Sök i Ratio Lex

Angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare

1937-04-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:297, Angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

1

Nr 297.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare; given Stockholms

slott den 23 april 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn anslag till låneunderstöd

åt vissa egnahemsägare samt anför därvid följande:

För innevarande budgetår har 1936 års riksdag (riksdagens skrivelse

nr 302) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition den 8 maj 1936, nr 260,

anvisat ett reservationsanslag av 200,000 kronor till låneunderstöd

åt vissa egnahemsägare i Göteborgs och Bohus län.

Anslaget är avsett för lån till ägare av egethem i Göteborgs och Bohus län,

vilka på grund av stenindustrins betryckta läge råkat i ekonomiska svårigheter.

Bihang till riksdagens protokoll 1997. J sami. Nr 297—298.

916 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

För beviljande av nämnda lån hava bestämmelser meddelats i kungörelsen

den 26 juni 1936 (nr 353). Det huvudsakliga innehållet av bestämmelserna är

följande.

Såsom förutsättningar för lån gälla — utöver att vederbörande är ägare

av egethem i Göteborgs och Bohus län och på grund av stenindustrins betryckta

läge råkat i ekonomiska svårigheter — att uppenbar risk för exekutiv

försäljning av egnahemmet kan anses föreligga ävensom att egnahemsägare!!

gjort vad på honom skäligen ankommit för övervinnande av svårigheterna

och i övrigt finnes förtjänt av bistånd samt att han saknar möjlighet att annorledes

på rimliga villkor uppbringa nödiga medel.

För ägare av fastighet är lånehjälpen begränsad till att omfatta dels till

betalning förfallna oguldna amorteringar och räntor å lån mot säkerhet av

inteckning i egnahemsfastigheten, dels ock senast under år 1938 förfallande

amorteringar och räntor å dylika lån. Utgöres egnahemmet av bostadshus å

ofri grund, är hjälpen begränsad till att omfatta dels förfallen ogulden markhyra

ävensom förfallna oguldna amorteringar och räntor å lån, som egnahemsägaren

iklätt sig i och för förvärvet av egnahemmet, dels ock senast

under år 1938 förfallande markliyra samt senast under samma år förfallande

amorteringar och räntoi å sistnämnda lån.

Till säkerhet för lån åt fastighetsägare skall, därest fastigheten icke är

belånad till så högt belopp som motsvarar dess av länsstyrelsen beräknade

värde, pantförskrivas inteckning i fastigheten intill nämnda värde. I den mån

belånad inteckning genom statslånet frigöres, skall jämväl denna förskrivas

till säkerhet för lånet. I övrigt gäller såsom villkor för låns beviljande, att

för lånet ställes av länsstyrelsen godkänd säkerhet. Länsstyrelsen må dock

helt eller delvis eftergiva detta villkor, därest gäldenären saknar möjlighet

att lämna godtagbar säkerhet och ömmande omständigheter föreligga.

Meddelat lån är räntefritt intill utgången av år 1938; för tiden därefter

gäldas ränta efter fyra procent örn året. Från och med år 1939 skall å lånet

årligen erläggas amortering, som jämte ränta å oguldet belopp utgöres genom

en varje år lika stor annuitet, så beräknad, att lånet är återbetalat tio år efter

amorteringens början.

Ansökan örn erhållande av lån skall ställas till länsstyrelsen i länet, som

har att efter vederbörlig utredning bevilja lån, i den mån tillgängligt anslag

det medgiver. Länsstyrelsens beslut rörande låneansökan skall ofördröjligen

tillställas sökanden; klagan över länsstyrelsens beslut är ej medgiven.

Då lån beviljats, åligger det egnahemsägaren dels att utfärda skuldförbindelse,

angivande, förutom lånesumman, egnahemsägarens åtaganden i fråga

örn lånets återbetalande jämte övriga lånevillkor, dels ock att i förekommande

fall avlämna föreskriven säkerhet.

Lånebeloppen utbetalas, allteftersom gäldbeloppen förfalla, av länsstyrelsen

för egnahemsägarens räkning direkt till vederbörande borgenär. Närhelst

anledning därtill kan yppa sig, äger emellertid länsstyrelsen inhibera

ytterligare utbetalning av lånemedel. I sådant fall skall motsvarande avskrivning

vidtagas å skuldebrevet.

