Sök i Ratio Lex

Angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten

1937-02-05 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:91, Angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

. Kungl. Maj:ta proposition nr 91.

1

Kr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering

av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande

till staten; given Stockholms slott den 5 fehman

1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Feg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 5 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Forslund anför:

Falkenbergs järnvägsaktiebolag har hos Kungl. Majit gjort framställning

örn införlivande av bolagets järnvägar, utgörande linjen Falkenberg—Limmared,

med statens järnvägar eller ock reglering av bolagets skuldförhållande

till staten.

Kungl. Majit beviljade den 8 juli 1892, den 17 maj 1895, den 16 juli 1897,

den 13 januari 1899 och den 27 april 1900 koncession å järnväg örn 0.891

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 91. 348 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

meters spårvidd respektive från Falkenberg till Fridhem, från Fridhem till

Älvsered, från Älvsered till Mjöbäck, från Mjöbäck till Holsljunga samt från

Holsljunga till Limmared å Borås—Alvesta järnväg. Jämlikt särskilda medgivanden

av Kungl. Majit blev Falkenbergs järnvägsaktiebolag innehavare av

samtliga dessa koncessioner. Medan större delen av järnvägen från Falkenberg

till Limmared eller sträckan Falkenberg—Holsljunga örn 71.6 kilometer

helt med enskilda medel, erhölls statslån för anläggning av den

30.4 kilometer långa bandelen Holsljunga—Limmared. Den 8 september 1900

beviljade nämligen Kungl. Majit för utförande av sistnämnda järnvägsanläggning

ett lån ur allmänna järn vägslånefonden å 505,000 kronor. För detta lån

stadgades bland annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för

tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, då järnvägen

senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den

ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten,

sedan genom de stadgade annuitetslikviderna ali övrig ränta, med vilken

anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter

nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till

dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit

till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 15 maj 1907 och

i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta,

för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle

annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år till dess försträckningen

och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet

belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda

fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.

Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom

all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den av staten lämnade

försträckningen och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande

erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje annan fordran.

Med bifall till Kungl. Majits proposition, nr 179 punkt 2, medgav 1928 års

riksdag (skrivelse nr 140) reglering av bolagets skuldförhållande till staten

av i huvudsak följande innebörd:

Av bolagets den 31 december 1927 beräknade kapital- och ränteskuld,

045,233 kronor 45 öre, finge, räknat från och med den 1 januari 1928, ett belopp

av 452,520 kronor 26 öre, motsvarande återstående kapitalskuld, bilda

ett nytt lån samt återstående del, 192,713 kronor 19 öre, motsvarande oguldna

räntor ävensom anståndsränta, avskrivas. Annuiteten å det nya lånet skulle

beräknas till fem procent å det ursprungliga lånebeloppet, 505,000 kronor,

av vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en halv procent

å det nya lånets oguldna kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå.

Annuitet skulle icke utgå under åren 1928—1941, utan skulle bolaget i stället

under denna period den 31 december varje år såsom ränta till riksgäldskontoret

inbetala ett belopp av 10,000 kronor. Från och med år 1942 skulle full

förräntning och amortering av lånet inträda sålunda, att den 15 maj 1942 gäl

dades från samma års början upplupen ränta å lånet samt att fullständig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts proposition nr 91.

3

annuitet inbetalades första gången den 15 maj 1943 och sedermera samma dag

varje år, intill dess lånet blivit till fullo betalt.

Enär bolaget endast år 1928 förmådde fullgöra den stadgade årliga inbetalningen

av 10,000 kronor, förklarade fullmäktige i riksgäldskontoret år 1931

skuldregleringen förfallen.

Bolagets skuld till staten den 31 december 1936 framgår av följande, av

riksgäldskontoret lämnade sammanställning:

Icke förfallen

skuld

Förfallen

skuld

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kapital ...........

Ränta ..............

överränta ........

Anståndsränta ..

......................... 350,957: 14

......................... 9,870:67

......................... 44.300: —

101,563: 12

277,186: 88

128,658: 45

452,520: 26

287,057:55

128,658: 45

44,300: —

Summa kronor 405,127:81

507,408: 45

912,536: 26

Genom beslut den 20 december 1935 har Kungl. Maj:t beviljat bolaget ett

låneunderstöd å 55,700 kronor ur lånefonden för anskaffning av motorvagnar

m. m. åt enskilda järnvägar, med vilket understöd avsågs anskaffande av en

4-axlig motorvagn.

Sedan bolaget under år 1935, på sätt i det följande närmare omförmäles,

med bistånd av Falkenbergs stad inlöst ett obligationslån jämte vissa bankskulder

med ett till 125,000 kronor reducerat belopp, uppgingo bolagets tillgångar

och skulder per den 31 december 1935 till belopp, som framgår av

följande

Balansräkning.

