Angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten
1937-02-05 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:91, Angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten
Dokumentets text
. Kungl. Maj:ta proposition nr 91.
1
Kr 91.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering
av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten; given Stockholms slott den 5 fehman
1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Feg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 5 februari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Departementschefen, statsrådet Forslund anför:
Falkenbergs järnvägsaktiebolag har hos Kungl. Majit gjort framställning
örn införlivande av bolagets järnvägar, utgörande linjen Falkenberg—Limmared,
med statens järnvägar eller ock reglering av bolagets skuldförhållande
till staten.
Kungl. Majit beviljade den 8 juli 1892, den 17 maj 1895, den 16 juli 1897,
den 13 januari 1899 och den 27 april 1900 koncession å järnväg örn 0.891
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 91. 348 37 1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
meters spårvidd respektive från Falkenberg till Fridhem, från Fridhem till
Älvsered, från Älvsered till Mjöbäck, från Mjöbäck till Holsljunga samt från
Holsljunga till Limmared å Borås—Alvesta järnväg. Jämlikt särskilda medgivanden
av Kungl. Majit blev Falkenbergs järnvägsaktiebolag innehavare av
samtliga dessa koncessioner. Medan större delen av järnvägen från Falkenberg
till Limmared eller sträckan Falkenberg—Holsljunga örn 71.6 kilometer
helt med enskilda medel, erhölls statslån för anläggning av den
30.4 kilometer långa bandelen Holsljunga—Limmared. Den 8 september 1900
beviljade nämligen Kungl. Majit för utförande av sistnämnda järnvägsanläggning
ett lån ur allmänna järn vägslånefonden å 505,000 kronor. För detta lån
stadgades bland annat följande villkor:
Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för
tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, då järnvägen
senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den
ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten,
sedan genom de stadgade annuitetslikviderna ali övrig ränta, med vilken
anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter
nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till
dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit
till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 15 maj 1907 och
i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta,
för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle
annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år till dess försträckningen
och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet
belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda
fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.
Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom
all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den av staten lämnade
försträckningen och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande
erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje annan fordran.
Med bifall till Kungl. Majits proposition, nr 179 punkt 2, medgav 1928 års
riksdag (skrivelse nr 140) reglering av bolagets skuldförhållande till staten
av i huvudsak följande innebörd:
Av bolagets den 31 december 1927 beräknade kapital- och ränteskuld,
045,233 kronor 45 öre, finge, räknat från och med den 1 januari 1928, ett belopp
av 452,520 kronor 26 öre, motsvarande återstående kapitalskuld, bilda
ett nytt lån samt återstående del, 192,713 kronor 19 öre, motsvarande oguldna
räntor ävensom anståndsränta, avskrivas. Annuiteten å det nya lånet skulle
beräknas till fem procent å det ursprungliga lånebeloppet, 505,000 kronor,
av vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en halv procent
å det nya lånets oguldna kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå.
Annuitet skulle icke utgå under åren 1928—1941, utan skulle bolaget i stället
under denna period den 31 december varje år såsom ränta till riksgäldskontoret
inbetala ett belopp av 10,000 kronor. Från och med år 1942 skulle full
förräntning och amortering av lånet inträda sålunda, att den 15 maj 1942 gäl
dades från samma års början upplupen ränta å lånet samt att fullständig
Kungl. Majtts proposition nr 91.
3
annuitet inbetalades första gången den 15 maj 1943 och sedermera samma dag
varje år, intill dess lånet blivit till fullo betalt.
Enär bolaget endast år 1928 förmådde fullgöra den stadgade årliga inbetalningen
av 10,000 kronor, förklarade fullmäktige i riksgäldskontoret år 1931
skuldregleringen förfallen.
Bolagets skuld till staten den 31 december 1936 framgår av följande, av
riksgäldskontoret lämnade sammanställning:
Icke förfallen
skuld
Förfallen
skuld
Summa
Kronor
Kronor
Kronor
Kapital ...........
Ränta ..............
överränta ........
Anståndsränta ..
......................... 350,957: 14
......................... 9,870:67
......................... 44.300: —
101,563: 12
277,186: 88
128,658: 45
452,520: 26
287,057:55
128,658: 45
44,300: —
Summa kronor 405,127:81
507,408: 45
912,536: 26
Genom beslut den 20 december 1935 har Kungl. Maj:t beviljat bolaget ett
låneunderstöd å 55,700 kronor ur lånefonden för anskaffning av motorvagnar
m. m. åt enskilda järnvägar, med vilket understöd avsågs anskaffande av en
4-axlig motorvagn.
