Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för statsbidrag till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund

1937-02-05 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:98, Angående ändrade grunder för statsbidrag till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

■Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

1

Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder

för statsbidrag till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund; given Stockholms slott den 5 februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Beamstorp, Möller, Levin''

son, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför härefter:

Under punkten 88 av 1937 års åttonde huvudtitel erinrade jag, att Kungl.

Majit genom beslut den 24 april 1936 med anledning av en framställning

från en av Malmöhus läns landsting tillsatt delegation uppdragit åt landshövdingen

S. N. Linnér och professorn vid universitetet i Lund P. H. N.

Sjöbring att med nämnda delegation förhandla rörande grunderna för statsbidrag

till sjukvårdsinrättningarna samt därefter till Kungl. Majit inkomma

med redogörelse för resultatet av förhandlingarna. Från förhandlingsmännen

hade sedermera, anförde jag, inkommit ett den 28 november 1936 dagtecknat

förslag i ämnet. Detta förslag vore för närvarande föremål för

behandling inom ecklesiastikdepartementet. Då det vore ovisst, huruvida

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 98. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

förslaget skulle kunna bliva föremål för proposition till 1937 års riksdag,

ansåge jag mig under alla förhållanden böra utgå från att för budgetåret

1937/1938 någon ändring icke skulle vidtagas ifråga örn hittills tillämpade

grunder för anslagsberäkningen.

Sedan ifrågavarande ärende numera inom departementet färdigberetts,

tillåter jag mig ånyo anmäla detsamma.

Förhandlingsdelegerades utredning och förslag. Förhandlingsmännen hava

till en början lämnat en redogörelse för de hittills tillämpade grunderna

för statsbidrag till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund (här nedan

betecknade Lunds lasarett).

Av denna redogörelse inhämtas följande:

Vad först anginge bidrag till byggnadsJcostnaderna, hade från Lunds universitet

upplåtits det område, Paradislyckan, där sjukhuset ursprungligen

förlagts. Ar 1912 medgav Kungl. Maj:t, att ett område av omkring 7 hektar

finge från biskopsbostället Helgonagård nr 1 avsöndras, att av landstinget

under nyttjanderätt innehavas, så länge det upplåtna området användes

för avsett ändamål samt under vissa förutsättningar och villkor i

övrigt — en av förutsättningarna var, att sjukhuset stöde till förfogande

för erforderlig klinisk undervisning. Vidare hade från statens sida redan

enligt kungl, brev den 3 mars 1813 till årligt underhåll av inrättningarna

anslagits viss del av kyrkotionden inom länet, numera utbytt mot särskild

ersättning, något över 3,000 kronor, varjämte genom brev den 29 november

1854 anvisats ett bidrag av 10,000 riksdaler banko till täckande av

uppkommen skuld för nybyggnader. Ytterligare beviljade 1901 års riksdag

ett anslag av högst 256,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för vissa

^byggnads- och ändringsarbeten.

Därefter hade på särskilda framställningar vid upprepade tillfällen anslag

av riksdagen lämnats till hälften av de beräknade byggnadskostnaderna.

Efter sådan grund hade anslag beviljats av 1914 års riksdag med 812,000

kronor som bidrag till uppförandet av en obstetrisk-gynekologisk klinik,

en medicinsk klinik samt ångcentral och utvidgning av köks- och tvättavdelningarna,

av 1916 års riksdag med 296,000 kronor som bidrag till en

byggnad innehållande polikliniklokaler, röntgenavdelning m. m. samt en

förbindelsegång, av 1925 års riksdag med 142,930 kronor som bidrag till

påbyggnad av pediatriska kliniken, av 1927 års riksdag med 1,476,432 kronor

50 öre som bidrag till uppförandet av en ortopedisk klinik och en

ögonklinik, köksbyggnad m. m. samt av 1931 års riksdag med 41,875 kronor

som bidrag till täckande av kostnaderna för uppförandet av ett filmarkiv

m. fl. anordningar, vilket sistnämnda anslag av 1933 års riksdag

kompletterats med ett statsbidrag av 800 kronor.

På enahanda sätt hade statsbidrag efter särskilda framställningar anvisats

till täckande av halva kostnaden för vissa apparater. Sålunda beviljades av

1934 års riksdag ett belopp av 2,500 kronor till anskaffande av viss apparatur

till förhindrande av spänningsvariationer i röntgeninstitutets likströmsnät

och av 1936 års riksdag en summa av 8,600 kronor till inköp av en

större och en mindre röntgendiagnostikapparat. Dessutom hade Kungl.

Majit den 27 juli 1934 anvisat medel av anslaget till statsbeställningar, dels

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

8,250 kronor till en ångturbin och dels 27,380 kronor till diverse röntgendiagnostikmaterial,

bidrag, som i båda fallen svarade mot halva kostnaden.

Vad driftkostnaderna anginge erinras, att lasarettsdirektionen i skrivelse

den 13 oktober 1913, vari direktionen gjorde framställning om ovannämnda

bidrag med halva kostnaden för den nya obstetrisk-gynekologiska kliniken

m. m., anförde, att det syntes så mycket mera billigt, att staten bidroge

med halva byggnadskostnaden för de nya undervisningsanstalterna som

landstinget utöver sin lika stora del av byggnadskostnaden ensamt iklädde

sig kostnaderna såväl för nödiga inventarier som för den årliga driften,

vilken genom den planerade utvidgningen framdeles bleve betydligt dyrare än

hittills. Departementschefen yttrade i anledning av framställningen, att det ej

syntes lida något tvivel, att de beslutade nybyggnaderna för de medicinska

samt obstetrisk-gynekologiska avdelningarna vore i hög grad av behovet påkallade

från den synpunkt, som för landstinget i främsta rummet varit den

bestämmande, nämligen den egentliga sjukvårdens. Måhända kunde det,

fortsatte departementschefen, ifrågasättas, örn kravet på dessa nybyggnader

vore lika starkt, därest man betraktade förhållandena från den kliniska undervisningens

synpunkt. Emellertid torde det enligt hans åsikt vara oriktigt att

betrakta de rena sjukvårds- och undervisningsintressena såsom skarpt skilda

från varandra. Fördelen för medicinska fakulteten att för sin undervisning

hava tillgång till ett sjukhus, som i avseende å anordningar och utrustning

motsvarade högt ställda krav, syntes departementschefen uppenbar.

Frågan örn statsbidrag till driftkostnaderna vid Lundalasarettet hade först

under kristiden uppkommit. I skrivelse den 12 november 1920 hemställde

direktionen om statsbidrag till täckande av kostnaderna under år 1920, vilket

bidrag borde beräknas till 30 procent av sjukhusets driftkostnader. Såsom

skäl härför anförde direktionen, att frågan örn statsbidrag till driftkostnaderna

vid lasarettet i motsats mot förhållandet vid övriga undervisningssjukhus

icke hittills väckts. Anledningen härtill hade helt visst varit,

att kostnaderna förut hållit sig inom måttliga gränser och ungefär hållit

jämna steg med kostnaderna vid övriga sjukhus inom länet. Från och med

1918, då de stora nya klinikerna, poliklinikerna och röntgeninstitutet tagits

i bruk, hade emellertid inträtt en stor kostnadsökning i jämförelse med övriga

sjukhus; en prisskillnad, som direktionen ansåg hava sin egentliga orsak

i den kliniska undervisningen med dess ökade krav. Bland annat

vållades därigenom en betydande kostnad för utomlänspatienter samt för

bränsle och lyse till de stora föreläsnings- och laboratorie- m. fl. lokaler för

undervisningens behov.

