Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m

1937-02-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:88, Med förslag till lag om upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

1

Nr 88.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter

m. m.; given Stockholms slott den 12 februari 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om upphävande av vissa åklagares rätt

till andel i böter m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1937,

1 sami. Nr 88.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Förslag

till

Lag

om upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lag eller författning finnes stadgat om rätt i vissa fall för åklagare

eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten erhålla andel i böter, vite

eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller dylikt skall icke

utgöra hinder för Konungen att, där av stad avlönad åklagare tillförsäkras

skälig fast avlöning, bestämma att rätt till andel som ovan sägs icke skall

tillkomma sådan åklagare; skolande andelen i stället tillfalla stadens kassa.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88-

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 januari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga

om upphörande av rätt för av stad avlönad åklagare till andel i böter m. m.

samt anför:

»I anledning av en vid 1917 års riksdag väckt motion (II: 243) anhöll

riksdagen i skrivelse den 11 juni 1917 (nr 286) att Kungl. Maj:t måtte taga

under övervägande i vad mån gällande författningar skulle kunna ändras

sålunda, att åklagare och beslagare tillkommande andelar i böter och beslagtagen

egendom indroges till kronan, ävensom i vad mån botes- och beslagarandelar

i de fall, där de efter prövningen möjligen ansåges böra bibehållas,

skulle kunna till beloppet begränsas.

I anledning härav utarbetades inom justitiedepartementet ett förslag till

lag om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m.

Enligt detta förslag skulle — där i lag eller författning vore stadgat att andel

i böter eller vite eller i egendom som dömdes förbruten eller i värdet av sådan

egendom eller i förbrutet penningbelopp eller i skadestånd tillfölle åklagare,

beslagare eller angivare — i stället gälla, att inflytande medel vilka utgjorde

sådan andel skulle ställas till överståthållarämbetets respektive länsstyrelsens

förfogande att i enlighet med föreskrifter, som Konungen utfärdade,

användas till uppmuntran av åklagare och polismän, vilka ådagalagt synnerligt

nit i sin tjänsteutövning. På enahanda sätt skulle förfaras med bötesmedel

m. m., som enligt vissa bestämmelser ställdes till överståthållarämbetets,

magistrats eller länsstyrelses förfogande för särskilt ändamål. Från

den angivna huvudregelns tillämplighet föreslogs undantag beträffande beslagares

rätt till andel i böter m. m. enligt lagen den 8 juni 1923 örn straff

för olovlig varuinförsel och lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. — Vid förslagets

behandling i lagrådet den 4 april 1927 lämnade tre ledamöter förslaget

utan erinran ur principiell synpunkt men ställde sig tveksamma inför frågan

örn den rätta tidpunkten för dess genomförande. Den fjärde ledamoten

uttalade, att en så genomgripande förändring som den föreslagna icke

borde vidtagas annat än i samband med en omorganisation av åklagarvä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 88-

sendet eller åtminstone en allmän löneförbättring för de nuvarande åklagarbefattningarna.

Av först omförmälda tre ledamöter ifrågasatte en —

under erinran att landsfiskalerna icke fått sina avlöningsförmåner ordnade

på ett sätt som motsvarade på dem ställda krav —- huruvida ej med indragningen

borde få anstå åtminstone till dess den kunde ställas i samband med

en allmän lönereglering för nämnda tjänstemän. Förslaget blev icke framlagt

för riksdagen.

Sedermera har genom lag den 10 februari 1933 (nr 28) om ändrade bestämmelser

i vissa fall rörande fördelning av böter m. m. föreskrivits, att

andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller

dylikt, som enligt lag eller författning skall tillfalla åklagare, beslagare, angivare

eller upptäckare av förseelse, ej må utgå med högre belopp än, böter

och annat sammanlagt, 500 kronor, ändå att sådan begränsning eljest icke

finnes stadgad. Utan hinder av vad sålunda stadgats skall, i fråga om den

rätt till andel i böter och värdet av förverkad egendom som enligt lagen örn

straff för olovlig varuinförsel och lagen med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin tillkommer beslagare, gälla

vad i nämnda lagar är föreskrivet.

