Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för mästerlotsen A. V. Friman och lotsen P. E. V. Smålander från viss ersättningsskyldighet till kronan

1937-01-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:29, Angående befrielse för mästerlotsen A. V. Friman och lotsen P. E. V. Smålander från viss ersättningsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

1

Nr 29.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för

mästerlotsen A. V. Friman och lotsen P. E. V. Smålander

från viss ersättningsskyldighet till kronan; given

Stockholms slott den 8 januari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson, Westman, Wigforss, Levinson, Sköld, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Sköld:

Den 10 maj 1929 grundstötte och förliste den Herman Aronsson i Hamburgsund

tillhöriga motorgaleasen »Gerda» å grundet S. V. Sälöbåde i Göteborgs

norra skärgård. Anledningen härtill var, att den ballongprick, som

skulle utmärka grundet och vara utsatt nordost örn detsamma, istället befann

sig nordväst om grundet. Pricken hade tidigare samma dag blivit utsatt

från lotsverkets tjänstefartyg »Göteborg», därvid nuvarande t. f. lotsen vid

Göteborgs lotsplats, lotsen vid Uddevalla lotsplats Per Elis Valdemar Små
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 29.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

lander såsom tillförordnad befälhavare å fartyget och nuvarande mästerlotsen

vid Vinga lotsplats Albert Vilhelm Friman, vilken tjänstgjort vid rodret,

gemensamt deltagit i fartygets navigering och bestämmande av platsen för

prickens utsättande. På föranstaltande av lotsstyrelsen blevo Friman och

Smålander, såsom ansvariga för prickutsättningen, ställda under åtal vid

Göteborgs rådhusrätt för vårdslöshet och oskicklighet i tjänsten. I rättegången

yrkade Herman Aronsson och hans son Bernt Helge Aronsson, den

förstnämnde jämväl såsom förmyndare för sin underårige son Karl Harry

Allan Aronsson, ävensom Bohusläns enskilda försäkringsbolag, i vilket bolag

fartyget var försäkrat, åläggande för Friman och Smålander, vilken gälda

gitte, att till dem utgiva ersättning med vissa belopp för förlusten av fartyget,

förlorade klädespersedlar m. m. Rådhusrätten lämnade i sitt utslag

såväl åklagarens ansvarsyrkande som i målet förd ersättningstalan utan bifall.

Över utslaget anfördes besvär dels av Herman Aronsson och Bernt

Helge Aronsson, den förstnämnde jämväl såsom förmyndare för Karl Harry

Allan Aronsson, ävensom av bolaget, dels ock av Smålander. Den sistnämnde

liksom Friman hade i rådhusrätten framställt yrkande örn ersättning för

rättegångskostnad av motparterna, vilket yrkande blev av rådhusrätten ogillat.

Göta hovrätt fann ej skäl göra ändring i rådhusrättens utslag. Sedan

Herman Aronsson och bolaget fullföljt talan hos Kungl. Majit, förklarade

Kungl. Majit —- sedan utlåtande avgivits av kommerskollegii sjötekniske

konsulent -— genom utslag den 4 oktober 1932 bland annat, att i målet måste

anses utrett att Friman och Smålander genom vårdslöshet och försummelse

vållat grundstötningen samt att de icke förebragt någon omständighet, som

kunde befria dem från skyldighet att ersätta Herman Aronsson den skada,

som tillskyndats honom, varjämte Friman och Smålander förpliktades, en för

båda och båda för en, bland annat att till Herman Aronsson utgiva sammanlagt

17,380 kronor. Vid verkställighet av utslaget inflöto allenast 50 kronor

60 öre.

Under förmälan bland annat att kronan måste anses svara för den skada,

som förorsakats av Frimans och Småländers försummelse i tjänsten, instämde

därefter Herman Aronsson, Bernt Helge Aronsson och Karl Harry

Allan Aronsson samt försäkringsbolaget kronan till rådhusrätten i Stockholm.

