Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av järnvägen Vimmerby—Hällefors m. m

1937-01-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:58, Angående försäljning av järnvägen Vimmerby—Hällefors m. m

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 58.

9

Nr 58.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av järnvägen Vimmerby—Hällefors m. m.;

given Stockholms slott den 22 januari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehesson-Beamstoep, Westman, Wiö
foess,

Mölles, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Foeslund.

Departementschefen, statsrådet Forslund anför:

I skrivelse den 26 november 1936 hava fullmäktige i riksgäldskontoret

framlagt förslag örn försäljning av järnvägen Vimmerby—Hallefors till Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnvägsaktiebolag.

Till anläggning av järnväg från Vimmerby till Hällefors — även benämnd

Vimmerby—Ydre järnväg — beviljade Kungl. Majit den 18 november 1921

Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag ett statslån ur allmänna järnvägslånefonden,

vilket lån utanordnades åren 1923 och 1926 med sammanlagt 825,000

kronor. För lånebeloppet erhöll riksgäldskontoret inteckning i järnvägen med

bästa förmånsrätt. Järnvägen, som har en längd av 30 kilometer och en spår
1C1

37

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

vidd av 0.891 meter, öppnades för allmän trafik den 11 oktober 1924. Trafiken

å järnvägen Ilar alltifrån början ombesörjts av Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnvägsaktiebolag. Genom beslut den 5 maj 1933 har Kungl. Majit medgivit

begränsning av trafiken till vagnslastgodstrafik vid de tillfällen, då

trafikledningen så finner lämpligt, dock under iakttagande att denna vagnslastgodstrafik

ej må inskränkas till enbart trafik med Norsholm—Västervik—

Hultsfreds järnvägar. Sedan bolaget i april månad 1935 trätt i likvidation,

förrättades efter av riksgäldskontoret gjord framställning exekutiv auktion å

järnvägen den 17 juni 1935, varvid riksgäldskontoret för bevakande av sin

fordran hos bolaget inköpte järnvägen för en köpeskilling av 120,000 kronor,

till vilket belopp järnvägen bokförts hos riksgäldskontoret. I samband därmed

har statens återstående kapital- och räntefordran, 1,130,154 kronor 52 öre,

avskrivits. Trafikeringen av järnvägen fortsattes sedermera från och med den

30 juli 1935 av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag enligt

ett den 17 och 22 juli 1935 träffat och den 6 september samma år av Kungl.

Majit godkänt arrendeavtal. Detta avtal har i behörig ordning uppsagts av

bolaget till upphörande den 31 december 1936, men bolaget upprätthåller

alltjämt trafiken å banan.

Enligt det nu föreliggande förslaget skall sistnämnda bolag inköpa järnvägen

med inventarier för en köpeskilling av 70,000 kronor att kontant

erläggas vid tillträdet, som skall äga rum senast en månad efter det Kungl.

Majit godkänt försäljningsavtalet. Bolaget förbinder sig i detta avtal att

införliva järnvägen som del av bolagets järnvägsnät, under villkor dels att

trafiken å järnvägen efter beprövande av trafikledningen alltjämt må inskränkas

att omfatta transport av gods i vagnslaster, dels ock att bolaget skall

vara befriat från skyldighet att för järnvägen i fråga avsätta medel till förnyelsefond.

Vid riksgäldsfullmäktiges förevarande framställning finnes i bestyrkt avskrift

fogad en den 4 november 1936 dagtecknad promemoria, innefattande

redogörelse för av riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen S.

Norrman enligt fullmäktiges uppdrag förda förhandlingar angående ifrågavarande

försäljning. Ur nämnda promemoria torde här få återgivas följande:

Järnvägen hade ej försetts med egen rullande materiel, enär banan redan

från början avsetts skola trafikeras av Norsholm—Västervik—-Hultsfreds järnväg,

vars spårvidd liksom Ydrebanans vore 0.891 meter.

Järnvägens trafikområde vore bevuxet med synnerligen vackra skogar, vilka

till stor del ägdes av kronan, men saknade bygd och vore mycket glest befolkat.

Industrien vore begränsad till några smärre sågar.

Under järnvägens första trafikeringstid hade banan och härmed även Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnväg tillförts avsevärda virkesmängder, vilka

skeppats över Verkebäck eller Västervik. Dessa transporter hade dock starkt

minskat redan efter ett par år, sedan upplagrade virkesförråd utförts, propsexporten

från Sverige avstannat i anledning av skärpt konkurrens från Byssland

och Finland samt slutligen lastbilskonkurrensen tilltagit.

