 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Arvodet till denna läkare syntes icke kunna sättas till lägre belopp än 12,000

kronor.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle arbetarskyddsbyrån komma att erhålla

dels följande ordinarie befattningshavare nämligen 1 byråchef (B 30), 2 byrådirektörer

(B 28), 1 byråassistent för sjöfartsärenden (B 26), 1 förste byråingenjör

(B 24), 1 notarie (B 21), 1 byråingenjör (B 21), 1 kansliskrivare (B 11),

1 kanslibiträde (B 7) och 2 kontorsbiträden (B 4), dels ock följande icke-ordinarie

befattningshavare, nämligen 1 byråingenjör å extra stat (B 21), 2 amanuenser,

1 extra ordinarie kontorsbiträde samt den nyssnämnde experten för

hygieniska frågor.

Riksförsäkringsanstalten förklarar sig icke kunna göra något närmare uttalande

rörande personalbehovet å arbetarskyddsbyrån, men hänvisar till vad

anstalten anfört i ämnet i sitt yttrande över socialstyrelsens år 1931 framlagda

förslag rörande yrkesinspektionens effektivisering.

Av arbetsrådet framhålles särskilt betydelsen av att yrkesinspektionen i

största möjliga utsträckning beredes tillgång till medicinsk sakkunskap både

för de löpande ärendena och för utförande av större undersökningar.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har, under åberopande av vad lönenämnden

tidigare anfört i frågan, förordat förslaget örn sekreterarens placering

i lönegraden B 26. Även statskontoret tillstyrker detta förslag.

Landsorganisationen anser det nödvändigt, att minst en medicinskt utbildad

och med arbetshygieniska förhållanden fullt förtrogen person beredes

möjlighet att helt ägna sig åt med arbetarskyddet förknippade medicinska

och hygieniska uppgifter. Enligt organisationen borde därjämte medel anvisas

för bestridande av kostnader för anlitande av den ytterligare sakkunskap

på detta område, som kunde befinnas erforderlig från fall till fall.

Också de anställdas centralorganisation påyrkar, att till arbetarskyddsbyråns

disposition ställes en yrkeshygieniskt utbildad läkare, som kan ägna hela sin

arbetstid åt byrån.

Departementschefen.

Av den förebragta utredningen synes det mig tydligt framgå, att det arbete,

som numera åvilar sekreteraren å arbetarskyddsbyrån är av så kvalificerad

beskaffenhet att sekreterarens hittillsvarande löneställning måste anses

för låg. Å andra sidan kan jag icke ansluta mig till socialstyrelsens uppfattning,

att sekreterartjänsten bör ombildas till en byrådirektörstjänst med placering

i lönegraden B 28. I överensstämmelse med vad den sakkunnige föreslagit

förordar jag, att sekreterarbefattningen uppflyttas från lönegraden

B 24 till lönegraden B 26.

Det synes mig vidare ostridigt, att yrkesinspektionens chefsmyndighet

bör i högre grad än hittills äga tillgång till sakkunskap på det yrkeshygieniska

området. Det oaktat kan jag emellertid icke biträda något av de förslag,

som framkommit rörande utökning av arbetarskyddsbyråns arbetskrafter i

förevarande hänseende. Denna fråga sammanhänger nämligen nära med spörsmålet

örn inrättandet av ett statens socialhygieniska institut, vilket spörsmål

för närvarande är föremål för utredning genom särskilda år 1936 tillkallade

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 26ti.

sakkunniga. Enligt vad jag inhämtat, hava också nämnda sakkunniga för avsikt

att framlägga förslag i syfte att bland annat rationellt tillgodose arbetarskyddets

starkt framträdande behov av yrkeshygienisk sakkunskap. För en

effektiv verksamhet på detta område lär tillgång till laboratoriemöjligheter vara

bestämt av behovet påkallad. Utan sådana möjligheter torde den medicinska

sakkunskapen icke kunna i erforderlig utsträckning utnyttjas. Då jag hyser

förhoppning, att förslag till en tillfredsställande, med moderna resurser utrustad

institution för ändamålet inom en näraliggande framtid skall kunna

framläggas av nämnda sakkunniga och efter vederbörlig prövning underställas

1938 års riksdag, anser jag mig icke böra nu föreslå någon provisorisk

förändring med avseende å arbetarskyddsbyråns personal på hithörande område

utan förordar, att jämväl för nästa budgetår allenast räknas med ett arvode

av 2,000 kronor till en sakkunnig i hygieniska frågor.

Yad angår arbetarskyddsbyråns personalbehov i övrigt, hava ganska delade

meningar gjort sig gällande, i det den sakkunnige ansett den nuvarande

personalen tillräcklig, medan särskilt socialstyrelsen påkallat en betydande

personalförstärkning. För min del är jag icke nu beredd att taga definitiv

ställning till dessa personalfrågor. Desamma synas mig nämligen böra lösas

i samband med det sedan länge på dagordningen stående spörsmålet örn

yrkesinspektionens effektivisering. På grund härav och då det — såsom jag

tidigare i annat sammanhang framhållit — är min förhoppning, att förslag

örn denna effektivisering skall kunna föreläggas nästa års riksdag, räknar jag

här med oförändrat personalbestånd.

Det sagda innebär, att jag icke nu föreslår annan ändring beträffande

arbetarskyddsbyråns personal än den nyss förordade uppflyttningen av sekreteraren

från lönegraden B 24 till lönegraden B 26.

Med anledning av arbetarskyddsbyråns överflyttning förutsätter jag emellertid,

att hos riksförsäkringsanstalten skall nyanställas en extra ordinarie expeditionsvakt.

Riksförsäkringsanstalten.

Avlöningsanslaget.

Gällande personalförteckning och avlöningsstat.

Förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten: avlöningar är för budgetåret

1936/1937 beräknat till 1,484,500 kronor. Kungl. Majit har den 24 april 1936

fastställt följande av riksdagen godkända personalförteckning för riksförsäkringsanstalten.

Personalförteckning.

Befattning

Tjänstemän ä ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet

3 byråchefer ..............................................................

1 ledamot och byrådirektör.............................................

2 förste aktuarier ........................................................

1 förste byråingenjör ..................................................

Lönegrad

B 30

B 28

B 24

B 24

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 266.

Befattning Lönegrad

3 sekreterare .............................................................................. B 24

8 aktuarier ................................................................................. B 21

2 byråingenjörer ........................................................................ B 21

8 notarier ................................................................................. B 21

10 kontorsskrivare ........................................................................ B 15

1 materialförvaltare ..................................................................... B 14

7 kansliskrivare ........................................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt ............................................................... B 7

20 kanslibiträden........................................................................... B 7

6 expeditionsvakter ..................................................................... B 5

52 kontorsbiträden ........................................................................ B 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 registrator .............................................................................. B 21

Tjänstemän å extra stat.

1 byråchef ................................................................................. B 30

2 ledamöter och byrådirektörer ...................................................... B 28

2 förste byråingenjörer ............................................................... B 24

1 sekreterare .............................................................................. B 24

2 aktuarier ................................................................................. B 21

2 byråingenjörer ........................................................................ B 21

5 notarier ................................................................................. B 21

Anm. En av de å ordinarie stat upptagna kansliskrivarbefattningarna skall hållas obesatt,

så länge den å övergångsstat uppförde registratorn kvarstår i tjänst.

Vidare har Kungl. Maj:t samma dag fastställt följande av riksdagen godkända

avlöningsstat för anstalten:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis... kronor 567,000

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat, förslagsvis ...... » 7,500

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis......... » 119,500

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit ..................................................................... » 23,100

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. lii...................... kronor 600,300

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis

.......................................... » 83,100 » 683,400

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ............................................. » 84,000

Summa förslagsanslag kronor 1,484,500

Riksförsäkrlngsanstaltens framställningar m. m.

Innan jag övergår till att redogöra för riksförsäkringsan staltens anslagsäskanden

för nästa budgetår, vill jag erinra örn anstaltens framställningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

öl

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 266.

rörande avlöningsanslag för budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 samt de i

anledning därav fattade besluten.

I skrivelse den 31 augusti 1934 hemställde riksförsäkringsanstalten om överförande

å ordinarie stat från och med budgetåret 1935/1936 av 96 icke-ordinarie

befattningar. Statskontoret tillstyrkte för sin del överflyttning av 92 tjänster,

medan allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansåg sig kunna tillstyrka

överförandet av 94 befattningar.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1935 års riksdag att å ordinarie

stat överföra 25 befattningar, nämligen 10 kontorsskrivare i lönegraden

B 15, 1 kansliskrivare i lönegraden Bil, 2 kanslibiträden i lönegraden B i,

1 expeditionsvakt i lönegraden B 5 och 11 kontorsbiträden i lönegraden B 4.

Härefter hemställde anstalten i skrivelse den 30 augusti 1935, att från och

med budgetåret 1936/1937 måtte till ordinarie stat överföras 67 befattningar,

bland dem följande 37 befattningar, nämligen 1 byråchef i lönegraden B 30,

1 ledamot och byrådirektör i lönegraden B 28, 1 förste byråingenjör och 1 sekreterare

i lönegraden B 24, 5 förste kontorsskrivare i lönegraden B 17, 1 kassör

i lönegraden B 14, 4 kanslibiträden i lönegraden B 7 och 23 kontorsbiträden

i lönegraden B 4.

Med hänsyn till den hemställan jag i det följande kommer att göra vill jag

här redogöra för de delar av framställningen, vilka helt eller delvis avsågo

nämnda 37 befattningar.

Till stöd för förslaget om uppförande å ordinarie stat av byråchefstjänsten

anförde anstalten i huvudsak följande.

Byråchefen å extra stat vore chef för anstaltens försäkringsbyrå. Befattningen

hade inrättats enligt beslut av 1919 års riksdag. Arbetet å byrån, vilken

hade en personal av mer än 160 personer, bildade grundvalen för hela anstaltens

verksamhet. Å byrån verkställdes registreringen av landets alla arbetsgivare

samt debiteringen av försäkringsavgifterna, vilka arbeten vore av avgörande

betydelse för anstaltens försäkringsekonomi, på samma gång som avgifternas

riktiga och sakkunniga bestämmande vore av stort allmänt intresse.

Då byråns arbete sedan år 1919 högst betydligt ökats i omfattning, vore behovet

av byråchefsbefattningen tydligt. Anstalten ansåge någon som helst

tvekan ej kunna råda örn att befattningen borde överföras på ordinarie stat.

I fråga om överförande å ordinarie stat av två hyr ådirektör stjänst er i lönegraden

B 28 framhöll anstalten följande.

Enligt medgivande av 1931 års riksdag vore tre befattningar som ledamöter

och byrådirektörer i lönegraden B 28 uppförda å extra stat. Innehavarna a,v

dessa befattningar vore chefer för var sin byrå, nämligen andra och tredje

skaderegleringsbyråerna samt byrån för försäkringsplikts- m. fl. ärenden.

Ehuru befattningarna i nuvarande form tillkommit först år 1931, hade de alltsedan

1918 funnits såsom tillfälliga ledamotsbefattningar. I statsverkspropositionen

till 1931 års riksdag framlades i samband med förslaget örn befattningarnas

o inbildning en uttömmande utredning rörande ifrågavarande befattningshavares

åligganden och behovet av desamma m. m. Med hänsyn Till

vikten av att särskilt de högre befattningarna inom anstalten i möjligaste utsträckning

uppfördes å ordinarie stat, ansåge anstalten det önskvärt, örn så

kunde ske med samtliga byrådirektörsbefattningarna, men hade anstalten

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 26ti.

emellertid inskränkt sig till att föreslå, att tills vidare endast två av befattningarna

överfördes till ordinarie stat.

överförandet å ordinarie stat av befattningshavare i ledamotsställning vore

av synnerlig vikt även ur den synpunkten, att därigenom vissa särskilt framträdande

olägenheter av det inom anstalten rådande vikariatssystemet skulle

avlägsnas. Två av byrådirektörerna vore nämligen innehavare av var sin sekreterarbefattning.

Dessa ordinarie befattningar i lönegraden B 24 måste alltså

under åratal uppehållas av vikarier, vilka i sin tur i allmänhet vore ordinarie

tjänstemän i lönegraden B 21 och hade vikarier å dessa tjänster. Givetvis vore

detta vikariatssystem till betydande olägenhet för anstalten.

Beträffande förste byråingeniör stensten och sekreterartjänsten uttalade sig

anstalten sålunda.

Anstalten hade år 1931 föreslagit överförande av två förste byråingenjörsbefattningar

å försäkringsbyrån till ordinarie stat. Förslaget hade bifallits

beträffande en av dessa, A försäkringsbyrån funnes nu, förutom den ordinarie

förste byråingenjören, två förste byråingenjörer å extra stat. En av dessa

förestode den viktiga avdelning av byrån, som i samband med registrering

och granskning av anmälningar örn olycksfall och yrkessjukdomar (omkring

70,000 till antalet) hade till uppgift att i samverkan med yrkesinspektionen

hos arbetsgivare föreslå åtgärder till förebyggande av olycksfall ävensom att

avgiva förslag till premiehöjning för arbetsföretag, som befunnits otillfredsställande

ur skyddsteknisk synpunkt. Denna uppgift hade fått alltjämt ökad

betydelse för nedbringande av kostnaderna för olycksfallsförsäkringen. Ifrågavarande

förste byråingenjör hade även till åliggande att under inspektionsresor

samråda med arbetsgivare örn åtgärder till minskande av olycksfallsrisken.

Anstalten föresloge ånyo, att ytterligare en förste byråingenjör måtte

överföras till ordinarie stat.

Hos anstalten funnes 3 ordinarie sekreterare och 1 sekreterare å extra stat.

Sekreterarna voro placerade: en å administrativa byrån, två å första och en å

andra skaderegleringsbyrån. Tredje skaderegleringsbyrån och byrån för försäkringsplikts-

m. fl. ärenden saknade tjänstemän i lönegraden B 24. Antalet

sekreterare vore synnerligen knappt, och starkt behov förelåge av ytterligare

sekreterarbefattningar för placering å de två byråer, som nu helt saknade sådana,

I detta sammanhang ansåge sig anstalten dock icke böra framställa förslag

örn ökning av antalet sekreterarbefattningar. Emellertid funne anstalten

betänkligheter icke böra möta att, såsom anstalten föreslagit redan år 1931,

överföra nu ifrågavarande sekreterarbefattning till ordinarie stat.

Förslaget örn inrättande av 5 förste kontorsskrivartjänster i lönegraden B 17

motiverade anstalten på följande sätt.

Anstalten hade år 1934 föreslagit uppförande å ordinarie stat av 20 kontorsskrivartjänster

i lönegraderna B 15 och B 17. Emellertid hade blott 10 kontorsskrivartjänster

i lönegraden B 15 blivit inrättade. För närvarande vore

det mest av behovet påkallat, att ett antal extra ordinarie befattningshavare i

högre grad än den löre, vilka befattningshavare hade mera kvalificerade göromål,

erhölle ordinarie anställning. Anstalten föresloge därför, att å ordinarie

stat måtte uppföras 5 förste kontorsskrivarbefattningar i lönegraden B 17. Vid

bifall härtill kunde med inrättande av flera befattningar i lönegraden B 15

något anstå.

Beträffande kassören anförde anstalten bland annat.

I sin år 1934 gjorda framställning hade anstalten hemställt, att den kansliskrivare,

som tjänstgjorde som kassör hos anstalten, skulle under benämning

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

63

av förste kassör uppflyttas i lönegraden B 12 med bibehållande av kassören

tillkommande felräkningspenningar, uppgående till 400 kronor för år. I häröver

avgivet utlåtande hade allmänna civilförvaltningens lönenämnd föreslagit

en sådan lösning av frågan, att rätten till felräkningspenningar borttoges och

befattningen i stället hänfördes till lönegraden B 14 med benämning kassör.

Anstalten anslöte sig nu till lönenämndens förslag. Vid bifall till förslaget

kunde en befattning såsom extra ordinarie kansliskrivare indragas.

I fråga örn kansli- och kontorsbiträdestjänsterna framhöll anstalten, att

medan antalet ordinarie kanslibiträden och kontorsbiträden utgjorde 18,

respektive 31, antalet extra ordinarie dylika biträden vore 20, respektive 106.

Statskontoret, som yttrade sig över riksförsäkringsanstaltens framställning,

uttalade däri, bland annat, att de föreslagna förste kontorsskrivartjänsterna i

lönegraden B 17 icke borde inrättas, förrän erfarenhet vunnits beträffande de

nyligen inrättade kontorsskrivartjänsterna i lönegraden B 15.

På förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1936 års riksdag, att av de 67 ifrågavarande

befattningarna till ordinarie stat överföra 30, nämligen 1 ledamot och

byrådirektör i lönegraden B 28, 1 aktuarie och 2 notarier i lönegraden B 21,

1 materialförvaltare i lönegraden B 14, 2 kanslibiträden i lönegraden B 7, 2

expeditionsvakter i lönegraden B 5 och 21 kontorsbiträden i lönegraden B 4.

Förut omförmälda 37 befattningar blevo däremot icke överförda till ordinarie

stat.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har riksförsäkringsanstalten gjort framställning

örn avlöningsanslag för anstalten för budgetåret 1937/1938.

Yad först angår anslagsposten till avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat, föreslår anstalten dels överförande å ordinarie

stat av ett betydande antal icke-ordinarie tjänster, dels inrättande av vissa

nya tjänster, dels ock uppflyttning i högre lönegrad av åtskilliga tjänster.

I sistnämnda hänseende föreslår anstalten bland annat, att den ordinarie

förste aktuarietjönsten å anstaltens försäkringsmatematiska och statistiska

byrå måtte uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden B 26. Anstalten

förordar vissa förändringar med avseende å fördelningen av arbetsuppgifterna

de olika byråerna emellan. Vid bifall till anstaltens förslag skulle

antalet ordinarie tjänster ökas från 126 till 239, alltså med 113. Av dessa

tjänster hava 4 hänförts till lönegraden B 30, 1 till lönegraden B 28, 7 till

lönegraden B 26, 2 till lönegraden B 24, 12 till lönegraden B 21, 6 till lönegraden

B 15, 1 till lönegraden B 14, 10 till lönegraden B 11, 15 till lönegraden

B 9, 14%till lönegraden B 7 och 41 till lönegraden B 4.

Riksförsäkringsanstaltens sålunda framlagda förslag rörande inrättande av

ordinarie tjänster går vida utöver anstaltens år 1934 och 1935 gjorda framställningar.

Med anledning härav framhåller anstalten bland annat, att år

1934 frågan örn olycksfallsförsäkringens organisation ännu varit svävande

ävensom att anstaltens arbetsbörda sedan sistnämnda år ökats i så rask takt,

att de då framställda kraven redan måste sägas vara föråldrade. Förslaget

örn uppflyttning av nyssnämnda förste aktuarie^änst från lönegraden B 24

till lönegraden B 26 motiveras av anstalten på följande sätt.

Förste aktuarien hade att verkställa försäkringstekniska och statistiska

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts proposition nr 266.

utredningar för fastställande av beräkningsgrunder och uppgörande av premietariffer,

omhänderhava fondberäkningarna och uppgöra försäkringsräkenskaperna

för riksförsäkringsanstaltens olika verksamhetsgrenar, redigera anstaltens

årsberättelse, leda bearbetningen av det olycksfallsstatistiska materialet

och utarbetandet av de statistiska publikationerna rörande försäkring

enligt 1916 års lag, besvara förfrågningar angående livränteinköp enligt 1916

och 1901 års lagar samt lagen örn barn utom äktenskap och lagen örn trafikförsäkring

å motorfordon, verkställa kapitalvärdesberäkningar vid ifrågasatt

utbetalning av kapital i stället för livränta eller engångsuppgörelse med skadeståndsskyldiga,

uppgöra amorteringsplaner för lån från fonderna och handhava

livförsäkringsverksamheten för egnahemslåntagare.

Ifråga örn denna tjänst, vars ordinarie innehavare vore t. f. chef för försäkringsinspektionen,

vore fäst det kompetensvillkoret, att innehavaren skulle

fylla de villkor, som gällde för behörighet att vara aktuarie vid livförsäkringsbolag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade redan i utlåtande den

27 september 1924 funnit motiverat, att tjänsten hänfördes till dåvarande

16:e, nuvarande 26:e lönegraden. Med hänsyn till de med befattningen förenade

kvalificerade arbetsuppgifterna funne anstalten nu såsom tidigare

någon tvekan icke kunna råda örn att densamma borde hänföras till lönegrad

B 26.

Anstalten beräknar, att till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

skulle erfordras ett belopp av 1,095,000 kronor.

Beträffande posten till avlöning till tjänsteman å övergångsstat

ifrågasätter anstalten icke någon ändring. Posten har alltså

upptagits till 7,500 kronor.

Posten till avlöningar till tjänstemän å extra stat skulle vid

bifall till anstaltens förslag med avseende å de ordinarie tjänsterna helt

bortfalla.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, har av anstalten upptagits till oförändrat

belopp eller 23,100 kronor.

Medelsbehovet för grundavlöningar till övrig icke-ordinarie

personal uppskattar anstalten, under förutsättning av bifall till

vad anstalten förordat beträffande de ordinarie tjänsterna, till 408,500 kronor.

Anstalten utgår därvid från att av denna summa ett belopp av minst 50,000

kronor skulle avses för kostnader med anledning av motsedd eller eljest möjligen

inträdande ökning av anstaltens verksamhet och ställas till anstaltens

förfogande blott i den män Kungl. Majit kunde finna det erforderligt.

För a vlöningsför höjningar till övrig icke-ordinarie

personal beräknar anstalten, under nyssnämnda förutsättning, 30,000 kronor,

varemot anstalten under förutsättning av oförändrad icke-ordinarie personal

uppskattar ifrågavarande utgifter till 95,000 kronor.

Slutligen upptager anstalten anslagsposten till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare

till 90,000 kronor. Den ifrågasatta höjningen har motiverats dels

med den av anstalten föreslagna utökningen av personalstaten, dels därmed

att från och med innevarande budgetår jämväl extra tjänstemän erhålla provisoriskt

dyrortstillägg.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

65

Sammanlagt skulle alltså medelsbehovet för nästa budgetår enligt anstaltens

förslag uppgå till (1,095,000 + 7,500 + 23,100 + 408,500 + 30,000 +

90,000) 1,654,100 kronor.

över riksförsäkringsanstaltens år 1936 gjorda framställning hava utlåtanden

avgivits av statskontoret den 6 november 1936 och av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd den 12 i samma månad.

Statskontoret anför bland annat följande.

Starka skäl syntes tala för att riksförsäkringsanstaltens organisation och

personalbestånd underkastades en allmän översyn, innan i allmänhet ställning

toges till spörsmålet örn uppflyttning av tjänster till högre lönegrad och

örn inrättande av nya högre befattningar. Ämbetsverket ville för sin del förorda,

att en dylik översyn komme till stånd

Med den ståndpunkt statskontoret sålunda ansåge sig böra intaga till organisationsfrågan

i allmänhet kunde ämbetsverket icke tillstyrka lönegradsuppflyttningen

av tjänster i annan mån än då detta — med hänsyn till särskilda

omständigheter — kunde ske inom ramen av nuvarande organisation

och utan föregripande av en kommande granskning. Däremot syntes hinder

icke böra möta mot att det påbörjade utbytet av icke-ordinarie tjänster mot

ordinarie sådana fullföljdes.

Statskontoret har därefter tillstyrkt dels uppförande å ordinarie stat av

59 icke-ordinarie befattningar, dels ock uppflyttning i högre lönegrad av 4

ordinarie befattningar, bland annat uppflyttningen från lönegraden B 24 till

lönegraden B 26 av förste aktuarien å försäkringsmatematiska och statistiska

byrån.

Lönenämnden uttalar till en början, att nämnden hade svårt att bilda

sig en uppfattning örn, huru många nya ordinarie befattningar, som lämpligen

borde inrättas vid anstalten. Av den föreliggande framställningen syntes det

emellertid framgå, att anstaltens verksamhet under de senaste åren starkt

ökats. En ytterligare utökning av arbetsuppgifterna syntes dessutom bliva en

följd av den år 1936 beslutade utvidgningen av olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringens

tillämpningsområden. Med hänsyn därtill hade lönenämnden

ur de synpunkter, som nämnden hade att anlägga på förevarande spörsmål,

icke funnit anledning att framställa erinran mot att förhållandet mellan

ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare inom anstalten avvägdes i överensstämmelse

med anstaltens förslag.

Lönenämnden, som härefter i sitt utlåtande ifrågasatt åtskilliga förändringar

med avseende å anstaltens organisation i syfte bland annat att minska

antalet byråer inom anstalten, har i övrigt delvis tillstyrkt och delvis avstyrkt

de av anstalten framlagda förslagen. Med anledning av förslaget örn uppflyttning

i högre lönegrad av förste aktuarien å försäkringsmatematiska och statistiska

byrån anför nämnden, att den saknade anledning att frångå sin tidigare

uttalade uppfattning om sagda befattningshavares löneställning.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift har riksförsäkringsanstaltens personalförening

hemställt, att Kungl. Majit måtte i proposition till 1937 års riksdag

framlägga förslag till en slutgiltig lösning av anstaltens inre organisation

samt att i samband därmed antalet ordinarie befattningar hos anstalten måtte

Thhang till riksdagens protokoll 1931. I sami. Nr 266.

95 37 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majus proposition nr 266.

utökas i minst den omfattning, som ämbetsverket begärt i sin den 31 augusti

1936 dagtecknade framställning.

Departementschefen.

I likhet med statskontoret är jag av den uppfattningen, att en allmän

undersökning rörande riksförsäkringsanstaltens organisation och personalbehov

bör äga rum. Detta synes mig så mycket mera påkallat som såväl i

anstaltens senaste skrivelse som i lönenämndens häröver avgivna utlåtande

dryftats ett flertal organisatoriska spörsmål, till vilka ställning måste tagas,

innan personalbeståndet kan mera definitivt fixeras. Jag har därför för avsikt

att vidtaga åtgärder för att en dylik undersökning inom den närmaste

tiden må komma till stånd.

Innan den sålunda avsedda prövningen verkställts, lärer det icke vara lämpligt

att vidtaga några mera vittgående förändringar med avseende å anstaltens

personal. Jag finner mig därför i nuvarande läge böra i huvudsak bortse

från de nya förslag om inrättande av ordinarie tjänster m. m.,

vilka framförts av anstalten i dess år 1936 gjorda framställning. Dock anser

jag mig böra förorda förslaget örn uppflyttning till lönegraden B 26 av förste

aktuarien å anstaltens försäkringsmatematiska och statistiska byrå, enär riktigheten

av den föreslagna löneplaceringen, som tillstyrkts av statskontoret

och lönenämnden, lärer stå utom allt tvivel och ett bifall till förslaget i denna

del icke kan föregripa den kommande undersökningen.

Bortsett härifrån vill jag nu inskränka mig till att till prövning upptaga

1935 års framställning till den del, densamma ännu icke föranlett någon åtgärd

från statsmakternas sida. Det förslag, som alltså enligt min uppfattning

bör komma under bedömande, avser uppförande å ordinarie stat av 37

icke ordinarie befattningar. Detta förslag, för vilket jag förut utförligt redogjort,

synes mig kunna i allt väsentligt bifallas. Dock torde med hänsyn tili

vad statskontoret anfört i ämnet i stället för de ifrågasatta 5 förste

kontorsskrivartjänsterna i lönegraden B17 böra inrättas 5 kontorsskrivartjänster

i lönegraden B 15. Jag förordar alltså, att från extra till

ordinarie stat överflyttas 1 byråchefstjänst i lönegraden B 30, 1 befattning

såsom ledamot och byrådirektör i lönegraden B 28 samt 1 förste byråingenjörstjänst

och 1 sekreterartjänst i lönegraden B 24. Vidare tillstyrker jag,

att av nuvarande extra ordinarie befattningar 5 kontorsskrivartjänster, 4

kanslibiträdestjänster och 23 kontorsbiträdestjänster ersättas med ordinarie

tjänster i lönegraderna B 15, B 7 respektive B 4. Slutligen föreslår jag, att

den kansliskrivartjänst, vilkens innehavare tjänstgör såsom anstaltens kassör,

ombildas till en ordinarie kassörstjänst i lönegraden B 14 och att samtidigt

vederbörande befattningshavares rätt till felräkningspenningar upphör. Beträffande

sistnämnda förslag vill jag särskilt framhålla, att detsamma tillstyrkts

av allmänna civilförvaltningens lönenämnd och av statskontoret samt

att en likartad tjänst i pensionsstyrelsen blivit från och med den 1 januari

1937 på motsvarande sätt förändrad. Inrättandet av nu ifrågavarande kassörstjänst

bör icke föranleda minskning av det nuvarande antalet ordinarie kansli
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majus proposition nr 266.

skrivare. Däremot förutsätter jag, att vid bifall till förslaget en extra ordinarie

kansliskri vart jänst indrages.

I det föregående har jag föreslagit, att socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå

skall från och med den 1 januari 1938 överflyttas till riksförsäkringsanstalten.

På grund härav bör antalet ordinarie befattningar hos anstalten från och med

sistnämnda dag ytterligare ökas med 1 byråchef (B 30), 1 byråassistent (B 26),

1 sekreterare (B 26), 1 förste byråingenjör (B 24), 1 byråingenjör (B 21),

1 kansliskrivare (Bil), 1 kanslibiträde (B 71 och 1 kontorsbiträde (B 4).

Det synes lämpligast att för nästa budgetår för riksförsäkringsanstalten

fastställa två särskilda personalförteckningar, en avsedd att gälla för tiden

1 juli—31 december 1937 och en avsedd att tillämpas från och med den

1 januari 1938.

Jag övergår nu till en beräkning av riksförsäkringsanstaltens avlöningsanslag,

därvid jag förutsätter, att särskild avlöningsstat bör fastställas omfattande

budgetåret 1937/1938.

Utgifterna för avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat torde kunna efter reduktion med hänsyn till familjepensionsavdragen

beräknas till 698,900 kronor. Då numera den å övergångsstat uppförde registratorn

erhållit annan ordinarie befattning, har härvid räknats jämväl med

avlöning till innehavaren av den kansliskrivarbefattning, vilken jämlikt anmärkning

till gällande personalförteckning skulle hållas obesatt, så länge

nämnde registrator kvarstode i tjänst. Härtill kommer halvårskostnaden för

den ordinarie personalen å arbetarskyddsbyrån, vilken kostnad efter minskning

på grund av familjepensionsavdragen kan uppskattas till 27,600 kronor.

Posten bör alltså upptagas till 726,500 kronor.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört rörande registratorstjänsten, erfordras

icke mera någon anslagspost till avlöning till tjänsteman å

övergångsstat.

Enligt anstaltens förslag skulle posten till avlöningar till tjänstemän

å extra stat icke mera behövas. Vid bifall till mitt förslag erfordras

däremot givetvis en sådan post. Det nuvarande beloppet — 119,500 kronor —

kan emellertid på grund av överflyttningen av tjänster till ordinarie stat samt

i följd av familjepensionsavdragen nedsättas till 79,000 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, är för närvarande upptagen till 23,100

kronor. Detta belopp bör ökas med halva det föreslagna årsarvodet till en

expert i yrkeshygien, alltså med 1,000 kronor. Postens slutsumma blir således

24,100 kronor.

För grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal

har för löpande budgetår beräknats ett belopp av 600,300 kronor,

överförandet av vissa tjänster till ordinarie stat samt familjepensionsavdragen

föranleda för nästa budgetår en minskning av beloppet med sammanlagt

89,400 kronor. Å andra sidan måste beloppet på grund av arbetarskyddsbyråns

överflyttning ökas med 7,500 kronor. Härutöver lärer man med

hänsyn till den sannolika ökningen av anstaltens verksamhet få räkna med

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majus -proposition nr 266.

en ytterligare höjning av 30,000 kronor. Ifrågavarande post torde alltså få

upptagas till (600,300 — 89,400 + 7,500 + 30,000) 548,400 kronor.

Utgifterna för avlöningsförhöjningar till övrig ickeordinarie

personal torde böra uppskattas med utgångspunkt från

den av anstalten i det föregående angivna siffran av 95,000 kronor. På grund

av överflyttningen av tjänster till ordinarie stat torde emellertid detta belopp

kunna minskas med 11,000 kronor. Arbetarskyddsbyråns överflyttning

föranleder å andra sidan en ökning med 500 kronor. Posten torde alltså kunna

beräknas till (95,000 — 11,000 + 500) 84,500 kronor.

Posten till särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän föreslår anstalten höjd från 84,000 till

90.000 kronor. Då utgifterna för ifrågavarande ändamål under sistförflutna

budgetår uppgått till 82,300 kronor, synes mig en höjning till förslagsvis

86.000 kronor i och för sig vara till fyllest. Med hänsyn till den föreslagna

kompensationen till de extra ordinarie tjänstemännen för familjepensionsavdragen

torde dock detta belopp böra ökas med 11,500 kronor. Härtill får

ytteiligare läggas ett belopp av 2,000 kronor, motsvarande merkostnaderna i

följd av arbetarskyddsbyråns förläggande till anstalten. Postens summa

skulle alltså bliva (86,000 + 11,500 + 2,000) 99,500 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle avlöningsanslaget för nästa budgetår få

upptagas till (726,500 + 79,000 + 24,100 + 548,400 + 84,500 + 99,500) 1,562,000

kronor.

Omkostnadsanslaget.

Gällande stat.

För löpande budgetår är förslagsanslaget till riksförsäkringsanstalten:

omkostnader upptaget till 136,500 kronor. Beträffande användningen av detta

anslag har Kungl. Maj:t den 24 april 1936 fastställt följande stat.

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis.......................................... kronor 8,000

2. Expenser, förslagsvis ................................................... » 114,000

3. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... » 6,500

4. övriga utgifter:

a. Förvaring i riksbanken av värdehandlingar

ingående i anstaltens fonder, förslagsvis kronor 7,700

b. Räkenskapsböcker, bindning och fastighetsvärdering

m. m., förslagsvis ............ » 300 >, g qqO

Summa kronor 136,500

Riksförsäkringsanstaltens framställning.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har riksförsäkringsanstalten framlagt förslag

rörande omkostnadsanslagets beräkning för nästa budgetår.

Anslagsposten till reseersättningar upptager anstalten till oförändrat

belopp, 8,000 kronor.

Utgifterna för expenser, som för innevarande budgetår beräknats till

114,000 kronor, varav för bränsle, lyse och vatten 14,000 kronor och för övriga

expenser 100,000 kronor, uppskattar anstalten för nästa budgetår till 126,000

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

69

kronor, varav för bränsle, lyse och vatten 14,500 kronor och för övriga expenser

111,500 kronor. En av orsakerna till den ifrågasatta höjningen är den

att, medan anstalten hittills från utgifterna för expenser avräknat inflytande

inkomster av försålda blanketter till olycksfallsanmälan m. m., anstalten nu

utgått från att utgifterna skulle uppskattas bruttovis och att inkomsterna

skulle bokföras under en ny post för särskilda uppbördsmedel. I övrigt motiveras

höjningen i huvudsak med den ökade omfattningen av anstaltens verksamhet.

För publikationstryck upptager anstalten 3,000 kronor eller

samma belopp, som för ändamålet beräknats för budgetåret 1935/1936. Anstalten

erinrar, att den för löpande budgetår vidtagna höjningen av denna

post företogs för att från posten skulle kunna bestridas kostnaderna för

tryckning av ett femårssammandrag av anstaltens olycksfallsstatistik.

övriga utgifter beräknar anstalten till 9,000 kronor, därav 8,700

kronor för förvaring i riksbanken av värdehandlingar ingående i anstaltens

fonder och 300 kronor för räkenskapsböcker, bindning och fastighetsvärdering.

Den i det föregående omförmälda inkomstposten för särskilda uppbördsmedel

uppskattar anstalten till 6,000 kronor. Anstalten räknar

här dels med inkomst av försålda publikationer och blanketter till olycksfallsanmälan

m. m. dels med ersättning för rättegångskostnader.

Omkostnaderna hava alltså av anstalten upptagits till (8,000 + 126,000 +

3,000 + 9,000 — 6,000) 140,000 kronor.

Departementschefen.

Mot anstaltens uppskattning av föreliggande medelsbehov har jag i och för

sig icke något att erinra. Då emellertid arbetarskyddsbyrån skall från och

med den 1 januari 1938 överflyttas till anstalten, torde det bliva nödvändigt

att å utgiftssidan höja posten till reseersättningar med 1,200 kronor, posten

till expenser med 2,000 kronor och posten till publikationstryck med 2,500

kronor, varjämte inkomstposten kan höjas med 2,000 kronor.

Anstaltens omkostnadsanslag för nästa budgetår lärer alltså böra beräknas

enligt följande uppställning:

Utgifter.

1. Reseersättningar, förslagsvis ....................................... kronor 9,200

2. Expenser, förslagsvis ................................................... » 128,000

3. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... » 5,500

4. övriga utgifter:

a. Förvaring i riksbanken av värdehandlingar

ingående i anstaltens fonder, förslagsvis kronor 8,700

b. Räkenskapsböcker, bindning och fastighetsvärdering

m. m., förslagsvis ............ _»_300 » 9,000

Summa kronor 151,700

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer och blanketter till olycksfallsanmälan

m. m. samt ersättning för rättegångskostnader

........................................................................ kronor 8,000

Summa kronor 143,700

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Handläggningen av ärenden rörande sjukkassor och

andra understödsföreningar.

Nuvarande organisation.

Personaluppsättningen å tredje byrån framgår av följande tablå.

I. Ordinarie befattningshavare. Lönegrad

1 byråchef .............................................................................. B 30

1 sekreterare och inspektörsassistent .......................................... B 24

1 aktuarie .............................................................................. B 21

1 kansliskrivare ........................................................................ Bil

2 kanslibiträden ..................................................................... B 7

2 kontorsbiträden ................................................................... B 4

1 skrivbiträde .................................................;......................... B 2

II. Icke-ordinarie befattningshavare.

Tjänstemän å extra stat.

1 byrådirektör ........................................................................ B 28

1 sekreterare ........................................................................... B 24

1 aktuarie .............................................................................. B 21

Extra ordinarie tjänstemän.

1 amanuens .............................................................................. 17

1 amanuens .............................................................................. 10

3 amanuenser........................................................................... 15

1 kanslibiträde ........................................................................ 7

2 kanslibiträden ........................................................................ 6

3 kontorsbiträden ..................................................................... 4

3 skrivbiträden ........................................................................ 2

Extra tjänstemän.

3 amanuenser........................................................................... 15

2 skrivbiträden ........................................................................ 2

Enligt 69 § i lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar skall

i lagen föreskriven registrering och tillsyn å understödsföreningar handhavas

av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet. Denna myndighet är, jämlikt

föreskrift i kungörelsen den 8 november 1912 (nr 304) angående tillsyn

å understödsföreningar m. m., socialstyrelsen.

Med understödsförening förstås enligt understödsföreningslagen sådan

förening för inbördes bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av

försäkringsrörelse idka till personförsäkring hänförlig verksamhet. Bland

dylika föreningar hava erkända sjukkassor och erkända arbetslöshetskassor,

vilka föreningar erhålla statsbidrag, närmare reglerats genom särskilda författningar,

nämligen förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända

sjukkassor och förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslös
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

hetskassor. Av de föreningar, som regleras uteslutande genom understödsföreningslagen,

äro de viktigaste pensionskassor (som meddela pension), begravningskassor

och andra livförsäkringsföreningar (som meddela understöd,

utgående i kapital en gång för alla) samt icke erkända sjukkassor (som meddela

sjukhjälp eller moderskapshjälp).

Styrelsens befogenheter och skyldigheter såsom tillsynsmyndighet över

såväl de erkända sjukkassorna som andra understödsföreningar utövas av

styrelsens tredje byrå, dock med undantag för tillsynen över arbetslöshetskassorna,

som tillkommer sjunde byrån.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka understödsförenings

verksamhet samt tillhandagå föreningen med råd och upplysningar i ändamål

att föreningens rörelse må drivas på ett med hänsyn till dess art och

omfattning lämpligt sätt. Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från

lagen eller föreningens stadgar förekommer, skall tillsynsmyndigheten anvisa

föreningen att inom viss tid hava vidtagit de åtgärder, som prövas erforderliga

för rättelses vinnande. Har föreningen icke ställt sig meddelad anvisning

till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten att hos domstol göra ansökning

örn åläggande för föreningen att träda i likvidation.

över tillsynsmyndighetens beslut kunna besvär anföras hos Kungl. Maj .t

i regeringsrätten.

Beträffande understödsförening med godkända stadgar gäller, att vid föreningens

registrering tillsynsmyndigheten skall tillse, att stadgarna innehålla

tillfredsställande bestämmelser örn premier, fondavsättning, medelförvaltning

och användning av uppkommande överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande

för medlemmarna och övriga understödsberättigade. Sådan förening

är vidare som regel skyldig att varje år till tillsynsmyndigheten avgiva försäkringsteknisk

utredning rörande föreningens ställning vid slutet av nästföregående

år. Visar det sig, att föreningens tillgångar icke äro tillräckliga

eller att stadgarna icke äro betryggande, skall tillsynsmyndigheten anvisa

föreningen att inom viss tid hava vidtagit de åtgärder, som prövas erforderliga

för vinnande av rättelse. Efterkommes icke anvisningen, kan tillsynsmyndigheten

påyrka, att föreningen träder i likvidation.

Det står understödsförening öppet att i sina stadgar bestämma, att dessa

skola godkännas av tillsynsmyndigheten. Skyldighet att hava godkända

stadgar åligger varje förening, som utfäster kapitalunderstöd till högre belopp

än 500 kronor (högre belopp än 4,000 kronor får över huvud icke utfästas av

understödsförening).

I 1931 års förordning örn erlcända sjukkassor föreskrives, att registrerad

understödsförening, vilken meddelar sjukhjälp och moderskapshjälp, under

vissa förutsättningar kan antagas till erkänd sjukkassa. Beslut örn antagandet

meddelas av tillsynsmyndigheten för understödsföreningar. Med antagandet

följer rätt till statsbidrag.

De erkända sjukkassorna äro av två slag, lokalsjukkassor och centralsjukkassor.

Verksamhetsområdet är för lokalsjukkassa en eller flera närgränsande

kommuner och för centralsjukkassa ett eller flera landstingsområden

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majus proposition nr 266.

eller stad, som icke deltager i landsting. Medlem av lokalsjukkassa måste

tillika vara medlem av centralsjukkassan för den ort, där han är bosatt. Den,

som är bosatt å ort, varest lokalsjukkassa icke finnes, kan tillhöra centralsjukkassan

såsom direkt ansluten medlem.

Vid antagandet av förening till erkänd sjukkassa skall tillsynsmyndigheten

tillse, att stadgarnas bestämmelser örn avgifter och fondbildning äro betryggande

samt att stadgarna icke innehålla några föreskrifter, som med

hänsyn till föreningens ändamål kunna anses vara obehöriga.

Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända sjukkassor föras en förteckning,

vilken beträffande en var sådan kassa skall innehålla bland annat hänvisning

till inskrivningar rörande kassan i understödsföreningsregistret.

För centralsjukkassa skall styrelsen vart femte år låta upprätta och till

tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk utredning av kassans ställning

vid föregående års slut.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka, att erkänd sjukkassas

verksamhet står i överensstämmelse med förordningen ävensom i övrigt utövas

på ändamålsenligt sätt. Tillsynsmyndigheten har jämväl att tillhandagå

med råd och upplysningar ej mindre i fråga örn åtgärder, som må erfordras

för antagande, än även beträffande det lämpliga inrättandet av verksamheten.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från förordningen förekommer

eller att eljest anledning till anmärkning mot erkänd sjukkassas verksamhet

föreligger, äger tillsynsmyndigheten, där vad sålunda förekommit ej bör föranleda

ansökan örn kassans trädande i likvidation, meddela kassan anvisning

att vidtaga den åtgärd eller förändring av kassans verksamhet, som prövas

erforderlig, därvid tillsynsmyndigheten skall bestämma viss skälig tid, inom

vilken anvisad åtgärd skall hava vidtagits. Ställer sig sjukkassan icke sålunda

meddelad anvisning till efterrättelse, må antagandet återkallas.

I åtskilliga fall är tillsynsmyndigheten befogad att meddela dispens från

i förordningen givna föreskrifter.

Tillsynsmyndighetens beslut kunna överklagas genom besvär hos Kungl.

Majit i regeringsrätten.

Grunderna för statsbidrag åt de erkända sjukkassorna äro meddelade i

kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag åt dylika kassor.

Enligt kungörelse den 18 december 1931 (nr 432) prövas ansökan om statsbidrag

av socialstyrelsen, vilken myndighet ock utbetalar beviljat bidrag.

Samma dag som förordningen örn sjukkassorna, alltså den 26 juni 1931,

utfärdades även en förordning (nr 281) örn moderskapsunderstöd. Moderskapsunderstöd

skall enligt förordningen under vissa förutsättningar utgå

till kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnaderna är

i behov därav. Dylikt understöd utgår som regel icke till kvinna, som är

berättigad till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa.

Moderskapsunderstödet utgår helt av statsmedel. Rätten till understöd

prövas och understöd utbetalas emellertid i första hand av centralsjukkassan

för den ort, där kvinnan är bosatt, dock att centralsjukkassan äger överenskomma

med lokalsjukkassa, att denna skall för centralsjukkassans räkning

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266. 73

handhava berörda uppgift, såvitt angår kvinnor bosatta inom lokalsjukkassans

verksamhetsområde.

Ersättning för utgivna understöd äger centralsjukkassan att kvartalsvis utbekomma

av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

I händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande moderskapsunderstöd

eller eljest rörande tillämpningen av någon i förordningen örn moderskapsunderstöd

given bestämmelse, må enligt uttrycklig bestämmelse i förordningen

frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

Tillsynsmyndigheten äger, även örn sådant hänskj utande icke skett, till prövning

upptaga dylikt ärende.

Såsom tillsynsmyndighet för sjukkassor och andra understödsföreningar

har socialstyrelsen även att utarbeta statistik rörande dylika föreningar.

Sjukkassestatistiken har hittills plägat sammanställas i en särskild publikation,

benämnd »Registrerade sjukkassor» och omfattande en tidsperiod av

tre år. Statistiken rörande andra understödsföreningar, som är mera kortfattad,

plägar omfatta en tidsperiod av fem år och intagas i Sociala Meddelanden.

Ifrågavarande statistik omhänderhaves väsentligen av socialstyrelsens

tredje byrå, ehuru vid dess utarbetande visst samråd äger rum med fjärde

byråns personal. Under de senaste åren har det statistiska arbetet på hithörande

område fått stå tillbaka för andra uppgifter.

Arbetet å tredje byrån ledes av byråchefen och — såsom dennes närmaste

man — byrådirektören, båda med försäkringsteknisk utbildning.

Av byråns personal i övrigt äro sekreteraren å extra stat, den ordinarie

aktuarien, fem amanuenser samt fyra biträden huvudsakligen sysselsatta med

ärenden sammanhängande med nyregistreringar, stadgeändringar, tvistemål

samt verksamhet av upplysande och rådgivande art. Sekreteraren och inspektörsassistenten,

en amanuens och fem biträden äro väsentligen upptagna med

handläggningen av ärenden rörande statsbidrag, moderskapsunderstöd och

statistik, medan aktuarien å extra stat och två amanuenser med hjälp av ett

biträde handhava försäkringstekniska uppgifter. Byråns återstående biträdespersonal

verkställer diarieföring, maskinskrivning och diverse andra kansligöromål.

Ändrad förläggning av tillsynen över sjukkassor och vissa andra

understödsföreningar.

Tidigare förslag.

Yad först angår de ärenden, som sammanhänga med den speciella tillsynen

över sjukkassorna, må erinras, att en central kontroll över sjukkassornas

verksamhet infördes genom lagen den 4 juli 1910 örn sjukkassor. I denna lag

stadgades, att i lagen föreskriven registrering och tillsyn å sjukkassor skulle

handhavas av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten

förlädes provisoriskt till kommerskollegium, men överflyttades vid

socialstyrelsens tillkomst till sistnämnda ämbetsverk.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majus proposition nr 266.

I det år 1925 avgivna betänkandet angående socialförsäkringens organisation

förordade statens besparingskommitté viss omorganisation av sjukförsäkringen.

I anslutning därtill anförde kommittén att, därest den föreslagna

omorganisationen skulle fylla sitt syfte, bättre samverkan krävdes mellan

socialförsäkringens olika grenar. Kommittén, som ansåg det mindre lämpligt

att förlägga ledningen av sjukförsäkringen utanför de båda övriga sociala

försäkringsinrättningarna — enligt kommitténs förslag pensionsstyrelsen och

riksförsäkringsverket — föreslog därför, att en avdelning av pensionsstyrelsen

måtte bliva tillsynsmyndighet för sjukkassorna.

Jämlikt kommittéförslaget skulle pensionsstyrelsen bliva centralorgan även

för fattigvårdsärendena. Kommittén förutsatte, att, därest förslaget genomfördes,

en samverkan skulle komma till stånd även mellan vederbörande

lokala myndigheter och att sålunda sjukkassorna skulle komma att samarbeta

å ena sidan med pensionsnämnderna och å den andra med fattigvårdsstyrelserna.

över besparingskommitténs förslag yttrade sig bland annat socialstyrelsen

och pensionsstyrelsen.

Socialstyrelsen medgav, att sjukkasseverksamheten hade många beröringspunkter

med pensionsförsäkringen och att därför vissa skäl talade för att

tillsynen över sjukkasseväsendet överflyttades till pensionsstyrelsen. Å andra

sidan framhöll styrelsen, att det även funnes punkter, där de båda försäkringsgrenarnas

intressen ginge bestämt isär och där avgörandet, åtminstone

intill dess sjukkasseverksamhetens och pensionsförsäkringens verksamhetsområden

och uppgifter blivit författningsenligt avgränsade mot varandra,

lämpligen borde ske efter en mera allsidig prövning än som kunde förutsättas,

därest ärendena skulle avgöras av en och samma myndighet. Så länge

denna motsättning icke undanröjts, ansåg styrelsen en överflyttning av tillsynen

över sjukkasseväsendet till pensionsstyrelsen vara ägnad att väcka

allvarliga betänkligheter.

I samma ämne anförde pensionsstyrelsen, att frågan icke kunde bedömas,

förrän linjerna för sjukförsäkringsverksamheten blivit närmare bestämda, örn

det emellertid då skulle komma att visa sig, att densamma anordnades på ett

sådant sätt, att den lämnade förutsättningar för ett samarbete med pensionsförsäkringen,

skulle styrelsen icke hava något att erinra mot, utan tvärtom

finna det helt naturligt, att ifrågavarande tillsynsmyndighet, därest den icke

borde beredas en självständig ställning, inordnades i pensionsstyrelsen.

En överflyttning av sjukkasseärendena till pensionsstyrelsen ifrågasattes

— såsom redan omförmälts — jämväl av 1926 års arbetslöshetssakkunniga.

Körande de uttalanden, vilka i ämnet gjordes av sagda sakkunniga, hänvisas

till den förut lämnade redogörelsen.

Genom en år 1931 beslutad ändring i understödsföreningslagen inordnades

sjukkassorna bland understödsföreningarna och upphävdes 1910 års sjukkasselag.

Samtidigt utfärdades förordningen rörande erkända sjukkassor,

>

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majus proposition nr 266.

enligt vilken tillsynsmyndigheten för understödsföreningarna, alltså socialstyrelsen,

blev tillsynsmyndighet även för sistnämnda kassor.

Förslaget örn sjukkasseärendenas överflyttning till pensionsstyrelsen upptogs

sedermera av 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Nämnda kommitté

framlade i sitt den 26 april 1934 avgivna betänkande rörande revision av den

allmänna pensionsförsäkringen (statens offentliga utredningar 1934:18) två

alternativförslag, nämligen ett majoritets- och ett minoritetsförslag. Av dessa

innebar majoritetsförslaget, att uppgiften att meddela försäkring för invaliditet

före den för rätt till ålderspension stadgade åldern skulle överföras

från den obligatoriska pensionsförsäkringen till den frivilliga sjukförsäkringen.

Enligt minoritetsförslaget skulle däremot pensionsförsäkringen liksom

tidigare vara en kombinerad obligatorisk invaliditets- och ålderdomsförsäkring.

Kommittén anförde, att för den händelse majoritetsförslaget bifölles,

det syntes nödvändigt att förlägga den statliga tillsynen över sjukkassorna

till den myndighet, som dittills handhaft den centrala ledningen

av invaliditetsförsäkringen, nämligen pensionsstyrelsen, men att det även vid

ett bifall till minoritetsförslaget för vinnande av enhetlighet med avseende

å den centrala ledningen av ifrågavarande varandra intimt berörande grenar

av socialförsäkringen syntes önskvärt, att till pensionsstyrelsen överflyttades

uppgiften att vara tillsynsmyndighet över sjukkasseverksamheten.

Kommittén erinrade i detta sammanhang om det av statens besparingskoinmitté

i ämnet avgivna förslaget samt örn socialstyrelsens häröver avgivna

utlåtande. Kommittén anförde härefter följande.

De skäl, som anförts mot en förläggning till pensionsstyrelsen av tillsynen

över sjukkasserörelsen, bortfölle givetvis vid ett genomförande av något av

de av kommittén utarbetade förslagen, då ju genom dessa förslag skulle

åstadkommas den författningsenliga avgränsning mellan pensionsförsäkringens

och sjukkasseverksamhetens intresseområden, som efterlysts i socialstyrelsens

uttalande. Det syntes även förtjäna erinras, att förläggningen av

ifrågavarande tillsyn till socialstyrelsen måste anses huvudsakligen historiskt

betingad på så viss, att något statligt organ för handhavande av socialförsäkringsfrågor

icke existerade vid genomförandet av 1910 års sjukkasselag. Då

man icke önskade upprätta något särskilt ämbetsverk för utövandet av den

tillsyn, som föreskrevs i nämnda lag, hade tillsynen till en början förlagts till

kommerskollegium och sedermera vid upprättandet av socialstyrelsen överflyttats

till denna styrelse. Hade man redan år 1910 haft ett särskilt ämbetsverk

för invaliditets- och ålderdomsförsäkring, skulle säkerligen tillsynen över

den frivilliga sjukförsäkringen från början hava förlagts dit.

Kommittén föreslog därför, att till pensionsstyrelsen måtte överföras socialstyrelsens

sjukkassebyrå, i vad den hade att taga befattning med sjukförsäkringen.

I de utlåtanden, som avgåvos över pensionsförsäkringskommitténs betänkande,

berördes frågan örn sjukkasseärendenas förläggning av pensionsstyrelsen

och socialstyrelsen.

Pensionsstyrelsen förklarade sig därvid icke hava något att erinra mot förslaget

att styrelsen skulle bliva tillsynsmyndighet för de erkända sjukkassorna.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majus proposition nr 266.

Yad angår socialstyrelsen fann detta ämbetsverk övervägande skäl tala för

en förflyttning till pensionsstyrelsen av tillsynen över sjukkasseväsendet, för

den händelse majoritetsförslaget vunne bifall. Däremot ansåg socialstyrelsen,

att de huvudsakliga motiven för en förändrad förläggning av tillsynen över

sjukkasseverksamheten skulle bortfalla, därest sagda förslag icke genomfördes.

Båda ämbetsverken hade — anförde styrelsen vidare —- sig anförtrodda

uppgifter, som ägde naturligt sammanhang med sjukkasseverksamheten.

Vid sådant förhållande syntes frågan, huruvida denna verksamhet

skulle anknytas till det ena eller det andra verket, lämpligen böra bedömas

med hänsyn väsentligen till omfattningen av det arbete i övrigt, som bomme

att åligga dem. Ifrågavarande spörsmål syntes därför böra avgöras i samband

med den förestående omprövningen av socialstyrelsens blivande verksamhetsområde

och organisation.

Frågan örn pensionsförsäkringens anordning avgjordes år 1935, i det statsmakterna

i huvudsak anslöto sig till det av pensionsförsäkringskommittén

avgivna minoritetsförslaget. De nya bestämmelserna innehållas i lagen den

28 juni 1935 örn folkpensionering och den samma dag utfärdade förordningen

örn invalidunderstöd, vilka författningar trätt i kraft den 1 januari 1937.

Härefter har vid 1936 års riksdag beslutats viss omorganisation av pensionsstyrelsen

från och med ingången av år 1937. Därvid behandlades dock

ej spörsmålet örn sjukkasseärendenas förläggning, vilket spörsmål således

alltjämt återstår att lösa.

Vidkommande härefter frågan om andra understödsföreningar än sjukkassor

må först erinras, att förslag till lagstiftning rörande understödsföreningar

avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga i ett den 10 december 1910 dagtecknat

betänkande. Däri uttalade de sakkunniga, att försäkringsinspektionen syntes

mest lämpad att bliva tillsynsmyndighet över understödsföreningarna.

Genom proposition den 30 december 1911, (nr 2), framlade Kungl. Maj-t

för riksdagen förslag till lag örn dylika föreningar. I denna proposition, som

i huvudsak följde de i sakkunnigförslaget uppdragna riktlinjerna, förutsatte

också föredragande departementschefen, att tillsynen över understödsföreningarna

skulle förläggas till försäkringsinspektionen. Lagförslaget innehöll

dock icke någon bestämmelse härom, enär denna fråga tänktes bliva reglerad

i administrativ ordning.

I motsats härtill hade kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade

i sitt år 1911 avgivna förslag rörande socialstyrelsen föreslagit, att

nämnda ämbetsverk skulle bliva tillsynsmyndighet såväl för sjukkassorna som

för understödsföreningarna. Enligt kommitterade skulle därmed vinnas bland

annat den bestämda fördelen, att hela den omfattande begravningshjälp verksamheten,

som i stor utsträckning var förenad med sjukkasseväsendet, komme

under tillsyn av en och samma myndighet.

I 1912 års proposition angående socialstyrelsen erinrade föredragande departementschefen

örn den ställning han med avseende å tillsynens förläggning

intagit vid framläggandet av nyssnämnda proposition rörande understödsför
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majus proposition nr 266.

eningarna. Departementschefen anförde i anslutning härtill, att därest förhållandena

framdeles skulle påkalla en överflyttning till socialstyrelsen av

ifrågavarande tillsyn eller del därav, detta lätteligen kunde ske, men att det

för det dåvarande syntes lämpligast att icke belasta socialstyrelsen med

denna uppgift.

