Angående befrielse för f. uppbördskommissarien Eric Svenson från wiss, honom ådömd ersättningsskyldighet till kronan
1937-04-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:298, Angående befrielse för f. uppbördskommissarien Eric Svenson från wiss, honom ådömd ersättningsskyldighet till kronan
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 298.
11
Nr 298.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående befrielse
för f. uppbördskommissarien Eric Svenson
från wiss, honom ådömd ersättningsskyldighet till
kronan; given Stockholms slott den 23 april 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 april 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller framställning av förre uppbördskommissarien
Eric Svenson örn befrielse från viss, honom ådömd ersättningsskyldighet
till kronan samt anför därvid följande.
Den ersättningsskyldighet, som avses med framställningen, har ådömts
Svenson i egenskap av uppbördsredogörare för kronouppbördsmedel i sjätte
1017 31
12
Kungl. Majus proposition nr 298.
uppbördsdistriktet i Stockholm på grund av bristande kontrollåtgärder från
Svensons sida, vilka måste anses hava möjliggjort för underordnad tjänsteman
att begå förskingring av uppbördsmedel.
Ilen 1 februari 1934 avgick Svenson med pension från sin tjänst såsom
uppbördskommissarie i sjätte distriktet, omfattande Maria och Högalids församlingar,
vilken tjänst han innehaft sedan år 1921. Vid uppläggandet av årsredovisningen
för 1934 års uppbörd i distriktet konstaterades i januari 1935
en balans i redovisningen av influtna skattemedel. Med anledning härav
verkställdes utredning, av vilken framgick, att assistenten å sjätte distriktets
uppbördskontor Olof Blanck under tiden juni 1925 till november 1933 tillgripit
och förskingrat uppbördsmedel till ett sammanlagt belopp av 79,206
kronor 69 öre. Blanck tog sig av daga i januari 1935.
Efter stämning till Stockholms rådhusrätt yrkade allmänne åklagaren ansvar
å Svenson på grund av att han underlåtit att vid uppbördsstämmor samt
vid upprättandet av redogörelser över uppbörd och årsredovisningar vidtaga
erforderliga kontrollåtgärder, varigenom de av Blanck förövade förskingringarna
undgått upptäckt.
Överståthållarämbetet har vid rådhusrätten yrkat, att enär förskingringarna
möjliggjorts genom bristande kontrollåtgärder från Svensons sida, Svenson
måtte, därest han fälldes till ansvar i målet, förpliktas att till Överståthållarämbetet
utgiva det belopp av 79,206 kronor 69 öre, vartill de förskingrade uppbördsmedlen
sammanlagt uppginge.
Genom utslag den 24 juli 1935 prövade rådhusrätten på anförda skäl jämlikt
25 kapitlet 17 och 22 §§ strafflagen rättvist att döma Svenson för försummelse
i tjänsten till tjugufem dagsböter, varje dagsbot örn tio kronor. Vidkommande
av Överståthållarämbetet mot Svenson i målet förd skadeståndstalan,
så enär bristande kontrollåtgärder från Svensons sida måste anses hava
möjliggjort för Blanck att begå de ifrågakomna förskingringarna, samt Svenson
vid sådant förhållande vore pliktig att gottgöra den skada, som genom
förskingringarna uppkommit och vilken ostridigt uppginge till 79,206 kronor
69 öre, men i målet vore upplyst, att av Blanck förskingrade kommunala uppbördsmedel
till belopp av 10,000 kronor blivit av vederbörande försäkringsbolag
ersatta, alltså och då Svensons ifrågavarande skadeståndsskyldighet
förty avsåge ett belopp av 69,206 kronor 69 öre, därav 42,011 kronor 31 öre
avsåge kronouppbördsmedel och 27,195 kronor 38 öre utgjorde kommunala
uppbördsmedel, prövade rådhusrätten rättvist förplikta Svenson att till ämbetet
i egenskap av uppbördsredogörare för kronouppbördsmedel utgiva 42,011
kronor 31 öre och i egenskap av redogörare för kommunala uppbördsmedel
27,195 kronor 38 öre eller sålunda sammanlagt 69,206 kronor 69 öre.
