Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen den 21 november 1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa präster i ny reglerade pastorat

21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:64, Med förslag till lag om ändring i lagen den 21 november 1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa präster i ny reglerade pastorat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 6Jj.

1

Nr 64.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändring i lagen den 21 november 1925 (nr 449)

örn resanslag åt vissa präster i ny reglerade pastorat;

given Stockholms slott den 22 januari 1937.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över

ecklesiastikärenden för den 9 oktober 1936 och den 22 januari 1937 vill

Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om ändring i lagen den 21 november 1925 om resanslag åt vissa

präster i nyreglerade pastorat.

GUSTAF.

N. Quensel.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 6/f.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 6Jj.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa

präster i nyreglerade pastorat.

Härigenom förordnas, att stadgandet i andra stycket av 3 § lagen

den 21 november 1925 om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat

skall upphöra att gälla och att till samma lag skola fogas två nya

paragrafer, med ordningsnummer 4 och 5, av följande lydelse:

4 §.

Efter Konungens bestämmande må fast resanslag och tillfälligt resanslag

även tilldelas adjunkt, som avses i 14 § 3 mom. lagen den 9

december 1910 örn reglering av prästerskapets avlöning; skolande sådan

adjunkt för tid, varunder han uppbär fast resanslag, icke äga rätt till

honom eljest tillförsäkrad förmån av skjuts i tjänstärenden.

Resanslag åt adjunkt, som här sägs, skola gäldas på sätt och i den

ordning härförut stadgats i fråga om dylika anslag till ordinarie präster.

5 §•

Till tillfälliga resanslag, örn vilka förmäles i 3 och 4 §§, må icke något

år användas mer än sammanlagt 200,000 kronor av kyrkofondens medel.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 64..

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 oktober 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

I 11 § lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning,

vilket lagrum handlar örn ordinarie prästs löneförmåner, stadgas

i 3 morn., att ersättning för skjuts för resor i tjänsteärenden skall, i den

mån sådant prövas erforderligt, till vederbörande tjänstinnehavare utgå

ur kyrkofonden med belopp, som av Konungen, i enlighet med de i

orten rådande förhållandena, vid löneregleringens fastställande bestämmes.

Här avsedda skjutsersättning, vilken icke i något fall finge överstiga

250 kronor årligen, kunde, såsom av lagrummet framgår, tillerkännas

endast kyrkoherde och komminister. Genom lag den 21 november

1925 örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat har sedermera

föreskrivits, att varje tjänstgörande kyrkoherde och komminister,

som i prästlöneregleringslagen avses, skall, i den mån sådant prövas erforderligt,

såsom ersättning för skjuts för resor i tjänsteärenden erhålla

ett fast resanslag samt därjämte, under vissa betingelser, ett tillfälligt

resanslag. I samma lag stadgas vidare, att, i den mån lagen träder i

kraft beträffande prästerliga tjänstinnehavare, bestämmelserna i 11 §

3 mom. prästlöneregleringslagen skola upphöra att äga tillämpning.

Sedan vid 1934 års kyrkomöte väckts förslag om sådan ändring av

14 § prästlöneregleringslagen, att jämväl s. k. ständiga adjunkter kunde

tillerkännas skjutsersättning ur kyrkofonden, har kyrkomötet i underdånig

skrivelse den 1 december 1934, nr 26, anhållit, att Kungl. Maj:t

ville låta utarbeta förslag till sådan lagändring, att fast och tillfälligt

resanslag kunde tilldelas ständig adjunkt.

Med ständig adjunkt avses, såsom känt, sådan extra ordinarie prästman,

som omförmäles i 14 § 3 mom. prästlöneregleringslagen. I nämnda

lagrum föreskrives, att, där Konungen vid fastställandet av lönereglering

finner, att bibehållande eller inrättande av komministerstjänst inom

pastoratet icke erfordras, men att arbetet därstädes dock kräver, att

ordinarie tjänstinnehavare erhåller stadigvarande biträde av adjunkt,

ersättning för bostad och vivre ävensom adjunktsarvode åt sådan adjunkt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

skall i viss ordning gäldas av pastoratet. Enligt gällande reglemente

för prästerskapets avlöning av den 15 februari 1935 benämnas här ifrågavarande

adjunkter numera kyrkoadjunkter.

I fråga örn kostnaden för tjänsteskjuts för dessa adjunkter gäller vad

för adjunkt i allmänhet finnes föreskrivet i 14 § 1 mom. prästlöneregleringslagen,

vilket stadgande är av följande lydelse:

Bostad och vivre skola tillhandahållas adjunkt av den präst, till vilkens

biträde han är anställd eller vilkens tjänst han uppehåller, eller,

då tjänsten är ledig, av den som åtnjuter de med densamma förenade

inkomster.

Lag samma vare i fråga örn skjuts i tjänsteärenden; dock beträffande

adjunkt, som är anställd såsom biträde hos annan präst, endast i avseende

å tjänsteresor, som tjänstinnehavaren åt honom anförtror.

Förevarande vid 1934 års kyrkomöte väckta fråga har redan tidigare

varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning i följd av förslag av kyrkomötet

åren 1918 och 1925.

Kyrkofondskommittén, som avgav utlåtande över 1918 års kyrkomötes

förslag i ämnet, lämnade i detta sitt utlåtande en utförlig redogörelse

för tillkomsten av de ständiga adjunktsbefattningarna i den nuvarande

prästerliga lagstiftningen. I anslutning till denna redogörelse

framhöll kommittén, att riksdagen vid prästlöneregleringslagens antagande

tydligen tänkt sig, att ständiga adjunkter skulle inrättas endast i undantagsfall

och då särskilt i större pastorat med mera sammanträngd befolkning,

samt att den ständige adjunkten skulle hava sin bostad i omedelbar

närhet av kyrkoherden, vilken skulle vara såväl befogad att anförtro

adjunkten vissa särskilda tjänsteresor som ock skyldig att tillhandahålla

honom härför behövlig skjuts.

