Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset m. in

1937-03-05 · 210 sidor, varav 205 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 205 av 210 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:272, Angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

1

Nr 272.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering

för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska

sjukhuset m. in.; given Stockholms slott den

5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående bidrag från

landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna

för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 273.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

u
-

Förslag

till

Förordning

angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till

bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då någon för vård, som avses i 1 § lagen örn vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus, intages å allmän avdelning vid karolinska

sjukhuset, har det landsting, inom vars område han är boende,

att till sjukhuset såsom bidrag till kostnaderna för vården erlägga ett

belopp av två kronor 50 öre för vårddag under förutsättning antingen

att han under vistelse inom Stockholms stad eller Stockholms län insjuknat

i den sjukdom, vården avser, eller ock att han erhållit hänvisning

till karolinska sjukhuset för vård, som ej kan beredas å landstingets

sjukvårdsinrättningar. Sådan hänvisning skall ske skriftligen

och må meddelas av lasaretts-, sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare

vid lasarett, sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga,

som drives av landstinget, så ock av vederbörande tjänsteläkare.

Med lasarettsläkare, som nyss sagts, skall i förevarande hänseende jämställas

överläkare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vad i första stycket stadgas om landsting skall i tillämpliga delar

gälla stad, som ej deltager i landsting.

Utgår vårdbidrag, som i första stycket avses, minskas legosängsavgiften

med ett häremot svarande belopp.

2 §•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår icke

a) örn fall, som avses i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar, är för handen, eller

b) örn den intagne åtnjuter fattigvård enligt 1 § lagen örn fattigvården,

eller

c) om den intagne är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven

i riket, samt ej heller

d) beträffande försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjuter fri

sjukhusvård.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

3

3 §•

Är den intagne boende inom Stockholms stad eller Stockholms län,

skall vad i 1 § sägs ej äga tillämpning.

Därest sjuk från Stockholms stad eller Stockholms län vårdas å plats

vid karolinska sjukhuset, som staden eller länet ej disponerar enligt

gällande överenskommelse med staten, har staden respektive Stockholms

läns landsting att för varje vårddag erlägga bidrag till driften uträknat

i enlighet med de i nämnda överenskommelse meddelade bestämmelserna.

4 §.

Då någon, som ej är boende inom Stockholms stad eller Stockholms

län, intages å allmän avdelning vid serafimerlasarettet, skall vad i 1

och 2 §§ sägs äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning skall träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 5 mars 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg

följande:

Under punkten 90 i 1937 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet m. m., som kunde varda riksdagen förelagd,

beräkna för budgetåret 1937/1938

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhusets direktion: Avlöningar

ett förslagsanslag av 41,400 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhusets direktion: Omkostnader

ett förslagsanslag av 2,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Driftkostnader ett

förslagsanslag av 412,500 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett

reservationsanslag av 2,500,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet ett förslagsanslag

av 900,000 kronor.

Ärendet är numera färdigberett, och jag får därför ånyo anmäla detsamma.

Under berörda punkt av huvudtiteln har erinrats, att enligt beslut av

1936 års riksdag staten skall enligt vissa grunder från och med den 1 juli

1937 övertaga serafimerlasarettets drift, och att Konung Gustaf V:s jubileumsklinik

vid karolinska sjukhuset torde kunna tagas i bruk omkring den

1 oktober 1937.

Med hänsyn härtill ämnar jag nu till behandling i tur och ordning upptaga

följande frågor, nämligen

örn bidrag från landsting och vissa städer till vårdkostnaderna vid berörda

s j ukvårdsinrättningar,

örn villkoren för statens övertagande av driften vid serafimerlasarettet,

örn lönereglering och personalbehov vid lasarettet ävensom örn anslag

till lasarettet för nästa budgetår, samt

örn lönereglering och personalbehov vid karolinska sjukhuset ävensom

frågor örn anslag till sjukhuset för nästa budgetår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

5

I. Bidrag från landsting och vissa städer till kostnaderna

för vård å s. k. riksplatser vid karolinska

sjukhuset och å serafimerlasarettet m. m.

1930 och 1931 års riksdagar. Den under uppförande varande första

etappen av karolinska sjukhuset inrymmer sammanlagt 900 vårdplatser.

Härav hava 50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser å Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik bekostats av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen

i Stockholm. Av återstående 843 vårdplatser äro 108 avsedda

för garnisonens behov, 106 förlagda till hel- eller halvenskilda rum och 629

till allmänna avdelningar. Av dessa 629 vårdplatser disponera Stockholms

stad och Stockholms läns landsting enligt särskilda överenskommelser med

staten 315 respektive 110 vårdplatser, medan 204 äro avsedda för sjuka

från riket i övrigt (»riksplatser»). Av de 50 allmänna vårdplatserna å jubileumskliniken,

som jubileumsfonden och cancerföreningen bekostat, äro 20

i första hand avsedda för sjuka från Stockholms stad och 30 i första hand

avsedda för sjuka från riket i övrigt.

Enligt särskilda överenskommelser erlägga Stockholms stad och Stockholms

läns landsting bidrag till sjukhusets uppförande, utrustning och drift

(jfr propositionen nr 132/1931, sid. 15 ff.).

I sitt den 24 oktober 1928 överlämnade betänkande och förslag rörande

uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. (statens offentliga

utredningar 1928: 26) berörde 1926 års sjukhuskommission frågan om bidrag

från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län till kostnaderna

för de 204 vårdplatser, varöver dessa områden skulle förfoga, och anförde

därvid bland annat:

Enligt kommissionens mening borde staten i första hand påtaga sig kostnaderna

för anordnandet av förenämnda 204 vårdplatser. Att staten härigenom

så att säga övertoge en del av landstingens uppgift att anskaffa

erforderliga lasarettsplatser, sammanhängde med att staten för att tillgodose

ett annat behov — undervisningsbehovet — måste ställa sjukvårdsplatser

till förfogande.

En stor del av de sjuka, som komme att belägga dessa vårdplatser, måste

på egen bekostnad företaga resor från respektive hemorter till Stockholm

för att kunna erhålla vård å karolinska sjukhuset. Med hänsyn härtill syntes

det obilligt att ålägga de sjuka att, utöver fastställd legosängsavgift,

erlägga jämväl platskostnadsavgift. Denna syntes rimligen böra betalas av

respektive sjukvårdsområden.

De huvudgrunder, som kommissionen upprättat för ett samarbete mellan

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet

av det nya kliniska sjukhuset innehölle bland annat bestämmelser

örn att kostnaderna för sjukhusets drift, däri inbcriiknat kostnaderna för

poliklinikerna, skulle bestridas så, att alla å sjukhuset intagna sjuka med

undantag av sjuka från Stockholms garnison skulle erlägga fastställd legosängsavgift,

att för medellösa legosängsavgiften skulle betalas av veder
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

börande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun, att de kostnader, som

icke genom nu angivna inkomster bleve täckta, däri inbegripet kostnader

för sjukhusets underhåll m. m., skulle fördelas på antalet vårddagar samt

att Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län därvid skulle

erlägga vad som belöpte å antalet vårddagar för stadens respektive länens

sjuka, dock med iakttagande av att dagskostnaden ej finge överstiga den

genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets

underhåll m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar

av motsvarande slag.

Kostnaderna för karolinska sjukhusets drift (vårdkostnaden) borde staten

sålunda kunna uttaga av respektive sjukvårdsområden. I samband härmed

syntes staten böra tillgodoräkna sig viss platskostnadsavgift för varje

vårddag, under vilken förenämnda 204 platser varit belagda nied sjuka

från Stockholms stad, Stockholms län eller annat län. Denna platskostnadsavgift

borde fastställas till ett enhetligt belopp för hela landet. Kommissionen

hade vid övervägande av denna fråga funnit, att platskostnadsavgift

för dessa 204 vårdplatser — i nära anslutning till de platskostnadsavgifter

Stockholms stad och Stockholms län skulle utgiva för dem tillförsäkrade

vårdplatser å sjukhuset — borde beräknas till 2 kronor 50 öre per

vårddag.

För att staten skulle kunna uttaga vårdkostnad och platskostnadsavgift

från respektive sjukvårdsområden vore nödvändigt att i särskild författning

meddela härför erforderliga bestämmelser.

Vad sjukhuskommissionen föreslagit rönte emellertid motstånd från olika

håll (se propositionen nr 232/1930, sid. 209 ff). Av särskilt intresse är här

det av svenska landstingsförbundets styrelse avgivna yttrandet, vari kritiserades

finansieringsförslaget, i vad det avsåg bidrag från andra sjukvårdsområden

än Stockholms stad och län.

Styrelsen kunde icke godtaga förslaget, att samtliga landsting och städer,

som ej deltogo i landsting, med undantag för Stockholms stad och Stockholms

län skulle för samtliga inom respektive städer och landstingsområden

hemmahörande patienter, som erhölle vård å rikssjukhuset, erlägga

dels ett platskostnadsbidrag örn 2 kronor 50 öre per vårddag, dels den driftkostnad,

som belöpte på sagda patienter med avdrag av legosängsavgiften.

Sjukhuskommissionen hade tydligen vid framläggande av sitt förslag

till bidrag från landstingen i allmänhet utgått ifrån, att det icke vöre mer

än rättvist, att landstingens och vissa städers bidragsskyldighet till rikssjukhusets

uppförande och drift bleve densamma, som ålåge Stockholms

stad och Stockholms läns landsting. Därvid hade man emellertid förbisett,

att Stockholms stad och län och invånare därstädes genom rikssjukhusets

uppförande och de träffade överenskommelserna tillförsäkrades högst

väsentliga fördelar, som däremot icke skulle komma övriga landsting och

»storstäder» till del. Stockholms stad och län skulle sålunda inom eller

invid sina sjukvårdsområden få tillgång till efter stadens och länets respektive

behov avpassade sjukvårdsavdelningar med garanterat antal sängar

å de olika specialavdelningarna. Staden och landstinget kunde vid sina sjukvårdsplaner

räkna med dessa avdelningar och sängar såsom med egna sjukvårdsinrättningar.

De övriga landstingen och »storstäderna» skulle däremot

allenast tillsammantagna få disponera över ett visst antal platser,

på intet sätt avvägt efter vart och ett landstings eller varje stads behov.

Något bestämt platsantal ä olika avdelningar finge sagda landsting eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

städer var för sif? icke räkna med, och patienterna från de olika landstingsområdena

och städerna skulle nödgas företaga långa, kostsamma resor för

att erhålla den önskade vården vid rikssjukhuset. Det föreslagna bidragssystemet

vore riktigt och rättvist vad anninge Stockholms stad och län

men oriktigt och orättvist beträffande övriga landstingsområden och städer

utanför landsting.

Vad särskilt anginge byggnads- eller platskostnadsbidraget, så innebure

ju ett dylikt för Stockholms stads och läns vidkommande allenast, att de

för ett relativt billigt pris finge åt sig uppförda förstklassiga sjukvårdsavdelningar,

avpassade efter stadens och länets behov. Övriga landsting och

städer däremot finge knappast större fördel av rikssjukhusets uppförande

än av uppförandet genom landstings eller stads försorg av ett förstklassigt

sjukhus i landsorten med tillgång till specialvård av olika slag. Styrelsen

finge, med underkännande av vad sjukhuskommissionen härutinnan föreslagit,

hemställa, att byggnadskostnaderna för de avdelningar av rikssjukhuset,

som vore avsedda för patienter utanför Stockholms stad och län,

måtte helt gäldas av staten.

Vad därefter anginge driftbidragen till rikssjukhuset för patienter utanför

Stockholms stad och län, så skulle ju dessa bidrag i själva verket motsvara

den höjning i legosängsavgiften, som vederbörande hade att betala,

då de erhölle vård å främmande landstings anstalt. Men denna höjning i

legosängsavgiften drabbade ju i vanliga fall patienten själv, och något

skäl att härutinnan göra undantag, då det gällde rikssjukhuset, förelåge

i det stora hela taget icke. Ville en patient icke åtnöja sig med den vård,

hemlandstinget beredde å sina sjukvårdsinrättningar, utan i stället söka

sig in på rikssjukhuset, borde han i allmänhet själv få betala den härav

föranledda merkostnaden.

Genom svenska landstingsförbundets initiativ hade emellertid numera

ett stort antal landsting — 18 stycken — helt frivilligt gått in för ett sådant

system, att, i det fall att en icke fattigvårdsbehövande patient insjuknade

i främmande län och intoges å detta läns lasarett eller sjukstuga

å allmän sal, det egna landstinget bidroge med det merbelopp, som vederbörande

patient betalade i patientavgifter utöver vad han skolat betala,

om han varit intagen å landstingets motsvarande anstalt, dock att landstingsbidraget

i intet fall finge överstige 2 kronor 50 öre per patient och dag.

Genom ett dylikt system, något olika utformat av olika landsting, hade

landstingen velat bringa en välbehövlig vårdhjälp åt de patienter, som

under sin vistelse utanför hemlänet bleve i behov av vård och till följd

därav, oberoende av eget val, måste söka denna å främmande anstalt.

Bidraget kunde också sägas vara motiverat därav, att det egna landstinget

på grund av de låga legosängsavgifterna för inomlänspatienter, vilka avgifter

ju ej på långt när täckte självkostnaderna för vården, faktiskt gjorde

en ekonomisk vinst på att länsinvånare, som själv gäldade sin avgift,

erhölle vård å främmande anstalt.

Styrelsen funne fullt riktigt, att det sålunda skisserade systemet utsträcktes

till att gälla jämväl vård å rikssjukhuset för patienter, som ej

hörde hemma i Stockholms stad eller län, och hade heller intet att erinra

mot, att detta system för rikssjukhusets vidkommande lagfästes, så att

följaktligen landstingen eller städer utanför landsting med undantag för

Stockholms stad och Stockholms läns landsting skulle för de patienter från

respektive städer och län, som insjuknat i Stockholm och intagits å rikssjukhuset,

erlägga ett bidrag till legosängsavgiften örn 2 kronor 50 öre

per dag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

Även för det fall, att insjuknandet skedde annorstädes än i Stockholm,

men den behandling, som krävdes, icke kunde lämnas å hemlänets sjukvårdsinrättningar,

syntes ett dylikt bidrag till legosängsavgiften från landstinget

vara motiverat. För att landstinget i detta fall skulle vara betalningsskyldigt,

borde emellertid krävas remiss från någon av hemlänets lasarettsläkare,

utvisande att den vård, som krävdes, ej stöde att erhålla å

någon av det egna landstingets sjukvårdsinrättningar.

Då ärendet anmäldes för Kungl. Majit (propositionen nr 232/1930), uttalade

departementschefen (sid. 226), att han funne de ifrågasatta platskostnadsavgifterna

oberättigade samt ansåge, att byggnadskostnaderna för

omförmälda 204 vårdplatser helt borde bestridas av staten. Beträffande

frågan om driftbidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms stad

och län kunde departementschefen (sid. 227) icke godtaga kommissionens

förslag.

Vad landstingsförbundets styrelse härutinnan föreslagit syntes departementschefen

riktigt och borde realiseras. I enlighet härmed skulle för de

204 för patienter från hela riket avsedda vårdplatserna fastställas en legosängsavgift,

motsvarande avgiften för utomlänspatienter i allmänhet vid

landets lasarett. Beträffande dels patienter, som insjuknat i huvudstaden

eller i Stockholms län och sökte vård å karolinska sjukhuset, dels patienter,

som av vederbörande lasarettsläkare dit remitterats för erhållande av

vård, som ej stöde att få på hemlandstingets inrättningar, skulle hemlandstinget

lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre per dag, medan återstoden

av vårdavgiften skulle gäldas av patienten själv. Övriga patienter däremot

skulle själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften. Detta system,

som i stort sett innebure tillämpning av redan på förevarande område praktiserat

förfarande, skulle i det stora hela icke medföra någon överflyttning

av vårdkostnaderna på staten i förhållande till vad sjukhuskommissionen

föreslagit, utan allenast reglera förhållandena mellan patienterna och

vederbörande landsting.

Det vore givetvis önskligt, om detta system kunde lagfästas, men departementschefen

hade ej ansett sig böra för det dåvarande föreslå detta

med hänsyn till att lång tid förf löte, innan sjukhuset stöde färdigt, och att

statens sjukvårdskommitté dessförinnan kunde förväntas framlägga förslag

rörande uppdelningen av sjukvårdskostnaderna — särskilt i vad de avsåge

specialvård.

1930 års riksdag, som med anledning av nämnda proposition hos Kungl.

Majit anhöll om viss överarbetning av det föreliggande förslaget till byggnader

för karolinska sjukhuset (skrivelse nr 386/1930 sid. 10), tog icke ställning

till förevarande fråga.

I propositionen nr 132/1931 (sid. 55) föreslog Kungl. Majit riksdagen att

besluta, bland annat, att ifrågavarande byggnadsföretag skulle finansieras

i huvudsaklig överensstämmelse med de i propositionen nr 232/1930 av

vederbörande departementschef förordade grunderna.

1931 års riksdag, som definitivt beslöt byggandet av sjukhusets första

etapp, anförde i sin skrivelse nr 286 bland annat följande:

Riksdagen hade ansett sig böra bifalla vad i förevarande avseende av

Kungl. Majit föreslagits. Dock funne riksdagen nödigt att på en punkt göra

ett förtydligande uttalande, nämligen ifråga örn erläggandet av s. k. plats
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits proposition Nr 272.

kostnadsavgift för de 204 för »landet i övrigt» avsedda vårdplatserna.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vederbörande sjukvårdsområden —

frånsett Stockholms stad och län — vara befriade från att betala sådan avgift.

Däremot framginge det icke fullt klart av propositionen, huru det i

detta hänseende skulle ordnas för Stockholms stad och Stockholms län.

Enligt riksdagens mening förelåge inga skäl att låta staden och länet komma

i åtnjutande av dylik befrielse från platskostnadsavgift, utan de borde

i den mån, de beläde omförmälda 204 platser, gälda nämnda avgift på sätt

ursprungligen varit avsett även för övriga sjukvårdsområden.

Nu föreliggande förslag. I skrivelse den 15 januari 1937 har karolinska

sjukhusets direktion framlagt förslag till bestämmelser angående bidrag

från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för vård i vissa fall

å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Direktionen har därvid i

allt väsentligt anknutit till den av departementschefen i propositionen nr

232/1930 intagna ståndpunkten.

Över direktionens förslag hava yttranden avgivits av styrelserna för

svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, av landstingens

förvaltningsutskott, av vederbörande stadsmyndigheter i de städer, som ej

deltaga i landsting, ävensom den 9 februari 1937 av medicinalstyrelsen och

den 5 februari 1937 av statskontoret.

Direktionen har i huvudsak anfört följande:

Med hänsyn till att Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska

sjukhuset avsåges att kunna tågås i bruk omkring den 1 oktober 1937,

funne direktionen erforderligt, att föreskrifter nu utfärdades för reglerare

av den bidragsskyldighet till sjukhusets drift, som borde åvila andra sjukvårdsområden

än Stockholms stad och län.

Direktionen ville i detta sammanhang erinra, att statens sjukvårdskommitté

i sitt den 17 maj 1934 överlämnade betänkande angående den slutna

kroppssjukvården i riket jämte därmed sammanhängande spörsmål (statens

offentliga utredningar 1934: 22) föreslagit (sid. 510) intagande i 17 §

lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus av en bestämmelse

av innebörd, att person, som under vistelse i främmande sjukvårdsområde

där insjuknade och för vård intoges å allmän sal vid sjukhus inom

området, skulle i fråga örn legosängsavgift likställas med inomlänspatient

samt att skillnaden mellan avgifter för utomläns- och inomlänspatient i

sådant fall skulle av det egna områdets myndigheter erläggas till det främmande

områdets. Statsmakterna hade dock ännu icke tagit ställning till

detta förslag.

Då direktionen haft att taga frågan om hemlandstingens bidragsskyldighet

flir vård å karolinska sjukhuset under övervägande, hade direktionen

icke funnit någon sådan omständighet hava efter 1931 års riksdags beslut

förekommit, som borde föranleda frångående av den av departementschefen

i propositionen nr 232/1930 intagna ståndpunkten. Ur de vårdsökandes

synpunkt syntes det vara synnerligen ömkligt, att kostnaderna för vården

nedbringades. Jämväl ur landstingens synpunkt syntes ifrågavarande bidrag

vara motiverat med hänsyn till att landstingets kostnader för den sjukes

vård å en landstingets egen anstalt skulle bliva betydligt större än bidragets

belopp.

Uidragsskyldighctcn syntes ej böra avse andra fall än sådana, i vilka

det ål åge vederbörande landsting att ombesörja anstaltsvård av det slag,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27:2.

för vilket intagning å karolinska sjukhuset ägde rum. Dessa fall angåves i

1 § första stycket lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

I enlighet härmed skulle det ifrågasatta bidraget icke utgå vid vård

å en blivande psykiatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.

I fråga om den remiss av de sjuka, som enligt departementschefens förslag

skulle utgöra förutsättning för landstingens bidragsskyldighet, kunde

skäl anföras för att remisser skulle få meddelas även av andra läkare än

lasarettsläkare. Direktionen hade emellertid ansett sig böra stanna vid att

föreslå en avvikelse från de av departementschefen angivna grunderna i

det avseendet, att remissen av vederbörande lasarettsläkare borde, när det

gällde intagning å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid karolinska sjukhuset,

kunna ersättas med remiss av vederbörande tjänsteläkare. I fråga

örn de sjukdomar, för vilka kliniken vöre avsedd, syntes nämligen denne

likaväl som lasarettsläkaren kunna avgöra, om intagningen borde äga rum

å nämnda klinik. Det erinrades, att i landet avsåges att inrättas tre centralanstalter

för radioterapi vid kräfta, en i Stockholm, nämligen denna klinik,

en i Göteborg och en i Lund, var och en avsedd för ett visst upptagningsområde.

Det syntes vidare onödigt att betunga ifrågavarande sjuka, som

vanligen vore mindre väl ställda i ekonomiskt hänseende, med en resa till

något av det egna landstingets lasarett.

Såsom jämväl svenska landstingsförbundets .styrelse framhållit i sitt

yttrande över sjukhuskommissionens förslag borde det egna sjukvårdsområdets

bidrag utgå endast för icke fattigvårdsbehövande patienter. Därest

den sjuke åtnjöte fattigvård enligt 1 § lagen om fattigvården, vore nämligen

det fattigvårdssamhälle, där den sjuke hade hemortsrätt, enligt 42 §, jämförd

med 40 § 1 mom. nämnda lag, berättigat att för utgiven dagavgift och

annan vårdkostnad utfå gottgörelse av det landsting, inom vars område fattigvårdssamhället

vore beläget.

Enligt 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar

ägde könssjuk, för vilken sjukhusvård funnes erforderlig, att utan avgift

åtnjuta vård och underhåll å allmänt sjukhus i enlighet med vad därom

funnes särskilt stadgat. En härtill anslutande bestämmelse, att personer,

som å sjukhus vårdades för könssjukdom i smittsamt skede, skulle kostnadsfritt

åtnjuta underhåll och övriga sjukhusförmåner, återfunnes i 18 §

lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. Därest person,

som avsåges i 4 § förstnämnda lag, intoges å karolinska sjukhuset, skulle

hans vård och underhåll sålunda vara kostnadsfria. För detta fall borde

alltså göras ett undantag från regeln om hemlandstingets bidragsskyldighet.

Då skyldigheten att ombesörja den militära sjukvården vore en staten

åvilande angelägenhet, borde vidare försvarsväsendet tillhörande personal,

som åtnjöte fri sjukhusvård, uttryckligen undantagas från nämnda regel.

Enligt 1936 års riksdags beslut skulle staten från och med den 1 juli 1937

övertaga serafimerlasarettets drift, varvid lasarettet skulle stå under direktionens

för karolinska sjukhuset förvaltning. Med anledning härav hade

direktionen tagit under övervägande, om icke förevarande principer örn

bidrag från främmande sjukvårdsområden borde tillämpas jämväl vid serafimerlasarettet.

Enligt avtal av år 1927 mellan direktionen över lasarettet och Stockholms

stad ägde staden allt framgent disponera 200 sängar å lasarettet.

För sjuka från staden erlades sjukvårdsavgift. I avtalet föreskreves vidare,

att för lasarettet vid tiden för avtalets träffande fastställda sjukvårdsavgifter

för vård i allmänt rum av betalande sjuka från staden icke finge

höjas under den tid, för vilken överenskommelsen vöre gällande, utan

stadsfullmäktiges medgivande. Enligt avtal av år 1929 mellan lasaretts
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

direktionen och Stockholms läns landsting skulle för så beskaffade sjuka

från länet, att de enligt de för sjukas mottagande å lasarettet gällande allmänna

regler finge därstädes vinna inträde, tillhandahållas å lasarettet

i mån av behov minst 100 sängar förutom vissa friplatser. För sjuka från

länet erlades den bestämda vårdavgiften. Enligt avtalen skulle staden och

landstinget efter vissa i avtalen närmare angivna, delvis olika grunder erlägga

staden 62 procent och landstinget 63,5 procent av skillnaden mellan

den verkliga kostnaden för sjuka frän staden respektive länet och influtna

vårdavgifter. Avtalen funnes återgivna i de av särskilda sakkunniga avgivna

betänkandena rörande serafimerlasarettets ekonomi samt rörande

lasarettets ställning och verksamhet (statens offentliga utredningar 1936: 1

sid. 48 ff.).

Den vid lasarettet hittills tillämpade avgiften för vård å allmän avdelning.

som till skillnad från vad som gällde vid de flesta andra sjukhus varit

lika för alla oavsett det sjukvårdsområde, inom vilket de vöre hemmahörande,

utginge nu med 2 kronor 50 öre. Undantag härifrån gällde blott

patienter, vilkas vård bekostades av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd,

samt utländska medborgare, som vid intagningen ej varit mantalsskrivna

i Sverige. Förutom lägre inkomster för lasarettet hade detta

system medfört bland annat den konsekvensen, att vården av en person,

bekostad av fattigvårdssamhälle eller kommun enligt lagen örn fattigvården

eller barnavårdslagen, betingat en högre avgift än örn den sjuke själv

direkt till lasarettet erlagt legosängsavgift.

Direktionen hade därför ansett, att en ändring i det rådande förhållandet

borde vidtagas. Enligt direktionens uppfattning borde vid lasarettet

och karolinska sjukhuset tillämpas såvitt möjligt överensstämmande taxor.

Vården å dessa båda, av staten drivna sjukhus, syntes bliva så överensstämmande,

att någon skillnad i avseende å avgifterna för vård å allmän

avdelning icke vore motiverad.

För båda sjukhusen borde legosängsavgiften å allmän avdelning för sjuka

från andra delar av riket än Stockholms stad och län fastställas till vad

som i allmänhet tillämpades vid landets lasarett flir utomlänspatienter

eller omkring 5 kronor för vårddag. I fråga örn sjuka från Stockholms stad

och Stockholms län bestämdes vårdavgifterna å karolinska sjukhuset av

stadens och länets myndigheter, medan beträffande serafimerlasarettet avgiften

för sjuka från staden icke finge ökas utan. stadsfullmäktiges medgivande.

Då såsom förut anförts staden och landstinget erlade.en viss kvotdel

av skillnaden mellan den på visst sätt beräknade verkliga kostnaden

och de taxeenliga vårdavgifterna, förelåge för statens vidkommande icke

anledning att vidtaga åtgärder för höjning av de för sjuka från staden och

länet gällande vård avgifterna å serafimerlasarettet.

Ett genomförande av det angivna avgiftssystemet förutsatte dock för

erhållande av likställighet mellan de båda sjukhusen, att hemlandstingen

under samma förutsättningar sorn vid karolinska sjukhuset .skulle bidraga

till kostnaden för vård å serafimerlasarettet. Någon anledning att sedan

.staten övertagit lasarettets drift upprätthålla någon skillnad i detta avseende

förelåge enligt direktionens förmenande icke.

Direktionen föresloge alltså, att de av departementschefen i propositionen

nr 232/1930 förordade, av 1931 års riksdag godtagna grunderna för

hemlandstingens bidragsskyldighet till vårdkostnad å karolinska sjukhuset

även tillämpades vid serafimerlasarettet.

Vad i det föregående anförts örn landstingen syntes jämväl böra avse

städer, som ej dcltoge i landsting.

Såsom förut berörts disponerade Stockholms stad och Stockholms läns

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

landsting 315 respektive 110 vårdplatser å karolinska sjukhuset. För dessa

platser erlade staden och landstinget — förutom bidrag till uppförande och

utrustning — dels platskostnadsavgift, motsvarande annuiteten å de i forns

av lån till sjukhusets uppförande lämnade bidragen, beräknade för staden

till 2 kronor 68 öre och för landstinget till 2 kronor 53 öre per vårddag

under förutsättning av 40-åriga amorteringslån med 4Vi procent ränta,

dels ock bidrag till driften efter den verkliga medeldagkostnaden, dock högst

den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens respektive landstingets egna,

på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar.

I överenskommelserna funnes ingen föreskrift, huru skulle förfaras, då

överbeläggning av sjuka från staden eller länet ägde rum, så att dessa vårdades

å platser, avsedda för patienter från riket i övrigt. I anslutning til!

den av 1931 års riksdag intagna ståndpunkten funne direktionen, att staden

och landstinget i dylikt fall borde erlägga förutom platskostnadsavgift

jämväl driftbidrag efter samma grunder som beträffande de kontrakterade

platserna. Platskostnadsavgiften vid överbeläggning ansåges böra utgå med

samma belopp som vid beläggning av sistnämnda platser.

Till stöd för denna sin uppfattning åberopade direktionen, att tillämpande

av principen om vårdbidrag med 2 kronor 50 öre vid beläggning av

de för riket i övrigt avsedda platserna med sjuka från Stockholms stad och

Stockholms län skulle medföra, att staden och landstinget finge erlägga

väsentligt lägre belopp än vid beläggning av kontraktsplatserna. Vidare

skulle staden och landstinget ej få bestämma legosängsavgifterna för de

icke kontrakterade platserna, varför sjuka från staden och länet skulle

komma att i avgiftshänseende behandlas olika allteftersom de läge å det

ena eller andra slaget platser, vilket i sin tur skulle medföra ett invecklat

redovisningssystem. Därjämte ville direktionen framhålla, att karolinska

sjukhuset så att säga inginge som ett led i stadens och landstingets planer

för sin anstaltsvård och förty intoge en annan ställning till dem än till

övriga sjukvårdsområden i riket. Direktionen ville vidare åberopa det förhållandet,

att enligt överenskommelserna platskostnadsavgift ej skulle utgå,

därest staden eller länet skulle bliva förhindrad att utnyttja staden eller

länet tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med

patient, vilken staden respektive länet ej vore skyldig att mottaga till vård

å sina egna sjukhus. Påpekas kunde ock, att då innehållet i överenskommelserna

genom underhandlingar mellan intressenterna utformades, förutsattes,

att vid beläggning av de s. k. riksplatserna samma principer i avseende

å de främmande sjukvårdsområdenas bidragsskyldighet skulle tilllämpas

som beträffande stadens och landstingets kontrakterade platser.

Av de 100 allmänna platserna å jubileumskliniken hade 50 bekostats

av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm,

vilka emellertid ej lämnade något bidrag till sjukhusets drift. För dessa

platser syntes de allmänna reglerna örn hemlandstingets bidragsskyldighet

böra gälla. I den mån dessa platser belädes med sjuka från Stockholms

stad och län borde staden och landstinget bidraga efter samma grunder

som vid beläggning av riksplatserna, det vill säga, erlägga platskostnadsavgift

och driftbidrag enligt de i överenskommelserna stadgade grunderna.

Direktionen ville slutligen erinra därom, att statens sjuk vårdskommitté

i sitt betänkande föreslagit, att staten skulle övertaga landstingens kostnader

för viss centraliserad vård. Sålunda hade föreslagits, att staten skulle

övertaga landstingens kostnader för cancervården. I övrigt innehölle sjukvårdskommitténs

betänkande icke något förslag, som innebure ändring i

förhållandet mellan staten och de särskilda sjukvårdsområdena i avseende

å kostnaderna för specialvård av de slag, som meddelades vid de i karolin
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ska sjukhusets första etapp ingående klinikerna. Beträffande den specialvård,

som meddelades vid serafimerlasarettet, hade ej heller någon sådan

förändring föreslagits i vidare mån än att kommittén (sid. 415) uttalat,

att då den neurokirurgiska avdelningen vid lasarettet avsåge att i möjligaste

mån tillgodose hela landets behov av specialvård för neurokirurgiska

sjukdomar, kostnaderna för densammas drift borde, i den mån influtna

patientavgifter och avkastningen från för ändamålet tillgängliga fonder

icke försloge, täckas av statsmedel.

Till dessa förslag hade statsmakterna ännu icke tagit ställning.

Direktionen hade vid sådant förhållande ansett sig för sin del sakna anledning

att förorda någon ändring i principerna för bidrag från vederbörande

sjukvårdsområden.

Skulle framdeles bestämmas, att staten skulle i stället för landstingen

vidkännas kostnaderna för någon form av specialvård, som meddelades

vid något av de båda sjukhusen, syntes undantag böra stadgas från de

allmänna reglerna.

Direktionen har upprättat följande utkast till bestämmelser angående

bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för vård i vissa

fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Närmare bestämmelser

angående erläggande av ifrågavarande bidrag syntes direktionen lämpligen

böra meddelas antingen i sjukhusens reglementen eller i föreskrifterna om

medelsförvaltningen vid sjukhuset.

Utkast till

bestämmelser angående bidrag från landsting och städer,

som ej deltaga i landsting, för vård i vissa fall å

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

1 §•

Då någon för vård, som avses i 1 § första stycket lagen örn vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus, intages å allmän avdelning vid karolinska

sjukhuset, har det landsting, inom vars område han är bosatt, att

till sjukhuset såsom bidrag till kostnaden för vården erlägga ett belopp av

två kronor 50 öre för vårddag under förutsättning antingen att han under

vistelse inom Stockholms stad eller Stockholms län insjuknat i den sjukdom,

vården avser, eller ock att han av lasaretts- eller sanatorieläkare vid

av landstinget drivet lasarett eller sanatorium eller, där intagningen skett

å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, av vederbörande tjänsteläkare skriftligen

hänvisats till karolinska sjukhuset för erhållande av vård, som ej

kan beredas å landstingets sjukvårdsinrättningar.

Vad i första stycket stadgas om landsting skall i tillämpliga delar gälla

stad, som ej deltager i landsting.

Utgår vårdbidrag, som i första stycket avses, minskas legosängsavgiften

med ett häremot svarande belopp.

2 §.

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar, är för handen, eller

b) om den intagne åtnjuter fattigvård enligt 1 § lagen örn fattigvården,

eller

c) örn den intagne är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven

i riket,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

d) beträffande försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjuter fri

sjukhusvård.

3 §.

Är den intagne bosatt inom Stockholms stad eller Stockholms län, skall

vad i 1 § sägs ej äga tillämpning.

Därest sjuk från staden eller länet vårdas å plats, som staden eller länet

ej disponerar enligt gällande överenskommelse med staten, har staden

respektive Stockholms läns landsting att för varje vårddag erlägga platskostnadsavgift

och bidrag till driften uträknade i enlighet med de i nämnda

överenskommelse meddelade bestämmelserna.

4 §.

Då någon, som ej är bosatt inom Stockholms stad eller Stockholms län,

intages å serafimerlasarettet, skall vad i 1 och 2 §§ sägs äga motsvarande

tillämpning.

Bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1937.

Myndigheterna. De över direktionens förslag hörda myndigheterna

hava i allmänhet lämnat sin anslutning till förslaget. I en del fall hava

dock framställts erinringar. Härutinnan inhämtas av handlingarna i ärendet

följande:

Direktionen över Malmö allmänna sjukhus har med instämmande av

drätselkammarens i Malmö första avdelning motsatt sig förslaget, att hemlandstinget

respektive hemstaden, inom vilken den sjuke är bosatt, skulle

vara skyldig att erlägga vårdkostnadsbidrag, därest vederbörande

insjuknat under vistelse i Stockholms stad

eller län. Detta förslag, anföres det, betydde införandet av en ny princip

för regleringen av ersättning för vård å sjukhusinrättning utanför det

egna sjukhusområdet. Även om det sjukhus, det här gällde, i viss mån intoge

en särställning, ansåge dock sjukhusdirektionen, att man icke utan

mycket starka motiv — och sådana hade ej i den föreliggande framställningen

anförts — borde ge karolinska sjukhuset en särställning i detta hänseende.

Ty karolinska sjukhuset syntes böra vara en anstalt, vars beläggning

ej bestämdes av tillfälligheter utan av en medvetet fattad fördelningsprincip.

Stockholms stad hade sina, landstingen och städerna utom

landstingen sina sjukhus. Stockholmare kunde insjukna i landsorten, liksom

landsortsbor kunde insjukna under vistelse i Stockholm. Att för sistnämnda

alternativ skapa en särbestämmelse, som till sina konsekvenser

knappt kunde sägas vara utredd, syntes opåkallat. Allmänna sjukhusets

direktion ansåge också, att här åsyftade bestämmelse erbjöde stora möjligheter

till missbruk och till att bli ett permanent fungerande medel för produktion

av ett konstlat behov av vårdplatser vid ifrågavarande sjukhus.

Att vårdkostnadsbidrag borde lämnas, då den sjuke av lasaretts- eller

sanatorieläkare skriftligen hänvisats till karolinska sjukhuset för erhållande

av vård, som ej eljest kunde beredas honom, funne direktionen däremot

vara riktig.

Åtskilliga förvaltningsutskott ävensom styrelsen för svenska landstingsförbundet

hava föreslagit ändring i grunderna för beräknandet av vårdbidragets

storlek.

Sålunda har Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott beträffande

detta spörsmål anfört i huvudsak följande:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

Enligt det föreliggande förslaget skulle för vård å riksplatserna uttagas

en dagavgift av 5 kronor för vård å allmän sal av patient, som ej vore

bosatt i Stockholms stad eller län. Härav skulle självbetalande erlägga 2

kronor 50 öre och vederbörande landstingsområde lika mycket. För fattigvårdsbehövande

patient, ej hemmahörande i Stockholms stad eller län,

kunde emellertid vid serafimerlasarettet jämlikt av Kungl. Maj:t fastställd

taxa för närvarande ej uttagas högre dagavgift än 4 kronor 50 öre. Högre

avgift syntes ej heller komma att kunna uttagas vid karolinska sjukhuset,

när detsamma toges i bruk. Detta innebure, att ifrågavarande båda sjukhus

hade att debitera 5 kronor för självbetalande och 4 kronor 50 öre för

fattigvårdsbehövande. Det syntes förvaltningsutskottet, att för enkelhetens

skull blott en dagavgift borde införas om 4 kronor 50 öre. Då någon

anledning ej funnes att sänka den del av avgiften, som självbetalande

patient nu erlade, eller 2 kronor 50 öre för dag, motsvarande den i Stockholms

stad allmänt gällande dagavgiften för värd av patient å allmän säl,

borde vederbörande landstings bidrag enligt utskottets mening kunna begränsas

till 2 kronor för dag.

I samma riktning hava förvaltningsutskotten vid Södermanlands, Älvsborgs,

Skaraborgs och Jämtlands läns landsting ävensom svenska landstingsförbundets

styrelse uttalat sig.

Beträffande rätten för vissa läkare att utfärda hänvisningar

för intagning å ifrågavarande sjukhus hava erinringar framställts

av vissa myndigheter.

I fråga om den föreslagna rätten för tjänsteläkare att hänvisa till intagning

å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik har sålunda direktionen över

Malmö allmänna sjukhus med instämmande av drätselkammarens i Malmö

första avdelning yttrat, att det med skäl syntes kunna ifrågasättas, huruvida

en tjänsteläkare vore mer kapabel att avgöra, örn hemortslasarettets

resurser räckte till eller örn över huvud taget något lasaretts resurser räckte

till, när det gällde fall, som krävde radium- eller röntgenbehandling, än när

det gällde t. ex. en sjukdom i centrala nervsystemet. Men frånsett vederbörande

tjänsteläkares kunskaper och därav betingade förmåga att göra

ett riktigt urval syntes undantagsbestämmelsen ifråga särskilt ägnad att

låta ovidkommande omständigheter, såsom patientens eller anförvanternas

påtryckningar och vederbörande tjänsteläkares personliga inställning

till hemortslasarettet och där anställda läkare komma att spela en avgörande

roll vid fördelningen av klientelet mellan hemortslasarettet och karolinska

sjukhuset. Av allt att döma konnne denna bestämmelse att alstra

ett konstlat behov av platser på karolinska sjukhuset och därigenom störa

en förnuftig uppdelning av sjukvården mellan landsbygd och huvudstad.

Förvaltningsutskottet vid Skaraborgs läns landsting har ställt sig tveksamt

lill lämpligheten av förslaget örn tjänsteläkares rätt att remittera till

jubileumskliniken. Förvaltningsutskottet vid Älvsborgs läns landsting har

ansett, att sådan remiss bör ske allenast av lasaretts- och sanatorieläkare.

Svenska stadsförbundets styrelse har erinrat, att motivet till nu ifrågavarande

hänvisningsrätt varit, att man velat bespara den sökande resan

till landstingets egen anstalt för att få hänvisning av lasaretts- eller sanatorieläkare.

För sjuka i städer utom landsting förelåge icke någon motsvarande

olägenhet, då respektive läkare där vore lätt tillgängliga. För staden

åter vore det av vikt, att hänvisningen till sjukvårdsinrättning utom sjukvårdsområdet

verkställdes av läkare, som ägde möjlighet att fullt bedöma

området s egna möjligheter till special värd av olika slag. I vart fall borde

för städernas del bestämmelsen örn tjänsteläkares remissriitt utgå.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Drätselkammaren i Hälsingborg har uttalat önskemålet, att jämväl sjukstugeläkare

borde hava remissrätt enligt de i 1 § av utkastet föreslagna

best ämmelserna.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott har framhållit, att enligt

ordalydelsen av det framlagda förslaget till bestämmelser skulle rätt att

remittera patienter till ifrågavarande sjukhus icke tillkomma läkarna vid

akademiska sjukhuset i Uppsala, då detta, ehuru det fungerade såsom länets

centrallasarett, icke dreves av landstinget utan av universitetet. Visserligen

syntes behovet av remisser från detta sjukhus med dess långt drivna uppdelning

på högt kvalificerade specialavdelningar vara relativt begränsat,

men det förelåge dock i varje fall i fråga örn remisser till jubileumsklinilcen

och serafimerlasarettets neurokirurgiska avdelning. Det syntes därför

förvaltningsutskottet önskvärt, att ifrågavarande bestämmelser erhölle en

sådan formulering, att rätt att remittera sjuka till ifrågavarande sjukhus

tillförsäkrades även läkarna vid akademiska sjukhuset.

Stadsfullmäktige i Göteborg hava, under erinran om, att en centralanstalt

för radioterapi vid kräfta avsåges inom kort bliva upprättad i staden,

hemställt, att för Göteborgs del remissrätt måtte tillerkännas beträffande

jubileumskliniken blott överläkaren vid nuvarande radiologiska avdelningen

vid Sahlgrenska sjukhuset och efter centralanstaltens tillkomst

överläkaren därstädes, samt vidkommande sådan specialvård i övrigt vid

karolinska sjukhuset, som vore representerad i Göteborg, blott överläkaren

vid stadens vederbörande specialavdelning.

Gävle stads drätselkammare har tillstyrkt det nu föreliggande förslaget

allenast under den förutsättningen, att den legosängsavgift, som

med frånräknande av det föreslagna vårdbidraget, skulle erläggas av sådana

sjuka, som intoges å ifrågavarande båda sjukhus i enlighet med de

föreslagna bestämmelserna, icke bleve mer betungande än den legosängsavgift,

som skulle erläggas av vårdsökande från Stockholms stad och län.

Beträffande storleken av den del av legosängsavgiften, som patienten

själv skulle svara för, har Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

yttrat:

Ehuru förslaget om vårdkostnadsbidrag från hemlandstinget innebure

vissa fördelar och gåve större möjlighet för vårdbehövande att söka erforderlig

specialvård, kunde det dock ifrågasättas, om denna förmån borde bli

obligatorisk även för den, som utan ekonomisk uppoffring kunde erlägga

hela vårdavgiften själv. Utskottet hade intet att erinra mot att lättnader

gåves för dem, som vore i behov därav, och att landstinget för dessa svarade

för viss föreslagen del i vårdavgiften. Västerbottens läns landsting

hade under ett flertal år visat sin förståelse härför och lämnat särskilda

resebidrag till dem, som hänvisades att söka specialvård och varit i behov

av bidrag härför. Att nu lägga ungefärligen halva vårdkostnaden på landstingen,

oavsett örn den enskilde själv kunde ersätta hela kostnaden, syntes

vara ett spörsmål, som allvarligt borde prövas. En lämplig avvägning av

bestämmelserna kunde tänkas genomförd, som dock gåve den mindre bemedlade

möjlighet att erhålla denna specialvård, örn landstingen själva

bereddes möjlighet att genom ansvarsförbindelser svara för viss del av

vårdavgiften för de remitterade fall, som befunnes vara i behov härav. En

dylik anordning skulle alltfort bibehålla principen örn den enskildes ansvar

att, där inga olägenheter funnes, bära egen börda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

Vidkommande serafimerlas arettets ställning i nu förevarande

avseende föreligga tre från förslaget avvikande yttranden. Hallands oell

Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott samt stadsfullmäktige i

Göteborg hava nämligen ansett kostnadsbidrag icke böra utgå för vård å

nämnda lasarett. Förstnämnda förvaltningsutskott har anfört, att lasarettet

icke syntes intaga den särställning bland rikets sjukvårdsinrättningar,

att sådana bidrag kunde anses motiverade.

Beträffande slutligen de föreslagna särskilda bestämmelserna

för Stockholms stad och län ärodeav Stockholms stad och

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott avgivna yttrandena av intresse.

Sistnämnda förvaltningsutskott har — med tillstyrkande av direktionens

förslag i övrigt — såsom sm asikt uttalat, att Stockholms läns landsting vid

platsbeläggning utöver ackordsplatserna skäligen borde erhålla samma förmån

som övriga landsting. .....

Stockholms stadsfullmäktige hava under hänvisning till stadens sjukhusdirektions

och stadskollegiets utlåtanden i ämnet avstyrkt bifall till förslaget,

i vad detsamma rör Stockholms stad.

Stockholms sjukhusdirektion har i sitt berörda utlåtande anfört bland

annat:

Förslaget innebure, att Stockholms stad och Stockholms Ian vid eventuell

beläggning av de s. k. riksplatserna (inklusive de allmänna platserna

å jubileumskliniken) skulle erlägga bidrag efter andra och väsentligt ofördelaktigare

grunder än landstingen i övrigt. Medan vårdavgiften i allmänhet

skulle utgå med omkring 5 kronor per vårddag, varav 2 kronor 50 öre

skulle erläggas av vederbörande landsting och resten av patienten själv,

skulle nämligen vårdavgiften för patienter från Stockholms stad^ enligt de

föreslagna bestämmelserna utgå med ett belopp, som för budgetåret 1037/

1938 beräknats till 10 kronor 12 öre per vårddag. Denna avgift skulle

enligt förslaget erläggas av staden till sjukhuset, varvid staden dock skulle

äga att räkna sig till godo vad patienten själv erlagt i legosängsavgift till

sjukhuset. När direktionen för karolinska sjukhuset sålunda ifrågasatte, att

Stockholms stad vid beläggning av de s. k. riksplatserna skulle betala en

dubbelt så hög vårdavgift som den för riket i övrigt gällande legosangsavgiften,

måste enligt direktionens mening mycket starka skäl kunna åberopas

för en dylik undantagsställning för staden.

Direktionen för karolinska sjukhuset hade till stöd för sitt förslag i förevarande

avseende anfört, att en tillämpning av principen om ett vårdbidrag

å 2 kronor 50 öre vid beläggning av riksplatserna med sjuka från Stockholms

stad och Stockholms län skulle medföra, att staden och landstinget

finge erlägga väsentligt lägre belopp än vid beläggningen av kontraktsplatserna.

Vidare skulle staden och landstinget ej få bestämma legosängsavgifterna

för de icke kontrakterade platserna, varför sjuka från staden och

länet skulle komma att i avgiftshänseende behandlas olika allt eftersom

de läge å det ena eller det andra slaget platser, vilket i sin tur skulle medföra

ett invecklat redovisningssystem.

Gentemot denna erinran ville sjukhusdirektionen framhålla, att ett likställande

av staden och Stockholms län med landstingen i övrigt ej syntes

medföra de befarade olägenheterna. För stadens vidkommande kunde

nämligen frågan med fördel ordnas på sadant sätt, att sjukhuset uttoge

avgift av patient, som vårdades å riksplats, enligt samma grunder, som

Bihang till riksdagens protokoll 1U87. 1 sami. Nr 272. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

gällde beträffande kontrakterad vårdplats, och att staden därefter ersatte

sjukhuset det belopp, som svarade mot skillnaden mellan den för riksplatserna

enhetligt fastställda legosängsavgiften (cirka 5 kronor) och den av

patienten själv erlagda vårdavgiften. Genom ett sådant betalningssystem

vunnes den fördelen, att den sjuke finge erlägga vårdavgift enligt de för

stadens egna lasarettssjukhus^ gällande bestämmelserna, vare sig han vårdades

å sadant sjukhus eller a kontrakterad vårdplats eller å riksplats vid

karolinska sjukhuset.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhölle vidare, att sjukhuset så

att säga inninge som ett led i stadens och landstingets planer för sin anstaltsvård

och förty intoge en annan ställning till dem än till övriga sjukvårdsområden

i riket. Detta påstående vore oriktigt, åtminstone i vad det gällde

staden. Förslaget örn uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm

hade icke tillkommit på stadens initiativ utan föranletts av statens intresse

att få undervisningen koncentrerad. Staden hade endast med tvekan lämnat

sin medverkan till sjukhusets uppförande och ej velat sträcka denna

medverkan längre än till 315 vårdplatser. Sedermera hade staden vid planläggningen

av sitt sjukhusväsen endast räknat med den å karolinska sjukhuset

kontrakterade tillgången å 315 vårdplatser och sålunda icke tagit

någon som helst hänsyn till den eventuella möjligheten att belägga ytterligare

platser å sjukhuset. Vid tillgodoseendet av stadens sjukvårdsbehov

bomme givetvis platsutrymmet pä stadens egna sjukvärdsanstalter jämte

de kontrakterade vårdplatserna å karolinska sjukhuset att i första hand

tågås i anspråk. En beläggning av riksplatser å sistnämnda sjukhus bomme

sålunda ej ifråga, förrän en sådan extraordinär situation inträffat, att stadens

egna och kontrakterade vårdresurser blivit till fullo utnyttjade.

Direktionen för karolinska sjukhuset åberopade vidare det förhållandet,

att enligt överenskommelsen platskostnadsavgift ej skulle utgå, därest

staden eller länet skulle bliva förhindrad att utnyttja staden eller länet tillförsäkrad

vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken

staden respektive länet ej vore skyldig att mottaga till vård å sina egna

sjukhus. Sjukhusdirektionen ville emellertid erinra, att denna bestämmelse

endast åsyftade att befria staden och länet från skyldigheten att bidraga

till vårdkostnaden i sådana fall, där staden eller länet förhindrats att utnyttja

kontrakterad vårdplats på grund av åtgärder från sjukhusets sida.

Bestämmelsen vöre sålunda fullt befogad i och för sig och finge på intet

vis betraktas såsom någon förmån för staden eller länet, som nu skulle

kompenseras genom oskäliga bestämmelser rörande stadens och länets

bidrag till eventuell vårdkostnad å riksplatserna.

Slutligen påpekade direktionen för karolinska sjukhuset, att man vid utformandet

av överenskommelsen genom underhandlingar med intressenterna

förutsatt, att vid beläggning av riksplatserna samma principer i avseende

å de främmande sjukvårdsområdenas bidragsskyldighet skulle tilllämpas

som beträffande stadens och landstingets kontrakterade platser. För

så vitt direktionen härmed ville göra gällande, att stadens representanter

vid underhandlingarna godtagit den nu föreslagna anordningen, vore påpekandet

felaktigt. Godtagandet förutsatte likställighet mellan å ena sidan

staden och Stockholms län samt å andra sidan riket i övrigt beträffande de

då tilltänkta strängare villkoren för riksplatsernas beläggning. När dessa

villkor numera lindrats, syntes det vara fullt konsekvent, att staden med

fasthållande vid likställighetsprincipen krävde att lika med övriga sjukvårdsområden

bliva delaktig i lindringen.

Härutöver ville direktionen framhålla, att den föreslagna ogynnsamma

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

särställningen för staden och Stockholms län syntes särskilt orimlig sa

tillvida, som det ifrågasattes, att staden och länet skulle vid beläggning av

riksplats erlägga ej blott driftkostnadsbidrag, motsvarande den verkliga

medeldagskostnaden, dock högst den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens

respektive länets egna sjukvårdsinrättningar, utan även samma platskostnadsavgift,

som enligt avtalet skulle erläggas för de kontrakterade

platserna. Denna platskostnadsavgift vore avsedd som kompensation folden

skyldighet att förränta och amortera stadens och länets bidrag till sjukhusets''uppförande,

som ålåge sjukhuset enligt avtalet. Emellertid hade det

aldrig ifrågasatts, att staden eller länet skulle bidraga till sjukhusets uppförande

i vidare mån än vad avsåge de kontrakterade platserna. Skulle

platskostnadsbidrag nu erläggas jämväl för eventuellt utnyttjade riksplatser,

skulle dessa avgifter falla utom ramen för amorteringsplanen och följaktligen

tillföra sjukhuset en omotiverad extra inkomst. _

Sjukhusdirektionen hade ovan framhållit, att direktionen icke räknat

med att behöva anlita karolinska sjukhusets riksplatser. Vid sådant förhållande

saknade det större reell betydelse för staden, vilka bestämmelser som

utfärdades beträffande vårdavgiften å dessa platser. Ur principiell synpunkt

funne direktionen emellertid, såsom ovan utvecklats, att giltiga skäl saknades

för att ställa staden i en ogynnsammare ställning vid platsernas eventuella

beläggning än landstingen i övrigt. På grund härav ville direktionen

bestämt avstyrka de föreslagna bestämmelser, som funnes intagna i 3 §,

2 stycket, av det föreliggande utkastet.

Skulle de nu föreslagna vårdavgifterna för riksplatser likväl komma att

fastställas, kunde staden icke tillförbinda sig att bestrida vårdkostnad för

sådana platser i annan mån, än att patienten erhållit remiss till karolinska

sjukhuset av stadens sjukhuscentral.

Stadskollegiet har för egen del anfört:

De föreslagna, på skilda sätt differentierade avgifterna lede av en påfallande

brist på enkelhet, reda och lättillämplighet. Därjämte ledde de till

den anmärkningsvärda olikformigheten, att å en och samma vårdplats

skulle utgå olika avgift, beroende på vilken del av riket den vårdade tillhörde.

Bestämmelsen innebure en diskriminering av huvudstaden, som syntes

både obillig och kronan ovärdig. Då staden efter det nya södersjukhusets

tillkomst normalt icke syntes behöva taga flera platser i bruk vid

karolinska sjukhuset än de kontrakterade 315 — redan nu förefunnes enligt

uppgift under tiden juni—november ett väsentligt antal lediga platser

å stadens sjukhus — tvingades stadens sjukvårdsorgan, därest de föreslagna

bestämmelserna bleve verklighet, att tillse, att riksplatserna ej belädes med

patienter från staden, förrän stadens egen platstillgång blivit utnyttjad.

Då i följd av sjukhus väsendets utveckling och tillkomsten av specialavdelningar

vid länslasaretten remisser av patienter från liinen till sjukhuset

syntes komma att nedgå, syntes följden kunna antagas snart bliva, att riksplatserna

komme att stå obegagnade. En sådan utveckling skulle föga motsvara

sjukhusets syfte att vara ett undervisningssjukhus.

Den föreliggande framställningen visade emellertid, att enkla och likformiga

bestämmelser vore av behovet påkallade. En omarbetning av förslaget

vore därför önskvärd. Därvid borde även observeras, att utkastet använde

—- tydligen efter förebild av en lagtekniskt felaktig bestämmelse i

sjukhuslagen — uttrycket »bosatt», där avsikten tydligen vöre »boende».

Departementschefen. Direktionens föreliggande förslag örn bidrag från

vederbörande sjukvårdsområden till kostnaderna för vård å allmän avdel
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ning vid karolinska sjukhuset står i överensstämmelse med de grunder,

som väl icke av statsmakterna beslutats men som vid den tidigare behandlingen

av frågan om inrättande av ifrågavarande sjukhus förutsatts skola

fastställas, då sjukhuset nalkades sin fullbordan.

Av det förut sagda framgår, att direktionens förslag, som innefattar jämväl

vissa detaljföreskrifter, vilka tidigare ej upptagits till behandling, förbehållslöst

tillstyrkts av flertalet i ärendet hörda myndigheter. De erinringar

gentemot förslaget, som från vederbörande i Malmö anförts i avseende

å den av direktionen förordade föreskriften om att vårdkostnadsbidrag

skulle utgå jämväl för patienter, insjuknade under vistelse i Stockholms

stad och län, synas mig icke vara av natur att behöva föranleda

ett frångående av vad härutinnan tidigare förutsatts. Ej heller torde de

förslag örn en sänkning av vårdkostnadsbidragets storlek, som framförts

från vissa håll, böra vinna beaktande.

Vad beträffar frågan om rätt att meddela hänvisning till sjukhuset av

sjuka för erhållande av vård, som ej kan beredas å landstingets eller vederbörande

städers sjukvårdsinrättningar, har direktionen i sitt förslag begränsat

remissrätten till att gälla lasaretts- eller sanatorieläkare vid av landsting

eller vederbörande städer drivet lasarett eller sanatorium samt, i fråga

om Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, jämväl vederbörande tjänsteläkare.

I detta förslag har i vissa yttranden ifrågasatts den ändringen, att tjänsteläkare

ej skulle medgivas rätt att remittera ens i den av direktionen föreslagna

snävare omfattningen. I ett yttrande har däremot föreslagits, att

remissrätten skulle utsträckas till att gälla jämväl sjukstuguläkare och i

ett annat, att även läkarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala, vilka på

grund av de ifrågasatta bestämmelsernas formulering ej skulle erhålla

remissbefogenhet, skulle tillerkännas sådan befogenhet. Jag anser mig böra

framhålla, att frågan synes mig böra helt bedömas ur synpunkten av vad

som för de vårdbehövande själva är lämpligast. För att undvika onödiga

kostnader och vinna tid — fall kunna tänkas förekomma, då en för lång

tidsutdräkt kan vara för behandlingens resultat avgörande — synas de

vårdbehövande hava intresse av att erhålla så bekväm tillgång till remissberättigade

läkare som omständigheterna medgiva. Jag vill därför förorda,

att remissrätten utsträckes till att gälla sjukstuguläkare och att tjänsteläkare

erhåller rätt att meddela hänvisning också till andra avdelningar

av sjukhuset än till jubileumskliniken. Överläkarna vid akademiska sjukhuset

i Uppsala böra givetvis likställas med läkare vid landstingssjukhus.

Med vad nu föreslagits har ståndpunkt jämväl tagits till de yrkanden,

som framställts av stadsfullmäktige i Göteborg.

En fråga, som av direktionen ägnats särskild uppmärksamhet, är spörsmålet

örn den bidragsskyldighet, som skulle ankomma på Stockholms stad

och län. Staden och länet hava som nämnts med staten kontrakterat om

visst antal platser vid sjukhuset och erlägga för dessa platser efter vissa

grunder dels platskostnadsbidrag, avsett att bestrida en del av kostnaderna

för sjukhusets uppförande, dels ock bidrag till driften av sjukhuset. Där
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts ''proposition Nr 272.

emot har överenskommelse icke träffats rörande i vilken utsträckning staden

och länet skola bidraga, då staden och länet taga i anspråk jämväl

platser, som ej avses i stadens och länets avtal. Direktionen har nu föreslagit,

att staden och landstinget skulle i dylika fall erlägga förutom, i

överensstämmelse med 1931 års riksdags ovanberörda uttalande, platskostnadsavgift

jämväl driftbidrag efter samma grunder, som beträffande

de kontrakterade platserna. Förslaget innebär, att staden och landstinget

skola erlägga samma belopp för vård å icke-kontrakterad plats, som av

staden och landstinget gäldas för vård å kontrakterad plats. Detta förslag

har framkallat starka erinringar i synnerhet från Stockholms stads sida,

som funnit bestämmelsen innebära en diskriminering av huvudstaden, som

syntes både obillig och kronan ovärdig. Därest de föreslagna bestämmelserna

bleve verklighet, skulle — har det anförts — stadens sjukvårdsorgan

tvingas att tillse, att riksplatserna ej belädes med patienter från staden,

förrän stadens egen platstillgång blivit utnyttjad. Staden befarar, att följden

kunde antagas bliva, att riksplatserna komme att stå obegagnade, enär

på grund av sjukhusväsendets utveckling och tillkomsten av specialavdelningar

vid länslasaretten remisser av patienter från länen till sjukhuset

torde komma att nedgå.

Det är uppenbart, att frågan om respektive sjukvårdsområdens bidragsskyldighet

till riksplatsernas uppförande och drift kan bedömas mycket

olika från olika synpunkter.

Det synes emellertid under alla omständigheter rimligt, att sjukhusägare,

som blivit i tillfälle att belägga någon av riksplatserna med patient, som

annars vore berättigad erhålla motsvarande vård å hemortens sjukhus, ålägges

ett bidrag till driftkostnaden, som ungefärligen motsvarar hans kostnader

för denna vård å hemortens sjukhus, dock med någon kompensation

för de extra kostnader och besvär, som förorsakas genom att patienten

måste förflyttas mer eller mindre långt från det egna sjukvårdsområdet.

Jag har därför för min del kommit till den uppfattningen, att vad från

Stockholms stads och Stockholms läns sida anförts beträffande stadens och

länets driftkostnadsbidrag vid beläggning av riksplatserna vid karolinska

sjukhuset, inklusive de för hela riket avsedda vårdplatserna vid jubileumskliniken,

icke utgör skäl för ett frångående av direktionens förslag, vilket

förslag jag alltså biträder i denna del.

Vid prövning av frågan angående platskostnadsbidrag från Stockholms

stad och län vid beläggning av för hela riket avsedda vårdplatser å karolinska

sjukhuset, inklusive de av jubileumsfonden och cancerföreningen bekostade

vårdplatserna å jubileumskliniken, har jag däremot kommit till

en annan uppfattning än direktionen, som härutinnan anslutit sig till 1931

års riksdags uttalande i ämnet.

Dessa riksplatser hava upprättats dels för att skaffa utrymme vid ifrågavarande

undcrvisningssjukhus åt för undervisningens särdeles värdefullt

klientel från avlägsnare områden av landet och jämväl från Stockholms

stad och län, diirest dessas ackorderade platser vid sjukhuset skulle vara

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Martts ''proposition Nr 272.

fullt belagda; dels för att bereda patienter från hela riket tillfälle till konsultation

eller specialvård vid detta nied särskild sakkunskap och särskilda

medel för undersökning och behandling utrustade statssjukhus.

Det är jämväl att märka, att antalet för riket i dess helhet avsedda

vårdplatser efter noggranna beräkningar fastställts med hänsyn till att

dessa platser i regel skulle kunna beläggas med patienter från annan ort

än Stockholms stad och län, och att de således uppförts i främsta rummet

med hänsyn till landsortens sjukvårdsbehov. Vid de tillfällen, då den avsedda

beläggningen av platserna eventuellt ej kan äga rum, är det för undervisningen

ett betydelsefullt önskemål, att platserna utan svårighet

kunna beläggas med patienter från Stockholms stad eller län.

Riksplatserna äro vidare avsedda att förse sjukhuset med en stadigvarande

tillgång på för undervisningen betydelsefullt material. Varken för

Stockholms stad eller Stockholms läns landsting eller för övriga storstäder

eller landsting kunna däremot riksplatserna utgöra en så stadigvarande

och lätt beräknelig tillgång, att de kunna föranleda en motsvarande begränsning

av hemortens sjukhusbyggnader och alltså en motsvarande ekonomisk

besparing. Det synes mig således obestridligt, att riksplatserna

hava tillkommit på grund av ett utpräglat statsintresse och för att tillfredsställa

ett för hela riket gemensamt sjukvårdsbehov och att alltså deras

uppförande bör helt bekostas av staten.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden och då samtliga riksplatser vid

karolinska sjukhuset i första hand skola stå till förfogande för övriga storstäder

och landsting, vilka alls ej ekonomiskt bidragit till sjukhusets uppförande

och ej skola erlägga platsavgift, synes ej heller Stockholms stad

och Stockholms läns landsting böra åläggas platsavgift vid beläggande av

lediga riksplatser vid sjukhusets kliniker.

Anmärkas må, att vad i det föregående yttrats beträffande bidrag från

andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och län till kostnaderna för

vård å riksplatserna, torde böra avse jämväl de fall, då för sådan vård

tagas i anspråk platser, som äro avsedda för patienter från Stockholms stad

eller län.

Direktionen har enligt det ovanstående föreslagit, att de av direktionen

ifrågasatta principerna för bidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms

stad och län skulle äga tillämpning jämväl vid serafimerlasarettet.

Mot detta förslag, som står i överensstämmelse med vad jag i propositionen

nr 171/1936 anförde rörande önskvärdheten av en samverkan mellan

de båda ifrågavarande sjukhusen i avseende å vårdavgifter, har jag ingen

erinran att framställa.

Likaledes anser jag mig böra biträda direktionens förslag i de delar, som

av mig icke särskilt berörts. Inom ecklesiastikdepartementet har på grundval

av de av direktionen föreslagna bestämmelserna utarbetats ett förslag

till förordning i ämnet, vilket torde böra föreläggas riksdagen för antagande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

23

II. Serafimerlasarettet.

A. Villkoren för statens övertagande av driften

vid serafimerlasarettet.

1936 års riksdags beslut m. m. Med bifall till Kungl. Maj:ts därutinnan

i propositionen nr 171/1936 framlagda förslag beslöt riksdagen, att staten

skulle enligt avtal, som i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig i

propositionen angivna grunderna kunde komma att träffas mellan Kungl.

Majit och direktionen över serafimerlasarettet, från och med den 1 juli

1937 övertaga lasarettets drift, ävensom, under förutsättning härav, att

från och med samma dag lasarettet och karolinska sjukhuset skulle stå

under gemensam förvaltning av direktionen för sistnämnda sjukhus.

Beträffande ifrågavarande avtal hade jag i propositionen anfört följande:

De sakkunniga hade förordat, att mellan staten och stiftelsen skulle

träffas ett avtal, reglerande statens och stiftelsens skyldigheter och rättigheter.

På lasarettet skulle ankomma att upplåta sin fastighet nr 8 i

kvarteret Pilträdet i Stockholm (den egentliga sjukhusfastigheten) för av

staten bedriven sjukvård och undervisning ävensom, enligt särskild överenskommelse,

härför erforderliga lägenheter i fastigheten nr 2, 3 och 4 i

samma kvarter. Vidare skulle lasarettet på staten överlata till lasarettet

hörande fasta och lösa inventarier samt förråd ay förbrukningsartiklar

ävensom de rättigheter, som tillkomme lasarettet pa grund av sjukvardsavtal

med staden och länet. Slutligen skulle lasarettet ställa för sjukvårdsändamål

disponibel del av avkastningen på sitt fondkapital till statens förfogande

för täckande av kostnad för sjukvården.^ Staten skulle å andra

sidan ikläda sig ansvaret för underhållet av de upplåtna byggnaderna ävensom

ansvaret för underhåll och förnyelse av inventarierna. Härjämte skulle

staten övertaga ej mindre stiftelsens ansvar för räntor och amorteringar på

de ovannämnda lån, som av lasarettet upptagits för den nyligen avslutade

ombyggnaden, än även de förpliktelser, lasarettet genom nämnda sjukvårdsavtal

samt genom mottagna donationer till frisängar iklätt sig. Likaledes

skulle staten övertaga den vid lasarettet anställda sjukvårds-, ekonomioch

kontorspersonalen ävensom läkarpersonalen, i den mån denna icke

redan vore statsanställd, samt lasarettets förpliktelser gentemot redan pensionerad

sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonal.

Nämnda förslag hade i allmänhet tillstyrkts av de i ämnet hörda myndigheterna.

Medicinalstyrelsen syntes dock önska en annan form för övertagandet.

Enligt styrelsens mening borde staten övertaga stiftelsens samtliga

tillgångar med skyldighet för staten att ansvara för de skyldigheter,

som enligt meddelade donationsbestämmelser och ingångna avtal ålåge

stiftelsen. Stiftelsen skulle alltså enligt detta förslag helt upphöra.

I valet mellan nämnda båda förslag — de sakkunnigas och medicinalstyrelsens

— ansåge jag mig böra i nuvarande läge föredraga de sakkunnigas.

Detta förslag syntes göra mindre ingrepp i de bestående förhållandena

än medicinalstyrelsens utan att ändock vålla några olägenheter för vare sig

stiftelsen eller statsverket eller försvåra verksamhetens bedrivande. En av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition Nr ''272.

byråchefen Fallenius verkställd utredning syntes hava givit vid handen,

att hinder icke mötte att förvandla stiftelsens egendom till fondkapital

för att med dess avkastning bidraga till bestridande av utgifterna för

annat undervisningssjukhus, exempelvis karolinska sjukhuset. Därest det

framdeles skulle befinnas lämpligt att helt avveckla serafimerlasarettet i

dess nuvarande form och överflytta den där bedrivna verksamheten till

karolinska sjukhuset, torde — örn överenskommelsen mellan staten och

stiftelsen gåves en lämplig utformning — åtgärder av nämnda art icke försvåras

av att det rättsliga förhållandet mellan staten och stiftelsen dessförinnan

reglerats på det av de sakkunniga föreslagna sättet. Vid den jämkning

i de föreslagna avtalsbestämmelserna, som med anledning härav torde

böra vidtagas, syntes det vara möjligt att tillgodose även de erinringar, som

av statskontoret på denna punkt framförts (jfr nedan). I samband härmed

stöde det av universitetsmyndigheterna framförda önskemålet om

att i avtalet infördes en bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning

av de utav serafimerlasarettet disponerade fastigheterna jämväl

försäljningskapitalet eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar

borde kunna av staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål,

stiftelsen hade till uppgift att fylla. En klausul av denna innebörd torde

böra fogas till det blivande avtalet. Anmärkas finge i detta sammanhang,

att någon avhändelse av stiftelsens fasta egendom icke syntes kunna ifrågakomma

utan Kungl. Maj:ts medgivande. Jag ansåge mig kunna i huvudsak

biträda statskontorets förslag om sådan ändring i de av de sakkunniga

föreslagna avtalsbestämmelserna, att all avkastning av det under stiftelsens

förvaltning stående fondkapitalet, som ej vore erforderlig för vidmakthållande

av stiftelsens fasta egendom, skulle för täckande av kostnader

för lasarettets drift ställas till statens förfogande, där ej annat föranleddes

av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens fonder. De sakkunnigas

förslag till avtalsbestämmelser torde i övrigt i huvudsak kunna läggas

till grund för den vidare prövningen av denna fråga. Lämpligen borde

detaljerna i avtalet icke nu fixeras utan Kungl. Maj:t äga rätt att för kronans

del härutinnan överenskomma örn de jämkningar, som kunde befinnas

erforderliga. Följaktligen syntes riksdagens beslut i ämnet böra innefatta

bemyndigande för Kungl. Majit att för kronans del träffa avtal med

stiftelsen rörande statens övertagande av verksamheten vid serafimerlasarettet

m. m. av den huvudsakliga innebörd, som ovan angivits.

Riksdagen lämnade vad sålunda anförts utan erinran.

Föreliggande förslag till avtal. Kungl. Majit anbefallde den 19 juni 1936

direktionen för karolinska sjukhuset att upptaga förhandlingar med direktionen

över serafimerlasarettet rörande upprättande av ifrågavarande avtal

ävensom att till Kungl. Majit inkomma med förslag till avtal och till

de föreskrifter, som kunde böra av Kungl. Majit med anledning av riksdagens

omförmälda beslut meddelas.

På grund härav har direktionen för karolinska sjukhuset efter vederbörliga

förhandlingar i skrivelse den 11 november 1936 hemställt bland

annat, att Kungl. Majit måtte dels godkänna av direktionen tillstyrkt förslag

till avtal, dels ock låta föranstalta örn utredning, huru med ovannämnda

fastighet nr 8 borde förfaras i det fall, att Kungl. Majit funne

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

statens intressen kräva, att den å lasarettet bedrivna sjukvårds- och undervisningsverksamheten

flyttades till annat sjukhus, och, därest fastigheten

skulle komma att försäljas, huru med köpeskillingen skulle förfaras.

Det av direktionen förordade avtalet är av följande lydelse:

Mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt direktionen över serafimerlasarettet

såsom företrädare för stiftelsen serafimerlasarettet, här nedan kallad

stiftelsen, å andra sidan, är följande avtal träffat rörande statens övertagande

av driften av stiftelsens sjukvårdsinrättning serafimerlasarettet i

Stockholm, här nedan kallad lasarettet.

§ 1.

Kungl. Majit och kronan, som vid lasarettet redan bedriver undervisningsverksamhet

för utbildning av läkare, övertager från och med den

1 juli 1937 driften av lasarettet i dess helhet under iakttagande av de i

detta avtal angivna bestämmelserna.

§ 2.

Stiftelsen upplåter till Kungl. Majit och kronan utan avgift sin fastighet

nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm.

I den mån sådant från Kungl. Majits och kronans sida påkallas för tillgodoseende

av sjukvårdens eller undervisningens behov, upplåter stiftelsen

till Kungl. Majit och kronan bostads- och övriga lägenheter.inom stiftelsens

fastighet nr 2, 3 och 4 i nämnda kvarter mot den ersättning, varom

överenskommelse i varje särskilt fall träffas.

§ 3.

Stiftelsen överlåter till Kungl. Majit och kronan ali den stiftelsen tillhöriga

lösa egendom, som användes för lasarettets drift.

§ 4.

Kungl. Majit och kronan äger, i den mån så befinnes lämpligt, förflytta

verksamheten till annan sjukvårdsinrättning.

§ 5.

Kungl. Majit och kronan svarar för underhåll och brandförsäkring av

fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet intill dess lasarettets verksamhet förflyttas

till annan sjukvårdsinrättning.

§ 6.

I den mån annat ej föranledes av vid mottagna donationer fästade villkor,

föreskrifter meddelade av Kungl. Majit, gällande avtal med Stockholms

läns landsting, eller föreskrifter, som före den 1 juli 1935 meddelats

av direktionen över serafimerlasarettet, skall nettoavkastningen av stiftelsens

tillgångar, däri inbegripet nettoavkastningen från egendomen nr 2,

3 och 4 i kvarteret Pilträdet i Stockholm, ställas till Kungl. Majits och kronans

förfogande för täckande av driftkostnader vid lasarettet eller den

sjukvårdsinrättning, till vilken verksamheten jämlikt 4 § må komma att

flyttas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr %72.

Stiftelsen äger att vid förvaltningen av fastigheten nr 2, 3 och 4 i kvarteret

Pilträdet i Stockholm göra nödiga avsättningar till reparations- och

ombyggnadsfond (nu benämnd Reparations- och besparingsfond för fastigheten

Pilträdet 2, 3 och 4).

Avkastningen av Allmänna lasarettsfonden må av stiftelsen såsom hittills

disponeras för med lasarettsdriften sammanhörande ändamål, som ej

kan hänföras till driftkostnader i egentlig mening, såsom beredande av förströelse

och uppmuntran åt patienter och personal, m. m., dock att vad som

för sådant ändamål ej åtgår skall ställas till förfogande som i första stycket

sagts.

§ 7.

Kungl. Maj:t och kronan övertager betalningsansvaret för det lån å

ursprungligen 3,200,000 kronor, som stiftelsen år 1927 upptagit hos pensionsstyrelsen

för gäldandet av kostnaderna för lasarettets ombyggnad.

§ 8.

Stiftelsen överlåter å Kungl. Majit och kronan samtliga de rättigheter,

som tillkomma stiftelsen på grund av mellan stiftelsen samt Stockholms

stad och Stockholms läns landsting gällande överenskommelser angående

vård å lasarettet av sjuka från staden och länet.

Kungl. Majit och kronan övertager ansvaret för fullgörande av samtliga

de förpliktelser, som åvila stiftelsen på grund av nämnda överenskommelse.

§ 9.

Kungl. Majit och kronan förbinder sig att fullgöra de förpliktelser i fråga

om tillhandahållande av frisängar och rum för Regnellska stipendiater,

som stiftelsen må hava iklätt sig genom mottagna donationer.

§ 10.

Stiftelsen överlåter å Kungl. Majit och kronan alla de fordringar och

övriga rättigheter, som uppkommit för stiftelsen på grund av att stiftelsen

omhänderhaft lasarettets drift.

Kungl. Majit och kronan övertager alla stiftelsens skyldigheter på grund

av nämnda förhållande.

§ 11.

Kungl. Majit och kronan övertager den vid lasarettet anställda kontors-,

sjukvårds- och ekonomipersonalen samt läkarpersonalen, i den mån denna

ej redan är statsanställd.

§ 12.

Kungl. Majit och kronan övertager stiftelsens förpliktelser mot den av

stiftelsen pensionerade kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonalen samt

deras efterlevande.

Direktionen har i sin skrivelse anfört bland annat följande:

Genom bestämmelserna i § 6 i avtalet rörande dispositionen av allmänna

lasarettsfonden hade avsetts att bereda stiftelsen möjlighet att såsom hittills

skett disponera dess avkastning för andra med lasarettsdriften sammanhörande

ändamål än de ordinarie driftkostnaderna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mciy.ts proposition Nr 272.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet hade departementschefen erinrat

om ett av universitetsmyndigheterna framfört önskemål att i avtalet infördes

en bestämmelse av innehåll, att vid en eventuell försäljning av de utav

serafimerlasarettet disponerade fastigheterna jämväl försäljningskapitalet

eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar borde kunna av staten

tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål stiftelsen hade till uppgift

att fylla. Departementschefen hade uttalat, att en klausul av denna innebörd

syntes böra fogas till det blivande avtalet.

Härtill ville direktionen påpeka, att stiftelsens fastighet nr 2, 3 och 4 i

kvarteret Pilträdet i Stockholm inköpts för medel tillhöriga stiftelsens fonder.

Stiftelsens förvärv av denna fastighet vore alltså att likställa med placering

av fondmedel exempelvis i obligationer eller i inteckningslån. Fastigheten

vore i viss utsträckning upplåten till personalbostäder m. m. för lasarettsdriftens

behov men i övrigt uthyrd för andra ändamål. Vid det förhållandet,

att fastigheten vore att anse som ett placeringsobjekt för stiftelsens

fondmedel, hade direktionen ansett någon föreskrift av den innebörd, departementschefen

angivit, ej vara påkallad beträffande denna fastighet.

Annorlunda ställde sig förhållandet beträffande den egentliga lasarettsfastigheten

nr 8 i nämnda kvarter. Departementschefens uttalande torde

också hava avseende å denna. Emellertid vöre att märka, att Stockholms

stad och Stockholms läns landsting, vilka bidragit till lasarettets ombyggnader,

enligt gällande överenskommelser disponerade visst antal platser å

lasarettet. På grund härav syntes vid ett eventuellt nedläggande av lasarettsdriften

å denna fastighet hänsyn böra tagas jämväl till stadens och länets

berättigade intressen i detta avseende. Hithörande frågor vöre emellertid av

så pass invecklad beskaffenhet, att direktionen ej ansett sig kunna tillstyrka,

att en bestämmelse av det innehåll, departementschefen antytt, intoges

i förevarande avtal. Direktionen ansåge det emellertid högeligen önskligt,

att genom en utredning klarhet kunde vinnas rörande förhållandet mellan

staten, stiftelsen, staden och landstinget vid ett nedläggande av den

nuvarande lasarettsdriften. Denna utredning syntes böra avse, huru med

ifrågavarande fastighet borde förfaras i det fall, att Kungl. Majit funne statens

intressen kräva, att den å lasarettet bedrivna sjukvårds- och undervisningsverksamheten

flyttades till annat sjukhus, och, därest fastigheten

skulle komma att försäljas, huru med köpeskillingen skulle förfaras. Härigenom

skulle lösningen av hithörande spörsmål icke behöva verka hindrande,

därest det i en framtid skulle finnas lämpligt att nedlägga driften

och genom försäljning eller på annat sätt utnyttja det betydande värde,

som lasarettsfastigheten tvivelsutan representerade. En sådan utredning,

som förutsatte särskild sakkunskap, varöver direktionen icke förfogade,

syntes lämpligen böra verkställas på Kungl. Majlis föranstaltande.

