Med förslag till förordning angående dels viss utsträckning av Kungl. Maj:ts befogenhet att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin och vissa andra fettvaror, dels ock ändring i vissa delar av samma förordning, m. m
1937-04-16 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:308, Med förslag till förordning angående dels viss utsträckning av Kungl. Maj:ts befogenhet att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin och vissa andra fettvaror, dels ock ändring i vissa delar av samma förordning, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
1
Nr 308.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående dels viss utsträckning av Kungl. Maj:ts
befogenhet att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen
den 7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin
och vissa andra fettvaror, dels ock ändring i
vissa delar av samma förordning, m. m.; given Stockholms
slott den 16 april 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående dels viss utsträckning av Kungl. Majits befogenhet
att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen den 7 juni 1935 (nr 259)
om accis å margarin och vissa andra fettvaror, dels ock ändring i vissa delar
av samma förordning; samt
2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni
1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 308.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
Förslag
till
förordning angående dels viss utsträckning av Kungl. Maj:ts
befogenhet att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen den
7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin och vissa andra fettvaror,
dels och ändring i vissa delar av samma förordning.
Härigenom förordnas, dels att den Kungl. Majit enligt förordningen den 7
juni 1935 om accis å margarin och vissa andra fettvaror tillkommande befogenheten
att meddela förordnande jämlikt 1 § i förordningen beträffande
vara, som levereras intill utgången av juni månad 1937, skall utsträckas att
avse vara, som levereras intill utgången av juni månad 1939, dels ock att
4, 5, 7, 8 och 14 §§ i förordningen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:
4 §•
Det åligger---oduglig vara.
Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att avlämna
deklaration för kortare tid än kalenderkvartal samt inom kortare tid
än en månad efter utgången av den föreskrivna deklarationsperioden.
Har tillverkare under deklarationsperioden till utrikes ort eller svensk frihamn
utfört accispliktig vara under sådan tullkontroll, som i 12 § tullstadgan
sägs, äger han att för den utförda kvantiteten göra motsvarande avdrag i
deklarationen. För åtnjutande av dylik rätt skall vid deklarationen fogas
bevis från vederbörande tullmyndighet angående den utförda varans vikt och
beskaffenhet samt dagen för utförseln.
Tillverkare, som under deklarationsperioden levererat accispliktig vara till
annan tillverkare, äger för den levererade varan göra avdrag i deklarationen,
om vid denna fogats intyg av köparen, att denne mottagit varan för att därav
bereda annan accispliktig vara.
5 §•
Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig
anmälan om rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för den deklarationsperiod, under
vilken rörelsen upphört.
7 §•
Accis skall inbetalas å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens
räkning.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 308- 8 §•
1 mom. Tillverkare är skyldig att, där kontrollstyrelsen så prövar nödigt,
ställa säkerhet för accis till belopp, som kontrollstyrelsen finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, må kontrollstyrelsen meddela tillverkaren
förbud tills vidare, till dess säkerhet ställts, att tillverka vara, för
vilken accis skall utgå.
2 mom. Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må accisen på framställning av kontrollstyrelsen
utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd
undersökning fastställer densamma.
14 §.
Den, som utan anmälan, varom i 3 § sägs, eller i strid mot förbud, som
avses i 8 § 1 morn., tillverkar vara, för vilken accis skall utgå, straffes med
dagsböter, ej under tio, samt gälde accis för den vara, som av honom tillverkats.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse
av förbud, som avses i 8 § 1 morn., samma förseelse, skall han, när han
därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan förseelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14
juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av
fodermjöl.
Härigenom förordnas, att 5, 6, 9 och 17 §§ förordningen den 14 juni 1933
om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
5 §•
Det åligger---levererade kvantiteterna.
Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att avlämna
deklaration för kortare tid än kalenderkvartal samt inom kortare tid
än en månad efter utgången av den föreskrivna deklarationsperioden.
6 §•
Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig anmälan
om rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för den deklarationsperiod, under
vilken rörelsen upphört.
9 §-
1 mom. Tillverkare är skyldig att, där kontrollstyrelsen så prövar nödigt,
ställa säkerhet för skatt till belopp, som kontrollstyrelsen finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, må kontrollstyrelsen meddela tillverkaren
förbud tills vidare, till dess säkerhet ställts, att tillverka vara, för
vilken skatt skall utgå.
2 mom. Försummar någon att inbetala skatt, som det enligt 7 § åligger
honom att erlägga, må skatten på framställning av kontrollstyrelsen utmätas
med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd undersökning fastställer
densamma.
17 §.