Den 1 januari 1935. Den 31 december 1935.

Kronor

öre

Kronor

öre

Tillgångar:

Kronor

öre

Kronor

öre

2,033,592

87

Bana och byggnader ................

2,033,592

87

544,403

48

Bullande materiel....................

534,732

48

25,670

14

Inventarier..........................

25,670

14

2,603,866

49

200

—

Karkashults torvmosse ..............

200

—

2,594,195

49

7,390

—

Automobil er ........................

10,450

—

10,871

25

3,481

25

Fastigheter..........................

3,481

25

13,931

25

16,546

16,546

62

71

Kassa ..............................

99

23

319

58

Bankräkningar ......................

1,917

78

687

32

Fordran å egna järnvägsstationer ....

1,027

74

10,025

98

8,956

37

Förråd ..............................

19,256

07

22,300

82

1,092

51

220,233

32

Beserverade medel ..................

Från föregående år balanserad förlust

277,997

90

1,119

81

277,997

90

57,764

58

Årets förlust........................

33,548

02

—

—

Härav täckes genom överföring från

311,545

92

—

—

reservfonden ......................

108,652

97

—

—

Balanserad förlust ..................

202,892

95

202,892

95

2,920,40oj 13

Summa tillgångar

2,850,986

32

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

.........

Kronor

...

öre

Kronor

öre

Skulder:

Kronor

öre

Kronor

öre

Statslån:

368,666

82

Kapital, icke förfallet..............

360,006

83 !

83,853

44

Kapital, förfallet......>...........

92,513

43

10,368

75

Ränta, icke förfallen ..............

10,125

19

Ränta förfallen:

244,396

56

Vanlig ränta ....................

260,986

57

92.992

81

Overränta ......................

110,194

38

844,578

38

44,300

—

Anståndsränta ....................

44,300

—

878,126

40

316,000

—

4.5 % obligationslån av år 1898 ......

—

—

25,000

—

Reverslån av Sv Handelsbanken ....

—

—

341,000

_

—

—

Lån av Falkenbergs stad ............

125,000

—

125,000

—

25,000

—

Sv. Handelsbankens checkräkning ....

—

—

47,339

70

Obligationslåneräntor................

—

—

100,311

09

27,971

39

Diverse räkningshavare..............

35 865

13

35,865

13

1,151,800

—

Aktiekapitalet ......................

1,151,800

—

—

—

Reservfonden........................

134,868

10

482.710

66

482,710

66

Förnyelsefonden ....................

525,326

69

660,194

79

2,920,400

13

Summa skulder

2,850,986

32

I sin förevarande framställning, dagtecknad den 21 oktober 1935 har

bolaget i huvudsak anfört:

Falkenbergs järnväg, som — frånsett det Falkenberg närmaste 20-talet bankilometer

— på sin tid framdrogs genom en jämförelsevis fattig landsända,

hade från början stora svårigheter att erhålla de för banbygget erforderliga

penningemedlen. Den dåvarande bolagsledningen ansåg sig endast etappens

kunna begära koncession å banan, varav följden blev att för den nuvarande

102 kilometer långa banan koncession erhållits genom fem olika koncessionshandlingar.

Sedan de först iordningställda bandelarna Falkenberg—Holsljunga blivit

färdiga, medgåvo trafikinkomsterna under några år en mindre utdelning till

aktieägarna. Det aktiekapital, som tillkom för utförande av bandelen Holsljunga—Limmared,

erhöll däremot aldrig någon utdelning. Föreskrivna annuiteter

å statslånet kunde erläggas till och med år 1921 och å obligationslånet

till och med år 1931.

Sistnämnda år bade driftöverskottet nedgått till 3,482 kronor, och åren

1932—1934 ha trafikinkomsterna icke täckt driftkostnaderna.

Ehuru järnvägsförvaltningen på olika sätt, genom vidtagna rationaliseringsåtgärder

och besparingar, försökt minska järnvägens utgifter för att sålunda

motverka den inkomstminskning järnvägen under de senare åren fått vidkännas,

har jämvikt i trafikinkomster och driftutgifter icke uppnåtts, varjämte

några avsättningar för avskrivningar eller erläggande av räntor och amorteringar

icke kunnat ske.

Driftöverskott redovisades till och med år 1931, varemot under de följande

åren underskott uppstått, uppgående till för år 1932 19,271 kronor, för år 1933

24,354 kronor och för år 1934 13,093 kronor. För år 1935 synes det som om

trafikinkomsterna komma att täcka driftutgifterna.

