Angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare
1937-04-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:297, Angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
1
Nr 297.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare; given Stockholms
slott den 23 april 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 april 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn anslag till låneunderstöd
åt vissa egnahemsägare samt anför därvid följande:
För innevarande budgetår har 1936 års riksdag (riksdagens skrivelse
nr 302) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition den 8 maj 1936, nr 260,
anvisat ett reservationsanslag av 200,000 kronor till låneunderstöd
åt vissa egnahemsägare i Göteborgs och Bohus län.
Anslaget är avsett för lån till ägare av egethem i Göteborgs och Bohus län,
vilka på grund av stenindustrins betryckta läge råkat i ekonomiska svårigheter.
Bihang till riksdagens protokoll 1997. J sami. Nr 297—298.
916 37
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
För beviljande av nämnda lån hava bestämmelser meddelats i kungörelsen
den 26 juni 1936 (nr 353). Det huvudsakliga innehållet av bestämmelserna är
följande.
Såsom förutsättningar för lån gälla — utöver att vederbörande är ägare
av egethem i Göteborgs och Bohus län och på grund av stenindustrins betryckta
läge råkat i ekonomiska svårigheter — att uppenbar risk för exekutiv
försäljning av egnahemmet kan anses föreligga ävensom att egnahemsägare!!
gjort vad på honom skäligen ankommit för övervinnande av svårigheterna
och i övrigt finnes förtjänt av bistånd samt att han saknar möjlighet att annorledes
på rimliga villkor uppbringa nödiga medel.
För ägare av fastighet är lånehjälpen begränsad till att omfatta dels till
betalning förfallna oguldna amorteringar och räntor å lån mot säkerhet av
inteckning i egnahemsfastigheten, dels ock senast under år 1938 förfallande
amorteringar och räntor å dylika lån. Utgöres egnahemmet av bostadshus å
ofri grund, är hjälpen begränsad till att omfatta dels förfallen ogulden markhyra
ävensom förfallna oguldna amorteringar och räntor å lån, som egnahemsägaren
iklätt sig i och för förvärvet av egnahemmet, dels ock senast
under år 1938 förfallande markliyra samt senast under samma år förfallande
amorteringar och räntoi å sistnämnda lån.
Till säkerhet för lån åt fastighetsägare skall, därest fastigheten icke är
belånad till så högt belopp som motsvarar dess av länsstyrelsen beräknade
värde, pantförskrivas inteckning i fastigheten intill nämnda värde. I den mån
belånad inteckning genom statslånet frigöres, skall jämväl denna förskrivas
till säkerhet för lånet. I övrigt gäller såsom villkor för låns beviljande, att
för lånet ställes av länsstyrelsen godkänd säkerhet. Länsstyrelsen må dock
helt eller delvis eftergiva detta villkor, därest gäldenären saknar möjlighet
att lämna godtagbar säkerhet och ömmande omständigheter föreligga.
Meddelat lån är räntefritt intill utgången av år 1938; för tiden därefter
gäldas ränta efter fyra procent örn året. Från och med år 1939 skall å lånet
årligen erläggas amortering, som jämte ränta å oguldet belopp utgöres genom
en varje år lika stor annuitet, så beräknad, att lånet är återbetalat tio år efter
amorteringens början.
Ansökan örn erhållande av lån skall ställas till länsstyrelsen i länet, som
har att efter vederbörlig utredning bevilja lån, i den mån tillgängligt anslag
det medgiver. Länsstyrelsens beslut rörande låneansökan skall ofördröjligen
tillställas sökanden; klagan över länsstyrelsens beslut är ej medgiven.
Då lån beviljats, åligger det egnahemsägaren dels att utfärda skuldförbindelse,
angivande, förutom lånesumman, egnahemsägarens åtaganden i fråga
örn lånets återbetalande jämte övriga lånevillkor, dels ock att i förekommande
fall avlämna föreskriven säkerhet.
Lånebeloppen utbetalas, allteftersom gäldbeloppen förfalla, av länsstyrelsen
för egnahemsägarens räkning direkt till vederbörande borgenär. Närhelst
anledning därtill kan yppa sig, äger emellertid länsstyrelsen inhibera
ytterligare utbetalning av lånemedel. I sådant fall skall motsvarande avskrivning
vidtagas å skuldebrevet.
