Sök i Ratio Lex

Angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

1938-02-04 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:103, Angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

1

Nr 103.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet; given

Stockholms slott den 4 februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

»

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 4 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Departementschefen, statsrådet Engberg, anför härefter:

Under punkten 79 i 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående anslag

till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, som komme att föreläggas

riksdagen, beräkna för budgetåret 1938/39

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett

förslagsanslag av 520,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett

förslagsanslag av 366,000 kronor;

Bihang till riksdagens -protokoll 1988. 1 sami. Nr 103.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Utrustning ett

reservationsanslag av 1,180,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1,260,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett

förslagsanslag av 1,460,000 kronor.

Ifrågavarande ärende är nu färdigberett, och jag tillåter mig därför

ånyo anmäla detsamma.

Karolinska sjukhusets direktion har i skrivelse den 25 november 1937,

vilken inkommit till ecklesiastikdepartementet den 4 december 1937,

gjort framställningar om anslag till omförmälda ändamål för budgetåret

1938/39. I ärendet hava utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den

21 december 1937, av riksräkenskapsverket den 5 januari 1938, av statskontoret

den 10 januari 1938 och av medicinalstyrelsen den 12 januari

1938.

I. Karolinska sjukhuset.

1. Anslag till avlöningar.

Nuvarande förhållanden. I riksstaten för budgetåret 1937/38 är under

åttonde huvudtiteln förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska

sjukhuset: Avlöningar uppfört med 371,900 kronor. Anslaget disponeras

jämlikt av 1937 års riksdag godkänd personalförteckning och avlöningsstat,

vilka jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda å sid. 411 ff.

i statsliggaren för budgetåret 1937/38. Av sid. 187 i propositionen nr

272/1937 framgår, att avlöningsstaten och anslaget, i den mån de icke

avse med sjukhusdirektionens verksamhet förenade utgifter, beräknats

till ett belopp, motsvarande utgifterna under tre fjärdedels budgetår,

detta emedan sjukhuset beräknades kunna vara i drift endast nio månader

av budgetåret 1937/38.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen

för karolinska sjukhuset har i sin skrivelse till en början framhållit,

att Konung Gustaf V:s jubileumsklinik öppnats för drift den 1

oktober 1937 och att direktionen för nästa budgetår beräknade kostnaderna

för sjukhusets drift för helt budgetår. Direktionen har hemställt,

att förevarande avlöningsanslag måtte för nästa budgetår bestämmas

till 524,000 kronor. Beträffande de särskilda posterna i avlöningsstaten

har direktionen anfört följande:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. Direktionen

räknade med att färdigställandet av byggnaderna för karolinska sjukhuset

och utrustningen av detsamma skulle kunna fortskrida så, att

sjukhuset i sin helhet kunde öppnas i början av budgetåret 1939/40.

Direktionen, som icke vore beredd att nu framlägga förslag till full
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

ständig personalstat, funne det redan nu betydande förvaltningsarbetet

vid sjukhuset kräva anställandet av viss personal å ordinarie stat. Den

ekonomiska förvaltningen och i samband därmed stående angelägenheter

bleve så omfattande, att man utöver en syssloman med arbetsuppgifter

i huvudsak motsvarande dem, som åvilade sysslomannen vid serafimerlasarettet,

måste räkna med ytterligare en tjänsteman i chefsställning,

förslagsvis benämnd ekonomidirektör. Till den senares arbetsuppgifter

skulle främst höra att närmast under direktionen svara för den ekonomiska

förvaltningen ej enbart vid karolinska sjukhuset utan även vid

serafimerlasarettet. Med sjukhusens karaktär och ställning till Stockholms

stad och Stockholms län följde ständiga förhandlingar och utredningsarbeten,

som icke lämpligen kunde förenas med sysslomännens

löpande arbete. Till denna fråga hade direktionen för avsikt att återkomma

i samband med framställningar om anslag till karolinska sjukhuset

för budgetåret 1939/40. Enligt direktionens mening vore det emellertid

nödvändigt, att från och med den 1 juli 1938 å ordinarie stat

uppfördes dels sysslomanstjänsten, dels en bokhållartjänst, dels ock en

jöreståndarinnetjämt. För att kunna erhålla en tillräckligt kvalificerad

kraft å sysslomanstjänsten torde denna böra placeras lägst i 24:e lönegraden.

Bokhållartjönsten föresloges placerad i samma lönegrad som

vid serafimerlasarettet och sinnessjukhusen eller i 15:e lönegraden. Med

hänsyn till de betydande arbetsuppgifter, som komme att åvila föreståndarinnan

för ett så stort sjukhus och betydelsen av att för tjänsten

kunde anskaffas lämplig person, syntes denna tjänst böra placeras i 14:e

lönegraden. Direktionen ville särskilt betona vikten av att dessa tre

tjänster redan från och med budgetåret 1938/39 uppfördes å ordinarie

stat. Möjligheterna torde härigenom bliva större att vid tjänsterna

kunna binda lämpliga innehavare, som dessutom, då sjukhuset toges i

bruk, bleve väl insatta såväl i lokala som organisatoriska förhållanden.

Inrättandet av dessa tre tjänster medförde en kostnadsökning i anslagsposten

till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat med (8,496 + 5,376

+ 4,656=) 18,538 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit. För radiumhemmet hade direktionen förordnat särskild personalläkare.

För närvarande utginge intet arvode till denne. Vid serafimerlasarettet

uppbure personalläkaren ett årligt arvode av 1,000 kronor.

En stor del av radiumhemmets personal utsattes dagligen för bestrålning

vid handhavande av radiumpreparat och röntgenapparater, varför

noggrann kontroll av deras hälsotillstånd vore nödvändig. Det ålåge

personalläkaren att utöva denna kontroll, att föra särskilt kortregister

över denna del av personalen samt att övervaka och journalföra de

regelbundet återkommande blodundersökningarna. På grund av dessa

för radiumhemmet säregna förhållanden, vilka för personalläkaren innebure

en större arbetsbörda än motsvarande tjänst ä andra sjukhus, föresloge

direktionen, att dennes arvode bestämdes till 500 kronor.

Sekreteraren hos direktionen åtnjöte för närvarande ett arvode å 2,000

kronor å direktionens avlöningsanslag samt uppbure därjämte ett särskilt

å serafimeriasarettets stat upptaget belopp av 1,200 kronor för

sekreterargöromål. Med hänsyn till det väsentligt ökade arbete, som

kommit att åvila sekreteraren i förvaltningsfrågor avseende karolinska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

sjukhuset, ansåge direktionen det till honom utgående arvodet å direktionens

avlöningsanslag böra höjas med 1+00 kronor till 2,400 kronor.

Vad sålunda föreslagits, medförde en ökning av anslagsposten till

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, med

(500 + 400 =) 900 kronor.

Under innevarande budgetår hade det visat sig erforderligt att anställa

vikarie för direktionens expert. Då direktionen saknade medel att ersätta

vikarie, föresloge direktionen, att såsom under budgetåret 1936/37 i avlöningsstaten

under förevarande anslagspost uppfördes en delpost till

vikariatsersättningar rn. m. förslagsvis å 1,000 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Direktionen

hade i anslagsberäkningarna för innevarande budgetår för radiumhemmet

beräknat medel till 19 städerskor med heltidstjänstgöring. I propositionen

nr 272/1937 beräknades av departementschefen anslag till 15 sådana

befattningshavare. Samtidigt framhöll emellertid departementschefen,

att ytterligare medel kunde ställas till förfogande, därest detta

antal visade sig vara otillräckligt. Under den tid, radiumhemmet varit

i verksamhet, hade det visat sig, att ytterligare fyra städerskor oundgängligen

vore erforderliga. Detta medförde en anslagsökning av 7,416

kronor.