Det har nyss nämnts, att järnvägsförvaltningen genom rationaliseringsåtgärder

och på annat sätt sökt förbättra järnvägens ställning. Genom tillkallade

experter, järnvägsmän i ledande ställning vid såväl statsbanan som enskilda

banor, ha de vidtagna åtgärderna i stort sett vitsordats vara välbetänkta.

Av dessa experter, överinspektören A. Paulson, trafikcheferna K. A. Pallin,

Hj. von Porat, Carl Svensson och Hans Malmquist samt ban- och maskin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 91.

ingeniören kapten Y. Hjortzberg, avgivna utlåtanden äro bilagda framställ
Jarnvägsanläggningens

bibehållande och fortsatta trafikerande tolde få anses

vara ett livsintresse för de av järnvägen berörda orterna För att mot lggöra

detta har styrelsen ansett, dels att järnvägens låneforhållanden till obligationsinnehavarna,

bankerna och statsverket måste ordnas, dels att järnvägsdriften

än ytterligare förbilligas och att erforderligt rörelsekapital tillföres

jarn vägert ^ emå jetta har järnvägens styrelse lyckats träffa avtal med de

banker _ aktiebolaget Svenska handelsbanken och aktiebolaget Göteborgs

bank — som upplagt järnvägens obligationslån av år 1898 ursprungligen a

720,000 kronor, å vilket vid årsskiftet 1934—1935 en ogulden låneskuld av

316’000 kronor återstod, varjämte ogulana räntor och en sedermera erhållen

försträckning uppgingo till 125,311:09 kronor, inalles sålunda 441,311: 09 kronor

Avtalet innebär, att bankerna mot erhållande av ett belopp av 125,000

kronor i ett för allt för såväl sin egen som obligationsinnehavarnas del avstå

från fordran hos bolaget. Nämnda belopp ställes till järnvägens förfogande av

Falkenbergs stad mot säkerhet av de inteckningar, som legat som säkerhet tor

obligationslånet. Järnvägens fordringsägare bliva därefter endast staten med

inteckningssäkerhet i bandelen Holsljunga—Limmared och Falkenbergs sta

med inteckningssäkerhet i bandelen Falkenberg—Holsljunga.

Till amortering och förräntning av järnvägens skuld samt anskaffning av

nödigt driftkapital ser sig bolagsstyrelsen ingen möjlighet öppen, då underhand

gjorda undersökningar örn erhållande av bidrag eller garantier från av

järnvägen berörda orter lämnat negativt resultat, beroende på att kommunerna

själva hava stora svårigheter och de flesta av dem fortfarande dragas med

oamorterad skuld å de bidrag de tecknat för järnvägens tillkomst.

Såsom en utväg att kunna bibehålla järnvägen som ett för orten nödvändigt

trafikmedel har bolagsstyrelsen tänkt sig möjligheten att statsverket övertager

och trafikerar järnvägen i dess helhet. Därvid tror bolagsstyrelsen sig kunna

ställa i utsikt, att Falkenbergs stad efterskänker sin ovannämnda fordran hos

bolaget å 125,000 kronor, så att bandelen Falkenberg—Holsljunga skulle tillfalla

statsverket fri från graverande gäld.

Enligt med järnvägsstyrelsen uppgjort avtal — ursprungligen traliat med

Mellersta Hallands järnväg — ombesörjer statsbanan genom sin station i Falkenberg

järnvägens samtliga trafikgöromål å stationen mot en årlig ersättning

av 7,800 ''kronor. Förvaltningsgöromålen för järnvägen däremot utföras genom

Falkenbergs järnvägs egen personal i Falkenberg. Dessa göromål torde utan

större kostnader för statsbanan kunna utföras av dess personal i Falkenberg

eller annorstädes, varför en besparing härutinnan torde vara att påräkna.

I Falkenberg äger järnvägsbolaget såväl ett jordområde örn 3,716 kvm, omedelbart

gränsande intill statens järnvägars bangård, som ock hamnbanan, vars

övertagande och ägande av statsbanan torde fa anses vara av värde för denna,

som därigenom skulle kunna ordna trafiken till hamnen på ett för statsbanan

billigare och för dess trafikanter förmånligare sätt än vad som nu är fallet, då

Falkenbergs järnväg jämväl ombesörjer statsbanans hamnbanerörelse. Inteckningar

å tillhopa 12,000 kronor uti förenämnda jordområde äro pantförskrivna

till verkställande förvaltningen för järnvägarnas godssamtrafik jämte

75 stycken aktier å nom. 200 kronor i Borås—Alvesta järnvägsaktiebolag.