Förfallen ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång
inbetalas till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen åligger övervaka, att egnahemsägaren fullgör sina skyldigheter
i avseende å honom beviljat lån. Därest egnahemsägaren finnes genom
oriktig uppgift hava föranlett lånets beviljande eller visat försumlighet att
erlägga föreskriven ränta eller amortering eller annorledes bryter mot sina
åligganden enligt skuldförbindelsen, eller när eljest sådana förhållanden inträffat,
att han med hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen
3
Kungl, Maj:ts proposition nr 297.
icke längre bör få tillgodonjuta lånet, äger länsstyrelsen uppsäga lånet till
omedelbar betalning. Där uppsägning sålunda sker skall, ändå att ränta
eljest ej skolat utgå, å lånet gäldas ränta efter fyra procent om året från och
med uppsägningsdagen.
Finner länsstyrelsen i annat fall än förut omnämnts, att avskrivning på
grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan därom underställas Kungl.
Maj :t.
På länsstyrelsen ankommer att meddela de ytterligare bestämmelser för
låneverksamheten, som prövas lämpliga.
Vid min anmälan i fjol av frågan om anslag till låneunderstöd åt egnahemsägare
i Göteborgs och Bohus län uttalade jag bland annat följande.
Av den i ärendet verkställda utredningen torde tydligt framgå, att den
sedan länge rådande svåra arbetslösheten inom stenindustrin i Göteborgs
och Bohus län kunde komma att medföra betänkliga återverkningar å fastighets-
och bostadsförhållandena i vissa delar av länet. Åtskilliga av de arbetslösa
stenarbetarna innehade smärre bostads- eller jordbruksegnahem, vilka
senare dock i regel vore alltför små för att kunna lämna full bärgning åt
ägarna och deras familjer. Genom den väsentliga minskningen i arbetsinkomsten
hade uppstått svårighet för dessa egnahemsägare att fullgöra ingångna
låneförbindelser. Innehavarna av egnahemslån hade visserligen under
de senast förflutna tre åren ägt möjlighet att intill 12 procent av ursprungliga
lånebeloppet erhålla så kallade uppskovslån. Många låntagare torde dock
redan hava till fullo utnyttjat denna möjlighet. Så länge någon förbättring
av det ekonomiska läget inom stenindustrin icke kunde skönjas, syntes för
övrigt egnahemsnämnden numera icke vara benägen att bevilja stenarbetarna
flera dylika lån. Icke heller torde de arbetslösa stenarbetare, som vore
ägare av mindre jordbruksegnahem, kunna erhålla för jordbrukare avsedda
lån för genomförande av ackord eller till förekommande av exekutiv försäljning.
Det framginge vidare av utredningen i ärendet, att minst ett 100-tal stenarbetare
för närvarande resterade med betalning av förfallna annuiteter å egnahemslån.
I några fall hade egnahemsnämnden redan vidtagit åtgärder för
indrivning av lånen genom exekutiv försäljning av fastigheterna, och risken
för dylika åtgärder syntes i övriga fall vara betydande. Flertalet av de stenarbetare,
som ägde fastigheter, hade emellertid dessa belånade i banker. Hittills
syntes dessa lån hava skötts på ett enligt långivarnas uppfattning något
så när tillfredsställande sätt, i det avtalade amorteringar visserligen i åtskilliga
fall uteblivit men ränta vanligen influtit i behörig ordning. I längden
torde det dock bereda åtskilliga av de arbetslösa oöverkomliga svårigheter
att även i denna begränsade omfattning fullgöra sina skyldigheter. Vid
bristande räntelikvider ansåge sig bankerna sannolikt icke kunna underlåta
att söka tvångsrealisation av fastigheterna. Slutligen funnes ett mindre antal
stenarbetare, vilka ägde och bebodde å ofri grund belägna bostadshus. Ehuru
dessa arbetare icke kunnat förskaffa sig lån mot inteckningar, syntes även
de i regel vara hårt skuldsatta och därför också utsatta för risken att genom
utmätning bliva berövade sina hem.