Sedan koncessionsinnehavaren i anledning av trafikens obetydlighet sökt

befrielse från skyldigheten att upprätthålla allmän trafik å järnvägen, hade

Kungl. Majit genom resolution den 5 maj 1933 medgivit, att trafiken å Vim
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 58.

melby \dre järnväg finge, tills vidare intill dess Kungl. Majit annorlunda

förordnade, efter beprövande av järnvägens trafikledning inskränkas att omfatta

transporter av gods i vagnslaster vid de tillfällen, då trafikledningen så

funné lämpligt, dock under iakttagande att denna vagnslasttrafik ej finge, på

sätt koncessionsinnehavaren begärt, inskränkas till enbart trafik med Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnvägar.

I det den 17 och 22 juli 1935 med Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag

träffade trafikeringsavtalet hade bestämts, bland annat, att arrendeavgift

skulle, dock först från och med 1937 års ingång, erläggas med ett belopp,

motsvarande 4 Va procent å järnvägens realisations värde, vilket beräknats till

118,000 kronor. Avtalet skulle gälla till 1936 års slut samt därefter för ett år

i sänder, därest icke från någondera parten uppsägning gjorts senast den

30 föregående juni. Järnvägsbolaget hade sedermera i vederbörlig tid uppsagt

avtalet till upphörande med 1936 års utgång.

Hen 29 juli 1935, vilken dag äganderätten till järnvägen övergått till

staten, hade statens fordran på grund av uteblivna räntelikvider stigit till

1,253,317 kronor 70 öre. Sedan banan inköpts av staten, hade den i riksgäldskontorets

räkenskaper uppförts såsom tillgång med ett belopp av 120,000

kronor, och hade av statens fordran, efter det i slutredovisning för likvidationen

influtit 3,163 kronor 18 öre, avskrivits ett belopp av 1,130,154 kronor

52 öre.

Vid de förhandlingar, som förts angående järnvägens försäljning, hade,

fortsätta förhandlingsmännen, inledningsvis diskuterats möjligheterna att

trygga järnvägens fortbestånd icke blott tills vidare utan även för en längre

framtid. En förutsättning härför vore, att årliga avsättningar till förnyelsefond

kunde göras, vilket hittills icke skett. Med hänsyn till järnvägens anläggningskostnad

kunde behovet av årlig avsättning till förnyelsefond uppskattas

till cirka 15,000 kronor. Vidare anföra förhandlingsmännen:

Då ett sådant belopp vida överstiger den bruttoinkomst, med vilken man

även under gynnsammare konjunkturer än de nuvarande har att räkna, torde

det vara tydligt, att förutsättningar för järnvägens fortbestånd icke finnas för

längre tid än den, under vilken järnvägen kan trafikeras utan att för dess vidmakthållande

i trafikdugligt skick större kapital behöver investeras.

Å andra sidan befanns önskvärt, att järnvägsdriften icke nedlägges tidigare

än som kan bliva nödigt. Sedan trafiken begränsats till vagnslastgods, är

järnvägen sakligt sett jämförbar med ett industrispår men har som sådant

viss betydelse, med hänsyn till lastbilstrafikens storlek kanske främst som

prisreglerande faktor. Beaktas må ock, att icke blott staten medverkat till

banans åstadkommande utan att även landsting, kommuner och enskilda gjort

betydande kapitalinsatser. Aktiekapitalet uppgick till 771,200 kronor, och

härav har exempelvis Rumskulla socken tecknat 100,000 kronor. Ett fullständigt

nedläggande av järnvägsdriften, som förr eller senare torde bliva

ofrånkomligt, synes härvid icke böra ske tidigare än då antingen trafiken så

nedgått i betydelse, att ett fortsatt nödtorftigt underhåll av järnvägen framstår

som direkt förlustbringande och meningslöst, eller ock för järnvägens vidmakthållande

i trafikdugligt skick krävas ersättningskostnader, för vilkas bestridande

medel icke kunnat avsättas.

Garanti vinnes för att järnvägen efter en försäljning icke skall kunna till

trafikområdets förfång nedläggas tidigare än nödigt blir, därest banans karaktär

av för allmän vagnslastgodstrafik upplåten järnväg bibehålies enligt Kungl.