Skulle bolagsstyrelsens förslag om statsverkets övertagande och trafikerande

av järnvägen icke kunna biträdas, finner styrelsen enda utvägen vara,

att järnvägsbolagets förut omnämnda skuld till statsverket, i dess helhet avskrives,

varigenom möjlighet skulle vppas till rekonstruktion ny bolaget. I

motsatt fall synes ett nedläggande av järnvägsdriften med därav följande ökad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

<11 betslöshet och olyckliga konsekvenser i övrigt såväl för orten som för det

allmänna icke kunna undvikas.

Med anledning av vad sålunda anförts har bolaget hemställt, att Kungl.

Majit måtte föranstalta därom, att statsverket övertager Falkenbergs järnväg

med dess samtliga tillgångar och skulder, efter det densamma befriats från

nu graverande förbindelser beträffande bandelen Falkenberg—Holsljunga, och

att trafiken för framtiden i nödig omfattning uppehälles, därvid järnvägens

personal bibehålies i dess nuvarande eller motsvarande befattningar, eller ock

örn denna framställning icke kan bifallas — att Kungl. Majit måtte utverka,

att järnvägsbolagets skuld till riksgäldskontoret fullständigt avskrives.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 19 februari 1936 anfört:

Av handlingarna i ärendet framgår, att järnvägen i fråga under hela sin

tillvaro haft en mindre god ekonomisk ställning, att denna under de senare

åren^ undergått en ytterligare avsevärd försämring, samt att, då inkomsterna

av järnvägsdriften numera icke förslå ens till täckande av de löpande driftsutgifterna,

en genomgripande sanering av företaget torde vara oundgänglig,

om detta skall kunna bestå, vilket bolaget anser vara ett livsintresse för orten.

. Angivna omständigheter utgöra emellertid enligt järnvägsstyrelsens memng

i och för sig icke grundad anledning för statsverket att övertaga järnvägen

och sörja för dess fortbestånd och trafikering. Då det gäller en järnväg

med rent lokala trafikuppgifter, synas fastmer åtgärder i denna riktning

kunna diskuteras endast försåvitt desamma befinnas kunna förbättra järnvägens_

driftsekonomi åtminstone så mycket, att jämvikt mellan inkomster

och driftsutgifter uppnås. Enligt järnvägsstyrelsens mening kan ett förstatligande

i detta fall icke föranleda någon sådan stabilisering och förbättring

av årsresultatet. Vissa av de huvudvinster, med vilka man i allmänhet kan

räkna vid ett förstatligande — exempelvis genom ett replierande på statens

järnvägars fasta anläggningar, materiel och verkstäder — få nämligen lämnas

ur läkningen, på grund av att järnvägen är smalspårig. De besparingar, som

i och med ett sådant övertagande eventuellt skulle vara att vinna i fråga örn

kostnaderna för järnvägens förvaltning ävensom övriga i bolagets framställning

antydda fördelar, synas icke vara av den storleksordning, att de kunna

tillmätas någon nämnvärd betydelse i detta sammanhang. Skulle ett införlivande

därtill ske icke blott i förvaltnings- utan även i taxe- och lönehänseende,

är det än mer tydligt, att järnvägens övertagande av statsverket icke kan vara

ägnat att stärka dess affärsläge utan endast skulle hava till följd, att driftförlusterna

finge bäras av statens järnvägar och därmed ytterst av landets

skattebetalare, vilket järnvägsstyrelsen icke finner rimligt, då det gäller en

järnväg av rent lokal betydelse.

Trots att det ställes i utsikt, att Falkenbergs stad i sakens intresse skall

efterskänka en eventuell fordran hos bolaget å 125,000 kronor — uppkommen

på grund av stadens tänkta medverkan vid avveckling av bolagets mellanhand6

med obligationshavarna — och att sålunda bandelen Falkenberg—Holsby111!?3''

skall kunna övertagas av statsverket fri från graverande gäld, får järna

ägsstyrelsen mod. åberopande av det anförda och med stöd dessutom av sin

e rf ai enhet från tidigare fall, då statens järnvägar måst påtaga sig förvaltningen

och trafikeringen av smalspårig järnväg bestämt avstyrka den föreliggande

framställningen, i vad den avser ett statsövertagande av bolagets järnväg.

Körande möjligheterna och utsikterna att förbättra järnvägens ekonomiska

ställning och trygga, dess fortbestånd som enskilt företag, hava av anlitade

experter verkställts ingående, till framställningen fogade utredningar. Såvitt

järnvägsstyrelsen kunnat finna, giva dessa icke någon bestämd hållpunkt för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 91. 7

bedömande av, huruvida och på vad sätt ett någorlunda tillfredsställande

förhållande mellan driftsinkomster och driftsutgifter skall kunna åstadkommas.