Den 6 mars 193G hade Kungl. Majit på hemställan av chefen för finansdepartementet
beslutat genom proposition (nr 185) föreslå riksdagen att för
låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget anvisa ett
reservationsanslag av 150,000 kronor. I nämnda samhällen hade nämligen åtskilliga
fastighetsägare, i regel anställda inom gruvindustrin, genom inskränkningarna
i driften vid Norrbottens gruvfält oell den därav föranledda väsentliga
minskningen i arbetsförtjänsten fått svårt att fullgöra tidigare ingångna
4
Kungl. Majus proposition nr 297.
låneförbindelser. Som skäl för sin hemställan anförde föredragande departementschefen
bland annat, att även örn principiella betänkligheter skulle kunna
hysas mot hjälpåtgärder från statens sida, borde dock — med hänsyn till den
särställning omförmälda, av gruvbolagets verksamhet helt beroende samhällen
intoge — dessa betänkligheter icke tillmätas avgörande betydelse, i
synnerhet örn hjälpaktionen begränsades i huvudsak enligt ett i ärendet avgivet
förslag. Då de bohuslänska stenarbetarnas ställning i nu förevarande
hänseende måste anses minst lika svår som arbetarnas vid Norrbottens gruvfält,
ville jag tillråda, att staten lämnade även de förstnämnda erforderligt
stöd i deras strävan att få behålla sina egnahem.
Frågan i vilken utsträckning medel för nu berörda ändamål kunde bliva
erforderliga undandroge sig ett säkert bedömande. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län hade med stöd av vissa beräkningar föreslagit ett anslag å
200,000 kronor. Med hänsyn bland annat till att anslaget icke syntes böra
begränsas alltför snävt förordade jag länsstyrelsens förslag i denna del. Enär
fördelningen på olika år av kostnaderna för ifrågavarande hjälpaktion icke
nu kunde tillförlitligt beräknas, ville jag vidare tillstyrka, att hela det belopp,
vartill sagda kostnader sålunda uppskattats, upptoges såsom reservationsanslag
å riksstaten för nästa budgetår. Anslaget syntes böra uppföras bland
utgifter för kapitalökning under den bland statens utlåningsfonder upptagna
fonden för låneunderstöd. Med hänsyn till de villkor, som avsåges skola gälla
för ifrågavarande lån, torde anslaget böra utgå till ett belopp av 125,000
kronor av lånemedel och till återstående del av skattemedel.
I en den 4 december 1936 till socialdepartementet inkommen skrivelse har
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hemställt, att ett belopp å 100,000
kronor, utöver det för innevarande budgetår anvisade anslaget av 200,000
kronor, måtte ställas till länsstyrelsens förfogande för fortsatt beviljande av
lån enligt förenämnda kungörelse.
Till motivering för denna framställning har länsstyrelsen anfört följande.
Ansökningar örn lån hade under tiden till och med den 30 november 1936
inkommit till ett antal av 297 med en begärd lånesumma å tillhopa 283,146
kronor 25 öre.
Intill nämnda dag hade lil sökande beviljats lån å tillhopa 72,981 kronor
88 öre. övriga ansökningar vore under utredning och hade ännu icke blivit
föremål för länsstyrelsens avgörande.
För att hjälp av det beviljade anslaget skulle kunna beredas så många
sökande som möjligt hade länsstyrelsen nödgats starkt begränsa storleken
av de dittills beviljade lånen. I många fall hade lån beviljats endast till
gäldande av redan förfallna oguldna belopp, därvid alltså möjligheten att
bevilja lån till gäldande av icke förfallna, men senast under år 1938 förfallande
belopp icke kunnat utnyttjas. Dessa låntagare, som sålunda icke
kunnat beredas hjälp i hela den utsträckning författningen medgåve, kunde
snart råka i nya ekonomiska svårigheter och behöva ytterligare lån, vilka
näppeligen kunde beviljas utan att det till länsstyrelsens förfogande ställda
anslaget ökades.
Därest de dittills till länsstyrelsen inkomna, men ännu icke avgjorda låneansökningarna
skulle behandlas enligt samma normer som de tidigare beviljade,
torde nämligen redan därigenom anslaget komma att något överskridas.
Därtill komme, att intill den 2 december 1936 endast 298 ansökningar inkommit
av beräknade 400, varför ytterligare ett antal ansökningar väntades
inkomma.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
Det ökade anslagsbehov, som under dessa förhållanden förelåge, torde
kunna uppskattas till högst 100,000 kronor.