Förfallen ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång

inbetalas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen åligger övervaka, att egnahemsägaren fullgör sina skyldigheter

i avseende å honom beviljat lån. Därest egnahemsägaren finnes genom

oriktig uppgift hava föranlett lånets beviljande eller visat försumlighet att

erlägga föreskriven ränta eller amortering eller annorledes bryter mot sina

åligganden enligt skuldförbindelsen, eller när eljest sådana förhållanden inträffat,

att han med hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl, Maj:ts proposition nr 297.

icke längre bör få tillgodonjuta lånet, äger länsstyrelsen uppsäga lånet till

omedelbar betalning. Där uppsägning sålunda sker skall, ändå att ränta

eljest ej skolat utgå, å lånet gäldas ränta efter fyra procent om året från och

med uppsägningsdagen.

Finner länsstyrelsen i annat fall än förut omnämnts, att avskrivning på

grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan därom underställas Kungl.

Maj :t.

På länsstyrelsen ankommer att meddela de ytterligare bestämmelser för

låneverksamheten, som prövas lämpliga.

Vid min anmälan i fjol av frågan om anslag till låneunderstöd åt egnahemsägare

i Göteborgs och Bohus län uttalade jag bland annat följande.

Av den i ärendet verkställda utredningen torde tydligt framgå, att den

sedan länge rådande svåra arbetslösheten inom stenindustrin i Göteborgs

och Bohus län kunde komma att medföra betänkliga återverkningar å fastighets-

och bostadsförhållandena i vissa delar av länet. Åtskilliga av de arbetslösa

stenarbetarna innehade smärre bostads- eller jordbruksegnahem, vilka

senare dock i regel vore alltför små för att kunna lämna full bärgning åt

ägarna och deras familjer. Genom den väsentliga minskningen i arbetsinkomsten

hade uppstått svårighet för dessa egnahemsägare att fullgöra ingångna

låneförbindelser. Innehavarna av egnahemslån hade visserligen under

de senast förflutna tre åren ägt möjlighet att intill 12 procent av ursprungliga

lånebeloppet erhålla så kallade uppskovslån. Många låntagare torde dock

redan hava till fullo utnyttjat denna möjlighet. Så länge någon förbättring

av det ekonomiska läget inom stenindustrin icke kunde skönjas, syntes för

övrigt egnahemsnämnden numera icke vara benägen att bevilja stenarbetarna

flera dylika lån. Icke heller torde de arbetslösa stenarbetare, som vore

ägare av mindre jordbruksegnahem, kunna erhålla för jordbrukare avsedda

lån för genomförande av ackord eller till förekommande av exekutiv försäljning.

Det framginge vidare av utredningen i ärendet, att minst ett 100-tal stenarbetare

för närvarande resterade med betalning av förfallna annuiteter å egnahemslån.

I några fall hade egnahemsnämnden redan vidtagit åtgärder för

indrivning av lånen genom exekutiv försäljning av fastigheterna, och risken

för dylika åtgärder syntes i övriga fall vara betydande. Flertalet av de stenarbetare,

som ägde fastigheter, hade emellertid dessa belånade i banker. Hittills

syntes dessa lån hava skötts på ett enligt långivarnas uppfattning något

så när tillfredsställande sätt, i det avtalade amorteringar visserligen i åtskilliga

fall uteblivit men ränta vanligen influtit i behörig ordning. I längden

torde det dock bereda åtskilliga av de arbetslösa oöverkomliga svårigheter

att även i denna begränsade omfattning fullgöra sina skyldigheter. Vid

bristande räntelikvider ansåge sig bankerna sannolikt icke kunna underlåta

att söka tvångsrealisation av fastigheterna. Slutligen funnes ett mindre antal

stenarbetare, vilka ägde och bebodde å ofri grund belägna bostadshus. Ehuru

dessa arbetare icke kunnat förskaffa sig lån mot inteckningar, syntes även

de i regel vara hårt skuldsatta och därför också utsatta för risken att genom

utmätning bliva berövade sina hem.