Båda de ifrågavarande propositionerna biföllos i huvudsak av 1912 års

riksdag, som dock icke slutgiltigt uttalade sig i frågan vilket ämbetsverk

borde utöva tillsynen över understödsföreningarna.

Den 8 november 1912 utfärdade sedermera Kungl. Majit den tidigare omnämnda,

alltjämt gällande kungörelsen angående tillsyn å understödsföreningar

m. m., vari föreskrevs, att socialstyrelsen skulle tills vidare vara den

i understödsföreningslagen omförmälda tillsynsmyndigheten.

Tillsynen över understödsföreningarna har alltsedan socialstyrelsens tillkomst

varit förlagd till tredje byrån. Enda undantaget har utgjorts av de

erkända arbetslöshetskassorna, vilka från och med år 1935 inordnats bland

understödsföreningarna och beträffande vilka tillsynen utövas av styrelsens

sjunde byrå. Att genom 1931 års lagstiftning även sjukkassorna hänförts

under understödsföreningslagen samt dessutom särskilda bestämmelser utfärdats

rörande tillsyn över de erkända sjukkassorna är förut nämnt.

I de förslag av statens besparingskommitté och 1926 års arbetslöshetssakkunniga,

för vilka ovan redogjorts, berördes ej särskilt frågan om understödsföreningsärendena.

Det torde i förslagen hava avsetts, att därest sjukkasseärendena

överflyttades till pensionsstyrelsen, även understödsföreningsärendena

borde medfölja.

Däremot upptogs av 1928 års pensionsförsäkring skommitté till särskild

behandling även frågan rörande förläggningen av tillsynen över andra understödsföreningar

än erkända sjukkassor. I denna del anförde kommittén, att

det ej syntes nödvändigt eller lämpligt att till pensionsstyrelsen överflytta all

tillsyn över understödsföreningar. Beträffande tillsynen över andra understödsföreningar

än erkända sjukkassor syntes man hava att välja mellan att

låta denna tillsyn kvarstanna hos socialstyrelsen eller att överflytta den till

försäkringsinspektionen. Kommittén, som dock ansåg denna fråga falla utanför

kommitténs utredningsuppdrag, framhöll, att exempel kunde anföras på

försäkringsverksamhet av sådan art, att den utan tvekan borde stå under

försäkringsinspektionens tillsyn, men som enbart av den anledningen att

verksamheten organiserats enligt lagen örn understödsföreningar kommit att

i tillsynsavseende lyda under socialstyrelsen.

I de över sistnämnda kommittéförslag avgivna utlåtandena berördes frågan

örn tillsynen över nu ifrågavarande understödsföreningar av socialstyrelsen

och försäkringsinspektionen.

Socialstyrelsen uttalade, att den av kommittén ifrågasatta uppdelningen av

tillsynen över understödsföreningarna skulle medföra avgjorda olägenheter

med hänsyn till den nära förbindelse, i vilken sjukkasseverksamheten stöde

till andra grenar av den frivilliga understödsverksamheten och särskilt begravningshjälpverksamheten.

Flertalet lokal- och centralsjukkassor — an
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

förde styrelsen — syntes komma att vid sin sida få formellt fristående men

i realiteten med dem nära förbundna begravningshjälpföreningar. Vidare

syntes det komma att inträffa, att sjukkjälpsföreningar, som tidigare arbetat

utan statsbidrag, genom överlåtelse av rörelsen överginge till erkända sjukkassor.

Även vid dylika överlåtelser vore det givetvis bättre, om hela proceduren,

vari även kunde komma att ingå likvidation av den överlåtande

kassan, kunde ske genom en och samma myndighet. Då därjämte tillsynen

över de erkända arbetslöshetskassorna i allt fall skulle kvarbliva i socialstyrelsen,

skulle enligt kommitténs tankegång den centrala uppsikten över

understödsföreningarna komma att uppdelas på tre olika myndigheter, vilket

knappast kunde vara lämpligt.

Enligt socialstyrelsens mening talade därför — för det fall att invaliditetsförsäkringen

sammankopplades med sjukkasseverksamheten — starka praktiska

skäl för att samtliga understödsföreningar med undantag av arbetslöshetskassorna

ställdes under pensionsstyrelsens tillsyn.

Försäkringsinspektionen påpekade, att, därest en överföring av ifrågavarande

tillsyn till försäkringsinspektionen skulle ske, denna icke kunde

omfatta arbetslöshetskassorna och de icke erkända sjukkassorna, att en överflyttning

icke heller vore motiverad beträffande ett betydande antal av de

understödsföreningar, som meddelade kapitalunderstöd, samt att detsamma

gällde med avseende å pensionskassorna. Den av kommittén upptagna frågan

måste, innan den bringades till sin lösning, föregås av ytterligare undersökning.

Den sakkunniges förslag.

Vad angår den speciella tillsynen över sjukkassorna erinrar den sakkunnige

till en början att man, då sjukkasseärendena förlädes till socialstyrelsen,

räknade med möjligheten att framdeles även övriga grenar av socialförsäkringen

skulle komma att förläggas till detta ämbetsverk och att därigenom en

enhetlig ledning av den sociala försäkringsverksamheten skulle kunna åvägabringas.

Utvecklingen hade emellertid, framhåller den sakkunnige, gått i en

annan riktning. Av de olika socialförsäkringsgrenarna hade — förutom sjukförsäkringen

— blott arbetslöshetsförsäkringen blivit förlagd till socialstyrelsen,

medan ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen anförtrotts åt ett

senare inrättat ämbetsverk, pensionsstyrelsen, och den statliga försäkringen

för olycksfall i arbete kvarblivit hos riksförsäkringsanstalten. Med något

sammanförande av samtliga berörda försäkringsgrenar till socialstyrelsen eller

över huvud till ett gemensamt ämbetsverk vore numera icke att räkna.

Den sakkunnige förordar härefter en överflyttning av tillsynen över de

erkända sjukkassorna från socialstyrelsen till pensionsstyrelsen. Till stöd

härför anföres i huvudsak följande.

Den uppdelning av den sociala försäkringsverksamhetens ledning, som

kommit till stånd, kunde för sjukförsäkringens del näppeligen betecknas såsom

särdeles ändamålsenlig. Sambandet mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen

måste sägas vara ytterligt ringa. Medan vidare sistnämnda

försäkringsform vore på ett intimt sätt förknippad med socialstyrelsens

verksamhet såsom tillsynsorgan för den offentliga arbetsförmedlingen,

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Majus proposition nr 266.

förelåge — frånsett understödsföreningsärendena — knappast några beröringspunkter

mellan styrelsens tillsyn över sjukkasseverksamheten och andra

styrelsen åvilande arbetsuppgifter. Däremot förefunnes obestridligen en

dylik gemenskap mellan sjukförsäkringsverksamheten å ena sidan och den av

pensionsstyrelsen omhänderhavda invaliditetsförsäkringen å den andra.

Det vore att beakta, att det varit bland annat just med hänsyn till det naturliga

sambandet mellan sjukförsäkring och invaliditetsförsäkring, som majoriteten

i 1928 års pensionsförsäkringskommitté ansett sig böra föreslå, att de

erkända sjukkassorna skulle övertaga hela invaliditetsförsäkringen. Sagda

förslag hade visserligen icke vunnit statsmakternas bifall, men detta förhållande

hade icke berott på något underkännande av uppfattningen örn sjukkassornas

lämplighet såsom organ för invaliditetsförsäkring.

Örn tillsynen över de erkända sjukkassorna överflyttades från socialstyrelsen

till pensionsstyrelsen, skulle därmed kunna vinnas, att förstnämnda

ämbetsverk befriades från en grupp av ärenden, vilken ägde föga gemenskap

med styrelsens verksamhet i övrigt, och att samtidigt ledningen av den sociala

försäkringsverksamheten bleve uppdelad på ett naturligare sätt än nu vore

fallet.

Den sakkunnige påpekar även, att pensionsstyrelsen förfogade över en

betydande sakkunskap och erfarenhet såväl på det medicinska som det försäkringstekniska

området samt att denna omständighet också syntes utgöra

ett skäl för överflyttning av tillsynen till nämnda styrelse. Särskilt vore det

att märka, att tillsynsmyndighetens möjligheter att i sjukkasseärenden anlita

medicinsk sakkunskap för närvarande vore mycket begränsade samt att en

påtaglig förbättring därutinnan skulle inträda, därest en överflyttning ägde

rum.

Beträffande härefter spörsmålet av vem den i understödsföreningslagen

avsedda tillsynen lämpligen bör utövas, anmärker den sakkunnige, att detsamma

vore av tämligen komplicerad natur. Svårigheterna sammanhängde

därmed, att understödsföreningarna — särskilt sedan numera till dem vore

att hänföra såväl sjukkassor som arbetslöshetskassor — vore av vitt skilda

slag och att det därför visst icke vore klart att, såsom berörda lag förutsatte,

ett och samma ämbetsverk borde vara tillsynsmyndighet för dem alla.

Sin uppfattning i denna fråga utvecklar den sakkunnige härefter på följande

sätt.

Under förutsättning att tillsynen över de erkända sjukkassorna överflyttades

till pensionsstyrelsen, syntes i själva verket en uppdelning av tillsynen

enligt understödsföreningslagen bliva ofrånkomlig. Det torde nämligen

då å ena sidan vara självklart, att pensionsstyrelsen borde övertaga

även den tillsyn, som enligt understödsföreningslagen skulle utövas över

samtliga sjukkassor — alltså vare sig de vore erkända eller icke -— medan å

andra sidan någon tvekan icke kunde råda därom, att tillsynen över arbetslöshetskassorna

liksom dittills borde handhavas av socialstyrelsen.

Beträffande återstående understödsföreningar syntes det vara en given

sak, att tillsynen över desamma icke borde kvarbliva i socialstyrelsen, med

vilket ämbetsverk denna tillsyn efter bortflyttandet av sjukkasseärendena

skulle komma att sakna alla beröringspunkter. Däremot kunde delade meningar

råda rörande den lämpligaste förläggningen av denna tillsyn. 1928 års pensionsförsäkringskommitté

hade ifrågasatt, att försäkringsinspektionen skulle

bliva tillsynsmyndighet för ifrågavarande föreningar, medan socialstyrelsen

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. May.ts proposition nr 266.

framhållit sambandet mellan sjukkassorna och vissa andra understödsföreningar

samt försäkringsinspektionen anfört, att anledning till överflyttning

till inspektionen av ifrågavarande tillsyn icke förefunnes beträffande en stor

del av de understödsföreningar, som meddelade kapitalunderstöd, samt att

detsamma gällde med avseende å pensionskassorna.

För överflyttning på försäkringsinspektionen av tillsynen över andra understödsföreningar

än sjukkassor och arbetslöshetskassor talade onekligen det förhållandet,

att vissa av ifrågavarande understödsföreningar dreve en verksamhet,

som stöde mycket nära affärsmässig försäkringsrörelse, och över sådan

hade ju försäkringsinspektionen att öva tillsyn. Denna myndighet syntes med

anledning därav också hava de största förutsättningar att bedöma, huruvida

en understödsförening med hänsyn till rörelsens art borde tvingas att ombilda

sig till försäkringsbolag och underkasta sig de därmed förenade strängare

försäkringstekniska kraven.

Anledningen till att tillsynen över understödsföreningarna icke, såsom år

1910 föreslagits av de sakkunniga, blivit anförtrodd åt försäkringsinspektionen,

torde emellertid väsentligen hava varit en farhåga från föreningarnas sida,

att inspektionen skulle, utan att tillräckligt beakta deras sociala natur, mot

dem alltför strängt hävda försäkringstekniska synpunkter samt i fråga om

konkurrensen mellan understödsföreningar och försäkringsbolag visa benägenhet

för att gynna de senare. Även örn denna farhåga vore ogrundad,

skulle den antagligen allt fortfarande resa motstånd mot tillsynens överflyttande

till försäkringsinspektionen. Då vidare, såsom försäkringsinspektionen

själv anfört, beträffande en stor del av ifrågavarande understödsföreningar

— säkerligen den största — skäl saknades för tillsynens överflyttande

till inspektionen samt det skulle vara synnerligen vanskligt att genom författningsbestämmelser

uppdraga en gräns mellan de föreningar, som skulle

få inspektionen som tillsynsmyndighet, och de föreningar, för vilka pensionsstyrelsen

borde bli tillsynsmyndighet, syntes det mest tillrådligt, att tillsynen

i sin helhet förlädes till sistnämnda ämbetsverk. Även örn så skedde,

syntes nödig kontroll kunna åstadkommas över sådana föreningar, som närmade

sig eller överskrede affärsmässighetens gräns, särskilt som i tvivelaktiga

fall samråd mellan pensionsstyrelsen och försäkringsinspektionen

självfallet borde äga rum.

I enlighet härmed skulle alltså enligt sakkunnigförslaget tillsynen över

arbetslöshetskassorna även framgent handhavas av socialstyrelsen, medan tillsynen

över samtliga övriga understödsföreningar ävensom den särskilda tillsynen

över de erkända sjukkassorna skulle övertagas av pensionsstyrelsen.

Det sagda innebär, att enligt förslaget samtliga de ärenden, vilka för närvarande

handläggas å socialstyrelsens tredje byrå, skulle överflyttas till

pensionsstyrelsen. Den sakkunnige uttalar, att överflyttningen syntes ägnad

att avsevärt underlätta en enhetlig och koncentrerad ledning av socialstyrelsens

arbete, medan någon risk icke syntes föreligga att för pensionsstyrelsens

del svårigheter skulle uppstå att samordna de hittillsvarande och de nya

arbetsuppgifterna.

I sakkunnigförslaget påpekas vidare, att ett genomförande av den föreslagna

uppdelningen av tillsynen över understödsföreningarna å två olika

myndigheter —- en för arbetslöshetskassorna och en för övriga understödsföreningar

-— förutsatte ändring av 69 § i understödsföreningslagen ävensom

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Majds proposition nr 266.

av de stadgande!! i förordningen om erkända sjukkassor samt av förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor, vilka hänvisade till nämnda lagrum.

Till sist anför den sakkunnige, att då givetvis de till pensionsstyrelsen

överflyttade ärendena finge handläggas å en särskild byrå, socialstyrelsens

tredje byrå borde överflyttas till förstnämnda ämbetsverk.

Yttranden.

Socialstyrelsen avstyrker sakkunnigförslaget såväl i vad det avser överflyttning

av tillsynen rörande de erkända sjukkassorna som ock i vad det avser

överflyttande av tillsynen beträffande understödsföreningarna i övrigt. Styrelsen

motiverar sin ståndpunkt huvudsakligen sålunda.

De funktioner, som utövades av pensionsstyrelsen, avsåge till så väsentlig

del det direkta handhavandet av löpande förvaltningsåtgärder rörande folkpensioneringsverksamheten,

att styrelsen måste sägas driva en försäkringsrörelse

av samma eller liknande art, som utövades av de erkända sjukkassorna

och av åtskilliga andra understödsföreningar. Därest sakkunnigförslaget bifölles,

skulle därför skapas en dualism mellan pensionsstyrelsen såsom försäkringsorgan

å ena sidan och såsom tillsynsmyndighet över sjukkasseväsendet

å den andra, en dualism som säkerligen ofta skulle framträda i exempelvis

sådana fall, då en sjukkassemedlem samtidigt begärde att bliva tilldelad sjukpenning

från den centralsjukkassa, han tillhörde, och tilläggspension enligt

lagen örn folkpensionering. Pensionsstyrelsens ställning skulle i dylika fall

bliva synnerligen svår, då styrelsen dels hade att tillvarataga pensionsförsäkringens

ekonomiska intresse, dels ock att fullgöra ett ämbetsåliggamde såsom

tillsynsmyndighet. Risk förelåge därför, att tillsynsmyndigheten icke skulle

bliva av sjukkassorna och deras medlemmar omfattad med det förtroende, som

måste betraktas som en nödvändig förutsättning för att tillsynen skulle bliva

till avsedd nytta.

Mot den föreslagna överflyttningen talade även den omständigheten att

den verksamhet, som utövades av sjukkassor och understödsföreningar, vore

frivillig och dreves av privata rättssubjekt, samt att den för sin tillkomst, utveckling

och fortvara hade att tacka enskilda medborgares och medborgargruppers

initiativ och intresse. Tillsynen över denna verksamhet vöre därför

en uppgift, som bättre ägnade sig att handhavas av det centrala sociala förvaltningsorgan,

socialstyrelsen kunde sägas utgöra, än av den myndighet, som

hade till huvudsaklig uppgift att omhänderhava den obligatoriska av statsverket

drivna ålderdoms- och invalidpensioneringen.

Därest pensionsstyrelsen bleve tillsynsmyndighet för de erkända sjukkassorna,

borde sistnämnda ämbetsverk även övertaga tillsynen rörande övriga

understödsföreningar, med undantag av de erkända arbetslöshetskassorna. På

grund av den stora samhörighet, som både principiellt och i praktiken förefunnes

mellan de olika understödsföreningarna borde nämligen en uppdelning

av nu berörda tillsynsverksamhet icke ifrågakomma.

Det ägde sin riktighet, att sjukkassebyrån i förhållande till övriga byråer

inom socialstyrelsen i flera avseenden intoge en ganska fristående ställning.

Detta innebure dock icke att anknytningar mellan byråns verksamhet och

styrelsens ämbetsuppgifter i övrigt skulle saknas. I än högre grad bleve detta

fallet, örn fattigvårdsärendena överflyttades till styrelsen.

Socialstyrelsen hänvisar även till att sociala rådets sektioner för det statsunderstödda

sjukkasseväsendet och för understödsföreningsväsendet i övrigt

Bikung till riksdagens protokoll Wiil. 1 sami. Nr 266. 95 87 *>

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

avstyrkt den ifrågasatta överflyttningen till pensionsstyrelsen oell förordat

bibehållande av nuvarande organisation.

Tre ledamöter inom socialstyrelsen hava avgivit särskilda yttranden. Sålunda

uttalar en ledamot (t. f. byråchefen Nyström) att han — utan att vilja

underkänna i socialstyrelsens utlåtande anförda skäl för sjukkassebyråns kvarblivande

hos styrelsen — dock ansåge sig böra framhålla, att, därest efter

överflyttande till styrelsen av statens inspektion för fattigvård och barnavård

ävensom skyddshemsinspektionen, arbetsbelastningen på styrelsen och särskilt

på dess chef skulle anses bliva alltför stor, erforderlig lättnad i första rummet

syntes böra sökas genom att i enlighet med den sakkunniges förslag låta pensionsstyrelsen

övertaga de till sjukkassebyrån hörande ärendena. Två andra

ledamöter (t. f. byråcheferna Hagman och Nilsson) anföra, att därest det ansåges

önskvärt, att omfattningen av socialstyrelsens verksamhet begränsades,

detta kunde ske bland annat genom överförande av styrelsens tredje byrå till

pensionsstyrelsen, ävensom att de farhågor, som uttalats med anledning av

förslaget örn en dylik överflyttning, icke syntes vara befogade.

Pensionsstyrelsen framhåller, att mellan sjukkasseverksamheten och folkpensioneringen

otvivelaktigt förelåge en viss gemenskap, vilken till gagn för

sjukkassebyrån och även i någon mån för pensionsstyrelsen kunde utnyttjas

vid en överflyttning av byrån till pensionsstyrelsen. Med hänsyn härtill och

då en längre gående splittring av tillsynen över understödsföreningarna än den

av den sakkunnige föreslagna icke syntes kunna ifrågakomma, har styrelsen

ansett sig böra lämna förslaget utan erinran.

Statskontoret ställer sig ganska tveksamt till föreliggande förslag. Ämbetsverket

anför i huvudsak.

Då onekligen en viss gemenskap förefunnes mellan den statliga folkpensioneringen

och den frivilliga sjukkasseverksamheten, skulle ett förläggande

av tillsynsmyndigheten till pensionsstyrelsen måhända kunna anses försvarat,

därest det allenast varit fråga om tillsynen över sjukkassorna. Enligt den sakkunniges

förslag skulle emellertid pensionsstyrelsen bliva tillsynsmyndighet

även för övriga i lagen om understödsföreningar avsedda sammanslutningar,

med undantag av arbetslöshetskassorna. Dessa understödsföreningar, vilkas

verksamhet tjänade olika ändamål, såsom beredande av understöd på ålderdomen,

begravningshjälp, familjeunderstöd m. m., syntes hava synnerligen få

beröringspunkter med den obligatoriska pensionsförsäkringen. Det vore särskilt

att märka, att ifrågavarande understödsföreningar utgjorde frivilliga

sammanslutningar, som för sin tillkomst och utveckling främst hade att tacka

enskilda personers eller folkgruppers initiativ och arbetsinsatser, och att de

följaktligen med sin starka sociala betoning intoge en ställning, som näppeligen

syntes komma en sammankoppling med organet för en av staten bedriven

obligatorisk socialförsäkring att framstå såsom naturlig eller önskvärd.

Då det av organisatoriska skäl givetvis icke borde ifrågakomma att till

pensionsstyrelsen överflytta viss del av de ärenden, som för närvarande handlades

å socialstyrelsens tredje byrå, och då statskontoret icke blivit till fullo

övertygat örn lämpligheten av att samtliga nämnda byrå åvilande arbetsuppgifter

övertoges av pensionsstyrelsen, förefölle det ämbetsverket, som örn det

under nuvarande förhållanden vore lämpligast, att -— försåvitt ej en överflyttning

befunnes oundgängligen nödvändig för minskande av socialstyrelsens

arbetsbörda — alla i lagen örn understödsföreningar avsedda sammanslut
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

ningar tills vidare finge kvarbliva under socialstyrelsens tillsyn. Givet vore,

att, därest fråga ånyo skulle uppkomma örn sammankoppling av den av pensionsstyrelsen

ombesörjda invaliditetsförsäkringen med den frivilliga sjukkasseverksamheten,

även det förevarande organisationsspörsmålet kunde

komma under ny belysning.

Försäkringsinspektionen, som inskränkt sin granskning av förslaget till den

del av detsamma, som avser tillsynen över understödsföreningar, vilka meddela

kapital- eller pensionsförsäkring, förklarar sig i denna del icke bava

funnit anledning till erinran mot förslaget.

Svenska stadsförbundet tillstyrker förslaget örn överflyttning av sjukkassetillsynen

till pensionsstyrelsen. Förbundet framhåller särskilt, att ehuru invalidförsörjningen

icke kommit att överföras till sjukkassorna, säkerligen tillräckligt

mycket gemensamt förefunnes mellan sjukkassornas verksamhet och

pensionsförsäkringens invalidförsäkring för att motivera överflyttningen.

Däremot anser förbundet det mera tveksamt, örn jämväl tillsynen över andra

understödsföreningar bör på föreslaget sätt överflyttas. Förbundet anför, att

exempelvis för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa ett förläggande av

tillsynen till försäkringsinspektionen snarast syntes vara en naturlig anordning

samt att över huvud taget tillsynens förläggande till inspektionen icke

nödvändigt behövde innebära någon fara för att föreningarnas sociala natur

ej skulle vederbörligen beaktas.

Sjukkassebyråns överflyttande till pensionsstyrelsen tillstyrkes av svenska

landstingsförbundet samt av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Däremot avstyrkes förslaget bestämt av svenska sjukkasseförbundet, som

i likhet med socialstyrelsen hävdar den uppfattningen, att förslagets genomförande

skulle leda till intressekonflikter inom pensionsstyrelsen och vara

ägnat att minska sjukkassornas förtroende för tillsynsmyndigheten.

Även i den skrift, som ingivits av de erkända centralsjukkassorna i Skåne

avstyrkes förslaget, därvid såsom skäl åberopas framför allt, att ett bifall

till detsamma med all sannolikhet skulle få som konsekvens, att hela invaliditetsförsäkringen

skulle komma att överflyttas på sjukkassorna.

Slutligen förklarar centralförbundet för socialt arbete, att förbundet icke

ville i princip motsätta sig den föreslagna överflyttningen men funne tidpunkten

för densamma mindre lämplig. Förbundet erinrar, att såväl sjukkasserörelsen

som folkpensioneringen nyligen varit föremål för mycket genomgripande

reformer. Det syntes enligt förbundets mening välbetänkt att dröja

med det definitiva ställningstagandet till förslaget till dess å ömse håll övergångssvårigheterna

övervunnits.

Förbundet anser ock, att vissa av de understödsföreningar, som icke utgjordes

av sjukkassor eller arbetslöshetskassor, vore av den natur att försäkringsinspektionen

borde bliva tillsynsmyndighet. Gränsdragningen på

detta område vore mycket irrationell.

Departementschefen.

Det synes mig till en början uppenbart, att den verksamhet, som utövas

av socialstyrelsens sjukkassebyrå, har föga gemensamt med de uppgifter, som

tillkomma styrelsen i övrigt. Någon nämnvärd förändring i berörda hänseende

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majus proposition nr 266.

torde icke inträda, därest — såsom jag förordat — till styrelsen förläggas

även ärenden rörande fattigvård och barnavård. Ett avskiljande av sjukkassebyrån

från socialstyrelsen skulle vara till fördel för ämbetsverket, enär en

sådan åtgärd vore ägnad att — liksom den föreslagna överflyttningen av

arbetarskyddsärendena till riksförsäkringsanstalten — medföra en önskvärd

begränsning av det alltför vidsträckta arbetsfältet.

Därest en ändrad förläggning av sjukkassebyrån skall komma till stånd,

synes mig vidare den naturligaste anordningen vara att i överensstämmelse

med vad den sakkunnige föreslagit förlägga denna byrå till pensionsstyrelsen.

Den av vissa myndigheter hävdade uppfattningen, att sjukkasseärendena

med hänsyn till sin mera sociala betoning icke lämpade sig att behandlas

av pensionsstyrelsen, kan jag icke dela. Enligt mitt förmenande måste de uppgifter,

som åvila pensionsstyrelsen, anses vara lika starkt socialt betonade som

socialstyrelsens, ehuru de hittills varit och även efter en överflyttning skulle

bliva av mindre mångskiftande art.

De från flera håll uttalade farhågorna, att vid bifall till förslaget en motsättning

skulle uppkomma mellan pensionsstyrelsen såsom centralt organ för

den statliga folkpensioneringen å ena sidan och såsom tillsynsmyndighet för

de icke statliga sjukkassorna å den andra — en motsättning som skulle leda

till att styrelsen bleve frestad att på sjukkassornas bekostnad obehörigen

tillgodose folkpensioneringens ekonomiska intresse — finner jag icke heller

förtjäna beaktande. Någon svårighet för pensionsstyrelsen att städse bevara

sin fulla opartiskhet .synes mig icke behöva föreligga. I såväl den ena som den

andra egenskapen har ju styrelsen endast att lojalt tillämpa gällande bestämmelser

och givetvis måste det alltid bliva dess uppgift att därvid samtidigt

tillvarataga det allmännas och de enskildas rätt.

Yad särskilt angår tillsynen över de understödsföreningar, som icke äro

erkända sjukkassor eller arbetslöshetskassor, har i olika sammanhang ifrågasatts,

huruvida icke denna helt eller delvis borde förläggas till försäkringsinspektionen.

Tvivelsutan bedriva vissa understödsföreningar verksamhet av

den natur att deras förläggande under kontroll av nämnda inspektion i och

för sig kunde tänkas motiverad. Med hänsyn till de skäl, som i sakkunnigförslaget

anförts mot en sådan förläggning — bland andra den omständigheten

att antalet dylika föreningar torde vara ganska litet samt svårigheten

att åvägabringa en gränsdragning mellan dessa och andra understödsföreningar

— anser jag mig dock icke böra tillstyrka en dylik utvidgning av

inspektionens verksamhetsområde. Jag förutsätter, att i mån av behov tillsynsmyndigheten

för understödsföreningarna kommer att samråda med försäkringsinspektionen.

På grund av det anförda får jag förorda, att såväl den speciella tillsynen

över de erkända sjukkassorna som ock tillsynen över samtliga övriga understödsföreningar

med undantag av arbetslöshetskassorna förlägges till pensionsstyrelsen

samt att i följd därav socialstyrelsens sjukkassebyrå överflyttas till

ämbetsverket. Organisationsförändringen bör genomföras från och med den

1 januari 1988.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majus proposition nr 266.

I detta sammanhang vill jag erinra, att Kungl. Maj:t den 5 mars 1937 på

min hemställan beslutat att för innevarande års riksdag framlägga dels en

proposition, nr 171, örn vissa ändringar i understödsföreningslagen, dels en

jjroposition, nr 173, angående ändringar i förordningen örn erkända sjukkassor,

dels ock en proposition, nr 172, rörande ändrade bestämmelser i föiordningen

örn erkända arbetslöshetskassor. Enligt förslag i förstnämnda proposition

skall i 69 § av understödsföreningslagen stadgas, att i lagen föreskriven

registrering och tillsyn å understödsföreningar handhaves beträffande

varje grupp av föreningar med likartad verksamhet av en för hela riket gemensam

tillsynsmyndighet. I propositionen nr 173 föreslås bland annat ett stadgande

av innehåll, att understödsförening antages till erkänd sjukkassa av den

myndighet, under vars tillsyn föreningen står enligt lagen om understödsföreningar.

En motsvarande bestämmelse föreslås i propositionen nr 172

beträffande erkänd arbetslöshetskassa. Därest dessa förslag bifallas, kan en

uppdelning av tillsynen över understödsföreningarna på flera myndigheter

äga rum utan att härför påkallas ytterligare författningsändring av beskaffenhet

att kräva riksdagens medverkan.

Sättet för avgörande av tvister inom sjukkassorna.

Den sakkunniges förslag.

Den sakkunnige erinrar till en början, att i de för de erkända lokalsjukkassorna

fastställda stadgarna som regel vore föreskrivet, att örn tvist uppstode

mellan kassan och dess styrelse eller ledamot därav eller medlem av

kassan eller annan understödsberättigad, tvisten skulle hänskjutas till avgörande

av skiljemän. Skiljemännen skulle vara till antalet tre, av vilka värdera

parten valde en och de sålunda valda tillkallade den tredje. Kunde

enighet därom icke vinnas, skulle den tredje skiljemannen utses av tillsynsmyndigheten.

Motsvarande bestämmelser funnes i stadgarna för de erkända

centralsjukkassorna.

På grund av dessa föreskrifter, framhåller den sakkunnige vidare, hade i

allmänhet en enskild sjukkassemedlem, vilken vore missnöjd med kassans

beslut rörande hans anspråk på sjukhjälp, icke möjlighet att draga saken inför

domstol. Det oaktat förekomme det jämförelsevis sällan, att dylika tvister

avgjordes genom skiljedom. Regeln vore nämligen, att den missnöjde underställde

tvistefrågan tillsynsmyndighetens prövning. Tillsynsmyndigheten

verkställde då ex officio utredning i ärendet och anvisade, därest den funne

det av medlemmen framställda kravet befogat, sjukkassan att efterkomma detsamma.

En dylik anvisning finge enligt sakens natur i regel åsyftad verkan.

Tillsynsmyndighetens beslut kunde, vare sig det ginge i positiv eller negativ

riktning, överklagas hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten.

I anslutning härtill anför den sakkunnige följande.

Något uttryckligt stadgande örn rätt att på detta sätt få en tvistefråga

avgjord av tillsynsmyndigheten funnes icke. För den praxis, som uppkommit

på detta område, kunde allenast åberopas de allmänna bestämmelserna örn

tillsynsmyndighetens befogenhet att övervaka att erkänd sjukkassas verksamhet

stöde i överensstämmelse med sjukkasseförordningen och i övrigt ut
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majus proposition nr 266.

övades på ändamålsenligt sätt ävensom att, för den händelse avvikelse från

förordningen förekomma eller eljest anledning till anmärkning mot erkänd

sjukkassas verksamhet förelåge, meddela kassan anvisning att vidtaga den

åtgärd eller förändring av kassans verksamhet, som prövades erforderlig. Då

berörda bestämmelser blott syntes innebära ett bemyndigande för tillsynsmyndigheten

att ingripa mot principiella fel i vederbörande sjukkassas verksamhet,

kunde det med skäl ifrågasättas, huruvida förevarande praxis stöde i

överensstämmelse med vad lagstiftaren i ämnet avsett. Det borde emellertid

framhållas, att den icke innebure någon nyhet utan hade varit rådande alltsedan

tillkomsten av 1910 års sjukkasselag, vilken i berörda hänseenden innehållit

liknande bestämmelser som den nuvarande sjukkasseförordningen.

Denna praxis innefattade ett inom vårt rättsväsende ganska enastående

privilegierande av ifrågavarande tvistemål. Ett slags motsvarighet funnes

visserligen lagfäst i 11 § av förordningen örn moderskapsunderstöd, men

denna bestämmelse, som tillkommit utan vidare motivering, hade en långt

ringare räckvidd.

Den sakkunnige ifrågasätter en ändring med avseende å sättet för avgörande

av tvistemålen, därvid han uttalar sig på följande sätt.

Beträffande nu berörda tvistemål måste beaktas, att utredningen ofta

krävde en vidlyftig skriftväxling mellan tillsynsmyndigheten och vederbörande

parter och att målen i följd därav förorsakade denna myndighet ett

högst betydande arbete. Tidvis torde icke mindre än tre av sjukkassebyråns

kvalificerade tjänstemän hava varit i huvudsak upptagna med handläggningen

av dessa mål, vilkas snabba avgörande förhindrats genom tillvaron av en betydande

balans. Från processuell synpunkt kunde skriftväxling mellan en

central myndighet och vederbörande parter knappast anses såsom en rationell

och tidsenlig metod för utredning av tvistemål, vilka — såsom här vore

fallet — i regel rörde rent faktiska förhållanden, exempelvis frågan huruvida

en sjukkassemedlem vid ett visst tillfälle varit eller icke varit oförmögen

till arbete. För sanningens utletande i dylika fall syntes onekligen en lokal

skiljenämnd lämpligare än ett centralt ämbetsverk. Mot anlitande av skiljedomsvägen

talade väsentligen det förhållandet, att skiljenämnderna icke

sällan saknade erforderlig sakkunskap och auktoritet. Det kunde knappast

råda något tvivel örn att tillsynsmyndigheten borde befrias från uppgiften

att avgöra tvistemål, därest blott tillkomsten av goda skiljenämnder kunde

säkerställas. Därutinnan föresloges nu införande — med eller utan ändring

i kassornas stadgar — av det systemet att nämndernas ordförande, vilka ju t

realiteten hade avgörandet i sin hand, faktiskt tillsattes av tillsynsmyndigheten,

som därvid i regel utsåge samma person inom ett lagom stort distrikt,

förslagsvis centralsjukkassans område. Hos en dylik ordförande borde kunna

förväntas erforderlig auktoritet, sakkunskap och kännedom örn föreliggande

förhållanden, exempelvis — för det vanliga fallet att läkarintyg stöde mot

sjukbesökares uppgift — örn ifrågavarande läkares och sjukbesökares vederhäftighet

och omsorgsfullhet.

Den närmare utformningen av förslaget borde, anför den sakkunnige, anförtros

åt tillsynsmyndigheten som ägde den största och mest mångsidiga kännedomen

örn hithörande förhållanden.

Den sakkunnige påpekar, att även om förslaget genomfördes, givetvis

tillsynsmyndighetens författningsenliga plikt att övervaka sjukkassornas verksamhet

kvarstode. Örn således av uppkommande tvistemål framginge, att

en kassa underläte att fullgöra sina förpliktelser i sådan utsträckning eller på

så principiell grund att detta kunde anses utgöra en brist i kassans verksam
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl, Maj:ts proposition nr 266.

het, hade tillsynsmyndigheten att meddela kassan erforderlig anvisning. Med

hänsyn därtill borde måhända föreskrivas, att avskrift av varje skiljedom

skulle genom ordförandens försorg tillställas tillsynsmyndigheten.

Yttranden.

Socialstyrelsen anför i huvudsak följande.

Tillsynsmyndigheten borde även i fortsättningen taga befattning med uppkommande

tvistemål. Denna myndighet vore nämligen skyldig att ingripa

mot en kassa icke blott vid principiella fel i kassans verksamhet utan även

Aud enstaka av kassan begångna förseelser.

Något mera framträdande behov att omgestalta skiljemannainstitutionen

förelåge icke. Institutionen hade sparsamt anlitats av sjukkassorna och deras

medlemmar samt vore föga populär. Att skiljenämndsförfarandet i så ringa

utsträckning kommit till användning hade bland annat sin grund i de jämförelsevis

höga kostnader, vilka följde med förfarandet, ävensom i föreliggande

möjlighet att underställa tvistemålen tillsynsmyndighetens prövning.

Även örn lokala skiljenämnder upprättades, måste det ytterst bli beroende

av kassornas egen vilja, huruvida nämnderna skulle få den organisation, som

ifrågasatts. Detta bleve endast fallet, därest kassorna ur sina stadgar borttoge

den nuvarande skiljeklausulen och i stället införde bestämmelse örn att

tvister inom kassorna skulle hänskjutas till avgörande av för ändamålet upprättade

lokala skiljenämnder. Någon garanti för en allmännare anslutning

bland kassorna för en övergång till det ifrågasatta systemet syntes icke förefinnas.

Svenska sjukkasseförbundet uttalar sig på följande sätt.

Det förefölle som örn tillsynsmyndighetens möjligheter att överhuvud

taget ingripa mot en kassa skulle komma att väsentligt minskas, därest sakkunnigförslaget

bleve genomfört. Likaså vore det fara värt, att sjukkassemedlemmarnas

gamla rätt att vända sig till den statliga myndigheten med

sina bekymmer bleve betydligt kringskuren, vilket skulle vara mer än beklagligt.

Lokala skiljenämnder för slitande av tvistemål inom sjukkassorna syntes

bliva en alltför tungrodd apparat. Frågan saknade dock icke sitt intresse,

varför densamma borde närmare utredas.

I motsats till socialstyrelsen och svenska sjukkasseförbundet förklara de

erkända centralsjukkassorna i Skåne sig icke hava något att erinra mot att

tillsynsmyndigheten befrias från handläggningen av tvister inom sjukkassorna

under förutsättning att inom varje centralsjukkasseområde — eller provins —

tillsattes skiljemän, som vore fullt inne i sjukkasseförordningens bestämmelser

och deltagit i praktiskt sjukkassearbete, samt tillsynsmyndigheten bemyndigades

att utse ordförande i skiljenämnderna.

Departementschefen.

Onekligen skulle det ur vissa synpunkter vara till fördel, om ifrågavarande

tvistemål kunde avgöras genom skiljedom. Bland annat skulle med en dylik

anordning vinnas, att tvistemålen kunde bliva avsevärt snabbare och enklare

avgjorda än nu är fallet och att tillsynsmyndigheten bleve befriad från en

ganska besvärlig och tidsödande grupp av ärenden. Å andra sidan skulle

emellertid anordningen även medföra olägenheter —- främst den, att man finge

svårt att upprätthålla en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. Dessutom

skulle kostnaderna för skiljemannaförfarandet ofta för sjukkassemed
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majus proposition nr 266.

lemmarna ställa sig alltför höga, särskilt i förhållande till de jämförelsevis

små belopp, varom tvisterna i allmänhet bomme att röra sig. Med hänsyn till

sistberörda omständigheter anser jag, att tillsynsmyndigheten alltjämt bör

handlägga dessa mål. Sannolikt är emellertid, att —- sedan större erfarenhet

vunnits rörande den gällande sjukkasselagstiftningen — antalet tvistemål

skall komma att nedgå, en tendens, som redan gjort sig märkbar.

Personal å sjukkassebyrån.

Den sakkunniges förslag.

Beträffande sjukkassebyråns organisation framhåller den sakkunnige inledningsvis,

att det visserligen vore sannolikt, att efter byråns överflyttning till

pensionsstyrelsen i åtskilliga frågor ett samarbete kunde komma till stånd

mellan byråns befattningshavare och de försäkringstekniskt och medicinskt

utbildade tjänstemännen inom styrelsen i övrigt samt att därigenom skulle

för byrån kunna uppkomma någon lättnad i arbetet. Emellertid kunde icke

utan närmare erfarenhet bedömas, huruvida berörda samarbete skulle medföra

möjlighet till reduktion av de för styrelsens verksamhet erforderliga arbetskrafterna.

Med hänsyn härtill hade vid bedömandet av byråns personalbehov

bortsetts från berörda omständighet. Det förslag, som framlades, skulle därför

kunna gälla även för det fall, att byrån ansåges böra kvarbliva i socialstyrelsen.

Den sakkunnige framlägger härefter följande synpunkter av betydelse förfrågan

örn byråns behov av arbetskrafter.

Man måste hava i minnet, att den år 1931 beslutade sjukkasselagstiftningen

medfört en genomgripande omdaning av det statsunderstödda sjukkasseväsendet

såväl med avseende å sjukkassornas yttre organisation som beträffande

deras uppgifter och verksamhetsformer. Ledningen av och ansvaret

för omorganisationen hade väsentligen åvilat socialstyrelsen. Den ökade

arbetsbörda, som därigenom uppkommit för styrelsens sjukkassebyrå, hade

för övergångstiden nödvändiggjort en avsevärd förstärkning av byråns arbetskrafter.

Trots denna förstärkning hade det icke kunnat undvikas, att en betydande

balans av ärenden uppstått å byrån. Detta hade i sin tur medfört,

att — fastän den nya sjukkasseorganisationen numera kunde sägas vara i

huvudsak genomförd — någon reducering av personalbeståndet icke kunnat

företagas. Tvärtom hade ytterligare personal måst anställas för möjliggörande

av balansens snara avarbetande, varvid räknats med att vid utgången av

budgetåret 1936/1937 någon nämnvärd balans icke mera skulle förefinnas.

Byråns nuvarande personal vore därför för närvarande synnerligen talrik. Av

de högre befattningarna å byrån hade de å extra stat uppförda tre tjänsterna

såsom byrådirektör, sekreterare och aktuarie inrättats från och med den 1 juli

1931 och tillkommit för genomförande av den nya sjukkasseorganisationen.

Beträffande befattningar av lägre grad kunde nämnas att, medan för närvarande

å byrån arbetade sammanlagt 8 amanuenser och 17 befattningshavare

i biträdesgrad, år 1929 därstädes tjänstgjort blott 3 amanuenser och 9 biträden.

Med hänsyn till anförda omständigheter syntes det klart, att från och med

budgetåret 1937/1938 en icke oväsentlig minskning av sjukkassebyråns personalbestånd

borde kunna äga rum. Särskilt torde detta bliva möjligt, örn

sjukkassebyrån befriades från handläggningen av tvistemålen, vilka åsamkade

byrån ett betydande arbete.

Å andra sidan vore att märka, att de erkända central- och lokalsjukkassorna

ännu vore så pass nya och oprövade, att de alltjämt torde vara i särskilt stort

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

behov av ledning och kontroll från tillsynsmyndighetens sida. Vidare bolde

beaktas, att under organisationsperioden sjukkassebyråns personal icke i

nödig utsträckning medhunnit inspektion av sjukkassornas verksamhet, men

att dylik inspektion vore i hög grad påkallad. Det borde ock ihågkommas,

att sjukkassestatistiken under åtskilliga år av brist på arbetskrafter måst

eftersättas samt att behov förelåge att fullfölja denna statistik. Det syntes

därför bliva nödvändigt att vid reduceringen av byråns personal framgå med

försiktighet.

Beträffande de särskilda tjänsterna å byrån yttrar sig den sakkunnige på

1 huvudsak följande sätt.

Byrådirektörstj änsten syntes nied hänsyn till omfattningen av byråns

arbete böra tills vidare bibehållas. Byrådirektören, vilken liksom byråchefen

borde äga försäkringsteknisk utbildning, borde bland annat hava att förestå

byrån i byråchefens frånvaro samt att företaga de inspektioner, vilka byråchefen

icke själv hunne verkställa. Därest å byrån funnes en byrådirektör,

syntes emellertid någon försäkringstekniskt utbildad sekreterare icke erfordårlig.

Den nuvarande befattningen såsom sekreterare och inspektörsassistent

— vilken befattning kunde beräknas bliva vakant under budgetåret

1936/1937 — borde därför kunna indragas. Däremot torde sekreterartjänsten

å extra stat, vars innehavare förutsattes äga juridisk utbildning, böra bibehållas.

Visserligen syntes de juridiska göromålen icke i fortsättningen bliva

av samma omfattning som under de senaste åren, men det hade redan under

den äldre sjukkasselagstiftningens tid från tillsynsmyndighetens sida varit

ett önskemål, att sjukkassebyrån måtte erhålla tillgång till en sekreterare

med juridisk utbildning.

Liksom för närvarande borde räknas med behov av en ordinarie aktuarie

och en aktuarie å extra stat, därvid den ene aktuarien avsåges för juridiska

och den andre för försäkringstekniska ärenden.

Det behövliga antalet amanuenser syntes kunna uppskattas till 5, därav

förslagsvis 1 i 18:e, 2 i 16:e och 2 i 15:e lönegraden. Därvid hade hänsyn

tagits jämväl till behovet av arbetskraft för sjukkassestatistiken.

Av de nuvarande biträdesbefattningarna torde minst 4 kunna indragas.

Behovet av dylika befattningar kunde därför uppskattas till 13. Förslagsvis

kunde man räkna med 6 ordinarie biträden, därav 1 kansliskrivare (B 11), 2

kanslibiträden (B 7), 2 kontorsbiträden (B 4) och 1 skrivbiträde (B 2), samt

med 7 extra ordinarie tjänstemän, därav 1 kanslibiträde, 3 kontorsbiträden

och 3 skrivbiträden.

Förslaget innebär, att sjukkassebyråns nuvarande personal skulle minskas

med 1 sekreterare, 3 amanuenser och 4 biträden. Jämfört med personalbeståndet

år 1929 skulle däremot personalen ökas med 1 byrådirektör, 1 aktuarie,

2 amanuenser och 4 biträden.

I förslaget räknas vidare med att vid överflyttning av sjukkassebyrån till

pensionsstyrelsen 1 extra ordinarie expeditionsvakt skulle överflyttas från

socialstyrelsen till förstnämnda ämbetsverk.

Yttranden.

Socialstyrelsen anför till cn början, att 1931 års sjukkasselagstiftning medfört

en betydande ökning av arbetsbördan å sjukkassebyrån, med vilken vore

att räkna även efter avarbetandet av föreliggande balans. Till stöd härför

yttrar styrelsen bland annat följande.

Flertalet av byråns arbetsuppgifter kumle ifråga örn numerären sättas i

direkt relation till antalet registerenheter, såsom exempelvis de göromål, som

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr 266.

sammanhängdo med registrens förande, med ärenden angående stadgeändring

m. m. Yad detta betydde insåges därav, att medan tillsynen den 31 december

1931 omfattat 1,770 registerenheter, varav 1,223 statsunderstödda sjukkassor,

totala antalet hos sjukkassebyrån registrerade understödsföreningar den 15

augusti 1936 uppgått till 3,063 (i likvidation trädda, men ännu ej upplösta

kassor icke inräknade), av vilka 1,359 utgjort erkända sjukkassor. Den stora

utökning av antalet icke statsunderstödda understödsföreningar torde till

största delen bero på de samtidigt med förordningen örn erkända sjukkassor

tillkomna ändringarna i lagen örn understödsföreningar, varigenom även de

icke statsunderstödda sjukkassorna ävensom samtliga kapitalunderstödsföreningar

med minst femtio medlemmar, som bildats för övertagande och fortsättande

av de gamla, numera erkända sjukkassornas begravningshjälpsverksamhet,

hänförts under nyssnämnda lag. Att den sålunda tillkomna gruppen

av understödsföreningar medförde ett avsevärt tillskott av arbete — såväl i

fråga om registrering och övriga juridiskt-administrativa arbetsuppgifter som

beträffande statistiken — vore alldeles uppenbart.

Yad särskilt de statsunderstödda sjukkassorna beträffade, vore givet, att

behovet av ledning och kontroll stegrades ej blott i den mån kassornas antal

ökades utan även i förhållande till de utgivna statsbidragens belopp. Dessa

belopp hade efter den nya lagstiftningens genomförande stigit avsevärt. Den

rätt att kvartalsvis utbekomma förskott å statsbidraget, som med den nya

organisationen införts, hade även medfört ökning av arbetet.

Ej heller det arbete, som granskningen av ansökningarna örn moderskapsunderstöd

föranledde, finge lämnas ur räkningen.

Enligt sakkunnigförslaget skulle byrån befrias från tvistemålen och därigenom

en besparing i personalhänseende kunna göras. I motsats därtill förutsatte

styrelsen, att byrån jämväl i fortsättningen skulle taga befattning med

dessa mål. Med hänsyn tili det ökade antalet föreningar vore framdeles att

räkna med en stark stegring av därmed sammanhängande förvaltningsuppgifter.

Även byråns försäkringstekniska arbetsuppgifter måste för framtiden få

en betydligt större omfattning än förr. Sålunda måste tillsynsmyndigheten

med lämpligt valda mellanrum samt eljest, då omständigheterna därtill föranledde,

för varje erkänd sjukkassa verkställa omprövning av avgifternas

bärighet, grundad på senast vunnen erfarenhet rörande sjuklighetsförhållandena

och andra faktorer, som inverkade på den ekonomiska utvecklingen.

Beträffande centralsjukkassorna hade skyldighet att periodiskt undersöka

den ekonomiska utvecklingen ålagts kassorna själva genom uttryckligt stadgande

i 39 § sjukkasseförordningen. Emellertid torde de beräkningsgrunder,

som antagits för beräknandet av avgifter för de erkända sjukkassorna, ävensom

grunderna för fondbildningen inom kassorna hava en så egenartad

karaktär, att det i praktiken icke torde bliva möjligt att utanför styrelsen utföra

erforderlig utredning, helst man därvid måste äga tillgång till styrelsens

statistiska material, vederbörligen bearbetat för ändamålet. Därtill komme,

att de försäkringstekniska utredningarna borde för centralsjukkassorna utföras

i ett sammanhang, samt att, även örn centralsjukkassorna skulle verkställa

utredningarna, dessa dock måste kontrolleras av styrelsen, vilket krävde

i det närmaste samma arbete som utredningarnas utförande.

På grund därav syntes det nödvändigt, att de försäkringstekniska utredningarna

och därav betingade omprövningar av avgifterna jämväl för centralsjukkassorna

anförtroddes åt styrelsen.

Det arbete, som de försäkringstekniska utredningarna medförde, komme

att bliva av omfattande och komplicerad natur.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Majus proposition nr 266.

Socialstyrelsen framlägger härefter ett detaljerat förslag rörande byråns

personal. Styrelsen utgår därvid från att byrådirektörsbefattningen måste

för framtiden bibehållas och därför nu borde överföras från extra till ordinarie

stat med placering liksom hittills i lönegraden B 28. Med hänsyn till

ärendenas natur uppdelar styrelsen byrån i tre avdelningar, nämligen en avdelning

för juridiskt-administrativa uppgifter, en avdelning för försäkringstekniska

uppgifter och en avdelning för uppgifter rörande statsbidrag, moderskapsunderstöd,

revision och statistik.

Beträffande den juridiskt-administrativa avdelningen innebär styrelsens

förslag, att den nuvarande sekreterartjänsten å extra stat i lönegraden B 24

skulle uppföras å ordinarie stat i lönegraden B 26, att den nuvarande ordinarie

aktuarietjänsten i lönegraden B 21, som kräver juridisk utbildning, skulle

upptagas såsom en notarietjänst i samma lönegrad, att en ny ordinarie notarietjänst

i lönegraden B 21 skulle inrättas (huvudsakligen avsedd för tvistemålen)

samt att antalet amanuenser skulle minskas från 4 till 2.

I fråga örn den försäkringstekniska avdelningen föreslår styrelsen, att den

ordinarie befattningen såsom sekreterare och inspektörsassistent i lönegraden

B 24 ombildas till en ordinarie förste aktuarietjänst i lönegraden B 26 samt

att å avdelningen skulle nyinrättas en ordinarie aktuariebefattning i lönegraden

B 21 och en amanuenstjänst.

För avdelningen rörande statsbidrag, moderskapsunderstöd, revision och

statistik hemställer styrelsen örn nyinrättande av en ordinarie förste revisorstjänst

i lönegraden B 26 och en ordinarie revisorstjänst i lönegraden B 21

samt örn överförande till ordinarie stat av den nuvarande aktuarietjänsten å

extra stat i lönegraden B 21.

Antalet biträden å de nämnda avdelningarna ävensom å byråns kansli beräknas

till sammanlagt 18. Å avdelningen för ärenden rörande statsbidrag

m. m. skulle inrättas två ordinarie kontoristtjänster i lönegraden B 9.

Inalles skulle byrån enligt styrelsens förslag erhålla följande ordinarie befattningar,

nämligen 1 byråchef (B 30), 1 byrådirektör (B 28), 1 sekreterare

(B 26), 1 förste aktuarie (B 26), 1 förste revisor (B 26), 2 notarier (B 21), 2

aktuarier (B 21), 1 revisor (B 21), 1 kansliskrivare (B 11), 2 kontorister (B 9),

3 kanslibiträden (B 7) och 6 kontorsbiträden (B 4). Byråns icke-ordinarie

personal skulle omfatta 7 amanuenser, 4 kontorsbiträden och 2 skrivbiträden.

Även svenska sjukkasseförbundet uttalar sig för en förstärkning av sjukkassebyråns

arbetskrafter. Förbundet framhåller dels att det vore nödvändigt,

att byråns arbetsbalans snarast möjligt bleve avarbetad, dels ock att både de

erkända sjukkassorna och övriga understödsföreningar utvecklades i rask takt

såväl numerärt som ekonomiskt samt att därför understödsföreningarnas anspråk

på tillsynsmyndigheten måste ställas högt.

Den sakkunniges beräkning av personalbehovet kritiseras också av de

erkända centralsjukkassorna i Skåne, som anföra, att erfarenheten givit vid

handen att personalen snarare behövde ökas än minskas, enär sjukkassorna

alltför länge fått vänta på socialstyrelsens beslut i förekommande ärenden.

Pensionsstyrelsen, som framhållit, att behovet av personal å sjukkasse
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majus proposition nr 266.

byrån vore en fråga, som undandroge sig styrelsens bedömande, har i detta

sammanhang uttalat att, så vitt för närvarande kunde bedömas, möjlighet ej

förelåge att ens till någon del täcka nämnda behov med personal från styrelsens

nuvarande byråer.

Departementschefen.

Till en början vill jag framhålla, att jag i likhet med den sakkunnige är

av den uppfattningen, att först den framtida erfarenheten kan utvisa i vad mån

det samarbete, som inom pensionsstyrelsen i vissa avseenden bör kunna

komma till stånd mellan sjukkassebyrån och styrelsens övriga byråer, utövar

någon inverkan på byråns personalbehov. Vid bedömande av sjukkassebyråns

behov av arbetskrafter anser jag mig därför icke böra taga hänsyn till det förhållandet,

att byrån föreslagits överflyttad från socialstyrelsen till förstnämnda

ämbetsverk.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att i sakkunnigförslaget förordats

en viss reduktion av sjukkassebyråns personal. Obestridligen föreligga också

vissa omständigheter, vilka synas ägnade att föranleda en lättnad i byråns

arbetsbörda. Sålunda kommer det betydande organisationsarbete, som blev

en följd av den nya sjukkasselagstiftningens genomförande, att slutföras. Likaledes

kan den stora balans av ärenden, vilken uppkom i samband med nämnda

lagstiftning — enligt vad jag inhämtat — beräknas komma att under innevarande

kalenderår bliva i huvudsak avarbetad. Vidare är att antaga, att sjukkassorna

— särskilt centralsjukkassorna — skola efter hand förvärva en ingående

kännedom örn lagstiftningen på hithörande område och dess rätta tilllämpning

och därigenom tillsynsmyndighetens arbete kunna avsevärt underlättas.

Emellertid förefinnas även faktorer, som verka i motsatt riktning. Den

sakkunnige har i sådant hänseende bland annat pekat på behovet av ökad inspektion

av kassornas verksamhet och av fullföljandet av sjukkassestatistiken.

Härutöver må framhållas, dels att den omprövning av kassornas avgifter, som

lärer bliva nödvändig, kommer att ställa stora anspråk på byråns personal,

dels att förslag angående vissa ändringar i understödsföreningslagen för närvarande

är föremål för prövning i departementet. Förslaget åsyftar att möjliggöra

en starkare kontroll över nämnda föreningar och sjukkassebyrån kommer,

i den mån detsamma genomföres, att tillföras nya arbetsuppgifter av betydande

räckvidd. Därjämte är att märka, att örn -—- på sätt jag i det föregående

förordat — tillsynsmyndigheten alltjämt skall till prövning upptaga

tvistemål i sjukkasseärenden, den lindring i sjukkassebyråns arbete, varmed

den sakkunnige räknat såsom en följd av tvistemålens överflyttande till lokala

skiljenämnder, icke kommer att inträda.

Med hänsyn till senast angivna omständigheter anser jag mig icke nu

kunna ifrågasätta någon minskning av sjukkassebyråns personalbestånd. Å

andra sidan finner jag icke socialstyrelsens krav på utökning av personalen

tillräckligt motiverade. Jag förordar därför i huvudsak ett bibehållande av de

nuvarande arbetskrafterna.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Emellertid synes det mig skäligt, att byråns personal i större utsträckning

än vad hittills varit fallet uppföres å ordinarie stat. På grund härav tillstyrker

jag dels att befattningarna såsom byrådirektör å extra stat i lönegraden B 28,

såsom sekreterare å extra stat i lönegraden B 24 och såsom aktuarie å extra

stat i lönegraden B 21 överflyttas till ordinarie stat i motsvarande lönegrader

samt att 1 extra ordinarie kanslibiträde, 1 extra ordinarie kontorsbiträde och

3 extra ordinarie skrivbiträden ersättas med 1 ordinarie kanslibiträde i lönegraden

B 7, 1 ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B 4 och 3 ordinarie skrivbiträden

i lönegraden B 2. Å andra sidan torde den ordinarie befattningen

såsom sekreterare och inspektörsassistent i lönegraden B 24, vilken befattning

för närvarande är vakant, böra ersättas med en förste aktuarietjänst å

extra stat i nämnda lönegrad.

