Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående rätt till ränta vid restitution av utskglder m. m

1937-01-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:33, Med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående rätt till ränta vid restitution av utskglder m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 33.

1

Nr 33.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200)

angående rätt till ränta vid restitution av utskglder

m. m.; given Stockholms slott den 8 januari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om tillägg till förordningen den 2 maj

1919 (nr 200) angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

lii hang till riksdagens protokoll 1037

1 sami

Nr 33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 33.

Förslag

till

förordning om tillägg till förordningen den 2 maj'' 1919 (nr 200)

angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.

Härigenom förordnas, att till förordningen den 2 maj 1919 angående rätt

till ränta vid restitution av utskylder m. m. skall fogas följande tillägg:

Vad sålunda stadgats gäller ej med avseende å återbetalning av pensionsavgift

enligt lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enlig!

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson, Westman, Wigforss, Levinson, Sköld, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet:

I samband med utfärdandet av den nya lagen om folkpensionering anbefallde

Kungl. Maj:t den 28 juni 1935 pensionsstyrelsen att avgiva förslag beträffande

de nya eller ändrade författningsföreskrifter, som borde meddelas

i anledning av nämnda lag. Tillika skulle pensionsstyrelsen överväga de särskilda

åtgärder, som kunde bliva erforderliga i anledning av den fastställda

ordningen för pensionsavgifternas erläggande.

Till åtlydnad härav har pensionsstyrelsen med skrivelse den 11 juli 1936

överlämnat åtskilliga författningsförslag, däribland förslag till förordning

örn tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående rätt till ränta

vid restitution av utskylder m. m.

över pensionsstyrelsens nyssnämnda skrivelse och författningsförslag

hava, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän,

Sveriges häradsskrivareförening och föreningen Sveriges landsfiskaler.

I nyssnämnda förordning den 2 maj 1919 föreskrives, att envar, som efter

besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse

från honom påförd utskyld eller avgift till stat eller kommun eller från annan

allmän utskyld eller avgift, vid återbekommandet av det belopp, han för

mycket erlagt, tillika skall äga erhålla ränta därå efter fem för hundra örn

året från och med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den

dag, detsamma återbekommes; dock att ränta ej må utgå för längre tid än

till dess trettio dagar förflutit, efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet

meddelats eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft.

Pensionsstyrelsens förutnämnda förslag innebär, att till ifrågavarande förordning

skall fogas ett tillägg av innebörd, att ränta ej skall utgå vid åter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 33.

Departements
chefen.

betalning av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering. Till stöd härför

har pensionsstyrelsen anfört följande.

Beträffande spörsmålet, huruvida vid återbetalning av pensionsavgifter

ränta skall lämnas å avgiftsbeloppet, hade hittills i någon mån olika praxis

följts. Ehuru pensionsavgifterna enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

uppenbarligen ej ägt samma karaktär som utskylder och allmänna avgifter,

hade dock en del länsstyrelser betraktat dem såsom sådana och i många

fall vid återbetalning jämväl utbetalat ränta. Pensionsstyrelsen hade däremot

utgått ifrån att ränta ej skulle gäldas vid återbäring av avgifter. Styrelsen

ansåge för sin del, att även framdeles ränta ej borde gäldas vid avgifternas

återbetalning men att förtydligande bestämmelse härom erfordrades.

Det kunde visserligen invändas, att pensionsavgiften genom lagen örn

folkpensionering finge en något ändrad karaktär, som gjorde den mera likställd

nied allmänna avgifter än hittills, då den helt tillgodoförts avgiftsbetalaren

såsom individuell försäkringsavgift. Kvar stöde emellertid under

alla förhållanden den praktiska motiveringen för det av styrelsen redan tilllämpade

undantagsförfarandet, nämligen att den ränta, som kunde ifrågakomma

vid återbetalning av pensionsavgifter, i varje enskilt fall som regel

komme att röra sig örn mycket ringa belopp — i allmänhet endast några få

öre — och att det å andra sidan kunde komma att yppa sig svårigheter att

bestämma den termin, för vilken ränteberäkning skulle ske. Besväret med

ränteberäkningen och den för dess utförande erforderliga utredningen komme

därför att i många fall ställa sig mångdubbelt dyrare än själva ränteutgiften.

Av sakkunniga, som pensionsstyrelsen anlitat, hade ock bekräftats,

att ränteberäkningen i dessa fall måste, om den samvetsgrant utfördes,

för länsstyrelserna medföra ett besvär, som icke stöde i naturlig proportion

till de ekonomiska värden frågan gällde. Ränteutbetalningen skulle ock medföra

en visserligen ej betydande men i alla händelser onödig komplikation

i länsstyrelsernas redovisning till pensionsstyrelsen.

I de avgivna yttrandena har pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag, i den

mån det uttryckligen berörts, antingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Viss tveksamhet framskymtar endast i statskontorets yttrande, vari framhålles,

att den föreslagna undantagsbestämmelsen kunde komma att visa sig

medföra vässa olägenheter och att den ej kunde anses vara i och för sig sakligt

betingad. Med hänsyn till de skäl, som av pensionsstyrelsen anförts, och

för att ett omfattande arbete med beräkning och återbetalning av ur ekonomisk

synpunkt betydelselösa belopp skulle undvikas, har statskontoret dock

ansett sig böra biträda förslaget.

I likhet med pensionsstyrelsen anser jag övervägande skäl tala för att

ränta ej skall beräknas vid återbetalning av pensionsavgift enligt lagen örn

folkpensionering, varför jag biträder styrelsens förslag. Förslagets genomförande

förutsätter riksdagens medverkan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att berörda förslag

till förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående

rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

5

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Ljungberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 33.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:100 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring av gällande bestämmelser för tull å ackumulatorer. a1 i texten
  2. BevU 1937:12 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 s. 6 i texten