Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunal sk att elog en den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1937-04-23 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:301, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunal sk att elog en den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

1

Nr 301.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna

till 29 och 53 §§ kommunal sk att elog en den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott

den 23 april 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

dels lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till

29 och 53 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

dels förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 28

september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

dels lag örn beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension

från staten;

dels ock förordning om ändrad lydelse av 56 § taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 301.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom.rsamt anvisningarna till 29

och 53 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)1.

Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och

53 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola hava ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

53 §.

1 mom. Skyldighet att---och av rörelse;

d) kyrkor, akademier---understödsföreningar, jämlikt lagen om ak
tiebolags

pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga---

för sådan inkomst;

e) svenska aktiebolag--— eller rörelse.

Anvisningar

till 29 §.

1. Har annan fastighet helt eller delvis använts i ägarens egen rörelse,

får hyresvärdet av vad så använts icke avdragas såsom omkostnad i rörelsen.

Detta hyresvärde har nämligen icke upptagits såsom inkomst av annan

fastighet (jfr punkt 1 av anvisningarna till 24 §). Avkastningen av fastigheten

kommer i stället till synes som en del av rörelseinkomsten.

Har den skattskyldige i rörelse, som av honom utövats, för förädling eller

förbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk eller någon dess

binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av honom

brukad, i rörelsen ej använd fastighet, skall, såsom av 21 och 24 §§ framgår,

värdet av sådana produkter eller råämnen upptagas såsom intäkt av fastigheten.

Samma värde får därför avföras såsom omkostnad i rörelsen. Detsamma

gäller, om han i rörelsen tillgodogjort sig produkter av annan rörelse,

som han utövat och som, efter ty i 18 § sägs, är att anse som särskild

förvärvskälla.

2. Har aktiebolag jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

överfört medel till pensionsstiftelse, är bolaget berättigat till

avdrag för överföringen. För överföring av medel till annan personalstif
-

1 Senaste lydelse av 53 § 1 morn., se SFS 1929:257.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

3

telse jämlikt sagda lag är aktiebolag berättigat till avdrag, om stiftelsens

ändamål är sådant, att aktiebolaget vid direkt omkostnad för dylikt ändamål

är berättigat till avdrag.

3. Avdrag medgives---byggnaden användes.

4. Såsom driftkostnad---utrangerade tillgången.

5. Avdrag får---viss tid.

6. För substansminskning---löpande driften.

7. Såsom speciella---(se 20 §).

8. I anslutning---såsom kapitalförlust.

9. Angående hemmavarande---punkt 6).

10. En ekonomisk —--föreningarnas medlemsantal.

till 53 §.

1. Såsom bosatt---samma år.

2. Verksamhet på---något tjänsteförhållande.

3. Inkomst av---här bedrivits.

4. Oskift dödsbo---juridisk person.

5. Bestämmelsen i---m. m. sådant.

6. Till pensionsanstalter, som icke äro bolag, räknas inrättning, självständig

fond eller annan stiftelse, vilkens kapital och avkastning må användas

endast till pensioner på grund av tjänst eller annan arbetsanställning,

därest genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats för att

anstalten så länge den består skall hava sådant ändamål samt att vid dess

upplösning återstående medel antingen jämväl skola användas för dylik

pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål. Pensionsstiftelser bildade enligt lagen om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser äro att hänföra till pensionsanstalter.

7. Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag och

rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å honom

belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts, och oberoende

av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under beskattningsåret

eller tidigare förvärvade vinst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

Har i aktiebolags balansräkning uppförd fond, som bildats av vinstmedel,

eller skuldpost, för vilken bolaget ej tidigare erhållit avdrag vid inkomstberäkningen,

jämlikt övergångsbestämmelserna till lagen örn aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser registrerats såsom pensions- eller annan

personalstiftelse, som avses i punkt 2 av anvisningarna till 29 §, är bolaget

berättigat att för vart och ett av de fem första beskattningsåren från och

med det beskattningsår, då registreringen ägt rum, vid beräkning av inkomst

av rörelse njuta avdrag med en femtedel av fondens eller skuldpostens

belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Fö r sl a g

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den

28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatth

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 28 september 1928 om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skall hava ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

7 §•

Från skattskyldighet---hushållningssällskap:

för all inkomst;

e) kyrkor, akademier — — — understödsföreningar, jämlikt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,

sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga

---i arbete:

för all inkomst;

f) här ovan---samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938; och skall den vid lagen

om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och 53 §§

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) fogade övergångsbestämmelsen

äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt.

1 Senaste lydelse, se SFS 1929: 258.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

5

Förslag

till

lag om beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av

pupillpension från staten.

Härigenom förordnas, att pupillpension från staten, utgående enligt allmänna

familjepensionsreglementet eller familjepensionsreglementet för arbetare

eller eljest i fall då pensionsanstalts skyldighet att utgiva sådan livränta

överflyttats å statsverket, skall vid beräkning av skattepliktig intäkt

enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

likställas med sådan i 32 § 2 mom. första stycket a) kommunalskattelagen

avsedd livränta, som utgår på grund av pupillförsäkring,

för vilken avgifter erlagts på grund av tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

■N

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 56 § taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379) h

Härigenom förordnas, att 56 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

56 §.

1 mom. Granskning av---annorlunda föreskriver.

Vad ovan är sagt örn självdeklaration gäller i tillämpliga delar även beträffande

andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning vid taxering för inkomst

eller förmögenhet; dock må uppgifter enligt 42 § 1 eller 3 mom. vara

tillgängliga även för dem, från vilka vinst, utdelning eller ränta erhållits,

samt av dem anlitade medhjälpare.

2 mom. I fråga om fastighets- och virkesdeklarationer samt andra för

fastighets- och virkestaxering avlämnade handlingar skola stadgandena i

1 mom. hava motsvarande tillämpning; dock må samtliga medlemmar av

vederbörande beskattningsnämnder samt beträffande virkestaxering jämväl

skogs vårdsombud deltaga i granskningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938.

1 Senaste lydelse av 56 § 1 morn., se SFS 1935: 255.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301-

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 23 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Möller, Wigforss, Levinson, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

Vissa skattefrågor rörande aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

m. m.

Kungl. Maj:t har förut i dag efter föredragning av chefen för justitiedepartementet

beslutat i proposition förelägga riksdagen förslag till lag om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser m. m.

Sedan förslag i detta ämne framlagts av lagberedningen och offentliggjorts

i statens offentliga utredningar (1937: 13), utarbetades inom finansdepartementet

en promemoria angående vissa beskattningsfrågor rörande aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser m. m., närmast föranledd av

lagberedningens förslag. Över denna promemoria hava yttranden inhämtats

från Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Örebro län, socialstyrelsen och kammarrätten.

Enligt förslaget till lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

skall aktiebolag kunna bilda särskild stiftelse, vars förmögenhet helt eller

delvis skall kunna utgöras av fordran hos bolaget. Dylik stiftelse, vars

angelägenheter skola handhavas i vissa fall av särskild styrelse eller god man

och i andra fall av bolagets styrelse, skall registreras, och vissa uppgifter

angående stiftelsen skola införas i aktiebolagsregistret. Stiftelsen skall stå

under kontroll av en särskild tillsynsmyndighet (pensionsstyrelsen). Bolaget

skall icke kunna tillgodogöra sig stiftelsens tillgångar i annan mån än att,

örn bolaget haft utgifter för ändamål, som stiftelsen är avsedd att tillgodose,

bolaget i vissa fall får av tillgångarna tillgodoföra sig ersättning för de sålunda

havda utgifterna. Då bolaget träder i likvidation, gäller i huvudsak,

att stiftelsens tillgångar skola disponeras för det ändamål, varför stiftelsen

bildats, eller, örn de ej åtgå härför, överlämnas till cn av statskontoret förvaltad

fond, benämnd svenska aktiebolagens pensions- och undorstödsfond.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

I bolagets konkurs får stiftelsen i vanlig ordning bevaka sin fordran hos bolaget,

därvid stiftelsen, om den är bildad i pensioneringssyfte, åtnjuter förmånsrätt

enligt 17 kapitlet 4 och 11 §§ handelsbanken. De medel, som stiftelsen

befinnes äga, sedan den erhållit sin utdelning i konkursen, skola disponeras

på i huvudsak samma sätt som vid bolagets likvidation.

I lagberedningens betänkande framställas (å sid. 150—153) vissa önskemål

beträffande beskattningen. Lagberedningens huvudsynpunkt i sådant avseende

framgår av följande uttalande:

»Under den behandling, som tidigare ägnats frågan om tryggande av pensionsfonder

har, såsom i inledningen till motiven till detta lagförslag omnämnts,

från åtskilliga håll betonats, hurusom den omständigheten att pensionsfonder

icke bildades under mera betryggande former än som vanligen

skedde syntes bero bl. a. därpå, att för medel som avsättas till sådana tryggade

pensionsfonder enligt gällande beskattningslagstiftning skulle utgå såväl

gåvoskatt som inkomst- och förmögenhetsskatt (andra lagutskottets utlåtande

nr 19 vid 1935 års riksdag).

Med hänsyn till önskvärdheten av att aktiebolags pensionsfonder i största

möjliga utsträckning ombildas till stiftelser enligt övergångsbestämmelserna

till detta lagförslag samt att även aktiebolag, som icke tidigare redovisat pensionsfonder,

skola — där de ej på annat sätt, exempelvis genom pensionsförsäkring,

sörja för de anställdas pensionering —- bilda pensionsstiftelser enligt

2 § lagförslaget, är det av vikt att dylika stiftelser i beskattningsavseende

ej bliva missgynnade. I stort sett torde grunderna för gällande skattelagstiftning

leda till att sådana pensionsstiftelser böra komma i åtnjutande av

lämpliga förmåner i beskattningsavseende.»