Majits resolution av den 5 maj 1933. I sådant fall måste nämligen eventuellt

uppkommande fråga örn järnvägsdriftens upphörande underställas Kungl.

Majlis prövning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Sedan parterna enats om, att banan efter försäljning till Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnvägsaktiebolag skulle ingå i Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnväg som en för allmän vagnslastgodstrafik upplåten bandel, diskuterades

köpeskillingens storlek.

Järnvägens inkomster av sådan trafik, som numera upprätthålles, d. v. s.

av vagnslastgods, hava utgjort:

Å r

Inkomster i

Å r

Inkomster i

avrundade tal

avrundade tal

Kronor

Kronor

1928 ..............

................ 47,700

1933 .......................

........ 10,400

1929 ..............

................ 43,800

1934 .......................

........ 11,500

1930 ..............

................ 27,200

1935 ......................

........ 3,100

1931 ..............

................ 16,400

1936 (jan.-—juli) ....

........ 4,100

1932 .............................. 6,500

Med hänsyn till propstrafikens upphörande ävensom biltrafikens utveckling

kan man icke för framtiden räkna med inkomster av sådan storlek, som

uppnåddes under tiden till år 1930, och det synes icke ens sannolikt, att man

skall uppnå en genomsnittsinkomst, motsvarande den för åren 1933—1934

uppnådda, d. v. s. cirka 11,000 kronor för år. Å andra sidan har man att räkna

med kostnader för järnvägens nödtorftiga underhåll, vilka med inräkning av

kostnader för slipersutbyte icke synas kunna upptagas till lägre genomsnittligt

belopp än 400 kronor per kilometer eller 12,000 kronor per år, samt härutöver

kostnader för trafikermgen.

De till Ydrebanan hänförliga inkomsterna av banans trafikering synas sålunda

genomsnittligt sett icke kunna väntas komma att motsvara mer än i

bästa fall kostnaderna för banans nödtorftiga underhåll. Under år sådana som

de närmast förflutna måste medel tillskjutas för underhållet. Emellertid tillföres

Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnväg från Ydrebanan trafikinkomster,

vilka brutto uppgå till ungefär dubbla beloppet av Ydrebanans fraktandelar.

Det kan då ligga i Norsholm—Västervik—-Hultsfreds järnvägs intresse,

att Ydrebanans trafik upprätthålles, även örn viss direkt förlust härav

uppstår. Tydligt är emellertid, att Ydrebanan för Norsholm—Västervik—

Hultsfreds järnväg har ett så obetydligt och osäkert affärsvärde, att någon

mera avsevärd köpeskilling för banan icke kan ifrågasättas. I betraktande av

anförda omständigheter hava parterna enats örn lämpligheten, att järnvägens

realisationsvärde lägges till grund för köpeskillingens beräkning.

I en den 13 maj 1935 dagtecknad, på riksgäldsfullmäktiges begäran verkställd

värdering har översten Hj. Fogelmarck beräknat Ydrebanans realisationsvärde

till 118,000 kronor, under förutsättning att en realisation får ske

utan forcering under en ej allt för kort tid. Då järnvägen är relativt nybyggd,

avser det sålunda beräknade värdet husbyggnader och räler i gott stånd och

utan sådan värdeminskning, som föranledes av ålder och nyttjande.

Om, såsom torde kunna förväntas, järnvägen under en längre tid kommer

att ligga kvar och användas, utan att avsättning av medel för förnyelse blir

möjlig, så kommer emellertid järnvägen att år för år undergå värdeminskning.

Anförda realisationsvärde synes sålunda böra reduceras för att kunna anses

skäligt som köpeskilling för ifrågavarande järnväg, beträffande vilken trafikeringsskyldighet

avses skola föreligga. Vissa omständigheter hava härvid av

förhandlingsmännen för Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnväg anförts

som motiv för en relativt långt gående reducering. Man har sålunda hänvisat

till svårigheterna att i det glest befolkade trafikområdet försälja förefintliga

byggnader eller vid deras uthyrning erhålla mera avsevärda hyresbelopp samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

erinrat, att större mängder räler med ifrågavarande rälsvikt av endast 17 kg

icke torde kunna finna köpare, som äro villiga att betala mer än skrotvärdet.