Sedan bolaget under år 1935, på sätt i det följande närmare omförmäles,
med bistånd av Falkenbergs stad inlöst ett obligationslån jämte vissa bankskulder
med ett till 125,000 kronor reducerat belopp, uppgingo bolagets tillgångar
och skulder per den 31 december 1935 till belopp, som framgår av
följande
Balansräkning.
Den 1 januari 1935. Den 31 december 1935.
Kronor
öre
Kronor
öre
Tillgångar:
Kronor
öre
Kronor
öre
2,033,592
87
Bana och byggnader ................
2,033,592
87
544,403
48
Bullande materiel....................
534,732
48
25,670
14
Inventarier..........................
25,670
14
2,603,866
49
200
—
Karkashults torvmosse ..............
200
—
2,594,195
49
7,390
—
Automobil er ........................
10,450
—
10,871
25
3,481
25
Fastigheter..........................
3,481
25
13,931
25
16,546
16,546
62
71
Kassa ..............................
99
23
319
58
Bankräkningar ......................
1,917
78
687
32
Fordran å egna järnvägsstationer ....
1,027
74
10,025
98
8,956
37
Förråd ..............................
19,256
07
22,300
82
1,092
51
220,233
32
Beserverade medel ..................
Från föregående år balanserad förlust
277,997
90
1,119
81
277,997
90
57,764
58
Årets förlust........................
33,548
02
—
—
Härav täckes genom överföring från
311,545
92
—
—
reservfonden ......................
108,652
97
—
—
Balanserad förlust ..................
202,892
95
202,892
95
2,920,40oj 13
Summa tillgångar
2,850,986
32
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
.........
Kronor
...
öre
Kronor
öre
Skulder:
Kronor
öre
Kronor
öre
Statslån:
368,666
82
Kapital, icke förfallet..............
360,006
83 !
83,853
44
Kapital, förfallet......>...........
92,513
43
10,368
75
Ränta, icke förfallen ..............
10,125
19
Ränta förfallen:
244,396
56
Vanlig ränta ....................
260,986
57
92.992
81
Overränta ......................
110,194
38
844,578
38
44,300
—
Anståndsränta ....................
44,300
—
878,126
40
316,000
—
4.5 % obligationslån av år 1898 ......
—
—
25,000
—
Reverslån av Sv Handelsbanken ....
—
—
341,000
_
—
—
Lån av Falkenbergs stad ............
125,000
—
125,000
—
25,000
—
Sv. Handelsbankens checkräkning ....
—
—
47,339
70
Obligationslåneräntor................
—
—
100,311
09
27,971
39
Diverse räkningshavare..............
35 865
13
35,865
13
1,151,800
—
Aktiekapitalet ......................
1,151,800
—
—
—
Reservfonden........................
134,868
10
482.710
66
482,710
66
Förnyelsefonden ....................
525,326
69
660,194
79
2,920,400
13
Summa skulder
2,850,986
32
I sin förevarande framställning, dagtecknad den 21 oktober 1935 har
bolaget i huvudsak anfört:
Falkenbergs järnväg, som — frånsett det Falkenberg närmaste 20-talet bankilometer
— på sin tid framdrogs genom en jämförelsevis fattig landsända,
hade från början stora svårigheter att erhålla de för banbygget erforderliga
penningemedlen. Den dåvarande bolagsledningen ansåg sig endast etappens
kunna begära koncession å banan, varav följden blev att för den nuvarande
102 kilometer långa banan koncession erhållits genom fem olika koncessionshandlingar.
Sedan de först iordningställda bandelarna Falkenberg—Holsljunga blivit
färdiga, medgåvo trafikinkomsterna under några år en mindre utdelning till
aktieägarna. Det aktiekapital, som tillkom för utförande av bandelen Holsljunga—Limmared,
erhöll däremot aldrig någon utdelning. Föreskrivna annuiteter
å statslånet kunde erläggas till och med år 1921 och å obligationslånet
till och med år 1931.
Sistnämnda år bade driftöverskottet nedgått till 3,482 kronor, och åren
1932—1934 ha trafikinkomsterna icke täckt driftkostnaderna.
Ehuru järnvägsförvaltningen på olika sätt, genom vidtagna rationaliseringsåtgärder
och besparingar, försökt minska järnvägens utgifter för att sålunda
motverka den inkomstminskning järnvägen under de senare åren fått vidkännas,
har jämvikt i trafikinkomster och driftutgifter icke uppnåtts, varjämte
några avsättningar för avskrivningar eller erläggande av räntor och amorteringar
icke kunnat ske.
Driftöverskott redovisades till och med år 1931, varemot under de följande
åren underskott uppstått, uppgående till för år 1932 19,271 kronor, för år 1933
24,354 kronor och för år 1934 13,093 kronor. För år 1935 synes det som om
trafikinkomsterna komma att täcka driftutgifterna.