I övrigt föreslår jag icke någon förändring med avseende å byråns arbetskrafter.

I samband med överflyttningen av sjukkassebyrån torde 1 extra ordinarie

expeditionsvakt få överflyttas från socialstyrelsen till pensionsstyrelsen.

Enligt mitt förslag skulle alltså — frånsett nämnde expeditionsvakt — personalen

å pensionsstyrelsens sjukkassebyrå bliva följande. 1) Tjänstemän å

ordinarie stat: 1 byråchef (B 30), 1 byrådirektör (B 28), 1 sekreterare (B 24),

2 aktuarier (B 21), 1 kansliskrivare (Bil), 3 kanslibiträden (B 7), 3 kontorsbiträden

(B 4) och 4 skrivbiträden (B 2). 2) Tjänsteman å extra stat: 1 förste

aktuarie (B 24). 3) Extra ordinarie och extra tjänstemän: 8 amanuenser, 2

kanslibiträden, 2 kontorsbiträden och 2 skrivbiträden.

Pensionsstyrelsen.

Avlöningsanslaget.

Gällande personalförteckning och avlöningsstat m. m.

För budgetåret 1936/1937 har förslagsanslaget till pensionsstyrelsen: avlöningar

bestämts till 1,157,000 kronor. Den 24 april 1936 har Kungl. Maj:t

fastställt följande av riksdagen godkända avlöningsstat och personalförteckning

för styrelsen, att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari 1937.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ............ —

5 byråchefer ........................................................................... B 30

3 byrådirektörer och biträdande ledamöter.............. B 28

4 sekreterare och biträdande ledamöter ....................................... B 26

1 sekreterare och ombudsman...................................................... B 26

3 förste aktuarier ..................................................................... B 26

6 sekreterare och biträdande ledamöter ....................................... B 24

1 sekreterare ........................................................................... B 24

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Befattning Lönegrad

11 aktuarier .............................................................................. B 21

1 bokhållare ........................................................................... B17

1 kassör ................................................................................. B 14

1 materialförvaltare .................................................................. B 13

1 kansliskrivare ........................................................................ B 11

7 kontorister ........................................................................... jj 9

1 förste expeditionsvakt ............................................................ B 7

22 kanslibiträden........................................................................ jj 7

4 expeditionsvakter .................................................................. B 5

90 kontorsbiträden ..................................................................... B 4

4 skrivbiträden ........................................................................ g 2

Tjänstemän å övergångsstat.

2 byråchefer ........................................................................... B 30

5 aktuarier .............................................................................. B 21

Tjänstemän å extra stat.

1 sekreterare och biträdande ledamot .......................................... B 26

3 sekreterare och biträdande ledamöter ....................................... B 24

1 aktuarie .............................................................................. B 21

Anm. 1. En av de å ordinarie stat upptagna byrådirektörs- och biträdande ledamotstjänsterna

skall hållas obesatt, så länge en av byråcheferna å övergångsstat kvarstår i

tjänst.

Anm. 2. En av de å ordinarie stat upptagna förste aktuarietjänsterna skall hållas

obesatt, så länge den andre byråchefen å övergångsstat kvarstår i tjänst.

Vidare har Kungl. Majit samma dag fastställt följande av riksdagen godkända

avlöningsstat, att tillämpas under budgetåret 1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ... kronor 673,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis ... » 11,500

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis ......... » 20,500

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ...................................................... » 65,200

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m...................... kronor 292,800

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslags
ms

................................................ » 34,000 » 326,800

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ............................................. » 60,000

Summa förslagsanslag kronor 1,157,000

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majus proposition nr 266.

Därjämte har Kungl. Majit förklarat, att anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skulle under budgetåret

1936/1937 disponeras på följande sätt:

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare ..................... kronor 1,000

Ersättning till de av Kungl. Majit förordnade sakkunniga hos

styrelsen, förslagsvis ...................................................... » 1,000

Ersättning till fyra fullmäktige för folkpensioneringsfonden för

tiden 1 januari—30 juni 1937 ......................... » 4,000

Ersättning till suppleanter för nämnda fullmäktige för tiden

1 januari—30 juni 1937, förslagsvis ................................. » 425

Ersättning till tillfälliga ledamöter tillhörande styrelsens personal,

förslagsvis............................................................ » 13,000

Ersättning till tillfälliga ledamöter, som ej tillhöra styrelsens

personal ..................................................................... » 28,000

Arvode till en överläkare ................................................... » 7,200

Arvoden å 5,250 kronor till två biträdande läkare .................. » 10,500

Ersättning till den expeditionsvakt, som tjänstgör såsom bankbud,

för tiden 1 januari—30 juni 1937 .................. »_75

Summa kronor 65,200

Pensionsstyrelsens framställning.

I skrivelse den 28 augusti 1936 har pensionsstyrelsen gjort framställning

örn avlöningsansl ag för nästa budgetår.

Yad först angår anslagsposten till avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat, anför styrelsen följande.

I propositionen den 17 januari 1936, nr 53, angående avlöningsanslag till

pensionsstyrelsen — däri framlagts det förslag till styrelsens omorganisation

från och med den 1 januari 1937, vilket sedermera bifallits av riksdagen —

hade föredragande departementschefen uttalat, att efter fullt genomförd organisation

för avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle erfordras i runt tal

721,600 kronor. Emellertid skulle en byrådirektörs- och en förste aktuarietjänst

hållas obesatta, så länge byråcheferna å övergångsstat kvarstode i

tjänst, varför viss minskning av det sålunda beräknade beloppet hade föreslagits

för budgetåret 1936/1937. Ifrågavarande förste aktuarietjänst syntes,

såvitt nu kunde bedömas, kunna tillsättas från och med den 1 oktober 1937,

då en byråchef avginge med pension. Det av departementschefen angivna

beloppet skulle alltså för budgetåret 1937/1938 kunna minskas med lönen

under ett år åt en byrådirektör och lönen under ett fjärdedels år åt en förste

aktuarie eller med tillhopa 13,024 kronor. Anslagsposten till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat syntes sålunda å avlöningsstaten för nästa budgetår

böra uppföras med i runt tal 708,600 kronor.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å

övergångsstat anför styrelsen, att hänsyn finge tagas till att — såsom

nämnts — en av byråcheferna avginge med pension från och med den 1 oktober

1937. Vidare förutsatte styrelsen, att på grund av utnämningar eller förordnanden

å högre tjänster några löner till aktuarier sannolikt icke skulle

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majds proposition nr 266.

komma att belasta denna post. Under posten borde därför endast beräknas

löner till dels en byråchef under ett år och dels en byråchef under ett kvartal.

Posten har därför av styrelsen upptagits till 14,400 kronor.

Med avseende å anslagsposten till avlöningar till tjänstemän

å extra stat anmärker styrelsen, att det belopp av 20,500 kronor, som

under denna post upptagits i staten för löpande budgetår, blott avsåge senare

hälften av budgetåret. För nästa budgetår borde posten upptagas till dubbla

beloppet eller 41,000 kronor.

Beträffande anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, framlägger pensionsstyrelsen

följande beräkningar.

Utgifterna till arvode till generaldirektörens ställföreträdare, till ersättning

till de av Kungl. Majit förordnade sakkunniga hos styrelsen, till arvode

till en överläkare och till arvoden å 5,250 kronor till två biträdande läkare

syntes för budgetåret 1937/1938 böra beräknas till samma belopp som för

innevarande budgetår, alltså till respektive 1,000, 1,000, 7,200 och 10,500

kronor.

I staten för innevarande budgetår hade utgiftsposterna till ersättning till

fyra fullmäktige för folkpensioneringsfanden och till ersättning till den expeditionsvakt,

som tjänstgör såsom bankbud, upptagits till respektive 4,000

kronor och 75 kronor för tiden 1 januari—30 juni 1937. Som någon förändring

av grunderna för dessa beräkningar ej syntes vara påkallad, funne styrelsen

nämnda utgiftsposter böra för hela budgetåret 1937/1938 upptagas till respektive

8,000 kronor och 150 kronor.

I staten för innevarande budgetår hade posten till ersättning till fullmäktiges

suppleanter för tiden 1 januari—30 juni 1937 upptagits till förslagsvis

425 kronor. Efter denna beräkning skulle för helt budgetår posten böra upptagas

till 850 kronor. Med hänsyn till den omfattning, i vilken suppleanter

plägade inkallas till tjänstgöring, torde detta belopp vara för högt. Under de

senast förflutna tre budgetåren hade sujjpleanter inkallats respektive 4, 3

och 2 gånger. Utgiftsposten till ersättning till fullmäktiges suppleanter torde

därför för budgetåret 1937/1938 kunna beräknas till allenast förslagsvis 150

kronor.

I berörda proposition hade utgifterna till ersättning till tillfälliga ledamöter,

som tillhöra styrelsens personal, för tiden 1 januari—30 juni 1937

beräknats till 3,000 kronor. I överensstämmelse härmed kunde motsvarande

utgifter för budgetåret 1937/1938 uppskattas till 6,000 kronor.

Yad slutligen anginge utgiftsposten till ersättning till tillfälliga ledamöter,

som ej tillhöra styrelsens personal, vore förbrukningen under nästkommande

budgetår vansklig att ens tillnärmelsevis bestämma. I förutnämnda proposition

hade departementschefen förutsatt, att anordningen med tillfälliga ledamöter

utanför styrelsen skulle försvinna, sedan arbetet å granskningsbyrån

antagit normal omfattning. Departementschefen hade emellertid framhållit,

att det under år 1937 och första delen av 1938 med hänsyn till den förutsebara

starka anhopningen av pensionsärenden icke kunde undgås, att denna

form för ärendenas handläggning fortfarande anlitades.

I propositionen hade utgifterna för ifrågavarande ändamål för tiden 1

januari—30 juni 1937 uppskattats till 15,000 kronor. Denna förbrukning motsvarade

ungefärligen vad som plägade åtgå, då tillgänglig arbetskraft utnyttjades

i full utsträckning. Enligt styrelsens uppfattning torde den säkerligen

uppkommande arbetsbalansen icke bliva avarbetad förrän under sista

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

hälften av budgetåret 1937/1938, även om tillgänglig personal utom verket

användes i största möjliga utsträckning. Med hänsyn därtill funne styrelsen

försiktigheten bjuda, att utgiftsposten beräknades till åtminstone 26,000 kronor.

Hela anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, skulle enligt dessa beräkningar bliva 60,000 kronor.

Posten till grundavlöningar till övrig i c k e-o r d i n a r i e

personal uppskattar styrelsen i anslutning till kalkylerna i 1936 års proposition

till 265,600 kronor.

Posten till a v löningsför höjningar till övrig icke-ordinarie

personal upptager styrelsen till oförändrat belopp eller 34,000

kronor.

Beträffande posten till särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän föreslår styrelsen på

grundval av verkställda beräkningar rörande medelsbehovet efter den nya

organisationens genomförande en höjning från 60,000 till 70,000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså medelsbehovet enligt styrelsens förslag uppgå

till i’708,600 + 14,400 + 41,000 + 60,000 + 265,600 + 34,000 + 70,000) 1,193,600

kronor.

Departementschefen.

Yad först angår de i personalförteckningen upptagna tjänsterna, vill jag

erinra, att vid genomförandet av styrelsens år 1936 beslutade omorganisation

— på grund av vissa aktuariers befordran till högre tjänst — icke någon

aktuarie behövt uppföras å övergångsstat. De för närvarande i personalförteckningen

upptagna 5 aktuarietjänsterna å övergångsstat kunna därför nu

uteslutas ur förteckningen. Från och med den 1 januari 1938 kan därjämte

ur personalförteckningen uteslutas en av de å övergångsstat upptagna byråchefstjänsterna.

Vidare bör vid bifall till mitt förslag rörande sjukkassebyråns

överflyttande till pensionsstyrelsen denna förteckning från och med

den 1 januari 1938 utökas med dels följande ordinarie befattningar, nämligen

1 byråchef (B 30), 1 byrådirektör (B 28), 1 sekreterare (B 24), 2 aktuarier

(B 21), 1 kansliskrivare (B 11), 3 kanslibiträden (B 7), 3 kontorsbiträden (B 4)

och 4 skrivbiträden (B 2), dels ock 1 förste aktuarie å extra stat (B 24).

Lämpligen torde böra fastställas en personalförteckning med giltighet för

tiden 1 juli—31 december 1937 och en dylik förteckning gällande från och

med den 1 januari 1938.

Mot styrelsens medelsuppskattning har jag i och för sig icke något att

erinra. Dock nödvändiggöra familjepensioneringen och sjukkassebyråns överflyttning

till styrelsen åtskilliga omräkningar.

Sålunda bör anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat, vilken post av styrelsen uppskattats till 708,600 kronor,

på grund av familjepensionsavdragen reduceras med 22,600 kronor, men

måste å andra sidan ökas med 37,600 kronor motsvarande halvårskostnaden

för sjukkassebyråns ordinarie personal. Posten kan alltså beräknas till

723,600 kronor.

Posten avlöningar till tjänstemän å övergångsstat

— av styrelsen beräknad till 14,400 kronor — bör såsom följd av familjepensionsavdragen

nedsättas till 13,900 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266.

95 37 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj-.ts proposition nr 266.

Det av styrelsen för avlöningar till tjänstemän å extra stat

upptagna beloppet av 41,000 kronor bör dels minskas med 1,300 kronor, motsvarande

summan av familjepensionsavdragen, dels höjas med 4,000 kronor,

utgörande tillkommande halvårskostnad för förste aktuarien å extra stat å

sjukkassebyrån. Anslagsposten blir då 43,700 kronor.

Mot pensionsstyrelsens beräkning av utgifterna under posten arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

har jag icke något att erinra. Jag vill emellertid påpeka, att från posten torde

från och med ingången av nästa kalenderår böra i förekommande fall utgå

jämväl ersättning till ledamöterna i sjukkassenämnden, vilken nämnd — enligt

vad jag i det följande föreslår — bör bibehållas. Då därav icke påkallas någon

höjning av anslagsbeloppet, förordar jag, att posten beräknas till 60,000 kronor.

Det upptagna beloppet till grundavlöningar till övrig ickeordinarie

personal — 265,600 kronor — kan i anledning av familjepensionsavdragen

nedsättas till 259,300 kronor. I följd av sjukkasseärendenas

överförande till styrelsen måste emellertid sistnämnda belopp höjas med

23,000 kronor till 282,300 kronor.

Beträffande utgifterna till avlöningsförhöjningar kan sjukkassebyråns

överflyttning beräknas medföra en ökning av 1,500 kronor. Posten

skulle alltså få uppskattas till 35,500 kronor.

Slutligen bör anslagsposten till särskilda löneförmåner till

ordinarie och i c k e-o r d i n a r i e tjänstemän — av styrelsen

upptagen till 70,000 kronor — ökas med dels 6,000 kronor, vilket belopp kan

antagas komma att utgå i provisoriskt dyrortstillägg till sjukkassebyråns

personal, dels ock 4,000 kronor, motsvarande beräknad kompensation för den

extra ordinarie personalen i anledning av familjepensionsavdragen. Jag beräknar

alltså posten till (70,000 + 6,000 + 4,000) 80,000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, skulle pensionsstyrelsens avlöningsanslag

få upptagas till (723,600 -f 13,900 + 43,700 + 60,000 + 282,300 +

35,500 + 80,000) 1,239,000 kronor.

Omkostnadsanslaget.

Gällande stat.

För innevarande budgetår är förslagsanslaget till pensionsstyrelsen: omkostnader

upptaget till 150,000 kronor. Körande användningen av anslaget

har Kungl. Majit den 24 april 1936 fastställt följande stat:

Omkoätnadsstat.

V t gifter.

1. Reseersättningar, förslagsvis ....................................... kronor 7,000

2. Expenser, förslagsvis ................................................... » 142,900

3. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... » 500

Summa kronor 150,400

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning för värme, gas och elektrisk ström för uthyrda

lägenheter samt försäljning av makulatur m. m................ kronor 400

Nettoutgift kronor 150,000

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 266.

99

Pensionsstyrelsens framställning.

I skrivelse den 28 augusti 1936 har pensionsstyrelsen hemställt om anvisande

för budgetåret 1937/1938 av dels ett förslagsanslag till pensionsstyrelsen:

omkostnader, dels ock ett särskilt anslag till folkpensioneringsfondens

omkostnader.

Vad först angår anslaget till pensionsstyrelsen: omkostnader, beräknar styrelsen

utgifterna till reseersättningar till oförändrat belopp, alltså

till 7,000 kronor.

Medelsbehovet för expenser uppskattar styrelsen till 181,000 kronor,

därav 12,000 kronor för bränsle, lyse och vatten och 169,000 kronor för expenser

i övrigt. Sistnämnda belopp överstiger det för samma ändamål för

löpande budgetår anvisade beloppet med 38,100 kronor, ökningen har framför

allt sin grund i höjda kostnader för blankettryck m. m. Härom anför styrelsen

bland annat följande.

Under budgetåret 1937/1938 skulle likvideras kostnaderna för tryckning

av de kvittenshäften, som erfordrades för under år 1937 nytillkomna pensionstagare

och sådana pensionstagare, vilka i anledning av den nya lagstiftningen

under samma år erhölle jämkning av sina pensioner på grund av bestämmelserna

örn privilegierad inkomst. Antalet erforderliga kvittenshäften torde på

grund härav kunna beräknas stiga till omkring 175,000 från 76,939 under

budgetåret 1935/1936. Dessutom måste kvittenshäftena ifråga tryckas för i

regel 12 utbetalningar per år mot för närvarande i medeltal 5. Kostnaderna

för tryckning av kvittenshäften beräknades på grund av dessa omständigheter

stiga från 15,745 kronor under budgetåret 1935/1936 till cirka 61,000

kronor under budgetåret 1937/1938, d. v. s. med över 45,000 kronor. Därest

efter övergångstidens slut det för år erforderliga antalet kvittenshäften beräknades

till omkring 80,000, skulle kostnaderna för framtiden belöpa sig

till omkring 28,000 kronor för år.

Utgifterna för publikation stryck uppskattas liksom för löpande

budgetår till 500 kronor.

De särskilda uppbörds medlen anser styrelsen icke böra upptagas

till högre belopp än 300 kronor.

Styrelsen har på grund härav beräknat anslaget till pensionsstyrelsen:

omkostnader till (7,000 + 181,000 + 500-—300) 188,200 kronor.

Jag övergår härefter till pensionsstyrelsens framställning, i vad den avser

anvisande av anslag till folkpensioneringsf ondens omkostnader. Styrelsen

erinrar till en början, att Kungl. Maj:t den 19 maj 1933 fastställt arvodesoch

omkostnadsstat för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden att gälla

tills vidare från och med budgetåret 1933/1934, ävensom att nämnda stat,

som slutade å 123,000 kronor, upptoge en post å 8,000 kronor till arvode till

de fyra fullmäktige, som icke tillhörde pensionsstyrelsen, en post å 50,000

kronor till ersättning till fullmäktiges suppleanter, särskilt anlitade sakkunniga

personer och annat biträde, värdering i anledning av fastighetsbelåning,

förvaring av fondens värdehandlingar och expenser samt en post å 65,000

kronor till ersättning till statsverket för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen.

Kungl. Maj:t hade föreskrivit, att de i staten upptagna beloppen

skulle utgå av pensionsförsäkringsfondens medel.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majus proposition nr 266.

Pensionsstyrelsen anför härefter följande.

Genom den nya lagen om folkpensionering komme från och med den

1 januari 1937 pensionsförsäkringsfonden att uppgå i folkpensioneringsfonden.

Denna nya fond hade erhållit delvis annan karaktär och andra

uppgifter än pensionsförsäkringsfonden, vilket i sin tur medförde, att omförmälda

ersättning till statsverket komme att bortfalla, samt att övriga omkostnader

från och med nämnda dag icke längre skulle bestridas av fondmedel.

Vad anginge ersättningar till fullmäktige och suppleanter för dem, skulle

dessa utgifter bestridas från anslaget till styrelsens avlöningar, och hade styrelsen

i det föregående hemställt örn anvisande av medel därtill. I analogi

därmed syntes kostnader för fullmäktiges och suppleanters resor böra bestridas

av anslaget till styrelsens omkostnader. Medel till bestridande av de

fondens övriga utgifter, som dittills utgått av fondmedel, hade däremot icke

medräknats vid uppskattningen av styrelsens omkostnader.

Pensionsförsäkringsfondens värdehandlingar med undantag för svenska

statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer, aktier samt handlingar,

som tillfälligt vore föremål för behandling inom styrelsen, vore deponerade

i öppet förvar i riksbanken. Därför erlades viss depositionsavgift.

På grund av fondens tillväxt hade denna avgift år för år ökat och hade för

ar 1935 uppgått till 50,586 kronor. Enär styrelsen ej disponerade lämplig

förvaringsplats för handlingar av det värde och till det antal, varom här vore

fråga, kunde någon förändring i denna anordning icke för närvarande vidtagas.

De övriga utgifter, som plägat bestridas med fondmedel, hänförde sig till

uppdrag åt särskilt sakkunniga personer att verkställa utredningar, värdering

i anledning av fastighetsbelåning, bevakning av fondens intressen inför domstolar

eller andra myndigheter och diverse andra utgifter, som vore behövliga

för fondmedlens placering och värdehandlingarnas behöriga skötsel. Under

budgetåret 1935/1936 hade av fondmedel för utgifter av angivna slag utgivits

tillhopa 358 kronor. Denna förbrukningssiffra vore lägre än vad som kunde

förväntas i allmänhet bliva fallet och torde därför icke kunna läggas till grund

för beräkning av framtida medelsbehov.

Det vore uppenbart, att omkostnaderna för fonden måste till sin storlek

bliva i hög grad beroende av det sätt, på vilket fondens medel placerades av

fullmäktige för fonden. Vidare kunde förväntas, att desamma komme att

stiga i den mån fonden tillväxte i storlek. Utgifterna vore slutligen av den

art, att de icke lämpligen kunde bestridas från ett maximerat anslag.

Med hänsyn till det anförda funne sig styrelsen böra föreslå, att ett särskilt

anslag, förslagsvis benämnt folkpensioneringsfondens omkostnader, anvisades

för bestridande av ifrågavarande utgifter.

Under förmälan att utgifterna för ifrågavarande ändamål under budgetåret

1937/1938 kunde förväntas komma att icke oväsentligt överstiga 50,000

kronor, föreslår pensionsstyrelsen, att förevarande anslag måtte för nämnda

budgetår upptagas till förslagsvis 55,000 kronor.

Yttrande.

Bilcsräkenskapsverket har yttrat sig över pensionsstyrelsens framställning,

i vad densamma avser upptagande av ett särskilt anslag till folkpensioneringsfondens

omkostnader. Riksräkenskapsverket uttalar däri, att det icke syntes

lämpligt att på föreslaget sätt på flera olika anslag fördela kostnader, vilka

avsåge ett och samma huvudändamål. Omhänderhavandet och förvaltandet av

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Majlis proposition nr 266.

folkpensioneringsfonden måste nämligen — anför riksräkenskapsverket

numera anses vara en pensionsstyrelsen åliggande ordinarie arbetsuppgift.

De kostnader, som föranleddes av detta arbete, borde därför enligt gällande

principer gäldas från de för pensionsstyrelsens övriga verksamhet anvisade

anslagen till avlöningar och omkostnader.

Riksräkenskapsverket föreslår, att i stället för uppförande av ett nytt anslag

för bestridande av de kostnader, varom nu är fråga, pensionsstyrelsens

omkostnadsanslag ökas med det härför erforderliga beloppet och att för detta

ändamål under omkostnadsstaten upptages en särskild förslagsvis beräknad

post till övriga utgifter: depositions- m. fl. kostnader för folkpensioneringsfonden.

Beträffande slutligen storleken av det äskade anslagsbeloppet förklarar

riksräkenskapsverket, att ämbetsverket ej kunnat undgå att finna den ersättning,

pensionsstyrelsen hade att erlägga till riksbanken för omhänderhavandet

åv ifrågavarande värdehandlingar, anmärkningsvärt hög.

Departementschefen.

Till en början vill jag uttala min anslutning till den av riksräkenskapsverket

hävdade uppfattningen att de omkostnader för folkpensioneringsfonden,

för vilka pensionsstyrelsen ifrågasatt ett nytt anslag,

böra gäldas från en särskild förslagsvis beräknad post under anslaget till

pensionsstyrelsen: omkostnader. Bosten torde böra rubriceras på sätt riksräkenskapsverket

föreslagit och med hänsyn till vad pensionsstyrelsen anfört

beräknas till 55,000 kronor.

Yad angår övriga utgiftsposter under omkostnadsanslaget, har jag icke

något annat att erinra mot pensionsstyrelsens beräkningar än att beloppen

måste höjas på grund av sjukkassebyråns överflyttning. Sålunda föreslår jag,

att posterna till reseersättningar, expenser och publik ationstryck

för nästa budgetår ökas med respektive 1,800, 6,000 och 1,000

kronor.

De särskilda uppbördsmedlen torde i överensstämmelse med

pensionsstyrelsens förslag böra upptagas till 300 kronor.

Styrelsens omkostnader skulle sålunda för nästa budgetår beräknas i enlighet

med följande sammanställning.

1. Reseersättningar, förslagsvis ..

2. Expenser, förslagsvis ...........

3. Publikationstryck, förslagsvis

4. övriga utgifter: depositionssioneringsfonden,

förslagsvis ..

Utgifter.

...................................... kronor

............. »

.................................. »

m. fl. kostnader för folkpen
.

......................... »

Summa kronor

8,800

187,000

1,500

55,000

252,300

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning för värme, gas och elektrisk ström för uthyrda

lägenheter samt försäljning av makulatur m. m................ kronor

300

Nettoutgift kronor 252,000

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Majus proposition nr 266.

Den centrala organisationen av den statliga och statsunderstödda

hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

Statens arbetslöshetskommissions tillkomst, verksamhet och

organisation.

Vid socialstyrelsens inrättande anförtroddes handläggningen av ärenden

rörande arbetslösheten åt nämnda ämbetsverk. Det dröjde dock ej länge,

förrän dessa ärenden väsentligen förlädes utanför socialstyrelsens verksamhetsområde.

Den ursprungliga anledningen till att en omläggning i förevarande hänseende

kom till stånd var världskriget. Kungl. Majit uppdrog nämligen den

10 augusti 1914 at ett särskilt organ — statens arbetslöshetskommission -—

att i samråd med socialstyrelsen upprätta och inkomma med förslag till åtgärder

ägnade att motverka den vid krigsutbrottet befarade massarbetslösheten

och att mildra verkningarna av densamma.

Kommissionen var till en början närmast ett rådgivande organ för den

statliga arbetslöshetspolitiken, men erhöll efter hand alltmer vidgade uppgifter.

Sedan år 1924 omhänderhar kommissionen den centrala ledningen av

den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Körande

denna verksamhet äro bestämmelser meddelade i kungörelsen den 30 juni

1934 (nr 434) med däri sedermera intagna ändringar.

Kommissionens sammansättning och arbetssätt hava under årens lopp

växlat avsevärt. För närvarande består kommissionen av en ordförande, en

vice ordförande och fem andra ledamöter, samtliga förordnade av Kungl.

Maj:! Förordnandena avse ej någon viss tid utan gälla tills vidare.

Kommissionens kansli, som står under ledning av en av Kungl. Maj:t

förordnad kanslichef, är uppdelat på fyra avdelningar, nämligen tekniska avdelningen,

sekreterareavdelningen, sociala avdelningen och kamerala avdelningen.

De föreskrifter, som finnas rörande kansliets organisation och de

särskilda befattningshavarnas åligganden, äro i huvudsak utfärdade av kommissionen.

Alltsedan år 1922 äro kommissionens förvaltning och räkenskaper underkastade

särskild revision av vissa av Kungl. Majit utsedda överrevisorer.

Sedan ar 1933 skola klagomål över kommissionens beslut i frågor, som röra

grunderna för bestämmande av reservarbetslönens storlek, prövas av en särskild

nämnd — besvärsnämnden för reservarbetslöner — över vars beslut

klagan ej får föras. I övrigt saknas bestämmelser rörande möjligheterna att

överklaga kommissionens beslut, vilket icke hindrar att den, som är missnöjd

med ett beslut, kan söka ändring däri hos Kungl. Majit.

Fråga om ändrad förläggning av ledningen av arbetslösliets
ärendena

m. m.

Tidigare förslag.

Först är här att nämna det betänkande med förslag till motverkande av

arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten, som den 24 juli 1925

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

avgavs av särskilda inom socialdepartementet tillkallade sakkunniga (statens

offentliga utredningar 1925:29). I betänkandet föreslogs anordnande

av allmänna arbeten i huvudsaklig överensstämmelse med de grundsatser,

som tidigare tillämpats vid anordnandet av de dåvarande nödhjälpsarbetena,

motsvarande nuvarande reservarbeten. De sakkunniga framhöllo, att den föreslagna

hjälpverksamheten skulle komma att äga nära anknytningspunkter företrädesvis

till den verksamhet, som folie inom socialstyrelsens arbetsområde,

därvid särskilt erinrades örn den offentliga arbetsförmedlingen samt den

statistiskt-ekonomiska observationstjänsten i fråga örn arbetsmarknaden och

arbetslösheten. Det oaktat ansågo sig de sakkunniga icke böra föreslå, att

ledningen av verksamheten uppdroges åt socialstyrelsen. Det framhölls, att

en dylik anordning icke lämpligen borde ifrågakomma redan på den grund,

att arbetslöshetsorganet behövde utrustas med arbetskraft av olika omfattning,

allteftersom läget på arbetsmarknaden växlade, samt att det icke stöde

i överensstämmelse med de ordinarie ämbetsverkens organisation att antaga

och avskeda tjänstemän alltefter de växlande behoven. De sakkunniga föreslogo

därför verksamhetens förläggning till ett fristående provisoriskt organ

av samma struktur som statens arbetslöshetskommission. Ett dylikt organ

skulle enligt de sakkunnigas mening på ett smidigare sätt kunna anpassa sig

efter arbetsmarknadens växlingar än som vore möjligt för ett statligt ämbetsverk.

De sakkunnigas förslag i berörda ämne föranledde icke någon erinran från

flertalet av de däröver hörda myndigheterna. En annan ståndpunkt intogo

emellertid statens fattigvårdsinspektör och socialstyrelsen.

Statens fattigvårdsinspektör framhöll, att den omständigheten att socialstyrelsen

hade ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen och hade sig

ålagt att övervaka arbetsmarknadens växlingar, borde föranleda ett övervägande,

örn ej kommissionens verksamhet borde överflyttas på socialstyrelsen.

Socialstyrelsen anförde bland annat följande.

Arbetslösheten vore en funktion hos arbetsmarknaden och stöde i nära

sammanhang med de faktorer, som konstituerade arbetsmarknadens läge och

utveckling, d. v. s. arbetslöner, avtalsväsen samt arbetsgivar- och arbetarorganisationernas

politik och mellanhavanden. Socialstyrelsen hade enligt

sin instruktion att handlägga ärenden rörande samtliga arbetsmarknadsfrågor.

Enligt sakkunnigförslaget skulle en uppdelning ske, i det socialstyrelsen

finge att handlägga arbetsförmedlingsärenden, medan kommissionen finge

ledningen av understödsverksamhet och nödhjälpsarbeten. Särskilt folie här

i ögonen, att ledningen av arbetsförmedlingen icke organisativt sammanhölles

med arbetslöshetsverksamheten i övrigt. Här förelåge risk för svåra friktioner.

Än skarpare komme dessa olägenheter att framträda, därest under

statens medverkan anordnades något system av arbetslöshetsförsäkring.

Enligt socialstyrelsens åsikt syntes det oavvisligt, att frågan örn den centrala

ledningen på förevarande område underkastades ett förnyat övervägande.

Under senare hälften av år 1925 utarbetades av nya inom socialdepartementet

tillkallade sakkunniga 1925 års departementsutkast innefattande dels

förslag till lag om offentlig arbetsförmedling och till förordning angående

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

statsbidrag till arbetslöshetskassor, dels ock förslag till förordning angående

anordnande av reservarbeten till motverkande av arbetslöshet. I det förra

förslaget förutsattes, att socialstyrelsen skulle utöva tillsyn över såväl förmedlings-

som försäkringsverksamheten. Enligt det senare förslaget skulle

reservarbetena ledas av arbetslöshetskommissionen.

I ett över departementsutkastet avgivet utlåtande framhöll socialstyrelsen,

att örn man vid bekämpande av arbetslösheten och dess verkningar framginge

efter en kombinerad försäkrings- och arbetslinje, komme de båda linjernas

uPPgifter för såväl de lokala som de centrala organen att ligga varandra synnerligen

nära och till och med delvis täcka varandra. Behovet av reda och

klarhet i drganisationshänseende vore därför trängande.

I annat sammanhang har omnämnts, att 1926 års arbetslöshetssakkunniga

den 25 april 1928 framlade betänkande och förslag angående arbetslöshetsförsäkring,

arbetsförmedling och reservarbeten ävensom att betänkandet innehöll

två alternativa förslag, benämnda A-förslaget och B-förslaget. Medan

enligt A-förslaget skulle införas obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, förutsattes

enligt B-förslaget, att arbetslöshetsförsäkringen skulle bliva frivillig.

I motiveringen till A-förslaget framhöllo de sakkunniga, att arbetsförmedlingens

betydelse såsom kontrollorgan för försäkringen uteslöte, att försäkringen

organiserades skild från förmedlingen men att även frågor örn anordnande

av reservarbeten kunde lösas på ett tillfredsställande sätt endast genom

en ingående kännedom örn möjligheterna på den öppna arbetsmarknaden.

Den centrala ledningen av reservarbetena borde därför organiseras i omedelbar

anslutning till arbetsförmedlingens centrala organisation.

Enligt de sakkunniga borde antingen såväl försäkringen som reservarbetena

inordnas i socialstyrelsen eller ock handläggningen av ärenden, som

direkt berörde arbetsmarknadsproblemet — i första hand arbetsförmedlingen

— utbrytas från socialstyrelsen och sammanföras med ärendena rörande försäkring

och reservarbeten. De sakkunniga förordade för sin del det förra

alternativet under framhållande av att det möjliggjorde en enhetlig ledning

av åtgärderna på förevarande område med tillhjälp av redan existerande institutioner.

I anslutning härtill föreslogo de sakkunniga inrättande i socialstyrelsen

av dels en byrå för arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring,

dels ock en byrå för reservarbeten, vilken byrå skulle i stort sett övertaga

arbetslöshetskommissionens uppgifter.

Emellertid påpekade de sakkunniga, att ett förläggande till socialstyrelsen

av reservarbetena förutsatte väsentligt smidigare personalanställningsförhållanden

än som i regel tillämpades vid statliga ämbetsverk.

De sakkunniga förordade vidare en särskild behandling av ärendena å

reservarbetsbyrån. I denna del anförde de bland annat följande.

Här gällde det exempelvis principerna för reservarbetslöners fastställande,

bestämmande av ackordssatser, utväljande av lämpliga arbetsobjekt för reservarbeten

m. m., frågor beträffande vilkas handläggning medverkan från personer

med praktisk insikt på områden, som hade betydelse för reservarbetenas

ordnande, skulle vara av synnerligt värde. Det skulle sålunda otvivelaktigt

innebära ökad säkerhet för en tillfredsställande handläggning av dessa

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majus proposition nr 266.

spörsmål, om för detta ändamål kunde förvärvas personer, som genom sitt

tidigare arbete visat sig väl förtrogna med praktisk ekonomisk verksamhet. Å

andra sidan syntes det även vara av gagn, därest praktisk kännedom örn arbetarnas

och arbetsgivarnas förhållanden bleve representerad. Dessutom skulle

det vara värdefullt, örn vid ärendenas handläggning deltoge någon person,

som vöre praktiskt förtrogen med den kommunala hjälpverksamheten.

De sakkunniga föreslogo i anslutning härtill, att vid behandlingen i socialstyrelsen

av ärenden rörande reservarbeten skulle deltaga styrelsens chef,

chefen för reservarbetsbyrån samt dessutom tre av Kungl. Majit utsedda personer.

Av dessa personer borde två vara väl förtrogna, den ene med arbetarnas,

den andre med arbetsgivarnas förhållanden och intressen och den tredje praktiskt

förtrogen med den kommunala hjälpverksamheten. Dessutom borde

åtminstone de två förstnämnda äga erfarenhet från praktisk ekonomisk verksamhet.

De sakkunniga tillstyrkte vidare, att ledningen av reservarbetena förlädes

till socialstyrelsen även för det fall, att försäkringslagstiftningen skulle

grundas på det frivilliga systemet. De skäl, som talade för en sådan anordning

under förutsättning att en obligatorisk försäkring genomfördes, syntes

nämligen enligt de sakkunnigas mening äga full bärkraft även vid införande

av frivillig försäkring.

I det yttrande, som socialstyrelsen avgav över 1926 års arbetslöshetssakkunnigas

betänkande, ansåg sig styrelsen icke kunna biträda någotdera av de

sakkunnigas förslag rörande arbetslöshetsförsäkringen. Frågan huru socialstyrelsen

borde organiseras i händelse av bifall i huvudsak till ettdera av de

sakkunnigas alternativ upptogs icke i yttrandet till behandling.

I olika till 1933 års riksdag avlåtna propositioner framlade Kungl. Majit

förslag dels till lagstiftning rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring och

offentlig arbetsförmedling och dels om införande av ett system med kommunala

understöd åt arbetslösa med statsbidrag, ungefär motsvarande den kontantunderstödsverksamhet,

som dittills bedrivits av arbetslöshetskommissionen.

Enligt förslagen skulle den centrala ledningen av försäkrings-, förmedlings-

och understödsverksamheten omhänderhavas av en ny byrå i socialstyrelsen.

Vidare föreslog Kungl. Majit i en särskild proposition (nr 211), att reservarbetena

skulle avvecklas och i deras ställe anordnas s. k. beredskapsarbeten,

d. v. s. arbeten, vilka i likhet med reservarbetena inginge som ett led i det

allmännas åtgärder till motverkande av arbetslösheten men i motsats till

reservarbetena utfördes i den öppna arbetsmarknaden och till för denna

gällande löner. I propositionen föreslogs därjämte, att arbetslöshetskommissionens

verksamhet skulle upphöra. Beredskapsarbetena skulle i stort

sett ledas av diverse förut befintliga verk och myndigheter. För handhavande

av ledningen av vissa beredskapsarbeten skulle emellertid inrättas en särskild

byrå inom socialdepartementet.

Vid riksdagen väcktes ett stort antal motioner rörande arbetslösheten.

Bland annat framlade herr Trygger m. fl. och herr Lindman m. fl. i två lika
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

lydande motioner (1:128 och II: 237) förslag till lag om offentlig arbetslöshetshjälp

åt oförvållat arbetslösa, enligt vilken lag ledningen av verksamheten

för offentlig arbetslöshetshjälp samt tillsynen över kommunernas verksamhet

i sådant syfte skulle utövas av den myndighet Kungl. Majit bestämde.

Motionärerna framhöllo, att hjälpverksamheten liksom dittills framför allt

borde bestå i anordnande av reservarbeten. Däremot förordades, att socialstyrelsen

skulle övertaga kommissionens verksamhet. Såsom det viktigaste

skälet för denna förändring anförde motionärerna, att socialstyrelsen gentemot

regeringsmakten intoge en självständigare ställning än en tillfällig

kommission och sålunda hade större förutsättningar att förverkliga statsmakternas

direktiv genom en mera konsekvent politik. Motionärerna gjorde

ock gällande, att socialstyrelsen borde bättre än kommissionen kunna i vad

avsåge arbetslösheten skapa enhetlighet inom socialvården samt att överflyttningen

borde för statsverket kunna medföra vissa besparingar.

Enligt motionärerna borde inom socialstyrelsen inrättas en extra byrå för

arbetslöshetsärenden. För denna borde genom särskild instruktion föreskrivas

ett kollegialt styrelsesystem. Motionärerna framlade icke något preciserat

förslag rörande byråns sammansättning. De hänvisade emellertid i

denna del till det av 1926 års arbetslöshetssakkunniga framlagda förslaget.

Därjämte ifrågasatte motionärerna, örn icke skäl talade för att vid upprättandet

av byrån även tekniskt sakkunnig person där finge säte och stämma.

Enligt motionärerna syntes vidare skäl tala för att även en representant för

landskommunerna finge säte i kollegiet. Den av nyssnämnda sakkunniga

föreslagna kommunalrepresentanten borde i så fall kunna företräda städerna.

Motionärerna anförde vidare, att den närmare regleringen av byråns personaluppsättning

— en reglering som enligt sakens natur borde göras så provisorisk

och anpassningsbar som möjligt med hänsyn till arbetslöshetens

växlande omfattning —- helt borde ankomma på Kungl. Majit, som även

skulle hava att utfärda närmare bestämmelser för socialstyrelsens handhavande

av arbetslöshetshjälpen.

Till sist uttalade motionärerna, att den dittillsvarande ordningen med särskilda

överrevisorer för granskning av kommissionens förvaltning och räkenskaper

syntes — givetvis under ytterligare kontroll från statsrevisorerna -—

lämplig även för socialstyrelsens arbetslöshetsbyrå. Vid granskningen borde

huvuduppgiften vara att pröva vidtagna åtgärders ändamålsenlighet från

arbetsteknisk, kommunalpolitisk och social synpunkt. För en dylik kontroll

syntes riksräkenskapsverket mindre lämpat än särskilt tillkallade, på olika

områden specialsakkunniga revisorer.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställde ifrågavarande motionärer

i två särskilda, ävenledes likalydande motioner (I: 129 och lii 238), att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

förordna örn arbetslöshetskommissionens upphörande och om överflyttande av

dennas uppgifter såsom centralorgan och tillsynsmyndighet för den offentliga

arbetslöshetspolitiken till en för ändamålet upprättad byrå i socialstyrelsen,

organiserad i enlighet med de av motionärerna föreslagna grunderna.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

De vid 1933 års riksdag framlagda propositionerna rörande anslag till

arbetslösheten m. m. ävensom därmed sammanhängande motioner blevo

föremål för behandling inom ett av riksdagen tillsatt särskilt utskott, som

yttrade sig i dessa ämnen i sitt utlåtande nr 17. I detta utlåtande förordade

utskottet bibehållande av reservarbetssystemet samt av statens arbetslöshetskommission

såsom ledande centralt organ såväl för reservarbetsverksamheten

som för den statsunderstödda kontanta arbetslöshetshjälpen. Utskottet

uttalade i detta sammanhang, att visserligen enligt utskottets förmenande —

i betraktande främst av de statliga arbetslöshetsåtgärdernas såvitt för det dåvarande

kunde bedömas, långvariga karaktär —- vissa betänkligheter kunde

hysas mot att den centrala ledningen av desamma tillkomme ett organ av i

princip tillfällig beskaffenhet. Utskottet betonade emellertid, att arbetslöshetskommissionen

under den gångna tiden vid handhavandet av sitt grannlaga

och synnerligen krävande arbete förvärvat stor erfarenhet rörande hjälpverksamhetens

praktiska bedrivande samt att det därför, därest en avveckling

av kommissionen skulle ske, vore ett spörsmål av stor vikt, att det nya

centralorgan för verksamheten, vilket i dylikt fall måste inrättas, organiserades

på ändamålsenligaste sätt. Enligt utskottets uppfattning borde frågan

icke upptagas till närmare bedömande, innan utredning i ämnet verkställts.

Utskottet anförde i denna fråga ytterligare följande.

Då man finge räkna med att de statliga arbetslöshetsåtgärderna bomme att

bliva en under längre tid bestående anordning, syntes man böra eftersträva

ett mera definitivt ordnande av frågan örn centralorganet än som kunde anses

ligga i bibehållandet av kommissionen i dess dåvarande form och sammansättning.

I detta avseende borde därför en närmare utredning äga rum. Därvid

borde beaktas de olika uppslag till frågans lösning, som i skilda sammanhang

framkommit, av vilka utskottet ville nämna verksamhetens inflyttande

i socialstyrelsen, där en på särskilt sätt sammansatt byrå skulle handhava

densamma, samt inrättandet av ett permanent ämbetsverk av den mera tradi

tionella typen. Jämväl förtjänade erinras, att Kungl. Maj:t i årets propositioner

beräffande de föreslagna beredskapsarbetena förordat en sådan anordning,

att den centrala ledningen av beredskapsanordningen skulle omhänder - havas av en byrå inom socialdepartementet. Frågan ägde således nära sammanhang

med spörsmålet om en mer eller mindre genomgripande omorganisation

av socialstyrelsen, en fråga örn vilken riksdagen vid skilda tillfällen uttalat,

att den borde snarast möjligt bringas till sin lösning. Det syntes i

anslutning till det anförda angelägen att vid den fortsatta behandlingen av

sistnämnda fråga noga beaktades vad utskottet sålunda anfört rörande arbetslöshetsverksamlietens

definitiva ordnande.

I nu omförmälda utlåtande tillstyrktes vidare bland annat anvisande av

dels anslag till statliga och statskommunala reservarbeten, dels ock vissa

anslag till statliga beredskapsarbeten och till kommunala beredskapsarbeten.

Kungl. Maj:ts förslag örn inrättande av en särskild byrå inom socialdepartementet

för handhavande av vissa ärenden rörande beredskapsarbeten avstyrktes.

På sätt framgår av riksdagens skrivelse den 21 juni 1933 (nr 356) biföll

riksdagen till alla delar de av särskilda utskottet i berörda utlåtande framlagda

förslagen. I överensstämmelse härmed hemställde riksdagen i nämnda

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

skrivelse, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning

rörande en definitiv lösning av frågan örn centralorgan för den statliga oell

statskommunala reservarbetsverksamheten samt den statsunderstödda arbetslöshetshjälpen.

I detta sammanhang torde ock böra nämnas, att Kungl. Maj:ts förslag till

lagstiftning rörande arbetslöshetsförsäkringen och den offentliga arbetsförmedlingen

icke bifollos av 1933 års riksdag samt att i följd härav den ifrågasatta

nya byrån i socialstyrelsen icke då upprättades. Lagstiftning i berörda

ämnen kom emellertid till stånd år 1934. I samband därmed upprättades

i socialstyrelsen från och med den 1 juli 1934 en särskild byrå för ärenden

rörande arbetslöshetsförsäkring och arbetsförmedling.

Den sakkunniges förslag.

Den sakkunnige berör först frågan örn det framtida behovet av ett centralt

organ för ledningen av hjälpverksamheten vid arbetslöshet samt yttrar sig

därvid sålunda.

Arbetslösheten i vårt land hade under de senast förflutna decennierna med

deras starkt skiftande konjunkturer varit till sin omfattning och karaktär

mycket växlande, i det den tidvis drabbat stora delar av den arbetsföra befolkningen

inom ett flertal näringsgrenar, medan den under andra tidsperioder

varit i huvudsak begränsad till arbetare inom vissa yrken eller vissa landsändar.

Ständigt hade dock arbetslösheten varit så betydande, att från statens

sida omfattande åtgärder krävts för dess bekämpande och för motarbetande

av dess verkningar. Med hänsyn till den erfarenhet, som sålunda förelåge,

torde man böra utgå från att dylika åtgärder — i större eller mindre utsträckning

— även framdeles skulle visa sig nödvändiga. Det borde i detta sammanhang

anmärkas, att den genomförda lagstiftningen rörande arbetslöshetsförsäkring

icke kunde förväntas komma att medföra någon förändring därutinnan,

enär denna försäkring vore avsedd att även efter fullt utbyggd organisation

endast bliva en första försvarslinje mot arbetslösheten men icke kunde komma

att lämna tillräcklig hjälp vid arbetslöshet av större utbredning och varaktighet.

Denna försäkringens karaktär framginge bland annat av stadgandet i förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor, att medlem av dylik kassa — frånsett

visst undantagsfall ■—• icke kunde under ett år åtnjuta arbetslöshetsunderstöd

(s. k. daghjälp) för längre tid än 120 dagar.

Man torde vidare hava att räkna med att den centrala ledningen av hjälpverksamheten

även i fortsättningen borde tillkomma ett enda organ och icke

uppdelas på flera myndigheter. Genom en uppdelning skulle nämligen ett

planmässigt och enhetligt bedrivande av verksamheten äventyras och risk

uppstå, att den erforderliga översikten rörande åtgärderna och deras verkningar

ginge förlorad.

Då det gäller att avgöra vilken myndighet, som bör bliva centralt organ på

förevarande område, har man enligt sakkunnigförslaget väsentligen att räkna

med tre olika alternativ. Enligt det första av dem skulle ledningen av hjälpverksamheten

omhänderhavas av socialstyrelsen, som i anledning härav skulle

utrustas med en särskild byrå, enligt det andra alternativet skulle verksamheten

anförtros åt ett nytt centralt ämbetsverk, medan enligt det tredje alternativet

statens arbetslöshetskommission skulle i en eller annan form bibehållas

såsom centralorgan.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Deri sakkunnige, som upptager de angivna alternativen till närmare skärskådande,

anför i denna del följande.

Yad först beträffade alternativet med socialstyrelsen såsom centralorgan

för hjälpverksamheten talade obestridligen vissa skäl för detsammas genomförande.

Inom styrelsen handlades flertalet frågor rörande arbetsmarknaden

— främst frågorna rörande arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring

och det skulle därför teoretiskt sett falla sig naturligt att dit förlägga avgörandet

i de jämväl till arbetsmarknadens område hörande spörsmålen rörande åtgärder

till hjälpande av de arbetslösa. Givetvis skulle det ock kunna vara till

fördel att vid hjälpverksamhetens utövande hava tillgång till den sakkunskap

på olika sociala områden, som funnes representerad inom styrelsen.

Den hjälpverksamhet, varom här vore fråga, skilde sig emellertid i så många

hänseenden från den verksamhet, som eljest utövades av styrelsen, att en

överflyttning till styrelsen av ifrågavarande arbetsuppgifter obestridligt

förutsatte meddelande av särskilda bestämmelser rörande beslutanderätt

och verksamhetsformer vid uppgifternas handhavande inom styrelsen. Med

hänsyn till verksamhetens socialpolitiskt så ömtåliga art och de förekommande

frågornas praktiska och ekonomiska natur bleve det exempelvis nödvändigt,

att i besluten finge såsom ledamöter deltaga vissa utanför styrelsen

stående personer, nämligen dels representanter för arbetsgivarna och

arbetarna, dels ock vissa speciellt sakkunniga. Ärendena måste vidare avgöras

genom majoritetsbeslut så att beslutanderätten icke finge — såsom

vore regel inom styrelsen —- tillkomma generaldirektören ensam. Man

måste också räkna med att, därest arbetslöshetsärendena anförtroddes åt

socialstyrelsen, styrelsen med avseende å dessa ärenden måste erhålla

större rörelsefrihet och maktbefogenhet än som normalt tillkomme ett centralt

ämbetsverk av socialstyrelsens typ. Dessa omständigheter skulle föra

med sig, att överflyttning av hjälpverksamhetens ledning till socialstyrelsen

bleve mera skenbar än verklig. I realiteten skulle det nya centralorganet

komma att delvis stå utanför styrelsen och utöva sin verksamhet enligt andra

regler än de för styrelsen gällande. Då besluten skulle fattas i socialstyrelsens

namn, komme emellertid styrelsen att utåt bära ansvaret för åtgärder, som

beslutats av det speciella hjälporganet. En organisation av antydd art kunde

därför lätt giva anledning till missförstånd och konflikter samt ådraga styrelsen

en impopularitet, som bleve till skada för dess verksamhet i övrigt.

Även i andra avseenden skulle en överflyttning av arbetslöshetskommissionens

funktioner till socialstyrelsen medföra åtskilliga olägenheter. Sålunda

borde nämnas, att personalbehovet å den byrå inom styrelsen, som skulle

komma att handhava arbetslöshetsärendena, måste bliva i hög grad växlande

och därför nästan omöjligt att på förhand beräkna. Personalen måste anställas

på sådant sätt, att dess storlek ständigt kunde anpassas efter det aktuella behovet.

Svårigheter skulle härigenom uppstå att för styrelsen beräkna anslag

och fastställa stater i överensstämmelse med de principer, som eljest tillämpades

beträffande centrala ämbetsverk. Till följd av anställningens osäkra natur

och den i viss mån affärsmässiga karaktär, som hjälpverksamheten genom

reservarbetena erhållit i sin praktiska utformning, hade det vidare visat sig

nödvändigt att tillerkänna de ledande befattningshavarna inom arbetslöshetskommissionen

jämförelsevis höga arvoden. Sålunda åtnjöte några av dem

arvoden överstigande de löner, som tillkomme byråcheferna i socialstyrelsen.

Då denna inadvertens från löneteknisk synpunkt säkerligen finge bibehållas,

örn hjälpverksamhetens ledning överflyttades till styrelsen, kunde det tänkas

att överflyttningen även i lönehänsecnde skulle medföra vissa komplikationer.

Med hänsyn till anförda omständigheter kundo förslaget att göra socialstyrelsen

till centralorgan för hjälpverksamheten icke förordas. Det borde emel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

lertid anmärkas, att här blivit förutsatt, att — framdeles liksom dittills —

hjälpverksamhetens tyngdpunkt skulle ligga på reservarbetena, samt att, därest

mot förmodan verksamheten skulle komma att koncentreras på kontanta

understöd, de flesta skälen mot en överflyttning av ledningen till socialstyrelsen

skulle bortfalla.

Även gentemot förslaget att ersätta arbetslöshetskommissionen med ett

självständigt centralt ämbetsverk av den typ, som representeras av socialstyrelsen,

mötte allvarliga betänkligheter. Mot detta förslag talade bland annat

vad som i det föregående anförts rörande nödvändigheten av att beslutanderätten

i arbetslöshetsärendena utövades kollegialt och att i besluten finge deltaga

jämväl vissa personer, som icke intoge ställning av statstjänstemän. Svårigheter

skulle vidare inom ett dylikt ämbetsverk uppstå att upprätthålla en

lämplig proportion mellan verksamhetens omfattning och antalet befattningshavare.

Å andra sidan kunde, örn ett dylikt ämbetsverk komme till stånd,

knappast vinnas den anknytning till socialstyrelsens närbesläktade arbetsuppgifter,

som skulle utgöra en av fördelarna med styrelsens övertagande av

arbetslöshetsärendena.

Slutligen vore att beakta, att ännu icke förelåge klarhet rörande de framtida

riktlinjerna för statsmakternas arbetslöshetspolitik. I sådant hänseende

finge erinras, att arbetslöshetskommissionen vid olika tillfällen — senast i

sin den 27 mars 1936 dagtecknade framställning till Kungl. Majit angående

vissa anslag för arbetslöshetens bekämpande för budgetåret 1936/1937 -—

framhållit behovet av en utredning avseende ett enhetligt reglerande av hela

den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet samt att föredragande

departementschefen i proposition den 8 maj 1936, nr 266, förklarat sig dela

kommissionens uppfattning i berörda hänseende. Även detta förhållande

syntes utgöra ett skäl mot att nu tillskapa ett helt nytt centralt organ för sagda

verksamhet. På grund av det anförda syntes det icke kunna ifrågakomma att nu

inrätta ett särskilt ämbetsverk för handhavande av hjälpåtgärderna mot arbetslöshet.

Vid sådant förhållande syntes den lämpligaste anordningen vara att alltjämt

bibehålla statens arbetslöshetskommission såsom centralorgan för ifrågavarande

hjälpverksamhet.

Den sakkunnige finner det emellertid i hög grad påkallat, att kommissionen

organiseras på ett fastare sätt än hittills varit fallet. För detta ändamål

föreslår han, att en instruktion utfärdas för kommissionen innehållande bestämmelser

rörande kommissionens sammansättning och sättet för fattande,

av dess beslut ävensom i övrigt erforderliga föreskrifter beträffande kommissionens

arbetsformer och verksamhet. Instruktionen borde självfallet utfärdas

av Kungl. Majit. Dock borde riksdagen, innan så skedde, erhålla tillfälle att

uttala sig i ämnet.

Rörande de bestämmelser, som borde meddelas i en dylik instruktion,

framlägger den sakkunnige bland annat följande förslag.

I fråga örn kommissionens sammansättning vore det av synnerlig vikt att

tillse, att olika intressen bleve på lämpligt sätt representerade inom kommissionen.

Därvid borde särskilt beaktas det nära sammanhang, som förelåge

mellan kommissionens verksamhet och vissa centrala delar av socialstyrelsens

arbetsområde. Med hänsyn därtill syntes böra stadgas, att generaldirektören

och chefen för socialstyrelsen skulle vara självskriven ordförande och

ledamot i kommissionen samt att chefen för den byrå i styrelsen, å vilken

handlades ärenden berörande arbetsmarknaden, skulle vara självskriven leda
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

mot i kommissionen oell dess vice ordförande. Genom en dylik föreskrift,

som nära anslöte sig till för närvarande faktiskt rådande förhållanden, skulle

erforderlig garanti vinnas för att nödig kontakt alltid komme att upprätthållas

mellan kommissionen och styrelsen.

Antalet icke självskrivna ledamöter i kommissionen syntes lämpligen bora

utgöra fem. De borde utses av Kungl. Majit, förslagsvis för fyra år i sänder.

Av dessa ledamöter borde en företräda arbetsgivarnas och en arbetarnas intressen,

medan av de övriga två borde vara i ekonomiska och kommunala angelägenheter

väl förfarna personer. Den återstående, som borde benämnas verkställande

ledamot, skulle tillika tjänstgöra såsom högste chef för kommissionens

personal och alltså närmast motsvara den nuvarande kanslichefen, vilken

emellertid anmärkningsvärt nog icke intoge ställning såsom ledamot av kommissionen.

..

För var och en av de icke självskrivna ledamöterna borde Kungl. Majit

utse en eller flera suppleanter, vilka borde förordnas för samma tid som ledamöterna.

Såsom kommissionens beslut skulle gälla den meningen, varom de flesta

förenat sig, med utslagsröst för ordföranden.

Yttranden.