Med hänsyn till anförda omständigheter ävensom tilL storleken av den skuldbörda,

som Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag i enlighet

med 1936 års uppgörelse angående dess statslån redan förut äger, enades

parterna örn att föreslå köpeskillingen till ett belopp av 70,000 kronor att

erläggas kontant.

I enlighet med vad sålunda överenskommits mellan riksgäldskontorets och

bolagets förhandlingsmän hade efterföljande förslag till köpeavtal upprättats

i samband med utarbetandet av förevarande promemoria:

Mellan riksgäldskontoret och Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag

träffas härmed under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande

följande köpeavtal.

1. Till Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag försäljer

riksgäldskontoret å svenska statens vägnar på nedan angivna villkor Vimmerby—Ydre

järnväg med till densamma hörande inventarier.

2. Köpeskillingen för järnvägen med inventarier skall utgöra 70,000 kronor

att erläggas vid tillträdet, som skall äga rum senast en månad efter det Kungl.

Majit godkänt detta avtal.

3. Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag förbinder sig att

införliva Vimmerby—Ydre järnväg som del av bolagets järnvägsnät, under

villkor dels att trafiken å järnvägen efter beprövande av trafikledningen alltjämt

må inskränkas att omfatta transport av gods i vagnslaster vid de tillfällen,

då trafikledningen så finner lämpligt, dels att bolaget skall vara befriat

från skyldighet att för järnvägen i fråga avsätta medel till förnyelsefond.

4. Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag förbinder sig att

intill tillträdesdagen trafikera Vimmerby—Ydre järnväg i enlighet med

gällande trafikeringsavtal av den 17 juli 1935.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sin förevarande framställning anfört,

att de med hänsyn till vad förhandlingsmännen i sin promemoria framhållit

i fråga örn köpeskillingens storlek ansett sig kunna godtaga det föreslagna

beloppet, 70,000 kronor.

Med avseende å det av förhandlingsmännen föreslagna köpeavtalet anföra

fullmäktige:

Mot villkoret angående driftens inskränkning att omfatta endast vagnslastgods

torde ej vara något att erinra, då Kungl. Majit lämnat medgivande

härtill genom resolution den 5 maj 1933.

Villkoret att köparen skall vara befriad från skyldighet att för järnvägen

avsätta medel till förnyelsefond synes ej heller böra föranleda någon erinran

i betraktande av den ytterst ringa trafiken å järnvägen. Såsom i promemorian

framhålles, torde förutsättningar för järnvägens fortbestånd icke finnas för

längre tid än den, under vilken järnvägen kan trafikeras utan att för dess vidmakthållande

i trafikdugligt skick större kapital behöver investeras.

Sedan såväl fullmäktige som Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags

styrelse för sin del godkänt förslaget till köpeavtal, vilket för att

bliva giltigt förutsätter Kungl. Maj:ts godkännande, har avtalet undertecknats

av kontrahenterna.

Vimmerby—Ydre järnväg är i riksgäldskontorets räkenskaper upptagen

såsom tillgång till ett värde av 120,000 kronor, och statens fordran för lån till

järnvägens anläggning har avskrivits, i vad den översteg nämnda belopp.

Järnvägens försäljning för 70,000 kronor skulle sålunda nödvändiggöra av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Majis proposition nr 58.

aVttei''l.igare av 50,000 kronor. Något särskilt anslag

alfor erfordras ej, utan beloppet överföres till riksgäldskontorets avskrivningskonto

for att i sinom tid täckas med andra statsinkomster än lånemedel.

Kiksgäldsfullmäktige hemställa, att Kungl. Majit ville för 1937 års riksdag

framlägga förslag örn försäljning av Vimmerby—Ydre järnväg till Norsholm—

Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag för en köpeskilling av 70,000 kronor

och på de villkor i övrigt, som omförmälas i förslaget till köpeavtal.

I utlåtande den 5 december 1936 har 1932 års järnvägsekonomiutredning

anfört, att utredningen, med hänsyn till vad från riksgäldskontorets sida i

äiendet framhållits och särskilt med beaktande av den med Norsholm_

A ästervik Hultsfreds järnvägsaktiebolag år 1936 träffade uppgörelsen angående

likvidering av bolagets statslån, icke hade något att erinra mot nu

föreliggande försäljningsförslag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 14 januari 1937 förklarat

sig icke hava något att erinra mot det föreliggande förslaget till försäljning

av järnvägen.