Departementschefen erinrade, att landstingets framställning om byggnadsbidrag

år 1913 grundats på att landstinget för sin del ensamt iklädde sig

bland annat kostnaderna för såväl nödiga inventarier som för den årliga driften,

samt att de beslutade nybyggnaderna i hög grad varit av behovet påkallade

från den synpunkt, som för landstinget i första rummet varit den

bestämmande, nämligen den egentliga sjukvårdens. Med hänsyn härtill,

yttrade nu departementschefen, hade det ej varit anledning att förvänta, att

framställning örn bidrag till driftkostnaderna skulle riktas till statsmakterna.

Det kunde emellertid erkännas, att driftkostnadernas stegring varit mycket

stor, procentuellt beräknat dock knappast större än vid ett par andra lasarett

inom Malmöhus län och att denna stegring, delvis säkerligen beroende

på kristiden, utan tvivel till en del vore att tillskriva sjukhusets egenskap

av undervisningsanstalt. Det vore med billigheten överensstämmande, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

staten ej undandroge sig att bidraga till driftkostnader för år 1920. Det

folie sig emellertid svårt att finna fullt giltiga grunder för beräkning av vad

staten skäligen borde åtaga sig. Mot de procentuella beräkningarna, som

direktionen framlagt, kunde åtskilliga anmärkningar riktas. Beträffande

utomlänspatienterna borde staten dock i lämplig omfattning hålla landstinget

skadeslöst för merkostnaderna med hänsyn till den synnerligen stora

vikt, medicinska fakulteten ur undervisningssynpunkt fäst vi dessa. Departementschefen

föreslog därför ett bidrag till driftkostnaderna för år 1920

av 30 procent, dock med högst 500,000 kronor. Riksdagen beviljade emellertid

ett belopp av allenast 300,000 kronor. Någon beräkning av statsbidraget

efter visst procenttal gjordes därvid icke.

Såsom bidrag till driftkostnaderna under år 1921 anvisade 1922 års

riksdag högst 300,000 kronor. Såsom bidrag till 1922 års driftkostnader

anvisade 1923 års riksdag 200,000 kronor.

Då direktionen gjorde framställning örn bidrag till täckande av merkostnaderna

under år 1923 yttrade departementschefen, att ifrågavarande merkostnader

framför allt betingats därav, att lasarettet vore så anordnat, att

klinisk undervisning där meddelades. I första hand borde man taga i betraktande

kostnaderna för patienter, tillhörande annat sjukvårdsområde.

Kostnaderna för dessa hade emellertid nedgått. Anslaget kunde på grund

av uttalandena år 1913 från landstingets sida anses äga karaktär av kristidsanslag.

Departementschefen tillstyrkte därför ett belopp av 150,000

kronor, vilket anslag av Kungl. Majit gjordes till föremål för hemställan

till 1924 års riksdag samt av riksdagen beviljades. Därvid anförde riksdagen:

»Det anslag, varom här är fråga, har sin upprinnelse i de av lasarettets

egenskap av klinisk anstalt betingade merkostnader, vilka föranletts

av de under de senare åren ökade driftkostnaderna. Anslagen lia följaktligen

såsom av departementschefen framhållits karaktären av kristidsanslag,

vilket jämväl bestyrkes av det successivt sjunkande belopp, varmed det

utgått och nu föreslås utgå.»

Då sedan fråga uppkom örn bidrag till lasarettets kostnader under år

1924, anhöll sjukhusdirektionen om utredning från medicinska fakulteten

angående tillgodoseendet av den medicinska undervisningens behov med sådana

särskilda hänsyn, som ginge utöver den för landstinget i första hand

avgörande rena sjuk vårdshänsynen. Med anledning härav framhöll fakulteten

i ett den 31 maj 1924 avgivet yttrande, att såsom ett intresse av

största betydelse och en nödvändighet för den medicinskt-kliniska undervisningen

måste gälla, att det antal utomlänspatienter å allmän sal, som

vårdades å sjukvårdsinrättningarna, icke minskades. Dessa patienter vore

särdeles ofta sådana, som sökte sig till det rikt utrustade centralsjukhuset

för att draga nytta av de särskilda anordningarna för sjukdomens behandling

därstädes. Detta patientmaterial bleve alltså, framhöll fakulteten, utvalt

på ett helt annat sätt än vad fallet vore med patienterna från närmaste

upptagningsområde. På ett speciellt område vore vidmakthållandet av

patienttillströmningen ett livsvillkor för den kliniska undervisningen, nämligen

beträffande barnbördsavdelningen. Det vore därför enligt fakultetens

mening särskilt viktigt, att patienter på denna avdelning kunde i viss utsträckning

befrias från legosängsavgifter.

. Då landstinget i skrivelse den 3 september 1924 anhöll örn proposition

till 1925 års riksdag för täckande av vissa kostnader under år 1923 med

ett statsbidrag på 104,092 kronor 78 öre, uttalade landstinget följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

.Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Då det statsbidrag till driftkostnaderna, som hittills utgått, måste betecknas

som kristidsanslag, vore det synnerligen önskvärt, att statsbidrag

för framtiden erhölle en annan och säkrare grundval, så att densamma icke

kunde befinnas strida mot åsikten, att landstinget principiellt förbundit sig

att bära kostnaderna för sjukvårdsinrättningarnas drift. Den nya grundvalen

måste klart byggas på ett statsintresse och beteckna en åtgärd, genom

vilken statsmakterna erhölle trygghet att den medicinska undervisningens

behov vid sjukvårdsinrättningarna tillgodosåges med sådana särskilda

hänsyn, som ginge utöver den för landstinget i första hand avgörande rena

sjuk vårdshänsynen. Dessa sjukvårdshänsyn måste landstinget givetvis på

egen hand utan statsbidrag fullt efterkomma, men därutöver ansåge sig

landstinget icke hava givit någon utfästelse. Den ekonomiskt betydelsefullaste

punkt, på vilken statsintresset icke sammanfölle med landstingsintresset

utan tvärtom bestämt avveke därifrån, gällde utomlänspatienterna

å allmän sal. Genom en jämförelse med vissa andra lasarett ansåge

landstinget sig hava visat, att frekvensen av utomlän spatienter överstege

den vid andra jämförliga sjukvårdsinrättningar vanliga med 13.75 procent

av underhållsdagarnas antal. Därjämte hade landstinget beträffande barnbördsavdelningen

givit överläkaren frihet att efterskänka legosängsavgiften

för 20 procent av underhållsdagarna, på det att överläkaren i undervisningssyfte

skulle kunna förmå patienter med komplicerade fall att söka

sig till avdelningen. Efter dessa grunder beräknade landstinget det begärda

statsbidraget och uttalade, att landstinget därvid åsyftade att lägga den

nya grundvalen så, att den icke strede mot landstingets tidigare förbindelse att

bära kostnaderna för sjukvårdsinrättningarnas drift, samt att kristidskaraktären

skulle bortfalla. Därjämte framhölls, att lasarettet utnyttjades för

utbildningen av läkare i en utsträckning, som icke vid nybyggnadernas företagande

kunnat förutses. Landstinget framhöll även, att landstinget avstode

från vissa hittillsvarande anslagsyrkanden, såsom kostnader för uppvärmning

av vissa lokaler, betingade av undervisningsuppgiften, för löner

till personal å poliklinikerna och röntgenavdelningen samt viss materialkostnad

därstädes.

Universitetskanslern ansåg obestridligt, att de av landstinget avsedda

kostnaderna dels för utomlänspatienters vård och dels för barnbördsavdelningen

vore på särskilt sätt förbundna med den medicinska undervisningens

oavvisliga krav och således påkallades av ett uppenbart statsintresse.

Jämväl medicinalstyrelsen tillstyrkte bifall till framställningen.