Länsstyrelsen har därefter till komplettering av sin framställning överlämnat
en den 23 mars 1937 upprättad promemoria av följande innehåll.
Intill den 1 mars 1937 hade till länsstyrelsen inkommit 317 ansökningar
om lån av ifrågavarande slag. Dessa ansökningar omfattade ett sammanlagt
sökt lånebelopp av 307,068 kronor.
Av ansökningarna hade intill nämnda dag av länsstyrelsen slutbehandlats
131 stycken, av vilka 7 helt avslagits och 124 helt eller delvis bifallits. De
bifallna ansökningarna representerade tillsammans en beviljad lånesumma av
85,205 kronor.
De intill den 1 mars 1937 slutbehandlade ansökningarna omfattade en sökt
sammanlagd lånesumma av 99,737 kronor. Beviljat belopp utgjorde alltså av
sökt belopp i fråga örn de slutbehandlade ansökningarna cirka 90.7 procent.
Hos länsstyrelsen anhängiggjorda, men intill den 1 mars 1937 ännu icke
slutbehandlade låneansökningar utgjorde 186 stycken, omfattande en sammanlagd
sökt lånesumma av 216,590 kronor.
Räknades med samma procenttal i fråga om godkännandet beträffande de
ännu ej slutbehandlade som beträffande de redan avgjorda låneärendena,
skulle den sökta lånesumman 216,590 kronor motsvaras av ett blivande beviljat
belopp av cirka 196,400 kronor.
Sammanlades detta belopp med summan av dittills beviljade lån, bleve
slutsumman i runt tal 282,000 kronor.
Sannolikheten talade för att detta tal vore något för högt, då länsstyrelsen
givetvis i första hand slutbehandlat de fall, där det största lånebehovet gjort
sig gällande. Den reduktion, som därigenom kunde antagas uppkomma i den
angivna slutsumman av 282,000 kronor, motvägdes emellertid av det förhållande,
att alltjämt låneansökningar inkomme. För att kunna i någon mån
bedöma, i hur stor omfattning ytterligare ansökningar vore att vänta, hade
länsstyrelsen från egnahemsnämnden i länet inhämtat upplysning, i vilken
omfattning egnahemslåntagare inom länets stenhuggeriområde, vilka dittills
ej sökt lån enligt kungörelsen den 26 juni 1936, resterade för förfallen amortering
för första hälften av år 1936. Därvid hade visat sig, att dylika rester
för närvarande förelåge i sådan omfattning, att räntor och amorteringar för
därav berörda egnahemslåntagare för åren 1936—1938 motsvarade ett belopp
av omkring 32,000 kronor.
Av angivna omständigheter torde framgå, att sammanlagda medelsbehovet
för dittills avgjorda, nu anhängiga och ytterligare väntade »stenhuggarlåneärenden»
uppginge till omkring 300,000 kronor eller 100,000 kronor utöver
tidigare anvisat belopp.
Tilläggas må, att tack vare de ifrågavarande lånen exekutiva åtgärder mot
fastighetsägare inom länets stenhuggeriområden — frånsett ett fall, där lån
på grund av uppenbar vanskötsel varit uteslutet — icke behövt förekomma
efter det kungörelsen den 26 juni 1936 började tillämpas.
Beträffande fördelningen å kommuner och låneformer av de under tiden
till den 1 mars 1937 beviljade ansökningarna tillåter jag mig hänvisa till en
inom länsstyrelsen upprättad sammanställning, vilken såsom bilaga torde få
fogas vid detta protokoll.
Likartade förhållanden med dem, som föranlett åtgärder för bispringande
av egnahemsägare i Göteborgs och Bohus län, föreligga numera jämväl be
-
6
Kungl. Majus proposition nr 297.
träffande egnahemsägare i viss del av Stockholms län,
nämligen den del som berörts av nedläggandet av den industriella verksamheten
vid Gimo-österby bruk.
Länsstyrelsen i Stockholms län har i skrivelse den 17 april 1937 hemställt
örn åtgärders vidtagande för att genom låneunderstöd avhjälpa eventuellt inträdande
svårigheter för vissa egnahemsägare i Hargshamn att fullgöra sina
förpliktelser i fråga örn egnahemslån.