Svea hovrätt, där Svenson besvärat sig, fann i utslag den 19 mars 1936 ej
skäl att göra annan ändring i rådhusrättens utslag än att, enär Överståthållarämbetet
i hovrätten nedsatt sitt skadeståndsanspråk med dels ett belopp av
10,682 kronor 51 öre, avseende av Blanck under 1933 förskingrade kronouppbördsmedel,
som ersatts av vederbörande försäkringsbolag, dels ock ett belopp
av 2,363 kronor 54 öre, utgörande utdelning i dödsboets efter Blanck konkurs,
Kungl. Maj:ts proposition nr 298. 13
det belopp Svenson hade att till Överståthållarämbetet utgiva bestämdes till
56,160 kronor 64 öre.
Sedan Svenson yrkat ändring i hovrättens utslag fann Kungl. Majit den
27 februari 1937 ej skäl göra ändring i vad Svenson dömts jämlikt 25 kap.
17 och 22 §§ strafflagen för försummelse i tjänsten till tjugufem dagsböter,
envar örn tio kronor. Beträffande skadeståndsfrågan prövade Kungl. Majit
på anförda skäl rättvist sålunda ändra hovrättens utslag, att Svensons ersättningsskyldighet
skulle omfatta beträffande kronouppbördsmedel 40,000 kronor
och beträffande kommunala uppbördsmedel 20,000 kronor; ägande Svenson
att tillgodoräkna sig dels i fråga örn vartdera beloppet 10,000 kronor, motsvarande
ersättningar, som av vederbörande försäkringsbolag inbetalats, dels
ock vad av utdelningen i dödsboets efter Blanck konkurs 2,363 kronor 54 öre
belöpte å den del av förskingrade kronouppbördsmedel respektive kommunala
uppbördsmedel, för vilken Svenson hade att svara, eller alltså i förra
avseendet 1,193 kronor 60 öre och i senare avseendet 596 kronor 80 öre.
I skrivelse den 15 mars 1937 har Svenson anhållit, att Kungl. Majit måtte
vidtaga åtgärder, för att statsverkets fordran hos honom å 28,806 kronor 40 öre
måtte varda avskriven.
Till stöd för sin anhållan har Svenson anfört huvudsakligen följande. Han
saknade tillgångar till gäldande av skadeståndsbeloppet, då hans nuvarande
inkomst utgjordes uteslutande av hans pension, som för närvarande uppginge
till 668 kronor per månad. Hans övriga tillgångar bestode huvudsakligen av
hans bohag. Het skulle kännas hårt för honom att efter 42 års tjänst i sin
ålders höst för en brottslings skull, för vilken vem som helst i hans ställning
utan tvivel hade fallit offer, berövas de få personliga tillhörigheter han samlat
och vilka saknade egentligt värde för annan än honom själv.
Beträffande sina ekonomiska förhållanden åberopar Svenson ett av honom
ingivet utmätningsprotokoll, utvisande att vid verkställighet av rådhusrättens
den 24 juli 1935 givna utslag, hos Svenson den 14 oktober 1935 anträffats utmätningsbart
gods till ett sammanlagt värde av 5,950 kronor 62 öre.
över framställningen hava yttranden avgivits av Överståthållarämbetet den
1 april 1937, av statskontoret den 7 och av justitiekanslersämbetet den 12 i
nämnda månad.