I berörda inom finansdepartementet utarbetade promemoria behandlas i

första hand sådana skattespörsmål, som omedelbart anknyta till de stiftelser,

som avsågos i lagberedningens förslag, men beröras tillika vissa skattefrågor,

som, utan att vara omedelbart föranledda av lagförslaget, ansetts böra

prövas i nu föreliggande sammanhang.

Till undersökning upptages i promemorian i första hand frågan, huruvida

det överensstämmer med grunderna för gällande skattelagstiftning att avsättning

eller överföring av medel till stiftelser av ifrågavarande slag i beskattningsavseende

betraktas som en avdragsgill utgift eller omkostnad för det

företag som gör avsättningen. Tillika upptages till behandling spörsmålet,

i vad mån stiftelsen såsom sådan bör vara skattskyldig för inkomst.

Med pensionsstiftelse menas enligt berörda lagförslag stiftelse till tryggande

av pension åt pensionstagare hos aktiebolag och anställda bos bolaget efter

avgång från tjänst eller annan arbetsanställning, efter uppnående av viss ålder

eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet),

samt efter pensionstagares och anställds död åt efterlevande make och

barn ävensom frånskild make.

Rörande beskattning av pensionsförmåner, som utgå på grund av anställning

hos ett företag, gäller i huvudsak följande. Företaget erhåller avdrag

för sin utgift för pensioneringen. Pensionen blir sedan, i den må den ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

9

faller, skattepliktig inkomst för pensionstagare^ Därest pensioneringen

sker genom försäkring hos försäkringsbolag eller annan pensionsanstalt, blir

anstalten skattefri för avgifterna för försäkringen samt för den ränta, anstalten

erhåller å de uppsamlade medlen. Om pensionstagaren själv betalar eller

bidrager till avgifterna, är han berättigad till avdrag för vad han sålunda

utgiver. Den inkomst, som är avsedd att — direkt eller indirekt -—- användas

till pension på grund av tjänst eller anställning, heskattas alltså endast hos

pensionstagaren. Hos denne åter sker beskattningen i den formen, att hela

pensionen upptages såsom inkomst av tjänst. Den allmänna principen är

följaktligen, att företag bör erhålla avdrag för avsättningar för pensionering,

medan den pensionsanstalt, som utbetalar pensionerna, bör vara helt fri från

skattskyldighet. Fråga är nu närmast, i vad mån dessa principer äro eller

böra vara tillämpliga å aktiebolags pensionsstiftelser, som avses i föreliggande

lagförslag.

Rörande frågan om raff till avdrag från inkomsten för överföring av medel

till dylika pensionsstiftelser anföres i promemorian, bland annat, följande:

»Enligt 29 § 1 mom. kommunalskattelagen, vars föreskrifter jämlikt 2 §

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gälla även vid taxering

till dylik skatt, räknas till avdragsgilla utgifter vid beräkning av inkomst

av rörelse, bland annat, ''avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller

därmed jämförliga periodiska utbetalningar och andra kostnader för personal,

som är eller varit anställd i rörelsen’. Ifrågavarande lagrum anger sålunda

utgifter av nu angivna slag såsom exempel på avdragsgilla omkostnader.

Huvudregeln för dylika avdrag angives i 20 § kommunalskattelagen,

enligt vilket lagrum vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla

skola avräknas ''alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande

och bibehållande’. Av sistnämnda stadgande följer, att det bör

vara utan betydelse för avdragsrätten, om för ändamålet avsedda utbetalningar

ske successivt i den mån pensionstagare förvärva pensionsrätt eller med

engångsbelopp. Denna tolkning av ifrågavarande bestämmelser är också erkänd

av praxis.»

Efter en redogörelse för lagstiftningens allmänna ståndpunkt beträffande

beskattning av pensioner uttalas vidare i promemorian följande:

»Det torde kunna antagas, att rätt att vid beskattningen erhålla avdrag för

avsättning till aktiebolags pensionsstiftelse är en viktig förutsättning för att

den av lagberedningen föreslagna nya lagstiftningen skall leda till praktiska

resultat. Dylik avdragsrätt är sålunda ur lagförslagets synpunkter uppenbarligen

i hög grad önskvärd; lagberedningen har uttalat, att det vore av vikt

att dylika stiftelser i beskattningsavseende ej bleve missgynnade. Det lärer

även vara klart, att sådan avdragsrätt helt allmänt sett överensstämmer med

skattelagstiftningens principer. Har ett företag gjort en definitiv utgift för

anställdas pensionering, bör det få avdraga kostnaden härför såsom omkostnad,

vare sig pensioneringen skall verkställas av en försäkringsinrättning el
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

ler någon annan från företaget skild person. Detta villkor synes uppfyllt vid

avsättning till pensionsstiftelse enligt förslaget.

Det kan dock måhända ifrågasättas, huruvida ett medgivande av full och

oinskränkt avdragsrätt för avsättningar av ifrågavarande slag alltigenom innebär

ett fastslående av gällande rätt. Det synes nämligen ej ställt utom tvivel,

att omkostnadsavdrag enligt gällande rätt är tillåtet, därest avsättning sker

för en omkostnad, som enligt normalt betraktelsesätt borde belöpa på framtiden,

såsom fallet må anses vara med avsättning för ännu ej uppkommen

vare sig moralisk eller juridisk pensionsförpliktelse, d. v. s. sådan avsättning

som vid försäkringsteknisk beräkning skulle varit överflödig även örn premiereserv

enligt sedvanliga grunder skulle hava avsatts för sedvanliga pensioner

åt alla företagets anställda samt anhöriga till dem. Det lärer kunna

tagas för visst, att prövning, huruvida utbetalning för pensioneringsändamål

avser uppkommen juridisk eller moralisk pensionsförpliktelse eller på angivet

sätt syftar på framtiden, i praktiken ej sker. Om frågan sättes på sin spets

är det emellertid tänkbart, att avdrag för belopp, som bevisligen på angivet

sätt avsåge framtiden, icke skulle godkännas. Mot en dylik avdragsrätt lärer

ur materiell synpunkt kunna andragas, att, örn avdraget sker tidigare än det

ur vedertagen omkostnadssynpunkt borde ske, det innebär en uppskjuten beskattning,

och att en sådan, om skattebeloppet under de båda ifrågakommande

åren är lika stort, i verkligheten innebär en minskad beskattning, då den

under ett senare år erlagda skatten vid en tidigare tidpunkt kan beräknas allenast

till ett diskonterat belopp. Å andra sidan kan hänvisas till det ovan

berörda stadgandet i 20 § kommunalskattelagen, att avdrag medgives för

''alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande eller

bibehållande’, varmed måste förstås faktiska omkostnader under beskattningsåret,

oavsett om det av ett eller annat skäl ej varit nödvändigt att göra

dem det året. I förevarande fall förhåller det sig otvivelaktigt så, att avsättningen

är fullt definitiv, när den göres. Nu förefinnes emellertid den möjligheten

att bolaget självt får uppbära det avsatta beloppets avkastning, nämligen

i det i lagstiftningen förutsatta fallet, att ränta av bolaget ej tillgodoföres

pensionsstiftelsen. I detta fall kunde möjligen göras gällande, att det i beskattningsavseende

ej borde så anses som örn utgiften skett det år då avsättningen

ägde rum, därför att det enda skäl, som praktiskt taget kunde tänkas

för en förtida avsättning i dylik form, vore den skattevinst som därigenom

kunde påräknas. Det må lämnas därhän, huru beskattningsdomstolarna med

gällande bestämmelser skulle ställa sig till avdragsrätten i ett dylikt fall; det

anförda torde utgöra anledning att, om full avdragsrätt för ifrågavarande avsättningar

genomgående avses, ej nöja sig med lagens nuvarande avdragsbestämmelser

utan rörande dylik avdragsrätt införa särskild föreskrift, som

emellertid torde kunna få sin plats i anvisningarna. Det torde bäst överensstämma

med en försiktig lagstiftning att ej låta den princip, som sålunda

kommer till uttryck för visst fall, bliva allmängiltig. Det bör stå rättspraxis

fritt att bedöma, huru i andra fall bör förfaras.

Att för det nu avsedda fallet medgiva avdragsrätt i full utsträckning torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Sol
-

li

knappast behöva väcka betänkligheter. Mot en allenast begränsad avdragsrätt

kunna åberopas vägande praktiska skäl. Avgörandet huruvida en utgift

ur angivna synpunkter verkligen hänför sig till nuvarande tid eller framtiden

torde vanligen kräva en försäkringsteknisk beräkning. Krav på sådan har enligt

lagberedningens utgångspunkter i allmänhet ansetts ej böra uppställas.

Att ett aktiebolag medvetet skulle göra större avsättningar än som skulle svara

mot faktiskt om ock ej formellt intjänad pensionsrätt, torde ock bliva

mycket ovanligt. Anmärkas bör även, att det redan nu i viss mån står företagen

öppet att bestämma tidpunkten för sin beskattning; framför allt friheten

i avseende å lagervärdering öppnar sådan möjlighet.

Vid pensionering av anställda hos bolag, som bildat pensionsstiftelse enligt

den föreslagna lagen, lärer vanligen komma att tillgå så att pensionen utbetalas

av bolaget, men att vid uppgörande av balansräkningen för bolaget en

avräkning göres enligt vissa grunder, därvid, i den mån stiftelsen skall svara

för pensioneringen, bolagets skuld till stiftelsen nedsättes. Det torde även

utan särskilt stadgande vara tydligt, att i dylikt fall bolaget ej äger göra avdrag

för pensionsutgiften. Avdraget har skett redan när avsättning till stiftelsen

ägde rum.»