Vidare torde ett belopp av 5,000 kronor böra beräknas för tillfälligt

anställd personal, såsom extra sköterskor för övervakning, personal vid

sommartid, förekommande större rengöringsarbeten m. m.

Genom beslut den 10 september 1937 medgav Kungl. Maj:t, att delposten

till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar

m. m. finge under budgetåret 1937/38 i syfte att bereda viss sjukvårdsoch

ekonomipersonal, vilken avlönades enligt av direktionen fastställd

löneplan, lönetillägg, motsvarande provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk

avlöningsförstärkning, överskridas med högst 7,400 kronor. För

helt budgetår medförde detta en ökning av 9,900 kronor.

Vid anslagsberäkningarna för innevarande budgetår beräknades arvoden

för viss biträdespersonal, som borde finnas anställd vid radiumhemmet

under tiden till dess karolinska sjukhuset trädde i full verksamhet.

Dessa arvoden vore avvägda med hänsyn till för motsvarande

extra personal beräknade löneförmåner. Sedan sistnämnda personal kommit

i åtnjutande av lönetillägg, motsvarande provisoriskt dyrortstillägg

och provisorisk avlöningsförstärkning, hade direktionen funnit skäligt

bereda även arvodestagarna viss löneförbättring, vilket skulle medföra

en anslagsökning av 900 kronor.

För övrigt föresloge direktionen endast den ändring i nu gällande

avlöningsstat, som påkallades av att anslagen nu måste beräknas för

helt budgetår.

Myndigheternas yttranden. Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke

hava något att erinra mot sjukhusdirektionens föreliggande förslag.

Statskontoret har yttrat följande:

Statskontoret ansåge sig icke kunna med ledning av det föreliggande

materialet bedöma, huruvida det vore erforderligt att vid sidan av sysslomännen

vid sjukhusen inrätta en särskild befattning som ekonomidirek
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

tor. Enligt ämbetsverkets mening vore det att föredraga, örn frågan

angående handhavandet av sjukhusens ekonomiska förvaltning upptoges

i ett sammanhang, då lönesättningen för sysslomannen vid karolinska

sjukhuset i viss mån syntes vara beroende av örn en ekonomidirektörsbefattning

inrättades eller icke. Under hänsynstagande härtill syntes

det ämbetsverket kunna ifrågasättas, örn icke med anställandet av en

ordinarie syssloman tills vidare borde anstå. Statskontoret ville emellertid

uttala, att, därest fråga icke väckts om anställande av dylik ekonomidirektör,

ämbetsverket icke haft något att erinra mot den föreslagna

lönegradsplaceringen för sysslomannen.

Direktionens förslag att redan från och med ingången av budgetåret

1938/39 anställa en ordinarie bokhållare i 15:e lönegraden föranledde

ingen erinran från statskontorets sida. Däremot vore ämbetsverket

tveksamt örn lämpligheten av den föreslagna lönegradsplaceringen av

föreståndarinnebefattningen. Inspektionssköterskan vid serafimerlasarettet,

vilken syntes fullgöra åtminstone vissa av de arbetsuppgifter, som

skulle ankomma på föreståndarinnan, vore placerad i ll:e lönegraden.

Förestånderskorna av första klass vid sinnessjukhusen åtnjöte avlöning

enligt 12:e lönegraden. I vilken utsträckning arbetsuppgifterna för sistnämnda

befattningshavare vore att jämställa med de för den föreslagna

befattningen ansåge sig statskontoret icke kunna med ledning av det

föreliggande materialet bedöma. I avvaktan på närmare utredning härutinnan

förmenade ämbetsverket, att högre placering än i 12:e lönegraden

av ifrågavarande befattning icke borde ifrågakomma. För att skilja

befattningen från andra föreståndarinnebefattningar vid sjukhuset syntes

dess innehavare förslagsvis kunna benämnas första föreståndarinna.

Departementschefen. Då karolinska sjukhuset enligt vad direktionen

upplyser torde kunna i sin helhet öppnas i början av budgetåret 1939/40,

synes det erforderligt, att för sjukhusets räkning inrättas en befattning

som syssloman. Det är av betydelse, att innehavaren av denna befattning

får tillfälle att från grunden göra sig förtrogen med sjukhusets

förhållanden. Ehuru jag i likhet med statskontoret skulle hava funnit

det önskvärt, att detta spörsmål kunnat prövas i samband med frågan

om anställande av en ekonomidirektör för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

vilken fråga icke för närvarande föreligger i det skick,

att ett bestämt uttalande kan göras rörande behovet av en sådan befattning,

kan jag å andra sidan av nyss anförda skäl icke tillstyrka ett

uppskov med anställandet av en syssloman. Även örn en ekonomidirektörstjänst

skulle komma att inrättas, torde en placering av sysslomannen

i lönegraden B 24 knappast kunna anses för hög. Tills vidare

lärer dock befattningen i fråga böra uppföras på extra stat. Jag vill

därför så till vida förorda direktionens förslag, att från och med nästa

budgetår inrättas en befattning på extra stat som syssloman i lönegraden

B 24.

För närvarande står till direktionens förfogande en expert, som åtnjuter

ett årsarvode av högst 12,000 kronor och som biträder direktio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

nen vid utrustningen av sjukhuset samt vid planläggningen av dess förvaltning

och av sjukhusorganisationen i övrigt. I skrivelse den 4 november

1937 anförde direktionen, att ett oundgängligt behov visat sig

av ytterligare biträde utöver nämnda expert. Detta behov hade särskilt

framträtt i fråga om upprättandet av förslag till sjukhusets utrustning,

något som i hög grad komplicerats ej minst med hänsyn till

rådande prisfluktuationer. Även för senare förekommande inköp av

utrustningspersedlar m. m. syntes i avsevärt större utsträckning än

tidigare förutsetts biträde bliva behövligt. Mest ändamålsenligt syntes

vara, att en väl kvalificerad person anställdes att huvudsakligen biträda

vid utrustningen av sjukhuset och en annan vid planläggningen av dess

förvaltning och sjukhusorganisationen i övrigt. Med hänsyn till de

stora krav, som måste ställas på dessa personer, syntes deras arvoden

böra sättas lika med det nuvarande arvodet till experten eller 1,000

kronor för månad. Den ene av dem kunde avlönas med det för experten

bestämda arvodet. För avlönande av ett särskilt biträde vid utrustningen

syntes enda möjligheten vara att anlita det till sjukhuset anvisade

utrustningsanslaget, av vilket anslag visst belopp beräknats för

oförutsedda utgifter. På grund av vad sålunda anförts hemställde direktionen,

att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att av omförmälda anslag till

utrustning måtte få bestridas arvode till ett särskilt biträde vid utrustningen

av sjukhuset med 1,000 kronor för månad. Genom beslut den

23 december 1937 medgav Kungl. Maj:t med anledning härav, att av

den i anslagsstaten för sjukhuset uppförda delposten till grundavlöningar

m. m. till övrig icke-ordinarie personal finge under tiden den 1 januari—den

30 juni 1938 utgå arvode till ett särskilt biträde vid planläggningen

av sjukhusets förvaltning och sjukhusorganisationen i övrigt

med högst 1,000 kronor för månad, å vilket arvode dyrtidstillägg icke

skulle utgå.