Härefter anförde kyrkofondskommittén bland annat:

Såsom den förut lämnade redogörelsen för tillkomsten av stadgandet

om ständiga adjunkter i 14 § 3 mom. prästlöneregleringslagen ger vid

handen, torde den utveckling, som sagda institution i praxis erhållit, gå

något utöver den ram, som lagstiftaren avsett att uppdraga. Härigenom

hava i åtskilliga fall uppstått svårigheter och missförhållanden, särskilt

beträffande adjunktens tjänsteresor och sättet för bestridandet av kostnaderna

för dessa.

1910 års lagstiftare synes hava utgått ifrån, att anställandet i ett

pastorat av en ständig adjunkt såsom kyrkoherdens biträde åtminstone

som regel icke skulle komma att i nämnvärd grad öka omfattningen

av kyrkoherdens tjänsteresor och storleken av hans skjutskostnader. Det

förutsattes tydligen, att församlingsborna alltid skulle vända sig till

kyrkoherden, som, då han så funne för gott, ägde i sitt ställe sända

adjunkten. Denne sistnämnde skulle ej hava att utan kyrkoherdens

order företaga några tjänsteresor. Anmodades han i sådant hänseende

av någon församlingsmedlem, borde han hänvisa vederbörande till kyrkoherden.

Kunde det i något enstaka fall förutses, att tjänsteresorna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr Örskulle

komma att undergå mera avsevärd ökning i samband med adjunkturens

inrättande, finge man söka att vid utmätandet av kyrkoherdens

löneförmåner — tilläggsbelopp enligt 4 § 1 stycket löneregleringslagen

på grund av »eljest ökade utgifter» samt skjutsersättning

enligt 11 § 3 mom. samma lag — taga vederbörlig hänsyn härtill.

Vad beträffar sistberörda fråga örn förhöjning av tilläggsbelopp och

skjutsersättning har kommittén inhämtat, att dylik förhöjning i några

fall ägt rum. På grund av de i nyssnämnda författningsrum meddelade

bestämmelserna om absoluta maxima (för tilläggsbelopp 1,000 kronor

och för skjutsersättning 250 kronor) saknas dock ej sällan varje

möjlighet till förhöjning, och där förhöjning verkligen kan ske, måste

den stundom göras oskäligt låg.

Kommittén har från prästerskapet i nyreglerade pastorat infordrat

uppgifter angående omfattningen av de tjänsteresor, som ägt rum under

ecklesiastikåret 1918—1919, ävensom rörande vederbörande befattningshavares

direkta kostnader för sagda resor. En granskning av de inkomna

svaren från pastorat, där ständiga adjunktsbefattningar äro inrättade,

synes giva vid handen, att i vissa pastorat adjunkterna själva

fått svara för eventuella skjutskostnader. Detta synes särskilt vara

förhållandet, då adjunkten har sin bostad på annan ort än den, där

kyrkoherden är bosatt, i vilket fall kyrkoherden icke har det tillfälle

till utövande av kontroll över adjunktens resor, som stadgandet i 14

§ 1 mom. 2 stycket löneregleringslagen avser att bereda honom, ej heller

möjlighet att minska skjutskostnaden genom att med stöd av de bestämmelser,

som eventuellt kunna vara meddelade i gällande arrendekontrakt,

tillhandahålla adjunkten skjuts från lönebostället. I fråga

örn de pastorat, där adjunkten är stationerad å samma plats som kyrkoherden,

och där kyrkoherden i allmänhet synes bekosta adjunktens resor,

framgår, att kyrkoherdens kostnader för tjänsteskjuts i åtskilliga

fall måste anses oproportionerligt höga. Tydligen har den ständiga

adjunkten här i verkligheten fullgjort en komministers tjänsteåligganden.

I andra fall, där resekostnaderna varit jämförelsevis låga, har såsom

anledning härtill framhållits, att adjunkten företagit sina flesta resor

till fots eller å cykel, eller att kyrkoherden så gott som avstått från

att taga adjunktens biträde i anspråk vid arbetet utom dennes boningsort.

Kommittén anser vägande skäl tala för att möjlighet här beredes att,

då omständigheterna sådant påkalla, befria vederbörande kyrkoherde

från skyldighet att tillhandahålla till hans biträde anställd ständig adjunkt

nödig tjänsteskjuts, samt i stället tillerkänna adjunkten skjutsersättning

ur kyrkofonden.

Vad beträffar spörsmålet örn de fall, då en dylik anordning bör vidtagas,

torde det ligga i öppen dag, att så bör äga runi i de pastorat,

där adjunkten är stationerad på annan ort än kyrkoherden. I övriga

pastorat däremot måste saken avgöras efter noggrann prövning av aila

föreliggande omständigheter.

Då, såsom förut framhållits, vid utmätandet av löneförmånerna åt de

kyrkoherdar, vilka enligt de hittills fastställda löneregleringarna till sitt

biträde erhållit ständiga adjunkter, hänsyn oftast icke, eller åtminstone

icke i tillbörlig grad, kunnat tagas till den ökade skjutsbörda, som kunde

komma att åvila sagda kyrkoherdar, synes billigheten fordra, att de nya

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 6''4-

bestämmelserna vinna tillämpning jämväl i fråga om de pastorat, vilka

redan varit föremål för ny lönereglering.