Den sakkunniges förslag, i vad det avser bibehållande''av statens

arbetslöshetskommission såsom centralt organ för den statliga

hjälpverksamheten för de arbetslösa, har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av de myndigheter, vilka ingått på fragan örn denna verksamhet.

Yttranden i sådan riktning hava avgivits av socialstyrelsen, statens arbetslöshetskommission,

statens inspektör för fattigvård och barnavård samt svenska

arbetsgivareföreningen. Däremot har förslaget avstyrkts av landsorganisationen,

som anser, att ifrågavarande hjälpverksamhet lämpligen borde övertagas

av en för detta ändamål inrättad extra byrå i socialdepartementet.

Mot förslaget örn utfärdande av instruktion för kommissionen

hava vissa anmärkningar riktats. Sålunda framhålla socialstyrelsen och

statens arbetslöshetskommission angelägenheten av att även i fortsättningen

ett betydande mått av rörelsefrihet lämnas kommissionen och svenska arbetsgivareföreningen

uttalar tvekan, huruvida några fördelar skulle stå att vinna

genom förslagets realiserande.

Även de ifrågasatta bestämmelserna rörande kommissionens sammansättning

hava blivit föremål för kritik, som bland annat vänt sig

mot förslaget att chefen för socialstyrelsen och chefen å den byrå i styrelsen,

å vilken ärenden rörande arbetsmarknaden handlades, skulle vara självskrivna

såsom ordförande respektive vice ordförande i kommissionen.

Socialstyrelsen framhåller visserligen de nära beröringspunkterna mellan

styrelsens och kommissionens verksamhet men anser dock den föreslagna anordningen

vara ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter i betraktande av

det mindre lämpliga i att förknippa innehavet av viss befattning i ett centralt

ämbetsverk med fullgörandet av ett uppdrag att vara ledamot i ett fristående

organ av kommissionens karaktär.

Även arbetslöshetskommissionen motsätter sig förslaget, dock under förklaring

att byråchefen å arbetsmarknadsbyrån syntes på grund av sin tjänsteställning

böra vara ledamot av kommissionen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Statskontoret anför, att det — nied hänsyn till "det svävande läge, vari

frågan om ordnandet av hela den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet

för närvarande befunne sig — syntes ämbetsverket tveksamt, huruvida

tillräcklig anledning förefunnes, att nu meddela ändrade föreskrifter rörande

kommissionens sammansättning.

Landsorganisationen intager i berörda hänseende samma ställning som

arbetslöshetskommissionen. Landsorganisationen understryker särskilt, att

det ur alla synpunkter vore lämpligt, att Kungl. Maj:t hade möjlighet att vid

besättandet av den grannlaga och maktpåliggande posten såsom ordförande

i kommissionen utse den därtill bäst skickade utan hänsyn till örn denne vore

chef för socialstyrelsen eller icke.

Beträffande de övriga anmärkningar, som anförts mot förslaget rörande

kommissionens sammansättning, hänvisar jag till handlingarna.

Departementschefen.

Den utredning, som förebragts i förevarande ämne, har styrkt mig i min

redan tidigare hysta uppfattning, att de arbetsuppgifter, vilka för närvarande

tillkomma statens arbetslöshetskommission, icke lämpligen böra omhänderhavas

av socialstyrelsen. Jag utgår därför från att någon överflyttning av

dessa uppgifter från kommissionen till styrelsen icke bör äga rum.

I nuvarande läge synas mig icke tillräckliga skäl föreligga att, på sätt den

sakkunnige ifrågasatt, genom en särskild instruktion i detalj reglera arbetslöshetskommissionens

sammansättning och verksamhetsformer. Yad särskilt

kommissionens sammansättning beträffar, finner jag det lämpligast, att Kungl,

Majit bibehålies vid sin rätt att med hänsyn tagen till kvalifikationerna för

uppgiften utse ordförande och övriga ledamöter i kommissionen. Det sagda

innebär bland annat, att jag icke kunnat ansluta mig till den sakkunniges förslag

att göra chefen för socialstyrelsen och chefen å styrelsens byrå för ärenden

rörande arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring självskrivna till

posterna såsom ordförande respektive vice ordförande i kommissionen. Vid

sådant förhållande kommer nu berörda spörsmål icke att öva inflytande å

frågan örn socialstyrelsens organisation.

Socialstyrelsen.

Byrån för sociala frågor i allmänhet (forsta byrån).

Nuvarande organisation.

Antalet befattningshavare å första byrån framgår av följande förteckning.

I. Ordinarie befattningshavare. Lönegrad

1 byråchef .............................................................................. B 30

1 sekreterare ........................................................................... B 24

1 kansliskrivare ........................................................................ B 11

1 kanslibiträde ........................................................................ B 7

3 kontorsbiträden ..................................................................... B 4

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 266.

113

II. Icke-ordinarie befattningshavare.

Tjänsteman å extra stat.

2 sekreterare ........................................................................... B 24

1 notarie ................................................................................. B 21

Extra ordinarie tjänstemän.

2 amanuenser ............................... 18

1 amanuens ............................... 15

3 kanslibiträden ........................................................................ 7

1 kanslibiträde ........................................................................ 6

2 kontorsbiträden ..................................................................... 4

1 skrivbiträde ........................................................................... 2

Extra tjänstemän.

1 skrivbiträde ........................................................................... 2

Övrig icke-ordinarie personal.

1 sakkunnig (expert) för ärenden rörande alkoholistvården med arvode av

3,600 kronor för år, å vilket belopp utgår dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare

vid i avlöningshänseende icke nyreglerade verk gällande grunderna.

Första byråns arbetsuppgifter kunna uppdelas i fyra huvudgrupper:

1) ärenden rörande främlingskontroll, 2) ärenden rörande medling i arbetstvister,

3) ärenden rörande alkoholistvård och 4) vissa andra sociala ärenden.

Nuvarande bestämmelser rörande främlingskontroll äro meddelade i lagen

den 2 augusti 1927 (nr 333) örn utlännings rätt att här i riket vistas och

kungörelsen den 11 november 1927 (nr 411) med vissa föreskrifter i anledning

av nämnda lag, vilka författningar ursprungligen skulle gälla för femårsperioden

1928—1932, men genom lag den 13 maj 1932 (nr 134) och kungörelse

den 9 december 1932 (nr 551) erhållit förlängd giltighet för ytterligare

en femårsperiod. Enligt dessa författningar gäller bland annat följande.

Utlänning, som ankommer till eller uppehåller sig i riket måste, bortsett

från vissa undantag, vara försedd med pass. Detta skall i princip vara

viserat. På grund av träffade internationella överenskommelser äro dock

medborgare i flertalet europeiska länder ävensom i Amerikas förenta stater

och Japan befriade från skyldigheten att hava sina pass viserade. Visering

av pass verkställes av vederbörande tjänsteman vid svensk beskickning eller

svenskt konsulat eller i utrikesdepartementet. Där ansökan örn visering

jämväl avser rätt att här i riket antaga eller innehava anställning i annans

tjänst (arbetsanställning), skall viseringsmyndigheten inhämta yttrande från

socialstyrelsen. Visering skall meddelas för viss tid och, där den innefattar

rätt till arbetsanställning, avse visst slag av arbete.

Utlänning får icke, med mindre visering för honom gäller, uppehålla sig

i riket över tre månader utan särskilt tillstånd (uppehållstillstånd). Dylikt

tillstånd meddelas av socialstyrelsen. Innan ansökan om tillstånd prövas,

skola yttranden vara avgivna av polismyndigheten i den ort och länsstyrelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266. »b 37 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj-.ts proposition nr 266.

i det län, där utlänningen vistas. Om lian vistas utom riket, skall yttrandet

avgivas av svensk beskickning eller konsul.

Om utlänning vill bär i riket antaga eller innebava arbetsanställning,

kräves härför särskilt tillstånd (arbetstillstånd), med mindre för honom gäller

visering, som innefattar dylikt tillstånd. Även arbetstillstånd meddelas av

socialstyrelsen. I ärende angående sådant tillstånd skall socialstyrelsen, där

ej ärendet är av synnerligen brådskande natur eller andra särskilda omständigheter

föreligga, inhämta utlåtande från arbetsförmedlingsanstalt för den ort,

där arbetsanställningen skall innehavas, ävensom bereda sammanslutningar

av arbetsgivare eller arbetare inom verksamhetsområdet i fråga tillfälle att

uttala sig. Arbetstillstånd skall avse visst slag av arbete.

Såväl uppehållstillstånd som arbetstillstånd meddelas för viss tid.

Beträffande förlängning av tiden för uppehållstillstånd eller arbetstillstånd

gälla samma föreskrifter som i fråga örn prövningen av den första ansökningen.

Socialstyrelsens beslut rörande dylika tillstånd få icke överklagas.

Såsom framgår av dessa bestämmelser har socialstyrelsen dels att avgiva

yttranden i sådana viseringsärenden, vilka avse tillstånd att här i riket innehava

arbetsanställning, dels att i sådana fall, där visering icke erfordras, besluta

rörande uppehålls- eller arbetstillstånd. I många fall avser ingiven

ansökan såväl uppehålls- som arbetstillstånd.

Yttrande från socialstyrelsen inhämtas därjämte i åtskilliga andra ärenden

avseende utlänningars rättigheter här i landet, exempelvis när fråga är örn

tillstånd för utlänning att bedriva viss tillverkning eller försäljning.

Av byråns personal äro — frånsett byråchefen — följande befattningshavare

upptagna med handläggning av ärenden rörande främlingskontroll,

nämligen notarien å extra stat, 1 amanuens i 18:e lönegraden, 2 extra ordinarie

kanslibiträden i 7:e och 1 extra ordinarie kanslibiträde i 6:e lönegraden,

4 kontorsbiträden (därav 2 ordinarie biträden och 2 extra ordinarie biträden

i 4:e lönegraden) samt 1 extra ordinarie och 1 extra skrivbiträde i 2:a lönegraden.

Vad härefter angår ärendena rörande medling i arbetstvister, handläggas

dessa väsentligen å den vid ingången av år 1921 inrättade förlikningsmannaexpeditionen,

vilken formellt får anses utgöra en del av socialstyrelsens första

byrå, men i realiteten intager en fristående ställning. Personalen å denna

expedition utgöres sedan åtskilliga år av en sekreterare å extra stat i lönegraden

B 24 och ett ordinarie kontorsbiträde, vilka befattningshavare i det

föregående upptagits såsom tillhörande byråns personal.

Expeditionens uppgift är främst att på olika sätt biträda förlikningsmännen

i deras arbete bland annat genom vidtagande av vissa förberedande åtgärder

(kallande av parters och organisationers representanter till sammanträden,

anskaffande av sammanträdeslokal m. m.), genom verkställande av diverse

utredningar, medverkan vid förhandlingarnas gång och vid utfärdande av

expeditioner.

Expeditionen har också att tillhandagå arbetsgivare och arbetare samt

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266. 115

deras organisationer med upplysningar samt att underlätta kommunikationen

mellan parterna och förlikningsmannen.

Å expeditionen förvaras styrelsens samling av äldre och nyare kollektivavtal.

Denna samling, som torde vara den mest fullständiga i riket och innehåller

mer än 6,000 i kraft varande avtal, är föremål för ständig komplettering.

På sekreteraren å förlikningsmannaexpeditionen ankommer att taga närmaste

befattningen med vissa uppgifter, vilka åvila socialstyrelsen enligt

gällande författningar angående medling i arbetstvister och särskilda skiljedomare.

I sådant hänseende må här framhållas följande.

I lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister stadgas, bland

annat, att socialstyrelsen vid uppkommen arbetstvist kan, där styrelsen finner

omständigheterna därtill föranleda, på begäran av arbetsgivarna och arbetarna

utse lämplig person att i egenskap av opartisk ordförande leda förhandlingar

mellan parterna. I lagen har vidare föreskrivits att, örn utbruten tvist, som

påkallar förlikningsmans ingripande, berör även annan förlikningsmans område,

det åligger förlikningsmännen att, så fort ske kan, om tvistens utbrytande

insända underrättelse till socialstyrelsen, som då skall förordna en av

förlikningsmännen att medla i tvisten eller, där så finnes påkallat, hos Kungl.

Majit anhålla örn dylikt förordnande för annan person.

I kungörelsen den 31 december 1920 (nr 898) med närmare föreskrifter

angående medling i arbetstvister föreskrives, att förlikningsmännen stå under

inseende av socialstyrelsen, som har att leda deras verksamhet så, att största

möjliga likformighet i tillämpningen av gällande bestämmelser vinnes samt

nödig samverkan mellan förlikningsmännen ernås. Styrelsen äger, där så

finnes lämpligt, kalla förlikningsmännen, en eller flera, till överläggning och

skall söka tillhandagå förlikningsmännen med sådana upplysningar, som

kunna vara ägnade att främja deras verksamhet.

Finnér sig förlikningsman icke kunna medhinna eller icke lämpligen böra

taga befattning med en eller flera inom hans verksamhetsområde uppkomna

arbetstvister, skall han härom göra anmälan till socialstyrelsen, vilken myndighet

har att skyndsamt med eget yttrande hos Kungl. Majit anmäla, vad

sålunda förefallit.

På grund av bestämmelserna i lagen den 28 maj 1920 (nr 248) om särskilda

skiljedomare plägar vidare Kungl. Majit för två år i sänder förordna särskilda

personer (skiljedomare) att på anmodan av parter var för sig avgöra

arbetstvister, som av parterna hänskjutas till skiljedom, eller på anmodan av

parter eller av dem valda skiljemän såsom opartiska ordförande deltaga i

dylika tvisters slitande. I kungörelsen den 31 december 1920 (nr 899) med

närmare föreskrifter angående dylika skiljedomare stadgas, att skiljedomare

skola åtnjuta ersättning av parterna, vilken, örn enighet ej kan vinnas, fastställes

av socialstyrelsen. Styrelsen har jämväl att söka tillhandahålla skiljedomarna

sådana upplysningar, som kunna vara ägnade att främja deras verksamhet.

Förlikningsmännen äro skyldiga att till socialstyrelsen inge berättelser

rörande sin verksamhet. Skiljedomarna skola föra dagböcker, vilka i original

eller avskrift skola insändas till styrelsen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Å förlikningsmannaexpeditionen handläggas vidare vissa frågor om ersättning

till förlikningsmän och ledamöter av förlikningskommissioner samt om

ledighet för förlikningsmän m. m.

Slutligen är att märka, att den statistiska publikation rörande »Arbetsinställelser

och kollektivavtal samt förlikningsmäns verksamhet», som årligen

utgives av socialstyrelsen, utarbetas under ledning av sekreteraren å förlikningsmannaexpeditionen.

Arbetet med denna publikation, vilket närmast hänförts

till fjärde byråns verksamhetsområde, utföres i övrigt av en amanuens

i 18:e lönegraden och ett ordinarie kanslibiträde, vilka befattningshavare tillhöra

fjärde byråns personal, men äro placerade å förlikningsmannaexpeditionen,

varest materialet för deras arbete är att tillgå.

Socialstyrelsens och därmed första byråns uppgifter rörande alkoholistvården

grunda sig främst på föreskrifterna i lagen den 12 juni 1931 (nr 233)

örn behandling av alkoholister, den s. k. alkoholistlagen, och i kungörelsen

den 27 maj 1932 (nr 215) med vissa närmare bestämmelser rörande alkoholistvården.

Enligt alkoholistlagen skola de allmänna alkoholistanstalterna, d. v. s. de

statliga anstalterna och de av Kungl. Majit erkända, icke statliga anstalterna,

stå under socialstyrelsens uppsikt. Såsom uppsiktsmyndighet över de allmänna

alkoholistanstalterna äger styrelsen under vissa förutsättningar förordna,

att alkoholist, vilkens internerande är beslutat, skall placeras å någon

av de för mera svårdisciplinerade inrättade, i samband med tvångsarbetsanstalt

stående statliga anstalterna (för män Svartsjö och för kvinnor Landskrona)

.

Socialstyrelsen äger vidare förordna örn överflyttning av intagen person

från en allmän alkoholistanstalt till en annan.

Örn kvarhållande och utskrivning beslutar som regel anstaltens styrelse.

Dock äger, när skäl därtill äro, även socialstyrelsen, efter vederbörande

anstaltsstyrelses hörande, förordna örn utskrivning från allmän alkoholistanstalt.

Beslut av styrelse för allmän alkoholistanstalt rörande kvarhållande av

intagen person utöver den normala maximitiden skola underställas socialstyrelsens

prövning.

Styrelsen skall vidare dels föra sådana anteckningar över antalet vårdplatser

å de allmänna alkoholistanstalterna samt verkställda intagningar och

utskrivningar, att styrelsen så vitt möjligt vid varje tidpunkt är i stånd att

överblicka tillgången för den närmaste framtiden av lediga vårdplatser, dels

ock på begäran tillhandagå med upplysningar örn lediga vårdplatser samt örn

villkoren för intagande och vård å anstalterna.

Socialstyrelsens befogenheter omfatta emellertid icke allenast de allmänna

alkoholistanstalterna. Styrelsen är enligt nyssnämnda kungörelse och styrelsens

instruktion jämväl uppsiktsmyndighet över alkoholistvården i dess

helhet. I denna egenskap skall styrelsen vaka över att vården å allmän

alkoholistanstalt samt å enskild anstalt, som åtnjuter statsbidrag till driftkostnaderna,

utövas i enlighet med gällande bestämmelser och i övrigt på

sådant sätt, som motsvarar det med vården åsyftade ändamålet. För uppsik
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

tens utövande äger styrelsen underkasta anstalt inspektion samt infordra uppgifter

rörande dess verksamhet och övriga förhållanden.

Socialstyrelsen har vidare att följa den verksamhet, som nykterhetsnämnderna

på grund av bestämmelserna i alkoholistlagen utöva, samt att tillhandagå

nämnderna med råd och upplysningar i avseende å sådan verksamhet.

Jämväl i övrigt skall styrelsen hava sin verksamhet riktad på företeelserna

å alkoholistvårdens område samt verka för vårdens ändamålsenliga bedrivande

och utveckling.

över ansökning örn anstalts erkännande såsom allmän alkoholistanstalt har

socialstyrelsen att avgiva utlåtande. På grund av svårigheterna att få. till

stånd erkända anstalter har under senare år socialstyrelsen i regel tagit initiativet

till inrättande av dylika anstalter och verkställt en stor del av de förarbeten,

som krävas, för att dylik anstalt skall kunna komma till stånd.

Till de icke statliga alkoholistanstalternas samt nykterhetsnämndernas

verksamhet ävensom kommunernas alkoholistvård i övrigt lämnar staten i

betydande omfattning sitt ekonomiska stöd. Bestämmelser rörande bidragen

äro meddelade i fem den 27 maj 1932 dagtecknade kungörelser nämligen

(nr 217) örn statsbidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,

(nr 218) örn statsbidrag till driftkostnader vid vissa alkoholistanstalter m. m.,

(nr 219) örn gottgörelse av statsmedel för vissa kostnader för vård av alkoholister,

(nr 220) örn ersättning av statsmedel för vissa resekostnader vid

tvångsintagning av alkoholister och (nr 216) om understöd av statsmedel till

nykterhetsnämndernas verksamhet.

Därjämte pläga statsmakterna årligen lämna bidrag till understöd åt sammanslutningar

av nykterhetsnämnder och till anordnande av konferenser med

nykterhetsnämnder samt resebidrag åt ombud för nykterhetsnämnder för bevistande

av dylika konferenser m. m.

Beträffande här omförmälda statsbidrag meddelas i vissa fall beslut av

socialstyrelsen och i andra fall av Kungl. Majit. I de fall, där Kungl. Maj .t

beslutar, sker det efter socialstyrelsens hörande. Beträffande understöden

till nykterhetsnämndernas verksamhet är föreskrivet, att beslut i ämnet skola

meddelas av socialstyrelsen, efter samråd med kontrollstyrelsen och statens

inspektör för fattigvård och barnavård.

Huvudarbetet med prövningen av inkommande ansökningar örn statsbidrag

åvilar socialstyrelsen, som ock i samtliga fall efter vederbörlig granskning

utbetalar de beviljade bidragen.

Frånsett byråchefen disponeras för ärendena rörande alkoholistvård en

sekreterare å extra stat i lönegraden B 24, en amanuens i 15:e lönegraden

samt den förut nämnde experten. Dessutom torde av byråns biträdespersonal

den ordinarie kansliskrivaren och det ordinarie kanslibiträdet vara i huvudsak

sysselsatta med dessa ärenden.

Till den fjärde gruppen — vissa andra sociala ärenden — höra framför

allt de ärenden av mera allmän social natur, vilka för yttrande remitteras till

styrelsen och icke anses böra handläggas å annan byrå inom styrelsen samt

ej heller falla inom någon av första byråns här redan behandlade tre huvudgrupper.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Bland dessa ärenden äro särskilt att märka av Kungl. Majit till styrelsen

remitterade kommitté- och sakkunnigbetänkanden i sociala frågor av mera

allmän natur. Dylika betänkanden föredragas i stor utsträckning av tjänstemän

å första byrån. I den mån så anses erforderligt, äger samarbete rum

med styrelsens övriga byråer — i lagfrågor särskilt med sjätte byrån. Det

ligger i sakens natur, att ifrågavarande ärenden ofta äro av stor principiell

betydelse och kräva mycket arbete.

Till denna ärendesgrupp höra vidare remisser av åtskilliga framställningar

från föreningar och enskilda örn statsunderstöd i form av anslag eller tilldelning

av lotterimedel.

Till förevarande kategori torde även böra hänföras ärenden rörande tillstånd

att utöva verksamhet såsom utvandraragent. I dessa ärenden meddelar

socialstyrelsen beslut med stöd av bestämmelserna i förordningen den 4 juni

1884 (nr 37) örn vad med avseende å utvandrares förskaffande till främmande

världsdel iakttagas bör.

Slutligen böra hit räknas de ärenden, som tillkommit i anledning av en

mellan Sverige och Frankrike den 9 juni 1934 avslutad överenskommelse

rörande lättnader i avseende å främlingskontrollen för vissa svenska och

franska medborgare, överenskommelsen avser beredande av möjlighet för

medborgare i nämnda länder att — oavsett situationen på arbetsmarknaden

i vederbörande yrke — för en begränsad tid begiva sig från hemlandet till

det andra landet i syfte att i sistnämnda land under innehavande av anställning

i ett industri- eller handelsföretag utbilda sig i landets språk samt i dess

handels- och yrkesmetoder. Enligt överenskommelsen ävensom de bestämmelser,

som i anledning av densamma genom beslut den 6 juli 1934 meddelats

av Kungl. Majit (sv. förf.-sami. nr 447/1934), ankommer det på socialstyrelsen

dels att fatta beslut beträffande ansökningar av fransmän örn tillstånd

att i Sverige tillträda anställningar av ifrågavarande slag, dels ock att

till- eller avstyrka ansökningar från svenskar, som vilja tillträda dylika anställningar

i Frankrike.

Den personal, som handlägger ärenden tillhörande den nu behandlade

fjärde huvudgruppen, utgöres — frånsett byråchefen — av den ordinarie

sekreteraren, en amanuens i 18:e lönegraden och ett extra ordinarie kanslibiträde

i 7:e lönegraden.

Den sakkunniges förslag.

Rörande första byrån och dess arbete gör den sakkunnige till en början

vissa allmänna uttalanden. Han anför i sådant hänseende följande.

Första byråns verksamhetsområde hade under årens lopp undergått mycket

stora förändringar, i det byrån dels befriats från viktiga grupper av ärenden,

dels ock tillförts nya arbetsuppgifter av stor betydelse.

Av anordningar, som medfört minskning i byråns arbetsuppgifter, kunde

framför allt nämnas inrättandet år 1914 av ett speciellt organ för åtgärder

mot arbetslösheten — statens arbetslöshetskommission — som i huvudsak

övertagit styrelsens uppgifter rörande arbetslösheten, ävensom tillkomsten

år 1934 av styrelsens sjunde byrå, till vilken överflyttats en av första byråns

huvuduppgifter under många år, nämligen övervakningen av arbetsförmed
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Majus proposition nr H66.

lingen. I detta sammanhang vore vidare att märka överflyttningen till sjätte

byrån av ärendena rörande styrelsens personal. Därjämte förenade papekas,

hurusom de till byrån hörande emigrationsärendena på grund av emigrationens

tillbakagång i vårt land under senare år väsentligen Priorat sin betydelse

samt att den upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor som forekomme

och alltjämt torde hava en uppgift att fylla, icke omhanderhades av

styrelsen utan av en enskild av staten understödd institution, benämnd institutet

för svensk utlandstjänst. , . ... „ .

Å andra sidan hade byråns arbetsområde i väsentlig man vidgats genom

de nya arbetsuppgifter, som tillförts styrelsen och byrån i samband me

1913 och 1931 års alkoholistlagar, lagstiftningen rörande framlingskontrollen

och 1920 års författningar rörande medling i arbetstvister m. m. Att ärendena

rörande alkoholistvården hade förlagts till första byrån torde hava sm

förklaring däri att någon annan byrå inom styrelsen icke forefunmts, till

vilken de lämpligen kunde hänföras. Yad åter anginge ärendena rörande

främlingskontrollen och medlingen i arbetstvister torde de hava forlagts till

första byrån med hänsyn till sitt samband med arbetsförmedlingsarendena,

vilka iu tills för kort tid sedan handlagts å denna byrå.

Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att byråns arbetsuppgifter

rörde vitt skilda ämnen, vilka ägde föga inbördes sammanhang och vilkas

sammanförande å en gemensam byrå endast kunde historiskt förklaras, sålunda

syntes det vara svårt att finna några beröringspunkter mellan de tva

uppgifter, vilka toge den största delen av byråns personal i anspråk nämligen

framlingskontrollen å ena sidan och tillsynen över alkoholistvården å den

andra och även i övrigt måste sambandet mellan flertalet ärendesgrupper

säras vara synnerligen lösligt. Däremot förelåge ett påtagligt sakligt sammanhang

mellan å ena sidan de olika grupper av ärenden, vilka handlades

å byrån, och å andra sidan vissa ärenden, som antingen nu handlades a andra

byråer inom styrelsen eller enligt sakkunnigförslaget skulle komma att överflyttas

till styrelsens verksamhetsområde.

Med hänsyn till det anförda och under förklaring att ett bibehållande av

första byrån i dess nuvarande form icke kunde anses ändamålsenligt, anför

den sakkunnige, att den lämpligaste anordningen syntes vara att uppdela denna

byrå i dess olika beståndsdelar och att hänföra de särskilda delarna till de

byråer, med vilka de sakligt sett ägde sammanhang.

Vad angår främlingskontrollen anmärker den sakkunnige först och fiämst,

att den lagstiftning, varpå denna kontroll vilade, för närvarande hade provisorisk

giltighet och allenast gällde till och med utgången av år 1937. I anslutning

härtill yttrar sig den sakkunnige sålunda.

Spörsmålet i vad mån anledning förefunnes att framdeles vidtaga ändringar

i förevarande lagstiftning hade icke av den sakkunnige kunnat närmare undersökas.

Så mycket syntes emellertid visst, att en kontroll över utlänningar av

i huvudsak den art och omfattning, som för närvarande vöre föreskriven, annu

länge komme att bliva erforderlig. Starka skal talade också för antagandet, att

även i fortsättningen åt socialstyrelsen skulle anförtros de uppgifter, vilka

tillkomme styrelsen enligt gällande lagstiftning. Visserligen kunde det sägas,

att dessa uppgifter delvis folie utanför ramen av socialstyrelsens naturliga

verksamhetsområde, men å andra sidan syntes knappast någon myndighet

finnas att tillgå, åt vilken uppgifterna med större fördel skulle kunna, överlämnas.

Det torde icke heller kunna förnekas, att det sätt, varpå socialstyrelsen

bedrivit ifrågavarande verksamhet, och den stora erfarenhet, styrelsen

därunder förvärvat, utgjorde vägande skäl mot en överflyttning av verksam
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majlis proposition nr 266.

heten till annan myndighet. Med hänsyn till det anförda syntes det berättigat

att utgå från att socialstyrelsen skulle jämväl efter den 1 januari 1938 hava

att taga befattning med främlingskontrollen på ungefär samma sätt som nu.

Den sakkunniges förslag byggde därför på denna förutsättning. Skulle på

grund av ändrad lagstiftning eller av annan orsak en mera betydande förändring

i styrelsens arbete med denna kontroll inträda, måste givetvis förslaget

underkastas den jämkning, som av omständigheterna påkallades.

Den sakkunnige behandlar härefter frågan örn främlingskontrollens förläggning

inom socialstyrelsen och yttrar härom bland annat.

Det läge i sakens natur, att styrelsen vid prövningen av ansökning örn

arbetstillstånd hade att särskilt beakta läget på arbetsmarknaden. Detta förhållande

hade ock ytterligare understrukits genom föreskrifterna, att utlåtande

över dylik ansökning som regel skulle inhämtas av vederbörande arbetsförmedlingsanstalt,

att tillfälle skulle beredas sammanslutningar av arbetgivare

eller arbetare inom respektive verksamhetsområde att uttala sig i ämnet

ävensom att arbetstillstånd skulle avse visst slag av arbete. Beträffande

ärendena rörande uppehållstillstånd vore sambandet med arbetsmarknadsfrågorna

icke fullt lika framträdande. Det vore emellertid att märka, att i

ett mycket stort antal fall samma ansökning avsåge erhållande av uppehållstillstånd

och av arbetstillstånd samt att en ansökning, som enbart avsåge

uppehållstillstånd, ofta kunde beräknas komma att förr eller senare efterföljas

av en begäran örn arbetstillstånd. Även vid bedömande av ärenden

rörande uppehållstillstånd måste därför ofta nog arbetsmarknadssynpunkterna

tillmätas en betydande vikt. Med hänsyn därtill syntes det riktigast,

att ärendena rörande främlingskontrollen överflyttades till den byrå

inom styrelsen, vilken handlade ärendena rörande arbetsförmedlingen

samt utövade tillsynen över arbetsförmedlingsanstalterna, alltså till styrelsens

sjunde byrå. Då den för främlingskontrollen avsedda personalen torde

inom sjunde byrån — liksom dittills inom den första — böra utgöra en jämförelsevis

fristående avdelning, syntes överflyttningen utan svårighet låta sig

genomföra.

Därest den föreslagna överflyttningen komme till stånd, torde till den

överflyttade avdelningen böra förläggas samtliga på styrelsen ankommande

ärenden rörande in- och utvandring. Det sagda innebure, att å avdelningen

skulle handläggas även de ärenden, med vilka styrelsen hade att taga befattning

på grund av bestämmelserna i dels 1884 års förordning om vad med

avseende å utvandrares förskaffande till främmande världsdel iakttagas bör,

dels ock den år 1934 mellan Sverige och Frankrike avslutade överenskommelsen

rörande vissa lättnader i avseende å främlingskontrollen. Det nära

sambandet mellan sistberörda ärenden och de förut behandlade, torde vara

så påtagligt, att en närmare motivering av detta förslag icke syntes påkallad.

Beträffande behovet av personal för handläggningen av ärendena rörande

främlingskontrollen erinrar den sakkunnige, att socialstyrelsen i skrivelse den

8 september 1934 — under uttalande att den tillgängliga personalen vore otillräcklig

— hemställt, att densamma måtte förstärkas med en sekreterare å

extra stat, ävensom att styrelsen jämväl senare framhållit nödvändigheten av

personalförstärkning för berörda ändamål.

För egen del uttalar sig den sakkunnige rörande personalbehovet på följande

sätt.

Vid bedömande av frågan borde beaktas, att de ärenden, som handlades å

avdelningen för främlingskontroll, ofta kunde vara av invecklad eller ömtålig

karaktär. A7id deras avgörande måste hänsyn tagas ej blott till läget på

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

arbetsmarknaden utan även till internationella förhållanden, ordningssynpunkter

och personliga omständigheter. Olika intressen måste därvid vägas

mot varandra.

Då socialstyrelsens beslut i dessa ärenden icke kunde överklagas och

ärendena för sökandena ofta vore av yttersta vikt, vore synnerligen omsorgsfull

prövning nödvändig och besluten måste ej sällan föregås av en vidlyftig

utredning. I åtskilliga fall måste samråd äga rum med vederbörande tjänstemän

i utrikes-, justitie- eller handelsdepartementet.

Ärendena hade under senare tid ej blott ökat i antal utan jämväl — på

grund av rådande politiska förhållanden inom ett flertal europeiska länder

i stor utsträckning blivit alltmer komplicerade till sin natur. Särskilt gällde

detta med avseende å ansökningarna örn uppehållstillstånd.

Till följd av ärendenas mängd kunde endast de viktigaste föredragas inför

ämbetsverkets chef eller inför byråchefen. I stor utsträckning måste därför

ansvaret för besluten komma att åvila den tjänsteman, vilken närmast förestode

ifrågavarande avdelning. Under sådana förhållanden syntes det icke

lämpligt, att denne tjänsteman — såsom nu vore fallet — allenast intoge

notaries tjänsteställning. Den närmaste ledningen för avdelningen borde i

stället anförtros åt en sekreterare i lönegraden B 24.

Enligt socialstyrelsens år 1934 framställda förslag skulle, därest ifrågavarande

sekreterareänst inrättades, den hittillsvarande notarietjänsten likväl

bibehållas och således även en ökning av personalens numerär komma till

stånd. Utan tvivel vore den å ifrågavarande avdelning tjänstgörande personalen

i hög grad arbetstyngd. Behov av viss personalförstärkning syntes därför

föreligga. Dock syntes det icke nödvändigt att å avdelningen samtidigt

hava anställda en sekreterare och en notarie. Därför borde den nuvarande

notarietjänsten indragas, men i stället inrättas ytterligare en befattning såsom

amanuens i 18:e lönegraden. Därjämte torde biträdespersonalen böra

utökas med ett extra ordinarie kontorsbiträde i 4:e lönegraden.

Personalbeståndet å avdelningen för främlingskontroll utgjordes — frånsett

två ordinarie kontorsbiträden — av icke ordinarie befattningshavare. Då

lagstiftningen rörande främlingskontrollen endast ägde provisorisk giltighet,

torde det icke för närvarande vara lämpligt att överföra någon del av den med

sagda ärenden sysselsatta icke ordinarie personalen till ordinarie stat. Med

anledning därav borde den förordade sekreteraren uppföras å extra stat,

medan de övriga befattningshavarna liksom nu borde vara extra ordinarie

eller extra tjänstemän.

Enligt detta förslag skulle för främlingskontrollen tills vidare beräknas

följande personal, nämligen 1 sekreterare å extra stat i lönegraden B 24, 2

amanuenser i 18:e lönegraden, 2 extra ordinarie kanslibiträden i 7:e och 1

extra ordinarie kanslibiträde i 6:e lönegraden, 5 kontorsbiträden —- därav 2

ordinarie biträden och 3 extra ordinarie biträden i 4:e lönegraden — samt

1 extra ordinarie och 1 extra skrivbiträde i 2:a lönegraden.

Beträffande ärendena rörande medling i arbetstvister ävensom de övriga

ärenden, vilka för närvarande äro föremål för handläggning å förlikningsmannaexpeditionen,

framhåller den sakkunnige, att även dessa ärenden ägde

ett nära samband med förhållandena på arbetsmarknaden. På grund därav förordas

i sakkunnigförslaget, att berörda expedition anknytes till den byrå, som

närmast har att övervaka förhållandena på arbetsmarknaden, nämligen den nuvarande

sjunde byrån.

I detta sammanhang betonar den sakkunnige, att alltsedan sin tillkomst

förlikningsmannaexpeditionen och särskilt dess sekreterare intagit en i för
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj-.ts proposition nr 266.

hållande till första byrån i övrigt mycket självständig ställning. Denna ställning

hade, yttrar den sakkunnige, varit betingad av de speciella uppgifter, vilka

ankommit på expeditionen. Någon anledning att härutinnan ifrågasätta ändring

syntes icke föreligga. Enligt förslaget skulle därför förlikningsmannaexpeditionen

anknytas till sjunde byrån på enahanda sätt, varpå densamma

för närvarande vore anknuten till första byrån. Befattningshavarna å expeditionen

skulle alltså bliva tjänstemän å sjunde byrån.

Under hänvisning till att publikationen »Arbetsinställelser och kollektivavtal

samt förlikningsmännens verksamhet» uteslutande innehölle redogörelser

för förhållanden sammanhängande med den å förlikningsmannaexpeditionen

utövade verksamheten, föreslår den sakkunnige vidare, att expeditionen

skulle få helt och hållet övertaga utgivandet av sagda publikation. För möjliggörande

härav borde de två befattningshavare å fjärde byrån, vilka vore

sysselsatta med utarbetande av publikationen i fråga, införlivas med expeditionens

personal och alltså ävenledes överflyttas till den nuvarande sjunde

byrån.

Enligt sakkunnigförslaget bör sekreteraren å förlikningsmannaexpeditionen

överflyttas från extra till ordinarie stat. Vid bifall härtill skulle å

nämnda expedition komma att vara anställda 1 ordinarie sekreterare i lönegraden

B 24, 1 ordinarie kanslibiträde (B 7), 1 ordinarie kontorsbiträde (B 4)

och 1 amanuens i 18:e lönegraden. Den sakkunnige påpekar, att 1936 års

riksdag antagit lag örn förenings- och förhandlingsrätt ävensom att enligt

denna lag, som trädde i kraft den 1 januari 1937, socialstyrelsen erhölle vissa

nya arbetsuppgifter, vilka torde komma att handhavas av förlikningsmannaexpeditionen.

I vad man detta komme att medföra ökning i arbetsbördan

vore anför den sakkunnige — svårt att bedöma. Åtminstone för närvarande

syntes icke någon förstärkning av arbetskrafterna på sådan grund böra föreslås.

Med avseende å ärendena rörande alkoholistvården erinrar den sakkunnige

om det av landshövdingen Widén avgivna, förut omförmälda betänkandet,

däri förordats, att inom socialstyrelsen skulle inrättas en ny byrå för ärenden

rörande fattigvård och barnavård med statens inspektör för fattigvård och

barnavård såsom chef.

Den sakkunnige anför härefter följande.

Förslaget om förläggning till socialstyrelsen av ifrågavarande ärenden hade

av Widén motiverats bland annat med det nära sammanhang, som förelåge

mellan fattigvården och alkoholistvården. Med hänsyn därtill hade Widén

ytterligare föreslagit, att till den ifrågasatta byrån för ärenden rörande fattigvård

och barnavård måtte från socialstyrelsens första byrå överföras ärendena

rörande alkoholistvården.

över Widéns förslag örn förläggningen av ärendena rörande fattigvård,

barnavård och alkoholistvård hade yttranden avgivits av socialstyrelsen samt

av statens inspektör för fattigvård och barnavård, därvid förslaget tillstyrkts

av socialstyrelsen. Inspektören hade visserligen på anförda skäl motsatt sig

forslaget men samtidigt uttalat sig för lämpligheten av att sammanföra fattigvårds-

och alkoholistvårdsärenden.

Att ett visst samband förelåge mellan fattigvård och alkoholistvård torde

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

vara ovedersägligt. Ett uttryck härför utgjorde bestämmelsen i gällande alkoholistlag

att i de fall, där särskild nykterhetsnämnd ej blivit tillsatt av kommunen,

nykterhetsnämnden skulle utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse.

Även föreskriften att socialstyrelsens beslut rörande understöd av statsmedel

till nykterhetsnämndernas verksamhet skulle fattas efter samråd med statens

inspektör för fattigvård och barnavård underströke detta sammanhang.

Det vore ock att märka, att staten så till vida intoge samma ställning i

förhållande till alkoholistvården som till fattigvården, att den beträffande

båda dessa vårdformer som regel överläte åt kommunala myndigheter att i

första hand vidtaga de erforderliga åtgärderna. På grund härav förefölle det

lämpligt, att ärendena rörande alkoholistvården sammanfördes med fattigvårdsärendena.

Handläggningen av förstnämnda ärenden torde därför böra

övertagas av den ifrågasatta nya byrån, som således skulle bliva en byrå för

ärenden rörande fattigvård, barnavård och alkoholistvård.

Beträffande personalbehovet för alkoholistvårdsärendena påpekar den sakkunnige,

att socialstyrelsen i skrivelse den 8 september 1934 hemställt örn

förstärkning av denna personal med en notarie å extra stat i lönegraden B 21

och en extra ordinarie kansliskrivare i Ilie lönegraden. I skrivelsen hade

framhållits, hurusom alkoholistvården under senare år fått allt större omfattning

och betydelse samt att detta medfört stegring i styrelsens arbete med

hithörande ärenden. Enligt styrelsens förslag borde den ifrågasatta notarien

övertaga en del av det arbete, som åvilade den för alkoholistvårdsärendena avsedde

sekreteraren. Därigenom skulle vinnas, att sekreteraren, vilkens arbetskraft

nu till huvudsaklig del absorberades av de löpande ärendena inom styrelsen,

bleve i tillfälle att i högre grad än under de senaste åren varit möjligt

ägna sig åt den upplysningsverksamhet bland nykterhetsnämnderna, som

järn väl inginge i hans åligganden. Åt den föreslagna kansliskrivaren skulle

enligt förslaget anförtros vissa ärenden av enklare beskaffenhet, för vilkas

handläggning icke krävdes mera kvalificerad personal.

För egen del anför den sakkunnige i denna fråga i huvudsak följande.

Yäl ägde det sin riktighet, att de av socialstyrelsen behandlade löpande

ärendena rörande alkoholistvården under de senaste åren stigit i antal men

arbetsbördan syntes icke hava ökats i proportion härtill. Det vore till en

början att märka, att de löpande ärendena -— örn ock många till antalet —- i stort sett torde vara av ganska enkel beskaffenhet. Särskilt gällde detta

de ärenden, som sammanhängde med gällande statsbidragsbestämmelser. Vissa

av dessa ärenden torde inom styrelsen underkastas en mera tidsödande

prövning än som syntes vara oundgängligen erforderlig. Det borde även beaktas,

att sekreteraren numera till sin hjälp hade en amanuens medan tidigare

så icke varit förhållandet, ävensom att den biträdespersonal, som foges

i anspråk för dessa ärenden, genom överflyttningen till sjunde byrån av arbetsförmedlingsärendena

torde hava erhållit en icke oväsentlig minskning i

sin arbetsbörda.

Vad beträffade den av socialstyrelsen genom resor utövade upplysningsverksamheten

hade densamma säkerligen varit synnerligen värdefull och medfört

bestående resultat. Den påtagliga ökning i kommunernas intresse för

en effektiv alkoholistvård, som på många håll kunnat skönjas, torde sålunda

i viss utsträckning vara en följd av denna verksamhet. Det fortsatta behovet

av sådan upplysningsverksamhet syntes emellertid icke vara lika framträdande

som tidigare dels på grund av don kännedom örn alkoholistlag
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Majus proposition nr 266.

stiftningen och dess betydelse, som kommunerna i allmänhet numera torde

hava vunnit, dels på grund av den omfattande upplysningsverksamhet, som

bedreves av de av staten understödda sammanslutningarna av nykterhetsnämnder,

vilka sammanslutningar —- för närvarande 32 till antalet — omspände

alla delar av riket. Det sagda innebure givetvis icke, att socialstyrelsens

uppgift att sprida upplysning på alkoholistvårdens område skulle få

betraktas såsom avslutad, men de anförda omständigheterna torde böra tillmätas

en viss betydelse vid bedömande av styrelsens personalbehov. Det

förtjänade ock framhållas att, därest en ny byrå inrättades för ärenden rörande

fattigvård, barnavård och alkoholistvård, vars chef tillika vore statens inspektör

för fattigvård och barnavård, nämnda byråchef torde under sina inspektionsresor

kunna i viss omfattning verka även för alkoholistvården. Särskilt

syntes detta vara fallet i sådana kommuner, där fattigvårdsstyrelserna fungerade

såsom nykterhetsnämnder. Därigenom torde behovet av tjänsteresor

från sekreterarens sida komma att minskas.

På grund av det anförda kunde någon ökning av den för alkoholistvården

avsedda personalen icke förordas. Då emellertid anledning saknades att framdeles

hava sekreteraren för alkoholistvårdsärendena uppförd å extra stat,

syntes denne befattningshavare nu böra överföras till ordinarie stat. Vidare

torde den nuvarande amanuenstjänsten böra uppflyttas från 15:e till 16:e

lönegraden.

Personalen för alkoholistvårdsärendena skulle enligt detta förslag komma

att omfatta följande befattningshavare, nämligen 1 ordinarie sekreterare i

lönegraden B 24, 1 ordinarie kansliskrivare, 1 ordinarie kanslibiträde, 1 amanuens

i 16:e lönegraden samt 1 sakkunnig med arvode av 3,600 kronor för år.

Av de till första byrån hörande ärenden, vilka i det föregående hänförts till

gruppen vissa andra sociala ärenden skulle — såsom nämnts — enligt sakkunnigförslaget

några överföras till den nuvarande sjunde byrån (avdelningen

för ärenden rörande främlingskontroll m. m.).

Beträffande ett mindre antal ärenden tillhörande samma grupp, nämligen

ärenden rörande understöd av statsmedel för utövande av filantropisk verksamhet

i en eller annan form m. m., föreslår den sakkunnige en överflyttning

till den ifrågasatta nya byrån för ärenden rörande fattigvård, barnavård och

alkoholistvård.

Börande de härefter återstående, till denna grupp hänförliga ärendena framlägger

den sakkunnige följande förslag.

Dessa ärenden utgjordes väsentligen av remisser till styrelsen av kommittéeller

sakkunnigbetänkanden i frågor av allmän social innebörd. Betänkandena

innehölle i stor utsträckning förslag till lagar eller andra författningar. Därest

— på sätt den sakkunnige komme att föreslå — inom styrelsen alltjämt skulle

finnas en särskild byrå för lagärenden och ärenden av administrativ natur,

syntes det mest naturligt, att berörda remisser handlades å denna byrå. Nämnda

remisser syntes därför böra överflyttas från första byrån till den nuvarande

sjätte byrån. Genom en dylik förläggning av ifrågavarande remissärenden,

torde större garantier ernås, att de juridiska spörsmålen vunne tillbörligt beaktande.

Givetvis måste det emellertid samtidigt tillses, att i förevarande ärenden

de sociala problemen bleve inom styrelsen allsidigt och sakkunnigt belysta.

Pör sådant ändamål torde i stor utsträckning samarbete böra äga rum

mellan lagbyrån och övriga byråer. Detta torde dock ej vara tillfyllest.

För underlättande av lagbyråchefens arbete med inträngandet i de sociala

frågorna syntes det därutöver nödvändigt, att han erhölle biträde av en

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

tjänsteman, sorn besutte allmän erfarenhet i dylika frågor och därför kunde

tillhandagå honom med utredningar i olika sociala ämnen. För den skull

föresloges, att till lagbyrån överflyttades den ordinarie sekreterartjänsten å

första byrån, vars innehavare borde uppfylla de nyss angivna kvalifikationerna.

Jämte sekreteraren torde från första byrån till sjätte byrån böra överflyttas

den extra ordinarie personal, som erfordrades för den fjärde huvudgruppen

av den nuvarande första byråns ärenden, nämligen 1 amanuens i 18.e lönegraden

och 1 extra ordinarie kanslibiträde i 7:e lönegraden.

Enligt sakkunnigförslaget skulle den ordinarie byråchefstjänsten å första

byrån icke mera bliva behövlig. Den sakkunnige föreslår därför, att tjänsten

tills vidare uppföres å övergångsstat.

Yttranden över den sakkunniges förslag.

X vissa av de avgivna yttrandena beröres mera allmänt flugan, huiuvida en

uppdelning av första byrån lämpligen kan komma till stånd,

medan yttrandena i övrigt hänföra sig till förslagen rörande de speciella

ärendesgrupperna.

Beträffande förstnämda fråga anför socialstyrelsen bland annat följande.

Första byrån hade till uppgift ej blott att handlägga vissa specielk förvaltningsuppgifter

utan även att följa utvecklingen överhuvud taget på det

sociala området. Den sakkunnige hade kraftigt betonat den heterogena

karaktären av de uppgifter, som ankomme på byrån. Att uppgifterna skulle

vara olika, läge emellertid i sakens natur med hänsyn till den skiftande beskaffenheten

av de sociala frågorna i allmänhet. Emellertid vore att märka,

att det grundläggande för byråns ämbetsuppgifter vore de s. k. arbetarfrågorna

i vidsträcktaste bemärkelse, vilka toge sikte på arbetet såsom det

konstitutiva momentet i samhällets sociala strävanden. Härå och i det förhållandet,

att en byrå för sociala frågor i allmänhet ingalunda inriktats på

verksamhet av filantropisk natur, torde man kunna se ett bevis för sundheten

av den organisation, som läge till grund för socialstyrelsens verksamhet.

Någon uppdelning av byrån borde därför icke komma till stånd.

Även statskontoret ställer sig betänksamt mot den föreslagna uppdelningen.

Det skulle, anför detta ämbetsverk, säkerligen komma att framstå såsom en

allvarlig brist hos det centrala organet för statens socialförvaltning, örn inom

detsamma de allmänna socialpolitiska frågorna icke längre ägde en målsman i

ledamots ställning. Statskontoret måste därför ifrågasätta, huruvida det

kunde vara lämpligt att genomföra en uppdelning, i all synnerhet som den

besparing, som genom indragningen skulle åstadkommas, uppenbarligen icke

skulle bliva av nämnvärd betydenhet.

Liknande betänkligheter uttalas av landsorganisationen, som bland annat

yttrar följande.

Enligt landsorganisationens mening borde första byrån även framdeles

ha en viktig uppgift att fylla. Socialstyrelsen borde icke väsentligen fungera

som en inregistrerande och övervakande institution. Det vore i hög grad

önskvärt, att styrelsen mer än dittills bereddes möjlighet att med en systematisk

upplysningsverksamhet och modiga initiativ påverka och leda utvecklingen

på det socialpolitiska området.

Förslaget örn cn byråuppdelning möter också motstånd hos de anställdas

centralorganisation, som bland annat befarar, att de byråer, till vilka respektive

ärendesgrupper skulle överflyttas, kommu att bliva alltför arbetstyngda.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majds proposition nr 266.

Beträffande förslaget i vad det avser ärendena rörande framlingskontrollen

anför socialstyrelsen bland annat följande.

Den sakkunnige syntes i väsentlig mån hava överskattat betydelsen av

arbetsmarknadssynpunkterna vid ifrågavarande ärendes behandling. Visserligen

vore det sant, att åtskilliga ärenden rörande arbetstillstånd och även

vissa ärenden rörande uppehållstillstånd måste bedömas under hänsynstagande

till arbetsmarknadsläget inom respektive yrkesområde och att överhuvud

taget det allmänna läget å arbetsmarknaden och utvecklingen å densamma,

här hemma och i främmande länder, vore en faktor av utomordentlig betydelse

för den allmänna politiken med avseende å främlingskontrollen.

Emellertid visade erfarenheten, att de arbetsuppgifter, som sammanhängde

med ifrågavarande ärenden, vore mycket skiftande och endast till mindre del

avsåge renodlade arbetsmarknadsspörsmål. Hithörande frågor finge bedömas

jämväl ur näringspolitiska, rättsliga, humanitära, allmänt invandringspolitiska

och även utrikespolitiska synpunkter. En överflyttning till sjunde

byrån kunde därför ej anses sakligt befogad. Frågorna borde i stället alltjämt

handläggas å en byrå för sociala ärenden i allmänhet.

Med hänsyn till det stora antalet av dessa ärenden ävensom ärendenas

beskaffenhet har socialstyrelsen funnit en väsentlig utökning av den för

ärendena avsedda personalen nödvändig. Styrelsen beräknar personalbehovet

på följande sätt. 1) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 byrådirektör (B 28), 1

notarie (B 21), 1 kansliskrivare (Bil), 5 kanslibiträden (B 7) och 3 kontorsbiträden

(B 4). 2) Extra ordinarie tjänstemän: 2 amanuenser och 2 kontorsbiträden.

Statskontoret uttalar farhågor för att genom överflyttningen av främlingskontrollen

till sjunde byrån sistnämnda byrås arbetsområde skulle bliva alltför

omfattande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför, att nämnden hyste viss

tvekan, huruvida anledning förelåge att för främlingskontrollärendena, vilka

i betydande omfattning syntes vara av mera löpande och rutinmässig art, avse

en befattning i sekreterares grad. Under förutsättning att sjunde byråns

arbetsområde utvidgades på av den sakkunnige föreslaget sätt, ansåge sig

nämnden dock icke böra framställa någon erinran emot att den nuvarande

notarietjänsten ersattes med en sekreterartjänst å extra stat i lönegraden B 24.

Landsorganisationen yttrar, att det syntes sannolikt, att främlingskontrollen

lämpligen kunde överflyttas till byrån för arbetslöshetsförsäkring och

arbetsförmedling.

Vidkommande förlikningsmannaexpeditionen anför socialstyrelsen

bland annat.

Det kunde visserligen icke förnekas, att ett visst mått av samband förelåge

melJan forlikningsmannaexpeditionens och sjunde byråns arbetsuppgifter,

men detta samband vore icke av den art, att det utgjorde ett motiv för sammankopplmg

av arbetsuppgifterna i det dagliga livet. Expeditionen borde

darior allt jamt vara förlagd till första byrån.

Vad anginge expeditionens personal borde den nuvarande sekreterarbefattningen

med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifters art och beskaffenhet

ombildas till en byrådirektörstjänst i lönegraden B 28 och uppföras å

ordinarie stat. Därjämte borde den nuvarande ordinarie kontorsbiträdestjansten

i lönegraden B 4 utbytas mot en ordinarie kansliskrivarbefattning i

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

lönegraden B 11, varjämte medel borde beräknas för avlönande av ett extra

ordinarie kontorsbiträde. ..

Någon anledning att från fjärde byrån till expeditionen överflytta statistiken

rörande arbetsinställelser och kollektivavtal förelåge icke. Den för denna

statistik behövliga personalen borde därför alltjämt tillhora sistnämnda byrå.

Också landsorganisationen förordar, att förlikningsmannaexpeditionen

kvarbliver å styrelsens första byrå.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd tillstyrker den sakkunniges förslag

örn överförande av sekreteraren å förlikningsmannaexpeditionen till ordinarie

stat med placering i lönegraden B 24. Nämnden förklarar, att nämnden

funne detta förslag väl motiverat.

Jag övergår härefter till den redogörelse för yttrandena beträffande

ärendena rörande alkoholistvården.

Socialstyrelsen avstyrker förslaget örn överflyttning av alkoholistvårdsärendena

från första byrån till den nya byrån för fattigvårds- och barnavårdsärenden.

Styrelsen anför i denna del i huvudsak följande.

Det kunde icke förnekas, att ett samband mellan ifrågavarande ärendesgrupper

vore för handen. Alkoholism utgjorde otvivelaktigt i mångå fall en

viktig anledning till behov av fattigvård. Den omständigheten att fattigvårdsstyrelse

i flertalet fall fungerade såsom nykerhetsnämnd kunde aven vara

ägnad att understryka detta samband liksom den i viss utsträckning ganska

likartade karaktären av klientelet å arbetshem och å alkoholistanstalter Med

hänsyn därtill hade också styrelsen i sitt år 1932 avgivna utlåtande över landshövding

Widéns förenämnda betänkande ansett sig bora förorda sammanförandet

å en byrå inom styrelsen av de båda ärendesgrupperna.

Sedan nämnda utlåtande avgivits hade emellertid erfarenheterna från den

nya lagen örn vård av alkoholister hunnit starkare framträda Den organiserade

alkoholistvården i vårt land hade nu nått en sådan omfattning, att den

tid ej syntes avlägsen, då det måste bliva påkallat med en särskild ay andra

ämbetsgöromål ostörd företrädare för dithörande ärenden inom det ämbetsverk,

som utgjorde uppsiktsmyndighet över denna vårdform. Även i fråga örn

fattigvården och barnavården vore en fortsatt utveckling ay de statliga arbetsuppgifterna

att förutse. Tanken på inrättandet av ett särskilt centralt ämbetsverk

för det allmännas skydds- och understodsverksamhet kunde ej i längden

avvisas Innan denna framtidstanke realiserades, torde det emellertid få anses

mindre lämpligt att inom ramen av en och samma byrå hos socialstyrelsen

sammanföra alkoholistvårdsärendena nied ärendena rörande fattigvård och

I3 ård

a Det syntes ock principiellt mindre tilltalande att under ledning av en och

samma byråchef sammanföra så heterogena uppgifter som vårdverksamhet tili

fromma för barn och fattiga samt vården av alkoholister.

Med hänsyn till det anförda borde ärendena rörande alkoholistvården såsom

ett provisorium kvarbliva å första byrån.

Styrelsen anför vidare, att den hittillsvarande personalen för ärendena

rörande alkoholistvården varit i hög grad otillräcklig. Styrelsen föreslår, att

den nuvarande sekreterartjänsten å extra stat i lönegraden B 24 uppflyttas å

ordinarie stat med placering i lönegraden B 26 samt att den hittillsvarande

amanuens!jönsten ersättes med en ordinarie notarietjänst i lönegraden B 21.

Därjämte räknar styrelsen med behov av 1 ordinarie kansliskrivare i lönegraden

B 11 och 1 ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7. Med avseende å

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. maj:ts proposition nr 266.

arvodet till den för ifrågavarande ärenden anställde experten föreslår styrelsen

en höjning till 4,800 kronor för år, därvid förutsättes, att å beloppet

skulle utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för i avlöningshänseende

nyreglerade tjänster.

I motsats till socialstyrelsen förklarar sig statens inspektör för fattigvård

och barnavård icke hava något att erinra mot förslaget att sammanföra alkoholistvårdsfrågorna

med fattigvårds- och barnavårdsärendena. Inspektören påpekar

bland annat, att det enligt instruktionen för fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna

ålage dessa konsulenter att tillhandagå nykterhetsnämnderna

med avseende å deras skyldigheter enligt alkoholistlagen, ävensom att konsulenterna

vid sina besök i kommunerna som regel finge tillfälle att föra dessa

frågor på tal.