Ifrågavarande expert och särskilda biträde kunna sägas i vissa hänseenden

fullgöra samma uppgifter, som avses skola tillkomma sysslomannen.

Det faller sig svårt att nu avgöra, om eller i vad mån behovet

av nämnda befattningshavare kvarstår efter inrättandet av sysslomannatjänsten.

Försiktigheten synes bjuda att jämväl för nästa budgetår

under avlöningsanslaget beräkna medel för den ur anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, avlönade

experten. Jag förutsätter emellertid, att direktionen undersöker,

örn det är möjligt att i sinom tid å sysslomannen helt eller delvis överlåta

de uppgifter, som nu ankomma på experten. Vad nu anförts har avseende

jämväl på det särskilda biträde, som anställts för första halvåret

1938. Om detta biträde jämväl i fortsättningen under någon tid framåt

skulle befinnas behövligt, lärer det ankomma på Kungl. Majit att med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103. 7

dela föreskrifter rörande anvisande av medel för ändamålet ur förevarande

avlöningsanslag.

Enligt vad jag inhämtat, är det meningen, att innehavaren av den av

direktionen begärda föreståndarinnebefattningen skall utöva förmanskap

över bland annat de föreståndarinnor i lönegraden B 11, som redan

finnas anställda vid karolinska sjukhuset. Ehuru med tanke på karolinska

sjukhusets storleksordning och egenskap av rikssjukhus det kan

synas tvivelaktigt, örn icke föreståndarinnebefattningen i enlighet med

direktionens förslag bör förbindas med lön enligt lönegraden B 14, anser

jag mig dock med hänsyn till vad statskontoret anfört icke böra ifrågasätta

högre placering av nämnda befattning än lönegraden B 12. Ävenledes

vill jag ansluta mig till statskontorets uppfattning örn att befattningshavaren

i fråga lämpligen bör benämnas första föreståndarinna.

Mot förslaget att inrätta en befattning som bokhållare i lönegraden

B 15 har jag intet att erinra.

Vid oförändrade personalförhållanden skulle anslagsposten till avlöningar

till tjänstemän å ordinarie stat för nästa budgetår höjas med

38,000 kronor till 152,000 kronor, på grund av att posten för innevarande

budgetår beräknats endast för tre fjärdedels budgetår. Till följd

av de av mig tillstyrkta personalökningarna bör posten höjas med ytterligare

9,500 kronor till förslagsvis 161,500 kronor.

Ur en särskild anslagspost till avlöning till tjänstemän å extra stat

å i runt tal förslagsvis 8,000 kronor bör bestridas lön till sysslomannen.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, bör vid oförändrade förhållanden för nästa budgetår av

nyss antytt skäl uppräknas med 1,730 kronor till 29,300 kronor. Sjukhusdirektionens

förslag om anvisande av 500 kronor till arvode åt personalläkare,

om höjning av sekreterararvodet med 400 kronor till 2,400

kronor och om anvisande av anslagsmedel till vikariatsersättningar m. m.

vill jag emellertid biträda. Sistnämnda anslagsmedel torde dock kunna

begränsas till 500 kronor. Under anslagsposten bör alltså uppföras dels

en delpost å (29,300 + 500 + 400 =) 30,200 kronor till grundbelopp, dels

ock en delpost å förslagsvis 500 kronor till vikariatsersättningar m. m.

Å omförmälda arvoden bör dyrtidstillägg icke utgå.

Den under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

uppförda delposten till grundavlöningar m. m. skulle vid i övrigt

oförändrade förhållanden för nästa budgetår av skäl, som i det föregående

angivits, höjas med 56,500 kronor till förslagsvis 250,000 kronor

och den under samma anslagspost uppförda delposten till avlöningsförhöjningar

m. m. med 3,700 kronor till 15,000 kronor. På av sjukhusdirektionen

anförda skäl torde emellertid förstnämnda delpost böra höjas

nied ytterligare (7,416 + 5,000 + 9,900 + 900 =) 23,216 kronor till i runt tal

förslagsvis 273,200 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän bör uppräknas nied 8,470 kronor till 34,000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår bestämmas till

(161,500 + 8,000 + 30,200 + 500 + 15,000 + 273,200 + 34,000 ==) 522,400 kronor,

innebärande en anslagshöjning med (522,900 — 371,900 =) 150,500 kronor,

varav 108,400 kronor kunna sägas vara av rent automatisk karaktär.

2. Anslag till omkostnader.

Nuvarande förhållanden. Det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader

utgår nu med 253,000 kronor. Anslaget, som av förut angivna skäl

är beräknat till ett belopp, som motsvarar utgifterna för tre fjärdedels

budgetår, disponeras jämlikt en å sid. 414 i statsliggaren för budgetåret

1937/38 införd omkostnadsstat.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen

för karolinska sjukhuset har hemställt, att anslaget måtte för

nästa budgetår bestämmas till 368,000 kronor.

Direktionen har föreslagit, att delposten till reseersättningar måtte

höjas från 500 till 1,500 kronor. Samtidigt har direktionen anhållit örn

bemyndigande att ur nämnda delpost utbetala reseersättningar och

traktamenten dels åt sådan statsanställd personal från annan ort än

Stockholm, som direktionen kunde bliva nödgad förordna att uppehålla

sysslomans-, bokhållar- eller kassörstjänst, dels ock åt personal, som

på direktionens anmodan fullgjorde uppdrag å annan ort än Stockholm.

Det hade nämligen visat sig förenat med stora svårigheter att vid sjukdomsfall

eller annan ledighet anskaffa fullt kompetent vikarie för viss

kontorspersonal. Under innevarande budgetår hade direktionen måst

förordna vikarie från statligt sjukhus utom Stockholm. Det vore av

vikt, att vikarien ej behövde vidkännas extra kostnader för att kunna

mottaga ett sådant förordnande. Vidare funne direktionen önskvärt att

kunna utsända expert, syssloman eller annan befattningshavare för att

å annan ort bevaka sjukhusets intressen beträffande leveranser eller för

att göra undersökning, som vore av värde för organisationen av sjukhuset.

I omkostnadsstaten under rubriken Konung Gustaf V:s jubileumsklinik

hade för innevarande budgetår upptagits de belopp, som erfordrats

för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938. I det följande hade

motsvarande belopp beräknats för helt budgetår. Vidare hade beträffande

utgifter för värme, lyse och vatten hänsyn tagits till att forskningsavdelningarna

vid jubileumskliniken under innevarande budgetår

beräknades kunna taga nybyggnaderna å Norrbackaområdet i bruk. Till

prisstegringar, som inträtt, sedan föregående anslagsberäkningar gjordes,

hade även i viss utsträckning hänsyn tagits.

I övrigt hänvisades till en detaljerad specifikation av de olika posterna,

som lämnats i bilaga till direktionens skrivelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103. 9

Direktionens förslag till omkostnadsstat för budgetåret 1938/39 hade

följande utseende:

Omkostnadsstat.

I. Direktionen.

1. Reseersättningar, förslagsvis.......kronor 1,500

2. Expenser...................... *_L500 kronor 3,000

II. Konung Gustaf F.s jubileumsklinik.

1. Expenser, förslagsvis.........................

2. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering

...................kronor 29,000

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis » 32,000

c. Kosthåll, förslagsvis........... » 85,000

d. Läkemedel, förslagsvis.......... » 29,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården,

förslagsvis............ » 124,000

f. Diverse utgifter............... » 16,000

kronor

»

Summa kronor

50,000

315,000

368,000.