Den kostnad, som skulle tillskyndas kyrkofonden därigenom, att en

del av de ständiga adjunkterna finge sig tillerkänd särskild reseersättning,

torde bliva skäligen obetydlig. Enligt kommitténs beräkningar

synes antalet dylika adjunkter, sedan samtliga pastorat blivit föremål

för ny lönereglering, kunna uppskattas till 80 å 90. Av detta antal

torde dock sannolikt minst en tredjedel komma att tjänstgöra i sådana

stadspastorat, där skjutsersättning icke utgår. Under förutsättning, att

flertalet övriga ständiga adjunkter komme i åtnjutande av skjutsersättning

samt att denna utginge med i medeltal 200 kronor för varje adjunkt

— för komministrarna torde medeltalet i de hittills nyreglerade

pastoraten uppgå till något över 200 kronor — skulle hela det erforderliga

beloppet kunna beräknas till 10,000 å 12,000 kronor.

Med hänsyn till att å ena sidan fall kunna förekomma, då det anses

lämpligast, att kyrkoherden fortfarande har skyldighet att tillhandahålla

den ständige adjunkten skjuts i tjänsteärenden, samt att å andra

sidan skjutsersättning bör kunna tilldelas även en adjunkt i redan nyreglerade

pastorat, måste författningsändringen erhålla en något annan

form än den av kyrkomötet föreslagna.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställde slutligen kommittén,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen och kyrkomötet att

antaga följande förslag till lag om tillägg till 14 § 3 mom. prästlöneregleringslagen:
Härigenom

förordnas, att till 14 § 3 mom. lagen om reglering av prässterskapets

avlöning den 9 december 1910 skall fogas ett tillägg av följande

lydelse:

Där beträffande pastorat, inom vilket ständig adjunkt prövas böra

vara anställd, den ordinarie tjänstinnehavaren finnes icke skäligen böra

vara skyldig att tillhandahålla adjunkten skjuts i tjänsteärenden, må

skjutsersättning utgå till adjunkten ur kyrkofonden till belopp, som vid

löneregleringens fastställande bestämmes på sätt i 11 § 3 mom. föreskrives

om dylik ersättning till kyrkoherde och komminister.

Denna lag skall träda i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i svensk författningssamling.

I pastorat, för vars prästerskap lönereglering före nämnda dag blivit

fastställd enligt lagen den 9 december 1910, må Konungen kunna tillerkänna

ständig adjunkt skjutsersättning ur kyrkofonden att utgå från

och med den 1 maj 1920 eller den senare dag, löneregleringen träder i

tillämpning.

Genom beslut den 19 mars 1920 fann emellertid Kungl. Maj:t 1918

års kyrkomötes berörda förslag icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

I den vid 1925 års kyrkomöte i förevarande ämne behandlade frågan

anförde vederbörande kyrkomötesutskott i huvudsak följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 6Jt.

De skäl, som enligt utskottets förmenande berättigade till ett förnyat

upptagande till prövning av föreliggande fråga, vore förnämligast,

att utskottet redan tillstyrkt och kyrkomötet antagit det samma år

framlagda förslaget till lag örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade

pastorat, med den i nämnda lagförslag innefattade principen örn såvitt

möjligt full ersättning åt vederbörande prästman för av hans tjänst föranledda

resor, samt att under senare år åtskilliga nya ständiga adjunktsbefattningar

blivit inrättade — särskilt i de till Kristianstads och Malmöhus

län hörande delarna av Lunds stift — vilka befattningar vore avsedda

att utgöra ersättning för dittillsvarande kyrkoherdetjänster och

i vart fall i församlingarnas ögon komme att vara fullt jämställda med

komministraturer.

Mot de för förslaget örn reseersättning åt de ständiga adjunkterna

framförda synpunkterna kunde framhållas, att de svårigheter, som dittills

uppstått för vederbörande adjunktstagare att gälda kostnaderna för

ständig adjunkts tjänsteresor, blivit förminskade, då givetvis kostnaderna

även för dessa resor måste inräknas i de kostnader, som enligt förslaget

till lag örn resanslag skulle berättiga till tillfälligt resanslag ur kyrkofonden.

Detta vore nog också riktigt, om man endast tänkte på den

ordinarie tjänstinnehavarens ekonomi, men därvid måste jämväl en helt

annan synpunkt vinna beaktande. Med den utveckling, som ständigad

junktssystemet under åren undergått — icke minst genom de berörda

åtgärderna i Lunds stift — hade dessa ständiga adjunkter i mångå fall

blivit förvandlade från vad de ursprungligen avsågos att vara — direkta

medhjälpare åt den ordinarie prästmannen, arbetande i närmaste beroende

av denne — till självständiga befattningshavare, som hade allt

gemensamt med en komminister, utom avlöningen och den ordinarie

anställningen. Det vore förvisso icke lämpligt, om dessa ständiga adjunkter

fortfarande skulle beträffande sina skjutskostnader hållas i ett

sådant beroende av den ordinarie prästmannen, som dittillsvarande bestämmelser

föranledde.

Av dessa skäl hade utskottet ansett nödigt att söka finna en utväg,

varigenom å ena sidan berörda ständiga adjunkters självständighet jämväl

beträffande rätten att använda ämbetsskjuts kunde ernås samt å

andra sidan i möjligaste mån full ersättning för dessa skjutskostnader

kunde erhållas.

Utskottet ansåg sig fördenskull helt kunna bortse från de ständiga

adjunkter, som stöde i så nära anslutning — såväl beträffande tjänstgöringens

art och omfattning som beträffande boningsplatsen — till

vederbörande ordinarie tjänstinnehavare, att inga svårigheter behövde

uppkomma därigenom, att den ständige adjunktens skjutskostnader inräknades

i de kostnader, som kades till grund för beräkningen av den

ordinarie tjänstinnehavarens reseersättningsbelopp efter den nya resanslagslagen.

Därutöver återstode dock de ständiga adjunkter, som dels —- låt vara

mot lagstiftarens ursprungliga avsikt — erhållit en mera självständig

tjänsteställning, dels ock tjänstgjorde i de talrika pastorat, diir av den

ena eller andra anledningen den nya resanslagslagen icke förrän senare

komme att vinna tillämpning.