Departementschefen yttrade — efter att hava erinrat örn landstingets

utfästelse att svara för driftkostnaderna — att principen om landstingets

skyldighet att svara för alla driftkostnaderna kunde sägas hava blivit rubbad

genom de årliga anslag, som riksdagen beviljat till täckande av merkostnader

i driften. Denna omständighet hade visserligen icke kommit till

bestämt uttryck, men såsom motiv för statsbidraget hade ständigt betonats

det statsintresse, som ansetts vara för handen i lasarettets egenskap av klinisk

undervisningsanstalt. Landstingets framställning avsåge nu att närmare

precisera ifrågavarande förhållande, så att grunder för normering av

statsbidraget skulle angivas. Sedan departementschefen redogjort för de av

landstinget åberopade två beräkningsgrunderna, yttrade han, att i båda

dessa avseenden (utomlänspatienterna och barnbördsavdelningen) förelåge

ett kliniskt undervisningsintresse, som på intet sätt sammanfölle med landstingsintresset.

Departementschefen hade icke något att erinra mot princi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

perna för de av landstinget framlagda beräkningarna. Då det ifrågasatts,

att för tillgodoseende av ifrågavarande undervisningsändamål ett ordinarie

anslag skulle upptagas att utgå efter vissa bestämda grunder, framhöll departementschefen,

att betydande tillbyggnader ifrågasattes samt att lasarettets

komplettering borde avvaktas, innan man på ett mera definitivt sätt

fastbunde grunderna för statsbidrag till driftkostnaderna för lasarettet i dess

helhet. I enlighet härmed gjordes framställning om anslag med 104,093

kronor till 1925 års riksdag, som biföll Kungl. Maj:ts förslag.

Ovanstående redogörelse gåve vid handen, yttra förhandlingsmännen, att

utvecklingen hittills förlupit sålunda, att statsmakterna såväl som Malmöhus

läns landsting från början utgått från att landstinget hade att svara för

driftkostnaderna vid Lunds lasarett, trots dess egenskap av undervisningssjukhus,

men att denna ståndpunkt, till en början under trycket av kristiden

men sedermera principiellt, av statsmakterna blivit frånträdd. Genom

1925 års riksdagsbeslut torde den uppfattningen hava slagit igenom att även

beträffande Lunds lasarett dess användning i den medicinska undervisningens

och forskningens tjänst motiverade statsbidrag till driftkostnaderna.

Förhandlingsdelegerade återkomma enligt det följande närmare till de

skäl, som kunna åberopas till stöd för nyssnämnda principiella ståndpunkt.

Dessförinnan lämnas emellertid några upplysningar angående statens

ställning till de två övriga undervisningssj ukhusen, serafimerlasarettet

och akademiska sjukhuset i Uppsala.

De jämförliga platstalen för nämnda tre sjukvårdsinrättningar utgjorde

för serafimerlasarettet 510, för akademiska sjukhuset 636 och för Lunds

lasarett 1,089. I sistnämnda tal inginge dock sammanlagt 194 platser på

psykiatriska kliniken och reumatikeravdelningen.

Serafimerlasarettet torde få anses utgöra en särskild stiftelse men såväl

sjukvården som undervisningen hade genom 1936 års riksdags beslut övertagits

av statsverket. De senaste örn- och tillbyggnaderna till lasarettet

hade i huvudsak bekostats med lån, som till större delen förräntades och

amorterades av statsverket. Den senaste tillbyggnaden hade dragit en kostnad

av omkring 4,100,000 kronor. Enligt ett av Kungl. Maj:t godkänt

avtal mellan serafimerlasarettets direktion och Stockholms stadsfullmäktige

respektive Stockholms läns landsting hade Stockholms stad tillerkänts 200

vårdplatser samt landstinget 100 vårdplatser av lasarettets nyssnämnda vårdplatstal

510. Därjämte torde det vara berättigat att antaga, att serafimerlasarettets

mycket omfattande poliklinikverksamhet huvudsakligen komme staden

till godo.

I ersättning för dessa sjukvårdsförmåner erlade Stockholms stad dels för

medellösa sjuka ett belopp, motsvarande fastställd sjukvårdsavgift för vård

å allmänt rum av betalande sjuka från staden, dels ock för stadens alla

sjuka 62 procent av den å vårddag belöpande skillnaden mellan avgifter,

erlagda för sjukvård å vare sig allmänt, enskilt eller halvenskilt rum och

verkliga kostnaden för sjukvården. I denna kostnad inräknades utgiften

för förräntning och amortering av 3,061,300 kronor av ett lån, som med

Kungl. Maj:ts tillstånd upptagits för ombyggnad och reparationer å lasarettet

men icke utgifterna för andra ny- och ombyggnader. Stockholms läns

landsting erlade för sjuka å allmänt rum, vilka icke själva till lasarettet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

betalade den bestämda vårdavgiften, denna avgift eller den del därav, som

icke av den sjuke godvilligt betalades till lasarettet. Sedan från återstoden

av den verkliga kostnaden för länets alla sjuka frånräknats av länets sjuka

å enskilda eller halvenskilda rum erlagda avgifter, betalade länet 63 Va procent

av restkostnaden. Beträffande förräntning och amortering gällde samma

bestämmelse som i avtalet med Stockholms stad.

Utgifterna täcktes budgetåret 1933/1934 till omkring 34 procent av patientavgifter,

till omkring 16 procent av Stockholms stad, till omkring 12 procent

av Stockholms län och omkring 35 procent av statsbidrag samt till

omkring 3 procent av stiftelsen.

Vad akademiska sjukhuset i Uppsala anginge, uppfördes på 1860-talet av

universitetet enligt Kungl. Maj:ts medgivande på en kronan tillhörig fastighet

det sjukhus, som utgjorde ursprunget till det nuvarande. Dåvarande

^byggnadskostnad hade uppgått till omkring 238,000 kronor, varav landstinget

bidroge allenast med ett räntefritt ouppsägbart lån å omkring 42,600

kronor mot skyldighet för universitetet att tillhandahålla landstinget 100

vårdplatser. Därefter hade landstinget bidragit dels med 200,000 kronor

till en år 1904 färdig, av universitetet med hjälp av statsanslag verkställd

ny- och ombyggnad, och dels med 3,000,000 kronor till den betydande omgestaltning

av sjukhuset, som färdigställts år 1926. För sistnämnda utbyggnad

hade av riksdagen beviljats 5,600,000 kronor, varjämte universitetet

av egna fonder tillskjutit omkring 160,000 kronor. Kostnaden för nu

pågående ombyggnad av sjukhusets kvinnoklinik och barnbördsavdelning

hade delats av statsverket och landstinget med hälften på vartdera.

Av sjukhusets ovannämnda 636 vårdplatser hade Uppsala läns landsting

enligt nu gällande kontrakt betingat sig 250 platser, varjämte Stockholms

läns landsting disponerade 45 platser.

Beträffande driftkostnaderna hade Uppsala läns landsting enligt kontrakt

gällande till och med utgången av 40 år efter det nyssnämnda stora nybyggnader

tagits i bruk (till och med 1966) förbundit sig att ersätta universitetet

för den sjukvård, som vid akademiska sjukhuset för länets räkning

besörjdes med viss avgift för varje sjukdag. Denna avgift utgjorde

för närvarande 4 kronor 60 öre. Sedan för sjukvården använts dels möjliga

behållningar från föregående räkenskapsår, dels inkomster, som tillkomme

sjukhuset för sjukvården på grund av statsanslag och särskilda

kommunala anslag, på grund av bestämmelser i universitetets stat och på

grund av donationer, dels ock ovannämnda avgifter från landstingsområdet,

skulle landstinget och staten till täckande av därutöver gående kostnader

för vården av sjuka från landstingsområdet bidraga med hälften vardera.

Å förutnämnda lån från landstinget beräknades icke någon ränta.