Den, som utan att hava gjort sådan anmälan, varom i 4 § sägs, eller i strid
mot förbud, som avses i 9 § 1 morn., tillverkar i 1 § omförmäld vara, straffes
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
5
med dagsböter, ej under tio, samt gälde skatt enligt den i 2 § angivna grund
för den vara, som av honom tillverkats.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse
av förbud, som avses i 9 § 1 morn., samma förseelse, skall han, när han
därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan förseelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 16 april 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
För följande varor, som inom riket tillverkas för försäljning, nämligen a)
margarin, b) konstister, c) matolja och d) annat ersättningsmedel för smör
eller flott än något av de förut nämnda samt e) fettemulsion skall enligt
förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra
fettvaror, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, erläggas accis efter vad i förordningen
närmare stadgas. Accisen utgår för varje slag av accispliktig vara
med det belopp, högst 60 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som
Kungl. Maj :t bestämmer. Accisens belopp må bestämmas olika för fettemulsioner
med lägre och med högre fetthalt. Förordningen, som trädde i kraft
den 1 juli 1935, innefattar befogenhet för Kungl. Maj:t att meddela förordnande
örn erläggande av accis beträffande vara, som levereras intill utgången
av juni månad 1937.
Berörda förordning överensstämmer med det av Kungl. Maj:t i proposition
nr 233 till 1935 års riksdag framlagda förslaget utom såvitt angår accisens
maximibelopp, som enligt propositionen föreslagits till 50 öre för kilogram.
I enlighet med hemställan i samma proposition beslöt riksdagen jämväl (skrivelse
nr 265), att i den mån förordnande örn uttagande av accis av Kungl.
Maj:t meddelades, Kungl. Maj:t skulle äga att för tid, varunder sådan accis
utginge, i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet
anfört till statsrådsprotokollet i ärendet förordna, att med accisförordnandet
avsedd vara skulle beläggas med tull, som motsvarade den för
densamma bestämda accisen, eller, därest tull å varan redan utginge, en med
accisbeloppet förhöjd tull, dock att från sådan tull eller tullförhöjning skulle
undantagas accisbelagd vara, som infördes uteslutande för tillverkning i och
för försäljning av annan accisbelagd vara.
Jämlikt förordnanden av Kungl. Maj:t har accis uttagits med 30 öre för
kilogram å margarin, som levererats under senare halvåret 1935, och med
20 öre för kilogram å margarin, som levererats under tiden från 1936 års
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
ingång till och mpd den 26 september 1936. Sedermera har Kungl. Maj:t
förordnat, att accis skall utgå med 30 öre för kilogram för följande varor,
vilka levereras under tiden från och med den 27 september 1936 tills vidare
intill utgången av juni månad 1937, nämligen margarin, konstister, hållande
mera än en procent vatten, samt sådan vara, som i förenämnda förordning
betecknas såsom annat ersättningsmedel för smör eller flott, förutsatt att
varan håller mera än en procent vatten. Samtidigt med dessa förordnanden
örn uttagande av accis har Kungl. Maj:t med stöd av omförmälda bemyndigande
av riksdagen fastställt tullen å margarin till belopp, motsvarande den
ordinarie tullsatsen av 15 öre för kilogram med tillägg av margarinaccisen.
De senast meddelade förordnandena innefattas i två särskilda kungörelser
den 18 december 1936, nr 607 och 608. Någon accis å andra fettvaror än
de förut angivna har hittills icke uttagits.
I det genom årets statsverksproposition framlagda förslaget till riksstat
för budgetåret 1937/1938 har — under antagande att accis komme att utgå
enligt i huvudsak nu gällande grunder — upptagits en inkomsttitel accis å
margarin och vissa andra fettvaror till ett beräknat belopp av 15 miljoner
kronor.
Närmare motivering för fortsatt uttagande av accis å här avsedda varor
har lämnats av chefen för jordbruksdepartementet i anförande till statsrådsprotokollet
den 2 april 1937 vid beslut om avlåtande till riksdagen av proposition,
nr 284, angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. I
anslutning till vad därvid anförts torde nu böra ^ör riksdagen framläggas
förslag örn utsträckning intill utgången av juni månad 1939 av befogenheten
för Kungl. Maj:t att förordna om uttagande av accis enligt förutnämnda förordning.
Därjämte torde för samma tid böra äskas bemyndigande av riksdagen
i fråga om tullen å accisbelagd vara av enahanda innebörd som för
närvarande gäller.