Av ett vid direktionens skrivelse fogat protokollsutdrag framgår, att

direktionens vice ordförande, t. f. expeditionschefen C. A. Löwenhielm anmält

skiljaktig mening och anfört:

Med hänsyn till departementschefens uttalande i omförmälda proposition

rörande dispositionen av köpeskillingen vid en eventuell försäljning av

lasarettets fasta egendom borde till § 4 i avtalet fogas ett stycke av föl
-

jande lydelse:

»Därest stiftelsens fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet pa grund harav skulle

bliva överflödig för sitt nuvarande ändamål, skall det ankomma på Kungl.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Maj:t att efter vederbörandes hörande besluta angående dispositionen av fastigheten

ävensom, därest denna kommer att försäljas, beträffande användningen

av därvid inflytande köpeskillingsmedel.»

I fråga om allmänna lasarettsfonden borde föreskrift angående användning

av dess avkastning ej inflyta i avtalet utan på särskild framställning

meddelas av Kungl. Maj:t. I enlighet härmed borde § 6 första stycket lyda:

»All avkastning av de under stiftelsens förvaltning stående tillgångarna skall,

i den mån den ej erfordras etc.»

samt tredje stycket i samma paragraf utgå.

Myndigheternas yttranden angående avtalsförslaget. Stockholms

stadsfullmäktige hava i utlåtande den 14 december 1936 åberopat

ett yttrande av stadskollegiet, som anfört:

Då det icke varit möjligt för staden att under den korta tid, som lämnats

för besvarande av remissen, verkställa den för ett ståndpunkttagande erforderliga

utredningen rörande lasarettets rättsliga ställning i förhållande till

staden och stadens anspråk på lasarettets egendom, torde fullmäktige böra

förklara sig icke kunna nu yttra sig över förslaget, i vad det sammanhängde

med dessa frågor, och följaktligen kunna biträda ett av stadens sjukhusdirektion

avgivet yttrande allenast under förbehåll, att kronans övertagande

av sjukvården icke finge beröra stadens och lasarettets befogenhet att träffa

uppgörelse örn dem berörande förhållanden.

I berörda yttrande hade stadens sjukhusdirektion anfört

följande:

Direktionen förutsatte, att den ifrågasatta utredningen rörande fastigheten

nr 8 i kvarteret Pilträdet även komme att omfatta den oklara frågan

om äganderätten till fastigheten. Vid sådant förhållande hade direktionen

ej ansett sig böra framställa någon erinran mot att bestämmelserna i avtalets

§ 2 givits en avfattning, vilken kunde tydas som serafimerlasarettets

äganderätt till fastigheten vore obestridd.

Ej heller i övrigt hade direktionen funnit anledning till erinran mot förslaget.

Överståthållarämbetet har i utlåtande den 31 december 1936

yttrat:

I förslaget till avtal hade icke på sätt enligt statsrådsprotokollet av departementschefen

syntes hava förutsatts för ett bifall från statens sida

till det ifrågasatta avtalet inryckts någon bestämmelse av innehåll, att

vid en eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet disponerade

fastigheterna staten skulle äga att taga i anspråk jämväl försäljningskapitalet

eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar för tillgodoseende

av de ändamål, stiftelsen hade till uppgift att fylla. Något hinder för

nu berörda bestämmelses införande i avtalet på den grund, att stadens,

landstingets eller stiftelsens intressen därigenom skulle bli lidande, syntes

ej föreligga, försåvitt, såsom sakkunnigutredningar i ämnet även torde ge

vid handen, äganderätten till lasarettsfastigheten tillkomme stiftelsen. För

de förpliktelser, som nu åvilade stiftelsen till följd av de bidrag, staden och

landstinget lämnat till lasarettets ombyggnad, skulle det ju ankomma på

staten att svara. Bärande skäl talade emellertid för att den av direktionen

begärda utredningen ändock borde komma till stånd, ty förr eller senare,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

då frågan om ett överflyttande av sjukhusdriften från serafimerlasarettet

till annan sjukvårdsinrättning bleve aktuell, måste uppenbarligen de

nämnda förpliktelsernas innebörd närmare fixeras.

I avtalsförslagets § 6 hade intagits en bestämmelse örn rätt för stiftelsens

styrelse att även i fortsättningen i första hand disponera avkastningen

av allmänna lasarettsfonden för annat ändamål än driftkostnader, exempelvis

till beredande av förströelse och uppmuntran åt patienter och personal.

Härigenom hade visserligen ett avsteg skett från statsmakternas direktiv

med avseende å avkastningen av stiftelsens fondkapital. De synpunkter,

som kunde anföras till stöd för förslaget, torde emellertid få anses

vara synnerligen beaktansvärda, och bestämmelserna syntes därför böra i

sak få kvarstå oförändrade i ett blivande avtal. Härtill komme, att stiftelsens

praxis i fråga om dispositionen av nämnda avkastning ägt rum

under en så lång följd av år, att den kunde anses ha fått viss hävd för sig.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott

har i utlåtande den 17 december anfört:

Förvaltningsutskottet hade uppmärksammat, att i fråga örn fastigheten

nr 8 olika meningar gjort sig gällande inom karolinska sjukhusets direktion.

För egen del gjorde utskottet med bestämdhet gällande, att icke från

statsmakternas sida några åtgärder finge vidtagas rörande den framtida

användningen och utnyttjandet av denna tomt, innan en fullständig utredning

skett, huru äganderätten till tomten i verkligheten kunde anses

rent rättsligt sett vara ordnad. Det finge nämligen erinras därom, vilket

jämväl framginge av tidigare beträffande äganderätten till nämnda tomt

gjorda utredningar, att i nämnda hänseende landstinget hade direkta ekonomiska

mellanhavanden med serafimerlasarettets stiftelse att taga hänsyn

till, vilka mellanhavanden även avtalsenligt i vissa hänseenden blivit

reglerade.

Vad beträffade allmänna lasarettsfonden måste förvaltningsutskottet

med styrka hävda, att, såsom denna fond i huvudsak tillkommit och med

den användning densamma under de senaste åren kommit att få inom

serafimerlasarettet, även framdeles behov funnes att taga avkastningen av

fonden i anspråk för vissa ändamål, vilka vid landstingslasarett i allmänhet

tillgodosåges antingen genom vissa särskilda anslag från landstinget eller

ock genom fondmedel. I likhet med de sakkunniga och serafimerlasarettets

direktion gjorde därför utskottet även i detta fall gällande, att denna fond

allt fortfarande borde stå till en mera fri disposition för sjukhuset. Detta

syntes utskottet lämpligast kunna ske på sådant sätt, att allmänna lasarettsfonden

stöde till stiftelsens förfogande, men att dess avkastning, i den

mån den icke erfordrades för de ändamål, till vilka densamma hittills plägat

användas, överlämnades till karolinska sjukhusets direktion i likhet

med avkastningen av övriga stiftelsens tillgångar, vilken avkastning skulle

tagas i anspråk för sjukhusets drift.

Med nu angivna erinringar ansåge sig förvaltningsutskottet kunna tillstyrka

de framlagda avtalsförslagen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i utlåtande den 30

december 1936 instämt i förvaltningsutskottets yttrande.

Justitiekanslersäm betet har i utlåtande den 27 november

1936 anfört:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ur synpunkten av behörigt iakttagande av vederbörliga stiftelseintressen

torde intet vara att erinra mot att Kungl. Majit godkände förevarande

avtal.

Emellertid syntes avtalets godkännande i förevarande skick näppeligen

låta sig förena med det bemyndigande i fråga om avtal rörande lasarettet,

som Kungl. Majit erhållit av 1936 års riksdag och som avsåge ett sakkunnigförslag

med vissa av vederbörande departementschef förordade jämkningar.

Förutsättning för godkännande syntes vara att i avtalet intoges bestämmelser

dels att vid eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet

disponerade fastigheterna försälj ningskapitalet eller för detsamma förvärvade

sjukvårdsinrättningar måtte kunna av staten tagas i anspråk för

tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade att fylla, dels ock att all

avkastning av det under stiftelsens förvaltning stående fondkapitalet, som

ej erfordrades för vidmakthållande av stiftelsens fasta egendom, skulle

för täckande av kostnader för lasarettets drift ställas till statens förfogande,

där ej annat föranleddes av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens

fonder.

Enligt § 6 i avtalsförslaget skulle, i den mån ej annat föranleddes av

vid donationer fästade villkor m. m., nettoavkastningen av stiftelsens tillgångar,

däri inbegripet nettoavkastningen från egendomen nr 2, 3 och 4

i kvarteret Pilträdet, ställas till kronans förfogande för täckande av driftkostnader

vid lasarettet eller den sjukvårdsinrättning, till vilken verksamheten

enligt § 4 kunde komma att flyttas.

Den meddelade upplysningen, att nyssberörda fastighet inköpts för medel

tillhöriga stiftelsens fonder, syntes alltså icke innebära, att fastighetens

avkastning i dess helhet skulle på grund av donationsbestämmelser m. m.

användas för vissa specialändamål. Hinder borde väl därför icke ur den av

direktionen antydda synpunkten möta att med en reservation motsvarande

den i förslagets § 6 medgiva kronan att vid eventuell försäljning av fastigheten

nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet få disponera köpeskillingen eller

därför förvärvad sjukvårdsinrättning för tillgodoseende av de ändamål,

stiftelsen hade att fylla.

Vad anginge fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet, hade enligt remisshandlingarna

mot av riksdagen antydd avtalsklausul uppkommit betänkligheter

med hänsyn till eventuella anspråk från Stockholms stad och

Stockholms läns landsting. Justitiekanslersämbetet saknade anledning avstyrka

ifrågasatt utredning på denna punkt men holle före, att riksdagens

önskan även beträffande nu avsedda fastighet borde kunna vinna tillmötesgående

under förutsättning, att reservation gjordes för eventuella rättsligen

grundade anspråk från stadens och landstingets sida.

Beträffande slutligen allmänna lasarettsfonden hade väl under utredning,

som föregått propositionen till riksdagen, uttalats önskvärdheten av att

avkastningen av densamma finge användas åtminstone i någon mån för

med lasarettsdriften sammanhörande ändamål, som ej vore att hänföra

till driftkostnader i egentlig mening. En sådan användning skulle stå i

överensstämmelse med vad som tidigare skett. Utredningen torde dock

icke hava givit vid handen, att meddelade donationsbestämmelser utgjorde

ovillkorligt hinder för att fondens avkastning i dess helhet användes för

driftkostnader som nyss nämnts. Ej heller på denna punkt borde alltså

stiftelsehänsyn hava utgjort hinder för avtal i överensstämmelse med av

riksdagen antydda villkor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Marits proposition Nr 272.

Statskontoret har i utlåtande den 8 december 1936 anfört:

I § 2 av avtalsförslaget hade föreskrivits, att »stiftelsen upplåter till

Kungl. Majit och kronan utan avgift sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet

i Stockholm». I gengäld härför skulle staten på grund av bestämmelserna

i § § 5 och 7 i avtalet svara för fastighetens underhåll och brandförsäkring

intill dess lasarettets verksamhet förflyttades till annan sjukvårdsinrättning,

varjämte staten skulle övertaga betalningsansvaret för ett inteckningslån

å ursprungligen 3,200,000 kronor.

Gentemot en dylik form för statens förfoganderätt till lasarettsfastigheten

hade statskontoret i sitt utlåtande den 29 februari 1936 i anledning

av då föreliggande sakkunnigbetänkande beträffande lasarettets ekonomi

m. m. framhållit, att, såvitt ämbetsverket kunde finna, staten allenast

skulle tillerkännas nyttjanderätt till lasarettsfastigheten, så länge driften

därstädes upprätthölles, medan den äganderätt, som stiftelsen för närvarande

kunde hava till samma fastighet, icke skulle överlåtas på staten.

Ämbetsverket hade vidare anfört, att, därest i framtiden en förflyttning av

serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset eller till annan plats komme

att genomföras, staten näppeligen på avtalet skulle kunna grunda någon

rätt till fastigheten, oaktat staten skulle ikläda sig ansvaret för de betydande

lån, som upptagits. Ämbetsverket, som icke funnit förslaget på denna

punkt fullt tillfredsställande, ville här förorda en jämkning.

De erinringar beträffande statens och stiftelsens rättsliga förhållande till

varandra vid en framtida disposition av själva lasarettsfastigheten, som av

statskontoret och i propositionen nr 171/1936 framförts vid denna frågas

tidigare behandling, syntes icke hava tillräckligt beaktats vid uppgörandet

av nu föreliggande avtalsförslag.

Förslaget innebure, att staten av stiftelsen övertoge driften av lasarettet

och därmed gentemot donatorer, staden, länet, anställd personal och andra

iklädde sig samtliga de förpliktelser, som tidigare åvilat stiftelsen på grund

av att denna omhänderhaft lasarettets drift (avtalsförslaget § 8, st. 2, § 10,

st. 2), samt därjämte att staten, såsom tidigare framhållits, åtoge sig att

— med bidrag av staden och länet — svara för i fastigheten intecknad gäld

(§ 7) samt för fastighetens underhåll och brandförsäkring (§ 5). I motprestation

häremot skulle staten erhålla endast nyttjanderätt till fastigheten så

länge driften vid lasarettet upprätthölles. Skulle däremot lasarettets sjukvårdande

verksamhet förläggas till annan plats, komme stiftelsen att återinträda

i dispositionen av lasarettsfastigheten och ensam hava att besluta

angående fastighetens framtida användning, ehuru staten genom sina åtaganden

alltjämt vore förbunden att fylla de förpliktelser, som åvilade den

på grund av avtalet.

Enligt statskontorets mening skulle det ligga närmast till hands, att —

i överensstämmelse med vad som föreslagits skola ske med den lösa egendomen

— stiftelsen genom avtalet på staten överläte äganderätten jämväl

till lasarettsfastigheten, givetvis på det villkoret, att fastigheten eiler genom

dess försäljning uppkommet kapital finge av staten disponeras endast

för det med stiftelsen avsedda ändamålet. Därest denna väg icke ansåges

böra beträdas, funne sig statskontoret böra giva sin anslutning till det av

en reservant inom direktionen för karolinska sjukhuset framlagda förslaget

i fråga örn utformningen av § 4 i förslaget.

Statskontoret hade intet att erinra mot att den av direktionen för karolinska

sjukhuset ifrågasatta utredningen komme till stånd. Enligt ämbets
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts ''proposition Nr 272.

verkets mening borde detta dock ej förhindra, att frågan om statens rättsläge

gentemot stiftelsen beträffande den framtida dispositionen av lasarettsfastigheten

gåves en tillfredsställande lösning i avtalet, innan staten iklädde

sig de förpliktelser, ett ingående av detsamma innebure. Någon risk för ett

åsidosättande av stadens och länets berättigade anspråk på grund av föreliggande

avtal eller särskilda mellanhavanden med stiftelsen torde härigenom

icke behöva befaras, då staten enligt avtalet skulle förbinda sig att

övertaga alla de skyldigheter, som tidigare åvilat stiftelsen på grund av

att denna omhänderhaft lasarettets drift.

Vad därefter anginge dispositionsrätten över avkastningen av stiftelsens

fonder — vilken reglerades i § 6 av förslaget — ville statskontoret erinra,

hurusom ämbetsverket i sitt ovannämnda utlåtande föreslagit, att denna

bestämmelse skulle utformas på sådant sätt, att därav franninge, att all

avkastning av det under stiftelsens förvaltning stående fondkapitalet, som

ej vore erforderlig för vidmakthållande av stiftelsens fasta egendom, skulle

för täckande av kostnader för lasarettets drift ställas till statens förfogande,

där ej annat föranleddes av direkt stadgande i donationsvillkoren för stiftelsens

fonder. Departementschefen biträdde i huvudsak statskontorets

förslag på denna punkt.

I det nu föreliggande förslaget till avtal (§ 6 st. 3) hade emellertid stiftelsens

styrelse ansetts böra bibehållas vid förfoganderätten över allmänna

lasarettsfonden, som skulle disponeras för sådana med lasarettsdriften sammanhörande

ändamål, som ej kunde hänföras till driftkostnader i egentlig

mening, såsom för beredande av förströelse och uppmuntran åt patienter

och personal m. m., dock att vad som för sådant ändamål ej åtginge skulle

ställas till statsverkets förfogande för täckande av egentliga driftkostnader.

Direktionen hade framhållit, att genom detta stadgande avsetts att bereda

stiftelsen möjlighet att såsom hittills skett disponera allmänna lasarettsfondens

avkastning för andra med lasarettsdriften sammanhörande

ändamål än de ordinarie driftkostnaderna.

Statskontoret funne icke anledning frångå vad ämbetsverket tidigare

anfört i detta hänseende. Då emellertid avkastningen av allmänna lasarettsfonden

icke torde belöpa sig till mer än i runt tal 15,000 kronor årligen,

ville ämbetsverket med beaktande av vad direktionen härutinnan

anfört icke motsätta sig, att nämnda avkastning finge användas jämväl

för sådana särskilda utgifter, som av direktionen förutsatts. Förfoganderätten

över dessa medel syntes dock icke böra tillkomma stiftelsen utan lasarettets

blivande styrelse efter av Kungl. Majit givna direktiv. Ämbetsverket

ansåge sålunda att avtalet på denna punkt borde givas den utformningen,

att jämväl avkastningen av lasarettsfonden ställdes till statsverkets

förfogande för täckande av utgifter vid lasarettet. Det torde sedermera ankomma

på Kungl. Majit att rörande dispositionen av fondens avkastning

meddela sådana föreskrifter, som kunde vara erforderliga för tillgodoseende

av ovanberörda syfte.

I övrigt föranledde det föreliggande avtalsförslaget icke till särskilt uttalande

från ämbetsverkets sida.

Departementschefen. De förutsättningar, på vilka 1936 års riksdags

beslut örn statsövertagande av driften vid serafimerlasarettet grundade sig,

hava i viss mån rubbats genom det förslag till avtal mellan staten och stif
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Marits ''proposition Nr ''272.

telsen serafimerlasarettet, om vilket enligt det ovanstående enighet vunnits

mellan direktionen för karolinska sjukhuset och direktionen över serafimerlasarettet.

Det har bland annat av denna anledning synts mig påkallat,

att förevarande avtalsfråga ännu en gång underställes riksdagens bedömande,

innan avtal i ämnet för Kungl. Majits och kronans del definitivt

godkännes.

I två principiellt betydelsefulla hänseenden hava i avtalsförslaget gjorts

avvikelser från den ståndpunkt, som av mig intogs i propositionen nr

171/1936 och som av riksdagen lämnades utan erinran, nämligen i fråga

om förfoganderätten över det vid en eventuell försäljning av de utav serafimerlasarettet

disponerade fastigheterna inflytande försäljningskapitalet

eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar samt i fråga örn dispositionen

av allmänna lasarettsfonden.

I förstnämnda hänseende anförde jag i omförmälda proposition, att till

det blivande avtalet torde böra fogas en klausul av innehåll, att vid en

eventuell försäljning av ifrågavarande fastigheter jämväl försälj ningskapitalet

eller för detsamma förvärvade sjukvårdsinrättningar borde kunna av

staten tagas i anspråk för tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen hade till

uppgift att fylla. Direktionen för karolinska sjukhuset har ansett någon

föreskrift av denna innebörd ej vara påkallad beträffande fastigheten nr

2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet, eftersom denna fastighet vore att anse som

ett placeringsobjekt för stiftelsens fondmedel. Ej heller har direktionen

ansett sig böra tillstyrka en liknande föreskrift beträffande fastigheten nr

8, enär hänsyn måste tagas till stadens och länets berättigade intressen vid

ett eventuellt nedläggande av den till fastigheten nu förlagda sjukhusverksamheten.

Direktionen har i stället ifrågasatt en utredning rörande hithörande

spörsmål. En reservant inom direktionen har dock uttalat sig för

en avtalsföreskrift, utformad i anslutning till den av mig företrädda ståndpunkten.

I likhet med flertalet av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,

finner jag det erforderligt, att ifrågavarande angelägenhet, i stället för att

i sin helhet skjutas på framtiden, närmare regleras i avtalet. En efter omständigheterna

lämplig lösning, som synes lämna eventullt uppstående

rättsligt grundade anspråk oförkränkta och därför lärer kunna biträdas ej

blott av stiftelsen utan också av staden och länet, har anvisats av justitiekanslersämbetet

i dess i ärendet avgivna yttrande. Jag anser mig därför böra

föreslå, att till § 4 i avtalsförslaget fogas en klausul, utformad i anslutning

till ämbetets yttrande. Denna klausuls innebörd bör alltså vara, att Kungl.

Majit och kronan tillerkännes befogenhet att vid eventuell försäljning av

fastigheten nr 2, 3 och 4 och fastigheten nr 8 i kvarteret Pilträdet, i den

mån hinder ej möter på grund av förekommande donationsvillkor eller

rättsligen grundade anspråk från stadens eller länets sida, förfoga över

köpeskillingsmedlen eller för desamma förvärvad sjukvårdsinrättning för

Mimny lill riksdagens protokoll 1937. I sami. Nr 272.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

tillgodoseende av de ändamål, stiftelsen har att fylla. Den av direktionen

för karolinska sjukhuset ifrågasatta utredningen rörande hithörande

spörsmål torde icke äga omedelbar aktualitet. Jag förutsätter emellertid,

att direktionen i fortsättningen har sin uppmärksamhet riktad på dessa

förhållanden.

Beträffande dispositionen av allmänna lasarettsfonden ansluter jag mig

till statskontorets uppfattning, att fondens avkastning bör stå till statsverkets

förfogande för utgifter vid serafimerlasarettet och dispositionsrätten

tillkomma lasarettets blivande styrelse enligt Kungl. Maj:ts närmare

bestämmande. Såsom statskontoret anfört, torde detta icke böra hindra,

att fondens avkastning användes jämväl för sådana särskilda utgifter, som

av direktionen förutsatts.

I övrigt lärer avtalsförslaget, frånsett i vissa hänseenden erforderliga

formella jämkningar, kunna för kronans del godtagas. § 11 i avtalsförslaget

torde böra erhålla den lydelsen, att Kungl. Majit och kronan övertager

stiftelsens förpliktelser mot den vid lasarettet anställda kontors-,

sjukvårds- och ekonomipersonalen samt läkarpersonalen, i den mån denna

ej redan är statsanställd.

Då de ovan av mig framlagda förslagen ansluta sig till 1936 års riksdags

beslut i ämnet, synes riksdagen ej behöva på nytt fatta särskilt beslut i

anledning av vad sålunda föreslagits.

B. Lönereglering för serafimerlasarettet» personal.

1. Principfrågan om övergång till statligt lönesystem.

Nuvarande förhållanden. Enligt gällande reglemente för serafimerlarettet,

av Kungl. Majit fastställt den 16 september 1932, bestämmer Kungl.

Majit avlöningsförmånerna för lasarettets tjänstemän (till vilka räknas

även underläkarna) och villkoren för förmånernas åtnjutande. Lasarettets

direktion bestämmer, inom de gränser som betingas av givna anslag och

i övrigt förefintliga tillgångar, avlöningsförmånerna för sjukvårds-, kontors-

och ekonomipersonalen.

Beträffande de nu utgående avlöningsförmånerna hänvisas till sid. 124

ff. omförmälda proposition nr 171/1936 och till det följande. Anmärkas må,

att senast 1935 och 1936 års riksdagar anvisat medel till bestridande av

kostnaderna för på staten ankommande andel i provisorisk löneförbättring

för en del av personalen. De i nyssnämnda proposition angivna löneförmånerna

inbegripa den för budgetåret 1935/1936 utgående provisoriska löneförbättringen.

För budgetåret 1936/1937 har ifrågavarande löneförbättring

i vissa fall förhöjts. Då det i berörda proposition och av riksdagen förutsattes,

att denna förhöjning ej finge föregripa den slutliga löneregleringen,

torde de i propositionen lämnade uppgifterna rörande löneförmånerna för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

budgetåret 1935/1936 i allmänhet kunna tjäna till ledning vid bedömandet

av personalens avlöningsförmåner.

Löneregleringsfrågans behandling vid 1936 års riksdag m. m. Vid 1936

års riksdags behandling av frågan örn statsövertagande av driften vid lasarettet

förelågo två förslag till lönereglering för lasarettets personal. Det ena

framlades år 1934 av lasarettets direktion och det andra hade framlagts

av utav inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga (statens

offentliga utredningar 1936:1). Sistnämnda sakkunniga, som jämväl av

andra skäl avvisade det av direktionen framlagda löneregleringsförslaget,

ansågo konsekvensen av ett statsövertagande av driften vid lasarettet vara,

att löneförmånerna för all personal vid lasarettet anpassades till det statliga

lönesystemet.

Beträffande möjligheterna för och tillvägagångssättet vid en sådan anpassning

yttrade de sakkunniga bland annat:

Åtskilliga svårigheter mötte vid överförande till det statliga lönesystemet

av de personalgrupper, vilka erhållit en avlöning, som i huvudsak anslöte sig

till den, som tillerkänts Stockholms stads motsvarande befattningshavare,

för vilka i avseende å vissa grupper kollektivavtal gällde. Otvivelaktigt vore

också, att om Stockholms stad beslutade höja dessa personalgruppers avlöning

och vid serafimerlasarettet skulle tillämpas löner, som mera avsevärt

understege dem, som tillkomme motsvarande befattningshavare vid Stockholms

stads sjukhus, ett sådant förhållande komme att menligt inverka på

rekryteringen av lasarettets personal. Denna synpunkt hade redan föranlett,

att serafimerlasarettets ifrågavarande personal haft sin avlöning i huvudsak

bestämd efter samma grunder, som vid olika tillfällen tillämpats vid stadens

sjukhus.

Vid sjukhus i allmänhet läge synnerlig vikt uppå att kunna erhålla basta

möjliga personer även i lägre befattningar beträffande såväl sjukvårds- som

ekonomipersonal. Detta bidroge i hög grad till skapandet och vidmakthållandet

av en god anda, vilket vore än mera betydelsefullt vid ett sjukhus än

vid företag i allmänhet och alldeles särskilt viktigt vid ett undervisningssjukhus,

där blivande läkare och bland dem ett stort antal blivande sjukhusläkare

inhämtade grundläggande intryck och erfarenhet för sin framtida

verksamhet. Men den goda andan inom ett sjukhus berodde ej enbart på

den å vårdavdelningarna arbetande personalen utan även i hög grad på

ekonomipersonalen och på det goda samarbetet mellan denna personal och

den sjukvårdande. Det vore därför viktigt, att biträdespersonalen i ekonomiavdelningarna

avlönades så, att de icke kände sitt arbete värderat lägre

än biträdespersonalens på vårdavdelningarna.

Vid övergång till det statliga lönesystemet måste tågås hänsyn till de

bär anmärkta omständigheterna. Mera betydelsefulla avvikelser beträffande

särskilda förmåner i förhållande till vad motsvarande befattningshavare i

Stockholms stads tjänst åtnjöte borde i möjligaste mån undvikas.

Med beaktande härav och med hänsyn jämviil till de avlöningsförmåner,

som nu utginge till vissa i statens tjänst anställda befattningshavare med

likartade arbetsuppgifter och ställning, hade de sakkunniga sökt i det statliga

avlöningssystemet inpassa serafimerlasarettets personal av olika kate
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ,''72.

gorier. För denna frågas bedömande hade samråd med representanter för

karolinska sjukhusets direktion ägt rum.

Vid verkställandet av lasarettspersonalens överflyttning till det statliga

lönesystemet måste till en början uppmärksammas, att nämnda personal

för närvarande icke erlade några pensionsavgifter vare sig för egen pensionering

eller för familjepensionering. Det syntes därför icke vara lämpligt

att bringa det statliga lönesystemet i full tillämpning, innan frågan

örn personalens pensionering blivit ordnad, vilket dock torde kunna ske

inom en nära framtid i händelse de sakkunnigas förslag om samarbete mellan

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet genomfördes och samtidigt

serafimerlasarettets personal överginge i statens tjänst. Vid bestämmandet

av avlöningen till serafimerlasarettets personal borde emellertid tillsvidare

hänsyn tagas till att statens befattningshavare hade att vidkännas avdrag

å sin avlöning för avgifterna till egen pensionering och familjepensionering.

De sakkunniga ansåge sig därför böra föreslå, att motsvarande avdrag

skedde för personalen vid serafimerlasarettet och att nämnda avgifter i avvaktan

på personalens övergång i statens tjänst av direktionen fonderades

för att, sedan pensionsfrågan ordnats, tagas i anspråk. Vad sålunda anförts

beträffande pensionsavdrag gällde givetvis allenast sådana befattningshavare,

vilkas lön fastställts att utgå efter de grunder, som gällde för ordinarie

och extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst. För den händelse

Kungl. Maj:t och riksdagen godkände de sakkunnigas förslag örn ett samordnande

för framtiden av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

torde lasarettets personal böra erhålla samma ställning som i statens tjänst

anställd motsvarande personal. De sakkunniga hade därför vid framläggande

av sitt löneregleringsförslag utgått från, att vissa grupper befattningshavare

skulle erhålla ordinarie ställning, varvid i huvudsak skulle tillämpas

samma synpunkter, som legat till grund för den vid statens sinnessjukhus

genomförda löneregleringen. Andra personalgrupper åter torde lämpligen

böra erhålla ställning som icke-ordinarie befattningshavare. Den underordnade

läkarpersonalen torde lämpligen böra jämställas med extra befattningshavare

i statens tjänst, enär det icke syntes lämpligt att ålägga denna personal

att betala pensionsavgifter. I övrigt hade de sakkunniga sökt vidtaga

sådana anordningar, att en viss befordringsmöjlighet inträdde i fråga örn

sådana personalgrupper, där detta över huvud taget vore möjligt.

Vid uppgörandet av löneregleringsförslaget hade de sakkunniga i åtskilliga

fall funnit, att vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet på grund

av särskilda förhållanden kommit att erhålla en löneställning, som knappast

kunde anses motiverad med för framtiden förefintligt behov och som ej

gärna läte anpassa sig efter de grunder, som tillämpats i motsvarande fall

för statsanställd personal. Det hade också varit nödvändigt att vid uppgörande

av löneregleringsförslaget taga hänsyn till vissa förhållanden,

som bleve aktuella, när karolinska sjukhusets lönestat framlades. I de fall,

då löneförmånerna för redan anställd personal skulle komma att överstiga

dem, vilka skulle utgå enligt de sakkunnigas förslag, syntes fyllnad i form

av personligt lönetillägg böra beredas nämnda befattningshavare för den

avlöningsminskning, som kunde komma att inträda vid jämförelse med

löneförmånerna enligt den nu gällande lönestaten med den provisoriska

a vlöningsf örhö j ningen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 272. 37

Av yttrandena över de sakkunnigas omförmiilda förslag inhämtas bland

annat följande.

Direktionen för karolinska sjukhuset fann de sakkunnigas löneregleringsförslag

väl motiverat och lämpligt avvägt samt i princip ej föranledande

någon erinran från direktionens sida. Vidare anförde direktionen, att löneregleringen

vid lasarettet i stor utsträckning torde komma att bliva förebildlig

vid bestämmandet av avlöningarna åt motsvarande personal vid

karolinska sjukhuset, ehuru självfallet jämkningar i vissa hänseenden kunde

ifrågakomma. Kanslern för rikets universitet, medicinalstyrelsen och riksräkenskapsverket

ifrågasatte, huruvida icke det definitiva fastställandet

av lasarettets avlöningsstat borde uppskjutas, till dess behandlingen av

karolinska sjukhusets stat komme att äga rum. Statskontoret fäste i sitt

yttrande över förslaget uppmärksamheten på att, med undantag i stort

sett för sinnessjukhusen, någon statligt anställd sjukhuspersonal hittills icke

funnits, samt att, när det gällde reglering av löneställning och tjänstevillkor

för personal av de kategorier, varom fråga vore, i ett flertal hänseenden

säregna förhållanden vore för handen, vilka påkallade uppmärksamhet.

Innan en tillämpning av de statliga lönebestämmelserna på detta område

genomfördes, borde på grund härav en närmare utredning, som toge hänsyn

till dylika särförhållanden, företagas. Med det intima samband, som

vore avsett att komma till stånd mellan karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

torde det därvid ock vara av synnerlig vikt, att personalbestånd

och lönesättning avpassades med beaktande av behov och förhållanden

vid såväl den ena som den andra av nämnda sjukvårdsanstalter,

liksom ock givetvis annat tillgängligt jämförelsematerial borde vederbörligen

beaktas.

För egen del anförde jag i omförmälda proposition, att jag delade den

av de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna uttalade uppfattningen

örn behovet av en närmare reglering av de nuvarande, mycket oenhetliga

löneförmånerna vid serafimerlasarettet och av en höjning av de i

vissa fall även efter 1935 års provisoriska lönereglering alltför knappt tillmätta

lönerna. Såsom av redogörelsen för myndigheternas yttranden närmare

framginge, yttrade jag, hade emellertid flertalet myndigheter ej sett

sig i tillfälle att i detalj granska det framlagda förslaget till lönereglering.

Det torde vara erforderligt att göra detsamma till föremål för ett grundligare

övervägande än som under nuvarande förhållanden varit möjligt.

Härvid torde även hänsyn böra tagas till de konsekvenser i pensionshänseende,

som en nyreglering av lönerna vid serafimerlasarettet komme att

medföra.

Vad jag sålunda yttrat föranledde icke någon erinran från riksdagens

sida.

Genom beslut den 19 juni 1936 uppdrog Kungl. Maj:t åt direktionen för

karolinska sjukhuset att, under beaktande av vad i ärendet förekommit,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

i samråd med direktionen över serafimerlasarettet taga det av de sakkunniga

framlagda löneregleringsförslaget under förnyad prövning, varvid

tillfälle jämväl borde beredas vederbörande personalorganisationer att

framföra sina synpunkter och önskemål.

I skrivelse den 8 december 1936 har direktionen för karolinska sjukhuset

i anledning härav och efter samråd med delegerade för direktionen över

serafimerlasarettet samt efter att hava inhämtat personalorganisationernas

synpunkter och önskemål avgivit utlåtande och förslag rörande lönereglering

för personalen vid serafimerlasarettet.

Över förslaget, vars detaljer i det följande närmare beröras, hava avgivits

utlåtanden den 16 december 1936 av direktionen över serafimerlasarettet,

den 23 januari 1937 av kansler sämb etet för rikets universitet, som

i ärendet hört lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,

den 23 januari 1937 av medicinalstyrelsen, den 29 januari 1937 av direktionen

över gymnastiska centralinstitutet, den 2 februari 1937 av allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, den 14 januari 1937 av statens pensionsan\- stalt, den 23 januari 1937 av riksräkenskapsverket och den 25 januari 1937

av statskontoret. I anledning av förslaget har svensk sjuksköterskeförening

gjort en framställning i ärendet.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i sitt omförmälda utlåtande

utgått ifrån att en lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet,

grundad på det statliga lönesystemet, bör genomföras från och med

den 1 juli 1937.

Till stöd härför har yttrats följande:

Ett ytterligare uppskjutande av löneregleringen funne direktionen icke

påkallat med hänsyn till att staten skulle övertaga lasarettets drift från

och med den 1 juli 1937 och att förvaltningen av lasarettet skulle ombesörjas

av direktionen för karolinska sjukhuset. Därtill komme, att en första del

av karolinska sjukhuset, nämligen Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,

skulle tagas i drift under senare halvåret 1937, varför förslag till lönereglering

för den för denna klinik erforderliga personalen måste föreläggas 1937

års riksdag.

Genomförandet av en lönereglering vid serafimerlasarettet torde ej heller

behöva möta betänkligheter från den synpunkten, att befattningar där

skulle kunna bliva överflödiga genom organisatoriska förändringar, som

funnes lämpliga vid karolinska sjukhusets tagande i drift, eller genom ett

eventuellt framtida nedläggande av lasarettet i dess helhet eller vissa avdelningar

av detsamma. Direktionen hade nämligen utgått från att löneregleringen

vid de båda sjukhusen skulle ske efter samma normer samt att en

befattningshavare vid det ena sjukhuset i enlighet med 13 § avlöningsreglementet

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, bleve skyldig att — med

bibehållna löneförmåner — underkasta sig förflyttning till likartad befattning

vid det andra sjukhuset. En dylik överflyttning torde lätt genomföras,

då de båda sjukhusen skulle stå under gemensam förvaltning och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

verksamheten vid desamma vore överensstämmande. I samband nied staternas

årliga fastställande torde en befattning kunna flyttas fran det ena

sjukhusets stat till det andras allteftersom förhållandena pakallade sadan

karolinska sjukhuset skulle vissa av de till lasarettet förlagda klinikerna

överflyttas, då sjukhuset toges i drift. Den vid lasarettet anställda

personalen, som tjänstgjorde vid dessa kliniker, syntes i första liand böra

överföras till motsvarande kliniker vid karolinska sjukhuset, därest ej av

organisatoriska skäl en annan ordning borde tillämpas. På samma sätt

borde förfaras med personalen vid serafimerlasarettets tvättinrättning,

om det skulle befinnas lämpligt att nedlägga denna, då karolinska sjukhusets

tvättinrättning kunde tagas i bruk.

De avdelningar vid serafimerlasarettet ater, som komme att anvandas

för sjukvård och undervisning, sedan de till första etappen hörande byggnaderna

vid karolinska sjukhuset uppförts och sjukhuset mera allmänt trätt

i verksamhet, syntes icke kunna nedläggas, innan en motsvarande utbyggnad

av karolinska sjukhuset kommit till stånd. Huruvida och när detta

kunde tänkas ske, vore ett spörsmål, för vars bedömande säkra hållpunkter

ännu saknades. När så skedde, syntes emellertid som allmän princip böra

gälla, att de befattningshavare, som vore anställda vid serafimerlasarettet,

i första hand borde beredas möjlighet till fortsatt anställning vid karolinska

sjukhuset.

Därest lasarettet framdeles skulle nedläggas, syntes ej osannolikt, att

innehavarna av vissa befattningar vid serafimerlasarettet icke kunde överföras

till motsvarande befattningar vid karolinska sjukhuset, till exempel

syssloman, husmoder, första köksföreståndarinna, maskinmästare, maskinist

och en del eldare. I fråga örn dessa tjänster vore att märha, att motsvarande

befattningar vid karolinska sjukhuset kunde finnas böra tillhöra en högre

lönegrad och som ordinarie tjänster förklaras lediga till ansökan. Därest

någon av ifrågavarande befattningshavare vid serafimerlasarettet icke skulle

söka motsvarande tjänst vid karolinska sjukhuset eller, om han sökte, icke

skulle bliva antagen, torde han böra placeras på övergångs- eller indragningsstat.

Att låta denna möjlighet så inverka på föreliggande frågor om

lönegradsplacering av nuvarande syssloman, husmoder, första köksföreståndarinna

och maskinmästare, att vid statens övertagande av serafimerlasarettets

drift deras innehavande befattningar ej skulle placeras å ordinarie

stat, ansåge direktionen uteslutet. Föreskrift borde emellertid meddelas,

att vid uppkommande ledighet å någon av nu nämnda tjänster vid

lasarettet åtgärder för befattningens återbesättande med ordinarie innehavare

icke finge vidtagas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att åt direktionen i

övrigt borde medgivas rätt att bestämma örn en ledig ordinarie tjänst skulle

återbesättas eller tillsvidare upprätthållas å förordnande, vilket direktionen

ansåge betingat av de krav på smidighet, som måste ställas vid en sjukhusförvaltning.

Myndigheterna. I de över direktionens nyssberörda förslag avgivna

yttrandena har med ett undantag icke tillkännagivits någon tvekan i avseende

å lämpligheten av att nu skrida till en lönereglering av definitiv karaktär

för personalen vid serafimerlasarettet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

Undantaget gäller riksräkenskapsverket, som i sitt utlåtande

erinrat om att ämbetsverket redan i sitt yttrande över de sakkunnigas

löneregleringsförslag ifrågasatt, huruvida icke, med hänsyn till det nära

samband, som skulle uppstå mellan serafimerlasarettet och det blivande

karolinska sjukhuset, lönestaten för lasarettet — i avbidan på att karolinska

sjukhuset komme att tagas i bruk för sitt ändamål och innan erfarenhet

vunnits om möjligheterna att i besparingssyfte anställa viss gemensam

personal för de båda sjukhusen — allenast borde erhålla provisorisk

karaktär. Vad direktionen i sitt nu framlagda förslag anfört hade icke

givit riksräkenskapsverket anledning att frångå sitt berörda uttalande.

Skulle redan i samband med lasarettets övertagande av staten en del av

lasarettets personal anses böra placeras å ordinarie stat, funne ämbetsverket,

att å ordinarie stat borde uppföras endast sådana befattningar, som

vid ett eventuellt framtida nedläggande av lasarettet kunde överflyttas

till karolinska sjukhuset.

Rörande direktionens ovanberörda förslag örn att den borde medgivas

rätt att bestämma, om en ledig tjänst skulle återbesättas eller tills vidare

upprätthållas på förordnande, har statskontoret anfört, att vad

till stöd härför andragits icke övertygat ämbetsverket om nödvändigheten

av ett dylikt undantagsmedgivande.

Departementschefen. Om behovet av en reglering av lönerna för personalen

vid serafimerlasarettet lärer icke råda någon tvekan. I likhet med

de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna håller jag före, att

denna lönereglering bör träda i kraft samtidigt med att staten övertager

verksamheten vid lasarettet, alltså den 1 juli 1937.

Vad riksräkenskapsverket anfört, synes icke kunna åberopas som ett skäl

för att åt löneregleringen giva provisorisk karaktär. Frågan örn en överflyttning

av den vid lasarettet bedrivna verksamheten i dess helhet till

karolinska sjukhuset är icke och torde ej heller under överskådlig tid bliva

aktuell. Däremot är det, såsom riksräkenskapsverket antytt och direktion

nen närmare angivit, ej uteslutet, att vissa delar av lasarettets verksamhet

kunna komma att inom en mera näraliggande framtid överflyttas till karolinska

sjukhuset. I syfte att underlätta åtgärder av denna art och över

huvud taget bereda möjligheter till en för det allmänna gagnelig samverkan

på olika områden mellan de båda sjukhusen, exempelvis i fråga om personalorganisationen

och i förvaltningshänseende, komma de båda sjukhusen,

såsom av det ovanstående och av propositionen nr 171/1936 framgår,

att ställas under gemensam ledning av direktionen för karolinska sjukhuset.

Med hänsyn härtill och då, såsom direktionen påpekat, vederbörande

befattningshavare vid serafimerlasarettet bliva skyldiga att underkasta

sig förflyttning till likartade befattningar vid det andra sjukhuset, lärer

ur statens synpunkt och under förutsättning, att motsvarande löneregle
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

ring företages vid karolinska sjukhuset, hinder icke böra möta mot att i

skälig utsträckning nu bereda ordinarie ställning och reglera lönerna jämväl

för sådan personal, som möjligen kan i en framtid bliva överflödig vid

serafimerlasarettet. Härmed åsyftar jag också sådana befattningshavare vid

lasarettet, som icke kunna överföras till karolinska sjukhuset vid ett eventuellt

nedläggande av serafimerlasarettets verksamhet i dess nuvarande

gestaltning. Föreskrift bör dock i enlighet med direktionens förslag meddelas

om att åtgärder för återbesättande av ledigbliven tjänst av sistnämnda

slag med ordinarie befattningshavare ej må utan Kungl. Maj:ts medgivande

vidtagas. I övrigt synes, på sätt direktionen förutsatt, direktionen böra äga

bestämma, örn ledig ordinarie tjänst skall återbesättas eller uppehållas på

förordnande.

I likhet med de sakkunniga och vederbörande myndigheter filmer jag det

naturligt, att löneregleringen sker i anslutning till det inom civila statsförvaltningen

gällande lönesystemet för nyreglerade verk, dock, såsom av det

följande kommer att framgå, med visst förbehåll beträffande en del av sjukvårds-

och ekonomipersonalen. Jag biträder därför med nyss antydda modifikation

i princip de sakkunnigas och direktionens härutinnan framlagda

förslag och återkommer i det följande till detaljerna i detsamma.

I ett senare sammanhang ämnar jag till behandling upptaga motsvarande

spörsmål i fråga om karolinska sjukhusets personal.

Chefen för finansdepartementet torde komma att framdeles anmäla vissa

med löneregleringen sammanhängande pensionsfrågor, som icke äro av beskaffenhet

att böra här beröras.

Vissa uppgifter rörande kostnaderna för den ifrågasatta löneregleringen

återfinnas mot slutet av detta kapitel.

2. Lasarettets direktör.

Nuvarande förhållanden. Enligt reglementet för lasarettet förordnar

direktionen en av direktionens båda självskrivna ledamöter (de till tjänståren

äldsta professorerna i medicin, respektive kirurgi vid karolinska institutet)

eller annan överläkare vid lasarettet att vara lasarettets inför direktionen

ansvarige styresman, direktör. Förordnandet kan när som helst

återkallas.

Direktören åtnjuter arvode av 300 kronor för år samt dessutom enligt

Kungl. Maj:ts medgivande den 3 juli 1931, därest han icke åtnjuter fri

bostad, 7,500 kronor för år räknat, att utgå av lasarettets medel.

Beträffande sistnämnda hyresersättning må erinras, att direktionen över

serafimerlasarettet, i skrivelse den 20 december 1930 anförde, att det visat

sig önskvärt att inom lasarettsområdet bereda bostäder för så många som

möjligt av lasarettets lägre personal samt att en möjlighet diirtill förelåge

i upplåtande till bostadsrum åt sådan personal av, bland annat, den våning

på femton rum, som för det dåvarande disponerades av lasarettets direktör.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Direktionen hemställde därför, att direktören måtte medgivas rätt att i

stället för dittills åtnjuten bostadsförmån uppbära årlig hyresersättning.

Hyresersättningen uppskattades av direktionen till 500 kronor för rum, alltså

till omförmälda belopp av 7,500 kronor. Statskontoret anförde i utlåtande

den 5 juni 1931, att det ville synas som örn tjänstebostaden vore

större än som kunde anses motsvara vederbörandes behov samt att, i analogi

med förhållandena inom den statliga förvaltningen, vid bestämmandet

av den ersättning, befattningshavare finge uppbära för avstådd förmån av

kostnadsfri tjänstebostad, hänsyn borde tagas endast till bostadsutrymme,

som kunde anses motsvara vederbörandes verkliga behov. På grund härav

ville det synas statskontoret, som om i förevarande fall en ersättning av

6,000 kronor för år vore tillfyllest.

De sakkunniga och karolinska sjukhusets direktion. Varken de sakkunniga

eller omförmälda direktion hava ifrågasatt någon ändring i direktörens

berörda förmåner. Enligt direktionens förslag skulle arvodet å 300

kronor utgå till den, som uppehölle tjänsten. Tjänstebostadsersättningen

skulle utgå, därest lämplig bostad ej kunde beredas inom lasarettet, och i

avlöningshänseende vara att jämställa med tjänstebostad.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i allmänhet lämnat förslaget utan

erinran. Karolinska institutets lärarkollegium har dock

ifrågasatt, att den till vikarie för direktören ifrågasatta ersättningen av

25 kronor i månaden, som vore orimligt låg, skulle bestämmas så, att vikarien

även finge åtnjuta den på vikariatstiden belöpande delen av bostadsersättningen.

Därest detta av tekniska skäl icke läte sig göra, syntes i stället

arvodet och bostadsersättningen böra sammanföras till ett arvode åt direktören

å 7,800 kronor, att utgå till den som uppehölle befattningen.

Kanslern har framhållit, att ett bifall till lärarkollegiets förslag skulle

kunna för direktören medföra synnerligen betänkliga konsekvenser i ekonomiskt

hänseende, enär direktören vid förhyrande av bostad borde kunna

räkna med tjänstebostadsersättningen. Då emellertid det av direktionen

föreslagna vikariatsarvodet vore mycket otillfredsställande, har kanslern

ifrågasatt, huruvida icke vikarien borde, utöver vederbörlig del av det årliga

arvodet av 300 kronor, därutöver tillerkännas en särskild vikariatsersättning,

förslagsvis 700 kronor för år.

Lönenämnden har för sin del ansett, att tjänstebostadsersättningen

närmast vore att betrakta såsom ett ansvarsarvode och följaktligen borde

utgå till den, som uppehölle direktörsbefattningen. Med hänsyn till storleken

av den för närvarande utgående ersättningen syntes det kunna ifrågasättas,

huruvida icke densamma till någon del utgjorde arvode för direktörssysslan.

Då lönenämnden för sin del ansåge en dylik anordning icke

vara principiellt riktig, ville nämnden förorda, att beloppet begränsades

till vad som finge anses motsvara en rimlig hyresersättning, samt att frågan

om direktörsarvodets storlek i samband därmed toges under omprövning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''27%.

Departementschefen. Jag delar lönenämndens mening rörande storleken

av den nuvarande tjänstebostadsersättningen. En ej obetydlig sänkning av

denna ersättning är motiverad. Då emellertid den nuvarande innehavaren

av direktörssysslan vid förhyrandet av tjänstebostad torde hava utgått

från de hittillsvarande förhållandena, lärer den ifrågasatta sänkningen böra

ske först från och med budgetåret 1938/1939. I samband därmed bör det

särskilda direktörsarvodet, vilket för en institution av serafimerlasarettets

storlek synes vara för lågt, regleras uppåt. Direktionen för karolinska sjukhuset

bör med beaktande av vad nu anförts framlägga erforderligt förslag

i samband med anslagsäskandena för sistnämnda budgetår.

Frågan om ersättning åt vikarie för direktören torde Kungl. Maj:t böra

framdeles upptaga till övervägande.

3. Överläkare.

Nuvarande förhållanden. Vid lasarettet finnas

två medicinska avdelningar,

två kirurgiska avdelningar,1

en oftalmologisk avdelning,

en neurologisk avdelning, alla förenade med polikliniker, samt vidare

en avdelning för vård av neurokirurgiska fall,

en röntgenavdelning,

en gymnastikavdelning,

en gynekologisk poliklinik,

en otiatrisk poliklinik, samt

en psykiatrisk poliklinik.

Överläkare vid de förstnämnda sex avdelningarna med därtill hörande polikliniker

äro professorer vid karolinska institutet. Överläkaren vid röntgenavdelningen

och föreståndarna för gynekologiska polikliniken, otiatriska polikliniken,

psykiatriska polikliniken och gymnastikavdelningen äro likaledes

professorer vid karolinska institutet. Genom särskilda bestämmelser den 31

maj 1935 har Kungl. Maj:t bland annat givit den på gymnastiska centralinstitutets

stat uppförde läraren i sjukgymnastik och sjukdomslära överläkares

ställning vid lasarettets gymnastikavdelning för den tid, centralinstitutets

utbildning av sjukgymnaster är förlagd till sagda avdelning.

Från lasarettets stat utgå arvoden med 1,500 kronor för år till 2 överläkare

(de till tjänståren äldsta) — en vid medicinska och en vid kirurgiska

avdelningen — samt med 1,000 kronor för år till 4 överläkare — en vid

medicinska, en vid kirurgiska, en vid oftalmologiska och en vid neurologiska

avdelningen.

Däremot åtnjuta de befattningshavare, som förestå gynekologiska, otia
1

Så länge professorn E. Key är befriad från tjänstgöring vid lasarettet, upprätthålles enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1932 vid lasarettet allenast en kirurgisk avdelning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Marits proposition Nr 272.

triska och psykiatriska poliklinikerna samt röntgen- och gymnastikavdelningarna,

icke särskilt arvode.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 maj 1930 förordnades, att till biträde

åt lasarettets Överkirurg å den ena av de två kirurgiska avdelningarna

finge förordnas en läkare, som under benämningen biträdande Överkirurg

skulle närmast under överkirurgen ansvara för sjukvården å denna avdelning

och i övrigt till direktionen intaga samma ställning som andra biträdande

läkare, samt att till arvode åt biträdande överkirurgen finge

användas den till andre överkirurgen vid lasarettet i stat anslagna, ovannämnda

ersättningen å 1,000 kronor för år och därutöver 4,500 kronor

för år. Sedan innehavaren av förordnandet, H. Olivecrona, blivit professor

med lön från karolinska institutets stat, har genom särskilda beslut

den 19 juni 1936 föreskrivits, att han skulle för budgetåren 1935/1937

i egenskap av överläkare å avdelningen för neurokirurgiska fall äga uppbära

ett särskilt arvode av 1,000 kronor, att utgå av lasarettets medel.

Tillika föreskrevs, att i följd härav det ovannämnda arvodet till en biträdande

Överkirurg icke skulle utgå under nämnda tid.

De sakkunniga och karolinska sjukhusets direktion. De sakkunniga

funno icke anledning yttra sig angående överläkararvodena.

Direktionen däremot har i anslutning till ett av karolinska institutets

lärarkollegium framlagt förslag förordat arvoden jämväl för överläkarna

vid röntgenavdelningen och gymnastikavdelningen med 1,000 kronor för

vardera.

Myndigheterna. Direktionens sistberörda förslag har tillstyrkts av de

myndigheter, som yttrat sig över detsamma, utom av statskontoret,

som ansett de skäl, som anförts till stöd för att överläkarna vid röntgenavdelningen

och gymnastikavdelningen skulle framför vissa av poliklinikföreståndarna

erhålla överläkararvoden, icke övertygat ämbetsverket om

nödvändigheten härav.

I en promemoria har ordföranden i karolinska sjukhusets direktion,

generaldirektören A. Örne i anledning av statskontorets yttrande anfört

följande:

Jämte sin verksamhet för undervisning och forskning utförde överläkaren

vid röntgenavdelningen ett stadigvarande arbete för lasarettets

sjukvård, vilket vöre av stor omfattning och betydelse. Han utförde praktiskt

arbete för undersökning och behandling av lasarettets patienter under

6 å 8 timmar om dagen. Därvid ledde han och övervakade arbetet på

hela avdelningen, innebärande, förutom den sjukvårdstekniska ledningen

och vad här nedan närmare beröres, ledning och övervakning av att avdelningens

omfattande och dyrbara instrumentella utrustning väl vårdades

och att den handhades med tillbörlig hänsyn till ekonomien. Överläkaren

utförde personligen en stor del av röntgenundersökningarna och bildgranskningen

och dikterade därpå grundade protokoll, vilka vore av stor betydelse

för den kliniska undersökningen och i flertalet fall vore grundläggan
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

de för diagnosen. Han utförde vidare dagliga demonstrationer av röntgenbilder

och hade därvid ingående överläggningar med lasarettets över- och

underläkare angående utförda röntgenundersökningar ävensom behandling

av respektive klinikers patienter. Lasarettets förmåga att vid sina olika

avdelningar meddela en effektiv sjukvård vore sålunda i hög grad beroende

på röntgenöverläkarens personliga verksamhet.

Överläkaren å gymnastikavdelningen hade med nu gällande organisation

att övervaka sjukvårdsarbetet å två sjukgymnastiska polikliniker, å

vilka obligatoriskt arbetades under tiden 8.15 f. m. till 2 e. m. I överläkarens

arbete inginge dessutom ronder å de kirurgiska och medicinska klinikerna.

Han hade därjämte en ganska betydande konsultativ verksamhet,

bestående i undersökningar och skriftliga utlåtanden beträffande patienter,

vilka för rådfrågning sändes från polikliniker och kliniker samt från personalläkaren.

Överläkaren anlitades vidare konsultativt i fråga om operationer.

Då den sjukgymnastiska avdelningen vore ett resultat av nyligen

skedd omorganisation, och då arbetet därför enligt nya riktlinjer vöre

under inarbetande, hade överläkarens arbetstid å serafimerlasarettet hittills

varierat. Det torde också framgent, beroende på variationer i arbetskvantiteten,

komma att växla från minst en timme till högst 5 timmar per

dag. Överläkaren å gymnastikavdelningen utförde sålunda ett arbete, som

vore av väsentligt behov för sjukhuset och komme ett flertal av dess po1

ikliniska och kliniska avdelningar till godo.

De professorer åter, som förestode de gynekologiska, otiatriska och psykiatriska

poliklinikerna, deltoge ej i det löpande sjukvårdsarbetet. De intoge

i stället en allmänt övervakande ställning till verksamheten å poliklinikerna,

deltoge i planläggningen av arbetet och fyllde en del administrativa

funktioner.

Det anförda torde giva vid handen, att det vore väl motiverat att tillerkänna

överläkararvoden åt överläkarna å röntgen- och gymnastikavdelningarna,

vilka utförde ett arbete för lasarettet, vilket vöre till art och

omfattning samt ansvar jämförligt med det, som övriga överläkare vid

lasarettet utförde. Likaså syntes goda skäl tala för att nämnda två överläkare

tillerkändes dylika arvoden framför omförmälda tre professorer.

Departementschefen. Det av direktionen framlagda förslaget örn tillerkännande

av två nya överläkararvoden kan av mig för närvarande biträdas

allenast i vad angår överläkaren vid röntgenavdelningen. I de nu utgående

arvodena ifrågasätter jag ingen ändring.

Kungl. Majit torde böra framdeles fatta beslut i anledning av vissa av

direktionen framlagda förslag till särskilda föreskrifter beträffande ifrågavarande

arvoden.

4. Underordnade läkare.

Nuvarande förhållanden. Enligt reglementet för lasarettet äro såsom

biträdande vid sjukvården vid lasarettet anställda underläkare och amanuenser.

Vid sjukvården biträda jämväl enligt reglementet de s. k. Regnellska

stipendiaterna, extra ordinarie underläkare, extra ordinarie amanuenser

samt vid lasarettet tjänstgörande medicine studerande. Underläkartjänst

tillsättes av direktionen genom förordnande på viss tid, som ej utan

Kungl. Maj:ts medgivande må överstiga tre år i sänder.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Enligt den föreliggande utredningen kunna de vid lasarettet tjänstgörande

underordnade läkarna uppdelas i följande kategorier, nämligen

vissa biträdande lärare, vilkas befattningar äro uppförda å staten för

karolinska institutet och som på grund härav äro i viss utsträckning tjänstgöringsskyldiga

som biträdande läkare vid lasarettet; de åtnjuta avlöning

endast från institutets stat;

biträdande läkare vid poliklinikerna, vilka närmast under vederbörande

överläkare leda arbetet där; de hava arvode på lasarettets stat;

två biträdande läkare vid gymnastikavdelningen, av vilka den enes avlöning

utgår från särskilt statsanslag för sjukgymnastutbildning, den andres

från lasarettets allmänna stat; båda dessa läkare äro tillika biträdande

lärare vid sjukgymnastutbildningen och åtnjuta i sådan egenskap arvode

från gymnastiska centralinstitutets stat;

underläkare och andre underläkare, vilka åtnjuta avlöning endast från

lasarettets stat, utgående i form av kontant avlöning jämte fri kost samt,

för vissa befattningar, fritt bostadsrum i den mån sådant finnes tillgängligt;

samt

amanuenser, vilka åtnjuta kontant avlöning från karolinska institutets

stat och från lasarettets stat fri kost samt, för vissa befattningar, fritt bostadsrum

i den mån sådant finnes tillgängligt.

De biträdande läkarna, som i motsats till underläkare och amanuenser

äga rätt att utöva enskild praktik utanför lasarettet, åtnjuta under budgetåret

1936/1937 avlöning på sätt framgår av efterföljande sammanställning:
-

Biträdande läkare

Arvode på

lasarettets

stat

Arvode på

karolinska

institutets

eller gym- nastiska

centralinsti- tutets stat

Dyrtids-

tillägg

Provisorisk

löneförbätt-

ring

Summa

kronor

1 vid röntgenavdelningen.....

_

4,500

444

1,020

5,964

1 » gymnastik- > .....

4,800

2,000

672

-

7,472

1 » > » .....

4,800

2,000

672

—

7,472

1 » medicinska polikliniken . . .

5,500

—

540

—

6,040

1 » kirurgiska » ...

5,500

—

540

—

6,040

1 > oftalmologiska » ...

4,800

—

480

—

5,280

1 * otiatriska » ...

3,400

—

336

—

3,736

1 » neurologiska » ...

(inkl. arvode med 900 kr.

såsom föreståndare för elek- tricitetsinrättningen)

4,800

384

60

5,244

1 » gynekologiska polikliniken .

2,400

—

240

2,400

5,040

1 » psykiatriska »

2,400

—

240

—

2,640

Summa kronor

38,400

8,500

4,548

3,480

54,928

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Beträffande de till underläkarna och andre underläkarna samt amanuenserna

under budgetåret 1935/1936 utgående avlöningsförmånerna hänvisas

till sid. 124—126 i propositionen nr 171/1936 (en sammanställning rörande

de för budgetåret 1936/1937 utgående lönerna återfinnes bland handlingarna

i ärendet).

Beträffande vissa till ifrågavarande befattningshavare utgående löneförmåner

inhämtas av föreliggande utredning följande:

Jourpengar utgå med mindre belopp (högst 300 kronor per år) till vissa

å avdelningarna jourhavande underläkare och amanuenser samt till fem

vid polikliniken alternerande jourhavande läkare.

Regnellska stipendier å 120 kronor för år utgå till vardera av 4 underordnade

läkare, 2 vid medicinska och 2 vid kirurgiska avdelningen. I stället

för stipendiet åtföljande bostadsförmån kunna de 2 stipendiaterna vid

medicinska kliniken få vardera 480 kronor årligen.

Med poliklinikmedel bestridas avlöning och dyrtidstillägg till vissa av

förenämnda underläkare (1 vid röntgenavdelningen och 1 vid medicinska

polikliniken) samt arvode till semestervikarier för vissa underordnade läkare

(1 underläkare vid röntgenavdelningen, 1 underläkare vid medicinska

polikliniken, 1 biträdande läkare vid otiatriska och 1 vid psykiatriska

polikliniken).

Av de avgifter, som inflyta för undersökning och behandling vid polikliniken

av sådana skadade, å vilka lagen om försäkring för olycksfall i arbete

äger tillämpning, utgår (Kungl. Maj:ts medgivande den 5 december 1919)

viss andel till respektive läkare.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom hava underordnade läkare på

lasarettets stat hittills avstått hela sin avlöning.

Till en personalläkare vid lasarettet utgår arvode med 1,000 kronor utan

rätt till dyrtidstillägg. Till den läkarpersonal, som verkställer s. k. elektrokardiografiska

undersökningar vid lasarettet samt vissa för sjukvården därstädes

erforderliga ämnesomsättning sunder sökning ar, utgå arvoden örn

sammanlagt 1,000 kronor, varå dyrtidstillägg ej får beräknas.

De sakkunniga. De sakkunnigas löneregleringsförslag omfattar icke de

biträdande lärarna, vilka som nämnts avlönas från karolinska institutet.

Vad angår de biträdande läkarna, hava de sakkunniga förutsatt, att

ifrågavarande befattningshavare skulle i staten upptagas såsom arvodister.

I de nu utgående arvodena hava de sakkunniga föreslagit endast följande

ändringar, nämligen dels att den biträdande läkaren å röntgenavdelningen

skulle utöver arvodet från karolinska institutet tillerkännas ett arvode av

1,000 kronor från serafimerlasarettet jämte dyrtidstillägg, dels ock att de

biträdande läkarna vid neurologiska och — med någon tvekan — gynekologiska

poliklinikerna skulle erhålla samma avlöning som biträdande läkaren

vid oftalmologiska polikliniken.

Beträffande underläkarna och amanuenserna innebär de sakkunnigas förslag,

att ifrågavarande befattningshavare skulle såsom extra tjänstemän

placeras i följande lönegrader:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2712.

6 förste underläkare . . . .

.... e. 23

2 förste amanuenser . . . .

.... e.

23

4 underläkare .........

____e. 18

5 amanuenser .........

. . . . e.

22

9 andre underläkare . .. .

____ e. 11

5s amanuenser .........

. . . . e.

17

Anledningen till att de sakkunniga ansett ifrågavarande läkarpersonal

böra jämställas med extra befattningshavare i statens tjänst har i det föregående

angivits vara, att det icke synts de sakkunniga lämpligt att ålägga

denna personal att betala pensionsavgifter. De sakkunniga hava emellertid

utgått ifrån, att för dessa befattningshavare skulle i fråga örn ersättning

för vikariat samt avlöning under tjänstledighet för sjukdom, enskilda angelägenheter

m. m. i regel tillämpas vad som gäller för extra ordinarie tjänstemän

i statens tjänst. De underordnade läkare, som hava år sförordnande —

däribland även de, som enligt förslaget skulle hänföras till arvodister — böra

dock enligt de sakkunnigas mening liksom hittills vara berättigade att erhålla

semester under en månad.

Vad angår de befattningshavare — amanuenserna — vilka enligt det

föregående nu erhålla en del av sin avlöning i form av arvode å staten för

karolinska institutet, synas de sakkunniga hava förutsatt, att skillnaden

mellan å ena sidan lönen för dessa befattningshavare enligt nyss angivna

lönegrader och å andra sidan arvodet från institutet skulle utbetalas från

lasarettet, varvid samtidigt de från lasarettet utgående naturaförmånerna

skulle inräknas i den kontanta avlöningen samt avdrag framdeles ske å

lönen för värdet av dessa förmåner (jfr nedan).

Till stöd för det av de sakkunniga framlagda förslaget beträffande löneförmåner

för underläkarna och amanuenserna hava de sakkunniga yttrat

bland annat:

Vid bedömandet av de löneförmåner, som framdeles borde tillerkännas

läkarpersonalen vid serafimerlasarettet, borde lönerna fastställas såsom

bruttolöner och alltså innefatta nu utgående naturaförmåner såsom kost

och bostad. Därjämte syntes jourpenningar böra inräknas i löneförmånerna.

Uppmärksammas finge även, att vid avlönandet av den läkarpersonal vid

serafimerlasarettet, vilken jämväl uppbure avlöning å karolinska institutets

stat, dyrtidstillägg borde utgå särskilt för sig såväl å avlöningen på karolinska

institutets stat som å den på serafimerlasarettets stat, men att i

övrigt gällande bestämmelser om dyrtidstillägg till befattningshavare i

statens tjänst borde äga tillämpning; dock att det dyrtidstillägg, som utbetalades

vid serafimerlasarettet, skulle ingå bland lasarettets driftkostnader.

I avseende å de läkare, som enligt vad ovan framhållits för närvarande

till ett antal av fyra tillerkänts Regnellska stipendier, vilka innefattade bostadsförmån,

värderad till 480 kronor per år, samt kontant 120 kronor, hade

de sakkunniga funnit lämpligt att dessa förmåner upptoges vid sidan av de

förmåner, som eljest kunde komma att tillerkännas vederbörande. De sakkunniga

utginge nämligen från att framdeles de Regnellska stipendierna,

såsom ursprungligen varit avsett, skulle kunna tilldelas vid lasarettet tjänstgörande

medicine kandidater.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Vad så beträffade de löneförmåner, som borde utgå till de underordnade

läkarna vid serafimerlasarettet, hade de sakkunniga beaktat, att uttrycken

underläkare och amanuens dels var för sig hänförde sig till befattningar,

som borde inordnas under olika lönegrader, dels icke helt kunde jämställas

med motsvarande benämningar vid t. ex. Lunds lasarett. Dår betecknade

benämningen amanuens en mera underordnad befattning än underläkare;

vid serafimerlasarettet betecknade ej blott de 0 första underläkarna utan

jämväl de 2 första amanuenserna och 5 av de 10 amanuenserna de befattningshavare

bland de underordnade läkarna, vilka närmast under vederbörande

överläkare handhade vården vid lasarettets olika sjukavdelningar.

Beteckningen amanuens hänförde sig här allenast till den omständigheten,

att ifrågavarande underordnade läkare åtnjöte lön på karolinska institutets

Stelt.

Med beaktande härav hade de sakkunniga uppdelat de underordnade

läkarbefattningarna i lönehänseende. I likhet med nu gällande avlöningsförhållanden

hade de sakkunniga dock givit något försteg åt förste underläkarna

och förste amanuenserna framför de 5 ovannämnda amanuenserna.

De sakkunniga hade jämfört de 8 första befattningarna med de främsta

underläkarbefattningarna vid vissa andra sjukhus och hade med stöd härav

ansett sig kunna föreslå en något högre lönegrad åt dessa än den, som skulle

motsvara den av direktionen (över serafimerlasarettet) föreslagna. De sakkunniga

föresloge här en avlöning, som motsvarade 23:e lönegraden för

extra tjänstemän i statens tjänst, under det att de 5 nämnda amanuensernas

avlöning skulle bestämmas efter 22:a lönegraden. Även för dessa senare

skulle denna avlöning dock komma att överstiga den, som utginge under

budgetåret 1935/1936. De sakkunniga funne dessa förslagga mycket mera

befogade, som ifrågavarande befattningshavare kunde påräkna ålderstilllägg

allenast för det fall, att de under mera än 3 år innehade tjänst inom

en och samma lönegrad.

De fyra andre underläkare — två å medicinska klinikens laboratorier och

två å kirurgiska kliniken — som nu uppbure Regnellska stipendier, men

vilka icke hade någon avlöning från karolinska institutet, syntes böra erhålla

avlöning enligt Ilie lönegraden för extra tjänstemän. Samma avlöning

torde böra utgå till den nuvarande andre underläkaren å kliniska laboratoriet

ävensom å medicinska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna.

Beträffande personalen å röntgenavdelningen gällde redan nu i viss mån

i förhållande till övriga befattningshavare vid lasarettet avvikande lönebestämmelser,

och denna personal uppbure viss andel i avgifterna för röntgenundersökningar

av sådana från polikliniken remitterade patienter, å vilka

lagen om försäkring för olycksfall i arbete ägde tillämpning. Även här ville

de sakkunniga föreslå, att de tvenne underläkarna vid denna avdelning placerades

med en avlöning motsvarande 18:e lönegraden för extra befattningshavare

i statens tjänst, varjämte nuvarande amanuensen, som från karolinska

institutet uppbure 2,400 kronor jämte reglerat dyrtidstillägg, syntes

böra avlönas enligt 17:e lönegraden för extra befattningshavare i statens

tjänst. Vad sålunda föreslagits innefattade för amanuensen en förhöjning

i vad som för ovannämnda budgetår tillerkänts honom. På samma grunder

förordade de sakkunniga, att jämväl de nuvarande underläkarna vid medicinska

och otiatriska poliklinikerna skulle avlönas enligt 18:e lönegraden

för extra befattningshavare i statens tjänst, samt att de nuvarande amanu
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 27%. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

enserna vid medicinska, kirurgiska, oftalmologiska och otiatriska poliklikerna

skulle beredas avlöning, motsvarande 17:e lönegraden för extra befattningshavare

i statens tjänst.

Vad beträffade de elektrokardiografiska m. fl. undersökningarna hava de

sakkunniga, under framhållande av att ifrågavarande undersökningar fortfarande

kunnat utföras av i annan tjänst vid lasarettet anställd läkare, vid

sidan av den egentliga tjänsten, ansett sig icke kunna tillstyrka ett av lasarettsdirektionen

framfört förslag örn inrättande av en särskild föreståndartjänst

vid elektrokardiografiska laboratoriet. De sakkunniga hava i stället

förordat, att till vid lasarettet anställda läkare, som utförde ifrågavarande

undersökningar, skulle i fortsättningen tillsvidare utgå särskild ersättning,

för de elektrokardiografiska undersökningarna med sammanlagt 1,500 kronor

för år och för ämnesomsättningsundersökningarna med sammanlagt

300 kronor för år.

Direktionen för karolinska sjukhuset. Direktionen har inledningsvis

anfört vissa principiella synpunkter rörande löneförmånerna för

de underordnade läkarna.

Att jämföra läkarna vid lasarettet med läkarna vid de statliga sinnessjukhusen

hade icke synts direktionen befogat. I stället borde de, såsom

de sakkunniga även gjort, jämföras med läkarna vid de av landstingen och

kommunerna drivna kroppssjukhusen. Med hänsyn till att en betydande

omsättning av underordnade läkare ägde rum mellan å ena sidan dessa

sjukhus och å den andra undervisningssjukhusen, vore det enligt direktionens

uppfattning nödvändigt att tillse, att de underordnade läkarna vid

serafimerlasarettet ej komme att intaga en mer avsevärt avvikande ställning

i fråga örn avlöning och särskilda förmåner gentemot motsvarande

befattningshavare vid jämförbara kommunala eller landstingssjukhus. Direktionen

hade med andra ord i likhet med de sakkunniga utgått ifrån att

de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet skulle, sedan staten övertagit

driften av detsamma, i huvudsak bibehållas vid de särskilda förmåner,

som de hittills åtnjutit och som de erhölle vid landets övriga kroppssjukhus

i enlighet med bestämmelserna i den för dessa gällande lagstiftningen.

I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag hade riksräkenskapsverket,

utan att vilja framlägga något direkt förslag, ifrågasatt, örn ej de underordnade

läkarna borde uppdelas i dels extra ordinarie, dels ock extra tjänstemän.

I anledning härav har direktionen påpekat, att de underordnade läkarbefattningarna

vid serafimerlasarettet — med undantag av dem, som vore

förenade med arvode — hade varit och vore alltjämt till övervägande del

passagetjänster. Flertalet underläkare och amanuenser stannade ej längre

än sex å sju år vid lasarettet. Å andra sidan vore läkartjänsterna betingade

av ett stadigvarande behov. Skäl syntes därför kunna anföras för att innehavarna

skulle betraktas som extra ordinarie tjänstemän. Direktionen hade

likväl icke ansett lämpligt att bereda dem sådan ställning i alla avseenden,

särskilt i fråga örn pensionsrätten, då de därigenom dels skulle komma

att intaga en annan ställning än motsvarande befattningshavare vid landstingens

sjukvårdsinrättningar dels, såsom de sakkunniga framhållit, skulle

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

få vidkännas pensionsavdrag och pensionsavgifter, vilka för de lönegrader,

där flertalet föreslagits placerade, uppginge till ganska stora belopp. Da

undantag från sådan skyldighet för extra ordinarie tjänsteman ej syntes

kunna komma i fråga, funne direktionen de sakkunnigas förslag att placera

de underordnade läkarna vid lasarettet såsom extra tjänstemän eller arvodestagare,

med rätt till vissa av de extra ordinarie tjänstemän tillkommande

särskilda förmåner, vara ändamålsenligast.

Härmed skulle direktionen också kunna sägas hava tagit ställning till

ett av underläkarföreningen framfört önskemål, att den underordnade läkarpersonalen

skulle beredas extra ordinarie anställning. Direktionen ville

emellertid nämna, att inom direktionen fråga uppkommit att bereda en

underläkare vid varje klinik extra ordinarie befattningshavares ställning i

alla avseenden och med högre avlöning än enligt den av de sakkunniga

föreslagna högsta lönegraden för underläkare. Vidare hade föreslagits, att

biträdande läkaren vid röntgenavdelningen och biträdande läkarna vid

medicinska, kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna

skulle beredas en fastare ställning än för närvarande vöre fallet,

svarande mot deras ställning och betydelse för sjukvården. Direktionen

komme att överväga dessa spörsmål i samband med prövningen av motsvarande

frågor för karolinska sjukhuset. Denna omständighet finge emellertid

icke tagas som intäkt för ett uppskjutande av den lönereglering för

ifrågavarande befattningshavare, som de sakkunniga föreslagit, eller de

ändringar i berörda förslag, direktionen i det följande förordade.

Vad anginge uppdelningen av de underordnade läkarna å lasarettets och

å karolinska institutets stat, har direktionen — med hänsyn till att departementschefen

i propositionen nr 171/1936 förklarat sig anse att med prövningen

av ett av universitetsmyndigheterna framfört förslag om att överföra

lönerna för amanuensbefattningarna från institutets till lasarettets

stat m. m. borde anstå, till dess motsvarande frågor vid karolinska sjukhuset

komme före — förklarat sig icke vilja för närvarande närmare ingå

på denna fråga. Direktionen har emellertid ansett sig böra föreslå vissa

åtgärder, som icke torde föregripa den nyssnämnda prövningen men som

torde avhjälpa de olägenheter i formellt avseende, vilka vore och skulle

bliva förknippade med den nuvarande anordningen.

I sådant avseende har direktionen förordat, att jämväl den del av vid

serafimerlasarettet tjänstgörande amanuensers avlöning, som vore upptagen

i karolinska institutets avlöningsstat, jämte därå belöpande dyrtidstillägg

skulle utbetalas vid lasarettet, att ifrågavarande arvoden jämte dyrticlstillägg

.skulle utbetalas från karolinska institutet till lasarettet, att häremot

svarande belopp skulle uppföras å inkomstsidan i lasarettets stat

samt att å den sammanlagda avlöningen till var och en av dessa amanuenser

skulle få tillämpas de avlöningsbestämmelser, som komme att gälla för

underläkare vid lasarettet. Dessa amanuenser borde vidare från och med

den 1 juli 1937 tillsättas, entledigas och beviljas tjänstledighet av direktionen

för karolinska sjukhuset i samma ordning som gällde för underläkare,

varjämte i disciplinärt hänseende för amanuenserna borde gälla

enahanda bestämmelser som för underläkare. Föreskrifter i dessa avseenden

borde inflyta i reglementet för lasarettet.

Ett motsvarande förfarande syntes böra tillämpas även beträffande det

i institutets stat uppförda arvodet till biträdande lärare och läkare vid

röntgeninstitutet a serafimerlasarettet saint i fråga örn i gymnastiska cen
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

tralinstitutets stat upptagna tilläggsarvodena åt en lärare i medicinsk sjukgymnastik,

en lärare i kirurgisk sjukgymnastik, en förste instruktionsgymnast

och fem instruktionsgymnaster, vilka vore respektive biträdande läkare

och sjukgymnaster vid serafimerlasarettet. Dock torde i fråga örn den

biträdande läraren-läkaren vid röntgeninstitutet fortfarande kanslern för

rikets universitet böra meddela förordnande och tjänstledighet enligt nu

gällande bestämmelser. För ifrågavarande befattningshavare vid lasarettet,

som åtnjöte tilläggsarvoden från gymnastiska centralinstitutets stat,

gällde redan, att de tillsattes av direktionen över serafimerlasarettet.

De sakkunnigas förslag till lönereglering för de underordnade

läkarna hade, erinrar direktionen, framkallat erinringar från

vissa håll.

Sålunda hade direktionen över gymnastiska centralinstitutet framfört

förslag beträffande ändrad tjänsteställning och avlöning för de underordnade

läkarna vid gymnastikavdelningen.

Underläkarföreningen önskade få avlöningen för underordnade läkare

vid röntgenavdelningen och poliklinikerna höjd »till samma nivå som klinikläkarna

i de sakkunnigas förslag uppnått» och att de underordnade läkarna

skulle erhålla ställning som extra ordinarie tjänstemän.

Direktionen över serafimerlasarettet hade funnit de av underläkarföreningen

framförda synpunkterna på förhållandena mellan klinik- och poliklinikläkarnas

löner motivera en ytterligare prövning. Därjämte hade understrukits,

att direktionen ej funne anledning frångå sitt tidigare förslag,

att underläkare och amanuenser med samma arbetsuppgifter skulle jämställas

i lönehänseende.