Så mycket förefaller emellertid tämligen visst, att även en reglering

av bolagets skuldförhållanden måste företagas.

Vissa åtgärder i detta syfte äro också tydligen redan vidtagna, i det att

bolaget träffat avtal med de banker, vilka förmedlat järnvägens obligationslån,

att likvidera den nu oguldna obligationslåneskulden å 316,000 kronor

samt oguldna räntor och viss kapitalförsträckning, de senare uppgående till

cirka 125,000 kronor, med ett kontant belopp i ett för allt av 125,000 kronor.

Sistnämnda belopp är avsett att tillhandahållas av Falkenbergs stad. Då stadens

medverkan lärer vara beroende på Kungl. Maj:ts medgivande att upptaga

lån för ändamålet och enligt vad järnvägsstyrelsen inhämtat ingiven ansökan

härom ännu icke blivit av Kungl. Majit avgjord, är berörda skuldregleringsplan

emellertid ännu icke realiserad.

Vad angår lånet från allmänna järn vägslånefonden å ursprungligen 505,000

kronor, vilken skuld på grund av oguldna räntor nu stigit avsevärt, så torde

att döma av järnvägens ekonomiska förhållanden och den för lånet i fråga

gällande realsäkerheten — inteckning i bandelen Holsljunga—Limmared—

viss reglering jämväl av sistnämnda skuldbelopp vara oundgänglig. Huruvida

behov och skäl må anses föreligga för en fullständig avskrivning av bolagets

skuld till riksgäldskontoret torde det emellertid i första hand ankomma på

fullmäktige i riksgäldskontoret att bedöma. Järnvägsstyrelsen anser sig därför

nu icke böra göra något närmare uttalande angående sist berörda yrkande.

I yttrande den 3 december 1936 hava fullmäktige i riksgäldskontoret anfört:

Å bolagets obligationslån, varå föreskrivna annuiteter erlagts till och med

år 1931, återstod den 31 december 1934 oguldet ett kapitalbelopp av 316,000

kronor, vartill kommo oguldna räntor å 47,339 kronor 70 öre. Under år 1935

har emellertid bolagets obligationsskuld i enlighet med ett avtal, som träffats

med de banker, vilka förmedlat järnvägens obligationslån, jämte vissa bankskulder

likviderats med ett belopp i, ett för allt av 125,000 kronor, som av

Falkenbergs stad ställts till bolagets förfogande.

T efterföljande tablå hava efter allmän järn vägsstatistik sammanställts de

ekonomiska resultaten av bolagets verksamhet under de senast förflutna år,

för vilka fullständiga räkenskaper föreligga. I sammanställningen hava avsättningar

till förnyelsefond intagits bland utgifterna, även i det fall då de förts

inom linjen.

Av sammanställningen framgår, att järnvägens drifts- och affärsresultat

varit mycket otillfredsställande även under senare år med goda konjunkturer.

Med hänsyn jämväl till den sparsamhet, som vid järnvägen iakttagits, och de

ansträngningar, som gjorts att nedbringa kostnaderna, torde få anses ådagalagt,

att för järnvägens fortbestånd såsom enskilt företag kräves att bolaget,

i varje fall tills vidare och sannolikt även för framtiden, befrias från erläggande

av räntor och avbetalningar å sin kapitalskuld.

Fullmäktige hava till ledning för bedömande av det belopp, till vilket

bolagets statsskuld vid anförda förhållande skäligen bör kunna förordas till

nedskrivning, föranstaltat om en beräkning angående realisationsvärdet av den

bandel, i vilken riksgäldskontoret innehar inteckning med bästa förmånsrätt

som säkerhet för statslånet. Värderingen, vilken utförts av översten Hj. Fogelmarck,

har resulterat i ett beräknat realisationsvärde av 110,000 kronor.

Enligt fullmäktiges uppdrag hava representanter för riksgäldskontoret upptagit

förhandlingar med styrelsen för Falkenbergs järnväpsaktiebolag och representanter

för Falkenbergs stad angående reglering av bolagets skuldförhållande

till staten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

1931

1932

1933

1934

1935

Inkomster.

Krono

Bruttoinkomst av järnvägsrörelsen. . . .

Nettoinkomst av automobilrörelsen ..

Ersättning för förlorad samtrafik ....

Diverse inkomster ..................

308,900

2,781

2.524

2,121

255,110

1,054

5,645

358

233,423

3.129

4,541

587

233,715

4,406

3,555

133

225,435

4,836

2,870

Summa

316,326

262,167

241,680

241,809

>)233,141

Utgifter.

Driftkostnader för järnvägsrörelsen . .