Såsom framgår av årets''statsverksproposition (Utgifterna, för flera huvudtitlar
gemensamma frågor, punkt 8) avses kontrollstyrelsen, som har att utöva
tillsyn över erläggandet av ifrågavarande accis, skola från och med
den 1 juli 1937 i räkenskapshänseende erhålla ställning såsom huvudförvaltning
med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken. Därvid
skulle uppbörden och redovisningen av accismedlen överflyttas från statskontoret
till kontrollstyrelsen. Den sålunda ifrågasatta omläggningen, mot
vilken riksdagen icke haft något att erinra (skrivelse nr 50), påkallar ändring
av 7 § förordningen örn accis å margarin och vissa andra fettvaror.
I detta sammanhang torde jag jämväl få beröra uppkommen fråga om
vissa andra ändringar i bland annat nyssnämnda förordning.
Enligt förordningens bestämmelser grundas utgörandet av accisen å en av
vederbörande tillverkare kvartalsvis avgiven deklaration rörande den myckenhet
accispliktig vara, som under kvartalet levererats till köpare. Deklarationen,
som tillverkaren har att avgiva på tro och heder, skall avlämnas till
kontrollstyrelsen inom en månad efter utgången av det kvartal, densamma av
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
ser. Samtidigt därmed skall tillverkaren erlägga den accis, som belöper å
den i deklarationen upptagna varukvantiteten. Kontrollen därå att tillverkarna
i vederbörlig ordning fullgöra sin deklarationsskyldighet verkställer kontrollstyrelsen
i huvudsak genom granskning av deklarationerna mot tillverkarnas
bokföring. Styrelsen har jämsides därmed att tillse, att de debiterade
accisbeloppen i föreskriven tid och ordning inbetalas.
I skrivelse den 19 februari 1937 har kontrollstgrelsen framhållit, att, enligt
vad erfarenheterna under senare tid givit vid handen, nyssnämnda bestämmelser
icke till fullo erbjöde den säkerhet för att de debiterade accisbeloppen
verkligen inflöte till statskassan, som skäligen borde finnas. Styrelsen
anför härutinnan i huvudsak följande:
Med det nuvarande systemet för accisinbetalningen hava margarinfabriker - na med utgången av den tredje månaden under varje kvartal hunnit ådraga
sig en i många fall betydande accisskuld till statsverket. Särskilt då fråga
är om mindre och ekonomiskt svaga företag kan lätt en sådan situation inträda,
att svårigheter uppstå att erhålla betalning för den upplupna accisen.
Anmärkas ma, att accisskulden i verkligheten ytterligare ökas genom förloppet
av den manad, varunder accisen skall inbetalas, under vilken givetvis
ytterligare accis debiteras. Då några bestämmelser, som i likhet med maltdryckstillverkningsförordningens
föreskrifter ålägga vederbörande tillverkare
att antingen erlägga skatten i förskott eller ock utverka anstånd för dess erläggande
mot ställande av säkerhet, icke finnas, inträder för statsverket alltid
en viss risk att gå miste om accisbelopp för utlämnade accispliktiga varor.
Tidigare hava samtliga debiterade belopp, avseende margarinaccis, till fullo
influtit, utan att styrelsen behövt tillgripa den i 8 § accisförordningen omförmälda
åtgärden att föranstalta om utmätning av utebliven accis, men vad
angar den a fjärde kvartalet 1936 belöpande accisen, vilken skolat erläggas
före den 1 februari 1937, har styrelsen nu i tvenne fall varit nödsakad att anlita
rättslig bevakning av statsverkets accisfordran.
Då styrelsen ansett angeläget, att detta otillfredsställande förhållande såvitt
möjligt undanröjes, har styrelsen tagit i övervägande, huruvida icke sådana
ändringar av accisbestämmelserna böra vidtagas, att statens ekonomiska intresse
av margarinaccisen i nämnda hänseende bättre säkerställes. Styrelsen
har därvid funnit, att risken för statsverket skulle minskas, örn deklarationspenoden
bestämdes till kortare tid än ett kvartal och örn därjämte den tid,
inom vilken deklarationen skall avgivas, angåves till kortare tid än en månad!
Härigenom skulle erläggandet av debiterade accisbelopp komma att fördela
sig a flera inbetalningar under året och i motsvarande grad avse mindre belopp
för varje gång än vad nu är fallet, varjämte accisskulden skulle allenast
i mindre grad ökas genom den begränsade respittiden för accisbetalningens
verkställande. Emellertid lärer en fullt tillfredsställande ordning på detta område
icke vinnas, med mindre tillverkarna i den omfattning så kan anses av
förhållandena påkallat ålägges skyldighet att ställa betryggande säkerhet för
accisens utgörande. Styrelsen har funnit, att bägge de nu omförmälda möjligheterna
böra utnyttjas, för vilket ändamål ändringar torde böra ske i accisförordningen.