I utslag den 30 juli 1934 prövade rådhusrätten rättvist förplikta kronan att

genast mot kvitto utgiva dels solidariskt med Friman och Smålander till bolaget

9,520 kronor, dels likaledes solidariskt med Friman och Smålander till

Herman Aronsson 7,809 kronor 40 öre, dels till Bernt Helge Aronsson 375

kronor och dels till Karl Harry Allan Aronsson 352 kronor, ävensom att å

de utdömda beloppen gälda ränta efter fem procent om året från stämningsdagen

till dess betalning skedde. Svea hovrätt, dit kronan fullföljde talan,

prövade i dom den 29 mars 1935 rättvist fastställa rådhusrättens domslut i

huvudsaken. Efter fullföljd av kronan har Kungl. Majit genom dom den

27 mars 1936 prövat rättvist fastställa hovrättens domslut. I samtliga instanser

har kronan härjämte ålagts ersätta rättegångskostnaderna, vilka sammanlagt

uppgå till 2,125 kronor, jämte protokollslösen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

3

I skrivelse den 12 oktober 1936 har lotsstyrelsen hemställt, att Kungl.

Majit måtte dels föreslå riksdagen medgiva, att Friman och Smålander må,

därest de senast den 1 juli 1940 till styrelsen erlagt ett belopp av 3,000 kronor

vardera, befrias från återstående ersättningsskyldighet för de kostnader

kronan vidkänts i anledning av motorgaleasen »Gerdas» grundstötning, dels

ock medgiva, att vad styrelsen i anledning av sagda grundstötning förskottsvis

erlagt må — med undantag av ett belopp av 6.000 kronor — avföras från

den å omkostnadsstaten för lotsverket ingående anslagsposten till diverse och

extra utgifter.

Lotsstyrelsen har i detta ämne uttalat följande:

Till undvikande av ökade räntekostnader hade lotsstyrelsen den 3

april 1936 från förskottstitel erlagt de utdömda skadeståndsbeloppen jämte

då upplupen ränta eller sammanlagt 20,253 kronor 20 öre ävensom ersättning

för rättegångskostnader med 2,226 kronor.

Vidare hade styrelsen till Göteborgs tegelaktiebolag i egenskap av ägare till

den tegellast, som gått förlorad vid grundstötningen, från förskottstitel erlagt

värdet av tegellasten jämte fem procent ränta under 6 månader eller sammanlagt

1,055 kronor 30 öre.

För samtliga av lotsstyrelsen erlagda skadeslåndsbelopp jämte ränta, sammanlagt

21,308 kronor 50 öre, hade styrelsen ansett sig äga regressrätt gent

emot Friman och Smålander. I skrivelse till dem hade styrelsen i enlighet

med denna uppfattning begärt besked örn, huru de tänkt sig att reglera ifrågavarande

mellanhavande. Till svar härå hade Friman och Smålander i till

styrelsen ställda skrifter den 8 respektive den 10 augusti 1936 anhållit att

bliva befriade från all ersättningsskyldighet. I anledning därav hade styrelsen

bringat till Frimans och Småländers kännedom den ståndpunkt,

Kungl. Majit och riksdagen under senare år tagit till ärenden av likartad beskaffenhet,

och därvid framhållit, att styrelsen, med hänsyn till vad 1935

års riksdag i sin skrivelse nr 156 uttalat i anledning av Kungl. Majits proposition

angående befrielse för marindirektören I. J. Falkman från viss betalningsskyldighet,

icke ansett sig kunna tillstyrka, att kronans ersättningsanspråk

helt efterskänktes. Därefter hade till styrelsen ingivits två den 14

september 1936 daterade skrifter, vari Friman och Smålander hemställde,

att styrelsen måtte på av dem anförda skäl hos Kungl. Majit göra framställning

i syfte, att de måtte befrias från dem åliggande ersättningskyldighet

eller att, om styrelsen skulle anse sig icke kunna tillstyrka detta, de måtte

befrias från ytterligare ersättningsskyldighet, sedan de under tre år till statsveiket

inlevererat högst tio procent av dem tillkommande lotslott.

