Angående försäljning av järnvägen Vimmerby—Hällefors m. m
1937-01-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:58, Angående försäljning av järnvägen Vimmerby—Hällefors m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 58.
9
Nr 58.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av järnvägen Vimmerby—Hällefors m. m.;
given Stockholms slott den 22 januari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 januari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehesson-Beamstoep, Westman, Wiö
foess,
Mölles, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Foeslund.
Departementschefen, statsrådet Forslund anför:
I skrivelse den 26 november 1936 hava fullmäktige i riksgäldskontoret
framlagt förslag örn försäljning av järnvägen Vimmerby—Hallefors till Norsholm—Västervik—Hultsfreds
järnvägsaktiebolag.
Till anläggning av järnväg från Vimmerby till Hällefors — även benämnd
Vimmerby—Ydre järnväg — beviljade Kungl. Majit den 18 november 1921
Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag ett statslån ur allmänna järnvägslånefonden,
vilket lån utanordnades åren 1923 och 1926 med sammanlagt 825,000
kronor. För lånebeloppet erhöll riksgäldskontoret inteckning i järnvägen med
bästa förmånsrätt. Järnvägen, som har en längd av 30 kilometer och en spår
1C1
37
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
vidd av 0.891 meter, öppnades för allmän trafik den 11 oktober 1924. Trafiken
å järnvägen Ilar alltifrån början ombesörjts av Norsholm—Västervik—Hultsfreds
järnvägsaktiebolag. Genom beslut den 5 maj 1933 har Kungl. Majit medgivit
begränsning av trafiken till vagnslastgodstrafik vid de tillfällen, då
trafikledningen så finner lämpligt, dock under iakttagande att denna vagnslastgodstrafik
ej må inskränkas till enbart trafik med Norsholm—Västervik—
Hultsfreds järnvägar. Sedan bolaget i april månad 1935 trätt i likvidation,
förrättades efter av riksgäldskontoret gjord framställning exekutiv auktion å
järnvägen den 17 juni 1935, varvid riksgäldskontoret för bevakande av sin
fordran hos bolaget inköpte järnvägen för en köpeskilling av 120,000 kronor,
till vilket belopp järnvägen bokförts hos riksgäldskontoret. I samband därmed
har statens återstående kapital- och räntefordran, 1,130,154 kronor 52 öre,
avskrivits. Trafikeringen av järnvägen fortsattes sedermera från och med den
30 juli 1935 av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag enligt
ett den 17 och 22 juli 1935 träffat och den 6 september samma år av Kungl.
Majit godkänt arrendeavtal. Detta avtal har i behörig ordning uppsagts av
bolaget till upphörande den 31 december 1936, men bolaget upprätthåller
alltjämt trafiken å banan.
Enligt det nu föreliggande förslaget skall sistnämnda bolag inköpa järnvägen
med inventarier för en köpeskilling av 70,000 kronor att kontant
erläggas vid tillträdet, som skall äga rum senast en månad efter det Kungl.
Majit godkänt försäljningsavtalet. Bolaget förbinder sig i detta avtal att
införliva järnvägen som del av bolagets järnvägsnät, under villkor dels att
trafiken å järnvägen efter beprövande av trafikledningen alltjämt må inskränkas
att omfatta transport av gods i vagnslaster, dels ock att bolaget skall
vara befriat från skyldighet att för järnvägen i fråga avsätta medel till förnyelsefond.
Vid riksgäldsfullmäktiges förevarande framställning finnes i bestyrkt avskrift
fogad en den 4 november 1936 dagtecknad promemoria, innefattande
redogörelse för av riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen S.
Norrman enligt fullmäktiges uppdrag förda förhandlingar angående ifrågavarande
försäljning. Ur nämnda promemoria torde här få återgivas följande:
Järnvägen hade ej försetts med egen rullande materiel, enär banan redan
från början avsetts skola trafikeras av Norsholm—Västervik—-Hultsfreds järnväg,
vars spårvidd liksom Ydrebanans vore 0.891 meter.
Järnvägens trafikområde vore bevuxet med synnerligen vackra skogar, vilka
till stor del ägdes av kronan, men saknade bygd och vore mycket glest befolkat.
Industrien vore begränsad till några smärre sågar.