Alltsedan riksgäldskontoret, efter det Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag

t1 ätt i likvidation, ar 1935 å exekutiv auktion inköpt bolagets järnväg mellan

■Vimmerby och Hällefors, har densamma varit utarrenderad till Norsholm—- Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag, vilket bolag jämväl därförut ombesörjt

trafiken å järnvägen. Bolaget har emellertid uppsagt arrendeavtalet

till upphörande med 1936 års utgång. På grund av den sålunda inträdda situationen

och då det ansetts från olika synpunkter önskvärt, att järnvägen tills

vidare bibehålies, hava förhandlingar ägt rum örn järnvägens framtida traf bering.

Såsom resultat av dessa förhandlingar föreligger ett mellan fullmäktige

i riksgäldskontoret, under förutsättning av Kungl. Majits godkännande, och

sistnämnda bolag träffat avtal örn försäljning av järnvägen till bolaget för

en köpeskilling av 70,000 kronor, att erläggas kontant. Enligt avtalsförslaget

skulle bolaget förbinda sig att införliva järnvägen som del av bolagets järnvägsnät,

under villkor dels att trafiken å järnvägen liksom under de senaste

åren må efter beprövande av trafikledningen inskränkas till transport av gods

i vagnslaster vid de tillfällen, då trafikledningen så finner lämpligt, dels ock

att bolaget skall vara befriat från skyldighet att för järnvägen avsätta medel

till förnyelsefond.

För ifrågavarande järnväg synes icke kunna påräknas större trafik än den

vagnslastgodstrafik, till vilken innehavarens trafikeringsskyldigliet genom

Kungl. Majits förutnämnda resolution den 5 maj 1933 begränsats. I det nu

föreliggande avtalsförslaget förutsättes för framtiden enahanda begränsning

av trafikeringsskyldigheten. Såsom av den förebragta utredningen framgår

kunna inkomsterna av en trafik med sådan omfattning icke beräknas förslå ens

till nödtorftigt underhåll av järnvägen. Lagenlig avsättning till förnyelsefond

har på grund härav ansetts icke kunna ifrågakomma.

Sistnämnda omständighet får vid en försäljning i viss mån inverkan på

bestämmandet av köpeskillingens belopp, i det att järnvägen, då avsättning

till förnyelsefond icke sker, kommer att successivt undergå värdeminskning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 58.

Vid en i maj 1935 verkställd värdering uppskattades järnvägens realisationsvärde

till 118,000 kronor. Med hänsyn bland annat till berörda värdeminskning

har köpeskillingen funnits skäligen böra bestämmas till 70,000 kronor.

I betraktande av det jämförelsevis ringa trafikbehov, som ifrågavarande

järnväg tillgodoser, och då järnvägen, med hänsyn till att avsättning till förnyelsefond

icke skulle ske, förutsättes komma att bliva nedlagd, när mera betydande

arbeten erfordras för dess vidmakthållande i trafikdugligt skick,

ligger det nära till hands att överväga järnvägens nedläggande redan nu. Enär

det nyss angivna realisationsvärdet är beräknat under förutsättning, att en

realisation får ske utan forcering under en ej allt för kort tid, och då jag på

grund av omständigheterna funnit den föreslagna köpeskillingen godtagbar,

har jag emellertid för min del icke funnit anledning motsätta mig försäljning

av järnvägen i enlighet med det föreliggande förslaget.

Enär Kungl. Majit enligt 5 § 1 mom. lagen den 3 juli 1930 örn bokföring

vid enskild järnväg äger befria järnvägsbolag från avsättning till förnyelsefond

endast för visst år, torde av riksdagen böra utverkas medgivande, att

Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag, därest förevarande försäljning

kommer till stånd, må beträffande ifrågavarande järnväg helt befrias

från skyldigheten att avsätta medel till förnyelsefond.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

dels att Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag

må, därest bolaget på sätt i det föregående angivits förvärvar

järnvägen Vimmerby—Hällefors, utan hinder av bestämmelserna

i lagen den 3 juli 1930 örn bokföring vid enskild järnväg befrias

från avsättning till förnyelsefond beträffande nämnda järnväg,

dels ock att järnvägen Vimmerby—Hällefors må försäljas till

nämnda järnvägsaktiebolag för en köpeskilling av 70,000 kronor

och på de villkor i övrigt, som i det föregående angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Wirseen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1937:14 Bankoutskottets utlåtande Nr 14 s. 4 i texten