Den enklaste lösningen på frågan vore givetvis en sådan ändring i

resanslagslagen, att ersättning jämlikt denna hade kunnat utgå till —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

förutom kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat — jämväl

ständiga adjunkter. Däremot talade emellertid dels det förhållandet,

att det enligt utskottets förmenande vore av vikt, att denna lag snarast

kunde börja träda i tillämpning, vilket dock skulle fördröjas, därest

den bleve sammankopplad med den föreliggande frågan, dels att det

icke syntes utskottet tilltalande att redan då föreslå en ändring i den

nya lagen, dels ock att beträffande de ständiga adjunkternas resekostnader

det icke syntes föreligga samma skäl som beträffande det ordinarie

prästerskapets resekostnader att i första hand anlita församlingsavgifter

och först subsidiärt kyrkofonden.

Därtill komme slutligen, att genom lagen örn resanslag 11 § 3 mom.

löneregleringslagen icke komme att helt upphävas utan endast i vissa

pastorat utbytas mot de nya stadgandena.

På grund därav hade utskottet ansett sig böra förorda ett tillägg till

14 § 3 mom. löneregleringslagen i huvudsaklig överensstämmelse med

kyrkofondskommitténs tidigare förslag.

Vid ett bifall därtill komme visserligen i åtskilliga pastorat den olägenheten

att inträffa, att i samma pastorat olika präster erhölle sin

skjutsersättning efter olika lagar och av olika prästerliga avlöningstillgångar,

men då motsvarande olägenhet förutsetts i fråga om de ordinarie

prästerna och beträffande dem icke ansetts böra tillmätas någon

större betydelse, borde detta ännu mindre bliva fallet beträffande den

jämförelsevis fåtaliga gruppen av ständiga adjunkter, som här kunde

komma i fråga.

Några större olägenheter därav, att de ständiga adjunkternas skjutsersättningar

jämlikt 11 § 3 mom. prästlöneregleringslagen icke hnge

överskrida 250 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg, borde icke

behöva befaras, då ju dessa prästmän oftast förekomme i större pastorat

med mera sammanträngd befolkning.

Kyrkomötets på här återgivna utskottsutlåtande grundade förslag”l

ämnet överlämnades på sin tid till 1927 års prästlöneregleringssakkunniga

och sedermera till 1931 års prästlöneutredning. I det förslag till

prästlönelag, som på grundval av sistnämnda berednings betänkande utarbetades

av 1931 års prästlöneregleringssakkunniga, upptogs i 29 och

32 §§ föreskrift, att ständiga adjunkter (kyrkoadjunkter) skulle kunna

erhålla fast och tillfälligt resanslag. Då 1931 års omförmälda lagförslag

icke ledde till något resultat, såvitt löneregleringsfrågorna angick, avskrevs

också i sammanhang därmed 1925 års kyrkomötes här berörda

framställning ur ecklesiastikdepartementets diarium.

I sitt vid 1934 års kyrkomöte i frågan avgivna betänkande, nr 24,

framhåller kyrkolagsutskottet, att såväl kyrkomötet som vederbörande

ämbetsverk och två kommittéer på sin tid förordat, att skjuts i tjänsteärenden

skulle beredas ständiga adjunkter icke av de präster, till vilkas

biträde de vore anställda, utan genom till adjunkterna direkt utgående

anslag. Utskottet, som anslöte sig till denna ståndpunkt, anför

vidare:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64-

I motsats till 1925 års kyrkomötesutskott anser utskottet, att det icke

finnes skäl att ordna de ständiga adjunkternas skjutsfråga på annat sätt

än som skett beträffande ordinarie präster. De ständiga adjunkternas

arvoden gäldas nämligen av pastoraten nied samma tillgångar och i

samma ordning som de ordinarie prästernas löner. Utskottet förordar

därför, att möjlighet beredes de ständiga adjunkterna att erhålla fast

och tillfälligt resanslag på sätt örn kyrkoherde och komminister är

föreskrivet.

Över 1934 års kyrkomötes hemställan i dess av mig förut omförmälda

skrivelse nr 26 har kammarkollegiet, efter inhämtande av samtliga domkapitels

och Stockholms stads konsistoriums yttranden, den 14 oktober

1935 avgivit underdånigt utlåtande. Vad kyrkomötet hemställt har härvid

tillstyrkts av såväl kammarkollegiet som de övriga hörda myndigheterna.

Domkapitlen i Västerås, Lund och Härnösand understryka

emellertid i sina utlåtanden — i motsats mot vad med tidigare

förslag i ämnet avsetts — önskvärdheten av att samtliga innehavare av

ständiga adjunktsbefattningar tillerkännas rätt till erhållande av fast

resanslag med därmed förenad möjlighet att tillika få tillfälligt resanslag.

Sedermera har inom ecklesiastikdepartementet tillkallad sakkunnig,

kammarrådet Tom Wohlin verkställt utredning i ämnet och med skrivelse

den 30 juni 1936 avgivit ett förslag till vissa ändringar i prästlöneregleringslagen,

inrymmande befogenhet för Kungl. Majit att i särskilda

fall tilldela ständig adjunkt (kyrkoadjunkt) resanslag i huvudsaklig

överensstämmelse med vad genom 1925 års lag medgivits för ordinarie

präster. Berörda lagförslag torde få såsom bilaga fogas till detta

protokoll (Bil. A).

Den sakkunnige anför i sin skrivelse följande:

För kyrkoadjunkterna gäller den för de biträdande församlingsadjunkterna

i gemen stadgade huvudregeln, att skjuts i tjänsteärenden skall

tillhandahållas adjunkten av den präst, till vilkens biträde han är anställd.