Länsstyrelsen har i ärendet framhållit i huvudsak följande.
Genom skrivelse den 20 oktober 1936 hade länsstyrelsen anmodats att
anställa undersökning till utrönande, huruvida genom försäljningen av Gimoösterby
bruk till Korsnäs sågverksaktiebolag svårigheter kunde komma att
inträda för vissa egnahemsägare, anställda vid förstnämnda företag att fullgöra
sina ekonomiska förpliktelser i fråga örn av dem innehavda bostadslån.
I anledning av nämnda anmodan hade länsstyrelsen verkställt en utredning,
vars resultat länsstyrelsen framlade i skrivelse till socialdepartementet den
19 december 1936.
Länsstyrelsen hade därvid bland annat uttalat, att såvitt vid den företagna
undersökningen kunnat utrönas det icke vore att befara, att sagda egnahemsägare
för det dåvarande icke skulle kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser
i fråga örn av dem innehavda bostadslån. Förfallna räntor och amorteringar
syntes ditintills hava betalts, och detta lyckliga förhållande torde huvudsakligen
vara beroende på, att tillgången på arbete, särskilt skogsarbete, vore
jämförelsevis god, varför arbetslösheten kunnat hållas nere. Skäl för staten
att vidtaga åtgärd till skydd för egnahemsägare torde sålunda för det dåvarande
icke föreligga. Det kunde emellertid befaras att med vinterns slut,
då skogsarbetet upphörde, en förändring till det sämre skulle kunna inträda.
Därest det ansåges önskvärt, att staten därvid skulle träda stödjande emellan,
torde medel för ändamålet böra ställas till förfogande. På förfrågan underhand
från länsstyrelsen hade egnahemsnämnden och de kreditinrättningar,
vilka hade de flesta fordringarna, förklarat sig villiga att, örn någon egnahemsägare
finge svårighet att gentemot dem fullgöra sina ekonomiska förpliktelser,
underrätta länsstyrelsen därom, innan laga åtgärd vidtoges. Länsstyrelsen
skulle då erhålla möjlighet att efter företagen utredning, huruvida
stöd från det allmännas sida kunde i något fall vara påkallat, i god tid ingripa,
så att dylikt stöd lämnades.
Under den tid, som förflutit efter det länsstyrelsens omförmälda skrivelse
avläts, hade länsstyrelsen noga följt utvecklingen av förhållandena i Harg och
närliggande kommuner i länet, vilka berörts av Gimo-affären. Länsstyrelsen
ansåge sig kunna konstatera, att denna utveckling i stort sett snarast syntes
hava blivit mindre olycksbringande än man haft anledning befara.
Till en början borde framhållas, att såväl egnahemsnämnden som övriga
kreditinrättningar, till vilka ifrågavarande egnahemsägare häftade i skuld,
visat dessa sistnämnda stor förståelse och hänsyn. Egnahemsägarna å sin
sida hade, enligt ingångna uppgifter, i icke obetydlig utsträckning lyckats
fullgöra sina dittillsvarande ekonomiska förpliktelser mot kreditgivarna.
Emellertid framginge otvetydigt av länsstyrelsens undersökningar i frågan,
att situationen det oaktat för en del av dem vore mycket bekymmersam.
Enligt länsstyrelsens uppfattning måste det allvarligen befaras, att den kunde
komma att utveckla sig i ytterligare ogynnsam riktning, därest strävandena
att skapa ersättningsindustrier icke kröntes med framgång. Dittills hade
dessa strävanden givit ett negativt resultat. Huruvida de skulle lyckas, kunde
för närvarande icke bedömas, men även örn så skulle ske, torde den even
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
tuella lösningen av problemet säkerligen icke kunna åvägabringas inom den
tid, som erfordrades för att undgå allvarliga följder av den timade driftnedläggelsen.
I följd härav såge sig länsstyrelsen nödsakad att påkalla åtgärder
för mötande av de svårigheter, som inträtt och ytterligare vore att emotse
för ifrågavarande egnahemsägare.