Den 6 mars 193G hade Kungl. Majit på hemställan av chefen för finansdepartementet

beslutat genom proposition (nr 185) föreslå riksdagen att för

låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget anvisa ett

reservationsanslag av 150,000 kronor. I nämnda samhällen hade nämligen åtskilliga

fastighetsägare, i regel anställda inom gruvindustrin, genom inskränkningarna

i driften vid Norrbottens gruvfält oell den därav föranledda väsentliga

minskningen i arbetsförtjänsten fått svårt att fullgöra tidigare ingångna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 297.

låneförbindelser. Som skäl för sin hemställan anförde föredragande departementschefen

bland annat, att även örn principiella betänkligheter skulle kunna

hysas mot hjälpåtgärder från statens sida, borde dock — med hänsyn till den

särställning omförmälda, av gruvbolagets verksamhet helt beroende samhällen

intoge — dessa betänkligheter icke tillmätas avgörande betydelse, i

synnerhet örn hjälpaktionen begränsades i huvudsak enligt ett i ärendet avgivet

förslag. Då de bohuslänska stenarbetarnas ställning i nu förevarande

hänseende måste anses minst lika svår som arbetarnas vid Norrbottens gruvfält,

ville jag tillråda, att staten lämnade även de förstnämnda erforderligt

stöd i deras strävan att få behålla sina egnahem.

Frågan i vilken utsträckning medel för nu berörda ändamål kunde bliva

erforderliga undandroge sig ett säkert bedömande. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län hade med stöd av vissa beräkningar föreslagit ett anslag å

200,000 kronor. Med hänsyn bland annat till att anslaget icke syntes böra

begränsas alltför snävt förordade jag länsstyrelsens förslag i denna del. Enär

fördelningen på olika år av kostnaderna för ifrågavarande hjälpaktion icke

nu kunde tillförlitligt beräknas, ville jag vidare tillstyrka, att hela det belopp,

vartill sagda kostnader sålunda uppskattats, upptoges såsom reservationsanslag

å riksstaten för nästa budgetår. Anslaget syntes böra uppföras bland

utgifter för kapitalökning under den bland statens utlåningsfonder upptagna

fonden för låneunderstöd. Med hänsyn till de villkor, som avsåges skola gälla

för ifrågavarande lån, torde anslaget böra utgå till ett belopp av 125,000

kronor av lånemedel och till återstående del av skattemedel.

I en den 4 december 1936 till socialdepartementet inkommen skrivelse har

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hemställt, att ett belopp å 100,000

kronor, utöver det för innevarande budgetår anvisade anslaget av 200,000

kronor, måtte ställas till länsstyrelsens förfogande för fortsatt beviljande av

lån enligt förenämnda kungörelse.

Till motivering för denna framställning har länsstyrelsen anfört följande.

Ansökningar örn lån hade under tiden till och med den 30 november 1936

inkommit till ett antal av 297 med en begärd lånesumma å tillhopa 283,146

kronor 25 öre.

Intill nämnda dag hade lil sökande beviljats lån å tillhopa 72,981 kronor

88 öre. övriga ansökningar vore under utredning och hade ännu icke blivit

föremål för länsstyrelsens avgörande.

För att hjälp av det beviljade anslaget skulle kunna beredas så många

sökande som möjligt hade länsstyrelsen nödgats starkt begränsa storleken

av de dittills beviljade lånen. I många fall hade lån beviljats endast till

gäldande av redan förfallna oguldna belopp, därvid alltså möjligheten att

bevilja lån till gäldande av icke förfallna, men senast under år 1938 förfallande

belopp icke kunnat utnyttjas. Dessa låntagare, som sålunda icke

kunnat beredas hjälp i hela den utsträckning författningen medgåve, kunde

snart råka i nya ekonomiska svårigheter och behöva ytterligare lån, vilka

näppeligen kunde beviljas utan att det till länsstyrelsens förfogande ställda

anslaget ökades.

Därest de dittills till länsstyrelsen inkomna, men ännu icke avgjorda låneansökningarna

skulle behandlas enligt samma normer som de tidigare beviljade,

torde nämligen redan därigenom anslaget komma att något överskridas.

Därtill komme, att intill den 2 december 1936 endast 298 ansökningar inkommit

av beräknade 400, varför ytterligare ett antal ansökningar väntades

inkomma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Det ökade anslagsbehov, som under dessa förhållanden förelåge, torde

kunna uppskattas till högst 100,000 kronor.