Prästlöneregleringslagen upptager dock härutinnan, beträffande

»adjunkt, som är anställd såsom biträde hos annan präst», den inskränkningen,

att berörda skyldighet för den ordinarie prästen endast skall

avse tjänsteresor, som denne anförtror åt adjunkten. I viss mån tveksamt

synes vara, huruvida sistberörda inskränkande bestämmelse skall

anses gälla icke blott de egentliga s. k. personliga ämbetsbiträdena utan

även den grupp av hjälppräster — kyrkoadjunkterna — varom nu är

fråga. I praxis torde dock kyrkoadjunkterna i förevarande hänseende

hava kommit att generellt intaga en mera oberoende ställning än de

personliga biträdena. I detta sammanhang är vidare att uppmärksamma

bestämmelserna i 2 kap. 21 § i 1935 års avlöningsreglemente, vari

stadgas, att där den, som skall tillhandahålla kyrkoadjunkten skjuts i

tjänsteärenden — eller alltså den som uppbär löneinkomsten vid den

ifrågavarande kyrkoherdetjänsten —, icke ställt sådan skjuts in natura

till kyrkoadjunktens förfogande samt kyrkoadjunkten på grund härav

fått själv bekosta av honom företagna tjänsteresor, så skall lönein
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 6‘4-

komsttagaren vid kyrkoherdetjänsten lämna kyrkoadjunkten gottgörelse

för resorna i penningar. Denna gottgörelse bestämmes, där vederbörande

icke åsämjas om beloppet, av domkapitlet.

Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen måste praktisktorganisatoriska

skäl anses tala för, att kyrkoadjunkt må kunna tilldelas

ett självständigt resanslag i huvudsaklig överensstämmelse med de regler,

som härutinnan gälla för ordinarie församlingspräster. Såsom på sin

tid såväl kyrkofondskommittén som 1925 års kyrkomöte framhållit torde

dock en sådan anordning icke utan vidare kunna vinna tillämpning för

alla kyrkoadjunkter. Man har nämligen att beakta, att en del av dessa

hjälppräster skola vara stationerade på samma ort som kyrkoherden

samt att i fråga om denna grupp av kyrkoadjunkter av myndighet

(domkapitlet) meddelade föreskrifter örn göromålens fördelning mellan

den ordinarie och den extra ordinarie prästmannen merendels torde

saknas. Skulle i fall, som här avses, kyrkoadjunkten tilldelas ett självständigt

resanslag, torde anordningen kunna leda till, att den ordinarie

prästen — genom att uppdraga förekommande tjänsteresor inom pastoratet

åt kyrkoadjunkten i större omfattning än som vid beräkningen av

det för kyrkoherden bestämda resanslaget må hava förutsatts — beredde

sig möjlighet till besparing å det egna resanslaget. En reglering

med sådana oegentliga konsekvenser — även om dessa skulle bedömas

såsom företrädesvis teoretiska — lär givetvis böra undvikas. För tilldelandet

åt en på kyrkoherdens stationeringsort placerad kyrkoadjunkt

av ett självständigt resanslag bör man följaktligen uppställa den fordran,

att de prästerliga göromålen dessförinnan blivit mellan kyrkoherden

och adjunkten åtminstone i så måtto fördelade, att den senare beklätts

med en otvetydig rätt och skyldighet att i den omfattning, som

kan befinnas lämplig, på eget ansvar företaga resa i tjänsten. Och

ytterligare synes härvid böra förutsättas, att en dylik fördelning av

göromålen grundats icke blott på en privat överenskommelse de båda

prästmännen emellan utan på av domkapitlet härutinnan i instruktionsväg

utfärdade bestämmelser. Den lagändring, som påkallas för genomförande

av den nu ifrågasatta reformen, lär följaktligen icke böra gå

längre än att Kungl. Majit erhåller befogenhet att, med befrielse för

kyrkoherden från skyldigheten att tillhandahålla kyrkoadjunkten skjuts

i tjänsteärenden, tilldela den senare särskilt resanslag i överensstämmelse

med de regler, som härför gälla i fråga örn ordinarie präst, i första

hand vid de kyrkoadjunktstjänster, där innehavaren är stationerad å

annan ort än kyrkoherden, men därjämte även, efter allsidig prövning

av föreliggande omständigheter och under de särskilda förutsättningar

som nyss angivits, vid annan kyrkoadjunktstjänst.

På sätt 1934 års kyrkomöte anfört torde, då kyrkoadjunkternas arvoden

gäldas med samma tillgångar och i samma ordning som de ordidinarie

prästernas löner, följdriktigheten kräva, att de fasta och tillfälliga

resanslag, som efter en lagändring i nu avsett syfte skulle komma

att tilldelas kyrkoadjunkter, gäldas på samma sätt, som är föreskrivet

beträffande berörda förmåner för kyrkoherdar och komministrar.

Vad angår tidpunkten för genomförandet av den ifrågasatta reformen

vid nu befintliga kyrkoadjunktstjänster har av domkapitlet i Lund

framhållits, hurusom, då vederbörande kyrkoherdars skjutsersättningar

och fasta resanslag blivit fastställda med hänsyn tagen till resekostna
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis ''proposition Nr 64.

derna för kyrkoadjunkterna, omläggningen icke syntes kunna företagas

annat än i samband med ny lönereglering för pastoraten. Tydligt är

att genom en sådan behandlingsordning reformen för det stora flertalet

kyrkoadjunktstjänster komme att skjutas mer eller mindre på framtiden.

Det vill emellertid synas, som om möjlighet icke skulle vara utesluten

att under givna förutsättningar låta omläggningen äga rum redan under

löpande löneregleringsperiod. Till en början bör hinder härför — även

om, såsom väl i regel bleve fallet, omregleringen skulle bliva förbunden

med en sänkning av det fasta resanslaget för kyrkoherden — icke föreligga,

om man för omregleringen avvaktar ett tjänstebyte å kyrkoherdetjänsten.