Under järnvägens första trafikeringstid hade banan och härmed även Norsholm—Västervik—Hultsfreds
järnväg tillförts avsevärda virkesmängder, vilka
skeppats över Verkebäck eller Västervik. Dessa transporter hade dock starkt
minskat redan efter ett par år, sedan upplagrade virkesförråd utförts, propsexporten
från Sverige avstannat i anledning av skärpt konkurrens från Byssland
och Finland samt slutligen lastbilskonkurrensen tilltagit.
Sedan koncessionsinnehavaren i anledning av trafikens obetydlighet sökt
befrielse från skyldigheten att upprätthålla allmän trafik å järnvägen, hade
Kungl. Majit genom resolution den 5 maj 1933 medgivit, att trafiken å Vim
-
11
Kungl. Majlis proposition nr 58.
melby \dre järnväg finge, tills vidare intill dess Kungl. Majit annorlunda
förordnade, efter beprövande av järnvägens trafikledning inskränkas att omfatta
transporter av gods i vagnslaster vid de tillfällen, då trafikledningen så
funné lämpligt, dock under iakttagande att denna vagnslasttrafik ej finge, på
sätt koncessionsinnehavaren begärt, inskränkas till enbart trafik med Norsholm—Västervik—Hultsfreds
järnvägar.
I det den 17 och 22 juli 1935 med Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag
träffade trafikeringsavtalet hade bestämts, bland annat, att arrendeavgift
skulle, dock först från och med 1937 års ingång, erläggas med ett belopp,
motsvarande 4 Va procent å järnvägens realisations värde, vilket beräknats till
118,000 kronor. Avtalet skulle gälla till 1936 års slut samt därefter för ett år
i sänder, därest icke från någondera parten uppsägning gjorts senast den
30 föregående juni. Järnvägsbolaget hade sedermera i vederbörlig tid uppsagt
avtalet till upphörande med 1936 års utgång.
Hen 29 juli 1935, vilken dag äganderätten till järnvägen övergått till
staten, hade statens fordran på grund av uteblivna räntelikvider stigit till
1,253,317 kronor 70 öre. Sedan banan inköpts av staten, hade den i riksgäldskontorets
räkenskaper uppförts såsom tillgång med ett belopp av 120,000
kronor, och hade av statens fordran, efter det i slutredovisning för likvidationen
influtit 3,163 kronor 18 öre, avskrivits ett belopp av 1,130,154 kronor
52 öre.
Vid de förhandlingar, som förts angående järnvägens försäljning, hade,
fortsätta förhandlingsmännen, inledningsvis diskuterats möjligheterna att
trygga järnvägens fortbestånd icke blott tills vidare utan även för en längre
framtid. En förutsättning härför vore, att årliga avsättningar till förnyelsefond
kunde göras, vilket hittills icke skett. Med hänsyn till järnvägens anläggningskostnad
kunde behovet av årlig avsättning till förnyelsefond uppskattas
till cirka 15,000 kronor. Vidare anföra förhandlingsmännen:
Då ett sådant belopp vida överstiger den bruttoinkomst, med vilken man
även under gynnsammare konjunkturer än de nuvarande har att räkna, torde
det vara tydligt, att förutsättningar för järnvägens fortbestånd icke finnas för
längre tid än den, under vilken järnvägen kan trafikeras utan att för dess vidmakthållande
i trafikdugligt skick större kapital behöver investeras.
Å andra sidan befanns önskvärt, att järnvägsdriften icke nedlägges tidigare
än som kan bliva nödigt. Sedan trafiken begränsats till vagnslastgods, är
järnvägen sakligt sett jämförbar med ett industrispår men har som sådant
viss betydelse, med hänsyn till lastbilstrafikens storlek kanske främst som
prisreglerande faktor. Beaktas må ock, att icke blott staten medverkat till
banans åstadkommande utan att även landsting, kommuner och enskilda gjort
betydande kapitalinsatser. Aktiekapitalet uppgick till 771,200 kronor, och
härav har exempelvis Rumskulla socken tecknat 100,000 kronor. Ett fullständigt
nedläggande av järnvägsdriften, som förr eller senare torde bliva
ofrånkomligt, synes härvid icke böra ske tidigare än då antingen trafiken så
nedgått i betydelse, att ett fortsatt nödtorftigt underhåll av järnvägen framstår
som direkt förlustbringande och meningslöst, eller ock för järnvägens vidmakthållande
i trafikdugligt skick krävas ersättningskostnader, för vilkas bestridande
medel icke kunnat avsättas.
Garanti vinnes för att järnvägen efter en försäljning icke skall kunna till
trafikområdets förfång nedläggas tidigare än nödigt blir, därest banans karaktär
av för allmän vagnslastgodstrafik upplåten järnväg bibehålies enligt Kungl.