Genom proposition (nr 97) till 1934 års riksdag framlade Kungl. Majit

förslag till ny lagstiftning om mått och vikt. Enligt förslaget skulle böter

som ådömdes enligt lagen i ämnet tillfalla kronan. Detta innebar en ändring

i förhållande till gällande bestämmelser, enligt vilka en tredjedel av böterna

skulle tillfalla kronan och två tredjedelar åklagaren, dock att där särskild

angivare funnes denne skulle taga hälften av åklagarens andel. Första

lagutskottet anförde i utlåtande (nr 33) i denna del, att enligt vad utskottet

inhämtat ifrågavarande sportler understundom uppginge till icke obetydliga,

med en viss regelbundenhet årligen återkommande belopp. Vad åklagarna

i städerna anginge torde deras löner ofta hava beräknats med hänsyn

till att tjänsterna vore förenade med sportler och i fråga om åklagarna på

landsbygden hade det tidigare ansetts uppenbart, att de icke skulle kunna

berövas inkomsten av sportler utan att samtidigt den fasta lönen, som för

närvarande uppginge till allenast ringa belopp, bleve föremål för en mycket

betydande höjning. Utskottet kunde sålunda icke finna riktigt att genom

bifall till förslaget i denna del utan samband med någon lönereglering beröva

åklagarna en avsevärd del av deras sportler. I anledning härav förordade

utskottet ett bibehållande av gällande regel örn bötesfördelningen.

Vidare föreslog utskottet i memorial (nr 38), att riksdagen måtte uttala sig

för ett avskaffande i största möjliga utsträckning av åklagares rätt till bötesandelar.

Utskottet hemställde därvid, bland annat, att riksdagen måtte

anhålla, att Kungl. Majit ville verkställa utredning angående de ekonomiska

verkningar som vore förknippade med avskaffande av åklagares rätt till

bötesandelar samt att Kungl. Majit därefter måtte för riksdagen framlägga

det eller de förslag vartill utredningen kunde föranleda. I skrivelse den

13 april 1934 (nr 159) beslöt riksdagen i överensstämmelse med vad utskottet

föreslagit i omförmälda utlåtande och memorial.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88-

5

I de utredningar som på senaste tiden förekommit rörande en reform av

åklagarväsendet har även frågan örn åklagarnas rätt till bötesandelar upptagits

till behandling. Sålunda föreslogs såväl i betänkande angående omorganisation

av landsfogdetjänsterna som i promemoria angående omorganisation

av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna (statens offentl. utreda

1934:31 respektive 1935:57), att ifrågavarande andelar skulle indragas.

Frågan om indragning av åklagare tillkommande andelar i böter och dylikt

har slutligen varit föremål för prövning vid 1936 års riksdag i samband

med fastställande av lönestat för de nya landsfogdebefattningarna. Genom

lag den 24 april 1936 (nr 164) om upphörande av landsfogdes rätt till andel

i böter m. m. har sålunda förordnats att vad i lag eller författning finnes

stadgat om rätt i vissa fall för åklagare eller annan att i anledning av

åtgärd i tjänsten erhålla andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten

egendom, dess värde eller dylikt icke skall äga tillämpning å landsfogde;

skolande hans andel i stället tillfalla kronan.

I skrivelse den 13 januari 1937 har Överståthållarämbetet —

jämte det ämbetet hemställt om godkännande i huvudsak av ett förslag till

omläggning av åklagarväsendet i Stockholm samt om fastställande av ny

lönestat för stadsfiskalerna därstädes — tillika anhållit att Kungl Maj:t

måtte vidtaga åtgärder för avveckling av det inom åklagarväsendet i Stockholm

rådande sportelsystemet på så sätt, att till åklagarna för närvarande utgående

andelar i böter, vitén, skadestånd eller förverkat gods, dess värde

eller dylikt förklarades skola efter den ifrågasatta åklagarreformens genomförande

tillfalla stadens kassa.