Kontrollstyrelsen uttalar, att, i den mån man finge förutsätta, att tillsynen

över alkoholistvården alltjämt borde handhavas av socialstyrelsen, den

föreslagna anordningen måste innebära ett framsteg och att kontrollstyrelsen

därför tillstyrkte densamma. Ämbetsverket ifrågasätter emellertid — utan att

dock göra något yrkande i ämnet — om det icke skulle hava varit ändamålsenligare

att förlägga berörda tillsyn antingen till medicinalstyrelsen eller till

kontrollstyrelsen.

Styrelsen för statens alkoholistanstalt a Venngarn finner den föreslagna

organisationen lämplig. Likaså framhåller svenska landskommunernas förbund,

att det vore till uppenbar fördel, att de med fattigvårds- och barnavårdsnämnderna

mycket nära sammanhängande ärendena rörande alkoholistvården

komme att handläggas av en och samma myndighet.

Å andra sidan avstyrkes förslaget örn alkoholistvårdsärendenas förläggande

till fattigvårds- och barnavårdsbyrån av nykterhetsnämndernas centralkommitté,

som säger sig icke kunna bedöma, huruvida den föreslagna överflyttningen

vore ur rent organisatorisk synpunkt påkallad, men befarar, att ärendenas

sammanförande skulle få som konsekvens, att ärendena rörande alkoholistvården

komme att skjutas åt sidan. Enligt kommittén borde sistnämnda

ärenden inom styrelsen stå under särskild ledning.

Sedan nykterhetsnämndernas riksförbund övertagit den av nykterhetsnämndernas

centralkommitté förut bedrivna verksamheten, har riksförbundet

i särskild skrivelse anslutit sig till de av kommittén anförda synpunkterna.

Riksföibundet uttalar därjämte, att det borde tagas under övervägande örn

socialstyrelsen alltjämt skulle vara tillsynsmyndighet för alkoholistvården

eller örn denna uppgift kunde anförtros åt medicinalstyrelsen eller kontrollstyrelsen.

Även centralförbundet för socialt arbete ifrågasätter en överflyttning av

uppsikten över alkoholistvarden till kontrollstyrelsen eller medicinalstyrelsen.

Förbundet finner det sannolikt, att en närmare undersökning i ämnet skulle

giva vid handen, att sistnämnda ämbetsverk bäst skulle ägna sig som uppsiktsmyndighet.

Förbundet förordar i varje fall, att den befattningshavare, som

inom det ena eller det andra ämbetsverket närmast skall ansvara för tillsynen,

skall vara en på lämpligt sätt utbildad läkare. Två ledamöter av förbundets

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266. 129

styrelse hava reserverat sig mot förbundets uttalanden i nu angivna hänseende.

Slutligen förklarar allmänna civilförvaltningens lönenämnd, att nämnden

icke har något att erinra mot den sakkunniges förslag om sekreterartjänstens

uppförande å ordinarie stat.

Den sakkunniges förslag om överflyttning till byrån för lag- och administrativa

ärenden av de viktigaste av de ärenden, vilka i nämnda förslag hänförts

till gruppen vissa andra sociala ärenden, avstyrkes bestämt av

socialstyrelsen, som i denna del anför bland annat.

De ärenden, det här gällde, utgjordes framför allt av remisser till styrelsen

av kommitté- och sakkunnigbetänkanden av allmän social innebörd. Otvivelaktigt

vore det av betydelse, att vid behandlingen av dessa ärenden de juridiska

spörsmålen vunne tillbörligt beaktande. Emellertid mötte det allvarliga

betänkligheter att överflytta ärendena till en byrå representerande speciell

juridisk sakkunskap.

För ett socialt ämbetsverk måste självfallet de materiella synpunkterna

alltid vara utslagsgivande. För ett rätt bedömande av ärendena fordrades

därför en ingående kännedom örn de sociala förhållandena. Visserligen kunde

en sådan kännedom förefinnas även hos en väl kvalificerad jurist. Detta vore

dock mera sällan fallet. Man hade anledning att befara, att befattningen såsom

chef för den föreslagna byrån för lag- och administrativa ärenden antingen

skulle bliva en passagepost eller ock komme att besättas med en jurist, för

vilken de formella synpunkterna bleve de dominerande. Den sakkunnige hade

visserligen föreslagit, att till byråchefens förfogande skulle ställas en sekreterare,

som förutsattes besitta allmän erfarenhet i sociala frågor. Denna

anordning måste emellertid betecknas såsom alltför bräcklig. Med styrka

måste i stället hävdas nödvändigheten av att de sociala synpunkterna bleve

företrädda av en befattningshavare i ledamots ställning.

Socialstyrelsen föreslår vidare, att den nuvarande ordinarie sekreterarbefattningen

å första byrån måtte — med hänsyn till de stora anspråk som

måste ställas på befattningens innehavare — ersättas med en ordinarie byrådirektörst

jänst i lönegraden B 28. Därjämte beräknar styrelsen för ifrågavarande

ärenden 1 amanuens, 1 ordinarie kansliskrivare i lönegraden B 11

och 1 ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7.

Centralförbundet för socialt arbete anför.

Förbundet delade visserligen såtillvida den sakkunniges mening som det

funne det önskvärt, att socialstyrelsen finge tillgång till framstående juridisk

expertis. I olikhet med den sakkunnige ansåge förbundet det emellertid ändå

mera angeläget, att den byråchef, som i första rummet bure ansvaret för socialstyrelsens

utlåtanden liksom för socialstyrelsens egna initiativ i olika sociala

frågor, vore en sociologiskt och socialekonomiskt väl meriterad kraft. Det

mest krävande vid handläggningen av ifrågavarande ärenden vore icke tillgodoseendet

av den juridiska formens tillbörliga pregnans, utan omsorgen om

det materiella innehållet. Förbundet måste därför ifrågasätta ändamålsenligheten

av den sakkunniges förslag rörande överflyttningen av ärenden från

första till sjätte byrån.

1’tl ilmi i ngssakk lin nigas förslag.

Den 22 maj 193(5 bemyndigade Kungl. Maji chefen för justitiedepartementet

att tillkalla vissa personer för att såsom sakkunniga verkställa ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266. 95 37 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

redning angående revision av bestämmelserna örn utlännings rätt att bär

i riket vistas och därmed sammanhängande spörsmål. De med anledning

härav tillkallade sakkunniga — utlänningssakkunniga — hava den 12 december

1936 inkommit med utredning och förslag i ämnet (statens offentliga utredningar

1936:53). Förslaget ansluter sig i princip till de nuvarande bestämmelserna.

Dock föreslås i flera avseenden viktiga ändringar.

Med hänsyn till den betydelse frågan örn främlingskontrollens ordnande

har för spörsmålet örn socialstyrelsens organisation ber jag att här i största

korthet få redogöra för förslagets innehåll, i vad detsamma avviker från nu

gällande ordning.

Beträffande viseringsärendena föreslå de sakkunniga, att inreseviseringarna

skulle liksom hittills under utrikesdepartementets överinseende handhavas

av beskickningar och konsulat, men att viseringsförlängningar skulle

överflyttas till socialstyrelsen. Jämväl utfärdandet av främlingspass och

identitetscertifikat samt visering av sådana handlingar, i den mån så erfordrades,

skulle hädanefter — i stället för på utrikesdepartementet — ankomma

på socialstyrelsen.

I fråga om den inre utlänningskontrollen erinra de sakkunniga, att polisbyrån

i Stockholm för närvarande hade en viktig uppgift att fylla med avseende

å denna kontroll. Enligt en för byrån den 2 december 1932 utfärdad

instruktion har byrån, som står under överståthållarämbetets överinseende,

till huvudsaklig uppgift att mottaga, registrera och bearbeta de uppgifter,

som enligt särskilda föreskrifter skola lämnas till polismästaren i Stockholm,

att med ledning av dessa uppgifter öva kontroll över att medgivna

tidsfrister för vistelse här i riket m. m. icke överskridas samt att verkställa

utredning i anledning av sådana från utrikesdepartementet för yttrande remitterade

ansökningar örn visering för inresa eller förlängd vistelse här i

riket, där utredningen måste äga rum utom Stockholm. Enligt en samma

dag fastställd instruktion för statspolisintendenten är denne närmast under

polismästaren i Stockholm ansvarig för polisbyrån. Å byrån tjänstgör en

kriminalöverkonstapel från Stockholms poliskår, vilken har ledningen av

byrån. Dessutom äro där anställda ett antal skrivbiträden. Kostnaden för

byrån bestrides i första hand av Stockholms stad, som emellertid erhåller

ersättning för sina utgifter av statsmedel. De sakkunniga anföra beträffande

denna byrå följande.

Under den tid byrån varit i verksamhet hade det visat sig, att den i sin

nuvarande organisation icke förmådde fylla vissa av de uppgifter, som åvilade

densamma. Det hade vidare blivit en konsekvens av byråns och socialstyrelsens

delvis sammanfallande uppgifter, att en dubbelregistrering i viss utsträckning

skedde. Det torde endast ha berott på historiska skäl, att icke

redan från början polisbyråns uppgifter lagts under socialstyrelsen. Byrån

hade tillkommit flera år tidigare än bestämmelserna örn arbetstillstånd. När

det sedermera i utlänningslagen föreskrivits, att arbets- och uppehållstillstånd

skulle meddelas av socialstyrelsen, torde nian icke hava beaktat, att åtskilligt

av det arbete, som därigenom skulle bliva nödvändigt att utföra inom

socialstyrelsen, redan åvilade polisbyrån samt att det skulle leda till enkelhet

och reda, örn byråns och styrelsens arbetsuppgifter helt sammanfördes.

Några egentliga polisgöromål utfördes ej numera av polisbyrån. Den regist
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

tering, som vöre byråns huvudsakliga uppgift, kunde uppenbarligen lika

väl utföras inom socialstyrelsen. Även kontrollen borde mycket väl kunna

ske genom socialstyrelsen. Det rena polisarbete, som föranleddes av denna

kontroll, utfördes nämligen icke av byråns personal utan av personal, tillhörande

polisen på vederbörande ort. Det föreskrivna biträdet åt utrikesdepartementet

kunde också lämnas genom socialstyrelsens försorg med biträde

av ortspolisen.

Enligt de sakkunnigas mening bör polisbyrån icke längre bibehållas. De

sakkunniga föreslå, att byråns registrerings- och kontrolluppgifter skola övertagas

av socialstyrelsen. Därvid förutsättes, att styrelsen tilldelas polisutbildad

arbetskraft.

Enligt gällande bestämmelser kan i vissa fall förpassning av utlänningar

äga rum. Beslut örn förpassning fattas av vederbörande länsstyrelse efter

skälighetsbedömning. Dylikt beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

De sakkunniga föreslå, att beslut rörande förpassning skall fattas av

socialstyrelsen.

Enligt de sakkunnigas förslag skall vidare socialstyrelsen pröva ärenden

angående avvisning av politiska flyktingar.

De sakkunniga anmärka, att i åtskilliga lagar och författningar förekomma

särskilda bestämmelser som i olika hänseenden inskränka utlänningars rättigheter

samt att i anledning av dessa bestämmelser beslut rörande utlänningar

fattades av ett flertal olika myndigheter. Med nuvarande anordning, anföra

de sakkunniga, inträffade det emellanåt, att motsättningar uppkomme mellan

socialstyrelsens avgörande av fråga örn uppehållstillstånd och annan myndighets

beslut rörande utlänningar. För undanröjande av denna olägenhet

förorda de sakkunniga ett stadgande att, innan beslut i ärende av nu angivet

innehåll fattades av annan myndighet än Kungl. Majit, yttrande skulle inhämtas

från socialstyrelsen. Enligt de sakkunnigas förslag bör ock föreskrivas,

att till socialstyrelsen skola lämnas meddelanden från övriga myndigheter

örn deras beslut angående utlänningar, så att anteckningar därom

kunna verkställas i utlänningsregistret.

I fråga örn utlänningsmyndighetens organisation lämna de sakkunniga till

en början en redogörelse dels för det sätt, varpå främlingskontrollen för närvarande

är organiserad å socialstyrelsens första byrå, dels ock för det av

landshövding Tiselius avgivna förslaget rörande organisationen av denna

kontroll ävensom socialstyrelsens däröver avgivna yttrande. I anslutning

härtill anföra de sakkunniga följande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle de arbetsuppgifter, som i fråga örn

utlänningsärenden nu åvilade socialstyrelsen, fortfarande tillkomma densamma.

Men därjämte skulle till socialstyrelsen överföras åtskilliga grupper

av utlänningsärenden, som för närvarande handlades av andra myndigheter.

Ytterligare hade de sakkunniga förordat, att socialstyrelsens utlåtande skulle

inhämtas i vissa ärenden, där så för närvarande icke alls eller i mycket ringa

utsträckning ägde rum. Därmed hade de sakkunniga velat tillskapa en institution,

som inom sig skulle rymma en vidsträckt sakkunskap rörande alla

utlänningsfrågor. Socialstyrelsen hade framfört vägande skäl för dessa ärendens

handläggning inom den byrå, som hade sig anförtrodd sociala ärenden

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

i allmänhet, och de sakkunniga anslöte sig till uppfattningen, att det för ett

behörigt tillgodoseende av alla å dessa ärenden inverkande omständigheter

vore av utomordentlig betydelse, att chefen för byrån ägde ingående kännedom

örn de sociala frågorna och förmåga av överblick över det arbets- och

näringspolitiska sammanhang, varav utlänningsärendena utgjorde en del.

Uppenbart vore också, att hänsynen till läget å arbetsmarknaden och utvecklingen

å densamma allt fortfarande komme att vara av synnerlig betydelse

för den allmänna politiken med avseende å främlingskontrollen. Men efter

överflyttningen av nya ärenden, framför allt förpassningsärendena, komme

också ett ökat behov av juridisk och administrativ insikt att göra sig gällande.

Med hänsyn till omfattningen av de uppgifter, som komme att åvila

det nya centralorganet för utlänningsfrågor, vore det enligt de sakkunnigas

bestämda mening icke möjligt att förlägga dessa frågors handläggning till

en byrå, som jämväl hade att fullgöra andra åligganden. En av de angelägnaste

uppgifterna beträffande utlänningsfrågorna vore att åstadkomma en

effektivisering av kontrollen. Ett led i strävandena därutinnan utgjorde tillkomsten

av detta centralorgan. Hur starka än de framförda skälen kunde

vara för utlänningsärendenas överförande till den ena eller den andra av

byråerna i socialstyrelsen, framstode dock för de sakkunniga såsom allra

betydelsefullast, att ärendena lades under en enhetlig ledning, som kunde

helt ägna tid och arbete åt denna uppgift. Tillgodoseende av nyssberörda

synpunkter torde kunna ske genom rationell organisering av arbetet inom

socialstyrelsen. De sakkunniga förordade alltså, att inom socialstyrelsen inrättades

en byrå för utlänningsärenden.

Den nya byrån borde erhålla en särskild benämning. Med anledning av

de vidgade uppgifter, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma

byrån, framför allt i fråga örn övervakning och tillsyn, vore det nödvändigt,

att densamma utåt framträdde under en beteckning, som klarlade dess verksamhetsområde.

De sakkunniga föresloge benämningen socialstyrelsens utlänningsbyrå.

Rörande personalbehovet å ifrågavarande byrå uttala sig de sakkunniga

på följande sätt.

Å socialstyrelsens passavdelning tjänstgjorde en notarie, en amanuens

och nio kvinnliga befattningshavare. Å utrikesdepartementets utländska

passexpedition sysselsattes för närvarande en sekreterare i lönegrad B 26

samt fyra kvinnliga befattningshavare. Polisbyråns arbetsuppgifter sköttes

av en föreståndare med en årlig avlöning, motsvarande ungefär vad en tjänsteman

i lönegrad B 22—B 23 uppbure, samt under hela året femton och under

sommarmånaderna ytterligare fyra kvinnliga biträden.

Det sammanlagda antalet befattningshavare, som för närvarande under

hela året sysslade med rena utlänningsärenden, utgjorde alltså, örn man bortsåge

från byråchefen, fyra manliga och tjuguåtta kvinnliga. Emellertid hade

redan i sakkunnigbetänkandet rörande socialstyrelsens omorganisation föreslagits

en ökning av personalen och i sitt yttrande över betänkandet hade

socialstyrelsen understrukit nödvändigheten av att anställa ytterligare arbetskrafter.

De sakkunniga, som tagit del av det nuvarande arbetssättet inom

socialstyrelsen och gjort sig noga underkunniga örn arbetets omfattning, anslöte

sig till den av socialstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen. Men de

sakkunniga holle vidare före att den föreslagna skärpningen av kontrollen

liksom ock tillkomsten av förpassningsärendena och den väntade stegringen

av antalet remitterade ärenden också komme att föranleda behov av personalförstärkning.

Såsom chef för utlänningsbyrån borde finnas en byråchef, som helt ägnade

sig åt denna uppgift. Beträffande frågan, huruvida denne borde vara juri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Majus proposition nr 266.

diskt utbildad, ansåge de sakkunniga visserligen, att juridisk sakkunskap vore

av värde för dessa ärendens behandling, men med hänsyn till de krav, som

i övrigt måste ställas på tjänstens innehavare, kunde de sakkunniga icke förorda,

att avlagd juridisk examen borde uppställas såsom absolut kompetensvillkor.

Till närmaste biträde borde byråchefen ha en sekreterare i lönegrad ±5 24.

Dennes tid komme bland annat att tagas i anspråk för upprättandet av förslag

till utlåtanden i remissärenden. Därest byråchefen icke avlagt juridisk

examen, ansåge de sakkunniga, att det vore önskligt, att sekreteraren besutte

juridisk insikt och erfarenhet i domarvärv.

För handläggning av övervaknings- och tillsynsuppgifterna erfordrades en

person med polisutbildning. Denne borde erhålla tjänsteställning såsom byråinspektör

i lönegrad B 22.

Med anledning av arbetsbördans nuvarande storlek och med hänsyn till

de nya ärendena angående visering och förpassning syntes det vara nödvändigt

att inrätta två notarietjänster i lönegrad B 21 och en amanuensbefattning

i 18:e lönegraden. .

1 fråga örn biträdespersonalen anslöte sig de sakkunniga till socialstyrelsens

förslag, att en befattning såsom kansliskrivare i lönegrad Bil borde

inrättas. Å denna befattningshavare måste uppställas fordran på goda språkkunskaper.

I övrigt torde, utom den nuvarande personalen, bestående av tre

kanslibiträden, fyra kontorsbiträden och två skrivbiträden, redan stegringen

i antalet av de nuvarande ärendena kräva utökning med ett kontorsbiträde.

För viserings- och förpassningsärendena erfordrades ytterligare två kontorsbiträden.

Beträffande behovet av biträdespersonal med anledning av polisbyrans

överförande till socialstyrelsen vore det förenat med svårigheter att göra några

tillförlitliga beräkningar. För närvarande tjänstgjorde, såsom nämnts, å

polisbyrån femton skrivbiträden under hela året och under sommarmånaderna

ytterligare fyra biträden. Med hänsyn till det ökade arbetet hade föreståndaren

för polisbyrån ansett, att med nuvarande organisation erfordrades

ytterligare tre biträden. Genom polisbyråns överförande till socialstyrelsen

hade de sakkunniga förutsatt, att visst dubbelarbete, som nu ägde rum, skulle

kunna undvikas. Härav borde följa någon minskning av personalbehovet.

Men å andra sidan måste den skärpta kontrollen kräva mer arbetskraft. Sålunda

torde, bland annat, brevväxlingen med de lokala myndigheterna avsevärt

stiga i omfång. Efter övervägande av dessa omständigheter hade de sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att å utlänningsbyrån erfordrades med

anledning av polisbyråns överförande en ökning av antalet kontorsbiträden

med sex samt antalet skrivbiträden med åtta.

Av biträdespersonalen torde tillsvidare sex kontorsbiträden och samtliga

skrivbiträden böra anställas allenast i icke-ordinarie ställning.

De sakkunniga beräkna alltså byråns personalbehov på följande sätt.

1) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 byråchef (B 30), 1 sekreterare (B 24), 1 byråinspektör

(B 22), 2 notarier (B 21), 1 kansliskrivare (Bil), 3 kanslibiträden

(B 7) och 7 kontorsbiträden (B 4). 2) Extra ordinarie tjänstemän: 1 amanuens

i 18:e lönegraden, G kontorsbiträden i 4:e lönegraden och 6 skrivbiträden i 2:a

lönegraden. 3) Extra tjänstemän: 4 skrivbiträden i 2:a lönegraden.

De sakkunniga behandla härefter spörsmålet huruvida socialstyrelsens beslut

i utlänningsfrågor borde få överklagas eller ej och föreslår därvid följande

anordning.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Majus proposition nr 266.

Socialstyrelsens beslut ifråga om arbets- och uppehållstillstånd samt om

förpassning skulle icke få överklagas. Avgöranderätten skulle tillkomma

byråchefen å utlänningsbyrån, dock att, där ärendena vore av särskild vikt

eller speciella omständigheter, framför allt av politisk art förelåge, underställning

skulle ske till generaldirektören. Vid ärendenas avgörande skulle

generaldirektören inhämta yttrande från ett råd, bestående av tre ledamöter.

Funnes därvid, att särskilda skäl av allmän politisk eller annan innebörd förelåge,

skulle ärendet hänskjutas till Kungl. Majits avgörande. Därjämte skulle

Kungl. Majit äga att, där sådant av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i

statens intresse eller ock på grund av särskilda omständigheter funnes påkallat,

förordna att visst ärende eller visst slag av ärenden skulle överlämnas

till Kungl. Majits avgörande. Ändamålet med nämnda råd skulle vara att tillgodoföra

socialstyrelsen i dessa viktiga ärenden en sakkunskap, som vore av

betydelse för ett rätt bedömande av omständigheterna. Därmed torde också

vinnas ett dubbelt syftemål. Å ena sidan tillgodosåge man ett allmänt önskemål,

att jämväl andra synpunkter än de, som i allmänhet anlades i socialstyrelsen,

bleve uppmärksammade, och å andra sidan erhölle regeringen garanti för

att de särskilda förhållanden, som kunde föreligga av mer allmän innebörd,

bleve behörigen beaktade.

Rådet skulle bestå av tre ledamöter, vilka av Kungl. Majit tillsattes för en

tid av fem år. För en var ledamot skulle jämväl finnas en suppleant, tillsatt

för samma tid. Av ledamöterna skulle en vara innehavare av domarämbete

och en vara förfaren med internationella rättsfrågor. Beträffande den tredje

ledamoten syntes inga formella kvalifikationer böra uppställas. Rådet skulle

icke deltaga i besluten utan allenast i överläggningarna men med rätt för

varje ledamot att till protokollet få sin avvikande mening antecknad.

De sakkunniga föreslå vidare vissa åtgärder i syfte att åvägabringa en effektivare

gränskontroll. Enligt förslaget skulle socialstyrelsens utlänningsbyrå

öva tillsyn å nämnda kontroll. Tillsynen skulle bland annat nödvändiggöra

inspektionsresor till de kommuner, som handhava gränskontrollen.

Av de sakkunnigas förslag äro endast en del av den beskaffenhet, att lagbestämmelser

krävas för deras realiserande. Enligt de sakkunniga bör den nya

utlänningslag, vartill förslag av dem framlagts, träda i kraft den 1 januari 1938

och gälla utan tidsbegränsning.

Yttranden över utlänningssakkunnigas förslag.

över utlänningssakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av ett stort

antal ämbetsverk och myndigheter. Här kommer jag att redogöra för dessa

yttranden endast till den del de avse utlänningsmyndighetens organisation.

Socialstyrelsen, som utgår från att främlingskontrollen skall centraliseras

till socialstyrelsen, anför till en början följande.

Den omedelbara växelverkan mellan främlingsärendena och de sociala

frågorna i allmänhet, som nu förefunnes, skulle gå förlorad örn ärendesgrupperna

fördelades på olika byråer. Kontakten dem emellan komme då att väsentligen

förmedlas genom generaldirektören, som komme att fungera såsom en

enande och sammanhållande länk. Denna uppgift vore ägnad att icke oväsentlig^

tynga generaldirektörens arbetsbörda. Å andra sidan kunde det icke bestridas,

att främlingskontrollen vore av den omfattning och betydelse, att den

väl motiverade en särskild byrå inom styrelsen. Främlingsärendenas speciella

beskaffenhet gåve ock ur vissa synpunkter fullt fog för inrättandet av en fack
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj-.ts proposition nr 266.

byrå för deras handläggning. Skäl syntes således föreligga såväl för bibehållande

av främlingskontrollen under nuvarande forsta byrån som ock tor

inrättande av en ny byrå för denna kontroll. Även örn en särskild byrå tor

främlingskontrollen komme till stånd, syntes tillräckliga skal forelmnas att

behålla en byrå för sociala frågor i allmänhet.

Beträffande personalbehovet för främlingskontrollen erinrar styrelsen,

hurusom styrelsen i sitt förut omförmälda yttrande över sakkunnigförslaget

örn styrelsens organisation understrukit nödvändigheten av en förstärkning

av styrelsens arbetskrafter för fullgörandet av hittillsvarande uppgifter med

avseende å denna kontroll. Styrelsen framhåller vidare, att ett genomförande

av ntlänningssakkunnigas förslag skulle i avsevärd mån öka styrelsens arbete.

Man hade, anför styrelsen, ej blott att taga hänsyn till den direkta överflyttning

av arbetsuppgifter från utrikesdepartementet och polisbyrån i Stockholm,

som enligt förslaget skulle äga rum, utan man måste även beakta dels

att vissa helt nya ärenden skulle tillkomma, dels den åsyftade allmänna

intensifieringen av kontrollen, dels ock uppgifternas tilltagande komplicering.

Under förutsättning att en särskild främlingsbyrå inrättas inom styrelsen,

uppskattar styrelsen personalbehovet på följande sätt. 1) Tjänstemän å ordinarie

stat: 1 byråchef (B 30), 2 sekreterare (B 26), 1 byråinspektör (B 24),

2 notarier (B 21), 2 kansliskrivare (B 11), 4 kanslibiträden (B 7) och 10 kontorsbiträden

(B 4). 2) Extra ordinarie och extra tjänstemän: 2 amanuenser,

3 kontorsbiträden och 10 skrivbiträden.

Därest för främlingsärendena allenast inrättas en särskild avdelning under

den nuvarande första byrån — vilken organisation skulle få som konsekvens

att byråchefen blott skulle kunna ägna en del av sin arbetskraft åt dessa

ärenden — anser styrelsen, att de 2 sekreterartjänsterna i lönegraden B 26

böra ersättas med 2 ordinarie byrådirektörer i lönegraden B 28 samt att antalet

amanuenser bör ökas från 2 till 3. I övrigt räknar styrelsen fransett

skillnaden med avseende å byråchefen -— med samma personalbehov enligt

båda alternativen.

Styrelsen anmärker, att styrelsen vid ifrågavarande beräkningar bortsett

från den extra arbetsbelastning, som främlingsbyråns organisation och därmed

följande omläggningar av register m. m. skulle medföra. Styrelsen beräknar

för denna arbetsbelastning en tillfällig personalförstärkning samt föreslår,

att för budgetåret 1937/1938 härför anvisas ett särskilt anslag å förslagsvis

5,000 kronor.

Överståthållarämbetet framhåller den synnerliga önskvärdheten därav, att

de för närvarande å polisbyrån anställda befattningshavarna, vilka icke vore

upptagna å Stockholms stads ordinarie lönestat och av vilka många tjänstgjort

å byrån i en lång följd av år, vid ett överförande av polisbyrån till socialstyrelsen,

i den mån så vore möjligt, toges i anspråk i den nya organisationen

eller på annat sätt bereddes existensmöjlighet. Inom ämbetet syntes nämligen

flertalet icke kunna beredas anställning.

Statspolisinlendenten anför bland annat följande.

Utlänningsärendenas sammanförande till en byrå i socialstyrelsen kunde

tillstyrkas endast under uttrycklig förutsättning att byråns arbete organise
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

rades på sådant sätt, att jrolisens behov att kunna utnyttja byråns registratur

och handlingar för polisarbetet tillgodosåges på ett ändamålsenligt sätt samt

att minst två praktiskt förfarna och för ändamålet lämpliga polismän komme

att tjänstgöra vid byrån. I sistnämnda hänseende syntes vara lämpligt, att

kriminalstatspolisen i Stockholm utökades med två befattningshavare, en

kriminalkommissarie och en kriminalöverkonstapel, varefter statspolisinten

denten efter samråd med socialstyrelsen hade att beordra en polisman i vardera

graden till tjänstgöring vid'' utlänningsbyrån. Utöver de allmänna fördelar,

som ernåddes då statsverkets behov av polisutbildad personal i sådana

fall som det nu förevarande tillgodosåges genom kriminalstatspolis, skulle

vinnas, att personal med ingående kännedom örn polisens arbetsförhållanden

alltid funnes tillgänglig vid byrån för tillgodoseende av polisens behov av

sakkunniga upplysningar därifrån m. m.

Vid anställandet av befattningshavare å utlänningsbyrån vore det vidare

av största vikt, att av den kvinnliga personal, som för närvarande tjänstgjorde

å polisbyrån, de biträden, som visat sig lämpliga och intresserade för sitt

arbete, bereddes anställning vid utlänningsbyrån. Därigenom skulle nödig

kontinuitet i arbetet kunna upprätthållas.

Chefen för generalstaben understryker betydelsen av att beträffande den

föreslagna utlänningsbyrån löneförmånerna så avpassades, att för uppgiften

fullt kvalificerad personal verkligen kunde erhållas, samt att personalbehovet

så tillmättes, att byråns verksamhet kunde i full utsträckning upprätthållas

även under de inspektionsresor m. m., vilka de sakkunniga förutsatte skulle

av vissa befattningshavare företagas.

Av länsstyrelserna hava endast ett fåtal närmare yttrat sig rörande den

centrala organisationen av främlingskontrollen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län påyrkar emellertid, att å socialstyrelsens

utlänningsbyrå anställes åtminstone en grundligt utbildad och i polisarbete

väl förfaren tjänsteman. Vidare anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län, att administrativ och juridisk insikt ävensom språkkunskap borde vara

i rikligt mått representerade hos utlänningsmyndigheten. Med hänsyn till

att en mängd av ärendena otvivelaktigt vore av enkel beskaffenhet ville det

dock förefalla länsstyrelsen som örn personalbehovet av de sakkunniga tilltagits

i överkant. Länsstyrelsen i örebro län anmärker, att de ärenden, som

byråchefen å den föreslagna nya byrån skulle få att handlägga, ofta nog vore

av den art, att juridisk utbildning och kunskap vore icke allenast gagnelig

utan oundgänglig. Då det icke borde vara förenat med särskilda svårigheter

att för befattningen finna en person, som med sådan kompetens förenade

övrig för tjänsten erforderlig sakkunskap, förordade länsstyrelsen obetingat

en bestämmelse örn juridisk examen såsom kompetensvillkor för innehavare

av befattningen ifråga.

Statskontoret uttalar sig på i huvudsak följande sätt.

Med hänsyn till det relativt vidsträckta verksamhetsområde, som ifrågavarande

ärenden innefattade, och den ganska stora personal, som krävdes

for deras handläggning, syntes praktiska skäl tala för att inom socialstyrelsen

för detta ändamål inrättades en särskild byrå. Beträffande byråns

organisation ville det förefalla statskontoret, som örn vissa anledningar förefunnes

att tillsvidare, i avvaktan på närmare erfarenhet rörande den nya

organisationens verkningar, uppföra byrån å extra stat. För den händelse

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Majlis proposition nr 266.

emellertid Kungl. Majit skulle anse, att byrån redan från början borde upprättas

på ordinarie stat, ville statskontoret framhålla, att viss försiktighet

borde iakttagas i så måtto, att skälig avvägning skedde mellan ordinarie och

icke-ordinarie befattningshavare. Beträffande de särskilda befattningshavarna

å byrån förefölle det statskontoret med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter

icke vara nödvändigt att för handläggning av övervaknings- och tillsyningsuppgifterna

fordra särskild polisutbildning för den person, vilken

närmast skulle lia dessa uppgifter sig anförtrodda. Det syntes statskontoret,

som om uppgifterna ifråga skulle kunna anförtros antingen åt den föreslagna

befattningshavaren i lönegraden B 24 eller också åt en av de föreslagna

notarierna i lönegraden B 21. I varje fall torde man — bortsett från byråchefen

— böra kunna tillsvidare inskränka antalet befattningshavare i lönegraden

B 21 och högre till 3. Någon erinran mot upptagande å lönestaten av

en kansliskrivare i B 11, för vilken befattningshavare skulle krävas goda

språkkunskaper, torde icke kunna göras. I fråga om personalen i övrigt ville

statskontoret allenast framhålla den synpunkten, att uppförande i lönestaten

av befattningshavare — närmast i extraordinarie och extra ställning —- i lönegraden

B 2 endast undantagsvis syntes böra ifrågakomma med hänsyn till

den låga avlöning, som bestämts för sådan befattningshavare. De föreslagna

skrivbiträdena i lönegraden B 2 torde åtminstone i viss utsträckning böra ersättas

med kontorsbiträden i lönegraden B 4. Statskontoret hade uppmärksammat,

att de kvinnliga befattningshavarna torde komma att i huvudsak

överflyttas från den nuvarande polisbyrån, men att någon överflyttning av personal

från utrikesdepartementets passavdelning icke ifrågasatts. Statskontoret

ansåge det böra undersökas, huruvida icke jämväl beträffande passavdelningens

personal sådan överflyttning i viss utsträckning lämpligen borde

ifrågakomma.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnds yttrande innehåller väsentligen

följande uttalanden.

Ehuru socialstyrelsens befattning med utlänningsärendena visserligen

skulle komma att utökas vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag,

ansåge lönenämnden dock, att ifrågavarande arbetsuppgifter vore av så speciell

och i regel till kvaliteten föga krävande beskaffenhet, att det knappast

torde vara motiverat att inrätta en särskild byrå för desamma. I detta sammanhang

ville lönenämnden erinra om den särskilda sakkunskap, som enligt

förslaget i vissa viktiga ärenden skulle tillföras socialstyrelsen genom tillskapande

av ett råd bestående av tre ledamöter, av vilka en skulle vara

innehavare av domarämbete och en vara förfaren med internationella rättsfrågor.

Med hänsyn till att utlänningsärendena i övrigt i stort sett torde vara

av jämförelsevis rutinmässig art, syntes det lönenämnden ligga närmast till

hands att för desamma inrätta en särskild avdelning å någon av socialstyrelsens

byråer, förslagsvis å byrån för arbetslöshetsförsäkring och arbetsförmedling.

Sistnämnda anordning överensstämde med vad som föreslagits i

betänkandet örn socialstyrelsens organisation. Emellertid förutsatte lönenämnden,

att chefen för avdelningen erhölle en jämförelsevis självständig

ställning såväl med avseende å ärendenas avgörande som beträffande avdelningens

skötsel.

Såsom chef för avdelningen torde lämpligen böra avses en byrådirektör i

28:e lönegraden, vilken emellertid i avvaktan på närmare erfarenhet rörande

avdelningens arbetsuppgifter syntes böra uppföras på extra stat. Av samina

skäl torde likaledes en av notariebefattningarna böra inrättas såsom extrastatstjänst.

Sekreteraren och den andre notarien borde däremot, såsom de

sakkunniga föreslagit, redan från början bliva ordinarie. För fullgörande av

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majus proposition nr 266.

erforderliga övervaknings- och tillsynsuppgifter hade de sakkunniga föreslagit

anställande av en person nied polisutbildning, vilken skulle såsom

byråinspektör placeras i lönegraden B 22. Med hänsyn till angelägenheten

av att den person, som placerades å nämnda befattning, städse ägde erforderlig

vitalitet och kroppslig rörlighet talade vissa skäl för, att en för ifrågavarande

uppgifter avsedd befattningshavare avlönades med arvode. Därest

det emellertid ansåges önskvärt, att en inplacering i löneplan nu komme till

stånd, hade lönenämnden vid jämförelse med likartade befattningar inom

civilförvaltningen samt i betraktande av de avlöningsförmåner, som för närvarande

åtnjötes av föreståndaren för polisbyrån i Stockholm, funnit den

föreslagna löneställningen alltför hög. Då det torde vara önskvärt att vinna

närmare erfarenhet såväl med avseende å de för befattningen tilltänkta göromålen

som rörande för densamma erforderliga kvalifikationer, ansåge lönenämnden,

att befattningen icke borde för närvarande uppföras å ordinarie

stat. Lönenämnden finge under nu omhandlade förutsättning förorda, att för

ändamålet avsåges en extra ordinarie befattning i 20:e lönegraden. Vidkommande

den i förslaget upptagna biträdespersonalen ville lönenämnden med

hänsyn till de fordringar i utbildningshänseende, som torde få ställas på en

del av nämnda personal, ifrågasätta, huruvida icke några av kontorsbiträdesbefattningarna

borde utbytas mot kanslibiträdestjänster. Av de erforderliga

tio skrivbiträdena torde knappast ett så stort antal som fyra böra anställas

såsom extra tjänstemän.

Departementschefen.

Vad först angår spörsmålet huruvida socialstyrelsens byrå för sociala frågor

i allmänhet bör bibehållas eller icke, delar jag den i betänkandet rörande

socialstyrelsens organisation intagna ståndpunkten, att denna byrå icke bör

kvarstå i sitt nuvarande skick och att åtskilliga av byråns arbetsuppgifter

med fördel kunna överflyttas till andra byråer inom ämbetsverket. Frågan

örn byråns uppdelning har emellertid, sedan nämnda betänkande avgavs,

i viss mån kommit i ett förändrat läge genom förslaget örn en centralisering

av främlingskontrollen till socialstyrelsen. I sistnämnda hänseende är att

märka, att Kungl. Majit denna dag på hemställan av chefen för justitiedepartementet

beslutit att för årets riksdag framlägga proposition angående

ny utlänningslag. Denna proposition bygger i huvudsak på utlänningssakkunnigas

förslag.

I några avseenden ansluter sig propositionen dock icke helt till sakkunnigförslaget.

Sålunda föreslås i propositionen, att den nya lagen icke skall

få definitiv giltighet utan allenast förlängas på fem år. Vidare har i propositionen

icke upptagits någon bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att från

socialstyrelsen infordra vissa betydelsefulla ärenden, för att däri själv fatta

beslut. Jämlikt propositionen skall därjämte utlänning i vissa tveksamma fall

äga rätt att anföra besvär över socialstyrelsens beslut.

Beträffande det av de sakkunniga föreslagna rådet (nämnden) innehåller

det i propositionen framlagda lagförslaget i huvudsak följande bestämmelser.

Innan socialstyrelsen meddelar avvisnings- eller förpassningsbeslut eller

ock beslut i ärende, som avser arbetstillstånd för ett större antal utlänningar

eller som kan antagas vara av synnerlig betydelse utöver det

föreliggande fallet, skall yttrande inhämtas från en nämnd bestående av tre

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Majus proposition nr 266.

ledamöter (utlänningsnämnden). Socialstyrelsen må jämväl i andra ärenden

inhämta nämndens yttrande.

Ledamöterna av nämnden jämte högst två suppleanter för var och en av

dem utses av Konungen för viss tid, högst tre år. Av ledamöterna skall en

vara innehavare av domarämbete och en äga erfarenhet rörande internationella

rättsfrågor. Suppleant för ledamot skall uppfylla de för ledamoten stadgade

behörighetsvillkoren.

I propositionen förutsattes, att främlingskontrollen skall centraliseras till

socialstyrelsen på i huvudsak det sätt, utlänningssakkunniga föreslagit. Ställning

har emellertid därvid icke tagits till frågan, huruvida för främlingsärendena

skall inom styrelsen inrättas en speciell byrå eller örn dessa ärenden

kunna vara förlagda till en särskild avdelning inom en byrå, som jämväl

handhar andra uppgifter. Denna fråga bör givetvis lösas i samband med spörsmålet

örn socialstyrelsens organisation i övrigt. För min del anser jag det

nödvändigt, att med den omfattning socialstyrelsens främlingskontroll nu

är avsedd att erhålla en särskild byrå inrättas för ifrågavarande ärenden.

Byrån, som lämpligen torde böra benämnas byrån för utlänningsärenden,

bör från den nuvarande första byrån övertaga alla de ärenden, som för närvarande

handläggas å byråns avdelning för främlingskontroll samt därutöver

den grupp av ärenden, som rör in- och utvandring men icke hittills införlivats

med nämnda avdelning. Börande byråns arbetsuppgifter i övrigt hänvisar

jag till den förut lämnade redogörelsen.

Med hänsyn till de betydande förändringar med avseende å främlingskontrollen,

som nu föreslås, synes det mig klart, att den uppskattning av personalbehovet

för denna kontroll, vilken nu måste ske, endast kan bliva

approximativ och att först den kommande erfarenheten kan mera exakt klarlägga

det verkliga behovet. Tills vidare torde det vara lämpligt att vid beräkningen

av arbetskrafterna i huvudsak följa de sakkunnigas förslag, som

synes mig i stort sett vara väl avvägt. Då utlänningslagen enligt nyss

nämnda proposition endast skall gälla för viss tid, torde dock de för främlingskontrollen

avsedda tjänsterna i allmänhet icke böra göras ordinarie.

Den nuvarande byråchefen å första byrån, vilkens tjänst enligt mitt förslag

eljest bort uppföras å övergångsstat, synes kunna övertaga chefsskapet för

utlänningsbyrån. Under sådana omständigheter torde byråchefstjänsten tillsvidare

kunna bibehållas å ordinarie stat. Ett motsvarande undantag bör göras

beträffande de 2 ordinarie kontorsbiträdestjänster, som för närvarande är o

placerade å styrelsens avdelning för främlingskontroll. övriga tjänster böra

bliva icke-ordinarie. Vidare får jag föreslå, att antalet kontorsbiträden för närvarande

uppskattas något högre än enligt de sakkunnigas förslag samt att i

stället antalet skrivbiträdestjänster i motsvarande mån minskas. Jag räknar

med 18 kontorsbiträden, därav 2 ordinarie och 16 icke-ordinarie, samt 5 skrivbiträden.

Den av de sakkunniga föreslagna byråinspektörstjönsten torde böra placeras

å extra stat i lönegraden B 22. Möjligen bör till ett annat år tagas under

övervägande, huruvida byråns behov av polisutbildad personal kan tillgodoses

i den ordningen, att kriminalstatspolisen i Stockholm utökas med en

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Magita proposition nr 266.

kriminalöverkonstapel och att en dylik befattningshavare beordras att tjänstgöra

å utlänningsbyrån. Denne kriminalöverkonstapel skulle i så fall ersätta

byråinspektören.

I de delar jag ej särskilt uttalat mig rörande personalbehovet biträder jag

de sakkunnigas förslag med allenast den avvikelsen, att med hänsyn till de

vidtagna förändringarna i lagförslaget, byrån torde böra utrustas med 2

sekreterare å extra stat. Jag uppskattar alltså ifrågavarande personalbehov

sålunda. 1) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 byråchef (B 30) och 2 kontorsbiträden

(B 4). 2) Tjänstemän å extra stat: 2 sekreterare (B 24), 1 byråinspektör

(B 22) och 2 notarier (B 21). 3) Extra ordinarie eller extra tjänstemän:

1 amanuens, 1 kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 16 kontorsbiträden och

5 skrivbiträden.

Jag utgår vid detta förslag från att såsom byråinspektör skall komma att

anställas den nuvarande föreståndaren för polisbyrån samt att de biträden å

polisbyrån, som därstädes hava stadigvarande anställning, och som icke

kunna erhålla arbete å Överståthållarämbetet, skola kunna överflyttas

till socialstyrelsen. Byråinspektören bör därvid för placering i löneklass

få tillgodoräkna sig hela den tid han tjänstgjort såsom föreståndare å

polisbyrån. Likaså böra biträdena få för samma ändamål räkna sig till godo

hela sin föregående tjänstgöring å byrån. Under angivna förutsättningar

torde en överflyttning av polisbyråns personal till socialstyrelsen kunna ske

med bibehållande i all huvudsak av de nu utgående avlöningsförmånerna.

Det lärer få ankomma på socialstyrelsen att tillse, att ifrågavarande biträden

hos styrelsen i lönehänseende placeras på sådant sätt, att detta önskemål

i all skälig utsträckning tillgodoses, därvid givetvis hänsyn bör tagas därtill,

att pensionsavdrag för denna personal icke hittills förekommit.

I detta sammanhang vill jag också framhålla att, enligt vad jag inhämtat,

den biträdespersonal, som å utrikesdepartementets passexpedition för närvarande

sysselsättes med göromål, vilka nu böra övertagas av socialstyrelsen,

även efter den föreslagna organisationsförändringen komma att bliva erforderliga

inom nämnda departement. Med någon överflyttning av biträdespersonal

från utrikesdepartementet till socialstyrelsen är därför icke att

räkna.

Något behov av särskilda arbetskrafter å utlänningsbyrån för genomförande

av byråns organisation synes mig icke föreligga. Jag kan därför icke tillstyrka

socialstyrelsens förslag örn anvisande av anslag för avlöning av dylika

arbetskrafter.

Vad beträffar den förut omförmälda utlänningsnämnden, synas ledamöterna

i densamma lämpligen böra tillerkännas dels ett fast arvode av 1,000

kronor för år räknat, dels ock ett arvode av 20 kronor per sammanträdesdag.

Suppleant för ledamot torde för varje sammanträde, i vilket han deltager i

ledamots ställe, få åtnjuta ett arvode av 40 kronor. Närmare bestämmelser i

ämnet torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

Vidkommanddl härefter ärendena rörande medling i arbetstvister och övriga

till förlikningsmannaexpeditionen hörande ärenden synes mig tillräcklig an
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 266.

141

ledning knappast föreligga att överflytta hithörande arbetsuppgifter till den

nuvarande sjunde byrån. Å andra sidan böra de icke lämpligen handläggas

å utlänningsbyrån. Jag föreslår därför, att förlikningsmannaexpeditionen

göres till en självständig avdelning vid sidan av styrelsens byråer. Någon

förändring i sak skulle en dylik anordning knappast innebära, då denna expedition

städse intagit en mycket fristående ställning och anknytningen till den

nuvarande första byrån är av väsentligen formell natur.

Beträffande den nuvarande personalen å ifrågavarande expedition föreslår

jag den förändringen, att befattningen såsom sekreterare å expeditionen överflyttas

å ordinarie stat med placering i lönegraden B 26. Den av den sakkunnige

föreslagna överflyttningen från fjärde byrån av arbetet med statistiken

rörande arbetsinställelser och kollektivavtal synes mig icke böra komma

till stånd.

Jag finner det naturligt, att expeditionen skall handhava de uppgifter,

vilka enligt lagen örn förenings- och förhandlingsrätt skola ankomma

på socialstyrelsen. Huruvida dessa uppgifter framdeles komma att påkalla

någon utökning av expeditionens personal, lärer ännu icke kunna bedömas.

För nästa budgetår räknar jag emellertid icke med någon personalförstärkning

för berörda ändamål.

Personalen å förlikningsmannaexpeditionen skulle enligt mitt förslag

komma att utgöras av 1 ordinarie sekreterare (B 26) och 1 ordinarie kontorsbiträde

(B 4).

Yad angår alkoholistvården och därmed sammanhängande ärenden hava

i vissa yttranden framkastats tanken på en förläggning av uppsiktsmyndigheten

över nämnda vård till medicinalstyrelsen eller kontrollstyrelsen. Med

anledning härav vill jag framhålla, att det behov av medicinsk sakkunskap,

som i hithörande ärenden föreligger hos uppsiktsmyndigheten, har visat sig

kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom att hos nämnda myndighet

finnes såsom expert anställd en läkare med för uppgiften erforderliga

kvalifikationer. Någon anledning att göra medicinalstyrelsen till uppsiktsmyndighet

för alkoholistvården lärer alltså icke föreligga. Att överflytta tillsynen

till kontrollstyrelsen synes mig icke kunna ifrågakomma med hänsyn

till de uppgifter inom administrationen, som eljest anförtrotts detta ämbetsverk.

Då vidare erfarenheterna från de år, under vilka socialstyrelsen fungerat

såsom uppsiktsmyndighet över alkoholistvården, äro i allo gynnsamma samt

i övrigt några bärande skäl för en överflyttning av uppsikten till annat ämbetsverk

icke torde kunna anföras, anser jag i likhet med den sakkunnige, att

ifrågavarande uppsikt alltjämt bör utövas av socialstyrelsen. Vid en överflyttning

av fattigvårds- och barnavårdsärendenas handläggning till socialstyrelsen

torde än större anledning föreligga att där bibehålla ärendena angående

alkoholistvården.

De skäl, som tala för ett sammanförande hos ett och samma ämbetsverk

av de statliga tillsynsuppgifterna rörande fattigvården, barnavården och

alkoholistvården — vilka skäl närmare utvecklas i sakkunnigförslaget —

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

synas mig även motivera, att ifrågavarande uppgifter inom socialstyrelsen

förläggas till en gemensam byrå. De grunder, som åberopats mot

en sådan anordning, hava icke synts mig övertygande. Sålunda kan jag icke

finna, att uppgifterna för närvarande äro av sådan omfattning, att de icke

rymmas inom en gemensam byrå. Ej heller torde vara att befara, att nykterhetsintressena

genom en dylik anordning skulle skjutas åt sidan. Tvärtom

synes ur nykterhetssynpunkt åtskilligt kunna vinnas genom ett sammanförande

av uppgifterna. Särskilt torde det vara värdefullt, att statens inspektör

för fattigvård och barnavård ävensom hans assistent få möjlighet att

vid sina tjänsteresor samråda med nykterhetsnämnderna och verka för förbättrade

förhållanden å alkoholistvårdens och nykterhetens område. Jag vill

emellertid icke fördölja, att förhållandena efter genomförandet av en förändrad

lagstiftning, framförallt beträffande förvandling av böter, kunna utveckla

sig i sådan riktning, att framdeles en förstärkt organisation av alkoholistvårdens

uppsiktsmyndighet kan bliva erforderlig.

Med hänsyn till det anförda får jag i överensstämmelse med sakkunnigförslaget

förorda, att ärendena rörande alkoholistvården överflyttas från den

nuvarande första byrån till den nya fattigvårds- och barnavårdsbyrån, som

alltså bör bliva en byrå för ärenden rörande fattigvård, barnavård och alkoholistvård.

Med avseende å personalen för ärendena rörande alkoholistvården ansluter

jag mig i huvudsak till den sakkunniges förslag. Sålunda förordar jag, att

den för dessa ärenden avsedde sekreteraren uppföres å ordinarie stat med

placering i lönegraden B 24 samt att i övrigt för dessa ärenden beräknas 1

ordinarie kansliskrivare (Bil), 1 ordinarie kanslibiträde (B 7), 1 amanuens

och 1 expert. Beträffande arvodet till experten föreslår jag, att detsamma tills

vidare höjes till 4,500 kronor, men att samtidigt rätten till dyrtidstillägg å

arvodet borttages. Den föreslagna omregleringen av arvodet skulle för den

nuvarande experten innebära i stort sett oförändrade förhållanden i fråga örn

de honom av statsmedel tillkommande löneförmånerna.

Rörande personalbehovet å ifrågavarande byrå för fattigvårds- och bamavårdsärenden

har jag förut uttalat mig. Byråns sammanlagda personalbestånd

skulle enligt mitt förslag te sig på följande sätt. 1) Tjänstemän å ordinarie

stat: 1 byråchef, tillika statens inspektör för fattigvård och barnavård

(B 30), 1 skyddshemsinspektör (B 27), 1 sekreterare, tillika assistent hos statens

inspektör för fattigvård och barnavård, (B 26), 1 sekreterare (B 24), 1

notarie (B 21), 1 kansliskrivare (Bil) och 2 kanslibiträden (B 7). 2) Extra

ordinarie eller extra tjänstemän: 3 amanuenser och 1 kontorsbiträde. 3) övrig

icke-ordinarie personal: 1 expert.

Vidkommande härefter den i sakkunnigförslaget upptagna ärendesgruppen

vissa andra sociala ärenden har jag i det föregående förordat, att vissa ärenden

rörande ut- och invandring skola överflyttas till styrelsens utlänningsbyrå.

En del andra till denna grupp hörande ärenden torde — på sätt den sakkunnige

tänkt sig — böra övertagas av den nya byrån för ärenden rörande

fattigvård, barnavård och alkoholistvård.

Beträffande de återstående ärendena — främst vissa remisser till styrelsen

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

av kommitté- och sakkunnigbetänkanden — har den sakkunnige föreslagit, att

desamma skulle överflyttas till byrån för lag- och administrativa ärenden.

Såsom framgår av vad jag i det följande anför rörande nämnda byrå ansluter

jag mig i huvudsak till detta förslag.

Vid bifall till vad jag sålunda i olika avseenden föreslår komma arbetsuppgifterna

å socialstyrelsens nuvarande första byrå att uppdelas på olika

byråer.

Statistikbyråerna (fjärde och femte byråerna) samt biblioteket.

Nuvarande organisation.

Å fjärde byrån äro anställda följande befattningshavare.

I. Ordinarie befattningshavare. Lönegrad

1 byråchef ................................................................................. B 30

2 förste aktuarier ..................................................................... B 24

1 aktuarie ................................................................................. B 21

1 kansliskrivare........................................................................... B 11

2 kanslibiträden ........................................................................ B 7

2 kontorsbiträden........................................................................ B 4

II. Icke-ordinarie befattningshavare.

Tjänstemän å extra stat.

1 aktuarie................................................................................. B 21

Extra ordinarie tjänstemän.

1 amanuens .............................................................................. 18

1 amanuens .............................................................................. 15

1 kansliskrivare ........................................................................ 11

1 kanslibiträde ........................................................................... 7

1 kanslibiträde ........................................................................... 6

1 kanslibiträde ........................................................................... 5

5 kontorsbiträden........................................................................ 4

1 skrivbiträde ........................................................................... 2

Övrig icke-ordinarie personal.

1 expert rörande levnadskostnader och kooperation med ett arvode av 3,600

kronor för år, å vilket belopp dyrtidstillägg icke utgår. (Den hittillsvarande

experten har nyligen avlidit. Befattningen har därefter icke återbesatts.)

Fjärde byråns arbetsuppgifter kunna uppdelas i fyra huvudgrupper nämligen

1) fortlöpande statistik, 2) specialstatistik, 3) redigeringen av tidskriften

Sociala Meddelanden och därmed sammanhängande arbete och 4) upplysningsverksamhet

m. m.

Vad först beträffar den fortlöpande statistiken, faller å fjärde byrån den av

socialstyrelsen utarbetade pris- och kooperationsstatistiken. Prisstatistiken

berör bland annat följande ämnen: a) detaljpriser för livsmedel,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

bränsle och lyse, beklädnad m. m. samt partipriser för kreatur och fisk, b) livsmedelskostnaderna

å vissa orter, c) levnadskostnader och d) inackorderingspriser

för arbetare. Ifrågavarande statistik publiceras månadsvis, kvartalsvis

eller årsvis i Sociala Meddelanden. Av särskild vikt är statistiken rörande

levnadskostnaderna, vilken delvis baseras på uppgifter från socialstyrelsens

ortsombud och ligger till grund för den av styrelsen kvartalsvis fastställda

levnadskostnadsindex. Denna index, som anger levnadskostnadernas storlek

i förhållande till samma kostnader under juli månad 1914, ingår såsom faktor

vid uträkningen av dyrtidstilläggen för befattningshavare i statens tjänst

ävensom i stor utsträckning för tjänstemän och arbetare i kommunal och

enskild tjänst samt för pensionärer.

Resultaten av byråns kooperationsstatistik framläggas i årspublikationen

»Kooperativ verksamhet i Sverige». Denna publikation behandlar

väsentligen konsumtionsföreningarna, arbetarproduktionsföreningarna

ävensom centralorganisationen Kooperativa förbundet. Däremot innehåller

den praktiskt sett icke några uppgifter rörande bostadsföreningar eller föreningar

inom jordbruket eller dess binäringar.

Såsom förut omförmälts utarbetas vidare årspublikationen »Arbetsinställelser

och kollektivavtal samt förlikningsmannens

verksamhet» av två befattningshavare å fjärde byrån, ehuru detta

arbete står under ledning av sekreteraren å den till första byrån hörande förlikningsmannaexpeditionen.

Att beträffande den på tredje byrån ankommande statistiken rörande

sjukkassor och andra understödsföreningar visst

samråd äger rum med fjärde byråns personal är likaledes tidigare berört.

Yad härefter angår byråns specialstatistiska arbete omfattar detsamma

främst sådana undersökningar, som jämte den förut omnämnda prisstatistiken

erfordras för den dyrortsgruppering, som åligger socialstyrelsen och är av

betydelse för bestämmande av skatter och löner, ävensom de härmed i viss

mån sammanhängande undersökningarna rörande hushållsvanor hos och levnadskostnader

för olika grupper av arbetare och tjänstemän.

Dyrortsgrupperingen består dels i skattegruppering, dels i lönegruppering.

Skattegrupperingen avser att tjäna som grundval vid graderingen

av de skattefria avdragen efter levnadskostnadernas höjd. Enligt 48 § i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola samtliga orter i riket med avseende

å levnadskostnadernas höjd av socialstyrelsen för en tid av fem år i

sänder indelas i fem ortsgrupper och denna gruppering blir avgörande för

storleken av de i lagen bestämda skattefria ortsavdragen. På grund av bestämmelserna

i 16 § av den samma dag utfärdade förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt får sagda ortsgruppering motsvarande betydelse

för de i denna förordning fixerade ortsavdragen.

Lönegruppering erfordras åter för uträknande av lönerna för befattningshavare

vid sådana statens verk, där — såsom numera är regel — lönerna

bestämts efter ortsgrupper. Vid lönegrupperingen uppdelas orterna i sju

ortsgrupper. Lönegrupperingen fastställes av Kungl. Maj:t efter förslag av

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

145

socialstyrelsen. I motsats till skattegrupperingen plägar lönegrupperingen icke

gälla för någon på förhand bestämd tid. I verkligheten har denna olikhet icke

haft någon betydelse, enär även beträffande lönegrupperingama nytt beslut

hittills fattats vart femte år.

Senaste skattegruppering gäller för åren 1935—1939 (se socialstyrelsens

kungörelse nr 16/1935). Lönegruppering har senast fastställts av Kungl. Maj:t

genom kungörelse den 28 juni 1935 (nr 425), vilken kungörelse trädde i kraft

den 1 juli 1935.