Majits resolution av den 5 maj 1933. I sådant fall måste nämligen eventuellt
uppkommande fråga örn järnvägsdriftens upphörande underställas Kungl.
Majlis prövning.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
Sedan parterna enats om, att banan efter försäljning till Norsholm—Västervik—Hultsfreds
järnvägsaktiebolag skulle ingå i Norsholm—Västervik—Hultsfreds
järnväg som en för allmän vagnslastgodstrafik upplåten bandel, diskuterades
köpeskillingens storlek.
Järnvägens inkomster av sådan trafik, som numera upprätthålles, d. v. s.
av vagnslastgods, hava utgjort:
Å r
Inkomster i
Å r
Inkomster i
avrundade tal
avrundade tal
Kronor
Kronor
1928 ..............
................ 47,700
1933 .......................
........ 10,400
1929 ..............
................ 43,800
1934 .......................
........ 11,500
1930 ..............
................ 27,200
1935 ......................
........ 3,100
1931 ..............
................ 16,400
1936 (jan.-—juli) ....
........ 4,100
1932 .............................. 6,500
Med hänsyn till propstrafikens upphörande ävensom biltrafikens utveckling
kan man icke för framtiden räkna med inkomster av sådan storlek, som
uppnåddes under tiden till år 1930, och det synes icke ens sannolikt, att man
skall uppnå en genomsnittsinkomst, motsvarande den för åren 1933—1934
uppnådda, d. v. s. cirka 11,000 kronor för år. Å andra sidan har man att räkna
med kostnader för järnvägens nödtorftiga underhåll, vilka med inräkning av
kostnader för slipersutbyte icke synas kunna upptagas till lägre genomsnittligt
belopp än 400 kronor per kilometer eller 12,000 kronor per år, samt härutöver
kostnader för trafikermgen.
De till Ydrebanan hänförliga inkomsterna av banans trafikering synas sålunda
genomsnittligt sett icke kunna väntas komma att motsvara mer än i
bästa fall kostnaderna för banans nödtorftiga underhåll. Under år sådana som
de närmast förflutna måste medel tillskjutas för underhållet. Emellertid tillföres
Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnväg från Ydrebanan trafikinkomster,
vilka brutto uppgå till ungefär dubbla beloppet av Ydrebanans fraktandelar.
Det kan då ligga i Norsholm—Västervik—-Hultsfreds järnvägs intresse,
att Ydrebanans trafik upprätthålles, även örn viss direkt förlust härav
uppstår. Tydligt är emellertid, att Ydrebanan för Norsholm—Västervik—
Hultsfreds järnväg har ett så obetydligt och osäkert affärsvärde, att någon
mera avsevärd köpeskilling för banan icke kan ifrågasättas. I betraktande av
anförda omständigheter hava parterna enats örn lämpligheten, att järnvägens
realisationsvärde lägges till grund för köpeskillingens beräkning.
I en den 13 maj 1935 dagtecknad, på riksgäldsfullmäktiges begäran verkställd
värdering har översten Hj. Fogelmarck beräknat Ydrebanans realisationsvärde
till 118,000 kronor, under förutsättning att en realisation får ske
utan forcering under en ej allt för kort tid. Då järnvägen är relativt nybyggd,
avser det sålunda beräknade värdet husbyggnader och räler i gott stånd och
utan sådan värdeminskning, som föranledes av ålder och nyttjande.
Om, såsom torde kunna förväntas, järnvägen under en längre tid kommer
att ligga kvar och användas, utan att avsättning av medel för förnyelse blir
möjlig, så kommer emellertid järnvägen att år för år undergå värdeminskning.
Anförda realisationsvärde synes sålunda böra reduceras för att kunna anses
skäligt som köpeskilling för ifrågavarande järnväg, beträffande vilken trafikeringsskyldighet
avses skola föreligga. Vissa omständigheter hava härvid av
förhandlingsmännen för Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnväg anförts
som motiv för en relativt långt gående reducering. Man har sålunda hänvisat
till svårigheterna att i det glest befolkade trafikområdet försälja förefintliga
byggnader eller vid deras uthyrning erhålla mera avsevärda hyresbelopp samt
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 58.
erinrat, att större mängder räler med ifrågavarande rälsvikt av endast 17 kg
icke torde kunna finna köpare, som äro villiga att betala mer än skrotvärdet.