Därvid lärer dock icke vara erforderligt, att berörda anordningar
genomföras generellt utan synes tillräckligt, att ett stadgande införes i förordningen,
vilket lämnar kontrollstyrelsen befogenhet att i fall, där så är påkallat,
förelägga en tillverkare kortare deklarationsperiod än ett kvartal eller
kortare tid för deklarationens och inbetalningens fullgörande än en månad
eller ock skyldighet att i erforderlig omfattning ställa säkerhet för accisens er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
9
läggande, med möjlighet för kontrollstyrelsen att även kunna anlita lämplig
kombination av dessa utvägar.
I anslutning till vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen framlagt förslag
till ändring av 4, 5, 8 och 14 §§ förordningen om accis å margarin och vissa
andra fettvaror. Förslaget innebär i korthet följande. Stadgande om kontrollstyrelsens
befogenhet med avseende å deklarationsperiod och tid för deklarations
avgivande har intagits i 4 §. Enligt detta stadgande skulle kontrollstyrelsen,
där så finnes påkallat, kunna ålägga viss tillverkare att avlämna
deklaration för kortare tid än kalenderkvartal samt inom kortare tid än en
månad efter utgången av den föreskrivna deklarationsperioden. Sistnämnda
paragraf liksom ock 5 § hava underkastats vissa av berörda tillägg påkallade
smärre jämkningar i formellt hänseende. Såsom ett nytt moment i 8 § har
intagits bestämmelse om skyldighet för tillverkare att, där kontrollstyrelsen
så prövar nödigt, ställa säkerhet för accis till belopp, som kontrollstyrelsen
finner erforderligt. I syfte att giva denna bestämmelse effektivitet har densamma
kompletterats med föreskrift om befogenhet för kontrollstyrelsen att
meddela förbud för tillverkare, som ej vid anfordran ställer sådan säkerhet,
att intill dess så skett fortsätta tillverkningen. Vidare hava straffbestämmelserna
i 14 § utvidgats till att omfatta även tillverkning, som bedrives i strid
mot meddelat förbud, i samband varmed straffminimum höjts från 10 till 20
dagsböter. Beträffande överträdelse av tillverkningsförbud har slutligen
meddelats särskild straffbestämmelse för det fall att förseelsen fortsättes under
det åtal är anhängigt.
I förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag
av fodermjöl hava i 5, 6, 9 och 17 §§ meddelats bestämmelser analoga med
dem, som kontrollstyrelsen nu föreslagit ändrade i fråga om margarinaccisen.
Ehuru några sådana omständigheter, som föranlett styrelsen att påkalla ändring
av margarinaccisförordningen, hittills icke förelegat beträffande skatten
å oljekakor och fodermjöl, har styrelsen ansett konsekvensen bjuda, att de
båda förordningarna bringas i överensstämmelse med varandra även i förevarande
avseende, och bär styrelsen fördenskull framlagt förslag jämväl till
ändring av nyssnämnda paragrafer i förordningen om skatt å oljekakor och
vissa slag av fodermjöl.
över kontrollstyrelsens förevarande framställning hava, efter remiss, utlåtanden
avgivits av riksräkenskapsverket den 6 och av kommerskollegium
den 13 mars 1937. Kommerskollegium har tillika överlämnat från Kooperativa
förbundet, förening u. p. a., Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag
samt föreningen Sveriges fria margarinfabriker inhämtade yttranden i
ärendet.
Riksräkenskapsverket, som funnit de av kontrollstyrelsen påtalade förhållandena
vara av sådan natur, att ändrade föreskrifter i fråga örn den omhandlade
skatteuppbörden snarast böra utfärdas, har för sin del tillstyrkt bifall
till framställningen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande till en början lämnat följande redogörelse
för innehållet i de till kollegium inkomna yttrandena:
Varken Kooperativa förbundet eller Margarinfabrikernas för säljning saktiebolag
hade haft något att erinra mot de föreslagna författningsändringarna.