I anslutning till det nu anförda föreslogs i promemorian, att nuvarande första

och andra punkterna av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

skulle sammanföras till en punkt och att i en ny punkt 2 skulle stadgas,

bland annat, att om aktiebolag jämlikt lagen örn aktiebolags och andra personalstiftelser

gjort avsättning till pensionsstiftelse, bolaget skall vara berättigat

till avdrag för avsättningen. Rörande rätt till avdrag för avsättning till

annan pensionsstiftelse än den i berörda lagförslag upptagna göres i promemorian

intet särskilt uttalande och föreslås intet särskilt stadgande.

I samband med frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för aktiebolag,

som överför medel till pensionsstiftelse, uttalade lagberedningen rörande tiden

för avdragets åtnjutande följande:

»Enligt 2 § detta lagförslag skall överföring, som beslutas av bolagsstämma

vid fastställande av balansräkning för föregående räkenskapsår, avse räkenskapsårets

utgång (balansdagen). Härmed avses, att avdraget för överföringen

bör gälla intäkterna för det år, varunder den årsvinst uppkommit från

vilken överföringen sker. Avdrag från intäkterna för nämnda år bör kunna

ske även i sådana fall, då bolagsstämma, sedan deklaration avgivits, beslutar

överföring till högre belopp än styrelsen föreslagit i balansräkningen

eller beslutar överföring ehuru överföring ej föreslagits av styrelsen.»

I promemorian beröres ej den sålunda dryftade frågan.

Vad härefter angår frågan örn pensionsstiftelses skattskyldighet gäller enligt

53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen, att »pensionsanstalter, som icke

äro bolag», äro skyldiga erliigga kommunal inkomstskatt endast för inkomst

av fastighet. Jämlikt 7 och 12 §§ statsskatteförordningen äro dylika

anstalter helt befriade från inkomst- och förmögenhetsskatt till staten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 301-

Lagberedningen har ansett, att med hänsyn till pensionsstiftelses ändamål

och därtill att uppkommande överskott skall komma en allmän fond till

godo, skattefrihet som nn sagts synes böra medgivas pensionsstiftelse, och

har i anslutning till sitt uttalande härom framhållit följande:

»I detta sammanhang vill lagberedningen erinra, att försök till missbruk

av de ifrågasatta lättnaderna i beskattningsavseende väl knappast torde behöva

befaras leda till allvarligare olägenheter. Skulle det inträffa, att ett aktiebolag

bildar en pensionsstiftelse under sådana förhållanden och med sådant

syfte, att med stiftelsen i själva verket avses icke pensionering i normal ordning

av bolagets personal, utan ett förtäckt tillgodoseende av aktieägares intresse

av delaktighet i bolagets vinst, d. v. s. reellt ett aktieägare-intresse, torde

beskattningsmyndigheterna hava möjlighet att vid tillämpningen av skattelagstiftningen

beakta det sålunda föreliggande syftet att kringgå samma lagstiftning

och trots stiftelsebildningen uttaga skatt. Lagberedningen hänvisar

också till vad i motiven till förslaget till lag örn ändrad lydelse av 17 kap. 4

och 11 §§ handelsbaden erinras därom, att med pension, till vars betryggande

aktiebolags pensionsstiftelse skall tjäna, avses pension på grund av tjänst

eller annan arbetsanställning, och att frågan huruvida en fordran verkligen

med hänsyn till sin grund är en pensionsfordran bör beaktas exempelvis vid

sådan tilldelning av medel ur aktiebolags pensionsstiftelse, varom stadgas i

9 och 10 §§ förevarande lagförslag. Den risk som från nämnda synpunkt kan

vara förbunden med ett missbruk av denna stiftelseform, som kommer att

stå under tillsyn av offentlig myndighet, synes ock vara ägnad att förekomma

ett dylikt missbruk.»

I promemorian göres rörande frågan örn skattskyldighet för pensionsanstalt

följande uttalande:

»Innebörden av begreppet pensionsanstalt är i lagstiftningen ej närmare

definierad. Frihet från allmän skattskyldighet för sådan anstalt är sedan

gammalt medgiven. Ursprungligen lärer med pensionsanstalter hava åsyftats

inrättningar med en mera vidsträckt verksamhetskrets, vilka bedrivit

pensionsförsäkringsverksamhet, såsom änke- och pupillkassor för statsanställda

m. fl. Småningom hava emellertid tillkommit stiftelser för mera speciella

ändamål, anknutna till visst affärsföretag eller dyl. I vad mån man i

praxis låtit skattefriheten avse även dessa är ej utrett. Antagligen hava de i

betydande utsträckning inbegripits under skattefriheten. 1 gåvoskattemål

hava pensionsfonder, vilka varit egna juridiska personer men för vilka ej

varit fastställda försäkringstekniska grunder, räknats såsom pensionsanstalter

(N. J. A. 1931 avd. I, sid. 329).

Det torde vara på sin plats att i förevarande sammanhang bringa klarhet

rörande omfattningen av pensionsanstalters skattefrihet.

Grunden till pensionsanstalternas skattefrihet är i stort sett den att pensionsförmåner

böra i beskattningsavseende i möjligaste mån likställas med

löneförmåner, d. v. s. beskattas när de utfalla. Denna beskattningseffekt

anses tillräcklig och lämplig. Med detta betraktelsesätt bör, såsom redan

framhållits, avdrag få ske för avgifter som den pensionsberättigade erlägger

för sin pensionering; pensionsinrättningen bör ej beskattas för inkomst, men

hela det utfallande beloppet bör beskattas hos den pensionsberättigade så
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

13

som inkomst. Härifrån stadgas för den kommunala beskattningens vidkommande

det undantaget, att anstalt i fråga är kommunalt skattskyldig för inkomst

av fastighet, ett undantag som motiveras av kommunernas behov av

garanterade beskattningsföremål.

Skattefrihet i angiven omfattning för pensionsstiftelse är sålunda motiverad,

därest en praktiskt sett tillräcklig säkerhet föreligger, att pensionsstiftelsens

såväl avkastning som kapital komma att användas till verkliga pensioner.

Att detta förhållande kan väntas inträda först vid en mer eller mindre

avlägsen tidpunkt, bör ej hindra skattefriheten. För att stiftelsen skall hänföras

till pensionsanstalt i skatteförfattningarnas mening bör följaktligen

krävas att dess ändamål är inskränkt till pensionering av arbetsanställda och

anhöriga till sådana. Det är önskvärt, att detta blir fallet, även om stiftelsen

en gång upplöses. Det torde dock stundom vara svårt för ett företag, som

bildar en dylik stiftelse, att finna ett lämpligt pensionsändamål, som skall

tillgodoses, örn några medel återstå sedan vid företagets upphörande dess

egna anställda och anhöriga till dem blivit tillgodosedda. Den omständigheten

att enligt reglementet vid stiftelsens upplösning uppkommande överskott

skall kunna tillfalla visst allmännyttigt ändamål eller dyl., synes därför

ej höra hindra att stiftelsen räknas som pensionsanstalt. Däremot måste

bestämd garanti finnas, att avsatta medel ej skola återgå till det företag som

gjort avsättningen. Reglementet måste vara så avfattat, att detta ej kan ske.

Men tillika måste för reglementsändring vara fastställda sådana former, som

medföra trygghet för att avsättningen kommer att förbliva slutgiltig, t. ex.

föreskrift att ändring för att bliva giltig kräver godkännande av sakkunnig

statlig myndighet eller dyl. Någon anledning att i förevarande avseende uppställa

krav på försäkringstekniska grunder synes ej föreligga. En försäkringsteknisk

beräkning kan, såsom redan framhållits, tänkas vara av intresse

för att bedöma om avsättning till pensionsanstalt är avdragsgill eller ej och

kan naturligtvis också bliva av betydelse vid bedömande av fragan, i vad

mån stiftelsens medel kunna bliva behövliga för förutsatta pensionsförpliktelser

eller ej. Men så länge det är uppenbart, att medlen ej överstiga vad

som kan anses vara behövligt för pensioneringen, bör för en pensionsanstalt

försäkringsteknisk beräkning ej vara nödvändig.

Det bör tillses, att ej de bestämmelser, som gälla beträffande pensionsanstalter,

användas för att kringgå eljest gällande beskattningsregler. En

ledare för ett familjebolag med ett fåtal anställda skulle exempelvis kunna

tänkas låta bolaget bilda en stiftelse och göra betydande avsättningar, vilka

syntes avse de anställda men i verkligheten vore gjorda för hans egen räkning

och vore av större omfattning, än som svarade mot normal pensionering.

Eventuellt kunde detta resultat åstadkommas genom att tjänstemännen

avskedades. När medlen i fråga utfölle, bleve de visserligen beskattade,

men den dubbelbeskattning, som bort träffa dem, undginges. Därest ett

sådant tillvägagångssätt ligger inom den praktiska möjlighetens gränser,

torde rättstillämpningen böra ställa sig restriktiv i fråga örn erkännande av

stiftelsen såsom en pensionsanstalt. Därest pensionsanstalterna skola om
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 301-

fatta blott sådana stiftelser, som avse att lämna pensioner på grund av tjänst

eller annan arbetsanställning, synes tillräckligt stöd vara givet för en dylik

rättstillämpning.

Emellertid synes det föreliggande lagförslaget vad angår i detsamma avsedda

pensionsstiftelser innefatta tillräckliga garantier i samtliga de avseenden

varom här är fråga, tack vare bestämmelserna örn stiftelsens ändamål,

örn huru förfaras skall med pensionsstiftelses medel vid dess upplösning, om

viss begränsning av förmånsrätten vid konkurs och örn tillsynsmyndighet.

Vill aktiebolag tillämpa den här föreskrivna formen för pensionering, bör

alltså skattefrihet föreligga.»