305,418

274,381

257,777

246,808

224,623

Avsättning till fömyelsefond:

för järnvägen......................

» automobilrörelsen..............

Räntor..............................

Skatter..............................

35,227

1,770

26,458

97

35,230

1,054

122,001

99

35,230

1,848

49,613

95

8) 35,230

1,848

50,823

95

3) 35,136

2,613

34,915

93

Summa utgifter

368,970

432,765

344,563

334,804

297,380

Driftresultat av järnvägsrörelsen:

Utan avsättning till förnyelsefond ....

Vid avsättning till förnyelsefond......

+ 3,482

- 31,745

-19,271

- 54,501

— 24,354

- 59,584

-13,093

— 48,323

+ 812

- 34,324

Affärsresultat:

Förlust..............................

52,644

170,598

102,883

92,995

64,239

Yid dessa förhandlingar uppnåddes enighet om att ur affärsmässig synpunkt

likformigt beräknade krav på förräntning och likvidering borde ställas

beträffande bolagets ovan omförmälda skulder till staten och till Falkenbergs

stad. Därest ränte- och amorteringsskyldighet skulle påfordras av Falkenbergs

stad beträffande dess fordran å 125,000 kronor, skulle härvid motsvarande

betalningsskyldighet inträda beträffande statens fordran till ett belopp av

50.000 kronor, vilket beräknats efter längden av de särskilda bandelar, i vilka

staten respektive Falkenbergs stad innehava inteckningar med bästa förmånsrätt.

Härutöver skulle staten erhålla en ränte- och amorteringsfri fordran å

60.000 kronor, motsvarande skillnaden mellan den intecknade bandelens realisationsvärde

och den räntepliktiga skulden.

Yid val mellan förenämnda alternativ hava stadsfullmäktige i Falkenberg

enligt protokoll av den 30 juli 1936 fattat följande beslut: »Under förutsättning

att staten nedskriver sin fordran av järnvägen till 110,000 kronor, motsvarande

realisationsvärdet av bandelen Holsljunga—Limmared, och att detta

skuldbelopp innestår ränte- och amorteringsfritt, intill dess järnvägen eventuellt

nedlägges och realiseras, så förbinder sig Falkenbergs stad att låta sin

fordran hos järnvägen å 125,000 kronor å enahanda sätt innestå ränte- och

amorteringsfri.»

Genom förenämnda beslut hava stadsfullmäktige i Falkenberg under

beaktande av järnvägsbolagets svårigheter lämnat ett betydelsefullt stöd för

dess fortsatta verksamhet. Att märka är härvid, att, såsom förut anförts, den

bandel, i vilken staten innehar inteckning, i inkomsthänseende är den relativt

sämst ställda. Under angivna förhållanden och med stöd av vad i det föregående

anförts finna fullmäktige befogat, att från statens sida motsvarande

medgivande lämnas.

*) Fransett i vinst- och förlusträkningen frän reservfonden överförda medel.

2) Härav 14,129 kronor bokfört inom linjen.

3) Frånsett för år 1934 inom linjen förd avsättning, som år 1935 påförts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 91.

Ett sådant medgivande skulle innebära, att statens hela räntefordran och

av kapitalfordringen 342,520 kronor 26 öre skulle avskrivas. Något särskilt

anslag för täckande av statens kapitalförlust erfordras emellertid ej, utan

beloppet kommer att överföras till riksgäldskontorets avskrivningskonto för

att i sinom tid täckas med andra statsinkomster än lånemedel.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa fullmäktige, att Kungl.

Majit ville i proposition till 1937 års riksdag föreslå riksdagen medgiva, att

statens fordran hos Falkenbergs järnvägsaktiebolag på grund av statslån för

anläggning av järnvägen Holsljunga—Limmared må avskrivas till den del,

densamma överstiger 110,000 kronor, samt att betalningsskyldighet för sistnämnda

belopp, å vilket ränta ej skall debiteras, skall inträda först i samband

med realisation helt eller till någon del av järnvägen i fråga.

1932 års järnvägsekonomiutredning har i utlåtande den 19 januari 1937

anfört:

Järnvägsekonomiutredningen har vid företagen prövning av bolagets affärsställning

kommit till den uppfattningen, att, såvitt nu kan bedömas, statens

kvarstående fordran hos bolaget under alla förhållanden måste anses förlorad,

frånsett vad som vid en eventuell realisation av järnvägsegendomen kan

tänkas tillfalla staten såsom fordringsägare.