Länsstyrelsen har därefter till komplettering av sin framställning överlämnat

en den 23 mars 1937 upprättad promemoria av följande innehåll.

Intill den 1 mars 1937 hade till länsstyrelsen inkommit 317 ansökningar

om lån av ifrågavarande slag. Dessa ansökningar omfattade ett sammanlagt

sökt lånebelopp av 307,068 kronor.

Av ansökningarna hade intill nämnda dag av länsstyrelsen slutbehandlats

131 stycken, av vilka 7 helt avslagits och 124 helt eller delvis bifallits. De

bifallna ansökningarna representerade tillsammans en beviljad lånesumma av

85,205 kronor.

De intill den 1 mars 1937 slutbehandlade ansökningarna omfattade en sökt

sammanlagd lånesumma av 99,737 kronor. Beviljat belopp utgjorde alltså av

sökt belopp i fråga örn de slutbehandlade ansökningarna cirka 90.7 procent.

Hos länsstyrelsen anhängiggjorda, men intill den 1 mars 1937 ännu icke

slutbehandlade låneansökningar utgjorde 186 stycken, omfattande en sammanlagd

sökt lånesumma av 216,590 kronor.

Räknades med samma procenttal i fråga om godkännandet beträffande de

ännu ej slutbehandlade som beträffande de redan avgjorda låneärendena,

skulle den sökta lånesumman 216,590 kronor motsvaras av ett blivande beviljat

belopp av cirka 196,400 kronor.

Sammanlades detta belopp med summan av dittills beviljade lån, bleve

slutsumman i runt tal 282,000 kronor.

Sannolikheten talade för att detta tal vore något för högt, då länsstyrelsen

givetvis i första hand slutbehandlat de fall, där det största lånebehovet gjort

sig gällande. Den reduktion, som därigenom kunde antagas uppkomma i den

angivna slutsumman av 282,000 kronor, motvägdes emellertid av det förhållande,

att alltjämt låneansökningar inkomme. För att kunna i någon mån

bedöma, i hur stor omfattning ytterligare ansökningar vore att vänta, hade

länsstyrelsen från egnahemsnämnden i länet inhämtat upplysning, i vilken

omfattning egnahemslåntagare inom länets stenhuggeriområde, vilka dittills

ej sökt lån enligt kungörelsen den 26 juni 1936, resterade för förfallen amortering

för första hälften av år 1936. Därvid hade visat sig, att dylika rester

för närvarande förelåge i sådan omfattning, att räntor och amorteringar för

därav berörda egnahemslåntagare för åren 1936—1938 motsvarade ett belopp

av omkring 32,000 kronor.

Av angivna omständigheter torde framgå, att sammanlagda medelsbehovet

för dittills avgjorda, nu anhängiga och ytterligare väntade »stenhuggarlåneärenden»

uppginge till omkring 300,000 kronor eller 100,000 kronor utöver

tidigare anvisat belopp.

Tilläggas må, att tack vare de ifrågavarande lånen exekutiva åtgärder mot

fastighetsägare inom länets stenhuggeriområden — frånsett ett fall, där lån

på grund av uppenbar vanskötsel varit uteslutet — icke behövt förekomma

efter det kungörelsen den 26 juni 1936 började tillämpas.

Beträffande fördelningen å kommuner och låneformer av de under tiden

till den 1 mars 1937 beviljade ansökningarna tillåter jag mig hänvisa till en

inom länsstyrelsen upprättad sammanställning, vilken såsom bilaga torde få

fogas vid detta protokoll.

Likartade förhållanden med dem, som föranlett åtgärder för bispringande

av egnahemsägare i Göteborgs och Bohus län, föreligga numera jämväl be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 297.

träffande egnahemsägare i viss del av Stockholms län,

nämligen den del som berörts av nedläggandet av den industriella verksamheten

vid Gimo-österby bruk.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i skrivelse den 17 april 1937 hemställt

örn åtgärders vidtagande för att genom låneunderstöd avhjälpa eventuellt inträdande

svårigheter för vissa egnahemsägare i Hargshamn att fullgöra sina

förpliktelser i fråga örn egnahemslån.