Det har nyss nämnts, att järnvägsförvaltningen genom rationaliseringsåtgärder
och på annat sätt sökt förbättra järnvägens ställning. Genom tillkallade
experter, järnvägsmän i ledande ställning vid såväl statsbanan som enskilda
banor, ha de vidtagna åtgärderna i stort sett vitsordats vara välbetänkta.
Av dessa experter, överinspektören A. Paulson, trafikcheferna K. A. Pallin,
Hj. von Porat, Carl Svensson och Hans Malmquist samt ban- och maskin
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 91.
ingeniören kapten Y. Hjortzberg, avgivna utlåtanden äro bilagda framställ
Jarnvägsanläggningens
bibehållande och fortsatta trafikerande tolde få anses
vara ett livsintresse för de av järnvägen berörda orterna För att mot lggöra
detta har styrelsen ansett, dels att järnvägens låneforhållanden till obligationsinnehavarna,
bankerna och statsverket måste ordnas, dels att järnvägsdriften
än ytterligare förbilligas och att erforderligt rörelsekapital tillföres
jarn vägert ^ emå jetta har järnvägens styrelse lyckats träffa avtal med de
banker _ aktiebolaget Svenska handelsbanken och aktiebolaget Göteborgs
bank — som upplagt järnvägens obligationslån av år 1898 ursprungligen a
720,000 kronor, å vilket vid årsskiftet 1934—1935 en ogulden låneskuld av
316’000 kronor återstod, varjämte ogulana räntor och en sedermera erhållen
försträckning uppgingo till 125,311:09 kronor, inalles sålunda 441,311: 09 kronor
Avtalet innebär, att bankerna mot erhållande av ett belopp av 125,000
kronor i ett för allt för såväl sin egen som obligationsinnehavarnas del avstå
från fordran hos bolaget. Nämnda belopp ställes till järnvägens förfogande av
Falkenbergs stad mot säkerhet av de inteckningar, som legat som säkerhet tor
obligationslånet. Järnvägens fordringsägare bliva därefter endast staten med
inteckningssäkerhet i bandelen Holsljunga—Limmared och Falkenbergs sta
med inteckningssäkerhet i bandelen Falkenberg—Holsljunga.
Till amortering och förräntning av järnvägens skuld samt anskaffning av
nödigt driftkapital ser sig bolagsstyrelsen ingen möjlighet öppen, då underhand
gjorda undersökningar örn erhållande av bidrag eller garantier från av
järnvägen berörda orter lämnat negativt resultat, beroende på att kommunerna
själva hava stora svårigheter och de flesta av dem fortfarande dragas med
oamorterad skuld å de bidrag de tecknat för järnvägens tillkomst.
Såsom en utväg att kunna bibehålla järnvägen som ett för orten nödvändigt
trafikmedel har bolagsstyrelsen tänkt sig möjligheten att statsverket övertager
och trafikerar järnvägen i dess helhet. Därvid tror bolagsstyrelsen sig kunna
ställa i utsikt, att Falkenbergs stad efterskänker sin ovannämnda fordran hos
bolaget å 125,000 kronor, så att bandelen Falkenberg—Holsljunga skulle tillfalla
statsverket fri från graverande gäld.
Enligt med järnvägsstyrelsen uppgjort avtal — ursprungligen traliat med
Mellersta Hallands järnväg — ombesörjer statsbanan genom sin station i Falkenberg
järnvägens samtliga trafikgöromål å stationen mot en årlig ersättning
av 7,800 ''kronor. Förvaltningsgöromålen för järnvägen däremot utföras genom
Falkenbergs järnvägs egen personal i Falkenberg. Dessa göromål torde utan
större kostnader för statsbanan kunna utföras av dess personal i Falkenberg
eller annorstädes, varför en besparing härutinnan torde vara att påräkna.
I Falkenberg äger järnvägsbolaget såväl ett jordområde örn 3,716 kvm, omedelbart
gränsande intill statens järnvägars bangård, som ock hamnbanan, vars
övertagande och ägande av statsbanan torde fa anses vara av värde för denna,
som därigenom skulle kunna ordna trafiken till hamnen på ett för statsbanan
billigare och för dess trafikanter förmånligare sätt än vad som nu är fallet, då
Falkenbergs järnväg jämväl ombesörjer statsbanans hamnbanerörelse. Inteckningar
å tillhopa 12,000 kronor uti förenämnda jordområde äro pantförskrivna
till verkställande förvaltningen för järnvägarnas godssamtrafik jämte
75 stycken aktier å nom. 200 kronor i Borås—Alvesta järnvägsaktiebolag.