Att avveckla inellanhavandet mellan staten och bolaget tvångsvis för att

därefter genom en upprivning och försäljning av järnvägen omedelbart lösgöra

den del av fordringsbeloppet, som överhuvudtaget kan vara att återvinna,

torde emellertid näppeligen kunna ifrågasättas. Åtminstone för orten

och Falkenbergs stad synes järnvägen nämligen hava så pass stor betydelse -—

varom bland annat stadens redan gjorda insats för att trygga dess fortbestånd

bär vittne — att åtgärder som de nyss antydda böra ifrågakomma endast i

sista hand. På av järnvägsstyrelsen anförda skäl anser järnvägsekonomiutredningen

å andra sidan icke vare sig påkallat eller lämpligt, att statens medverkan

för närvarande sträcker sig så långt som till ett statsförvärv. Närmast

till hands synes i stället ligga att staten i likhet med bolagets övriga fordringsägare

bereder bolaget den lättnad i dess skuldbörda, som befinnes erforderlig.

Mot det sätt, på vilket en finansiell rekonstruktion av företaget enligt den

föreliggande skuldregleringsplanen är avsedd att genomföras, torde under förhandenvarande

omständigheter ur statens intressesynpunkter intet vara att

erinra. Beaktas må nämligen, dels att den realsäkerhet —_ inteckning i den

översta, i trafik- och avkastningshänseende svagaste koncessionsenheten Holsljunga—Limmared

— som staten äger för sin fordran, är väsentligt mindre

värd än den säkerhet, inteckningar i övriga fyra koncessionsenheter, över

vilken Falkenbergs stad disponerar i egenskap av långivare till bolaget, dels

att staden, trots denna sin bättre ställning, i sakens intresse påtagit sig en

avsevärd börda för att stödja bolagets fortsatta verksamhet. Det torde också,

såsom nyss berörts, få anses tämligen visst, att en avveckling tvångsvis av

statens mellanhavande med bolaget icke skulle bereda staten nämnvärt bättre

villkor än den nu föreliggande uppgörelsen. Den ytterligare uppoffring, som

staten påtager sig genom att biträda förslaget, utgör sålunda ett avstående

från ränta tills vidare å det belopp, 110,000 kronor, som kommer att kvarstå

såsom fordran hos bolaget. Ett sådant stöd har staten tidigare ansett sig böra

lämna till vissa andra järnvägar, vilka befunnit sig i samma situation som

Falkenbergs järnväg. lie skäl, som i dessa fall varit för statsmakterna bestämmande,

torde i allt väsentligt äga tillämpning även i det nu förevarande

fallet.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1937. I sand. Nr 91.

348 37 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Nyss har med instämmande i av järnvägsstyrelsen framhållna synpunkter

uttalats, att skäl för närvarande icke synes föreligga för statsverket att sträcka

sin hjälp så långt som till ett övertagande av ifrågavarande järnväg. För den

händelse emellertid fråga framdeles skulle uppstå att förvärva densamma,

torde möjlighet härför böra beredas. Det synes därför skäligt och lämpligt

att som villkor för ett biträdande av den nu föreslagna uppgörelsen föreskrives,

att statsverket skall vara berättigat inlösa bandelen Holsljunga—Limmared

mot avstående av sin lånefordran.

Under åberopande av vad sålunda anförts uttalar järnvägsekonomiutredningen,

att utredningen intet har att erinra mot att det av fullmäktige i riksgäldskontoret

framlagda förslaget till reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten, kompletterat med av utredningen föreslaget

inlösningsvillkor, godkännes av statsmakterna.

I utlåtande den 2 februari 1937 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som

på de av järnvägsstyrelsen anförda skälen funnit att ett statligt övertagande

av järnvägen för närvarande ej bör ifrågakomma, förklarat sig icke hava något

att erinra mot att bolagets skuldförhållande till staten regleras på sätt riksgäldsfullmäktige

i sitt yttrande den 3 december 1936 hemställt.

Falkenbergs järnvägsaktiebolag är ägare till fem särskilda järn vägsenheter,

av vilka endast en, nämligen järnvägen Holsljunga—Limmared, anlagts med

hjälp av statslån, medan de övriga, som tillsammans bilda linjen Falkenberg—

Holsljunga, finansierats på annat sätt.