Utöver vad Friman och Smålander i sina framställningar anfört beträffande

sina ekonomiska förhållanden, finge lotsstyrelsen meddela, att högsta

lotslott under åren 1932—1935 utgjort vid Vinga lotsplats respektive 3,144,

3,268, 3.841 och 4,410 kronor eller i medeltal 3,666 kronor samt vid Göteborgs

lotsplats respektive 4,512, 4,576, 4,958 och 5,331 kronor eller i medeltal

4,844 kronor, till följd varav årliga inkomsten från lotsverket kunde

— med utgångspunkt från nuvarande löneklass- och dvrortsplacering ävensom

gällande grunder för lotspenningarnas utgörande och lotslottens beräkning

— uppskattas vast beträffade Friman till 7,830 kronor och beträffande

Smålander till 8,667 kronor.

Då det med hänsyn till Frimans och Småländers ekonomiska ställning

måste antagas föreligga avsevärda svårigheter för dem att erlägga hela det

ifrågavarande beloppet och kronans utsikter att inom rimlig tid utfå detsamma

måste anses vara mycket små, funne styrelsen sig böra förorda, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunql. Maj.-ts proposition nr 29.

Friman och Smålander, sedan de under ett antal år inbetalat visst belopp,

måtte befrias från återstående ersättningsskyldighet. Beträffande storleken

av det belopp, som sålunda borde inbetalas, skulle styrelsen gärna sett, att

styrelsen kunnat stanna vid att biträda det av Friman och Smålander alternativt

framställda förslaget härutinnan. Därvid hade styrelsen särskilt tagit

i betraktande, att i praktiken skadestånd i fall som det förevarande och

andra därmed likartade hittills icke plägat av rederier, försäkringsföretag

eller andra enskilda utkrävas av lotsverkets befattningshavare och att genom

Högsta domstolens förevarande dom den 27 mars 1936 kronan för

första gången förklarats pliktig ersätta skada, som av någon lotsverkets

befattningshavare åsamkats sjöfarande genom fel eller försummelse av

ifrågavarande slag, och sålunda nu för första gången nödgats göra regressrätt

gällande på grund av utbetald ersättning för dylik skada. Utan att ingå

på vad Friman och Smålander i detta ärende anfört beträffande den i Högsta

domstolen förebragta utredningen, ville styrelsen förmena, att, vid prövning,

av föreliggande fråga örn tillvaratagande av kronans regressrätt, ordalagen

i utslaget den 4 oktober 1932 »i målet måste anses utrett» jämväl borde

kunna åberopas till förmån för ett för vederbörande personal mera

gynnsamt bedömande av ersättningsskyldigheten. Ehuru styrelsen sålunda

funnit vissa skäl tala för örn icke hel befrielse från ersättningsskyldigheten

så dock densammas reglerande i överensstämmelse med Frimans och Småländers

alternativa förslag, hade styrelsen emellertid, med beaktande av

den ståndpunkt, Kungl. Maj:t och riksdagen intagit till ärenden angående

befrielse från ersättningsskyldighet — exempelvis beträffande Kungl. Maj:ts

proposition nr 186 till 1936 års riksdag — ansett sig nödgad att förorda, att

beträffande Friman och Smålander ersättningsskyldigheten måtte bestämmas

till ett något större belopp än de själva alternativt föreslagit eller till

förslagsvis 3,000 kronor vardera, att inbetalas senast den 1 juli 1940. Att

styrelsen stannat för samma belopp för dem båda berodde därpå, att styrelsen

ansett Småländers större inkomst i stort sett motvägas av honom åvilande

större försörjningsplikt. Vad anginge sättet för inbetalningen hade

styrelsen för avsikt att föreslå Friman och Smålander, att beloppen skulle

erläggas genom månatliga inbetalningar till styrelsen av viss del av dem

tillkommande lotslott.

Mästerlotsen A. V. Friman har i en den 14 september 1936 dagtecknad

skrift anfört bland annat, att han på grund av sin hustrus sjuklighet konstant

nödgades utgiva ett belopp av omkring 70 kronor för månad till läkarvård

och medicin samt till ersättning för hjälp i hemmet.

Enligt ett vid skriften fogat läkarintyg lider Frimans hustru av hjärtfel,

på grund varav hennes arbetsförmåga är i hög grad nedsatt. Makarna

Friman hava i sitt äktenskap två barn, respektive 13 och 11 år gamla.