Skulle bolagsstyrelsens förslag om statsverkets övertagande och trafikerande
av järnvägen icke kunna biträdas, finner styrelsen enda utvägen vara,
att järnvägsbolagets förut omnämnda skuld till statsverket, i dess helhet avskrives,
varigenom möjlighet skulle vppas till rekonstruktion ny bolaget. I
motsatt fall synes ett nedläggande av järnvägsdriften med därav följande ökad
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
<11 betslöshet och olyckliga konsekvenser i övrigt såväl för orten som för det
allmänna icke kunna undvikas.
Med anledning av vad sålunda anförts har bolaget hemställt, att Kungl.
Majit måtte föranstalta därom, att statsverket övertager Falkenbergs järnväg
med dess samtliga tillgångar och skulder, efter det densamma befriats från
nu graverande förbindelser beträffande bandelen Falkenberg—Holsljunga, och
att trafiken för framtiden i nödig omfattning uppehälles, därvid järnvägens
personal bibehålies i dess nuvarande eller motsvarande befattningar, eller ock
örn denna framställning icke kan bifallas — att Kungl. Majit måtte utverka,
att järnvägsbolagets skuld till riksgäldskontoret fullständigt avskrives.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 19 februari 1936 anfört:
Av handlingarna i ärendet framgår, att järnvägen i fråga under hela sin
tillvaro haft en mindre god ekonomisk ställning, att denna under de senare
åren^ undergått en ytterligare avsevärd försämring, samt att, då inkomsterna
av järnvägsdriften numera icke förslå ens till täckande av de löpande driftsutgifterna,
en genomgripande sanering av företaget torde vara oundgänglig,
om detta skall kunna bestå, vilket bolaget anser vara ett livsintresse för orten.
. Angivna omständigheter utgöra emellertid enligt järnvägsstyrelsens memng
i och för sig icke grundad anledning för statsverket att övertaga järnvägen
och sörja för dess fortbestånd och trafikering. Då det gäller en järnväg
med rent lokala trafikuppgifter, synas fastmer åtgärder i denna riktning
kunna diskuteras endast försåvitt desamma befinnas kunna förbättra järnvägens_
driftsekonomi åtminstone så mycket, att jämvikt mellan inkomster
och driftsutgifter uppnås. Enligt järnvägsstyrelsens mening kan ett förstatligande
i detta fall icke föranleda någon sådan stabilisering och förbättring
av årsresultatet. Vissa av de huvudvinster, med vilka man i allmänhet kan
räkna vid ett förstatligande — exempelvis genom ett replierande på statens
järnvägars fasta anläggningar, materiel och verkstäder — få nämligen lämnas
ur läkningen, på grund av att järnvägen är smalspårig. De besparingar, som
i och med ett sådant övertagande eventuellt skulle vara att vinna i fråga örn
kostnaderna för järnvägens förvaltning ävensom övriga i bolagets framställning
antydda fördelar, synas icke vara av den storleksordning, att de kunna
tillmätas någon nämnvärd betydelse i detta sammanhang. Skulle ett införlivande
därtill ske icke blott i förvaltnings- utan även i taxe- och lönehänseende,
är det än mer tydligt, att järnvägens övertagande av statsverket icke kan vara
ägnat att stärka dess affärsläge utan endast skulle hava till följd, att driftförlusterna
finge bäras av statens järnvägar och därmed ytterst av landets
skattebetalare, vilket järnvägsstyrelsen icke finner rimligt, då det gäller en
järnväg av rent lokal betydelse.
Trots att det ställes i utsikt, att Falkenbergs stad i sakens intresse skall
efterskänka en eventuell fordran hos bolaget å 125,000 kronor — uppkommen
på grund av stadens tänkta medverkan vid avveckling av bolagets mellanhand6
med obligationshavarna — och att sålunda bandelen Falkenberg—Holsby111!?3''
skall kunna övertagas av statsverket fri från graverande gäld, får järna
ägsstyrelsen mod. åberopande av det anförda och med stöd dessutom av sin
e rf ai enhet från tidigare fall, då statens järnvägar måst påtaga sig förvaltningen
och trafikeringen av smalspårig järnväg bestämt avstyrka den föreliggande
framställningen, i vad den avser ett statsövertagande av bolagets järnväg.
Körande möjligheterna och utsikterna att förbättra järnvägens ekonomiska
ställning och trygga, dess fortbestånd som enskilt företag, hava av anlitade
experter verkställts ingående, till framställningen fogade utredningar. Såvitt
järnvägsstyrelsen kunnat finna, giva dessa icke någon bestämd hållpunkt för
Kungl. Majus proposition nr 91. 7
bedömande av, huruvida och på vad sätt ett någorlunda tillfredsställande
förhållande mellan driftsinkomster och driftsutgifter skall kunna åstadkommas.