Men jämväl under en sittande kyrkoherdes tjänstetid inom

löneregleringsperioden bör omläggningen kunna åvägabringas, härvid

dock förutsatt, att kyrkoherden till åtgärden lämnar sitt godkännande.

Uppmärksammas bör, att reformen syftar till en tjänsteorganisatorisk

fördel icke minst för kyrkoherdarna. Det torde därför vara anledning

räkna med, att ett godkännande, som här sagts, såsom regel icke skall

komma att från dessas sida förvägras.

Vad härefter angår den författningstekniska utformningen av de bestämmelser,

som påkallas för reformens genomförande, må erinras om

att åt de för närvarande i prästlöneregleringslagen upptagna grundläggande

bestämmelserna örn adjunkternas avlöningsförmåner, särskilt i

vad dessa stadganden hänföra sig till kyrkoadjunkt erna, givits en föga

tillfredsställande avfattning. Bristfälligheterna härutinnan synas dock

numera vara av ringa betydelse, sedan i det nya prästerliga avlöningsreglementet

alla hithörande regler blivit på ett mera systematiskt sätt

och i lättare tillgänglig form sammanförda. Det förefaller vid sådant

förhållande, som örn det knappast skulle tjäna något praktiskt syfte att

nu söka ernå en förbättrad redigering av här åsyftade lagrum, en åtgärd

som förmodligen skulle nödvändiggöra en nästan fullständig omskrivning

av lagtexten i desamma. Det vill ock synas, som om den erforderliga

lagbestämmelsen för möjliggörande av resanslags tilldelande

åt kyrkoadjunkt skulle kunna infogas i 14 § 1 mom. prästlöneregleringslagen

även med bibehållandet i det väsentliga av paragrafens nuvarande

uppställning och avfattning i övrigt. Införandet på här angivna

ställe av ett dylikt tillägg synes dock göra det angeläget, att momentet

samtidigt kompletteras med en uttrycklig förklaring av innebörd, att

förmånen av bostad och vivre, som jämlikt 12 § tillkommer kyrkoadjunkt,

icke utgår in natura utan att till sådan adjunkt i stället för berörda

förmån alltid skall — på sätt och i den ordning i 14 § 3 mom.

sägs och i enlighet med de särskilda föreskrifter Kungl. Majit därom

meddelar — utgå ersättning i penningar. I detta sammanhang må

ytterligare uppmärksammas, att en lagändring i nu ifrågasatt syfte

givetvis nödvändiggör vissa efterföljande ändringar och tillägg i det i

administrativ väg utfärdade prästerliga avlöningsreglementet.

Vad slutligen vidkommer den utgiftspost, som kostnaden för de självständiga

resanslagen åt kyrkoadjunkterna komme att representera, är

att uppmärksamma, hurusom denna nya utgift åtminstone principiellt

får antagas bliva kompenserad av en motsvarande minskning av skjutsersättningarna,

respektive resanslagen för kyrkoherdarna. Att någon ökning

av totalutgiften för församlingsprästernas resor genom den härutinnan

föreslagna förändrade regleringen kommer att inträda, lär man

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 6Jt.

likvisst hava att räkna med. För en förhandsuppskattning av denna

ökning torde några säkrare hållpunkter knappast förefinnas. Den lär

dock för varje fall icke komma att bestiga sig till belopp, som kan få

någon väsentlig inverkan å vare sig pastoratens eller kyrkofondens

ekonomi.

Över det av den sakkunnige uppgjorda och sålunda motiverade förslaget

hava kammarkollegiet och statskontoret den 27 augusti

1936 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande. Ämbetsverken, vilka i

själva sakfrågan instämma i vad den sakkunnige anfört, förklara sig

emellertid beträffande förslagets författningstekniska utformning anse

det stå i bättre överensstämmelse med det sätt, varpå bestämmelserna

om resanslag åt ordinarie präster utformats, att, utan ändring i prästlöneregleringslagen,

införa föreskrifterna om resanslag åt kyrkoadjunkt i

den särskilda lagen örn sådana anslag. I anslutning härtill ha ämbetsverken

till sitt utlåtande fogat ett utarbetat förslag till vissa ändringar

i den åsyftade resanslagslagen, vilket lagförslag jämväl torde få såsom

bilaga fogas till detta protokoll (Bil. B).

Departe
mentschefen.

Den ordning, som för närvarande gäller i fråga om beredande åt

kyrkoadjunkt av skjuts för resor i tjänsteärenden, kan icke betecknas

såsom tillfredsställande. Regleringen härutinnan tillkom i samband med

bestämmelserna i prästlöneregleringslagen om kyrkoadjunktsbefattningarnas

inrättande. Sedan kyrkoadjunktsinstitutionen under en mer än

tjuguårig utveckling fått sin betydelse i avsevärd grad vidgad, har den

nämnda regleringen i avseende å dessa adjunkters tjänsteresor kommit

att icke rätt väl ansluta sig till den självständigare ställning, många av

dessa befattningshavare numera intaga. Den föreslagna nyordningen,

varigenom skjutsersättningsfrågan skulle under givna förutsättningar

kunna för kyrkoadjunkt ordnas på samma sätt som för ordinarie präst,

nämligen genom tilldelandet åt dem av särskilda resanslag, synes mig

sålunda vara av behovet påkallad. Jag finner mig fördenskull hava anledning

förorda en omläggning av den hithörande författningsregleringen

efter de riktlinjer, som av den sakkunnige föreslagits.

Den för ändamålet erforderliga lagändringen föreslås av den sakkunnige

åvägabragt genom vissa jämkningar i avfattningen av 14 § 1 mom.

prästlöneregleringslagen. Ämbetsverken föredraga, att föreskrifterna i

ämnet, utan att ändring sker i nämnda lag, intagas i lagen den 21 november

1925 om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat. Såsom

skäl härför anföres hänsynen till den författningsmässiga systematiken

på ifrågavarande rättsområde.