Lotsen P. E. V. Smålander har i en likaledes den 14 september 1936 dagtecknad

skrift, bland annat, framhållit, att han lede av magsår, vilken sjukdom

åsamkade honom betydande utgifter för läkarvård m. m., att hans föräldrar,

som vore födda fadern år 1862 och modern år 1867, hade en sammanlagd

årlig inkomst av allenast 560 kronor, att modern vore så sjuklig, att

hon fordrade vård, samt att han bidroge till sina föräldrars uppehälle och

till kostnaderna för läkarvård m. m. för dem med minst 130 kronor för

månad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

5

Av tre vid skriften fogade avskrifter av läkarintyg framgår, att Smålander

under olika tider år 1935 varit oförmögen till arbete på grund av magblödning

och sår i tolvfingertarmen. — Smålander är gift och har i sitt äktenskap

tre barn i åldern 10—1 år.

Enligt vid handlingarna i ärendet fogade kronodebetsedlar för år 1935

uppgick det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet

för Friman till 6,570 kronor och för Smålander till 4,540 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 11 november 1936 förklarat sig icke hava

något att erinra mot att Friman och Smålander må mot erläggande av visst

belopp befrias från sin ersättningsskyldighet för de kostnader statsverket

fått vidkännas. Statskontoret har emellertid ifrågasatt, huruvida icke detta

belopp med hänsyn till föreliggande omständigheter skäligen borde bestämmas

till något lägre belopp än vad lotsstyrelsen föreslagit, förslagsvis till 2,000

kronor för vardera av dem.

I betraktande av det förhållandevis betydliga belopp, som vid bifall till

framställningen komme att stanna på statsverket, syntes statskontoret skäl

tala för att anslaget till oförutsedda utgifter disponerades för bestridande av

detta belopp.

Såsom lotsstyrelsen framhållit lärer det med hänsyn till Frimans och Små- Departementslanders

ekonomiska ställning föreligga avsevärda svårigheter för dem att er- cAe/**- lägga de belopp, som av lotsstyrelsen utlagts, och kronans utsikter att inom

rimlig tid återfå desamma måste anses vara mycket små. Ä andra sidan torde

de få anses vara i stånd att åtminstone till någon del fullgöra dylik återbetalning.

På grund härav och med hänsyn till det av 1935 års riksdag i dess

skrivelse nr 156 gjorda uttalandet angående efterskänkande från statens sida

av ådömd betalningsskyldighet anser jag mig icke kunna förorda, att

Frimans och Småländers ifrågavarande skuld till statsverket helt efterskänkes.

Däremot finner jag mig av billighetsskäl böra biträda det av lotsstyrelsen

framställda och av statskontoret tillstyrkta förslaget, att kronans förevarande

fordran hos Friman och Smålander må till återstående del efterskänkas,

därest de senast den 1 juli 1940 till lotsstyrelsen inbetala visst belopp, vilket i

enlighet med statskontorets förslag torde böra bestämmas till 2,000 kronor

för vardera av dem. För återbetalning till lotsstyrelsen av återstoden av vad

styrelsen förskottsvis erlagt, anser jag lika med statskontoret, att anslaget till

oförutsedda utgifter lämpligen bör disponeras.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att mästerlotsen vid Vinga lotsplats Albert Vilhelm

Friman och t. f. lotsen vid Göteborgs lotsplats, lotsen vid Uddevalla

lotsplats Per Elis Valdemar Smålander må, envar

därest han senast den 1 juli 1940 till lotsstyrelsen erlägger

ett belopp av 2,000 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

för de kostnader, som kronan fått vidkän
liihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 29.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

nas i anledning av motorgaleasen »Gerdas» grundstötning

och förlisning den 10 maj 1929,

dels ock att för återbetalning till lotsstyrelsen av vad styrelsen

förskottsvis erlagt må — med undantag av ett belopp

av fyratusen kronor — tagas i anspråk det i riksstaten för

budgetåret 1936/1937 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elin Sjöcrona.

368414. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för mästerlotsén A. V. Friman och lotsen P. E. V. Smålander från viss ersätt s. 4 i texten
  2. SU 1937:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för mästerlotsen A. V. Friman och lotsen P. E. V. Smålander från viss ersättningsskyldighe s. 14 i texten