Kooperativa förbundet hade emellertid samtidigt uttalat önskemål örn vissa
ytterligare ändringar av ifrågavarande förordningar. Sålunda hade förbundet
i avseende å deklarationsbestämmelserna i 4 § förordningen om accis å
margarin och vissa andra fettvaror föreslagit, att tillverkare skulle få rätt
att i deklarationen göra avdrag icke blott, såsom enligt förordningens nuvarande
lydelse, för den kvantitet accispliktig vara, som utförts till utlandet,
utan även för dylik vara, som utförts till frihamn. Därjämte hade förbundet
föreslagit särskilda bestämmelser i syfte att få generellt tillämpat ett
enklare och billigare förfarande för styrkande av i deklarationen avdragen
varukvantitet än det, som i många fall kommit till användning. Vad åter
anginge förordningen om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl hade
förbundet påvisat olägenheter för tillverkarna till följd av att i denna förordning
saknades motsvarande bestämmelse om avdragsrätt vid deklaration,
som funnes medgiven i margarinaccisförordningen. Detta hade exempelvis
lett till att förbundets dotterföretag, aktiebolaget Karlshamns oljefabrikör, nödgats
inbetala skatt för hela den tillverkade och försålda kvantiteten, trots
att den avgjort största delen av tillverkningen exporterats, samt först efter
särskild framställning erhållit restitution av å exporterad kvantitet belöpande
skatt. Sålunda hade bolaget under 1936 haft att erlägga en nettoskatt av
1,824,790 kronor 20 öre men därutöver nödgats temporärt erlägga sedermera
restituerade belopp på sammanlagt 3,232,741 kronor 9 öre. Detta vållade
ränteförlust och onödiga besvär. Det syntes felaktigt, att sådana regler gällde,
som i onödan krävde disponibelt kapital till så stora belopp.
Föreningen Sveriges fria margarinfabriker hade hemställt, att kollegium
ville bestämt avstyrka den av kontrollstyrelsen föreslagna författningsändringen.
Till stöd härför hade anförts, att margarintillverkarnas kreditgivning
verkade därhän, att de i stor utsträckning stöde delcredere för accisen och vid
tidpunkten för accisens inlevererande hade utestående fordringar till ett
värde av minst tre gånger acc.isbeloppet. Det vore icke mer än rätt och billigt
att tillerkänna margarintillverkarna, såsom statens skatteindrivare, förmånsrätt
för accisens belopp i återförsäljares konkurs och likaledes att skydda
kronans rätt hos tillverkarna genom att i förmånsrättshänseende likställa
accisen med kronoutskylder. En dylik lagändring syntes vara betydligt enklare
att genomföra än de ganska vidlyftiga ändringar, som kontrollstyrelsen
föreslagit, varjämte den föreslagna befogenheten för styrelsen att bestämma
vilka tillverkare som skulle åläggas redovisa accisen med kortare avräkningsperioder
förutsatte en lika ömtålig som svårbedömlig prövning av de
enskilda fabrikernas förhållanden och otvivelaktigt skulle komma att gynna
de större företagen.
För egen del har kommerskollegium ansett de av kontrollstyrelsen anförda
skälen för en ändring av nu gällande bestämmelser på förevarande område
böra vinna beaktande. Kollegium har vidare yttrat i huvudsak följande:
Ur
åtskilliga synpunkter funne visserligen kollegium mindre tilltalande,
att olika bestämmelser skulle kunna komma att gälla för olika företag, men
å andra sidan syntes en genomgående ändring av de hittills gällande bestämmelserna
knappast vara av behovet påkallad ur förevarande synpunkt. Kol
-
Kungl. Maj.ts proposition nr SOS.
11
legium utginge från att den kontrollstyrelsen enligt förslaget medgivna rätten
till skärpning av bestämmelserna komme att tillämpas mera i undantagsfall,
då synnerligen starka skäl förelåge, och ansåge sig under denna förutsättning
böra tillstyrka, att författningsändringar vidtoges i det av kontrollstyrelsen
angivna syftet.
De av Kooperativa förbundet framförda önskemålen rörande vissa lättnader
funne kollegium beaktansvärda, och det syntes icke saknas skäl för att
i förevarande sammanhang överväga genomförandet av erforderliga författningsändringar.
På grund av den begränsade remisstiden hade kollegium
emellertid icke haft möjlighet att verkställa erforderlig utredning för att
kunna framlägga förslag i ämnet.
Vad slutligen anginge föreningen Sveriges fria margarinfabrikers begäran
om lagbestämmelser i syfte att tillförsäkra margarintillverkare förmånsrätt
för margarinaccisens belopp i återförsäljares konkurs, funne kollegium densamma
icke förtjäna avseende. Tillverkares fordran hos återförsäljare å erlagd
accis vore i ifrågavarande avseende att likställa med exempelvis importörs
fordran för erlagd tullavgift, och det skulle tvivelsutan leda till betänkliga
konsekvenser, därest i avseende å margarinaccisen särskild förmånsrätt
skulle medgivas.