över socialstyrelsens beslut respektive förslag rörande dyrortsgrupperingarna

anföras i stor utsträckning klagomål hos Kungl. Majit, som beslutar i

ämnet efter att i anledning av klagomålen hava inhämtat styrelsens yttrande.

Enligt särskilda av Kungl. Majit fattade beslut hava — i allmänhet vart

femte år — i samband med mantalsskrivningarna uppgifter infordrats för

hyresräkning å vissa orter. De sålunda inkomna uppgifterna hava statistiskt

bearbetats å fjärde byrån och delvis utnyttjats för dyrortsgrupperingarna.

De av fjärde byråns personal ledda större undersökningarna

rörande hushå 11sv anor hos och levnadskostnader för

olika befolkningsgrupper — de s. k. allmänna levnadskostnadsundersökningarna

— hava företagits med omkring tio års mellanrum. Aven

det vid dessa undersökningar erhållna materialet har använts i samband med

dyrortsundersökningarna.

Jämväl andra statistiska specialundersökningar utföras stundom å fjärde

byrån.

Fjärde byråns personal ombesörjer även själva utgivandet av tidskriften

Sociala Meddelanden. Äv byråns personal utarbetas därjämte vissa i tidskriften

förekommande redogörelser rörande sociala förhållanden och social

lagstiftning i Sverige och utlandet ävensom referat, notiser och meddelanden

i sociala frågor av skiftande innehåll.

Å byrån utövas i viss utsträckning upplysnings- och utredningsverksamhet

bestående däri att byrån, i den mån tiden det medgiver, verkställer smärre

utredningar samt meddelar anvisningar eller upplysningar åt såväl myndigheter

och enskilda sammanslutningar som enskilda personer, vilka hänvända

sig till styrelsen med förfrågningar i byråns arbete berörande ämnen.

Av fjärde byråns två förste aktuarier tjänstgör den ene såsom redaktör

för Sociala Meddelanden och den andre såsom ledare av pris- och kooperationsstatistiken.

Till prisstatistiken har här räknats såväl den fortlöpande

prisstatistiken som ock arbetet med dyrortsgrupperingar och hushållskostnadsundersökningar.

Den å byrån anställde experten har plägat anlitas i olika

frågor rörande levnadskostnader och kooperation. Den personal, som tages

i anspråk för statistiken rörande arbetsinställelser och kollektivavtal m. m.,

består, såsom förut angivits, av en amanuens i 18:e lönegraden och ett ordinarie

kanslibiträde, av vilka befattningshavare emellertid amanuensen icke

uteslutande är sysselsatt med nämnda statistik. Beträffande byråns personal

i övrigt kunna närmare uppgifter rörande arbetets fördelning icke lämnas,

då arbetsfördelningen växlar efter omständigheterna. Det är att märka, att

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266. 95 37 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

utöver de befattningshavare, som här upptagits i personalförteckningen för

fjärde byrån, därstädes tidvis finnes mera tillfällig personal, som anställes

för verkställande av statistiska undersökningar av större omfattning, särskilt

för dyrortsgrupperingarna och de allmänna levnadskostnadsundersökningarna.

Under en lång följd av år har chefen å fjärde byrån tjänstgjort såsom

generaldirektörens ställföreträdare.

Femte byråns personalbestånd utgöres av följande befattningshavare.

I. Ordinarie befattningshavare. Lönegrad

1 förste aktuarie ........................................................................ B 24

2 aktuarier................................................................................. B21

1 kansliskrivare........................................................................... B 11

1 kanslibiträde ........................................................................... B 7

5 kontorsbiträden........................................................................ B 4

II. Icke-ordinarie befattningshavare.

Tjänstemän & extra stat.

1 byråchef ................................................................................. B 30

1 förste aktuarie ........................................................................ B 24

Extra ordinarie tjänstemän.

1 amanuens .............................................................................. 15

2 kanslibiträden ........................................................................ 6

3 kontorsbiträden........................................................................ 4

2 skrivbiträden........................................................................... 2

Extra tjänstemän.

2 skrivbiträden........................................................................... 2

Femte byrån ombesörjer viss fortlöpande statistik samt utför dessutom

som regel de större specialstatistiska undersökningar, vilka styrelsen har att

verkställa och vilka icke sammanhänga med frågorna örn dyrortsgruppering

eller levnadskostnader.

Den fortlöpande statistiken omfattar huvudsakligen lönestatistik samt statistik

rörande bostadsproduktion och annan byggnadsverksamhet.

Yad lönestatistiken beträffar utarbetades under många år å byrån

en särskild publikation avseende lantarbetarna och rubricerad »Arbetartillgång,

arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk». Därjämte insamlades

och bearbetades å byrån årligen vissa statistiska uppgifter rörande lönerna

inom industri och hantverk m. m. För lönerna inom sistnämnda näringsgrenar

lämnades redogörelse i Sociala Meddelanden.

Fi ån och med år 1929 har hela lönestatistiken sammanförts till en ny

publikation benämnd »Lönestatistisk årsbok». Denna årsbok innehåller

uppgifter rörande löneförhållandena dels inom jordbruk och skogsbruk samt

vid vägarbete, dels ock inom industri, handel, transportväsen och allmän

''tjänst m. m.

Socialstyrelsens statistik rörande bostadsproduktion

och annan byggnadsverksamhet offentliggöres huvudsakligen

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Majus proposition nr 266.

genom vissa i Sociala Meddelanden intagna årsredogörelser. Sålunda inflyta

där dylika redogörelser beträffande byggnadsverksamheten i städer och

stadsliknande samhällen, rörande bostadsproduktionen i Stockholm med förortsområde

och angående bostadsmarknaden i rikets städer vid oktoberflyttningen.

Därjämte intagas i tidskriften varje kvartal preliminära uppgifter

rörande bostadsproduktionen i rikets större städer.

Till byråns fortlöpande statistik kan också i viss män räknas den tämligen

obetydliga statistik rörande fylleriförseelser och

spritsmuggling, som sammanställes å byrån och kvartalsvis intages

i Sociala Meddelanden. Härvid är emellertid att märka, att denna statistik

väsentligen grundar sig på uppgifter, som styrelsen erhåller från andra ämbetsverk,

nämligen i fråga om fylleriförseelserna från kontrollstyrelsen och beträffande

spritsmugglingen från generaltullstyrelsen.

De specialstatistiska undersökningar, som verkställas å byrån, äro samtliga

av tillfällig natur och kunna i hög grad variera såväl med hänsyn till de

förhållanden, vilka göras till föremål för undersökning, som ock med hänsyn

till undersökningarnas omfattning. Flertalet större undersökningar verkställas

på uppdrag av Kungl. Majit och enligt av Kungl. Majit i huvudsak

godkänd plan. Mycket ofta äro undersökningarna föranledda av särskilda

framställningar från riksdagen eller från på riksdagens initiativ tillsatta

kommittéer.

Bland större statistiska undersökningar, som sedan år 1928 enligt särskilda

uppdrag verkställts å femte byrån, må nämnas undersökningar rörande

anställnings- och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst,

rörande hotell- och restaurangpersonalens samt badhuspersonalens arbetsförhållanden,

beträffande arbetstidsförhållandena för personalen vid sjukhus

och vissa andra anstalter, rörande arbetstidsförhållandena inom detaljhandeln

samt rörande arbetsförhållandena på det husliga arbetets område.

Resultaten av undersökningarna hava i vissa fall offentliggjorts i Sociala

Meddelanden samt i andra fall i särskilda publikationer.

Å femte byrån hava under senare år utarbetats ett betydande antal utlåtanden

över till socialstyrelsen remitterade kommitté- och sakkunnigbetänkanden,

av vilka flera berört den sociala lagstiftningen.

Av byråns i det föregående upptagna personal torde 1 förste aktuarie,

1 aktuarie och 8 biträden kunna beräknas sysselsatta med fortlöpande

statistik, medan för specialstatistiken torde användas 1 förste aktuarie, 1

aktuarie, 1 amanuens och 8 biträden. Uppdelningen är endast ungefärlig,

då arbetsfördelningen — liksom å fjärde byrån — är i hög grad växlande.

Förutom de sålunda angivna befattningshavarna tjänstgör tidvis å femte

byrån, liksom å den fjärde, personal, som tillfälligtvis anställes, då de större

statistiska specialundersökningarna kräva förstärkning av byråns arbetskrafter.

Socialstyrelsens bibliotek är för närvarande anknutet till styrelsens

byrå för lag- och administrativa ärenden (sjätte byrån). Vid biblioteket

tjänstgöra 1 ordinarie bibliotekarie och arkivarie i lönegraden B 21 och 1 ordinarie

kansliskrivare i lönegraden B 11.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Majlis proposition nr 266.

Bibliotekarien och arkivarien har att med hjälp av kansliskrivaren utföra

de i allmänhet till ett fackbibliotek hörande arbetsuppgifterna. Dessutom

har bibliotekarien till åliggande att handhava utdelningen av socialstyrelsens

publikationer, att enligt givna anvisningar anskaffa och avsända för det

internationella utbytet avsedda publikationer samt att hava vård om styrelsens

arkiv.

Tidigare förslag.

Den 30 januari 1929 framlade 1926 års besparingssakkunniga betänkande

angående förenklingar och besparingar inom socialstyrelsen. I detta betänkande

uppehöllo sig de sakkunniga utförligt vid spörsmålet, huruvida inom

styrelsen alltjämt behövdes två statistiska byråer eller örn möjligen femte

byråns arbete skulle kunna övertagas av den fjärde byrån och i följd därav

den å extra stat inrättade byråchefstjänsten å femte byrån skulle kunna indragas.

De sakkunniga anförde i denna del bland annat följande.

Chefen för den ordinarie statistiska byrån hade vid sidan av de göromål,

som åvilade honom såsom ledare av det statistiska arbetet å byrån samt

publikations- och upplysningsverksamheten, att deltaga i handläggningen av

ett stort antal viktigare ärenden på andra byråers föredragning. Detta syntes

visserligen till en del sammanhänga med att nämnde byråchef för det dåvarande

vore ställföreträdare för generaldirektören. Men även oberoende

av denna omständighet syntes man böra utgå från att de statistiska byråcheferna

i styrelsen framdeles liksom dittills komme att i betydande omfattning

tagas i anspråk vid handläggningen av sådana å andra byråer förekommande

större ärenden, för vilkas utredning i ett eller annat hänseende

material kunde hämtas från de statistiska undersökningarna. Ett dylikt nära

samarbete mellan styrelsens ledande statistiker och de administrativa tjänstemännen

vore säkerligen till stort gagn för arbetsresultaten i styrelsen. Det

vore emellertid tydligt, att det direkta deltagandet på antytt sätt i det administrativa

arbetet i många fall ställde de statistiska byråcheferna inför

ganska omfattande och tidskrävande uppgifter utöver de göromål, som egentligen

åvilade dem såsom ledare för det statistiska arbetet i styrelsen.

Därtill komme, att den alltsedan år 1919 anställde adjungerade ledamoten

för pris- och kooperationsstatistiken i december 1928 avgått från sin befattning

och att befattningen ersatts med en förste aktuarie å extra stat i

lönegraden B 24. Avdelningen för pris- och kooperationsstatistiken syntes,

ehuru formellt inordnad under fjärde byrån, dittills i verkligheten hava under

den adjungerade ledamotens ledning intagit en ganska fristående ställning.

Ledningen av ifrågavarande statistik syntes nu få mera direkt åläggas vederbörande

byråchef. De sakkunniga förutsatte därvid, att jämväl de periodvis

återkommande dyrortsgrupperingarna hädanefter komme att handhavas under

byråchefens omedelbara inseende, utan att någon särskild ledare för dem

förordnades. Det vore uppenbart, att den sålunda vidtagna förändringen

innebure en ej oväsentlig utvidgning av de arbetsuppgifter, som mera omedelbart

folie på chefen för den byrå, till vilken ifrågavarande statistik hänfördes.

De sakkunniga erinrade också, att socialstyrelsen erhållit uppdrag att

verkställa utredning rörande utvidgning av den industriella lönestatistiken

samt att, därest en sådan utvidgning ägde rum, till socialstatistiken komme

att läggas ett arbetsområde av synnerligen stor betydelse.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Majlis proposition nr 266.

Med hänsyn till angivna förhållanden ansågo sig de sakkunniga icke böra

föreslå någon sammanslagning av berörda två byråer. De sakkunniga förordade

vidare, att byråchefen å styrelsens femte byrå måtte uppföras å

ordinarie stat.

Beträffande behovet av personal i övrigt å de statistiska byråerna anförde

de sakkunniga bland annat följande.

Vad anginge denna personal borde man bortse från de arbetsuppgifter,

som i form av tillfälliga statistiska utredningar komme att påläggas socialstyrelsen.

Antalet på ordinarie eller extra stat inrättade befattningar borde

avvägas med hänsyn till den fortlöpande statistiken, dock att givetvis de

statistiska byråerna borde kunna utan ökning av arbetskrafterna åtaga sig

smärre utredningar, som kunde finnas behövliga, exempelvis i samband med

det administrativa arbetet inom styrelsen. Den personal däremot, som kunde

krävas för biträde vid de egentliga specialundersökningarna, borde anställas

med anlitande av medel, som för varje särskild undersökning ställdes till

styrelsens förfogande. Därmed ville de sakkunniga ingalunda hava förnekat,

att det kunde ur vissa synpunkter vara fördelaktigt att även för dylika tillfälliga

undersökningar hålla en tränad personal permanent anställd, men

risken av ett sådant tillvägagångssätt vore uppenbarligen, att personalstyrkan

icke kunde hela tiden effektivt utnyttjas eller också att utredningar, som

med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna eljest icke skulle hava

kommit till stånd, anordnades för att under en period, då personalen annars

skulle hava blivit mer eller mindre sysslolös, tillvarataga de anställdas

arbetskraft.

Beträffande personalen å biblioteket föreslogo 1926 års besparingssakkunniga

dels en nedflyttning av befattningen såsom bibliotekarie och arkivarie

från lönegraden B 21 till lönegraden B 15, dels ock ett utbyte av den i lönegraden

B 11 placerade kansliskrivartjänsten mot en kanslibiträdestjänst i

lönegraden B 7.

De sakkunnigas betänkande underställdes riksdagens prövning genom

proposition den 25 februari 1929 (nr 206) angående anslag till socialstyrelsen

m. m.

I denna proposition anslöt sig föredragande departementschefen till de

sakkunnigas uppfattning, att någon sammanslagning av socialstyrelsens statistiska

byråer icke lämpligen borde äga rum. I propositionen förordades

vidare överförande till ordinarie stat av byråchefen å femte byrån.

Beträffande personalen i övrigt å statistikbyråerna framhöll departementschefen,

att övervägande skäl syntes tala för att den personal, som erfordrades

för styrelsens egentliga specialundersökningar av tillfällig natur icke erhölle

permanent anställning utan anställdes särskilt för varje undersökning och

avlönades av för undersökningens utförande anvisade medel. Med hänsyn

härtill föreslogs i propositionen indragning av dels 1 ordinarie aktuarie,

dels ock följande icke ordinarie personal, nämligen 1 aktuarie å extra stat,

1 kansliskrivare, 2 kontorsbiträden och 1 skrivbiträde.

Med avseende å bibliotekspersonalen förordades i propositionen besparingssakkunnigas

förslag.

Riksdagens beslut i anledning av förevarande proposition anmäldes i skrivelsen

den 5 juni 1929, nr 289. Riksdagen intog däri den ståndpunkten, att

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. May.ts proposition nr 266.

de i propositionen framlagda förslagen örn ändringar i socialstyrelsens organisation

borde prövas i samband med vissa andra i propositionen icke behandlade

spörsmål, vilka krävde ytterligare utredning. Med hänsyn därtill

ansåg sig riksdagen icke böra taga ställning till nämnda förslag.

Med anledning av propositionens förslag beträffande de statistiska byråerna

erinrade emellertid riksdagen örn den omorganisation av statistiska centralbyrån,

som beslutats av 1929 års riksdag och varigenom ämbetsverket ifråga

uppdelats i fyra avdelningar, två företrädda av tjänstemän i byråchefs ställning

och två av tjänstemän i lönegraden B 26. Det syntes riksdagen kunna

ifrågasättas, huruvida icke en motsvarande anordning borde kunna utan

olägenhet genomföras i fråga om den för det statistiska arbetet inom socialstyrelsen

avsedda personalen.

Den sakkunniges förslag.

I sakkunnigförslaget behandlas först spörsmålet, huruvida socialstyrelsens

statistiska arbete liksom hittills bör i huvudsak vara uppdelat på två byråer

eller örn en sammanslagning av byråerna bör komma till stånd. Den sakkunnige,

som i princip uttalar sig till förmån för det senare alternativet, anför

i denna del följande.

Då socialstyrelsens statistiska byrå på sin tid hade uppdelats i två byråer,

hade tanken närmast varit den, att den ena av byråerna (fjärde byrån) skulle

ägna sig åt den fortlöpande statistiken, medan den andra (femte byrån) skulle

omhänderhava statistiska specialundersökningar. Till en början torde ock

arbetet hava uppdelats efter dessa linjer. Senare hade dock därutinnan inträtt

en viss förskjutning. Beträffande fjärde byrån vore i detta hänseende att

märka, att under årens lopp flera grenar av den fortlöpande statistiken mer

eller mindre fullständigt avskilts från byråns verksamhetsområde och förlagts

utanför de egentliga statistikbyråerna. Sålunda hade statistiken rörande arbetslösheten

helt och hållet överflyttats till sjunde byrån och statistiken rörande

arbetstvister och kollektivavtal delvis anförtrotts första byrån, medan

sjukkasse- och understödsföreningsstatistiken i huvudsak övertagits av tredje

byrån. Å andra sidan hade fjärde byrån omhänderhaft de undersökningar,

som sammanhängde med dyrortsgrupperingarna, samt de mycket omfattande

allmänna levnadskostnadsundersökningarna, vilka undersökningar vore att

hänföra till specialundersökningar och endast verkställdes med vissa mellanrum.

Yad åter anginge femte byrån förtjänade påpekas, att byråns statistik

rörande bostäder och andra byggnader ävensom rörande arbetslöner ursprungligen

grundats på tillfälliga specialundersökningar men efter hand erhållit

karaktär av fortlöpande statistik. På grund av den utveckling, som sålunda

ägt rum, syntes man numera knappast kunna påvisa någon principiell skillnad

i de två byråernas arbete, låt vara att alltjämt de tillfälliga specialundersökningarna

å femte byrån som regel torde spela en mera dominerande roll än

å den fjärde. För möjliggörande av en jämn fördelning av arbetet hade det

ock visat sig nödvändigt att tidvis överflytta vissa arbetsuppgifter från den

fjärde byrån till den femte och tvärtom.

I betraktande av det ifrågavarande arbetets växlande natur och omfattning

mötte i själva verket stora svårigheter att på ett rationellt sätt uppdela detsamma

de båda byråerna emellan. Även den uppdelning på avdelningar,

vilken föresvävat 1929 års riksdag såsom en lämplig lösning, skulle vara

förenad med liknande svårigheter. Det torde icke kunna undvikas, att en uppdelning

på olika byråer eller avdelningar med bestämt begränsade verksam
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

hetsområden måste medföra en viss splittring i arbetet och försvåra en enhetlig

ledning av detsamma. Framför allt med hänsyn därtill kunde det väl

synas önskvärt, att de ifrågavarande byråerna ånyo sammansloges till en.

Därest så skedde, torde det ock bli möjligt att bättre än nu disponera den

tillgängliga personalen för just de arbetsuppgifter, vilka för tillfället framstode

såsom mest angelägna. Sammanslagningen skulle med andra ord underlätta

ett effektivt utnyttjande av de statistiska arbetskrafterna.

En förutsättning för att en sammanslagning av byråerna skulle kunna utan

olägenhet företagas syntes emellertid vara, att den arbetsbörda, som skulle

komma att åvila den nya byråns chef, icke bleve oskäligt stor. Då år 1929

föreslagits bibehållande av två byråer, hade som skäl härför anförts bland

annat, att arbetets omfattning krävde anställandet av två byråchefer. Med

anledning av vad 1926 års besparingssakkunniga i berörda hänseende anfort,

kunde framhållas följande synpunkter.

Att cheferna å de statistiska byråerna deltoge i handläggningen av administrativa

frågor, som hade beröringspunkter med de statistiska, kunde givetvis

ofta vara av största värde. Det syntes emellertid knappast lämpligt att, på

sätt i avsevärd utsträckning skett, lagstiftningsärenden, till vilka socialstyrelsen

på grund av remiss eller eljest hade att taga ställning, i styrelsen föredroges

av byråchef å statistisk byrå av det skälet, att visst statistiskt material°för

ärendets bedömande insamlats genom nämnda byrå eller därför att

vederbörande byråchef i annat sammanhang förvärvat sakkunskap i ämnet.

Dylika och likartade ärenden torde i stället böra föredragas av byråchefen

å lag- och administrativa byrån, vilken byråchef naturligen, i den mån så

erfordrades, borde samråda med vederbörande statistiska tjänstemän.

Vad anginge pris- och kooperationsstatistiken borde beaktas, att den förändring

i ledningen av nämnda statistik, vilken företagits i slutet av år 1928,

icke torde hava medfört den ökning i byråchefens å fjärde byrån arbete,

som besparingssakkunniga förutsatte. Det vore att märka, att den förutvarande

ledaren för denna statistik alltjämt

hörande frågor samt att han i denna sin egenskap åtnjöte ett ärligt arvode,

som ursprungligen bestämts till 1,800 kronor men sedermera höjts till 3,600

kronor. Anlitandet av denne expert, vilket jämväl i fortsättningen torde bliva

behövligt, syntes i hög grad underlätta byråchefens arbete med och ansvar

för berörda statistik.

I detta sammanhang borde också påpekas, att enligt föreliggande förslag

fjärde byråns befattning med statistiken rörande sjukkassor och understödsföreningar

ävensom med statistiken beträffande arbetstvister och kollektivavtal

helt skulle upphöra. I förslaget förutsattes vidare, att statistiken rörande

fattigvård och barnavård icke skulle förläggas till statistisk byrå utan till

den ifrågasatta nya byrån för fattigvård, barnavård och alkoholistvård.

Med hänsyn till anförda omständigheter syntes icke ifrågavarande arbetes

omfattning behöva utgöra något hinder mot en sammanslagning av de nuvarande

fjärde och femte byråerna till en gemensam byrå.

I sakkunnigförslaget framhålles emellertid, att för närvarande förelåge

flera spörsmål rörande statistikens allmänna organisation, vilka kunde mer

eller mindre direkt beröra socialstyrelsens statistiska verksamhet. Med hänsyn

härtill har den sakkunnige icke ansett sig böra förorda ett omedelbart

genomförande av den ifrågasatta byråsammanslagningen, bin ståndpunkt i

ämnet utvecklar den sakkunnige närmare på följande sätt.

Det vore att märka, att i det betänkande örn folkförsörjning och arbetsfred,

som den 9 december 1935 avgivits av överståthållaren Nothin m. fl.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

(statens offentliga utredningar 1935: 65) hemställts om en allmän omprövning

av den ekonomiska oell sociala statistiken.

I betänkandet hade vidare — under hänvisning till att den svenska officiella

statistiken hade ett mycket skiftande innehåll samt bearbetades och utgåves

av ett stort antal verk och inrättningar -— framhållits behovet av en

planmässig ledning av detta statistiska arbete samt av effektiv övervakning

och kontroll över arbetet ur olika synpunkter. I anslutning därtill hade föreslagits

utredning örn inrättande av en central befattning med ändamål att

åstadkomma ökad enhetlighet och planmässighet i det statistiska arbetet.

Även före avgivandet av nämnda betänkande hade från flera håll understrukits

behovet av större enhetlighet i det statistiska arbetet. I syfte att

fylla detta behov hade redan 1920 års statistiksakkunniga i sitt den 1 juni

1922 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar 1922: 15) framlagt

förslag örn inrättande av en särskild övervakande myndighet för den officiella

statistiken, kallad statistiska nämnden.

Frågan örn tillskapande av en sammanhållande uppsiktsmyndighet för

ifrågavarande statistik hade sedermera dryftats i olika sammanhang. Den 26

september 1930 hade Kungl. Maj:t uppdragit åt kommerskollegium, statistiska

centralbyrån och socialstyrelsen att taga frågan under förnyat övervägande

samt att efter samråd med andra ämbetsverk i den utsträckning, som

funnes erforderlig, gemensamt inkomma med utlåtande och förslag i ämnet.

Nämnda uppdrag vore ännu icke fullgjort.

I detta sammanhang borde också erinras, att Kungl. Maj :t — närmast med

anledning av ett av arbetslöshetsutredningen i dess den 30 november 1934

avgivna slutbetänkande (bet. II. Åtgärder mot arbetslöshet, statens offentliga

utredningar 1935: 6) framställt förslag — i proposition den 6 mars 1936,

nr 215, för budgetåret 1936/1937 under sjunde huvudtiteln äskat ett reservationsanslag

av 60,000 kronor till fortlöpande konjunkturundersökningar och

att denna proposition bifallits av riksdagen.

Av propositionen framginge, att anslaget vore avsett för bestridande av

kostnaderna för ett försöksvis inrättat självständigt organ, vilket skulle få

till uppgift att för statliga myndigheters räkning verkställa fortlöpande utredningar

i skilda ekonomiska frågor. Organet torde komma att bestå dels

av en nämnd omfattande representanter för de statistiska ämbetsverken,

riksbanken och enskilda näringsorganisationer, dels ock av vissa under denna

nämnds inseende stående utredningsmän. I propositionen hade föredragande

departementschefen uttalat, att erfarenheten finge utvisa, örn den nya organisationen

hade möjligheter att fylla en uppgift även med avseende å sådana

ekonomiska utredningar, som uppdroges åt särskilda kommittéer och sakkunniga

eller åt de statistiska verken, men tillfogat, att ett organ för

bete mellan dessa verk och med överblick över tillgängligt material och pågående

undersökningar syntes kunna biträda vid planläggning av dylika utredningar

och bidraga till en rationalisering av ett ofta splittrat och därigenom

fördyrat utredningsarbete.

Vidare vore att beakta, att från olika håll ifrågasatts utvidgning av den

fortlöpande statistik, som för närvarande utarbetades å socialstyrelsens femte

byrå. I sådant hänseende kunde erinras, att socialstyrelsen i oktober 1931 till

Kungl. Maj:t överlämnat utredning och förslag rörande viss omläggning av

styrelsens industriella lönestatistik (statens offentliga utredningar 1931:32),

vilket förslag åsyftade att på olika sätt göra denna statistik mera representativ

och fullständig än dittills varit fallet. Därjämte hade de sakkunniga för

vissa utredningar rörande Sveriges ekonomiska läge den 9 januari 1935 till

Kungl. Maj :t ingivit en P. M. rörande vissa reformer av Sveriges ekonomiska

statistik, vari de sakkunniga bland annat understrukit behovet av utvidgad

statistik beträffande byggnadsverksamheten.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

För närvarande förelåge ej möjlighet att beräkna verkningarna av den

verksamhet, som skulle omhänderhavas av det beslutade nya organet för utförande

av fortlöpande konjunkturundersökningar, och till de övriga yrkandena

och förslagen hade statsmakterna ännu icke tagit ställning. Med hänsyn därtill

vore det tydligt, att frågan örn såväl den officiella statistiken överhuvud

som ock socialstyrelsens statistiska arbete befunne sig i ett tämligen svävande

läge. Det vore därför icke möjligt att göra sig en fullt klar bild av arten och

omfattningen av de statistiska arbetsuppgifter, som komme att åvila socialstyrelsen.

Under sådana förhållanden torde försiktigheten bjuda att man icke

nu genomförde den sammanslagning av socialstyrelsens fjärde och femte

byråer, som principiellt förordats. Det vore att hoppas, att tillräckliga utgångspunkter

för ett ställningstagande icke allt för länge skulle saknas, då

ett enhetligt planerande av hela den sociala och ekonomiska statistiken syntes

påkallat av ett starkt behov. I avbidan därå torde det icke vara tillrådligt

att överföra befattningen såsom chef å femte byrån från extra till ordinarie

stat. Skulle befattningen bliva ledig — vilket kunde tänkas komma att ske,

då den nuvarande ordinarie byråchefen å fjärde byrån örn några år uppnådde

stadgad pensionsålder — borde densamma icke återbesättas utan endast uppehållas

medelst förordnande tills vidare.

Beträffande ifrågavarande byråers personal i övrigt behandlar den sakkunnige

först det redan år 1929 uppmärksammade spörsmålet, huruvida den

personal, som erfordras för utförande inom socialstyrelsen av sådana statistiska

specialundersökningar, vilka icke äro av fortlöpande karaktär, bör anställas

och avlönas på samma sätt som styrelsens personal i övrigt eller örn

den bör anställas mera tillfälligt och avlönas av särskilda medel. Den sakkunnige

yttrar härom följande.

Det ville synas, som örn man här borde skilja mellan större och mindre

undersökningar. Undersökningar av mindre omfattning förekomme ständigt

och inginge såsom en naturlig beståndsdel i arbetet. För undersökningarnas

verkställande torde ock i allmänhet anlitas samma personal, som omhänderhade

styrelsens fortlöpande statistiska arbete. Någon anledning att beträffande

den personal, som kunde tagas i anspråk för sådana tillfälliga undersökningar,

vidtaga särskild anordning med avseende å sättet för anställningen

syntes icke föreligga.

Annorlunda förhölle det sig med de större specialundersökningarna. Dessa

kunde vara av i hög grad växlande omfattning. Vissa tider krävdes för desamma

en jämförelsevis ringa personal, medan de under andra tider föranledde

ett synnerligen betydande personalbehov. Det syntes uppenbart, att

det icke kunde vara lämpligt att beräkna antalet permanenta tjänster å de

statistiska byråerna så, att styrelsen kunde utan särskilda arbetskrafter verkställa

även större specialutredningar. Ett dylikt beräkningssätt skulle tydligen

medföra, att personalbeståndet tidvis bleve onödigt stort. Naturligt

syntes vara att — i huvudsaklig anslutning till vad som förordats av 1926

års besparingssakkunniga och i 1929 års proposition angående socialstyrelsen

— för utförande av ifrågavarande undersökningar väsentligen anlita tillfällig

personal och att avlöna densamma med särskilda för ändamålet anvisade

medel. En dylik anordning hade — ehuru vanligen i begränsad omfattning —

redan ofta tillämpats. I sådant avseende kunde framhållas, att riksdagen under

flera år anvisat särskilda reservationsanslag till verkställande av allmän

levnadskostnadsundcrsökning, vilka anslag delvis varit avsedda för avlönande

av tillfällig personal å socialstyrelsens fjärde byrå. Vidare hade det varit

vanligt, att i de fall, då socialstyrelsen erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

utföra en större statistisk undersökning, styrelsen anmält, att den saknade

tillräckliga arbetskrafter för undersökningens verkställande, samt att därefter

Kungl. Maj:t på styrelsens hemställan anvisat medel för anställande av erforderlig

tillfällig personal. Det anslag, som därvid i allmänhet anlitats,

hade varit det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till

extra utgifter. Stundom hade ock för ändamålet tagits i anspråk nämnda

huvudtitels reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga

eller under samma huvudtitel anvisade anslag till bekämpande av

arbetslösheten.

För framtiden syntes det mest ändamålsenligt, att till Kungl. Maj:ts förfogande

under femte huvudtiteln upptoges ett särskilt reservationsanslag avsett

för avlöningar åt tillfällig personal för sådana större socialstatistiska

specialundersökningar, vilka icke vore av fortlöpande karaktär. Anslaget

syntes förslagsvis kunna upptagas under rubriken »Socialstyrelsen: Avlöningar

till personal för verkställande av större statistiska specialundersökningar».

Därest ett dylikt anslag anvisades, torde emellertid från detsamma som

regel endast böra avlönas amanuenser samt biträdespersonal. Den mera

kvalificerade personal, som kunde erfordras för ledning av undersökningarna,

syntes nämligen i allmänhet icke böra anställas på det tillfälliga sätt, som

här avsåges, utan hava permanent anställning. Hinder borde dock icke möta

att för visst speciellt fall från anslaget avlöna även en aktuarie eller förste

aktuarie. Några närmare regler därutinnan behövde ej på förhand uppställas.

Kiksdagen finge ju tillfälle att årligen i samband med bestämmande av anslagsbeloppet

pröva grunderna för anslagets användning.

Under förutsättning att förslaget örn ett särskilt anslag för avlönande av

personal för berörda undersökningar vunne bifall, torde — anför den sakkunnige

— de statistiska byråernas mera permanenta personalbestånd kunna

något minskas. Med anledning härav föreslår den sakkunnige för fjärde

byråns del en reducering av den på stadigvarande sätt anställda extra ordinarie

personalen med 1 kanslibiträde i 6:e och 1 i 5:e lönegraden samt 1

skrivbiträde i 2:a lönegraden. Därvid har räknats med att den amanuensoch

biträdespersonal, som erfordras för de tid efter annan återkommande

dyrortsgrupperingarna och allmänna levnadskostnadsundersökningarna, skall

avlönas från det nu ifrågasatta nya anslaget. Beträffande femte byråns personal

föreslås av samma skäl en minskning med dels följande extra ordinarie

befattningshavare, nämligen 1 amanuens i 15:e lönegraden, 1 kanslibiträde

i 6:e lönegraden och 1 skrivbiträde i 2:a lönegraden, dels ock 2 extra biträden

i 2:a lönegraden.

Med hänsyn till att enligt sakkunnigförslaget till den nuvarande sjunde

byrån skulle överflyttas statistiken rörande medling i arbetstvister och kollektivavtal

föreslår den sakkunnige vidare, att fjärde byråns personal skall

minskas med 1 amanuens i 18:e lönegraden och 1 ordinarie kanslibiträde.

Vidare anser den sakkunnige, att å fjärde byrån 3 extra ordinarie kontorsbiträdestjänster

böra ersättas med ordinarie kontorsbiträdestjänster.

Enligt den sakkunniges förslag skulle personalbeståndet å ifrågavarande

byråer bliva följande.

Fjärde byrån. 1) Ordinarie befattningshavare: 1 byråchef (B 30), 2 förste

aktuarier (B 24), 1 aktuarie (B 21), 1 kansliskrivare (Bil), 1 kanslibiträde

(B 7) och 5 kontorsbiträden (B 4). 2) Tjänsteman å extra stat: 1 aktuarie

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Majus proposition nr 266.

(B 21). 3) Extra ordinarie tjänstemän: 1 amanuens i 15:e lönegraden, 1 kansliskrivare

i Ilie lönegraden, 1 kanslibiträde i 7:e lönegraden och 2 kontorsbiträden

i 4:e lönegraden. 4) övrig icke-ordinarie personal: 1 expert rörande

levnadskostnader och kooperation, årsarvode 3,600 kronor.

Femte byrån. 1) Ordinarie befattningshavare: 1 förste aktuarie (B 24),

2 aktuarier (B 21), 1 kansliskrivare (Bil), 1 kanslibiträde (B 7) och 5 kontorsbiträden

(B 4). 2) Tjänstemän å extra stat: 1 byråchef (B 30) och 1 förste

aktuarie (B 24). 3) Extra ordinarie tjänstemän: 1 kanslibiträde i 6:e lönegraden,

3 kontorsbiträden i 4:e lönegraden och 1 skrivbiträde i 2:a lönegraden.

Beträffande biblioteket och dess personalbehov anför den sakkunnige

följande.

De flesta av de arbetsuppgifter, vilka fullgjordes av de å biblioteket placerade

befattningshavarna, syntes vara av den beskaffenhet, att de med fördel

kunde omhänderhavas av en kansliskrivare. Den nuvarande kansliskrivarbefattningen

torde därför böra bibehållas. Själva ansvaret för och ledningen

av biblioteket måste emellertid åvila en bibliotekarie. Denna befattningshavare

syntes böra äga teoretisk och praktisk biblioteksutbildning. Med hänsyn

till den jämförelsevis ringa omfattningen av socialstyrelsens biblioteksverksamhet

och särskilt av de kvalificerade arbetsuppgifter, som sammanhängde

med denna verksamhet, torde det däremot icke vara påkallat, att

bibliotekarien ägnade mer än en mindre del av sitt arbete åt denna bibliotekstjänst.

I betraktande därav torde det vara föga ändamålsenligt att — på

sätt tidigare blivit ifrågasatt — såsom bibliotekarie anställa en befattningshavare

i lönegraden B 15. I stället syntes den nuvarande befattningen såsom

bibliotekarie och arkivarie böra ersättas med en arvodestjänst, avsedd att

såsom bisyssla förenas med annan tjänstgöring. Arvodet till den nye bibliotekarien

torde därvid lämpligen kunna bestämmas till 1,800 kronor för år

räknat, å vilket belopp icke borde utgå dyrtidstillägg. Den sålunda föreslagna

förändringen kunde icke genomföras, förrän den nuvarande bibliotekarietjänsten

bleve vakant. Denna tjänst borde därför tills vidare uppföras å

övergångsstat.

Den sakkunnige har förutsatt, att biblioteket liksom hittills skulle vara

anknutet till byrån för lag- och administrativa ärenden.

Yttranden.

Socialstyrelsen anför bland annat följande.

Även örn det socialstatistiska arbetet enligt vissa principiella huvudgrunder

fördelade sig mellan fjärde och femte byråerna, vore därmed icke dessa byråers

verksamhetsområden bestämt avgränsade från varandra. Enligt ämbetsverkets

instruktion ägde ju ock styrelsen att efter omständigheterna fördela icke blott

ärendena utan även de å byråerna anställda befattningshavarna. Den omständigheten,

att det statistiska arbetet vore uppdelat på två byråer, behövde

därför icke medföra och hade icke heller medfört några olägenheter.

Med hänsyn till det socialstatistiska arbetets såväl kvantitet som kvalitet

vore det å andra sidan nödvändigt att arbetet vore uppdelat å två byråer.

Styrelsen förutsatte härvid, att all inom styrelsen förekommande statistik

borde — i den mån de lokala förhållandena så medgåve — centraliseras hos

de statistiska byråerna. Vidare räknade styrelsen med, att det jämväl i fortsättningen

borde kunna förekomma, att byråchef å statistisk byrå komme att

i vissa fall föredraga ärenden i lagfrågor eller därmed likartade ärenden.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl, hlay.ts proposition nr 266.

Mot den sakkunniges förslag om anvisande av ett särskilt reservationsanslag

för tillfällig {personal vid större statistiska specialundersökningar hade

styrelsen icke något att erinra. Ett upptagande av ett dylikt anslag kunde

dock enligt styrelsens bestämda mening icke motivera någon reduktion av

styrelsens nuvarande personal.

Yad anginge biblioteket delade styrelsen den sakkunniges åsikt, att bibliotekstjänsten

icke gå ve dess innehavare full sysselsättning, därest det löpande

expeditionsarbetet, såsom torde vara lämpligt, utfördes av en kansliskrivare.

Styrelsen kunde emellertid icke biträda den sakkunniges förslag rörande

bibliotekarietjänstens ombildning till en arvodestjänst. Enligt styrelsens

mening borde av bibliotekarien främst krävas en så ingående kännedom om

litteraturen på det område, som biblioteket omfattade, att han kunde ombesörja

och ansvara för bibliotekets standard med hänsyn till anskaffning av

böcker och periodiska publikationer. Då den förste aktuarie, vilken tjänstgjorde

såsom redaktör för Sociala Meddelanden, i allt fall vore nödsakad

att i nämnda egenskap ständigt anlita biblioteket och, så långt ske kunde,

följa med nyutkommen litteratur på hithörande område, syntes det naturligast,

att denne befattningshavare övertoge bibliotekariens göromål. En förutsättning

för att redaktören, vilken jämväl utförde sekreterargöromål och ledde

viss fortlöpande statistik, skulle få tillbörlig tid för biblioteksarbetet, vore

emellertid, att viss del av hans nuvarande göromål överflyttades på en befattningshavare

i aktuaries tjänsteställning. Vidare borde kansliskrivaren

erhålla hjälp av ett biträde i lägre lönegrad.

Styrelsen förordade därför, att biblioteket överflyttades från lagbyrån till

fjärde byrån, att bibliotekariens göromål övertoges av den förste aktuarie,

vilken tjänstgjorde såsom redaktör för Sociala Meddelanden, att bibliotekarietjänsten

omändrades till en å fjärde byrån placerad aktuarietjänst samt

att såsom hjälp åt kansliskrivaren anställdes ett extra ordinarie kontorsbiträde.

Förste aktuarien borde uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden

B 26.

Vad anginge pris- och kooperationsstatistiken ville styrelsen framhålla,

att den nuvarande organisationen med 1 förste aktuarie och 1 expert för

denna statistik endast kunde upprätthållas, så länge styrelsen hade möjlighet

att disponera en expert med de kvalifikationer, som tillkomme den dåvarande

innehavaren av expertbefattningen. Skulle av en eller annan anledning

den dåvarande experten avgå, bleve en förändrad organisation nödvändig.

Styrelsen föresloge därför, att ifrågavarande förste aktuarie skulle

ersättas med en ordinarie byrådirektör i lönegraden B 28, vilken samtidigt

borde tjänstgöra såsom byråchefens å fjärde byrån närmaste man, ävensom

att expertbefattningen indroges. En dylik organisationsändring skulle medföra

en ej oväsentlig kostnadsbesparing.

Av de nuvarande två aktuarietjänsterna i lönegraden B 21 å f järde byrån

vore den ene ordinarie och den andre uppförd å extra stat. Den förra vore

avsedd för den fortlöpande prisstatistiken och den senare för statistiken

rörande kollektivavtal och arbetsinställelser. Sistnämnda befattning borde nu

uppföras å ordinarie stat.

Av fjärde byråns extra ordinarie biträdespersonal borde vidare till ordinarie

stat överföras 1 kansliskrivare (Bil), 2 kanslibiträden (B 7) och 3

kontorsbiträden (B 4).

Styrelsen beräknar i överensstämmelse härmed fjärde byråns personalbehov

— frånsett fattigvårds- och barnavårdsstatistiken — på följande sätt.

1) Ordinarie tjänstemän: 1 byråchef (B 30), 1 byrådirektör (B 28), 1 förste

aktuarie (B 26), 3 aktuarie!- (B 21), 3 kansliskrivare (Bil), 4 kanslibiträden

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266. 157

(B 7), 5 kontorsbiträde!! (B 4). Extra ordinarie och extra tjänstemän: 1 amanuens,

1 kanslibiträde, 3 kontorsbiträden och 1 skrivbiträde.

Härutöver beräknar styrelsen för fattigvårds- och barnavårdsstatistiken,

som enligt socialstyrelsens förslag bör förläggas till fjärde byrån — såsom

förut nämnts — 1 ordinarie aktuarie (B 21), 1 amanuens och 4 biträden, därav

1 ordinarie kanslibiträde (B 7) och 2 ordinarie kontorsbiträden (B 4).

Beträffande jemte byråns personal föreslår styrelsen, att byråchefen och

båda förste aktuarierna uppföras å ordinarie stat, att därvid den ene förste

aktuarien uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden B 26, att antalet

biträden ökas från 16 till 18 samt att av dessa 12 upptagas såsom ordinarie.

Enligt styrelsens förslag skulle personalbeståndet å femte byrån bliva

följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 byråchef (B 30), 1 förste aktuarie (B 26),

1 förste aktuarie (B 24), 2 aktuarier (B 21), 1 kansliskrivare (Bil), 4 kanslibiträden

(B 7) och 7 kontorsbiträden (B 4). 2) Extra ordinarie tjänstemän:

1 amanuens, 1 kanslibiträde, 1 kontorsbiträde och 4 skrivbiträden.

Två reservanter inom socialstyrelsen (t. f. byråcheferna Hagman och

Nilsson) förorda en sammanslagning av de statistiska byråerna till en gemensam

byrå. Förutsättningen härför måste emellertid — anföra reservanterna —

vara, att den gemensamma byrån försåges med tillräckligt kvalificerade arbetskrafter

i ledande ställning. I den mån centraliserade lokalförhållanden erhölles

för styrelsens samtliga byråer, syntes de statistiska arbetsuppgifterna

böra handläggas å denna byrå. Undantag borde dock göras för sådana siffersammanställningar,

som vore behövliga för de administrativa byråernas

löpande kontrollverksamhet.

Statskontoret upptager till behandling den sakkunniges förslag örn anvisande

av ett särskilt reservationsanslag för avlönande av viss tillfällig personal.

Ämbetsverket anför i denna del följande.

Statskontoret ville erinra, att för vissa ämbetsverk funnes å riksstaten

anvisade särskilda, år efter år fortlöpande anslag för tillfälliga arbetsuppgifter.

Så vore förhållandet exempelvis beträffande statistiska centralbyrån,

som disponerade över särskilda reservationsanslag för täckande av kostnader

för pågående folkräkningar. I sistnämnda fall vore det emellertid fråga örn

synnerligen omfattande arbetsuppgifter. Statskontoret hade av vad den sakkunnige

i frågan anfört icke blivit övertygat om att för socialstyrelsens del

en motsvarande anordning vore betingad av något mera framträdande behov.

Ämbetsverket ansåge sig därför icke böra understödja den sakkunniges ifrågavarande

förslag.

Svenska arbetsgivareföreningen ifrågasätter lämpligheten av en sammanslagning

av de två statistiska byråerna. Föreningen uttalar sig på följande sätt.

Inför det faktiska förhållandet att de senaste åren utlöst ett alltjämt stegrat

intresse från statsmakternas och de politiska partiernas sida för den sociala

utvecklingen, varmed följt ökade krav på socialstatistiska utredningar, förefolle

det mindre välbetänkt att skrida till en begränsning av den bäst kvalificerade

arbetskraft, som hade att handlägga dylika utredningar. För arbetsgivarna,

vilka ofta hade att utan ersättning för besvär och kostnader leverera

materialet till dessa utredningar, vore det av intresse, att dels planläggningen

av utredningarna skedde omsorgsfullt och med tanke jämväl på att uppgifts
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

materialet icke gjordes mer omfattande än i varje förekommande fall oundgängligen

krävdes, dels bearbetningen skedde med sådan omsorg, att utredningsresultatet

icke bleve missvisande. En inskränkning av den högst kvalificerade

arbetskraften för dessa arbetsuppgifter i en tid med stark tendens

till utvidgning av socialstatistiken syntes icke vara att förorda. En blivande

utredning borde därför taga sikte jämväl på uppgiften att åstadkomma en

begränsning i det socialstatistiska arbetet över huvud taget; i den mån så

kunde ske borde en häremot svarande personalinskränkning äga rum.

Centralförbundet för socialt arbete och Kooperativa förbundet framhålla

önskvärdheten av en utvidgning av socialstyrelsens kooperationsstatistik.

De anställdas centralorganisation anför, att det syntes nödvändigt, att

socialstyrelsens fast anställda statistiska personal vore så stor, att icke ny

och oprövad arbetskraft behövde intagas för varje ny undersökning, som

igångsattes.

Departementschefen.

Såsom av det föregående lärer framgå, äro fjärde och femte byråernas

arbetsuppgifter i stor utsträckning av likartad beskaffenhet samt gränsen

mellan byråernas verksamhetsområden ganska flytande. En sammanslagning

av byråerna kunde därför synas väl motiverad, helst en sådan sannolikt skulle

möjliggöra en rationalisering av det socialstatistiska arbetet. Mot en dylik

åtgärd talar emellertid den omständigheten, att i olika sammanhang ifrågasatts

betydande utvidgningar av socialstyrelsens statistiska verksamhet samt att

det, därest dessa förslag realiserades, kunde befaras, att den sammanslagna

statistikbyråns arbetsuppgifter skulle bliva alltför omfattande. I detta sammanhang

måste ock beaktas, att förlusten av den hittillsvarande experten

i frågor rörande levnadskostnader och kooperation utan tvivel kommer att

— åtminstone temporärt — medföra ökade arbetsuppgifter för byråchefen

å fjärde byrån. Även det av den sakkunnige påpekade förhållandet, att vissa

frågor rörande statistikens allmänna organisation ännu kvarstå olösta, mana

till en viss försiktighet. Det synes mig därför lämpligast att tills vidare inom

styrelsen bibehålla de nuvarande två statistiska byråerna. Då emellertid

frågan om en sammanslagning av byråerna förr eller senare åter kan bliva

aktuell, lärer byråchefstjänsten å femte byrån liksom hittills böra uppföras

å extra stat. Därest två byråchefstjänster bibehållas, saknas anledning att

inrätta den av socialstyrelsen ifrågasatta byrådirektörstjänsten.

Å de statistiska byråerna finnas för närvarande sammanlagt 4 förste aktuarietjänster

i lönegraden B 24, därav 3 ordinarie och 1 å extra stat. Enligt

min mening bör antalet dylika tjänster jämväl framdeles vara fyra. För underlättande

av en god rekrytering till styrelsens statistiska befattningar får jag

dock föreslå, att två av de fyra tjänsterna utbytas mot förste aktuarietjänster

i lönegraden B 26, medan de två övriga böra kvarstå i lönegraden B 24. Tjänsterna

böra samtliga vara ordinarie och fördelas lika mellan de två byråerna.

Därvid avser jag, att de båda befattningshavarna i lönegraden B 26 närmast

under vederbörande byråchefer skola hava att svara för ledningen av arbetet

å respektive byråer. Då det icke föreligger full visshet, att till innehavare av

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

159

de nja tjänsterna i lönegraden B 26 komina att utnämnas två av styrelsens

ordinarie förste aktuarier, bjuder försiktigheten att man räknar med, att en

av de nuvarande ordinarie förste aktuarietjänsterna blir övertalig. Vid

genomförandet av mitt förslag bör därför en dylik tjänst tills vidare uppföras

å övergångsstat.

Vad härefter angår frågan örn biblioteksgöromålens handhavande, anser

jag mig böra i denna del i huvudsak ansluta mig till socialstyrelsens förslag.

Jag tillstyrker alltså, att de med biblioteket förenade arbetsuppgifterna

övertagas, av fjärde byrån, att därvid den förste aktuarie, vilken tjänstgör

såsom redaktör av Sociala Meddelanden jämväl blir styrelsens bibliotekarie,

att den nuvarande bibiotekarietjänsten i lönegraden B 21 omändras till en

aktuarie^änst i samma lönegrad med placering å fjärde byrån samt att till

denna byrå jämväl överflyttas den nuvarande för bibliotekets behov avsedda

kansliskr ivart jönsten i lönegraden B 11. Antalet aktuarietjänster å byrån

skulle enligt detta förslag bliva 3, därav 2 ordinarie och 1 å extra stat. Någon

anledning att, på sätt socialstyrelsen föreslagit, för de med biblioteksarbetet

förenade skrivgöromålen anställa ett särskilt extra ordinarie kontorsbiträde

synes mig icke föreligga.

I det föregående har jag förutsatt, att till socialstyrelsen skulle från statistiska

centralbyrån överflyttas fattigvårds- och barnavårdsstatistiken samt

att denna statistik skulle förläggas till statistisk byrå. De med sagda statistik

sammanhängande arbetsuppgifterna torde lämpligen böra övertagas av

fjärde byrån. I överensstämmelse med vad jag förut anfört beträffande den

personal, som borde överflyttas från statistiska centralbyrån till socialstyrelsen,

torde för ifrågavarande statistik böra avses 1 amanuens i 18:e lönegraden,

1 ordinarie kanslibiträde (B 7), 1 ordinarie kontorsbiträde (B 4) och

1 extra ordinarie skrivbiträde i 2:a lönegraden.

Den sakkunniges förslag örn uppförande i riksstaten av ett särskilt reservationsanslag

för avlönande av viss personal för statistiska specialundersökningar

synes mig ändamålsenligt. Jag tillstyrker därför förslaget. Det avsedda

anslaget torde böra upptagas under rubriken socialstyrelsen: avlöningar

till viss personal för större statistiska specialundersökningar. Socialstyrelsen

har ansett, att anslaget icke borde beräknas till lägre belopp än 30,000 kronor

per budgetår. Med hänsyn härtill förordar jag, att detsamma, som första

gången blott bör avse tiden 1 januari—30 juni 1938, för nästa budgetår upptages

till 15,000 kronor. Därest mitt förslag rörande detta anslag bifalles,

lärer socialstyrelsens hittillsvarande avlöningsanslag böra upptagas under

rubriken socialstyrelsen: avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet.

I likhet med socialstyrelsen finner jag, att upptagandet av berörda reservationsanslag

icke bör medföra någon minskning av fjärde byråns icke-ordinarie

personal.

I övrigt får jag beträffande fjärde byrån liksom den sakkunnige tillstyrka,

att 3 extra ordinarie kontorsbiträdestjänster ersättas med ordinarie kontorsbiträdestjänster

i lönegraden B 4. Därutöver föreslår jag, att till ordinarie

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

stat överföres 1 extra ordinarie skrivbiträdestjänst med placering i lönegraden

B 2.

Slutligen får jag förorda, att expertbefattningen tills vidare indrages. Då

denna befattning — såsom nämnts — för närvarande är obesatt, torde indragning

av befattningen kunna ske redan från och med den 1 juli 1937.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, skulle personalbeståndet å

fjärde byrån från och med den 1 januari 1938 bliva följande. 1) Tjänstemän

å ordinarie stat: 1 byråchef (B 30), 1 förste aktuarie (B 26), 1 förste

aktuarie (B 24), 2 aktuarier (B 21), 2 kansliskrivare (Bil), 3 kanslibiträden

(B 7), 6 kontorsbiträden (B 4) och 1 skrivbiträde (B 2). 2) Tjänsteman å

extra stat: 1 aktuarie (B 21). 3) Extra ordinarie eller extra tjänstemän: 3 amanuenser,

1 kansliskrivare, 3 kanslibiträden, 2 kontorsbiträden och 1 skrivbiträde.

Vad angår femte byråns personal, har jag redan uttalat min ståndpunkt

rörande byråchefsbefattningen och förste aktuarietjänsterna. Beträffande

byråns befattningshavare i övrigt ifrågasätter jag allenast vissa ändringar

beträffande biträdespersonalen. Sålunda förordar jag, att av de

4 icke-ordinarie skrivbiträdestjänsterna 2 överföras till ordinarie stat med

placering i lönegrad B 2, medan de återstående 2 tjänsterna torde kunna indragas

i samband med anvisandet av ett särskilt anslag för statistiska specialundersökningar.

Personalbeståndet å femte byrån skulle enligt detta förslag komma att te

sig på följande sätt. 1) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 förste aktuarie (B 26),

1 förste aktuarie (B 24), 2 aktuarier (B 21), 1 kansliskrivare (Bil), 1 kanslibiträde

(B 7), 5 kontorsbiträden (B 4) och 2 skrivbiträden (B 2). 2) Tjänsteman

å extra stat: 1 byråchef (B 30). 3) Extra ordinarie eller extra tjänstemän:

1 amanuens, 2 kanslibiträden och 3 kontorsbiträden.

Såsom redan framhållits, finge därjämte tills vidare å styrelsens övergångsstat

uppföras 1 förste aktuarietjänst i lönegraden B 24. Så länge denna

befattning kvarstår, bör en för närvarande vakant aktuarietjänst å ordinarie

stat hållas obesatt.

Byrån för lag- och administrativa ärenden (sjätte byrån) frånsett

registrators- och kassakontoret samt biblioteket.

Nuvarande organisation.

Personalen å byrån för lag- och administrativa ärenden — frånsett styrelsens

till byrån anknutna registrators- och kassakontor samt bibliotek — utgöres

av följande befattningshavare, nämligen 1 ordinarie byråchef i lönegraden

B 30, 1 ordinarie sekreterare i lönegraden B 24 och 1 ordinarie kanslibiträde

i lönegraden B 7.

Verksamheten å byrån kan i stort sett uppdelas i två grenar: befattningen

med lagärenden och handhavandet av administrativa ärenden. Sålunda del
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

161

tager byråns personal i viss utsträckning i arbetet med avgivande av framställningar

eller utlåtanden i lagstiftningsfrågor av social natur. Den sakkunskap

i juridiska spörsmål, som skall finnas hos byråchefen och sekreteraren,

tages därjämte i anspråk vid handläggningen av åtskilliga ärenden inom styrelsens

övriga byråer, särskilt de byråer där juridiskt utbildad tjänsteman

icke finnes anställd. De administrativa ärendena avse styrelsens organisation,

personal och ekonomi jämte annat, som i allmänhet åvilar ett ämbetsverks

administrativa byrå.

Ärendena rörande verkets organisation, personal, ekonomi, lokaler och

inventarier hava inom socialstyrelsen i allmänhet med ledamots ansvar plägat

föredragas av sekreteraren å förevarande byrå. I dennes åligganden ingår

även att biträda byråchefen vid verkställande av utredningar i lagstiftningsoch

författningsfrågor.

Tidigare förslag.

Vid den granskning av socialstyrelsens personalbestånd, som företogs av

1926 års besparingssakkunniga, upptogo de sakkunniga även till behandling

frågan, huruvida behov förelåge av en särskild byrå för lagärenden och

administrativa ärenden. De sakkunniga uttalade därvid, att sedan en särskild

lagbyrå i socialdepartementet tillkommit, bibehållandet i socialstyrelsen

av en byråchef med speciell juridisk fackutbildning icke kunde motiveras

enbart med de uppgifter på det sociala lagstiftningsområdet, som kunde

ankomma på styrelsen, ävensom att en dylik byråchef ej heller vore påkallad

med hänsyn till förekommande organisations-, ekonomi- och personalärenden.

Bland annat med hänsyn därtill att byråchefen å ifrågavarande

byrå i betydande utsträckning upptoges av andra frågor, däribland sådana

som avsåge upprätthållandet av det internationella arbetet på det socialpolitiska

området, ansågo sig dock de sakkunniga icke böra förorda någon

indragning av byrån.

I överensstämmelse härmed föreslogs i 1.929 års proposition angående anslag

till socialstyrelsen, att berörda byrå skulle bibehållas.

Nämnda års riksdag kom icke att intaga någon slutlig ställning till denna

fråga, som ej heller senare prövats av statsmakterna.

Den sakkunniges förslag.