Departementschefen. I sin framställning rörande anslag till förevarande

ändamål för innevarande budgetår äskade direktionen till bestridande

av de utgifter, vilka gäldas av den för sjukhuset sedermera fastställda

omkostnadsstaten, ett belopp av 336,260 kronor för helt budgetår och

252,445 kronor för tiden den 1 oktober 1937—den 30 juni 1938. Eftersom

sjukhuset beräknades träda i verksamhet först den 1 oktober 1937

anvisades för budgetåret 1937/38 till omkostnader ett förslagsanslag av

i runt tal 253,000 kronor. Av det belopp, som direktionen äskat för

budgetåret 1938/39, synes med hänsyn härtill (336,260 — 253,000=) omkring

83,000 kronor betingas av att anslag nu måste beräknas för helt

budgetår, och återstoden — (368,000 — 336,260 =) i runt tal 32,000 kronor

— av förutnämnda höjning utav anslagsmedlen till reseersättningar,

av prisstegringar m. m.

Jag finner mig böra föreslå, att anslaget för nästa budgetår bestämmes

till avrundat 365,000 kronor, innebärande en anslagshöjning av

112,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom

tid fastställa omkostnadsstat.

3. Anslag till utrustning.

Tidigare utredningar m. m. I sin framställning örn anslag till karolinska

sjukhuset för innevarande budgetår äskade direktionen till avslutande

av radiumhemmets utrustning ett anslagsbelopp av 201,000 kronor.

Direktionen förklarade sig icke hava ännu medhunnit någon full
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

ständig beräkning av utrustningskostnaderna för de övriga under byggnad

varande klinikerna, vilka beräknades bliva färdiga att tagas i bruk

under år 1939, och hade följaktligen ej kunnat träffa uppgörelser med

Stockholms stad och Stockholms läns landsting om bidrag till utrustningskostnaderna

för de vårdplatser, som staden och länet enligt gällande

avtal skulle disponera. Verkställda preliminära kalkyler gåve vid

handen, att utrustningskostnaderna för dessa delar av sjukhuset icke

kunde förväntas understiga 4,500,000 kronor. För budgetåret 1937/38

äskade direktionen ett anslag av 2,500,000 kronor, däri inräknat jämväl

förutnämnda belopp å 201,000 kronor till avslutande av radiumhemmets

utrustning.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande erinrade statskontoret, att utrustningskostnaderna

för karolinska sjukhuset — frånsett radiumhemmet —

år 1930 beräknats till 2,900,000 kronor.

Vid anmälan av frågan i propositionen nr 272/1937 anförde jag bland

annat följande:

Även örn en del av den i jämförelse med 1930 års kalkyler betydande

ökningen av de beräknade kostnaderna för utrustning av andra delar

av karolinska ° sjukhuset än radiumhemmet torde kunna tillskrivas de

under senare år inträdda ändrade prisförhållandena, kunde jag i likhet

med statskontoret ej undgå att finna kostnadsökningen anmärkningsvärt

stor. Jag förutsatte, att direktionen läte sig angeläget vara att pröva

alla möjligheter till ett förbilligande av nämnda kostnader utan att dock

eftersätta de fordringar på utrustningen, som måste ställas vid ett sjukhus

av karolinska sjukhusets kvalitet. Jag ansåg mig böra föreslå, att

det av direktionen för nästa budgetår äskade utrustningsanslaget, sammanlagt

, 2,500,000 kronor, i sin helhet anvisades men utginge härvid

från att det anslag, som borde för ändamålet anvisas för budgetåret

1938/39, ej behövde bli så stort som direktionen syntes hava tänkt sig.

I skrivelse nr 465/1937 ifrågasatte riksdagen, huruvida kostnadsökningen

i sin helhet vore att hänföra till prisstegringar och oförutsedda

omständigheter i övrigt samt underströk mitt uttalande rörande nödvändigheten

att pröva alla möjligheter till förbilligande av nämnda kostnader.

Riksdagen hade dock icke velat motsätta sig, att det av Kungl.

Majit för budgetåret 1937/38 begärda anslaget å 2,500,000 kronor anvisades

för ändamålet.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen

har hemställt, att för ändamålet måtte för budgetåret 1938/39

anvisas ett reservationsanslag av 1,477,900 kronor.

Stockholms stad och Stockholms läns landsting, som förutom platser

å radiumhemmet skulle disponera 285 respektive 105 vårdplatser å sjukhuset,

skulle enligt gällande avtal bidraga till kostnaden för utrustning

av dessa platser med belopp, motsvarande verkliga utrustningskostna
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 103.

den, dock högst det belopp, staden respektive landstinget skulle behöva

vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar

uppdelat sjukhus. Direktionen hade låtit upprätta förslag till plan för

utrustning, slutande på ett totalbelopp av 5,957,000 kronor, vilket förslag

bifogades direktionens skrivelse.

Detta belopp överstege tidigare verkställda preliminära kalkyler. På

grund av sjukvårdsteknikens utveckling, ävensom starka förhöjningar

av priserna med anledning av högkonjunktur, vore tidigare gjord prisberäkning

icke tillfyllest.

Beträffande fordringarna å utrustningen, kunde hänvisas till bland

annat sängarna, vilka numera måste förses med hjul i stället för att

tidigare sängvagnar använts, varjämte sängarna även i övrigt förbättrats

i konstruktivt hänseende, vilket allt fördyrade sängarna med omkring

30 procent, ävensom de förbättrade nattborden, som med tillhörande

sängbord finge beräknas hava blivit minst 50 procent dyrare än

tidigare använda bord. Övriga utrustningsartiklar, särskilt instrumentarier,

röntgen m. m., hade i kvalitet stigit betydligt, Direktionen ansåge,

att man kunde beräkna kostnader för förbättringar i genomsnitt

till omkring 20 procent.

Under år 1937 hade starka prisstegringar inträtt. Som exempel härpå

kunde anföras, att prishöjningarna å möbler för närvarande kunde beräknas

till omkring 30 procent, å järnsängar till omkring 25 procent, å

madrasser till omkring 70 procent på grund av tagelprisernas höjning,

å samtliga vävnader till omkring 20 procent samt å material av rostfritt

stål till över 100 procent. Likaså hade priset på röntgenutrustningar

och instrumentarier under senaste år höjts med 20—25 procent.

Direktionen ansåge därför, att en prishöjning på grund av högkonjunkturen

av minst 30 procent borde beräknas. Visserligen hade på allra

sista tiden vissa prissänkningar inträtt, men det torde icke vara möjligt

att förutse, hur prisläget bomme att ställa sig i det ögonblick, då upphandlingen

skulle äga rum. Då ovisshet beträffande prisläget gjorde sig

gällande och de fordringar, som numera ställdes på en modern sjukhusutrustning

alltjämt stegrades, ansåge direktionen, att hänsyn härtill

borde tagas vid beräknandet av utrustningskostnaden. Då det allra

mesta av utrustningen måste upphandlas under år 1938, torde man, som

utsikterna nu vore, icke våga räkna med någon sänkning av priserna.

Direktionen bomme givetvis att under upphandlingen iakttaga alla möjligheter

till prissänkningar.