Stockholms läns landsting hade att för ovannämnda 45 platser erlägga

dels en avgift, motsvarande sjukhusets medeldagskostnad under senaste förvaltningsår,

dels ett tilläggsbelopp av 2,500 kronor per år, utgörande beräknad

ersättning för de med platsernas förnyelse förenade kostnaderna.

I avseende å de belopp, med vilka statsbidraget i enlighet med förutnämnda

kontrakt utfallit, hänvisas till efterföljande tabell:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Statsbidrag till aJcademislca sjukhuset i Uppsala för åren 1931—1935,

beräknat i procent av bruttokostnaderna för ifrågavarande anstalt.

År

Bruttokostnader

omfattande

samtliga utgifter

med undantag

av räntor och

amortering å

byggnader

Reducerade brutto- kostnader (antalet

underhållsdagar

utom för bröstsjuka

och smittosamma

könssjuka multipli- cerat med kostnaden

per underhållsdag)

Statsbidrag

Belopp enligt sjukhusets

stat (hälften av den årliga

bristen med tillägg av

statsanslag för vård av

fattiga sjuka inom Upp- sala stad samt material- anslag m. m.)

räknat i

procent

av brutto- kostna- derna

räknat i

procent av

reducerade

brutto- kostna- derna

1931

1932

1933

1934

1935

1,355,798:06

1,362,047: 81

1,333,496: 11

1,330,535:11

1,405,568: 92

1,207,353: 84

1,212,289: —

1,249,778: 25

1,275,605: 10

1,318,829: 40

163,985: 37

181,826: 71

221,452: 04

177,226: 70

183,330: —

12,095

13,349

16,607

13,320

13,043

13,582

14,999

17,719

13,893

13,901

Medeltal för åren 1931—1935 13,683

14,819

Beträffande frågan om den önskvärda storleken av statsbidraget till Lunds

lasarett yttra förhandlingsmännen följande:

Då man ginge att bedöma frågan örn bidrag från statsverket till Lunds

lasarett, torde det vara befogat att till en början konstatera, att vid detta

lasarett liksom vid övriga undervisningssjukhus förelåge en intressegemenskap

mellan sjukvårdsbehovet inom ett visst sjukvårdsområde och undervisningens

behov. Såge man på siffrorna för platsantalet vid vart och ett av

undervisningssjukhusen vore det uppenbart, att dessa var på sin ort tillgodosåge

ett sjukvårdsbehov av mycket betydande storleksordning. Skulle

ifrågavarande sjukhus icke finnas, måste vederbörande ansvariga sjukvårdsområden

sörja för behovet på egen hand genom egna stora och dyrbara

centrallasarett. I vilken utsträckning omfattningen av dessa skulle minskas

i jämförelse med de nuvarande undervisningssjukhusen lämnades tills vidare

därhän; här vore allenast av vikt att fasthålla undervisningssjukhusens

betydelse för den lokala kroppssjukvården.

A andra sidan vore det lika uppenbart, att sjukhus svarande mot ifrågavarande

lasarett vore oumbärliga faktorer i läkarutbildningen, sådan denna

anordnats i vårt land med klinisk undervisning samt undersökning av

patienterna genom kandidater under deras utbildning. Det sjukvårdsområde,

som ställde sitt sjukhus och sina patienter till förfogande för utbildningen,

gjorde därmed undervisningen och den vetenskapliga forskningen

eller med andra ord ett viktigt statsintresse en oumbärlig tjänst. Det

kunde knappast tänkas, åtminstone med de anordningar, som staten i övrigt

skapat för den medicinska utbildningen vid de tre medicinska fakulteterna,

att den kliniska undervisningen skulle kunna förläggas till ett enda

av staten uteslutande drivet sjukhus. Det vore denna principiella utgångspunkt,

som å ena sidan gjorde det nödvändigt för staten att utöva kontroll

över att undervisningssjukhusen bleve tillräckligt kvalificerade och å andra

sidan gjorde det befogat, att staten i större eller mindre mån bidroge till

kostnaderna.

Denna ståndpunkt hade i första rummet och vid alla undervisningssjuk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

hus kommit till uttryck, då det gällt kostnader för ny- och ombyggnad. Anspråk

på nya byggnader vid undervisningssjukhusen framkomme i allmänhet

genom den ständigt pågående utvecklingen av läkarkonstens metoder

till allt större specialisering och allt mer kvalificerad användning av den

naturvetenskapliga forskningens medel. Det vore tydligen ett riksintresse,

att sjukvårdens utveckling, på de inrättningar, dit undervisningen vore förlagd,

icke bleve beroende blott av det kommunala intresset eller förmågan

att tillgodose det begränsade områdets sjukvårdsbehov. Icke sällan visade

det sig därför, att förslag till nybyggnader eller förändringar framkomme

från de medicinska fakulteterna och deras klinikchefer, vilka närmast bade

att svara för den akademiska undervisningen var och en inom sitt ämnesområde.

I väsentlig grad hade dessa därvid samma ställning som sjukhuscheferna

på de vanliga lasaretten. Även dessa chefer måste se det som en

av sina viktiga uppgifter att för patienternas skull skaffa så goda anordningar,

som den moderna tekniken medgåve. Varje dylik utveckling av

sjukvårdsinrättningen gagnade befolkningen framfört allt inom det område,

dit sjukhuset vore förlagt.

Men därjämte tillkomme på undervisningssjukhus det särskilda behovet

av egentliga undervisningslokaler och större utrustning av laboratorier och

instrument för forskning, än som i allmänhet kunde anordnas på eljest jämförliga

sjukhus. Förhandlingsdelegerade hade sökt att räkna fram sådant

kubikutrymme, som vid Lunds lasarett uteslutande kunde anses vara påkallat

för undervisningens räkning och hade härvid funnit att av inalles

167,711 kubikmeter ett kubikinnehåll av 10,880 kubikmeter eller 6,49 procent

av det totala användes för undervisningen (specifikation finnes bland

handlingarna).

Även en sådan utrustning bidroge till diagnostikens och terapiens förbättring.

En intressegemenskap förelåge i själva verket även här, och det

vore därför så mycket mera naturligt att en samverkan mellan staten och

de ansvariga kommunerna i avseende å byggnadskostnaderna ägde rum.

Det vore emellertid uppenbart, att varken den ena eller den andra sidan

kunde på förhand binda sig beträffande framtida anläggningskostnader.

Prövning måste ske i varje särskilt fall, då fråga om ny- och ombyggnad

uppstode, och för statens del måste därvid avvägning göras i förhållande

till andra statliga behov. Förhandlingsdelegerade hade därför, såvitt byggnadskostnaderna

anginge, måst stanna vid att för sin del uttala, att den

samverkan, som i fråga om Lunds lasarett redan hade gammal hävd beträffande

utgifterna för lasarettets byggnader, alltjämt borde fortfara samt

att, såvitt för närvarande kunde bedömas, den på senare tid använda proportionen

med statsbidrag till hälften av den beräknade byggnadskostnaden

syntes vara lämplig.

Vad åter driftkostnaderna anginge, torde det vara påtagligt, att undervisningssjukhusen

i vissa avseenden måste laborera med särskilda utgifter,

men också att statens utlägg för överläkarnas (professorernas och vissa

andra läkares) löner innebure statsbidrag till de egentliga driftkostnaderna.