Så mycket förefaller emellertid tämligen visst, att även en reglering
av bolagets skuldförhållanden måste företagas.
Vissa åtgärder i detta syfte äro också tydligen redan vidtagna, i det att
bolaget träffat avtal med de banker, vilka förmedlat järnvägens obligationslån,
att likvidera den nu oguldna obligationslåneskulden å 316,000 kronor
samt oguldna räntor och viss kapitalförsträckning, de senare uppgående till
cirka 125,000 kronor, med ett kontant belopp i ett för allt av 125,000 kronor.
Sistnämnda belopp är avsett att tillhandahållas av Falkenbergs stad. Då stadens
medverkan lärer vara beroende på Kungl. Maj:ts medgivande att upptaga
lån för ändamålet och enligt vad järnvägsstyrelsen inhämtat ingiven ansökan
härom ännu icke blivit av Kungl. Majit avgjord, är berörda skuldregleringsplan
emellertid ännu icke realiserad.
Vad angår lånet från allmänna järn vägslånefonden å ursprungligen 505,000
kronor, vilken skuld på grund av oguldna räntor nu stigit avsevärt, så torde
att döma av järnvägens ekonomiska förhållanden och den för lånet i fråga
gällande realsäkerheten — inteckning i bandelen Holsljunga—Limmared—
viss reglering jämväl av sistnämnda skuldbelopp vara oundgänglig. Huruvida
behov och skäl må anses föreligga för en fullständig avskrivning av bolagets
skuld till riksgäldskontoret torde det emellertid i första hand ankomma på
fullmäktige i riksgäldskontoret att bedöma. Järnvägsstyrelsen anser sig därför
nu icke böra göra något närmare uttalande angående sist berörda yrkande.
I yttrande den 3 december 1936 hava fullmäktige i riksgäldskontoret anfört:
Å bolagets obligationslån, varå föreskrivna annuiteter erlagts till och med
år 1931, återstod den 31 december 1934 oguldet ett kapitalbelopp av 316,000
kronor, vartill kommo oguldna räntor å 47,339 kronor 70 öre. Under år 1935
har emellertid bolagets obligationsskuld i enlighet med ett avtal, som träffats
med de banker, vilka förmedlat järnvägens obligationslån, jämte vissa bankskulder
likviderats med ett belopp i, ett för allt av 125,000 kronor, som av
Falkenbergs stad ställts till bolagets förfogande.
T efterföljande tablå hava efter allmän järn vägsstatistik sammanställts de
ekonomiska resultaten av bolagets verksamhet under de senast förflutna år,
för vilka fullständiga räkenskaper föreligga. I sammanställningen hava avsättningar
till förnyelsefond intagits bland utgifterna, även i det fall då de förts
inom linjen.
Av sammanställningen framgår, att järnvägens drifts- och affärsresultat
varit mycket otillfredsställande även under senare år med goda konjunkturer.
Med hänsyn jämväl till den sparsamhet, som vid järnvägen iakttagits, och de
ansträngningar, som gjorts att nedbringa kostnaderna, torde få anses ådagalagt,
att för järnvägens fortbestånd såsom enskilt företag kräves att bolaget,
i varje fall tills vidare och sannolikt även för framtiden, befrias från erläggande
av räntor och avbetalningar å sin kapitalskuld.
Fullmäktige hava till ledning för bedömande av det belopp, till vilket
bolagets statsskuld vid anförda förhållande skäligen bör kunna förordas till
nedskrivning, föranstaltat om en beräkning angående realisationsvärdet av den
bandel, i vilken riksgäldskontoret innehar inteckning med bästa förmånsrätt
som säkerhet för statslånet. Värderingen, vilken utförts av översten Hj. Fogelmarck,
har resulterat i ett beräknat realisationsvärde av 110,000 kronor.
Enligt fullmäktiges uppdrag hava representanter för riksgäldskontoret upptagit
förhandlingar med styrelsen för Falkenbergs järnväpsaktiebolag och representanter
för Falkenbergs stad angående reglering av bolagets skuldförhållande
till staten.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
1931
1932
1933
1934
1935
Inkomster.
Krono
Bruttoinkomst av järnvägsrörelsen. . . .
Nettoinkomst av automobilrörelsen ..
Ersättning för förlorad samtrafik ....
Diverse inkomster ..................
308,900
2,781
2.524
2,121
255,110
1,054
5,645
358
233,423
3.129
4,541
587
233,715
4,406
3,555
133
225,435
4,836
2,870
Summa
316,326
262,167
241,680
241,809
>)233,141
Utgifter.
Driftkostnader för järnvägsrörelsen . .