När statsmakterna år 1928 hade att taga ställning till då föreliggande förslag

örn reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till

staten på grund av det bolaget beviljade statslånet, hade bolaget sedan sex år

icke förmått fullgöra någon annuitetsbetalning å lånet. Enligt de nämnda år

föreliggande utredningarna ansågs bolaget för framtiden kunna räkna med ett

årligt driftöverskott av omkring 60,000 kronor. Av detta överskott beräknades

emellertid för annuitetsbetalning å bolagets obligationslån åtgå ett belopp av

omkring 40,000 kronor till och med år 1941, då slutbetalning å lånet skulle

äga rum. Regleringsbeslutet beträffande statslånet innebar, såsom av den lämnade

redogörelsen närmare framgår, att bolaget intill år 1942 skulle såsom

ränta erlägga ett årligt belopp av 10,000 kronor, att i maj 1942 skulle erläggas

från årets början upplupen ränta samt att från och med år 1943 full annuitetsbetalning

skulle ske, för vilket ändamål skulle komma att åtgå ett årligt belopp

av 25,250 kronor. Bolaget förmådde emellertid icke mer än en gång inbetala

nämnda belopp av 10,000 kronor, nämligen år 1928, varefter fullmäktige i riksgäldskontoret

år 1931 förklarade skuldregleringen förfallen.

Av de i riksgäldsfullmäktiges yttrande meddelade uppgifterna framgår att

driftresultatet vid ifrågavarande järnvägar under åren 1931—1935 varit betydligt

sämre än det man år 1928 ansett sig kunna räkna med. Åren 1932—1934 hava

varit starkt förlustbringande, och under åren 1931 och 1935 uppstodo obetydliga

överskott, icke tillnärmelsevis motsvarande ens vad som erfordrades för

avsättning till förnyelsefond. Då landets järnvägar i allmänhet under åren

1934 och 1935 arbetade under jämförelsevis gynnsamma konjunkturförhållan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 9T''.

den, torde det knappast finnas grundad anledning att räkna med att nu ifrågavarande

järnvägsföretag skall i framtiden kunna uppnå så väsentligt bättre

resultat än under sistnämnda båda år, att utsikt till återupptagande av någon

annuitetsbetalning å statslånet kan anses föreligga.

Det nu framlagda förslaget till reglering av bolagets statslån är grundat

på denna uppfattning örn bolagets framtida ekonomi. Förslaget innebär, att

statens fordran skulle nedskrivas till 110,000 kronor eller samma belopp som

det beräknade realisationsvärdet å järnvägen Holsljunga—Limmared, i vilken

järnväg staten till säkerhet för sin fordran har inteckning med bästa förmånsrätt.

Det sålunda kvarstående kapitalbeloppet skulle enligt förslaget icke

förräntas, och återbetalning skulle ske endast i samband med realisation av

järnvägen eller del därav. Vid ett genomförande av detta förslag skulle statsverket

i vanlig ordning avskriva återstående kapitalfordran, 342,520 kronor

26 öre, och sina räntefordringar, vilka vid senaste årsskifte uppgingo till ett

sammanlagt belopp av omkring 460,000 kronor, icke förfallen anståndsränta

inberäknad.

övriga ekonomiska intressenter i företaget hava medgivit betydande lättnader

för bolaget beträffande sina fordringar. Sålunda hava bolagets obligationslån,

varå den 31 december 1934 återstod ett kapitalbelopp av 316,000

kronor jämte oguldna räntor till belopp av 47,339 kronor 70 öre, samt vissa

bankskulder under år 1935 likviderats med ett belopp i ett för allt av 125,000

kronor. Sistnämnda belopp ställdes till bolagets förfogande av Falkenbergs

stad, och stadsfullmäktige i staden hava beslutat att låta sin härigenom uppkomna

fordran hos bolaget, därest statsmakterna bevilja den nu föreslagna

regleringen av statslånet, på samma sätt som det kvarstående statslånet innestå

ränte- och amorteringsfri.

Med hänsyn till de insatser, som sålunda gjorts från stadens sida, och då

någon del av statens fordran hos bolaget icke lärer kunna utfås annat än i

samband med ett nedläggande av järnvägsföretaget, har jag för min del, i

likhet med riksgäldsfullmäktige, järnvägsekonomiutredningen och väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, icke funnit anledning till erinran mot ett genomförande

av det föreliggande förslaget. På sätt järnvägsekonomiutredningen

föreslagit och vanligen brukar ske torde emellertid till den förordade nedskrivningen

av statslånet böra fogas det villkoret, att statsverket skall vara berättigat

inlösa järnvägen Holsljunga—Limmared mot avstående av sin lånefordran.

Framhållas må slutligen, att det statsunderstöd för anskaffande av motorvagn,

vilket på sätt förut nämnts beviljats bolaget, icke beröres av det nu förordade

förslagets genomförande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att statens kapital- och räntefordran hos Falkenbergs järnvägsaktiebolag

på grund av statslån för anläggning av bolagets

järnväg mellan Holsljunga och Limmared må till den del densamma

överstiger 110,000 kronor avskrivas enligt i det föregående

förordade grunder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majit» proposition nr 91.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1937:126 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten. s. 1 i texten
  2. BU 1937:24 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten. s. 1 i texten