Överståthållarämbetet anför i sitt utlåtande:
Det tjänstefel, vartill Svenson gjort sig skyldig, hade av domstolarna icke
rubricerats annorledes än såsom brott mot 25 kap. 17 § strafflagen. På satt
därav framginge samt handlingarna jämväl i övrigt utmärkte torde varje tanke
på att brottsligt uppsåt förefunnits hos Svenson få anses utesluten. Vid sådant
förhållande syntes den allvarliga ekonomiska förlust, som ett utkrävande
av det ådömd a skadeståndet skulle innebära, icke stå i rimlig proportion till
graden av Svensons vållande ifråga om den timade medelsfördusten. Med beaktande
härav och då jämväl allmänmänskliga hänsyn syntes böra därtill föranleda,
ville Överståthållarämbetet tillstyrka bifall tili ifrågavarande framställning.
Därjämte har Överståthållarämbetet överlämnat ett från t. f. uppbördsintendenten
infordrat yttrande, varj framhålles följande.
.Departements
chefen.
14 Kungl. Majus proposition nr 298.
Genom Kungl. Marits dom den 27 februari 1937 hade slutgiltigt fastställts
att Svenson vore juridiskt ansvarig för den förlust, som åsamkats det allmänna
genom numera avlidne uppbördsassistenten Olof Blaneks förskingringar.
På sätt av handlingarna i målet framginge hade emellertid Svenson
förebragt åtskilliga förmildrande omständigheter och hade otvivelaktigt förhållandena
varit sådana, att det krävts en måhända mer än vanlig vaksamhet
och skärpa för att Blaneks manipulationer omedelbart skulle blivit upptäckta.
I detta sammanhang förtjänade jämväl framhållas, att Svenson på
sistone varit sjuklig och rätt till åren kommen under den tid förskingringar
pågått. Anmärkas borde därjämte att Svenson först på äldre dagar kommit
att taga befattning med utmätningsmannagöromål och de särskilda bestämmelser,
som gällde för uppbördsmans medelsförvaltning. Starka skäl syntes
för den skull tala för att Svenson måtte varda av nåd befriad från honom
ådömt skadeståndsansvar. T. f. uppbördsintendenten tillstyrkte förty bifall
till framställningen.
Statskontoret anför:
Med hänsyn till de ömmande omständigheter, vilka tillförordnade uppbördsintendenten
och Överståthållarämbetet i avgivna yttranden andragit såsom
skäl för bifall till förevarande framställning, ävensom därtill, att Svenson
numera inträtt i pensionsåldern, funne sig statskontoret böra, i anslutning till
de synpunkter, vilka av statsmakterna anlagts på i viss män liknande fall, tillstyrka
bifall till ansökningen.
Justitiekansler sämbetet har anmält, att ämbetet i anslutning till de syn-)
punkter, som framförts av de i ärendet förut hörda myndigheterna, icke hade
något att erinra mot att åtgärd vidtoges för eftergivande av kronans ifrågavarande
ersättningsanspråk.
Av den verkställda utredningen synes framgå, att billighetsskäl låta sig
anföra för bifall till den av Svenson gjorda framställningen. Med hänsyn till
av riksdagen tidigare gjort uttalande av innebörd, att här ifrågasatt befrielse
icke borde lämnas i större utsträckning än som kunde vara av omständigheterna
verkligen påkallat, har jag övervägt, huruvida i förevarande fall anledning
föreligger att av Svenson i viss utsträckning påkalla erläggande av
det honom ådömda ersättningsbeloppet. I betraktande av i målet förekomna
omständigheter och Svensons ålder synes mig emellertid eftergivandet böra
avse beloppet i dess helhet.
Med åberopande av det anförda och under framhållande, att ärendet synes
jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna föreläggas riksdagen utan hinder av
att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid
gått till ända, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre uppbördskommissarien Eric Svenson må befrias från
honom jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 27 februari 1937 åliggande
ersättningsskyldighet till kronan.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kron-}
prinsen-Begenten, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skoglund.
Stockholm 1037. K. Ti. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:455 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för f. uppbördskommissarien Eric Svenson från viss, honom ådömd ersättningss a1 i texten
- SU 1937:195 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för f. uppbördskommissarien Eric Svenson från viss, honom ådömd ersättningsskyldighet till s. 1 i texten