Ur statens synpunkt vore syftet härmed att sörja för undervisningen, men

för sjukhuset och för dess huvudman innebure tillskottet genom dessa löner

otvivelaktigt, att sjukhuset sluppe ifrån betydande utgifter och samtidigt

garanterades läkarkrafter med särskilt kvalificerad utbildning på ett tillförlitligare

sätt, än vad som kunde ske vid andra sjukhus av motsvarande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

storleksordning. De belopp, som i denna ordning tillfördes Lunds lasarett

på universitetets stat, hade utgjort under åren 1931—1935 följande per år:

för 5 professorer å 12,000 kronor..................kronor 60,000 ‘)

» 1 överläkare å radiologiska kliniken............. » 9,000x)

» 1 klinisk laborator (docent)................... » 6,000

» 1 överläkare å ortop. kliniken............ » 4,800x)

» 1 » » lungkliniken................... » 3,000

» 1 » » öronkliniken................... » 2,700x)

» 13* 2 *) amanuenser å 3,000 kronor................. » 39,000

Summa kronor 124,5008)

Undervisningsintresset hade även i övrigt föranlett statens deltagande i

vissa kostnader. Så vore förhållandet med utomlänspatienter, vilka det för

undervisningens skull vore av vikt att draga till ett undervisningssjukhus,

för att därigenom de studerande skulle kunna erbjudas ett så rikt och omväxlande

material som möjligt. För sjukhuset däremot innebure dessa patienter

en eljest icke erforderlig kostnadsökning. Dessa synpunkter hade

också vunnit riksdagens erkännande genom de förut åberopade uttalandena

från år 1925.

Därjämte vore det tydligt, att de särskilda lokaler för undervisningsbehov,

som måste finnas vid ett sjukhus av denna art, framkallade extra

driftkostnader. Aven materialkostnaden måste stiga genom den intensiva

forsknings- och studieverksamhet, som utövades vid ett undervisningssjukhus.

Av enahanda anledning ökades i viss mån personalkostnaderna. De

delegerade hade gjort ett försök att göra en beräkning av de sålunda uppkommande

merkostnaderna och därvid nått fram till följande siffror:

Beräkning av merkostnaderna vid Lunds lasarett, föranledda av

lasarettets egenskap av undervisningssjukhus.

1. Värme och lyse, kronor 100,958:—, 6,49 procent

härav...................................kronor 6,552: 17

2. Fastighetens underhåll, kronor 47,794: —, 6,49 procent

härav............................... » 3,101:83

3. Röntgenmaterial, kronor 70,294:—, 25 procent härav » 17,573:50

4. Instrument och apparater, kronor 56,115: —, 25 procent

härav............................... » 14,028: 75

5. Läkemedel, kronor 136,215: —, 20 procent härav . . » 27,243: —

6. Poliklinikkostnader, kronor 172,871:82, 25 procent

härav.................................. » 43,217:96

7. Personalkostnader:

för laboratorierna, kronor 20,472: 24, 20 procent härav » 4,094: 45

» städning, kronor 142,052: —, 6,49 procent härav »_9,219: 17

Summa kronor 125,030: 83.

Förhandlingsdelegerade hade emellertid icke ansett det möjligt att göra

denna beräkning så exakt, att man därpå kunde bygga ett förslag örn statens

bidrag för framtiden till det ifrågavarande undervisningssjukhuset.

*) utom förekommande ålderstillägg.

2) före den 1 juli 1933 endast 12.

s) utom dyrtidstillägg, cirka 10 procent.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Det hade ej heller synts de delegerade riktigt, att de nu angivna momenten

skulle uttömma de omständigheter, på vilka statsbidrag skäligen borde

grundas.

En jämförelse mellan de olika undervisningssjukhusen läge härvid nära

till hands. Man funne då, att serafimerlasarettet enligt gällande avtal erhold

väsentligt högre statsbidrag än Lunds lasarett och akademiska sjukhuset

i Uppsala, oaktat förstnämnda anstalt påtagligt tjänade sjukvården

inom Stockholms stad och Stockholms län. Med andra ord, staten hade

trots betydelsen av nyssnämnda sjukhus för den civila sjukvården inom de

två närmast gagnade områdena ansett sig för läkarutbildningens skull böra

deltaga i kostnaderna på ett sätt, som till synes saknade motsvarighet vid

de övriga två anstalterna. De delegerade hade icke anledning att ingå på

orsakerna till Stockholmssjukhusets nuvarande särställning men hade trott

sig iclce där kunna finna antagbar norm för statsbidraget till Lunds lasarett.

Vad anginge det sistnämnda jämte akademiska sjukhuset i Uppsala gåve

förhållandet mellan vårdplatsernas antal och befolkningssiffrorna en viss

ledning. Toge man vårdplatserna på samtliga lasarett och därmed jämförliga

inrättningar till utgångspunkt och använde sig av statens sjukvårdskommittés

beräkning (betänkande angående den slutna kroppssjukvården i

riket, sid. 574; jfr sid. 747), erhölle man för Malmöhus läns landsting och

Hälsingborgs stad per 10,000 invånare ett vårdplatstal av 36,2 samt för

Uppsala län ett vårdplatstal av 39,2. Utginge man däremot från vårdplatstalet

på just de ifrågavarande två sjukvårdsinrättningarna, kunde man

använda sig av de platssiffror, som angivits i betänkande rörande serafimerlasarettets

ekonomi samt lasarettets ställning och verksamhet (bil. 17), 1,089,

respektive 636, vilka överensstämde med de nuvarande. Dock torde man,

för att erhålla jämförelse med andra sjukvårdsområden, böra avdraga för

sjukvårdsinrättningarna i Lund platserna för tuberkulosvård, psykiatriska kliniken

och pensionsstyrelsens platser på reumatiska och ortopediska avdelningarna

med tillhopa 242 platser samt för akademiska sjukhuset dess

tuberkulosavdelning med 46 platser samt de 45 platser för Stockholms län,

angående vilka särskilt avtal förelåge (se sjukvårdskommitténs betänkande,

sid. 747). Man erhölle då för Lund platssiffran 847 samt för akademiska

sjukhuset 545. Kvoten per 10,000 invånare bleve för Lund 23,i platser

och för Uppsala 39,2 platser.

Jämförde man med ledning av sjukvårdskommitténs nyssnämnda sammanställning

platstalen i Malmöhus läns landstingsområde, jämte Hälsingborgs

stad, respektive Uppsala län med de landstingsområden, som i avseende

å befolkningstal och ekonomiska förutsättningar bäst svarade mot de

nyssnämnda, funne man, att Malmöhus län med Hälsingborgs stad hade en

bättre ställning än övriga jämförliga sjukvårdsområden (här bortsåges från

städerna) samt att platsantalet i Uppsala län tack vare akademiska sjukhuset

vore ungefär det dubbla i förhållande till därmed jämförliga landstingsområden.

Skulle man vilja taga i beräkning allenast de 250 platser,

till vilka landstinget enligt kontrakt erhållit företrädesrätt, komme man

ungefär till samma kvot, som enligt sjukvårdskommitténs utredning gällde

för andra län av liknande storleksordning.

Jämförelserna tydde på att med avseende å sjukvårdsinrättningarna i Lund

universitetsintresset (undervisningen och forskningen) vore mindre dominerande

än mod avseende på Uppsala akademiska sjukhus, allt i förhållande

till det lokala sjukvårdsbehovet. Iakttagelsen överensstämde väl med huvud
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

mannaskapet för de bägge anläggningarna, nämligen att lasarettet i Lund

tillhörde landstinget, under det att sjukhuset i Uppsala tillhörde staten, som

åt landstinget upplåtit ett visst antal platser.

Om man därför måste utgå från att proportionen för statsbidraget vid

de båda inrättningarna icke kunde vara fullt densamma, syntes det å andra

sidan uppenbart, att det hittillsvarande bidraget från staten till sjukvårdsinrättningarna

i Lund icke gåva skäligt utrymme åt sjukvårdsinrättningarnas

betydelse för undervisningen och forskningen i jämförelse med dess

användning för det lokala sjukvårdsbehovet. Härvid borde också uppmärksammas,

att Lunds lasarett hade för den kliniska utbildningen under de

senaste åren mottagit minst lika många medicine kandidater som akademiska

sjukhuset (för närvarande 45 hänvisade till Lund, 30 till Uppsala).