Karolinska institutets lärarkollegium hade yttrat bland annat följande:

I lönestaten för underordnade läkare hade de sakkunniga för underläkare

och amanuenser vid kliniska avdelningarna upptagit väsentligt högre

lönebelopp än för motsvarande tjänster vid poliklinikerna och vid röntgenavdelningen,

under det att »andre-underläkar»-tjänsterna skulle avlönas

efter samma normer vid samtliga avdelningar. Som motiv för nämnda skillnad

i lönen hade anförts dels motsvarande löneskillnad i nu gällande lönebestämmelser

och i lasarettsdirektionens löneregleringsförslag, dels den omständigheten,

att personalen vid poliklinikerna och vid röntgenavdelningen

skulle uppbära viss andel i avgifterna för undersökning av sådana patienter,

å vilka lagen angående olycksfall i arbete ägde tillämpning. Härtill

anmärkte kollegiet, att inkomsten av undersökningarna på olycksfallsskadade

endast komme vissa av underläkarna och i mycket olika utsträckning

till del. Örn med hänsyn till denna extra inkomst en reduktion av läkarlönerna

ansåges böra äga rum, borde denna endast beröra sådana befattningshavare,

som åtnjöte nämnda inkomst. Det torde icke numera såsom

ännu för några år sedan finnas skäl att genomgående tilldela de icke kliniska

underläkarna löner efter en lägre skala än som gällde för motsvarande

befattningar vid de kliniska avdelningarna. De förra läkarnas arbete

vore nämligen lika självständigt, lika ansvarsfullt, lika riskfyllt och

lika kvalificerat som de kliniska underläkarnas, varjämte deras arbetsbörda

vid vissa avdelningar vore väl jämförlig med de kliniska underläkarnas.

Därtill komme den psykologiskt icke oväsentliga omständigheten, att lasarettet

genom ifrågavarande läkares arbete tillfördes avsevärda inkomster.

En förnyad avvägning av lönerna för dessa läkare med beaktande av de

nu anförda synpunkterna f dref olle därför kollegiet önskvärd.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 272.

Direktionen för karolinska sjukhuset har förklarat sig sakna anledning

yttra sig angående den från direktionen över gymnastiska centralinstitutet

framförda erinringen rörande tjänsteställningen m. m. för de underordnade

läkarna vid gymnastikavdelningen, enär statsmakterna redan tagit ställning

till denna fråga (jfr propositionen nr 171/1936 och riksdagens skrivelse

nr 214/1936). Enligt direktionens uppfattning hade däremot bärande skäl

anförts för att underläkare och amanuenser vid röntgenavdelningen och

poliklinikerna borde komma i samma lönenivå som underläkare och amanuenser

vid klinikerna. Direktionen hade alltså ansett sig böra förorda en

dylik ändring i de sakkunnigas förslag.

Denna höjning av löneförmånerna för underläkare och amanuenser vid

poliklinikerna och röntgenavdelningen kunde, yttrar direktionen, åstadkommas

antingen genom höjning av den fasta avlöningen eller genom tilllägg

av vissa belopp till den fasta avlöningen, att utgå av poliklinikmedel.

Det senare alternativet torde icke böra ifrågakomma. Då inkomsterna från

poliklinikerna bleve i sin helhet tillgängliga för täckande av driftkostnaden

för poliklinikerna, syntes det vara en onödig omgång att bokföra vissa

avlöningar såsom utgående av poliklinikmedel.

Fråga uppkomma också med vilka kliniska underläkare poliklinikunderläkarna

borde likställas. De sakkunniga hade sökt vidtaga sådana anordningar,

att en viss befordringsmöjlighet inträdde i fråga om sådana personalgrupper,

där detta över huvud taget vore möjligt. I dylikt syfte syntes

de sakkunniga ha på klinikerna jämställt endast förste amanuenserna

med förste underläkare, medan övriga amanuenser placerats en lönegrad

lägre.

Med utgångspunkt från denna anordning och då passagen till underläkare-

och amanuenstjänsterna vid klinikerna i regel skedde från poliklinikerna,

tillstyrkte direktionen, att underläkarna och amanuenserna vid

röntgenavdelningen och poliklinikerna uppflyttades till lönegraden e.22.

En av underläkarna vid röntgenavdelningen borde dock under benämning

förste underläkare placeras i samma lönegrad som förste underläkare

vid klinikerna, nämligen e. 23. Han hade nämligen i sitt fack en motsvarande

utbildning, varjämte genom en sådan placering en viss befordringsmöjlighet

bomme att finnas för de underordnade läkarna vid röntgenavdelningen.

Med hänsyn till de göromål, som åvilade de s. k. andre underläkarna vid

poliklinikerna, vilka av de sakkunniga placerats i samma lönegrad som innehavare

av lika benämnda tjänster vid klinikerna och laboratorierna, hade

direktionen ansett, att de borde i lönehänseende likställas med övriga underläkare

vid poliklinikerna och benämnas underläkare och förty placeras

i lönegraden e. 22.

En höjning av lönerna för underläkare och amanuenser vid röntgenavdelningen

och poliklinikerna aktualiserade frågan örn lönereglering även

för de biträdande läkarna vid berörda avdelningar.

En sådan höjning vöre emellertid även av andra skäl motiverad. Särskilt,

stora krav ställdes på dessa läkare, som under chefskap av vederbörande

professor förestode och ledde det dagliga arbetet vid respektive avdelningar.

Det vore av yttersta vikt för både sjukvård och undervisning,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £78.

att arvodena så avvägdes, att till dessa poster kunde förvärvas och behållas

högt kvalificerade läkare. Det vore ej omotiverat att jämföra dessa

med prosektorer och laboratorer vid karolinska institutet. Dessa biträdande

läkare vore jämväl läkare med långvarig teoretisk och praktisk utbildning

och i regel docenter. Framhållas finge även, att i det dagliga

arbetet de biträdande läkarna vid otiatriska, gynekologiska och psykiatriska

poliklinikerna (sedan oftalmologiska kliniken flyttat till karolinska

sjukhuset även oftalmologiska polikliniken) stöde till förfogande som konsulterande

för de medicinska och kirurgiska klinikerna. Kliniker i anförda

specialiteter saknades som bekant vid lasarettet.

Beträffande storleken av läkarpersonalen vid lasarettets polikliniker och

besöksfrekvensen å desamma hänvisar direktionen till följande sammanställning

för år 1935:

Läkare

Patienter

Besök

Medeltal

besök per

mottagning

medicinska polikliniken..........

4

11,932

36,284

101

kirurgiska » ..........

2

19,363

53,399

146

oftalmologiska » ..........

3

12,026

19,496

65

otiatriska » ..........

4

12,351

27,625

92

neurologiska » ..........

2

4,466

14,059

47

gynekologiska » ..........

1

1,973

2,991

10

psykiatriska » ........

1

505

1,722

17

Inalles gjordes röntgenundersökning på 9,017 poliklinikpatienter.

Bruttoinkomsten av poliklinikpatienter hade under budgetåret 1935/1936

varit

för olycksfall i arbete............................ kronor 63,915: 50,

varav 10,611 kronor för röntgenundersökning;

för övriga ...................................... kronor 240,751:48,

varav 37,802 kronor för röntgenundersökning.

På grund av det anförda och i betraktande av de kvalifikationer, som

krävdes av de olika tjänstinnehavarna och det arbete och det ansvar, som

åvilade dem, syntes ifrågavarande biträdande läkare, oberoende av den

förut berörda frågan om beredande åt dem av en fastare anställningsform

än som arvodestagare, böra från och med den 1 juli 1937 beredas en däremot

svarande avlöning. Direktionen hade tänkt sig, att biträdande läkarna

vid röntgenavdelningen, medicinska polikliniken och kirurgiska polikliniken

vardera skulle erhålla ett arvode, inklusive dyrtidstillägg, av omkring

9,000 kronor för år, biträdande läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och

neurologiska poliklinikerna vardera omkring 7,000 kronor för år, biträdande

läkaren vid gynekologiska polikliniken något över 5,000 kronor för år samt

biträdande läkaren vid psykiatriska polikliniken omkring 3,500 kronor för

år. Den biträdande läkaren vid otiatriska polikliniken hade för närvarande

en avlöning, som frånsett dyrtidstillägg, med 1,400 kronor understege det

arvode biträdande läkaren vid oftalmologiska polikliniken uppbure. Detta

berodde på att han för närvarande ej vore tjänstgöringsskyldig hela den

tid, arbetet påginge, utan endast den tid, då den på karolinska institutets

stat uppförda biträdande läraren ej vore tillstädes. Denne vore en
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majlis proposition Nr ''272.

ligt av Kungl. Maj:t den 29 juni 1925 fastställd instruktion tjänstgöringsskyldig

såsom biträdande läkare vid serafimerlasarettets otiatriska poliklinik

tre timmar dagligen. Då den obligatoriska undervisningen numera gåves

vid Sabbatsbergs sjukhus, funnes ej samma motiv för den biträdande lärarens

tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets otiatriska poliklinik

sorn tillförne. Anordningen med två biträdande läkare (poliklinikföreståndare)

vore för övrigt icke tillfredsställande ur organisatorisk synpunkt, varför

föresloges, att tjänstinnehavaren på lasarettets stat skulle åläggas

samma skyldighet som övriga poliklinikföreståndare och arvodet regleras

lika som biträdande läkarens vid oftalmologiska polikliniken.

Med utgångspunkt från det nu anförda hade direktionen ansett sig kunna

föreslå, att de från lasarettet utgående arvodena till ifrågavarande biträdande

läkare bestämdes till följande belopp:

röntgenavdelningen ...............................

medicinska polikliniken ...........................

kirurgiska » ...........................

oftalmologiska » ...........................

otiatriska » ...........................

neurologiska » ...........................

gynekologiska » ...........................

psykiatriska » ..................

till vilka belopp avsåges skola komma dyrtidstillägg.

kronor 3,600

» 8,100

» 8,100

» 6,300

» 6,300

» 6,300

» 4,800

» 3,000,

Riksräkenskapsverket hade, erinrar direktionen, i sitt yttrande över de

sakkunnigas löneregleringsförslag berört frågan om vissa till läkarna för närvarande

utgående inkomster vid sidan av lönen och i detta avseende anfört

följande:

I betänkandet hade beträffande de underordnade läkarnas löneförmåner

föreslagits dels att jourpenningar borde inräknas i löneförmånerna, dels

ock att personalen å röntgenavdelningen skulle äga rätt att uppbära viss

andel av avgifter för röntgenundersökningar av sådana från polikliniken

remitterade patienter, å vilka lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

ägde tillämpning. Någon utredning angående storleken av de belopp, som

sålunda skulle tillkomma vederbörande befattningshavare, hade dock ej

framlagts och ej heller framginge av den förebragta utredningen, huruvida

och i vad mån hänsyn tagits till dessa inkomster vid bestämmandet av

lönebeloppen för ifrågavarande läkare.

Rörande ifrågavarande inkomsters storlek har direktionen meddelat

bland annat följande:

Rätten till andel i ersättning, som av lasarettet uttoges från vederbörande

försäkringsinrättning eller arbetsgivare, för undersökning och behandling

av poliklinikpatient, då lagen om försäkring för olycksfall i arbete

skulle tillämpas, bestämdes av direktionen över serafimerlasarettet genom

beslut den 27 december 1918 beträffande de vid polikliniker tjänstgörande

läkarna och den 26 september 1919 beträffande de vid röntgenavdelningen

tjänstgörande läkarna (då en biträdande läkare och en amanuens). Att vcderbörandes

fasta avlöning därvid varit beaktad, framginge ej direkt av

protokollet, men väl av vid protokollet den 26 september 1919 fogade bilagor.

Sedan dess hade ifrågavarande läkares fasta avlöningar höjts utan

att ändring av rätten till andel i ersättning för undersökning och helland
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

ling av nu berörda patienter skett. Lasarettsdirektionen underställde sina

båda omförmälda beslut Kungl. Maj:ts prövning genom skrivelse av den

28 oktober 1919, varvid även omnämndes, att ifrågavarande läkare jämväl

utfärdade uti 21 § av olycksfallsförsäkringslagen föreskrivna läkarbetyg

mot åtnjutande av den ersättning härför, som utbetalades av vederbörande

försäkringsanstalt. Kungl. Majit godkände den 5 december 1919 besluteri

och förklarade »hinder ej möta för ovannämnda läkare att komma i åtnjutande

av omförmälda ersättning för utfärdande av läkarbetyg». Nu anförda

omständigheter torde hava föranlett de sakkunniga att ej närmare

ingå på läkarnas här omtalade andelar i ersättningen för vissa undersökningar

och behandlingar, liksom ej heller direktionen över serafimerlasarettet

ifrågasatt någon ändring vid avgivande av sitt förslag till lönereglering.

Sedan år 1919 hade vid lasarettet uttagits sådan ersättning av vederbörande

försäkringsinrättning eller arbetsgivare (dock ej för dem, som skadats

i statens eller Stockholms stads tjänst), numera 5 kronor för första

och i regel 2 kronor för varje efterföljande behandling å polikliniken. Härav

tillfölle hälften vederbörande läkare.

Beträffande ersättningen för behandlingen å poliklinikerna hade det praktiskt

taget hittills endast varit de vid kirurgiska och ögonpoliklinikerna

tjänstgörande läkarna, som fått del därav. Vid ögonpolikliniken torde dock

den biträdande läkaren, åtminstone de senare åren, hava avstått denna

förmån åt honom underordnade läkare.

Summan av de belopp, som tillfallit poliklinikläkarna, hade under budgetåren

1931/1932—1935/1936 varit respektive 18,966 kronor, 15,421 kronor,

15,023 kronor, 20,471 kronor och 21,498 kronor, eller i medeltal 18,276

kronor per budgetår. Stegringen av dessa inkomster torde sammanhänga

med inträdd förbättring i det ekonomiska läget och därav följande ökad

verksamhet inom industri och byggnadsverksamhet. Totalbeloppet för budgetåret

1935/1936 fördelades på ungefär följande sätt:

1) biträdande läkare vid kirurgiska polikliniken...... kronor 10,868: 50

2) amanuens vid kirurgiska polikliniken............. » 5,214: 50

3) läkare vid kirurgiska kliniken (4 stycken) vid jourtjänst

vid polikliniken.......................... » 2,622

4) amanuens och andre underläkare vid ögonpolikliniken » 2,545

5) jourhavande läkare på ögonkliniken (2 stycken) .... » 200

6) diverse andra läkare............................ » 47

50

50

Medeltalet för de under 3) nämnda läkarna bleve 655 kronor. Beräknade

man, att amanuensen vid kirurgiska polikliniken, innan han komme till

denna befattning, tjänstgjort minst ett år på befattning, som avsåges under

3) och efter slutat förordnande som poliklinikamanuens hade att passera

tvenne befattningar vid kliniken, innan han lämnade lasarettet, finge

man följande inkomst av poliklinikmedel:

1 år 655 kronor, om 2 år 1,310 kronor

1 » 5,215 » » 1 » 5,215 »

1» 0 » »1» 0»

1 » 0 » » 1 » 0 »

S:a 5,870 kronor S:a 6,525 kronor

eller i medeltal

1,467 kronor, resepektive 1,305 kronor per år.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Beträffande läkarna vid ögonpolikliniken, som i regel torde ha minst fyra

års passage, varav två år vid kliniken, kunde man göra följande beräkning:

2 år 2,545 kronor

2 » 200 >

Summa 2,745 kronor

eller i medeltal 686 kronor.

För röntgenundersökning av patient, varom här vore fråga, uttoges kostnaden

för filmen med tillägg av en krona för varje film. Därjämte uttoges

för undersökningen 10 kronor, som tillf olle läkaren. I fråga örn denna senare

ersättning hade underläkarföreningen framhållit, att den i regel komme

den biträdande läkaren-läraren vid röntgenavdelningen tillgodo. Den ersättning

för sådana röntgenundersökningar, som läkaren uppburit under

budgetåren 1931/1936, hade uppgått till respektive 4,770 kronor, 5,630

kronor, 5,920 kronor, 7,250 kronor och 7,320 kronor eller i medeltal 6,178

kronor per budgetår. Den stegring, som skett de båda senast förflutna budgetåren,

torde jämväl bero på den rådande högkonjunkturen inom industri

och byggnadsverksamheten.

Då direktionen, på sätt av det föregående franninge, förordat förbättrade

avlöningsförmåner till läkarpersonalen vid röntgenavdelningen och

poliklinikerna, hade direktionen jämväl tagit under övervägande, huruvida

och i vad mån rätt för läkarna att uppbära ifrågavarande inkomster borde

bibehållas.

De undersökningar och behandlingar, varom här vore fråga, inginge, yttrar

direktionen, i vederbörande läkares tjänsteåligganden. Örn de fasta lönerna

sinsemellan vore avvägda efter arbetets omfattning och de krav, som

ställdes på tjänstinnehavarna, syntes icke finnas anledning att bibehålla

ett extra avlöningstillskott för en del av dessa läkare, i ali synnerhet ej,

om avlöningarna höjdes till samma nivå som de sakkunniga föreslagit för

de kliniska underläkarna.

Den rätt, som vid polikliniken tjänstgörande läkare — däri inbegripna

de kliniska underläkare och amanuenser, som hade jourskyldighet vid polikliniken

— haft till andel i ersättning för undersökning och behandling vid

polikliniken av sådana patienter, på vilka lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete skulle tillämpas, borde alltså borttagas i sammanhang med ett

genomförande av direktionens förslag om förbättrad löneställning för dem.

Däremot borde någon inskränkning ej ske i de vid röntgenavdelningen

tjänstgörande underordnade läkarnas rätt att såsom ersättning för i samband

med undersökning av nyss nämnda patienter avgivna skriftliga utlåtanden

uppbära ersättning, för närvarande utgående med 10 kronor per

undersökning. Denna ersättning vore väsentligen motiverad av det avgivna

utlåtandet, vilket vore att likställa med liikarbetyg, för vilket vederbörande

läkare vore berättigad utfå ersättning. Samtliga vid lasarettet

tjänstgörande läkare vore nämligen enligt nu gällande reglemente berättigade

att för utfärdande av läkarintyg och utlåtanden uppbära ersättning

enligt en av medicinalstyrelsen utfärdad taxa. Sådan rätt förelåge vid

de sjukhus, å vilka sjukhuslagen vore tillämplig. Att göra något undantag

från denna princip för serafimerlasarettets vidkommande, när staten övertoge

driften av detsamma, hade direktionen ej ansett befogat.

Att, som förhållandena utvecklats, borttagandet av rätten till andel i

vissa poliklinikinkomster komme att medföra en avsevärd minskning av

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Marits proposition Nr 87®.

löneförmånerna för biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken, framginge

av tidigare anförda siffror. Kompensation för den tid den nuvarande

innehavarens förordnande gällde, syntes därför erforderlig. Nämnda förordnande

utginge den 31 augusti 1938.

Denna kompensation syntes böra bestämmas med ledning av ifrågavarande

inkomster under de sista fem åren. Medeltalet av vad befattningshavaren

personligen uppburit för denna tid utgjorde 4,292 kronor och

tjänstgöringstiden 7 månader per år eller i medeltal 613 kronor per månad.

Den 1 juli 1937 återstode av tiden för hans förordnande fjorton månader.

Av denna tid skulle han med ledning av ovanstående medeltal kunna beräknas

komma att tjänstgöra åtta månader. Direktionen föresloge, att

nuvarande biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken J. P. Strömbeck

måtte för tid, som han efter den 1 juli 1937 uppehölle sagda befattning,

dock högst för åtta månader, få uppbära ett personligt lönetillägg av 375

kronor per månad, vilket tillägg, såsom av nedan gjord beräkning framginge,

ungefärligen motsvarade skillnaden mellan å ena sidan det tidigare

fasta arvodet jämte andel i poliklinikinkomster och å andra sidan det nya

fasta arvodet.

Tidigare arvode 5,500 kronor = 458: 33 per månad

Dyrtidstillägg ä 10 %........ 45: —

Andel i poliklinikinkomster. . . . 613:— 1.116:33

Nytt arvode 8,100 kronor = . . . 675: — per månad

Dyrtidstillägg ä 10 %........ 67: — 742: —

Skillnad................... kronor 374: 33

Riksräkenskapsverket hade, erinrar direktionen vidare, framhållit, att

några bestämmelser ej funnes örn och i vad mån underläkare och amanuenser

skulle äga rätt att uppbära ersättning från patienter, som vårdades å

lasarettet.

Härtill anmärker direktionen, att enligt hittills gällande reglemente för

lasarettet föreskrifterna i 19 §* lagen om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus ägde tillämpning därstädes.

I 25 § i reglementet föreskreves, att vid poliklinikerna tjänstgörande läkare

icke finge uppbära ersättning av de sjuka för vården.

I fråga om förstnämnda bestämmelser ansåge direktionen i anslutning till

sin allmänna uppfattning av personalens ställning vid statens övertagande

av lasarettsdriften, att någon ändring i detta avseende ej borde vidtagas.

Jämväl den senare föreskriften syntes alltfort böra upprätthållas. Det

syntes nämligen helt naturligt, att de vid poliklinikerna vårdade sjuka ej

skulle erlägga ersättning för vården till de därstädes tjänstgörande läkarna.

Direktionen erinrar, att de sakkunnigas förslag i fråga om arvode för

elektrokardiografiska undersökningar och ämnesomsättningsundersökningar

väckt gensaga hos direktionen över

serafimerlasarettet, som beträffande de elektrokardiografiska undersökningarna

uttalat, att direktionen ej kunde dela de sakkunnigas uppfattning,

att dessa undersökningar skulle kunna utföras såsom bisyssla av i annan

tjänst vid lasarettet anställd läkare. 1

1 Innehåller i huvudsak, att läkare må mottaga allenast frivilligt tillbjuden ersättning för vård

av person, som intagits å halvenskilt eller enskilt rum.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Elektrokardiodiagnostiken hade utvecklats synnerligen raskt och hade

numera stor betydelse icke endast för de medicinska klinikerna utan även

för de övriga. Handhavandet av dess tekniska hjälpmedel krävde en betydande

träning. Skulle klinikerna draga vederbörlig nytta av den dyrbara för

ändamålet anskaffade apparaturen, måste undersökningarna skötas av en

fullt kvalificerad person. Det vore en tillfällighet att för närvarande en

sådan funnes bland lasarettets underläkare. Att denne nu utom sin maktpåliggande

verksamhet som underläkare vid medicinska kliniken även måste

ägna betydande tid åt elektrokardiografiska undersökningar för hela sjukhuset

vore utan tvivel till förfång för sjukvården.

Direktionen för karolinska sjukhuset har för egen del uttalat sympatier

för ett av professorn Jacobaeus i utlåtande till direktionen framfört förslag

om inrättande av en ny laboratorsbefattning för ändamålet. Vid sin prövning

av ärendet hade emellertid direktionen ej ansett sig nu böra framlägga

förslag härom utan stannat vid att förorda ett av Jacobaeus angivet

alternativ, innebärande att driften av det elektrokardiografiska laboratoriet

skulle fortsätta i stort sett som förut och att laboratorieföreståndarens

arvode skulle höjas. Enligt direktionens uppfattning borde samma person

svara för såväl de elektrokardiografiska som ämnesomsättningsundersökningarna.

Hans arvode syntes skäligen icke kunna bestämmas till lägre belopp

än 2,000 kronor, vilket skulle innebära en utgiftsökning i förhållande

till nu utgående arvoden av 200 kronor. Vidare borde ämnesomsättningsundersökningarna

under nämnda persons ledning omhänderhavas av en

särskild sköterska.

Direktionen har förordat, att det nu utgående arvodet å 1,000 kronor

till personalläkare, som av de sakkunniga tillstyrkts i särskild skrivelse

den 11 januari 1936, skulle även i fortsättningen utgå.

Sammanfattningsvis må anföras, att direktionens förslag beträffande

den underordnade läkarpersonalen innebär följande avvikelser i

jämförelse med de sakkunnigas, nämligen

a) beträffande arvodestagare:

1 biträdande läkare vid

De

röntgenavdelningen ....

sakkunniga:

5,500‘

Direktionen:

8,100''

2 » »

»

gymnastikavdelningen . .

6,8002

6,8002

1 » »

»

medicinska polikliniken .

5,500

8,100

1 » »

»

kirurgiska »

5,500

8,100

1 » »

»

oftalmologiska »

4,800

6,300

1 » »

»

otiatriska »

3,400

6,300

1 » »

»

neurologiska »

4,800

6,300

1 » »

gynekologiska »

4,800

4,800

1 » »

»

psykiatriska »

2,400

3,000

För utförande av

undersökningar

elektrokardiografiska med Hera

1,500*

2,0003

Personalläkare . .

1,000:1

1,000*

1 Härav från karolinska institutets stat arvode å 4,500 kronor (jämte dyrtidstillägg).

2 Härav från gymnastiska centralinstitutets stat arvode ä 2,000 kronor (jämte dyrtidstillägg).

s Dyrtidstillägg utgår icke.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

b) beträffande i lönegrad såsom extra befattningshavare placerade tjänstemän:
-

De sakkunniga:

Direktionen:

Lönegrad

Antal

Lönegrad

Antal

Förste underläkare........

.......e 23

6

e 23

94

» amanuenser........

....... e 23

2

e 23

2

Amanuenser.............

.......e 22

5

e 22

105

»

.......e 17

51

—

—

Underläkare.............

.......e 18

42

e 22

76

Andre underläkare........

.......e 11

93

e 11

6

Summa direktionen.......

—

_

—

34

sakkunniga.......

....... —

31

Öknin

g 3*

1 1 vid röntgenavdelning, 4 vid polikliniken.

2 2 » » 2 » >

3 Härav 4 vid polikliniken.

4 » 1 » röntgenavdelningen

6 1 1 > » och 4 vid polikliniken.

6 > 1 » » >6» »

Av ett vid direktionens utlåtande fogat protokollsutdrag framgår, att

ledamoten av direktionen, statskommissarien K. Tottie i särskilt yttrande

anfört, att åtskilliga av de av direktionen föreslagna uppflyttningarna i

lönehänseende för vissa personalgrupper, vilka uppflyttningar icke tidigare

ifrågasatts av serafimerlasarettets direktion och följaktligen ej heller

varit föremål för prövning av de sakkunniga, synts honom i stort sett

vara att hänföra till sådana förändringar av organisatorisk art, som borde

kunnat anstå, till dess frågan örn uppgörandet av stat för karolinska sjukhusets

personal i en nära framtid bleve aktuell. I anslutning härtill borde

bland annat spörsmålet örn de biträdande läkarnas ställning underkastas

ytterligare överväganden, innan förslag i dessa hänseenden framlades.

Myndigheterna. Mot direktionens förslag i denna del hava av de myndigheter,

som yttrat sig över detsamma, anförts följande erinringar.

Kanslern för rikets universitet har instämt i vad av

lärarkollegiet vid karolinska institutet i ämnet anförts.

Kollegiet har funnit övervägande skäl tala för att samtliga de vid

lasarettet anställda underläkarna erhålla extra ordinarie ställning och till

stöd härför yttrat i sammandrag följande:

Den rätt till semester och övriga förmåner, som enligt direktionens förslag

skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, utgjorde beaktansvärda

förmåner framför många extra statstjänster. Pensionsskyddet för

vederbörande själva samt deras familj, vilket skulle tillfalla dem såsom

extraordinarie, hade möjligen av nuvarande befattningshavare något överskattats.

De fördelar, under ett fåtal år inbetalda pensionsavgifter medförde,

vore relativt obetydliga. Förordnande såsom extraordinarie skulle

för lasarettets underläkare självfallet endast utfärdas för viss, kortare tid,

varierande exempelvis mellan ett och tre år eller föga längre. Efter förord
-

Beträffande skälen för den ifrågasatta personalökningen se nedan.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ilandets utgång berättigade det inbetalda beloppet, i den mån vederbörande

i framtiden icke inträdde i statstjänst, allenast till uppskjuten livränta,

vars storlek helt berodde av det inbetalda beloppets. I städers och landstings

tjänst anställda, underordnade läkare hade, åtminstone i allmänhet,

ingen pensionsrätt alls och vid ernående av med pension förenad tjänst hos

dessa huvudmän tillgodoräknades inbetalda statliga pensionsavgifter icke

i någon form vederbörande; militärläkarnas penisonsförhållanden vore oberoende

av andra statstjänster. Den enda fördel i pensionshänseende, som

vid senare tillträdd statstjänst skulle tillkomma förutvarande underläkare,

som erlagt pensionsavgifter, vore, att de sålunda förvärvade tjänståren inräknades

vid beräkning av rätt till full pension.

Örn alltså för befattningshavarna själva fördelarna av att under kortare

tid inneha nied pensionsrätt förenad statstjänst, vore relativt små, ställde

sig saken annorlunda beträffande deras familjer, då vederbörande avlede

under sin tjänstetid. Medelåldern hos lasarettets underordnade läkare vore

numera 32% år. Dess medlemmar hade tillbragt omkring 12—15 år efter

studentexamen nied högre studier och specialutbildning. Medelåldern för

nytillträdande befattningshavare i överordnad ställning på den medicinska

banan hade under de sista decennierna stigit ofantligt. Familjebildning

började bli regel bland nutida svenska läkare i underordnad ställning.

Med andra ord hade hela sakläget i ekonomiskt och socialt hänseende undergått

en ytterst markerad förskjutning från tiden för en generation tillbaka,

då underläkarbefattningarna i långt högre grad än nu varit verkliga,

kortfristiga passageplatser, i det att utsikterna till tryggad existens redan

efter ett års specialutbildning vid sjukhus vore synnerligen goda.

Ytterligare en sida av saken förtjänade efter kollegiets mening att tagas

i betraktande. Rätt till semester skulle vara en undantagsförmån för lasarettets

underläkare vid anställning såsom extra statstjänstemän. Den prejudicerande

betydelsen härav — eventuellt olägliga konsekvenser — undvekes,

om deras ställning bleve den extraordinarie tjänstemannens, till vilken

semesterrätt hörde utan särskilt stadgande.

Ehuru kollegiet ansåge de för lasarettets underläkare föreslagna avlönings-

och andra förmåner väl motiverade och avvägda, och ehuru den med

anställningen som extraordinarie statstjänstemän förenade pensionsrätten

i själva verket för dessa, relativt kortfristiga befattningshavare knappast

torde komma att få någon större praktisk betydelse, önskade kollegiet som

sin åsikt framhålla, att det funne i denna fråga anförda synpunkter övervägande

tala för extraordinarie statstjänstemans ställning för samtliga vid

lasarettet anställda underläkare.

Mot direktionen avvikande mening hyser emellertid kollegiet framför

allt i fråga örn de biträdande läkarna, vilka syntes böra tillerkännas extra

ordinarie ställning och avsevärt förbättrade löneförmåner.

T likhet med direktionen ville kollegiet understryka den praktiskt betydelsefulla,

högkvalificerade verksamhet, dessa läkare utövade. Sjukhuspoliklinikerna,

som i de sista decenniernas socialmedicinska diskussioner intagit

en så framskjuten plats och som utan tvivel även i den närmaste framtiden

komme att intressera det allmännas representanter såsom högst betydelsefulla

organ i den offentliga sjukvården, måste tillförsäkras en mot

sin betydelse och maktpåliggande uppgift svarande organisation, även i

fråga örn där arbetande liikares ställning. Serafimerlasarettets polikliniker

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

stöde visserligen under chefskap av vederbörande klinikföreståndare, men

dessa deltoge icke egentligen i det löpande arbetet, som alltså helt och hållet

åvilade de biträdande och underordnade läkarna. Till dessa polikliniker

sökte sig eller hänvisades allvarligt sjuka från stora delar av vårt land,

fall som ofta krävde och förväntade sig högsta till buds stående sakkunskap

till sin hjälp.

Erinring måste göras mot de av direktionen anförda grunderna för gruppering

inbördes av de olika tjänsterna som biträdande läkare vid poliklinikerna.

Antalet besök eller besökande per dag kunde icke utan vidare läggas

till grund för bedömande av arbetets kvantitet. De neurologiska fallen

vore exempelvis kiinda för sin tidsödande beskaffenhet, likaså de psykiatriska.

För övrigt visade sig antalet besök per dag och läkare, enligt den

av direktionen lämnade översikten, vara praktiskt taget identiskt för den

medicinska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska polikliniken, för

den gynekologiska och psykiatriska väsentligt mindre. Den dagliga arbetstiden

vore för de förstnämnda läkarna i själva verket tämligen nära överensstämmande,

6—8 timmar per dag. Med anledning av det sålunda anförda

måste kollegiet bestämt framhålla, att intet, vare sig i kompetens eller

arbetstid för vederbörande läkare grundat skäl förelåge för lägre lönegrad

beträffande neurologiska, otiatriska eller oftalmologiska poliklinikens biträdande

läkare. Dessutom måste kollegiet föreslå, att alla dessa befattningar

placerades såsom extra ordinarie statstjänster.

Kollegiet skulle alltså vilja påyrka, att samtliga biträdande läkare vid

röntgeninstitutet samt de medicinska, kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska

och neurologiska poliklinikerna måtte anställas såsom extra ordinarie statstjänstemän

samt att alla dessa uppflyttades till samma, den högsta i förslaget

angivna löneklassen, motsvarande med dyrtidstillägg 9,100 kronor,

dock ville kollegiet allvarligt ifrågasätta uppflyttning till laborators lönegrad

såsom mera adekvat. Beträffande den psykiatriska polikliniken, vilken

öppnades så sent som 1933 och som hittills endast arbetat två dagar i

veckan, ville kollegiet framhålla, att tillströmningen av patienter till de

båda mottagningarna vore så stor, att poliklinikens kapacitet vore långt

över hövan utnyttjad. Redan det av direktionen såsom medeltal angivna

antalet hjälpsökande per mottagning (17 patienter) överstege betydligt det

antal, som en läkare kunde tillgodose under en mottagning. Därest icke frivilliga

läkarkrafter (en eller två amanuenser från psykiatriska kliniken å

psykiatriska sjukhuset) stöde till förfogande, skulle de nu hjälpsökande

icke kunna mottagas. Vid vissa mottagningar hade antalet patienter överskridit

30 och till och med varit uppe i 35. Då arbetets behöriga fortgående

icke kunde få vara beroende av frivillig läkarassistans, vore det oundgängligen

nödvändigt att antingen anställa ännu en läkare eller ock att fördela

patienterna på flera mottagningar. Kollegiet funne, att den senare

åtgärden för närvarande vore att föredraga, och finge därför påyrka, att

arvodet för den biträdande läkaren beräknades efter en prestation av tre

mottagningar i veckan.

För den biträdande läkaren på psykiatriska polikliniken förelåge tills

vidare icke önskemålet om hans anställande såsom extra ordinarie tjänsteman,

enär detta skulle försvåra, att befattningen förenades med ordinarie

läkartjänst på psykiatriska sjukhuset, något som vore synnerligen önskvärt,

så länge psykiatriska kliniken vore förlagd dit. Ej heller beträffande

den biträdande läkaren å gynekologiska polikliniken förelåge anledning att

för närvarande giva honom ställning som extra ordinarie befattningshavare.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ytterligare ville kollegiet tillstyrka det av de biträdande läkarna yttrade

önskemål, att tjänsterna måtte få benämningen »biträdande överläkare».

Visserligen benämndes klinikchefen-föreståndaren för närvarande icke

»överläkare», men kollegiet ville i samband med denna angelägenhet föreslå,

att i ett kommande reglemente för serafimerlasarettet klinikcheferna

måtte benämnas »överläkare», var och en för sin klinik med ansluten poliklinik.

Vidare må framhållas, att lärarkollegiet uttalat sin anslutning till det

av professorn Jacobaeus enligt det ovanstående framförda förslaget rörande

inrättande av en laboratorsbefattning m. m.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet

har framhållit betydelsen av att någon av de underordnade läkartjänsterna

vid gymnastikavdelningen anordnades såsom utbildningsplats.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava något att erinra mot de

av direktionen föreslagna höjningarna av arvodena för de biträdande

läkarna, dock endast under förutsättning att jämväl rätten till ersättning

för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande de poliklinikpatienter,

på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete äga tillämpning,

upphävdes.

I särskilt yttrande har ledamoten av nämnden Berta Köersner anfört

följande:

Då det torde vara av stor vikt att till tjänsterna som biträdande läkare

vid lasarettets polikliniker förvärva och behålla väl kvalificerade läkare,

hade lönenämnden bort tillstyrka extra ordinarie anställning för de biträdande

läkarna vid röntgen- och gymnastikavdelningarna samt medicinska,

kirurgiska, oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna. Pensionsrätten,

såväl för egen del som för familjen, torde för dessa läkare vara

av större värde än det av direktionen föreslagna förhöjda arvodet. I detta

sammanhang kunde framhållas, att direktionen föreslagit extra ordinarie

anställning för två biträdande läkare vid jubileumskliniken. För de mindre

bemedlade sjuka, vilka för sin läkarvård vore hänvisade till poliklinikerna,

då de icke hade råd att anlita privatläkare med deras fria taxor, vore

det av synnerlig betydelse, att poliklinikerna förestodes av skickliga och

erfarna läkare.

Riksräkenskapsverket har funnit det av direktionen anförda

icke utgöra tillräckligt skäl mot en uppdelning — på sätt riksräkenskapsverket

enligt det ovanstående i ett tidigare yttrande ifrågasatt — av de

underordnade läkarna i extra ordinarie och extra tjänstemän. Beträffande

de biträdande läkarna har ämbetsverket funnit vägande skäl hava anförts

för att dessa läkare med vissa angivna undantag borde tillförsäkras minst

lika förmånliga anställningsvillkor som underläkarna. Riksräkenskapsverket

har härvidlag hänvisat till en vid direktionens utlåtande fogad skrivelse

från föreningen biträdande läkare, vari hemställts, att direktionen ville

föreslå, att de biträdande läkarna vid medicinska, neurologiska, kirurgiska,

oftalmiatriska och otiatriska poliklinikerna samt biträdande läkaren vid

röntgenavdelningen måtte anställas såsom extraordinarie befattningshavare.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘272.

Statskontoret har anfört följande:

I och för sig hade statskontoret icke något att erinra mot att de för

extra tjänstemän gällande avlöningsbestämmelserna gjordes tillämpliga på

underläkarna och amanuenserna. En förutsättning härför måste emellertid

vara att för dem komme att i huvudsak tillämpas samma bestämmelser,

som gällde för befattningshavare med motsvarande anställningsform vid

förvaltningen i övrigt. Att på olika punkter göra avsteg från sagda bestämmelser

och sålunda bryta sönder avlöningssystemet borde enligt ämbetsverkets

mening ej få förekomma. Därest sådana avsteg ansåges erforderliga,

finge statskontoret därför förorda, att jämväl underläkare och amanuenser

— i likhet med vad som föreslagits för de biträdande läkarna — i avvaktan

på ytterligare övervägande angående läkarpersonalens anställningsförhållanden

bibehölles vid sin ställning som arvodister. En dylik anställningsform

torde vara att föredraga även med hänsyn till den omständigheten,

att underläkarnas verksamhet vid lasarettet måste betraktas som en övergångsform

till kommande allmän tjänst eller enskild verksamhet. Den rätt

till en löneklassuppflyttning, som tillkomme extra tjänstemän, torde för

övrigt, enligt vad statskontoret under hand inhämtat, vara utan betydelse

för flertalet av dem, då deras tjänstgöring vid lasarettet vore så lagd och

av så kort varaktighet, att nämnda förmån icke mera allmänt skulle kunna

utnyttjas.

Enligt statskontorets mening borde således tillsvidare hela den vid lasarettet

anställda läkarpersonalen i avlöningshänseende behandlas som arvodister.

I samband med berörda överväganden syntes även de biträdande läkarnas

ställning böra göras till föremål för ytterligare utredning, varvid särskilt

borde beaktas dessa läkares i många fall högst väsentligt avkortade

tjänstgöringstid, deras rätt till enskild praktik, röntgenläkares rätt till

ersättning för utlåtanden m. m. Ämbetsverket ansåge alltså någon lönereglering

för sagda läkare utöver vad de sakkunniga föreslagit icke för närvarande

böra komma till stånd. Skulle det anses önskvärt att detta oaktat

redan nu verkställa indragning av läkarnas rätt till poliklinikinkomster,

hade ämbetsverket icke någon erinran att framställa häremot. I så fall

torde emellertid det personliga lönetillägget till den biträdande läkaren vid

kirurgiska polikliniken böra bestämmas till 600 kronor.

Statskontoret hade icke något att erinra mot att arvodena till underläkare

och amanuenser bestämdes till belopp, motsvarande avlöningen i

de löneklasser, som av direktionen förordats. Förste amanuenser och förste

underläkare syntes sålunda böra tillerkännas arvoden, motsvarande 20:e

löneklassen, medan amanuenser och underläkare skulle erhålla arvode enligt

19:e löneklassen och andre underläkare enligt 8:e löneklassen.

Direktionen hade, erinrar statskontoret, föreslagit uppflyttning av fyra

andre underläkare vid poliklinikerna till underläkare. Då emellertid vid klinikerna

funnes inrättade andre underläkarbefattningar, medan efter den föreslagna

uppflyttningen några dylika befattningar icke längre skulle finnas vid

poliklinikerna, skulle därigenom den av direktionen i annat sammanhang

åberopade befordringsmöjligheten för underläkarna i betänklig grad minska.

Som ej heller de av direktionen förebragta skälen övertygat statskontoret

örn nödvändigheten av den föreslagna uppflyttningen, ansåge sig

statskontoret icke kunna förorda bifall till direktionens förslag i denna del.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Departementschefen. Övervägandena rörande de underordnade läkarnas

avlöningsförmåner hava enligt det ovanstående, förutom frågan om

läkarnas faktiska löneställning, jämväl haft till föremål spörsmålet vilken

tjänsteställning dessa befattningshavare för framtiden böra erhålla. I sistnämnda

avseende föreligga i huvudsak följande förslag, nämligen

a) de biträdande läkarna erhålla ställning som arvodister, underläkarna

och amanuenserna såsom extra tjänstemän, i båda fallen med vissa särskilda

förmåner i avseende å semester, kostnadsfri sjukvård och avlöning

under olika slag av ledigheter (de sakkunniga och direktionen för karolinska

sjukhuset);

b) flertalet av ifrågavarande befattningshavare erhålla extra ordinarie

ställning (lärarkollegiet vid karolinska institutet och universitetskanslern);

c) samtliga de nämnda befattningshavarna erhålla ställning som arvodister

(statskontoret).

De biträdande läkarna, vilka ju i motsats till de övriga underordnade

läkarna hava rätt att utöva enskild praktik, böra enligt min mening på

grund av denna omständighet även i fortsättningen erhålla ersättning i

form av arvode.

I fråga örn storleken av denna ersättning föreligga i stort sett tre förslag.

De sakkunniga och statskontoret utgå i huvudsak från de nu gällande

arvodesgrunderna. Direktionen för karolinska sjukhuset har ifragasatt ganska

väsentliga arvodeshöjningar och därvid, örn här bortses från de två

biträdande läkarna vid gymnastikavdelningen, indelat ifrågavarande läkare

i huvudsakligen tre kategorier, nämligen läkarna vid röntgenavdelningen

samt medicinska och kirurgiska poliklinikerna, vilka skulle erhålla arvode

med 8,100 kronor, vidare läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och neurologiska

poliklinikerna, vilka skulle erhålla arvode med 6,300 kronor, och

slutligen läkarna vid gynekologiska och psykiatriska poliklinikerna vilka

skulle avlönas med 4,800 kronor, respektive 3,000 kronor. Lärarkollegiet

vid karolinska institutet anser, att flertalet av ifrågavarande läkare böra

avlönas efter ensartade grunder, eventuellt i laborators lönegrad.

För egen del vill jag, under erinran örn sjukhuspoliklinikernas betydelse

för den offentliga sjukvården, framhålla, att de av de sakkunniga och statskontoret

ifrågasatta arvodesbeloppen knappast torde kunna sägas utgöra

en fullgod ersättning för det ansvarsfulla och krävande arbete, som ankommer

på ifrågavarande läkare, vilka ju hava att närmast under vederbörande

överläkare leda arbetet vid poliklinikerna. De av direktionen för

karolinska sjukhuset tillstyrkta arvodena synas mig dock medföra alltför

betydande höjningar, i vad angår de biträdande läkarna vid röntgenavdelningen

samt medicinska och kirurgiska poliklinikerna. För en var av dessa

läkare synes mig ett arvode av 7,500 kronor skäligt. Vad däremot beträffar

läkarna vid oftalmologiska, otiatriska och neurologiska poliklinikerna, ha.r

lärarkollegiet anfört enligt min mening vägande skäl för en ytterligare hoj
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Nr 2/2. J

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

ning av dessa arvoden. Då anledning emellertid synes föreligga att i stort

sett bibehålla den av sjukhusdirektionen förordade graderingen av läkartjänsterna

i arvodeshänseende, föreslår jag, att arvodet för ifrågavarande

läkare höjes från det av direktionen ifrågasatta beloppet av 6,300 kronor

till 6,500 kronor. Med denna ståndpunkt har jag biträtt direktionens förslag,

att biträdande läkaren vid otiatriska polikliniken bör åläggas samma

tjänstgöringsskyldighet som övriga poliklinikföreståndare. I det av direktionen

för biträdande läkaren vid gynekologiska polikliniken föreslagna

arvodet av 4,800 kronor ifrågasätter jag ingen ändring. Däremot torde

arvodet för motsvarande befattningshavare vid psykiatriska polikliniken

böra höjas från av direktionen ifrågasatta 3,000 kronor till 3,600 kronor.

I överensstämmelse med direktionens förslag böra de biträdande läkarna

vid gymnastikavdelningen erhålla ersättning med 6,800 kronor. Jag vill

framhålla, att jag vid prövningen av förevarande arvodesfrågor beaktat nu

omhandlade befattningshavares möjligheter att vid sidan av tjänsten bedriva

enskild praktikverksamhet ävensom tjänstgöringens värde ur meritsynpunkt.

Här bör inskjutas, att den av direktionen för gymnastiska centralinstitutet

berörda frågan om anordnande såsom utbildningsplats av någon

av de underordnade läkartjänsterna vid gymnastikavdelningen redan vid

1936 års riksdag varit föremål för övervägande och icke torde böra på nytt

upptagas till prövning. Vidare vill jag i anledning av vad statskontoret yttrat

rörande tjänstgöringstiden för de biträdande läkarna framhålla, att jag

låtit från serafimerlasarettet införskaffa vissa uppgifter i detta hänseende,

som finnas fogade vid handlingarna i ärendet och som — i den mån sådana

synpunkter kunna anläggas på frågan — synas mig tala för skäligheten av

de ifrågasatta arvodesbeloppen.

De underordnade läkarna i övrigt — underläkare och amanuenser —

hava icke rätt att vid sidan av sin tjänst utöva enskild praktik. Vissa skäl

kunna onekligen anföras för förslaget örn att bereda dessa läkare extra

ordinarie ställning. Det vill emellertid förefalla, som om befattningshavarna

själva i viss mån överskattat betydelsen av en sådan åtgärd. Uppmärksammas

må även, att utredning icke föreligger rörande vilken återverkan

ett beslut i den antydda riktningen skulle hava på motsvarande

avlöningsspörsmål vid universiteten och undervisningssjukhusen i Uppsala

och Lund. Jag anser mig icke böra för närvarande gå längre än att förorda

förslaget om att ifrågavarande befattningshavare erhålla ställning som

extra tjänstemän med vissa förmåner därutöver och utgår alltså vid kostnadsberäkningarna

i det följande från denna förutsättning.

De sakkunniga och direktionen, som båda uttalat sig för den av mig

nyss förordade uppfattningen rörande ifrågavarande läkares tjänsteställning,

hava i vissa hänseenden skiljaktiga meningar i fråga om deras löner.

Direktionen, som eljest i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag, har för
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

ordat den ändringen i detsamma, att underläkarna och amanuenserna vid

röntgenavdelningen och poliklinikerna skulle erhålla i stort sett samma

lön som underläkare och amanuenser vid klinikerna. För denna ståndpunkt

har direktionen anfört enligt min mening vägande skäl, och jag anser mig

därför kunna vid kostnadsberäkningarna här nedan i huvudsak följa direktionens

förslag rörande löneställningen för ifrågavarande underordnade

läkare. Visserligen blir genom sist berörda ändring det omtalade önskemålet

örn befordringsmöjlighet inom underläkargraden mindre väl tillgodosett,

men jag anser detta intresse ej böra tillmätas någon avgörande

betydelse med hänsyn till ifrågavarande tjänsters ganska utpräglade

karaktär av passageplatser.

Den av direktionen föreslagna löneregleringen för läkarpersonalen vid

röntgenavdelningen och poliklinikerna vilar på den förutsättningen, att

vissa till läkarna vid sidan av lönen utgående inkomster skola indragas.

Örn direktionens härutinnan framlagda förslag råder i stort sett enighet och

även jag anser mig böra biträda detsamma. Ett av lönenämnden framfört

förslag om ett upphävande jämväl av rätten till ersättning för utfärdande

av intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter, på vilka

bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete äga tillämpning, torde Kungl.

Majit böra framdeles taga under omprövning. Jag har intet att erinra mot

direktionens av myndigheterna i princip tillstyrkta förslag örn tillerkännande

åt nuvarande biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken av ett

personligt lönetillägg under högst åtta månader av den tid, som återstår av

hans förordnande, såsom kompensation för mistad andel i vissa poliklinikinkomster.

Såsom av det sagda framgår, innefattar den lön, som ovan föreslagits

skola utgå till vissa amanuenser m. fl. befattningshavare, jämväl de arvoden,

som utgå till ifrågavarande befattningshavare från staten för karolinska

institutet, respektive gymnastiska centralinstitutet. För att i möjligaste

män överbygga de olägenheter i formellt avseende, som föranledas

av att lönen till en och samma befattningshavare bestrides från två stater,

har direktionen ifrågasatt en anordning, innebärande i huvudsak, dels att

lönen i sin helhet skulle utbetalas vid lasarettet och ett belopp, motsvarande

de från staten för karolinska institutet respektive centralinstitutet

utgående ifrågakommande arvodena jämte dyrtidstillägg härå, uppföras å

inkomstsidan i lasarettets stat, dels ock att å den till envar av sagda befattningshavare

utgående sammanlagda lönen skulle tillämpas de avlöningsbestämmelser,

som enligt direktionens förslag skulle gälla för underläkare

vid lasarettet. Detta uppslag torde vid bifall till det i det följande

framlagda förslaget örn redovisning å riksstaten av de vid lasarettet inflytande

inkomsterna icke kunna biträdas, i vad avser omföring till lasarettets

inkomstsida av berörda å staterna för karolinska institutet och

gymnastiska centralinstitutet uppförda arvodesbelopp. Förslaget i övrigt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27''2.

synes emellertid innebära en acceptabel anordning, som bör kunna tillämpas

till dess i en framtid ställning definitivt tages till frågan, till vilken stat

lönen för ifrågavarande befattningshavare bör i sin helhet hänföras. Kungl.

Maj :t torde böra i sinom tid meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Frågan örn de förmåner, som förutom lönen böra tillgodokomma de underordnade

läkarna, ävensom rörande läkartjänsternas benämning torde

icke böra i detta sammanhang närmare beröras utan lärer böra av Kungl.

Maj:t i sinom tid tagas under närmare omprövning.

Mot direktionens förslag i avseende å arvode för utförande av elektrokardiografiska

m. fl. undersökningar ävensom till personalläkare har jag i

likhet med myndigheterna intet att erinra.

Till frågan örn antalet underordnade läkare återkommer jag i det följande.

I detta sammanhang må nämnas, att underläkare och amanuenser vid

karolinska mediko-kirurgiska institutets annorstädes än till serafimerlasarettet

förlagda kliniker och polikliniker den 4 februari 1937 hos Kungl.

Majit anhållit, att för riksdagen måtte framläggas förslag till lönereglering

jämväl för dessa befattningshavare. I utlåtande den 26 februari 1937

över denna framställning har lärarkollegiet vid sagda institut anfört, att

det syntes befogat, att institutets samtliga kliniska och polikliniska underläkare

och amanuenser komme i åtnjutande av avlöningsförmåner, som

utginge efter i huvudsak likartade grunder, och har förklarat sig hava för

avsikt att — med anledning av vad i sådant hänseende komme att beslutas

för serafimerlasarettets vidkommande — i samband med utarbetande

av sina petita till 1938 års riksdag taga under övervägande, om ej förbättrade

avlöningsvillkor borde beredas även de ifrågavarande befattningshavarna.

Kanslern har i utlåtande den 27 februari 1937 åberopat vad lärarkollegiet

anfört.

Berörda fråga, som är sent väckt, synes ej kunna till behandling upptagas

i detta sammanhang. Såsom av det sagda framgår, hava de akademiska

myndigheterna sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet.

5. Sjukvårdspersonal.

Nuvarande förhållanden. Till sjukvårdspersonalen kan enligt föreliggande

utredning räknas inspektionssköterska, sköterskepersonal (assistentsköterskor

däri inbegripna), sköterskebiträden, sjukgymnaster, fotografibiträden

vid röntgenavdelningen, baderska, badbiträden och kvinnlig vaktmästare.

Avlöningsförmånerna bestämmas av lasarettets direktion inom de gränser,

som betingas av givna anslag och i övrigt förefintliga tillgångar. Den

under budgetåret 1935/1936 utgående avlöningen framgår av sid. 127—129

i propositionen nr 171/1936.

Ovannämnda sakkunniga hava lämnat följande allmänna redogörelse

för sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalens löneförhållanden:

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. May.ts proposition Nr 272.

Senaste allmänna lönereglering för sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonalen

genomfördes från och med den 1 juli 1930. Därvid blevo de befattningshavare,

som förut hade lägre avlöning än motsvarande befattningshavare

i Stockholms stads tjänst, i stort sett jämställda med dessa. Detta

gällde i allmänhet fortfarande för innehavare av sådana tjänster, vilka vid

Stockholms stads sjukhus hänfördes till ordinarie. Beträffande åter personal,

motsvarande den som vid Stockholms stads sjukhus fatt avlöningen

reglerad genom kollektivavtal, kom avlöningen för ekonomipersonalen

redan från och med år 1931 och för sjukvårdspersonalen från och med år

1932 att väsentligt understiga den motsvarande befattningshavare vid

stadens sjukhus tillkommande.

Avlöningssystemet vore för flertalet befattningshavare bruttolön, från

vilken avdrag skedde för mottagna naturaförmåner med belopp, som av

direktionen fastställdes. Det anslöte sig nära till de löneplaner, som år 1930

gällde för befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus.

Älderstilläggen utginge för den mera kvalificerade personalen efter 3,

6 och 9 års tjänst, för ett mindre antal befattningshavare, kvarstående å

äldre lönestater, efter 1, 3, 5, 7 och 10 år, och för övrig sjukvårds- och

ekonomipersonal, i den mån ålderstillägg förekomme, efter 1, 4 och 7 års

tjänst.

Dyrtidstillägg utginge å bruttolönen enligt samma grunder, som gällde

för det till Stockholms stads befattningshavare utgående rörliga lönetillägget,

dock med de modifikationer, direktionen funne påkallade. För ett

mindre antal befattningshavare med enligt andra grunder reglerad avlöning

utginge dyrtidstillägg såsom vid reglerade statstjänster, i den mån

dyrtidstillägg vore av direktionen medgivet.

Provisorisk avlöningsförhöjning utginge enligt Kungl. Maj:ts beslut vid

vissa befattningar i avvaktan på lönereglering.

Avlöningssystem kontant lön samt fritt vivre gällde tillsvidare för inspektionssköterskan,

husmodern, första köksföreståndarinnan, köksföreståndarinnans

närmaste biträde, en sömmerska och eleverna i köksavdelningen.

Kontant avlöning jämte fri lunch erhölle sjukgymnasterna, en kontorselev

och en springpojke.

Fritt vivre tillkomme eleverna och provsköterskorna, som enligt särskilt

avtal tillhandahölles av Sophiahemmet. För provsköterskorna hade Sophiahemmet,

med undantag för en, betingat sig även kontant gottgörelse, för

vissa 400 och för andra 600 kronor per år.

Semester tillkomme här ifrågavarande personal, med undantag av

Sophiahemmets provsköterskor och elever, enligt av direktionen bestämda

grunder. För inspektionssköterskan, sköterskorna och husmodern vore semestern

i regleringsbestämmelser, godkända av medicinalstyrelsen, för

erhållande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt, bestämd till en månad.

Sköterskorna vid röntgenavdelningen hade av direktionen tillerkänts sex

veckors semester årligen, sammalunda ock fotografi- och sköterskebiträden

vid nämnda avdelning. En månads semester hade vidare sjukgymnasterna,

kontorspersonalen (dock ej elev), kvinnliga assistenter, köks- och tvättföreståndarinnor

samt förste maskinist. Kökseleverna hade vid årsanställning

15 dagars semester. Sköterskebiträden med regelbundet återkommande

vakning, sköterskebiträden, som tjänstgjorde på poliklinik eller

operationsavdelning, baderskor och telefonister hade efter 1 års tjänst 14

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

dagar, 2 år 21 dagar, 20 år 1 månad. Portvakterna, andre maskinist, reparatörer,

förste eldare och eldare hade efter 1 års tjänst 7 dagar, 2 år 14

dagar, 5 år 21 dagar, 20 år 1 månad. Övrig sjukvårds- och ekonomipersonal

hade efter 1 års tjänst 7 dagar, 2 år 14 dagar, 10 år 21 dagar, 20 år 1

månad.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom, konvalescens eller svag hälsa

med styrkt oförmåga till tjänstgöring erhölle personalen under högst tre

månader av kalenderår, dock på en sammanhängande tjänstledighetsperiod

ej mer än högst 90 dagar, samma kontanta lön som vid tjänstgöring.

För tid därutöver beslutade direktionen i varje särskilt fall.

Vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter finge den ledige vidkännas

kostnaden för vikarie, även om denna bleve större än den lediges lön.

De sakkunniga. Beträffande sjukvårdspersonalen hava de sakkunniga

framlagt följande förslag till lönegradsplacering:

Inspektionssköterskan (vid andra sjukhus benämnd husmoder eller föreståndarinna)

torde böra erhålla ordinarie tjänsteställning med placering

i den statliga lönegrad, som närmast motsvarade vid befattningen nu utgående

förmåner, nämligen B 11.

Vad beträffade övrig sköterskepersonat, som erhållit fullständig sjuksköterskeutbildning,

vore att märka, att 14 sköterskor enligt direktionens

statberäkningar för budgetåret 1936/1937 skulle vara anställda såsom

assistentsköterskor, medan övriga sköterskor (52 st.) kunde anses vara

mera fast anställda. De sakkunniga utginge från att sistnämnda slag av

sköterskor skulle erhålla ställning såsom ordinarie befattningshavare, medan

de 14 assistentsköterskorna borde upptagas såsom extra ordinarie befattningshavare.

I fråga om den lönegrad, till vilken lasarettets sköterskor borde hänföras,

syntes som utgångspunkt kunna tagas det fall, där redan nu sjuksköterska

vore anställd i statens tjänst (tandläkarinstitutet). I anslutning

härtill föresloge de sakkunniga, att ordinarie sköterskor placerades i lönegraden

B 7 för ordinarie och assistentsköterskor i 5:e lönegraden för extra

ordinarie tjänstemän. Detta skulle innebära, att de ordinarie komme att

erhålla i stort sett samma slutavlöning som den nu på lasarettets stat utgående,

medan däremot på grund av att ålderstilläggen (skillnaden mellan

löneklasserna) vore mindre i det statliga lönesystemet än det vid lasarettet

nu tillämpade systemet, som anslöte sig till vad som gällde för Stockholms

stads vidkommande, en icke obetydlig höjning inträdde i fråga om begynnelseavlöningen

särskilt för de ordinarie sköterskorna. Inom ramen

av tillgängliga medel skulle lasarettets direktion äga anställa ytterligare

assistentsköterskor, medan däremot antalet ordinarie sköterskor skulle

fastställas i den avlöningsstat, som framdeles skulle enligt beslut av Kungl.

Maj:t gälla för lasarettet.

Den till antalet största gruppen bland sjukvårdspersonalen vid lasarettet

utgjordes av sköterskebiträdena (i stat för 1936/1937 beräknat 105). Dessa

hade tidigare i huvudsak haft samma löneställning som motsvarande befattningshavare

vid Stockholms stads sjukhus, men hade de senaste åren

varit väsentligt lägre avlönade. Genom den provisoriska avlöningsförhöjning,

som gällde för budgetåret 1935/1936, hade dock skillnaden blivit

mindre. Avlöningen syntes böra av direktionen så fastställas, att den kunde

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

anses i huvudsak motsvara vad som tillkomme motsvarande befattningshavare

vid Stockholms stads sjukhus. Vid personalens inpassande i det

statliga lönesystemet syntes avlöningen böra utmätas enligt följande lönpplan

U, vilken löneplan i viss mån byggts på en av medicinalstyrelsen år

1925 för en del personalgrupper vid statens sinnessjukhus fastställd löneplan.

Den anslöte sig till de allmänna löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare

i statens tjänst.

Förslag till särskild löneplan för vissa icke-ordinarie befattningar vid

serafimerlasarettet, förslagsvis benämnd löneplan U.

Extra

ordinär

ie tjänstemän

Extra tjänstemän

Lönegrad

Löne-

klass

Ortsgrupp

Pensionsavdrag

Lönegrad

nr

omfattar

löne-

klasserna

F

grund-

belopp

G

grund-

belopp

G

inberäknat

provisor,

dyrorts till.

samt dyr- tidstillägg

ä 10 %

löne-

grad

be-

lopp

nr

omfattar

löne-

klassema

e.o. TJI

h—c

i

1,185

1,230

1,534

e. o. TJ 1

27

e.TJl

i—h

2

g—b

h

1,260

1,308

1,623

2

28

2

h-g

3

f—a

g

1,335

1,386

1,712

3

29

3

g-f

4

e—1

f

1,410

1,464

1,801

4

30

4

f—e

5

d—2

e

1,485

1,542

1,890

5

31

5

e-d

6

c—3

d

1,560

1,620

1,980

6

32

6

d-c

C

1,650

1,716

2,092

b

1,710

1,776

2,158

a

1,770

1,836

2,224

i

1,830

1,896

2,290

2

1,980

2,052

2,468

3

2,130

2,208

2,646

Anmärkning. Kvinnlig extra ordinarie befattningshavare äger icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta

löneklassen inom vederbörande lönegrad.

De sakkunniga ansåge sig böra förorda, att sköterskebiträdena efter tre

års anställning skulle kunna erhålla extra ordinarie ställning, varmed följde

rätt till viss pension eller livränta. De första tre åren, då vederbörande

endast borde innehava extra anställning, torde böra betraktas såsom en

prövningstid. Den extra ordinarie ställningen borde under inga förhållanden

tilldelas andra än dem, som visade sig vara lämpliga för fortsatt anställning.

Med den föreslagna anordningen i fråga om sköterskebiträdena

följde, att antalet extra ordinarie dylika biträden kunde variera från ett

år till ett annat, beroende på huruvida personalen medhunnit de tre första

anställnings- och prövningsåren. Då vid statens sinnessjukhus motsvarande

personal icke ansetts böra erhålla ordinarie anställning, hade de sakkunniga

icke funnit anledning att för serafimerlasarettets del ifrågasätta dylik

anställning för sköterskebiträden. Det torde emellertid böra framhållas,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Marits -proposition Nr 272.

att den extra ordinarie anställningen numera medförde betydligt större

förmåner än tidigare varit fallet och även trygghet för framtiden genom

den därmed förenade pensionsrätten. Vad nu anförts i fråga örn sköterskebiträden

gällde även i fråga örn badbiträden.

I fråga örn placering av sköterskebiträden och badbiträden i löneplanen

hade de sakkunniga tänkt sig lönegraden e. o. U 5 för extra ordinarie sköterskebiträden

och badbiträden samt e. U 4 för extra sköterskebiträden.

Beträffande de två biträden vid röntgenavdelningen, vilkas huvudsakliga

arbete vore förlagt till framkallnings- och fixeringsrummen, ansåge de

sakkunniga, att den mest yrkeskunniga — nuvarande fotografibiträdet —

borde erhålla ordinarie ställning med benämningen första fotografibiträde

och den andra erhålla extra ordinarie ställning med benämningen andra

fotografibiträde. I fråga örn den förstnämnda hade de sakkunniga förslagsvis

placerat befattningen i lönegraden B 5, innebärande ungefär samma

slutlön som den nu utgående. Andra fotografibiträdet syntes böra placeras

i lönegrad e. o. U 6.

_ Den befattningshavare, som nu benämndes kvinnlig vaktmästare och

vilkens huvudsakliga arbete vore förlagt till medicinska klinikens laboratorier,

syntes i fortsättningen lämpligen kunna benämnas laboratoriebiträde.

De sakkunniga ansåge sig jämväl böra föreslå, att denna befattning

gjordes till ordinarie med placering i lönegraden B 2. För närvarande funnes

endast en befattningshavare av detta slag, men det oaktat syntes härigenom

kunna skapas en befordringsmöjlighet för den kvinnliga biträdespersonalen.

Vidkommande därefter baderskan holle de sakkunniga före, att denna

befattningshavares avlöning borde utgå förslagsvis enligt lönegraden e. o.

U 6.

Lasarettet hade för närvarande sex sjukgymnaster, vilka alla hade i huvudsak

samma löneförmåner å lasarettets stat. Begynnelselönen utgjorde

3,000 kronor, vartill kunde komma tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor.

Dyrtidstillägg utginge såsom för reglerad statstjänst. Utöver dessa löneförmåner

åtnjöte sjukgymnasterna fri lunch vid lasarettet. Två av dem ägde

dessutom uppbära ett mindre arvode för biträde vid undervisningskurser

för medicine kandidater under förutsättning, att kurserna vore förlagda

utom den ordinarie arbetstiden. Så länge gymnastiska centralinstitutets

utbildning av sjukgymnaster vore förlagd till serafimerlasarettet, tjänstgjorde

lasarettets sex gymnaster även som instruktionsgymnaster och uppbud

därför från centralinstitutet arvoden, uppgående för första instruktionsgymnasten

till 1,500 kronor och för var och en av de andra till 1,000

kronor, jämte dyrtidstillägg. Två av ifrågavarande sex sjukgymnastbefattningar

hade inrättats på grund av sjukgymnastutbildningens förläggande

till lasarettet. Då undervisningens förläggande till lasarettet betraktats

såsom ett provisorium, avsett att upphöra när karolinska sjukhuset

trädde i verksamhet, syntes de två senast inrättade befattningarna böra

betraktas som extra. Av de fyra äldre befattningarna torde två böra göras

till ordinarie och två till extra ordinarie.

De ordinarie befattningarna syntes böra placeras i lönegrad B 9, vilket

skulle medföra, att begynnelselönen bleve något högre men slutlönen något

lägre än nu utgående. De icke-ordinarie sjukgymnasterna hade de sakkunniga

ansett böra placeras i 9:e lönegraden för respektive extra ordinarie

och extra tjänstemän. Löneförmånerna bleve därigenom ej oväsentligt

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. May.ts proposition Nr ''272.

lägre, för de extra avsevärt lägre, än de nu utgående. \id en jämförelse

med de för sköterskor föreslagna lönerna funné man emellertid, att de extra

ordinarie sjukgymnasternas begynnelseavlöning skulle bliva densamma

som ordinarie sköterskas och slutlönen något högre, medan för de extra

sjukgymnasterna begynnelseavlöningen skulle bli densamma som lönen

efter 9 år i lönegraden e. o. 5, i vilken assistentsköterskorna tänkts placerade.

Med hänsyn till den utbildning, som krävdes för de jämförda befattningarna,

kunde de sakkunniga icke finna anledning att i ett organisationsförslag

placera sjukgymnasterna högre än som här skett. Redan anställda

befattningshavare borde dock beredas kompensation genom personliga

lönefyllnader.

Avslutningsvis framhålla de sakkunniga, att av en å sid. 186 och 187

i betänkandet intagen jämförelse med avlöningsförmånerna vid vissa andra

sjukhus syntes framgå, att den teoretiskt utbildade sköterskepersonalen

blivit väl tillgodosedd och att jämväl den stora gruppen sköterskebiträden

föreslagits till en ekonomisk ställning, som väl motsvarade denna grupps

placering inom de båda sjukvårdsområden (Stockholms stad; Malmöhus

län), där dessa befattningshavare hittills varit högst avlönade.

Sammanfattningsvis må anföras, att de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering

av sjukvårdspersonalen innebär följande:

Ordinarie:

Löne
grad
1

inspektionssköterska. ... B 11

52 sköterskor...........B 7

2 sjukgymnaster........B 9

1 första fotografibiträde

(röntgenavdelningen). ... B 5

1 laboratoriebiträde......B 2

Extra ordinarie:

14 sköterskor (assistent-) e. o. 5

Löne
grad
2

sjukgymnaster...... e. o. 9

1 andra fotografibiträde

(röntgenavdelningen) . e. o. U 6

c:a 70 sköterskebiträden e. o. U 5

1 baderska..........e. o. U 6

2 badbiträden........e. o. U 5

Extra:

2 sjukgymnaster...... e. 9

c:a 35 sköterskebiträden e. U 4

Karolinska sjukhusets direktion. Vid sin granskning av de sakkunnigas

förslag i fråga örn sjukvårdspersonalen har direktionen funnit anledning

till erinran föreligga endast såtillvida, att benämningen fotografibiträde,

vilken vore missvisande, borde ändras till fotograf och i anslutning

härtill benämningen andra fotografibiträde ändras till fotografibiträde.

Direktionen har biträtt sakkunnigförslaget i fråga om dessa befattningars

lönegradsplacering.

I detta sammanhang torde redogörelse böra lämnas för vissa av direktionen

anförda synpunkter av mera principiell art, som hava avseende också

på en del av ekonomipersonalen (jfr nedan):

Från den lägre ekonomi- och sjukvårdspersonalen hade, erinrar direktionen,

framförts förslag, att denna personalgrupps löneförhållanden och

anställningsvillkor skulle regleras vid sidan av det statliga lönesystemet

genom ett kollektivavtal med direktionen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Därtill ville direktionen erinra, att vid statens sinnessjukhus, varest

ifrågavarande befattningshavargrupper vore av betydande storlek, dylika

avtal ej funnes. Veterligen hade detta ej förorsakat några olägenheter för

sjukhusdriften. Enligt direktionens uppfattning hade bärande skäl ej anförts

för tillämpningen av kollektivavtalsformen. Någon anledning att

bestämma dessa personalgruppers löneförmåner efter andra normer än

dem, som gällde annan statlig personal, syntes ej föreligga. Direktionen

hade sålunda ej ansett sig kunna förorda, att åt direktionen skulle medgivas

att genom särskilt avtal bestämma lönen åt ifrågavarande personal.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i sitt utlåtande över de

sakkunnigas löneregleringsförslag påpekat, att 1934 års avlöningsrevision

för icke ordinarie personal ansett extra ordinarie tjänster med pensionsrätt

icke böra inrättas för utförande av arbete, för vilket ersättning befunnes

böra utgå med lägre lönebelopp än som motsvarade den i löneplanen för

extra ordinarie tjänstemän upptagna lägsta löneklassen. Befattningshavare,

som anställdes för sådant arbete, syntes nämnden böra erhålla avlöning

såsom extra tjänstemän enligt den av revisionen för extra personal

föreslagna löneplanen eller, där så ej lämpligen kunde ske, i form av arvode

eller annan liknande ersättning. Lönenämnden hade emellertid, med hänsyn

till att Kungl. Majit i allt fall medgivit införande tillsvidare av extra

ordinarie befattningar vid sinnessjukhusen i lönegrader lägre än de i löneplanen

i kungörelsen 397/1935 upptagna, icke velat motsätta sig, att en liknande

löneplan fastställdes jämväl för serafimerlasarettet. Pensionsrätten

vore emellertid ännu icke avgjord av Kungl. Majit.

Direktionen funne i anslutning till vad som ansetts lämpligt för de statliga

sinnessjukhusen en dylik löneplan behövlig jämväl för lasarettet och

föresloge, att den av de sakkunniga framlagda löneplanen U måtte av

Kungl. Majit fastställas. Vidare ansåge direktionen, att pensionsrätt borde

tillkomma de å denna löneplan uppförda befattningarna, i vilket fall det

ankomme på Kungl. Majit att jämlikt 28 § tredje momentet civila tjänstepensionsreglementet

fastställa pensionsunderlag och pensionsavdrag. Därest

frågan örn pensionsrätten för dessa befattningshavare ej skulle ha kommit

till avgörande före den 1 juli 1937, hade direktionen för avsikt att tillsvidare

från och med juli månad sagda år innehålla de av de sakkunniga

förslagsvis angivna pensionsavgiftsbeloppen.

Då den sålunda föreslagna löneplanen U anslöte sig till de i 7 och 26 §§

av kungörelsen nr 397/1935 upptagna löneplanerna för icke ordinarie

tjänstemän, förutsatte direktionen, i likhet med de sakkunniga, att å löneplan

U placerade extra ordinarie och extra tjänstemän ävensom vikarier

för dem bleve berättigade erhålla för Stockholm gällande provisoriskt

dyrortstillägg. Direktionen förutsatte, att detta komme att gälla även för

befattningshavare vid karolinska sjukhuset.

Direktionen har vidare berört den av de sakkunniga ifrågasatta provtjänstgöringstid

för viss personal, som skulle föregå anställning som extra

ordinarie tjänsteman, och i detta hänseende föreslagit vissa modifikationer,

som ej torde behöva här beröras.

Myndigheterna. Myndigheterna hava, i den mån de yttrat sig över

direktionens förslag i förevarande del, tillstyrkt detsamma med följande

erinringar.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Medicinalstyrelsen har anfört, att serafimerlasarettets sjuksköterskor

innehade samma ställning som motsvarande befattningshavare

vid länslasaretten, där nettolönsystemet allmänt praktiserades, och kunde

antagas i viss utsträckning rekryteras från dessa lasarett. Med hänsyn härtill

och till det förhållandet, att kost och bostad regelmässigt torde tillhandahållas

dessa befattningshavare på serafimerlasarettet, syntes det styrelsen

ur jämförelsesynpunkt lämpligt att de erhölle avlöning enligt samma

grunder som länslasarettens sköterskor och därvid tillerkändes lönebelopp,

som fullt motsvarade dessa sköterskors. Därest emellertid avlöningarna till

serafimerlasarettets sköterskor ansåges böra utgå enligt bruttolönsystemet,

funne styrelsen utredningen icke utvisa tillräckliga skäl för beredande åt

dem av högre löneställning än den, som tillkomme översköterskor vid statens

sinnessjukhus, vilka vore upptagna i lönegraden B 6.

I anledning av medicinalstyrelsens berörda yttrande har ordföranden i

karolinska sjukhusets direktion, generaldirektören A. Örne i en promemoria

anfört följande:

Av kungl, brevet den 30 december 1930 till medicinalstyrelsen franninge,

att för erhållande av befattning som Översköterska vid statens sinnessjukhus,

utöver vissa års tjänstgöring vid statens eller med statens jämförligt

sinnessjukhus samt ådagalagd särskild duglighet ävensom skicklighet i

sinnessjukvård, icke krävdes särskild skolunderbyggnad och ej heller annan

utbildning än att hava genomgått de vid sinnessjukhusen anordnade

utbildningskurserna. Dessa vore enligt inhämtade upplysningar relativt

korta (för sköterska: praktisk del, omfattande minst 15 lektioner, teoretisk

del, omfattande minst 30 lektioner; för Översköterska dessutom högre föreläsningskurs,

omfattande minst 30 lektioner).

Enligt mellan serafimerlasarettets direktion och styrelsen för Sophiahemmet

träffat avtal besatte direktionen reglerade befattningar vid lasarettet

med sjuksköterskor, som vore anslutna till Sophiahemmet eller Sophiaförbundet.

De sköterskor, som sålunda vunnit anställning, hade genomgått

hemmets sjuksköterskeskola med en utbildningstid av 3 K år och hade därjämte

haft en ofta långvarig tjänstgöring i sjukvården vid lasarettet och

andra därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar. För inträde vid hemmets

sjuksköterskeskola erfordrades fullständig elementarskolebildning eller

däremot svarande utbildning.

De åligganden, som utfördes av en ordinarie sköterska på lasarettet,

mäste också enligt vad den inom direktionen företrädda medicinska sakkunskapen

kraftigt hävdat, anses betydligt mera maktpåliggande och ansvarsfulla

än översköterskans på ett sinnessjukhus. A ett lasarett, där arbetsuppgifterna

för sköterskan vore betydligt mera varierande och därför

krävde större mångsidighet, vore därjämte omsättningen av de sjuka avsevärt

större än på ett sinnessjukhus. Därigenom bleve den individuella sjukvården

av ännu större betydelse, och de krav på omdöme, duglighet och

kunnighet, som ställdes på den ordinarie sköterskan, vilken närmast under

läkarna svarade för vården å avdelningen, måste därför bliva mycket stora.

Det vore därför en angelägenhet av synnerlig vikt att för dessa befattningar

de bästa krafterna kunde förvärvas. Detta gällde i icke mindre grad även

beträffande specialsköterskor såsom röntgen-, operations-, poliklinik- och

laboratoriesköterskor.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Redan genom här anförda omständigheter syntes de sakkunnigas, av

direktionen tillstyrkta förslag, att lasarettets sköterskor skulle placeras

i lönegraden B 7, vara fullt motiverat. Men därtill kunde åberopas den

konkurrens, som lasarettet hade att räkna med från Stockholms stad.

Vissa likartade synpunkter hava anförts av svensk sjuksköte rskeförening,

som anhållit, att sjuksköterskorna måtte placeras i

lönegraden B 9 och inspektionssköterskan i lönegraden B 15.

Statskontoret har icke velat motsätta sig, att avlöningen till den

personal vid serafimerlasarettet, vilken skulle avlönas jämlikt löneplanen U,

utmättes i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av de sakkunniga

förordats. I avvaktan på resultatet av en kommande utredning angående

löneförhållandena för personal med motsvarande anställningsform

vid sinnessjukhusen torde emellertid dessa anställningshavare icke böra för

närvarande genom något generellt bemyndigande medgivas pensionsrätt.

Med hänsyn härtill kunde statskontoret icke tillstyrka, att, som direktionen

föreslagit, Kungl. Maj:t fastställde den för dessa befattningshavare föreslagna

löneplanen U, utan torde detta böra ankomma på direktionen.

Ämbetsverket har i detta sammanhang berört frågan om avvägningen

inom de olika personalgrupperna mellan extra ordinarie och extra tjänstemän

och gjort vissa erinringar i fråga örn de sakkunnigas och direktionens

förslag rörande befordran av extra befattningshavare till extra ordinarie

sådan. Samtidigt har statskontoret framhållit, att övervägande skäl syntes

tala för att Kungl. Majit, i likhet med vad som skedde vid vissa andra förvaltningsgrenar,

fastställde antalet extra ordinarie tjänstemän. Detta syntes

ofrånkomligt, därest — som direktionen föreslagit — någon maximering

av posten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal icke skulle

genomföras.

Direktionen hade, erinrar statskontoret, i likhet med de sakkunniga föreslagit

inrättande av en ordinarie befattning som laboratoriebiträde i lönegraden

B 2. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i tidigare avgivet

utlåtande erinrat, att befattningshavare med benämningen laboratoriebiträde

vore inom den civila statsförvaltningen placerade i avsevärt högre

lönegrader och fullgjorde arbete av långt mera kvalificerad art än som

uppenbarligen åvilade ifrågavarande kvinnliga befattningshavare. Statskontoret

ville med hänsyn härtill ifrågasätta, huruvida icke förevarande

befattning lämpligen borde erhålla beteckningen handräckningsbiträde.

Lönenämnden har beträffande frågan om beredande av kollektiv

anställningsform åt viss personal erinrat, att representanter för vederbörande

personalorganisationer hos direktionen för karolinska sjukhuset hemställt,

att den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens avlöningsförmåner

och anställningsförhållanden måtte regleras på antytt sätt. Till stöd härför

hade anförts, att dylika avtal vore gällande, förutom vid de större städernas

sjukhus, även vid. åtskilliga landstings sjukvårdsinrättningar, och att dessa

i tillämpningen visat sig icke medföra några olägenheter för driften utan

skapat ordning och reda, varför både vederbörande sjukhus, där dylika avtal

gällde, och personalen därstädes vore nöjda med anordningen. Ytterligare

hade erinrats, att en del statliga verk vid sidan av det vanliga avlöningssystemet

tillämpat kollektivavtal. Så funnes exempelvis vid statens

järnvägar dylika avtal för verkstads- och banarbetare. På grund av den

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

stora rörlighet, som karakteriserade den nu ifrågavarande personalen, vore

det olämpligt att inordna densamma i det statliga lönesystemet.

I sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag hade lönenämnden förklarat,

att nämnden icke velat motsätta sig fastställande av den ifrågasatta löneplanen

U för lasarettet. Emellertid hade två av lönenämndens ledamöter

i en vid utlåtandet fogad reservation uttalat, att lasarettets direktion syntes

böra medgivas rätt att fastställa avlöningsförmånerna för en del av

sjukvårds- och ekonomipersonalen. I första hand borde till en dylik grupp

befattningshavare enligt reservanternas mening hänföras sådana anställda,

vilka av de sakkunniga föreslagits skola hänföras till löneplan U, men en

motsvarande anordning kunde även ifrågasättas för en del andra befattningshavare,

exempelvis manliga biträden. — En tredje ledamot hade uttalat

sig i den riktningen, att ifrågavarande personal icke borde givas

tjänstemannaställning.

Vid övervägande av den nu föreliggande frågan om tillämpning av kollektivavtalsformen

för vissa befattningshavare vid serafimerlasarettet, hade

lönenämnden funnit de från personalhåll framförda skälen härför böra

vinna beaktande. Lönenämnden finge fördenskull förorda, att direktionen

medgåves rätt att fastställa avlöningsförmånerna för sådan personal, som

ansåges böra avlönas enligt lägre lönegrad än de i löneplanerna för ickeordinarie

tjänstemän upptagna. Ifrågavarande personal syntes böra erhålla

pensionsrätt enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare.

Två av nämndens ledamöter, herrar S. G. Almgren och K. Magnusson

hava reserverat sig till förmån för den av nämnden tidigare intagna ståndpunkten.

Ledamoten Berta Koersner har i särskilt yttrande förklarat, att

inspektionssköterskan borde uppflyttas till lönegraden B 12.

Departementschefen. Av det sagda framgår, att de sakkunnigas förslag

förordats av direktionen för karolinska sjukhuset och myndigheterna i övrigt

med erinringar — frånsett rörande vissa benämningsfrågor — i huvudsak

allenast beträffande sjuksköterskornas lönegradsplacering och löneförmånerna

för en del av den lägst avlönade personalen.

Vad först angår sjuksköterskornas lönegradsplacering, hava de sakkunniga

och direktionen för karolinska sjukhuset med utgångspunkt från motsvarande

förhållanden vid tandläkarinstitutet föreslagit en placering i lönegraden

B 7. Medicinalstyrelsen däremot, som funnit vissa skäl tala för att

beträffande ifrågavarande befattningshavare tillämpa nettolönesystem, har

— därest bruttolönesystem ändock ansåges böra genomföras — icke funnit

tillräckliga skäl föreligga att bereda sköterskorna högre löneställning än

den, som tillkommer översköterskor vid statens sinnessjukhus, nämligen

lönegraden B 6.

Enligt min mening äro de av medicinalstyrelsen anförda skälen icke tillfyllest

för att beträffande sjuksköterskorna motivera ett avsteg från den

inom statsförvaltningen i övrigt som regel tillämpade bruttolöneprincipen.

Vad lönenivån beträffar, synes mig den av medicinalstyrelsen ifrågasatta

lägre lönegradsplaceringen icke bereda rättvisa åt här ifrågavarande sjukskö

terskepersonak Medicinalstyrelsen synes mig icke hava beaktat, att det

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

här gäller ett statligt undervisningssjukhus, där på grund av utbildningsuppgiften

särskilt höga fordringar måste ställas även på sköterskepersonalen,

som till icke ringa del medverkar i utbildningsarbetet och som därför

i sin helhet närmast torde kunna jämställas med specialutbildade sköterskor

vid vanliga kroppssjukhus. Detta förhållande gör enligt min mening, att

man i förevarande hänseende måste ställa sjukhuset utom jämförelse med

sjukvårdsinrättningar i allmänhet. Jag anser för min del, att den särställning,

sjukhuset sålunda intager, motiverar, att vid detsamma anställda

sjuksköterskor placeras i lönegraden B 7.

Vad angår löneförmånerna för den ovannämnda lägst avlönade sjukvårds-

och ekonomipersonalen, hava de sakkunniga enligt det föregående

funnit erforderligt att, i anslutning till motsvarande förhållanden vid sinnessjukhusen,

föreslå en särskild löneplan — benämnd U — för personal

med lägre löneförmåner än de, som utgå till en icke-ordinarie befattningshavare

i lägsta lönegraden av den statliga löneplanen. Vederbörande personalorganisationer

hava påyrkat, att ifrågavarande befattningshavares

löneförmåner skulle regleras genom kollektivavtal. De sakkunnigas förslag

har i princip tillstyrkts av flertalet myndigheter. Lönenämnden, som

tidigare anslutit sig till samma uppfattning, har emellertid i sitt nu föreliggande

yttrande funnit de från personalhåll framförda skälen för tillämpning

av kollektivanställningsformen böra vinna beaktande.

Jag är för närvarande icke beredd att taga slutlig ställning till sistnämnda

fråga, som äger betydelse jämväl för andra allmänna sjukvårdsinsti tu tioner

än den nu förevarande och som därför torde böra prövas i ett vidare

sammanhang. För att icke föregripa en sådan prövning har jag funnit erforderligt,

att den personal, som enligt föreliggande förslag skulle inplaceras

å löneplan U, tills vidare erhåller ställning allenast såsom extra befattningshavare.

Kostnadsberäkningarna i det följande utgå från denna

förutsättning.

Direktionen har i likhet med de sakkunniga förutsatt, att å löneplanen U

placerade extra ordinarie och extra tjänstemän ävensom vikarier för dem

skulle bliva berättigade att erhålla för tjänstemän i Stockholm utgående

provisoriskt dyrortstillägg. I anledning härav må erinras, att provisoriskt

dyrortstillägg enligt gällande bestämmelser tillkommer, bland andra, extra

ordinarie eller extra tjänsteman, som åtnjuter lön enligt av Kungl. Maj:t

fastställd löneplan. Därest Kungl. Maj:t fastställer den ifrågasatta särskilda

löneplanen, utgår sålunda dyrortstillägg automatiskt till de befattningshavare,

som avlönas jämlikt löneplanen. Kommer åter direktionen att fastställa

löneplanen, möter icke hinder för direktionen att — i den mån anslagna

medel därtill lämna tillgång — tillerkänna ifrågavarande befattningshavare

ett mot det provisoriska dyrortstillägget svarande lönetillägg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Direktionens förslag om ändrad benämning av fotografibiträdena och

statskontorets förslag, att laboratoriebiträdet skulle benämnas handräckningsbiträde,

hava icke givit mig anledning till erinran. Jag saknar här anledning

att ingå på den av de sakkunniga berörda och i yttrandena över de

sakkunnigas förslag avhandlade frågan om den prövotid, som vissa biträden

skulle undergå, innan de erhölle extra ordinarie anställning.

I övrigt anser jag mig kunna i likhet med myndigheterna i huvudsak

biträda de sakkunnigas förslag. Jag återkommer i det följande till den av

statskontoret berörda frågan om fastställande av antalet extra ordinarie

tjänster vid lasarettet.

6. Ekonomipersonal.

Nuvarande förhållanden. Hit kunna enligt föreliggande utredning hänföras

husmoder, sömmerskor, telefonister, städerskor, köks-, tvätt- och

maskinpersonal, trädgårdsmästare, snickare, vaktmästare, portvakter samt

manliga biträden.

Liksom i fråga örn sjukvårdspersonalen bestämmas avlöningsförmånerna

för närvarande av lasarettets direktion inom de gränser, som betingas av

givna anslag och i övrigt förefintliga tillgångar. Utredning rörande de under

budgetåret 1935/1936 utgående löneförmånerna återfinnes å sid. 130—137

i propositionen nr 171/1936 samt å sid. 66 och 67 här ovan.

De sakkunniga. Av de sakkunnigas betänkande inhämtas följande rörande

den av dem föreslagna löneplaceringen för ifrågavarande personal:

Husmodern hade vid serafimerlasarettet icke alla de uppgifter, som en

husmoder vid sjukhus i allmänhet hade, utan endast rent ekonomiska. Hon

åtnjöte kontant lön och fritt vivre. Å den kontanta lönen utginge dyrtidstillägg

såsom för reglerad statstjänst. Direktionen över serafimerlasarettet

hade icke beslutat någon ändring i dessa förmåner, frånsett att nuvarande

innehavaren av tjänsten tillåtits bo utom lasarettet och få kontant ersättning

i stället för bostadsförmånen. De sakkunniga hade vid angivandet av

nuvarande löneförmåner (se omförmälda proposition, sid. 130) evalvera!

värdet av naturaförmånerna enligt de grunder, som direktionen tillämpat

vid avdrag på lönen för de befattningshavare, som hade bruttolön men

åtnjöte naturaförmåner. De sakkunniga ansåge, att tjänsten borde vara

ordinarie med placering förslagsvis i lönegrad B 6.

Sömmerskorna syntes böra vara extra ordinarie och extra i enlighet med

de principer, som av de sakkunniga anförts beträffande sköterskebiträden,

och placeras en lönegrad högre än sköterskebiträdena.

Telefonisterna hade av direktionen över serafimerlasarettet i dess löneregleringsprogram

placerats i samma lönegrad som sköterskebiträden, i likhet

med vad förhållandet vore vid Stockholms stads sjukhus. De sakkunniga

hade förslagsvis placerat dem en lönegrad högre, vilket syntes motiverat

med hänsyn både till det krävande och viktiga arbetet, och till den

omständigheten att en befordringsmöjlighet vunnes för städerskor, som

visade sig lämpade för arbete av nu ifrågavarande slag. Då tjänsterna för

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Marits proposition Nr 272.

närvarande ej vore fler än två, hade båda ansetts böra få extra ordinarie

ställning.

Städerskorna borde enligt, de sakkunnigas mening placeras i samma lönegrad

som sköterskebiträdena.

Köksföreståndarinnorna hade av direktionen över serafimerlasarettet i

dess löneregleringsprogram beretts löneförmåner, som vore större än de till

Stockholms stads motsvarande befattningshavare utgående. Direktionen

hade ej heller tänkt sig någon ändring av löneförmånerna för köksföreståndarinnorna.

De sakkunniga funne väl ifrågavarande löner höga, men med

hänsyn till vikten av att för dessa befattningar kunna påräkna de bäst

kvalificerade krafter, som stöde till buds, torde placering i statlig lönegrad

böra ske sa, att slutlönen bleve praktiskt taget lika med den nuvarande.

Vissa skäl syntes tala för att båda befattningarna bleve ordinarie med placering

förslagsvis i ll:e respektive 7:e lönegraden.

Såsom ordinarie befattning syntes även dietkokerska böra placeras i lönestaten.

Tjänsten vore den mest kvalificerade av kokerskebefattningarna.

Det vore av vikt att för densamma få en god kraft. Direktionen över serafimerlasarettet

hade också i sitt löneregleringsprogram tänkt att placera

henne i högre lönegrad än de andra kokerskorna. Vid den av de sakkunniga

förslagsvis gjorda placeringen i lönegrad B 1 bleve slutlönen ej oväsentligt

högre än den av direktionen tänkta.

Kokerskor i övrigt borde enligt de sakkunnigas mening få extra ordinarie

ställning med placering i lönegrad e. o 1.

Av köks- och servering sbiträdena borde fyra erhålla en något högre lön

än de övriga, vilket med hänsyn till arbetsuppgifterna och även befordringsmöjligheterna

syntes lämpligt. Dessa biträden skulle enligt de sakkunnigas

mening intaga extra ordinarie ställning och benämnas första köksrespektive

serveringsbiträden. Beträffande övriga köks- och serveringsbiträden

åberopades vad ovan anförts i fråga örn städerskor.

De sakkunniga ansåge, att tvättjöreståndarinnan borde intaga ställning

som ordinarie befattninghavare. Tvätten utgjorde visserligen ett område,

där samarbete med karolinska sjukhuset kunde tänkas komma i fråga, i vilket

fall väl serafimerlasarettets tvättinrättning skulle nedläggas helt eller

delvis. Men de sakkunniga menade, att i sådant fall tvättföreståndarinnan

vid serafimerlasarettet skulle överflyttas till karolinska sjukhuset antingen

såsom föreståndarinna eller biträdande föreståndarinna. Man torde få utgå

från, att vid karolinska sjukhusets tvättinrättning bomme att krävas två

föreståndarinnor. Den placering i lönegraden B 5 i det statliga lönesystemet,

de sakkunniga förslagsvis gjort, torde icke utgöra hinder för en sådan

överflyttning. Placeringen skulle innebära en något örn än obetydligt lägre

slutlön än den nu utgående, men, liksom i fråga örn sköterskorna och andra

köksföreståndarinnan, en ganska stor höjning i de lägre löneklasserna.

Tvättföreståndarinnans närmaste biträde torde böra intaga extra ordinarie

ställning. Direktionen över serafimerlasarettet hade i sitt förslag tänkt

henne placerad i samma lönegrad som vissa andra tvättbiträden, vilka intoge

en ställning, innebärande större ansvar än de övriga biträdenas och

som därför hade placerats en lönegrad högre än dessa. De sakkunniga

menade, att tvättföreståndarinnans närmaste biträde borde stå ännu en

lönegrad högre, emedan någon biträdande föreståndarinna icke funnes.

Mot direktionens placering av tre tvättbiträden en lönegrad högre än

övriga torde icke vara något att erinra. De syntes böra benämnas första

tvättbiträden och samtliga erhålla extra ordinarie ställning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr °27£.

Beträffande övriga tvättbiträden åberopades vad ovan anförts i fråga om

städerskor. Av en vid betänkandet fogad bilaga nr 11 framginge, att städerskorna

och de personalgrupper, beträffande vilka hänvisning gjorts till

städerskorna, komme att med de sakkunnigas förslag erhålla löneförmåner

ungefär som de till Stockholms stads motsvarande befattningshavare utgående.

De sakkunniga kunde här än en gång framhålla angelägenheten av

att avlöningen till serafimerlasarettets personal ej komme att mera avsevärt

skilja sig från den, som utginge till motsvarande personal vid Stockholms

stads sjukhus.

Förste maskinisten (maskinmästaren) torde böra intaga ordinarie tjänsteställning

och syntes böra placeras i lönegrad B 14 med benämningen maskinmästare.

Detta innebure en något lägre begynnelselön och likaledes en

något örn än obetydligt lägre slutlön än den nu utgående. Den föreslagna

placeringen överensstämde med placeringen av maskinmästare av första

klass vid statens sinnessjukhus. Utöver nuvarande löneförmåner från lasarettet

uppbure förste maskinisten (maskinmästaren) ett mindre arvode för

tillsyn av ledningar för gas, elektricitet och vatten samt värmeanläggning

med därtill hörande ledningar i den lasarettsstiftelsen tillhöriga egendomen

nr 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet, vilket arvode fortfarande skulle utgå av

nämnda fastighets medel. Beträffande andre maskinist hade de sakkunniga

tänkt sig, att tjänsten skulle vara ordinarie och placeras i lönegrad BIO

med benämningen maskinist, eller lika med maskinist av lia klass vid statens

sinnessjukhus. Detta innebure en något lägre lön än vad för närvarande

utginge vid befattningen.

Förste reparatör och andre reparatör torde böra få ordinarie tjänsteställning

och erhålla lön enligt respektive lönegrad B 7 och B 6, innebärande

att avlöningen bleve något högre än den nu utgående (slutlönen för den

förre 145 och för den senare 33 kronor högre per år, varvid hänsyn dock

ej tagits till avdrag för pensionsavgifter). Som jämförelse nämnes, att eldare

av l:a klass vid statens sinnessjukhus vore placerad i lönegrad B 6.

Förste eldare vore av direktionen placerade en lönegrad högre än övriga

eldare. Direktionen över serafimerlasarettet hade — efter mönster av

Stockholms stads löneplan — i sitt löneregleringsförslag placerat alla eldare

i samma lönegrad. De sakkunniga hade med hänsyn till inhämtade upplysningar

om förste eldarnas arbete och för närvarande utgående löner

förslagsvis placerat dem såsom ordinarie i lönegrad B 5, innebärande en

något lägre begynnelselön men högre slutlön än enligt direktionens förslag.

Övriga eldare torde böra få extra ordinarie ställning efter tre års

ställning som extra tjänstemän — enligt samma princip som av de sakkunniga

angivits beträffande sköterskebiträden m. fl. Den av de sakkunniga

föreslagna placeringen i det statliga lönesystemet (e. o. 5) innebure

en lägre begynnelselön än den av direktionen över serafimerlasarettet

tänkta och även lägre än den nu utgående, men något högre slutlön. Slutlönen

komme dock först efter 15 år men enligt direktionens löneplan redan

efter (i år. Försåvitt en skillnad i avlöningen mellan eldare och förste

eldare med bibehållande av föreslagen skillnad mellan förste eldare och

andre reparatör skulle erhållas, kunde någon bättre placering i det statliga

lönesystemet än i lönegrad e. o. 5 ej beredas eldarna. Nu anställda

eldare, som vid inplacering i det statliga lönesystemet enligt de sakkunnigas

förslag finge lägre Ilin iin den nu utgående, torde i överensstämmelse

med de sakkunnigas ovan anförda allmänna synpunkter på lönefrågan böra

beredas personlig lönefyllnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Trädgårdsmästaren borde enligt de sakkunnigas mening såsom ordinarie

befattningshavare placeras i lönegraden B 7. Samma placering och ställning

föresloge de sakkunniga också för snickaren, vilken för närvarande

åtnjöte samma lön som trädgårdsmästaren. Direktionen över serafimerlasarettet

hade visserligen i sitt löneregleringsprogram icke föreslagit någon

höjning för snickaren, men det syntes konsekvent, att snickaren även i fortsättningen

erhölle samma ställning som trädgårdsmästaren.

Lasarettet hade tre vaktmästare, av vilka två erhållit en löneställning,

närmast motsvarande den statliga lönegraden B 7. De sakkunniga tillstyrkte,

att två av dessa vaktmästare skulle fä ordinarie ställning med placering

i sagda lönegrad, i vilken bland annat vaktmästarna vid karolinska

institutet vöre placerade. Med hänsyn till arbetsuppgifterna ifrågasattes

dock, huruvida icke den nuvarande vaktmästartiteln borde utbytas mot

förste expeditionsvakt. Även den tredje av vaktmästarna borde få ordinarie

tjänsteställning. Placering i lönegraden B 5 kunde tyckas ligga närmare till

hands, emedan ett flertal expeditionsvakter i departementen och de centrala

ämbetsverken vore placerade i lönegrad B 5. Arbetstiden för vaktmästarna

vid lasarettet torde emellertid vara väsentligt längre än för berörda

expeditionsvakter. Placering i lönegrad B 6 torde därför kunna tillstyrkas.

Det ifrågasattes, om icke tjänstetiteln för denne vaktmästare borde

ändras till expeditionsvakt. De här ifrågavarande tre vaktmästarna hade

hittills uppburit beklädnadsbidrag. Detta ansåge de sakkunniga icke böra

utgå för framtiden. Dock borde vid utmätande av lön till nuvarande innehavare

av de två högre avlönade befattningarna tagas hänsyn även till

beklädnadsbidraget för utbetalning av fyllnad i lönen. Den tredje tjänsten

hade enligt vad de sakkunniga inhämtat nyligen blivit vakant.

Direktionen över serafimerlasarettet hade i sitt löneregleringsprogram

tänkt sig en lönereglering för de tre portvakterna från och med den i juli

1936, innebärande att en av dem skulle få samma lön som de två högst

avlönade vaktmästarna och två en lön lika med den, som beslutats för den

tredje vaktmästaren. I stället för beklädnadsbidrag hade portvakterna uniform.

Portvakterna torde lika väl som vaktmästarna eller — såsom de

eventuellt skulle komma att benämnas — expeditionsvakterna böra bliva

ordinarie tjänstemän. Placering av en portvakt i lönegrad B 7 och två i B 6

tillstyrkte de sakkunniga. Nuvarande befattningshavare torde få bibehålla

förmånen av fri uniform.

Återstode slutligen att behandla gruppen manliga biträden. Av dessa,

som till antalet för närvarande vore 10, torde en böra få ordinarie ställning

och placeras i lönegrad B 4. De sakkunniga funne detta motiverat med

hänsyn till vinnande av en befordringsmöjlighet även för sådana manliga

biträden, som ej kunde vara lämpade för befordran till vaktmästare eller

portvakt. Övriga manliga biträden hade de sakkunniga tänkt skulle få

ställning som extra ordinarie och extra enligt den princip, som angivits

beträffande eldare, med placering i 4:e lönegraden för respektive extra ordinarie

och extra tjänstemän.

Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag i fråga örn ekonomipersonalen

följande lönegradsplacering:

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

Ordinarie:

Löne-

Löne-

grad

grad

1 husmoder.............

B 6

c:a 20 städerskor......e. o. U 5

1 första köksföreståndarinna B 11

3 kokerskor.......... e. o. 1

1 andra köksföreståndarinna B 7

4 första köks- och serve-

1 kokerska (diet-).......

. B 1

ringsbiträden .......e. o. U 6

1 tvättföreståndarinna . . .

. B 5

c:a 10 köks- och serve-

1 maskinmästare........

. B 14

ringsbiträden .......e. o. U 5

1 maskinist............

. B 10

1 tvättföreståndarinnans

1 förste reparatör.......

. B 7

närmaste biträde .... e. o. 1

1 andre reparatör .......

. B 6

3 första tvättbiträden . . e. o. U 6

3 förste eldare..........

. B 5

c:a 7 tvättbiträden.....e. o. U 5

1 trädgårdsmästare......

. B 7

c:a 4 eldare.......... e. o. 5

1 snickare (hantv.förest.). .

. B 7

c:a 7 manliga biträden . e. o. 4

2 förste expeditionsvakter .

B 7

Extra:

1 expeditionsvakt.......

. B 6

1 portvakt............

. B 7

c:a 1 sömmerska........e. U 5

2 portvakter...........

. B 6

c:a 8 städerskor ........e. U 4

1 manligt biträde.......

. B 4

c: a 9 köks- och serverings-

biträden.............e. U 4

Extra ordinarie:

c:a 4 tvättbiträden......e. U 4

c:a 2 sömmerskor......e.

o. U 6

c:a 1 eldare............ e. 5

2 telefonister.........e.

o.U6

c:a 2 manliga biträden ... e. 4

Karolinska sjukhusets direktion. I sitt utlåtande i anledning av de sakkunnigas

förslag har karolinska sjukhusets direktion yttrat följande:

Husmodern, av de sakkunniga placerad i lönegraden B 6, omhänderhade

vården om lasarettets förråd av möbler, linne och förbrukningsartiklar samt

biträdde sysslomannen vid de årliga inventeringarna av sjukvårdsavdelningarnas

förråd och av linne och andra inventarier i personalbostäderna.

Å befattningshavaren vilade ett betydande ansvar. Hon innehade en markerad

förmansställning och å henne måste ställas stora krav på duglighet

och ordningssinne. Med beaktande av befattningshavarens kvalificerade och

ansvarsfulla arbete hade direktionen funnit sig böra föreslå befattningens

placering i lönegraden B 7. Härigenom skulle hon komma i samma löneställning

som sköterskorna, vilka hon i vissa avseenden hade att kontrollera.

Därigenom möjliggjordes ock, att befattningen, örn så skulle vara ömkligt,

kunde besättas med en sjuksköterska.

Beträffande eldarna hade erinringar mot den av de sakkunniga gjorda

placeringen framställts från kommunalarbetarnas samorganisation i skrivelse

till direktionen över serafimerlasarettet. Samorganisationen hade

framhållit, att eldarna skulle få en betydligt sämre löneställning enligt de

sakkunnigas förslag än enligt sagda direktions och att den även skulle bliva

sämre än med nuvarande provisoriska löneförbättring. Eldarpersonalen vid

sjukhus hade i stor utsträckning natt-, sön- och helgdagsarbete och allt

större krav ställdes på denna yrkesgrupp i fråga om kompetens och påpasslighet

för bränslesparande eldning. Vidare vore större delen av eldarpersonalen

gift och därför ytterligare i behov av löneförbättring. Därest statliga

löneplaner skulle användas, föresloges placering i samma grupp som

andre reparatör (lönegraden B 6).

Direktionen över serafimerlasarettet hade i anledning av de sakkunnigas

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Marits proposition Nr 273.

förslag uttalat, att den intet hade att erinra, om eldare kunde beredas en

bättre löneställning än den, förslaget innebure.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade påpekat, att frågan om

eldarpersonals anställnings- och löneförhållanden varit föremål för lönenämndens

särskilda prövning i anledning av en av byggnadsstyrelsen gjord

framställning om beredande av tjänstemannaställning och uppförande å

ordinarie eller extra ordinarie stat av vissa maskinister, värmeledningsskötare

och eldare vid kronans fastigheter i Stockholm. I anslutning till den

principiella ståndpunkt lönenämnden då intagit, vilken även godtagits av

Kungl. Majit, uttalade lönenämnden, att de till placering som ordinarie

föreslagna befattningarna såsom förste eldare borde tillsvidare anordnas

som extra ordinarie tjänster och i övrigt att anledning saknades till differentieringen

förste eldare—eldare, då fråga vore örn tjänster i samma lönegrad.

För egen del har direktionen anfört, att eldarbefattning vore en av de

tjänster vid serafimerlasarettet, där en direkt jämförelse med statens sinnessjukhus

vore fullt befogad, förste eldare med eldare av första klass och

eldare med eldare av andra klass. Förste eldare vid serafimerlasarettet vore

icke i egentlig mening eldare utan biträdde med diverse inom maskinavdelningen

förekommande arbeten samt med reparationsarbeten inom sjukhuset.

De tre förste eldarna borde därför under benämningen eldare av

första klass placeras som ordinarie i lönegraden B 6 och eldarna under

benämningen eldare av andra klass som ordinarie i lönegraden B 5. En

sådan placering innebure för ordinarie eldare av andra klass en slutlön,

som något överstege den motsvarande befattningshavare i Stockholms stads

tjänst erhölle efter sex års anställning. Slutlönen i den statliga lönegraden

B 5 infölle dock tidigast efter tolv års tjänst, i regel torde den tidigast infalla

efter femton års tjänst (varav tre i extra ordinarie tjänst). Emellertid

torde ej alla tjänster kunna eller böra göras till ordinarie. Av de fem egentliga

eldartjänsterna borde tre vara icke-ordinarie.

Beträffande den manliga b iträd espe rso nald i hade samorganisationen påpekat

den försämrade löneställning, de sakkunnigas förslag skulle innebära,

samt ifrågasatt lämpligheten av uppdelningen i ordinarie, extra ordinarie

och extra, då arbetet vore likartat. Därest statlig löneplan skulle användas,

hade föreslagits placering i lönegraden B 5.

I fråga örn benämningen »manligt biträde» hade allmänna civilförvaltningens

lönenämnd framhållit, att den med hänsyn till bestämmelser i lag

(nr 249/1925) borde ändras.

Beträffande de manliga biträdena torde enligt direktionens mening en

ändring av deras benämning på sätt lönenämnden påpekat vara nödvändig.

I dagligt tal benämndes dessa biträden vid serafimerlasarettet numera sjukbärare.

Detta uttryck täckte emellertid icke allt det arbete, som av dessa

befattningshavare utfördes, för en del icke alls. Vid Stockholms stads sjukhus

hade man i senaste kollektivavtalet gjort en skillnad mellan egentliga

sjukbärare å ena sidan samt gårdskarlar och manliga köksbiträden å den

andra. De hade även åtskilts ifråga örn lön, i det sjukbärarna stöde en grad

över de övriga.

En motsvarande skillnad hade de sakkunniga icke tänkt sig. De hade

placerat samtliga här ifrågavarande befattningshavare i 4:e lönegraden,

dock med den skillnaden att en befattning satts som ordinarie och de

övriga som icke-ordinarie. Någon annan skillnad syntes ej heller böra

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘272.

ifrågakomma. Den vid sinnessjukhusen använda benämningen ekonomist

på vissa befattningar, som i viss mån vore jämförbara med nu berörda vid

serafimerlasarettet, syntes ej lämpad för lasarettets förhållanden. Med

hänsyn till svårigheten att finna en lämplig gemensam benämning å ifrågavarande

tjänster förordade direktionen, att de betecknades som sjukbärare

samt gårdskarlar.

Dessa befattningar vore liksom eldarbefattningarna från början avsedda

att innehavas av ogifta personer, som hade bostad och kost på sjukhuset.

Omsättningen hade också varit större, särskilt bland den manliga biträdespersonalen.

Numera hade förhållandena utvecklats så, att biträde av här

ifrågavarande slag blivit ett yrke, där man stannade och ville söka möjlighet

att bilda familj. Av lasarettets tio manliga biträden vore för närvarande

sex gifta eller försörjningspliktiga mot barn i äktenskap. En förbättring av

dessa biträdens ställning vore på grund av anförda förhållanden och jämväl

vid jämförelse med den löneställning, den kvinnliga biträdespersonalen

erhållit i förslaget, icke omotiverad. En sådan förbättring hade direktionen

ansett böra genomföras på det sättet, att tre av ifrågavarande tio befattningar

placerades som ordinarie i lönegraden B 4.

En naturlig följd av att vissa eldare placerades som ordinarie i lönegraden

B 6, bleve, att andre reparatören uppflyttades till lönegraden B 7. Denna

uppfattning syntes under alla förhållanden motiverad både med hänsyn

till förhållanden inom statsförvaltningen i övrigt och med hänsyn till förhållandena

inom lasarettet. Därmed skulle också differentieringen förste

och andre reparatör försvinna och båda befattningarna nämnas reparatör.

Beträffande vaktmästare och undervaktmästare, vilka enligt de sakkunnigas

förslag skulle benämnas respektive förste expeditionsvakt och

expeditionsvakt, hade allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatt,

att de skulle benämnas respektive förste vaktmästare och vaktmästare.

Däremot torde enligt direktionens mening intet vara att erinra.

Det hade vidare synts nämnden tveksamt, huruvida de göromål, som

åvilade portvakterna vid lasarettet, kunde anses vara lika kvalificerade

som de, vilka åvilade de vid sjukhuset anställda vaktmästarna respektive

undervaktmästaren. Utredningen hade emellertid ej givit tillräckligt underlag

för ett bestämt yrkande.

Vad först uppdelningen av portvaktstjänsterna på två lönegrader — en

i lönegraden B 7 och två i lönegraden B 6 —__ anginge, så motsvarades

denna, framhåller direktionen, icke av att göromålen vore olika, utan torde

de sakkunniga hava bibehållit den förutvarande graderingen i lönehänseende

såsom en slags befordringsmöjlighet. Portvakternas och vaktmästarnas

göromål kunde sinsemellan icke direkt jämföras, lika litet som till exempel

vaktmästarens på en av karolinska institutets teoretiska institutioner

med en förste expeditionsvakts inom ett centralt ämbetsverk, vilka befattningshavare

båda vore placerade i lönegraden B 7. Men portvaktstjänsterna

vid serafimerlasarettet hade alltid ansetts såsom viktiga befattningar, krävande

ej endast påpasslighet vid den synnerligen livliga trafiken utan även

gott omdöme och takt. De hade för övrigt att nattetid passa telefonväxeln

och att på dagen mottaga försändelser, som skulle distribueras till de olika

avdelningarna — bud från leverantörer finge icke gå in på sjukavdelningar

eller personalrum — föra bok över försändelserna och hålla kontroll (iver

att. dessa komme respektive avdelningar eller personer tillhanda. Vidare

skulle portvakt erna handhava ett kortregister över patienterna, vilket ijii
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

nade till kontroll av besökande hos de sjuka. Allt detta hade gjort, att

direktionen över serafimerlasarettet själv hade beslutat en höjning av portvakternas

avlöning till en nivå, som väl motsvarade den de sakkunniga

föreslagit. Vid övervägande av denna fråga hade direktionen med hänsyn

till de arbetsuppgifter, som åvilade portvakterna, velat förorda, att de

under benämningen förste vaktmästare, respektive vaktmästare placerades

i lönegraden B 7 respektive lönegraden B 6.

Direktionens förslag innebär alltså följande ändringar i de sakkunnigas:

a) husmodern placeras i lönegraden B 7 i stället för B 6;

b) i stället för 3 förste eldare i lönegraden B 5 anställas 3 eldare av första

klass i lönegraden B 6;

av de återstående (egentliga) eldarna, vilka enligt de sakkunnigas förslag

skulle erhålla extra ordinarie eller extra tjänsteställning med placering i 5:e

lönegraden, placeras 2 i lönegraden B 5 såsom eldare av andra klass;

c) de 10 manliga biträdena, av vilka enligt de sakkunniga 1 skulle bliva

ordinarie med placering i lönegraden B 4 och de återstående extra ordinarie

eller extra befattningshavare med placering i 4:e lönegraden, benämnas

»sjukbärare samt gårdskarlar»; 3 av dem placeras såsom ordinarie i lönegraden

B 4;

d) i stället för en förste reparatör i lönegraden B 7 och 1 andre reparatör

i lönegraden B 6 inrättas 2 reparatörstjänster i lönegraden B 7;

e) förste expeditionsvakterna respektive expeditionsvakten och 1 portvakt

respektive 2 portvakter benämnas förste vaktmästare respektive vaktmästare.

Myndigheterna. De myndigheter, som yttrat sig över nyssberörda av

direktionen för karolinska sjukhuset framlagda förslag, hava anfört följande:
Medicinalstyrelsen.

Vad anginge direktionens förslag i fråga

örn den lägre kvinnliga ekonomipersonalen finge styrelsen framhålla, att

motsvarande personal vid statens sinnessjukhus för närvarande icke åtnjöte

extra ordinarie anställning och att pensionsfrågan för denna personal

ännu icke vore slutgiltigt ordnad. Då provisoriskt dyrortstillägg icke

författningsenligt kunde utgå till ifrågavarande personal, hade styrelsen

beviljat de i Stockholm placerade befattningshavarna, tillhörande denna

personal, lönetillägg till motsvarande belopp. I avbidan på att den enligt

direktionens förslag på löneplan U uppförda personalen kunde tillerkännas

extra ordinarie anställning, syntes i fråga om denna personal kunna förfaras

på motsvarande sätt.

I fråga örn eldarna, finge styrelsen framhålla, att den uppdelning av

eldarbefattningarna vid statens sinnessjukhus i två klasser, den ena i lönegrad

B 6 och den andra i lönegrad B 5, som gjorts vid statens sinnessjukhus,

för närvarande vore stadd under avveckling. Vid inrättande av nya

sinnessjukhus hade anställts allenast eldare av 2:a klass. I följd härav funnes

eldare a,v l:a klass endast vid de äldre sinnessjukhusen. Vid inträffade

ledigheter å dylika befattningar hade desamma ersatts med eldare av 2:a

klass. I följd härav hade antalet eldare av l:a klass, som under budgetåret

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

1925/1926 uppgått till 15, numera minskats till 13, medan antalet eldare

av 2:a klass under samma tid ökats från 69 till 96.

I fråga örn serafimerlasarettet torde i överensstämmelse med vad fallet

varit vid de nyinrättade sinnessjukhusen, samtliga egentliga eldare böra

hänföras till samma lönegrad, förslagsvis lönegraden B 5, varvid 3 syntes

böra beredas ordinarie och 2 extra ordinarie anställning. Denna arbetsstyrka

syntes vara tillräcklig för själva eldningsarbetet. De tre av direktionen

föreslagna eldarna av l:a klass hade uppgivits icke vara eldare i

egentlig mening, utan biträda med diverse arbeten i maskinavdelningen och

med reparationsarbeten. Då därutöver två reparatörer skulle finnas anställda

vid lasarettet, syntes antalet för ifrågavarande arbeten avsedda

befattningshavare vara väl stort och utan olägenhet kunna beskäras, särskilt

med hänsyn till att lasarettets belägenhet i Stockholn! innebure möjlighet

att vid behov få reparationer utförda genom utomstående arbetare.

Lönenämnden. Såväl de sakkunniga som direktionen hade upptagit

telefonisterna såsom extra ordinarie befattningshavare i 6:e lönegraden

uti löneplanen U. Till jämförelse ville nämnden erinra om att länsstyrelseutredningen

i sitt betänkande med förslag angående länsstyrelsernas organisation

beträffande telefonist föreslagit extra ordinarie anställning i högst

4:e lönegraden i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän, mot vilken

löneställning lönenämnden i sitt den 26 januari 1937 avgivna utlåtande

icke framställt någon erinran. Tillika ville nämnden framhålla, att telefonistbefattningarna

i ett flertal verk för närvarande vore placerade i 2:a

lönegraden i sistnämnda löneplan. Enligt lönenämndens mening torde telefonisterna

vid serafimerlasarettet böra placeras i lägst 2:a lönegraden i

sagda löneplan med möjligheter att i sinom tid kunna uppföras å ordinarie

stat. o o

Beträffande eldarpersonalens avlöningsförhållanden ansåge sig lönenämnden

böra framhålla, att med hänsyn till gällande pensionsbestämmelser

eldare på sistone icke plägat anställas såsom ordinarie befattningshavare.

I särskilt yttrande har ledamoten av lönenämnden Berta Koersner förklarat

sig finna, alf husmodern borde uppflyttas till lönegraden B 8 samt

dietkokerska och tvättföreståndarinnans närmaste biträde till lönegraden

B 2 ävensom att sömmerska, fotografibiträde och baderska borde beredas

extra ordinarie ställning i lia lönegraden.

Vidare hava ledamöterna C. P. Wahlmark och J. A. Rehnvall i särskilda

yttranden anfört:

På grund av vad som — med undantag för sinnessjukhusen — i allmänhet

gällde inom statsförvaltningen, nämligen att manlig befattningshavare

icke placerades i lägre lönegrad än den 5:e, borde de nuvarande manliga

biträdena vid serafimerlasarettet vid statens övertagande av sjukhuset placeras

i nämnda lönegrad.

Då för uppvärmning av serafimerlasarettet användes en högtrycksanläggning

och eldningsarbetet där på den grund måste anses mera kvalificerat

än vid en lågtrycksanläggning, borde samtliga eldare vid lasarettet

placeras i 6:e lönegraden.

Samtliga med reparatörsarbete vid lasarettet sysselsatta befattningshavare

borde i anslutning därtill placeras i 7:e lönegraden.

Därjämte syntes skäligt, att nämnda befattningshavarkategorier bered
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

des ordinarie anställning i den utsträckning, som eljest vore vanlig inom

statsförvaltningen.

Statskontoret. Direktionen hade, erinrar statskontoret, föreslagit

en höjning av den av de sakkunniga i lönegraden B 6 placerade husmodersbefattningen

till lönegraden B 7. Ämbetsverket ansåge sig böra erinra, att

i de fall, då dylika befattningar funnes uppförda i gällande tjänsteförteckning

för ordinarie tjänstemän, inplacering skett i lönegraden B 6. Statskontoret

ville emellertid icke motsätta sig en uppflyttning till lönegraden

B 7, då en sådan uppflyttning kunde anses motiverad med hänsyn till arten

av befattningshavaren åliggande arbetsuppgifter.

Köksföreståndarinnorna^ hade föreslagits skola placeras i lönegraderna

Bil och B 7. De sakkunniga hade framhållit, hurusom lasarettets direktion

berett dessa befattningshavare löneförmåner, som vore större än de, som

utginge till motsvarande befattningshavare vid de av Stockholms stad

drivna lasaretten. Statskontoret, som i likhet med de sakkunniga ansåge de

föreslagna lönerna förhållandevis höga, ville erinra, att motsvarande befattningshavare

vid sinnessjukhusen placerats i lönegraderna B 7 och B 6.

I vad män köksföreståndarinnorna vid sinnessjukhusen och motsvarande

befattningshavare vid serafimerlasarettet kunde jämställas i fråga örn dem

tillkommande arbetsuppgifter undandroge sig ämbetsverkets bedömande.

Det förefölle emellertid statskontoret, som om en jämkning nedåt av den

föreslagna lönegradsplaceringen borde tågås i övervägande.

Förste vaktmästarna hade av direktionen föreslagits skola inplaceras

i lönegraden B 7. Detta föranledde icke någon erinran från statskontorets

sida. Däremot kunde ämbetsverket icke tillstyrka direktionens förslag, att

vaktmästarna skulle placeras i lönegraden B 6. Inom civilförvaltningen

vore det en genomgående regel, att vaktmästare, vilken icke hade speciella

arbetsuppgifter vid sidan av sina vaktmästarsysslor, placerades i lönegraden

B 5. Den högre placeringen hade av de sakkunniga motiverats med att

arbetstiden för lasarettets vaktmästare vore väsentligt längre än för annan

vaktmästarpersonal. Enligt vedertagen praxis borde nämnda omständighet

icke vara av betydelse för lönegradsplaceringen, utan torde vaktmästarna

böra inordnas i lönegraden B 5.

Svensk sjuksköterskeförening har anhållit, att husmodern

måtte placeras i lönegraden B 10.

Departementschefen. Med hänsyn till vad direktionen för karolinska

sjukhuset i ämnet anfört föreslår jag i likhet med direktionen och de i

ärendet hörda myndigheterna, att husmodern placeras i samma lönegrad

som sjuksköterskorna, alltså i lönegraden B 7.

Beträffande eldarna har jag funnit mig böra i huvudsak biträda de sakkunnigas

förslag med den ändringen, att förste eldarna — dessa befattningshavare

böra enligt min mening lämpligen erhålla denna beteckning

— placeras i lönegraden B 0. Denna placering synes mig riktig på grund

av dessa befattningshavares speciella arbetsuppgifter. Sistnämnda omständighet

motiverar också att förste eldarna, med avsteg från på sistone tilllämpade

principer, erhålla ordinarie ställning. Dock torde med hänsyn

till medicinalstyrelsens erinringar försiktigheten bjuda att för närvarande

placera endast två av de ifrågasatta förste eldarna på ordinarie stat och

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

giva den återstående förste eldaren extra ordinarie anställning i 6:e lönegraden.

Med den av mig intagna ståndpunkten böra de återstående eldarna

erhålla icke-ordinarie anställning med placering i 5:e lönegraden.

Den av de sakkunniga och direktionen för köksföreståndarinnorna föreslagna

lönegradsplaceringen synes mig välmotiverad med hänsyn till de

krävande arbetsuppgifter, som på ett undervisningssjukhus ankomma på

dessa befattningshavare. Jag anser mig därför icke böra taga fasta på statskontorets

antydan örn önskvärdheten av en jämkning nedåt av dessa löner.

Däremot finner jag i likhet med statskontoret anledning saknas att placera

andra vaktmästare än förste vaktmästarna i en högre lönegrad än B 5.

Jag förordar därför, med biträdande i övrigt av direktionens förslag i fråga

om vaktmästarna och portvakterna, att vid lasarettet inrättas befattningar

som förste vaktmästare i lönegraden B 7 och som vaktmästare i lönegraden

B 5.

I anslutning till lönenämndens förslag utgår jag vid de efterföljande kostnadsberäkningarna

från att telefonisttjänsterna placeras såsom extra ordinarie

tjänster i 2:a lönegraden.

Vad beträffar medicinalstyrelsens påpekande i avseende å möjligheterna

att tillerkänna den lägre kvinnliga ekonomipersonalen provisoriskt dyrortstillägg

hänvisar jag till vad jag i motsvarande avseende enligt det föregående

yttrat beträffande sjukvårdspersonalen.

I övrigt anser jag mig kunna biträda direktionens förslag med de ändringar,

som betingas av vad i det föregående anförts rörande viss ekonomipersonals

placering tills vidare såsom extra befattningshavare med hänsyn

till den svävande frågan om kollektivavtals tillämpning vid lasarettet.

7. Kontorspersonal.

Nuvarande förhållanden. Till denna personalkategori har i den föreliggande

utredningen hänförts, förutom sysslomannen, jämväl bokhållare,

kassör, socialt biträde, kontorsskrivare, kontorselev samt kontors- och

skrivbiträden.

Löneförmånerna för denna personal bestämmas på i huvudsak samma

sätt som för sjukvårds- och ekonomipersonalen (jfr ovan). De under budgetåret

1935/1936 utgående löneförmånerna finnas angivna å sid. 137 och

138 i propositionen nr 171/1936 samt å sid. 66 och 67 här ovan.

De sakkunniga. De sakkunniga hava som motiv för av dem för kontorspersonalen

ifrågasatt lönegradsplacering anfört följande:

Till sysslomannen utginge enligt för budgetåret 1935/1936 fastställd stat

i grundavlöning 6,750 kronor, vartill kommc tre ålderstillägg, vartdera å

400 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Å grundavlöningen

jämte ålderstilläggen utginge dyrtidstillägg efter de grunder, som gällde för

reglerade verk. Provisorisk avlöningsförbättring vore för budgetåret 1935/

1936 tillerkänd sysslomannen med 90 kronor i månaden eller med tillhopa

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27-2.

1,080 kronor för år. För av sysslomannen disponerad bostad betalade han

en hyra till lasarettet av 1,900 kronor för år. Liksom övrig fast anställd

personal vid lasarettet vore sysslomannen icke skyldig att erlägga några

avgifter för egen pensionering eller familjepensionering. Grundavlöningen

till sysslomannen utgjorde alltså med beräkning av dyrtidstilkigg efter 10

procent ungefär 8,500 kronor. Enligt samma beräkning skulle sysslomannens

slutavlöning utgöra ungefär 9,825 kronor. I anslutning till vad direktionen

över serafimerlasarettet i sitt löneregleringsförslag föreslagit i avseende

å sysslomannen ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att sysslomannen

placerades i 24:e lönegraden, varvid med inräknande av dyrtidstillägg

efter ovannämnda grunder samt för Stockholm numera fastställt

dyrortstillägg hans grundavlöning skulle utgöra, efter avdrag av avgift för

egen pensionering, ungefär 9,980 kronor. Det torde uppmärksammas, att

sysslomannen icke åtnjöte några särskilda ersättningar eller förmåner från

lasarettet med undantag av ett mindre arvode för skötseln av den till lasarettsstiftelsen

hörande, delvis uthyrda fastigheten Pilträdet nr 2—4. De

sakkunniga ville slutligen i detta sammanhang omnämna, att sysslomannen

enligt det nu framlagda förslaget skulle komma att i stort sett jämställas

med syssloman av första klass vid statens sinnessjukhus.

Bokhållare- och kassörstjänsterna vore reglerade enligt de statliga lönegraderna

B 15 respektive Bil. De sakkunniga tillstyrkte, att båda dessa

tjänster bleve ordinarie med angiven placering.

På sysslomanskontoret vore utöver bokhållare och kassör anställda tre

kontorsskrivare och en elev. Kontorsskrivarna hade erhållit både denna

benämning och en avlöning, som vore lika med den motsvarande befattningshavare

vid Stockholms stads sjukhus tillkommande. Direktionen över

serafimerlasarettet hade icke ifrågasatt någon ändring i dessa förhållanden.

De sakkunniga funne för sin del, med hänsyn till både arbetsuppgifterna för

berörda tjänstemän, den förut tillkännagivna principiella uppfattningen örn

beredande av befordringsmöjligheter samt förhållandena inom statsförvaltningen

i övrigt, att dessa befattningar icke borde vara lika avlönade. Två

av tjänsterna syntes kunna jämställas med kameralbiträde vid statens sinnessjukhus.

De sakkunniga ansåge lämpligt, att tjänstetiteln för dessa två

befattningar även bleve kameralbiträde och att den ena tjänsten bleve

ordinarie, den andra extra ordinarie, med placering förslagsvis i lönegrad

B 8 respektive e. o. 8. En sådan placering skulle, beträffande den ordinarie

tjänsten, för kvinna innebära någon, örn än ringa minskning i slutlönen,

för manlig tjänsteman åter någon ökning. I den extra ordinarie tjänsten

skulle begynnelselönen visserligen bliva något högre än den nu utgående

men lägre i fråga örn slutlön, särskilt för kvinna. Den tredje av nyssnämnda

tjänster ansåge de sakkunniga med hänsyn till de huvudsakliga arbetsuppgifterna

kunna under benämning kontorsbiträde placeras i lönegrad B 4

för ordinarie tjänstemän. En sådan ställning innehade i de centrala ämbetsverken

en mängd personer, vilkas arbetsuppgifter icke kunde anses

mindre krävande än dc med ifrågavarande befattning vid lasarettet förenade.

Även vid de större sinnessjukhusen förekomme kontorsbiträden med

placering i lönegrad B 4. Denna placering av ifrågavarande tjänst vid serafimerlasarettet

innebure en avsevärd sänkning i avlöningen, särskilt i fråga

örn slutlönen. De sakkunniga ville emellertid åberopa sitt allmänna förslag,

att ingen nu anställd befattningshavare skulle lida minskning i avlöningen.

Eleven åtnjöte för närvarande en avlöning av 1,200 kronor för år jämte fri

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 27%.

lunch. Då enligt vad de sakkunniga inhämtat denna elev fyllde ett stadigvarande

behov av arbetskraft på sysslomanskontoret, kunde det ifrågasättas,

om icke elev efter en viss prövotid borde upptagas som extra kontorsbiträde

med placering i lönegrad e. 4 och att möjlighet bereddes honom

till placering som extra ordinarie i samma lönegrad efter en tjänstetid av

tre år. De sakkunniga hade förslagsvis räknat med sådan placering. Härav

följde, att den fria lunchen bortfolle.

Till sysslomanskontorets personal ansåge de sakkunniga också böra räknas

det sociala biträdet. Denna befattning, som vore jämförelsevis ny, ansåge

de sakkunniga icke böra ännu göras till en ordinarie tjänst utan till

extra ordinarie. En placering i lönegrad e. o. 10 syntes kunna ske utan risk

för rekryteringsmöjligheterna.

Under rubriken kontorspersonal hade de sakkunniga fört jämväl de

skrivbiträden, som under benämningen kvinnliga assistenter (ej sköterskeut

bildade) funnes på vissa läkar expeditioner. Direktionen över serafimerlasarettet

hade i sitt löneregleringsförslag ej heller för dessa ifrågasatt någon

ändring av nu utgående löneförmåner. De sakkunniga hade ansett, att

ifrågavarande biträden borde få extra ordinarie ställning och att de under

benämningen kontorsbiträde å läkarexpedition borde placeras i lönegraden

e. o.4. Detta skulle innebära praktiskt taget samma slutlön som den för

närvarande utgående. I

Den av de sakkunniga ifrågasatta placeringen i det statliga lönesystemet

för förevarande personal återgives sammanfattningsvis här nedan:

Ordinarie:

Löne-

grad

Extra ordinarie:

Löne-

grad

1 syssloman..........

... B 24

1 socialt biträde.......

. e. o. 10

1 bokhållare.........

. . . B 15

1 kameralbiträde......

. e. o. 8

1 kassör............

. . . B 11

1 kontorsbiträde......

. e. o. 4

1 kameralbiträde......

... B 8

3 kontorsbiträden (å lä-

1 kontorsbiträde......

. . . B 4

karexp.)............

. e. o. 4

Karolinska sjukhusets

direktion.

Direktionens granskning av

de sak-

kunnigas här förevarande förslag har lett till följande erinringar:

I ett av direktionen över serafimerlasarettet infordrat yttrande över de

sakkunnigas förslag hade bokhållaren Heimer — med stöd av under tidigare

tjänstgöring vid större sinnessjukhus vunnen erfarenhet — beträffande kontorspersonalen

gjort jämförelser med sinnessjukhusen och funnit, att båda

kameralbiträdesbefattningarna vid serafimerlasarettet borde vara ordinarie

och att en av de sakkunniga föreslagen ordinarie kontorsbiträdesbefattning

borde ändras till extra ordinarie kameralbiträdesbefattning i 8:e lönegraden.

Han hade vidare funnit det icke vara omotiverat, att den, som skötte rullföringen

(och därmed sammanhängande göromål såsom avräkning med patienterna,

granskning av ansvarsförbindelser och infordrande av sådana, infordrande

av likvider och övervakning att förskott i rätt tid förnyades, upptagande

av förhörsprotokoll jämlikt fattigvårdslagen och andra dylika uppgifter,

som krävde takt och omdöme) placerades i högre lönegrad än B 8. Bokhållare

och kassör stöde redan tidigare i samma löneställning som bokhållare

och kassör vid sinnessjukhusen.

Bokhållaren Heimer hade örn kontorspersonalen vidare uttalat, att det

sociala biträdet syntes väl högt placerat (e. o. 10) i förhållande till kameral
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

biträdestj anstern a och särskilt då »rullförartjänsten», som han funne i flera

avseenden mera krävande.

Det vore givetvis av stor betydelse för administrationen, yttrar direktionen

för karolinska sjukhuset för egen del, att även de underordnade befattningarna

på lasarettskontoret sattes i en lönegrad, som svarade mot de

krav, som ställdes på innehavarna och gjorde det möjligt att förvärva och

behålla väl kvalificerade personer för desamma. Det hade också stor betydelse

att vid sjukdomsfall och semestrar hava tillgång på väl kvalificerade

ersättare för de mest krävande posterna, detta sä mycket mera som det

omfattande bokslutsarbetet infölle under den tid på året, då semester i regel

borde uttagas för att därmed avsedd verkan skulle nås. Ehuru den av

Heimer ifrågasatta förbättrade löneställningen för vissa av kontorspersonalen

i och för sig torde få anses motiverad, ville direktionen, med hänsyn

till förhållanden, som kunde inträda, då karolinska sjukhuset toges i drift,

likväl inskränka sig till att föreslå, att det av de sakkunniga såsom ordinarie

i lönegraden B 4 placerade kontorsbiträdet under benämningen kanslibiträde

flyttades till lönegraden B 7. Direktionen ansåge detta motiverat

även av den anledningen, att ifrågavarande befattningshavare jämväl biträdde

sysslomannen med kontroll av rekvisitioner och med inventeringar

av förråd å vårdavdelningarna.

Från den nuvarande innehavaren av befattningen som socialt biträde

hade direktionen fått mottaga en vid direktionens betänkande fogad översikt

över den sociala kuratorns verksamhet vid kroppssjukhus.

Då direktionen över serafimerlasarettet år 1930 införde avgiftsbetalning

vid lasarettets poliklinik, hade det, yttrar direktionen, blivit nödvändigt att

anställa en person med uppgift att kontrollera, att den rätt till fri vård,

som alltjämt skulle tillkomma medellösa patienter, icke komme obehöriga

till del. Någon instruktion för befattningen hade direktionen icke utfärdat,

men i protokollet den 1 september 1930 sades arbetsuppgiften vara »att

biträda vid prövningen av medellöshetsfrågor å poliklinikerna och att i

övrigt utföra henne anvisat arbete». Dit hade bland annat hört att föra

anteckningar örn besök av sådana patienter, vilka medfört ansvarsförbindelse

från arbetsgivare, och att utskriva räkning för sådana besök. I lasarettets

årsrapport för 1930 hade dåvarande direktören, professorn Israel

Holmgren örn befattningen anfört följande: »Vid polikliniken har inrättats

en ny befattning, kallad socialt biträde, med uppgift bland annat att lämna

råd och hjälp åt de medellösa, som söka polikliniken, samt därjämte utgöra

en förbindelseled mellan klinikernas läkare och sådana från klinikerna utskrivna

patienter, vilkas fortsatta levnadsöden man önskat följa». Befattningen

hade varit och vore underställd sysslomannen.

Mottagningstiderna för de polikliniker, där besöken vore avgiftsbelagda,

sträckte sig från klockan 8 till 13. Det växande antalet patienter skulle hava

lämnat det sociala biträdet föga tid övrig för annat arbete än prövning av

medellöshetsfrågor, men tack vare med socialpolitiska institutet etablerat

samarbete, varigenom en oavlönad arbetskraft erhållits, hade det blivit

möjligt för befattningens innehavare att i större utsträckning bistå med råd

och hjälp än eljest skulle varit fallet. Befattningens huvudändamål måste

emellertid alltjämt anses vara det i ovannämnda direktionens över serafimerlasarettet

protokoll angivna. Direktionen funne av det anförda dock

ingen anledning att för närvarande föreslå någon ändring i de sakkunnigas

förslag örn lönegradsplacering för ifrågavarande befattning. Dess nuvaran
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Ma]:ts proposition Nr 272.

de innehavare skulle enligt de sakkunnigas av direktionen tillstyrkta förslag

till övergångsbestämmelser icke lida någon minskning i löneförmånen,

frånsett skyldighet att betala pensionsavgifter.

Att kunna lämna obemedlade eller mindre bemedlade patienter råd och

anvisningar om hjälp i deras ekonomiska förhållanden, så att de med lugn

kunde finna sig i sjukhusvistelsen och efter utskrivningen eller under poliklinisk

vård följa läkarens ordinationer tillmättes allt större betydelse i

strävandena att genom förkortande av vårdtiden på sjukhuset allt

effektivare utnyttja tillgängliga sjuk vårdsplatser. Önskemålet att vid åtminstone

de större sjukhusen kunna få en för uppgiften lämpad person, som

helt kunde disponeras för sådan rådgivande verksamhet, gjorde sig allt

starkare påmint. Direktionen vore dock ej beredd att för närvarande föreslå

en sådan anordning vid serafimerlasarettet. Den torde böra övervägas i

samband med motsvarande spörsmål vid karolinska sjukhuset.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade i sitt utlåtande över de

sakkunnigas förslag gjort erinran mot storleken av de felräkning spengar

kassören uppbure — 300 kronor eller lika med kassör vid de största sinnessjukhusen.

En minskning av dessa felräkningspengar syntes direktionen

icke skälig, emedan dels kassarörelsen vid serafimerlasarettet vore av betydligt

större omfattning i förhållande till antalet vårdplatser än vid sinnessjukhus,

dels i många avseenden vore av annan art än den vid sinnessjukhusen

förekommande och lättare medförde felräkning.

Beträffande kontorspersonalen i övrigt hade direktionen ansett sig böra

förorda en förbättrad löneställning för kontorsbiträden å läkarexpeditionerna.

Tre sköterskebefattningar med i huvudsak samma arbetsuppgifter, som

åvilade ifrågavarande biträden, hade sedan länge funnits vid lasarettet (en

vid medicinska kliniken, en vid kirurgiska polikliniken och en vid medicinska

polikliniken). Dessa inginge i sakkunnigförslaget fortfarande som

sköterskebefattningar och skulle sålunda tillhöra lönegraden B 7, under det

att biträdena å övriga läkarexpeditioner skulle tillhöra lönegraden e. o. 4.

Ifrågavarande befattningshavare hade en mycket ansvarsfull arbetsuppgift

i sjukvårdens tjänst med en självständigare ställning och mera krävande

specialuppgifter än någon av de befattningshavare, som blivit uppförda

i lönegraden e. o. 4. De kompetenskrav, som numera ställdes på dessa

befattningshavare, vore goda betyg från åttaklassigt läroverk eller studentexamen,

utmärkt färdighet i maskinskrivning och stenografi, goda språkkunskaper

och praktisk erfarenhet beträffande de speciella arkiv- och expeditionsgöromål,

det här gällde, samt en snabb och säker uppfattning och

gott omdöme.

De uppgifter, som ålåge dessa befattningshavare, vore bland annat förande

av diarier över de å respektive avdelningar vårdade eller undersökta

patienterna; journalskrivning efter diktamen; införande av åtskilliga uppgifter

i journalerna, såsom utdrag ur operations- och obduktionsprotokoll

och skriftliga meddelanden från patienterna; vård av journalarkiv och samlingar,

såsom filmarkiv, skioptikonarkiv o. s. v.; expedition av handlingar

från respektive avdelningar; korrespondens med patienter samt med inoch

utländska läkare, enligt uppdrag eller efter diktamen; förande av

räkenskaper beträffande vissa avgifter; sekreterargöromål åt klinikchefen;

biträde vid det vetenskapliga arbetet, såsom till exempel utförande av utdrag

ur journaler och ur vetenskapliga skrifter och sammanförande av hand
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Marits proposition Nr 272.

lingar beträffande fall, som skulle studeras; i många fall handledning av

tillfälligt för vetenskapligt arbete anställd extra personal o. s. v.

Största delen av detta arbete finge befattningshavaren utföra på egen

hand, och framgången av arbetet på institutionen vore i hög grad beroende

på hennes erfarenhet, uppfattningsförmåga, omdöme och takt. Hon utgjorde

på en modern klinik ett oumbärligt organ för sjukvårds- och forskningsarbetets

organisation. En mycket god rekrytering av dessa platser måste

betraktas som en angelägenhet av synnerlig betydelse för sjukhuset.

Innehavarna av dessa befattningar utförde ett arbete som med hänsyn

till ansvar och kompetenskrav fullt motsvarade en avdelningssköterskas.

De borde därför ställas i samma lönegrad som sjuksköterskorna. Sådana

anställningsvillkor skulle ock göra det möjligt att på dessa platser anställa

därtill lämpliga sköterskor, vilket i vissa fall visat sig lämpligt. Örn flera

befattningshavare av denna art anställdes vid samma institution, torde

någon eller några av desamma böra anställas såsom extra ordinarie befattningshavare.

Vid olika statsinstitutioner hade den personal, som syntes utföra ett kvalitativt

motsvarande kansliarbete, placerats minst i lönegraden B 7. Sådana

biträden å de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet och vid

universiteten i Uppsala och Lund, som hade en motsvarande bildningsgrad

och kvalitativt motsvarande arbetsuppgifter, vore även placerade i lönegraden

B 7.

I Stockholms stads tjänst hade den vid röntgenavdelningen å S:t Görans

sjukhus anställda kontorsskriverskan placerats i sjunde lönegraden, närmast

motsvarande B 7 (med en begynnelselön av 3,114 kronor och en slutlön

av 4,147 kronor inklusive dyrtidstillägg). I det nyligen från stadens

lönekommitterade till stadens lönenämnd inlämnade förslaget till lönestat

för stadens sjukhus hänfördes ifrågavarande befattningshavare till sjunde

lönegraden.

Direktionen hade på grund av det sålunda anförda ansett sig kunna förorda,

att ifrågavarande befattningshavare under benämningen kanslibiträde

uppfördes i lönegraden B 7, en på varje läkarexpedition, samt att vid avdelning,

där två dylika befattningshavare funnes, den andra placerades som

extra ordinarie tjänsteman i 7:e lönegraden.

Enligt det ovanstående har alltså direktionen ifrågasatt följande ändringar

i de sakkunnigas förslag:

a) i stället för ett kontorsbiträde i lönegraden B 4 inrättas ett kanslibiträde

i lönegraden B 7;

b) i stället för 3 kontorsbiträden å läkarexpeditionerna i lönegraden e. o. 4

inrättas å varje läkarexpedition ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7

samt dessutom i vissa fall extra ordinarie sådana tjänster i lönegraden e. o. 7.

Enligt ett vid direktionens utlåtande fogat protokollsutdrag har ledamoten

av direktionen, statskommissarien K. Tottie ansett spörsmålet om behovet

av biträden å läkarexpeditionerna och samtliga dessa biträdens placering

i lönegraden B 7 böra underkastas ytterligare överväganden, innan

förslag i dessa hänseenden framlades.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i följande hänseenden framfört

erinringar mot direktionens omförmälda förslag:

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Löne nämnden har funnit bärande skäl knappast hava anförts för

den av direktionen förordade förändringen av en kontorsbiträdesbefattning

till en kanslibiträdestjänst. De för befattningen avsedda göromålen syntes

närmast vara sådana, som plägade utföras av personal i kontorsbiträdesgraden.

Ej heller hade nämnden ansett sig kunna biträda förslaget örn inrättande

av ordinarie kanslibiträdestjänster å läkarexpeditionerna. I avvaktan

på ytterligare erfarenheter rörande sistnämnda befattningshavares

arbetsuppgifter, syntes de för närvarande böra erhålla anställning allenast

såsom extra ordinarie i 7:e lönegraden.

I särskilt yttrande har ledamoten av nämnden Berta Koersner hemställt,

att en kuratorstjänst i lönegraden B 12 måtte inrättas vid lasarettet i stället

för det extra ordinarie sociala biträdet i 10:e lönegraden.

Svensk sjuksköterskeförening har anhållit, att sociala kuratorn

måtte placeras i lönegraden B 12.

Statskontoret har icke kunnat finna tillräckliga skäl föreligga att,

som direktionen föreslagit, inrätta ordinarie befattningar i både 7:e och 8:e

lönegraderna å sysslomanskontoret. Enligt ämbetsverkets mening borde de i

8:e lönegraden som kameralbiträden upptagna befattningshavarna inplaceras

i 7:e lönegraden under benämningen kanslibiträden. Den av direktionen

förordade uppflyttningen av den av de sakkunniga föreslagna kontorsbiträdesbefattningen

ansåge sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka.

I likhet med en reservant inom direktionen ansåge statskontoret, att behovet

av biträden å läkarexpeditionerna borde underkastas ytterligare överväganden

och finge för den skull avstyrka direktionens framställning om

inrättande av sådana biträdesbefattningar.

Departementschefen. Med hänsyn till den betydande omfattningen av

de kamerala uppgifterna vid serafimerlasarettet, som i detta hänseende

torde kunna jämföras med de statliga sinnessjukhusen, har jag intet att

erinra mot de sakkunnigas och direktionens förslag om inrättande av kameralbiträden

i 8:e lönegraden. Däremot synas mig bärande skäl ej hava

av direktionen anförts för ett frångående av de sakkunnigas förslag om inrättande

av en kontorsbiträdestjänst i lönegraden B 4. Jag kan därför i likhet

med statskontoret icke biträda direktionens förslag om uppflyttning av

sistnämnda befattning.

Vad sedan angår biträdena å läkarexpeditionerna, hava de sakkunniga

enligt det ovanstående ifrågasatt, att tre sådana biträden, som nu finnas,

skulle bibehållas såsom extra ordinarie i 4:c lönegraden. Direktionen för

karolinska sjukhuset har, under åberopande av dessa biträdens betydelse

för verksamheten vid lasarettet och de stora krav som ställas på dem, förordat,

att sådana biträden skulle anställas vid alla lasarettets läkarexpeditioner

och att befattningarna som regel skulle göras till ordinarie med placering

i kanslibiträdesgraden, lönegraden B 7. Även om, såvitt jag kan bedöma,

direktionen förebragt starka skäl för sin ståndpunkt, anser jag mig

i likhet med lönenämnden icke kunna tillstyrka, att nämnda befattningar

redan nu göras till ordinarie tjänster. Jag biträder lönenämndens förslag,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Marits proposition Nr 272.

att sagda biträden erhålla extra ordinarie anställning med placering i 7:e

lönegraden.

Mot direktionens förslag i övrigt, såvitt här är i fråga, har jag icke funnit

något att erinra.

8. Övrig personal.

Nuvarande förhållanden. Den vid serafimerlasarettet i övrigt anställda

personalen åtnjuter enligt föreliggande utredning följande löneförmåner

(i förekommande fall utgående provisorisk löneförbättring har inräknats):

1 sekreterare och ombudsman.....................kronor 1,200

1 kamrerare................................... * 1,200

1 predikant................................... * l,364l

1 organist.................................. • • • * 400

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid gymnastikavdelningen

................................ ■ • * 3,2801 2

6 provsköterskor vid poliklinik och operationsavdelning3 » 600

7 provsköterskor vid vårdavdelning3................ » 400

1 provsköterska vid medicinska laboratorierna3....... » —

41 sköterskeelever3............................... » —

3 kökselever4 5.................................. * 240

1 springpojke.................................. » 9390

De sakkunniga. De sakkunniga hava yttrat bland annat följande:

Arvodena till sekreterare, kamrerare och predikant hade fastställts av

Kungl. Majit. Arvodet till predikanten torde lämpligen böra regleras till ett

fast arvode, såsom redan skett i fråga om sekreteraren och kamreraren. De

sakkunniga ansåge 1,410 kronor utgöra lämpligt belopp. Nuvarande innehavaren

av predikantbefattningen torde dock böra tillförsäkras, att löneregleringen

icke för honom skulle kunna medföra minskning i löneförmånerna.

Beträffande arvodena till sekreteraren, som tillika vöre direktionens ombudsman,

och kamreraren, vilken även fungerade som direktionens kassakontrollant,

hade de sakkunniga ej funnit anledning vidare yttra sig.

Arvode till biträdande sjukgymnast, och assistent utginge enligt Kungl.

Maj:ts medgivande av å gymnastikavdelningen inflytande inkomster. De

sakkunniga hade ej heller i fråga örn detta arvode funnit anledning att här

yttra sig i annan mån än att den fria lunchen borde bortfalla och det kontanta

arvodet i stället höjas, förslagsvis till 3,300 kronor för år.

I den mån fråga örn ändring av arvode, som vore fastställt av Kungl.

Majit, uppkomme, torde den böra underställas Kungl. Maj:ts prövning

såsom hittills skett. Beträffande övriga i översikten angivna arvoden torde

1 Härav 150 kronor från Sederholms fond; 1,384 kronor innefattar dyrtidstillägg ä 28 procent

på 950 kronor.

2 Häri ingår beräknat värde på fri lunch, men icke dyrtidstillägg.

3 Tillhandahållas enligt avtal med Sophiahemmet. Enligt detta avtal erhålla provsköterskor

och elever fritt vivre å lasarettet; provsköterska vid laboratoriet dock endast fri kost. För var

och en av övriga provsköterskor erlägger lasarettet angivna belopp till Sophiahemmet.

* Antagas för ett år; erhålla fritt vivre samt 40 kronor per månad under senare halvåret

av anställningen.

5 Härutöver fri tjänstekostym samt t pär skor årligen. Värdet av fri lunch ingår i 939 kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

direktionen liksom hittills böra fastställa dessa. De sakkunniga ville endast

framhålla, att nuvarande löneförmån av fri lunch och ett par skor årligen,

som utginge till en springpojke, lämpligen borde ersättas genom en höjning

av det kontanta arvodet.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har gjort närmare uttalanden

endast i fråga örn arvode för sekreterargöromål och för kassankontroll

samt i dessa hänseenden yttrat:

Sekreteraren hos direktionen för karolinska sjukhuset åtnjöte för närvarande

ett arvode av 2,000 kronor. I anslutning till ett av departementschefen

i propositionen nr 171/1936 gjort uttalande syntes med hänsyn till

det väsentligt ökade arbete, som direktionens övertagande av lasarettets

förvaltning komme att medföra för honom, det till honom utgående arvodet

böra höjas med det för närvarande å lasarettets stat upptagna sekreterararvodet

av 1,200 kronor. Härigenom skulle sammanlagda sekreterararvodet

uppgå till 3,200 kronor. Det skulle kunna ifrågasättas, örn icke hela detta

belopp borde inräknas i direktionens för karolinska sjukhuset avlöningsanslag.

Då emellertid nämnda å lasarettets stat upptagna belopp av 1,200

kronor hittills inräknats i de driftkostnader för lasarettet, till vilka enligt

gällande avtal Stockholms stad och Stockholms läns landsting bidroge,

skulle en sådan anordning medföra, att staden och landstinget icke skulle

betala någon del av de för serafimerlasarettet erforderliga sekreterargöromålen.

Vid sådant förhållande hade direktionen ansett sig böra förorda

bibehållande av den nuvarande anordningen på så sätt, att sekreteraren

utöver sitt nuvarande arvode av 2,000 kronor å direktionens avlöningsanslag

skulle uppbära ett särskilt å lasarettets stat upptaget belopp av

1,200 kronor till bestridande av sekreterargöromål.

Det i serafimerlasarettets stat upptagna arvodet å 1,200 kronor till en

kamrerare syntes fortfarande böra utgå, men såsom arvode till den person,

som av direktionen utsåges till kassakontrollant.

Enligt direktionens förslag skulle till här ifrågavarande vid lasarettet

tjänstgörande personal utgå följande arvoden (vari direktionen inbegripit

jämväl de arvoden, som från gymnastiska centralinstitutets stat utgå till

de i det föregående omförmälda instruktionsgymnasterna):

a. Arvoden, fastställda av Kungl. Majit:

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid gymnastikav
-

delningen ...................................kronor 3 3001

1 första instruktionsgymnast...................... » 1,5001 2 * *

5 instruktionsgymnaster......................... » 1,0002

Sekreterargöromål.............................. » 1,200''

Kassakontroll................................. » 1,200''

1 predikant................................... » 1,410''8

1 Dyrtidstillägg utgår icke.

2 Från gymnastiska centralinstitutets stat (jämte dyrtidstillägg).

8 Härav 150 kronor från Sederholmska fonden.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

b. Arvoden, fastställda av direktionen:

1 organist.....................................kronor 4001

6 provsköterskor vid poliklinik- och operationsavdelning2 » 6001

13 » » vårdavdelning2................ » 4001*

1 provsköterska » medicinska laboratoriet2......... » —

47 sköterskeelever2............................... » — *

3 köksele ver8.................................. » 2401

1 springpojke4................................. » 9601

1 Dyrtidstillägg utgår icke.

2 Tillhandahållas enligt avtal med Sophiahemmet; erhålla enligt detta fritt vivre å lasarettet,

provsköterskor vid laboratoriet dock endast fri kost; angivna kontanta belopp erläggas till Sophiahemmet.

3 Antagas för ett år, erhålla fritt vivre samt under senare halvåret av anställningen därutöver

40 kronor per månad.

4 Erhåller utöver kontant arvode fri tjänstekostym; arvodet kan efter ett år höjas med 120

kronor.

Myndigheterna. I utlåtandena över direktionens förslag i den del, varom

nu är fråga, hava icke anförts några erinringar mot detsamma.

Departementschefen. Direktionens ifrågavarande förslag biträdes av mig

i vad angår arvodesbeloppen. Till frågan om personalbehovet återkommer

jag i det följande.

9. Vissa särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser

beträffande ordinarie tjänstemän.

De sakkunniga. De sakkunniga hava ifrågasatt, att beträffande personalen

vid serafimerlasarettet skulle i vissa hänseenden meddelas bestämmelser,

som avvika från motsvarande för nyreglerade verk i övrigt gällande föreskrifter.

Vidare hava framlagts förslag till bestämmelser i fråga örn övergången

till det nya lönesystemet.

I detta sammanhang torde till behandling böra upptagas allenast berörda

förslag, i vad de avse den ordinarie personalen.

Härutinnan inhämtas ur betänkandet följande:

Sköterskor och fotografibiträden vid röntgenavdelningen hade jämte

andra på grund av de egenartade arbetsförhållanden, som sammanhängde

med dylikt arbete, åtnjutit och syntes även för framtiden böra åtnjuta

semester under 42 dagar årligen (2 veckor under vintern och 4 veckor under

sommaren). Sköterskorna i övrigt torde även böra bibehålla den semester

av en månad årligen (30 dagar), som de genom särskilda, av medicinalstyrelsen

fastställda regleringsbestämmelser hade tillförsäkrats.

Den förmån av fri sjukvård, som tillförsäkrats viss personal vid lasarettet

genom föreskrift i 26 § av reglementet för lasarettet, torde även i fortsättningen

böra tillförsäkras dem.

De sakkunniga ansåge skäligt, att icke någon vid övergången till det nya

lönesystemet redan anställd befattningshavare skulle i innehavande befatt
-

* Beträffande skälen för den ifrågasatta personalökningen se nedan.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27,1.

ning gå miste om någon del av den avlöning, som tidigare till honom utgått

eller vilken han enligt före övergången gällande bestämmelser finge anses

berättigad att uppbära, liksom ej heller beträffande rätt till semester. Däremot

borde personalen i fråga om övriga förmåner vara underkastad de

jämkningar, som kunde ifrågakomma, när det gällde dess överflyttande från

en lönestat till en annan. Dock syntes direktionen böra beträffande redan

anställd personal i möjligaste mån söka vidtaga sådana åtgärder, att icke

mera avsevärda rubbningar i fråga om nu utgående förmåner inträdde. Vad

beträffade nyanställd personal syntes någon anledning icke föreligga att i

vidare mån än som ovan beträffande semester m. m. sagts frångå de bestämmelser,

som i regel tillämpades för statens befattningshavare i motsvarande

ställning. Vid övergången borde i tjänst varande befattningshavare vid placering

i löneklass och framdeles vid uppflyttning i högre löneklass tillgodoräknas

den tjänstetid, han förut ägt tillgodoräkna för vinnande av ålderstillägg;

dock borde, med undantag för bland annat sköterskor, i fråga om

ordinarie tjänst, som i fråga örn tjänstgöringens art och omfattning ägde

motsvarighet i extra ordinarie befattning med samma benämning, avräknas

tre år.

Den, som med iakttagande av detta eller eljest vid tillämpning av nya

lönesystemet skulle få lägre avlöning än den, han enligt före övergången

gällande avlöningsbestämmelser, provisorisk avlöningsförhöjning däri inbegripen,

åtnjöte eller skulle komma att åtnjuta, borde erhålla motsvarande

lönefyllnad. Härvid borde dock ej tagas hänsyn till pensionsavgifter, utan

jämförelse borde göras mellan bruttolönerna.

Nuvarande portvakter borde bibehållas vid förmånen av fri uniform.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i huvudsak biträtt de

sakkunnigas förslag i fråga örn rätt till semester och fri sjukvård för vissa

befattningshavare samt härutöver, såsom av det efterföljande framgår, i

sitt förslag upptagit en del av de för sinnessjukhusen utfärdade särbestämmelserna,

dock i vissa avseenden modifierade efter serafimerlasarettets

förhållanden.

I detta sammanhang bör erinras, att direktionen i likhet med de sakkunniga

förutsatt, att ordinarie och extra ordinarie befattningshavare vid

lasarettet skulle erhålla pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet,

dock med undantag för assistentsköterskor, vilka på grund av sin ställning

och av andra skäl i allmänhet ej torde komma att kvarstå i sina befattningar

mer än ett eller ett par år. Dessa skulle såsom hittills hava pensionsrätt

i statens pensionsanstalt.

I anslutning härtill har direktionen i avseende å sjuksköterskepersonalens

semesterrätt erinrat, att lönenämnden i sitt yttrande över de sakkunnigas

betänkande föreslagit, att för serafimerlasarettets ordinarie sköterskor skulle

i fråga örn semester tillämpas vad som gällde för den ordinarie sköterskepersonalen

vid sinnessjukhusen, nämligen rätt till semester i 25 dagar årligen

intill det år, vederbörande fyllde 40 år, och därefter i 35 dagar årligen.

Då för extra ordinarie sköterskor (assistentsköterskor) skulle gälla rätt

till 30 dagars semester årligen, funne direktionen icke liimpligt, att de ordinarie

sköterskorna skulle under någon del av sin tjänstetid ha kortare

semester än de extra ordinarie, utan anslöte sig till de sakkunnigas förslag.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ändring i förslaget örn rätt till 30 dagars årlig semester för de extra ordinarie

sköterskorna torde icke kunna ske, emedan denna rätt innefattades

i de regleringsbestämmelser, som läge till grund för pensionsrätten i statens

pensionsanstalt.

Direktionen har härutöver i fråga om sjukvårds- och ekonomipersonalen

yttrat följande:

Serafimerlasarettet hade sedan en lång följd av år haft avtal med Sophiahemmet

om tillhandahållande av sköterskor, provsköterskor och elever,

vilket förhållande varit till ömsesidigt gagn. Särskild överenskommelse örn

tillhandahållande av vikarier för sköterskor hade träffats. Ett sådant samarbete

vore alltjämt önskvärt och torde medgivande därtill böra av Kungl.

Majit lämnas, innefattande även medgivande att, oberoende av vad eljest

kunde vara föreskrivet, överenskomma örn ersättning till vikarierande

sköterska.