Från den av ämbetsverken sålunda angivna synpunkten kan väl synas

likgiltigt, örn den erforderliga lagändringen vidtages i den ena eller i den

andra av här berörda lagar. Med hänsyn till de av den sakkunnige

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition Nr 64.

framhållna bristfälligheterna i avseende å prästlöneregleringslagens bestämmelser

om kyrkoadjunkternas avlöningsförhållanden kunna måhända

dock de övervägande skälen anses tala för att nu ifrågakomna lönebestämmelser

infogas i resanslagslagen.

Vad angår ämbetsverkens lagförslag bör emellertid uppmärksammas,

att föreskrifterna i 1 § resanslagslagen i väsentliga delar hava karaktären

av övergångsstadganden, vilka icke lämpa sig att förbindas med de

tillägg, om vilka nu är fråga. Enligt den gällande avfattningen av lagrummet

talas sålunda exempelvis örn lönereglering, som blivit fastställd

»före denna dag». Med denna tidsbestämning avses ju tidpunkten för

resanslagslagens första utfärdande. Upprepad i en lag om ändring av

paragrafen kommer den citerade tidsbestämningen att avse dagen för

ändringslagens promulgation. Tydligen bomme härigenom de i lagrummet

meddelade tidsanvisningarna att helt förryckas.

Jag har funnit, att de för möjliggörande av resanslags tilldelande jämväl

åt kyrkoadjunkter nu erforderliga bestämmelserna må kunna intagas

i resanslagslagen under en tilläggsparagraf i denna, varvid åt dessa bestämmelser

lämpligen synes böra givas en viss generellare avfattning.

Jag får härjämte erinra därom, att i 3 § andra stycket i resanslagslagen

nu finnes upptaget ett stadgande om viss begränsning av det belopp,

som för tillfälliga resanslag åt ordinarie präster årligen må av kyrkofondens

medel användas. Beloppet må sålunda icke överskrida 200,000

kronor. Känt är emellertid, att stadgandet hittills saknat praktisk betydelse,

då berörda anslag åt de ordinarie prästerna under intet år efter

resanslagslagens tillkomst ställt större anspråk å kyrkofonden än med

cirka 40,000 kronor eller sålunda femtedelen av nyss angivna summa.

Kyrkofondens totalutgift för de tillfälliga resanslagen lärer av skäl, som

av den sakkunnige framhållits, icke komma att i avsevärdare mån påverkas

därav, att dylika anslag nu skulle kunna i förekommande fall

tilldelas även en kyrkoadjunkt. Så länge likväl det angivna stadgandet

rörande här omförmälda kostnadsbegränsning kvarstår i lag, lärer denna

kostnadsbegränsning böra gälla ävenledes de tillfälliga resanslagen åt

kyrkoadjunkter, så att sådana anslag jämte motsvarande anslag åt ordinarie

präster, tillhopa, icke något år få överskrida den sålunda bestämda

kostnadsramen. Här omförmälda stadgande i 3 § andra stycket i resanslagslagen

synes vid den nu av mig förordade omredigeringen av samma

lag böra flyttas och, med viss jämkning i avfattningen, införas under

en särskild, sista paragraf i lagen.

T anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit utarbeta förslag till

lag om ändring i lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag

åt vissa präster i nyreglerade pastorat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 6£.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag

om ändring i lagen den 21 november 1925 om resanslag åt vissa präster

i nyreglerade pastorat samt hemställer,

att Kungl. Majit måtte inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet godkänner berörda lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att skrivelse i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till kyrkomötet.

Ur protokollet:

Nils Lorichs.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 6J+.

15

Bilaga

till prot. över eckl.- ärenden den w/io 1936.

(^åberopad sid. 14)

Kungl. Marits skrivelse, nr 9, till kyrkomötet med förslag till

lag örn ändring i lagen den 21 november 1925 (nr

449) örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade

pastorat; given Stockholms slott den 9 oktober

1936.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Majit härmed inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade

förslag till lag örn ändring i lagen den 21 november 1925 om resanslag

åt vissa präster i nyreglerade pastorat1.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

1 Detta förslag, vilket är likalydande med det i kyrkomötets skrivelse (Bil. A till prot. över

eckl.-ärenden den 22/i 1937) intagna författningsförslaget, har här uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis ''proposition Nr 6Ih

Bil. A

till prat. över eckl.-

ärenden den 9/io 1936.

(åberopad sid. 9)

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. lagen den 9 december 1910 (nr 141 sid. 27)

örn reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 14 § 1 mom. lagen den 9 december 1910

om reglering av prästerskapets avlöning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

14 §.

1. I stället för förmån av bostad och vivre, varom i 12 § stadgas,

skall till adjunkt, som avses i 3 mom. nedan, på sätt och i den ordning

i nämnda moment sägs utgå ersättning i enlighet med de närmare

föreskrifter, Konungen därom meddelar. Till sådan adjunkt skall, där

Konungen prövar skäligt så förordna och efter ty Konungen därvid bestämmer,

i stället för i 12 § angiven förmån av skjuts för resor i tjänsteärenden

utgå särskild ersättning i form av resanslag såsom beträffande

dylik ersättning är för ordinarie präster stadgat.