Den sakkunnige framhåller, att den förnyade undersökning rörande socialstyrelsen,

som av honom verkställts, givit vid handen, att inom styrelsen

förekomme en mängd viktiga ärenden, i vilka de juridiska synpunkterna

spelade en avgörande roll, och att bibehållandet av en särskild byrå under

en juridiskt kvalificerad byråchef vore påkallat. I detta sammanhang borde

icke förbises, att som regel varken socialstyrelsens chef eller byråcheferna å

styrelsens övriga byråer ägde juridisk utbildning. Den omständigheten att

inom socialdepartementet inrättats en befattning såsom byråchef för lagärenden,

kunde icke på något sätt minska styrelsens behov av en byrå för

■dylika ärenden.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266.

95 37 1 1

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Majus proposition nr 266.

Beträffande byråns arbetsuppgifter och personal framlägger den sakkunnige

härefter följande förslag.

Därest socialstyrelsens lagbyrå bibehölles, borde emellertid byråns nuvarande

arbetsområde vidgas. Framför allt borde det ankomma på byrån att

taga befattning med de kommitté- och sakkunnigbetänkanden i allmänna

sociala frågor, vilka i stor utsträckning remitterades till styrelsen men för

närvarande i allmänhet överlämnades till första byrån — stundom även till

andra byråer — där de föredroges av tjänstemän utan juridisk utbildning.

Dessa ärenden torde nämligen ofta vara av den beskaffenhet, att de lämpligen

borde handläggas av en väl kvalificerad jurist med förmåga att självständigt

bedöma juridiska problem och med någon lagteknisk erfarenhet.

Biträde av byråns jurister borde ock kunna påkallas vid handläggningen av

ärenden, vilka i första hand folie inom annan byrås verksamhetsområde men

för vilkas bedömande även juridiska synpunkter vore av betydelse. Ett intimt

samarbete måste därför aga rum mellan å ena sidan den juridiska byrånsbefattningshavare

och å andra sidan tjänstemännen å övriga byråer.

Värdet av det arbete, som utfördes å byrån för lag- och adminstrativa

ärenden, torde framför allt vara beroende av de personliga förutsättningarna

hos den befattningshavare, vilken tjänstgjorde såsom byråns chef. Det framstode

därför såsQm särskilt angeläget, att vid återbesättandet av byråchefstjänsten,

som för närvarande vore vakant, tillsåges att den nye innehavaren

vore i besittning av nödiga juridiska kvalifikationer.

Byråchefen syntes böra till sin hjälp erhålla två sekreterare. Av dessa

borde en vara jurist. Denne skulle hava till uppgift att biträda byråchefen

med utredningar och förslag i juridiska frågor, att som regel föredraga

förekommande ärenden rörande styrelsens organisation, personal och ekonomi

samt att jämväl i övrigt fullgöra de åligganden, vilka dittills i allmänhet

åvilat sekreteraren å sjätte byrån. Den andre sekreteraren — vilkens tillkomst

främst motiverades av den byrån enligt detta förslag ålagda uppgiften

att i regel svara för utarbetandet av socialstyrelsens utlåtanden över kommittébetänkanden

och liknande förslag, som remitterades till styrelsen —

borde vara en i allmänna sociala frågor väl kunnig person och kunna fungera

såsom en förbindelselänk mellan byrån och styrelsens övriga byråer. För

ändamålet borde såsom tidigare föreslagits den ordinarie sekreterartjänsten

å första byrån överflyttas till sjätte byrån. De ifrågavarande sekreterartjänsterna

skulle liksom hittills vara placerade i lönegraden B 24.

I anledning av utvidgningen av byråns arbetsuppgifter borde vidare till

densamma från första byrån överflyttas en amanuens i 18 :e och ett extra

ordinarie kanslibiträde i 7:e lönegraden. Den för närvarande å sjätte byrån

placerade ordinarie kanslibiträdestjänsten syntes därjämte böra bibehållas.

Yttranden.

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget örn bibehållande av den nuvarande

sjätte byrån, men motsätter sig — såsom redan framgår av det föregående

— den föreslagna överflyttningen av arbetsuppgifter från första byrån till

den sjätte. Styrelsen beräknar byråns personalbehov — frånsett biblioteket,

som enligt styrelsens förslag skulle anknytas till fjärde byrån, samt registrators-

och kassakontoret — till 1 ordinarie byråchef i lönegraden B 30, 1 ordinarie

sekreterare i lönegraden B 26, 1 ordinarie kanslibiträde i lönegraden

B 7 samt 1 amanuens med halvtidstjänstgöring. Förslaget örn sekreterarens

uppflyttning från lönegraden B 24 till lönegraden B 26 motiveras med att han,

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266. 163

på sätt hittills tillämpats, borde med ledamots ansvar få föredraga ärenden

rörande ämbetsverkets organisation, personal och ekonomi.

De övriga yttranden, som beröra sjätte byrån, sammanhänga med frågan

örn första byråns uppdelning. För dessa yttranden har jag tidigare lämnat

en redogörelse, till vilken jag här hänvisar.

Departementschefen.

Lika med den sakkunnige och socialstyrelsen är jag av den uppfattningen,

att inom styrelsen alltjämt bör finnas en särskild byrå för lagärenden och

administrativa ärenden, vilken byrå bör förestås av en juridiskt utbildad chef.

Ett särskilt skäl för byråns bibehållande synes mig den omständigheten utgöra,

att man icke kan räkna med att styrelsens chef eller någon av cheferna

å övriga byråer skall äga juridiska kvalifikationer samt att överhuvud antalet

jurister å de andra byråerna som regel torde bliva ganska begränsat.

Vidare synes det mig lämpligt att, på sätt den sakkunnige föreslagit, byrån

för lagärenden från den nuvarande första byrån övertager uppgiften att

närmast svara för avgivandet av utlåtanden i sådana ärenden av allmän social

karaktär, vilka remitteras till styrelsen, men icke falla inom annan byrås verksamhetsområde.

Den antagna risken att en sådan överflyttning skulle få som

konsekvens, att vid behandlingen av ifrågavarande remissärenden de formella

synpunkterna skulle tillmätas den största betydelsen och sakfrågorna röna

mindre beaktande, synes mig icke vara av nämnvärd betydelse. Bortsett från

att chefen för den juridiska byrån givetvis måste förutsättas äga eller i varje

fall förvärva en stor förtrogenhet med de sociala spörsmålen, ligger det ju i

sakens natur att vid handläggningen av till byrån hörande sociala lagfrågor ett

mycket nära samarbete städse måste äga rum mellan lagbyrån och de andra

byråerna. Ett dylikt samarbete bör för övrigt givetvis även komma till stånd

vid behandlingen av lagärenden, som med hänsyn till sin speciella natur föredragas

å någon av styrelsens fackbyråer — exempelvis i ärenden avseende

ändringar i fattigvårds- eller barnavårdslagstiftningen. Viktigast är dock, att

verkets chef självfallet har att bevaka, att styrelsens framställningar och utlåtanden

få det innehåll och den utformning, som följer av en tillfredsställande

sakprövning.

Rörande personalbehovet å den på angivet sätt utvidgade lagbyrån vill jag

särskilt betona, att den föreslagna anordningen med två sekreterare å byrån —

därav en skulle vara jurist och en företrädare för de allmänna sociala frågorna

— synes mig innebära en lycklig lösning, då densamma i sig innefattar

en viss garanti för att de sociala synpunkterna redan vid det förberedande

arbetet komma att å byrån bliva behörigen tillgodosedda. De två sekreterarbefattningarna

torde liksom hittills böra vara placerade i lönegraden B 24.

Därest byrån förses med två sekreterare, lärer å densamma icke komma att

erfordras mer än en amanuens.

I överensstämmelse med den sakkunniges förslag beräknar jag personalbehovet

å byrån för lag- och administrativa ärenden — jag bortser här liksom

i det föregående från registrators- och kassakontoret samt biblioteket — på

följande sätt. 1) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 byråchef (B 30), 2 sekre
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

terare (B 24) och 1 kanslibiträde (B 7). 2) Extra ordinarie eller extra tjänstemän:

1 amanuens och 1 kanslibiträde.

Registrator»- och kassakontoret.

Nuvarande organisation.

Registrators- och kassakontoret utgör en särskild avdelning av byrån för

lag- och administrativa ärenden (sjätte byrån). Såsom registrator och kassör

tjänstgör en ordinarie kansliskrivare i lönegraden Bil. Kansliskrivaren

biträdes av ett extra ordinarie kanslibiträde i 7:e lönegraden.

Kansliskrivaren har i egenskap av registrator att mottaga till styrelsen

inkommande skrivelser och efter ärendenas beskaffenhet fördela desamma å

de olika byråerna, över skrivelser från Kungl. Majit och ämbetsverken föres

å registrators- och kassakontoret ett särskilt för hela socialstyrelsen gemensamt

diarium, medan övriga skrivelser diarieföras å de byråer, dit respektive

ärenden höra. Registratorn har därjämte att besvara vid personliga besök eller

per telefon framställda förfrågningar rörande till styrelsen inkomna ärenden.

Såsom kassör handhar vidare ifrågavarande kansliskrivare styrelsens räkenskaps-

och kassaväsen, upprättar avlöningslistorna för såväl styrelsens som

yrkesinspektionens befattningshavare, rekvirerar erforderliga medel, verkställer

efter vederbörliga anordningsbeslut utbetalning av löner och statsbidrag

ävensom andra utbetalningar samt har att i stadgad ordning redovisa

för de omhänderhavda medlens användning.

Tidigare förslag.

Socialstyrelsen har vid olika tillfällen hemställt, att den kansliskrivare,

som förestår registrators- och kassakontoret, måtte såsom registrator och

kassör uppflyttas från lönegraden Bil till högre lönegrad. Beträffande vad

i sådant hänseende förekommit må här erinras följande.

1926 års besparingssakkunniga förordade i sitt år 1929 avgivna förslag

rörande socialstyrelsen, att styrelsen skulle vid utbetalande av statsbidrag

och likvidering av räkningar i betydande utsträckning begagna sig av postgirot.

De sakkunniga, som förutsatte, att detta skulle medföra en icke

oväsentlig lättnad i kassörens arbete, förklarade, att de icke på grund härav

ville ifrågasätta någon sänkning i kassörens löneställning, men att de å andra

sidan icke heller funnit sig böra giva sin anslutning till ett under hand uttalat

önskemål örn befattningens placering i lönegraden B 14.

I ett över sakkunnigförslaget avgivet utlåtande framhöll socialstyrelsen, att

ett anlitande av postgirorörelsen för angivna ändamål icke skulle komma att

avsevärt minska kassörens arbete. Beträffande kassarörelsens omfattning

anförde styrelsen bland annat, att de kassören åliggande göromål, som avsåge

uträkningen och utbetalningen av avlöningar till socialstyrelsens och yrkesinspektionens

befattningshavare samt utbetalandet av statsbidrag till sjukkassor

m. m., måste anses innebära ett synnerligen krävande och omfattande

arbete. Styrelsen hemställde därför, att befattningen måtte placeras i minst

lönegraden B 14.

I 1929 års proposition (nr 206) angående anslag till socialstyrelsen förordades,

att befattningen såsom registrator och kassör hos styrelsen måtte

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

placeras i lönegraden B 14. Föredragande departementschefen uttalade till

stöd för förslaget, att med tjänsten vore förenade åtskilliga jämförelsevis

krävande göromål samt ett icke obetydligt ekonomiskt ansvar. Departementschefen

hänvisade också till att under de senaste åren registratorstjänsterna

i flera centrala ämbetsverk hänförts till lönegraden B 14.

Liksom flertalet i propositionen nr 206 framställda förslag blev Kungl.

Maj:ts förslag beträffande ifrågavarande tjänst icke föremål för riksdagens

prövning.

I skrivelse den 26 september 1931 förnyade härefter socialstyrelsen sitt

yrkande beträffande registratorn och kassören. Styrelsen framhöll därvid

särskilt, att den år 1931 beslutade sjukkassereformen komme att medföra ökat

arbete för kassören, enär enligt kungörelsen den 26 juni 1931 angående statsbidrag

åt sjukkassor de erkända sjukkassorna skulle äga att efter varje

kvartals slut påkalla utbetalning intill 3U av det bidrag, som skäligen kunde

antagas belöpa å det föregående kvartalet, medan statsbidrag dittills utbetalats

blott en gång om året åt varje sjukkassa.

Med hänsyn bland annat till den arbetsökning, som komme att tillföras

kassören till följd av sjukkassereformens genomförande, tillstyrkte i avgivet

utlåtande allmänna civilförvaltningens lönenämnd styrelsens förslag.

Då berörda spörsmål behandlades i 1932 års statsverksproposition (femte

huvudtiteln, sid. 19), anslöt sig även föredragande departementschefen till

socialstyrelsens uppfattning, under uttalande att det befogade i den ifrågasatta

förändringen av tjänsten torde komma att ytterligare framhävas, i den

mån verkningarna av den beslutade reformen med avseende å sjukkasseväsendet

komme att göra sig gällande. Med hänsyn till det statsfinansiella

läget framlades emellertid icke i nämnda statsverksproposition något förslag

i ämnet.

En vid 1932 års riksdag väckt motion om uppfattning av befattningen till

lönegraden B 14 avstyrktes av statsutskottet under förklaring att frågan borde

prövas i samband med behandlingen av det förslag till socialstyrelsens omorganisation,

som vore att förvänta, och avslogs av riksdagen.

Även vid 1933 års riksdag väcktes i samma ämne motioner, som icke föranledde

någon åtgärd.

Slutligen är att nämna, att socialstyrelsen den 8 september 1934 ingav förnyad

framställning rörande uppflyttning i lönegrad av registratorn och

kassören. Styrelsen framhöll däri bland annat, att nämnda befattningshavare

hade fått sitt arbete och ansvar i icke oväsentlig grad utökade genom tillkomsten

av den sjunde byrån samt att efter arbetslöshetsförsäkringens genomförande

nya belopp komme att bokföras och utbetalas genom styrelsens kassakontor.

Vid anmälan i 1935 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 3)

av denna framställning erinrade föredragande departementschefen örn den beslutade

utredningen rörande socialstyrelsens organisation samt förklarade sig

icke för det dåvarande kunna tillstyrka framställningen.

Någon ändring med avseende å befattningens löneplacering har därefter icke

kommit till stånd.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Den sakkunniges förslag.

Den sakkunnige framhåller inledningsvis, att under senare år de centrala

ämbetsverken i allt större utsträckning övergått till anlitande av postgirot

för verkställande av utbetalningar av statsbidrag och andra utgifter samt att

de erfarenheter, som vunnits rörande denna utbetalningsform, torde hava varit

enbart gynnsamma. Det syntes därför vara all anledning även för socialstyrelsen

att begagna sig av de fördelar postgirot erbjöde. Därest -— såsom

föreslagits —- sjukkasseärendena överflyttades till pensionsstyrelsen, torde

dock frågan örn anlitandet av postgirot komma att för socialstyrelsens del

spela en jämförelsevis underordnad roll. På grund därav syntes varken vid

bedömande av löneställningen för registratorn och kassören eller vid prövningen

av socialstyrelsens personalbehov i övrigt hänsyn behöva tagas till

den arbetsbesparing, som kunde uppkomma genom anlitande av postgirot. Yad

anginge pensionsstyrelsen verkställdes därstädes för närvarande flertalet utbetalningar

över postgirot. Det kunde förutsättas, att detta ämbetsverk efter

övertagande av sjukkasseärendena skulle komma att anlita postgirot även för

utanordnande av statsbidrag till sjukkassorna och att genom denna övergång

till en mindre invecklad betalningsmetod än den nuvarande någon minskning

i sjukkassebyråns arbete skulle kunna åstadkommas. Beräkningen av personalbehovet

för nämnda byrå byggde på denna förutsättning.

Beträffande registratorn och kassören anför den sakkunnige härefter följande.

Den arbetsbörda, som dittills åvilat ifrågavarande befattningshavare, vore

obestridligen ganska betydande, och vägande skäl hade kunnat åberopas för

befattningens uppflyttning i högre lönegrad.

Emellertid skulle den förordade överflyttningen av sjukkasseärendena till

pensionsstyrelsen och av arbetarskyddsärendena till riksförsäkringsanstalten

i mycket väsentlig grad reducera arbetet för registratorn och kassören. I

sådant hänseende vore att märka, att utbetalningarna av statsbidrag till sjukkassorna

och av moderskapsunderstöden ävensom av utgifter för yrkesinspektionens

behov skulle bortfalla. Till belysande av betydelsen härav kunde

nämnas, att under budgetåret 1934/1935 socialstyrelsens utbetalningar sammanlagt

uppgått till omkring 10,930,000 kronor, därav omkring 8,680,000 kronor

utgjorts av statsbidrag till sjukkassor och av moderskapsunderstöd samt

omkring 350,000 kronor hänfört sig till yrkesinspektionen. Även arbetet med

avlöningarnas bestämmande skulle komma att minskas.

Framhållas borde i detta sammanhang att, i den mån organisationen folden

offentliga arbetsförmedlingen och framför allt för den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen utbyggdes, summan av de genom socialstyrelsen

utanordnade statsbidragsbeloppen torde komma att avsevärt stiga. Det merarbete,

som därigenom bomme att åsamkas kassören, bleve emellertid sannolikt

jämförelsevis ringa, då ökningen i antalet utbetalningar kunde antagas

bliva tämligen begränsad.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser den sakkunnige någon

uppflyttning i högre lönegrad av registratorn och kassören icke böra ifrågakomma.

Han förordar därför, att denna befattningshavare, därest förslaget

örn överflyttning av sjukkasseärendena till pensionsstyrelsen vunne bifall,

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

alltjämt finge kvarstå såsom kansliskrivare i lönegraden B 11. Skulle däremot

sådan överflyttning icke komma till stånd, finner lian övervägande skä

tala för befattningens uppflyttning till lönegraden B 14.

Den sakkunnige föreslår, att liksom hittills skall å registrator- och kassakontoret

tjänstgöra ett extra ordinarie kanslibiträde i 7:e lönegraden.

Yttranden.

Socialstyrelsen finner det uppenbart, att registratorn och kassören bör

uppflyttas från lönegraden B 11 till lönegraden B 14. Därjämte föreslår styrelsen

dels att den nuvarande extra ordinarie kanslibiträdestjänsten å registrator-

och kassakontoret uppföres å ordinarie stat med placering i lönegraden

B 7, dels ock att å nämnda kontor nyanställes ett extra ordinarie kontorsbiträde.

Statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd förorda uppflyttning

av registratorn och kassören till lönegraden B 14 dock under framhållande

av, att de till befattningshavaren för närvarande utgående felräkningspenningarna

borde indragas.

Departementschefen.

Yad först angår den kansliskrivare, som inom styrelsen handhar registrators-

och kassagöromålen, ansluter jag mig till den ståndpunkt, som intagits

av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Jag förordar

alltså, att den nu i lönegraden B 11 placerade kansliskrivartjänsten uppflyttas

till lönegraden B 14 såsom en registrators- och kassörstjänst, därvid de hittills

utgående felräkningspenningarna böra bortfalla. Den föreslagna förändringen

•överensstämmer med vad som redan genomförts beträffande en motsvarande

befattning hos pensionsstyrelsen och med vad som i det föregående förordats

med avseende å en likartad tjänst hos riksförsäkringsanstalten. Jag förutsätter

härvid, att den nuvarande innehavaren av ifrågavarande befattning skall

vid tjänstens uppflyttning i den högre lönegraden få för placering i löneklass

tillgodoräkna sig hela den tid, hon tjänstgjort såsom registrator och

kassör.

Socialstyrelsens förslag örn ersättande av den nuvarande extra ordinarie

kanslibiträdestjänsten å registrators- och kassakontoret med en ordinarie

kanslibiträdestjänst i lönegraden B 7 anser jag mig icke kunna biträda.

Ej heller finner jag anledning föreligga att, på sätt styrelsen ifrågasatt, förstärka

biträdespersonalen å berörda kontor.

Registrators- och kassakontoret torde liksom hittills böra utgöra en avdelning

av byrån för lag- och administrativa ärenden. Vid bifall till mitt förslag

skulle personalen å denna avdelning komma att bestå av 1 ordinarie

registrator och kassör i lönegraden B 14 och 1 extra ordinarie kanslibiträde.

Byrån för arbetslöshetsförsäkring och arbetsförmedling (sjunde byrån).

Nuvarande organisation.

Å styrelsens sjunde byrå, som tillkom först i samband med den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringens införande, äro samtliga tjänster icke-ordinarie.

Följande förteckning anger personalbeståndet å byrån.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Majus proposition nr 266.

Tjänstemän & extra stat. Lönegrad

1 byråchef .............................................................................. b 30

2 byrådirektörer .................................................................. B 28

1 byråinspektör ........................................................................ B 24

1 sekreterare ........................................................................... B 24

1 aktuarie .............................................................................. B 21

Extra ordinarie tjänstemän.

2 amanuenser ........................................................................... 15

1 kansliskrivare ............................................................... ii

1 kanslibiträde ........................................................... 7

2 kanslibiträden ........................................................................ g

2 kontorsbiträden ..................................................................... 4

1 skrivbiträde .................................................................. 2

. Extra tjänsteman.

1 skrivbiträde .................................................. 2

Byråns arbetsuppgifter äro av två slag nämligen å ena sidan de, som sammanhänga

med arbetsförmedlingen, och å andra sidan de, som härflyta ur

arbetslöshetsförsäkringen. Med hänsyn härtill är byrån uppdelad i två avdelningar,

en för förmedlings- och en för försäkringsverksamheten.

Av byråns mera kvalificerade personal tjänstgöra å avdelningen för arbetsförmedling

en av byrådirektörerna, byråinspektören, aktuarien och en av

amanuenserna, medan den andre av byrådirektörerna, sekreteraren och den

återstående amanuensen tjänstgöra å försäkringsavdelningen. Den lägre personalen

är — liksom givetvis byråchefen — gemensam för byrån i dess helhet.

Härutöver är emellertid att märka, att vid anvisande av anslag till socialstyrelsen

för budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 beräknats avlöning till ytterligare

två för arbetslöshetsförsäkringen avsedda befattningar å extra stat,

därav en 1 lönegraden B 24 och en i lönegraden B 21. Dessa befattningar hava

emellertid icke behövt tillsättas och hava därför enligt beslut av 1936 års

liksdag - i avbidan på resultatet av utredningen rörande socialstyrelsens

organisation — indragits för budgetåret 1936/1937.

Yad angår arbetsförmedlingen är denna av dels offentlig och dels enskild

natur. Socialstyrelsen har att taga befattning med båda dessa förmedlingsformer.

Den offentliga arbetsförmedlingen har vuxit fram genom

rent frivilliga åtgärder av olika kommuner, närmast landsting och vissa större

städer. Först genom lagen den 15 juni 1934 (nr 267) örn offentlig arbetsförmedling,

som trädde i kraft den 1 januari 1935, har införts skyldighet för

vissa kommuner att anordna dylik förmedling. I nämnda lag stadgas dels att

offentlig förmedling av arbetsanställning skall vara anordnad inom varje

landstingsområde och i varje stad, som icke deltager i landsting, dels att det

åligger landsting och stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna en

arbetsförmedlingsanstalt med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga

platser förlagda avdelningskontor eller ombud.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 266, 169

Tillsynen över den offentliga arbetsförmedlingen tillkommer enligt lagen

socialstyrelsen.

Ordförande i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt jämte suppleant för

honom utses av länsstyrelsen för en tid av fyra år. Länsstyrelsen har emellertid

att i ämnet samråda med socialstyrelsen.

Vidare har socialstyrelsen att avgöra örn antaget nytt reglemente för arbetsförmedlingsanstalt

eller beslutad ändring i äldre reglemente är av beskaffenhet

att kunna godkännas ävensom att i förekommande fall besluta, huruvida

viss person kan anses såsom lämplig till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts

huvudkontor eller avdelningskontor.

Socialstyrelsen har därjämte att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna

ställa sig lagen och gällande reglemente till efterrättelse samt att verksamheten

utövas på lämpligt sätt. På styrelsen ankommer att fastställa erforderliga

formulär och blanketter ävensom att meddela föreskrifter angående

förandet av anstalternas räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som bemyndigats granska

anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar tillgängliga

samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten,

som av styrelsen äskas.

Arbetsförmedlingsanstalternas utgifter ersättas i överensstämmelse med i

lagen stadgade grunder i vissa fall helt och i andra fall delvis av statsverket.

Beslut örn statsbidrag fattas såsom regel av socialstyrelsen, som därvid har

viss diskretionär prövningsrätt. Undantagsvis tillkommer dock beslutanderätten

Kungl. Maj:t.

Angående tid och sätt för utbetalning av berörda statsbidrag äro bestämmelser

meddelade i kungörelsen den 23 november 1934 (nr 553) angående

handläggningen av frågor örn dylika bidrag. Statsbidrag sökes och beviljas

som regel för det sistförflutna kalenderåret. Emellertid kan på därom gjord

ansökan socialstyrelsen undantagsvis bevilja statsbidrag redan efter utgången

av det första kalenderhalvåret. Utbetalning av statsbidrag för första halvåret

får dock icke ske till större andel än tre fjärdedelar av det bidrag, som

skäligen kan antagas belöpa å halvåret.

Enligt lagen örn offentlig arbetsförmedling skola de olika arbetsförmedlingsanstalterna

samverka med varandra. Närmare regler rörande denna samverkan

äro givna i en av Kungl. Majit den 23 november 1934 utfärdad kungörelse

(nr 552), som innehåller bland annat följande föreskrifter.

För vinnande av samverkan mellan de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

skola dessa sammanföras till arbetsförmedlingsdistrikt. Distriktsindelningen

fastställes av socialstyrelsen, som jämväl äger förordna, att för varje

distrikt ett av de däri ingående anstalternas huvudkontor tillika skall vara

distriktskontor.

Distriktskontor har att på tider, som fastställas av socialstyrelsen, för

distriktet sammanställa en distriktsvakanslista, innehållande på distriktets

huvud- och avdelningskontor samt fasta ombud fördelade uppgifter örn lediganmälda

platser och om arbetssökande inom olika yrken. Distriktsvakans
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

°Kungl. Maj.ts proposition nr 266.

listan skall omedelbart tillställas socialstyrelsen, samtliga kontor och ombud

inom eget distrikt samt huvudkontoren för anstalterna inom övriga distrikt.

Distriktskontoret skall därjämte på grundval av distriktsvakanslistan sammanställa

en speciell vakansrapport, innehållande uppgifter örn allenast

sådana lediganmälda platser och arbetssökande, som påkalla omedelbara åtgärder

från anstalter utom distriktet. Vakansrapporten skall översändas till

socialstyrelsen samtidigt med distriktsvakanslistan. Med ledning av de inkomna

vakansrapporterna upprättar socialstyrelsen omedelbart en riksvakanslista,

vilken tillställes samtliga arbetsförmedlingsanstalter ävensom, efter

socialstyrelsens beprövande, arbetsgivar- och arbetarorganisationer samt andra

av listan intresserade.

Upprättandet av riksvakanslista innebär icke någon nyhet. Sådan lista har

nämligen sedan lång tid tillbaka varje vecka upprättats inom socialstyrelsen.

En nyhet är däremot att ett sammandrag av riksvakanslistan numera varje

vecka uppläses i radio. Denna anordning infördes hösten 1935 och har visat

sig medföra goda resultat.

Den enskilda arbetsförmedlingen reglerades till för kort

tid sedan väsentligen genom kungörelsen den 5 maj 1916 (nr 163) angående

kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning. I denna kungörelse

stadgades, att den, som ville yrkesmässigt utöva verksamhet såsom kommissionär

för att åt tjänare eller andra anskaffa anställning inom eller utom

riket, därtill skulle söka tillstånd hos länsstyrelsen i det län, där verksamheten

skulle utövas. I ansökningen skulle lämnas uppgift bland annat örn de

avgifter, som skulle erläggas av den, vilken anlitade kommissionären. Därest

behov av kommissionärsverksamhet befanns föreligga, kunde länsstyrelsen

efter prövning av samtliga på ärendet inverkande förhållanden bevilja det

sökta tillståndet.

Under senare tid hava nya tillstånd till bedrivande av kommissionärsverksamhet

endast undantagsvis beviljats. Denna praxis har — i förening

med den ständigt fortgående utvecklingen av den offentliga arbetsförmedlingen

— medfört, att den i affärssyfte bedrivna enskilda förmedlingsverksamheten

efter hand förlorat allt mer i betydelse. 1916 års kungörelse har

numera upphävts genom lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling. Denna lag äger tillämpning å all slags arbetsförmedling,

som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller

godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av skrift,

varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig.

I denna lag stadgas, att arbetsförmedlingen icke må bedrivas i förvärvssyfte

samt att örn någon eljest vill bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare

eller arbetssökande uppbäres ersättning av något slag, tillstånd skall

sökas hos socialstyrelsen. Vidare föreskrives, att tillstånd icke må beviljas

enskild person eller avse arbetsförmedling för sjömän.

Vid meddelande av tillstånd skall socialstyrelsen angiva den ersättning

för förmedlingen, som högst må uppbäras, samt de övriga villkor och bestämmelser

för verksamheten, som prövas erforderliga. När anledning där
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 266. 171

till förekommer, må socialstyrelsen återkalla tillstånd ävensom meddela ändrade

villkor eller bestämmelser för verksamheten.

Tillsyn å efterlevnaden av lagen och i anledning av densamma meddelade

föreskrifter utövas av socialstyrelsen.

Ifrågavarande lag har trätt i kraft den 1 januari 1936. Emellertid innehåller

lagen vissa övergångsbestämmelser. Genom dessa har möjlighet skapats

för enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, att av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939.

Sådana tillstånd hava ock i tämligen stor utsträckning lämnats. Vidare äger,

under viss förutsättning, socialstyrelsen att för tid efter 1939 års utgång bevilja

förlängning av äldre tillstånd, dock för högst ett år i sänder och icke

längre än till den 1 januari 1950. Vid lämnande av i detta stycke avsedda tillstånd

ankommer det på styrelsen att bestämma skälig ersättning för förmedlingen.

På grundval av till socialstyrelsen inkommande uppgifter utarbetar avdelningen

för arbetsmedling den statistik rörande ar betsför

medling och arbetslöshet, som varje månad inflyter i Sociala

Meddelanden. Avdelningen lämnar även de redogörelser rörande Sveriges

offentliga arbetsförmedling samt förhållandena på arbetsmarknaden, vilka

årsvis respektive månadsvis intagas i nämnda tidskrift.

Lagstiftningen rörande arbetslöshetsförsäkring grundar sig på av statsmakterna

år 1934 fattade beslut och trädde i tillämpning den 1 januari

1935. Försäkringen är frivillig och innebär, att staten under vissa förutsättningar

lämnar bidrag till av arbetarna bildade arbetslöshetskassor. De

huvudsakliga bestämmelserna i ämnet återfinnas i förordningen den 15 juni

1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.

Förordningen innehåller bland annat följande föreskrifter.

För att arbetslöshetskassa skall komma i åtnjutande av statsbidrag, måste

densamma hava antagits till erkänd arbetslöshetskassa. Detta kan endast

ske med registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder

medlem understöd vid arbetslöshet och i övrigt uppfyller villkoren i förordningen.

Understödsförening antages till erkänd arbetslöshetskassa av den i

understödsföreningslagen omförmälda tillsynsmyndigheten d. v. s. socialstyrelsen.

Med antagandet följer rätt till statsbidrag.

Vid prövning av ansökan örn antagande skall socialstyrelsen tillse, att

föreningens stadgar innehålla tillfredsställande bestämmelser om avgifter,

medelsförvaltning och fondbildning samt jämväl i övrigt äro betryggande för

medlemmarna. Finnes anledning till anmärkning i sådant hänseende eller

överensstämma stadgarna icke med förordningens föreskrifter eller innehålla

stadgarna bestämmelser, som med hänsyn till ändamålet med föreningens

verksamhet prövas vara obehöriga, skall antagande vägras.

Det tillkommer socialstyrelsen att övervaka, att erkänd arbetslöshetskassa

bedriver sin verksamhet i enlighet med förordningens bestämmelser och

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Majda proposition nr 266.

kassans stadgar samt på ett i övrigt ändamålsenligt sätt. Styrelsen har

jämväl att tillhandagå med råd och upplysningar ej mindre i fråga örn åtgärder,

som erfordras för antagande, än även beträffande det lämpliga inrättandet

av verksamheten.

Erkänd arbetslöshetskassa är pliktig att när som helst bereda socialstyrelsen

eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper, protokoll

och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till sammanträden med

kassan eller dess styrelse. Kassa är också skyldig att till socialstyrelsen

insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som av styrelsen

äskas.

Finner socialstyrelsen, att avvikelse från förordningen förekommer eller

att eljest anledning till anmärkning mot erkänd arbetslöshetskassas verksamhet

föreligger, äger socialstyrelsen meddela kassan anvisning att vidtaga

den åtgärd eller den förändring av kassans verksamhet, som prövas erforderlig,

därvid styrelsen skall bestämma viss skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd

eller förändring skall hava vidtagits.

Örn erkänd arbetslöshetskassa icke tillbörligen ställer sig sålunda meddelad

anvisning till efterrättelse, må antagandet återkallas eller kassan förklaras

vara rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig.

Socialstyrelsen kan vidare i en rad angivna fall meddela eftergifter från

i förordningen givna föreskrifter, varjämte förordningen i vissa fall förutsätter,

att närmare bestämmelser angående dess tillämpning skola meddelas

av styrelsen.

För underlättande av den socialstyrelsen åvilande tillsynen över de erkända

arbetslöshetskassorna har Kungl. Majit den 23 november 1934 utfärdat

kungörelse (nr 554) angående övervakandet av nämnda kassor. Däri

stadgas, att erkänd arbetslöshetskassa skall varje månad till socialstyrelsen

insända rapport över kassans verksamhet under den sistförfluten kalendermånaden.

Rapporten skall innehålla uppgifter angående medlemsantalet,

arbetslöshetens omfattning bland medlemmarna, antalet understödsdagar samt

kassans ekonomiska rörelse och ställning. Enligt kungörelsen är vidare

styrelse för erkänd arbetslöshetskassa pliktig att, så snart ske kan, till

socialstyrelsen insända styrkt avskrift av protokoll, som föras vid styrelsens

sammanträden.

Bestämmelser örn statsbidrag till kassorna äro meddelade i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 26o) örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

ävensom i kungörelsen den 23 november 1934 (nr 555) angående handläggningen

av frågor örn statsbidrag till dylika kassor. Statsbidrag utgår enligt

i nämnda förordning stadgade grunder dels såsom daghjälpsbidrag dels såsom

förvaltningsbidrag. Bidrag utbetalas årsvis i efterskott efter ansökan;

dock att kassa må kunna efter varje kvartals slut erhålla utbetalning intill

tre fjärdedelar av det bidrag, som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet.

Ansökan örn statsbidrag ingives till och prövas av socialstyrelsen, vilken

myndighet jämväl utbetalar beviljat bidrag.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 266.

173

Den sakkunniges förslag.

I sakkunnigförslaget uttalas, att ärendena rörande arbetsförmedling och

arbetslöshetsförsäkring liksom dittills borde handläggas å sjunde byrån. Tilllika

erinrar den sakkunnige, att enligt hans förslag till denna byrå skulle

överflyttas dels ärendena rörande främlingskontrollen, dels ock förlikningsmannaexpeditionen

och därmed sammanhängande ärenden.

I anslutning härtill framhåller den sakkunnige, att de arbetsuppgifter,

byrån enligt förslaget skulle erhålla, bleve synnerligen omfattande och av

största betydelse. Med hänsyn därtill och då under alla omständigheter ett

stadigvarande behov av denna byrå bomme att föreligga, funne den sakkunnige

det icke motiverat, att byråns chef kvarstode å extra stat. Den sakkunnige

förordar därför, att byråchefsbefattningen nu överföres till ordinarie

stat.

Yad angår byråns personal i övrigt behandlar den sakkunnige i detta samliang

frågan örn personalbehovet för ärenden rörande arbetsförmedling och

arbetslöshetsförsäkring.

Beträffande arbetsförmedlingen erinrar den sakkunnige först, att 1934 års

lag örn offentlig arbetsförmedling å ena sidan för landstingen och de städer,

som ej deltoge i landsting, medfört förpliktelser att organisera denna förmedling

på ett tillfredsställande sätt och å andra sidan genom avsevärt höjda

statsbidrag skapat ökade möjligheter för vederbörande kommuner att avhjälpa

bristerna på hithörande område. Såsom följd av de nya lagbestämmelserna

hade också under de senaste åren över hela landet bedrivits ett betydande

arbete i syfte att såväl kvantitativt som kvalitativt utbygga och förstärka

förmedlingsapparaten. Ledningen av detta arbete hade omhänderhafts

av socialstyrelsens sjunde byrå, vars tjänstemän skriftligen och muntligen

tillhandagått de kommunala myndigheterna med behövliga råd och anvisningar.

För ändamålet hade vederbörande tjänstemän i stor utsträckning

företagit tjänsteresor i olika delar av landet.

Socialstyrelsen hade vidare till vägledning i ämnet utarbetat en särskild

handbok rörande den offentliga arbetsförmedlingen, varjämte styrelsen uppgjort

normalreglemente för arbetsförmedlingsanstalterna.

Den sakkunnige anför vidare följande.

Det organisationsarbete, som direkt föranletts av 1934 års arbetsförmedlingslag,

syntes snart vara i huvudsak fullbordat. Då de på socialstyrelsen

ankommande löpande arbetsförmedlingsärendena jämfört med organisationsfrågorna

torde bli av jämförelsevis enkel beskaffenhet, kunde det ifrågasättas,

huruvida icke en väsentlig minskning av styrelsens för arbetsförmedlingen

avsedda personal nu borde vidtagas. I synnerhet kunde det synas tveksamt,

örn även framdeles behov förelåge av en särskild byrådirektör för

arbetsförmedlingsärenden. Emellertid vore att beakta att, i den mån den

statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen vunne ökad anslutning, en ytterligare

utbyggnad av den offentliga arbetsförmedlingen bleve nödvändig och

att denna utbyggnad, som givetvis måste ske under socialstyrelsens medverkan

och kontroll, syntes komma att under åtskilliga år kräva ett avsevärt

arbete från styrelsens sida. Vidare förtjänade framhållas, att därest byråns

arbetsområde utvidgades på sätt förut förordats och dessutom — såsom den

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj-.ts proposition nr 266.

sakkunnige föresloge — byråns chef bleve självskriven ledamot i statens arbetslöshetskommission,

byråchefen erhölle ett mycket vidsträckt verksamhetsfält

och därför måste hava tillgång till särskilt dugliga medhjälpare. På

grund därav föresloge den sakkunnige beträffande de för arbetsförmedlingsärendena

avsedda mera kvalificerade arbetskrafterna allenast indragning av

den nuvarande amanuensbefattningen. Av de återstående befattningarna syntes

byråinspektören kunna uppföras å ordinarie stat, medan de övriga befattningarna

tills vidare borde bibehållas å estra stat.

En beräkning av socialstyrelsens behov av personal för handläggning av

ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen vore — framhåller den sakkunnige

— av naturliga skäl förenad med vissa svårigheter. Här rörde det sig

nämligen örn en helt ny statlig verksamhetsgren, beträffande vilken ännu

mycket ringa erfarenhet förelåge. Det arbete, som dittills av socialstyrelsen

utförts på förevarande område, hade nästan helt och hållet varit av förberedande

natur. Sålunda hade styrelsen utarbetat formulär för alla de ansökningar,

uppgifter, rapporter m. m., som ansetts erforderliga för tillämpningen

av förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, uppgjort normalstadgar för

dessa kassor samt utgivit en handbok rörande samma kassor. Styrelsen hade

vidare på olika sätt bedrivit upplysningsverksamhet med avseende å lagstiftningen

på ifrågavarande område samt uppgjort ingående försäkringstekniska

beräkningar rörande erforderliga avgifter och fonder för ett flertal fackförbund,

som umgåtts med planer på att bilda erkända kassor.

Rörande nu ifrågavarande personalbehov uttalar sig den sakkunnige härefter

sålunda.

Styrelsens fortsatta behov av arbetskrafter för arbetslöshetsförsäkringen

bleve i väsentlig mån beroende av den utsträckning, i vilken fackförbunden

komme att ansluta sig till den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen,

och den takt, i vilken en sådan anslutning komme att äga rum. Att för närvarande

med någon större säkerhet uttala sig rörande den sannolika utvecklingen

i berörda hänseenden vore synnerligen vanskligt. Dittills hade endast

ett fåtal erkända arbetslöshetskassor kommit till stånd, och det ville synas

som örn det skulle dröja åtskilliga år, innan den av staten understödda och

kontrollerade arbetslöshetsförsäkringen vunne en större anslutning. Detta

medförde å ena sidan, att socialstyrelsens organisationsarbete på förevarande

område icke på något sätt behövde forceras, och å andra sidan, att den löpande

verksamhet, som vore förknippad med styrelsens tillsyn över försäkringsrörelsen

och som ännu befunne sig i sin början, först så småningom kunde

beräknas bliva av mera betydande omfattning.

På grund av nämnda omständigheter syntes det vara klart, att för närvarande

något återupptagande i socialstyrelsens stat av de två förut omförmälda

befattningar i lönegraderna B 24 och B 21, vilka aldrig varit tillsatta

och vilka indragits från och med budgetåret 1936/1937, icke borde ifrågakomma.

Möjligen skulle man kunna tänka sig att på denna väg gå ett steg

längre genom att exempelvis indraga även byrådirektörstjänsten eller ersätta

densamma med en befattning av lägre lönegrad. En dylik åtgärd syntes dock

icke tillrådlig, framför allt med hänsyn till den ovisshet, som rådde rörande

den framtida utvecklingen på förevarande område. Liksom beträffande

arbetsförmedlingen måste vidare här understrykas, att byråchefens arbetsområde

enligt det framlagda förslaget bleve mycket omfattande och att det

darfor vore särskilt angeläget, att han förfogade över väl kvalificerade med
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Majus proposition nr 266.

hjälpare, som fullt behärskade hithörande frågor. Någon indragning av byrådirektörst

jänsten borde därför icke för närvarande äga rum och jämväl de

till avdelningen hörande sekreterar- och amanuenstjänsterna borde bibehållas.

Medan byrådirektörstjänsten — liksom nu — borde vara uppförd å extra stat,

syntes sekreterarbefattningen lämpligen kunna ombildas till en ordinarie

tjänst.

Vidkommande de för arbetsförmedlings- och arbetslöshetsförsäkringsärendena

avsedda biträdesbefattningarna ifrågasätter den sakkunnige icke någon

ändring med avseende å befattningarnas antal eller lönegradsplacering. Den

sakkunnige föreslår emellertid, att den extra ordinarie kansliskrivartjänsten

och en av de extra ordinarie kontorsbiträdestjänsterna skola ersättas med

ordinarie tjänster i motsvarande lönegrader.

Enligt sakkunnigförslaget skulle byråns personal för arbetsförmedlingsoch

arbetslöshetsförsäkringsärendena bliva följande. 1) Tjänstemän å ordinarie

stat: 1 byråchef (B 30), 1 byråinspektör (B 24), 1 sekreterare (B 24), 1

kansliskrivare (Bil) och 1 kontorsbiträde (B 4). 2) Tjänstemän å extra stat:

2 byrådirektörer (B 28) och 1 aktuarie (B 21). 3) Extra ordinarie och extra

tjänstemän: 1 amanuens, 3 kanslibiträden, 1 kontorsbiträde och 2 skrivbiträden.

Därtill skulle enligt sakkunnigförslaget komma den för främlingskontrollen

och för förlikningsmannaexpeditionen erforderliga personalen.

Yttranden.

Då jag i det föregående redan behandlat frågorna örn överflyttning till

sjunde byrån av ärendena rörande främlingskontrollen ävensom av förlikningsmannaexpeditionen

kommer jag här allenast att redogöra för yttrandena,

i vad de avse arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen.

Socialstyrelsen, som utgår från att chefsbefattningen å byrån bör överföras

å ordinarie stat, förordar i övrigt beträffande den mera kvalificerade

personalen för arbetsförmedlingsärendena att ej blott byråinspektörstjänsten

utan jämväl byrådirektörsbefattningen och aktuarietjänsten skola bliva ordinarie.

Därvid föreslås, att by råinspektör st jänsten uppflyttas från lönegraden

B 24 till lönegraden B 26. Vidare motsätter sig styrelsen den av den sakkunnige

föreslagna indragningen av den för arbetsförmedlingsärendena disponerade

amanuenstjänsten. Styrelsen anför, att stort behov av denna tjänst

förelåge och att behovet av densamma sannolikt snarare komme att ökas än att

minskas.

Med avseende å högre tjänster för arbetslöshetsförsäkringsärendena uttalar

styrelsen, att den försäkringstekniska sidan av dessa ärenden visat sig

vara betydligt mera komplicerad än vid de flesta andra försäkringsgrenar.

Med hänsyn härtill ävensom till omfattningen av hithörande arbetsuppgifter

vore det — yttrar styrelsen — nödvändigt, att minst två statistiskt-försäkringstekniskt

väl utbildade tjänstemän funnes anställda å byrån. Därför

borde nyinrättas en aktuarietjänst i lönegraden B 21, vars innehavare — i

likhet med vad fallet vore med byrådirektören — borde äga dylik utbildning.

Styrelsen föreslår, att båda nu nämnda tjänster uppföras å ordinarie stat.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 266.

Liksom den sakkunnige anser styrelsen, att sekreterartjänsten bör bliva

ordinarie, men hemställer därutöver, att tjänsten måtte placeras i lönegraden

B 26.

Enligt socialstyrelsen bör därjämte för de med arbetslöshetsförsäkringen

förenade göromålen finnas en amanuens.

Antalet behövliga biträdest jäns ter å byrån uppskattar styrelsen till 8 eller

samma antal som för närvarande. Styrelsen anser emellertid, att 6 av dessa

tjänster böra uppföras å ordinarie stat.

Hela personalbehovet för arbetsförmedlings- och arbetslöshetsförsäkringsärendena

beräknar styrelsen sålunda. 1) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 byråchef

(B 30), 2 byrådirektörer (B 28), 1 byråinspektör (B 26), 1 sekreterare

(B 26), 2 aktuarier (B 21), 1 kansliskrivare (Bil), 3 kanslibiträden (B 7) och

2 kontorsbiträde!! (B 4). 2) Extra ordinarie tjänstemän: 2 amanuenser och

2 kontorsbiträden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd förklarar sig icke hava något att

erinra mot den sakkunniges förslag örn uppförande å ordinarie stat av befattningarna

såsom byråchef, byråinspektör och sekreterare å socialstyrelsens

sjunde byrå.

Närmast med anledning av den sakkunniges förslag örn indragning av en

amanuensbefattning för arbetsförmedlingsärendena anför svenska arbetsgivareföreningen

bland annat följande.

Föreningen ville icke ingå närmare på frågan, i vad mån en indragning

eller eventuell utökning i antalet nuvarande befattningar å byrån kunde

ifrågasättas, men önskade understryka den stora betydelse arbetsförmedlingstjönsten

hade för uppehållandet av arbetsmarknadens rörlighet. De senaste

årens reorganisation och utvidgning av arbetsförmedlingsverksamheten torde

hava ådagalagt, att därvidlag åtskilligt tidigare försummats till men såväl

för arbetsgivare och arbetstagare som — arbetslöshetspolitiskt sett — för

samhället i dess helhet. Det vore därför enligt föreningens mening av största

vikt, att socialstyrelsen sattes i stånd dels att fullfölja nydanings- och effektiviseringsarbetet

på detta område, och dels att i fortsättningen genom fullgod

övervakning tillse, att verksamheten fungerade på ett tillfredsställande sätt.

Departementschefen.

I det föregående har jag föreslagit, att för ärenden rörande främlingskontroll

skall inrättas en särskild byrå samt att förlikningsmannaexpeditionen

skall inom styrelsen utgöra en självständig avdelning vid sidan av byråerna.

Jag räknar därför icke såsom den sakkunnige med någon överflyttning av

arbetsuppgifter från den första till den sjunde byrån. Vidare är att märka,

att jag icke ansluter mig till den sakkunniges förslag, att byråchefen å sjunde

byrån skulle vara självskriven ledamot och vice ordförande i statens arbetslöshetskommission.

Det sagda medför, att mina utgångspunkter vid bedömandet av spörsmålet

örn byråns personalbehov för ärendena rörande arbetsförmedling och

arbetslöshetsförsäkring icke i allo sammanfalla med den sakkunniges. Icke dess

mindre anser jag mig kunna med vissa smärre jämkningar biträda den sakkunniges

förslag rörande den för berörda ärenden erforderliga personalen.

Först och främst synes det mig uppenbart, att sjunde byrån — även utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

17?

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

utvidgning av det nuvarande arbetsområdet — får ett så stort och viktigt

verksamhetsfält, att man också för framtiden måste räkna med att en särskild

byrå kräves för handhavandet av ifrågavarande uppgifter. Jag förordar därför

— i likhet med den sakkunnige — att befattningen såsom chef för byrån

uppföres å ordinarie stat.

Yad beträffar den särskilt för arbetsförmedlingsärendena avsedda personalen

torde byråinspektörstjansten — vars behövlighet står utom allt tvivel —- nu böra bliva ordinarie, därvid den liksom hittills bör placeras i lönegraden

B 24. Med hänsyn till ovissheten rörande den framtida omfattningen av byråns

arbetsförmedlingsverksamhet torde det däremot vara tillrådligt, att de för

denna verksamhet beräknade tjänsterna såsom byrådirektör och aktuarie

tills vidare få kvarstå å extra stat. Med anledning av vad socialstyrelsen i

ämnet anfört får jag vidare förorda, att för arbetsförmedlingsärendena alltjämt

avses en amanuens.

Byråns uppgifter med avseende å arbetslöshetsförsäkringen hava hittills

huvudsakligen varit av organisatorisk art och några säkra hållpunkter för bedömande

av det blivande arbetet föreligga ännu icke. Viss återhållsamhet

är därför av nöden vid uppskattningen av de tjänster, som erfordras för handhavandet

av försäkringsverksamheten. I betraktande härav kan jag icke nu

tillstyrka socialstyrelsens förslag örn inrättandet av en ny aktuarietjänst för

försäkringsärendena. Däremot förordar jag, i överensstämmelse med sakkunnigförslaget,

bibehållande av byrådirektörstjänsten och sekreterartjänsten

samt föreslår, att sistnämnda tjänst, som under inga omständigheter lärer

kunna undvaras, överföres till ordinarie stat med placering i lönegraden B 24.

Beträffande biträdestjänsterna förordar jag, att å ordinarie stat uppföras

1 kanslibiträdes-, 1 kontorsbiträdes- och 1 skrivbiträdestjänst i respektive lönegraden

B 7, B 4 och B 2. Jag förutsätter därvid, att motsvarande icke-ordinarie

tjänster indragas. Med avseende å återstående tjänster ifrågasätter jag icke

någon förändring.

Personalbeståndet å förevarande byrå skulle enligt mitt förslag te sig på

följande sätt. 1) Tjänstemän å ordinarie stat: 1 byråchef (B 30), 1 byråinspektör

(B 24), 1 sekreterare (B 24), 1 kanslibiträde (B 7), 1 kontorsbiträde

(B4) och 1 skrivbiträde (B 2). 2) Tjänstemän å extra stat: 2 byrådirektörer

(B 28) och 1 aktuarie (B 21). 3) Extra ordinarie eller extra tjänstemän:

2 amanuenser, 1 kansliskrivare, 2 kanslibiträden, 1 kontorsbiträde och 1 skrivbiträde.

Expeditionsvakterna.

Nuvarande organisation.

Hos socialstyrelsen tjänstgöra för närvarande 1 ordinarie förste expeditionsvakt

i lönegraden B 7, 2 ordinarie expeditionsvakter i lönegraden B 5,

2 extra ordinarie expeditionsvakter i 5:e lönegraden och 1 extra ordinarie

expeditionsvakt i 3:e lönegraden.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266.

95 37 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Majda proposition nr 266.

Den sakkunniges förslag.

I sakkunnigförslaget anföres, att därest å ena sidan socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå

överflyttades till riksförsäkringsanstalten och dess sjukkassebyrå

överfördes till pensionsstyrelsen samt å andra sidan inom socialstyrelsen nyinrättades

en byrå för ärenden rörande fattigvård och barnavård m. m., sistnämnda

ämbetsverks bestånd av expeditionsvakter syntes kunna minskas med

en extra ordinarie expeditionsvakt i 5:e lönegraden. Den sakkunnige anser,

att sistnämnda befattningshavare lämpligen syntes kunna överflyttas till pensionsstyrelsen.

I anledning av arbetarskyddsärendenas förläggning till riksförsäkringsanstalten

föreslår den sakkunnige därjämte, att inom anstalten nyinrättas

en extra ordinarie expeditionsvaktstjänst i sistnämnda lönegrad.

Yttranden.

Socialstyrelsen föreslår, att två av styrelsens extra ordinarie expeditionsvaktstjänster

uppföras å ordinarie stat, samt anser, att så bör ske även om

arbetarskyddsbyrån och sjukkassebyrån skulle komma att avskiljas från ämbetsverket.

I sitt särskilda yttrande över utlänningssakkunnigas förslag har socialstyrelsen

vidare framhållit, att därest nämnda sakkunnigas förslag genomfördes,

hos styrelsen borde anställas ytterligare 1 ordinarie expeditionsvakt

i lönegraden B 5.

Civilförvaltningens personalförbund hemställer, att, därest Kungl. Majit

biträdde den sakkunniges förslag örn arbetsuppgifternas fördelning å olika

ämbetsverk, tre nya ordinarie expeditionsvaktstjänster måtte inrättas, därav

en hos socialstyrelsen, en hos riksförsäkringsanstalten och en hos pensionsstyrelsen.

Departementschefen.

I samband med förslagen örn överflyttning av arbetarskyddsärendena till

riksförsäkringsanstalten och av sjukkasseärendena till pensionsstyrelsen har

jag förut förordat dels nyinrättande inom riksförsäkringsanstalten av en extra

ordinarie expeditionsvaktstjänst, dels överflyttning av en dylik befattning från

socialstyrelsen till pensionsstyrelsen.

Under förutsättning att fattigvårds- och barnavårdsärendena förläggas till

socialstyrelsen samt ämbetsverket därjämte på föreslaget sätt blir centralt

organ för främlingskontrollen, kan emellertid någon minskning av det nuvarande

antalet expeditionsvakter hos styrelsen icke äga rum. Jag beräknar

därför detta antal — frånsett förste expeditionsvakten — till 5. Av dessa

synas mig 3 böra vara uppförda å ordinarie stat i lönegraden B 5 och de

övriga 2 vara extra ordinarie tjänstemän.

Sammanfattning angående byråerna m. m.

Enligt de förslag jag sålunda framlagt skall socialstyrelsen komma att bestå

av sex byråer och en förlikningsmannaexpedition. Därtill komma de för hela

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Majlis proposition nr £66.

ämbetsverket gemensamma befattningshavarna, nämligen generaldirektören

och chefen samt expeditionsvakterna. I samband med omorganisationen måste

byråerna erhålla ändrad nummerbeteckning. Jag förordar följande beteckningar.

1) byrån för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring och arbetsförmedling

(första byrån);

2) byrån för ärenden rörande fattigvård, barnavård och alkoholistvård

(andra byrån);

3) byrån för lagärenden och administrativa ärenden (tredje byrån);

4) byrån för allmän socialstatistik m. m. (fjärde byrån);

5) byrån för social statistiska specialundersökningar m. m. (femte byrån)

och

6) byrån för utlänningsärenden (sjätte byrån).

Styrelsens personalbestånd skulle efter nyorganisationen komma att te sig

på sätt framgår av den å följande sida intagna tablån.

Yad angår de extra ordinarie och extra tjänstemännen, vill jag framhålla, att

den av mig verkställda personaluppskattningen icke är avsedd att vara för

styrelsen i detalj bindande men har varit nödvändig bland annat för att tjäna

som underlag för anslagsberäkningen. Styrelsen bör alltså liksom tidigare

äga möjlighet att inom ramen för tillgängliga medel själv placera sina extra

ordinarie och extra tjänstemän. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten

på att inom styrelsen förhållandet mellan antalet biträden i de högre

och de lägre löneställningarna synes vara för personalen gynnsammare än

inom förvaltningen i allmänhet och att härutinnan jämkning icke kunnat ske,

då jag givetvis velat undgå lönereduktion för befattningshavarna. Med

hänsyn härtill synes det mig påkallat, att då ledighet uppstår å extra ordinarie

kanslibiträdestjänster dessa befattningar i viss utsträckning utbytas

mot kontorsbiträdestjänster.

Yad speciellt angår byrån för utlänningsärenden, får jag vidare påpeka, att

det av mig beräknade antalet kontorsbiträdesbefattningar i och för sig torde

vara väl högt samt att jag ansett mig böra verkställa uppskattningen på

sätt som skett för att därigenom undvika lönereduktion för den personal,

som överflyttas från polisbyrån till socialstyrelsen. I den mån kontorsbiträdesbefattningar

å byrån bliva lediga, torde åtskilliga av befattningarna

med hänsyn till göromålens art kunna ersättas med skrivbiträdestjänster.

Till sist anser jag mig böra anställa en jämförelse mellan personalens fördelning

å ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare enligt den nuvarande

organisationen å ena sidan och enligt mitt förslag å den andra. Med hänsyn

till de speciella förhållanden, som föreligga beträffande utlänningskontrollen,

bortser jag härvid från den för denna kontroll beräknade personalen. Jag frånräknar

vidare befattningshavarna å arbetarskyddsbyrån och sjukkassebyrån

men medräknar däremot den personal, som avses för de ärenden, vilka enligt

förslaget skola överflyttas till socialstyrelsen dels från socialdepartementet,

dels ock från statistiska centralbyrån. I sammanställningen hava icke med
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Majus proposition nr 266.

Tablå

utvisande socialstyrelsens personalbestånd efter föreslagen nyorganisation.