1 promemorian föreslås, att i anvisningen till 53 § kommunalskattelagen

meddelas bestämmelser av i huvudsak följande innehåll:

»Med pensionsanstalt, som icke är bolag, förstås inrättning, fond eller annan

stiftelse, vilkens kapital och avkastning må användas endast till pensioner

på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, därest genom föreskrifter

i reglementet eller eljest trygghet skapats att anstalten så länge den

består skall hava sådant ändamål samt att vid dess upplösning återstående

medel antingen jämväl skola användas för dylik pensionering eller ock skola

anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Pensionsstiftelse

bildad enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser är

att hänföra till pensionsanstalter.»

Enligt den föreslagna lagen om aktiebolags personalstiftelser äger bolag

avsätta vinstmedel att användas för anställdas eller deras anhörigas välfärd

även annorledes än genom beredande av pension och härför bilda stiftelse

på sätt förut angivits. De stadganden, som enligt lagförslaget gälla om

andra personalstiftelser än pensionsstiftelser, överensstämma enligt förslaget

väsentligen med dem som avse pensionsstiftelser. Bland de särskilda bestämmelser,

som avse andra personalstiftelser än pensionsstiftelser, må här särskilt

uppmärksammas, att, där ändrade förhållanden påkalla det eller det

eljest prövas lämpligt, överföring må äga rum av tillgångar från dylik stiftelse

till annan sådan stiftelse eller pensionsstiftelse, som hör till bolaget eller i

samband med överföringen bildas för bolaget, eller ändring ske i sådan personalstiftelses

ändamål. För dylik ändring fordras tillsynsmyndighetens

tillstånd. Såsom framgår av det förut anförda gäller ej heller den beträffande

pensionsstiftelser föreslagna förmånsrätten i bolagets tillgångar för andra

personalstiftelser.

Rörande rätt till avdrag vid beskattningen för överföring av medel till

annan personalstiftelse enligt lagförslaget än pensionsstiftelse, har lagberedningen

yttrat följande:

»Vid ett direkt bestridande med bolagets medel av utgifter för sådana välfärdsändamål,

som enligt 16 § detta lagförslag avses med ifrågavarande personalstiftelser,

torde dessa utgifter i allmänhet med stöd av bestämmelserna

i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen betraktas såsom rörelseomkostnader.

Med hänsyn till personalstiftelsernas ändamål och då enligt lagförslaget till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301-

15

stiftelse överförda medel ej kunna återgå till bolaget, torde det böra övervägas,

i vilken omfattning avdragsrätt bör tillkomma aktiebolaget jämväl i fråga

om överföringar till andra personalstiftelser än pensionsstiftelser. Frågan

om avdrag får även beträffande sådana personalstiftelser betydelse vid stiftelses

bildande enligt övergångsbestämmelserna till detta lagförslag (37 §

femte stycket).»

I promemorian göres rörande detta spörsmål följande uttalande:

»Ofta kan dylik stiftelses ändamål tänkas vara sådant att, om bolaget gjort

direkt utgift för liknande ändamål, utgiften blivit avdragsgill, och i dylikt

fall synes bolaget också böra få avdrag för avsättning av medel till stiftelsen.

Huruvida stiftelsen skall bliva fri från skattskyldighet torde böra få

bliva beroende av om dess ändamål är sådant, att den enligt redan gällande

bestämmelser vinner sådan befrielse. Anledning att i andra fall befria stiftelse

av nu ifrågavarande slag från skyldighet att erlägga skatt torde i allmänhet

icke föreligga. Från denna regel synes emellertid böra göras undantag

för stiftelser, som kunna tänkas komma till stånd för beredande eller tryggande

av understöd åt bolagsanställda vid arbetslöshet eller sjukdom.»

Rörande skattskyldighet för annan personalstiftelse än pensionsstiftelse har

lagberedningen uttalat, att om en av ett aktiebolag bildad personalstiftelses

ändamål verkligen faller inom de gränser, som angivits i lagförslaget, skäl

även synas tala för att samma bestämmelser beträffande skattskyldighet för

inkomst och förmögenhet må gälla för sådan personalstiftelse som för pensionsstiftelse.

Rörande faran för missbruk av de ifrågasatta skattelättnaderna

hänvisas till vad därom anförts beträffande pensionsstiftelser.

I promemorian beröres i första hand den skatterättsliga behandlingen av

personalstiftelser enligt lagförslaget med syfte att meddela arbetslöshetsunderstöd.

Härom anföres följande:

»Man har i Sverige överlåtit åt de anställda själva att genom frivilliga

sammanslutningar ombesörja sin försäkring mot arbetslöshet. Kostnaderna

för försäkringen bestridas i första hand genom de försäkrades egna avgifter,

men örn sammanslutningen (föreningen) når en viss omfattning och fyller

vissa andra villkor, kan statsbidrag erhållas (se förordningen den 15 juni

1934 örn erkända arbetslöshetskassor). Det är icke avsett, att arbetsgivare

skola bidraga till kostnaderna för försäkringen eller själva ombesörja densamma.

I beskattningsavseende gäller, att avdrag för avgifter för arbetslöshetsförsäkring

icke får göras av den försäkrade (från det av sociala skäl tillkomna

avdraget för försäkringspremier å högst 200 kronor bortses här). Försäkringsanstalten

(arbetslöshetskassan) är såsom hänförlig till understödsföreningar

fri från skattskyldighet. För understöden, i den mån de komma de

försäkrade till godo, föreligger cj heller skattskyldighet.

Om man fasthåller vid att varje intäkt, som direkt eller indirekt kommer

skattskyldig till godo, bör vara underkastad beskattning åtminstone en gång,

föreligger här en lucka i det gällande beskattningssystemet. I den mån ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

fallna understöd motsvara tidigare inbetalda avgifter är det visserligen i sin

ordning, att de icke tagas till beskattning när de utfalla, därför att avdrag

för avgifterna icke fått göras och dessa sålunda utgöras av redan beskattad

inkomst, men en del av understödet består av ränta å de hos kassan uppsamlade

medlen och denna ränta har ej varit föremål för beskattning. Att

jämväl statsbidragen till kassan undgå beskattning är i detta sammanhang

av mindre vikt, men det kan påpekas, att från skattesystemets allmänna utgångspunkter

anledning kunde synas föreligga att behandla dem på samma

sätt som direkt av stat eller kommun utbetalda arbetslöshetsunderstöd, vilka

i praxis anses utgöra skattepliktig inkomst för understödstagaren.

I allmänhet förekommer, som ovan antytts, ej bidrag till arbetslöshetsförsäkringen

från arbetsgivarsidan. Ingenting hindrar emellertid en arbetsgivare

från att exempelvis åtaga sig att för sina arbetares räkning bestrida avgifterna

till en arbetslöshetskassa, som arbetarna tillhöra. I sådant fall torde utgiften

för arbetsgivaren bliva en avdragsgill personalkostnad, men torde vad

arbetsgivaren utgiver få betraktas som skattepliktig inkomst för arbetarna.

Varje arbetare torde sålunda i det angivna exemplet bliva skyldig att, utöver

övriga löneförmåner, upptaga den av arbetsgivaren erlagda avgiften till arbetslöshetskassan

som skattepliktig intäkt, och resultatet blir för övrigt detsamma

som om arbetaren själv betalat för sin arbetslöshetsförsäkring.

Förutsättning för att arbetsgivares bidrag till arbetslöshetsförsäkring skola

kunna på ovan angivet sätt tagas till beskattning hos de anställda är emellertid,

att bidragen äro individualiserade, d. v. s. att de utgå med visst belopp

för varje anställd. Sådan förutsättning torde i allmänhet icke komma att

föreligga vid avsättning av medel till personalstiftelser av det slag, varom nu

är fråga. Om sålunda ett bolag skulle bilda en stiftelse med uppgift att fungera

som anstalt för verklig försäkring mot arbetslöshet av bolagets arbetare

samt avsätta visst belopp till denna stiftelse, blir sannolikt konsekvensen den,

att hela den inkomst, som slutligen utfaller i form av arbetslöshetsunderstöd,

undgår beskattning. Bolaget synes nämligen icke kunna förvägras avdrag för

avsättningen av medel till stiftelsen, men dessa medel kunna icke upptagas

till beskattning hos de anställda. Man har sålunda här kommit längre i fråga

örn skattefrihet än eljest.

Nu är det emellertid ovisst, i vad mån stiftelser komma att bildas under

sådana former att det överhuvudtaget kan bliva tal örn arbetslöshetsförsäkring.

Om t. ex. ett bolag avsätter medel för att vid kommande behov användas

som arbetslöshetsunderstöd, kan väl detta — även om en särskild stiftelse

bildas — icke i och för sig anses som försäkring mot arbetslöshet. Men

om en stiftelse icke har karaktär av försäkringsanstalt och bolaget vid inträffad

arbetslöshet utbetalar understöd, som få avräknas å bolagets skuld till

stiftelsen, torde dylika understöd i likhet med statliga och kommunala arbetslöshetsunderstöd

komma att anses som skattepliktig inkomst hos understödstagaren.

Tillika lärer enligt gällande bestämmelser stiftelsen bliva skattskyldig

för sin inkomst.

Av det anförda framgår, att beskattningsspörsmålet rörande beskattning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

17

av arbetslöshetsunderstöd ej nått en enhetlig och rationell lösning. Att nu

upptaga hela detta vittutseende spörsmål är ej möjligt. Det synes emellertid

vara av vikt att nu förekommande dubbelbeskattning, som åtminstone i viss

mån äger rum, därest både stiftelsen och arbetaren beskattas för inkomst,

undanröjes. Skäl synas därför föreligga att låta de ifrågavarande stiftelserna,

i den mån de bildats enligt den föreslagna lagen, befrias från skattskyldighet

i samma utsträckning som arbetslöshetskassorna, med vilka de ju närmast

äro att likställa. Det bör emellertid ej förbises, att förslag i denna riktning

ej kan framläggas utan viss tvekan med hänsyn till innehållet i 16 § andra

stycket av lagförslaget, enligt vilket ändring under vissa förhållanden kan ske

av ändamålet för annan personalstiftelse än pensionsstiftelse eller överföring

av dess medel ske till annan personalstiftelse, för vilken skattefrihet ej föreligger.