305,418
274,381
257,777
246,808
224,623
Avsättning till fömyelsefond:
för järnvägen......................
» automobilrörelsen..............
Räntor..............................
Skatter..............................
35,227
1,770
26,458
97
35,230
1,054
122,001
99
35,230
1,848
49,613
95
8) 35,230
1,848
50,823
95
3) 35,136
2,613
34,915
93
Summa utgifter
368,970
432,765
344,563
334,804
297,380
Driftresultat av järnvägsrörelsen:
Utan avsättning till förnyelsefond ....
Vid avsättning till förnyelsefond......
+ 3,482
- 31,745
-19,271
- 54,501
— 24,354
- 59,584
-13,093
— 48,323
+ 812
- 34,324
Affärsresultat:
Förlust..............................
52,644
170,598
102,883
92,995
64,239
Yid dessa förhandlingar uppnåddes enighet om att ur affärsmässig synpunkt
likformigt beräknade krav på förräntning och likvidering borde ställas
beträffande bolagets ovan omförmälda skulder till staten och till Falkenbergs
stad. Därest ränte- och amorteringsskyldighet skulle påfordras av Falkenbergs
stad beträffande dess fordran å 125,000 kronor, skulle härvid motsvarande
betalningsskyldighet inträda beträffande statens fordran till ett belopp av
50.000 kronor, vilket beräknats efter längden av de särskilda bandelar, i vilka
staten respektive Falkenbergs stad innehava inteckningar med bästa förmånsrätt.
Härutöver skulle staten erhålla en ränte- och amorteringsfri fordran å
60.000 kronor, motsvarande skillnaden mellan den intecknade bandelens realisationsvärde
och den räntepliktiga skulden.
Yid val mellan förenämnda alternativ hava stadsfullmäktige i Falkenberg
enligt protokoll av den 30 juli 1936 fattat följande beslut: »Under förutsättning
att staten nedskriver sin fordran av järnvägen till 110,000 kronor, motsvarande
realisationsvärdet av bandelen Holsljunga—Limmared, och att detta
skuldbelopp innestår ränte- och amorteringsfritt, intill dess järnvägen eventuellt
nedlägges och realiseras, så förbinder sig Falkenbergs stad att låta sin
fordran hos järnvägen å 125,000 kronor å enahanda sätt innestå ränte- och
amorteringsfri.»
Genom förenämnda beslut hava stadsfullmäktige i Falkenberg under
beaktande av järnvägsbolagets svårigheter lämnat ett betydelsefullt stöd för
dess fortsatta verksamhet. Att märka är härvid, att, såsom förut anförts, den
bandel, i vilken staten innehar inteckning, i inkomsthänseende är den relativt
sämst ställda. Under angivna förhållanden och med stöd av vad i det föregående
anförts finna fullmäktige befogat, att från statens sida motsvarande
medgivande lämnas.
*) Fransett i vinst- och förlusträkningen frän reservfonden överförda medel.
2) Härav 14,129 kronor bokfört inom linjen.
3) Frånsett för år 1934 inom linjen förd avsättning, som år 1935 påförts.
9
Kungl. Majus proposition nr 91.
Ett sådant medgivande skulle innebära, att statens hela räntefordran och
av kapitalfordringen 342,520 kronor 26 öre skulle avskrivas. Något särskilt
anslag för täckande av statens kapitalförlust erfordras emellertid ej, utan
beloppet kommer att överföras till riksgäldskontorets avskrivningskonto för
att i sinom tid täckas med andra statsinkomster än lånemedel.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa fullmäktige, att Kungl.
Majit ville i proposition till 1937 års riksdag föreslå riksdagen medgiva, att
statens fordran hos Falkenbergs järnvägsaktiebolag på grund av statslån för
anläggning av järnvägen Holsljunga—Limmared må avskrivas till den del,
densamma överstiger 110,000 kronor, samt att betalningsskyldighet för sistnämnda
belopp, å vilket ränta ej skall debiteras, skall inträda först i samband
med realisation helt eller till någon del av järnvägen i fråga.
1932 års järnvägsekonomiutredning har i utlåtande den 19 januari 1937
anfört:
Järnvägsekonomiutredningen har vid företagen prövning av bolagets affärsställning
kommit till den uppfattningen, att, såvitt nu kan bedömas, statens
kvarstående fordran hos bolaget under alla förhållanden måste anses förlorad,
frånsett vad som vid en eventuell realisation av järnvägsegendomen kan
tänkas tillfalla staten såsom fordringsägare.