Enligt länsstyrelsens uppfattning vore det lämpligt, örn staten härvidlag
ingrepe ekonomiskt stödjande på liknande sätt och enahanda villkor, som
tidigare skett beträffande egnahemsägare bland stenhuggeriarbetarna i Bohuslän.
Beträffande det belopp, som erfordrades för en sådan stödaktion, hade
länsstyrelsen svårt att framlägga någon exakt beräkning. Visserligen hade
länsstyrelsen tillgång till bestämda uppgifter örn de låntagare, som häftade i
skuld till vederbörande kreditanstalter för förfallna räntor och amorteringar,
ävensom beträffande de förfallna beloppens storlek, men det läte sig icke göra
att utan vidare lägga dessa uppgifter till grund för en beräkning av före
varande slag. För de låntagare, som hade sina lån hos Stockholms läns och
stads hushållningssällskaps egnahemsnämnd, torde finnas möjlighet att erhålla
s. k. uppskovslån i form av procentuellt tillägg till nuvarande lånebelopp.
Utredning hade ännu icke kunnat erhållas om, i vilken omfattning
denna möjlighet kunde påverka situationen. Därtill komme, att en del av
låntagarna enligt uppgifter av egnahemsnämndens lokala ombud torde kunna
förväntas bliva i stånd att utan hjälp fullgöra sina betalningar. Huruvida och
i vad mån dessa förväntningar kunde komma att gå i uppfyllelse, vore svårt
att bedöma. Slutligen vore det förenat med svårighet att avgöra, huruvida
sådana låntagare, som hittills kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet, även
i fortsättningen skulle förmå detta. På grund av nu anförda omständigheter
måste länsstyrelsen inskränka sig till att approximativt beräkna det erforderliga
anslaget. Därest förenämnda uppskovslån bleve beviljade, torde för
innevarande år ett belopp av 3,000 kronor under alla förhållanden bliva tillfyllest
för ifrågavarande ändamål. Om åter berörda uppskovslån ej erhölles,
ansåge länsstyrelsen, att det erforderliga anslagsbeloppet för år 1937 ändock
borde kunna stanna vid 5,000 kronor. Vad beträffade år 1938, ansåge sig
länsstyrelsen icke nu böra göra någon framställning örn anslag i förevarande
hänseende, utan syntes det lämpligt att avvakta utvecklingen, innan sådan
framställning gjordes. Länsstyrelsen hemställde emellertid att i sinom tid
få återkomma till sistnämnda fråga, därest omständigheterna därtill föranledde.
Förestående belopp hade angivits med hänsyn till önskemålet att
erhålla en säkerhetsmarginal, så att länsstyrelsen skulle kunna möta förhållandena
även örn dessa under året skulle utveckla sig ogynnsammare än
vad man nu syntes hava anledning förmoda. Länsstyrelsen komme givetvis
att med noggrannhet pröva eventuella låneansökningar ur de synpunkter,
som enligt statsmakternas beslut borde bliva normerande för här ifrågavarande
fall, därest anslag därför beviljades.
Med stöd av det anförda hemställer länsstyrelsen örn vidtagande av de
åtgärder, som erfordras för att förenämnda belopp å 3,000 kronor, alternativt
5,000 kronor, må kunna ställas till länsstyrelsens förfogande för här omför
mälda ändamål.
Uppenbarligen föreligga vägande skäl för att i fråga örn egnahemsägare
inom Bohusläns stenhuggeridistrikt fullfölja den förlidet år inledda hjälpaktionen.
Av länsstyrelsens utredning framgår, att det tidigare beräknade
beloppet icke är tillräckligt för att lämna åsyftat stöd åt samtliga de egna
-
Departements
chefen.
8
Kungl Majus proposition nr 297.
hemsägare, som därav äro i behov. Tillika har ådagalagts, att ett belopp av
ytterligare 100,000 kronor är erforderligt för att sätta länsstyrelsen i stånd
att bispringa de egnahemsägare, som kunna förväntas fylla de uppställda villkoren.
Under dessa förhållanden anser jag mig böra förorda, att nya medel
ställas till förfogande för ändamålet i den utsträckning länsstyrelsen funnit
påkallat.