Sedan kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen därefter var för sig anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad Kooperativa förbundet och
kommerskollegium sålunda anfört i fråga om önskvärdheten av vissa författningsändringar
utöver dem, som föreslagits av kontrollstyrelsen, hava utlåtanden
därutinnan inkommit från kontrollstyrelsen den 5 och från generaltullstyrelsen
den 9 april 1937.
Kontrollstyrelsen har anfört bland annat:
De av Kooperativa förbundet framförda önskemålen åsyfta dels sådan
ändring av 4 § margarinaccisförordningen, att avdrag finge av tillverkaren
verkställas i deklarationen jämväl för skattepliktig vara, som utförts till
svensk frihamn, dels att utfärdande av sådant bevis av tullmyndighet, som
enligt samma paragraf skall fogas vid deklarationen för styrkande av skedd
utförsel, måtte kunna ske på enklare sätt och med mindre kostnad för tillverkarna
än vad nu vore fallet, dels ock ändrade bestämmelser i förordningen
örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, avseende att bereda
tillverkare av nämnda fodermedel rätt att — i stället för medelst restitutionsförfarande
enligt 11 § — genom avdrag i skattedeklarationen i likhet med
vad som enligt 4 § margarinaccisförordningen gäller beträffande exporterade
accispliktiga fettvaror erhålla eftergift för skatt för skattepliktiga fodermedel,
som av tillverkaren exporteras.
Beträffande det förstnämnda spörsmålet är, såvitt kontrollstyrelsen kan
finna, någon ändring av 4 § margarinaccisförordningen av sakliga skäl icke
motiverad. Enligt 6 § frihamnsförordningen skall nämligen frihamn, såvitt
angår tull- och andra införselavgifter samt tillverkningsavgifter, anses såsom
utrikes ort. Då margarinaccisen enligt kontrollstyrelsens mening är att hänföra
till begreppet tillverkningsavgift, skulle alltså utförsel till svensk frihamn
av accispliktig fettvara i fall, varom här är fråga, vara att jämställa
med utförsel till utrikes ort. En ändring i överensstämmelse med Kooperativa
förbundets hemställan skulle alltså allenast innebära ett formellt förtydligande.
I fråga örn de gjorda erinringarna rörande ett enklare och billigare system
för erhållande av ovan omförmälda bevis för styrkande av skedd export tinner
styrelsen det visserligen önskvärt, därest desamma kunna vinna beak
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 308.
tande, men då denna angelägenhet ligger utanför styrelsens förvaltningsområde,
saknar styrelsen möjlighet att bedöma, i vad mån detta kan ske. I
allt fall vill det förefalla, som om åtgärder i berörda syfte lämpligen icke böra
genomföras enbart för det fall, som i framställningen avses, utan borde
spörsmålet härom bliva föremål för en mera generell omprövning.
Vad slutligen angår den ifrågasatta förändrade anordningen för beredande
av skattebefrielse för av tillverkare exporterade skattepliktiga fodermedel
må erinras, att bestämmelser härutinnan för närvarande äro innefattade i
11 § förordningen om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt i
den med stöd av nämnda författningsrum utfärdade kungörelsen den 20 juli
1933 (nr 488) angående restitution av skatt å oljekakor och vissa slag av
fodermjöl. I enlighet härmed hava fabrikanterna hittills haft att utverka
generaltullstyrelsens tillstånd att erhålla skatterestitution för av dem tillverkad
vara, som utföres till utrikes ort eller svensk frihamn. Då skatten skall
erläggas inom en månad efter varje kvartals utgång och frågan om skatterestitutionen
först kan prövas vid en senare tidpunkt därefter, hava fabrikanterna
under mellantiden måst ligga ute med de skattebelopp, som åvilat
exporterade varupartier. Detta förhållande skulle väl i och för sig måhända
icke behöva anses särskilt anmärkningsvärt, om det icke i verkligheten förhölle
sig så, att större delen av de från fabrikerna utlämnade varupartierna,
tor vilka skatt skall erläggas, exporteras och den er lagda skatten därför regelmässigt
kommer att till motsvarande del återbetalas. Under de senast förflutna
åren utgjorde utlämningen och exporten från de å detta område verksamma
företagen:
Utlämning Därav export
ton ton
1935 ...................... 124,901 64,981
1936 ...................... 145,598 80,488
Den återverkan, som nämnda förhållande medfört beträffande fabrikanternas
erläggande resp. återbekommande av skatt, belyses närmare av de av
Kooperativa förbundet lämnade uppgifter, varav framgår, att av ett erlagt
skattebelopp å 5,057,531 kronor hava under år 1936 restituerats ej mindre
än 3,232,741 kronor. Förutom den ränteförlust, som härigenom åsamkas
fabrikanterna, medför den nu föreskrivna ordningen för erhållande av skattebefrielse
vid export besvär och omgång, som i viss mån betungar företagen
oell som även för tullmyndigheten torde åstadkomma visst merarbete. Med
hänsyn härtill finner kontrollstyrelsen i likhet med kommerskollegium önskvärt
att för ändamålet i fråga kunna åstadkomma ett enklare förfarande,
utan att statens skatteintresse därför behövde äventyras. För styrelsens egen
del har det nuvarande systemet även inneburit en nackdel såtillvida, att detsamma
icke medgivit för styrelsen att vid budgetberäkningar eller eljest kunna
angiva den behållna skatteinkomsten av den inhemska fodermedelstillverkningen,
då restitutionerna för den exporterade delen av produktionen
handhafts av tullverket.