Med hänsyn till anförda omständigheter ävensom tilL storleken av den skuldbörda,
som Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag i enlighet
med 1936 års uppgörelse angående dess statslån redan förut äger, enades
parterna örn att föreslå köpeskillingen till ett belopp av 70,000 kronor att
erläggas kontant.
I enlighet med vad sålunda överenskommits mellan riksgäldskontorets och
bolagets förhandlingsmän hade efterföljande förslag till köpeavtal upprättats
i samband med utarbetandet av förevarande promemoria:
Mellan riksgäldskontoret och Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag
träffas härmed under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande
följande köpeavtal.
1. Till Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag försäljer
riksgäldskontoret å svenska statens vägnar på nedan angivna villkor Vimmerby—Ydre
järnväg med till densamma hörande inventarier.
2. Köpeskillingen för järnvägen med inventarier skall utgöra 70,000 kronor
att erläggas vid tillträdet, som skall äga rum senast en månad efter det Kungl.
Majit godkänt detta avtal.
3. Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag förbinder sig att
införliva Vimmerby—Ydre järnväg som del av bolagets järnvägsnät, under
villkor dels att trafiken å järnvägen efter beprövande av trafikledningen alltjämt
må inskränkas att omfatta transport av gods i vagnslaster vid de tillfällen,
då trafikledningen så finner lämpligt, dels att bolaget skall vara befriat
från skyldighet att för järnvägen i fråga avsätta medel till förnyelsefond.
4. Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag förbinder sig att
intill tillträdesdagen trafikera Vimmerby—Ydre järnväg i enlighet med
gällande trafikeringsavtal av den 17 juli 1935.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sin förevarande framställning anfört,
att de med hänsyn till vad förhandlingsmännen i sin promemoria framhållit
i fråga örn köpeskillingens storlek ansett sig kunna godtaga det föreslagna
beloppet, 70,000 kronor.
Med avseende å det av förhandlingsmännen föreslagna köpeavtalet anföra
fullmäktige:
Mot villkoret angående driftens inskränkning att omfatta endast vagnslastgods
torde ej vara något att erinra, då Kungl. Majit lämnat medgivande
härtill genom resolution den 5 maj 1933.
Villkoret att köparen skall vara befriad från skyldighet att för järnvägen
avsätta medel till förnyelsefond synes ej heller böra föranleda någon erinran
i betraktande av den ytterst ringa trafiken å järnvägen. Såsom i promemorian
framhålles, torde förutsättningar för järnvägens fortbestånd icke finnas för
längre tid än den, under vilken järnvägen kan trafikeras utan att för dess vidmakthållande
i trafikdugligt skick större kapital behöver investeras.
Sedan såväl fullmäktige som Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags
styrelse för sin del godkänt förslaget till köpeavtal, vilket för att
bliva giltigt förutsätter Kungl. Maj:ts godkännande, har avtalet undertecknats
av kontrahenterna.
Vimmerby—Ydre järnväg är i riksgäldskontorets räkenskaper upptagen
såsom tillgång till ett värde av 120,000 kronor, och statens fordran för lån till
järnvägens anläggning har avskrivits, i vad den översteg nämnda belopp.
Järnvägens försäljning för 70,000 kronor skulle sålunda nödvändiggöra av
-
14
Departements
chefen.
Kungl. Majis proposition nr 58.
aVttei''l.igare av 50,000 kronor. Något särskilt anslag
alfor erfordras ej, utan beloppet överföres till riksgäldskontorets avskrivningskonto
for att i sinom tid täckas med andra statsinkomster än lånemedel.
Kiksgäldsfullmäktige hemställa, att Kungl. Majit ville för 1937 års riksdag
framlägga förslag örn försäljning av Vimmerby—Ydre järnväg till Norsholm—
Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag för en köpeskilling av 70,000 kronor
och på de villkor i övrigt, som omförmälas i förslaget till köpeavtal.
I utlåtande den 5 december 1936 har 1932 års järnvägsekonomiutredning
anfört, att utredningen, med hänsyn till vad från riksgäldskontorets sida i
äiendet framhållits och särskilt med beaktande av den med Norsholm_
A ästervik Hultsfreds järnvägsaktiebolag år 1936 träffade uppgörelsen angående
likvidering av bolagets statslån, icke hade något att erinra mot nu
föreliggande försäljningsförslag.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 14 januari 1937 förklarat
sig icke hava något att erinra mot det föreliggande förslaget till försäljning
av järnvägen.