Det finge därvid framhållas, att ett större kliniskt material självfallet innebure

en bestämd fördel, såväl från undervisningens som ej mindre från den

vetenskapliga forskningens synpunkt, genom tillfälle till rikare och mera

mångsidiga erfarenheter, dock med viss begränsning beträffande möjligheten

att utnyttja ett större material.

Örn man sökte finna en gemensam formel torde knappast vara lämpligt

att efterbilda det svårtillämpliga kontraktet för Uppsala med avseende å

Lunds lasarett. En enklare beräkning syntes erbjuda sig, örn man utginge

från driftkostnadernas bruttobelopp på båda ställena (däri ej inräknade de

avlöningar, som uppfördes på universitets stater). Från bruttot borde emellertid

till en början avdragas för Uppsalasjukhuset driftkostnaderna för

tuberkulosavdelningen och med avseende å Lunds lasarett driftkostnaderna

för tuberkulosavdelningen, psykiatriska kliniken och pensionsstyrelsens platser

på reumatikeravdelningen och ortopediska kliniken, eftersom staten deltoge

i kostnaderna för dessa avdelningar på ett särskilt sätt. Det syntes

också vara befogat, att för båda sjukhusen avräkna de venerologiska avdelningarna,

då sjukhusen för dessa uppbure allmänna sjukvårdsavgifter

samt driftkostnaderna på sistnämnda avdelningar väsentligt understege kostnaderna

för de övriga avdelningarna. (Då den beslutade nya radiologiska

kliniken vid Lunds lasarett foges i bruk, torde även driftkostnaderna för

densamma böra avdragas från bruttokostnaderna).

I enlighet med denna tankegång skulle rätteligen från summan av utgifterna

för hela sjukhuset avdragas de verkliga kostnader, som åtginge för

nyssnämnda avdelningar. Då emellertid på intetdera stället bokföringen vore

differentierad efter en sådan metod, hade det befunnits medföra alltför stora

svårigheter och leda till ett visst godtycke, örn man skulle söka räkna fram

specialstater på detta sätt. Förhandlingsdelegerade hade därför nöjt sig med

att beräkna vårddagarna på nyssnämnda avdelningar och ansett på varje

vårddag belöpa medeldagskostnaden för hela sjukhuset under respektive år.

Resultatet härav framginge av den här ovan först intagna tabellen (sid. 48).

Medelprocenten av statsbidraget för akademiska sjukhuset för ovannämnda

5 år bleve enligt tabellen å hela bruttokostnaden 13,683 procent och å den

reducerade bruttokostnaden 14,819 procent.

Med hänsyn till ovanstående jämförelse mellan Lunds lasarett och Uppsala

akademiska sjukhus hade förhandlingsdelegerade enats om att såsom

skälig grund för statsbidraget till Lunds lasarett föreslå 10 procent av bruttokostnaden

med ovanberörda reduktioner för tuberkulosavdelningen, venerologiska

avdelningen, psykiatriska kliniken och pensionsstyrelsens _platser på

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

reumatikeravdelningen och ortopediska kliniken. Efter denna grund skulle

bidraget för de senaste 5 åren hava uppgått till följande belopp i stället

för de hittills utgjorda statsbidragen:

År

Reducerad brutto-

Statsbidrag med före-

Hittillsvarande

kostnad

slagna 10 procent

statsbidrag

Kronor

Kronor

Kronor

1931........

.... 1,781,333: 91

178,133: 39

57,810: —

1932 ........

.... 1,755,446: 18

175,544: 62

61,450: —

1933 ........

.... 1,729,849: 74

172,984: 97

56,000: —

1934 ........

. . . . 1,825,936:57

182,593: 66

47,300: —

1935 ........

.... 1,877,976: 99

187,797: 70

57,000: —

I de bruttokostnader, som lades till grund för statsbidraget, borde icke

inräknas ränta och amortering på anläggningskostnaderna. Att så icke borde

ske, torde vara klart, då staten lämnat särskilt anslag till den andel av

bygguadskostnaderna, som ansetts belöpa på staten. Förhållandet hade här

särskilt omnämnts på grund av det motsatta innehållet av avtalet med

Stockholms stad och Stockholms läns landsting i fråga örn bidraget till

serafimerlasarettets driftkostnader.

Förhandlingsdelegerade hade utgått ifrån att Lunds lasarett allt framgent

skulle ägas och drivas av Malmöhus läns landsting. Vid den princip, förhandlingsdelegerade

sökt finna för statsbidragets beräkning, hade det synts

nödvändigt att ordna så, att å ena sidan icke landstingets bestämmanderätt

över sjukhusets förvaltning träddes för nära och å andra sidan staten icke

skulle åtaga sig automatiskt växande utgifter utan att äga behörigt inflytande.

Dessa synpunkter hade förhandlingsdelegerade velat tillgodose redan genom

att konstruera bidraget såsom en relativt underordnad procent av bruttokostnaderna.

Landstingets eget intresse av en klok ekonomisk drift borde

under dessa förhållanden knappast påverkas av statsbidraget. Men därjämte

hade förhandlingsdelegerade ansett sig böra införa två säkerhetsbestämmelser

särskilt med tanke på de kostnadsstegringar, som kunde framkallas av

eventuella personalökningar och allmänna prisförhöjningar. Den ena vore

att bruttokostnaderna, på vilka statsbidraget beräknades, icke skulle för

underhållsdag, som enligt förslaget skulle tagas i beräkning, uppgå till högre

belopp än som motsvarade medelkostnaden per dag för samma år enligt

föreliggande officiella uppgifter för samtliga lasarett i riket, förhöjd med

20 procent, en bestämmelse, som närmast hämtats från det i september—

oktober 1928 träffade avtalet mellan Kungl. Majit och kronan samt Malmöhus

läns landsting angående anordnande och upprätthållande av psykiatriska

kliniken i Lund.

Den andra säkerhetsbestämmelsen vore, att driftkostnadsbidraget icke under

avtalsperioden finge överstiga 220,000 kronor.

Slutligen ansåge sig förhandlingsdelegerade böra påpeka, att, örn ett statsbidrag

överenskommes enligt här angivna grunder, torde böra övervägas,

örn och i vad mån den till Lunds lasarett utgående särskilda ersättningen

för den ursprungliga andelen av kyrkotiondena borde upphöra. För närvarande

utgjorde denna ersättning 4,996 kronor 54 öre.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds proposition Nr 98.

Förhandlingsdelegerade tillstyrka, att i enlighet med ovan angivna förutsättningar

avtal måtte träffas mellan Kungl. Majit och kronan och Malmöhus

läns landsting. Örn avtalet godkändes av Kungl. Majit och 1937 års

riksdag, torde detsamma kunna träda i tillämpning med det nya budgetåret.

På detta skulle således upptagas dels bidrag för tiden 1 januari till

och med den 30 juni 1937 efter hittillsvarande grunder och dels bidrag för

tiden den 1 juli till och med den 31 december 1937 efter de nu föreslagna

grunderna.

De delegerade hava framlagt följande förslag till avtal:

Förslag

till

Avtal

mellan Kungl. Majit och Kronan samt Malmöhus läns landsting

angående länets sjukvårdsinrättningar i Lund.

1§.

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund — i detta avtal kallade

Lasarettet — ha till ändamål att vara en vårdanstalt för sjuka samt äro

därjämte avsedda att lämna medicine studerande praktisk undervisning i

läkarkonsten.

2 §■

Lasarettets samtliga avdelningar skola, i den mån så erfordras, vara upplåtna

för klinisk undervisning.