Vid överläggningar med representanter för stadens och landstingets

vederbörande myndigheter hade man enats därom, att vid bestämmandet

av stadens och landstingets utrustningsbidrag vissa kostnader borde

avräknas från omförmälda belopp, 5,957,000 kronor, nämligen dels kostnader

för undervisnings- och forskningsändamål, vilka staden och landstinget

icke skulle tillgodose vid egen anstalt, dels merkostnaden för utrustning

av enskilda vårdplatser (100 platser), dels ock de besparingar,

sorn möjligen kunde uppkomma vid upphandlingen av utrustningsmaterielen

m. m.

Utrustningskostnaderna för undervisning och forskning hade beräknats

till 1,489,250 kronor, merkostnaden för utrustning av enskilda vårdplatser

till 30,000 kronor.

Utan att för närvarande taga hänsyn till de eventuella ändringar vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Marits proposition Nr 103.

avräkningen, som kunde uppstå genom prisfluktuationer, skulle, sedan

de övriga reduktionerna verkställts, det återstående beloppet utgöra

4,437,750 kronor, motsvarande i runt tal 5,590 kronor för vårdplats.

Då staden enligt avtal skulle disponera 285 och landstinget 105 platser,

skulle stadens och landstingets bidrag uppgå till 1,593,150 kronor

respektive 586,950 kronor.

Definitivt besked rörande bidragens storlek kunde väntas från stadens

myndigheter i början av februari och från länets i slutet av januari.

Enligt ovan gjorda beräkningar skulle statens eget bidrag uppgå till

3,776,900 kronor. Då härav för innevarande budgetår anvisats 2,299,000

kronor, uppginge anslagsbehovet förbudgetåret 1938/39 till 1,477,900 kronor.

Myndigheternas utlåtanden. Medicinalstyrelsen, som förklarat sig icke

hava varit i tillfälle att utföra en mer ingående granskning av det vid

direktionens skrivelse fogade synnerligen vidlyftiga förslaget till inventarieutrustning

för karolinska sjukhuset, har anfört, att bedömandet

av nämnda förslag också i hög grad försvårades av bristen på jämförelsematerial.

Någon fullständig utrustning av ett nytt sjukhus av ifrågavarande

storlek hade icke förekommit under de senaste åren. För ett mindre,

odelat lasarett, som nu vore under uppförande — Hässleholms lasarett

örn 100 vårdplatser — kunde utrustningskostnaderna enligt erhållet

meddelande beräknas till omkring 2,800 kronor per vårdplats, vilket

belopp avsevärt understege den kostnad av 5,590 kronor per vårdplats,

som beräknats för karolinska sjukhuset. Emellertid måste beaktas, att

sistnämnda sjukhus av flera olika anledningar icke vore jämförbart med

ett odelat lasarett.

Statskontoret har — under erinran örn de tidigare utförda kostnadsberäkningarna

och örn vad enligt det föregående förekom vid 1937 års

riksdag — framhållit, att det nu beräknade beloppet överstege det år 1930

beräknade med mer än 100 procent. Givet vore, att en dylik kostnadsökning

icke kunde motiveras enbart med prisstegringar och oförutsedda

kostnader, utan måste, sedan beslut fattades om lasarettets inrättande,

helt andra krav hava uppkommit på utrustningens fullständighet och

tekniska kvalitet. Statskontoret ägde icke erforderliga förutsättningar

att bedöma, vilka möjligheter kunde förefinnas att förbilliga den nu

beräknade utrustningen utan att utrustningens kvalitet eftersattes.

Ämbetsverket föreställde sig emellertid, att besparingar måste vara

möjliga, även örn tillbörlig hänsyn toges till sedan föregående år inträffade

prisstegringar. Det syntes därför kunna ifrågasättas, örn icke

direktionen borde anmodas inkomma med nytt förslag till inventarieutrustning

för sjukhuset, förslagsvis slutande på ett belopp, icke överstigande

5 miljoner kronor.

Departementschefen. På grund av de ogynnsamma prisförhållandena

bör enligt min mening för karolinska sjukhuset för närvarande anskaf
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

fas allenast sådan utrustning, som kan betecknas såsom oundgängligen

erforderlig. Det torde ej vara uteslutet att väsentligt reducera eller

skjuta på framtiden exempelvis en del av de, som det vill förefalla,

mycket höga kostnaderna för på undervisning och forskning belöpande

utrustning. Med hänsyn till vad nu anförts och med anledning av

1937 års riksdags uttalande i ämnet vill jag föreslå, att för budgetåret

1938/39 till förevarande ändamål anvisas ett reservationsanslag av

endast 1,175,000 kronor, innebärande en sänkning med 302,900 kronor

av det av direktionen begärda beloppet. Härmed har jag icke tagit

definitiv ställning till frågan, huruvida ytterligare anslag böra framdeles

för ändamålet anvisas. Jag utgår emellertid från.att direktionen

söker anpassa utrustningen efter den anslagsram, som sålunda av mig

angivits.

II. Serafimerlasarettet.

1. Anslag till avlöningar.

Nuvarande förhållanden. Till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Avlöningar har för budgetåret 1937/38 anvisats ett förslagsanslag av

1,137,100 kronor. Den av 1937 års riksdag för lasarettet godkända personalförteckningen

och avlöningsstaten finnas införda å sid 415 ff. i

statsliggaren för nämnda budgetår.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen

har hemställt, att anslaget måtte för budgetåret 1938/39 bestämmas

till 1,265,000 kronor.

Beträffande nedannämnda poster i avlöningsstaten har direktionen

yttrat följande:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. För budgetåret

1938/39 hade direktionen funnit erforderligt att föreslå en ökning

av antalet sjuksköterskor med fyra, nämligen en laboratoriesköterska

å medicinska polikliniken, en sköterska vid elektrokardiografiska laboratoriet,

en operationssköterska vid oftalmologiska kliniken samt en

sköterska som biträde åt inspektionssköterskan.

Beträffande skötersk etj änsten å medicinska polikliniken

hade professorn Jacobeaus anfört följande:

Ifrågavarande poliklinik hade från att hava varit en undervisningspoliklinik

blivit en av allmänheten högt skattad välfärdsinrättning, som

söktes av för varje år allt större skaror. I samband med lasarettets

ombyggnad beaktades också detta, och polikliniken utrustades med en

dyrbar röntgen-, sterilitets- och diatermianläggning samt ett laboratorium

Jor att möta allmänhetens berättigade krav på en tidsenlig undersökning

och behandling. Härvid uppstod ett ökat behov av personal,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

vilket resulterat i anställandet av flera läkare och ett sköterskebiträde.

Kvar stöde behovet av en laboratoriesköterska.

Hittills hade laborationerna utförts av medicine kandidater under

deras senare tre tjänstgöringsmånader i medicin. Samtidigt hade två

kandidater tjänstgjort sammanlagt i endast 6 dagar. Varje vecka

hade alltså ombyte av laboranter skett. Dessa laboranter hade fått

utföra samtliga förekommande undersökningar och på grund av arbetets

natur hade ingen direkt kontroll kunnat utövas. På laboratoriet tjänstgjorde

alltså ständigt ny, oerfaren arbetskraft, under ogynnsamma lokala

förhållanden och i ett ständigt jäktat arbete. Resultatet måste bliva

mycket otillfredsställande och hade också visat sig så.

Härtill komme, att polikliniken tidvis saknade ali personal på laboratoriet

med undantag för ett sjuksköterskebiträde, avsett för diskning

och dylikt. De tjänstgörande kandidaterna hade nämligen skyldighet

att i första hand bevista sina föreläsningar. Laboratoriet kunde således

ej användas under den brådaste polikliniktiden på grund av att

laboratoriepersonal saknades. Likaså saknade lasarettet tillgång till de

studerandes arbetskraft under sommarferierna. Under sommaren kunde

vid medicinska polikliniken laborationer endast utföras i mån av tillgång

till frivilliga assistenter.