I en med anledning härav inom justitiedepartementet utarbetad promemoria

i ämnet har framhållits, bland annat, att skäl syntes tala för att möjlighet

skapades för införande av ett avlöningssystem, motsvarande det för

åklagarna i Stockholm föreslagna, jämväl i andra städer. En förutsättning

för att bötesandelarna indroges vore att vederbörande åklagare tillförsäkrades

skälig fast avlöning. I anslutning härtill föreslogs i promemorian, att

den av Överståthållarämbetet väckta frågan borde lösas så, att Kungl. Maj:t

medgåves rätt att, där i lönestat för stadsfiskal denne tillförsäkrats skälig fast

avlöning, fastställa i lönestaten intagen föreskrift att stadsfiskalen skulle till

stadens kassa inbetala honom tillkommande andel i böter och dylikt. — Ett i

överensstämmelse härmed utarbetat förslag till lag i ämnet hade fogats vid

promemorian.

över promemorian och lagförslaget hava justitiekanslersämbetet och styrelsen

för föreningen Sveriges stadsfiskaler avgivit yttranden.

Justitiekanslersämbetet har beträffande det remitterade lagförslaget

erinrat örn att vid polisdomstolen i Stockholm jämväl poliskommissarier

uppträdde som åklagare. Om önskemålet att kunna genomföra

en sakligt ändamålsenligare fördelning av målen mellan stadsfiskaler och poliskommissarier,

såsom avsett vore, skulle kunna tillgodoses, torde enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 88-

Departe
ments
chefen.

justitiekanslersämbetets mening Kungl. Maj:t böra äga bestämma att åklagare

tillkommande andel av här avsett slag, i mån sådan tidigare uppburits

av stadsfiskal, skulle tillfalla stadens kassa. Justitiekanslersämbetet har

emellertid ifrågasatt, huruvida icke en bestämmelse i ämnet lämpligen borde

gälla av stad avlönad åklagare, oavsett om denne innehade stadsfiskalsbefattning.

Där polistjänsteman utförde talan vid polisdomstol och uppbure

andel i böter och dylikt och där alltså frågan örn sådan andels redovisning

icke inverkade på vederbörande stadsfiskals löneförmåner, kunde nämligen

de synpunkter som föranlett lagförslaget tänkas i särskilda fall giva anledning

till en omreglering i förslagets riktning jämväl beträffande sådan tjänsteman,

exempelvis där utvecklingen framtvingade anställande av flera åklagare

vid samma polisdomstol.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsfiskaler har —

under erinran att föreningen tidigare vid flera tillfällen förklarat sig i princip

icke hava något att erinra mot botes- och beslagarandelarnas indragning

— tillstyrkt lagförslaget.

Såsom hinder för avskaffande av systemet med rätt för åklagare till andel

i böter och dylikt har huvudsakligen anförts, att åklagarna i form av dylika

andelar erhölle en i betraktande av den relativt låga fasta avlöningen nödvändig

lönefyllnad. En övergång till annan ordning har följaktligen icke

ansetts böra ske annat än i samband med lönereglering för vederbörande

åklagare. För en viss kategori åklagare, nämligen landsfogdarna, har ock

genom lagstiftning vid 1936 års riksdag, jämte det ny lönestat fastställts för

dem, rätten till bötesandelar m. m. helt upphört.

Önskvärt vore att i enlighet med riksdagens vid olika tillfällen uttalade

uppfattning frågan örn indragning av övriga åklagares bötesandelar snarast

kunde vinna sin lösning. Vad angår den grupp åklagare varom här

närmast är fråga eller stadsfiskalerna försvåras en reform i antydd riktning

av att dessa befattningshavare äro kommunalt avlönade tjänstemän.

Städerna hava emellertid att underställa sina förslag till lönestater för stadsfiskalerna

Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Genom denna anordning

erbjuder sig en möjlighet till provisorisk och lokal lösning av förevarande

spörsmål. Det synes sålunda lämpligt, att Kungl. Maj:t medgives rätt att,

där i lönestat för stadsfiskal denne tillförsäkras skälig fast avlöning, förordna

att stadsfiskalen icke skall äga att i anledning av åtgärd i tjänsten

erhålla andel i böter, vite eller skadestånd — varmed avses sådant skadestånd

varom förmäles i 53 § 1. förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften — eller i förbruten egendom, dess värde eller dylikt,

utan att dylik andel skall av honom inbetalas till stadens kassa. Med

åtgärd i tjänsten avses även åtgärd som stadsfiskalen kan komma att vidtaga

enbart i egenskap av polisman, t. ex. beslag. Något undantag från den föreslagna

regeln synes icke böra ske i fråga örn sådana beslagarandelar som

avses i lagen örn straff för olovlig varuinförsel och lagen med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88-