Vid de olika avdelningarna skola finnas polikliniker i den utsträckning,

som finnes nödigt eller nyttigt för undervisningen och specialvården.

3 §•

Såsom bidrag till de årliga sjukvårdskostnaderna vid Lasarettet erlägger

staten 10 procent av vissa driftkostnader, beräknade på sätt nedan angives.

4 §•

I den driftkostnadsstat, som skall läggas till grund för beräkningen enligt

3 §, skola upptagas följande utgifter:

1. avlöningar m. m. till personal, som icke är uppförd på universitetets stat;

expeditionskostnader;

diverse;

läkemedel;

förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården;

kosthåll;

värme, lyse och vatten;

tvätt och renhållning;

inventariers underhåll och komplettering;

fastigheters underhåll;

hyror.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Summan av nyssnämnda utgifter fördelas på summan av underhållsdagarna

vid hela sjukhuset. Den sålunda erhållna kostnaden per underhållsdag

multipliceras med antalet underhållsdagar på tuberkulosavdelningen,

den venerologiska avdelningen, den psykiatriska avdelningen och den reumatiska

avdelningen jämte de av pensionsstyrelsen betingade platserna på

ortopediska avdelningen. Sedan från utgiftsstatens summa avdragits den

sålunda erhållna produkten, utgör återstoden det belopp, varå statsbidraget

skall beräknas.

Nyssnämnda dagskostnad per underhållsdag må icke överstiga medelkostnaden

per dag för samma år enligt föreliggande officiella uppgifter för

samtliga lasarett i riket, förhöjd med 20 procent. Ej heller må statens

bidrag för något år överstiga 220,000 kronor.

5 §.

Lasarettet förvaltas av en direktion, bestående av 7 personer, av vilka

ordföranden och, efter större akademiska konsistoriets hörande, två ledamöter

utses av Kungl. Maj:t samt övriga ledamöter av landstinget. På enahanda

sätt utses suppleanter i direktionen.

6 §.

Kungl. Majit utser årligen en revisor att med landstingets revisorer deltaga

i granskningen av sjukvårdsinrättningarnas räkenskaper.

Detta avtal gäller i 10 år, räknat från och med den 1 juli 1937. Sker

icke uppsägning från någondera sidan sist före den 1 juli 1945, skall avtalet

anses förlängt på ytterligare 10 år.

Bestämmelsen angående uppsägning och förlängning skall därefter äga

motsvarande tillämpning allt framgent.

Myndigheterna. Medicinslca fakulteten vid universitetet i Lund har i utlåtande

den 15 december 1936 förklarat sig vilja på det livligaste tillstyrka

förhandlingsmännens förslag.

Fakulteten har yttrat följande:

Den undervisning, som fakulteten numera gåve i ämnena till medicine

licentiatexamen, hade som en av sina viktigaste förutsättningar tillgången

till ett tillräckligt stort kliniskt och polikliniskt material. Detta hade tillförsäkrats

fakulteten genom kungl, brev den 3 maj 1901, enligt vilket de

akademiska lärarna i de kliniska ämnena skulle vara självskrivna överläkare

vid respektive avdelningar inom Lunds lasarett. Härigenom hade grunden

lagts till den samverkan mellan fakulteten och landstinget, som sedermera

lyckligen fortgått och starkt utvecklats. Utvecklingen hade nu medfört behovet,

att ifrågavarande samverkan, i vad avsåge kostnaderna för lasarettet,

ytterligare fastställdes genom en överenskommelse, som toge hänsyn till

lasarettets nuvarande omfång och organisation.

Fakulteten hälsade sålunda ur denna synpunkt med tillfredsställelse de

överläggningar, som nu förts angående grunderna för statsbidrag till lasarettet.

För fakulteten betydde en överenskommelse härom intet mindre än

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

den önskvärda säkerheten för att fakultetens kliniska undervisning och forskning

tryggades och den fortsatta utvecklingen härigenom möjliggjordes.

Det förslag, till vilket de förda överläggningarna lett, syntes väl avvägt.

Det statsbidrag, som enligt detta förslag skulle komma att utgå, borde väl

uppvägas av det betydande statsintresse, som upprätthållandet och utvecklandet

av den kliniska undervisningen och forskningen vid universitetet

utgjorde. Även jämförelsen med storleken av de statsbidrag, som erfordrades

för motsvarande ändamål vid de andra medicinska högskolorna i vårt

land, syntes bestyrka denna uppfattning.

Större akademiska konsistoriet och kanslersämbetet för rikets universitet

hava i utlåtanden den 19, respektive den 23 december 1936 under hänvisning

till fakultetens yttrande tillstyrkt förhandlingsmännens förslag.

Medicinalstyrelsen har likaledes tillstyrkt förslaget i utlåtande den 14 december

1936.

Landstingets förvaltningsutskott har i utlåtande den 29 december 1936 förklarat

sig visserligen finna det föreslagna driftbidraget väl knappt, men har

dock velat tillstyrka förslaget under förutsättning, att i avtalsförslaget den

ändringen vidtoges, att orden »de olika avdelningarna» i förslagets 2 § utbyttes

mot ordet »lasarettet». Sistnämnda ändringsförslag motiveras med

att förläggning av eventuella polikliniker inom lasarettsområdet torde böra

förbehållas landstinget.

I övrigt har förvaltningsutskottet anfört:

Den av de delegerade verkställda utredningen och de i anledning härav

gjorda uttalanden funne utskottet böra i princip kunna godtagas utom i ett

fall, vilket utskottet icke ville hava underlåtit vidröra. Sålunda hade delegerade

jämfört antalet vårdplatser vid Lunds lasarett, respektive akademiska

sjukhuset i Uppsala med befolkningssiffrorna och därvid funnit, att vårdplatstalet

per 10,000 invånare bleve för Lund 23,i och för Uppsala 39,2.

Av dessa siffror droges så den slutsatsen, att undervisningsintresset (undervisningen

och forskningen) i jämförelse med det lokala sjukvårdsbehovet

vore mindre dominerande i Lund än i Uppsala. Enligt utskottets förmenande

torde en dylik jämförelse ej vara riktig, enär praktiskt taget hela

Uppsala läns sjukvårdsbehov bleve tillgodosett genom akademiska sjukhuset.

För sjukvården inom Uppsala län vore således akademiska sjukhuset av

större betydelse än lasarettet i Lund för detta läns landstingsområde. Ovannämnda

differens hade säkerligen blivit obetydlig, om lasarettet i Lund

(landstingets centrallasarett) i stället utvidgats i motsvarande grad, som nu

skett med landstingsområdets perifera sjukhus. Att sålunda med berörda

jämförelse såsom utgångspunkt fastslå viss olikhet i proportionen för statsbidraget

till de båda inrättningarna syntes utskottet oriktigt. Härvidlag

borde nämligen hänsyn jämväl tagas till storleken av statsintresset icke blott

i det ena utan även i andra fallet. Otvivelaktigt torde staten hava samma

intresse av att medicinsk undervisning och forskning kunde bedrivas såväl

i Lund som Uppsala.

Statskontoret har i utlåtande den 12 januari 1937 anfört följande:

Statskontoret måste ställa sig synnerligen tveksamt inför frågan, huruvida

förhållandena, sedan nu gällande grunder för beräkningen av berörda stats
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

bidrag godtogos, hade undergått sådan förändring, att det kunde vara påkallat

att upptaga förevarande spörsmål till förnyat övervägande. Såvitt

statskontoret kunnat finna, hade några bärande skäl härför icke andragits.