Länsstyrelsen har i ärendet framhållit i huvudsak följande.

Genom skrivelse den 20 oktober 1936 hade länsstyrelsen anmodats att

anställa undersökning till utrönande, huruvida genom försäljningen av Gimoösterby

bruk till Korsnäs sågverksaktiebolag svårigheter kunde komma att

inträda för vissa egnahemsägare, anställda vid förstnämnda företag att fullgöra

sina ekonomiska förpliktelser i fråga örn av dem innehavda bostadslån.

I anledning av nämnda anmodan hade länsstyrelsen verkställt en utredning,

vars resultat länsstyrelsen framlade i skrivelse till socialdepartementet den

19 december 1936.

Länsstyrelsen hade därvid bland annat uttalat, att såvitt vid den företagna

undersökningen kunnat utrönas det icke vore att befara, att sagda egnahemsägare

för det dåvarande icke skulle kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser

i fråga örn av dem innehavda bostadslån. Förfallna räntor och amorteringar

syntes ditintills hava betalts, och detta lyckliga förhållande torde huvudsakligen

vara beroende på, att tillgången på arbete, särskilt skogsarbete, vore

jämförelsevis god, varför arbetslösheten kunnat hållas nere. Skäl för staten

att vidtaga åtgärd till skydd för egnahemsägare torde sålunda för det dåvarande

icke föreligga. Det kunde emellertid befaras att med vinterns slut,

då skogsarbetet upphörde, en förändring till det sämre skulle kunna inträda.

Därest det ansåges önskvärt, att staten därvid skulle träda stödjande emellan,

torde medel för ändamålet böra ställas till förfogande. På förfrågan underhand

från länsstyrelsen hade egnahemsnämnden och de kreditinrättningar,

vilka hade de flesta fordringarna, förklarat sig villiga att, örn någon egnahemsägare

finge svårighet att gentemot dem fullgöra sina ekonomiska förpliktelser,

underrätta länsstyrelsen därom, innan laga åtgärd vidtoges. Länsstyrelsen

skulle då erhålla möjlighet att efter företagen utredning, huruvida

stöd från det allmännas sida kunde i något fall vara påkallat, i god tid ingripa,

så att dylikt stöd lämnades.

Under den tid, som förflutit efter det länsstyrelsens omförmälda skrivelse

avläts, hade länsstyrelsen noga följt utvecklingen av förhållandena i Harg och

närliggande kommuner i länet, vilka berörts av Gimo-affären. Länsstyrelsen

ansåge sig kunna konstatera, att denna utveckling i stort sett snarast syntes

hava blivit mindre olycksbringande än man haft anledning befara.

Till en början borde framhållas, att såväl egnahemsnämnden som övriga

kreditinrättningar, till vilka ifrågavarande egnahemsägare häftade i skuld,

visat dessa sistnämnda stor förståelse och hänsyn. Egnahemsägarna å sin

sida hade, enligt ingångna uppgifter, i icke obetydlig utsträckning lyckats

fullgöra sina dittillsvarande ekonomiska förpliktelser mot kreditgivarna.

Emellertid framginge otvetydigt av länsstyrelsens undersökningar i frågan,

att situationen det oaktat för en del av dem vore mycket bekymmersam.

Enligt länsstyrelsens uppfattning måste det allvarligen befaras, att den kunde

komma att utveckla sig i ytterligare ogynnsam riktning, därest strävandena

att skapa ersättningsindustrier icke kröntes med framgång. Dittills hade

dessa strävanden givit ett negativt resultat. Huruvida de skulle lyckas, kunde

för närvarande icke bedömas, men även örn så skulle ske, torde den even
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

tuella lösningen av problemet säkerligen icke kunna åvägabringas inom den

tid, som erfordrades för att undgå allvarliga följder av den timade driftnedläggelsen.

I följd härav såge sig länsstyrelsen nödsakad att påkalla åtgärder

för mötande av de svårigheter, som inträtt och ytterligare vore att emotse

för ifrågavarande egnahemsägare.

Enligt länsstyrelsens uppfattning vore det lämpligt, örn staten härvidlag

ingrepe ekonomiskt stödjande på liknande sätt och enahanda villkor, som

tidigare skett beträffande egnahemsägare bland stenhuggeriarbetarna i Bohuslän.