Under de senare åren hade laboratorieundersökningar blivit allt nödvändigare

för ett tidsenligt diagnostiskt arbete. Lasarettets specialpolikliniker

vände sig allt oftare till den medicinska poliklinikens laboratorium

med begäran om undersökningar. Dessutom vårdades vid medicinska

polikliniken tre grupper av sjuka, där laboratorieundersökningen

spelade en synnerligen framträdande roll: lungtuberkulos, anemier (perniciös

anemi) samt sockersjuka. Genom ett rätt utnyttjande av poliklinikens

laboratorium skulle i många fall intagning på sjukhuset för

utredning ej behöva tillgripas till båtnad för såväl den enskilda som det

allmänna.

Beträffande behovet av en särskild för de elektrokardiografiska

undersökningarna m. m. avsedd sköterska hade professorn

Jacobaeus anfört följande:

Sedan år 1920 i och med införandet av elektrokardiografen såsom

specialundersökning vid hjärtsjukdomar hade å lasarettet ett särskilt

laboratorium för dessa undersökningar inrättats och en betydande apparatur

där inmonterats. Till en början vore dessa undersökningars antal

blygsamt, endast några hundra om året, varför föreståndaren å detta

laboratorium vore i stånd att utföra dessa undersökningar med hjälp

av ett kvinnligt biträde, som var anställt å kliniska laboratoriet och

elektrokardiografiska laboratoriet gemensamt. Emedan arbetet å det

kliniska laboratoriet krävt fullständigt övertagande av detta biträde

sedan den 1 januari 1937, saknades för närvarande all assistens å det

elektrokardiografiska laboratoriet. Diagnostiken och vården av de av

hjärtsjukdomar lidande hade under de senaste åren i hög grad gått

framåt, och numera kunde man knappast underlåta, att å denna grupp

utföra de specialundersökningar, som utfördes å det elektrokardiografiska

laboratoriet. De undersökningar, som här komme i fråga, vore

tagandet av vanliga elektrokardiogram, elektrokardiogram tagna från

hjärtprojektioner å bröstkorgen, hjärttonsregistreringar, pulsregistreringar,

blodtrycksregistreringar, hjärtfunktionsprov jämte andra fysiolo
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

giska undersökningar av blodströmmen såsom hjärtats minutvolym, blodgasernas

förhållanden m. m. Under det senaste året hade tagits mellan

3,000—4,000 vanliga elektrokardiogram och omkring 500 hjärtfunktionsprov,

alla andra tidsödande, mindre ofta förekommande specialundersökningar

undantagna. Arbetet å laboratoriet hade sålunda mångdubblats.

Allt detta arbete hade varit omöjligt att utföra, örn icke

privatanställd personal och frivillig assistens av amanuenser anlitats.

Sedan över ett år hade föreståndaren varit nödgad hava en kvinnlig, på

privat väg avlönad assistent anställd å laboratoriet. Betydelsen av

laboratoriets verksamhet framginge bland annat av att det i hög grad

dagligen anlitades av de båda medicinska klinikerna, medicinska polikliniken,

kirurgiska kliniken, neurokirurgiska kliniken samt neurologiska

kliniken och polikliniken.

Till stöd för behovet av en sköterska vid oftalmologiska kliniken

hade klinikens överläkare, professorn Nordenson anfört följande:

Avdelningen saknade i motsats till lasarettets övriga avdelningar tekniskt

biträde och skrivbiträde och tjänsten som sköterska å operationsavdelningen

bestredes av en avdelningssköterska vid den ena sjukvårdsavdelningen.

En ändring i detta förhållande vore avsedd att vidtagas

vid avdelningens överflyttande till karolinska sjukhuset, men förhållandena

krävde, att redan innan dess en utökning av personalen i detta

avseende vidtoges.

Mest trängande vore behovet av en särskild operationssköterska. Den

nuvarande sköterskan hade att bestrida vården å en allmän avdelning

om 24 sängar, en enskild avdelning om 5 platser samt tjänsten å operationsavdelningen

med omkring 700 operationer om året. Om man betänkte,

att arbetsuppgiften för sköterskorna å de nya avdelningarna å

karolinska sjukhuset omfattade vård av en avdelning om 25 sängar,

insåges lätt, att den ifrågavarande arbetsbördan vore alltför stor och att

en uppdelning av densamma vore nödvändig.

Till detta ändamål torde en särskild operationssköterska böra anställas,

även om full sysselsättning med operationsarbetet ej torde kunna beredas

henne.

Aven av skrivbiträde funnes stort behov, men med anställande av ett

sådant kunde tills vidare anstå, under förutsättning, att vid den nya

operationssköterskans anställande föreskreves skyldighet för henne att i

mån av ledig tid verkställa renskrivningsarbete å avdelningen.

Med hänsyn till den stora arbetsbörda, som åvilade in spek tion ssköterskan

funne direktionen det nödvändigt, att en sköterska anställdes,

vilken kunde övertaga en del av inspektionssköterskans arbetsuppgifter.

Det hade dessutom visat sig svårt att få en kompetent vikarie

under inspektionssköterskans semestrar, fridagar eller vid sjukdomsfall.

På grund av vad sålunda anförts hade direktionen ansett sig böra

räkna med anställande av ytterligare fyra sjuksköterskor i lönegraden

B 7. Detta medförde en ökning av anslagsposten till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat med 12,576 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit. Uti delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämd;)

av Kungl. Majit: Grundbelopp inginge nu 3,400 kronor, avsedda såsom

ersättning åt biträdande läkaren J. P. Strömbeck flir mistad andel i

avgifter vid polikliniken — 425 kronor per månad under högst åtta

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

tjänstgöringsmånader. Då Strömbeck under budgetåret 1937/38 möjligen

ej bomme att till fullo kunna utnyttja det av Kungl. Majit den 30 juni

1937 lämnade medgivandet till här ifrågavarande ersättning, torde möjlighet

till sådant utnyttjande böra beredas även under de två månader

av budgetåret 1938/39, som hans nuvarande förordnande löpte. Skillnaden

mellan därför beräknat belopp 850 kronor och i stat för innevarande

budgetår beräknade 3,400 kronor utgjorde 2,550 kronor. Sålunda

borde för budgetåret 1938/39 för ifrågavarande ändamål beräknas 850

kronor, vilket medförde en minskning i delposten till grundbelopp med

2,550 kronor.

Direktören vid serafimerlasarettet åtnjöte arvode av 300 kronor för

år samt dessutom, därest han icke åtnjöte fri bostad, 7,500 kronor för

år i hyresersättning. Direktionen, som anbefallts att, med beaktande

av vad departementschefen i ämnet anfört till statsrådsprotokollet för

den 5 mars 1937 (propositionen nr 272/1937), inkomma med förslag till

de jämkningar i fråga örn arvode och tjänstebostadsersättning åt lasarettets

direktör, som kunde befinnas påkallade, hade icke funnit sig böra

föreslå någon minskning i det sammanlagda beloppet av till direktören

nu utgående arvode och ersättning för tjänstebostad. Direktionen hade

vid övervägande av jämkning mellan arvodet och tjänstebostadsersättning

stannat vid att föreslå den sistnämnda till 6,000 kronor och arvodet

till 1,800 kronor. Direktionen ville härvid erinra, att statskontoret i

utlåtande den 5 juni 1931 funnit en ersättning av 6,000 kronor för

tjänstebostaden vara tillfyllest.