önskvärt vore helt visst, att såsom villkor för skattefrihet kunde uppställas

villkor i huvudsak motsvarande dem som ovan ifrågasatts för pensionsanstalt

ej hänförlig till pensionsstiftelse enligt förevarande lag.»

I promemorian uttalas vidare, att vad som anförts om arbetslöshetsunderstöd

och stiftelser för sådana understöd i huvudsak också gäller sjukhjälp

och stiftelser för sjukhjälp. I samma utsträckning som skattefrihet medgives

personalstiftelse för arbetslöshetsunderstöd syntes därför skattefrihet

böra beviljas stiftelse för sjukhjälp.

I anslutning härtill föreslås i promemorian, att i 53 § 1 mom. d) samt 7 §

e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle såsom likställda

med pensionsanstalter m. fl. införas »jämlikt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd

eller sjukhjälp» samt att i den föreslagna nya punkt 2 i anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen skulle till stadgandet om avdragsrätt för avsättning

av medel till pensionsstiftelse fogas det tillägg, att för avsättning till

annan personalstiftelse jämlikt berörda lag aktiebolag är berättigat till avdrag,

om stiftelsens ändamål är sådant att aktiebolaget är berättigat till avdrag

för direkt utgift för dylikt ändamål.

I övergångsbestämmelser till den föreslagna lagen stadgas att, om i den

sista balansräkning, som före lagens ikraftträdande fastställts för aktiebolag,

finnes uppförd fond eller särskild skuldpost, som tillkommit i samma syfte

som de enligt lagen bildade personalstiftelserna, fonden eller skuldposten skall

under vissa förutsättningar kunna ombildas lill en dylik stiftelse. Detta sker

genom viss registreringsåtgärd. Är fondens ändamål pensionering, varmed i

övergångsbestämmelserna likställes understöd, sker överföringen automatiskt,

därest icke vissa åtgärder vidtagas, och eljest efter särskild anmälan för registrering,

som skall ske inom viss tid. Fondens belopp skall i dessa fall anses

överfört till den stiftelse, som sålunda bildas, från tidpunkten för lagens

ikraftträdande.

Rörande de särskilda skattefrågor, som uppkomma i samband med lagens

ikraftträdande, har lagberedningen anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 301. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 301.

»Ett särskilt spörsmål uppkommer beträffande avdragsrätt på grund av

överföring från aktiebolag av medel till pensionsstiftelse, som kommer till

stånd enligt övergångsbestämmelserna till detta lagförslag genom ombildning

av en äldre fond till stiftelse. Det synes böra övervägas, örn ej avdrag bör

medgivas exempelvis årligen för en femtedel av fondens belopp under fem år

från det registrering av pensionsstiftelse skett enligt övergångsbestämmelserna.

Härvid bör emellertid beaktas, att avdragsrätt torde kunna medgivas allenast

för fond, som bildats av bolaget genom avsättning av vinstmedel, och

icke för fond som tillkommit genom donation till bolaget, samt ej heller vid

ombildning av verklig skuldpost till pensionsstiftelse.»

I anslutning till denna tankegång yttras i promemorian:

»I den mån dylik fond utgöres av under tidigare år avsatta vinstmedel, synes

den i beskattningsavseende böra behandlas på samma sätt som medel,

vilka efter lagens ikraftträdande överföras till personalstiftelse. Bolaget bör

sålunda i princip erhålla avdrag för fondens hela belopp vid den taxering,

som sker under första året efter registreringsåtgärden, örn med hänsyn till

fondens ändamål avdrag överhuvudtaget kan ifrågakomma. Skulle fonden

delvis utgöras av annat än tidigare avsatta vinstmedel, bör detta givetvis gälla

endast för den del av fonden, som motsvarar sådana medel.

I fråga om tidpunkten för avdragets erhållande torde emellertid av praktiska

skäl böra göras den modifikationen att avdraget ej sker på en gång,

utan, på sätt lagberedningen ifrågasatt, med en femtedel under vart och ett

av de fem första beskattningsåren från och med det, under vilket registreringsåtgärden

vidtagits. En dylik uppdelning är i progressivitetsavseende

rättvis och för bolaget önskvärd men har tillika för det allmänna den fördelen,

att beskattningsunderlaget ej på en enda gång minskas med hela det belopp

som avsättningen representerar.»

I lagberedningens förslag hade jämväl framförts vissa önskemål rörande

frihet från gåvoskatt för överföring av medel till personalstiftelse enligt lagförslaget.

Härom anföres i den inom finansdepartementet utarbetade promemorian:
»Vad

slutligen angår gällande gåvoskattebestämmelser synes knappast anledning

förefinnas att nu göra ändring i dessa. I de förut närmast behandlade

fallen, bildande av pensionsstiftelse eller stiftelse för arbetslöshetsunderstöd

eller sjukhjälp, lärer vara klart att enligt gällande rätt gåvoskatt för bolagets

avsättningar ej kan ifrågakomma. Har stiftelsen karaktär av from stiftelse

eller dylikt, föreligger jämväl skattefrihet, även där det avsatta beloppet är

att betrakta som gåva. Fråga örn ytterligare skattefrihet torde böra behandlas

i sammanhang med en omprövning av gällande lagstiftning om gåvoskatt i

allmänhet.»

Jag övergår nu till de i anledning av promemorian inhämtade yttrandena.

Överståthållarämbetet och de över promemorian hörda länsstyrelserna hava

i sina yttranden tillstyrkt det där framlagda förslaget eller lämnat det utan erinran.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt huruvida ej till förekom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301-

19

mande av missbruk och för undvikande av alltför stora fluktuationer i beskattningsunderlaget

föreskrifter borde meddelas örn viss begränsning av bolagens

avdragsrätt vid engångsavsättningar i anslutning till vad som föreslagits beträffande

överförande av redan befintlig pensionsfond till personalstiftelse. Vid

överståthållarämbetets utlåtande finnes fogat ett yttrande av t. f. taxeringsintendenten

i Stockholm, belysande vissa med frågan sammanhängande

spörsmål. I detta yttrande uttalas, bland annat, följande:

»Enligt förslaget skall beslut om överföring av vinstmedel fattas av bolagsstämma

vid fastställande av balansräkning för föregående år. Det räcker

sålunda icke med, att vinsten disponeras för avsättning, utan denna skall

ske i balansräkningen i fråga. Med hänsyn till att bolagsstämmorna oftast

icke hållas förrän i april eller maj månad synas svårigheter kunna uppstå för

avgivande av deklaration i föreskriven tid — även med anstånd — och därmed

följande försenande av taxeringsarbetet. Visserligen torde styrelseberättelse

preliminärt kunna upptaga balansräkningen efter sedan avsättning skett,

men då tänkas kan, att ändring sker och avdragets bestämmande gjorts direkt

beroende av bolagsstämman torde därvid vara önskvärt, att föreskrift funnes,

att avskrift av bolagsstännnobeslutet erfordras, för att avdrag skall medgivas

för avsättning. Av särskild betydelse är detta för det fall bolagsstämma beslutar

mindre avsättning än som föreslagits i till taxeringsnämnden ingiven

styrelseberättelse.»

Socialstyrelsen yttrar:

»Med utgångspunkt från den allmänna principen, att företag bör vid beskattning

erhålla avdrag för avsättningar för pensionering, medan den pensionsanstalt

som utbetalar pensionerna bör vara helt fri från skattskyldighet,

bär i förevarande promemoria upptagits till undersökning frågan, i vad mån

denna princip är eller bör vara tillämplig å aktiebolags pensionsstiftelser, som

avses i det föreliggande förslaget till lag om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser.

Även styrelsen delar den uppfattningen, att de avsättningar, som göras i enlighet

med nämnda lag, böra betraktas såsom i beskattningshänseende avdragsgilla

omkostnader och att avdragsrätt bör medgivas i full utsträckning

beträffande de faktiska omkostnader vederbörande företag under beskattningsåret

haft för ifrågavarande ändamål. En nödvändig förutsättning för

denna avdragsrätt är dock — såsom man även i promemorian synes lia utgått

från — att avsättningen är en fullt definitiv utgift. På denna punkt synes

det emellertid ej opåkallat att anföra vissa betänkligheter. Förhållandet är ju

icke här — såsom då ett företag för sin personals pensionering överför medel

till en pensionskassa — det, att medlen undandragas från företagets disposition

i och med överföringen. Det skulle i stället tillgå sålunda, att genom

överföringen uppstår en skuld för företaget och att de överförda medlen i

verkligheten alltjämt disponeras av företaget. I händelse av företagets insolvens

kan det till och med inträffa, att medlen icke alls eller endast i mindre

utsträckning komma att användas för pensioneringsändamål. Örn det under

sådana förhållanden är riktigt att tala örn en definitiv utgift, synes tvivelaktigt
För

att utgiften överhuvudtaget skall kunna betraktas såsom definitiv, måste

bestämda garantier skapas för att avsättning, som göres, blir slutgiltig. I promemorian

har man ansett, att det föreliggande lagförslaget, vad angår i detsamma

avsedda pensionsstiftelser, innefattar tillräckliga garantier ''tack vare

bestämmelserna örn stiftelsens ändamål, örn huru förfaras skall med pensions
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 301.

stiftelses medel vid dess upplösning, om viss begränsning av förmånsrätten

vid konkurs och om tillsynsmyndighet’. Styrelsen finner det för sin del synnerligen

tveksamt, huruvida de angivna bestämmelserna kunna anses bereda

erforderlig trygghet i förevarande hänseende. Det synes kunna ifrågasättas,

örn icke den föreslagna lindringen i skattehänseende bör bedömas i samband

med frågan om tryggandet av personalens pensionering.

