Sök i Ratio Lex

Angående gäldande av skadestånd rn. m. till linjearbetaren K. S. Brindén

1937-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:311, Angående gäldande av skadestånd rn. m. till linjearbetaren K. S. Brindén

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

1

Nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gäldande

av skadestånd rn. m. till linjearbetaren K. S.

Brindén; given Stockholms slott den 7 maj 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 maj 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel.

T. f. departementschefen, statsrådet Quensel anför:

Den 10 januari 1935 råkade vid Skanstull i Stockholm en telegrafverket

tillhörig lastautomobil, förd av reparatören David Johansson, på grund av

rådande halt väglag i sladdning och tornade mot en på gångbanan stående

ledningsstolpe med påföljd, att denna skadades samt att en på bilen enligt

förmans order medföljande linjearbetare Karl Sven Brindén fick näsbenet

krossat ävensom andra skador, sorn medförde svårartat framtida men. Johansson

dömdes genom Stockholms rådhusrätts utslag den 21 februari 1935 för

ovarsamt framförande av motorfordon till tolv dagsböter, envar å fyra kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 311.

1H5 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Dopartements
chefen.

Då telegrafverkets bilar äro försäkrade för skador å tredje person oell

tredje persons egendom enligt lagen om trafikförsäkring den 10 maj 1929,

har skadan på ledningsstolpen ersatts av försäkringsbolaget. Till Brindén

har ersättning utgått enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete den

17 juni 1916.

Brindén begärde sedermera hos telegrafstyrelsen att härutöver utfå ersättning

för sveda och värk och för framtida men, vilket telegrafstyrelsen avböjt

under hänvisning till sistnämnda lag, enligt vilken endast utgår viss avlöning

jämte ersättning för läkarvård.

Den 6 juli 1936 uttog Brindén stämning till Stockholms rådhusrätt på

Johansson under yrkande att utfå ersättning dels för förlorad arbetsförtjänst

med 145 kronor 64 öre —- skillnaden mellan normala avlöningen och sjukavlöningen

— dels för sveda och värk med 1,500 kronor och dels för framtida

men med 3,000 kronor eller sammanlagt 4,645 kronor 64 öre. I sitt den 17

september 1936 meddelade utslag har rådhusrätten jämkat ersättningen för

sveda och värk till 500 kronor och förpliktat Johansson att till Brindén utgiva

sammanlagt 3,645 kronor 64 öre jämte 5 procent ränta från stämningsdagen

ävensom i rättegångskostnader 56 kronor samt ersättning för protokollslösen.

Sedan Johansson överklagat utslaget hos Svea hovrätt, gjorde telegrafstyrelsen

i skrivelse den 12 oktober 1936 framställning örn bemyndigande att

av telegrafverkets medel utbetala det skadestånd jämte ersättning för rättegångskostnad,

som kunde bliva utdömt. I utlåtande häröver anförde statskontoret,

att med prövning av ärendet borde anstå, till dess laga kraftvunnet

utslag förelåge.

På grund av förelupet formfel blev emellertid målet desert hos hovrätten,

och telegrafstyrelsen har därefter i skrivelse den 4 maj 1937, under åberopande

av sin skrivelse den 12 oktober 1936, förnyat sin i ämnet gjorda framställning.

Telegrafstyrelsen anförde i nämnda skrivelse den 12 oktober 1936, att

Johansson genom utslaget i åklagarmålet erhållit det straff, som domstolen

prövat vara skäligt med hänsyn till den ovarsamhet, som kunnat läggas honom

till last vid olyckstillfället. Då straffet utmättes i dagsböter, vore beloppet

därjämte avpassat efter hans ekonomiska bärkraft och kunde sålunda icke

sägas hava några vittgående ekonomiska konsekvenser för honom. Förhållandet

vore ett annat i fråga örn det i skadeståndsrättegången utdömda

beloppet cirka 3,700 kronor. För en inkomsttagare av här förevarande slag

betydde detta, att han dömts att utbetala ungefär en hel årsinkomst, vilket

självfallet kunde få katastrofala följder för de besparingar, som han under

årens lopp eventuellt kunde hava gjort. Det kunde enligt styrelsens förmenande

icke vara rimligt, att automobilförarna under sin genom den mer och

mer intensifierade biltrafiken i och för sig krävande arbetsutövning skulle

vara utsatta för risker av detta slag, utan borde dessa åvila telegrafverket.

I utlåtande den 7 maj 1937 har statskontoret förklarat sig icke hava funnit

anledning göra erinran mot bifall till vad telegrafstyrelsen hemställt.

Innan jag går in på det nu föreliggande ärendet, får jag erinra om att

chefen för justitiedepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 311.

23 april 1937 tillkallat sakkunniga för att inom departementet biträda med

verkställande av utredning angående reform av gällande rättsregler rörande

trafikförsäkring samt ansvarighet för skada i följd av trafik med motorfordon.

Såsom i direktiven för de sakkunnigas arbete framhållits, skall vid utredningen

även upptagas till undersökning, i vad mån skäl föreligga för ett övertagande

i en eller annan form från statens sida av förarens ansvarsrisk för

skador å staten tillhöriga motorfordon och å passagerare i sådana fordon,

vilka passagerare ej sällan utgöras av statsanställda. I avvaktan å resultatet

av denna utredning torde uppkommande ansvarsfrågor av denna natur få

prövas från fall till fall.

Det nu föreliggande fallet avser gäldande av skadestånd m. m., som ålagts

reparatören David Johansson att utbetala till linjearbetaren Karl Sven

Brindén på grund av olycksfall vid framförande av en telegrafverket tillhörig

automobil. Automobilen fördes av Johansson med Brindén som passagerare,

och Johansson dömdes den 21 februari 1935 för ovarsamt framförande av

motorfordon till tolv dagsböter, envar å fyra kronor. Ersättning enligt lagen

örn försäkring för olycksfall i arbete har utgått till Brindén. Därutöver har

Stockholms rådhusrätt genom laga kraftvunnet utslag den 17 september 1936

tillerkänt Brindén ytterligare ersättning med sammanlagt 3,645 kronor 64 öre

jämte ränta, vartill kommer ersättning för rättegångskostnader med 56 kronor

jämte protokollslösen, allt att gäldas av Johansson.

På grund av de föreliggande omständigheterna och då Johansson icke

skäligen synes böra belastas med gäldandet av ifrågavarande skadeståndsbelopp

m. m., vilka ungefär motsvara hans årsinkomst, vill jag i likhet med

telegrafstyrelsen och statskontoret tillstyrka, att proposition avlåtes till riksdagen

med förslag, att Johanssons betalningsskyldighet måtte få fullgöras

av telegrafverket.

Under framhållande att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått till ända, hemställer jag,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att telegrafverket må — utan återbetalningsskyldighet för

reparatören David Johansson —- av telegrafmedel gälda linjearbetaren

Karl Sven Brindéns fordran hos Johansson på grund

av Stockholms rådhusrätts ifrågavarande utslag den 17 september

1936.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:386 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående gäldande av skadestånd m. m. till linjearbetaren K. S. Brindén. a1 i texten
  2. SU 1937:165 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av skadestånd m. m. till linjearbetaren K. S. Brindén. a1 i texten