Medgivande av sistberörd art torde även böra lämnas i vad avsåge avlöning

åt annan vare sig för kortare vikariat, exempelvis vid sjukdomsfall,

eller för fyllande av behov av extra arbetskraft tillfälligt anställd sjukvårds-

och ekonomipersonal. Det torde icke vara möjligt att för dylika fall

få en sköterska eller ett sköterskebiträde under den taxa, vederbörande

sköterskebyrå tillämpade, eller understigande vad som för dylik arbetskraft

betalades vid andra sjukhus i Stockholm. Det sistnämnda gällde även beträffande

ekonomipersonal. Framhållas finge även, att den fasta sjukvårdsoch

ekonomipersonalens antal icke vore så tillmätt, att anställande av vikarier

eller extra arbetskraft vid särskilda tillfällen kunde undgås. Praktiskt

taget vore också allt det arbete, som utfördes av ifrågavarande personal, av

den art, att det ej kunde uppskjutas.

Direktionen har framlagt följande förslag till särskilda bestämmelser, att

meddelas vid utsträckning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, att gälla jämväl för serafimerlasarettet:

1. Utan hinder av vad i 21 § föreskrives må semester åtnjutas under 42

dagar årligen av sköterska vid röntgenavdelningen, under 30 dagar årligen

av annan sköterska samt under 42 dagar årligen av fotograf vid röntgenavdelningen.

2. Då åt befattningshavare, mot ersättning i behörig ordning, anvisas

tjänstebostad, skola de i 22 § i avlöningsreglementet givna eller avsedda

föreskrifter lända till efterrättelse, vare sig bostaden är försedd med möbler

och sängkläder eller ej.

3. De i 23 § i avlöningsreglementet innefattade bestämmelser i fråga om

bränsle skola jämväl äga motsvarande tillämpning i fråga om lyse, då för

tjänstebostad erforderligt lyse tillhandahålles befattningshavare.

4. Ogift befattningshavare är pliktig att från anstalten mottaga kost in

natura; dock äger direktionen, när skäl därför föreligga, medgiva honom att

själv sörja för sitt kosthåll.

5. Gift befattningshavare handhar själv sitt kosthåll men är skyldig att

mottaga kost in natura från lasarettet i fall, då sådant enligt direktionens

beprövande finnes av omständigheterna påkallat. Gift befattningshavare

må även kunna medgivas att efter egen ansökan, i den utsträckning direk
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr %72. 101

tionen finner lämplig, mottaga kost in natura i någon av lasarettets matsalar.

6. För mottagen kost har befattningshavaren att utgiva gottgörelse medelst

avdrag å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare bestämmelser

direktionen må utfärda.

7. Verkställes vid lasarettet tvätt för befattningshavares enskilda räkning,

skall befattningshavaren därför utgiva ersättning i enlighet med grunder,

som direktionen äger bestämma.

8. Befattningshavare må även i andra fall än vid skada till följd av

olycksfall i tjänsten avgiftsfritt erhålla den läkarvård, som lämpligen kan

vid lasarettet beredas, jämte läkemedel.

Vad därefter angår övergångsbestämmelserna, har direktionen

ansett sig böra utesluta den av de sakkunniga föreslagna begränsningen

för vissa befattningshavare i fråga om rätt att tillgodoräkna föregående

tjänstgöring vid lasarettet för uppflyttning i löneklass. I fråga om

ordinarie befattningshavare skulle nämnda begränsning endast få tillämpning

på 2 sjukgymnaster, 2 eldare av andra klass, 1 kokerska, 3 sjukbärare

(manligt biträde), 5 kanslibiträden och 1 kameralbiträde. Direktionen ansåge

det icke lämpligt, att dessa ställdes i en undantagsställning gentemot

övriga, som komme att placeras i ordinarie tjänst.

Vid serafimerlasarettet hade, yttrar direktionen, ersättning för upplåten

tjänstebostad hittills, utom beträffande sysslomannen, uttagits i efterskott.

Direktionen hade på grund därav ansett sig böra bland övergångsbestämmelserna

föreslå en reglering av detta förhållande för juli månad 1937, som

direktionen funnit vara ur praktisk synpunkt lämpligare än att tilldela

vederbörande en motsvarande kontant lönefyllnad för juli månad.

De av direktionen föreslagna övergångsbestämmelserna innehålla bland

annat följande:

1. Den, som vid övergången förordnats till ordinarie befattningshavare,

äger att för placering i löneklass inom- vederbörande lönegrad tillgodoräkna

den tid han i innehavande befattning vid lasarettet förut ägt tillgodoräkna

för vinnande av ålderstillägg.

2. Befattningshavare, som före övergången åtnjutit högre avlöning, däri

inbegripet provisorisk avlöningsförhöjning, än den han med iakttagande av

vad ovan sagts skulle vid placering i den statliga löneskalan erhålla, äger

uppbära lönefyllnad motsvarande skillnaden mellan den förutvarande avlöningen

och avlöningen i den löneklass han blir placerad; vid jämförelse

därutinnan må hänsyn dock ej tagas till pensionsavdrag utan jämförelse

göras mellan bruttobeloppen. På samma sätt förfares i det fall, att befattningshavare

enligt de före övergången gällande lönebestämmelserna framdeles

skulle hava erhållit högre avlöning än han erhåller i den löneklass han

då tillhör.

3. Åtnjöt befattningshavare före övergången rätt till längre semester än

den han enligt de nya avlöningsbestämmelserna .skulle erhålla, skall han

behålla sagda rätt.

4. Ersättning för upplåten tjänstebostad skall för juli månad 1937 anses

vara innefattad i det motsvarande avdrag, som skett på avlöningen för juni

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

månad 1937. Befattningshavare, som före övergången i statens tjänst åtnjutit

fri bostad, skall vara befriad från erläggande av hyresersättning för

juli månad 1937.

Myndigheterna. Karolinska institutets lärarkollegium

har i denna del tillstyrkt direktionens förslag. Av ett vid lärarkollegiets yttrande

fogat protokollsutdrag framgår,

att professorn Nordenson ansett det nu bestående avtalet med Sophiahemmet

örn uteslutande rätt för hemmets sköterskor att erhålla anställning

vid lasarettet vara ogynnsamt för sjukvården och sköterskeutbildningen

vid lasarettet, enär det i många fall tvingade lasarettet att anställa

mindre dugande sköterskor, än vad som kunde erhållas, därest tjänsterna

stöde öppna för alla. När lasarettet övertoges av staten, borde enligt reservantens

mening detta avtal uppsägas och fullt fri ansökan till dessa tjänster

införas.

Lönenämnden vidhåller, att bestämmelserna om semester för de

icke läkarutbildade befattningshavarna vid serafimerlasarettet borde ansluta

sig till de föreskrifter, som gällde för motsvarande befattningshavare

vid exempelvis sinnessjukhusen. Dock borde genom övergångsbestämmelse

stadgas, att den nuvarande personalen icke skulle lida minskning i nu åtnjutna

semesterförmåner. Mot de föreslagna särbestämmelserna rörande

längre semester för viss personal vid röntgenavdelningen hade nämnden

icke något att erinra. Vad anginge direktionens förslag till övergångsbestämmelser,

hade nämnden ansett tillräckliga skäl icke hava anförts att

utesluta den av de sakkunniga förordade begränsningen för vissa befattningshavare

i fråga om rätten att tillgodoräkna föregående tjänstgöring

vid lasarettet för uppflyttning i löneklass.

Statskontoret har yttrat följande:

Enligt ämbetsverkets förmenande förelåge icke tillräckliga skäl att undantaga

den extra ordinarie sköterskepersonalen från civila tjänstepensionsreglementets

tillämpningsområde, utan syntes jämväl denna personal, på

sätt förut satts i fråga örn personalen i övrigt, böra hänföras under reglementet.

Då med en sådan anordning dessa sköterskors pensionsförhållanden

icke komme att lägga hinder i vägen för en tillfredsställande reglering av

semester frågan, ville statskontoret förorda lönenämndens förslag i vad det

avsåge regleringen av semesterförhållandena för de ordinarie sköterskorna.

Vid avvägningen av de lönefyllnader, som i vissa fall skulle Wiva erforderliga

vid övergången till det nya avlöningssystemet, hade direktionen

föreslagit, att hänsyn skulle tagas till den provisoriska avlöningsförhöjning,

som för närvarande utginge till befattningshavare vid lasarettet.

I anledning härav finge statskontoret erinra, att 1935 års riksdag vid sitt

beslut om provisorisk avlöningsförhöjning till befattningshavare vid lasarettet

framhållit, hurusom det givetvis måste tillses, att icke statsmakternas

handlingsfrihet vid bedömandet av ett framtida utredningsförslag rörande

serafimerlasarettet i förväg bundes. Med beaktande av vad riksdagen anfört

måste det enligt ämbetsverkets mening anses otvetydigt, att de förbättringar

i avlöningarna till befattningshavarna vid lasarettet, som möjliggjorts

genom de vid 1935 och 1936 års riksdagar beslutade provisoriska

avlöningsförhöjningarna, icke voro avsedda att inverka på den slutliga lönesättningen

för befattningshavarna vid lasarettet. Statskontoret kunde där
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

för icke tillstyrka, att vid bestämmandet av eventuella lönefyllnader till

befattningshavarna hänsyn toges till åt personalen för närvarande utgående

provisorisk avlöningsförhöjning.

Vidare skulle enligt direktionens förslag lönefyllnad framdeles utgå jämväl

i det fall, att befattningshavare enligt de före övergången gällande lönebestämmelserna

i framtiden komme att erhålla högre avlöning än vad som

skulle utgå till honom i högsta löneklassen i den lönegrad, han skulle komma

att tillhöra efter löneregleringen. Enligt statskontorets mening borde sådan

lönefyllnad icke ifrågakomma, utan torde i de fall, då vederbörande varit

tillförsäkrad dylik rätt till högre avlöning, valrätt böra medgivas honom att

antingen kvarstå å nu gällande stat eller också helt övergå på den nya

lönestaten.

Svensk sjuksköterskeförening har hemställt, att sjuksköterskor

med tjänstgöring å röntgenavdelning, måtte erhålla 2 månaders

semester.

Departementschefen. Vad först angår den ordinarie sköterskepersonalens

seme sterförhållanden, vill jag framhålla, att någon avsevärdare skillnad icke

synes föreligga mellan den ståndpunkt, som i detta hänseende intagits av de

sakkunniga och direktionen för karolinska sjukhuset å ena sidan, av lönenämnden

och statskontoret å den andra. För de äldre sköterskorna synes

lönenämndens och statskontorets förslag vara att föredraga. För de yngre

sköterskorna innebär sistnämnda förslag, att de skulle till en början erhålla

fem dagar kortare semester än enligt de sakkunnigas och direktionens. Jag

anser mig böra förorda lönenämndens och statskontorets ståndpunkt men

biträder samtidigt direktionens förslag örn att befattningshavare, som före

övergången till det nya lönesystemet åtnjöt rätt till längre semester än den,

vederbörande enligt de nya bestämmelserna skulle erhålla, skall bibehållas

vid sagda rätt. Med hänsyn till arbetsförhållandena vid röntgenavdelningen

torde de sakkunnigas och direktionens av lönenämnden biträdda förslag

rörande semester för ifrågakommande, vid denna avdelning anställd personal

böra bifallas. Anmärkas må, att jag i detta sammanhang ej har anledning

ingå på frågan om assistentsköterskornas pensionsförhållanden.

Den av direktionen berörda frågan om avtal med Sophiahemmet örn tillhandahållande

av sköterskor, provsköterskor och elever lärer i detta sammanhang

påkalla uppmärksamhet allenast i den mån, den har samband med

frågan om ersättning till vikarierande sköterska. För egen del anser jag det

av omständigheterna motiverat, att direktionen medgives rätt att, oberoende

av vad i gällande avlöningsbestämmelser i ämnet är föreskrivet och

så länge berörda omständigheter föreligga, överenskomma örn ersättning

till vikarierande sköterska. Vad nu anförts synes böra gälla också den av

direktionen i övrigt angivna personalen. Kungl. Majit torde böra i sinom

tid meddela i ämnet erforderliga bestämmelser.

De sakkunnigas och direktionens förslag rörande beredande av lönefyllnad

åt sådan personal, som vid övergången till det nya lönesystemet skulle

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72.

erhålla lägre lön än enligt det gamla, synes — såsom statskontoret framhållit

— ej stå i god överensstämmelse med statsmakternas avsikter, såvitt

nämnda förslag avser, att vid beräkningen av avlöningen enligt det gamla

systemet jämväl skulle inbegripas den provisoriska avlöningsförhöjning, som

medgivits genom beslut av 1935 och 1936 års riksdagar. Jag kan därför ej

biträda de sakkunnigas och direktionens förslag på denna punkt. I övrigt

anser jag mig kunna tillstyrka, att de sakkunnigas och direktionens förevarande

förslag läggas till grund för de bestämmelser i ämnet, som böra av

Kungl. Majit meddelas.

I likhet med lönenämnden anser jag övervägande skäl tala för den av de

sakkunniga hävdade uppfattningen rörande tillgodoräknande av föregående

tjänstgöring för uppfattning i lönegrad. Jag kan alltså ej biträda direktionens

förslag, att befattningshavare skulle kunna utan inskränkning tillgodoräkna

sådan tjänstgöring.

Vad direktionen eljest föreslagit föranleder icke någon erinran från min

sida. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i anslutning till vad

ovan framhållits meddela de föreskrifter, som betingas av övergången till

det nya lönesystemet.

C. Serafimerlasarettet» personalbehov under

budgetåret 1937/1938.

De sakkunniga. Av det redan sagda framgår den personaluppsättning,

med vilken de sakkunniga räknat och som synes i huvudsak bygga på de

förhållanden, vilka förelågo, då de sakkunniga avgåvo sitt betänkande.

Karolinska sjukhusets direktion. Enligt det föregående har direktionen

vid behandlingen av de sakkunnigas löneregleringsförslag som regel

utgått från den av de sakkunniga angivna personaluppsättningen. I sitt

utlåtande har emellertid direktionen framhållit, att — sedan sakkunnigbetänkandet

avgavs — anspråk i olika avseenden framförts om utökning av

personalen vid lasarettet. Direktionen har med tillmötesgående i viss utsträckning

av dessa anspråk framlagt förslag om personalökningar, vilkas

innebörd belyses av vad direktionen enligt det följande yttrat:

1. Sjukvårdspersonal.

N emokirur giska kliniken. Serafimerlasarettets direktion hade, anför

direktionen för karolinska sjukhuset, ansett sig icke kunna underlåta att

omedelbart vidtaga åtgärder för tillgodoseende i viss utsträckning av resta

krav på personalökning för denna klinik. Lasarettsdirektionen hade funnit

oundgängligt att vid kliniken anställa ytterligare en assistentsköterska.

Klinikens personal vöre trots denna ökning hårt ansträngd och ytterligare

ökning krävdes. Vidare hade direktionen för vinnande av ytterligare förbättrad

sjukvård vid polikliniken där anställt en nattsköterska. Genom

dessa av lasarettsdirektionen vidtagna åtgärder hade alltså en ökning i förhållande

till sakkunnigförslaget skett med två befattningar.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majus proposition Nr 272.

Direktionen för karolinska sjukhuset funne för sin del dessa personalförstärkningar

påkallade och förordade därför, att nämnda befattningar

bibehölles.

Klinikens överläkare, professorn Olivecrona, hade hos lasarettsdirektionen

gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för beredande av ökat

antal vårdplatser för kliniken. Lasarettsdirektionen hade i anledning därav

beslutat, att såsom ett provisorium och under förutsättning, att medel

ställdes till förfogande, upplåta ytterligare tio allmänna vårdplatser å

kirurgiska kliniken för neurokirurgiska sjukdomsfall. Till neurokirurgiska

kliniken hade tidigare å kirurgiska kliniken upplåtits 42 vårdplatser, varav

8 i helenskilda eller halvenskilda rum.

Olivecrona hade till stöd för denna framställning anfört bland annat följande:
»Sedan

flera år har denna avdelning varit kroniskt överbelagd och sedan

åtminstone fyra år tillbaka har efterfrågan på neurokirurgiska vårdplatser

varit så stor, att det endast undantagsvis varit möjligt att intaga patienter,

som kommit hitresande utan att de förut varit anmälda till intagning.

Upprepade gånger ha vi därför varit nödsakade att, trots att vippenbart

behov av vård å neurokirurgisk avdelning förelegat, avvisa patienter,

som av sina läkare i hemorten tillråtts att söka vård här men av okunnighet

om här rådande platsbrist underlåtit att på förhand ansöka om plats.

Till belysande av konsekvenserna av den nuvarande platsbristen har jag

för tiden 1 maj 1935—30 april 1936 uträknat medel väntetiden för hit anmälda

fall sammanförda i några stora grupper. Denna beräkning har givit

vid handen att, för såsom säkra ansedda hjärntumörer, väntetiden utgjort

i medeltal 32 dagar, för misstänkta hjärntumörer, utredningsfall och epilepsier

43 dagar, för trigeminusneuralgier 53 dagar, för ryggmärgstumörer

112 dagar samt för övriga fall av diverse olika kategorier 95 dagar. Av de

under nämnda tidsperiod anmälda patienterna Iva 20 avlidit, innan plats

kunnat beredas, en på grund av suicidium, och de övriga, så vitt detta av

tillgängliga uppgifter kunnat bedömas, av den sjukdom, för vilken de sökt

inträde. Redan det förhållandet att svårt sjuka människor få vänta i flera

veckor innan de kunna beredas nödig vård med de risker, som detta medför

såväl beträffande den med en operation förbundna omedelbara livsfaran,

som beträffande uppkomsten under väntetiden av, måhända irreparabla,

defekter såsom blindhet etcetera, motiverar i och för sig en ökning

av de neurokirurgiska vårdplatsernas antal. Att under ett enda år 20 patienter

avlidit innan plats kunnat beredas dem är ett missförhållande av så

allvarlig natur, att jag skulle utsätta mig för förebråelsen av a ^svarslöshet ,

örn jag ej gjorde vad på mig ankommer för att få denna brist avhjälpt.»

Då de neurokirurgiska sjukdomsfallen krävde en ännu mera skärpt övervakning

och tidskrävande skötsel jin andra patienter, erfordrades emellertid

anställande av ytterligare vårdpersonal. Vidare måste operationspersonalen

utökas. Sammanlagt påkallades i anledning av berörda utökning av

neurokirurgiska kliniken anställande av en operationssköterska (sköterska

i lönegraden B 7) och tre assistentsköterskor.

Vitt sitt övervägande av denna fråga hade direktionen för karolinska

sjukhuset med hänsyn till de omständigheter, Olivecrona åberopat, funnit

den av lasarettsdirektionen vidtagna åtgärden väl motiverad och tillstyrkte

därför, att den erforderliga personalökningen komme till stånd.

Neurologiska kliniken. Överläkaren vid denna klinik, professorn Antoni,

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Majlis proposition Nr 27-i.

hade begärt anställande vid kliniken av en assistentsköterska. Till belysning

av den stegrade utveckling, verksamheten under senare år undergått, hade

han lämnat följande uppgifter rörande antalet intagna sjuka:

Är

1900 . . . .

... 89

Är

1918 . . .

. . . 179

År

1930 . . .

. . . 240

»

190-1 . . . .

... 89

»

1920 . . .

. . . 175

»

1931 . . .

. . . 358

»

1906 . . . .

... 75

»

1922 . . .

. . . 252

»

1932 . . .

. . . 481

»

1910 . . . .

... 74

»

1924 . . .

. . . 224

»

1933 . . .

. . . 540

»

1914 . . . .

... 96

»

1926 . . .

. . . 284

»

1934 . . .

. . . 536

»

1916 . . . .

... 98

»

1928 . . .

. . . 294

»

1935 . . .

. . . 637

Under innevarande år vöre intagningsfrekvensen hittills ytterligare väsentligt

stegrad.

»Denna enorma stegring» — fortsatte Antoni — »tyder på ett växande

behov av de resurser, kliniken och lasarettet ha till sitt förfogande, för sjuka

från hela landet. Behovet är dock ännu mycket större än vad som motsvarar

vår omsättning, i det att exspektantlistan, trots den nästan tiodubbelt stegrade

intagningssiffran, befinner sig i ständigt stigande och för närvarande

uppgår till bortåt 300. Ytterligare må anmärkas, att exspektantlistan säkerligen

skulle vara ännu större, om icke läkarna i Stockholm med omgivning,

troligen också i andra delar av landet, efter hand fått klart för sig, att det ej

lönar sig stort att remittera patienter till oss, då vi ej äro i stånd att mottaga

dem.

Även den polikliniska verksamheten vid den till kliniken anslutna polikliniken

har kvantitativt ökats ofantligt.

Arbetets ökning vid kliniken är emellertid icke ens tillnärmelsevis angiven

med ovanstående siffror. Den under de sista decennierna ojämförligt utvecklade

undersökningstekniken — med encefalogram, liquorundersökningar,

dubbelpunktioner beträffande det laboratoriemässiga, fordringarna på förfinad

semiologisk genomgång av de sjuka med motsvarande detaljerad journalföring

— innebär en ännu mycket starkare ökning av arbetet vid kliniken,

än. vad som motsvarar blotta stegringen av intagningsfrekvensen. Vår

institution, som alltså anlitas i en så starkt stegrad omfattning, får alltjämt

med sina 34 platser, sin ende avlönade läkare och sitt magra statsanslag

tjäna hela landets behov av modernt utvecklad neurologisk specialverksamhet.

Endast ett exempel. Under sistlidna år utfördes hos oss 52 ventrikelpunktioner,

76 kombinerade cistern- och lumbalpunktioner med automatisk

registrering och 332 encefalografier.»

Till klinikens förfogande stöde, erinrar direktionen, för närvarande i viss

utsträckning sköterskan vid psykiatriska polikliniken. Den starkt intensifierade

verksamheten syntes väl motivera anställande i enlighet med Antonis

förslag av en uteslutande för kliniken avsedd assistentsköterska. Direktionen

tillstyrkte också detta förslag.

Övriga kliniker. Men även på andra avdelningar, yttrar direktionen,

hade behovet av ökad kvalificerad personal blivit trängande på grund av

sjukvårdens intensifiering. Vid ytterligare fem av lasarettets sexton avdelningar

saknades assistentsköterska. Avdelningssköterskorna bleve därigenom

hårt pressade och kunde ofta ej uttaga dem tillkommande ledigheter.

Det torde vara ofrånkomligt att tillgodose detta behov, och direktionen

hade därför ansett sig böra räkna med anställande av ytterligare fem assistentsköterskor

jämte en assistentsköterska (ambulerande) för beredande

av en helt ledig dag i veckan åt dessa fem samt den ovan nämnda nya

assistentsköterskan vid neurologiska kliniken.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27''?..

Undersökning srummen för elektrokardiografi, ämnesomsättning m. m.

Direktionen erinrar, att direktionen i anslutning till ett av professorn Jacobaeus

framlagt förslag förordat anställande av en sköterska, som, under

ledning av den läkare, som utförde de elektrokardiografiska undersökningarna,

skulle utföra ämnesomsättningsundersökningar och i övrigt biträda

vid sjukvården i elektrokardiografiska laboratoriet, barospiratornoch

syrgaskammaren (jfr. ovan). Vid bifall till berörda förslag bleve sålunda

ytterligare en sköterska i lönegraden B 7 erforderlig.

Gymnastikavdelningen. Hos direktionen över serafimerlasarettet hade

överläkaren vid lasarettets gymnastikavdelning, docenten Silfverskiöld,

gjort framställning om anvisande av medel för ytterligare två sjukgymnaster.

Arbetet för sjukgymnasterna hade enligt Silfverskiöld ökat så väsentligt,

sedan gymnastikavdelningen utvidgats, att arbetet ej längre rimligen

kunde medhinnas av de nuvarande gymnasterna. Antalet behandlade patienter

hade således under budgetåret 1933/1934 utgjort 1,889, under budgetåret

1934/1935 2,020 och under budgetåret 1935/1936 2,383. Antalet

behandlingar under budgetåret 1935/1936 hade varit 40,391. Inkomsterna

från gymnastikavdelningen under sistnämnda budgetår hade varit omkring

4,000 kronor större än under närmast föregående budgetår. Visserligen hade

antalet sjukgymnaster utökats i samband med sjukgymnastutbildningens

förläggande till lasarettet, men denna utökning hade endast räckt för att

täcka undervisningens behov och hade därför varit nödvändig även örn

patientantalet ej ökat. Det syntes därför nödvändigt, att ytterligare två

extra sjukgymnaster anställdes för att möta den ökade patienttillströmningen.

En annan utväg vore att avvisa en del patienter, men detta alternativ

syntes mindre tilltalande. Sedan semestertiden i år hade två sjukgymnaster

stått till förfogande utan lön, men det vore ovisst, örn man i

längden kunde räkna med sådan frivillig arbetskraft.

Vidare föresloge Silfverskiöld, dels att medel måtte beräknas för anställande

av ytterligare två extra gymnaster under elevernas ferier, 1 månad

vid julhelgen och 3 månader under sommaren, dels ock att arvoden måtte

beräknas till semestervikarier för samtliga sjukgymnaster. Det hade nämligen

visat sig, att patienttillströmningen under ifrågavarande tider ej vore

mindre än under övriga delar av året.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ansett sig kunna beräkna medel

för ifrågavarande ändamål, 2% extra sjukgymnastbefattningar jämte ersättning

till vikarier under semester för såväl dessa som förutvarande sjukgymnastbef

attningar.

Sammanfattning. Enligt direktionens förslag skulle alltså sjukvårdspersonalen

ökas med

3 ordinarie sjuksköterskor,

11 icke-ordinarie assistentsköterskor och

2"A icke-ordinarie sjukgymnaster.

Å andra sidan borde den icke-ordinarie sjukvårdspersonalen minskas med

10 sköterskcbitrådén. Denna minskning motsvaras (jfr nedan) av en ökning

med 6 provsköterskor och 4 elever. Direktionen ansåge sig böra vid kostnadsberäkningarna

räkna med att hela antalet sköterskebiträde!! bleve

extra ordinarie befattningshavare.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

2. Ekonomipersonal.

Direktionen ansåge sig icke böra räkna med någon till siffror angiven

ökning av antalet befattningar under denna rubrik. I övrigt framhålles,

att direktionen, i anslutning till vad under rubriken sjukvårdspersonal anförts,

angivit samtliga sömmerske-, städerske-, köks-, serverings- och tvättbiträdesbefattningar

såsom extra ordinarie. Av samma skäl hade ingen eldare

eller sjukbärare upptagits såsom extra. Såsom ordinarie hade i anslutning

till direktionens i det föregående berörda ändringsförslag, utöver av de

sakkunniga angivna, placerats två eldare och två sjukbärare-gårdskarlar.

3. Kontorspersonal.

_ Neurokirurgiska kliniken. Professorn Olivecrona hade under hänvisning

till den starka ansvällningen av verksamheten vid denna klinik hos lasarettsdirektionen

begärt anställande av tre biträden å läkarexpeditionen.

Lasarettsdirektionen, som från och med ingången av år 1936 medgivit anställande

av ett dylikt biträde, hade förordat anställande av ytterligare en

sådan befattningshavare.

I betraktande av den omfattande verksamheten vid kliniken och med

hänsyn till därstädes rådande säregna förhållanden (så till exempel funnes

där inga tjänstgörande medicine kandidater, vilka å andra kliniker utförde

journalskrivning m. m.) hade direktionen för karolinska sjukhuset ansett

sig böra förorda, att å klinikens läkarexpedition anställdes två kanslibiträden

i 7:e lönegraden, det ena ordinarie och det andra extra ordinarie.

Neurologiska och kirurgiska klinikerna. Professorn Antoni hade påkallat

anställande av ett biträde å neurologiska klinikens läkarexpedition med en

daglig tjänstgöringstid av fem timmar.

Denna åtgärd, anförde Antoni, motiverades av den mängd skrivarbete,

som vore förenad med institutionens rutinarbete, nämligen den voluminösa

och tidsödande journalskrivningen. Därtill måste framhållas den nödvändiga,

myckna korrespondensen med inträdessökande och inremitterande

läkare. Ytterligare tillkomme vården av institutionens journalarkiv och

bibliotek (samt övriga samlingar, vilka åtminstone till en del tjänade sjukvårdens

behov), duplicering av journaler respektive utdrag till tjänst för

främmande sjukvårdsinstitutioner, som därom gjorde framställning och som

kliniken för närvarande icke vore i stånd att effektuera. Även skulle möjligheten

att stå i fortsatt kontakt med utskrivna patienter eller de sjukvårdsinstitutioner,

som övertoge vården efter utskrivningen, verkställa katamnestiska

efterforskningar m. m. vara av den utomordentligaste betydelse

för en vetenskapligt bedriven sjukvård.

Direktionen hade med hänsyn till vad Antoni anfört och då behov av

ytterligare sådan arbetskraft förelåge vid kirurgiska klinikens expedition

minst under två timmar dagligen funnit sig kunna tillstyrka anställande

av ett ordinarie kanslibiträde med hel daglig tjänstgöring, varav fem timmar

vid neurologiska och två timmar vid kirurgiska kliniken.

Sysslomanskontoret. Intensifieringen i sjukvården, avspeglad i ökat

antal intagna patienter och ökat antal personal, återverkade givetvis på

administrationen. Personalen å sysslomanskontoret ökades år 1932 med

en elev, vilken befattning de sakkunniga i sitt förslag upptagit som en

extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Denna befattning innebure en

ökning, som då avhjälpte det mest trängande behovet, men icke vore tillräcklig.

Arbetet hade sedan ökats i hög grad, så att ytterligare en arbets
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

kraft på sysslomanskontoret vore fullt motiverad redan vid nuvarande förhållanden.

Övertidsarbete förekomme på vissa befattningar permanent, särskilt

för den så kallade rullföraren och för kassören, men även för bokhållaren

och övrig kontorspersonal. Till belysning av sjukvårdens utveckling

och fortgående intensifiering anföres, att antalet intagna, som budgetåret

1927/1928 varit 5,312, nu stigit så, att det för senast förflutna budgetår

— 1935/1936 — utgjorde 7,513. Antalet vårdade patienter i enskilt och

halvenskilt rum hade stigit från 647 det förstnämnda budgetåret till 1,110

under budgetåret 1935/1936. Det sade sig självt, att en ökning sådan som

den anförda måste medföra ett i betydande grad ökat arbete med patientbokföring

av olika slag. Då vidare sjukvårds- och ekonomipersonalens antal

ökats med mer än 50 procent och de underordnade läkarnas antal med

ungefär 45 procent, så framginge än ytterligare den väldiga ökningen av

administrationen. Att denna ökning krävde ytterligare och mera kvalificerad

och stadigvarande arbetskraft än en elev vore uppenbart. Men härtill

bomme den personalökning, som ifrågasattes vidselet statförslag, som

framlades för budgetåret 1937/1938.

Direktionen hade ansett oundgängligen erforderligt att ytterligare en

befattningshavare i lcameralbiträdesgraden anställdes vid sysslomanskontoret.

Denna borde emellertid för närvarande endast erhålla extra anställning.

Sammanfattning. Inalles hade direktionen sålunda uppfört i sina statberäkningar

följande nya befattningar av kategorien kontorspersonal:

2 ordinarie och 1 icke-ordinarie kanslibiträden å läkarexpeditionerna

samt

1 icke-ordinarie kameralbiträde.

Därjämte hade, såsom av det förut sagda framgår, fyra i de sakkunnigas

förslag såsom kontorsbiträden i 4:e lönegraden upptagna befattningar —

en ordinarie och tre extra ordinarie — placerats i 7:e lönegraden under benämning

kanslibiträden — tre ordinarie och en extra ordinarie.

4. Läkarpersonal.

Neurokirurgiska kliniken. Såsom ovan nämnts under rubriken sjukvårdspersonal

hade direktionen över serafimerlasarettet preliminärt beslutat

upplåta ytterligare tio vårdplatser till den neurokirurgiska kliniken. Denna

ökning av vårdplatserna, som utgjorde ett provisorium i avvaktan på att

ytterligare vårdplatser definitivt skulle kunna ställas till förfogande, medförde

givetvis en betydande ökning även av det operativa arbetet. Detta

i förening med den omständigheten, att läkarpersonalens antal redan förut

vöre knappt (se sakkunnigas betänkande sid. 112), gjorde att ytterligare

två underläkare måste anställas, varav den ene borde placeras i 23:e och

den andre i ll:e lönegraden för extra tjänstemän.

Neurologiska kliniken. Professorn Antoni hade gjort framställning om

anställande av en underläkare utöver den, som under benämningen amanuens

funnes vid neurologiska avdelningen. En sådan ökning hade även

förordats av de sakkunniga (se sid. 112 i betänkandet).

Enligt vad direktionen inhämtat kunde den forcerade verksamheten vid

kliniken uppehållas endast tack vare arbetsvilligheten hos ett stort antal

yngre läkare, vilka såsom extra ordinarie, oavlönade amanuenser uträttade

hela rutinarbetet med semiologisk genomgång av patienterna, journalskrivning

på maskin och samtliga laborationer. Direktionen funné goda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

skäl tala för anställande av ytterligare en läkarkraft vid kliniken och tillstyrkte

därför, att medel anvisades för ändamålet. Denne läkare borde placeras

som extra tjänsteman i 23:e lönegraden.

Sammanfattning. Ifrågasatt ökning av läkarpersonalen utgjorde alltså

sammanlagt

2 underläkarbefattningar i lönegraden e. 23 och

1 andre underläkarbefattning i lönegraden e. 11.

5. Arvodestagare.

Antalet provsköterskor beräknades till inalles 20 mot 14 enligt de sakkunnigas

förslag och antalet sköterskeelever till 47 mot 41 enligt de sakkunnigas

förslag. Ökningen utgjorde för vardera kategorien 6. Den verkliga

ökningen utgjorde emellertid endast 2 personer, emedan 6 provsköterskor

och 4 elever skulle ersätta tidigare i stat upptagna 10 sköterskebiträden

(jfr ovan un*der rubriken sjukvårdspersonal).

Vad beträffade de två eleverna, så hade dessa måst anskaffas för nedbringande

av sköterskeelevernas arbetstid till sextio timmar i veckan och

beredande åt dem av en helt ledig dag varje vecka. Visserligen hade därför

beräknats en ökning i staten för budgetåret 1936/1937, men det visade sig

icke möjligt att utan anställande av ytterligare två elever nå det åsyftade

målet. Direktionen hade funnit åtgärden påkallad och ansett sig böra för

budgetåret 1937/1938 räkna med det sålunda höjda antalet.

6. Medicinalstyrelsens anvisningar rörande

ordnande av sjukvårdspersonalens

arbetsförhållanden.

Medicinalstyrelsen hade i cirkulärskrivelse den 30 maj 1936 till samtliga

sjukvårdsanstalter, med undantag för statens sinnessjukhus, utfärdat anvisningar

rörande ordnandet av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.

Med anledning därav gjordes på serafimerlasarettet en approximativ beräkning

av den kostnad, som ett efterföljande av dessa anvisningar skulle

medföra. Med utgångspunkt från nuvarande organisation och personalbestånd

beräknades den ökade kostnaden till omkring 68,500 kronor, varav

kunde beräknas att staten finge vidkännas omkring 42,000 kronor. Då vid

tillämpningen av ifrågavarande anvisningar den lägre sjukvårdspersonalen

vid lasarettet (sköterskebiträden med flera) skulle få arbetstiden avkortad

till 216 timmar per fyraveckorsperiod, vilken arbetstid redan gällde för

motsvarande befattningshavare vid Stockholms stads sjukhus, beräknades

även den ökade kostnad, som skulle uppstå vid avkortning i arbetstiden

för viss ekonomipersonal (kökspersonal och sjukbärare), så att även

denna bleve i fråga om arbetstidens längd jämställd med motsvarande befattningshavare

vid stadens sjukhus. Sistnämnda kostnad beräknades bliva

omkring 6,500 kronor, varav staten kunde antagas få bestrida omkring

4,000 kronor. Direktionen ansåge, att dessa båda frågor borde prövas och

avgöras i ett sammanhang.

Vid de överläggningar, som i anledning av medicinalstyrelsens berörda

cirkulärskrivelse ägt rum först inom svenska lasarettsläkareföreningen och

sedermera inom svenska landstingsförbundet, hade framhållits de betydande

kostnader, som ett efterföljande av anvisningarna komme att medföra,

och andra omständigheter, främst bristen på kvalificerad vårdperso
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nal och bostäder, som lade hinder i vägen för ett genomförande av ifrågavarande

anordningar omedelbart. Detta finge ske successivt och med beaktande

av de möjligheter till en rationalisering av arbetsordningen, som

kunde finnas.

Direktionen, som delade denna uppfattning, ville dock framhålla, att

med den starka intensifiering av sjukvården, som redan skett, icke minst

vid serafimerlasarettet, en i och för sig tänkbar rationaliseringsåtgärd kunde

visa sig icke genomförbar, emedan den skulle leda till förfång för de

sjuka. För att icke sakna möjlighet att vidtaga åtgärder för genomförande

av den arbetstid per fyraveckorsperiod för sjukvårdspersonalen, som medicinalstyrelsen

i sin ifrågavarande cirkulärskrivelse ansett icke böra överskridas,

ävensom i anslutning därtill avkortning i arbetstiden för viss ekonomipersonal,

ansåge sig direktionen böra bland avlöningskostnaderna inräkna

ett belopp av (68,500 -f 6,500 =) 75,000 kronor för berörda ändamål.

Härvid ville direktionen likväl framhålla, att den till följd av den

nya arbetsordningen behövliga personalökningen till huvudsaklig del

kunde komma att hänföra sig till kvalificerad personal, och att kostnadsökningen

därigenom kunde komma att bliva större än 75,000 kronor.

7. Kostnadsberäkningar.

Frånsett kommande avlöningsförhöjningar, ersättning till vikarier under

semester och sjukdom m. m. skulle den av direktionen förordade ökningen

av antalet befattningshavare medföra en utgiftsökning av netto 73,816

kronor eller, om hänsyn toges jämväl till kostnadsökningen vid tillämpning

av medicinalstyrelsens nyssberörda anvisningar, 148,816 kronor.

Myndigheterna. Universitetskanslern har instämt i ett av

karolinska institutets lärarkollegium gjort uttalande

av innebörd, att neurologiska kliniken borde tilldelas ett heltidstjänstgörande

kanslibiträde.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet

har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, för den händelse framställningen

örn utökning av antalet sjukgymnaster vid gymnastikavdelningen skulle

bifallas, föreslå riksdagen att för budgetåret 1937/1938 anvisa ytterligare

tilläggsarvoden å 1,000 kronor åt två instruktionsgymnaster.

M e d i c inalstyrelsen, som enligt det ovanstående ifrågasatt en

beskärning av antalet med reparationsarbeten m. m. sysselsatta befattningshavare,

är tveksam i fråga om direktionens förslag om utökning av antalet

underordnade läkare och har rörande denna fråga anfört följande:

I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkanden hade styrelsen, i anledning

av vad de sakkunniga anfört om att antalet vid lasarettet anställda

underordnade läkare icke kunde anses vara större än vid andra likställda

sjukhus, framhållit, att enligt tillgängliga uppgifter antalet dylika befattningar

vid serafimerlasarettet om 510 vårdplatser för det dåvarande uppginge

till 41, vid akademiska sjukhuset i Uppsala om 636 vårdplatser till

21 och vid Lunds lasarett örn 1,089 vårdplatser till 27. Styrelsen hade vidare

anfört, att av de vid serafimerlasarettet anställda underordnade läkarna

18 tjänstgjorde å lasarettets polikliniker, men att lasarettet, även

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majlis proposition Nr 872.

om hänsyn toges till nämnda förhållande, syntes vara väl tillgodosett med

dylika arbetskrafter.

Beträffande den av direktionen över karolinska sjukhuset nu gjorda

framställningen, såvitt beträffade förslaget om ytterligare utökande av antalet

läkare, ställde sig medicinalstyrelsen också tveksam.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida det kunde anses erforderligt

att redan nu utöka antalet underläkare, då lasarettets läkarbehov så

sent som under år 1936 blivit föremål för omprövning av särskilt tillkallade

sakkunniga. Därest emellertid en utökning skulle anses ofrånkomlig, syntes

i första hand neurokirurgiska kliniken böra bliva tillgodosedd med förslagsvis

en andre underläkare. Ehuru lasarettets behov av sjukvårdspersonal i

huvudsak undandroge sig ämbetsverkets bedömande, förefölle det dock,

att — därest någon utökning skulle anses ofrånkomlig för åstadkommande

av lättnader i arbetsbördan — detta i första hand borde ske genom anställande

av ytterligare assistentsköterskor. Ämbetsverket ville icke, vad

kontorspersonalen beträffade, motsätta sig att personalen å sysslomanskontoret

utökades med ytterligare ett extra ordinarie kontorsbiträde. Statskontoret

beaktade behovet av en reglering av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.

För åvägabringande av en dylik reglering syntes i enlighet

med medicinalstyrelsens cirkulär sjukhusledningen böra uppgöra en plan

för sjukvårdsarbetets bedrivande vid lasarettet, vilken plan borde inrymma

såväl bestämmelser örn arbetets omfattning och arbetstidens längd för

både dag- och nattpersonal som föreskrifter rörande de ledigheter, som

skulle tillkomma personalen. Med utgångspunkt härifrån och från nu gällande

bestämmelser angående arbetstidens längd torde icke alltför stora

svårigheter behöva möta att mera exakt beräkna, vilka personalökningar

skulle bliva erforderliga genom en dylik omläggning av arbetstiden. I avvaktan

härpå ville statskontoret — som icke kunde tillstyrka direktionens

nyssberörda förslag örn anvisande av ett ospecificerat belopp av 75,000

kronor — dock icke motsätta sig, att ett mindre belopp ställdes till förfogande

för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen. Direktionens utredning ställer i belysning den

fortgående tillväxten av verksamheten vid serafimerlasarettet och de härigenom

ökade anspråken på arbetskrafter för verksamhetens upprätthållande.

Även om det torde vara möjligt att vid en institution av serafimerlasarettets

storlek möta en ganska betydande ökning i arbetsbördan med

hjälp av den redan anställda personalen, lärer det icke vara tillrådligt att

med hänsyn härtill bygga lasarettets personalorganisation på en för snäv

grundval. Sedan verksamheten vid lasarettet lagts under statens omedelbara

ledning och kontroll, synes staten hava anledning intaga en mindre tveksam

hållning gentemot lasarettets önskemål i detta avseende än måhända

tidigare varit fallet. Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang fästa

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

uppmärksamheten på de risker med hänsyn till de sjukas vård, som en

allt för stark arbetsbelastning å personalen kan medföra. Direktionens

föreliggande framställning, som enligt min mening uttömmande klarlägger

behovet av en utökad personal vid vissa av lasarettets avdelningar,

torde kunna i det väsentliga biträdas.

Vad först angår läkar- och sjukvårdspersonalen vill det förefalla, som

om särskilt vid neurokirurgiska och neurologiska klinikerna förhållandena

äro sådana, att en omedelbar och ej oväsentlig personalförstärkning är nödvändig.

Jag vill tillstyrka direktionens förslag, att för förstnämnda kliniks

räkning anställas en underläkare, en andre underläkare, 2 sköterskor och

4 assistentsköterskor samt att den neurologiska kliniken tillgodoses med

en underläkare och en assistentsköterska. Härutöver har direktionen äskat

anslag till ytterligare 6 assistentsköterskor, av vilka 5 avses för envar av

5 lasarettsavdelningar, vilka nu sakna sådan sköterska, och den sjätte

skulle vara ambulerande och användas för att bereda de nya assistentsköterskorna

möjlighet till en dags ledighet i veckan. Även detta förslag

anser jag mig böra biträda. Däremot har jag icke blivit övertygad örn att

arbetsökningen å gymnastikavdelningen motiverar den av direktionen för

denna avdelning ifrågasatta personalförstärkningen. Anmärkas må, att ett

bifall till direktionens förslag i denna del syntes nödvändiggöra ändring

jämväl i staten för gymnastiska centralinstitutet. Det synes önskvärt,

att frågan kan prövas i dess samband med centralinstitutets anslagsförhållanden,

vilket nu ej låter sig göra. På grund härav anser jag mig böra för

närvarande avstyrka direktionens förslag i denna del. Behovet av en särskild

för de elektrokardiografiska undersökningarna m. m. avsedd sköterska

synes ej vara av så trängande beskaffenhet, att det bör redan nu tillgodoses.

Jag avstyrker direktionens härutinnan framlagda förslag. Enligt min mening

bör alltså läkarpersonalen för nästa budgetår utökas med 2 underläkare

och en andre underläkare samt sjukvårdspersonalen med 2 sköterskor

och 11 assistentsköterskor. Härförutom torde medel böra beräknas

för sköterskebiträden och provsköterskor på sätt direktionen föreslagit.

I fråga örn kontorspersonalen har direktionen förordat, att vid neurokirurgiska

klinikens läkarexpedition skulle anställas två kanslibiträden i

7:e lönegraden, det ena ordinarie och det andra extra ordinarie. I det föregående

har jag förklarat mig icke kunna för närvarande tillstyrka, att

befattningar av denna art placeras på ordinarie stat. På grund härav föreslår

jag, med biträdande i övrigt av direktionens förslag, att vid denna

klinik anställas 2 extra ordinarie kanslibiträden. Medel torde vidare böra

anvisas för avlönande av ytterligare ett sådant biträde, utöver de redan

anställda, avsett för de neurologiska och kirurgiska klinikerna. I anslutning

till statskontorets förslag bör vid sysslomanskontoret anställas ett

extra kontorsbiträde. Inalles bör alltså kontorspersonalen utökas med 3

extra ordinarie kanslibiträden och ett extra kontorsbiträde.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1037. 1 sami. Nr 272.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Vad till sist angår den av direktionen berörda frågan om ordnande av

sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden, hava medicinalstyrelsens härutinnan

meddelade anvisningar en i ekonomiskt hänseende mycket vittutseende

innebörd. Jag beaktar emellertid, på sätt jag nyss antytt, den stora

betydelsen av att förhållandena på detta område regleras och anser mig

därför böra biträda direktionens förslag om beräknande för nästa budgetår

av ett belopp av 75,000 kronor för detta ändamål.

Till kostnadsberäkningarna i övrigt återkommer jag i det följande. Redan

här må emellertid uppmärksamheten fästas på att direktionen vid sina

kostnadskalkyler betraktat alla sköterskebiträden och åtskilliga biträdesbefattningar

bland ekonomipersonalen såsom extra ordinarie tjänstemän.

Även om detta betingas allenast av en önskan att erhålla en utgångspunkt

för beräkningarna rörande anslagets storlek och alltså icke innebär,

att alla de ifrågavarande befattningshavarna skulle omedelbart erhålla

extra ordinarie anställning, kan jag icke förorda, att anslagsberäkningarna

verkställas på ett sätt, som skulle medföra, att vederbörande anslagspost

skulle beräknas till större belopp än som i verkligheten skulle åtgå.

Vid bifall till mina i det föregående framställda förslag skulle personalen

vid lasarettet under nästa budgetår erhålla den sammansättning, som

framgår av efterföljande sammanställning:

Ordinarie tjänstemän:

Sjukvårdspersonal.

1 inspektionssköterska..................... Bil

2 sjukgymnaster.......................... B 9

54 sköterskor............................. B 7

1 fotograf vid röntgenavdelningen............B 5

1 handräckningsbiträde .................... B 2

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare ......................... B14

1 första köksföreståndarinna ................ Bil

1 maskinist.............................. B 10

1 husmoder.............................. B 7

1 andra köksföreståndarinna................ B 7

3 förste vaktmästare...................... B 7

1 trädgårdsmästare........................ B 7

1 snickare............................... B 7

2 reparatörer ............................ B 7

2 förste eldare........................... B 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272. 113

3 vaktmästare ..............B 5

1 tvättföreståndarinna.................. . . . B 5

3 sjukbärare och gårdskarlar . . . .............B 4

1 kokerska, diet- ..................... ... . Bl

Kontorspersonal.

1 syssloman............................. B 24

1 bokhållare............................. B15

1 kassör................................ Bil

1 kameralbiträde......................... B 8

1 kontorsbiträde.......................... B 4

Extra ordinarie tjänstemän:

Sjukvårdspersonal.

2 sjukgymnaster.......................e. o. 9

25 assistentsköterskor.................... e. o. 5

Ekonomipersonal.

1 förste eldare......................... e. o. 6

4 andre eldare ........................e. o. 5

7 sjukbärare och gårdskarlar ............. e. o. 4

2 telefonister......... e. o. 2

3 kokerskor............... e. o. 1

1 tvättföreståndarinnans närmaste biträde ... e. o. 1

Kontorspersonal.

1 socialt biträde....................... e. o. 10

1 kameralbiträde....................... e. o. 8

6 kanslibiträden å läkarexpeditionerna......e. o. 7

1 kontorsbiträde......... e. o. 4

Extra tjänstemän:

Underordnade läkare.

9 förste underläkare...................... e. 23

2 förste amanuenser...................... e. 231

10 amanuenser........................... e. 22l

7 underläkare........................... e. 22

6 andre underläkare...................... e. 11

1 En del av lönen utgår från karolinska institutets stat.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sjukvårdspersonal.

2 sjukgymnaster......................... e. 9

1 fotografibiträde vid röntgenavdelningen......e. U 5

1 baderska............................. e. U 5

95 sköterskebiträden....................... e. U 4

2 badbiträden........................... e. U 4

Ekonomipersonal.

1 andre eldare.......................... e. 5

3 sömmerskor........................... e. U 5

4 första köks- och serveringsbiträden.........e. U 5

19 köks- och serveringsbiträden..............e. U 4

3 första tvättbiträden..................... e. U 5

11 tvättbiträden.......................... e. U 4

28 städerskor............................ e. U 4

Kontorspersonal.

1 kontorsbiträde......................... e. 4

Arvodister:

A. Arvoden, fastställda av Kungl. Majd.

1 direktör, arvode...................... 300

ersättning, därest han icke åtnjuter

fri bostad.................. 7,500

1 överläkare vid medicinska avdelningen .... 1,500

1 » » » » .... 1,000

1 » » kirurgiska » .... 1,500

1 » » neurokirurgiska » .... 1,000

1 » » oftalmologiska » .... 1,000

1 » » neurologiska » .... 1,000

1 » » röntgen- » .... 1,000

1 biträdande läkare vid röntgenavdelningen . . 7,5001

2 » » » gymnastikavdelningen

å 6,800 kronor.... 13,6001 2

1 » » » medicinska polikliniken

............ 7,500

1 » » » kirurgiska polikliniken 7,500

1 » » » oftalmologiska polikliniken

........... 6,500

1 Härav å karolinska institutets stat 4,500 kronor.

2 Härav å gymnastiska centralinstitutets stat 2 arvoden å 2,000 kronor, alltså tillhopa 4,000

kronor.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

1 biträdande läkare vid otiatriska polikliniken 6,500

1 » » » neurologiska polikliniken

............ 6,500

1 » » » gynekologiska polikliniken

........... 4,800

1 » » » psykiatriska polikliniken

........... 3,600

Arvode för utförande av elektrokardiografiska

med flera undersökningar................ 2,000

Arvode till personalläkare................. 1,000

1 biträdande sjukgymnast och assistent vid

gymnastikavdelningen.................. 3,300

Arvode till första instruktionsgymnast....... 1,5001

Arvode till fem instruktionsgymnaster ä 1,000

kronor.............................. 5,0001

Arvode för sekreterargöromål.............. 1,200

Arvode för kassakontroll.................. 1,200

1 predikant........................... 1,410

Summa kronor 96,410.

B. Arvoden, fastställda av direktionen:

Organist .............................. 400

6 provsköterskor vid poliklinik- och operationsavdelningar

ä 600 kronor 3,600

13 » » vårdavdelningar ä 400 kronor

................. 5,200

1 provsköterska » medicinska laboratoriet. . —

47 sköterskeelever....................... —

3 kökselever å 240 kronor................ 720

1 springpojke.............. 960

Summa kronor 10,880.

Härtill kommer den personal, som anställes med anlitande av ovanberörda

anslagsbelopp å 75,000 kronor till ordnande av sjukvårdspersonalens

arbetsförhållanden (jfr ovan) samt extra personal för vakning, rengöring

m.m. (jfr nästföljande avsnitt).

Förteckningen över de ordinarie tjänstemännen bör av riksdagen godkännas.

De ovan under A. upptagna arvodena böra fastställas av Kungl.

Majit. I likhet med direktionen för karolinska sjukhuset och vederbörande

myndigheter anser jag, att Kungl. Majit bör — samtidigt med att den

anslagspost, varur grundavlöningarna till den icke-ordinarie personalen i

1 Från gymnastiska centralinstitutets stat.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

övrigt skola bestridas, betecknas förslagsvis — maximera antalet extra

ordinarie tjänstemän av olika slag, sorn ej uppehålla ordinarie tjänst, samt

antalet underordnade läkare (jfr nästföljande avsnitt). I övrigt bör direktionen

äga samma befogenhet som andra myndigheter i fråga om anställande

och avlönande av extra ordinarie och extra tjänstemän. Sammanställningen

här ovan avses alltså icke skola vara i vidare mån, än vad som

framgår av det ovanstående, för direktionen bindande.

D. Serafimerlasarettets anslagsbehov under budgetåret

1937/1938.

Karolinska sjukhusets direktion har i förutnämnda skrivelse av den 8

december 1936 framlagt förslag till personalförteckning, avlöningsstat och

pensionsstat för lasarettet. Sedermera har direktionen i skrivelse den 15

januari 1937 gjort framställning om anvisande av anslag till lasarettet för

budgetåret 1937/1938. Över sistberörda skrivelse hava avgivits yttranden

av direktionen över serafimerlasarettet den 26 januari 1937, medicinalstyrelsen

den 23 januari 1937 och statskontoret den 3 februari 1937.

7. Anslag till avlöningar m. m.

Karolinska sjukhusets direktion. Av direktionens sistnämnda skrivelse

framgår, att direktionen icke velat motsätta sig ett förslag i fråga örn statuppställningen

för lasarettet, vilket framkommit vid överläggningar mellan

representanter för medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket och direktionen

och som till sina huvuddrag innebär, att vid lasarettet inflytande inkomster

skulle redovisas å en härför å riksstatens inkomstsida under uppbörd i statens

verksamhet uppförd titel »Inkomster vid serafimerlasarettet i Stockholm»,

att under åttonde huvudtiteln skulle uppföras särskilda anslag till

avlöningar och omkostnader, att dyrtidstillägg skulle utgå från det under

huvudtiteln uppförda anslaget till dyrtidstillägg, samt att pensionskostnader

skulle redovisas å vederbörligt anslag under elfte huvudtiteln. Vidare innebär

förslaget, att Kungl. Majit skulle fastställa en sammanfattande utgifts-

och inkomststat för lasarettet, sedan riksdagen beslutat örn anslag

till avlöningar och omkostnader. Genom denna sammanfattande stat skulle

erhållas en uppfattning örn nettokostnaderna för lasarettet, av värde vid

bestämmandet av Stockholms stads och läns andelar i kostnaderna för

lasarettet. Enligt förslaget skulle härjämte den delpost till grundavlöningar

m. m. till icke-ordinarie tjänstemän, som skulle uppföras i avlöningsstaten

för lasarettet, i motsats till vad som vanligen gäller för nyreglerade verk

betecknas förslagsvis. Dock skulle antalet extra ordinarie tjänstemän, som

ej uppehålla ordinarie tjänst, samt antalet underordnade läkare maximeras

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av Kungl. Majit. Kostnad för förhyrda våningar skulle tills vidare hänföras

till oinkostnadsstaten.

Av direktionens förstberörda skrivelse inhämtas, att motivet till att

nämnda post bör betecknas förslagsvis är att söka i svårigheten att något

så när tillförlitligt beräkna omfattningen av behovet av vikarierande och

extra personal samt i den omständigheten, att ersättning åt vikarier under

semester, vid sjukdomsfall ävensom ersättning till extra personal pa grund

av särskilda förhållanden måste i stor utsträckning utgå med högre belopp

än de i löneplanen upptagna grundavlöningarna.

Direktionen har framhållit, att hinder för en sådan beteckning ej syntes

behöva möta, då så förfarits med motsvarande post i avlöningsstaten för

statens sinnessjukhus.

Beträffande vissa i fråga om dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lasarettet

rådande särskilda förhållanden har direktionen yttrat följande:

Dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare gällande grunder hade

redan tidigare, enligt för varje år av Kungl. Majit meddelade beslut, utgått

till läkare och vissa tjänstemän vid lasarettet. Kungl. Majit har därvid

föreskrivit, att »summan av dyrtidstillägg från lasarettet och å avlöning

eller pension från statsverket ej må uppgå till högre belopp än som

skulle utgått, om dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare eller

pensionärer gällande bestämmelser beräknats å summan av de löne- eller

pensionsförmåner, varå dyrtidstillägg skall utgå». En särbestämmelse av

liknande art syntes erforderlig även sedan staten övertagit driften av lasarettet.

Denna bestämmelse borde även innehålla, att å lasarettets stat icke

skulle utgå dyrtidstillägg å avlöning, som en lasarettets befattningshavare

uppbure från annat statens verk utan att motsvarande belopp tillfördes

lasarettet. Direktionen erinrar härvid även örn sina i det föregående framställda

förslag, att arvoden till vissa läkare och sjukgymnaster, upptagna

å karolinska institutets eller gymnastiska centralinstitutets stater, skulle

utbetalas vid lasarettet. Vidare torde av praktiska skäl i övrigt böra gälla,

att om en lasarettets befattningshavare skulle i egenskap av befattningshavare

eller före detta befattningshavare vid annat statens verk vara berättigad

till erhållande av dyrtidstillägg, sådant dyrtidstillägg skulle beräknas och

utbetalas å vederbörande anslag utan hänsyn till den å lasarettets stat utgående

avlöningen, men att vid lasarettet skulle iakttagas, att dyrtidstilllägg

till ifrågavarande befattningshavare icke finge utgå med högre belopp,

än att summan därav och det från annat anslag utgående dyrtidstillägget

stannade vid det belopp, som enligt gällande bestämmelser högst finge tillkomma

en statens befattningshavare.

Enligt direktionens beräkningar skulle avlöningsanslaget vid bifall till direktionens

löneregleringsförslag för nästa budgetår uppföras med 1,187,275

kronor, vartill skulle komma kostnader för dyrtidstillägg, beräknade till

125,500 kronor. Beträffande detaljerna i den av direktionen föreslagna

avlöningsstaten hänvisas till handlingarna i ärendet. Pensionsstaten slutar

på ett belopp av 18,000 kronor, varav 3,200 kronor belöpa på dyrtidstillägg.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Marits proposition Nr 272.

Vad särskilt angår sistberörda pensionsstat, må erinras, att inspektionssköterske-,

sköterska- och husmodersbefattningarna i regel äro reglerade för

pensionsrätt i statens pensionsanstalt samt att i övrigt några särskilda bestämmelser

om pensionering av lasarettets personal icke äro utfärdade.

Uppkommande pensionsfrågor hava av Kungl. Majit avgjorts från fall till

fall och kostnaderna hava bestritts från det under åttonde huvudtiteln

uppförda anslaget till understöd och ersättningar till serafimerlasarettet i

Stockholm.

De sakkunniga och direktionen för karolinska sjukhuset hava förutsatt,

att ordinarie och extra ordinarie befattningshavare efter löneregleringen

skulle erhålla pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet — dock

med undantag för en av de vid lasarettet anställda personalkategorierna

— respektive enligt civila familjepensionsreglementet. Ovannämnda pensionsstat

avser sådana befattningshavare, som redan pensionerats eller som

före den 1 juli 1937 uppnå pensionsåldern, samt änkor och barn efter sådana

befattningshavare.

Myndigheterna. Riksräkenskapsverket har framställt vissa

tekniska erinringar mot direktionens förslag till avlöningsstat. Statskontoret

har icke haft något att erinra mot att grundavlöningsposten

till övrig icke-ordinarie personal betecknades förslagsvis, såframt antalet

extra ordinarie befattningshavare, vilka icke uppehölle ordinarie befattningar,

fastställdes av Kungl. Majit. Statskontoret ansåge sig härutöver

böra ifrågasätta, huruvida icke nämnda post eller viss grupp av de

utgifter, vilka skulle bestridas från utgiftsposten, borde av Kungl. Majit

i regleringsbrevet maximeras. Vid avvägningen av ett sådant högstbelopp

borde vederbörlig hänsyn tagas till lasarettets behov av tillfällig arbetsförstärkning.

Givetvis förelåge möjlighet för direktionen att, därest de

sålunda anvisade medlen under budgetåret skulle befinnas otillräckliga, till

Kungl. Majit inkomma med särskild framställning om ytterligare medel.

Departementschefen. Jag har intet att erinra mot de principer beträffande

serafimerlasarettets ställning i budgetärt hänseende, örn vilka myndigheterna

enats. Jag utgår alltså från att under åttonde huvudtiteln för

lasarettet uppföras två anslag, det ena till avlöningar och det andra till omkostnader,

samt förutsätter vidare dels att utgifterna för dyrtidstillägg åt i

tjänst varande befattningshavare bestridas från det under huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,

dels ock att ifrågakommande kostnader för pension åt till statens pensionsanstalt

icke anslutna befattningshavare vid lasarettet, vilka pensionerats

eller uppnått pensionsåldern före den 1 juli 1937, samt för änkor och barn

efter sådana befattningshavare avföras å det under elfte huvudtiteln upp
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

förda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Dyrtidstillägg

å berörda pensionskostnader torde få bestridas från vederbörligt

anslag under elfte huvudtiteln. Jag förutsätter vidare, att å riksstatens inkomstsida

under avdelningen Uppbörd i statens verksamhet uppföres en inkomsttitel,

å vilken redovisas de vid lasarettet inflytande inkomsterna.

Sistberörda fråga torde i annat sammanhang komma att upptagas av chefen

för finansdepartementet. Likaledes biträder jag förslaget örn att Kungl.

Majit till ledning för beräkningen av stadens och landstingets bidrag till

kostnaderna för lasarettet skall fastställa en sammanfattande utgifts- och

inkomststat för lasarettet. De härmed förenade detaljfrågorna torde Kungl.

Majit böra framdeles taga under övervägande.

I detta sammanhang upptager jag till närmare behandling berörda frågor

örn anslag till avlöningar, till dyrtidstillägg och till pensioner.

Anslaget till avlöningar bör disponeras jämlikt en av riksdagen godkänd

avlöningsstat. Vid bifall till de i det föregående framställda förslagen

bör denna stat utformas på följande sätt.

Den anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken

bör uppföras i staten, bör beräknas till summan av de med vederbörliga

tjänste- och familjepensionsavdrag minskade lönerna i högsta förekommande

löneklass för den personal, som enligt det ovanstående avses skola

placeras på ordinarie stat. Enligt mina beräkningar utgör denna summa i

avrundat tal 281,700 kronor. Härtill böra emellertid läggas felräkningspengar

för kassören och för poliklinikkassören, vilka här beräknas till 300

kronor, respektive 120 kronor. Anmärkas må, att som poliklinikkassör för

närvarande tjänstgör en ordinarie sjuksköterska, och att poliklinikinkomsterna

uppgå till betydande belopp. Anslagsposten torde böra uppföras med

i avrundat tal förslagsvis 282,000 kronor.

I avlöningsstaten bör vidare uppföras en anslagspost till arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, vilken bör fördelas på

en obetecknad delpost till grundbelopp och en förslagsvis betecknad delpost

till vikariatsersättningar m. m.

Under delposten till grundbelopp böra upptagas bland annat vissa av

ovannämnda arvoden, som avses skola fastställas av Kungl. Majit. Summan

av dessa arvoden utgör enligt det föregående 96,410 kronor. Detta belopp

bör emellertid minskas med dels den del av det för biträdande läkaren

vid röntgenavdelningen ifrågasatta arvodet, som finnes uppförd å staten

för karolinska institutet, alltså 4,500 kronor, dels ock ovanberörda från

gymnastiska centralinstitutet utgående arvoden, tillhopa (4,000 -f- 1,500 +

5,000 ==) 10,500 kronor. Å andra sidan bör posten höjas med det personliga

lönetillägg, som enligt det förut sagda bör utgå till nuvarande biträdande

läkaren vid kirurgiska polikliniken, d. v. s. med i runt tal 3,400 kronor för

nästa budgetår. Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av Kungl. Majit: Grundbelopp bör alltså uppföras med (96,410 — 4,500 —

10,500 + 3,400 =) 84,810 kronor.

Delposten till vikariatser sättning ar m. m. torde i anslutning till vissa av

direktionen för karolinska sjukhuset gjorda kalkyler kunna beräknas till

förslagsvis 7,400 kronor.

Under en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

böra uppföras en delpost till grundavlöningar m. m. och en delpost till avlöningsförhöjningar

m. m.

Under förstnämnda delpost böra först och främst beräknas medel för bestridande

av dels de till ovanberörda extra ordinarie och extra tjänstemän

utgående grundavlöningarna, i förekommande fall minskade med vederbörliga

tjänste- och familjepensionsavdrag, dels omförmälda utgiftsbelopp

å 75,000 kronor till ordnande av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden,

dels ock de arvoden, som enligt det ovanstående skola bestämmas av direktionen.

För dessa ändamål erfordras enligt mina beräkningar i runt tal

634,800 kronor. Från sistnämnda belopp bör dragas den del av lönen för de

12 ovannämnda amanuenserna, som skall bestridas från staten för karolinska

institutet, 34,200 kronor. Det återstående beloppet utgör 600,600 kronor,

med vilket alltså förevarande delpost skulle uppföras. Emellertid har direktionen

ansett sig böra under delposten beräkna särskilda medel för bestridande

av dels vikariatsersättningar under semester för underläkare och

amanuenser (10,605 kronor), dels sådana ersättningar för övrig icke-ordinarie

personal (20,209 kronor), dels ock kostnader för extra personal för

vakning, rengöring m. m. (13,500 kronor). Med hänsyn till det stora antal

icke-ordinarie befattningshavare, som enligt ovanstående förslag skulle

finnas anställda vid lasarettet, lärer det vara erforderligt att beräkna särskilda

medel för förstberörda båda ändamål. Vid en institution av lasarettets

storlek torde det också vara nödvändigt att avsätta ett ej obetydligt

belopp för berörda extra personalkostnader. Jag anser mig böra för ifrågavarande

tre ändamål beräkna ett belopp av inalles 40,000 kronor. Under

delposten torde vidare böra avses medel för biträde vid de undervisningskurser

i medicinsk rörelsebehandling, för vilka vissa anslagsbelopp till

materiel och till ersättning åt lasarettet för av undervisningen ökade kostnader

m. m. finnas uppförda å staten för karolinska institutet. För ändamålet

erfordras enligt direktionen 600 kronor. Förevarande delpost bör

alltså uppföras med (600,600 -f- 40,000 -f- 600 =) 641,200 kronor. I likhet

med myndigheterna anser jag skäl tala för att posten — i motsats till vad

som vanligen brukas men i likhet med vad som gäller exempelvis vid sinnessjukhusen

— betecknas förslagsvis. Enligt vad jag redan nämnt, torde

Kungl. Majit böra meddela erforderliga maximeringsföreskrifter.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. beräknar jag till förslagsvis

80,000 kronor.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Under en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän böra uppföras följande tre delposter, nämligen en post

till provisoriskt dyrortstillägg, som jag beräknar till förslagsvis 70,090 kronor,

vidare en post till lönekompensation för extra ordinarie tjänstemän

på grund av familjepensionering, som torde kunna beräknas till 2,500 kronor,

samt slutligen en post till personliga lönetillägg på grund av övergångsbestämmelser.

Sistnämnda delpost, som bör betecknas förslagsvis,

torde kunna uppskattas till 15,000 kronor. Ifrågavarande anslagspost bör

alltså uppföras med (70,090 -f- 2,500 + 15,000 =) 87,590 kronor. Sedan

närmare erfarenhet vunnits beträffande fördelningen av de utgifter, som

böra bestridas från delposten till personliga lönetillägg på grund av övergångsbestämmelser,

böra dessa utgifter bestridas från ifrågakommande

poster i staten, vilka då böra beräknas med hänsyn härtill.

Summan av de ovannämnda beloppen utgör (282,000 -f- 84,810 + 7,400 -f641,

200 + 30,000 + 87,590 =) 1,133,000 kronor, med vilket belopp alltså

ifrågavarande avlöningsanslag bör för nästa budgetår uppföras. De av mig

beräknade avlöningskostnaderna understiga med 54,275 kronor de av direktionen

angivna.

Ovanberörda förslagsanslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst torde på grund av de nu föreslagna åtgärderna böra

för nästa budgetår höjas med i runt tal 125,000 kronor (direktionen har

beräknat höjningen till 125,500 kronor). Förslag härom ämnar jag i annat

sammanhang framlägga. Kungl. Maj:t torde böra framdeles meddela de

bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lasarettet,

som kunna befinnas erforderliga med anledning av vad direktionen i ämnet

anfört.

Någon anledning att höja omförmälda under elfte huvudtiteln uppförda

förslagsanslag till diverse pensioner och understöd m. m. — i årets statsverksproposition

beräknat till 1,799,824 kronor — på grund av att till

anslaget överföras berörda pensionskostnader lärer icke föreligga.

Erinras må, att den av direktionen framlagda pensionsstaten, som jämväl

innesluter till ett belopp av 3,200 kronor beräknade kostnader för dyrtidstillägg

åt pensionstagare, enligt det ovanstående slutar på ett belopp av

endast 18,600 kronor. Riksdagen torde böra bemyndiga Kungl. Maj:t att

taga anslaget i anspråk för ändamålet.

Jag återkommer mot slutet av detta avsnitt till en jämförelse mellan

de nu framlagda kostnadsberäkningarna och anslagsförhållandena under

innevarande budgetår.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

2. Anslag till omkostnader.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har i omförmälda skrivelse

den 15 januari 1937 redogjort för resultatet av de överläggningar

rörande utformningen av omkostnadsstaten för lasarettet, som ägt rum

mellan representanter för medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket och direktionen.

Härutinnan hänvisas till handlingarna i ärendet.

Den av direktionen med beaktande av de principer, örn vilka enighet

nåtts vid berörda överläggningar, föreslagna omkostnadsstaten ter sig som

följer (till jämförelse meddelas samtidigt de verkliga utgifterna för budgetåret

1935/1936):

Omkostnadsstat:

I. Reseersättningar, förslagsvis...... 500: —

II. Expenser:

a. Värme, lyse, vatten,

förslagsvis........ 103,000: —

b. Expeditionskostnader,

förslagsvis..... 29,000: —

III. Övriga utgifter:

a. Inventariers under
håll

och komplettering,

förslagsvis .... 122,500: —

utgifter av engångskaraktär

........ 60,200: —

b. Tvätt och renhållning,

förslagsvis.... 14,500: —

c. Kosthåll, förslagsvis 408,000: —

d. Läkemedel, förslagsvis

.............. 88,000: —

e. Förbrukningsartiklar

m. m. för sjukvården,

förslagsvis........ 208,500: —

f. Diverse, förslagsvis. . 6,900: —

g. Hyror, förslagsvis . . 47,000: —

h. Särskild verksamhet,

s j ukgymnastutbild
ning,

förslagsvis.... 12,500: —

k. Ränta och amortering

å lån hos pensions
styrelsen

........ 198,800: —

m. Fastighetens underhåll

............. 45,600: —

132,000: —

1,212,500: —

Summa kronor 1,345,000: —

Verkliga utgifter för budgetåret

1935/1936

74: 50

112,640: 33

27,378: 84 140,019: 17

83,307: 55

13,354: 45

318,544: 67

87,583: 37

206,085: 70

33,571: 25

44,032: —

8,651: 23

198,770: 51

40,015: 68 1,033,916: 41

1,174,010: 08

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

En mer ingående specifikation av de särskilda posterna har också lämnats.

Denna är av följande utseende:

Specifikation av förslaget till omkostnadsstat.

I. Reseersättningar, förslagsvis .

II. Expenser:

a. Värme, lyse, vatten:

1. Värme, förslagsvis . . .

2. Lyse (även elektrisk

energi i allmänhet), förslagsvis

.........

3. Vatten, förslagsvis . . .

4. Övriga..........

b. Expeditionskostnader:

1. Skrivmaterialier, tryck
nings-,

annonskostnader,

förslagsvis........

2. Telefon- och telegramavgifter,

förslagsvis. . .

3. Övriga, förslagsvis . . .

III. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och

komplettering:

1. Röntgeninstrument . . .

2. Övriga instrument för

den egentliga sjukvården

3. Möbler och dylikt . . .

4. Linne, gång- och sängkläder,

förslagsvis ....

5. Övriga, förslagsvis . . .

6. För särskilda behov . .

7. Utgifter av engångskaraktär

.........

b. Tvätt och renhållning:

1. Tvätt, förslagsvis . . . .

2. Renhållning, förslagsvis

3. Övriga, förslagsvis . . .

c. Kosthåll:

1. För serafimerlasarettet,

förslagsvis........

För användning av smör

i stället för margarin

2. För Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik, förslagsvis

............

d. Läkemedel, förslagsvis . . .

e. Förbrukningsartiklar m. m.

för sjukvården:

1. Förbandsartiklar, förslagsvis

.........

Beräknade utgifter.

500: — 500: —

49,000: —

32,500: —

19,200: —

2.300: ~ 103,000: —

16,500: —

12,300: —

.. 200:.~ 29,000: — 132,000: —

6,500: —

28,000: —

25,000: —

30,000: —

13,000: —

20,000: —

40,000: —

20,000: — 182,700: —

4,000: —

5,000: —

5,500: — 14,500: —

332,000: —

19,000: —

57,000: — 408,000: —

88,000: —

46,500: —

Verkliga utgifter 1935/1936.

74: 50 74: 50

42,773: 52

46,783: 91

20,794: 16

2.288: 74i 112,640: 33

16,661: 82

10,239: 25

-477: 77 27,378: 84 140,019: 17

4,181: 45

23,295: 36

20,002: 27

22,691: 73

13,136: 74

~ 83,307: 55

3,300: 95

4,970: 86

5>082: 64 13,354: 45

318,544: 67

87,583: 37

44,444: 39

Härav 500 kronor beräknat för poliklinikbiljetter m. m.

Efter avdrag av kronor 4,545: 05 för ersatta telefonsamtal och telegram.

Härav 120 kronor felräkningspengar till poliklinikkassör.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majits proposition Nr 272.

Beräknade utgifter. Verkliga utgifter 1935/1936.

2. Röntgen-och ljusbehand
-

Krigsmaterial, förslagsvis 126,000: —

126,031: 06

3. Laboratorieundersök-

ningar, förslagsvis . . .

19,000: —

18,906: 12

4. Övriga, förslagsvis . . .

17,000: —

208,500: —

16,704: 13

206,085: 70

f.

Diverse:

1. Skatter, försäkringsav- gifter m. m., förslagsvis

2. Medicinsk och annan

2,400: —

2,374: 10

facklitteratur, förslagsvis

350: —

196: 36

3. Tandvård, förslagsvis . .

4. Patienters förströelse och

3,000: —

1,269: —

sysselsättning, förslagsvis

400: —

160: —

5. Övriga..........

750: —

6,900: —

753: 29

28,818: 50

33,571: 25

K-

Hyror, förslagsvis.....

47,000: —

44,032: —

h.

Särskild verksamhet:

sjukgymnastutbildning . . .

12,500: —

8,651: 23

k.

Ränta och amortering å lån

hos pensionsstyrelsen . . .

198,800: —

198,770: 51

m.

Fastighetens underhåll:

1. Fastigheter.......

2. Parker, gårdar och vägar

39,000: —

34,473: 70

(även renhållning)....

5,000: —

3,951: 03

3. Övriga..........

1,600: —

45,600:— 1.212.500: —

1,590: 95

40,015: 68

Summa kronor 1,315,000: — 1,174,010: 08

Såsom motivering till den föreslagna omkostimdsstaten har direktionen

— efter att hava redogjort för vissa av ovanberörda sakkunniga framställda

förslag — anfört följande:

Huvudrubrikerna — I, II och III — vore desamma som i omkostnadsstaten

för statens sinnessjukhus. Underrubrikerna åter anknöte nära till ett

av medicinalstyrelsen den 15 februari 1936 fastställt nytt statistikformulär

för lasarettens årliga uppgifter örn inkomster och utgifter.

De mest betydande ökningarna visade titlarna Inventariers underhåll

och komplettering — 99,392: 45 —, Kosthåll — 89,455: 33 —, Fastighetens

underhåll — 5,584: 32 — och Sjukgymnastutbildningen — 3,848: 77.

Vad sjukgymnastutbildningen beträffade, inskränkte sig direktionen till

framhållande av att den icke innebure någon ökning i förhållande till vad

för budgetåret 1936/1937 anvisats samt att ifrågavarande verksamhet ej

varit i full gång hela budgetåret 1935/1936.

Beträffande inventariers underhåll och komplettering finge till en början

anmärkas, att, i överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit, beteckningen

»förslagsvis» icke givits de i specifikationen upptagna delposterna

1, 2 och 3. Den rörelsefrihet för direktionen, som de sakkunniga i sitt

förslag avsett med en post på 10,000 kronor under rubrik »Till direktionens

förfogande för oförutsedda utgifter», föresloges nu utvidgad till 20,000 kronor,

vilka vore upptagna under specifikationen i delposten nummer 6 »för

särskilda behov» under nu ifrågavarande utgiftstitel. De sakkunniga anförde

i sin skrivelse av den 11 januari 1936, att ett belopp av 10,000 kronor

till oförutsedda utgifter i förhållande till arten och omfattningen av lasarettets

verksamhet utan tvivel vore lågt; den fortlöpande verksamheten

borde få fälla utslaget i frågan, huruvida en ökning av detta belopp fram
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

deles kunde vara erforderlig. Direktionen över serafimerlasarettet hade ansett

en ökning påkallad och direktionen för karolinska sjukhuset anslöte sig

till denna uppfattning. För delposterna 1, 2 och 3 hade de sakkunniga beräknat

respektive 7,500, 25,000 och 26,800 kronor. Posterna 1 och 3 upptoges

nu något lägre, posten nummer 2 något högre, beroende på annan

kontofördelning. Samtliga dessa poster vore upptagna högre än de verkliga

utgifterna för budgetåret 1935/1936. Det borde emellertid framhållas, att

stor återhållsamhet iakttagits i fråga örn kompletteringar under sistnämnda

budgetår. Detta gällde även posten nummer 4, som upptoges omkring 7,000

kronor högre än de verkliga utgifterna för 1935/1936. Anskaffning av filtskydd

till samtliga allmänna sängar (»sängtäcken» av bomullstyg) samt

utökning av förrådet av skyddsrockar och förkläden på grund av den planerade

personalökningen avsåges skola ske för en kostnad av omkring 5,500

kronor. Anskaffning av filtskydd vore även ur hygienisk synpunkt betydelsefull.

Sådana funnes vid de flesta sjukhus men hittills endast i ringa

utsträckning vid serafimerlasarettet.

Bland beräknade utgifter av engångskaraktär, tillhopa 60,200 kronor,

gällde den största nya, med effektiv anordning för beröringsskydd försedda,

högspänningsförande elektriska ledningar i röntgenavdelningen. Den nuvarande

anordningen uppfyllde enligt sakkunnigutlåtande icke i någon mån

de skyddsföreskrifter, som gällde för andra slag av högspänningsanläggningar

inom till exempel industrien. Program eller anbud förelåge icke,

men kostnaderna beräknades approximativt uppgå till 40,000 kronor. Den

därnäst största utgiften avsåge ökning av utrustningen på den neurokirurgiska

klinikens operationsavdelning, beräknad till omkring 12,000 kronor,

varav 4,000 kronor för ett så kallat skallbord för röntgenundersökningar

och 2,500 kronor för ytterligare ett operationsbord med tillbehör. Detta

sammanhängde med den i direktionens skrivelse den 8 december 1936 omnämnda

provisoriska ökningen av de till berörda klinik upplåtna vårdplatserna.

Oavsett huru därmed kunde bliva, vore ytterligare nämnda operationsbord

oundgängligen nödvändigt. För samma avdelning erfordrades

även en diktafon, vilken betingade en kostnad av 2,700 kronor. — Då en

betydande del av lasarettets sjukvårds- och ekonomipersonal numera vore

bosatt utom lasarettet, torde vara oundgängligt att åt denna del av personalen

tillhandahålla låsbara skåp till förvaring av ytterkläder å lasarettet.