Beträffande det belopp, som erfordrades för en sådan stödaktion, hade

länsstyrelsen svårt att framlägga någon exakt beräkning. Visserligen hade

länsstyrelsen tillgång till bestämda uppgifter örn de låntagare, som häftade i

skuld till vederbörande kreditanstalter för förfallna räntor och amorteringar,

ävensom beträffande de förfallna beloppens storlek, men det läte sig icke göra

att utan vidare lägga dessa uppgifter till grund för en beräkning av före

varande slag. För de låntagare, som hade sina lån hos Stockholms läns och

stads hushållningssällskaps egnahemsnämnd, torde finnas möjlighet att erhålla

s. k. uppskovslån i form av procentuellt tillägg till nuvarande lånebelopp.

Utredning hade ännu icke kunnat erhållas om, i vilken omfattning

denna möjlighet kunde påverka situationen. Därtill komme, att en del av

låntagarna enligt uppgifter av egnahemsnämndens lokala ombud torde kunna

förväntas bliva i stånd att utan hjälp fullgöra sina betalningar. Huruvida och

i vad mån dessa förväntningar kunde komma att gå i uppfyllelse, vore svårt

att bedöma. Slutligen vore det förenat med svårighet att avgöra, huruvida

sådana låntagare, som hittills kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet, även

i fortsättningen skulle förmå detta. På grund av nu anförda omständigheter

måste länsstyrelsen inskränka sig till att approximativt beräkna det erforderliga

anslaget. Därest förenämnda uppskovslån bleve beviljade, torde för

innevarande år ett belopp av 3,000 kronor under alla förhållanden bliva tillfyllest

för ifrågavarande ändamål. Om åter berörda uppskovslån ej erhölles,

ansåge länsstyrelsen, att det erforderliga anslagsbeloppet för år 1937 ändock

borde kunna stanna vid 5,000 kronor. Vad beträffade år 1938, ansåge sig

länsstyrelsen icke nu böra göra någon framställning örn anslag i förevarande

hänseende, utan syntes det lämpligt att avvakta utvecklingen, innan sådan

framställning gjordes. Länsstyrelsen hemställde emellertid att i sinom tid

få återkomma till sistnämnda fråga, därest omständigheterna därtill föranledde.

Förestående belopp hade angivits med hänsyn till önskemålet att

erhålla en säkerhetsmarginal, så att länsstyrelsen skulle kunna möta förhållandena

även örn dessa under året skulle utveckla sig ogynnsammare än

vad man nu syntes hava anledning förmoda. Länsstyrelsen komme givetvis

att med noggrannhet pröva eventuella låneansökningar ur de synpunkter,

som enligt statsmakternas beslut borde bliva normerande för här ifrågavarande

fall, därest anslag därför beviljades.

Med stöd av det anförda hemställer länsstyrelsen örn vidtagande av de

åtgärder, som erfordras för att förenämnda belopp å 3,000 kronor, alternativt

5,000 kronor, må kunna ställas till länsstyrelsens förfogande för här omför

mälda ändamål.

Uppenbarligen föreligga vägande skäl för att i fråga örn egnahemsägare

inom Bohusläns stenhuggeridistrikt fullfölja den förlidet år inledda hjälpaktionen.

Av länsstyrelsens utredning framgår, att det tidigare beräknade

beloppet icke är tillräckligt för att lämna åsyftat stöd åt samtliga de egna
-

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl Majus proposition nr 297.

hemsägare, som därav äro i behov. Tillika har ådagalagts, att ett belopp av

ytterligare 100,000 kronor är erforderligt för att sätta länsstyrelsen i stånd

att bispringa de egnahemsägare, som kunna förväntas fylla de uppställda villkoren.

Under dessa förhållanden anser jag mig böra förorda, att nya medel

ställas till förfogande för ändamålet i den utsträckning länsstyrelsen funnit

påkallat.