Såsom i ärendet framhållits, gäller enligt margarinaccisförordningen —
vilken i övrigt till sin utformning är överensstämmande med förordningen
om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl — för beredande av skattebefrielse
ett för tillverkarna vida enklare förfarande. I märgarinaccisförordningen
saknas bestämmelser rörande rätt till restitution av accisen vid
export, men innefattas, såsom ovan antytts, i stället i 4 § andra stycket ett
stadgande, som medgiver tillverkare rätt att för accispliktiga varor, som exporteras
under sådan tullkontroll, som i 12 § tullstadgan sägs, göra motsva
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
13
rande avdrag i den föreskrivna accisdeklarationen, varvid exporten skall styrkas
genom vederbörligt intyg av tullmyndigheten. Erfarenheten har givit
vid handen, att detta förfarande, låt vara att det kommer till användning
i mera begränsad omfattning, icke medfört några olägenheter ur kontrollsynpunkt.
Kontrollstyrelsen kan för sin del därför ej finna något hinder
föreligga, att en motsvarande anordning vinner tillämpning även för åstadkommande
av skattebefrielse för av tillverkare exporterade skattepliktiga
fodermedel, hänförliga till förordningen om skatt å oljekakor och vissa slag
av fodermjöl. Kontrollen över avdragets riktighet komme att verkställas av
den för ändamålet av styrelsen utsedde bokföringssakkunnige kontrollanten
i samband med den kvartalsvis skeende deklarationsgranskningen gent emot
företagens bokföring. Det må nämnas, att skatt, varom här är fråga, för
närvarande erlägges av allenast 3 å 4 företag, till vilka kontrollen i detta
sammanhang alltså skulle inskränka sig.
Ett genomförande av den sålunda tilltänkta anordningen påkallar ändring
av 5 och 11 §§ i förordningen om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl,
vartill förslag upprättats av konlrollstyrelsen. Enligt förslaget skulle
till 5 § fogas ett nytt stycke av samma innebörd som förut omförmälda bestämmelse
i 4 § margarinaccisförordningen. Enär skattepliktig vara kan tänkas
i vissa fall komma att exporteras av andra än tillverkare skulle restitutionsbestämmelsen
i 11 § alltjämt bibehållas men erhålla en av tillägget till
5 § betingad ändrad lydelse.
Generaltullstyrelsen har anfört följande:
Vidkommande först Kooperativa förbundets anmärkning däremot, att i förordningen
örn skatt å oljekakor saknades motsvarighet till den i 4 § margarinaccisförordningen
förekommande bestämmelsen örn avdragsrätt vid deklaration,
får styrelsen erinra, att margarinaccisen är lagd under kontrollstyrelsens
inseende, medan däremot såväl kontrollstyrelsen som generaltullstyrelsen
hava befattning med oljekaksskatten. Denna skatt uppbäres sålunda vid
införsel genom generaltullstyrelsen underställda organ men vid inhemsk tillverkning
genom kontrollstyrelsens försorg. Restitution vid utförsel kan avse
såväl införd som i riket tillverkad vara. En bestämmelse av den av Kooperativa
förbundet åsyftade innebörden skulle under dessa förhållanden vara ägnad
att minska statens säkerhet, i det att fara för dubbelrestitution under vissa
omständigheter kunde tänkas uppkomma. Den av Kooperativa förbundet påstådda
olägenheten av ränteförlust synes vara åtskilligt överskattad. Inom
generaltullstyrelsen behandlas ärenden angående ifrågavarande restitution
med största möjliga skyndsamhet, och det förhållandet, att i ett enstaka fall
längre dröjsmål uppkommit med restitutionens utbetalning, har enligt vad
styrelsen inhämtat berott på särskilda sammanstötande omständigheter. På
grund härav torde Kooperativa förbundets berörda yrkande åtminstone ej för
närvarande böra föranleda någon åtgärd.