Anskaffning av dylika skåp hade beräknats draga en kostnad av omkring

5,500 kronor.

Den för kosthållet beräknade utgiftsökningen motvägdes i fråga om

57,000 kronor av en motsvarande inkomstpost. Det avsåges, att serafimerlasarettet

för tiden till dess karolinska sjukhusets kök kunde tagas i drift

skulle leverera mat till Konung Gustaf V:s jubileumsklinik vid sjukhuset,

vars verksamhet beräknades kunna börja, omkring den 1 oktober 1937.

Omkring 19,000 kronor av utgiftsökningen avsåge ökad användning av

smör i stället för margarin, vilken kostnad jämlikt kungörelsen den 30 juni

1936 (nr 426) särskilt angåves. Återstående ökning — omkring 13,500

kronor — motiverades av den planerade personalökningen samt stegrade

priser.

Den beräknade kostnadsökningen för fastighetens underhåll motiverades

av väntad kostnadsökning för målningsarbeten samt plåtslageriarbeten å

tak m. m. med målning ävensom av nödvändiga dränerings- och förstärkningsarbetcn

ä körvägarna på lasarettsområdet.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Ökning av kostnaden för telefon m. m. vöre beroende på att fullt berättigade

klagomål framförts från allmänheten, telegrafverket och lasarettets

personal över att antalet linjer till lasarettets telefonväxel vore otillräckligt.

En fullt tillfredsställande lösning kunde icke vinnas med nuvarande

telefonväxel, men direktionen över serafimerlasarettet hade ansett frågan

om anskaffning av ny, större växel böra uppskjutas till dess karolinska sjukhuset

tagits i bruk i full utsträckning efter avslutandet av nu pågående

byggnadsetapp. En avlastning i telefontrafiken kunde möjligen tänkas i det

sambandet. För att i någon mån avhjälpa de rådande missförhållandena

borde vissa provisoriska åtgärder vidtagas, vilka beräknades draga en ökad

årlig abonnemangskostnad av 1,870 kronor.

Ökningen å posten hyror berodde i huvudsak på att hyresersättning ä 40

kronor per månad beräknats till 6 Regnellska stipendiater. Det syntes vara

för sjukvården fördelaktigare att upplåta motsvarande rum till sjukvårdspersonal.

Serafimerlasarettet vore på grund av donation förpliktat till

ifrågavarande prestation.

Minskningar beräknades å posten II a — värme, lyse, vatten —

beroende dels på sänkta avgifter för vatten, dels på att lasarettet, sedan

kostnaden för övergång till växelström nu amorterats, finge ograverat tillgodonjuta

den fördelaktigare taxan för sådan elektrisk energi. Dessa sänkningar

motvägdes i viss utsträckning av beräknat högre kolpris. Lasarettet

hade, med hänsyn till den nya omfattande bostadsbebyggelsen i närheten,

efter samråd med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning nödgats

övergå till användning av en mindre rökalstrande, men dyrare kolsort än

den förut använda.

I fråga om posten III f »Diverse» märktes, att delposten 5 minskats med

28,800 kronor, motsvarande läkarnas andelar i poliklinikinkomster. Rätten

till dylika andelar skulle, med undantag för röntgenläkarna, bortfalla, om

av direktionen föreslagen lönereglering vunne bifall. Röntgenläkarnas

ifrågavarande andelar skulle, enligt vad från riksräkenskapsverket föreslagits,

bokföras på motsvarande inkomstpost. Delposten 3 hade ökats med

hänsyn till ökad ersättning till tandläkare, varjämte även ersättning till

tandsköterskehjälp beräknats förd på denna titel.

Myndigheterna. Statskontoret, som anser det föreliggande statförslaget

böra läggas till grund för dispositionen av de medel, som anvisas

till lasarettet för omkostnader, har endast beträffande några mindre detaljer

i förslaget förordat jämkning.

Sålunda syntes beteckningen »Expeditionskostnader» av delposten II b

i staten böra utbytas mot den vedertagna benämningen »övriga expenser»

samt delposten erhålla karaktär av högstpost. Likaledes borde delposterna

Ulf »Diverse» och III h »Särskild verksamhet, sjukgymnastikutbildning»

anvisas som högstposter. Då statskontoret förutsatte, att endast omkostnadsstaten

men icke den angivna specifikationen till samma stat i sinom

tid skulle fastställas av Kungl. Majit, ansåge ämbetsverket övervägande

skäl tala för att även delposten III a »Inventariers underhåll och komplettering»

med hänsyn till karaktären av de utgifter, som skulle bestridas från

densamma, i omkostnadsstaten redovisades som högstpost.

En dylik begränsning av medelsanvisningen under dessa utgiftsposter

syntes icke böra föranleda betänkligheter, då i det fall, att de i det kommande

regleringsbrevet till lasarettet anvisade högstbeloppen under om
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

kostnadsstaten skulle befinnas otillräckliga, möjlighet givetvis förelåge för

Kungl. Majit att framdeles efter särskild framställning av lasarettet medgiva

beloppens överskridande.

Då den ifrågasatta omläggningen av högspänningsanläggningen i röntgenavdelningen

syntes erforderlig ur säkerhetssynpunkt, hade statskontoret

icke något att erinra mot att medel beräknades för sådant ändamål. Beträffande

övriga särskilt angivna engångsutgifter — utrustning av neurokirurgiska

kliniken, en diktafon och skåp för ytterkläder — föreställde sig

statskontoret, att anskaffningen borde kunna ske successivt med anlitande

av det belopp å 122,500 kronor — i vilket inräknats 20,000 kronor för oförutsedda

behov — som direktionen beräknat för det mera permanenta behovet

av medel för underhåll och komplettering av inventarier. Medelsbehovet

under delposten »Inventariers underhåll och komplettering» torde under

sådana förhållanden kunna begränsas till (122,500 + 40,000 =) 162,500

kronor.

Departementschefen. Direktionens förslag anser jag mig kunna biträda

med de av statskontoret ifrågasatta ändringarna, dock anser jag, att utöver

vad statskontoret förordat ytterligare ett belopp av 10,000 kronor

bör anslås till särskilda engångsutgifter. Till omkostnader torde följaktligen

böra anvisas ett förslagsanslag av i avrundat tal 1,835,000 kronor. Stat för

anslaget torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

3. Inkomstberäkningar.

Karolinska sjukhusets direktion. I sin sistberörda skrivelse har direktionen

— under åberopande av vissa vid skrivelsen fogade beräkningar —

framlagt följande förslag till inkomststat för serafimerlasarettet för nästa

budgetår (motsvarande inkomster för budgetåret 1935/1936 angivas till

jämförelse) i

Inkomststat:

Förslagsvis beräknade

Verkliga inkomster under

budgetåret 1935/1936

Sjukvårdsav gifter:

enligt fastställda dagavgifter

509,675: —

396,705: —

enligt avtal med Stockholms

stadsfullmäktige

dagavgifter för medellösa.

64,000: —

51,865: —

därutöver ..............

270,000: —

208,033: 94

Stockholms läns landsting

dagavgifter för medellösa.

45,000: —

45,290: —

därutöver ..............

253,000: — 1.141.675: —

212,289: 57

914,183: 51

Bidrag till förräntning och

amortering av byggnads- lån:

från Stockholms stad.....

39,500: —

36,819: 75

» Stockholms län......

25,000: —

25,179: 69

» patienter i enskilt och

halvenskilt rum......

8,615:— 73,115: —

8,615: 46*

70,614: 90

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Poliklinikavgifter: Förslagsvis beräknade Ferkligainkcnisterunder

6 budgetaret 1935/1936

a. för undersökning och be
handling

av sådana patienter,

å vilka lagen om

försäkring för olycksfall

i arbete skall äga tillämpning

................ 56,500: — 63,923: 50

b. för undersökning och be
handling

av andra poliklinikpatienter

........ 240,000: — 296,500: —8 240,751: 48* 304,674: 98

Ersättningsmedel:

a. ersättning för privatpati
enter

vid röntgenavdelningen

m. m.......... 34,000: —

b. gottgörelse från karolinska

mediko-kirurgiska institutet

för upplåtelse av

lokal m. m. för undervisning

i medicinsk rörel
-

sebehandling .......... 4,250: —

av medicinska kliniken

för reagens........... 2,000: —

c. Stockholms stads anslag

till poliklinik......... 20,800: —

d. fattigbössemedel och bur
skapsavgifter.

........ 50: —

e. ersättning från friska per
soner,

vilka såsom sällskap

åtföljt de sjuka under

sjukhusvistelsen .... 1,000: —7

Ersättning för åt befattningshavare och

extra personal tillhandahållna naturaförmåner

m. m.................

Ersättning för kost till radiumhemmet

34,809: 05

4,250: —

2,000: —8

20,800: —

60: 54 61,919: 59

62,100: —''8

220,000: {22,109: 739} 22,109: 73

57,000: —8 --

Räntemedel

levererade av stiftelsen serafimerlasarettet

........................

36,000: — 36,217:958 36,217:95

Övriga inkomster:

försålt köksavfall, lump, skrot m. m.

utdelning från Stockholms stads

brandförsäkringskontor...........

diverse.......................

5,000: —8 5,506: 658

470: —8 470: 808

|25fr—8j 12>540.97s « 18)518; 42

Summa kronor 1,892,110: —

1,428,239: 08

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

131

Anmärkningar.

1 Härutöver till täckande av byggnadskostnad för de enskilda och halvenskilda rummen å

kirurgiska kliniken kronor 8,680: 57.

2 Härav använt till: täckande av avlöningar och andra driftutgifter kronor 97,261: 25; annuitet

å det mindre ombyggnadslånet m. m. kronor 127,979:62; t. v. reserverat kronor 15,510:61.

3 De med detta nottecken försedda posterna äro tillhopa lika med i redogörelse för sjukvården

och ekonomien upptagna inkomstposten »diverse försäljnings- och ersättningsmedel» kronor

42,628: 15.

4 Någon motsvarande inkomstpost för budgetåret 1935/1936 finnes ej, emedan avlöningarna

bokförts netto efter avdrag för naturaförmåner.

6 Härutöver gottgjordes tillfälligt för budgetåret 1935/1936 kronor 24,000: —.

9 Härav återburen avlöning m. fl. inkomster av den natur, att de enligt riksräkenskapsverkets

uttalande i samband med granskning av det av särskilda sakkunniga uppgjorda förslaget till

statuppställning för lasarettet böra

gottgöras å respektive utgiftstitlar....... kronor 10,381: 37

brandskadeersättning...................... > 1,300: —-

försåld äldre ångmangel.................... » 500: —

försålt extrakt, tillverkat vid kliniska laboratoriet m. m. . » 359: 60

7 Sådan ersättning har tidigare bokförts som sjukvårdsavgift; avgift debiteras å 5 kronor per

dag för sällskap till patient i enskilt eller halvenskilt rum och å kronor 2: 50 per dag för sällskap

till patient, som vårdas i allmänt rum.

8 Dessa inkomster, tillhopa kronor 641,320:—, avdragas från utgifterna vid beräkning av de

avgifter, som Stockholms stad och Stockholms län skola erlägga för sina å lasarettet vårdade

sjuka.

Direktionen har yttrat bland annat följande:

I propositionen nr 171/1936 anförde departementschefen (sid. 91), att de

sakkunniga varit ense med lasarettets direktion, att någon höjning av vårdavgifterna

vid lasarettet ej för det dåvarande borde företagas. Departementschefen

fann, att denna fråga, som likväl med hänsyn till statens dryga

kostnader för serafimerlasarettet vore förtjänt av att närmare övervägas,

lämpligen borde dryftas i samband med taxefrågorna för karolinska sjukhuset.

Emellertid förutsatte han, att den blivande ledningen för serafimerlasarettet,

så snart ske kunde, toge nämnda fråga under noggrant övervägande

och framlade de förslag, som därav kunde föranledas.

Direktionen för karolinska sjukhuset hade med anledning av detta^ uttalande

ansett sig böra, örn än med viss tvekan, föreslå en höjning av vårdavgifterna

och hade vid beräkning av inkomsterna utgått från att de höjda

avgifterna skulle kunna tillämpas från och med den 1 juli 1937. E>en inkomstökning,

som därigenom skulle tillföras lasarettet, beräknades till omkring

127,000 kronor. Tvekan kunde emellertid råda om möjligheten eller

lämpligheten att genomföra höjningen redan från och med den 1 juli 1937.

Den ifrågasatta taxehöjningen belyses av efterföljande översikt, som jämväl

innehåller uppgifter rörande vårdavgifterna vid vissa andra sjukhus:

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Majlis ''proposition Nr ‘272.

di •<->

-a

OS

Of g c

c3

60

bfi

U

•o C, ■*»

Sjukvårdsområde och

vårdklass

.§

*3 *- • - —

fe «

Maria m

sjukhu:

Stockhol

73 “"g

£ J fi

fl ''T?

S £ J2

O £

Akademi:

sjukhuse

Uppsal:

Lunds

lasaretl

Norrköpg

lasaretl

Föreslås 1

serafime

lasarett*

kr.

kr.

kr.

kr,

kr.

kr.

kr.

Enskilt rum:

Eget område 1...........

10: —

12: 50

10: —

8: —

9: —

10: —

10:-

Främmande område.......

10: —

20: —

18: —

12: —

12: —

15: —

15: —

(utrikes ort)2..........

12: —

—

—

—

—

—

17: —

Halvenskilt rum:

Eget område 1...........

5: —

6: —

6: —

5:-

6: —

1 1

Tfi

»6:-

(enklare med 3—5 sängar). . .

5: —

—

—

—

—

—-

5: —

Främmande område........

5: —

13: —

12: —

8: —

9: —

/ 9:- l 6:-

}l0:

(utrikes ort)2..........

7: —

—

—

—

—

12: —

(rum med 3—5 sängar)8 9 . . . .

5: —

—

—

—

—

—

8: -

(utrikes ort)...........

—

—

—

—

—

—

10: —

Allmänt rum:

Eget område 1...........

2: 50

/ 2: 50s

\ 1:-

1: 504

0: 75

3: 505

1: -

5: —6

0: 70

5:—7

1: —

| 2: 50

Främmande område .....

2: 50

8: -

6:-

/ 4: 50

l 2:-

7: —

1:30

7: —

3: 75

} 5''

(utrikes ort) 2..........

4: 50

—

—

—

7: —

(fattigvård och barnavård) . .

4: 50

4:50

4: 50

4: —

/ 4: 50

i 4: 4

} 4

4: 50

Anmärkningar.

1 För serafimerlasarettet räknas Stockholms stad och Stockholms län som eget sjukvårdsområde.

2 Utländsk medborgare, ej mantalsskriven i Sverige.

3 Av 66,158 vårddagar år 1934 vid Maria sjukhus voro 44,404 å kronor 2: 50, 10,443 å kronor

2: —, 3,131 å kronor 1: 50 och 8,180 å kronor 1: — = kronor 2:176 i medeltal per dag.

4 Av 79,353 vårddagar år 1934 vid centrallasarettet voro 54,357 å kronor 1: 50, 24,862 å

kronor 1: — och 134 å kronor 0: 75 = kronor 1:342 i medeltal per dag.

5 Av 162,042 vårddagar år 1934 vid akademiska sjukhuset voro 2,225 å kronor 3: 50, 699

å kronor 3: —, 4,849 å kronor 2: 50, 1,350 å kronor 2: —, 99,281 ä kronor 1: 25 och 53,638 å

kronor 1: — = kronor 1:249 i medeltal per dag.

6 Av 251,280 vårddagar år 1934 vid Lunds lasarett voro 599 ä kronor 5: —, 1,478 å kronor

4: —, 6,611 å kronor 3: —, 34,809 ä kronor 2: —, 1,674 å kronor 1: 50, 640 å kronor 1: 40,

82 å kronor 1: 05, 200,937 å kronor 1: — och 4,450 å kronor 0: 70 = kronor 1:217 i medeltal

per dag.

7 Av 74,203 vårddagar år 1934 vid Norrköpings lasarett voro 3,857 å kronor 5: •—, 2,649

å kronor 3: -—, 42,778 å kronor 2: — och 24,919 ä kronor 1: — = kronor 1:856 i medeltal

per dag.

6 5-säng-rummen avdelade med skärm vägg, så att avdelningar om 2 och 3 sängar bildas.

9 Tuberkulosavdelningen.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

Översikten har av direktionen kommenterats med följande:

Direktionen hade vid övervägande av berörda taxefråga ansett sig böra

tillämpa den vid landstingens sjukvårdsinrättningar tillämpade principen,

att en högre avgift fastställdes för patienter från främmande sjukvårdsområde

än för patienter från det egna området. Såsom »eget» sjukvårdsområde

hade direktionen därvid betraktat Stockholms stad och Stockholms

län. Då enligt gällande avtal staden och länet betalade viss procent av skillnaden

mellan den på visst sätt beräknade verkliga sjukvårdskostnaden och

legosängsavgifterna, hade staten ej heller något intresse av att de sistnämnda

höjdes. (För höjning av legosängsavgiften för i allmänt rum vårdade

personer från Stockholm erfordrades enligt avtal stadsfullmäktiges

medgivande.) Ett undantag hade likväl gjorts, i det avgiften för vård i halvenskilt

rum med två sängar föreslagits höjd med 1 krona för patienter från

Stockholms stad och Stockholms län. Direktionen ansåge nämligen, att

någon skillnad i avgiften borde finnas mellan dessa i verklig mening halvenskilda

rum och de med 3 till 5 sängar, de senare avdelade med skärmvägg,

som vid serafimerlasarettet betraktades såsom halvenskilda rum.

I fråga om patienter från »främmande» område finge till en början anmärkas,

att direktionen beträffande utlänning, som ej vore mantalsskriven

i Sverige, bibehållit nuvarande tillägg av 2 kronor till eljest gällande avgift.

Hittills hade, med undantag av sådana utlänningar, patienter från andra

orter än Stockholms stad och Stockholms län erhållit vård mot samma

avgift, som gällt för patient från Stockholm. Detta hade ansetts motiverat

dels av att lasarettet av ålder betraktats som ett rikssjukhus, dels av önskemålet,

att, särskilt i undervisningens intresse, underlätta för mindre bemedlade

patienter från landsorten att söka vård vid lasarettet. Då direktionen

nu föresloge brytande av den hittills tillämpade principen, vore detta föranlett

av tre skäl. För det första hade en högre avgift sedan åtskilliga år

jämlikt allmän författning tillämpats beträffande patienter, vilkas vård skolat

bekostas av fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd (4 kronor 50 öre

per dag). Detta förhållande, varöver fattigvårdsmyndigheterna uttalat klagomål,

funne direktionen utgöra en anledning till att föreslå en något högre

avgift (5 kronor per dag) för i allmänt rum vårdad, direkt till lasarettet betalande

patient. I detta sammanhang erinras, att direktionen i särskild skrivelse

gjort framställning örn utfärdande av bestämmelser örn skyldighet

för landsting och städer utom landsting att i vissa fall bidraga till vård å

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Detta bidrag, som uppginge

till 2 kronor 50 öre för vårddag, skulle avräknas å den legosängsavgift, den

sjuke erladc. Det andra skälet vore, att vid akademiska sjukhuset i Uppsala

och vid lasarettet i Lund, vid vilka sjukhus jämväl undervisning av blivande

läkare skedde, en högre avgift tillämpades för patienter från främmande

sjukvårdsområde. Det tredje skälet vore det ovan åberopade, av departementschefen

anförda, nämligen de stegrade driftkostnaderna. Den tvekan

direktionen hyst i denna fråga hade gällt, huruvida höjda avgifter kunde

föranleda sådan minskning i tillströmningen av patienter från landets övriga

delar, att undervisningen bleve lidande. Det hade emellertid synts direktionen

angeläget att därutinnan vinna erfarenhet vid serafimerlasarettet,

innan karolinska sjukhuset öppnades.

Beträffande i enskilt och halvenskilt rum vårdade patienter från främmande

område föresloge direktionen en avgift av respektive 15 och 10 lero
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nor per dag samt för vård av dylik patient i de nämnda, såsom halvenskilda

betraktade rummen med 3 till 5 sängar, 8 kronor per dag.

Härförutom har direktionen erinrat, att serafimerlasarettet för närvarande

ägde uppbära vissa ersättningar å tillhopa 73,850 kronor, avseende åtskilliga

lasarettet tillförsäkrade förmåner m. m. (jfr statsliggaren för budgetåret

1936/1937, sid. 388). Ersättningarna hade hittills ingått i det årligen till

lasarettets verksamhet anvisade statsanslaget. Då nu staten skulle i egen

regi övertaga lasarettets drift, torde medel för ifrågavarande ersättningar

icke behöva anvisas å riksstaten.

Myndigheterna. Myndigheterna hava lämnat direktionens förslag utan

erinran.

Departementschefen. Kungl. Majit lärer böra i sinom tid taga under

närmare omprövning det av direktionen framlagda förslaget till höjning av

vårdavgifterna vid serafimerlasarettet. Vid inkomstkalkylerna för nästa

budgetår torde emellertid direktionens ifrågavarande förslag kunna tagas

till utgångspunkt. Mot direktionens beräkningar av inkomsterna har jag

för min del ingen väsentligare erinran att framställa. Såsom redan förutskickats,

torde frågan om uppförande å riksstatens inkomstsida av en inkomsttitel,

motsvarande de ovan beräknade inkomsterna vid lasarettet,

komma att upptagas av chefen för finansdepartementet.

4. Kostnadsjämförelser.

Nuvarande förhållanden. För understöd och ersättningar till serafimerlasarettet

är enligt det föregående under åttonde huvudtiteln uppfört ett

anslag, vilket för innevarande budgetår har karaktären av förslagsanslag

och är upptaget med 1,007,000 kronor. Anslaget disponeras jämlikt en av

Kungl. Majit för lasarettet fastställd utgifts- och inkomststat (jfr statsliggaren

för budgetåret 1936/1937, sid. 387 och 388). Enligt denna stat avses

för avlöningar och pensioner 1,102,405 kronor, för omkostnader 1,279,570

kronor och för täckning av den 30 juni 1935 förefintligt budgetförskott

229,427 kronor. Dessa utgifter balanseras mot inkomster, vilka utgöras av

dels 1,604,402 kronor, belöpande på andra inkomster än statsanslag, dels

ock ovannämnda statsanslag av 1,007,000 kronor. Staten balanserar alltså

på ett belopp av 2,611,402 kronor, varav 229,427 kronor äro av tillfällig

natur.

Karolinska sjukhusets direktion. Erinras må, att de sakkunniga beräknade

kostnaderna för den av dem ifrågasatta löneregleringen på följande

sätt:

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

135

Personalgrupper

Enligt de sak- kunnigas för- slag beräknad

lönesumma

Enligt dåva- rande lönebest.

beräknad

lönesumma

Underläkare och amanuenser.................

1127,477

2120,936

Sjukvårdspersonal........................

4 479,672

2 453,648

Ekonomipersonal.........................

4 273,715

2 262,738

Kontorspersonal (varibland även 3 biträden å läka/exp.)

4 46,090

2 46,489

3 78,170

2 77,073

Summa

1,005,124

960,884

1 Begynnelselöner, provisoriska dyrortstlllägg samt dyrtidstillägg ä 10 procent Inbegripet.

2 Ålders tillägg, dyrtidstillägg ä 10 procent samt provisorisk avlöningsförhöjning Inbegripet.

3 Dyrtidstillägg ä 10 procent inbegripet.

4 Ålderstillägg, provisoriska dyrortstlllägg samt dyrtidstillägg å 10 procent Inbegripet.

Direktionen har uppskattat merkostnaderna för de av direktionen

föreslagna avvikelserna från de sakkunnigas förslag beträffande

underordnade läkare till omkring . . 25,500 kronor

ekonomipersonal » » . . 2,300 »

kontorspersonal » » • • 2,800 »

Summa 30,600 kronor.

Om härtill läggas de äv direktionen ifrågasatta arvodena till överläkarna

å röntgenavdelningen och gymnastikavdelningen, tillhopa 2,000

kronor, så blir den sammanlagda ökningen på grund av avvikelser från

de sakkunnigas löneregleringsförslag omkring 32,600 kronor.

Vad anslagen för nästa budgetår beträffar, har direktionen enligt det

ovanstående föreslagit, att till avlöningar skulle anvisas ett förslagsanslag

av 1,187,275 kronor, till omkostnader ett förslagsanslag av 1,345,000 kronor,

varförutom för dyrtidstillägg skulle erfordras 125,500 kronor och för pensioner,

inklusive dyrtidstillägg, 18,600 kronor. De sammanlagda utgifterna

skulle alltså enligt direktionens beräkningar uppgå till 2,676,375 kronor. De

inkomster, vilka skulle redovisas å riksstatens inkomstsida, beräknas som

nämnts uppgå till 1,892,110 kronor, vadan statens nettoutgift för driften

skulle utgöra 78^,265 kronor. Då statens nettoutgift för innevarande budgetår

beräknats till 1,007,000 kronor, varav dock endast 777,573 kronor

äro av löpande karaktär, skulle alltså utgijtsstegringen för statsverket uppgå

till endast 6,692 kronor.

Att statens nettoutgift sålunda syntes kunna beräknas praktiskt taget

bliva densamma för budgetåret 1937/1938 som för budgetåret 1936/1937,

trots de väsentligt ökade utgifterna, berodde, yttrar direktionen, i första

hand på dels den av direktionen föreslagna höjningen av vårdavgifterna för

patienter från andra orter ån Stockholm eller Stockholms län, dels att poli
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27%.

klinikinkomsterna beräknats i sin helhet skola tagas i anspråk till täckande

av driftkostnader, dels ock att varje utgiftsökning automatiskt, på grund av

gällande avtal, återverkade på bidragen från Stockholms stad och Stockholms

län.

Departementschefen. Enligt de av mig i det föregående framlagda förslagen

böra för nästa budgetår

till avlöningar anvisas.........................kronor 1,133,000

» omkostnader » » 1,335,000

» dyrtidstillägg beräknas..................... » 125,000

» vissa pensioner (inklusive dyrtidstillägg) beräknas » 18,600

Summa kronor 2,611,600.

Da inkomsterna vid lasarettet, vilka avses skola redovisas å riksstatens

inkomstsida, beräknats till i runt tal 1,892,000 kronor, skulle alltså statens

nettoutgift för lasarettet under nästa budgetår vid bifall till mina förslag

uPPgå till 719,600 kronor, innebärande

i förhållande till direktionens förslag en minskning med kronor 64,665

i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade

anslaget en minskning med.................... » 287,400

i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade

löpande anslaget en minskning med.............. » 57,973.

Lämpligen torde — i anslutning till ett av direktionen i ämnet framlagt

förslag — ovannämnda anslag till avlöningar och omkostnader böra anvisas

och den av mig förordade löneregleringen för befattningshavarna vid serafimerlasarettet

genomföras ävensom ovanberörda under elfte huvudtiteln

uppförda anslag anlitas allenast under förutsättning, att förutberörda avtal

mellan Kungl. Maj:t och direktionen över serafimerlasarettet i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag tidigare förordat träffas örn statens övertagande

från och med den 1 juli 1937 av driften vid lasarettet.

lil. Karolinska sjukhuset.

1. Inledning.

Nuvarande förhållanden. Under åttonde huvudtiteln äro under rubriken

Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset för innevarande budgetår uppförda

följande anslag, nämligen

Avlöningar, förslagsanslag ........................... kronor 37,400

Omkostnader, förslagsanslag ......................... » 4,000

Utrustning, reservationsanslag........................ » 180,000.

Avlöningsanslaget, som är avsett till utgifter för sjukhusets direktion,

disponeras jämlikt följande av riksdagen godkända avlöningsstat:

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Marits ''proposition Nr 272.

A vlöningsstat:

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp........................kronor 22,400

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis.... » 1,000 23,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.......kronor 14,000

Summa förslagsanslag kronor 37,400.

Ur delposten till grundbelopp utgå 8,400 kronor till arvoden åt ordföranden,

vice ordföranden, ledamöter och suppleanter i direktionen, 12,000 kronor

till arvode åt expert hos direktionen samt 2,000 kronor till arvode åt

sekreteraren hos direktionen.

Omkostnadsanslaget, som likaledes avses enbart för med sjukhusdirektionens

verksamhet förenade kostnader, disponeras enligt följande av Kungl.

Maj:t fastställda omkostnadsstat:

Omkostnadsstat:

1. Reseersättningar, förslagsvis.....................kronor 500

2. Expenser.................................... » 3,500

Summa kronor 4,000.

I skrivelse den 15 januari 1937 har direktionen för karolinska sjukhuset

gjort framställning angående anslag till sjukhuset för budgetåret 1937/1938.

Över framställningen hava avgivits utlåtanden den 9 februari 1937 av

kanslern för rikets universitet, som i ärendet hört lärarkollegiet vid karolinska

institutet, den 4 februari 1937 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

den 5 februari 1937 av statens pensionsanstalt, den 9 februari 1937

av medicinalstyrelsen, den 8 februari 1937 av riksräkenskapsverket och den

15 februari 1937 av statskontoret.

Karolinska sjukhusets direktion. I sin berörda framställning har direktionen

inledningsvis yttrat, att anslag för nästa budgetår erfordrades —

förutom för bestridande av de med direktionens verksamhet förenade utgifterna

— till den del av sjukhuset, Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,

som kunde tagas i drift under nämnda budgetår.

Nämnda klinik skulle, erinrar direktionen, övertaga verksamheten vid

cancerföreningens i Stockholm nuvarande radiumhem, vars lokala förhållanden

länge varit mycket otillfredsställande. Enligt överenskommelse den

8 juni 1934 mellan Kungl. Majit, å ena, samt styrelsen för Konung Gustaf

V:s jubileumsfond och nämnda förening, å andra sidan, skulle klinikens

uppförande bedrivas så, att dess radiumhem jämte nödiga personalbostäder

och ekonomilokaler kunde för sitt ändamål tagas i anspråk senast den 1

oktober 1936, såvida hinder härför ej mötte på grund av strejk, lockout

eller force majeure. På grund av mellankommande omständigheter bleve

byggnaderna ej färdiga förrän instundande höst. Tidpunkten, då kliniken

kunde öppnas, kunde ännu icke angivas men beräknades infalla omkring

den 1 oktober 1937.

För nämnda klinik komme alltså redan under nästa budgetår att erfordras

medel till avlöningar och omkostnader. Vidare måste medel ställas till

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ''272.

förfogande för direktionens avlöningar och omkostnader. Slutligen påkallades

anslag för avslutande av klinikens utrustning, i den mån densamma ankomme

på statsverket, samt för påbörjande av inventarieanskaffningen till

övriga delar av sjukhuset. Av klinikens verksamhet bomme också att inflyta

inkomster.

I fråga örn uppställningen av anslagen till sjukhuset hade direktionen,

som i detta avseende rådfört sig med riksräkenskapsyerket och medicinalstyrelsen,

ansett sig böra föreslå, att för karolinska sjukhuset å riksstatens

utgiftssida uppfördes — förutom anslag till sjukhusets utrustning — ett

anslag till avlöningar och ett anslag till omkostnader, vardera till belopp,

som motsvarade de beräknade bruttoutgifterna för ändamålen under budgetåret,

samt att å riksstatens inkomstsida uppfördes en ny inkomsttitel,

inkomster vid karolinska sjukhuset, å vilken skulle uppdebiteras de från

olika håll i anledning av sjukhusets verksamhet inflytande intäkterna.

Omförmälda överenskommelse mellan Kungl. Maj:t, styrelsen för Konung

Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen innehåller, erinrar direktionen,

i huvudsak följande bestämmelser rörande jubileumsklinikens organisation

m. m.

Jubileumskliniken består av

A) en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, omfattande

1) vårdavdelningar, inrymmande tillhopa 100 allmänna och 13 enskilda

platser jämte byrå för övervakning av patienterna och för ombesörjande

av obemedlade och mindre bemedlade patienters resor till och från vårdavdelningarna,

2) poliklinik och behandlingsinstitut,

3) undervisnings-, biblioteks- och arkivlokaler;

B) forskningsavdelningar, nämligen dels en fysisk avdelning, dels ock en

svulstpatologisk avdelning.

Utrustningen av radiumhemmet verkställes av Kungl. Majit och kronan,

medan utrustningen av forskningsavdelningarna verkställes av jubileumsfonden.

Plan till utrustning av radiumhemmet godkännes av jubileumsfondens

styrelse och underställes Kungl. Majit för fastställelse. Kungl.

Majit och "kronan blir ägare av radiumhemmets utrustning, medan jubileumsfonden

blir ägare av forskningsavdelningarnas utrustning.

Till uppförande av radiumhemmet bidrager jubileumsfonden i första

hand med 145,000 kronor. Återstående kostnad för detta ändamål jämte

kostnaden för radiumhemmets utrustning ävensom kostnaderna för uppförandet

och utrustningen av de för radiumhemmets sjukvårdspersonal och

underordnade läkare erforderliga bostäderna jämte huvudrörledningar till

och vägar kring radiumhemmet bestridas till hälften av Kungl. Majit och

kronan, medan andra hälften bestrides av jubileumsfonden och cancerföreningen;

dock att detta jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag ej

må överstiga 2,000,000 kronor.

Uppförandet och utrustningen av forskningsavdelningarna jämte bostäder

för tillhörande personal bekostas helt av jubileumsfonden och cancerföreningen.

Jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag för forskningsavdelningarnas

uppförande må ej överstiga 500,000 kronor.

Efter avslutande av överenskommelsen mellan staten och jubileumsfondens

styrelse har jubileumsfondens styrelse ytterligare beviljat dels den

7 april 1935 ett belopp av 100,000 kronor till komplettering av utrustningen

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

av forskningsavdelningarna, dels ock den 7 november 1936 ytterligare

145,000 kronor för att möjliggöra en påbyggnad med en våning å forskningsavdelningarna,

då de planerade byggnaderna visat sig vara otillräckliga

för det alltjämt växande behovet. Slutligen har jubileumsfondens styrelse

den 7 november 1936 anslagit av reserverade medel 65,000 kronor till

inredning av evakueringsavdelningen å radiumhemmet, samt förbundit sig

att bekosta dess utrustning.

Radiumhemmet, som drives av Kungl. Majit och kronan, utgör karolinska

institutets radioterapeutiska klinik och är en av landets centralanstalter

för radioterapi vid kräfta. Verksamheten vid hemmet bedrives i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i »betänkande och förslag

rörande användningen av Konung Gustaf V:s jubileumsfond», avgivna

den 23 maj 1929 av den jämlikt Hans Majit Konungens beslut den 29 juni

1928 tillsatta kommittén.

Radiumhemmet står under direktionens för karolinska sjukhuset ledning

och förvaltning.

Styrelsen för jubileumsfonden äger att utse en representant att deltaga

i direktionens överläggningar och beslut i ärenden, som beröra jubileumskliniken.

Dylika beslut skola, i den mån omförmälda representant sådant påkallar,

jämte yttrande av styrelsen för jubileumsfonden underställas Kungl.

Majit.

Jubileumsfonden och cancerföreningen lämna icke något bidrag till utgifterna

för driften av och fortsatt inventarieanskaffning för radiumhemmet.

Av vårdavdelningarnas 100 allmänna och 13 enskilda vårdplatser är o 50

allmänna och 7 enskilda avsedda för fortsättande av verksamheten vid cancerföreningens

nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka. Av nämnda 50 allmänna

vårdplatser böra 20 avses i första hand för sjuka från Stockholms

stad och 30 i första hand för sjuka från riket i övrigt.

Forskningsavdelningarna stå till jubileumsfondens förfogande för utförande

av arbeten, som falla inom fondens arbetsprogram: »befrämjandet

av det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna».

Därjämte stå forskningsavdelningarna till radiumhemmets förfogande för

arbeten i samband med sjukvården samt för undervisning och forskning.

Den fysiska forskningsavdelningens mät- och kontrollsektioner stå även

till förfogande för karolinska sjukhusets övriga röntgenterapeutiska och

röntgendiagnostiska avdelningar.

Forskningsavdelningarna lyda under styrelsen för jubileumsfonden. Närmaste

tillsynen över desamma utövas av en nämnd, bestående av en av

jubileumsfondens styrelse utsedd ordförande, en av karolinska institutets

lärarkollegium bland dess medlemmar utsedd representant för karolinska

institutet samt föreståndaren för radiumhemmet och föreståndarna för

forskningsavdelningarna. I nämndens överläggningar rörande det vetenskapliga

arbetet vid radiumhemmet äga jämväl föreståndarna för radiumhemmets

avdelningar deltaga. Vid behandling av frågor, sorn beröra sjukvården

vid radiumhemmet, iiger en av sjukhusets direktion utsedd representant

rätt att deltaga i nämndens överläggningar och beslut.

Kungl. Majit och kronan bekostar underhållet av forskningsavdelningarnas

byggnader samt deras förseende med värme, vatten, elektrisk energi

och gits ävensom de förbrukningsartiklar, sorn erfordras för avdelningarnas

löpande arbete åt radiumhemmet och sjukhuset i övrigt. Den personal, som

regelmässigt erfordras för utförande av sagda arbete, avlönas av Kungl.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr ftin.

Maj:t och kronan. Vid tillsättandet av nämnda personal skall tillfälle beredas

omförmälda nämnd att yttra sig.

Övriga kostnader för driften av forskningsavdelningarna bäras av jubileumsfonden.

Den läkar-, kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonal, som — då verksamheten

vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka förlägges

till jubileumskliniken — är anställd vid den nuvarande anstalten,

bör såvitt möjligt, beredas motsvarande anställning vid radiumhemmet å

jubileumskliniken med avlöningsförmåner motsvarande dem, som personal

i liknande ställning vid karolinska sjukhuset i övrigt åtnjuter.

Direktionens förslag avser, jämte annat, lönereglering för befattningshavarna

vid jubileumskliniken enligt i huvudsak samma grunder, som av

direktionen ifrågasatts beträffande serafimerlasarettet. Beträffande de allmänna

riktlinjerna för ifrågavarande lönereglering och de särskilda föreskifter

och undantagsbestämmelser i olika hänseenden, som påkallades av

de säregna förhållandena inom en sjukhusförvaltning, har direktionen hänvisat

till och åberopat vad direktionen härutinnan anfört i sin skrivelse den 8

december 1936 angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet

(jfr ovan). I fråga örn personalen vid karolinska sjukhuset torde emellertid

böra uppmärksammas, anför direktionen, att sjukhusets byggnader vore belägna

i Solna socken och att befattningshavarna vid sjukhuset följaktligen

bleve stationerade å F-ort enligt nu gällande indelning av riket i dyrortsgrupper.

Personalen i fråga syntes emellertid ur de synpunkter, som hade

inverkan på dyrortsgrupperingen, böra hänföras till samma dyrortsgrupp,

som Stockholms stad, där de i allmänhet måste bosätta sig, därest de ej

erhölle bostad inom sjukhusets lokaler. I intet avseende torde nämligen levnadskostnaderna

för denna personal ställa sig lägre än om de vore stationerade

i Stockholm. Det torde därför få förutsättas, att Kungl. Majit — i

likhet med vad som skett beträffande befattningshavare i Hagalunds municipalsamhälle,

Hagalunds järnvägsstation, lokomotivstationen Hagalunds

övre samt förorterna Karlberg, Tomteboda och Ulriksdal — komme att

vidtaga erforderliga åtgärder för att befattningshavare vid karolinska sjukhuset

skulle uppbära avlöning till samma belopp, som om de vore stationerade

i Stockholm.

Myndigheterna. Myndigheterna hava icke framställt någon principiell

erinran mot direktionens omförmälda förslag. Riksräkenskapsverk

e t har dock förklarat sig förutsätta, att dyrtidstillägg skulle utgå från

det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till dyrtidstillägg samt

att pensionskostnader skulle redovisas å vederbörligt anslag under elfte

huvudtiteln (jfr nedan).

Departementschefen. Lönerna för de vid jubileumskliniken anställda befattningshavarna

böra, såsom redan i det föregående antytts, regleras i

överensstämmelse med de för serafimerlasarettets personal föreslagna grun
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

dema. Jag har intet att erinra mot direktionens åsikt, att personalen vid

kliniken bör hänföras till den dyrortsgrupp, som gäller för Stockholms stad.

Kungl. Majit torde böra i sinom tid meddela härför erforderliga bestämmelser.

I avseende å provisoriskt dyrortstillägg lärer personalen böra likställas

med personal, vars stationerings- eller förläggningsort utgör Stockholms

stad, Hagalunds municipalsamhälle m. fl. orter. Riksdagens medgivande

härtill bör utverkas.

Då verksamheten vid jubileumskliniken ej beräknas kunna taga sin början

förrän under loppet av nästa budgetår, torde avlöningsreglementet för

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, böra äga tillämpning å befattningshavare vid

sjukhuset från och med dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Jag förutsätter, att de med sjukhusets verksamhet förenade utgifterna

och inkomsterna redovisas å riksstaten på i huvudsak samma sätt som ovan

ifrågasatts beträffande serafimerlasarettet.

Till detaljerna i direktionens förslag återkommer jag i det följande.

2. Anslag till avlöningar.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har till en början framlagt

förslag beträffande ändringar för nästa budgetår i den ovannämnda för

direktionen gällande avlöningsstaten.

Det i denna avlöningsstat uppförda anslagsbeloppet å 1,000 kronor till

vikariatsersättningar m. m., avseende ersättning åt vikarie för direktionens

expert, kunde enligt direktionens mening utgå, enär vikarie icke kunde utnyttjas

för de arbetsuppgifter, som ankomme på experten. Däremot ansåge

sig direktionen böra anhålla om en höjning av anslagsposten till övrig ickeordinarie

personal med 10,000 kronor för att kunna tillgodose behovet av

utredningar. För sjukhusdriftens planläggning vore det av synnerlig vikt

att i god tid alla åtgärder vidtoges, som kunde underlätta en rationell drift.

Direktionen hade för avsikt bland annat att utreda frågan örn utspisningsstatens

innehåll och därmed sammanhängande spörsmål om särskilda dietmatsedlar.

Genom ett lämpligt anordnande av denna stat kunde icke obetydliga

besparingar årligen vinnas. Utredningen härom torde emellertid

bliva omfattande och kostsam. För att jämväl kunna verkställa övriga

nödiga utredningar måste tillräckliga penningmedel stå till förfogande.

I enlighet med vad direktionen sålunda förordat skulle för nästa budgetår

direktionens avlöningskostnader uppgå till (37,400 — 1,000 + 10,000 =)

46,400 kronor, innebärande en anslagshöjning med 9,000 kronor.

Direktionens utredning rörande personalbehovet vid jubileumskliniken

grundar sig på ett av professorerna G. Forssell, E. Key

och E. Berven enligt uppdrag av cancerföreningen i ämnet framlagt förslag.

I nedanstående sammanställning har angivits den personal, som av direktionen

beräknats bliva erforderlig vid kliniken. I sammanställningen har

också angivits den löne- och tjänsteställning, som direktionen

ansett sig böra förorda för de särskilda personalgrupperna.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Förteckning över personalen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Ordinarie

befattningshavare

Extra ordinarie

befattninghavare

Extra ordinarie

befattningshavare

enligt löneplan U

Extra

tjänstemän

Befattnings-

havare avlönade

med arvoden

i

Anmärkningar

Löne-

grad

Löne-

grad

Löne-

grad

Löne-

grad

Kronor

1,500

/Befattningen som

1 professor upp- | förd å karolinska

—

23

—

23

—

1 institutets stat

B 26

—

23

—

—

23

B 11

B 11

—

—

-

—

B 7

—-

—

—

—

B 7

—

—

—

—

B 7

—

—

—

—

—

5

—

—

—

B 4

—

—

—

—

—

4

—

—

—

_

_

5

_

—

1,380

[Fri bostad och

! kost + 50 kro-

1,080

( nor per månad

(Fri bostad och

! kost + 25 kro-

—

—

—

780

1 nor per månad

(Fri bostad och

\ kost

_

.

6

_

_

5

B 11

B 7

—

—

—

—

—

7

—

—

—

B 5

—

—

—

—

—

4

—

—

—

A. Radiumhemmet.

Läkarpersonal.

I. Allmänna avdelningen.

1 professor och överläkare ....

1 biträdande läkare .......

7 underläkare...........

II. Gynekologiska avdelningen.

1 överläkare...........

1 biträdande läkare......

1 underläkare..........

Övrig personal.

I. Kliniken.

1. Vårdavdelningarna.

1 föreståndarinna.......

1 kurator...........

1 biträdande föreståndarinna

8 sjuksköterskor........

1 förste vaktmästare.....

18 assistentsköterskor.....

1 sjukbärare..........

1 sjukbärare..........

12 städerskor......''. . . .

1 provsköterska

6 elever

4 provelever.........

2. Badavdelningen.

1 baderska..........

1 baderskebiträde......

övervaknings- och kontrollavdelningen.

1 föreståndarinna .

6 kontrollbiträden

5 »

1 fotograf .....

1 kontorsbiträde .

s. 143 Kontrollera mot PDF

CO o

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

143

<v

0)

<D

Ordinarie

ttningshava

•r eö

ed >

C

.- M

T3 m

M b£

°.S

H -S

■c «

s > S

c 2 —

•H J Q.

° .2 :§

g B ~

£ *-> bfi

Extra

jänstemän

efattnings-

are avlönad

ed arvoden

Anmärkningar

ed

1

* £

W o

«.2-

« g s

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Kronor

grad

grad

grad

grad

II. Polikliniken.

1. Mottagningsavdelningen.

2 biträden vid mottagningsavdel-

ningen ................

—

4

—

—

—

2 garderobiérer (en tjänstgör jämväl

å sjukavdelningen 3 timmar per

dag).................

_

_

5

_

_

1 städerska..............

—

—

5

—

—

2. Kontoret.

1 kassör................

B 11

—

—

—

—

1 kanslibiträde............

B 7

—

—

—

—

3. Undersökningsavdelningen.

2 sjuksköterskor............

1 sjuksköterska (även för radium- och

B 7

—

—

—

—

operationsavdelningen).......

B 7

—

—

—

—

2 assistentsköterskor.........

4 biträden vid undersökningsavdel-

—

5

—

ningen ................

—

4

—

—

—

(Fri bostad och

1 provsköterska............

—

—

—

—

1,380

< kost + 50 kro-

1 provsköterska (även för radium- och

{ nor per månad

operationsavdelningen).......

—

—

—

—

1,380

D:o

2 städerskor..............

—

—

5

—

—

lil. Behandlingsinstitutet.

1. Radium- och operationsavdelningen.

5 sjuksköterskor ...........

B 7

—

—

—

—

1 assistentsköterska..........

3 biträden vid radium- och opera-

—

5

—

—

tionsavdelningen..........

3 provsköterskor eller elever (1 sjuk-

—

4

—

—

sköterska och 1 elev eller prov-

Fri bostad och

sköterska gemensam med poliklini-

kost samt för

kens undersökningsavdelning se

provsköterska 50

ovan) ................

—

—

—

—

1,380

kronor per må-

2 städerskor..............

—

—

5

—

—

nåd och för elev

25 kronor per

2. Röntgenavdelningen.

månad

3 sjuksköterskor ...........

B 7

—

—

—

—

10 röntgenbiträden...........

B 6

—

—

—

—

1 biträde vid röntgenavdelningen . .

—

4

—

—

—

2 provsköterskor eller elever ....

—

—

—

—

1,380

D:o

1 städerska..............

—

—

5

—

—

3. Ljusavdelningen.

B 7

_

_

_

_

1 biträde vid ljusavdelningen ....

4

—

—

—

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

0)

0)

V t-

OJ

(1)

Ordinarie

ttningshava

•r

S >

■=■ Js

*Tj CO

u bo

O C

2 S

•c es ''Z

cS ^ S

c

1- X Cl,

■p » ST

£ bo s

° S :§

Z3 bo

Extra

jänstemän

efattnings-

are avlönad

ed arvoden

Anmärkningar

cö

X £

W ^

g

« ä 6

XI

X

Löne-

Löne-

Löne-

Löne-

Kronor

grad

grad

grad

grad

IV. Undervisningsavdelningen.

.

_

5

_

V. Extra personal i 2 år.

(tills karolinska sjukhuset träder i

full verksamhet)

1 köksföreståndarinna........

—

—

—

—

2,340

("Av dessa skola 4

I enl. avtal tjänst- 1 göra vid sera- lj fimerlasarettet

1,740

'' _

_

1,740

1,740

_

__

_

VI. För radiumhemmet och

karolinska sjukhusets rönt- gendiagnostiska avdelning

gemensam personal.

1 reparatör för röntgen- och ljusav-

B 7

■ -

—

—

—

B. Forskningsavdelningarna.

1. Radiofysiska forsknings-

avdelningen.

I laborator i radiofysik.......

I tekniskt biträde för fysiska mät-

B 26

B 7

—

—

—

—

ningar................

—

—

—

—

1 städerska (ej full tjänstgöring) . .

1,080

2. Svulstpatologiska avdelningen.

1 assistent...............

1 tekniskt biträde för mikroskopiska

—

—

—

—

5,400

preparationer............

I kanslibiträde för svulstpatologiska

B 7

avdelningens arkiv.........

B 7

—

—

—

—

1 städerska..............

—

—

5

—

—

I sammandrag innebär den för radiumhemmet föreslagna personalstaten

följande:

Ordinarie tjänstemän:

a) håkarp ersonat.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen................B 26

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%. 145

b) Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid kliniken.........Bil

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen ... B 11

1 kurator........................................... Bil

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen (gemensam för radiumhemmet

och karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning) B 7

1 biträdande föreståndarinna............................ B 7

20 sjuksköterskor...................................... B 7

6 kontrollbiträden .................................... B 7

10 röntgenbiträden....................................B 6

1 fotograf........................................... B 5

c) Ekonomipersonal.

1 förste vaktmästare.................................. B 7

1 sjukbärare........................................B 4

d) Kontorspersonal.

1 kassör............................................ Bil

1 kanslibiträde....................................... B 7

Extra ordinarie tjänstemän:

2 biträdande läkare...............................e. o. 23

5 kontrollbiträden................................. e. o. 7

21 assistentsköterskor...............................e. o. 5

1 kontorsbiträde..................................e. o. 4

11 biträden......................................e. o. 4

1 sjukbärare.....................................e. o. 4

1 baderska....................................... e. o. U 6

1 baderskebiträde ................................. e. o. U 5

2 garderobiérer................................... e. o. U 5

20 städerskor...................................... e. o. U 5

Extra tjänstemän:

8 underläkare........................................ e. 23

Arvodister:

1 överläkare..................................kronor 1,500

8 provsköterskor.............................. » 11,040

6 elever..................................... » 6,480

4 provelever.................................. » 3,120

1 städerska (ej full tjänstgöring).................. » 1,080

samt dessutom, tills karolinska sjukhuset träder i full verksamhet,

1 köksföreståndarinna..........................kronor 2,340

2 husor ..................................... » 3,480

6 köksbiträden................................ » 10,440

2 telefonister................................. » 3,480

Beträffande den för forskningsavdelningen avsedda personalen

hänvisas till det ovanstående.

Till stöd för ovannämnda förslag rörande antalet befattningshavare vid

jubileumsklinikens olika avdelningar m. m. har direktionen anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 272. 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Personal vid radiumhemmet.

Beräkningen av personalen hade skett med hänsyn till att radiumhemmet

enligt omförmälda överenskommelse skulle icke blott vara karolinska institutets

radioterapeutiska klinik utan därjämte en av landets centralanstalter

för radioterapi vid kräfta samt att verksamheten vid radiumhemmet skulle

bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med de i ovannämnda betänkande

angivna riktlinjerna.

Läkarpersonal. Antalet vårdplatser vid det nuvarande radiumhemmet

vore 70. På grund av den ständigt ökade patienttillströmningen vore detta

antal alldeles otillräckligt, och å jubileumskliniken hade därför sammanlagda

antalet vårdplatser ökats till 113, nämligen 100 allmänna platser

och 13 å den enskilda vårdavdelningen. Därjämte hade på jubileumsfondens

bekostnad inom jubileumsklinikens radiumhem uppförts en reservavdelning,

avsedd att tjänstgöra som evakueringsavdelning och omfattande

cirka 25 vårdplatser. Denna avdelning skulle dock först senare inredas,

när behovet av en sådan framträdde.

Vid jubileumsklinikens öppnande komme sålunda antalet vårdplatser

vid radiumhemmet att ökas med 61 procent, i förhållande till platsantalet

vid det nuvarande radiumhemmet.

Patienttillströmningen till det nuvarande radiumhemmet belyses av efterföljande

översikt:

Översikt över utvecklingen av arbetet å radiumhemmet under åren 1917—1935.

År

Inneliggande

patienter

Medeltal innelig- gande patienter

per dag

Medellängd för

sj ukhus vistelsen

Antal underhålls- dagar

Antal poliklinik- patienter

Antal poliklinik- besök

Medeltal poliklinik- besök per dag

(300 dagar)

Antal röntgen- behandlingar

Medeltal röntgen- behandlingar per dag

(300 dagar)

Antal radium-

behandlingar

Antal radiumbehand-

lingar per dag

1917

538

23

15

8,205

831

—

_

7,457

25

_

_

1918

621

23

13

8,663

920

—

—

6,829

23

—

—

1919

642

24

13

8,383

1,448

—

—

7,907

26

1,316

4

1920

741

24

12

8,654

1,590

—

—

7,154

24

—

—

1921

711

25

13

9,181

1,856

—

—

6,929

23

1,157

3

1922

838

26

11

9,479

2,030

8,869

30

6,226

21

1,385

4

1923

852

26

11

9,670

2,429

10,049

33

9,091

30

1,235

3

1924

915

26

11

9,744

2,822

12,170

41

6,826

23

1,788

5

1925

979

27

10

9,906

3,381

13,908

46

7,098

24

1,748

5

1926

1,002

28

10

10,329

4,338

15,553

52

9,978

33

2,432

7

1927

1,083

30

10

10,915

5,085

16,815

56

10,771

36

2,606

7

1928

1,134

31

10

11,287

5,806

20,121

67

15,256

51

4,085

11

1929

1,328

45

12

16,349

6,320

20,595

69

16,555

55

4,699

13

1930

1,659

48

11

17,687

7,093

23,448

78

16,979

57

6,997

19

1931

1,633

52

12

18,913

7,298

23,177

77

16,907

56

8,508

23

1932

1,528

53

13

19,643

7,568

23,520

78

17,501

58

9,196

25

1933

1,555

63

14

22,859

7,631

23,959

80

18,722

62

8,590

24

1934

1,636

66

15

23,918

7,902

22,357

75

16,310

54

9,339

26

1935

1,686

67

15

24,533

8,569

22,596

75

17,524

58

9,837

27

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

För närvarande vore vid radiumhemmet anställda sju läkare, varav fem

tjänstgjorde på den allmänna avdelningen och tvenne på den gynekologiska

avdelningen. Den allmänna avdelningens personal bestod av en överläkare,

tillika föreståndare för sjukhuset, en biträdande läkare och tre underläkare.

Den gynekologiska avdelningens personal bestode av en överläkare samt en

underläkare.

Det dagliga arbetet å radiumhemmet började för närvarande kl. A 9 på

morgonen utom de dagar, när operationer och elektrokoagulationer företoges,

då arbetet måste börja så tidigt som kl. A8 eller 8. Dagens första

timmar ägnades åt radiumapplikationer, varefter ronden å avdelningarna

vidtoge, vid vilken samtliga läkare måste vara närvarande. Ronden varade

till kl. A12—12, varefter polikliniska mottagningen började. Under polikliniktiden

undersöktes i medeltal 75 patienter dagligen. Den polikliniska

mottagningen vore som regel icke avslutad förrän kl. A3—3. Efter en

kort lunchpaus vidtoge därefter under fyra dagar i veckan arbete å den

patologisk-anatomiska och fysiska avdelningen under minst en timme. Till

detta arbete komme sedermera ytterligare kvällsronderna samt arbete för

besvarande av brev och förfrågningar m. m., kontrollerande av journaler

o. s. v. Denna arbetsordning medförde en arbetstid för läkarna av i medeltal

8 A timmar dagligen. Till detta komme skyldigheten att i tur och ordning

fullgöra nattjänstgöring. Ä den gynekologiska avdelningen vore arbetstiden

i huvudsak densamma, men här företoges radiumapplikationer varannan

dag och hölles poliklinisk mottagning varannan dag.

För jubileumskliniken hade föreslagits en utökning av läkarpersonalen

med fem läkare.

Beträffande arbetsfördelningen komme ändringar att företagas vid jubileumskliniken

i vissa avseenden.

Hittills hade inställningarna vid röntgenbehandlingarna gjorts av läkarna

under arbetstiden å polikliniken vilken anordning vore olämplig, då läkaren

måste lämna sitt poliklinikarbete ständigt och jämt för att bege sig till

röntgenavdelningen och poliklinikpatienterna därigenom finge vänta. Om

å andra sidan läkaren vore upptagen av ett arbete å polikliniken, som icke

omedelbart kunde avbrytas, måste patienten å behandlingsavdelningen

vänta, vilket ofta vore besvärande för den i regel svårt sjuke patienten och

medförde tidsförlust för avdelningspersonalen. Å jubileumskliniken komme

en läkare att stationeras å röntgenavdelningen under hela arbetsdagen,

varigenom dessa olägenheter avhjälptes.

Inställningarna för teleradiumbehandling hade hittills under dagarna

gjorts av respektive läkare, men under natten hade inställningarna gjorts

av den vakande sköterskan, som på kvällsronden erhållit instruktioner av

läkaren. För behandlingens framgångsrika genomförande fordrades emellertid,

att inställningarna gjordes med en minutiös noggrannhet och att patienten

övervakades under hela behandlingstiden. Detta hade ej kunnat utföras

utan stora olägenheter, då denna sköterskas tid till stor del upptoges

av arbete å sjukavdelningarna. Arbetet vore också av sådan art, att det

lämpligast borde utföras av en läkare. Vid jubileumskliniken hade därför

arbetet planlagts så, att en läkare skulle tjänstgöra under hela natten ä

teleradiumavdelningen med bistånd av ett biträde. Ilan skulle därigenom

även fullgöra skyldigheten som natthavande läkare å sjukhuset i övrigt och

sålunda vara befriad från dagtjiinst.

Radiumhemmet hade hittills nödgats inskränka sig till att till behandling

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

mottaga i huvudsak patienter, lidande av svulstsjukdomar, men jubileumskliniken

skulle dessutom tjänstgöra såsom karolinska sjukhusets radioterapeutiska

klinik, vilket komme att medföra en betydande ökning av

patientantalet, och en av de nyinrättade läkarbefattningarnas innehavare

torde komma att få full sysselsättning med mottagning och undersökning

av dessa patienter.

Överläkaren och biträdande läkaren å allmänna avdelningen^ övervakade

och ansvarade för sjukvården och ledde det dagliga arbetet å klinik och

poliklinik.

Arbetsfördelningen för de sju underordnade läkarna å allmänna avdelningen

skulle enligt det uppgjorda förslaget vara den, att fyra av underläkarna

tjänstgjorde som läkare å vårdavdelningarna, en å röntgenavdelningen,

en å teleradiumavdelningens nattjänst samt en huvudsakligen å

polikliniken. Därjämte skulle samtliga läkare deltaga i det dagliga poliklinikarbetet.

Beträffande arbetet och läkarbehovet å den gynekologiska avdelningen

hade överläkaren å densamma, docenten J. Heyman, avgivit följande utredning.

Arbetet vid radiumhemmets gynekologiska avdelning hade under de

senaste åren företett en jämn och betydande stegring. Antalet brachyradiumbehandlingar

visade sålunda från år 1925 till år 1936 en ökning med

cirka 95 procent — från 392 till 767. I stort sett motsvarades det ökade antalet

behandlingar av en procentuellt lika stor ökning av antalet å kliniken

behandlade patienter. Antalet röntgenbehandlingar hade under samma tid

vuxit med cirka 290 procent — från 1,413 till 5,522.

Under den angivna perioden hade röntgenbehandlingen i rätt stor utsträckning

ersatts med teleradiumbehandling. Denna behandlingsform påbörjades

å avdelningen år 1929. Antalet teleradiumbehandlingar hade från

år 1929 till den 1 mars 1934, då en ny teleradiumapparat installerades,

varit omkring 1,000 per år, efter den 1 mars 1934 omkring 1,500.

Slutligen hade under de 5 sista åren ett antal större operationer i samband

med den radiologiska behandlingen utförts, inalles 64, eller i genomsnitt

16 per år.

Antalet undersökningar å avdelningens poliklinik hade ökats från 1,978

år 1925 till 4,998 år 1936 och alltså mer än fördubblats.

Den här påvisade ökningen av såväl antalet behandlingar, som antalet

undersökningar, gjorde att frågan örn anställande av en underläkare redan

omkring år 1928 blev aktuell. På grund av olika omständigheter blev frågan

först ordnad år 1930, från och med vilket år en underläkare varit å avdelningen

anställd. Underläkaren hade ända från tjänstens inrättande tjänstgjort

ett halvt år på den allmänna och därefter ett halvt år på den gynekologiska

avdelningen. Att underläkaren tjänstgjorde endast ett halvt år å den

gynekologiska avdelningen vore ur avdelningens synpunkt icke fullt tillfredsställande.

På denna korta tid hunne en underläkare icke förvärva den erfarenhet

och rutin, som skulle behövas för att överläkarens arbetsbörda skulle

kunna minskas i nöjaktig utsträckning. Anordningen vore i själva verket

vidtagen mera med hänsyn till de unga läkarnas intressen. Den kännedom

örn gynekologisk radioterapi, som numera varje gynekolog måste anses

böra äga, kunde nämligen inhämtas på ett halvt år. En längre utbildning

kunde anses motiverad, för den händelse vederbörande skulle vilja specialutbilda

sig inom denna gren av gynekologi. Så länge det i vårt land

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Majlis proposition Nr 87%.

emellertid icke funnes mer än en befattning, den a radiumhemmet, där

dylik specialutbildning kunde utnyttjas och inom överskådlig framtid inrättandet

av mer än ytterligare två dylika befattningar knappast kunde

tänkas komma till stånd, förelåge intet behov att utbilda ett större antal

läkare inom denna specialitet. Anordningen med ett halvt års tjänstgöringstid

för underläkare å den gynekologiska avdelningen vore tillräcklig för att

bibringa blivande gynekologer nödiga insikter i denna viktiga gren av

ämnet, och syntes sålunda böra bibehållas för denna utbildningstjänst.

Den under ett halvt år tjänstgörande underläkaren tillförde emellertid

icke avdelningen det ökade tillskott i arbetskraft, varav densamma redan

nu vore i behov. I och med avdelningens överflyttning till den nya, större

avdelningen å jubileumskliniken komme behovet av ytterligare fullt kompetent

läkarkraft å den gynekologiska avdelningen att än mer framträda.

Det torde vidare såsom en bestämd olägenhet böra framhållas, att den

gynekologiska radioterapien för närvarande blott ägde en enda kompetent

representant inom landet. När den nuvarande innehavaren av befattningen

åtnjöte semester eller när han på grund av sjukdom, studieresor eller dylikt

vore hindrad tjänstgöra, funnes ingen fullt kompetent vikarie att tillgå.

Vidare måste det anses vara ett viktigt önskemål att tillse, att en kompetent

efterträdare funnes, när den nuvarande innehavaren inträdde i pensionsåldern.

Det ovan framhållna behovet av en utökning av läkarkrafterna vid jubileumsklinikens

gynekologiska avdelning borde bäst och effektivast tillgodoses

genom inrättande av en biträdande läkarbefattning vid avdelningen.

Beträffande läkarnas löneförmåner hade samma principer följts, som

med motivering framlagts av direktionen i fråga om serafimerlasarettet

(jfr ovan).

Personal å vårdavdelningarna.

Det på grundval av radiumhemmets erfarenhet beräknade behovet av

personal för sjukvårdsarbetet å vårdavdelningarna överensstämde i stort

sett med behovet av sådan personal vid kirurgiska och medicinska vårdavdelningar,

och någon särskild motivering för denna personal torde därför

icke vara nödig.

Förutom den å vårdavdelningarna vid en kirurgisk eller medicinsk klinik

vanliga personalen funnes å det nuvarande radiumhemmet tre befattningar,

nämligen en föreståndarinne-, en biträdande föreståndarinne- och en social

kuratorsbefattning. Dessa befattningar hade tillkommit under radiumhemmets

25-åriga utveckling på grund av det under arbetets utveckling

framträdande behovet av dessa arbetskrafter, betingat av de speciella arbetsförhållandena

vid ett sjukhus för radioterapi vid svulster.

Föreståndarinnan hade till uppgift att ordna beläggningen å sjukhuset

på ett praktiskt sätt. De flesta patienterna in foges på remisser från läkare

i landet, och när patienterna komme resande, måste platser finnas lediga

till deras mottagande. För att praktiskt och för beläggningen ekonomiskt

kunna utföra detta arbete tillämpades för närvarande å radiumhemmet

ett särskilt system, vilket fordrade en däri väl insatt, kvalificerad arbetskraft

och en avsevärd arbetstid. Föreståndarinnan hade även att besvara

de talrika förfrågningarna från liikare och patienter, beträffande intagning,

avgifter m. in. För närvarande inkomme till föreståndarinnans expedition

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £72.

dagligen cirka 40 brev, vilka fordrade omedelbart svar. Föreståndarinnan

skulle även övervaka och kontrollera efterlevandet av föreskrifterna beträffande

de till omkring 200 i antal uppgående radiumpreparaten, så att

ingen skada eller förlust träffade dessa. Till skydd för personalen, som vore

sysselsatt med röntgen- och radiumarbetet, måste omfattande och detaljerade

föreskrifter finnas, och det ankomme likaledes på föreståndarinnan

att övervaka dessas efterlevnad. Å radiologiska sjukhus, där ej sådan kontroll

funnes, hade obotliga skador förekommit. Personalens dagliga arbete

omfattade sålunda specialområden, där kontroll endast kunde utövas av en

med detta arbete särskilt förtrogen person. Å radiumhemmet hade föreståndarinnan

till och med år 1934 ensam utfört ifrågavarande arbete. Under

de senaste åren hade emellertid föreståndarinnans arbetsbörda så tilltagit,

att från och med år 1935 en biträdande föreståndarinna måst anställas,

vilken fått övertaga en del av föreståndarinnans arbetsuppgifter. En bidragande

orsak till att en biträdande föreståndarinna måst anställas, hade

också varit, att det visat sig omöjligt att få en kompetent vikarie under föreståndarinnans

semestrar eller vid sjukdomsfall. Rubbningarna i arbetet

med en i detsamma icke fullständigt insatt arbetskraft hade visat sig vara

mycket avsevärda.

Den sociala kuratorn hade ett vidsträckt arbete vid ett sjukhus, som

huvudsakligen hade till uppgift att vårda kräftsjuka. De akuta sjukdomarnas

inverkan på patienternas ekonomi vore av övergående natur. För

de kräftsjuka vore behandlingen långvarig och fördelad på flera perioder.

Arbetsförmågan vore nedsatt för lång tid och hos flera av dem vore utsikterna

till varaktig hälsa relativt små. De ekonomiska och sociala följderna

av kräftsjukdomarna bleve ofta för den sjuke och dennes familj

ganska snart tragiska. För de helt medellösa vore det relativt väl ställt

beträffande de rent ekonomiska bekymren, då resor och sjukvård betalades

helt av stat och kommun, men de sociala följderna av sjukdomen framträdde

här så mycket starkare. För de mindre bemedlade, men ej helt

medellösa bleve existensproblemen mycket svårlösta. Så länge hälsan stöde

bi, kunde de reda sig relativt bra. Kontanta medel för bestridande av utgifter

för resor och långvarig sjukvård funnes dock som regel icke, ej heller

till bekostande av nödvändig vila mellan och efter behandlingarna. Även

om kommunen ansvarade för utgifterna, toges dock som regel utläggen

tillbaka, särskilt från den besuttne mindre jordägaren, så långt som det

vore möjligt, och härigenom spolierades ekonomien, så att verklig medellöshet

ofta inträdde. Den sociala kuratorn, för vilken patienterna förtroendefullt

kunde yppa sina bekymmer, hade ett viktigt arbete att utföra,

särskilt bland de mindre bemedlade, genom att försöka rättvist fördela

medel från tillgängliga fonder och vägleda beträffande möjligheten till

understöd. Därjämte hade kuratorn att ombesörja intagning på vilohem

och vårdhem, sökande av pensionsunderstöd och understöd från välgörenhetsinrättningar

samt ordnandet av sjukvård i hemmen genom distriktssköterskor

och frivilliga sjukvårdsföreningar. Den sociala kuratorn hade

även att uppsöka patienterna i deras hem för att där undersöka med hennes

verksamhet sammanhängande förhållanden. Korrespondensen med fattigvårdsmyndigheterna

inginge även i den sociala kuratorns åligganden.

Den sociala kuratorsbefattningen vid radiumhemmet hade varit i funktion

8 år, och erfarenheten hade visat, att denna befattning även i fortsättningen

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr <27''2. 151

komme att vara nödvändig och icke såsom det sociala biträdets verksamhet

vid serafimerlasarettet befunne sig på försöksstadiet.

Å radiumhemmet funnes för närvarande tvenne vaktmästare och en

sjukbärare. För jubileumskliniken hade beräknats endast en förste vaktmästare,

som bland annat intoge ställning som förman för den underordnade

manliga personalen, samt tvenne sjukbärare, vilkas arbetsdag med

hänsyn till de relativt långa transportavstånden torde bli fullt upptagen.

Personalen i denna grupp har föreslagits till samma löneförmåner som

motsvarande personal vid serafimerlasarettet. Den biträdande föreståndarinnan,

som vore sjuksköterska, hade placerats i lönegraden B 7. Föreståndarinnan,

som utövade en fullt självständig verksamhet, jämställd

med exempelvis inspektionssköterskans vid serafimerlasarettet, hade placerats

i samma lönegrad som denna, B 11. I denna lönegrad hade likaledes

placerats sociala kuratorn.

Personal å badavdelningen.

Å badavdelningen hade föreslagits en befattning som baderska och en

som baderskebiträde, motsvarande de behov, som förefunnes vid ett sjukhus

av jubileumsklinikens storlek.

Personalen vid denna avdelning har föreslagits skola placeras i samma

lönegrader som motsvarande personal vid serafimerlasarettet.

Personal å övervaknings- och kontrollavdelningen.

Under radiumhemmets tidigare år med ett relativt fåtal patienter hade

det varit möjligt för läkarna att stå i direkt personlig kontakt med varje

patient och övervaka dennes regelbundna besök för kontrollundersökning.

Med det stigande patientmaterialet visade det sig emellertid nödvändigt

att organisera en särskild avdelning för kontroll och övervakning av patienterna.

En patient, som behandlats för en stor, sönderfallande kräftsvulst i

exempelvis läppen eller ansiktet med stinkande avsöndring från såret och

med svåra smärtor, vore i de allra flesta fall nöjd, när såret läkt sig och

tumören ej längre föranledde några besvär, vilket resultat ofta uppnåddes

med den första behandlingsserien. Patienten hade svårt att förstå, att han

behövde återkomma för vidare behandling eller undersökning, då han vöre

subjektivt symtomfri, men just i detta stadium av läkningsprocessen vore

de regelbundet återkommande kontrollundersökningarna av den största

betydelse för åstadkommandet av en varaktig läkning.

Utan att patienten själv observerade det, kunde ett litet lokalt recidiv

uppkomma, vilket till en början visade sig som en obetydlig sårbildning

eller en mindre förhårdnad och icke orsakade patienten några besvär. Den

vane läkaren kunde emellertid diagnosticera ett sådant recidiv i dess första

utveckling, och det vore då relativt lätt att taga bort med förnyad behandling,

under det att som regel all behandling vöre utsiktslös, örn recidivet ej

upptäcktes i tid utan finge en större utveckling.

Tumörceller från primärtumören kunde också sprida sig till lymfkörtlarna,

<1. v. s. giva s. k. metastaser i dessa. Lymfkörtlarna ökade då mer eller

mindre hastigt i storlek. En inflammatorisk körtelsvullnad vore av relativt

oskyldig natur, förekomme ofta och ginge som regel efter kort tid till fullständig

hälsa. Patienter ansåge därför, att en »körtelsvullnad» icke hade

någon allvarlig betydelse. Örn det vore fråga örn en metastas i lymfkörtlarna,

progredierade däremot tumörcellerna ofta hastigt, växte igenom lymfkör
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr ,272.

telkapseln, infiltrerade omgivande vävnad och metastaserna bleve slutligen

fixerade mot närliggande stora kärl. I detta stadium gåve såväl radiologisk

behandling som operation mycket små utsikter till varaktig läkning. Örn

däremot dessa metastaser diagnosticerades i ett tidigt stadium, vore det

i mångå, fall möjligt att avlägsna dem genom strålbehandling eller strålbehandling

i förening med operation. Patienterna måste emellertid då omedelbart

underkastas regelbunden behandling med bestämda intervall. Om

detta underlätes, kunde dessa små tumördelar plötsligt börja att hastigt

tillväxa och på några veckor, ja, till och med dagar nå sådan storlek och

utbredning, att, som sagt, all behandling vore utsiktslös.

Vid radiumhemmet hade utarbetats ett kontrollsystem för patienternas

regelbundna övervakning, som visserligen fordrade en betydande personal

men som gjorde, att radiumhemmets patientmaterial kunde följas i detalj

och behandlingsresultatet år efter år kontrolleras. Läkningsresultaten vid

radiumhemmet vore också synnerligen tillfredsställande. Statsmakterna

hade insett betydelsen av denna kontroll såväl för resultatet av behandlingen

som för det vetenskapliga bearbetandet av materialet och beviljat

medellösa patienter fria resor till och från centralanstalterna för radioterapi

i riket.

. Varje år kunde radiumhemmet avgiva en av alla vetenskapliga institutioner

högt skattad statistik av sina behandlingsresultat. I den senaste årsberättelsen

för år 1935 redogjordes för behandlingsresultatet av över 46,000

vid radiumhemmet undersökta patienter.

Övervaknings- och kontrollavdelningen inrättades redan år 1921 och hade

under de gångna åren snabbt utvecklats och fått allt flera viktiga uppgifter.

Sålunda ålåge befattningsinnehavarna å denna avdelning bland annat

förande av diarier över de å hemmet vårdade eller undersökta patienterna,

journalskrivning efter diktamen och diktafon, införande av uppgifter i

journalerna såsom utdrag ur operations- och obduktionsprotokoll och skriftliga

meddelanden från patienterna, vård av journalarkiv och samlingar

såsom filmarkiv, skioptikonarkiv m. m., expedition av handlingar från respektive

avdelningar, korrespondens med patienter samt med in- och utländska

läkare enligt uppdrag eller efter diktamen, sekreterargöromål åt

klinikchefen och övriga läkare, biträdande vid det vetenskapliga arbetet

såsom exempelvis utförande av utdrag ur journaler och ur vetenskapliga

skrifter och sammanförande av handlingar beträffande fall, som skulle

vetenskapligt bearbetas.

Största delen av detta arbete finge befattningshavaren utföra på egen

hand, och framgången av arbetet vore i hög grad beroende på hennes erfarenhet,

uppfattningsförmåga, omdöme och takt.

Följande siffror belyste omfattningen av arbetet. Varje dag skulle ett

70-tal journaler framtagas ur arkivet, daganteckningar och meddelanden

angående gjorda specialundersökningar införas och uppgifter till remitterande

läkare utsändas. Å röntgenavdelningen skulle detaljerade uppgifter

angående behandlingen införas å behandlingskort och i liggare (år 1936 behandlades

i medeltal 66 fall per dag). Statistik skulle föras över röntgenrörens

effektiva prestationer och över företagna mätningar såväl å patienter

som å maskiner. Ä radiumbehandlingsavdelningen, där under år 1935 dagligen

behandlats i medeltal 27 patienter, skulle noggranna behandlingskort

upprättas med angivande av varje radiumtubs placering (radiumhemmet

hade för närvarande cirka 200 radiumpreparat) och behandlingstidens

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

längd, använt behandlingsfiltrum, avstånd m. m. Var och en av dessa detaljuppgifter

måste handhas av en med arbetet väl förtrogen, ansvarskännande

befattningsinnehavare, då ett misstag vid införandet av dessa uppgifter

lätt kunde resultera i allvarliga skador på patienterna eller i förlust

av dyrbart behandlingsmaterial.

För denna avdelning hade föreslagits följande personal:

1 föreståndarinna, tillika sekreterare åt överläkaren,

1 kontrollbiträde, sekreterare åt de två biträdande läkarna, även sysselsatt

med journalskrivning,

2 kontrollbiträden för journalskrivning å allmänna avdelningen,

3 kontrollbiträden för mottagnings- och efterforskningsarbete, korrespondens

med patienter och läkare, registrering av patienter och journaler,

1 kontrollbiträde för journalskrivning å gynekologiska avdelningen,

1 kontrollbiträde för mottagnings- och efterforskningsarbete å gynekologiska

avdelningen, tillika sekreterare åt överläkaren å gynekologiska avdelningen,

1 kontrollbiträde för det vetenskapliga arbetet (bibliotek, vård av film- och

skioptikonsamling, föreläsningsmaterial m. m.),

1 kontrollbiträde å radiumbehandlingsavdelningen,

1 kontrollbiträde å röntgenbehandlingsavdelningen,

1 kontorsbiträde,

1 fotograf.

Vad löneförmånerna beträffade, innehade föreståndarinnan för denna

avdelning en fullt självständig plats och måste vara en högt kvalificerad

kraft, väl förtrogen med alla detaljer i radiumhemmets organisation samt

språkkunnig och lämplig att leda och övervaka det komplicerade arbetet

vid denna avdelning. I sitt arbete vore hon jämställd med föreståndarinnan

och den sociala kuratorn och hade därför föreslagits bliva placerad i lönegraden

B 11.

Övriga befattningsinnehavare hade placerats i samma lönegrader som

motsvarande personal vid serafimerlasarettet.

Personal å mottagningsavdelningen.

Å mottagningsavdelningen hade föreslagits bland annat tvenne biträden

samt tvenne garderobiärer. Biträdenas uppgift vore att hjälpa och vägleda

patienterna i väntrummet och att föra dem till respektive undersökningsoch

behandlingslokaler. Flertalet patienter, som lede av elakartade tumörer,

måste nämligen tagas om hand och hjälpas i betydligt högre grad än klientelet

å en vanlig sjukhuspoliklinik.

Personalen å denna avdelning har beretts liknande löneförmåner som

å serafimerlasarettet.

Personal å kontoret.

Å det nuvarande radiumhemmets kontorsavdelning funnes anställda en

kassörska och tvenne biträden. Då vid överflyttning till karolinska sjukhuset

en del av kontorets arbete kornrne att överflyttas till karolinska sjukhusets

kontor och då under övergångstiden en del kontorsarbete kunde utföras

av den biträdande föreståndarinnan, hade å denna avdelning föreslagits

endast tvenne befattningar, nämligen en kassörske- och en kanslibiträdesbefattning

med samma löneförmåner som liknande befattningar å

serafimerlasarettet. Till kassörskan skulle utgå tills vidare felräkningspengar

å 120 kronor per år.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2,72.

Personal å u n d e r s ö k n i n g s a v d e 1 n i n g e n.

Antalet befattningshavare hade beräknats med hänsyn till nuvarande

behov vid radiumhemmet och med hänsyn till det behov av personal, som

beräknats för motsvarande arbete vid en kirurgisk poliklinik. Löneförmånerna

hade föreslagits lika med liknande befattningsinnehavares vid

serafimerlasarettet.

Personal å radium- och operationsavdelningen.

Personalen vid denna avdelning hade likaledes föreslagits med hänsyn

till erfarenheten vid radiumhemmets radiumbehandlingsavdelning och löneförmånerna

i överensstämmelse med liknande befattningar å serafimerlasarettet.

Personal å röntgenavdelningen.

För röntgenbehandlingsavdelningen hade föreslagits tre sjuksköterskor

med röntgenutbildning samt tio röntgenbiträden. Dessutom hade på avdelningen

föreslagits två elever och ett biträde samt en städerska, allt i överensstämmelse

med erfarenheten angånde personalbehovet å nuvarande

radiumhemmets röntgenavdelning.