Styrelsen får även fästa uppmärksamheten vid att man i promemorian utgått

från den felaktiga förutsättningen, att det är pensionsstiftelsen, som svarar

för pensioneringen. Detta är ju icke alls fallet, utan det är företaget, som

svarar för pensioneringen och även utbetalar pensionerna.

Vad angår de föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen har styrelsen

ej annat att erinra, än att föreskriften om att ''pensionsstiftelse bildad enligt

lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser är att hänföra till

pensionsanstalter’ icke bör intagas i anvisningarna till 53 § utan i stället införas

i 53 § 1 mom. d). Detta synes enklast kunna ske därigenom, att orden

''för arbetslöshetsunderstöd eller sjukhjälp’ i förslaget till ändring i sistnämnda

lagrum utgå.

Med anledning av vad i promemorian anförts i fråga om avdrag för avsättning

av medel till personalstiftelser för arbetslöshetsförsäkring får styrelsen

framhålla, att det torde kunna betraktas såsom ganska säkert, att några stiftelser

icke komma att bildas under sådana former, att det kan bliva tal om

arbetslöshetsförsäkring.»

Kammarrätten yttrar rörande de nu förevarande frågorna:

»I promemorian ifrågasättes till en början införande i anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen av en bestämmelse av följande innehåll: Har aktiebolag

jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

gjort avsättning till pensionsstiftelse, är bolaget berättigat till avdrag för avsättningen.

För avsättning till annan personalstiftelse jämlikt sagda lag är

aktiebolag berättigat till avdrag, om stiftelsens ändamål är sådant, att aktiebolaget

är berättigat till avdrag för direkt utgift för dylikt ändamål.

Kammarrätten hyser för sin del icke någon tvekan örn att en avdragsrätt

av det sålunda ifrågasatta slaget bör förefinnas. Fråga är emellertid, örn

densamma icke redan enligt gällande lag är för handen. Om grundad anledning

till tvekan på den punkten föreligger, synes medlet att häva en sådan

tvekan vara antingen att förtydliga kommunalskattelagens principiella stadganden

om avdragsrätt eller att överlåta åt praxis att träffa ett definitivt avgörande.

Däremot förefaller det kammarrätten föga tilltalande att — på sätt

som föreslagits — genom ett stadgande i de vid kommunalskattelagen fogade

anvisningarna skapa en lex in casu. Metoden är visserligen icke ny, utan

den har tvärtom anlitats flerfaldiga gånger, men det synes vara på tiden att

övergiva densamma. En lagstiftning av den art, som kommunalskattelagens

anvisningar utgöra, är principiellt förkastlig samt på grund av såväl sin mångordighet

som den mångfald undantag, som innefattas däri, i praktiken ytterligt

svår att överskåda och tillämpa. Kammarrätten, som för sin del finner

det förslagna tillägget till anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen obehövligt,

hemställer alltså, att detsamma utgår och att för närvarande icke någon

annan åtgärd i nu förevarande avseende vidtages än att i motiven angives

skälen, varför den i denna del ifrågasatta lagstiftningen icke genomförts.

Den remitterade promemorian synes bygga på den principiella uppfattningen,

att pensionsstiftelse, som kommer att bildas enligt den föreslagna lagen

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, blir eo ipso hänförlig

under det i 53 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig in
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301■

21

komst- och förmögenhetsskatt angivna begreppet ''pensionsanstalter, som icke

äro bolag’. Emellertid föreslås med den motivering, att en viss oklarhet

skulle råda rörande innebörden av begreppet i fråga, och således av skäl, som

icke har direkt samband med införandet av den föreslagna lagstiftningen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, att under en särskild punkt

i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen skulle införas en generell definition

av begreppet ''pensionsanstalt, som icke är bolag’.

Kammarrätten har visserligen icke någon erinran att framställa mot den

sålunda gjorda definitionen, men kan icke av egen erfarenhet vitsorda behovet

av densamma. Då därtill kommer att tillräckligt stöd av praxis i form

av utslag från regeringsrätten eller kammarrätten rörande begreppets närmare

innebörd saknas, anser sig kammarrätten för sin del böra avråda från att

genom en lagbestämmelse uppdraga gränserna för vilka anstalter, som äro att

hänföra under begreppet ''pensionsanstalt, som icke är bolag’. Därest det

mot förmodan skulle anses oavvisligen av behovet påkallat att i kommunalskattelagen

klart angiva, alt pensionsstiftelse bildad enligt lagen örn aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser är att hänföra till pensionsanstalt,

som icke är bolag, synes den föreslagna anvisningsbestämmelsen böra erhålla

en sådan snäv omfattning, således endast motsvarande sista meningen i den

föreslagna punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. Örn däremot

å andra sidan den i promemorian ifrågasatta generella definitionen anses

böra intagas i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen, vill kammarrätten

erinra därom, att i så fall den nyss berörda sista meningen i den föreslagna

anvisningsbestämmelsen måste — såsom allenast innebärande en upprepning

för visst fall av ett redan givet principiellt stadgande —- anses obehövlig,

om icke rent av vilseledande.

Enligt förslaget till lag örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

äger bolag, genom avsättning av vinstmedel, bilda stiftelse för anställdas

eller deras anhörigas välfärd annorledes än genom beredande av pension. Dylik

stiftelse kan givetvis — på sätt jämväl i promemorian framhålles — redan

enligt gällande bestämmelser under vissa förhållanden bliva skattefri, t. ex.

om den är from stiftelse eller understödsförening. I promemorian ifrågasättes

nu att utsträcka skattefriheten så till vida, att såväl enligt kommunalskattelagen

som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

med understödsföreningar skulle likställas jämlikt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd

eller sjukhjälp.

I promemorian uttalas visserligen viss tvekan beträffande förslaget i sistnämnda

del med hänsyn till innehållet i 16 § andra stycket av förslaget till

lag örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Ehuru kammarrätten

delar den sålunda uttalade tveksamheten, anser sig kammarrätten likväl

sakna tillräckliga skäl för att avstyrka förslaget i nu förevarande del.

Kammarrätten anser sig dock böra framhålla, att frågan om en eventuell

framtida skattskyldighet — enligt gåvoskattelagstiftningen eller eljest — lärer

stå fullt öppen för det fall, att jämlikt nämnda 16 § ändring sker av ändamålet

för annan personalstiftelse eller överföring av dess medel sker till

annan personalstiftelse. Vidare vill kammarrätten ifrågasätta, huruvida icke

jämlikt lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade

stiftelser för hjälp vid olycksfall böra likställas med sådana stiftelser för arbetslöshetsunderstöd

eller sjukhjälp.

Beträffande övergångsbestämmelserna till de vid promemorian fogade författningsförslagen

Ilar kammarrätten icke någon erinran att göra.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Såsom i lagberedningens betänkande och den inom finansdepartementet

utarbetade promemorian framhållits lärer den lösning som gives åt de i förevarande

sammanhang framträdande beskattningsspörsmålen vara av största

betydelse för framgången av den lagstiftning rörande aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser, som Kungl. Majit tidigare i dag beslutat

förelägga riksdagen. I sak har endast socialstyrelsen haft erinringar att

framställa mot de beskattningsbestämmelser, som föreslagits i promemorian.

Det är pensionssiftelserna, som särskilt beröras av socialstyrelsen i dess

yttrande. Emellertid visar kammarrättens yttrande med tydlighet, att beträffande

dessa, de mest betydelsefulla av de ifrågakomna personalstiftelserna,

pensionsstiftelserna, något väsentligt nytt i själva verket ej föreslagits.

Jag är för egen del av den uppfattningen, att lagstiftningen bör tillgodose de

synpunkter i avseende å beskattningen som kommit till uttryck i departementspromemorian.

I likhet med kammarrätten har jag däremot varit tveksam, i vad mån det

är nödvändigt att i skattelagarna meddela uttryckliga stadganden i frågan.

Emellertid kan jag ej undgå att beakta den osäkerhet i uppfattningen angående

den gällande lagstiftningens innebörd i vissa detaljer, som kommit till

uttryck både i promemorian och i kammarrättens yttrande. Då det lärer

kunna befaras att liknande ovisshet i betydande grad kan göra sig gällande

hos de företag, som förutsättas skola bilda pensionsstiftelser enligt lagen,

och att denna ovisshet kan verka starkt återhållande i sådant avseende, förefaller

det mig önskvärt att söka undanröja tvivelsmålen. Detta synes enklast

kunna ske genom uttryckliga stadganden, huru överföringar av medel till

pensionsstiftelser enligt lagen skola behandlas i beskattningsavseende samt

huru sådana stiftelser skola beskattas. Enligt sedan gammalt vedertagen

teknik på skattelagstiftningens område synes det ej möta något hinder att

meddela dylika föreskrifter i anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunalskattelagen.

Kammarrätten har visserligen vänt sig emot en dylik metod

för lagstiftningens utformning. Liknande anmärkningar hava stundom tidigare

kommit till synes i olika sammanhang, utan att dock vederbörande

kunnat anvisa en annan för beskattningsväsendet bättre lämpad metod. Oavsett

vilken uppfattning man må hysa rörande detta principiella lagstiftningsspörsmål

torde det emellertid vara uppenbart, att ändringar i det redan gällande

lagstiftningskomplexet kunna och böra göras enligt samma principer

som legat till grund för dess ursprungliga utformning.

Rörande fragan i vad man rätt till avdrag för avsättningar eller överföringar

av medel till pensionsstiftelser överhuvud enligt allmänna principer förefinnes

lärer full klarhet ej föreligga. Denna rätt kan sammanhänga dels med

stiftelsens karaktär dels med andra omständigheter. Det torde fördenskull

vara klokast att avstå från en allmän reglering av denna fråga och såsom

regel överlämna åt rättstillämpningen att avgöra, hur långt avdragsrätten i

varje särskilt fall sträcker sig. Vad angår pensionsstiftelser enligt det föreliggande

lagförslaget torde det däremot vara av vikt att särskilt stadgande

rörande avdragsrätten meddelas. Oavsett örn rätt till avdrag för avsättning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

23

eller överföring till sådana stiftelser följer av allmänna principer eller ej synes

det med hänsyn till de garantier varmed dessa stiftelser äro kringgärdade

ej böra möta betänkligheter att uttryckligen stadga avdragsrätt, då fråga

är örn avsättning eller överföring enligt den föreslagna lagstiftningen.