Vad härefter angår förslaget att i margarinaccisförordningen införa uttrycklig
bestämmelse därom, att avdragsrätt föreligger ej blott vid utförsel
till utlandet utan jämväl vid utförsel till svensk frihamn, så torde även utan
en dylik bestämmelse vara uppenbart, att avdrag medgives även i sistnämnda
fall. Styrelsen finner vid sådant förhållande en bestämmelse av angivet innehåll
icke nödvändig men har — därest densamma för undvikande av eventuella
missförstånd likväl skulle anses önskvärd — givetvis intet alt erinra
mot det ifrågavarande förtydligandet i författningstexten.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
Departements- Vad kontrollstyrelsen i förevarande ärende anfört har bibragt mig den upp
Chsf&Tl
r r
fattningen, att åtgärder böra vidtagas för att bättre säkerställa inbetalningen
till statsverket av här ifrågavarande accis- och skattemedel. Det av styrelsen
i sådant syfte framlagda förslaget •—- i huvudsak innebärande att styrelsen i
fall av behov skulle kunna beträffande viss tillverkare förordna om förkortning
av betalningsterminerna samt kräva säkerhet för avgifternas erläggande
och meddela förbud mot tillverkning intill dess säkerhet ställts — innefattar
enligt min mening en lämplig lösning av frågan, och jag tillstyrker alltså förslagets
genomförande. Dock torde tillräckliga skäl icke föreligga för den av
styrelsen förordade höjningen av straffminimum i 14 § margarinaccisförordningen
och 17 § förordningen om oljekaksskatten.
Ehuru den i 4 § margarinaccisförordningen intagna bestämmelsen om rätt
för tillverkare att i deklaration göra avdrag för accispliktig vara, som under
tullkontroll utförts »till utlandet», uppenbarligen omfattar även det fall, då
utförsel skett till svensk frihamn, anser jag mig böra till förebyggande av
varje tvekan hos de deklarationspliktiga om bestämmelsens rätta innebörd
föreslå, att det citerade uttrycket utbytes mot orden »till utrikes ort eller
svensk frihamn», vilket sistnämnda uttryck förekommer i förordningen örn
oljekaksskatten.
Enligt vad jag under hand inhämtat är frågan om åstadkommande av ett
enhetligt förfarande beträffande utfärdandet av bevis för styrkande av skedd
export för närvarande under övervägande inom generaltullstyrelsen. Någon
åtgärd härutinnan från Kungl. Maj:t sida torde vid sådant förhållande icke
nu vara påkallad.
Vad slutligen angår frågan om införande av en förändrad anordning med
avseende å beredande av skattefrihet för av tillverkare exporterade skattepliktiga
fodermedel, vill jag icke förneka, att det nuvarande systemet, enligt
vilket restitutionsvägen alltid måste anlitas, kan lämna utrymme för en berättigad
kritik. Med hänsyn till vad generaltullstyrelsen anfört i fråga örn de
konsekvenser, som skulle kunna följa av ett medgivande i förevarande fall
av avdragsrätt i deklarationerna i likhet med vad som redan gäller beträffande
margarinaccisen, har jag emellertid ansett en ändring i sådan riktning icke
böra ske utan en mera ingående utredning än den som i detta sammanhang
kunnat företagas, och jag är följaktligen icke beredd att nu framlägga något
förslag i detta ämne.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och då proposition i ärendet
jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av att
den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått
till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till
1) förordning angående dels viss utsträckning av Kungl.
Maj.ts befogenhet att meddela förordnande jämlikt 1 § för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 308.
15
ordningen den 7 juni 1035 (nr 259) om accis å margarin och
vissa andra fettvaror, dels ock ändring i vissa delar av samma
förordning; samt
2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljckakor och
vissa slag av fodermjöl,
dels ock besluta att, i den mån förordnande om uttagande
av accis enligt förordningen om accis å margarin och vissa
andra fettvaror av Kungl. Maj:t meddelas, Kungl. Maj:t skall
äga att för tid, varunder sådan accis utgår, förordna, att med
accisförordnandet avsedd vara skall beläggas med tull, som
motsvarar den för densamma bestämda accisen, eller, därest
tull å varan redan utgår, en med accisbeloppet förhöjd tull;
dock att från sådan tull eller tullförhöjning skall undantagas
vara, som införes uteslutande för tillverkning i och för försäljning
av annan accisbelagd vara.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevJoU 1937:1 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner med mera. s. 1 i texten