Röntgenbiträdena borde ha en utbildning, som motsvarade minst 8-klassigt

flickläroverk, och särskilt äga tillräckliga kunskaper i fysik och matematik

för att kunna lära sig förstå en röntgenapparats konstruktion och

driftbetingelser samt doseringsprinciperna. Deras arbete vore ansvarsfullt,

då varje felgrepp kunde förorsaka patienterna oläkliga skador, och det vore

därför nödvändigt att söka erhålla väl kvalificerade innehavare av dessa

befattningar.

I fråga örn löneförmånerna hade sköterskorna föreslagits skola placeras

i samma lönegrad som övriga sköterskor vid sjukhuset, B 7. Röntgenbiträdena

hade föreslagit bli placerade i lönegraden B 6.

Personal vid ljus avdelningen.

Å ljusavdelningen hade föreslagits en sjuksköterska samt ett biträde med

samma löneförmåner som motsvarande befattningsinnehavare vid serafimerlasarettet.

Extra personal under övergångstiden.

Till dess att karolinska sjukhuset trädde i full verksamhet, hade föreslagits

extra personal bestående av en köksföreståndarinna, två husor, sex

köksbiträden samt två telefonister med bestämda arvoden.

För radiumhemmet och karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska

avdelning gemensam personal.

Erfarenheten hade visat, att vid en så omfattande röntgenbehandlingsavdelning

som jubileumsklinikens dagligen fordrades en sakkunnig översyn

av röntgenapparaterna jämte därtill hörande utrustning. Dessutom måste

jämt och ständigt smärre fel repareras. Om reparatörer skulle tillkallas från

firmorna, medförde detta en relativt dryg kostnad och en betydande förlust

av tid. De sammanlagda kostnaderna för översyn och reparation under

året vore så stora, att det syntes vara förenligt med god ekonomi att anställa

en reparatör för den tekniska översynen av röntgenmaskineriet.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Marits proposition Nr <27^.

Denne reparatör skulle samtidigt bestrida liknande funktion vid karolinska

sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning. Det vore nödvändigt att tillsätta

denna befattning redan nu, innan den röntgendiagnostiska röntgenavdelningen

trädde i verksamhet, då installeringen och monteringen av

röntgenapparaterna å jubileumskliniken borde i detalj följas av denne reparatör

och apparaterna under inkörningen behövde en särskilt noggrann tillsyn.

Dessutom skulle han deltaga i monteringen av apparaterna vid diagnostiska

avdelningen, innan denna trädde i verksamhet. I förslaget hade

därför upptagits en befattning som reparatör för röntgen- och ljusavdelningen

samt diagnostiska röntgenavdelningen, vilken placerats i lönegraden

B 7, motsvarande ungefär vad en duglig röntgentekniker avlönades med i

de enskilda firmorna.

Personal å radiofysiska forskningsav

delningen.

För sjukvårdsarbetet vid en modern röntgen- och radiumklinik vore ett

intimt samarbete med en inom radiofysiken speciellt utbildad fysiker oundgängligen

nödvändigt. Följande löpande arbeten måste överlåtas på en

sådan fackman:

1) fysikalisk-teknisk inspektion av röntgenapparater och radiumapparatur

samt övriga för bestrålningarna nödvändiga instrument;

2) löpande kontroll av strålningen vid de olika röntgenapparaterna;

3) löpande kontroll av radiumförrådet för att undvika radiumförluster;

4) mätningar på med röntgen- eller radiumstrålning behandlade patienter;
5)

med vissa tidsmellanrum upprepade undersökningar beträffande bestrålningsriskerna

för läkare och personal;

6) deltagande i utexperimenterandet av nya behandlingsmetoder, huvudsakligen

i vad som rörde deras tekniska utformning; samt

7) deltagande i viss utsträckning i de dagliga ronderna för diskussion

av den i speciella fall lämpligaste bestrålningstekniken.

Behovet av en fysiker för det löpande sjukhusarbetet framginge av att

tekniken vid radium- och röntgenbehandlingen i hög grad vore en fysikalisk

fråga. Vid bestrålningen av en sjukdomshärd måste den infallande

strålningen vara fysikaliskt väl karakteriserad, så att läkaren hade kännedom

om den infallande strålningens egenskaper. Vidare vore strålningens

gång i vävnaderna betingad av absorption- och sekundärstrålningseffekter,

vilka endast kunde överblickas tack vare ingående kunskaper i radiofysik

och lång erfarenhet beträffande dennas tillämpning på medicinska

spörsmål. Mätmetoderna inom den medicinska radiologien vore och syntes

även för framtiden komina att förbliva av den art, att de fordrade ständig

övervakning av fysiker. Den effekt, ionisationseffekten, på vilken strålningsdoseringen

baserade sig, nödvändiggjorde nämligen användandet av

ytterst känsliga instrument, vilkas handhavande förutsatte specialkunskap.

År 1930 utgjordes personalen vid radiumhemmets fysiska laboratorium

av:

1 föreståndare, anställd vid radiumhemmet,

1 röntgenfysiker, anställd vid radiumhemmet, dessutom föreståndare för

ambulerande avdelningen,

1 radiumfysiker, anställd vid radiumhemmet samt delvis avlönad med

tillfiilligt anslag från jubileumsfonden,

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''272.

1 laboratorieassistent, anställd vid radiumhemmet; deltoge i ambulerande

matavdelningens arbete,

1 skrivbiträde, anställd vid radiumhemmet; tillika kassörska för ambulerande

matavdelningen,

1 kemist-biolog, anställd på tillfälliga anslag,

3 kvinnliga assistenter, anställda på tillfälliga anslag.

Radiumhemmets årliga omkostnader för det löpande arbetet vid det

fysiska laboratoriet hade sedan år 1932 varit 19,140 kronor, som utgått till

löner, samt 3,000 kronor, som utgått till underhåll av instrument, förbrukningsartiklar

m. m., alltså sammanlagt 22,140 kronor årligen.

Det måste sålunda anses väl motiverat att å Kungl. Maj:ts och kronans

lönestat enligt överenskommelsen mellan Kungl. Majit och kronan och

jubileumsfonden uppfördes en laborator i radiofysik samt ett tekniskt biträde

för fysiska mätningar, bägge med full tjänstgöring.

Vid bestämmandet av fysikerns lönegrad borde hänsyn tagas till följande.

Endast en kraft med fullständig vetenskaplig utbildning i fysik

torde kunna komma i fråga, varför filosofie doktorsgrad i fysik måste anses

såsom ett villkor för sökande till befattningen. På grund av arbetets

speciella natur erfordrades, att vederbörande hade långvarig praktisk

erfarenhet inom den medicinska radiumfysiken, vilken erfarenhet förutsatte

åtminstone fem års arbete såsom fysiker vid ett radium-röntgensjukhus.

Härvid måste man beakta, att sökanden efter en dylik ytterst speciell

inriktning av sin utbildning efter doktorsgradens förvärvande, i hög

grad saknade möjlighet att erhålla en förmånlig anställning inom annat

gebiet, varför som kompensation den ifrågavarande platsen måste vara

väl avlönad. Det syntes sålunda fullt berättigat, att befattningshavaren

erhölle den ställning och den lön, som tillkomme laborator vid karolinska

institutet.

För det löpande sjukhusarbetet vore det även nödvändigt, att sjukhusets

fysiker hade tillfälle till vetenskapligt arbete, vilket vore en viktig

förutsättning för att han skulle aktivt kunna deltaga'' i det vidare utarbetandet

av behandlings- och mättekniken. Det vore därför önskvärt, att

vederbörande befattningshavare, såsom väl även avsetts i ovan nämnda

överenskommelse, finge sin arbetsplats förlagd till jubileumsfondens radiofysiska

forskningsavdelning och anställdes såsom tjänsteman vid denna

avdelning.

En ytterst vikt ig faktor i fysikerns arbete för kliniken vore, att han hade

tillfälle att diskutera sina problem med kollegerna vid det fysiska laboratoriet

och med läkarna på kliniken. Detta senare kunde lämpligen ske på

regelbundet ordnade sammankomster, såsom skett vid radiumhemmet

sedan år 1934. Fysikern borde dessutom finnas tillgänglig på bestämda

tider för konsultation i samband med behandling av vissa patienter. I den

mån en ny fysikalisk mätmetod, avsedd för undersökningar på kliniken,

utarbetats och lämnat experimentstadiet, borde själva avläsningarna och

eventuellt beräkningsarbete överlåtas på en assistent, som arbetade under

kontroll av fysikern, och vilkens arbetsplats borde vara förlagd till kliniken

eller fysiska laboratoriet, alltefter undersökningens art.

Fysiska laboratoriets löpande arbete för kliniken varierade synnerligen

starkt i omfattning. Under vissa perioder förekomme endast ett "fåtal mätningar

eller utredningar i veckan, under det att under andra detta arbete

toge större delen av laboratoriets personal helt i anspråk. Vissa tider av

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%. 157

året anlitades laboratoriets röntgenspecialist mest, andra tider dess radiumspecialist.

De här relaterade omständigheterna gjorde, att det skulle medföra utomordentligt

stora svårigheter och allvarliga nackdelar, om arbetet för kliniken

skulle överlämnas till endast några få av laboratoriets personal, vilka

mer eller mindre helt skulle stå till klinikens tjänst. Ett sådant förfarande

skulle även i viss mån utestänga den övriga personalen från kontakt med

kliniken och delvis förorsaka separation av det vetenskapliga arbetet från

det löpande. En dylik uppdelning vore för övrigt mycket svår att genomföra,

vilket framginge av det ovan sagda.

Det hade därför varit ett önskemål att för det löpande arbetet två personer

med halv tjänstgöringsskyldighet anställdes på statsmedel. Då detta

emellertid torde stöta på praktiska och formella svårigheter, torde man

få förutsätta, att det förhållandet att endast en kvalificerad person anställdes

i statstjänst icke måtte utgöra hinder för en sådan fördelning av

arbetsuppgifterna vid avdelningen, som befunnes lämplig för det löpande

arbetet vid radiumhemmet och karolinska sjukhuset i övrigt.

För de omfattande observationer, som vore förknippade med det kontrollarbete,

som omhänderhades av ovannämnda laborator i radiumfysik,

fordrades ett särskilt biträde. Radiumhemmets fysiska laboratorium hade

uteslutande för dylika observationer under de senaste fyra åren haft tillgång

till en sådan kraft.

Då för denna tjänst erfordrades åtminstone 1 ä 2 års speciell utbildning

samt arbetet till stora delar måste utföras självständigt, torde en lämplig

kraft icke kunna erhållas för en lägre lön än motsvarande lönegraden B 7.

Vad beträffade löneförmånerna för ifrågavarande befattningshavare,

hade laboratorn i radiofysik föreslagits placerad i motsvarande löneställning

som laboratorer vid karolinska institutet, nämligen B 26, och det tekniska

biträdet för fysiska mätningar i B 7 i analogi med liknande befattningar

vid serafimerlasarettet.

Personal å svulstpatologiska

avdelningen.

Vid radiumhemmets svulstpatologiska avdelning vore för närvarande

anställda och fullt sysselsatta

A. Av cancerföreningen avlönade:

1) en föreståndare (tillika prosektor vid karolinska institutet),

2) en preparatris för löpande mikroskopiska preparationsarbeten,

3) en preparatris för forskningsarbetet,

4) en vaktmästare,

5) extrahjälp för städning och renhållning.

B. Genom fondanslag avlönade:

6) en underläkare,

7) en djurvårdare.

C. Privat avlönad:

8) ett kanslibiträde.

En mycket stor del av föreståndarens arbete upptoges nu av arbete för

kliniken, nämligen utförande av den löpande histologiska svulstdiagnostiken,

efterforskning och granskning av å andra institutioner utförda pre
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

parat från patienter, vårdade å kliniken, demonstrationer under minst en

timme tre gånger i veckan för klinikens läkare av preparat från de å hemmet

vårdade patienterna och föredrag över svulstpatologiska problem samt

utförande av vid hemmet förekommande obduktioner, lian hade för dessa

uppgifter varit sysselsatt minst fem timmar dagligen.

Desutom hade han i stor utsträckning handlett vid hemmet arbetande

forskare i den patologiska anatomiska delen av deras arbete. Han hade

därigenom endast fått relativt ringa tid till egen vetenskaplig forskning,

som han måst utföra under tidiga morgonstunder eller kvällstimmar. Han

hade för det löpande arbetet för radiumhemmet under de senaste tre åren

haft bistånd av en underläkare, som för denna uppgift använt 4 ä 5 timmar

dagligen och därjämte utfört eget forskningsarbete.

Föreståndaren vore nu genom sin dubbla tjänstgöring vid radiumhemmet

och som prosektor vid karolinska institutets patologiska institution

så överhopad med arbete, att situationen blivit ohållbar. Han hade också

under senaste åren i stor utsträckning varit tvungen att begära tjänstledighet

från sin befattning vid karolinska institutet.

Det syntes därför nödvändigt, att han bereddes tillfälle att mera helt

sysselsätta sig med de uppgifter som ålåge honom såsom föreståndare för

radiumhemmets svulstpatologiska avdelning och därvid mera ägna sig åt

sina egna och klinikens forskningsuppgifter. Hans bistånd vid det löpande

svulstdiagnostiska arbetet, som fordrade en mycket stor erfarenhet och

speciella studier, förbleve dock alltjämt nödvändigt.

Vid planläggning av arbete å jubileumsklinikens svulstdiagnostiska avdelning

hade det av nämnda skäl beräknats, att föreståndaren för att

kunna utöva ledningen av det vetenskapliga arbetet å avdelningen och egen

forskning, skulle vara anställd uteslutande vid avdelningen och avlönas

av jubileumsfonden, men att han därjämte skulle leda och övervaka den

för radiumhemmet nödvändiga svulstdiagnostiken. För denna del av hans

arbete, som nu omfattade cirka 2,500 preparat årligen, skulle från statsverket

beviljas ett årsanslag av 6,000 kronor1 att utgå med visst belopp

för varje särskild undersökning i analogi med den ersättning, som för liknande

ändamål från klinikerna vid serafimerlasarettet och akademiska sjukhuset

i Uppsala utginge till professorerna i patologi vid karolinska institutet

och vid Uppsala universitet.

Såsom föreståndarens assistent skulle fortfarande vara anställd en läkare,

som beräknades samtidigt kunna hava anställning vid annan patologisk

institution eller vara sysselsatt med eget vetenskapligt arbete. Framhållas

finge, att det vore av stor betydelse, om denna assistent samtidigt kunde

erhålla underordnad anställning vid karolinska sjukhusets patologiska institution

och sålunda utgöra en ständig förbindelselänk emellan båda institutionerna.

En sådan utbildning i svulstpatologi skulle för en blivande

patolog vara av icke oväsentlig betydelse.

En preparatris hade redan full sysselsättning med den löpande svulstdiagnostiken.

För det ständigt växande arbetet med registrering av de mikroskopiska

preparaten, för infordrande från övriga patologiska institutioner av preparat

från patienter, som vårdades å radiumhemmet, för ordnandet och

upprätthållandet av preparatarkivet samt för utskrivning av de patologisk-anatomiska

utlåtandena vore det nödvändigt att anställa ett kanslibiträde.

1 Jfr nedan under 3. Anslag till omkostnader.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Å den lönestat för den svulstpatologiska forskningsavdelningen, som

betingades av det löpande arbetet och som enligt föreliggande förslag skulle

komma på statsverkets del, hava av anförda skäl upptagits en assistent,

ett tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer, ett kanslibiträde och

en städerska.

Beträffande löneförmånerna hade för assistenten vid avdelningen beräknats

ett arvode av 5,400 kronor. Det tekniska biträdet och kanslibiträdet

hade i likhet med serafimerlasarettets motsvarande befattningsinnehavare

placerats i lönegraden B 7. Därjämte skulle utgå ovan nämnda anslag för

övervakning och kontroll av histologiska undersökningar av 6,000 kronor

årligen.

Direktionen har vidare berört den redan i det föregående för serafimerlasarettets

del omnämnda frågan om åtgärder för ordnande av sjukvårdspersonalens

arbetsförhållanden samt har i detta avseende anfört, att direktionen

icke ansett det för jubileumskliniken behövligt att för sagda ändamål

i avlöningsstaten beräkna särskild anslagspost. Direktionen utginge

dock från att, därest medel för ändamålet skulle komma att bliva erforderliga

vid jubileumskliniken, anslagsposten till »avlöningar till övrig ickeordinarie

personal» skulle kunna anlitas härför.

Direktionen har framlagt följande förslag till avlöningsstat för personal

vid Konung Gustaf F.s jubileumsklinik, avseende helt budgetår:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis enligt

särskild personalförteckning, innefattande,

A. Radiumhemmet.

a) läkarpersonal, förslagsvis..............kronor 10,020

b) sjukvårdspersonal, förslagsvis........... » 137,766

c) ekonomipersonal, förslagsvis............ » 6,474

d) kontorspersonal, förslagsvis............ »_7,404

Säger för radiumhemmet kronor 161,664.

B. Forskning sav delning ar na.

a) radiofysiska avdelningen..............kronor 13,320

b) svulstpatologiska avdelningen.......... »_6,600

Säger för forskningsavdelningarna kronor 19,920.

Summa kostnader till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat 181,584 kronor eller i avrundat tal 182,100 kronor . . 182,100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit:

A. Radiumhemmet.

Arvode till överläkaren.................kronor 1,500

B. Forskningsavdelningarna.

Arvode till en assistent å svulstpatologiska

avdelningen........................kronor 5,400 (>,900

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Majlis proposition Nr 27‘2.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar, förslagsvis...........kronor 240,000

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis . . » 30,000 270,000

Anm. Från denna anslagspost utbetalas ersättning till 2 städerskor vid

forskningsavdelningarna, den ena med avlöning enligt 5 lönegraden i löneplanen

U och den andra med ett arvode av 1,080 kronor för år räknat.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis......kronor 30,000

fyllnad i avlöning jämlikt övergångsbestämmelserna,

förslagsvis.................. » 3,000 33,000

Summa kronor 492,000.

Under delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal

har direktionen, såsom framgår av handlingarna i ärendet, inräknat ett

belopp av förslagsvis 10,000 kronor att ställas till direktionens förfogande

för bestridande av under budgetåret uppkommande behov av ersättning

till ytterligare personal utöver den å ovannämnda förteckning upptagna.

Under delposten till avlöningsförhöjningar m. m. till övrig icke-ordinarie

personal har direktionen enligt handlingarna i ärendet beräknat för avlöningsförhöjningar

15,000 kronor och för vikariatsersättningar 15,000

kronor.

Då jubileumskliniken under budgetåret 1937/1938 beräknades vara i

drift endast under nio månader, borde de i avlöningsstaten för helt budgetår

upptagna anslagsposterna reduceras till 3/4 och avlöningskostnaderna för

jubileumskliniken sålunda upptagas till (3A X 492,000 =) 369,000 kronor.

Med utgångspunkt härifrån har direktionen föreslagit följande avlöningsstat

för karolinska sjukhuset för budgetåret 193711938:

I. Direktionen.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t................... . ...................... 22,400

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............. 24,000

Summa kronor 46,400.

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis enligt

särskild personalförteckning, innefattande,

A. Radiumhemmet.

a) läkarpersonal, förslagsvis...............kronor 7,515

b) sjukvårdspersonal, förslagsvis........... » 103,325

c) ekonomipersonal, förslagsvis............ » 4,855

d) kontorspersonal, förslagsvis............ »_5,553

Säger för radiumhemmet kronor 121,248.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 878.

161

B. Forskningsavdelningama.

a) radiofysiska avdelningen..............kronor 9,990

b) svulstpatologiska avdelningen.......... »_4,950

Säger för forskningsavdelningama kronor 14,940.

Summa kostnader till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat 136,575 kronor eller i avrundat tal 136,580 kronor . . 136,580

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t:

A. Radiumhemmet.

Arvode till överläkaren.................kronor 1,120

B. Forskningsavdelningama.

Arvode till en assistent å svulstpatologiska

avdelningen........................kronor 4,050 5470

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar, förslagsvis...........kronor 180,000

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis . » 22,500 202,500

Anm. Från denna anslagspost utbetalas ersättning till 2 städerskor vid

forskningsavdelningama, den ena med avlöning enligt 5 lönegraden i löneplanen

U och den andra med ett arvode av 1,080 kronor för år räknat.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis......kronor 22,500

fyllnad i avlöning jämlikt övergångsbestämmelserna,

förslagsvis.................. »_2,250 24,750

Summa kronor 369,000.

Sammandrag.

I. Direktionen................................kronor 46,400

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.............. » 369,000

Summa kronor 415,400.

Avlöningsanslaget borde alltså för nästa budgetår uppföras med

415,400 kronor.

Befattningshavarna tillkommande dyrtidstillägg syntes böra avföras å

åttonde huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg, varjämte i fråga om dyrtidstilläggens

utbetalning samma bestämmelser torde böra meddelas för

jubileumskliniken som för serafimerlasarettet.

Direktionen har vidare framlagt förslag till pensionsstat för f. d. befattningshavare

vid jubileumskliniken samt änkor och barn efter sådana befattningshavare

för budgetåret 1937/1938, slutande på 400 kronor, varav

Bihang till riksdagens protokoll 1!)S7. 1 sami. Nr 27%. XI

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

skulle å tjänste- och familjepension belöpa 200 kronor och å dyrtidstillägg

inalles 200 kronor. Den sammanlagda årliga kostnaden för pensionerna

borde enligt direktionens mening uppföras å jubileumsklinikens stat. Direktionen

har emellertid anfört, att några pensioneringskostnader ej, såvitt

nu kunde bedömas, torde bliva erforderliga under nästa budgetår.

Slutligen har direktionen framlagt förslag till särbestämmelser och övergångsbestämmelser

vid utsträckning av avlöningsreglementet den 22 juni

1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, att gälla jämväl för jubileumskliniken.

Särbestämmelserna överensstämma med dem, som av direktionen

föreslagits för serafimerlasarettets vidkommande, med den ändringen

att beträffande semester skulle, utan hinder av vad i 21 § avlöningsreglementet

föreskrives, gälla följande bestämmelser för nedannämnda grupper

av befattningshavare vid jubileumskliniken:

Läkarna vid radiumhemmet må åtnjuta semester under 2 månader

årligen efter 5 års tjänstgöring och under 3 månader årligen efter 10 års

tjänstgöring. Överläkaren må åtnjuta sådan ledighet under 3 månader

årligen.

Sjukvårdspersonalen må åtnjuta semester under 42 dagar årligen, dock

att befattningshavare, som är sysselsatt med direkt arbete med röntgen

eller radium, må kunna erhålla semesterledighet under 2 månader årligen,

varav en på vintern och en på sommaren.

Till stöd för detta förslag har direktionen yttrat följande:

Varje arbete med radium och röntgen medförde stora risker för såväl

personalen som för patienten, såvida icke omfattande och detaljerade

skyddsåtgärder vidtoges. För att förhindra skador å patienterna måste

läkarna vara väl specialutbildade och äga en omfattande erfarenhet, innan

de kunde tillåtas utöva någon självständig verksamhet.

Omfattande och väl genomtänkta skyddsåtgärder hade iakttagits vid

byggnadens uppförande och vid anskaffandet av den maskinella utrustningen.

För personalen funnes noggranna föreskrifter utarbetade för att

undvika eventuella strålskador, och kontrollen av deras noggranna efterlevande

utövades av såväl överläkarna som föreståndarinnan. Det hade

emellertid visat sig vara ett oundgängligt villkor för undvikande av strålskador

å den ordinarie personalen, att denna bereddes tillräcklig semestervila

och en lämpligt avvägd daglig arbetstid.

Läkarna å radiumhemmet vore tillförsäkrade en semester av 1 månad

samt efter en tjänstgöring av 5 år en semester av 2 månader, överläkaren

3 månader.

Den personal, som vore sysselsatt med direkt arbete med röntgen eller

radium, åtnjöte 2 månaders årlig semester, varav en månad på vintern och

en månad på sommaren. Den övriga ordinarie sjukvårdspersonalen å poliklinik-

och sjukavdelningar, vilka icke kunde undgå att under sitt arbete

utsättas för en viss grad av strålning, erhölle 6 veckors semester.

Erfarenheten hade visat, att dessa försiktighetsmått med hänsyn till

semester och arbetstid, som nu tillämpades å radiumhemmet, vore nödvän
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr %7%.

diga för att undvika strålskador och borde bibehållas oförändrade. Det förutsattes,

att semester utmättes på samma sätt vid jubileumskliniken.

Övergångsbestämmelserna skulle enligt förslaget innehålla

bland annat följande:

1. Den, som i samband med att jubileumskliniken övertager verksamheten

vid cancerföreningens vårdanstalt i Stockholm, förordnats till ordinarie

befattningshavare vid jubileumskliniken, äger att för placering i löneklass

inom vederbörande lönegrad tillgodoräkna den tid han innehaft motsvarande

befattning vid nämnda vårdanstalt.

2. Befattningshavare, som före övergången från vårdanstalten till jubileumskliniken

åtnjutit högre avlöning än den han skulle erhålla å motsvarande

befattning vid jubileumskliniken, äger uppbära lönefyllnad motsvarande

skillnaden mellan den förutvarande avlöningen och avlöningen i den

löneklass han blir placerad; vid jämförelse därutinnan må hänsyn dock ej

tagas till pensionsavdrag utan jämförelse göras mellan bruttobeloppen. På

samma sätt förfares i det fall, att befattningshavare enligt de före övergången

gällande lönebestämmelserna framdeles skulle hava erhållit högre

avlöning än han erhåller i den löneklass han då tillhör.

3. Åtnjöt befattningshavare före övergången rätt till längre semester än

den han enligt de nya avlöningsbestämmelserna skulle erhålla, skall han

behålla sagda rätt.

Myndigheterna. I anledning av direktionens ovanstående förslag hava

följande erinringar framställts av de i ärendet hörda myndigheterna, i den

mån dessa yttrat sig över förslaget:

Kanslern för rikets universitet och lärarkollegiet

vid karolinska institutet. Kollegiet har, i överensstämmelse

med sitt yttrande rörande motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet

(jfr ovan), förordat, att underläkarna vid radiumhemmet beredas

anställning såsom extra ordinarie statstjänstemän. Beträffande de

tvenne biträdande läkarna ansåge kollegiet, att de såsom till kompetensfordringar

och arbetsförhållanden jämställda med liknämniga befattningshavare

vid serafimerlasarettets polikliniker och röntgenavdelning lämpligen

borde placeras i motsvarande lönegrad som dessa — kollegiet hänvisar till

sitt yttrande angående löneregleringsförslaget för serafimerlasarettet •—

ävensom att de i likhet med dessa måtte benämnas biträdande överläkare.

Beträffande den föreslagna assistentbefattningen vid svulstpatologiska

avdelningen, vilken skulle vara förenad med befattning vid karolinska institutets

patologiska institution, ville kollegiet framhålla vikten av att denna

anordning icke finge komma att innebära en inskränkning i assistentens

tjänstgöringsskyldighet vid patologiska institutionen, för vilken särskilda

föreskrifter vore gällande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Lönenämnden,

som anslöte sig till direktionens uppfattning, att en lönereglering

för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet borde ske efter samma

grunder, finge i det föreliggande ärendet i huvudsak hänvisa till sina uttalanden

i nämndens utlåtande över direktionens förslag till lönereglering för

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts proposition Nr "272.

personalen vid serafimerlasarettet (jfr ovan). I övrigt har lönenämnden anfört

följande.

_ I fråga om den för jubileumskliniken avsedda läkarpersonalens löneställning

hade lönenämnden uppmärksammat, att de båda biträdande läkarna

uppförts såsom extra ordinarie tjänstemän i 23:e lönegraden. Lönenämnden

ville erinra örn att motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet

icke föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning. Med hänsyn härtill

syntes de båda biträdande läkarna i stället böra avlönas medelst ett mot

den föreslagna löneställningen svarande arvode.

Samtliga underläkare hade av direktionen hänförts till 23 :e lönegraden

enligt löneplanen för extra tjänstemän. Lönenämnden ville för sin del ifrågasätta,

huruvida icke en viss differentiering av befattningarna borde komma

till stånd, i likhet med vad som föreslagits vid serafimerlasarettet, där

förste underläkare uppförts i 23:e och underläkare i 22:a lönegraden i

nämnda löneplan.

Ehuru frågan örn den erforderliga personalens storlek i viss mån undandroge

sig lönenämndens bedömande, hade nämnden emellertid icke kunnat

undgå att finna det föreslagna antalet i 7:e lönegraden placerade kontrollbiträden

anmärkningsvärt stort. Med hänsyn härtill ville nämnden ifrågasätta,

huruvida icke en del av de för dessa biträden avsedda göromålen

skulle kunna anförtros åt befattningshavare i 4:e lönegraden.

Vid röntgenavdelningen hade ej mindre än 10 röntgenbiträden uppförts

på ordinarie stat. Enligt nämndens uppfattning torde några av dem lämpligen

böra erhålla extra ordinarie anställning.

Vissa av nämndens ledamöter hava hänvisat till de av dem avgivna

särskilda yttranden, som fogats vid nämndens yttrande angående

lönereglering vid serafimerlasarettet.

Ledamoten Berta Köersner har med hänvisning till sitt särskilda yttrande

till lönenämndens berörda utlåtande angående lönereglering för serafimerlasarettets

personal, vari hon föreslagit uppfattning i högre lönegrad

för vissa befattningshavare, hemställt, att motsvarande personal vid jubileumskliniken

måtte uppflyttas i högre lönegrad, nämligen

föreståndarinna till lönegraden B 12,

kurator till lägst lönegraden B 12,

biträdande föreståndarinna till lönegraden B 8 eller B 9,

dietkokerska till lönegraden B 2,

tvättföreståndarinnans närmaste biträde till lönegraden B 2 och

baderska såsom extra ordinarie till lönegraden B 1.

För vinnande av en god befordringsgång borde biträdande föreståndarinna

placeras högre än sjuksköterska. Det vore av vikt, att biträdande

föreståndarinnetjänster besattes med sjuksköterskor, som vöre lämpliga

att sedermera befordras till föreståndarinnor. Ett urval borde därför göras

redan vid tillsättandet av biträdande föreståndarinnetjänsterna, vilket läte

sig göra betydligt lättare, därest dessa befattningar sattes i högre lönegrad

och således bleve befordringstjänster för sjuksköterskorna.

Vad de biträdande läkarna beträffade, kunde Berta Köersner ej ansluta

sig till lönenämndens uttalande utan finge hänvisa till sitt särskilda yttrande

till nämndens utlåtande angående lönereglering vid serafimerlasarettet.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj.ts proposition Nr 272.

Medicinalstyrelsen. Styrelsen har framhållit, att styrelsen icke

kunnat bilda sig något eget omdöme örn vare sig ifrågavarande befattningshavares

placering i viss lönegrad eller behovet av föreslaget antal befattningshavare.

Beträffande karolinska sjukhusets sjuksköterskor finge styrelsen åberopa,

vad styrelsen anfört i sitt utlåtande angående lönereglering för personalen

vid serafimerlasarettet, varvid styrelsen dock önskade framhålla, att styrelsen

därvid avsett, att serafimerlasarettets sjuksköterskor skulle, med tilllämpning

av den vid lasaretten gängse avlöningsformen, erhålla en avlöningsställning,

i huvudsak motsvarande den, som nu tillkomme översköterskor

vid statens sinnessjukhus samt även sjuksköterskor vid de i

Stockholm belägna kroppssjukhusen. Styrelsen ansåge sig även i detta sammanhang

böra hänvisa till ett uttalande rörande sjuksköterskors löneställning

i jämförelse med vissa andra befattningshavare, vilket uttalande återfunnes

i ett av medicinalstyrelsen den 4 maj 1933 avgivet förslag till nya

författningsbestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor

m. m. (statens offentliga utredningar 1934:9), sid. 17, och vari

framhållits, att det vore berättigat att vid fastställande av distriktssköterskors

löner göra en jämförelse med folkskollärarinnornas lönevillkor.

Riksräkenskapsverket, som hänvisat till vad ämbetsverket

anfört rörande lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet, har

yttrat, att den pensionsstat för jubileumskliniken, som innefattades i direktionens

skrivelse, ej torde behöva underställas riksdagen för godkännande.

Därest pensionskostnader ansåges böra ingå i en särskild driftkostnadsstat

för sjukhuset, syntes fastställandet av en dylik driftkostnadsstat

och därmed kostnaderna för pensionering av befattningshavare och deras

efterlevande ankomma på Kungl. Majit.

Statskontoret. T samband med behandlingen av frågan örn jubileumsklinikens

förläggande till karolinska sjukhuset framfördes, erinrar

statskontoret, farhågor för att driften av jubileumskliniken skulle ställa sig

förhållandevis dyrbar för staten. För bedömande av de ekonomiska konsekvenserna

ansåg därför vederbörande departementschef det nödvändigt att,

innan beslut fattades om jubileumsklinikens förläggande till sjukhuset, söka

bilda sig en föreställning, huru driftkostnaderna i framtiden skulle ställa sig

vid kliniken. I anslutning härtill lät departementschefen föranstalta örn en

approximativ beräkning av dessa kostnader, vilken förelädes 1930 års riks-- dag (propositionen nr 232, sid. 218 ff.) i form av ett förslag till inkomst- och

utgiftsstat för jubileumskliniken.

För att möjliggöra en jämförelse mellan de kostnadsberäkningar, vilka

förelåge vid beslutet örn klinikens övertagande av staten, och de enligt det

nu framlagda förslaget beräknade driftkostnaderna under ett budgetår har

statskontoret sammanfört dessa uppgifter i följande tablå:

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Majlis ''proposition Nr 272.

Sammanställning, utvisande statens nettokostnad för jubileumskliniken.

Enligt 1930 års

Enligt 1937 års

beräkningar

förslag

1. Avlöningar (inklusive dyrtidstillägg).......

— 344,659

— 540,000

2. Omkostnader:

1. Expenser:

a. värme, lyse, vatten.............

26,000

28,400

b. expeditionskostnader.............

19,600

14,000

2. Övriga utgifter:

a. inventariers underhåll............

25,000

28,660

b. tvätt och renhållning............

36,500

30,960

c. kosthåll....................

89,100

76,000

d. läkemedel ...................

28,000

26,700

e. förbrukningsartiklar..............

88,350

114,680

3. Diverse utgifter.................

—

14,860

4. Kapitalutgifter.................

—

43,068

5. Utgifter för fastigheter.............

12,200 324,750

25,000 402,928

Summa utgifter

669,409

942,928

Inkomster.

X. Sjukvårdsavgifter................

374,960

352,305

2. Platskostnadsavgifter..............

—

34,035

3. Ersättning för naturaförmåner.........

100,000

90,012

474,960

476,352

Sammanfattning.

Utgifter.......................

669,409

942,928

Inkomster......................

474,960

476,352

Nettokostnad för staten................

194,449

466,576

Av denna sammanställning framginge, att utgifterna, som enligt 1930

års förslag beräknades till 669,409 kronor, enligt direktionens nu föreliggande

förslag skulle komma att uppgå till 942,928 kronor, medan inkomsterna,

år 1930 beräknade till 474,960 kronor, nu beräknats till 476,352

kronor. Statens nettokostnad för kliniken, som år 1930 uppskattades till

194,449 kronor, skulle sålunda, örn det nu framlagda förslaget godtoges,

kunna beräknas till 466,576 kronor, vilket innebure en kostnadsökning på

272,127 kronor eller med 140 procent.

Denna synnerligen betydande ökning av den beräknade nettokostnaden

för staten befunnes huvudsakligen hava sin grund i en stegring av avlöningskostnaderna,

som enligt direktionens förslag skulle belöpa sig till nära

200,000 kronor mer än vad som ursprungligen beräknats. Med den avfattning,

som givits avtalen mellan staten, å ena sidan, samt staden och länet,

å andra, skulle denna kostnadsökning helt belasta statskassan.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Orsakerna till ökningen av avlöningskostnaderna i förhållande till det

ursprungliga förslaget framginge icke av direktionens framställning. I viss

mån torde stegringen emellertid kunna förklaras därav, att beräkningarna

av avlöningskostnaderna skett på ett annat sätt än i den tidigare kalkylen,

samt vidare av den föreslagna löneregleringen för personalen, beträffande

vilken statskontoret i det följande komme att föreslå vissa jämkningar.

Ökningen torde emellertid hava sin huvudsakliga grund i mycket betydande

personalutvidgningar utöver vad som ansetts erforderligt, då klinikens inrättande

beslutades, detta trots att antalet vårdplatser förutsattes bliva

detsamma som enligt det ursprungliga förslaget.

Då statskontoret icke haft till sitt förfogande de uppgifter beträffande

personalbehovet, som legat till grund för de år 1930 framlagda beräkningarna,

hade ämbetsverket med ledning av tillgängliga uppgifter sökt åstadkomma

en jämförelse mellan å ena sidan den vid radiumhemmet år 1935

anställda personalen och å andra sidan den personal, som nu föreslagits

skola erhålla statsanställning vid radiumhemmet. Dessa uppgifter hava av

ämbetsverket sammanförts i en efterföljande sammanställning (sid. 168).

Vid granskningen av uppgifterna i sammanställningen borde emellertid

uppmärksammas, att vårdplatsernas antal vid radiumhemmets förflyttning

till karolinska sjukhuset skulle komma att öka från 70 till 113 eller med

61 procent, varjämte den radioterapeutiska vården vid karolinska sjukhuset

skulle förläggas till radiumhemmet. Härvid borde även beaktas de ogynnsamma

förhållanden både i ekonomiskt hänseende och ur lokal synpunkt,

under vilka radiumhemmet de senaste åren arbetat, vilka omständigheter

torde hava haft en återhållande inverkan på nyanställning av personal och

ökat anställningshavarnas arbetsbörda utöver vad som kunde anses normalt.

Även om vederbörlig hänsyn toges till dessa särskilda omständigheter,

måste statskontoret dock finna en stegring på en gång av befattningshavarnas

antal från 64 till 151 eller med 170 procent knappast rimlig. Ämbetsverket

ville i sådant avseende särskilt peka på stegringen av sköterskornas

antal från 9 till 49 samt de nuvarande 20 biträdenas ersättande med 46 befattningshavare

i olika löneställning.

Statskontoret hade svårt att föreställa sig, att icke betydande reduceringar

i det föreslagna antalet befattningshavare skulle kunna genomföras,

utan att radiumhemmets för sjukvården synnerligen betydelsefulla verksamhet

komme att förryckas. På vilka punkter och i vilken utsträckning

dylika reduktioner borde ske ansåge sig statskontoret däremot icke med ledning

av det föreliggande utredningsmaterialet kunna bedöma. Uppenbart

vore emellertid, att reduktionerna borde genomföras på sådant sätt, att rimlig

hänsyn toges till radiumhemmets berättigade krav på personal, och att

den sjukvårdande verksamheten därigenom icke äventyrades.

Statskontoret, som icke kunde närmare än här skett ingå på frågan örn

befattningshavarnas antal i de olika lönegraderna, förutsatte, att denna

fråga gjordes till föremål för förnyat övervägande i syfte att åstadkomma

begränsning av det föreslagna personalantalet.

Beträffande löne sättningen för läkarna hade direktionen hänvisat till den

motivering, som framlagts i samband med löneregleringsförslaget för denna

personalgrupp vid serafimerlasarettet. Emellertid företedde det nu föreliggande

förslaget i denna del vissa nyheter i förhållande till motsvarande förslag

för serafimerlasarettet. Sålunda hade överläkaren vid den gynekologiska

kliniken ansetts böra göras till ordinarie tjänsteman i lönegraden B 26, ine
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sammanställning, utvisande personalförh&llandena vid radiumhemmet.

Befattningshavare

Under år 1935

Tjänst-

år

7i 1938

Enligt 1937

års förslag

Ökning

i

antal

Antal

bef.-

hav.

Avlöning (na- turaförmåner

inberäknade)

Antal

bef.-

hav.

Löne-

grad

Avlöning1

Läkarpersonat.

Överläkare, allm. avd. .

1

8,000 + bo-

1

1,500-f prof.-

stad

lön

Överläkare, gynekolog .

1

9,000

1

B 26

9,640

Bitr. läkare.......

1

6,000

2

e. o. 23

7,425

+ 1

Underläkare.......

4

3,000-5,422

8

e. 23

7,002

+ 4

7

12

+ 5

Sjukvårds- och ekonomipersonal.

Föreståndarinna ....

1

5,022

23

1

B 11

4,804

Kurator.........

1

4,800

9

1

B 11

4,804

Bitr. föreståndarinna. .

—

—

—

1

B 7

3,359

+ 1

Sköterskor........

9

3,054—4,134

3—17

20

B 7

Assistentsköterskor . . .

21

e. o. 5

2,646

+ 21

Provsköterskor.....

—

—

—

8

—

1,380

+ 8

Röntgenbiträden ....

4

2,400-3,534

4—26

10

B 6

3,181-3,715

+ 6

Fotograf.........

1

3,000

8

1

B 5

3,359

—

Reparatör........

—

—

1

B 7

3,359

+ 1

(Sjukvärds)biträden . . .

20

1,668-2,088

11

e. o. 4

2,468-3,181

Baderska........

1

e. o. U 6

2,092-2,468

Badbiträde.......

1

e. o. U 5

1,980-2,290

Garderobier......

2

e. o. U 5

d:o

Städerskor........

20

e. o. U 5

d:o

>+ 26

Elever..........

6

—

1,080

Provelever........

4

—

780

Städerska........

1

—

1,080

36

ilo

+ 74

Kontroll- och kontorspersonal.

Föreståndarinna ....

1

3,900

10

1

B 11

4,804

\

Kontrollbiträden ....

5

2,400-3,300

4—22

6

B 7

3,359-3,894

>+ 6

D:o ....

5

e. o. 7

3,003-3,715

J

Kontorsbiträde.....

1

2,400

4

1

e. o. 4

2,646

Kassör..........

1

4,200

19

1

B 11

4,804

Kansiibiträden.....

1

3,000

10

1

B 7

3,894

9

15

+ 6

Vaktmästare m. m.

Förste vaktmästare . . .

1

4,350

18

1

B 7

4,105

Sjukbärare.......

1

3,312

7

1

B 4

3,181

D- .......

1

2,910

6

1

e. o. 4

2,824

3

3

Arvodister.

Köksföreståndarinna . .

1

2,634

1

2,574

Husor..........

2

1,848

2

1,910

Köksbiträden......

3

1,968-1,788

6

1,910

+ 3

Telefonister . ......

1

2,088

2

1,910

+ 1

Kokerskor........

2

2,624

1,910

— 2

9

11

+ 2

64

151

+ 87

* Bruttolön inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg efter 10 procent. Lönebeloppet

beräknat efter den löneklass, i vilken vederbörande skulle komma att inplaceras på

grund av uppgiften om tjänstår.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr £7%.

clan av de underordnade läkarna — vilkas antal i förhållande till de vid

radiumhemmet år 1935 anställda skulle fördubblas — de biträdande läkarna

hade föreslagits skola beredas anställning som extra ordinarie tjänstemän i

23:e lönegraden. Samtliga underläkare skulle vidare anställas som extra

tjänstemän i samma lönegrad.

Enligt statskontorets förmenande borde i lönehänseende en differentiering

komma till stånd mellan underläkarna edel radiumhemmet. Motsvarande

befattningshavare vid serafimerlasarettet hänfördes till 23:e, 22:a och

11 :e lönegraderna för extra tjänstemän. Med hänsyn till de speciella förhållanden,

som vore för handen vid radiumhemmet, syntes ll:e lönegraden

icke böra komma i fråga i detta fall. Däremot torde förslagsvis hälften av

det erforderliga antalet underläkare kunna inplaceras i 22:a lönegraden för

extra tjänstemän.

Mot de föreslagna löneförmånerna till överläkaren vid gynekologiska

avdelningen och de biträdande läkarna hade statskontoret i och för sig icke

någon erinran att göra.

Ämbetsverket ville emellertid erinra, hurusom det uttalat sig för att

läkarna vid serafimerlasarettet, i avvaktan på ytterligare övervägande angående

läkarpersonalens anställningsförhållanden, borde bibehållas vid sin

ställning som arvodister (jfr ovan). Samma skäl syntes tala för en liknande

anordning vad beträffade läkarpersonalen vid radiumhemmet.

Vad därefter anginge sjukvårdspersonalen hade direktionen föreslagit

anställande av tio röntgenbiträden i lönegraden B 6. Statskontoret ville

icke motsätta sig, att denna biträdespersonal — till det antal som befunnes

erforderligt — efter lämplig fördelning inplacerades som ordinarie, extra

ordinarie och extra befattningshavare i 6:e lönegraden.

Vid radiumhemmet hade år 1935 funnits anställda 20 sjukvårdsbiträden,

vilka syntes i huvudsak hava fullgjort de arbetsuppgifter, som enligt det

nu föreliggande förslaget skulle ankomma på 11 biträden (e. o. 4), 1 baderska

(e. o. U 6), 1 badbiträde (e. o. U 5), 2 garderobiärer (e. o. U 5), 20 städerskor

(e. o. U 5), 1 städerska med arvode samt 10 elever. Såvitt statskontoret

kunde finna, skulle av dessa befattningshavare de föreslagna biträdena

(e. o. 4) i huvudsak utföra samma arbete, som ålåge de vid serafimerlasarettet

förefintliga sköterskebiträdena (e. o. U 5 och e. U 4). Ämbetsverket

ansåge därför, att ifrågavarande befattningshavare — vilka lämpligen

syntes böra benämnas sköterskebiträden — borde i lönehänseende

jämställas med motsvarande befattningshavare vid serafimerlasarettet.

Å den föreslagna övervaknings- och kontrollavdelning en skulle enligt det

föreliggande förslaget anställas — förutom förestånderskan i lönegraden

Bil — 12 befattningshavare, varav 6 ordinarie i 7:e lönegraden, 5 extra

ordinarie i 7:e lönegraden, en som ordinarie i 4:e lönegraden samt härförutom

en fotograf i lönegraden B 5. År 1935 voro vid nämnda avdelning

anställda, förutom förestånderskan och fotografen, 5 befattningshavare.

I den utsträckning dylik kontrollpersonal befunnes erforderlig, syntes befattningshavarna

efter lämplig fördelning böra inplaceras som ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän i 7:e och 4:e lönegraderna.

Då statskontoret föreställde sig, att ett för hela karolinska sjukhuset

gemensamt kassakontor komme att inrättas i och med att den nu till utbyggnad

beslutade delen av karolinska sjukhuset helt trädde i verksamhet,

ansåge ämbetsverket övervägande skill tala för att kassören och kanslibiträdet

ä kontoret i avvaktan härpå tillsvidare endast bereddes extra ordinarie

anställning.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Statsverkets årskostnad för fcnskningsavdelningarna till avlöningar och

särskilda ersättningar torde kunna uppskattas till i runt tal 35,000 kronor,

vilket belopp av statskontoret approximativt beräknats utgöra ungefär 40

procent av den totala kostnaden för avlöningar vid forskningsavdelningarna.

Med hänvisning härtill och under erinran tillika, att föredragande

departementschefen vid 1930 års riksdag framhöll, att jubileumsfonden och

cancerföreningen i stort sett skulle svara för driften vid forskningsavdelningarna

(propositionen nr 232, sid. 112), ville ämbetsverket ifrågasätta, om

icke den del av avlöningskostnaderna vid forskningsavdelningarna, som

staten enligt förslaget skulle bära, måste anses alltför hög, och om ej en

avsevärd reduktion av antalet statligt avlönade befattningshavare borde

komma till stånd.

Mot de föreslagna löneförmånerna till den del av personalen vid forskningsavdelningarna,

som skulle avlönas med statsmedel, hade statskontoret

intet att erinra. I detta sammanhang ville ämbetsverket emellertid understryka

angelägenheten av att den av staten avlönade personalen icke utöver

den statliga lönen tillerkändes några särskilda ersättningar av fondmedel,

liksom ock att för den del av personalen, som skulle avlönas uteslutande

med anlitande av sådana medel, avlöningsförmånerna helt avvägdes efter

de statliga avlöningsnormerna.

Utformningen av avlöningsstaten syntes i huvudsak böra ske på sätt

direktionen föreslagit med de jämkningar i olika hänseenden, som statskontoret

förordat i ovannämnda utlåtande angående serafimerlasarettet.

Vad därefter anginge de föreslagna övergångs- och särbestämmelserna

ansåge sig statskontoret i huvudsak kunna hänvisa till vad ämbetsverket

anfört i sådant hänseende i fråga om serafimerlasarettet. Härförutom finge

statskontoret framhålla följande:

Överenskommelsen angående jubileumskliniken innehölle, att den läkar-,

kontors-, sjukvårds- och ekonomipersonal, som, då verksamheten vid cancerföreningens

nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka förlädes till jubileumskliniken,

vore anställd vid den nuvarande anstalten, borde, såvitt möjligt,

beredas motsvarande anställning vid radiumhemmet å jubileumskliniken

med avlöningsförmåner motsvarande dem, som personal i liknande ställning

vid karolinska sjukhuset i övrigt åtnjöte. Överenskommelsen grundade

sålunda icke någon rätt för befattningshavare att — på sätt av direktionen

nu föresloges — erhålla personlig lönefyllnad för den händelse löneförmånerna

efter överflyttningen till statstjänst skulle understiga vad befattningshavaren

tidigare ägt uppbära. Statskontoret kunde i varje fall icke

tillstyrka, att lönefyllnad medgåves skola framdeles utgå i det fall, att befattningshavaren,

därest de före övergången gällande lönebestämmelserna

alltjämt ägt tillämpning, skulle hava erhållit högre avlöning än den, varav

han enligt de statliga bestämmelserna komme i åtnjutande.

Statskontoret hade icke kunnat undgå att finna tidslängden av de föreslagna

semestrarna för vissa grupper av personalen höga. Med hänsyn till

de speciella arbetsförhållanden, som förelåge vid radiumhemmet, hade

ämbetsverket emellertid icke velat motsätta sig förslaget härutinnan.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört har karolinska

sjukhusets direktion i yttrande den 22 februari 1937 såsom eget

utlåtande åberopat innehållet i en av professorn E. Berven upprättad

promemoria.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Av denna promemoria inhämtas följande rörande den enskilda offervillighetens

insatser till fromma för vården av de kräftsjuka och rörande

utvecklingen inom radioterapiens olika områden under den tid, som förflutit,

sedan de tidigare beräkningarna rörande personalstat m. m. för jubileumskliniken

verkställdes:

Inledningsvis erinras örn hur den radioterapeutiska vardén av de kräftsjuka

i Sverige efter upptäckten av röntgen- och radiumstrålningen möjliggjordes

genom enskild offervillighet och genom cancerföreningens organisatoriska

verksamhet samt att den svenska nationalinsamlingen till Konung

Gustaf V:s jubileumsfond medförde den nuvarande organisationen av den

radioterapeutiska cancersjukvården. För upprättandet av det nya radiumhemmet

hade jubileumsfonden och cancerföreningen anslagit 2,145,000 kronor

samt till upprättande och utrustning av forskningsavdelningarna

600.000 kronor. Dessutom hade cancerföreningen för att nedbringa kostnaderna

för utrustningen av radiumhemmet som gåva överlämnat inventarier

till ett värde av cirka 70,000 kronor, varjämte samtliga inventarier

från de nuvarande forskningsavdelningarna överfördes till de nybyggda

avdelningarna. Vidare hade cancerföreningen överlämnat som lan en

radiumkvantitet av 2,210 milligram och jubileumsfonden en kvantitet av

3.000 milligram, sammanlagt 5,210 milligram radium. För inrättande av

radioterapeutiska centralavdelningar för södra och västra Sverige hade

jubileumsfonden dessutom anslagit 1,300,000 kronor och till dessa kliniker

utlånat sammanlagt 3,000 milligram radium. Sammanlagda värdet av det

av jubileumsfonden inköpta och till jubileumsklinikernas förfogande ställda

radiet uppginge till 1,600,000 kronor. Värdet av det av cancerföreningen

utlånade radiet uppginge till 442,000 kronor, räknat efter ett värde av

200.000 kronor per gram. Dessutom ställde jubileumsfonden och cancerföreningen

räntan av 1,500,000 kronor till förfogande för underhåll av det

vetenskapliga arbetet å forskningsavdelningarna.

Jubileumsfonden och cancerföreningen hade gjort dessa uppoffringar för

att i sin mån söka bidraga till upprättandet av kliniker, som med sin organisation

vore väl rustade såväl att utföra det praktiska sjukvårdsarbetet

som att kunna deltaga i de viktiga forskningsuppgifterna rörande kräft
sjukdomarna.

_ .

Det ursprungliga förslaget till personalstat och utrustning för jubueumskliniken

uppgjordes under åren 1928—1930. Under de 8 år, som förflutit,

sedan detta förslag framlades, hade en betydande utveckling inom radioterapiens

alla områden ägt rum.

Röntgenbehandlingstekniken hade utvecklats därhän, att behandlingen

numera gåves på betydligt längre avstånd (ända upp till 2 meters behandlingsavstånd)

samt med användande av hårdare filtra. Det viktigaste framsteget

torde emellertid vara, att man genom att utbreda röntgendeldosen

över en väsentligt längre tid samt fördela behandlingarnas antal över en

avsevärt längre tid än förut hade kunnat hilja den totala dosen avsevärt

och därigenom effekten, särskilt å mera djupliggande tumörer. De stora

totaldoser, med vilka man numera arbetade inom röntgentekniken, nödvändiggjorde

emellertid en mycket stor exakthet vid behandlingens givande

med hänsyn till förberedelserna för behandlingen, dispenserandet av själva

behandlingen och mätningen av den givna dosen. På grund härav hade fordringarna

å arbets- och kontrollpersonalen måst ställas högre än förut, da

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr £7%.

ett uraktlåtande av dessa noggranna åtgärder kunde medföra allvarlig

skada för patienterna. Särskilt framhålles, att hela den nuvarande fysikaliska

kontrollen av doseringen i detalj utarbetats efter år 1930.

Inom radiumbehandling stekniken hade likaledes en betydande utveckling

ägt rum efter 1930, vilken ställde ökade fordringar på personalen. Erinras

finge endast örn att radiumhemmet på grund av de resultat, som vunnits

med den därstädes utarbetade teleradiumtekniken, år 1933 av det stora

belgiska bolaget »Union Miniére du Haut Katanga» erhöll 5 gram radium

som kostnadsfritt lån under 5 år. Även inom brachyradiumapplikationstekniken

hade utvecklingen tenderat till en noggrannare och exaktare dosering.

Under de tidigare åren utmättes doserna på grund av den empiriskt

förvärvade erfarenheten om den biologiska reaktionen från varje enskilt

preparat eller kombination av preparat. Med den mängd av preparat, som

radiumhemmet för närvarande förfogade över (286 preparat i olika förpackningar),

måste emellertid denna empiriska uppskattning av doser ersättas

av en objektiv mätning. De nödvändiga dagliga kontrollmätningarna

betydde ett ökat arbete för personalen såväl på behandlingsavdelningen

som på den radiofysiska avdelningen.

Det för varje år stigande patientmaterialet, som måste kontrolleras och

statistiskt bearbetas, betydde även en årligen stigande utveckling för kontroll-

och statistikarbetet.

På det nya radiumhemmet hade följande specialavdelningar inrättats,

vilka ej funnes å det nuvarande radiumhemmet men vilka vöre oundgängligen

nödvändiga vid en modern radioterapeutisk klinik:

1) operationsavdelning,

2) ljusbehandlingsavdelning,

3) en från polikliniken skild radiumapplikationsavdelning,

4) badavdelning och

5) reparationsavdelning.

Med hänsyn till den snabba och stora utveckling av radioterapien, vilken

icke kunde förutses vid avgivandet av 1930 års förslag, torde vid bestämmandet

av den blivande personalen vid radiumhemmet det knappast

vara berättigat att lägga 1930 års siffror till grund för behovsberäkningen

för 1937. Det torde icke heller vara fullt riktigt att jämföra 1937 års personalbehov

med antalet av de år 1935 vid radiumhemmet anställda ordinarie

befattningshavarna. Härvid måste man taga hänsyn till att radiumhemmet

till största delen underhållits av cancerföreningen i Stockholm, vilkens

särskilt på grund av räntesänkningen under de senare åren begränsade

tillgångar, såsom statskontoret också mycket riktigt framhållit, haft en

återhållande inverkan på nyanställning av personal. Vidare hade arbetet

försiggått i alltför små och otillräckliga lokaler, vilket omöjliggjort den

utveckling, som nu blivit tillgodosedd vid det nya radiumhemmet därigenom

att nu befintliga avdelningar fått tillfredsställande utrymme och

att nya avdelningar, nödvändiga för det praktiska sjukvårdsarbetet och för

det vetenskapliga arbetet, tillkommit. Genom de otillräckliga lokalförhållandena

hade de fordringar, som patienterna rimligtvis kunde uppställa

beträffande väntetid, hygieniska förhållanden m. m. icke kunnat tillfredsställas

och anställningshavarnas arbetsbörda hade ökat utöver vad som

kunde anses normalt, vilket statskontoret likaledes framhölle i sitt utlåtande.

Det vore här av vikt att påpeka, att ytutrymmet av det nya radiumhemmet

med % överstege det nuvarande radiumhemmets yta.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis "proposition Nr 272. 173

Rörande de av statskontoret i övrigt anförda erinringarna har i promemorian

anförts:

Fördelningen av kostnaderna mellan staten, staden och länet. Statskontoret

hade framhållit, att kostnadsökningen helt skulle belasta statskassan.

Kostnadsökningen berodde, såsom statskontoret påpekar, till största delen

på en utökning av personalen. En sådan utökning av sjukvårdspersonalen

måste emellertid äga rum vid samtliga sjukhus i Sverige med anledning

av de anvisningar, som givits av medicinalstyrelsen i ovanberörda skrivelse

rörande ordnandet av sjukvårdspersonals arbetsförhållanden. Då stadens

och länets bidrag beräknades efter driftkostnaden vid deras egna, modernt

utrustade sjukhus och då driftkostnaderna vid dessa på grund av personalökningen

ovillkorligen måste stiga, följde därav, att såväl stadens som länets

bidrag till driften av radiumhemmet stege i samma proportion.

Beräkningen av avlöning skostnaderna. Statskontoret hade framhållit, att

beräkningarna av avlöningskostnaderna i det föreliggande förslaget skett på

ett annat sätt än i den tidigare kalkylen. I denna hade upptagits endast

begynnelselönen, under det att i det nuvarande förslaget upptagits högsta

löneklassen. En viss reducering i de beräknade utgifterna måste sålunda

antagas komma till stånd.

Läkarpersonal. Den ovanberörda snabba och omfattande utvecklingen

av röntgen- och radiumtekniken hade nödvändiggjort de två förutnämnda

nya läkarbefattningarna, nämligen en läkarbefattning för nattjänstgöring å

teleradiumavdelningen samt en läkarbefattning å röntgenbehandlingsavdelningen.

A det nuvarande radiumhemmet hade med få undantag endast patienter,

lidande av tumörer, kunnat mottagas till behandling. Det nya radiumhemmet

vore avsett att vara karolinska sjukhusets radioterapeutiska poliklinik

och klinik och komme således att till behandling mottaga ett stort

patientmaterial lidande av icke-tumörsjukdomar såsom inflammatoriska

sjukdomar av olika art, tuberkulösa åkommor, reumatiska sjukdomar, hudsjukdomar

m. m. För att bestrida vården av hela detta patientmaterial

hade den tredje nya läkarbefattningen inrättats. Redan år 1937 komme

med säkerhet ett betydande klientel tillhörande denna grupp att söka radiumhemmets

poliklinik.

Utöver dessa tre befattningar, vilka betingades av nytillkomna behov,

hade läkarpersonalen ökats endast med två nya befattningar, d. v. s. med

cirka 30 procent, under det att patientantalet ökat med 60 procent. Läkarnas

antal hade sålunda icke ökat i proportion med det ökade patientantalet,

och arbetsbördan för läkarna torde snarare komma att öka än

minska. Då läkarnas nuvarande arbetstid vore cirka 8''A timmar om dagen,

syntes det icke vara berättigat att strängare belasta dem med hänsyn till

arbetstiden.

Vad beträffade den av statskontoret framförda anmärkningen angående

placeringen av samtliga underläkare som extra tjänstemän i 23:e lönegraden

och dess förslag, att hälften av det erforderliga antalet underläkare

skulle placeras i 22:a lönegraden för extra tjänstemän, torde en

sådan förändring kunna företagas utan menlig inverkan på sjukvården,

örn det av ekonomiska skill ansäges oundgängligen nödvändigt. 1 denna

lönegrad kunde ela placeras tre av underläkarna å allmänna avdelningen

och underläkaren ii den gynekologiska avdelningen.

Statskontorets förslag att läkarna skulle anställas som arvodister vore

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

icke möjligt att genomföra beträffande överläkaren på gynekologiska avdelningen

samt de bägge biträdande läkarna, vilka vore fast anställda vid

institutionen och hade hela sin arbetsuppgift förlagd hit samt intoge en

helt annan ställning än underläkama. De biträdande läkarna utövade

dessutom icke någon privatpraktik.

Sjukvårds- och ekonomipersonal. Den i statskontorets utlåtande gjorda

jämförelsen mellan vårdpersonalens antal år 1935 och det föreslagna

antalet vore i någon mån missvisande. I den uppställning, som legat till

grund för jämförelsen, upptogs endast den personal, med angivande av

namn och anställningsår, som år 1935 var fast anställd, enär förteckningen

skulle giva uppgift på vilka personer, som skulle medfölja till nya radiumhemmet.

I denna förteckning vore följande personal icke upptagen:

1) en nattsköterska, vilkens befattning var vakant år 1935,

2) fyra elever,

3) en utbildad sköterska, som från den 1 januari 1936 biträtt vid den

gynekologiska polikliniken men som icke beretts fast anställning utan

avlönats med arvode, då övergången till karolinska sjukhuset varit så

nära förestående,

4) en biträdande föreståndarinna från den 1 januari 1936,

5) ett biträde å polikliniken, anställt sedan 5 år och avlönat med

arvode, och

6) ett sjukvårdsbiträde.

Den i statskontorets sammanställning angivna jämförelsesiffran 36 för

under år 1935 å radiumhemmet anställd sjukvårds- och ekonomipersonal

borde sålunda ökas med 9 till 45.

Från den av statskontoret angivna jämförelsesiffran 110 för enligt 1937

års förslag anställda befattningshavare borde, om jämförelse med det nuvarande

radiumhemmet skulle göras, den personal fråndragas, som beräknades

anställas på de avdelningar, som nu icke funnes å radiumhemmet,

nämligen:

på operationsavdelningen . 3|

» ljusavdelningen..... 2

» laboratoriet......... 1

» badavdelningen...... 2

» garderobsavdelningen . . 2

> reparationsavdelningen. 1

Summa 11

Dessutom hade statskontoret i gruppen för sjukvårds- och ekonomipersonal

upptagit 21 städerskor. Av dessa skulle emellertid en tjänstgöra

å radiofysiska avdelningen (ej full tjänstgöring) och en å svulstpatologiska

avdelningen. Sedan även dessa fråndragits, utgjorde den verkliga

jämförelsesiffran 96,5 (Ilo — 13,5 =) 97.

Antalet vårdplatser hade å det nya radiumhemmet ökat med 61 procent.

Om personalen skulle ökas endast procentuellt med patientökningen,

medförde detta en ökning med 27 anställda (61 procent av 45) upp

till 72.

De jämförelsesiffror, som sålunda borde upptagas, vore alltså 72 och 97.

Denna ökning funne emellertid sin naturliga förklaring, örn man toge

hänsyn till den arbetsbörda, som för närvarande vilade på radiumhemmets

personal, och jämförde den med den arbetstid, som skulle gälla för

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

sjukvårdspersonalen i enlighet med medicinalstyrelsens cirkulärskrivelse

av den 30 maj 1936. Så uppginge exempelvis arbetstiden för en elev till

10 timmar mot föreskrivna 8—9 timmar. För ett sjukvårdsbiträde å det

nuvarande radiumhemmet vore arbetstiden cirka 11 timmar, under det

att den avtalsmässigt borde uppgå till 9 timmar.

På det nya radiumhemmet hade i direktionens förslag beräknats 48

sjukvårdsanställda för vården av 113 patienter. Enligt denna beräkning

skulle sålunda en sjukvårdsanställd ha att sköta vården av 2,4 patienter.

Å radiumhemmets annex funnes för närvarande 36 vårdplatser, och där

vore anställda 1 sjuksköterska och 8 sjukvårdsbiträden. För vården av

36 patienter funnes sålunda 9 anställda, och varje sjukvårdsanställd hade

här att sköta vården av 4 patienter. Att radiumhemmets nuvarande personal

hade kunnat belastas med denna alltför stora arbetsbörda, torde

bero på att en jämförelsevis stor del av personalen varit anställd å radiumhemmet

sedan dess tidigaste utvecklingsår, vuxit tillsammans med

institutionen och med stort intresse och personlig uppoffring ägnat alla

sina krafter åt radiumhemmet

Den verkliga ökningen i det beräknade antalet sjukvårds- och ekonomipersonal

enligt direktionens förslag uppginge enligt det ovan anförda till

35 procent i jämförelse med den nuvarande personalen å radiumhemmet.

Ökningen berodde dels på medicinalstyrelsens föreskrifter angående förkortade

arbetstider för sjukvårdspersonalen, dels på att det vore omöjligt

att vid statens sjukhus belasta personalen med en abnormt stor arbetsbörda.

Direktionen hade för jubileumsklinikens vidkommande framhållit, att

därest medel för genomförandet av förbättrad arbetstid per 4 veckorsperiod

för sjukvårdspersonalen skulle komma att bliva erforderliga vid

radiumhemmet, dessa skulle kunna anvisas från anslagsposten »avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal». Med den föreliggande beräkningen

torde icke något sådant extra anslag komma att tagas i anspråk

i någon större utsträckning.

Beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalen hade statskontoret gjort

en del detaljanmärkningar och särskilt framhållit stegringen av sköterskornas

antal från 9 till 49. Såsom förut påpekats, kunde man emellertid

ej direkt jämföra dessa siffror. Stegringen av antalet sjuksköterskor berodde

huvudsakligen på att hela sjukvårdsarbetet på det karolinska sjukhuset

radikalt moderniserats, så att allt sjukvårdsarbetet, såsom rimligt

vore, bomme att utföras av fullt utbildad sjuksköterskepersonal. På

grund därav hade exempelvis vid det nya radiumhemmet 21 assistentsköterskor

tillkommit, under det att ingen assistentsköterska funnes på

det nuvarande radiumhemmet. Denna omläggning av sjukvården stämde

väl med medicinalstyrelsens påpekande i skrivelse av den 30 maj 1936

av sjukhuslagens stadgande om vederbörande sjukhusägares skyldighet

1) att anställa erforderlig personal och 2) att tillse, att tillräckligt stort

antal av denna personal besutte de kvalifikationer, som fordrades för utförandet

av det egentliga sjukvårdsarbetet, samt att vid varje sjukhus det

därför borde för såväl vård- som specialavdelningarnas behov finnas erforderligt

antal biträdande sjuksköterskor, assistentsköterskor. Enligt vad som

inhämtats hade vid Stockholms stads sjukhus måst anställas omkring 160

nya sjuksköterskor i följd av medicinalstyrelsens ifrågavarande anvisningar.

Vidare borde märkas, att i sköterskeantalet inginge 8 provsköterskor, vilka

ju ännu icke vore fullt utbildade.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Marits -proposition Nr 273.

Statskontoret hade framhållit, att 20 biträden ersatts med 46 befattningshavare

i olika löneställning. I dessa 46 anställda hade då statskontoret medräknat

20 städerskor, 1 städerska å svultstpatologiska avdelningen, baderska,

badbiträde, garderobiärer samt även 6 elever och provelever, vilkas

senares undervisning och utbildning torde avsevärt öka arbetet för den

utbildade sköterskepersonalen. I enlighet med omläggningen av sjukvården

komme vid det nya radiumhemmet för det egentliga städnings- och renhållningsarbetet

att anställas städerskor. Att deras antal blivit så högt som

20 berodde huvudsakligast på det i jämförelse med det nuvarande radiumhemmet

med minst % ökade ytinnehållet. Det vore knappast möjligt att på

ett tillfredsställande sätt bestrida städningen av de stora lokalerna med

mindre personal, särskilt som denna komme att vara bunden av 8 timmars

arbetsdags-bestämmelserna. Det förutsattes emellertid, att icke flera städerskor

komme att anställas än som oundgängligen visade sig vara nödvändigt.

Statskontoret hade som sin mening framhållit, att de av direktionen föreslagna

sjukvårdsbiträdena å radiumhemmet i sina arbetsåligganden vore

jämställbara med serafimerlasarettets sköterskebiträden. Så vore icke förhållandet.

De föreslagna 11 sjukvårdsbiträdena utgjordes av de bäst meriterade

och mest förtjänta av det nuvarande radiumhemmets sjukvårdsbiträden,

vilka där deltagit i den egentliga sjukvården under avdelningssköterskans

uppsikt. De hade sålunda i det närmaste fyllt en assistentsköterskas

åligganden. Deras uppgift å det nya radiumhemmet vore också

avsedd att vara sjukvårdande. Därför hade direktionen velat framhålla

deras arbetsuppgift genom att bibehålla deras befattning som sjukvårdsbiträden

och önskat placera dem i en högre lönegrad än sköterskebiträdena.

Möjligen skulle utan men för sjukvårdsarbetet dessa sjukvårdsbiträden

kunna placeras i en något lägre lönegrad, exempelvis e. o. 2.

Beträffande statskontorets anmärkning om röntgenbiträdena framhålles,

att varje röntgenapparat måste skötas av ett röntgenbiträde, vilket under

hela behandlingen borde ha sin uppmärksamhet oavlåtligt riktad på de

instrument, som angåve strömmens styrka och kvalitet och de eventuella

växlingarna i desamma, samt på patienten. Det vore fullständigt otänkbart,

att samma röntgenbiträde skulle kunna sköta tvenne apparater. För full

drift behövdes sålunda 8 röntgenbiträden, och med den erforderliga semestern

av 2 månader ärligen för varje behövdes en ersättningspersonal av 2

fullt kvalificerade biträden.

Dessa röntgenbiträden måste genomgå en speciell utbildning, av vilken

de icke kunde ha någon nytta på annat ställe än å en röntgenterapiavdelning.

Då denna grupp innefattade så fa befattningshavare, torde möjligheterna

till avancemang från extra ordinarie till ordinarie anställning vara

mycket små, varför direktionen föreslagit samtliga såsom ordinarie, särskilt

med hänsyn till de risker, som arbetets natur kunde medföra, och med

hänsyn till att lika stora kvalifikationer måste ställas på samtliga anställda.

Dock syntes ett mindre antal, exempelvis 3 å 4, kunna anställas som extra

ordinarie utan men för sjukvården.

Kontroll- och kontorspersonal. Av statskontorets uppställning över kontroll-

och kontorspersonal syntes framgå, att kontrollbiträdenas antal ökats

med 6. Under de två senaste åren hade emellertid å radiumhemmet varit

extra anställda i medeltal två kontrollbiträden på grund av det alltmer

ökade arbetet, vilka icke upptagits på 1935 års förteckning. Den verkliga

ökningen av personalen å kontrollavdelningen uppginge sålunda till 4. På

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Marits proposition Nr %72.

grund av den tidigare anförda snabba utvecklingen under de senaste åren

inom röntgen- och radiumbehandlingstekniken, som nödvändiggjort anställandet

av särskilda läkare å röntgen- och radiumavdelningen, vore det

oundgängligen nödvändigt att anställa ett kontrollbiträde å vardera av

dessa avdelningar för förandet av behandlingsjournaler, registrering av

behandlingar, statistik över röntgenrörens driftprestationer m. m. Ökningen

av antalet vårdplatser med 61 procent samt den ökade tillströmningen

av patienterna, då radiumhemmet förutom behandlingen av svulstsjukdomar

även skulle åtaga sig hela den övriga röntgenterapien, och det

därigenom starkt ökade journal!''örings- och registreringsarbetet nödvändiggjorde

inrättandet av ytterligare två kontrollbiträdesbefattningar.

Denna avdelning hade långsamt vuxit fram från en blygsam början till

sin nuvarande utveckling. Nya arbetsuppgifter framkomme alltjämt. Avdelningen

hade på grund av sin betydelse för såväl det praktiska kontrollarbetet

som för den vetenskapliga forskningen varit förebildlig för ett flertal

radioterapeutiska institutioner i utlandet. Ett beskärande av dess möjligheter

att även i fortsättningen kunna fylla sin för radiumhemmets verksamhet

så viktiga uppgift mäste medföra ett betydande avbräck i det så

lyckligt påbörjade arbetet.

Då ett självständigt och plikttroget samt på gedigna kunskaper och utbildning

grundat arbete måste fordras av alla de ä denna avdelning anställda

och då arbetet här fordrade en detaljerad kännedom örn hela radiumhemmets

organisation och vidare vore av särskilt speciell art, syntes

dessa befattningshavare böra beredas ordinarie eller extra ordinarie anställning.

Emellertid torde möjligen tvenne kontrollbiträden kunna placeras

i 4:e lönegraden.

Kassakontoret å det nya radiumhemmet konnne med säkerhet att behövas,

även sedan karolinska sjukhuset trätt i verksamhet, då det ju icke

vore möjligt för patienterna att betala de polikliniska behandlingsavgifterna

å karolinska sjukhusets stora kontor och då den omfattande utbetalningen

och kontrollen av resebidragen även måste utföras av personal å radiumhemmet.

Tills vidare torde dock personalen å kassakontoret i enlighet med

statskontorets åsikt kunna anställas som extra ordinarie.

Forskningsavdelningarnas personal. Beträffande forsknmgsavdelningarnas

personal understrykes, att den personal, som av direktionen föreslagits

att avlönas av statsmedel, vore oundgängligen nödvändig för forskningsavdelningarnas

regelmässiga utförande av det löpande arbetet at radiumhemmet

och sjukhuset i övrigt. Redan nu vore å dessa avdelningar för det

löpande arbetet å det nuvarande radiumhemmet anställd den personal, som

begärdes av direktionen.

Jubileumsfonden och cancerföreningen hade genom att avsätta ett sammanlagt.

kapital av 1,500,000 kronor, varå räntan skulle användas tdl

underhåll av det. vetenskapliga forskningsarbetet å nämnda institutioner,

sökt att så mycket sorn möjligt nedbringa statens utgifter för desamma.

Personlig lönefyllnad. Vad beträffar statskontorets anmärkning örn personlig

lönefyllnad för från radiumhemmet till jubileumskliniken överflyttad

personal, för den händelse löneförmånerna efter överflyttningen till statstjänst

skulle understiga, vad befattningshavaren tidigare ägt att uppbära,

hade direktionens förslag ansetts överensstämma med gällande praxis i liknande

fall. Enligt den gällande överenskommelsen hade emellertid jubileumsfonden

och cancerföreningen icke någon rättighet att fordra sådan

Bihaeg lill riksdagens protokoll 1987. 1 sami. AV 272. 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

personlig lönefyllnad och torde icke heller yrka därpå, om en sådan hemställan

befunnes vara obillig.

Departementschefen. Direktionens förslag i vad avser de med direktionens

egen verksamhet förenade kostnaderna innebär, att de

nu utgående anslagsmedlen å förslagsvis 1,000 kronor till vikariatsersättningar

m. m. skulle indragas samt att en höjning med 10,000 kronor skulle

vidtagas i de för bestridande av utredningskostnader avsedda anslagsmedlen.

Vad angår sistnämnda förslag, är det vid en anläggning av karolinska

sjukhusets storlek givetvis särskilt betydelsefullt, att en ändamålsenlig och

ekonomisk planläggning av driften kommer till stånd. Direktionen synes

med hänsyn härtill böra beredas ganska rikliga anslag för avlönande av

utredningsmän och annan expertis. Jag anser mig därför ej böra resa någon

erinran mot direktionens förslag om en höjning av de härför avsedda anslagsmedlen.

Biträdes detta förslag, skulle inalles 14,000 kronor stå till förfogande

för ändamålet. Dessa anslagsmedel torde få anses vara av tillfällig

karaktär. Mot direktionens förstberörda förslag om slopande av de för

bestridande av vissa vikariatsersättningar avsedda anslagsmedlen har jag

intet att erinra.

Enligt det ovanstående kommer jubileumskliniken att bestå av å ena

sidan en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, med tillhörande poliklinik

och behandlingsinstitut m. m., å andra sidan två forskningsavdelningar.

Radiumhemmet är avsett att drivas av staten. Staten har att gälda

driftkostnaderna, i den mån dessa icke täckas av andra inflytande medel.

Kostnaderna för driften av forskningsavdelningarna, vilka skola stå till

jubileumsfondens förfogande för utförande av arbeten, som avse att befrämja

det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomama, avses däremot skola

bäras av fonden till den del dessa kostnader ej avse personal, som regelmässigt

erfordras för utförande av det löpande arbetet å avdelningarna åt

radiumhemmet och sjukhuset i övrigt, och vissa andra, löpande utgifter.

De personalkostnader för sistnämnda avdelningar, som ej ankomma på

fonden, skola gäldas av staten.

Vad angår radiumhemmet, har den för denna sjukvårdsinstitution

av direktionen ifrågasatta personalstaten framkallat erinringar

från statskontorets sida. Statskontoret anser direktionens förslag innebära

en alltför stark utökning av personalen både i förhållande till de beräkningar,

som framlades i propositionen nr 232/1930, och i jämförelse med

radiumhemmets nuvarande personaluppsättning. Ämbetsverket har svårt

att föreställa sig, att icke betydande reduceringar i det föreslagna antalet

befattningshavare borde kunna genomföras, utan att radiumhemmets för

sjukvården synnerligen betydelsefulla verksamhet komme att förryckas,

och har förutsatt, att denna fråga skulle göras till föremål för förnyat övervägande

i syfte att åstadkomma begränsning av det föreslagna personalantalet.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr <21%.

På grund härav har jag låtit direktionen för karolinska sjukhuset taga

frågan under förnyat övervägande. De uppgifter, som åberopats i den av

direktionen i samband härmed överlämnade promemorian, synas mig

ådagalägga, att den ur humanitär synpunkt glädjande snabba utvecklingen

av den radioterapeutiska läkekonsten varit av den art, att 1930 års kalkyler

numera sakna aktualitet. Denna sida av saken torde därför kunna förbigås

med vad nu yttrats. Vad däremot gäller jämförelsen med radiumhemmets

nuvarande personaluppsättning, har promemorian, synes det mig, icke helt

jävat statskontorets slutsats, att direktionens förslag innebär en betydande

utökning av den nuvarande personalorganisationen vid radiumhemmet, och

detta även om hänsyn tages till att jubileumskliniken kommer att inrymma

flera specialavdelningar, som sakna motsvarighet vid det nuvarande radiumhemmet.

För denna utökning har emellertid — såvitt jag kan bedöma denna

för en icke fackman svårtillgängliga fråga — i promemorian förebragts en

övertygande motivering. I detta sammanhang har jag anledning beklaga,

att medicinalstyrelsen, vars uppfattning kunnat vara till god vägledning

för de anslagsbedömande myndigheterna och vars anvisningar delvis åberopats

som motiv för förslaget till personalorganisation, icke sett sig i stånd

att bilda sig något eget omdöme om behovet av det av direktionen ifrågasatta

antalet befattningshavare.