Vidare finner jag det lämpligt, att i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen

införes en uttrycklig bestämmelse, att pensionsstiftelser bildade enligt

lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser äro att hänföra

till pensionsanstalter, varav följer att den skattefrihet som gäller för

dylika anstalter också blir tillämplig å ifrågavarande stiftelser. Emellertid

uppställer sig frågan, huruvida man ej, på sätt kammarrätten ifrågasatt,

bör nöja sig med ett dylikt stadgande och, i analogi med vad som föreslås

beträffande avdragsrätten, undvika särskild föreskrift om vad som i allmänhet

skall förstås med pensionsanstalt. Här föreligger dock den olikheten

mot vad som gäller beträffande avdragsrätten, att fråga ej är örn tilllämpning

i ett specialfall av allmänna principer, om vilkas innebörd kan råda

tvekan, utan om villkor i ett speciellt fall för skattefrihet, vilka lagstiftaren

kan utan särskilda farhågor rörande konsekvenserna inom vissa gränser

fritt reglera. Kammarrättens uttalande giver vid handen att omfattningen

av gällande skattefrihet anses tveksam. Då enligt mitt förmenande risk

föreligger att efter tillkomsten av den nya lagen örn aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser viss benägenhet skall kunna yppa sig att bilda pensionsstiftelser

vid sidan av nämnda lag under mindre tillförlitliga former,

och det vore föga tillfredsställande om en eller annan beskattningsmyndighet

i brist på föreskrifter skulle erkänna sådana som skattefria, finner jag det

önskvärt med ett uttryckligt stadgande, varav tydligt framgår att skattefrihet

kräver bestämda garantier rörande stiftelsens karaktär, ändamål m. m.

Av yttrandena synes framgå, att den föreslagna definitionen på pensionsanstalt

ej uppfattas såsom innebärande någon ändring av vad som hittills

merendels tillämpats. För egen del har jag i huvudsak ingen erinran mot

densamma. Med hänsyn till innehållet i 3 § andra stycket förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt torde anvisningen ifråga bliva

automatiskt tillämplig även vid den statliga beskattningen. Den av socialstyrelsen

ifrågasatta anordningen beträffande föreskrifterna rörande ifrågavarande

skattefrihet skulle åt dessa ge ett annat realinnehåll än det avsedda,

varför den ej kan av mig förordas.

Vad angår andra personalstiftelser än pensionsstiftelser föreslår jag i anslutning

till promemorian, att i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

införes föreskrift örn rätt till avdrag för överföring av medel till dylik stiftelse,

om stiftelsens ändamål är sådant att aktiebolaget är berättigat till avdrag

för direkt omkostnad för dylikt ändamål. En sådan föreskrift lärer vara

på sin plats redan med hänsyn till önskvärdheten av att förhållandet mellan

pensionsstiftelser och andra personalstiftelser hör komma till visst uttryck.

I promemorian föreslås tillika alt personalstiftelser enligt ifrågavarande

lag för arbetslöshetsunderstöd eller sjukhjälp skola i avseende å skattefrihet

likställas med pensionsanstalter. Rörande de skäl som i sådant avseende an
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 301-

förts kail jag, eftersom förslaget i yttrandena lämnats utan erinran, nöja

mig med att åberopa promemorian. I likhet med kammarrätten finner jag

emellertid, att stiftelser för hjälp vid olycksfall böra komma i åtnjutande av

motsvarande förmån.

Rörande lämpligheten av de beskattningsförmåner som föreslås beträffande

överföringar av medel till nu senast berörda personalstiftelser har i promemorian

uttalats viss tvekan med hänsyn till möjligheten att ändra stiftelsernas

ändamål eller överföra deras medel till annan personalstiftelse. I

denna tvekan har kammarrätten instämt. Emellertid hava av chefen för

justitiedepartementet förut i dag gjorts vissa uttalanden rörande vad tillsynsmyndigheten

har att iakttaga när dylik fråga uppkommer, av vilka uttalanden

framgår att riskerna för missbruk ej kunna väntas bliva betydande.

Vad i promemorian föreslås beträffande övergångsbestämmelserna giver ej

anledning till något särskilt uttalande från min sida.

Av lagberedningen och taxeringsintendenten i Stockholm hava berörts de

svårigheter som kunna uppstå på grund av att ifrågavarande överföringar

skola beslutas av bolagsstämma och att sådan ofta hålles först efter det deklarationstiden

gått till ända. Det spörsmål, som sålunda berörts, är emellertid

av allmännare räckvidd; det framträder t. ex. när bolagsstämma beslutar

frångå styrelsens förslag till balansräkning eller den i enlighet med styrelsens

förslag »av vinstmedel» verkställer nedskrivningar å tillgångar m. m.

Det torde ligga i sakens natur att, om bolagsstämma beslutar fastställa balansräkningen

på annat sätt än det från vilket bolaget utgått i deklarationen, bolaget

utan särskilt stadgande bör tillställa beskattningsnämnden meddelande

om sådant beslut, vilket givetvis måste beaktas vid taxeringen.

Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen att ej tillräcklig anledning

föreligger att nu föreslå ändringar i avseende å gåvoskatten.

Orri vad i visst fall skall förstås med pupillpension.

I förberörda inom finansdepartementet utarbetade promemoria framlägges

också förslag till lag om tillämpning av 32 § 2 mom. a) kommunalskattelagen

å pupillpension från staten av följande innehåll:

»Härigenom förordnas, att såsom livränta, utgående på grund av pupillförsäkring

för vilken avgifter erlagts på grund av tjänst, skall vid tillämpning

av 32 § 2 mom. a) kommunalskattelagen anses pupillpension från staten

utgående enligt allmänna familjepensionsreglementet eller pensionsreglementet

för arbetare eller eljest i fall då pensionsanstalts skyldighet att utgiva

sådan livränta överflyttats å statsverket.»

I motiveringen till detta förslag anföres i promemorian följande:

»I 32 § 2 mom. a) kommunalskattelagen stadgas att såsom skattepliktig

intäkt skall, örn livränta utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot engångspremie,

för såvitt livräntetagaren under beskattningsåret fyllt högst

21 år, räknas livräntans hela belopp med avdrag av 600 kronor. Den för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 301-

25

mån, som sålunda medgivits genom 600-kronorsavdraget, är ej grundad på

överväganden, som sammanhänga med principerna för beskattning av livförsäkringar,

utan är förestavad av rena billighetsskäl. Huruvida och i vad

mån denna förmån bör bibehållas i skattesystemet, därest avsevärt ändrade

grunder för familjeavdrag m. m. fastställas, må tillsvidare lämnas därhän.

Önskvärt lärer emellertid vara, att så länge dylik förmån åtnjutes för pupillförsäkringar,

den ej bringas att bortfalla i sådana fall, där staten övertager

pensionering, som tidigare grundats på försäkring. En ändring i sådan

riktning försiggår ju för närvarande successivt beträffande olika kategorier

av befattningshavare i det allmännas tjänst. För bibehållande av nämnda

förmån i dylika fall fordras lagändring, vilken emellertid, i avvaktan på att

frågan upptages till definitiv lösning i ett större sammanhang, synes böra

ske genom antagande av en särskild lag avsedd att vara endast tillfälligt

gällande.»

Överståthållarämbetet samt de länsstyrelser, som avgivit yttranden över

promemorian, hava lämnat densamma i denna del utan erinran.

Kammarrätten yttrar:

»Vad slutligen angår det i promemorian innefattade förslaget om tillämpning

av 32 § 2 mom. a) kommunalskattelagen å pupillpension från staten

har kammarrätten i sakligt avseende ingen invändning att framställa däremot.

I formellt hänseende känner sig kammarrätten dock icke av vad som

anförts i promemorian övertygad örn nödvändigheten av att för vinnande

av det angivna syftet stifta en särskild lag, utan ifrågasätter, örn det icke är

lämpligare att i slutet av 32 § 2 mom. kommunalskattelagen infoga ett särskilt

stycke av innehåll, att vad i första stycket a) finnes föreskrivet beträffande

livränta, som utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst, skall gälla jämväl i fråga om pupillpension från

staten, utgående enligt allmänna familjepensionsreglementet eller familjepensionsreglementet

för arbetare eller eljest i fall då pensionsanstalts skyldighet

att utgiva sådan livränta överflyttats å statsverket.

Om emellertid en särskild lag anses för ändamålet erforderlig, synes likväl

i formellt avseende en lydelse av nyss angiven art vara att föredraga

framför den i promemorian föreslagna, varjämte för sådant fall en motsvarande

lag synes vara erforderlig för statsbeskattningens del. Risk lärer nämligen

eljest kunna föreligga för att den i 2 § förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt förekommande hänvisningen till bland annat 32 §

kommunalskattelagen icke kommer att anses till fyllest i nu förevarande

avseende.»

Till någon erinran i sak mot det nu ifrågavarande förslaget finner jag ej U e partem entianledning.

För min del anser jag bestämmelsens intagande i en särskild lag chefen~

vara att föredraga framför dess införande såsom ett särskilt sista stycke i

32 § 2 mom. kommunalskattelagen. I anledning av kammarrättens påpekanden

föreslår jag emellertid en ändrad formulering.

Milano till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 301 .

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Ändringar av sekretessbestämmelserna i taxeringsförordningen

m. m.