Yad därefter angår den föreliggande framställningen från länsstyrelsen i

Stockholms län beträffande låneunderstöd åt vissa egnahemsägare i Harg

och angränsande kommuner, synas jämväl i detta fall goda skäl föreligga

att staten träder hjälpande emellan. Svårigheterna för egnahemsägarna

i detta område att fullgöra sina förpliktelser med avseende på ingångna

låneavtal sammanhänga med nedläggandet under fjolåret av den

tidigare bedrivna industriella verksamheten vid Gimo-österby bruk. Till förekommande

av att de av driftnedläggelsen oförskyllt lidande skola frånhändas

av dem bebodda fastigheter torde i behövlig utsträckning hjälpåtgärder

genom statens försorg böra vidtagas. Med tillämpning av i all huvudsak

samma regler, som fastställts för låneunderstöden till stenhuggarebefolkningen

i Göteborgs och Bohus län, har länsstyrelsen beräknat, att ett belopp

av 3,000 eller, örn uppskovslån i vanlig ordning icke stå till förfogande, 5,000

kronor för innevarande år skulle vara erforderligt. De grunder för uppskattning

av medelsbehovet, som av länsstyrelsen tillämpats, hava visserligen icke

närmare angivits. Med hänsyn till det mycket begränsade belopp, som för

ändamålet ansetts behövligt, finner jag mig dock kunna godtaga länsstyrelsens

beräkning för år 1937. Jag förutsätter därvid, att, i den mån ytterligare

medel för ändamålet framdeles kunna påkallas, en mera detaljerad utredning

förebringas.

För tillgodoseende av nu berörda ändamål torde lämpligen för budgetåret

1937/1938 ett reservationsanslag å ett belopp av 105,000 kronor böra uppföras

bland utgifter för kapitalökning under fonden för låneunderstöd. I

principiell överensstämmelse med vad som eljest tillämpas lär av anslaget

ett belopp av 70,000 kronor böra utgå av lånemedel och återstående del av

skattemedel. För ändamålet finnas medel icke beräknade å riksstaten för

budgetåret 1937/1938. Chefen för finansdepartementet torde senare få anmäla

frågan örn sättet för täckande av det nu äskade skattemedelsanslaget.

Med åberopande av det anförda och under framhållande, att ärendet synes

jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna föreläggas riksdagen utan hinder av

att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade

tid gått till ända, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att för utlämnande av låneunderstöd, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående angivits, bland Utgifter

för kapitalökning, under Statens utlåningsfonder: Fonden

för låneunderstöd, till Låneunderstöd åt vissa egnahemsägare

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 105,000

kronor, därav 70,000 kronor att utgå av lånemedel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Skoglund.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Bilaga.

Under tiden till den 1 mars 1937 av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

beviljade ansökningar om lån enligt kungörelse]! den 26 juni 1936

(nr 353) örn lån till vissa egnahemsägare i Göteborgs

och Bohus län.

Askum

Berfendal

Bottna

Brastad

Bro

Kville

Lomme-

land

Antal beviljade län ....

6

5

i

29

18

12

i

Belopp av beviljade län:

1) egnahemslån......

2,435:49

3,012: 66

481: 40

8,103: 07

8,661: 64

1,515:04

—

2) sparbankslån......

—

—

976: 48

8,885: 57

980: —

9,165:42

567:-

3) banklån ..........

662:50

3,223: —

225:-

4) enskilda lån......

360: —

174: —

10,854: 46

Summa beviljade län

3,457 99

3,012: 66

1,457: 88

20,211 64

9,866: 64

567:-

Lyse

Skee

Svarte-

borg

Svenneby

Tanum

Tossene

Summa

Antal beviljade lån ....

5

2

7

3

4

31

124

Belopp av beviljade lån:

1) egnahemslån......

2,380: 05

648:22

740: 75

5,504: 70

826:19

1,160: 52

1,180: 92

1,436: 57

1,702: —

16,358:36

2,758: 85

51,790; 25

28,115: 65

2) sparbankslån......

425:-

3) banklån ..........

122: -

—

60:-

—

—

—

4,292: 50

4) enskilda lån......

—

—

275: 50

—

—

198:-

1,007: 50

Summa beviljade lån

3,150; 27

1,165: 75

6,666: 39

2,341: 44

3,138:57

19,315:21

85,205:90

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:383 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare. s. 1 i texten
  2. SU 1937:152 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa egnahemsägare. a1 i texten