Såsom av promemorian framgår, betingas nämligen en del av den ifrågasatta

utökningen av sjukvårds- och ekonomipersonalen utav de av medicinalstyrelsen

meddelade anvisningarna rörande ordnandet av sjukvårdspersonalens

arbetsförhållanden. Örn personalorganisationen erhåller den av direktionen

föreslagna omfattningen, synes det vara för direktionen möjligt

att helt realisera medicinalstyrelsens program. Med hänsyn till den ståndpunkt,

jag i det föregående intagit till motsvarande serafimerlasarettet berörande

fråga, har jag ingen erinran att framställa mot direktionens förslag,

såvitt nu är ifråga. Även förslaget i övrigt synes mig kunna till sina huvuddrag

biträdas. Emellertid finner jag försiktigheten bjuda, att personalen till

en början i något större omfattning än direktionen tänkt sig beredes extra

ordinarie och extra tjänsteställning. Ur sjukhusets synpunkt är detta icke

ägnat att framkalla några mera nämnvärda olägenheter. För befattningshavarna

själva har en sådan anordning, försåvitt de ernå extra ordinarie

tjänsteställning, icke någon större betydelse med hänsyn till de nu gällande

bestämmelserna rörande tjänste- och familjepension för extra ordinarie

tjänstemän. Vad särskilt angår den personal, som avsetts skola hänföras

till löneplanen U, bör denna av skäl, som jag förut anfört i avseende å motsvarande

personal vid serafimerlasarettet, tills vidare erhålla ställning såsom

extra befattningshavare.

Jag övergår härefter till att behandla detaljerna i direktionens förslag

till personalstat för radiumhemmet.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %72.

Vad beträffar läkarpersonalen, biträder jag förslaget, att till överläkaren

vid allmänna avdelningen skall utgå arvode med 1,500 kronor och att överläkaren

vid gynekologiska avdelningen bör placeras såsom ordinarie tjänsteman

i lönegraden B 20. Likaledes ansluter jag mig till direktionens uppfattning,

att de båda biträdande läkarna böra placeras såsom extra ordinarie

tjänstemän i 23:e lönegraden. Anmärkas må, att de biträdande läkarna

icke skola hava rätt till enskild praktik, vadan de förhållanden,

som föranlett mig att i det föregående föreslå, att de biträdande läkarna

vid serafimerlasarettet skola erhålla lön i form av arvoden, icke föreligga

för de nu förevarande läkarnas vidkommande. Någon nedskärning av antalet

underläkare vill jag icke ifrågasätta. Däremot förordar jag, i anledning

av vad i vissa av de i ärendet avgivna yttrandena anförts och i enlighet

med promemorians ståndpunkt, att av de åtta underläkarna, vilka alla

enligt direktionens förslag skulle placeras i lönegraden e. 23, fyra erhålla

lön i denna lönegrad och de återstående fyra i lönegraden e. 22.

I fråga om sjukvårdspersonalen tillstyrker jag förslaget, att å den personalförteckning,

som bör fastställas för jubileumskliniken, uppföras två

föreståndarinnor i lönegraden Bil, den ena för vårdavdelningarna vid kliniken

och den andra för övervaknings- och kontrollavdelningen. Däremot

anser jag, att den biträdande föreståndarinnan vid vårdavdelningarna, som

direktionen föreslagit skola erhålla ordinarie anställning i lönegraden B 7,

bör kunna åtminstone till en- början beredas extra ordinarie anställning

i 7:e lönegraden.

Med hänsyn till vad av direktionen anförts vill jag icke motsätta mig

att vid jubileumskliniken inrättas en ordinarie kuratorstjänst i lönegraden

Bil.

Behovet av en reparatör i lönegraden B 7 för röntgen- och ljusavdelningen,

avsedd också för karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning,

synes mig väl styrkt. Denne befattningshavare bör dock enligt vad

jag förvissat mig örn hänföras icke till sjukvårdspersonalen utan till ekonomipersonalen.

Jag biträder direktionens förslag rörande inrättande av 20 sjukskötersketjänster

i lönegraden B 7. Beträffande skälen till att jag tillstyrker en placering

i sagda lönegrad hänvisas till vad ovan yttrats beträffande placeringen

i lönegrad av serafimerlasarettets sjuksköterskor. I det följande beräknar

jag i likhet med direktionen anslagsmedel för 21 assistentsköterskor

i lönegraden e. o. 5.

De elva av direktionen föreslagna kontrollbiträdena bilda en personalkategori

utan motsvarighet vid serafimerlasarettet. Rörande behovet av

dessa biträden synes icke råda någon tvekan. Sex av biträdena skulle enligt

direktionens förslag beredas ordinarie anställning i lönegraden B 7 och fem

extra ordinarie anställning i 7:e lönegraden. Lönenämnden har funnit det

föreslagna antalet biträden anmärkningsvärt stort och ifrågasatt, om icke

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

en del av göromålen skulle kunna anförtros åt befattningshavare i 4:e lönegraden.

Statskontoret synes vara böjt för att tillstyrka en liknande anordning.

I promemorian har också framkastats tanken, att två av biträdena

skulle placeras i 4:e lönegraden. Enligt min mening bör så ske, allenast örn

det föreligger någon olikhet i fråga om biträdenas arbetsuppgifter. Då så

icke lärer vara fallet och befattningshavarnas arbetsuppgifter och ställning

i och för sig motiverar en placering i 7:e lönegraden, anser jag mig icke böra

taga fasta på förslaget örn att vissa av dem skulle avlönas enligt 4:e lönegraden.

Jag har övervägt lämpligheten att vidtaga någon minskning i det

av direktionen beräknade sammanlagda antalet kontrollbiträden. Då emellertid

den verksamhet, som skall handhavas av dessa biträden, synes vara

av väsentlig betydelse för kliniken, vill jag icke taga detta på mitt ansvar.

Jag tillstyrker därför direktionens förslag allenast med den ändringen, att

jag bygger anslagskalkylerna i det följande på förutsättningen av att två

av de fem icke-ordinarie kontrollbiträdena beredas anställning som extra

tjänstemän.

Direktionen har ursprungligen föreslagit, att tio befattningar som röntgenbiträden

skulle inrättas, samtliga ordinarie med placering i lönegraden

B 6. Lönenämnden har ansett, att några av dessa lämpligen borde kunna

erhålla extra ordinarie anställning. Statskontoret har icke velat motsätta

sig, att denna biträdespersonal — till det antal, som befunnes erforderligt —

efter lämplig fördelning inplacerades som ordinarie, extra ordinarie och

extra tjänstemän i 6:e lönegraden. I anknytning härtill har i promemorian

framhållits, att ett mindre antal, exempelvis tre å fyra, syntes kunna utan

men för sjukvården anställas som extra ordinarie. För egen del anser jag

någon minskning av antalet biträden icke böra ske. Vad tjänsteställningen

beträffar, vill jag med hänsyn till de små befordringsmöjligheterna inom

denna personalkategori icke gå längre än att föreslå, att sex av tjänsterna

sättas på ordinarie stat med placering i lönegraden B 6, medan avlöningsanslaget,

vad innehavarna av de fyra återstående tjänsterna angår, beräknas

på så sätt, att två av dem erhålla lön som extra ordinarie och två som

extra tjänstemän i 6:e lönegraden.

Jag tillstyrker direktionens förslag vad angår den för övervaknings- och

kontrollavdelningen avsedde fotografen.

Direktionen har föreslagit, att medel skulle anvisas för avlönande av elva

»biträden» i lönegraden e. o. 4. Statskontoret har trott sig finna, att dessa

i huvudsak skulle utföra samma arbete, som ålåge sköterskebiträden vid

serafimerlasarettet, och har därför föreslagit, att biträdena skulle i lönehänseende

jämställas med ifrågavarande befattningshavare, d. v. s. placeras

i lönegraderna e. o. U 5 och c. II 4. I promemorian hava anförts enligt

min mening bärande skäl för att dessa befattningshavare icke böra jämföras

med ser af i meri a sar ett et s sköterskebiträden men samtidigt antytts möjligheten

av cn placering av biträdena i exempelvis lönegraden e. o. 2. Vid an
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr £7*2.

slagsberäkningarna i det följande utgår jag för egen del från att åtta av

dessa biträden — biträdena böra lämpligen benämnas sjukvårdsbiträden —

placeras i lönegraden e. o. 2 och tre i lönegraden e. 2.

Direktionens förslag rörande sjukvårdspersonalen i övrigt lämnar jag i

huvudsak utan annan erinran än som följer av vad jag förut anfört i fråga

om de till löneplanen U hänförda befattningshavarnas ställning. Jag beräknar

sålunda i det följande anslagsmedel för avlönande av 1 baderska i

lönegraden e. U 5 och ett badbiträde i lönegraden e. U 4. Vad angår provsköterskor,

elever och provelever, har direktionen, såsom av handlingarna

i ärendet framgår, förutsatt, att i de för ändamålet under delposten till

grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknade avlöningsmedlen

skulle inbegripas jämväl de till ifrågavarande befattningshavare utgående

förmånerna av fri bostad och kost. På grund härav har direktionen

under nämnda delpost beräknat — för helt budgetår — för 8 provsköterskor

inalles 11,040 kronor, för 6 elever inalles 6,480 kronor och för 4 provelever

inalles 3,120 kronor. Då under delposten allenast bör medtagas den

till befattningshavarna kontant utgående ersättningen — för år räknat 600

kronor för provsköterska och 300 kronor för elev (provelever åtnjuta icke

sådan ersättning) — bör beloppet å 11,040 kronor sänkas till 4,800 kronor

och beloppet å 6,480 kronor till 1,800 kronor samt beloppet å 3,120 kronor

utgå.

Mot direktionens förslag i avseende å ekonomipersonalen har jag med

nyss angiven reservation i fråga örn lön enligt löneplanen U i huvudsak

intet att erinra. Jag förutsätter alltså, att vid radiumhemmet skola finnas

anställda — förutom den ovannämnde reparatören — två ordinarie

befattningshavare, tillhörande denna personalkategori, nämligen en förste

vaktmästare i lönegraden B 1 och en sjukbärare i lönegraden B 4. Vid kostnadsberäkningarna

utgår jag vidare från att ur avlöningsanslaget skall

bestridas lön till en sjukbärare i lönegraden e. o. 4 och till två garderobiärer

i lönegraden e. U 4. Vad städerskorna beträffar, har direktionen för

radiumhemmet beräknat medel till 19 städerskor med heltidstjänstgöring

i lönegraden e. o. U 5. Detta antal har synts mig väl högt. Anmärkas må,

att vid det betydligt större serafimerlasarettet av tillgängliga uppgifter att

döma sysselsättas endast ett 30-tal städerskor. Med hänsyn härtill beräknar

jag i det följande för radiumhemmet anslag till 15 sådana befattningshavare,

samtliga i lönegraden e. U 4. Visar sig detta antal befattningshavare

otillräckligt, torde ytterligare medel för ändamålet kunna ställas till

förfogande. Beräkningarna rörande storleken av och arvodena för den ekonomipersonal,

som bör finnas anställd vid radiumhemmet under tiden till

dess karolinska sjukhuset träder i full verksamhet (1 köksföreståndarinna

2,340 kronor, 2 husor tillhopa 3,480 kronor, 6 köksbiträden tillhopa 10,440

kronor och 2 telefonister tillhopa 3,480 kronor), synas kunna godtagas.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:tn ''proposition Nr 87%;

Vad till sist angår kontorspersonalen, finner jag övervägande skäl tala för

att denna personal ännu så länge och i anslutning till promemorians ståndpunkt

beredes extra ordinarie anställning. Jag föreslår alltså, med tillstyrkande

i övrigt av direktionens förslag, att för ifrågavarande uppgifter anställas

en kassör i lönegraden e. o. 11, ett kanslibiträde i lönegraden e. o. 7

(båda avsedda för kontoret) och ett kontorsbiträde (avsett för övervaknings-

och kontrollavdelningen) i lönegraden e. o. 4.

Vad till sist beträffar forskningsavdelningarna, innebär

direktionens förslag, att vid dessa avdelningar skulle av staten avlönas en

laborator i radiofysik i lönegraden B 26, en assistent med ett arvode av

5,400 kronor, två tekniska biträden i lönegraden B 7 och ett kanslibiträde

i samma lönegrad samt två städerskor, den ena med full tjänstgöring och

avlönad enligt lönegraden e. o. U 5 samt den andra med avkortad tjänstgöring

och arvode örn 1,080 kronor. Statskontoret har ifragasatt, örn icke

den del av avlöningskostnadema vid förevarande avdelningar, som staten

sålunda skulle bära, måste anses alltför hög. I promemorian har häremot

gjorts gällande, att den av direktionen för ändamålet ifrågasatta personalen

vore oundgängligen nödvändig för forskningsavdelningarnas regelmässiga

utförande av det löpande arbetet åt radiumhemmet och sjukhuset i

övrigt. Då förslaget alltså ansluter sig till gällande avtalsbestämmelser, anser

jag mig icke kunna mot bestridande av direktionen, som får förutsättas

hava ägnat denna fråga en omsorgsfull prövning, ifrågasätta någon personalreduktion.

Mot de föreslagna löneförmånerna har jag intet annat att

erinra än att städerskelönen bör beräknas enligt lönegraden e. U 4 och sagda

städerskearvode till 1,000 kronor.

Vid bifall till mina här ovan framställda förslag skulle under nästa budgetår

vid jubileumskliniken — radiumhemmet och forskningsavdelningarna

— finnas anställda följande befattningshavare:

Ordinarie tjänstemän:

A. Radiumhemmet:

Läkarp er sonal.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen

Lönegrad.

B 26

Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid kliniken

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen

..................................

1 kurator .................................

20 sjuksköterskor.............................

6 kontrollbiträden...........................

6 röntgenbiträden...........................

1 fotograf .................................

Bil

B 11

B 11

B 7

B 7

B 6

B 5

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Lönegrad.

Ekonomipersonal.

1 förste vaktmästare......................... B 7

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen (gemensam

för radiumhemmet och karolinska sjukhusets

röntgendiagnostiska avdelning)................. B 7

1 sjukbärare................................ B 4

B. Forskningsavdelningama:

Radiofysiska avdelningen.

1 laborator i radiofysik............ ......... B 26

1 tekniskt biträde för fysiska mätningar.......... B 7

Svulstpatologiska avdelningen.

1 tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer. . B 7

1 kanslibiträde vid svulstpatologiska avdelningens

arkiv.................................... B 7

Extra ordinarie tjänstemän:

2 biträdande läkare.........................e. o. 23

1 kassör........ e. o. 11

1 kanslibiträde............................e. o. 7

1 biträdande föreståndarinna.................e. o. 7

3 kontrollbiträden.......................... e. o. 7

2 röntgenbiträden.......................... e. o. 6

21 assistentsköterskor........................ e. o. 5

1 kontorsbiträde........................... e. o. 4

1 sjukbärare.............................. e. o. 4

8 sjukvårdsbiträden......................... e. o. 2

Extra tjänstemän:

4 underläkare...............................e. 23

4 » ...............................e. 22

2 kontrollbiträden...........................e. 7

2 röntgenbiträden ...........................e. 6

3 sjukvårdsbiträden..........................e. 2

1 baderska................................. e. U 5

1 badbiträde...............................e. U 4

2 garderobiärer.............................. e. U 4

16 städerskor................................e. U 4

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Arvodister: Kronor

1 överläkare vid allmänna avdelningen........... 1,500

1 assistent å svulstpatologiska avdelningen....... 5,400

8 provsköterskor............................ 4,800

6 elever................................... 1,800

4 provelever................................ —

1 städerska (ej full tjänstgöring)................ 1,000

1 köksföreståndarinna (tillfälligtvis).............. 2,340

2 husor (d:o)............................... 3,480

6 köksbiträden (d:o).......................... 10,440

2 telefonister (d:o)........................... 3,480

Med anledning av vad i promemorian yttrats och då vederbörande anslagspost

i det följande föreslås skola betecknas förslagsvis, torde det ej

vara erforderligt att till direktionens förfogande för bestridande av under

budgetåret uppkommande behov av ersättning till ytterligare personal beräkna

särskilt anslagsbelopp.

Innan jag ingår på beräkningarna av avlöningsanslaget för nästa budgetår,

må framhållas, att jag icke har något att i huvudsak erinra mot de

av direktionen ifrågasatta särskilda bestämmelser, som böra

meddelas vid avlöningsreglementets utsträckning till att gälla karolinska

sjukhuset, till den del dessa bestämmelser överensstämma med de av mig

i det föregående för serafimerlasarettets vidkommande tillstyrkta föreskrifterna

i ämnet. Som nämnts skilja sig de föreslagna särbestämmelserna från

de för serafimerlasarettet förordade endast såvitt angår semesterrätten. I

detta hänseende har för radiumhemmet ifrågasatts avsevärt förmånligare

villkor, än gällande avlöningsbestämmelser medgiva och för serafimerlasarettet

föreslagits. I likhet med statskontoret vill jag med hänsyn till de

speciella arbetsförhållandena vid radiumhemmet icke motsätta mig förslaget

i denna del. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela härutinnan

och i övrigt erforderliga bestämmelser.

Vad övergångsbestämmelserna beträffa, biträder jag förslaget

örn rätt att för placering i löneklass tillgodoräkna den tid, vederbörande

befattningshavare innehaft motsvarande befattning vid cancerföreningens

vårdanstalt i Stockholm, och om rätt att, därest befattningshavare före

övergången åtnjöt rätt till längre semester än den, han enligt de nya avlöningsbestämmelserna

skulle erhålla, behålla sagda rätt. Däremot kan jag

i likhet med statskontoret och på av detta ämbetsverk anförda skäl icke

tillstyrka någon rätt för befattningshavare att erhålla personlig lönefyllnad,

för den händelse löneförmånerna efter överflyttningen till statstjänst skulle

understiga eller komma att understiga vad befattningshavaren tidigare ägt

eller kunnat komma att uppbära.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

I den avlöningsstat, som bör fastställas för karolinska sjukhuset,

torde lämpligen de kostnader, som belöpa på direktionen och på forskningsavdelningarna,

böra hållas skilda från de övriga kostnaderna. Detta synes

kunna ske genom att i anmärkningar, som fogas vid ifrågakommande

poster (dock ej vid anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, vilken ju disponeras jämlikt särskild personalförteckning), meddelas

uppgift örn vad som högst må belöpa på direktionen, respektive forskningsavdelningarna.

I övrigt bör avlöningsstaten uppställas jämlikt numera tilllämpade

principer. Delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie

personal bör dock, såsom ovan förutsatts beträffande serafimerlasarettet,

betecknas förslagsvis. Kungl. Maj:t bör ifråga om fördelningen av denna

post meddela föreskrifter, motsvarande dem, som ovan ifrågasatts för serafimerlasarettets

del.

De poster, som böra uppföras i avlöningsstaten, torde böra beräknas på

följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän & ordinarie stat bör uppföras

med summan av de med vederbörliga tjänste- och familjepensionsavdrag

minskade och efter högsta ifrågakommande löneklass å G-ort beräknade

lönerna för ovannämnda ordinarie befattningshavare, d. v. s. med i avrundat

tal 152,000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, bör bestämmas till summan av å ena sidan ovannämnda till karolinska

sjukhusets direktion för ändamålet nu utgående belopp av 22,400 kronor,

å andra sidan förutberörda arvoden å 1,500 kronor till en överläkare

och å 5,400 kronor till en assistent å svulstpatologiska avdelningen, d. v. s.

med inalles 29,300 kronor. Enligt vad ovan framhållits, bör i en vid posten

fogad anmärkning angivas, att ur anslagsposten må till direktionen utgå

högst 22,400 kronor och till forskningsavdelningarna högst 5,400 kronor för

helt budgetår räknat. Posten bör fördelas av Kungl. Majit.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör uppdelas

på två delposter, den ena till grundavlöningar m. m. och den andra

till avlöningsförhöjningar m. m.

Delposten till grundavlöningar m. m. bör i första hand täcka utgifterna

för löner åt ovannämnda icke-ordinarie befattningshavare, varvid dock hänsyn

icke bör tagas till de ersättningar, som inräknats i den föregående anslagsposten.

Lönerna för den extra ordinarie personalen böra därvid minskas

med vederbörliga tjänste- och pensionsavdrag. För täckande av de på detta

sätt beräknade löneutgifterna erfordras enligt mina kalkyler ett belopp av

i runt tal 210,500 kronor. I denna summa är innesluten jämväl de felräkningspenningar,

som torde böra utgå till kassören och varom beslut framdeles

bör fattas. Berörda belopp bör emellertid ökas med 15,000 kronor till

vikariatsersättningar (jfr ovan beträffande serafimerlasarettet), som av direktionen

förts under delposten till avlöningsförhöjningar m. m. Slutligen

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

bör under posten föras det för direktionens egen verksamhet avsedda beloppet

av 24,000 kronor. Delposten bör alltså uppföras med inalles (210,500

-f- 15,000 -|- 24,000 =) 249,500 kronor, vilket belopp lämpligen bör avrundas

uppåt till förslagsvis 250,000 kronor. I en vid posten fogad anmärkning

bör angivas, att ur densamma må utgå till direktionen högst 24,000 kronor

och till forskningsavdelningarna allenast lön till 2 städerskor.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. bör i anslutning till direktionens

beräkningar uppföras med förslagsvis 15,000 kronor.

Slutligen bör i staten uppföras en anslagspost till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. Denna post, under vilken med

hänsyn till vad jag i det föregående anfört icke torde böra beräknas medel

till fyllnad i avlöning på grund av övergångsbestämmelser, synes böra uppskattas

till förslagsvis 34,000 kronor, avseende provisoriskt dyrortstillägg

och lönekompensation på grund av familjepensioneringen.

Vid bifall till de ovan framställda förslagen skulle avlöningsstatens

slutsumma uppgå till (152,000 29,300 + 250,000 -f- 15,000 -f 34,000 =)

480,300 kronor.

Den sålunda angivna staten avser förhållandena för helt budgetår. Då

emellertid jubileumskliniken beräknas kunna vara i drift endast nio månader

av nästa budgetår, böra de ovan angivna beloppen — i den män de

ej avse med direktionens verksamhet förenade utgifter — i enlighet med

direktionens anvisningar reduceras till 3A. Enligt denna beräkningsgrund

bör i avlöningsstaten för nästa budgetår anslagsposten till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat uppföras med förslagsvis 114,000 kronor, anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj.t, med 27,570 kronor, delposten till grundavlöningar m. m. till övrig

icke-ordinarie personal med i runt tal förslagsvis 193,500 kronor, delposten

till avlöningsförhöjningar m. m. åt sådan personal med i runt tal förslagsvis

11,300 kronor och anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän med 25,530 kronor. För avlöningar erfordras

alltså under nästa budgetår ett förslagsanslag av (114,000 + 27,570

-f- 193,500 -j- 11,300 -f- 25,530 =) 371,900 kronor. De anmärkningar, som

enligt vad ovan sagts böra fogas vid respektive poster, böra utformas med

tanke på att vissa delar av staten endast avse kostnaderna för en del av

budgetåret.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid karolinska sjukhuset bör,

såsom riksräkenskapsverket påpekat, bestridas från det under åttonde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst.

Då några särskilda pensionskostnader, enligt vad direktionen

uppgivit, ej torde behöva bestridas under nästa budgetår synes den av di
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Marits ''proposition Nr 272.

rektionen ifrågasatta pensionsstaten ej behöva här närmare beröras. Påpekas

må dock, att det av direktionens framställning ej klart framgår, vilka

befattningshavare som åsyftas med denna pensionsstat och varför särskilda

föreskrifter i ämnet äro erforderliga. Denna fråga synes böra ytterligare

utredas.

3. Anslag till omkostnader.

Karolinska sjukhusets direktion. Enligt direktionens mening bör omkostnadsstaten

för nästa budgetår uppdelas i fyra avdelningar med följande

rubriker:

I. Direktionen,

II. Driftutgifter,

III. Kapitalutgifter och

IV. Utgifter för fastigheten.

Beträffande de för dessa ändamål erforderliga anslagsmedlen har direktionen

yttrat:

I. Direktionen. Under denna rubrik borde upptagas — liksom i den

för innevarande budgetår fastställda omkostnadsstaten — två förslagsvis

beräknade poster, den ena till reseersättningar och den andra till expenser.

Posten till reseersättningar syntes böra upptagas till oförändrat belopp 500

kronor, medan posten till expenser med hänsyn till verkställda nyanskaffningar

syntes kunna sänkas från 3,500 kronor till 1,500 kronor.

II. Driftutgifter. Under denna rubrik hade direktionen upptagit

utgiftsposter på sätt följande sammanställning utvisade. I sammanställningen

hade upptagits dels för helt budgetår beräknade belopp, dels ock de

belopp, som erfordrades för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938.

1. Expenser:

a. Värme, lyse och vatten, för slag svis........

b. Expeditionskostnader, förslagsvis..........

2. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering, för
slagsvis

............................

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis.........

c. Kosthåll, förslagsvis....................

d. Läkemedel, förslagsvis..................

e. Förbrukningsartiklar för sjukvården m. m.,

förslagsvis..........................

3. Diverse utgifter, förslagsvis . . ..............

Summa kronor

För år

För tiden Vio

1937-so/6 1938

28,400

21,300

14,000

10,500

28,660

21,500

30,960

23,000

76,000

57,000

26,700

20,000

114,680

86,300

14,860

11,145

334,260

250,445.

Storleken av dessa utgiftsposter hade beräknats med ledning av erfarenheterna

från cancerföreningens nuvarande radiumhem och i övrigt kända

förhållanden.

Anslagsposten till värme, lyse och vatten, som upptagits till 21,300 kronor,

innefattade dels utgifter för värme å 9,500 kronor, dels utgifter för lyse

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr £78.

samt elektrisk energi i allmänhet å 7,500 kronor, dels vatten å 3,000 kronor

och dels övriga utgifter å 1,300 kronor.

Expeditionskostnaderna hade beräknats sålunda, att skrivmaterialier,

trycknings- och annonskostnader upptagits till 5,500 kronor, telefon- och

telegramavgifter till 4,800 kronor och övriga utgifter till 200 kronor.

Av övriga utgifter hava inventariers underhåll och komplettering beräknats

till 21,500 kronor enligt följande fördelning:

Röntgeninstrument.............................. kronor 5,000

Övriga instrument för den egentliga sjukvården....... » 7,500

Möbler och dylikt.............................. » 3,000

Linne, gång- och sängkläder...................... » 3,000

Övriga kostnader............................... » 3,000

Summa kronor 21,500.

Inventariers underhåll och komplettering hade upptagits till relativt lågt

belopp med hänsyn till att utrustningen till största delen vore ny.

Tvätt och renhållning hade beräknats till 23,000 kronor, varav tvätt

16,700 kronor, renhållning 4,000 kronor och övriga kostnader 2,300 kronor.

Då köksbyggnaden vid sjukhuset icke bleve färdigställd under nästa budgetår,

måste utspisningen vid kliniken ordnas genom leverans från annat

håll. Verkställda undersökningar hade givit vid handen, att detta lämpligast

läte sig göra genom samarbete med det under direktionens förvaltning

stående serafimerlasarettet och att priset för patientportion därvid beräknades

uppgå till 1 krona 90 öre per dag, i vilken kostnad jämväl inräknats

personalportionerna. Härtill komme transportkostnad, som beräknades till

14 öre per portion. Posten till kosthåll hade under dessa förutsättningar beräknats

efter 27,920 patientportioner å kr. 2: 04 till 56,956 kronor 80 öre

eller till ett till 57,000 kronor avrundat belopp.

Till läkemedel hade beräknats ett belopp av 20,000 kronor.

Anslagsposten till jörbrukningsartiklar för sjukvården m. m. hade beräk
-

nats på följande sätt:

Förbandsartiklar............................... kronor 10,250

Röntgen- och ljusbehandlingsmaterial............... » 32,500

Röntgen- och laboratorieundersökningar............. » 13,000

Förbrukningsartiklar till patologiska avdelningen...... » 12,000

» » fysiska » ...... » 3,000

Övriga kostnader............................... » 15,250

Summa kronor 86,000.

Då sjukhuset i sin helhet toges i bruk komme röntgen- och laboratorieundersökningar

att kunna utföras på sjukhusets laboratorier och utgifterna

för dem delvis att bortfalla.

Såsom diverse utgifter hade beräknats dels ett belopp av 1,100 kronor till

försäkring av radium, dels 3,000 kronor till medicinsk- och annan facklitteratur,

dels 6,000 kronor till övervakning och kontroll av histologiska undersökningar,

dels ock slutligen 1,045 kronor till övriga utgifter. De radiumkvantiteter,

som skulle användas vid kliniken, utlånades kostnadsfritt av

styrelsen för jubileumsfonden till staten, som ansvarade för varje skada å

radiumpreparaten eller minskning av radiumkvantiteten, liksom även för

förlust av radiumpreparat. Föreskrift härom återfunnes i särskilda bestäm
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

meisel1, som anslutits till överenskommelsen rörande kliniken. Med hänsyn

till de mycket betydande värden, som ifrågavarande radiumpreparat representerade,

hade direktionen ansett erforderligt, att desamma hölles försäkrade

till betryggande belopp.

lil. Kapitalutgifter. Under denna rubrik borde upptagas kostnaderna

för amortering och förräntning av dels lån för anordnande av heloch

halvenskilda rum, dels ock Stockholms stads och Stockholms läns landstings

bidrag till sjukhusets uppförande.

I fråga örn finansieringen av anläggningskostnaden för de enskilda vårdplatserna

förordades i propositionen nr 232/1930 (sid. 224 f.), att dessa

vårdplatser skulle deltaga i byggnadskostnaderna med ett belopp motsvarande

den genomsnittliga kostnaden per vårdplats för hela sjukhuset samt

att kostnaderna för de enskilda vårdplatserna skulle gäldas av lånemedel

samt förräntas och amorteras med inflytande vårdavgifter. Enligt direktionens

uppfattning borde samma principer tillämpas i fråga örn kostnaderna

för utrustningen av de enskilda vårdplatserna. Å kliniken funnes en

enskild vårdavdelning örn 13 platser. För 7 av dessa platser erlade enligt

omförmälda överenskommelse jubileumsfonden anläggnings- och utrustningskostnaden,

medan dessa kostnader för återstående 6 platser gäldades

av staten. Genomsnittskostnaden för uppförandet av samtliga vårdplatser

vid sjukhuset hade beräknats till 18,236 kronor (se propositionen nr 132/1931

sid. 48). Utrustningskostnaden för nämnda 6 av staten anordnade enskilda

vårdplatser beräknades nu till 44,940 kronor motsvarande medelkostnaden

för jubileumsklinikens samtliga vårdplatser, dock med den modifikationen,

att de enskilda vårdplatserna ej ansetts böra deltaga i kostnaderna för poliklinikerna.

I fråga om byggnadskostnaderna hade direktionen räknat med

ett 40-årigt amorteringslån med 3 A procents ränta, varvid annuitet en uppginge

till 5,123 kronor 65 öre eller för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni

1938 till i runt tal 3,850 kronor. Beträffande utrustningen hade direktionen

— med hänsyn till inventariernas relativt korta livslängd — kalkylerat med

ett 15-årigt amorteringslån med 3 A procents ränta, varvid annuiteten uppginge

till 3,900 kronor 92 öre eller för nämnda tid i runt tal 2,930 kronor.

Enligt gällande avtal skulle Stockholms stad och Stockholms läns landsting

disponera 30 respektive 5 vårdplatser å radiumhemmet, till vars byggande

staden bidroge med 18,000 kronor och landstinget med 17,000 kronor

per plats. Formellt ställdes stadens och länets hyggnadshidrag till sjukhusets

förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av 30

eller 40 år, räknat från det sjukhuset toges i bruk. Staden och länet skulle,

under den tid ovannämnda lån amorterades, betala en daglig platskostnadsavgift

för var och en av sina platser. Denna platskostnadsavgift skulle

svara mot annuiteten å respektive lån. Enligt uppgifter, som erhållits frän

stadens och länets vederbörande myndigheter, kunde stadens avgifter beräknas

till 29,360 kronor 52 öre och landstingets till 4,675 kronor eller sammanlagt

34,035 kronor 52 öre för år. I enlighet härmed hade för tiden den

1 oktober 1937—den 30 juni 1938 annuiteterna å stadens och länets bidrag

upptagits till 25,530 kronor.

IV. Utgifter för fastigheten. Under denna rubrik hade upptagits

ett till 3,000 kronor beräknat belopp till underhållskostnader samt

ett till 16,145 kronor beräknat belopp till ersättning till statens allmänna

fastighetsfond. Summan av dessa tvä belopp utgjorde 19,145 kronor och

motsvarade de hyror, som personalen beräknades erlägga för sina av sjukhuset

upplåtna bostäder.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272. 191

Den av direktionen förordade omkostnadsstaten för sjukhuset för budgetåret

1937/1938 ter sig som följer:

Omkostnadsstat.

1. Direktionen.

1. Reseersättningar, förslagsvis.................. 500

2. Expenser, förslagsvis........................ 1,500

II. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Driftutgifter.

1. Expenser:

a. Värme, lyse och vatten, förslagsvis........... 21,300

b. Expeditionskostnader, förslagsvis............. 10,500

2. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering, förslags
vis.

........ . ......................... 21,500

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis............ 23,000

c. Kosthåll, förslagsvis..................... 57,000

d. Läkemedel, förslagsvis..................... 20,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården, för
slagsvis

.............................. 86,000

3. Diverse utgifter, förslagsvis................... 11,145 250,445

III. Kapitalutgifter.

1. Annuitet å lån för anordnande av hel- och halv
enskilda

rum............................ 6,780

2. Annuitet å Stockholms stads och Stockholms läns

bidrag till anläggningskostnaderna............ 25,530 32,310

IV. Utgifter för fastigheten.

Underhållskostnader, förslagsvis.................. 3,000

Ersättning till statens allmänna fastighetsfond...... 16,145 19,145

Summa kronor 303,900.

Det för nästa budgetår erforderliga anslaget, 303,900 kronor, borde anvisas

såsom förslagsanslag.

Myndigheterna. Myndigheterna hava i allmänhet icke yttrat sig över

direktionens beräkningar av omkostnadsanslaget. Riksräkenskapsverket

har beträffande det utav direktionen uppgjorda förslaget till omkostnadsstat

för karolinska sjukhuset gjort följande erinringar:

Under avdelning >1. Direktionen» hade av direktionen upptagits ett förslagsvis

betecknat belopp till expenser. Beträffande denna post syntes emellertid

böra föreskrivas, att densamma ej finge utan Kungl. Maj:ts medgivande

överskridas.

Å förslaget till omkostnadsstat hade den under driftutgifterna vid sjukhuset

upptagna posten till expenser uppdelats i a) bränsle, lyse och vatten,

förslagsvis, samt b) expeditionskostnader, förslagsvis. I omkostnadsstaten

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 87%.

torde — såsom i allmänhet tillämpades i myndigheternas omkostnadsstater

— en gemensam post uppföras för expenser, vilken post borde betecknas

förslagsvis. Kungl. Majit torde därvid tillika böra föreskriva, att denna

post skulle uppdelas i dels bränsle, lyse och vatten, dels oek övriga expenser,

därvid den förstnämnda posten borde upptagas förslagsvis, medan i

fråga om det belopp, som avsåges för övriga expenser, torde böra föreskrivas,

att detta belopp ej finge utan Kungl. Majits medgivande överskridas.

Under driftutgifterna hade slutligen upptagits en post »3. Diverse utgifter,

förslagsvis». I överensstämmelse med den statuppställning, som gällde

för statens sinnessjukhus, torde denna post föras under överrubriken

övriga utgifter samt sålunda rubriceras som »f. Diverse utgifter». I den

av Kungl. Majit fastställda staten borde anslagsposten maximeras, och

posten alltså betecknas högst.

Vad de i omkostnadsstaten upptagna anslagen till kapitalutgifter beträffade,

skulle, såvitt riksräkenskapsverket kunnat bedöma av direktionens

framställning, upptagandet av anslag till annuitet ä lån för anordnande av

hel- och halvenskilda vårdplatser innebära ett avsättande å sjukhusets omkostnadsstat

av medel till gäldande av viss del av den statsskuld, som

upptagits för att finansiera karolinska sjukhusets byggande. Dä gäldandet

av även den del av statsskulden, som belöpte på de hel- och halvenskilda

vårdplatserna, givetvis borde ske i vanlig ordning genom riksgäldskontorets

försorg, torde i karolinska sjukhusets omkostnadsanslag ej behöva ingå

något belopp för detta ändamål. Vad åter anginge annuiteten å Stockholms

stads och Stockholms läns bidrag till anläggningskostnaderna, så skulle

annuiteten i själva verket betalas av staden och länet genom de s. k. platskostnadsavgifterna.

Av direktionens framställning framginge, att denna

anordning, enligt vilken staten formellt skulle återbetala de belopp, varmed

staden och länet bidragit till sjukhusets anläggning, tillkommit uteslutande

i stadens respektive länets intresse. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning

borde i statens räkenskaper å skuldsidan — oaktat dessa formella

amorteringar — alltjämt kvarstå de belopp, som av andra än staten tillskjutits

för sjukhusets uppförande. Under sådana förhållanden syntes en

transaktion, innebärande att staten till staden och länet utbetalade annuiteter

till enahanda belopp, som de platskostnadsavgifter, vilka staden och

länet hade att erlägga till staten, få anses vara allenast av formell natur

och sålunda icke behöva redovisas över riksstaten utan i stället bokföras

antingen å ett diversemedelskonto eller ock inom linjen i fastighetsfondens

räkenskaper. I överensstämmelse härmed torde i omkostnadsanslaget något

belopp till gäldande av nu ifrågavarande annuiteter icke böra medtagas.

Slutligen hade å omkostnadsanslaget medräknats utgifter för fastigheten.

Dessa utgifter borde emellertid ej bestridas från anslaget till omkostnader.

Posten underhållskostnader skulle sålunda ingå i den fastighetsfondens

delfond, som sjukhuset tillhörde, d. v. s. byggnadsstyrelsens delfond.

En post för ersättning till statens allmänna fastighetsfond borde däremot

ingå i det under åttonde huvudtiteln uppförda ersättningsanslaget till

sagda fond.

Efter iakttagande av de erinringar, riksräkenskapsverket enligt det ovanstående

anfört mot omkostnadsstaten, skulle anslaget till omkostnader vid

karolinska sjukhuset utgöra allenast 252,445 kronor. Riksräkenskapsverket

finge alltså tillstyrka, att ett förslagsanslag å i runt tal 253,000 kronor anvisades

för budgetåret 1937/1938 till omkostnader vid karolinska sjukhuset.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Marits proposition Nr 272.

Departementschefen. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att

de utgifter, som av direktionen upptagits under rubrikerna kapitalutgifter

och utgifter för fastigheten, ej böra bestridas från förevarande anslag utan

i annan ordning. Chefen för finansdepartementet torde komma att i annat

sammanhang anmäla dessa frågor, i den mån de hava samband med frågan

örn fastställande av stat för statens allmänna fastighetsfond för nästa budgetår.

I det följande återkommer jag till de ändringar i direktionens inkomstberäkningar,

som böra vidtagas med anledning av vad jag nu anfört.

Mot direktionens anslagsberäkningar i övrigt har jag ingen väsentligare erinran

att framställa. Anslaget bör alltså uppföras med (303,900 — 32,310 —

19,145 =) i avrundat tal 253,000 kronor. Kungl. Majit torde få i sinom tid

fastställa omkostnadsstat, varvid hänsyn bör tagas till de erinringar, riksräkenskapsverket

i övrigt framställt mot den av direktionen föreslagna

omkostnadsstaten.

4. Anslag till utrustning.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har erinrat, att utrustningen

av radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik skall till hälften

bekostas av Konung Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen (jfr

ovan) och att Stockholms stad och Stockholms läns landsting enligt gällande

avtal skola bidraga till kostnaden för utrustning av de platser, varöver

staden och länet skulle disponera, med belopp motsvarande verkliga

utrustningskostnaden, dock högst det belopp, staden respektive landstinget

skulle behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar

uppdelat sjukhus. Direktionen hade låtit upprätta förslag

till plan för utrustning av radiumhemmet jämte därtill hörande personalbostäder.

Denna plan slutade å ett totalbelopp av 927,236 kronor.

När det gällde utrustningskostnaden för radiumhemmet, måste beaktas,

att detsamma vore en specialavdelning, vartill motsvarighet saknades å

såväl stadens som landstingets sjukvårdsinrättningar. På grund härav hade

direktionen ansett det vara motiverat, att stadens och landstingets bidrag

bestämdes särskilt för radiumhemmet utan samband med bidragen till

sjukhusets utrustning i övrigt. För övriga delar av sjukhuset torde nämligen

staden och landstinget lia utgångspunkter i egna kostnader för motsvarande

anläggningar. Denna uppfattning hade stadens och landstingets

representanter förklarat sig dela. Vid underhandlingarna med dessa representanter

hade man även enats örn att stadens och landstingets bidrag

borde bestämmas under hänsynstagande till de verkliga utrustningskostnaderna

för radiumhemmet.

Man hade enats därom, att vid bestämmandet av stadens och landstingets

utrustningsbidrag till radiumhemmet vissa kostnader borde avräknas

från omförmälda belopp, 927,236 kronor, nämligen dels kostnader för undervisnings-

och forskningsändamål, vilka staden och landstinget icke skulle

tillgodose vid egen anstalt, dels sådana kostnader, vilka staden och landstinget

vid bestämmandet av sina bidrag till sjukhusets uppförande heride
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272. 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nät ingå i byggnadskostnaden, dels kostnaden för utrustning av avdelningen

för enskilda vårdplatser (13 platser), dels ock de besparingar, som möjligen

kunde uppkomma genom förenkling av utrustningsmaterielen m. m.

Sedan omförmälda reduktioner verkställts, skulle det återstående beloppet,

som något överstege 630,000 kronor, motsvarande något mer än 6,300

kronor för vårdplats, utgöra det belopp, till vilket kostnaderna för utrustning

av radiumhemmets 100 allmänna vårdplatser, jämte poliklinik- och

behandlingslokaler, kunde beräknas uppgå.

Den sålunda föreliggande vårdplatskostnaden torde vara högre än motsvarande

siffra för utrustning av andra specialavdelningar å ett stadens eller

landstingets sjukhus. Anledningarna härtill vore flera. I första hand ville

direktionen peka på det dyrbara instrumentarium, som måste anskaffas.

Sålunda beräknades enbart kostnaden för specialinredning av avdelningarna

för röntgenbehandling till ej mindre än 200,000 kronor. Vidare måste

man hålla i minnet, att radiumhemmet intoge en särställning i det avseendet,

att en betydande del av dess verksamhet avsåge poliklinisk behandling,

varför poliklinik-, undersöknings- och behandlingslokaler måst givas

ett avsevärt större omfång än vid andra specialavdelningar. Härigenom

bringades utrustningskostnaden per vårdplats avsevärt i höjden.

Efter ingående överläggningar med nämnda representanter hade direktionen

funnit sig böra föreslå, att stadens bidrag till radiumhemmets utrustning

bestämdes till 6,000 kronor för vårdplats och landstingets motsvarande

bidrag till 5,500 kronor.

Anledningen till att landstinget föresloges skola erlägga ett lägre belopp

än staden, vore i huvudsak den, att landstinget vid planläggandet av en

sjukhusanläggning, likartad med här ifrågavarande, icke skulle behöva räkna

med ett så omfattande polikliniskt patientmaterial som staden, varför

landstingets utrustningskostnad, beräknad för vårdplats, skulle uppgå till

ett lägre belopp än motsvarande kostnad för staden.

Då staden enligt avtalen disponerade 30 och landstinget 5 platser å radiumhemmet,

skulle stadens och landstingets bidrag uppgå till 180,000 kronor

respektive 27,500 kronor.

Enligt direktionen tillhandakomna protokollsutdrag hade stadsfullmäktige

den 19 oktober 1936 anvisat ett anslag av 180,000 kronor såsom stadens

bidrag samt landstinget den 8 september 1936 ett belopp av 27,500 kronor

såsom landstingets bidrag för ifrågavarande ändamål.

Vidare hade cancerföreningen vid sammanträde den 18 juni 1936 beslutat,

att från det nuvarande, föreningen tillhöriga radiumhemmet skulle till

jubileumskliniken utan ersättning överföras inventarier till ett sammanlagt

inköpsvärde av cirka 70,000 kronor under förutsättning, att karolinska sjukhusets

direktion bekostade frakt av nämnda inventarier från radiumhemmet

till jubileumskliniken samt bekostade deras installation därstädes.

Genom denna frikostiga disposition kunde nyanskaffningarna för jubileumskliniken

minskas med ett belopp av 70,000 kronor.

Vid sin granskning av omförmälda utrustningsplan hade direktionen funnit,

att besparingar kunde göras dels genom uteslutande av vissa inventarier

och dels genom förenklat utförande av vissa andra. Dessa besparingar

uppginge till 40,000 kronor.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27''2.

Omfattningen av den med ledning härav beräkneliga inventarieanskaffningen

för radiumhemmet framginge av nedanstående sammandrag av den

uppgjorda utrustningsplanen.

Möbler............................................ 158,589

» 6,523

Specialmöbler för klinikerna............................ 35,441

» » » ............................ 3,375

Kirurgiska instrument................................ 38,613

Röntgenavdelning.................................... 165,000

Klädselmaterial...................................... 10,000

Järnsängar........................................ 18,755

Gardiner........................................... 8,320

Draperier.......................................... 2,000

Sängutrustning...................................... 19,395

Linne, gång- och sängkläder........................... 50,000

Matservisutrustning för sjukavd......................... 9,492

Sjukvårdsteknisk utrusta, sjukavd....................... 7,750

» » klin. laborat.................... 8,400

Kontorsmaskiner m. m................................ 12,300

_» 700

Belysningsarmatur................................... 26,820

Vågar . . . .......................................... 1,200

Diverse artiklar m. m. för klin.......................... 11,532

Rengörings m. fl. artiklar sjukavd........................ 6,302

Brandredskap...................................... 1,000

Radioanläggning..................................... 6,000

Elektriska klockor................................... 5,000

Epidiaskop......................................... 9,000

Markiser........................................... 5,500

Snickeriinredningar................................... 42,000

Kylskåp och värmeskåp.......... 12,000

Sökareanläggning.................................... 11,000

Telefonanläggning.................................... 18,000

Ljussignalsystem.................................... 15,500

Möbler till personalbostäder i karolinska sjukhusets bostadshus 46,055

Reparation av diverse möbler......................... 4,676

Diverse oförutsedda utgifter, kopieringskostnader m. m. samt

kostnader för sakkunnigt biträde...................... 40,762

Summa kronor 817,000

Totalkostnaden, 817,000 kronor, motsvarade 7,230 kronor för en var av

radiumhemmets 113 vårdplatser. Planen hade godkänts av styrelsen för

Konung Gustaf V:s jubileumsfond.

Berörda belopp vore, yttrar direktionen, otvivelaktigt högt. Anledningarna

härtill vore i huvudsak att söka däri, att i utrustningen inginge omfattande

och synnerligen dyrbara apparater samt att radiumhemmet vore avsett

för en betydande poliklinisk verksamhet, vilket medförde, att kostnaden

per vårdplats bringades i höjden. Därjämte vore vissa utgifter på sammanlagt

omkring 80,000 kronor betingade uteslutande av undervisnings
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Majlis proposition Nr ''272.

och forskningssynpunkter. Direktionen hade för avsikt att i görligaste mån

hålla utrustningskostnaden nere och vidtaga alla åtgärder i detta syfte, som

kunde vara påkallade utan att ändamålsenligheten eftersattes.

Av den till 817,000 kronor beräknade inventariekostnaden skulle Konung

Gustaf V:s jubileumsfond erlägga hälften eller 408,500 kronor. Enligt vad

i det föregående anförts komme Stockholms stad och Stockholms läns landsting

att bidraga med 180,000 kronor respektive 27,500 kronor. Statens eget

bidrag skulle alltså uppgå till 201,000 kronor. Då radiumhemmet beräknades

stå färdigt till den 1 oktober 1937, borde alltså till dess detta belopp

hava ställts till förfogande.

Övriga under byggnad varande kliniker vid sjukhuset beräknades bliva

färdiga att tagas i bruk under år 1939. Direktionen hade ännu ej medhunnit

någon fullständig beräkning av utrustningskostnaderna för dessa kliniker

och följaktligen ej kunnat träffa uppgörelser med Stockholms stad

och Stockholms läns landsting om bidrag till utrustningskostnaderna för de

vårdplatser, som staden och länet enligt gällande avtal skulle disponera.

Verkställda preliminära kalkyler gåve vid handen, att utrustningskostnaden

för dessa delar av sjukhuset icke kunde förväntas understiga 4,500,000

kronor. Då det vore nödvändigt att påbörja inventarieanskaffningen under

budgetåret 1937/1938, hade direktionen till sjukhusets utrustning, däri inräknat

jämväl avslutande av radiumhemmets utrustning, beräknat ett belopp

av 2,500,000 kronor bliva erforderligt av statsmedel under budgetåret

1937/1938. Av berörda belopp beräknades 200,000 kronor belöpa å enskilda

vårdplatser och sålunda utgå av lånemedel.

Direktionen har på grund härav hemställt, att för budgetåret 1937/1938

måtte under åttonde huvudtiteln till utrustning anvisas ett reservationsanslag

av 2,300,000 kronor och under Utgifter för kapitalökning till utrustning

av enskilda vårdplatser ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Myndigheterna. Riksräkenskapsverket anser, att utrustningen

av de enskilda platserna bör bestridas från samma anslag som sjukhusets

utrustning i övrigt och har därför föreslagit, att det för sjukhuset avsedda

reservationsanslaget till utrustning borde höjas med ovanberörda belopp,

200,000 kronor, till 2,500,000 kronor.

Statskontoret har yttrat följande:

Direktionens kostnadsberäkningar för utrustning av radiumhemmet slutade

på ett belopp av 817,000 kronor mot icke fullt 700,000 kronor enligt

de preliminära beräkningar, som gjordes år 1930. För karolinska sjukhuset

i övrigt hade utrustningskostnaden beräknats till 4,500,000 kronor mot

2,900,000 kronor år 1930. Enligt direktionens beräkningar skulle sålunda

den totala utrustningskostnaden för sjukhuset överstiga den tidigare beräknade

med ungefär 1,700,000 kronor.

Statskontoret, som funne kostnadsökningen anmärkningsvärt stor, kunde

i avsaknad av närmare kostnadskalkyler icke uttala sig om skäligheten av

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

det angivna beloppet. Ämbetsverket utginge emellertid ifrån att, innan frågan

örn anvisande av medel till utrustning framlades för riksdagen, erforderliga

beräkningar i sådant hänseende utfördes och företeddes, så att en

verklig granskning kunde äga rum.

Enligt ämbetsverkets förmenande talade övervägande skäl för att hela

utrustningskostnaden — alltså jämväl den del av kostnaden, som belöpte

på de enskilda vårdplatserna — bestredes från ett särskilt reservationsanslag

under åttonde huvudtiteln, vilket anslag således borde täckas av andra

statsinkomster än lånemedel.

I anledning av vad statskontoret yttrat har i den ovanberörda av karolinska

sjukhusets direktion överlämnade promemorian anförts

följande:

Ökningen av utrustningskostnaderna för radiumhemmet vore betingad

av den kostnadsökning på ett flertal utrustningsartiklar, som inträtt under

de gångna åren. Så var det exempelvis möjligt att år 1929 inköpa

en röntgenbehandlingsapparat med tillbehör för cirka 16,000 kronor, under

det att priset stigit till cirka 25,000 kronor år 1937. Att ökningen endast

uppginge till (817,000 — 700,000 =)117,000 kronor, torde få tillskrivas direktionens

bemödanden att så mycket som möjligt inskränka utrustningskostnaden.

I dessa bemödanden hade direktionen erhållit god hjälp genom

cancerföreningens gåva av inventarier från det nuvarande radiumhemmet

till ett värde av cirka 70,000 kronor.

Departementschefen. Det är givetvis vanskligt att med någon grad av

säkerhet bedöma skäligheten av det utav direktionen äskade statsanslaget

å 201,000 kronor till utrustning av radiumhemmet. Ännu svårare är det

att på detta stadium bilda sig en uppfattning om behovet av anslag för

utrustning av sjukhuset i övrigt. Även om en del av den i jämförelse med

1930 års kalkyler betydande ökningen av de för sistberörda ändamål beräknade

kostnaderna torde kunna tillskrivas de under senare år inträdda

ändrade prisförhållandena, kan jag i likhet med statskontoret ej undgå att

finna kostnadsökningen anmärkningsvärt stor. Jag förutsätter, att direktionen

låter sig angeläget vara att, såsom skett beträffande radiumhemmet,

pröva alla möjligheter till ett förbilligande av nämnda kostnader utan att

dock eftersätta de fordringar på utrustningen, som måste ställas vid ett

sjukhus av karolinska sjukhusets kvalitet. Jag anser mig böra föreslå, att

det av direktionen för nästa budgetår äskade utrustningsanslaget, sammanlagt

2,500,000 kronor, nu i sin helhet anvisas men utgår härvid från att

det anslag, som bör för ändamålet anvisas för budgetåret 1938/1939, ej behöver

bli så stort som direktionen synes hava tänkt sig.

Jag delar statskontorets och riksräkenskapsverkets uppfattning örn att

nyssberörda belopp, som alltså innesluter utrustningskostnader för både

radiumhemmet och sjukhuset i övrigt, bör i sin helhet bestridas från anslag

under åttonde huvudtiteln, vilket anslag lämpligen bör betecknas såsom

reservationsanslag.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

5. Inkomstberäkningar.

Karolinska sjukhusets direktion. Direktionen har hemställt, att i riksstaten

måtte för budgetåret 1937/1938 upptagas en inkomsttitel, Inkomster

vid karolinska sjukhuset, beräknad till 304,500 kronor.

Härutinnan har yttrats följande:

För beräkning av inkomsterna vid karolinska sjukhuset under nästa budgetår

hade direktionen uppgjort en kalkyl över statens intäkter vid jubileumskliniken

för helt budgetår och reducerat därvid erhållna siffror med

Yi med hänsyn till att kliniken komme att vara öppen allenast 9 av budgetårets

12 månader. Då beläggningen till en början kunde antagas icke komma

att motsvara klinikens fulla kapacitet, hade direktionen ansett försiktigheten

bjuda, att en ytterligare minskning med 20 procent vidtoges beträffande

de sålunda beräknade sjukvårdsavgifterna.

Sjukvårdsavgifterna hade direktionen beräknat på följande

sätt:

För helt För tiden ’/io

budgetår HOT- s0/e 1938

1. Vårdavgifter å allmänna avdelningarna:

a. För 30 vårdplatser, disponerade av Stockholms

stad . .......... 78,210 47,000

b. För 5 vårdplatser, disponerade av Stockholms

läns landsting........................ 11,470 6,880

c. För övriga 65 vårdplatser................ 107,250 64,350

2. Vårdavgifter å hel- och halvenskilda rum..... 50,375 30,230

3. Poliklinikavgifter ........................ 10,000 6,000

4. Avgifter för polikliniska röntgenbehandlingar . . 75,000 45,000

5. Avgifter för radiumbehandlingar............ 20,000 12,000

Summa kronor 352,305 211,460.

Stockholms stads och Stockholms läns landstings bidrag till sjukhusets

drift vore angivna i de med staten träffade avtalen, vilka i detta avseende

innehölle följande föreskrift:

»Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna

för poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms

län, vad som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets

sjuka, dock med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den

genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets

underhåll m. m. på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar

uppdelade sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive

länet härvid att räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter

för sjuka från staden respektive länet. Eventuellt återstående

belopp av dagkostnaden erlägges av staten.»

Enligt avtalen skulle sjuka från staden och länet erlägga legosängsavgift,

vars storlek bestämdes av staden respektive länet.

Stadens medelkostnad under år 1935 för sina på flera specialavdelningar

uppdelade sjukvårdsinrättningar utgjorde 7 kronor 87 öre för vårddag och

vårdplats. Stadens bidrag till karolinska sjukhuset under nästa budgetår

syntes lämpligen kunna beräknas med utgångspunkt från en motsvarande

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

medelkostnad av 7 kronor 90 öre. Beräknades staden under ett år belägga

sina 30 platser å jubileumskliniken genomsnittligt under 330 dagar, skulle

stadens bidrag uppgå till (30 X 330 X 7: 90 =) 78,210 kronor för år eller

58,750 kronor för den del av nästa budgetår, driften beräknades omfatta.

Efter en reduktion av 20 procent skulle bidragen kunna beräknas uppgå

till i runt tal 4-7,000 kronor.

Medelkostnaden vid Stockholms läns landstings centrallasarett i Mörby

hade år 1935 uppgått till 6 kronor 92 öre för vårddag och vårdplats. Med

utgångspunkt från en medelkostnad av 6 kronor 95 öre och en medelbeläggning

på jubileumskliniken av 330 dagar, skulle länets bidrag uppgå

till (5 X 330 X 6: 95 =) 11,467 kronor 50 öre eller i runt tal 8,600 kronor

för 9 månader. Reducerades sistnämnda belopp med 20 procent, skulle

landstingets bidrag uppgå till 6,8S0 kronor för budgetåret 1937/1938.

Av de återstående vårdplatserna vore 15 bekostade av staten och avsedda

för sjuka från riket i övrigt samt 50 bekostade av Konung Gustaf V:s

jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm. Av sistnämnda platser

vore 20 avsedda i första hand för sjuka från Stockholms stad och 30 i första

hand från övriga delar av riket.

Direktionen hade gjort framställning (jfr ovan) om utfärdande av föreskrifter

rörande bidrag från landsting och städer utom landsting för vård

i vissa fall å sjukhuset och serafimerlasarettet. Enligt direktionens förslag

skulle Stockholms stad och Stockholms läns landsting i den mån sjuka från

staden eller länet beläde andra vårdplatser än sådana, till vilka staden och

landstinget enligt avtalen hade dispositionsrätt, erlägga platskostnadsavgift

samt bidraga till driften efter samma grunder som i fråga om de i avtalen

avsedda platserna. Vidare skulle de andra landsting och städer utom

landsting, inom vilkas områden de på sjukhuset intagna vore bosatta, i

vissa fall erlägga bidrag till driften med 2 kronor 50 öre för vårddag, vilket

belopp skulle avräknas å legosängsavgiften. Denna hade direktionen

tänkt sig till omkring 5 kronor såväl beträffande karolinska sjukhuset som

i fråga örn serafimerlasarettet.

Då direktionen haft att beräkna inkomsterna av vårdavgifter, hade

direktionen i avsaknad av erfarenhet rörande den utsträckning, i vilken

staden och länet kunde komma att belägga andra än sina kontrakterade

platser, ansett sig böra räkna med, att någon dylik överbeläggning icke

ägde rum.

Under förutsättning att legosängsavgiften för sjuka från andra delar av

landet komme att bliva 5 kronor för vårddag och medelbeläggningen per

plats vore 330 dagar årligen, skulle inkomsterna av ifrågavarande 65 vårdplatser

uppgå till (65 X 330 X 5 =) 107,250 kronor årligen eller 80,437 kronor

50 öre för 9 månader. Minskades sistnämnda belopp med 20 procent,

skulle alltså intäkterna av dessa platser under nästa budgetår uppgå till

64,350 kronor.

Kostnaderna för uppförande och utrustning av de enskilda vårdavdelningarna

vid sjukhuset borde på sätt förut anförts förräntas och amorteras

med inflytande vårdavgifter. I propositionen nr 232/1930 (sid. 225) beräknades

avgifterna kunna sättas till cirka 18 och 12 kronor för dag för lielrcspektive

halvenskilda rum. Enligt direktionens uppfattning borde vid

bestämmandet av dessa avgifter hänsyn tagas till motsvarande avgifter

å stadens sjukhus. Avgifterna för hel- och halvenskilda rum å dessa vore

i allmänhet för sjuka från Stockholm 12 kronor 50 öre och 6 kronor samt

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 272.

för sjuka från andra delar av landet 20 kronor och 13 kronor. Direktionen

hade nu ansett sig böra räkna med att ifrågavarande avgifter å karolinska

sjukhuset komme att bestämmas till 15 och 10 kronor för dag.

Å jubileumskliniken vore 7 enskilda vårdplatser bekostade av jubileumsfonden

och cancerföreningen. Någon åtskillnad i avgiftshänseende mellan

dessa och övriga enskilda platser syntes icke böra göras.

För jubileumsklinikens 5 hel- och 8 halvenskilda vårdplatser skulle vid

en medelbeläggning av 325 dagar för år inkomsterna uppgå till (5 X 325

X 15 + 8 X 325 X 10 =) 50,375 kronor för år eller 37,781 kronor 25 öre

för 9 månader. Efter reduktion av sistnämnda belopp med 20 procent skulle

inkomsterna av förevarande platser nästa budgetår kunna beräknas till

30,230 kronor.

Vid beräkningen av poliklinikavgifterna hade direktionen förutsatt, att

de poliklinikbesökande skulle erlägga en avgift av 2 kronor för det första

besöket och den därmed förenade behandlingen. För kontroll av behandlingen

erfordrades talrika upprepade undersökningar i syfte att följa reaktionen

efter behandlingen och övervaka varaktigheten av det uppnådda

resultatet. Då större delen av klientelet på grund av ifrågavarande sjukdomars

långvariga och svåra karaktär befunne sig i beträngt ekonomiskt

läge, torde det knappast vara möjligt att av patienterna uttaga särskilda

avgifter för upprepade besök och syntes de vid dessa förekommande undersökningarna

böra vara avgiftsfria. Härtill komme, att det för det vetenskapliga

arbetet vore av vikt att under lång tid noga följa varje särskilt

sjukdomsfall. Inkomsterna av poliklinikavgifterna beräknades uppgå till

10,000 kronor för helt år eller till 6,000 kronor för nästa budgetår.

Med ledning av erfarenheten från det nuvarande radiumhemmet kunde

antalet polikliniska röntgenbehandlingar uppskattas till 15,000 årligen.

Med en avgift av 5 kronor för varje behandling skulle inkomsterna av dessa

uppgå till 75,000 kronor för år eller Jf5,000 kronor för nästa budgetår.

För polikliniska radiumbehandlingar torde i likhet med vad som tillämpades

vid det nuvarande radiumhemmet avgifterna böra sättas till lägst

3, högst 10 kronor, beroende på behandlingens omfattning. Inkomsterna

härav hade uppskattats till 20,000 kronor för helt år eller 12,000 kronor för

nästa budgetår.

Direktionen hade icke beräknat några inkomster av röntgen- och radiumbehandlingar

av de å jubileumskliniken inneliggande sjuka. Till stöd härför

ville direktionen åberopa, att enligt i de av 1931 års riksdag godkända

grunderna för fördelningen av driftkostnaderna för den blivande centralanstalten

för radioterapi vid kräfta, som avsåges att inrättas vid Lunds

lasarett (propositionen nr 196 och riksdagens skrivelse nr 267) motsvarande

behandlingskostnader för de å nämnda anstalt intagna patienterna

skulle gäldas av staten. Då jubileumskliniken vid karolinska sjukhuset vöre

den andra av de tre planerade centralanstalterna för radioterapi vid kräfta,

hade direktionen ansett uteslutet att andra principer i förevarande hänseende

skulle tillämpas vid denna än vid Lunda-anstalten.

I detta sammanhang ville direktionen erinra, att till direktionen för vederbörligt

beaktande överlämnats avskrift av en av styrelsen för svenska

landstingsförbundet den 16 september 1936 gjord framställning om framläggande

för 1937 års riksdag av förslag örn statens övertagande av de

ifrågasatta landstingsbidragen till driften av centralanstalterna för radioterapi

vid kräfta. Ett bifall härtill skulle för karolinska sjukhusets del

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts -proposition Nr27%.

innebära, att de vårdbidrag om 2 kronor 50 öre, som i vissa fall avsetts

att erläggas av landsting och städer utom landsting, icke skulle behöva

utgå beträffande sjuka intagna å jubileumskliniken. Detta skulle i sin ordning

innebära en minskning av vårdavgifterna för sjuka från andra delar

av landet än Stockholms stad och län med inemot hälften, d. v. s. till

53,625 kronor för år och till 32,175 kronor för nästa budgetår.

Av förbundsstyrelsens framställning framginge ej fullt klart, huruvida

motsvarande anordning tänkts genomförd även beträffande de för sjuka

från Stockholms stad och län kontraktsenligt avsedda platserna. Skulle

så vara fallet, uppginge minskningen av vårdavgifterna för stadens 30 platser

till 24,750 kronor för år eller 14,850 kronor för nästa budgetår och för

länets 5 platser till 4,125 kronor för år eller 2,475 kronor för nästa budgetår.

Inkomsterna av vårdavgifter skulle alltså för stadens platser komma

att uppgå till 53,460 kronor för år eller 32,150 kronor för nästa budgetår

och för länets platser till 7,350 kronor för budgetår eller 4,405 kronor för

ft nästa budgetår.

Bland inkomsterna borde vidare upptagas platskostnadsavgift

e r. Dessa hade beräknats med ledning av bestämmelserna i de med staden

och landstinget gällande avtalen samt motsvarade annuiteterna å stadens

och landstingets i form av lån till förfogande ställda bidrag till sjukhusets

uppförande. På sätt direktionen vid behandlingen av omkostnadsanslaget

anfört uppginge dessa platskostnadsavgifter i fråga om de å jubileumskliniken

kontrakterade platserna till 29,360 kronor 52 öre för stadens

och 4,675 kronor för länets eller sammanlagt till 34,035 kronor 52 öre för

år eller 25,530 kronor för 9 månader.

Bland inkomsterna borde vidare inräknas ersättning för åt

befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner.

Ersättningar för bostad beräknades till 36,462 kronor och för kost

till 53,550 kronor eller tillhopa 90,012 kronor för helt år. Örn dessa belopp

omräknades att avse 9 månader, skulle de för nästa budgetår beräkneliga

ersättningarna uppgå till 27,350 kronor för bostad och till 40,160 kronor

för kost eller till sammanlagt 67,510 kronor.

I enlighet med vad direktionen enligt det föregående föreslagit skulle

inkomsterna vid karolinska sjukhuset under budgetåret 1937/1938 beräknas

på följande sätt:

I. Sjukvårdsavgifter ............................. kronor 211,460

II. Platskostnadsavgifter .......................... » 25,530

III. Ersättning för åt befattninghavare tillhandahållna

naturaförmåner .............................. » 67,510

Summa kronor 304,500.

Myndigheterna. Endast riksräkenskapsverket har yttrat

sig rörande direktionens inkomstberäkningar. Ämbetsverket har framhållit,

att av vad riksräkenskapsverket enligt det ovanstående anfört

rörande platskostnadsavgifterna framginge, att dessa icke skulle upptagas

som inkomster under inkomsttiteln. Beträffande beräknandet av beloppet

avseende ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner

syntes av direktionens beräkningar framgå, att i detta belopp jämväl

inginge ersättning för bostad åt befattningshavarna. Enligt en vid direktionens

skrivelse fogad bilaga skulle av ovan upptagna belopp, 67,510 kro
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

nor, ersättningen för hyror beräknas uppgå till 19,145 kronor. Sistnämnda

belopp borde icke ingå å denna inkomsttitel utan inflyta å fastighetsfonden.

Posten ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna naturaförmåner

borde alltså minskas med 19,145 kronor och uppföras med allenast

48,365 kronor. Inkomsttiteln »Inkomster vid karolinska sjukhuset»

torde alltså böra beräknas på följande sätt:

1. Sjukvårdsavgifter ............................... kronor 211,460

2. Ersättning för åt befattningshavare tillhandahållna

naturaförmåner ................................ » 48,365

Summa kronor 259,825.

Riksräkenskapsverket hemställer, att denna inkomsttitel måtte för budgetåret

1937/1938 upptagas till i avrundat tal 260,000 kronor.

Departementschefen. Beträffande den av direktionen berörda frågan om

statens övertagande av de ifrågasatta landstingsbidragen till driften av

centralanstalterna för radioterapi vid kräfta hänvisar jag till vad i ämnet

anförts under punkten 115 i 1937 års femte huvudtitel. Erinras må, att

jag i det föregående framlagt förslag rörande vårdbidrag i vissa fall till

karolinska sjukhuset från landsting och städer, som ej deltaga i landsting.

Vad jag i det föregående anfört rörande beräkningen under avlöningsstaten

av ersättningar åt provsköterskor, elever och provelever föranleder den

ändringen i direktionens inkomstkalkyler, att de beräknade inkomsterna

böra minskas med omkring 14,000 kronor. Mot dessa kalkyler har jag i

övrigt endast den erinran att framställa, att jag i likhet med riksräkenskapsverket

och i anslutning till vad ovan yttrats vid behandlingen av frågan

örn omkostnadsstat för sjukhuset för nästa budgetår anser platskostnadsavgifter

och ersättning för bostad åt befattningshavare icke böra medtagas

som inkomster. Inkomsterna böra alltså beräknas till (260,000 —

14,000 =) 244,000 kronor. Denna fråga torde komma att i vederbörligt

sammanhang framdeles ånyo upptagas av chefen för finansdepartementet.

6. Sammanfattning.

Karolinska sjukhusets direktion. Vid bifall till direktionens ovanberörda

förslag skulle statens utgifter för karolinska sjukhusets drift under

budgetåret 1937/1938 uppgå till

för avlöningar.......................... kronor 415,400

» dyrtidstillägg...................... » 39,000

» pensioner med dyrtidstillägg ........... » 400 454,800

» omkostnader................................... 303,900

tillhopa kronor 758,700

och statens inkomster av driften till .............. » 304,500

vadan statens nettoutgift för sjukhusets drift skulle

uppgå till

kronor 454,200.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr £72. 203

Härtill skulle komma utrustningskostnaden 2,500,000 kronor, varav

200,000 kronor skulle utgå av lånemedel.

Departementschefen. Vid bifall till mina i det föregående framställda

förslag erfordras vid karolinska sjukhuset under nästa budgetår för avlöningar

371,900 kronor och för omkostnader 253,000 kronor. Örn härtill läggas

kostnaderna för dyrtidstillägg, vilka torde kunna beräknas till den av

direktionen angivna siffran, 39,000 kronor, skulle statens bruttoutgifter för

sjukhuset under nästa budgetår — pensionskostnader ifrågakomma enligt

det föregående icke — uppgå till (371,900 + 253,000 + 39,000 —) 663,900

kronor. Då inkomsterna, vilka som nämnts böra upptagas å riksstatens inkomstsida,

beräknats till 244,000 kronor, skulle alltså statens nettoutgift

för sjukhuset utgöra 419,900 kronor mot av direktionen beräknade 454,200

kronor.

Härtill kommer anslag till utrustning med 2,500,000 kronor, vilket är

av tillfällig natur.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående

bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i

landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa

fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, skall från och med

dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, äga tillämpning

å befattningshavare vid karolinska sjukhuset, dock med

rätt för Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i sådant hänseende ovan föreslagits

meddela erforderliga särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser

;

dels medgiva, att till ifrågakommande befattningshavare

vid karolinska sjukhuset må utgå provisoriskt dyrortstillägg

enligt de grunder, som gälla för befattningshavare

med stationeringsort eller förläggningsort i Stockholms

stad;

dels godkänna följande personalförteckning för karolinska

sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med

dag, som av Kungl. Majit bestämmes:

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik:

Befattning. Lönegrad.

Läkarp er sonal.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen ... B 26

Sjukvårdspersonal.

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid

kliniken ............................. Bil

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen

.......................... Bil

1 kurator.............................. Bil

20 sjuksköterskor......................... B 7

6 kontrollbiträden....................... B 7

6 röntgenbiträden........................ B 6

1 fotograf.............................. B 5

Ekonomip er sonak

1 förste vaktmästare.....................B 7

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen... B 7

1 sjukbärare............................B 4

For s k n i n g s a v de ln i n ga r na vid Konung

Gustaf V:s jubileumsklinik:

Radiofysiska avdelningen.

1 laborator i radiofysik...................B 26

1 tekniskt biträde för fysiska mätningar......B 7

Svulstpatologiska avdelningen.

1 tekniskt biträde för mikroskopiska prepara
tioner.

..............................B 7

1 kanslibiträde vid avdelningens arkiv........B 7;

dels godkänna följande avlöningsstat för karolinska

sjukhuset att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 114,000

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %7%.

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t........kronor 27,570

Anm..: Ur förestående anslagspost må för helt

budgetår räknat till sjukhusets direktion utgå högst

22,400 kronor och till forskningsavdelningarna vid

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik högst 5,400

kronor.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m.m., förslagsvis

............... kronor 193,500

Anm.: Ur förestående delpost må för helt

budgetår räknat till sagda direktion utgå högst

24,000 kronor och till sagda forskningsavdelningar

allenast lön till två städerskor.

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis.......kronor 11,300 204,800

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

..... kronor 25,530

Summa förslagsanslag kronor 371,900;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av........................ kronor 371,900;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Omkostnader för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av....................kronor 253,000;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Utrustning för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av...................kronor 2,500,000;

dels ock — under förutsättning av att avtal mellan

Kungl. Maj:t och direktionen över serafimerlasarettet

träffas örn statens övertagande från och med den 1 juli

1937 av lasarettets drift —

a) besluta, att ovannämnda avlöningsreglemente skall

från och med den 1 juli 1937 äga tillämpning å befattningshavare

vid serafimerlasarettet, dock med rätt för

Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad av mig i sådant hänseende ovan föreslagits meddela

erforderliga särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser;
b)

godkänna följande personalförteckning för serafimerlasarettet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1937/1938:

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Majlis proposition Nr 272.

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Sjukvårdsp er sonat.

1 inspektionssköterska....................Bil

2 sjukgymnaster.........................B 9

54 sjuksköterskor......................... B 7

1 fotograf vid röntgenavdelningen........... B 5

1 handräckningsbiträde................... B 2

Ekonomipersonal.

1 maskinmästare........................B 14

1 första köksföreståndarinna...............Bil

1 maskinist............................ BlO

1 husmoder...........................B 7

1 andra köksföreståndarinna...............B 7

3 förste vaktmästare......., ...........B 7

1 trädgårdsmästare.....................B 7

1 snickare.............................B 7

2 reparatörer...........................B 7

2 förste eldare..........................B 6

3 vaktmästare..........................B 5

1 tvättföreståndarinna....................B 5

3 sjukbärare och gårdskarlar...............B 4

1 kokerska, diet-........................B 1

Kontorspersonal.

1 syssloman............................B 24

1 bokhållare............................B 15

1 kassör...............................Bil

1 kameralbiträde........................B 8

1 kontorsbiträde......................... B 4;

c) godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.............kronor 282,000

2. Arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp .... . kronor 84,810

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis. . » 7,400 » 92,210

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

3. Avlöningar till övrig icke
ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis..... kronor 641,200

b. Avlöningsförhöj
ningar

m. m., förslagsvis.

....... » 30,000 kronor 671,200

4. Särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

a. Provisoriskt dyr
ortstillägg,

förslagsvis

......kronor 70,090

b. Kompensation åt

vissa befattningshavare

för minskning

av den behållna

inkomsten vid

famil jepensioneringens

genomförande,

förslagsvis » 2,500

c. Personliga löne
tillägg

på grund av

övergångsbestämmelser,

förslagsvis » 15,000 » 87,590

Summa förslagsanslag kronor 1,133,000;

d) till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................ kronor 1,133,000;

e) till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................ kronor 1,335,000;

f) bemyndiga Kungl. Maj:t att taga det under elfte

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. i anspråk för bestridande av

pensioner eller understöd åt vissa befattningshavare vid

serafimerlasarettet samt änkor och barn efter sådana

befattningshavare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 872.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

I. Bidrag från landsting och vissa städer till kostnaderna för vård

å s. k. riksplatser vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

m. m......................................

1930 och 1931 års riksdagar sid. 5. — Nu föreliggande förslag sid. 9.

Myndigheterna sid. 14. — Departementschefen sid. 20.

II. Serafimerlasarettet................................. 23

A. Villkoren för statens övertagande av driften vid serafimerlasarettet.

........................................ 23

1936 års riksdagsbeslut m. m. sid. 23. — Föreliggande förslag till

avtal sid. 24. — Myndigheternas yttranden angående avtalsförslaget

sid. 28. — Departementschefen sid. 32.

B. Lönereglering för serafimerlasarettets personal............ 34

1. Principfrågan om övergång till statligt lönesystem...... 34

Nuvarande förhållanden sid. 34. — Löneregleringsfrågans behandling

vid 1936 års riksdag m. m. sid. 35. — Karolinska

sjukhusets direktion sid. 38. — Myndigheterna sid. 39. — Departementschefen

sid. 40.

2. Lasarettets direktör........................... 41

Nuvarande förhållanden sid. 41. — De sakkunniga och karolinska

sjukhusets direktion sid. 42. — Myndigheterna sid. 42.

— Departementschefen sid. 43.

3. Överläkare.................................. 43

Nuvarande förhållanden sid. 43. — De sakkunniga och karolinska

sjukhusets direktion sid. 44. — Myndigheterna sid. 44.

— Departementschefen sid. 45.

4. Underordnade läkare............................ 45

Nuvarande förhållanden sid. 45. — De sakkunniga sid. 47. —

Direktionen för karolinska sjukhuset sid. 50. — Myndigheterna

sid. 60. — Departementschefen sid. 65.

5. Sjukvårdspersonal.............................. 68

Nuvarande förhållanden sid. 68. — De sakkunniga sid. 70. —

Karolinska sjukhusets direktion sid. 73. — Myndigheterna sid.

74. — Departementschefen sid. 77.

6. Ekonomipersonal............................... 79

Nuvarande förhållanden sid. 79. — De sakkunniga sid. 79. —

Karolinska sjukhusets direktion sid. 83. — Myndigheterna sid.

86. — Departementschefen sid. 88.

7. Kontorspersonal ............................... 81)

Nuvarande förhållanden sid. 89. — De sakkunniga sid. 89. —

Karolinska sjukhusets direktion sid.!91. — Myndigheterna sid.

94. — Departementschefen sid. 95.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 272.

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 272.

Sida

8. Övrig personal................................ 96

Nuvarande förhållanden sid. 96. — De sakkunniga sid. 96.

Karolinska sjukhusets direktion sid. 97. — Myndigheterna sid.

98. — Departementschefen sid. 98.

9. Vissa särskilda bestämmelser och övergångsbestämmelser beträffande

ordinarie tjänstemän..................... 98

De sakkunniga sid. 98. — Karolinska sjukhusets direktion sid.

99. — Myndigheterna sid. 102. — Departementschefen sid. 103.

C. Serafimerlasarettets personalbehov under budgetåret 1937/1938 104

De sakkunniga sid. 104. — Karolinska sjukhusets direktion sid.

104. — Myndigheterna sid. lil. — Departementschefen sid. 112.

D. Serafimerlasarettets anslagsbehov under budgetåret 1937/1938 118

1. Anslag till avlöningar m. m....................... 118

Karolinska sjukhusets direktion sid. 118. — Myndigheterna sid.

120. — Departementschefen sid. 120.

2. Anslag till omkostnader ......................... 124

Karolinska sjukhusets direktion sid. 124. — Myndigheterna sid.

128. — Departementschefen sid. 129.

3. Inkomstberäkningar............................. 129

Karolinska sjukhusets direktion sid. 129. — Myndigheterna sid.

134. — Departementschefen sid. 134.

4. Kostnadsjämförelser............................ 134

Nuvarande förhållanden sid. 134. — Karolinska sjukhusets direktion

sid. 134. — Departementschefen sid. 136.

III. Karolinska sjukhuset................................ 136

1. Inledning....................................... 136

Nuvarande förhållanden sid. 136. — Karolinska sjukhusets direktion

sid. 137. — Myndigheterna sid. 140. — Departementschefen

sid. 140.

2. Anslag till avlöningar.............................. 141

Karolinska sjukhusets direktion sid. 141. — Myndigheterna sid. 163.

— Departementschefen sid. 178.

3. Anslag till omkostnader............................ 188

Karolinska sjukhusets direktion sid. 188. — Myndigheterna sid. 191.

— Departementschefen sid. 193.

4. Anslag till utrustning.............................. 193

Karolinska sjukhusets direktion sid. 193. — Myndigheterna sid. 196.

— Departementschefen sid. 197.

5. Inkomstberäkningar............................... 198

Karolinska sjukhusets direktion sid. 198. — Myndigheterna sid. 201.

— Departementschefen sid. 202.

6. Sammanfattning............................. 202

Karolinska sjukhusets direktion sid. 202. — Departementschefen

sid. 203.

IV. Hemställan ........................................ 203

Stockholm 1937, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

371021

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:465 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering jör personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset m. m. jä s. 1 i texten