Att avveckla inellanhavandet mellan staten och bolaget tvångsvis för att
därefter genom en upprivning och försäljning av järnvägen omedelbart lösgöra
den del av fordringsbeloppet, som överhuvudtaget kan vara att återvinna,
torde emellertid näppeligen kunna ifrågasättas. Åtminstone för orten
och Falkenbergs stad synes järnvägen nämligen hava så pass stor betydelse -—
varom bland annat stadens redan gjorda insats för att trygga dess fortbestånd
bär vittne — att åtgärder som de nyss antydda böra ifrågakomma endast i
sista hand. På av järnvägsstyrelsen anförda skäl anser järnvägsekonomiutredningen
å andra sidan icke vare sig påkallat eller lämpligt, att statens medverkan
för närvarande sträcker sig så långt som till ett statsförvärv. Närmast
till hands synes i stället ligga att staten i likhet med bolagets övriga fordringsägare
bereder bolaget den lättnad i dess skuldbörda, som befinnes erforderlig.
Mot det sätt, på vilket en finansiell rekonstruktion av företaget enligt den
föreliggande skuldregleringsplanen är avsedd att genomföras, torde under förhandenvarande
omständigheter ur statens intressesynpunkter intet vara att
erinra. Beaktas må nämligen, dels att den realsäkerhet —_ inteckning i den
översta, i trafik- och avkastningshänseende svagaste koncessionsenheten Holsljunga—Limmared
— som staten äger för sin fordran, är väsentligt mindre
värd än den säkerhet, inteckningar i övriga fyra koncessionsenheter, över
vilken Falkenbergs stad disponerar i egenskap av långivare till bolaget, dels
att staden, trots denna sin bättre ställning, i sakens intresse påtagit sig en
avsevärd börda för att stödja bolagets fortsatta verksamhet. Det torde också,
såsom nyss berörts, få anses tämligen visst, att en avveckling tvångsvis av
statens mellanhavande med bolaget icke skulle bereda staten nämnvärt bättre
villkor än den nu föreliggande uppgörelsen. Den ytterligare uppoffring, som
staten påtager sig genom att biträda förslaget, utgör sålunda ett avstående
från ränta tills vidare å det belopp, 110,000 kronor, som kommer att kvarstå
såsom fordran hos bolaget. Ett sådant stöd har staten tidigare ansett sig böra
lämna till vissa andra järnvägar, vilka befunnit sig i samma situation som
Falkenbergs järnväg. lie skäl, som i dessa fall varit för statsmakterna bestämmande,
torde i allt väsentligt äga tillämpning även i det nu förevarande
fallet.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1937. I sand. Nr 91.
348 37 2
10
Departementschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
Nyss har med instämmande i av järnvägsstyrelsen framhållna synpunkter
uttalats, att skäl för närvarande icke synes föreligga för statsverket att sträcka
sin hjälp så långt som till ett övertagande av ifrågavarande järnväg. För den
händelse emellertid fråga framdeles skulle uppstå att förvärva densamma,
torde möjlighet härför böra beredas. Det synes därför skäligt och lämpligt
att som villkor för ett biträdande av den nu föreslagna uppgörelsen föreskrives,
att statsverket skall vara berättigat inlösa bandelen Holsljunga—Limmared
mot avstående av sin lånefordran.
Under åberopande av vad sålunda anförts uttalar järnvägsekonomiutredningen,
att utredningen intet har att erinra mot att det av fullmäktige i riksgäldskontoret
framlagda förslaget till reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten, kompletterat med av utredningen föreslaget
inlösningsvillkor, godkännes av statsmakterna.
I utlåtande den 2 februari 1937 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
på de av järnvägsstyrelsen anförda skälen funnit att ett statligt övertagande
av järnvägen för närvarande ej bör ifrågakomma, förklarat sig icke hava något
att erinra mot att bolagets skuldförhållande till staten regleras på sätt riksgäldsfullmäktige
i sitt yttrande den 3 december 1936 hemställt.
Falkenbergs järnvägsaktiebolag är ägare till fem särskilda järn vägsenheter,
av vilka endast en, nämligen järnvägen Holsljunga—Limmared, anlagts med
hjälp av statslån, medan de övriga, som tillsammans bilda linjen Falkenberg—
Holsljunga, finansierats på annat sätt.