Annan adjunkt skall tillhandahållas bostad och vivre samt skjuts i

tjänsteärenden av den präst, till vilkens biträde han är anställd eller

vilkens tjänst han uppehåller, eller, då tjänsten är ledig, av den som

åtnjuter de med densamma förenade inkomster; dock i fråga om skjuts

i tjänsteärenden, där adjunkten är anställd såsom biträde hos annan

präst, endast i avseende å tjänsteresor, som tjänstinnehavaren åt honom

anförtror. Lag samma vare i fråga om skjuts i tjänsteärenden beträffande

i 3 mom. avsedd adjunkt, där denne icke enligt vad ovan stadgats

skall åtnjuta ersättning därför.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Av

Konungen med stöd av bestämmelserna i 14 § 1 mom. i dess lydelse

enligt denna lag meddelat förordnande om ersättning för skjuts i tjänsteärenden

åt i 3 mom. samma paragraf avsedd adjunkt må för visst pastorat

och dess prästerskap lända till efterrättelse, så snart sådant efter

lagens ikraftträdande kan ske utan förnärmande av i pastoratet utnämnd

kyrkoherdes rätt med avseende å honom enligt fastställd lönereglering

tillförsäkrade löneförmåner.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

17

Bil. B

till prot. över eckl.-

ärenden den °/io 1936.

(åberopad sid. 12)

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 21 november 1925 (nr 449)

örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 21 november 1925 örn

resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §•

1. Varje tjänstgörande kyrkoherde och komminister, som avses i lagen

den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, samt

varje sådan adjunkt, som omförmäles i 14 § 3 mom. nämnda lag (kyrkoadjunkt)

skall, i den mån sådant prövas erforderligt, såsom ersättning

för skjuts för resor i tjänstärenden erhålla ett fast resanslag å högst

500 kronor.

2. Kyrkoherde och komminister, för vilken lönereglering enligt lagen

om reglering av prästerskapets avlöning blivit före denna dag fastställd,

äger, därest han fått sig tillerkänd skjutsersättning jämlikt 11 § 3 mom.

samma lag, med frånträdande av denna skjutsersättning, under tiden

för löneregleringens giltighet såsom fast resanslag bekomma ett årligt

belopp, motsvarande dubbla beloppet av nämnda skjutsersättning.

För tiden efter det förnyad lönereglering enligt sagda lag bliver gällande

bestämmer Konungen vid sådan lönereglerings fastställande, i enlighet

med de i pastoratet rådande förhållanden, det fasta resanslaget.

3. För annan kyrkoherde eller komminister än som omförmäles i 2

mom. bestämmes, med iakttagande av vad i 1 mom. stadgas, det fasta

resanslaget av Konungen vid löneregleringens fastställande.

4. För kyrkoadjunkt bestämmes det fasta resanslaget av Konungen

vid löneregleringens fastställande; dock må, där Konungen finner skäl

därtill vara, fast resanslag tillerkännas kyrkoadjunkt för återstoden av

löneregleringsperiod, som börjat senast vid ingången av år 1937.

3 §•

Kyrkoherde, komminister eller kyrkoadjunkt, vilkens skäliga utgifter

under visst år för skjuts för resor i tjänstärenden överstiga det till

honom utgående fasta resanslaget, må, enligt bestämmelser, som ined
Bihang

till allm. kyrkomötets protokoll 1937. 1 sami. Nr 6//.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds proposition Nr 6Jj.

delas av Konungen, kunna som bidrag till dessa utgifters bestridande

ur kyrkofonden erhålla ett tillfälligt resanslag.

För nu omförmält ändamål må icke något år användas mer än sammanlagt

200,000 kronor av kyrkofondens medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

Då till kyrkoadjunkt utgår fast resanslag, skall den tjänstinnehavare,

till vars biträde han är anställd, icke vara skyldig att tillhandahålla

honom skjuts i tjänstärenden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 64-

19

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

T. f. departementschefen, statsrådet Quensel anför:

Genom en den 9 oktober 1936 dagtecknad skrivelse, nr 9, begärde

Kungl. Maj:t kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände vid

skrivelsen fogat förslag till lag om ändring i lagen den 21 november

1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat. Detta

förslag har av kyrkomötet godkänts, vilket kyrkomötet till Kungl. Maj:t

anmält i skrivelse den 10 november 1936, nr 19. Kyrkomötets åberopade

skrivelse torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll (Bil. A).

Föredraganden hemställer härefter, att det av kyrkomötet godkända

lagförslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition Nr 6Jj.

Bil. A

till prot. över eckl.-

ärenden den 2*/i 1937.

(åberopad sid. 19)

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 19, i anledning av

Kungl. Marits förslag till lag om ändring i lagen

den 21 november 1925 (nr 449) örn resanslag åt

vissa präster i nyreglerade pastorat.

(Kyrkoiagsutskottets betänkande nr 21.}

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 9 oktober 1936, nr 9, har Eders Kungl.

Majit, under åberopande av ett skrivelsen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, förklarat sig vilja

inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände ett vid

skrivelsen fogat förslag till lag örn ändring i lagen den 21 november

1925 om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 21 november 1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa

präster i nyreglerade pastorat.

Härigenom förordnas, att stadgandet i andra stycket av 3 § lagen

den 21 november 1925 om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat

skall upphöra att gälla och att till samma lag skola fogas två nya

paragrafer, med ordningsnummer 4 och 5, av följande lydelse:

4 §.

Efter Konungens bestämmande må fast resanslag och tillfälligt resanslag

även tilldelas adjunkt, som avses i 14 § 3 mom. lagen den 9

december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning; skolande sådan

adjunkt för tid, varunder han uppbär fast resanslag, icke äga rätt till

honom eljest tillförsäkrad förmån av skjuts i tjänstärenden.

Resanslag åt adjunkt, som här sägs, skola gäldas på sätt och i den

ordning härförut stadgats i fråga örn dylika anslag till ordinarie präster.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64-

5 §•

Till tillfälliga resanslag, om vilka förmäles i 3 och 4 §§, må icke något

år användas mer än sammanlagt 200,000 kronor av kyrkofondens medel.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kyrkomötet får i underdånighet anmäla, att kyrkomötet godkänt

ifrågavarande, av Eders Kungl. Majit framlagda lagförslag.

Stockholm den 10 november 1936.

Underdånigst.

ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 9 december 1910 a1 i texten
  2. 1LU 1937:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 21 november 1925 s. 5 i texten