I samband med frågan om arvode till direktör för lasarettet hade

direktionen övervägt frågan örn semester för honom. Direktören ägde

i egenskap av överläkare åtnjuta semester under 60 dagar årligen. Det

syntes direktionen rimligt att han under samma tid tillerkändes semester

i egenskap av direktör och att arvode till vikarien fastställdes. Detta

syntes med hänsyn till att vikarien icke kunde komma i åtnjutande av

tjänstebostad böra sättas högre än det ovan föreslagna arvodet till

direktören. Direktionen föresloge vikariatsarvodet under semester för

direktören till 500 kronor per månad, medförande en ökning av delposten

till vikariatsersättningar med 1,000 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Genom beslut

den 10 september 1937 hade Kungl. Majit medgivit, att delposten

till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar

m. m. finge under budgetåret 1937/38 i syfte att bereda viss sjukvårdsoch

ekonomipersonal, vilken avlönades enligt av direktionen fastställd

löneplan, lönetillägg, motsvarande provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk

avlöningsförstärkning, överskridas med högst 66,100 kronor.

För ifrågavarande ändamål beräknades för budgetåret 1938/39 omkring

65,200 kronor, med vilket belopp nämnda delpost sålunda borde ökas.

I gällande avtal nied Sophiahemmet vore stadgat, att karolinska sjukhuset

skulle till Sophiahemmet erlägga en avgift per tjänstgöringsmånad

vid sjukhuset, beräknad för varje provsyster till 50 kronor och för varje

elev (dock ej s. k. provelev) 25 kronor. Enligt hittills gällande avtal

med Sophiahemmet beträffande serafimerlasarettet hade avgift erlagts

endast för provsköterskor, i vissa fall 600 och i andra fall 400 kronor

per år för varje provsköterska. Styrelsen för Sophiahemmet hade hos

direktionen gjort framställning örn jämkningar i sistnämnda avtal. I

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Marits ''proposition Nr 103.

förevarande anslagspost torde med anledning därav böra beräknas medel

för bestridande av avgifter respektive höjda avgifter till Sophiahemmet

för elever och provsköterskor. För nämnda ändamål hade beräknats

förslagsvis 18,000 kronor.

Till avlöning åt personal, som komme att anställas på grund av medicinalstyrelsens

anvisningar om arbetstiden för sjukvårdspersonalen

samt till reglering — i mindre omfattning — av arbetstiden för viss

ekonomipersonal, beräknades i förevarande anslagspost för budgetåret

1937/38 i runt tal 75,000 kronor. De för ifrågavarande regleringar erforderliga

planerna — vid vilkas uppgörande möjligheter till minskning

av personalbehovet genom rationalisering skulle övervägas — hade ännu

ej hunnit färdigställas. En preliminär plan för en stor kirurgisk avdelning

syntes emellertid visa, att någon minskning i anslagsbehovet icke

kunde väntas, utan snarare att behovet bleve större än det tidigare

beräknade (75,000 kronor). Det borde i detta sammanhang framhållas,

att i medicinalstyrelsens anvisningar uttalades, att det »bör tillses att

ett tillräckligt stort antal av denna personal besitter de kvalifikationer,

som fordras för utförandet av det egentliga sjukvårdsarbetet. Vid varje

sjukhus bör det därför för såväl vård- som specialavdelningarnas behov

finnas erforderligt antal biträdande sjuksköterskor, vanligen kallade

assistentsköterskor.» Vad som indirekt kunde vinnas genom att dagarbetet

skulle börja senare, torde därför komma att mer än uppvägas

genom den större kostnaden för högre kvalificerad personal. Direktionen

beräknade för ifrågavarande ändamål inalles 100,000 kronor, innebärande

sålunda en ökning av 25,000 kronor.

För att kunna ordna transporten av patienter till och från röntgenavdelningen

på ett tillfredsställande sätt erfordrades anställande av

ytterligare en sjukbärare. Härför beräknades en kostnadsökning av i

runt tal 2,000 kronor.

Till vikariatsersättningar under semester m. m. för icke-ordinarie personal

samt till kostnader för extra personal beräknades i propositionen

nr 272/1937 för budgetåret 1937/38 40,000 kronor (direktionen hade beräknat

44,314 kronor). För motsvarande ändamål beräknades för budgetåret

1938/39 förslagsvis 51,000 kronor, innebärande sålunda en ökning

av 11,000 kronor (6,700 kronor gentemot direktionens beräkning föregående

år). Ifrågavarande ökning redovisades gentemot direktionens beräkningar

för 1937/38 med cirka 1,950 kronor och 1,400 kronor på vikariatsersättning

under semester för respektive underläkare och annan ur

anslagsposten avlönad icke-ordinarie personal samt med 3,350 kronor för

extra personal.

Beträffande det antal extra ordinarie tjänster, som för budgetåret

1938/39 skulle maximeras av Kungl. Majit, föresloge direktionen den

ändring gentemot vad som gällde för innevarande budgetår, att antalet

assistentsköterskor i lönegraden e. o. 5 ökades med 5 till 50 samt antalet

sjukbärare och gårdskarlar i lönegraden e. o. 4 med 2 till 9.

Vad direktionen sålunda föreslagit, medförde en ökning av delposten

till grundavlöningar med (65,200 + 18,000 + 25,000 + 2,000 +- 11,000 =)

121,200 kronor.

För delposten till avlöningsförhöj ningar m. m. beräknades en

ökning av 7,000 kronor, vilken ökning föranleddes av beräknat större

antal sjukdagar för icke-ordinarie personal, grundat på förhållandena

Bihang till riksdagens ''protokoll 1938. 1 sami. Nr 103. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

under budgetåret 1936/37, och den ökning i antalet befattningshavare,

som bomme att äga rum i anledning av medicinalstyrelsens anvisningar

om arbetstiden m. m.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän. Delposten till provisoriskt dyrortstillägg beräknade direktionen

för budgetåret 1938/39 till 54,400 kronor, innebärande en minskning

med 15,690 kronor. Direktionen erinrar, att direktionen för innevarande

budgetår i förevarande anslagspost inräknat provisoriskt dyrortstillägg

åt personal, som föreslagits skola åtnjuta avlöning enligt den

särskilda löneplanen U, samt att lönetillägg, motsvarande berörda särskilda

förmån, nu inräknats i delposten till grundavlöningar, varemot i

förevarande anslagspost nu inberäknats provisoriskt dyrortstillägg även

för de ovan föreslagna nya tjänsterna samt ett antal nya tjänster (24

assistentsköterskor och 1 sjukbärare), som preliminärt beräknats komma

att inrättas för genomförande av den ovanberörda arbetstidsregleringen.

Delposten till kompensation åt vissa befattningshavare för minskning

av den behållna inkomsten vid familjepensioneringens genomförande

beräknade direktionen till 6,600 kronor, innebärande en ökning gentemot

staten för 1937/38 av 4,100 kronor. Anslagsposten motsvarade familjepensionsavdrag

för det i sistberörda stat maximerade antalet extra ordinarie

befattningshavare med tillägg för 4 assistentsköterskor och 2

sjukbärare.

Delposten till personliga lönetillägg syntes böra upptagas med oförändrat

belopp, 15,000 kronor.

