Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för f. uppbördskommissarien Eric Svenson från wiss, honom ådömd ersättningsskyldighet till kronan

1937-04-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:298, Angående befrielse för f. uppbördskommissarien Eric Svenson från wiss, honom ådömd ersättningsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 298.

11

Nr 298.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående befrielse

för f. uppbördskommissarien Eric Svenson

från wiss, honom ådömd ersättningsskyldighet till

kronan; given Stockholms slott den 23 april 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller framställning av förre uppbördskommissarien

Eric Svenson örn befrielse från viss, honom ådömd ersättningsskyldighet

till kronan samt anför därvid följande.

Den ersättningsskyldighet, som avses med framställningen, har ådömts

Svenson i egenskap av uppbördsredogörare för kronouppbördsmedel i sjätte

1017 31

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 298.

uppbördsdistriktet i Stockholm på grund av bristande kontrollåtgärder från

Svensons sida, vilka måste anses hava möjliggjort för underordnad tjänsteman

att begå förskingring av uppbördsmedel.

Ilen 1 februari 1934 avgick Svenson med pension från sin tjänst såsom

uppbördskommissarie i sjätte distriktet, omfattande Maria och Högalids församlingar,

vilken tjänst han innehaft sedan år 1921. Vid uppläggandet av årsredovisningen

för 1934 års uppbörd i distriktet konstaterades i januari 1935

en balans i redovisningen av influtna skattemedel. Med anledning härav

verkställdes utredning, av vilken framgick, att assistenten å sjätte distriktets

uppbördskontor Olof Blanck under tiden juni 1925 till november 1933 tillgripit

och förskingrat uppbördsmedel till ett sammanlagt belopp av 79,206

kronor 69 öre. Blanck tog sig av daga i januari 1935.

Efter stämning till Stockholms rådhusrätt yrkade allmänne åklagaren ansvar

å Svenson på grund av att han underlåtit att vid uppbördsstämmor samt

vid upprättandet av redogörelser över uppbörd och årsredovisningar vidtaga

erforderliga kontrollåtgärder, varigenom de av Blanck förövade förskingringarna

undgått upptäckt.

Överståthållarämbetet har vid rådhusrätten yrkat, att enär förskingringarna

möjliggjorts genom bristande kontrollåtgärder från Svensons sida, Svenson

måtte, därest han fälldes till ansvar i målet, förpliktas att till Överståthållarämbetet

utgiva det belopp av 79,206 kronor 69 öre, vartill de förskingrade uppbördsmedlen

sammanlagt uppginge.

Genom utslag den 24 juli 1935 prövade rådhusrätten på anförda skäl jämlikt

25 kapitlet 17 och 22 §§ strafflagen rättvist att döma Svenson för försummelse

i tjänsten till tjugufem dagsböter, varje dagsbot örn tio kronor. Vidkommande

av Överståthållarämbetet mot Svenson i målet förd skadeståndstalan,

så enär bristande kontrollåtgärder från Svensons sida måste anses hava

möjliggjort för Blanck att begå de ifrågakomna förskingringarna, samt Svenson

vid sådant förhållande vore pliktig att gottgöra den skada, som genom

förskingringarna uppkommit och vilken ostridigt uppginge till 79,206 kronor

69 öre, men i målet vore upplyst, att av Blanck förskingrade kommunala uppbördsmedel

till belopp av 10,000 kronor blivit av vederbörande försäkringsbolag

ersatta, alltså och då Svensons ifrågavarande skadeståndsskyldighet

förty avsåge ett belopp av 69,206 kronor 69 öre, därav 42,011 kronor 31 öre

avsåge kronouppbördsmedel och 27,195 kronor 38 öre utgjorde kommunala

uppbördsmedel, prövade rådhusrätten rättvist förplikta Svenson att till ämbetet

i egenskap av uppbördsredogörare för kronouppbördsmedel utgiva 42,011

kronor 31 öre och i egenskap av redogörare för kommunala uppbördsmedel

27,195 kronor 38 öre eller sålunda sammanlagt 69,206 kronor 69 öre.