Alltsedan riksgäldskontoret, efter det Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag
t1 ätt i likvidation, ar 1935 å exekutiv auktion inköpt bolagets järnväg mellan
■Vimmerby och Hällefors, har densamma varit utarrenderad till Norsholm—- Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag, vilket bolag jämväl därförut ombesörjt
trafiken å järnvägen. Bolaget har emellertid uppsagt arrendeavtalet
till upphörande med 1936 års utgång. På grund av den sålunda inträdda situationen
och då det ansetts från olika synpunkter önskvärt, att järnvägen tills
vidare bibehålies, hava förhandlingar ägt rum örn järnvägens framtida traf bering.
Såsom resultat av dessa förhandlingar föreligger ett mellan fullmäktige
i riksgäldskontoret, under förutsättning av Kungl. Majits godkännande, och
sistnämnda bolag träffat avtal örn försäljning av järnvägen till bolaget för
en köpeskilling av 70,000 kronor, att erläggas kontant. Enligt avtalsförslaget
skulle bolaget förbinda sig att införliva järnvägen som del av bolagets järnvägsnät,
under villkor dels att trafiken å järnvägen liksom under de senaste
åren må efter beprövande av trafikledningen inskränkas till transport av gods
i vagnslaster vid de tillfällen, då trafikledningen så finner lämpligt, dels ock
att bolaget skall vara befriat från skyldighet att för järnvägen avsätta medel
till förnyelsefond.
För ifrågavarande järnväg synes icke kunna påräknas större trafik än den
vagnslastgodstrafik, till vilken innehavarens trafikeringsskyldigliet genom
Kungl. Majits förutnämnda resolution den 5 maj 1933 begränsats. I det nu
föreliggande avtalsförslaget förutsättes för framtiden enahanda begränsning
av trafikeringsskyldigheten. Såsom av den förebragta utredningen framgår
kunna inkomsterna av en trafik med sådan omfattning icke beräknas förslå ens
till nödtorftigt underhåll av järnvägen. Lagenlig avsättning till förnyelsefond
har på grund härav ansetts icke kunna ifrågakomma.
Sistnämnda omständighet får vid en försäljning i viss mån inverkan på
bestämmandet av köpeskillingens belopp, i det att järnvägen, då avsättning
till förnyelsefond icke sker, kommer att successivt undergå värdeminskning.
15
Kungl. Majus proposition nr 58.
Vid en i maj 1935 verkställd värdering uppskattades järnvägens realisationsvärde
till 118,000 kronor. Med hänsyn bland annat till berörda värdeminskning
har köpeskillingen funnits skäligen böra bestämmas till 70,000 kronor.
I betraktande av det jämförelsevis ringa trafikbehov, som ifrågavarande
järnväg tillgodoser, och då järnvägen, med hänsyn till att avsättning till förnyelsefond
icke skulle ske, förutsättes komma att bliva nedlagd, när mera betydande
arbeten erfordras för dess vidmakthållande i trafikdugligt skick,
ligger det nära till hands att överväga järnvägens nedläggande redan nu. Enär
det nyss angivna realisationsvärdet är beräknat under förutsättning, att en
realisation får ske utan forcering under en ej allt för kort tid, och då jag på
grund av omständigheterna funnit den föreslagna köpeskillingen godtagbar,
har jag emellertid för min del icke funnit anledning motsätta mig försäljning
av järnvägen i enlighet med det föreliggande förslaget.
Enär Kungl. Majit enligt 5 § 1 mom. lagen den 3 juli 1930 örn bokföring
vid enskild järnväg äger befria järnvägsbolag från avsättning till förnyelsefond
endast för visst år, torde av riksdagen böra utverkas medgivande, att
Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag, därest förevarande försäljning
kommer till stånd, må beträffande ifrågavarande järnväg helt befrias
från skyldigheten att avsätta medel till förnyelsefond.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
dels att Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag
må, därest bolaget på sätt i det föregående angivits förvärvar
järnvägen Vimmerby—Hällefors, utan hinder av bestämmelserna
i lagen den 3 juli 1930 örn bokföring vid enskild järnväg befrias
från avsättning till förnyelsefond beträffande nämnda järnväg,
dels ock att järnvägen Vimmerby—Hällefors må försäljas till
nämnda järnvägsaktiebolag för en köpeskilling av 70,000 kronor
och på de villkor i övrigt, som i det föregående angivits.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Wirseen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1937:14 Bankoutskottets utlåtande Nr 14 s. 4 i texten