Skulle emellertid dylika skäl anses vara för handen, ville statskontoret

icke göra någon erinran mot att statsbidraget på sätt i avtalet föreslagits

beräknades till viss procent av driftkostnaderna. Huruvida den angivna

procentsatsen medförde en rättvis fördelning av driftkostnaderna mellan

staten och landstinget undandroge sig visserligen i stort sett statskontorets

bedömande, men det måste väcka betänkligheter, att de nya beräkningsgrunderna

för statsbidraget medförde en så avsevärd ökning av vad som

hittills ansetts såsom skälig ersättning för att inrättningarna användes för

undervisningsändamål. Uppmärksammas finge, att landstinget — förutom

berörda statsbidrag — jämväl åtnjöte förmånen av att för inrättningarna

disponera byggnader, vilkas uppförande till stor del bekostats av statsmakterna,

ävensom av att äga tillgång till läkarkrafter, vilka avlönades å universitetets

stat.

Mot vad förslaget till avtal i övrigt innehölle hade statskontoret intet att

erinra.

Med tillämpning av de bidragsgrunder, som på sin tid förordades av

Malmöhus läns landsting och godkändes av riksdagen, hava till landstingets

sjukvårdsinrättningar i Lund utgått statsbidrag med följande belopp, nämligen

för budgetåret

1925/1926 .......

1926/1927 .......

1927/1928 .......

1928/1929 .......

1929/1980 .......

1930/1931 .......

1931/1932 .......

1932/1933 .......

1933/1934 .......

1934/1935 , ......

1935/1936 .......

1936/1937 .......

1937/1938 (förslag) .

kronor 104,093

» 85,967

» 84,337

74,530

65,289

* 63,487

» 62,628

57,810

61,450

» 56,000

» 47,300

57,000

» 63,300.

Ifrån landstingets sida har numera med stor styrka framhållits, att ifrågavarande

bidrag till driften av sjukvårdsinrättningarna icke är tillräckligt

stort för att motsvara den förmån, det för staten innebär, att sjukvårdsinrättningarna

stå till förfogande såsom utbildningsanstalt för medicine studerande.

Den utredning, som verkställts av de utav landstinget, respektive

Kungl. Maj:t utsedda förhandlingsmännen, har lett till samma slutsats, och

förhandlingsmännen hava enats örn ett förslag till nya bidragsgrunder, medförande

en mycket avsevärd höjning av det nuvarande direkta statsbidraget.

Även örn det faller sig svårt att i penningar evalvera ifrågavarande statsBihang

till riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 98. 2

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

intresse och ehuruväl vid bedömandet av skäligheten av det nuvarande

bidraget det icke får förbises, att en betydande del av kostnaderna för sjukhusbyggnaderna

bestritts av staten och att sjukhuset har tillgång till högt

kvalificerade läkare, som avlönas av staten, finner jag hållbara skäl hava

anförts för en höjning av driftbidraget. Otillräckligheten av det nuvarande

bidraget framträder särskilt tydligt vid en jämförelse med de statsbidrag,

som utgå till övriga undervisningssjukhus. Jag vill i detta sammanhang

framhålla, att det för den medicinska undervisningen och forskningen

vid Lunds universitet är av vikt, att det hittillsvarande goda samarbetet

mellan universitetet och landstinget vidmakthålles och ytterligare utvecklas.

Mot förhandlingsmännens av flertalet myndigheter tillstyrkta förslag till

bidragsgrunder, vilka i syfte att tillgodose landstingets önskemål örn en

viss permanens och stadga i statens och landstingets ekonomiska mellanhavanden

torde böra genom ett av Kungl. Majit och landstinget godkänt

avtal regleras, har jag i huvudsak intet att erinra. Jag tillstyrker således,

att staten såsom bidrag till sjukvårdskostnaderna erlägger 10 procent av

den enligt förhandlingsmännens förslag reducerade och på visst sätt maximerade

bruttokostnaden för sjukhuset. Dock torde föreskrift böra meddelas

om att statsbidraget skall avrundas till jämnt hundratal kronor. Vidare

bör föreskrivas, att, därest en radiologisk klinik kommer till stånd, driftkostnaderna

för denna skola fråndragas summan av den driftkostnadsstat, som

skall läggas till grund för statsbidragets beräkning, på sätt i 4 § av avtalsförslaget

föreskrives beträffande vissa andra avdelningar. Förslaget örn att

statens bidrag för något år ej må överstiga 220,000 kronor synes mig välbetänkt

och ägnat att ytterligare stärka de skäl, som tala för de nu föreslagna

bidragsgrundernas godtagande. Den av landstingets förvaltningsutskott

ifrågasatta ändringen i fråga örn poliklinikerna står visserligen icke

i överensstämmelse med det av Kungl. Majit den 16 september 1932 utfärdade

reglementet för sjukvårdsinrättningarna, som på denna punkt har

enahanda lydelse som avtalsförslaget. Innebörden av bestämmelsen torde

dock vara densamma som enligt avtalsförslaget och reglementet, även örn

en ändring göres i enlighet med förvaltningsutskottets yrkande, varför jag

anser mig kunna biträda detta. Reglementet bör ändras i enlighet härmed.

Enligt nämnda reglemente skall direktionen bestå av 10 ledamöter, nämligen

landshövdingen i länet, prokanslern vid Lunds universitet, universitetets

rektor, två professorer vid universitetet samt fem av landstinget utsedda

personer. Mot den föreslagna ändrade sammansättningen av direktionen

har jag ingen erinran att framställa. I enlighet härmed bör reglementet

ändras i denna del, liksom ock i fråga om revisionen av lasarettets räkenskaper,

med avseende varå avtalsförslaget innehåller den nyordningen, att en

revisor skulle utses av Kungl. Majit, ett förslag, som med hänsyn till innebörden

av de ändrade bidragsgrunderna synes mig välmotiverat. Frågan om reglementsändringarna

anhåller jag att få framdeles ånyo anmäla för Kungl. Majit.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Avtalet synes böra träda i kraft först den 1 juli 1938 och, såsom förhandlingsmännen

förutsatt, gälla i tio år. Innan Kungl. Majit träffar överenskommelsen

med landstinget, lärer ärendet böra med hänsyn till de ekonomiska

konsekvenserna för statsverket underställas riksdagens prövning.

För att bereda det hösten 1937 sammanträdande landstinget tillfälle att

taga ståndpunkt i frågan, bör ärendet hänskjutas till 1937 års riksdag.

I likhet med förhandlingsmännen anser jag skäl föreligga för ett övervägande,

om och i vad mån den till sjukvårdsinrättningarna utgående särskilda

ersättningen för den ursprungliga andelen i kyrkotiondena bör upphöra att

utgå, därest ovannämnda ändrade bidragsgrunder godtagas. Med utredning

och förslag härutinnan torde kanslersämbetet för rikets universitet böra inkomma

i samband med anslagsäskanden för budgetåret 1938/1939.

Vad ovan anförts, har avsett statsbidrag till driftkostnader. Vad angår

statsbidrag till byggnader, anser jag i likhet med förhandlingsmännen, att

staten icke bör på förhand binda sig för en viss andel i ifrågakommande

anläggningskostnader. Prövning bör i detta avseende ske från fall till fall.

Jag vill emellertid tillfoga, att enligt min mening den under senare tid

tillämpade fördelningsgrunden, enligt vilken staten och landstinget normal

burit hälften vardera av kostnaderna förefaller mig skälig. Samma princip

har följts beträffande kostnader för viss utrustning. I fråga om anslag

till utrustning hava emellertid förhandlingsmännen icke gjort något särskilt

uttalande. Jag saknar därför anledning ingå på detta spörsmål.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att besluta, att statsbidrag skall från och med den 1 juli

1938, på sätt närmare bestämmes i avtal mellan Kungl.

Majit och kronan och Malmöhus läns landsting, utgå till

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund i huvudsaklig

överensstämmelse med de ovan av mig i sådant hänseende

förordade grunderna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. Hedenlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för statsbidrag till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. s. 1 i texten