Svea hovrätt, där Svenson besvärat sig, fann i utslag den 19 mars 1936 ej

skäl att göra annan ändring i rådhusrättens utslag än att, enär Överståthållarämbetet

i hovrätten nedsatt sitt skadeståndsanspråk med dels ett belopp av

10,682 kronor 51 öre, avseende av Blanck under 1933 förskingrade kronouppbördsmedel,

som ersatts av vederbörande försäkringsbolag, dels ock ett belopp

av 2,363 kronor 54 öre, utgörande utdelning i dödsboets efter Blanck konkurs,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298. 13

det belopp Svenson hade att till Överståthållarämbetet utgiva bestämdes till

56,160 kronor 64 öre.

Sedan Svenson yrkat ändring i hovrättens utslag fann Kungl. Majit den

27 februari 1937 ej skäl göra ändring i vad Svenson dömts jämlikt 25 kap.

17 och 22 §§ strafflagen för försummelse i tjänsten till tjugufem dagsböter,

envar örn tio kronor. Beträffande skadeståndsfrågan prövade Kungl. Majit

på anförda skäl rättvist sålunda ändra hovrättens utslag, att Svensons ersättningsskyldighet

skulle omfatta beträffande kronouppbördsmedel 40,000 kronor

och beträffande kommunala uppbördsmedel 20,000 kronor; ägande Svenson

att tillgodoräkna sig dels i fråga örn vartdera beloppet 10,000 kronor, motsvarande

ersättningar, som av vederbörande försäkringsbolag inbetalats, dels

ock vad av utdelningen i dödsboets efter Blanck konkurs 2,363 kronor 54 öre

belöpte å den del av förskingrade kronouppbördsmedel respektive kommunala

uppbördsmedel, för vilken Svenson hade att svara, eller alltså i förra

avseendet 1,193 kronor 60 öre och i senare avseendet 596 kronor 80 öre.

I skrivelse den 15 mars 1937 har Svenson anhållit, att Kungl. Majit måtte

vidtaga åtgärder, för att statsverkets fordran hos honom å 28,806 kronor 40 öre

måtte varda avskriven.

Till stöd för sin anhållan har Svenson anfört huvudsakligen följande. Han

saknade tillgångar till gäldande av skadeståndsbeloppet, då hans nuvarande

inkomst utgjordes uteslutande av hans pension, som för närvarande uppginge

till 668 kronor per månad. Hans övriga tillgångar bestode huvudsakligen av

hans bohag. Het skulle kännas hårt för honom att efter 42 års tjänst i sin

ålders höst för en brottslings skull, för vilken vem som helst i hans ställning

utan tvivel hade fallit offer, berövas de få personliga tillhörigheter han samlat

och vilka saknade egentligt värde för annan än honom själv.

Beträffande sina ekonomiska förhållanden åberopar Svenson ett av honom

ingivet utmätningsprotokoll, utvisande att vid verkställighet av rådhusrättens

den 24 juli 1935 givna utslag, hos Svenson den 14 oktober 1935 anträffats utmätningsbart

gods till ett sammanlagt värde av 5,950 kronor 62 öre.

över framställningen hava yttranden avgivits av Överståthållarämbetet den

1 april 1937, av statskontoret den 7 och av justitiekanslersämbetet den 12 i

nämnda månad.