7

På sätt i justitiekanslersämbetets yttrande föreslagits synes emellertid förordnande

varom här är fråga av Kungl. Majit böra kunna meddelas även i

fråga om andelar som skulle tillfalla annan av stad avlönad åklagare än stadsfiskal

— t. ex. vid polisdomstol uppträdande poliskommissarie — därest en

tillfredsställande fast avlöning utgår till dylik befattningshavare. Då lönestat

för dessa icke underställes Kungl. Majit, torde det få ankomma på vederbörande

att till Kungl. Majit göra särskild framställning i ämnet. Beträffande

stadsfiskal åter torde frågan i regel uppkomma i samband med prövning

av ny lönestat för denne.

Såsom förut nämnts skall förordnande i nu ifrågavarande avseende innebära

att åklagaren skall inleverera honom tillkommande bötesandelar och

dylikt till stadens kassa. Domstolen skall alltså icke hava att ingå på frågan

huruvida andelen skall tillfalla staden eller åklagaren.

Ifrågavarande lagstiftning synes böra träda i kraft omedelbart.

I enlighet med vad förut anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om rätt för stad att uppbära åklagares andel i böter m. m.»

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 88-

Förslag

till

Lag

om rätt för stad att uppbära åklagares andel i böter m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lag eller författning finnes stadgat om rätt i vissa fall för åklagare

eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten erhålla andel i böter, vite

eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller dylikt skall icke

utgöra hinder för Kungl. Majit att, där av stad avlönad åklagare tillförsäkras

skälig fast avlöning, bestämma att åklagaren skall till stadens kassa inbetala

honom tillkommande andel som ovan sägs.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 februari

1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 22 januari

1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om rätt för stad att uppbära åklagares andel i böter m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Ernst Leche.

Lagrådet yttrade:

Med lagen torde vara avsett att Kungl. Maj :t skall beträffande aklagaretjänst

i viss stad under angiven förutsättning äga förordna, att gällande bestämmelser

om rätt till andel i böter m. m. icke skola äga tillämpning i

fråga örn åklagaren. Har dylikt förordnande meddelats, lärer omedelbart

av lagen böra följa, att åklagarens andel skall i stället tillfalla stadens kassa.

I enlighet härmed komma då domstolens bötesbeslut och saköreslängden

alt avfattas, varefter beloppet indrives och redovisas såsom andra staden

tillkommande bötesandelar. Att, såsom förslaget förutsätter, beloppet skulle

först uppbäras av åklagaren och därefter av honom redovisas till staden,

mäste betraktas såsom en mindre lämplig anordning, vilken skulle påkalla

särskilda tillämpnings- och kontrollföreskrifter.

Erhåller lagförslaget ändrat innehåll i enlighet med vad nu sagts, torde

rubriken kunna avfattas i nära överensstämmelse med den under fjolåret

utfärdade lagen örn upphörande av landsfogdes rätt till andel i böter m. m.

Ur protokollet:

Ragnar K i Idgren.

Bihang till riksdagens protokoll 19:17. 1 sami. Nr 88.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 88.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,

Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets

den 9 februari 1937 avgivna utlåtande över del den 22 januari 1937

till lagrådet remitterade förslaget till lag örn rätt för stad att uppbära åklagares

andel i böter m. m.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden att han funnit sig

böra verkställa sådan omarbetning av förslaget som föranleddes av lagrådets

erinringar samt vidtagit av lagrådet förordad omredigering av rubriken, vilken

därvid erhållit följande lydelse: Lag om upphävande av vissa åklagares

rätt till andel i böter m. m.

Föredraganden hemställer, att det sålunda ändrade förslaget måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Staaff.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

370531

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1937:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m. s. 1 i texten