I femtonde punkten av de i gällande tryckfrihetsförordning § 2 mom. 4

intagna undantagsbestämmelserna stadgas, bland annat, att uppgifter, som

skattskyldiga till ledning för egen taxering avlämna till beskattningsmyndigheter

eller som från bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande

inrättning till samma myndigheter avlämnas angående skattskyldigs ränteinkomst

från inrättningen eller örn beloppet av skattskyldigs innestående

medel, ej må utlämnas till andra än dem, som enligt skatteförfattningarna

äga taga del av samma uppgifter eller deklarationer. De i anledning härav

utfärdade bestämmelserna återfinnas i 56 § taxeringsförordningen.

I det av 1936 års riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

antagna förslaget (proposition nr 140) till ändrad lydelse av, bland annat,

§ 2 tryckfrihetsförordningen hava de i sistnämnda lagrum förekommande

detaljerade sekretessbestämmelserna ersatts med generella regler om

i vilka fall allmänna handlingar skola hemlighållas (§ 2 mom. 2). Samtidigt

stadgas emellertid, att i särskild, av Konungen och riksdagen samfällt stiftad

lag skola noga angivas de fall då allmänna handlingar enligt de sålunda

angivna generella reglerna skola hemlighållas. Det åsyftas sålunda icke att

avskaffa detaljföreskrifterna utan endast att överflytta dem till författning,

som ej har grundlags natur.

Kungl. Maj:t har nu i proposition nr 107 till innevarande års riksdag avgivit

förslag till sådan särskild författning, benämnd lag om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar. De bestämmelser, som motsvara

de i den ännu gällande tryckfrihetsförordningen intagna föreskrifterna

om sekretess för uppgifter till ledning för beräkning av skatt, återfinnas

i detta förslags 17 §, som lyder:

»Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering, som avses

i taxeringsförordningen, eller eljest för beräknande av skatt må ej i andra

fall än i vederbörande skatteförfattning stadgas utan den skattskyldiges

samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugo år efter uppgiftens datum.»

I en inom finansdepartementet utarbetad, den 10 mars 1937 dagtecknad

promemoria har förslag framlagts till sådana ändringar av sekretessbestämmelserna

i taxeringsförordningen, som ansåges böra föranledas av

nämnda lagförslag. I promemorian yttrades följande:

»Beträffande uppgifter till ledning vid taxering, som avses i taxeringsförordningen,

torde de nya bestämmelserna i sak i stort sett innebära, att det

nuvarande sekretesskyddet utsträckes till fastighetsdeklarationer och andra

handlingar, avlämnade till ledning vid fastighetstaxering, samt till uppgifter,

avlämnade till ledning för annans taxering för inkomst eller förmögenhet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

27

Tryckfrihetsförordningen och den föreslagna särskilda sekretesslagen avse

endast att meddela bestämmelser angående enskilda medborgares rätt att

från myndighet utbekomma allmänna handlingar (se prop. nr 140 till 1936

års riksdag sid. 50 ff.). Det härigenom meddelade sekretesskyddet är såvitt

angår taxeringsuppgifter praktiskt taget i det närmaste fullständigt. Anses

undantag från detsamma önskvärt, bör sådant stadgas i taxeringsförordningen.

Sekretessbestämmelser i taxeringsförordningen erfordras därjämte

i den mån sekretesskyddet anses böra gälla jämväl för myndigheter eller sådana,

som eljest på grund av tjänst eller allmänt uppdrag hava möjlighet att

—- oavsett tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens bestämmelser —

taga del av de handlingar, varom fråga är.

De i sådant avseende i taxeringsförordningen nu meddelade bestämmelserna

hava givetvis haft till förutsättning, att sekretesskydd enligt tryckfrihetsförordningen

förelåge såvitt avsåge utlämnande till enskilda medborgare.

Någon anledning att utvidga eller inskränka nämnda bestämmelsers räckvidd

såvitt avser hittills hemligskyddade handlingar synes ej föreligga.

Spörsmålet gäller, i vad mån den omständigheten att nya kategorier av handlingar

indragits under sekretesskyddet jämlikt förenämnda lagförslag, bör

föranleda särskilda stadganden i taxeringsförordningen.

Beträffande uppgifter till ledning för annans taxering har redan tidigare

skett ett avsteg från offentlighetsprincipen, i det att vid 1921 års ändringar

av tryckfrihetsförordningen stadgades sekretesskydd för uppgifter från bankbolag,

sparbank eller annan penningförvaltande inrättning angående skattskyldigs

ränteinkomst från inrättningen eller om beloppet av skattskyldigs

innestående medel. I avseende å det särskilda i taxeringsförordningen reglerade

sekretesskyddet likställdes dessa uppgifter med självdeklaration (se

56 § 1 mom. sista st.). Samma anordning synes nu böra vidtagas beträffande

de uppgifter till ledning för annans taxering för inkomst eller förmögenhet,

vartill sekretesskyddet nu utsträckes, och detta torde enklast kunna ske

genom att 56 § 1 mom. sista stycket ändras så att det kommer att omfatta

även nu ifrågavarande uppgifter.

De skäl, som föranlett införande i taxeringsförordningen av bestämmelser

angående vidtagande av särskilda anordningar till förekommande av att uppgifter

i självdeklarationer komma till obehörigas kännedom, synas tala för

att dylika anordningar föreskrivas även i avseende å fastighetsdeklarationer

och andra för fastighetstaxering avlämnade handlingar. Därjämte torde det

vara lämpligt, att av taxeringsförordningen direkt framgår, att sekretesskyddet

gäller även för uppgifter vid fastighetstaxering. Någon anledning att beträffande

sistnämnda uppgifter fordra strängare bestämmelser än som gälla i

avseende å virkesdeklarationer torde emellertid icke föreligga. De för dessa

deklarationer gällande reglerna synas därför böra utsträckas att avse jämväl

nu ifrågavarande uppgifter.

I enlighet med det ovan sagda torde 56 § 1 mom. sista stycket och 2 mom.

taxeringsförordningen böra givas följande ändrade lydelse:

’Vad ovan är sagt örn självdeklaration gäller i tillämpliga delar även be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 301-

träffande andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning vid taxering för inkomst

eller förmögenhet; dock må uppgifter enligt 42 § 1 eller 3 mom. vara

tillgängliga även för dem, från vilka vinst, utdelning eller ränta erhållits,

samt av dem anlitade medhjälpare.

2 mom. I fråga örn fastighets- och virkesdeklarationer samt andra för

fastighets- och virkes taxering avlämnade handlingar skola stadgandena i

1 mom. hava motsvarande tillämpning; dock må samtliga medlemmar av vederbörande

beskattningsnämnder samt beträffande virkestaxering jämväl

skogsvårdsombud deltaga i granskningen.’

I förevarande sammanhang har uppmärksammats jämväl 41 § förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva. Det har emellertid ansetts, att denna

paragraf borde kunna behålla sin nuvarande lydelse. Bouppteckning synes

ej inbegripas bland de handlingar, för vilka sekretesskydd stadgas i 17 § av

berörda lagförslag.»

över promemorian hava yttranden inhämtats från Överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Stockholms län samt kammarrätten. I dessa yttranden har

det i promemorian framlagda förslaget lämnats utan erinran. Länsstyrelsen

i Stockholms län har dock ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl kunna anses

föreligga för utsträckande av sekretesskyddet till fastighetsdeklarationer

och andra handlingar, som avlämnas till ledning vid fastighetstaxering.

Departements- Jag förordar, att 56 § taxeringsförordningen i anledning av den föreslagna

chefen. iagen 0m inskränkningar i rätten att utbekomma offentliga handlingar erhåller

den lydelse som föreslagits i förenämnda promemoria.

Sekretesslagen är avsedd att träda i kraft samtidigt med de vilande ändringarna

i tryckfrihetsförordningen vid en tidpunkt som infaller innan innevarande

riksdag avslutats. Enskild mans rätt att få del av hemligskyddade

handlingar kommer att från nämnda tidpunkt regleras av den nya lagen,

vilken såvitt angår taxeringshandlingar bereder ett längre gående skydd än

nuvarande tryckfrihetsförordning. I den mån 56 § taxeringsförordningen

reglerar enskild mans rätt, innebär emellertid det nu föreliggande ändringsförslaget

ingen nyhet. Ur denna synpunkt är det sålunda likgiltigt när ändringen

av denna träder i kraft. Vad åter angår olika personers inom beskattningsnämnderna

och myndigheters rätt att få del av taxeringshandlingar —

ett spörsmål som sammanhänger med sekretesslagens innehåll endast såtillvida

att hemlighållandet för myndigheter kan ifrågakomma blott beträffande

handlingar som äro hemligskyddade i förhållande till enskilda personer —

synes det vara lämpligt att bestämma tiden för ikraftträdandet till den 1 januari

1938, så att ändring ej inträder under nu pågående taxeringsarbete. Den

omständigheten att allmän fastighetstaxering enligt gällande beskattningslagstiftning

är avsedd att påbörjas innevarande år och fortsättas under nästa

år lärer ej böra lägga hinder i vägen för en dylik bestämmelse örn ikraftträdandet,

då enligt förslaget samtliga medlemmar i beskattningsnämnderna

skola även framdeles äga taga del av deklarationer och andra handlingar för

fastighetstaxering.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

29

Det torde böra påpekas, att det utsträckta hemligskydd, som sekretesslagen

bereder, är avsett att gälla även äldre handlingar av de kategorier, som

lagen gäller. Någon anledning att i sådant avseende tillämpa annan princip

beträffande taxerings- och andra myndigheters rätt att få del av dylika handlingar

synes ej föreligga.

Departementschefen föredrager härefter förslag till

dels lag örn ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och

53 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

dels förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

dels lag örn beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension

från staten;

dels ock förordning om ändrad lydelse av 56 § taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379);

samt hemställer, att dessa förslag måtte i proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 301.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:414 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. rn. s. 7 i texten