När statsmakterna år 1928 hade att taga ställning till då föreliggande förslag
örn reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till
staten på grund av det bolaget beviljade statslånet, hade bolaget sedan sex år
icke förmått fullgöra någon annuitetsbetalning å lånet. Enligt de nämnda år
föreliggande utredningarna ansågs bolaget för framtiden kunna räkna med ett
årligt driftöverskott av omkring 60,000 kronor. Av detta överskott beräknades
emellertid för annuitetsbetalning å bolagets obligationslån åtgå ett belopp av
omkring 40,000 kronor till och med år 1941, då slutbetalning å lånet skulle
äga rum. Regleringsbeslutet beträffande statslånet innebar, såsom av den lämnade
redogörelsen närmare framgår, att bolaget intill år 1942 skulle såsom
ränta erlägga ett årligt belopp av 10,000 kronor, att i maj 1942 skulle erläggas
från årets början upplupen ränta samt att från och med år 1943 full annuitetsbetalning
skulle ske, för vilket ändamål skulle komma att åtgå ett årligt belopp
av 25,250 kronor. Bolaget förmådde emellertid icke mer än en gång inbetala
nämnda belopp av 10,000 kronor, nämligen år 1928, varefter fullmäktige i riksgäldskontoret
år 1931 förklarade skuldregleringen förfallen.
Av de i riksgäldsfullmäktiges yttrande meddelade uppgifterna framgår att
driftresultatet vid ifrågavarande järnvägar under åren 1931—1935 varit betydligt
sämre än det man år 1928 ansett sig kunna räkna med. Åren 1932—1934 hava
varit starkt förlustbringande, och under åren 1931 och 1935 uppstodo obetydliga
överskott, icke tillnärmelsevis motsvarande ens vad som erfordrades för
avsättning till förnyelsefond. Då landets järnvägar i allmänhet under åren
1934 och 1935 arbetade under jämförelsevis gynnsamma konjunkturförhållan
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 9T''.
den, torde det knappast finnas grundad anledning att räkna med att nu ifrågavarande
järnvägsföretag skall i framtiden kunna uppnå så väsentligt bättre
resultat än under sistnämnda båda år, att utsikt till återupptagande av någon
annuitetsbetalning å statslånet kan anses föreligga.
Det nu framlagda förslaget till reglering av bolagets statslån är grundat
på denna uppfattning örn bolagets framtida ekonomi. Förslaget innebär, att
statens fordran skulle nedskrivas till 110,000 kronor eller samma belopp som
det beräknade realisationsvärdet å järnvägen Holsljunga—Limmared, i vilken
järnväg staten till säkerhet för sin fordran har inteckning med bästa förmånsrätt.
Det sålunda kvarstående kapitalbeloppet skulle enligt förslaget icke
förräntas, och återbetalning skulle ske endast i samband med realisation av
järnvägen eller del därav. Vid ett genomförande av detta förslag skulle statsverket
i vanlig ordning avskriva återstående kapitalfordran, 342,520 kronor
26 öre, och sina räntefordringar, vilka vid senaste årsskifte uppgingo till ett
sammanlagt belopp av omkring 460,000 kronor, icke förfallen anståndsränta
inberäknad.
övriga ekonomiska intressenter i företaget hava medgivit betydande lättnader
för bolaget beträffande sina fordringar. Sålunda hava bolagets obligationslån,
varå den 31 december 1934 återstod ett kapitalbelopp av 316,000
kronor jämte oguldna räntor till belopp av 47,339 kronor 70 öre, samt vissa
bankskulder under år 1935 likviderats med ett belopp i ett för allt av 125,000
kronor. Sistnämnda belopp ställdes till bolagets förfogande av Falkenbergs
stad, och stadsfullmäktige i staden hava beslutat att låta sin härigenom uppkomna
fordran hos bolaget, därest statsmakterna bevilja den nu föreslagna
regleringen av statslånet, på samma sätt som det kvarstående statslånet innestå
ränte- och amorteringsfri.
Med hänsyn till de insatser, som sålunda gjorts från stadens sida, och då
någon del av statens fordran hos bolaget icke lärer kunna utfås annat än i
samband med ett nedläggande av järnvägsföretaget, har jag för min del, i
likhet med riksgäldsfullmäktige, järnvägsekonomiutredningen och väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, icke funnit anledning till erinran mot ett genomförande
av det föreliggande förslaget. På sätt järnvägsekonomiutredningen
föreslagit och vanligen brukar ske torde emellertid till den förordade nedskrivningen
av statslånet böra fogas det villkoret, att statsverket skall vara berättigat
inlösa järnvägen Holsljunga—Limmared mot avstående av sin lånefordran.
Framhållas må slutligen, att det statsunderstöd för anskaffande av motorvagn,
vilket på sätt förut nämnts beviljats bolaget, icke beröres av det nu förordade
förslagets genomförande.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att statens kapital- och räntefordran hos Falkenbergs järnvägsaktiebolag
på grund av statslån för anläggning av bolagets
järnväg mellan Holsljunga och Limmared må till den del densamma
överstiger 110,000 kronor avskrivas enligt i det föregående
förordade grunder.
12
Kungl. Majit» proposition nr 91.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1937:126 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten. s. 1 i texten
- BU 1937:24 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Falkenbergs järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten. s. 1 i texten