Yad därefter angår den föreliggande framställningen från länsstyrelsen i
Stockholms län beträffande låneunderstöd åt vissa egnahemsägare i Harg
och angränsande kommuner, synas jämväl i detta fall goda skäl föreligga
att staten träder hjälpande emellan. Svårigheterna för egnahemsägarna
i detta område att fullgöra sina förpliktelser med avseende på ingångna
låneavtal sammanhänga med nedläggandet under fjolåret av den
tidigare bedrivna industriella verksamheten vid Gimo-österby bruk. Till förekommande
av att de av driftnedläggelsen oförskyllt lidande skola frånhändas
av dem bebodda fastigheter torde i behövlig utsträckning hjälpåtgärder
genom statens försorg böra vidtagas. Med tillämpning av i all huvudsak
samma regler, som fastställts för låneunderstöden till stenhuggarebefolkningen
i Göteborgs och Bohus län, har länsstyrelsen beräknat, att ett belopp
av 3,000 eller, örn uppskovslån i vanlig ordning icke stå till förfogande, 5,000
kronor för innevarande år skulle vara erforderligt. De grunder för uppskattning
av medelsbehovet, som av länsstyrelsen tillämpats, hava visserligen icke
närmare angivits. Med hänsyn till det mycket begränsade belopp, som för
ändamålet ansetts behövligt, finner jag mig dock kunna godtaga länsstyrelsens
beräkning för år 1937. Jag förutsätter därvid, att, i den mån ytterligare
medel för ändamålet framdeles kunna påkallas, en mera detaljerad utredning
förebringas.
För tillgodoseende av nu berörda ändamål torde lämpligen för budgetåret
1937/1938 ett reservationsanslag å ett belopp av 105,000 kronor böra uppföras
bland utgifter för kapitalökning under fonden för låneunderstöd. I
principiell överensstämmelse med vad som eljest tillämpas lär av anslaget
ett belopp av 70,000 kronor böra utgå av lånemedel och återstående del av
skattemedel. För ändamålet finnas medel icke beräknade å riksstaten för
budgetåret 1937/1938. Chefen för finansdepartementet torde senare få anmäla
frågan örn sättet för täckande av det nu äskade skattemedelsanslaget.
Med åberopande av det anförda och under framhållande, att ärendet synes
jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna föreläggas riksdagen utan hinder av
att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tid gått till ända, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att för utlämnande av låneunderstöd, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående angivits, bland Utgifter
för kapitalökning, under Statens utlåningsfonder: Fonden
för låneunderstöd, till Låneunderstöd åt vissa egnahemsägare
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 105,000
kronor, därav 70,000 kronor att utgå av lånemedel.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik Skoglund.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
Bilaga.
Under tiden till den 1 mars 1937 av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
beviljade ansökningar om lån enligt kungörelse]! den 26 juni 1936
(nr 353) örn lån till vissa egnahemsägare i Göteborgs
och Bohus län.
Askum
Berfendal
Bottna
Brastad
Bro
Kville
Lomme-
land
Antal beviljade län ....
6
5
i
29
18
12
i
Belopp av beviljade län:
1) egnahemslån......
2,435:49
3,012: 66
481: 40
8,103: 07
8,661: 64
1,515:04
—
2) sparbankslån......
—
—
976: 48
8,885: 57
980: —
9,165:42
567:-
3) banklån ..........
662:50
3,223: —
225:-
4) enskilda lån......
360: —
174: —
10,854: 46
Summa beviljade län
3,457 99
3,012: 66
1,457: 88
20,211 64
9,866: 64
567:-
Lyse
Skee
Svarte-
borg
Svenneby
Tanum
Tossene
Summa
Antal beviljade lån ....
5
2
7
3
4
31
124
Belopp av beviljade lån:
1) egnahemslån......
2,380: 05
648:22
740: 75
5,504: 70
826:19
1,160: 52
1,180: 92
1,436: 57
1,702: —
16,358:36
2,758: 85
51,790; 25
28,115: 65
2) sparbankslån......
425:-
3) banklån ..........
122: -
—
60:-
—
—
—
4,292: 50
4) enskilda lån......
—
—
275: 50
—
—
198:-
1,007: 50
Summa beviljade lån
3,150; 27
1,165: 75
6,666: 39
2,341: 44
3,138:57
19,315:21
85,205:90
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:383 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare. s. 1 i texten
- SU 1937:152 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare. a1 i texten