Lone-

grad

Gemen-

Per

son

a 1

1

Befattning

per-

sonal

l:a

byrån

2:a

byrån

3:6

byrån

4:e

byrån

5:e

byrån

6:e

byrån

För-

lita.

exp.

Summa

Tjänstemän ä ordinarie

stat.

1 generaldirektör ........

—

i

—

—

—

—

—

—

—

i

Byråchefer ..............

B 30

—

i

—

i

i

—

i

—

4

Byråchef, tillika statens in- spektör för fattigvård och

barnavård..............

B 30

—

—

i

—

—

—

—

—

1

Skyddshemsinspektör ....

B 27

—

—

i

—

—

—

—

—

1

Förste aktuarier..........

B 26

—

—

—

—

i

i

—

—

2

Sekreterare ..............

B 26

—

—

—

—

—

—

—

i

1

Sekreterare, tillika assistent

hos statens inspektör för

fattigvård och barnavård

B 26

—

—

i

—

—

—

—

—

1

Byråinspektör............

B 24

—

i

—

—

—

—

—

—

1

Förste aktuarier..........

B 24

—

—

—

—

i

i

—

—

2

Sekreterare ..............

B 24

—

i

i

2

—

—

—

—

4

Aktuarier ................

B 21

—

—

—

—

2

2

—

—

4

Notarie ..................

B 21

—

—

i

—

—

—

—

—

1

Registrator och kassör. . . .

B 14

—

—

—

1

—

—

—

—

1

Kansliskrivare............

B 11

—

—

i

—

2

1

—

—

4

Förste expeditionsvakt ....

B 7

i

—

—

—

—

—

—

—

1

Kanslibiträden............

B 7

—

i

2

1

3

1

—

—

8

Expeditionsvakter ........

B 5

3

—

—

—

—

—

—

—

3

Kontorsbiträden..........

B 4

—

i

—

—

6

5

2

i

15

Skrivbiträden ............

B 2

—

i

—

—

1

2

—

—

4

Tjänstemän å extra stat.

Byråchef ................

B 30

—

—

—

—

—

1

—

—

1

Byrådirektörer............

B 28

—

2

—

—

—

—

—

—

2

Sekreterare ..............

B 24

—

—

—

—

—

—

2

—

2

Byråinspektör............

B 22

—

—

—

—

—

—

1

—

1

Aktuarier ................

B 21

—

1

—

—

1

—

—

—

2

Notarier..................

B 21

—

—

—

—

—

—

2

—

2

Extra ordinarie eller extra

tjänstemän.

Amanuenser..............

—

2

3

1

3

1

1

_

11

Kansliskrivare............

—

1

—

—

1

—

1

_

3

Kanslibiträden............

—

2

—

2

3

2

3

—

12

Expeditionsvakter........

2

—

—

—

—

—

—

—

2

Kontorsbiträden..........

—

1

1

—

2

3

16

—

23

Skrivbiträden ............

—

1

—

—

1

—

5

—

7

övrig icke-ordinarie

personal.

Expert ..................

—

—

—

1

—

—

—

—

—

1

Summa

- i

7

16

13

8

28

20

34

2

128

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Majlis proposition nr 266.

tagits styrelsens chef och experter. För översiktlighetens skull hava de ordinarie

befattningshavarna sammanförts i tre grupper, en omfattande lönegraderna

B 21—B 30, en lönegraderna B 5—B 20 och en lönegraderna B 2—

B 4, varjämte en motsvarande gruppindelning verkställts beträffande den

icke-ordinarie personalen.

B 21 -

- B 30

B 5 —

B 20

B 2-

-B 4

Summa

Ordi-

narie

per-

sonal

Icke-

ordi-

narie

per-

sonal

Ordi-

narie

per-

sonal

Icke-

ordi-

narie

per-

sonal

Ordi-

narie

per-

sonal

Icke-

ordi-

narie

per-

sonal

Ordi-

narie

per-

sonal

Icke-

ordi-

narie

per-

sonal

14

12

14

24

9

20

37

56

Departementschefens förslag . . . .

21

5

| 17

23

17

9

55

37

Anmärkas må, att vid angivandet i sammanställningen av personalen enligt

gällande organisation medtagits chefen å socialstyrelsens nuvarande första

byrå, å vilken byrå handläggas såväl ärenden rörande utlänningskontrollen som

ock andra ärenden.

Det synes mig som örn den föreslagna organisationen skulle ur såväl arbetssom

personalsynpunkt innebära en tillfredsställande lösning. Vid jämförelse

med övriga under departementet hörande ämbetsverk lär den gynnsamma

proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie personal utan svårighet låta

sig konstatera.

Socialfullmäktige och sociala rådet.

Nuvarande organisation.

Gällande bestämmelser rörande socialfullmäktige äro intagna i socialstyrelsens

instruktion. Bestämmelserna, vilka i huvudsak äro likalydande med

föreskrifterna i ämnet i 1912 års instruktion, äro av följande innehåll.

Vid behandling av vissa frågor skall styrelsen förstärkas med två socialfullmäktige,

av vilka en skall vara representant för arbetsgivare och en representant

för arbetare. Socialfullmäktige skola för meddelande av upplysningar

och råd samt deltagande i överläggning kallas att närvara vid föredragning

inom styrelsen av ärenden, som avse styrelsens organisation och äro av större

betydelse, ävensom av frågor av synnerlig vikt eller större principiell innebörd

inom någon av ärendesgrupperna arbetsmarknaden, förhållandet mellan

arbetsgivare och arbetare eller arbetarskydd. Fullmäktige kunna ock kallas

att närvara vid föredragning av annat ärende, vars avgörande styrelsens chef

anser böra ske i fullmäktiges närvaro. Är ärende av beskaffenhet att socialfullmäktige

därom böra höras så brådskande, att fullmäktige icke hinna tillkallas,

skall beslutet anmälas vid närmast följande sammanträde, i vilket fullmäktige

deltaga. Det åligger socialfullmäktig att, örn hans mening avviker

från det av styrelsen fattade beslutet, låta till protokollet anteckna denna sin

avvikande mening. Socialfullmäktige skola förordnas av Kungl. Majit för

en tid av tre år.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Socialfullmäktige uppburo under åren 1913—1916 vardera ett årsarvode

av 1,000 kronor. Under åren 1917—1927 utgick arvodet med 2,000 kronor

men nedsattes för tiden från och med år 1928 till 1,000 kronor och för tiden

från och med den 1 juli 1933 till 500 kronor, vilket belopp alltjämt utgår.

Socialfullmäktige äro vidare berättigade till rese- och traktamentsersättning

enligt rese- och traktamentsklassen IB i allmänna resereglemente!

Beträffande sociala rådet återfinnas gällande bestämmelser dels i socialstyrelsens

instruktion, dels ock i en särskild den 31 december 1912 utfärdad

kungörelse (nr 384) angående rådet.

I socialstyrelsens instruktion föreskrives, att vid styrelsens sida skall

finnas ett av arbetsgivare, arbetare och andra på olika områden av styrelsens

verksamhet sakkunniga personer sammansatt socialt råd, fördelat på erforderligt

antal sektioner eller nämnder, med uppgift att avgiva yttranden och

förslag i till dess prövning hänskjutna ärenden ävensom att i övrigt tillhandagå

styrelsen med upplysningar och praktiska uppslag. Styrelsen äger

anmoda ledamot av rådet att inom styrelsen deltaga i utredningen och behandlingen

av ärende, vari han besitter särskild sakkunskap. Kungl. Maj:t

bestämmer antalet ledamöter i rådet, rådets fördelning på sektioner eller

nämnder samt de allmänna grunderna för rådets verksamhet.

Kungörelsen rörande sociala rådet innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Sociala rådet skall tills vidare bestå av sex sektioner, nämligen: 1) en

sektion för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet,

bestående av 9 ledamöter, därav 3 representanter för arbetsgivare

och 3 representanter för arbetare samt 3 andra ledamöter; 2) en sektion

för arbetsförmedling, bestående av 5 ledamöter, därav 1 representant

för arbetsgivare och 1 representant för arbetare, 2 ledamöter, utsedda

bland styrelseledamöter eller föreståndare för offentliga arbetsförmedlingsanstalter,

samt 1 annan ledamot; 3) en sektion för socialstatist

i k, bestående av 5 ledamöter, därav 2 representanter för arbetsgivare och

2 representanter för arbetare samt 1 annan ledamot; 4) en sektion för

det statsunderstödda sjukkasseväsendet, utgörande den

i 44 § av förordningen örn erkända sjukkassor föreskrivna sjukkassenämnden

samt bestående av 6 ledamöter, bland dem minst en läkare, utsedda bland de

i nyssnämnda paragraf omförmälda personer; 5) en sektion för den

statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, utgörande

den i 36 § av förordningen om erkända arbetslöshetskassor föreskrivna nämnden

samt bestående av 6 ledamöter, utsedda bland personer, som avses i

denna pal agrat, samt 6) en sektion för understödsförening sv

ä send et i övrigt (understödsföreningsnämnden), utgörande

den i 85 § av understödsföreningslagen föreskrivna nämnden och bestående

av 5 ledamöter, utsedda bland de i sistnämnda paragraf omförmälda

personer.

Ledamöterna i sociala rådet utses av Kungl. Maj:t för en tid av tre år.

För sektionernas ledamöter skola finnas suppleanter, utsedda till samma

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Majus proposition nr 266.

antal och efter samma grunder, som gälla beträffande ledamöterna. Chefen

för socialdepartementet äger att utse högst två personer att såsom tillfälliga

ledamöter deltaga i behandlingen av viss fråga. Rådet arbetar i regel på sektioner.

Varje sektion skall sammanträda minst en gång årligen å tid, som av

socialstyrelsen bestämmes. Örn vid behandlingen av viss fråga erforderlig

sakkännedom eller erfarenhet icke är företrädd bland ledamöterna inom sektionen,

äger socialstyrelsen att såsom extra ledamot tillkalla suppleant inom

sektionen eller ledamot eller suppleant inom annan sektion av rådet, dock

må för varje gång ej fler än två sådana extra ledamöter tillkallas. Förhandlingarna

ledas av chefen för socialstyrelsen eller efter hans bestämmande av

chefens ställföreträdare eller annan ledamot i styrelsen.

Beträffande den omförmälda sjukkassenämnden stadgas i 44 § av förordningen

örn erkända sjukkassor, att en dylik nämnd skall utses i enlighet med

bestämmelser, som Konungen meddelar, att nämnden skall bestå av personer

med sakkunskap beträffande det statsunderstödda sjukkasseväsendet, bland

dem minst en läkare, samt att nämnden skall hava att sammanträda inför

tillsynsmyndigheten för att samråda med denna myndighet i det statsunderstödda

sjukkasseväsendet rörande frågor.

I 36 § av förordningen örn erkända arbetslöshetskassor stadgas på liknande

sätt, att i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall

utses en nämnd, bestående av personer med sakkunskap beträffande arbetslöshetsfrågor,

vilken nämnd skall hava att sammanträda inför tillsynsmyndigheten

för att samråda med denna i angelägenheter, som röra de erkända

arbetslöshetskassorna.

Slutligen stadgas i 85 § av understödsföreningslagen, att i enlighet med

de bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses en nämnd, bestående

av medlemmar av understödsföreningar eller ledamöter av deras styrelser,

vilken nämnd äger att sammanträda inför tillsynsmyndigheten för samråd

med denna myndighet i gemensamma angelägenheter.

De nuvarande bestämmelserna rörande sociala rådet överensstämma i stort

sett med de föreskrifter i ämnet, vilka gällde från och med socialstyrelsens

och rådets tillkomst. Sektionen för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

tillkom emellertid först från och med år 1935 i samband med 1934

års lagstiftning rörande nämnda försäkring. Därjämte är att märka, att 1931

års sjukkasselagstiftning föranledde vissa ändringar i bestämmelserna rörande

sektionerna för sjukkasseväsendet och understödsföreningsväsendet.

Sociala rådets ledamöter åtnjuta arvode enligt kungörelsen den 29 augusti

1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer. Därjämte äga de

rätt till rese- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklassen IB

i allmänna resereglemente!

Tidigare förslag.

Med anledning av en vid 1926 års riksdag väckt motion (II: 53) anhöll

riksdagen i skrivelse den 20 april 1926 (nr 154), att Kungl. Majit måtte verkställa

en förutsättningslös utredning, huruvida och i vad mån fullmäktigsystemet

inom statsförvaltningen och de affärsdrivande verken borde av
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

vecklas, begränsas eller bibehållas ävensom i övrigt förenklingar och besparingar

på detta och närbesläktade områden måtte kunna vidtagas.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet

den 15 juli 1926 sakkunniga för verkställande av den begärda utredningen.

I ett till de sakkunniga avgivet yttrande lämnade socialstyrelsen vissa uppgifter

rörande socialfullmäktige och sociala rådet samt gjorde i anslutning

därtill en del uttalanden.

Av uppgifterna rörande socialfullmäktige framgick, att antalet

sammanträden, vilka fullmäktige bevistat, utgjort för år räknat högst 48

(1913 och 1915) samt lägst 1 (vartdera av åren 1920 och 1921) ävensom att

antalet år 1925 varit 29.

Körande socialfullmäktiginstitutionen anförde styrelsen bland annat följande.

Med ifrågavarande institution hade man åsyftat att förskaffa socialstyrelsen

omedelbar kontakt med huvudparterna på dess ömtåligaste verksamhetsfält,

arbetsmarknaden och dess organisationsväsen. Det stöd, som socialstyrelsen

därigenom erhållit, och de vidare förbindelser, som genom fullmäktiges

förmedling kunnat knytas, hade direkt och indirekt varit av en betydelse,

som icke kunde mätas eller vägas med några uppgifter örn antalet sammanträden

och ärenden. I många frågor hade särskilt styrelsens chef allt

emellanåt haft förtroliga överläggningar med socialfullmäktige var för sig

eller gemensamt.

Socialfullmäktiginstitutionen fyllde enligt styrelsens mening väl det avsedda

ändamålet. Den hade varit och vore av stor nytta och borde framgent

bibehållas i sin dittillsvarande form.

Beträffande sociala rådet meddelade socialstyrelsen, att antalet

sammanträden, i vilka rådet årligen deltagit, växlat mellan högst 12 (år 1919)

och lägst 2 (vartdera av åren 1917 och 1918) samt att antalet sammanträden

under år 1925 utgjort 7.

Med avseende å sociala rådet uttalade sig socialstyrelsen på följande sätt.

Ehuru i regel endast en sektion i sänder inkallades till sammanträde, innebure

dock det jämförelsevis stora medlemsantalet och därmed sammanhängande

kostnader en uppfordran till att så sparsamt som möjligt använda

sig av denna institution. Å andra sidan hade rådets medverkan visat sig

värdefull ej blott genom den sakkunskap densamma tillfört ärendenas behandling

utan också därutinnan, att genom ledamöterna kunnat till de för

visst ärende intresserade kretsarna förmedlas närmare kännedom örn ärendets

innebörd och syfte, vilket varit ägnat att borttaga fördomar, förebygga missförstånd

samt väcka förståelse. Även sociala rådet borde därför enligt socialstyrelsens

uppfattning bibehållas och anledning syntes för det dåvarande

saknas att förorda ändring i avseende å dess sammansättning eller verksamhetsform.

De sakkunniga avgåvo betänkande i ämnet den 12 november 1926.

De sakkunniga ansågo sig böra förorda ett bibehållande av socialfullmäktiginstitutionen.

De framhöllo, att enligt vad socialstyrelsen

uppgivit institutionen varit och vore av stor nytta för styrelsen. Enligt de

sakkunnigas uppfattning vore det därjämte sannolikt, att nämnda institution

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Majus proposition nr 266.

varit och vore ur det allmännas synpunkt av nytta på det sätt, att genom densamma

kunde undanröjas fördomar och skapas förståelse för de åtgärder, som

från statens sida vidtoges i avseende å det rättsliga eller faktiska förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetare.

På grund av den minskade omfattning, i vilken socialfullmäktige anlitades,

föreslogo emellertid de sakkunniga, att årsarvodet för socialfullmäktig, som

då utgjorde 2,000 kronor, skulle nedsättas till 1,000 kronor.

Beträffande sociala rådet anförde de sakkunniga bland annat följande.

Visserligen måste det vara till fördel för ett verk att vid sin sida hava en

rådgivande institution med fackkunskap och möjligheter att till av verkets

åtgärder berörda befolkningslager förmedla närmare kännedom örn ärendenas

innebörd och syfte. Med de omfattande arbetsuppgifter, som tillkomme

socialstyrelsen, vore det emellertid givet, att endast en synnerligen mångtalig

rådsinstitution kunde inom sig rymma all den sakkunskap, för vars fyllande

institutionen inrättats. De sakkunniga vore icke övertygade örn att man uti

det sociala rådet kunnat utnyttja alla de möjligheter, som i omförmälda syfte

borde stå till buds. Sociala rådet måste, även örn det i regel endast inkallades

sektionsvis, anses vara en för vederbörande förvaltningsärendes handläggning

tyngande anordning. Därtill vore institutionen ägnad att vid ett

effektivt utnyttjande föranleda icke obetydliga kostnader, särskilt för ledamöternas

resor.

De sakkunniga föreslogo därför, att sociala rådet måtte indragas. Vad

man velat uppnå med inrättandet av rådet borde enligt de sakkunnigas mening

kunna vinnas bland annat genom att styrelsen dels infordrade yttranden från

de sammanslutningar, vilkas intressen berördes av styrelsens verksamhet,

dels ock utnyttjade den enligt styrelsens instruktion förefintliga möjligheten

att anlita sakkunnigt biträde för uppgifter, som dittills åvilat sociala rådets

ledamöter.

Enligt sakkunnigförslaget borde vid indragning av sociala rådet sjukkasseoch

understödsföreningsnämnderna tills vidare var för sig självständigt bestå.

De sakkunnigas förslag i nu berörda delar underställdes år 1927 riksdagens

prövning genom proposition (nr 199) angående anslag till socialstyrelsen

m. m. I denna proposition förordades med avseende å socialfullmäktige

sakkunnigas förslag örn deras bibehållande. Även beträffande

sociala rådet tillstyrktes, att detsamma skulle bibehållas. Såsom

främsta skäl för denna ståndpunkt anförde föredragande departementschefen,

att rådets avskaffande skulle i mycket hög grad beskära styrelsens möjligheter

att till olika befolkningslager förmedla kännedom örn vederbörande

ärendens innebörd och syfte samt att det organ för bibringande av dylik upplysning,

som rådet utgjorde, icke borde fråntagas styrelsen utan tungt vägande

skäl.

Vad i propositionen sålunda föreslagits bifölls av riksdagen.

Den sakkunniges förslag.

Den sakkunnige har kommit till den uppfattningen, att en indragning av

socialfullmäktige nu bör kunna äga rum. Denna ståndpunkt motiveras

i förslaget på följande sätt.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Majus proposition nr 266.

Socialfullmäktiginstitutionen hade utan tvivel för socialstyrelsen medfört

vissa fördelar. Sålunda torde den under styrelsens första verksamhetsår

hava utgjort ett medel för styrelsen att skapa och upprätthålla

nödig kontakt med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna. Numera syntes

emellertid socialstyrelsen stå i så nära förbindelse med de ledande krafterna

inom nämnda organisationer, att styrelsen även utan en särskild fullmäktiginstitution

hade möjlighet att rådföra sig med representanter för desamma.

I varje fall syntes socialfullmäktiginstitutionen efter hand hava förlorat allt

mer i betydelse. Att så vore förhållandet syntes framgå redan därav, att under

femårsperioden 1931—1935 antalet sammanträden med socialfullmäktige

endast utgjorde tolv samt att under vart och ett av åren 1933, 1934 och 1935

fullmäktige blott deltagit i ett enda sammanträde. Vidare vore att märka, att —- enligt vad från socialstyrelsen upplysts -—- fullmäktige ej sällan ansåge sig förhindrade

att deltaga i styrelsens sammanträden av den anledningen, att de

ville undvika att på förhand binda sig i frågor, i vilka de på grund av sin

ställning till vederbörande partsorganisationer eller såsom ledamöter av riksdagen

framdeles måste taga ståndpunkt. Då det vore att förmoda, att det ofta

vore i de viktigaste och mest ömtåliga frågorna, som fullmäktige av nyssnämnda

skäl underläte att lämna styrelsen sin medverkan, syntes denna omständighet

vara ägnad att ytterligare förringa värdet av institutionen ifråga.

Beträffande sociala rådet uttalar sig den sakkunnige sålunda.

Sociala rådet hade aldrig kommit att anlitas i den utsträckning som från

början torde hava varit avsedd. Under femårsperioden 1931—1935 hade tillhopa

hållits 33 sammanträden med sociala rådet, vilket — då i allmänhet

endast en sektion åt gången sammanträtt — i genomsnitt motsvarade ungefär

ett sammanträde per år och sektion.

Såsom 1926 års sakkunniga framhållit, vore den organisation, sociala rådet

erhållit, ganska tyngande och skulle tvivelsutan •—- därest rådets tjänster i

större utsträckning toges i anspråk —- medföra icke oväsentliga kostnader. Å

andra sidan syntes det tvivelaktigt, huruvida rådet hade någon väsentlig uppgift

att fylla.

Det vore uppenbart, att rådet aldrig — trots det stora antalet ledamöter

— kunde erhålla sådan sammansättning, att det inrymde all den sakkunskap,

varav styrelsen kunde vara i behov, samt att det därför vore mindre lämpligt

att på förhand fixera den krets av personer, till vilken styrelsen skulle hava att

hänvända sig för inhämtande av råd och upplysningar. Det förefölle som örn

styrelsens behov av sakkunskap skulle kunna på ett bättre sätt tillgodoses

dels genom infordrande av yttranden från respektive organisationer och föreningar,

dels ock genom anlitande av sakkunniga samt att i det senare hänseendet

det skulle vara till fördel för styrelsen att kunna träffa sitt val fritt

efter omständigheterna utan att vara bunden vid vissa personer. Såsom sakkunniginstitution

torde därför sociala rådet icke vara behövligt. Ej heller

syntes rådet erforderligt såsom ett organ till förmedlande av upplysning i

aktuella sociala frågor. Med den ställning socialstyrelsen intoge på det

sociala området och dess stora möjligheter att under hand samråda med

respektive organisationers förtroendemän kunde för visso kännedomen örn och

förtroendet för avsikten med styrelsens åtgärder spridas utan förmedling av

en dylik officiell institution.

Den sakkunnige föreslår indragning jämväl av det sociala rådet.

Därest sociala rådet försvunne, syntes —- anför den sakkunnige — anledning

ej föreligga att bibehålla de i understödsföreningslagen samt förordningarna

örn erkända sjukkassor och örn erkända arbetslöshetskassor omförmälda

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

187

nämnderna. Vad understödsföreningsnämnden beträffade framhålles, att

densamma under senaste femårsperiod sammanträtt allenast två gånger.

Nämnden för sjukkasseväsendet och nämnden för arbetslöshetsförsäkringen

hade visserligen sammanträtt oftare, men detta sammanhängde med den nya

lagstiftning, som under de senaste åren tillkommit beträffande sjukkassorna

och arbetslöshetsförsäkringen, och det förefölle icke sannolikt, att i fortsättningen

något större behov av dessa nämnder skulle förefinnas.

Den sakkunnige anmärker, att avskaffandet av berörda tre nämnder förutsatte

ändring såväl i understödsföreningslagen som i förordningarna örn erkända

sjukkassor och om erkända arbetslöshetskassor.

Yttranden.

Socialstyrelsen anför i huvudsak följande.

Det kunde icke förnekas, att vad den sakkunnige anfört beträffande

socialfullmäktige ägde ett visst mått av berättigande så till vida att

anlitandet av fullmäktiges officiella medverkan under senare år ej så ofta förekommit

och att institutionen otvivelaktigt haft sin alldeles särskilda betydelse

vid begynnandet av styrelsens verksamhet. Institutionen hade dock

alltjämt praktisk betydelse, enär den gjorde det lättare för styrelsen att från

ifrågavarande representativa personer inhämta råd och vägledning ävensom

att genom dem förmedla upplysningar rörande styrelsens uppfattning och åtgärder

i olika avseenden.

Vad anginge sociala rådet ville styrelsen ej helt frånkänna de av

den sakkunnige anförda skälen för rådets avskaffande berättigande. Sociala

rådet representerade emellertid genom sin blotta tillvaro en viss kontakt

mellan styrelsen samt arbets- och föreningslivet, som vore av betydelse för

styrelsen. Det vore av värde för styrelsen att med sakförståndiga personer

diskutera särskilt viktiga problem.

Fullt tillräckliga skäl för rådets avskaffande hade ej anförts. Därför vore

det knappast påkallat att indraga rådet. I allt fall borde sjukkassenämnden,

understödsföreningsnämnden och sektionen för arbetslöshetsförsäkring bibehållas.

Därest sociala rådet befunnes böra bibehållas, kunde det möjligen ifrågasättas,

huruvida icke även fattigvårds- och barnavårdsintressena borde repre

senteras genom en särskild sektion.

Socialstyrelsens uppfattning har i vad avser sociala rådet icke varit enhällig.

Sålunda har en reservant inom styrelsen (t. f. byråchefen Nyström)

uttalat, att åtminstone sektionerna för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet,

för arbetsförmedling samt för socialstatistik syntes kunna avskaffas.

På dessa områden erfordrades i regel tillgång till betydligt mera mångsidig

och specialiserad sakkunskap än som kunde finnas representerad inom en på

förhand fixerad krets. Vidare förorda två andra reservanter inom styrelsen

(t. f. byråcheferna Hagman och Nilson) indragning av sociala rådet med undantag

av sektionerna för det statsunderstödda sjukkasseväsendet och den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen.

Vid de sammanträden, som hållits med sociala rådets olika sektioner, har

sjukkassenämnden enhälligt uttalat sig för nämndens bibehållande. I övrigt

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

hava sektionernas medlemmar icke givit uttryck åt någon samfälld mening

med avseende å föreliggande förslag.

Svenska stadsförbundet förklarar, att från kommunalt håll icke någon invändning

vore att göra mot en indragning av socialfullmäktige och sociala

rådet.

Vidare uttalar svenska arbetsgivareföreningen, att den sakkunnige otvivelaktigt

riktigt karakteriserat den utveckling, som ägt rum sedan socialstyrelsens

tillkomst och återverkningarna härav på betydelsen av socialfullmäktige och

sociala rådet. Föreningen anser, att frågan huruvida med hänsyn härtill

nämnda organ borde avvecklas, syntes få göras beroende av örn socialstyrelsen

alltjämt satte värde på deras bibehållande.

Svenska sjukkasseförbundet anför, att, såvitt förbundet hade sig bekant,

sociala rådet åtnjöte stort anseende, icke minst hos sjukkassefolket. Enligt

förbundets uppfattning vore det ur demokratisk synpunkt till stor fördel att

bibehålla detta råd. Någon indragning av rådet borde därför icke komma till

stånd.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att socialstyrelsen under senare år i

ytterst ringa utsträckning begagnat sig av socialfullmäktiges medverkan

på det sätt, som vid fullmäktiginstitutionens tillkomst varit avsett.

Med hänsyn härtill ävensom till vad den sakkunnige i övrigt anfört är jag av

den uppfattningen, att nämnda institution, som under styrelsens första verksamhetsår

säkerligen representerade en värdefull tillgång, knappast numera

har någon egentlig uppgift att fylla. Jag ansluter mig därför till den sakkunniges

förslag örn socialfullmäktiginstitutionens indragning. Det är min övertygelse,

att en sådan åtgärd icke skall minska socialstyrelsens möjligheter att

vid behov samråda med de ledande personerna bland arbetsgivarna och

arbetarna eller att upprätthålla erforderlig kontakt med arbetsgivarnas och

arbetarnas representativa organ.

Även vad sociala rådet beträffar, synes det mig klart, att detsamma

icke — vare sig såsom sakkunniginstitution eller eljest — kan vara till nämnvärd

nytta. På grund härav föreslår jag i likhet med den sakkunnige, att

rådet avskaffas.

Såsom nämnts har den sakkunnige i samband med sitt förslag rörande

sociala rådet förordat en indragning även av understödsföreningsnämnden,

sjukkassenämnden och den i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor

föreskrivna nämnden. För min del är jag dock av den åsikten, att sistberörda

två nämnder kunna vara av ett visst värde och därför åtminstone tills vidare

böra bibehållas. Däremot synes mig något behov av understödsföreningsnämnden

icke mera föreligga. I överensstämmelse med denna uppfattning

har i förut omförmälda proposition angående ändring i vissa delar av understödsföreningslagen

föreslagits, att 85 § i sagda lag måtte upphävas.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

189

Anslag ni. m.

Avlöningsanslagen.

Förslagsanslaget till socialstyrelsen: avlöningar är för budgetåret 1936/1937

upptaget till 639,400 kronor. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj 1935

och den 26 juni 1936 gäller för socialstyrelsen följande av riksdagen godkända

personalförteckning:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ............ —

5 byråchefer...........................................................................*................ B 30

1 byråassistent ...................................................................................... B 26

3 förste aktuarier................................................................................... B 24

1 förste byråingenjör.............................................................................. B 24

3 sekreterare ........................................................................................ B 24

1 sekreterare och inspektörsassistent ................................................ B 24

4 aktuarier ............................................................................................. B 21

1 bibliotekarie och arkivarie................................................................ B 21

1 byråingenjör ....................................................................................... B 21

7 kansliskrivare...................................................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt........................................................................ B 7

8 kanslibiträden...................................................................................... B 7

2 expeditionsvakter................................................................................ B 5

13 kontor sbi träden................................................................................... B 4

1 skrivbiträde......................................................................................... B 2

Tjänstemän å extra stat.

1 byråchef (femte byrån)....................................................................... B 30

1 byråchef (för ärenden rörande arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring).

......................................................................................... B 30

1 byrådirektör (för ärenden rörande arbetsförmedling)..................... B 28

1 byrådirektör (för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring) ......... B 28

1 byrådirektör (för ärenden rörande omorganisation av sjukkasse
väsendet)

......................................................................................... B 28

1 förste aktuarie .................................................................................... B 24

1 byråinspektör (för ärenden rörande arbetsförmedling).................. B 24

1 sekreterare (å förlikningsmannaexpeditionen) ................................. B 24

1 sekreterare (för ärenden rörande nykterhetsnämnder och alkoholistvård)

...... B 24

1 sekreterare (för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring) ............ B 24

1 sekreterare (för ärenden rörande omorganisation av sjukkasse
väsendet)

.......................................................................................... B 24

1 aktuarie............................................................................................... B 21

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Befattning Lönegrad

1 aktuarie (för ärenden rörande arbetsförmedling) .......................... B 21

1 aktuarie (för ärenden rörande omorganisation av sjukkasse
väsendet)

........................................................................................ B 21

1 notarie (för ärenden rörande främlingskontroll).............................. B 21

Vidare har Kungl. Majit den 26 juni 1936 fastställt följande av riksdagen

godkända avlöningsstat för styrelsen:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis...... kronor 303,200

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis............... » 131,100

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ................................................................. » 10,700

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............................ kronor 156,700

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis » 3,200 » 159,900

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis...................................................... » 34,500

Summa kronor 639,400

Därjämte har Kungl. Majit förklarat, att anslagsposten till arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, skall under budgetåret

1936/1937 disponeras på följande sätt:

Arvoden å 500 kronor till två socialfullmäktige, tillhopa......... kronor 1,000

Arvode till en sakkunnig i hygieniska frågor ..................... » 2,000

Arvode till en sakkunnig för ärenden rörande alkoholistvården » 3,600

Arvode till en expert rörande levnadskostnader och kooperation » 3,600

Ersättningar till sociala rådets ledamöter, förslagsvis............... » 500

Summa kronor 10,700

Vad angår styrelsens "personalförteckning, behöver någon ändring i densamma

icke vidtagas för tiden 1 juli—31 december 1937. De ändringar i

personalförteckningen, som bliva erforderliga från och med den 1 januari

1938, framgå av mina i det föregående framlagda förslag.

Såsom jag förut omnämnt, böra för nästa budgetår för socialstyrelsens

vidkommande anvisas två avlöningsanslag, nämligen ett förslagsanslag, rubricerat

socialstyrelsen: avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet och

ett reservationsanslag under benämningen socialstyrelsen: avlöningar till viss

personal för större statistiska specialundersökningar. Förstnämnda anslag

torde böra beräknas på följande sätt.

Utgifterna under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat kunna för tiden 1 juli—31 december 1937 beräknas till

hälften av det för innevarande budgetår upptagna beloppet eller alltså till

151,600 kronor, vilken summa emellertid med hänsyn till familjepensionsavdragen

bör nedsättas till 146,700 kronor. För tiden 1 januari—30 juni

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Majus proposition nr 266.

1938 torde motsvarande utgifter få uppskattas till 159,900 kronor. Anslagsposten

kan således upptagas till (146,700 + 159,900) 306,600 kronor.

Vid bifall till mitt förut framställda förslag rörande förste aktuarietjänsterna

i socialstyrelsen måste i styrelsens avlöningsstat upptagas en

anslagspost, från vilken kan avlönas en övertalig ordinarie förste aktuarie i

lönegraden B 24. Posten, som bör rubriceras avlöning till tjänsteman

å övergångsstat, kan för nästa budgetår beräknas till 4,200 kronor motsvarande

halva årskostnaden för ifrågavarande ändamål.

För tiden 1 juli—31 december 1937 kunna utgifterna till avlöningar

till tjänstemän å extra stat upptagas till ungefär hälften av motsvarande

utgifter för löpande budgetår. Från det belopp, som erhålles vid en halvering

av den nuvarande anslagsposten, måste emellertid avdrag ske på

grund av familjepensioneringen. Det belopp, som härefter återstår, utgör

(65,500 — 2,100) 63,400 kronor. Kostnaderna för tiden 1 januari—30 juni

1938 torde kunna beräknas till 40,000 kronor. Det sammanlagda beloppet

blir alltså 103,400 kronor.

Utgifterna för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, kunna för första budgethalvåret i huvudsak uppskattas enligt

samma grunder som för innevarande budgetår. Dock lärer icke något belopp

behöva avses för arvode till expert rörande levnadskostnader och kooperation.

Kostnaderna för nämnda halvår torde därför bliva 3,500 kronor.

För det senare budgethalvåret lärer i enlighet med vad som förut förordats

böra till arvode åt en sakkunnig för ärenden rörande alkoholistvården

beräknas 2,250 kronor, motsvarande ett årsarvode av 4,500 kronor. I stället

för det hittills upptagna beloppet för ersättningar till sociala rådets ledamöter

torde vidare böra beräknas ett belopp av förslagsvis 50 kronor till

ersättning till ledamöterna i den i 36 § av förordningen om erkända arbetslöshetskassor

omförmälda nämnden. Vidare böra här beräknas medel för ersättning

till ledamöter och suppleanter i den förut berörda utlänningsnämnden.

Det härför behövliga beloppet torde för helt budgetår kunna uppskattas till

6,400 kronor. För nästa budgetår skulle alltså för ändamålet få upptagas 3,200

kronor. Ytterligare bör såsom förut nämnts från och med den 1 januari 1938

till socialstyrelsens avlöningsanslag överflyttas det belopp av 3,000 kronor,

som för närvarande är beräknat under socialdepartementets avlöningsanslag

och som är avsett dels för beredande av ersättning till sakkunniga personer

å barnavårdens specialområden, vilka anlitas av statens inspektör för fattigvård

och barnavård och dels för ersättning till arkitekt, som av nämnda inspektör

anlitas vid handläggning av byggnadstekniska ärenden. För tiden

1 januari—30 juni 1938 erfordras av angivna belopp 1,500 kronor. Slutligen

är att miirka, att socialstyrelsen i sitt yttrande rörande den sakkunniges

förslag hemställt, att i likhet med vad som gällde beträffande flera andra ämbetsverk,

exempelvis pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen, generaldirektörens

ställföreträdare måtte tillerkännas ett fixt årsarvode av 1,000 kronor.

Då detta förslag synes mig välgrundat, får jag tillstyrka, att från och

med 1938 års ingång medel beräknas för ett dylikt arvode. För ändamålet

finge alltså nu upptagas 500 kronor. De sammanlagda utgifterna

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Majus proposition nr 266.

under det senare budgetlialvåret för arvoden m. m. skulle enligt dessa kalkyler

bliva 7,500 kronor.

Arvodesposten skulle alltså kunna beräknas till (3,500 + 7,500) 11,000

kronor.

Utgifterna för grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal

hava för löpande budgetår uppskattats till 156,700 kronor. För tiden 1

juli—31 december 1937 kan räknas med hälften av denna summa eller 78,350

kronor. Beloppet bör dock i följd av familjepensionsavdragen nedsättas till

75.500 kronor. För tiden 1 januari—30 juni 1938 torde motsvarande kostnader

få uppskattas till 68,000 kronor. Totalsumman skulle alltså bliva

143.500 kronor, vilket belopp emellertid för erhållande av viss marginal

torde böra höjas till 150,000 kronor.

Kostnaderna för avlöningsförhöjningar till övrig icke-ordinarie

personal — för budgetåret 1936/1937 uppskattade till 3,200 kronor —

synas även för nästa budgetår kunna upptagas till detta belopp.

Yad slutligen angår anslagsposten till särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän är för första budgethalvåret

att räkna med ett belopp av 17,200 kronor, motsvarande ungefär hälften av

nuvarande anslagspost. Beloppet bör emellertid ökas med 2,800 kronor på

grund av den ersättning, som skall utgå till de extra ordinarie tjänstemännen

för de avdrag, vilka de måste vidkännas i följd av familjepensioneringen.

Summan av dessa belopp blir 20,000 kronor. För det senare budgethalvåret

kunna ifrågavarande kostnader approximativt beräknas till 18,000

kronor. Anslagsposten kan således upptagas till 38,000 kronor.

Enligt dessa kalkyler bör det nu behandlade anslaget för nästa budgetår

beräknas till (306,600 + 4,200 + 103,400 + 11,000 + 150,000 + 3,200 + 38,000)

616,400 kronor.

Reservationsanslaget till socialstyrelsen: avlöningar till viss personal för större

statistiska specialundersökningar bör såsom tidigare omförmälts för budgetåret

1937/1938 upptagas till 15,000 kronor.

Omkostnadsanslaget.

För innevarande budgetår är förslagsanslaget till socialstyrelsen: Omkostnader

upptaget till 117,000 kronor. Börande användningen av anslaget

har Kungl. Maj:t den 26 juni 1936 fastställt följande stat:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Beseersättningar, förslagsvis.................................................. kronor 14,000

2. Expenser, förslagsvis .............................................................. » 68,000

3. Publikationstryck, förslagsvis ................................ » 40,000

Summa kronor 122,000

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis ....................... kronor 5,000

Nettoutgift kronor 117,000

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Av det för expenser upptagna beloppet hava 7,000 kronor beräknats för

bränsle, lyse och vatten samt 61,000 kronor för övriga expenser.

För tiden 1 juli—31 december synas omkostnaderna kunna beräknas på

liknande sätt som för löpande budgetår. Huru styrelsens utgifter och inkomster

komma att ställa sig under tiden 1 januari—30 juni 1938 är mera

ovisst. Å ena sidan komma överflyttandet av arbetarskyddsbyrån till riksförsäkringsanstalten

och av sjukkassebyrån till pensionsstyrelsen att avsevärt

minska utgifterna för reseersättningar och expenser, men å andra sidan

komma inrättandet av den nya byrån för ärenden rörande fattigvård och

barnavård samt centraliseringen av utlänningskontrollen till styrelsen att i ej

oväsentlig män öka sagda utgifter. Såvitt nu kan bedömas, torde ökningarna

och minskningarna komma att i stort sett uppväga varandra. Med hänsyn

härtill torde ifrågavarande anslag böra för nästa budgetår beräknas till

ungefär oförändrat belopp. Jag förordar emellertid, att anslagsbeloppet avrundas

nedåt till 115,000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört far jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I) godkänna följande personalförteckning för socialdepartementet

att tillämpas från och med den 1 juli 1937 till och med

den 31 december samma år:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän & ordinarie stat.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
mentet

........................................................................•••

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
mentet.

.........................................................................

1 byråchef för lagärenden, arvode enligt 5 § i avlö
ningsreglementet

........................................................

3 kansliråd.......................................................................

1 kansliråd, tillika statens inspektör för fattigvård och

barnavård ....................................................................

3 förste kanslisekreterare................................................

1 förste kanslisekreterare, tillika assistent hos statens

inspektör för fattigvård och barnavård....................

5 andre kanslisekreterare...............................................

1 registrator....................................................................

1 kansliskrivare ..............................................................

1 förste expeditionsvakt...................................................

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 266. 95

B 30

B 30

B 26

B 26

B 21

B 15

B 11

B 7

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Befattning Lönegrad

3 kanslibiträde!!............................................................... B 7

3 expeditionsvakter........................................................ g 5

4 kontorsbiträden.......................................................... g 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 registrator..................................................................... B 22

Tjänstemän å extra stat.

2 föredragande i regeringsrätten................................... B 29

1 skyddshemsinspektör..........!........................................ B 27;

Anm. Den å ordinarie stat upptagna registrator ansten skall Lånas

obesatt, så länge den å övergångsstat uppförde registrator^ kvarstår i

tjänst.

II) godkänna följande personalförteckning för socialdepartementet

att tillämpas från och med den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
m

en tet ........................................................................... .

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
-

mentet ........................................................................... .

1 byråchef för lagärenden, arvode enligt 5 § i avlö
ningsreglementet

......................................................... .

3 kansliråd....................................................................... g 30

3 förste kanslisekreterare................................................ B 26

5 andre kanslisekreterare................................................ B 21

1 registrator..................................................................... B 15

1 kansliskrivare ............................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt ....................... B 7

3 kanslibiträden ............................................................ g 7

3 expeditionsvakter....................................................... B 5

4 kontorsbiträden ............................................................ B 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 registrator.................................................................... g 22

Tjänstemän å extra stat.

2 föredragande i regeringsrätten.................................... B 29;

Anm. Den å ordinarie stat upptagna registratorstjansten skall hållas

obesatt, så länge den å övergångsstat uppförde registratom kvarstår i

tjänst.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 266. 195

III) godkänna följande avlöningsstat för socialdepartementet

att tillämpas under budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till departementschefen.................. kronor 24,000

2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ........................................................ » 188,100

3. Avlöning till en tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis ........................................................ » 7,700

4. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis

.............................................................. » 25,100

5. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t.............................................. » 1,500

6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m....... kronor 34,700

b. Avlöningsförhöjningarm.m.,

förslagsvis ........................... » 1,500 » 36,200

7. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... » 12,800

Summa förslagsanslag kronor 295,400;

IV) till Socialdepartementet: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av............... kronor 295,400;

V) till Socialdepartementet: Omkostnader för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av ........................ kronor 72,000;

VI) godkänna följande personalförteckning för socialstyrelsen

att tillämpas från och med den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
mentet

........................................................................... —

4 byråchefer.................................................................... B 30

1 byråchef, tillika statens inspektör för fattigvård och

barnavård ..................................................................... B 30

1 skyddshemsinspektör................................................. B 27

2 förste aktuarier............................................................ B 26

1 sekreterare..................................................................... B 26

1 sekreterare, tillika assistent hos statens inspektör

för fattigvård och barnavård....................................... B 26

1 byråinspektör .............................................................. B 24

2 förste aktuarier .......................................................... B 24

4 sekreterare................................................................... B 24

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Befattning Lönegrad

4 aktuarier...................................................................... B 21

1 notarie........................................................................... B 21

1 registrator ock kassör ............................................... B 14

4 kansliskrivare ............................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt ............................................... B 7

8 kanslibiträden .............................................................. B 7

3 expeditionsvakter........................................................ B 5

15 kontorsbiträden ............................................................ B 4

4 skrivbiträden ............................................................. B 2

Tjänsteman å övergångsstat.

1 förste aktuarie.............................................................. B 24

Tjänstemän å extra stat.

1 byråchef ...................................................................... B 30

2 byrådirektörer............................................................. B 28

2 sekreterare................................................................... B 24

1 byråinspektör .............................................................. B 22

2 aktuarier....................................................................... B 21

2 notarier .................................................................... B 21;

Anni. En av de å ordinarie stat upptagna aktuarietjänsterna skall hållas

obesatt, så länge den å övergångsstat uppförde förste aktuarien kvarstår

i tjänst.

•

VII) godkänna följande avlöningsstat för socialstyrelsen att

tillämpas under budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis.................................................... kronor 306,600

2. Avlöning till en tjänsteman å övergångsstat,

förslagsvis............................................. » 4,200

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,

förslagsvis..................................................... » 103,400

4. Arvoden ock särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis......... » 11,000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a.

Grundavlöningar m. m. kronor 150,000

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis............ » 3,200 » 153,200

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie ock

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis......... » 38,000

Summa förslagsanslag kronor 616,400;

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

VIII) till Socialstyrelsen: Avlöningar till personal för verk
samheten

i allmänhet ion budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................................................... kronor 616,400;

IX) till Socialstyrelsen: Avlöningar till viss personal för större

statistiska specialundersökningar för budgetåret 1937/1938 anvisa

ett reservationsanslag av ...................................... kronor 15,000;

X) till Socialstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1937/1938

anvisa ett förslagsanslag av................................ kronor 115,000;

XI) godkänna följande personalförteckning för riksförsäkringsanstalten

att tillämpas från och med den 1 juli 1937 till

och med den 31 december samma år:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
mentet.

........................................................................ —

4 byråchefer.................................................................... B 30

2 ledamöter och byrådirektörer.................................... B 28

1 förste aktuarie ............................................................ B 26

1 förste aktuarie ............................................................ B 24

2 förste byråingenjörer................................................. B 24

4 sekreterare................................................ B 24

8 aktuarier........................................................................ B 21

2 byråingenjörer........................................................... B 21

8 notarier ............... B 21

15 kontorsskrivare ............................................................ B 15

1 kassör ........................................................................... B 14

1 materialförvaltare ......................................................... B 14

7 kansliskrivare ................. B 11

1 förste expeditionsvakt ................................................ B 7

24 kanslibiträden............................................................... B 7

6 expeditionsvakter ........................................................ B 5

75 kontorsbiträden ............................................................ B 4

Tjänstemän å extra stat.

1 ledamot och byrådirektör ......................................... B 28

1 förste byråingenjör..................................................... B 24

2 aktuarier..............;......................................................... B 21

2 byråingenjörer............................................................... B 21

5 notarier ....................................................................... B 21;

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Majus proposition nr 266.

XII) godkänna följande personalförteckning för riksförsäkringsanstalten

att tillämpas från och med den 1 januari 1938:

Personalförteckning:

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
mentet.

....................................................................... —

5 byråchefer................................................................... B 30

2 ledamöter och byrådirektörer .................................... B 28

1 byråassistent................................................................ B 26

1 förste aktuarie............................................................... B 26

1 sekreterare................................................................... B 26

1 förste aktuarie............................................................. B 24

3 förste byråingenjörer.................................................. B 24

4 sekreterare.................................................................... B 24

8 aktuarier........................................................................ B 21

3 byråingenjörer.......................................................... B 21

8 notarier .................................................... B 21

15 kontorsskrivare ............................................................ B 15

1 kassör ........................................................................ B 14

1 materialförvaltare....................................................... B 14

8 kansliskrivare ............................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt ................................................ B 7

25 kanslibiträden............................................................... B 7

6 expeditionsvakter....................................................... B 5

76 kontorsbiträden......................................................... B 4

Tjänstemän å extra stat.

1 ledamot och byrådirektör .......................................... B 28

1 förste byråingenjör ............................ B 24

2 aktuarier........................................................................ B 21

2 byråingenjörer................................................................ B 21

5 notarier ........................................................................ B 21;

XIII) godkänna följande avlöningsstat för riksförsäkringsanstalten

att tillämpas under budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis......................................................... kronor 726,500

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,/oV
slagsvis

..............................:.......................... » 79,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t .............................. »

24,100

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m. .. kronor 548,400

b. Avlöningsförliöjningar

m. m., förslagsvis............ » 84,500 kronor 632,900

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... »_99,500

Summa förslagsanslag kronor 1,562,000;

XIV) till llilcsför säkring sanstalten: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av............ kronor 1,562,000;

XV) till Biksförsäkringsanstalten: Omkostnader för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av............... kronor 143,700;

XVI) godkänna följande personalförteckning för pensionsstyrelsen

att tillämpas från och med den 1 juli 1937 till och

med den 31 december samma år:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet

.......................................................................... —

5 byråchefer .................................................................... B 30

3 byrådirektörer och biträdande ledamöter.................. B 28

4 sekreterare och biträdande ledamöter........................ B 26

1 sekreterare och ombudsman....................................... B 26

3 förste aktuarier ........................................................... B 26

6 sekreterare och biträdande ledamöter ..................... B 24

1 sekreterare.................................................................... B 24

11 aktuarier....................................................................... B 21

1 bokhållare .......... B 17

1 kassör .......................................................................... B 14

1 materialförvaltare ......................................................... B 13

1 kansliskrivare .............................................................. B 11

7 kontorister.................................................................... B 9

1 förste expeditionsvakt ............................................... B 7

22 kanslibiträden ............................................................... B 7

4 expeditionsvakter ........................................................ B 5

90 kontorsbiträde!! ............................................................ B 4

4 skrivbiträden ............................................................ B 2

Tjänstemän å övergångsstat.

2 byråchefer

B 30

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å extra stat.

1 sekreterare och biträdande ledamot ...................... B 26

3 sekreterare och biträdande ledamöter ..................... B 24

1 aktuarie ....................................................................... B 21;

Anin. 1. En av de å ordinarie stat upptagna byrådirektörs- och. biträdande

ledamotstjänsterna skall hållas obesatt, så länge en av byråcheferna

å övergångsstat kvarstår i tjänst;

Anm. 2. En av de å ordinarie stat upptagna förste aktuarietjänsterna

skall hållas obesatt, så länge den andre byråchefen å övergångsstat kvarstår

i tjänst.

XVII) godkänna följande personalförteckning för pensionsstyrelsen

att tillämpas från och med den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
mentet.

........................................................................ .

6 byråchefer ..................................................................... B 30

3 byrådirektörer och biträdande ledamöter.................. B 28

* 1 byrådirektör.................................................................. B 28

4 sekreterare och biträdande ledamöter........................ B 26

1 sekreterare och ombudsman...................................... B 26

3 förste aktuarier ........................................................... B 26

6 sekreterare och biträdande ledamöter ..................... B 24

2 sekreterare..................................................................... B 24

13 aktuarier..................................................................... B 21

1 bokhållare .................................................................... B 17

1 kassör ........................................................................ B 14

1 materialförvaltare ......................................................... B 13

2 kansliskrivare ............................................................ B 11

7 kontorister........................ B 9

1 förste expeditionsvakt .............................................. B 7

25 kanslibiträden............................................................... B 7

4 expeditionsvakter ......................................................... B 5

93 kontorsbiträden ............................................................ B 4

8 skrivbiträden.............. B 2

Tjänsteman å övergångsstat.

1 byråchef ....................................................................... B 30

Tjänstemän å extra stat.

1 sekreterare och biträdande ledamot.......................... B 26

3 sekreterare och biträdande ledamöter ..................... B 24

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 266. 201

Befattning Lönegrad

1 förste aktuarie.............................................................. B 24

1 aktuarie ........................................................................ B 21;

Anm. En av de å ordinarie stat upptagna byrådirektörs- oell biträdande

ledamotstjänsterna skall hållas obesatt, så länge byråchefen å övergångsstat

kvarstår i tjänst.

XVIII) godkänna följande avlöningsstat för pensionsstyrelsen

att tillämpas under budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ..................................................... kronor 723,600

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis ..................................................... » 13,900

3. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,

förslagsvis ..................................................... » 43,700

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ............ » 60,000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m.... kronor 282,300

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis............ » 35,500 » 317,800

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis ......... » 80,000

Summa förslagsanslag kronor 1,239,000;

XIX) till Pensionsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1937/1938

anvisa ett förslagsanslag av..................... kronor 1,239,000; samt

XX) till Pensionsstyrelsen: Omkostnader lör budgetåret 1937/1938

anvisa ett förslagsanslag av................................. kronor 252,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Majus proposition nr 266.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning ............................................................................................................ 2

Översiktlig redogörelse för socialstyrelsens tillkomst och utveckling samt nuvarande

arbetsuppgifter och organisation........................................................................ 3

Den centrala handläggningen av ärenden rörande fattigvård och barnavård............ 6

Tillkomst och utveckling av socialdepartementets byrå för ärenden rörande

fattigvård och barnavård........................................................................... 6

Nuvarande organisation................................................................................. 8

Ändrad förläggning av den centrala tillsynen rörande fattigvård och

barnavård ................................................................................................... 1 1

Tidigare förslag.......................................................................................... 11

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 11

Yttranden ................................................................................................... 19

Departementschefen.................................................................................... 21

Personalfrågor ................................................................................................ 23

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 23

Yttranden ...................................................................... 25

Departementschefen.................................................................................... 25

Socialdepartementet................................................................................................ 27

Avlöningsanslaget ........................................................................................... 27

Gällande personalförteckning och avlöningsstat ....;.................................. 27

Departementschefen....................................................................... 28

Omkostnadsanslaget....................................................................................... 30

Gällande stat ............................... ......................................''....................... 30

Departementschefen.................................................................................... 30

Den centrala handläggningen av arbetarskyddsärendena.......................................... 31

Nuvarande organisation ................................................................................. 31

Ändrad förläggning av den centrala ledningen av arbetarskyddet ............ 34

Tidigare förslag......................................... 34

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 36

Yttranden ................................................................................................... 39

Departementschefen.................................................................................... 49

Personal å arbetarskyddsbyrån ..................................................................... 52

Tidigare förslag .......................................................................................... 52

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 54

Yttranden................................................................................................... 56

Departementschefen................................................................................... 58

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 266.

203

Sid.

Biksförsäkringsanstalten 59

Avlöningsanslaget .......................................................................................... 59

Gällande personalförteckning och avlöningsstat....................................... 59

Riksförsäkringsanstaltens framställningar m. m........................................ 60

Departementschefen.................................................................................... 66

Olli kost nadsanslaget....................................................................................... 68

Gällande stat ............................................................................................. 68

Riksförsäkringsanstaltens framställning ................................................... 68

Departementschefen............................................. ...................................... 69

Handläggningen av ärenden rörande sjukkassor och andra'' understödsföreningar...... 70

Nuvarande organisation................................................................................. 70

Ändrad förläggning av tillsynen över sjukkassor och andra understödsföreningar

................................................................................................... 73

Tidigare förslag .......................................................................................... 73

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 78

Yttranden ................................................................................................... 81

Departementschefen.................................................................................... 83

Sättet för avgörande av tvister inom sjukkassorna .................................... 85

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 85

Yttranden................................................................................................... 87

Departementschefen.................................................................................... 87

Personal å sjukkassebyrån .......................................................................... 88

Den sakkunniges förslag 88

Yttranden .................................................................................................. 89

Departementschefen.................................................................................... 92

Pensionssty reisen................................................................................................... 93

Avlöningsanslaget .......................................................................................... 93

Gällande personalförteckning och avlöningsstat....................................... 93

Pensionsstyrelsens framställning ............................................................... 95

Departementschefen.................................................................................... 97

Omkostnadsanslaget....................................................................................... 98

Gällande stat ............................................................................................. 98

Pensionsstyrelsens framställning 99

Yttrande.................................................................................................... 100

Departementschefen................................................................................... 101

Den centrala organisationen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten

vid arbetslöshet ................................................................................................ 102

Statens arbetslöshetskommissions tillkomst, verksamhet och organisation... 102

Fråga örn ändrad förläggning av ledningen av arbetslöshetsärendena 102

Tidigare förslag .......................................................................................... 102

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Majus proposition nr 266.

Sid.

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 108

Yttranden ................................................................................................... lil

Departementschefen.................................................................................... 112

Socialstyrelsen ...................................................................................................... 112

Byrån för sociala frågor i allmänhet (första byrån).................................... 112

Nuvarande organisation.............................................................................. 112

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 118

Yttranden över den sakkunniges förslag................................................... 125

Utlänningssakkunnigas förslag ................................................................ 129

Yttranden över utlänningssakkunnigas förslag.......................................... 134

Departementschefen.................................................................................... 138

Statistikbyråerna (fjärde och femte byråerna) samt biblioteket.................. 143

Nuvarande organisation.............................................................................. 143

Tidigare förslag......................................................................................... 148

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 150

Yttranden .............................................. 155

Departementschefen.................................................................................... 158

Byrån för lag- och administrativa ärenden (sjätte byrån) frånsett registra
tors-

och kassakontoret samt biblioteket.................................................. 160

Nuvarande organisation.............................................................................. 160

Tidigare förslag .......................................................................................... 161

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 161

Yttranden ................................................................................................... 162

Departementschefen.................................................................................... 163

Registrators- och kassakontoret..................................................................... 164

Nuvarande organisation.............................................................................. 164

Tidigare förslag.......................................................................................... 164

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 166

Yttranden .................................................................................................. 167

Departementschefen.................................................................................... 167

Byrån för arbetslöshetsförsäkring och arbetsförmedling (sjunde byrån)...... 167

Nuvarande organisation.............................................................................. 167

Den sakkunniges förslag ........................................................................... 173

Yttranden .................................................................................................. 175

Departementschefen.................................................................................. 176

Expeditionsvakterna ..................................................................................... 177

Nuvarande organisation.............................................................................. 177

Den sakkunniges förslag .........................................................................., 178

Yttranden ................................................................................................... 178

Departementschefen................................................................................... 178

Sammanfattning angående byråerna m. m................................................. 178

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 266.

Socialfullmäktige och sociala rådet

Nuvarande organisation...............

Tidigare förslag ...........................

Den sakkunniges förslag ............

Yttranden ....................................

Departementschefen.....................

Anslag m. m..................................

Avlöningsanslagen........................

Omkostnadsanslaget.....................

205

Sid.

181

181

183

185

187

188

189

189

192

Hemställan

193

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1937:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 44 § och 81 § 4 mom. lagen den 4 juni 1918 s. 6 i texten
  2. SU 1937:171 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående socialstyrelsens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. 2LU 1937:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 s. 2 i texten