Överståthållarämbetet anför i sitt utlåtande:

Det tjänstefel, vartill Svenson gjort sig skyldig, hade av domstolarna icke

rubricerats annorledes än såsom brott mot 25 kap. 17 § strafflagen. På satt

därav framginge samt handlingarna jämväl i övrigt utmärkte torde varje tanke

på att brottsligt uppsåt förefunnits hos Svenson få anses utesluten. Vid sådant

förhållande syntes den allvarliga ekonomiska förlust, som ett utkrävande

av det ådömd a skadeståndet skulle innebära, icke stå i rimlig proportion till

graden av Svensons vållande ifråga om den timade medelsfördusten. Med beaktande

härav och då jämväl allmänmänskliga hänsyn syntes böra därtill föranleda,

ville Överståthållarämbetet tillstyrka bifall tili ifrågavarande framställning.

Därjämte har Överståthållarämbetet överlämnat ett från t. f. uppbördsintendenten

infordrat yttrande, varj framhålles följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

.Departements
chefen.

14 Kungl. Majus proposition nr 298.

Genom Kungl. Marits dom den 27 februari 1937 hade slutgiltigt fastställts

att Svenson vore juridiskt ansvarig för den förlust, som åsamkats det allmänna

genom numera avlidne uppbördsassistenten Olof Blaneks förskingringar.

På sätt av handlingarna i målet framginge hade emellertid Svenson

förebragt åtskilliga förmildrande omständigheter och hade otvivelaktigt förhållandena

varit sådana, att det krävts en måhända mer än vanlig vaksamhet

och skärpa för att Blaneks manipulationer omedelbart skulle blivit upptäckta.

I detta sammanhang förtjänade jämväl framhållas, att Svenson på

sistone varit sjuklig och rätt till åren kommen under den tid förskingringar

pågått. Anmärkas borde därjämte att Svenson först på äldre dagar kommit

att taga befattning med utmätningsmannagöromål och de särskilda bestämmelser,

som gällde för uppbördsmans medelsförvaltning. Starka skäl syntes

för den skull tala för att Svenson måtte varda av nåd befriad från honom

ådömt skadeståndsansvar. T. f. uppbördsintendenten tillstyrkte förty bifall

till framställningen.

Statskontoret anför:

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, vilka tillförordnade uppbördsintendenten

och Överståthållarämbetet i avgivna yttranden andragit såsom

skäl för bifall till förevarande framställning, ävensom därtill, att Svenson

numera inträtt i pensionsåldern, funne sig statskontoret böra, i anslutning till

de synpunkter, vilka av statsmakterna anlagts på i viss män liknande fall, tillstyrka

bifall till ansökningen.

Justitiekansler sämbetet har anmält, att ämbetet i anslutning till de syn-)

punkter, som framförts av de i ärendet förut hörda myndigheterna, icke hade

något att erinra mot att åtgärd vidtoges för eftergivande av kronans ifrågavarande

ersättningsanspråk.

Av den verkställda utredningen synes framgå, att billighetsskäl låta sig

anföra för bifall till den av Svenson gjorda framställningen. Med hänsyn till

av riksdagen tidigare gjort uttalande av innebörd, att här ifrågasatt befrielse

icke borde lämnas i större utsträckning än som kunde vara av omständigheterna

verkligen påkallat, har jag övervägt, huruvida i förevarande fall anledning

föreligger att av Svenson i viss utsträckning påkalla erläggande av

det honom ådömda ersättningsbeloppet. I betraktande av i målet förekomna

omständigheter och Svensons ålder synes mig emellertid eftergivandet böra

avse beloppet i dess helhet.

Med åberopande av det anförda och under framhållande, att ärendet synes

jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna föreläggas riksdagen utan hinder av

att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid

gått till ända, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre uppbördskommissarien Eric Svenson må befrias från

honom jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 27 februari 1937 åliggande

ersättningsskyldighet till kronan.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kron-}

prinsen-Begenten, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skoglund.

Stockholm 1037. K. Ti. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:455 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för f. uppbördskommissarien Eric Svenson från viss, honom ådömd ersättningss a1 i texten
  2. SU 1937:195 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för f. uppbördskommissarien Eric Svenson från viss, honom ådömd ersättningsskyldighet till s. 1 i texten