Från direktionen har jag låtit införskaffa följande kompletterande uppgifter

beträffande vissa av de utav direktionen framställda förslagen:

Enligt gällande avtal med Sophialiemmet betalade serafimerlasarettet

till Sophiahemmet 600 kronor och i vissa fall 400 kronor för varje

provsköterska per år. För närvarande tjänstgjorde 20 provsköterskor

på lasarettet och för 6 av dessa (2 å operationsavdelning, 2 å kirurgiska

polikliniken, 1 å ögonpolikliniken och 1 å öronpolikliniken), utginge

ersättning med 600 kronor per år. Återstående 14 provsköterskor

tjänstgjorde på vårdavdelningar, och ersättningen utginge med 400 kronor

per år och provsyster. Antalet elever uppginge till 49, och för

dessa utginge för närvarande ej någon ersättning till Sophiahemmet.

Såväl provsköterskor som elever åtnjöte fritt vivre under tjänstgöringen

på lasarettet.

Ersättningen till Sophiahemmet utginge sålunda för närvarande med

följande belopp:

6 provsköterskor å 600 kronor.........kronor 3,600

14 » » 400 » ......... » 5,600

Summa kronor 9,200

I skrivelse den 15 oktober 1937 hade Sophiahemmets styrelse gjort

framställning örn jämkningar i avtalet. Sophiahemmet önskade samma

villkor, som avtalats för karolinska sjukhuset. Enligt sistnämnda avtal

skulle karolinska sjukhuset ersätta Sophiahemmet med 50 kronor

per tjänstgöringsmånad för varje provsköterska och 25 kronor för varje

elev, dock ej s. k. provelev. Därjämte skulle vederbörande åtnjuta

fritt vivre.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts ''proposition Nr 103.

Vid tillämpning av dessa villkor på serafimerlasarettet skulle ersättningen

till Sophiahemmet utgå med följande belopp:

20 provsköterskor å 600 kronor........kronor 12,000

49 elever...... » 300 * ........ » 14,700

Summa kronor 26,700.

Utgiftsökningen vid nuvarande antal provsköterskor och elever beräknades

sålunda till (26,700—9,200=) 17,500 kronor, avrundad uppåt till

18,000 kronor. Så länge elevantalet icke överstege det nuvarande, kunde

elevernas arbetskraft tillfullo utnyttjas. Den arbetskraft, dessa elever

representerade, vore oumbärlig för sjukvården och dessutom synnerligen

billig. Vid de förhandlingar, som förts mellan representanter för direktionen

och Sophiahemmet, hade man enats örn skäligheten av de från

Sophiahemmet framställda önskemålen. Direktionen hade emellertid i

avvaktan på beviljandet av erforderligt anslag ännu ej fattat beslut i

fråga örn jämkningen i antalet.

Direktionen hade föreslagit, att det antal extra ordinarie tjänster,

som skulle maximeras av Kungl. Majit, skulle ökas med 5 assistentsköterskor

till 50 och med 2 sjukbärare till 9. Ökningen av antalet assistentsköterskor

vore en följd av medicinalstyrelsens anvisningar örn arbetstidsreglering

för sjukvårdspersonalen. Vid anslagsberäkningen för

budgetåret 1937/38 räknades bland annat med anställande av 19 assistentsköterskor

och kostnaden till i runt tal 75,000 kronor. Nu beräknades

det erforderliga antalet assistentsköterskor till 24 och totalkostnaden

till 100,000 kronor.

Av de två sjukbärarna beräknades en vara erforderlig för genomförandet

av arbetstidsregleringen och en för röntgenavdelningen.

Undersökningarna på sistnämnda avdelning hade de senare åren ökat

avsevärt. Under år 1937 utfördes 25,600 undersökningar, vartill komme

ungefär 6,000 röntgenbehandlingar. Stora delar av klientelet på sjukhuset

och ett flertal olycksfall från kirurgpolikliniken måste transporteras

till röntgenavdelningen i rullstolar, sängar eller bårvagnar. Transporterna

från och till avdelningen utfördes av lasarettets sjukbärare.

Upprepade klagomål från patienterna hade framställts mot den långa

väntan på röntgenavdelningen efter röntgenundersökningens avslutande

till dess patienten kunnat transporteras upp till avdelningen. Under

september månad kontrollerades på röntgenavdelningen den tid, som

patienten måste vänta i avdelningens korridor efter undersökningens

slut och till de avhämtades av sjukbärarna. I en serie av 75 patienter,

som måste transporteras, blev väntan:

2 timmar eller däröver.................8 st.

1 Va—2 timmar.......................9 »

i—i‘V » ii »

Vä—1 timme .......................24 »

(15 minuter eller därunder..............23 »).

Det missförhållande, som framginge av ovanstående tabell, hade sedan

september 1937, då undersökningen utfördes, ökat avsevärt och under

januari månad i år hade disproportionen mellan antalet sjukbärare och

det arbete, som skulle utföras av dessa medfört ännu större olägenheter

för de sjuka. Liknande svårigheter gällde även för transporterna till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Marits ''proposition Nr 103.

röntgenavdelningen. Förseningar i transporten i denna riktning medförde

stockningar med onödigt lång väntan för patienten även före

undersökningen.

Det bör i fråga om ersättningen till Sophiahemmet nämnas, att avtalet

med serafimerlasarettet ingicks i juni 1932 och gäller med en uppsägningstid

av ett år. Avtalet med karolinska sjukhuset har underställts

Kungl. Maj:ts prövning. Den 7 februari 1936 förklarade Kungl.

Maj:t hinder från Kungl. Maj:ts sida icke möta för direktionen att

ingå detta avtal, som enligt bestämmelse i avtalets § 12 upphör att

gälla tre år efter det att detsamma uppsagts av någondera kontrahenten,

likväl med iakttagande att avtalet icke må upphöra tidigare än vid

utgången av år 1948. Kungl. Majit uppställde dock det förbehållet,

att, därest avtalet av endera kontrahenten jämlikt nyssnämnda bestämmelse

uppsades, förhandlingar omedelbart skulle upptagas rörande sättet

för en successiv avveckling av den avtalade ordningen för karolinska

sjukhusets förseende med sjuksköterskeelev

I nådigt brev den 30 juni 1937 hade, erinrar direktionen, Kungl. Majit

anbefallt direktionen att, med beaktande av vad enligt statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 5 mars 1937 (propositionen nr

272/1937) i ämnet anförts av allmänna civilförvaltningens lönenämnd

och av departementschefen ävensom vad riksdagen enligt skrivelse nr

465/1937 i ämnet uttalat, till Kungl. Majit inkomma med utredning om

upphävande av den vissa läkare vid serafimerlasarettet tillkommande

rätten till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande

sådana poliklinikpatienter, å vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall

i arbete ägde tillämpning.

Såsom framgår av sid. 63 i omförmälda proposition, hade lönenämnden

förklarat sig icke hava något att erinra mot vissa av direktionen

föreslagna höjningar av arvodena för de biträdande läkarna vid serafimerlasarettet,

dock endast under förutsättning att rätten till berörda

ersättningar för utfärdande av intyg m. m. upphävdes. Å sid. 67 i propositionen

anförde jag, att Kungl. Majit framdeles torde böra taga frågan

under omprövning. Riksdagen uttalade i nämnda skrivelse sin anslutning

i princip till lönenämndens förslag och förklarade sig förvänta, att

frågan gjordes till föremål för närmare utredning och förelädes 1938

års riksdag.

I en promemoria hade, anför direktionen i sin föreliggande skrivelse,

biträdande läkaren vid kirurgiska polikliniken J. P. Strömbeck lämnat

en redogörelse över de olika slag av intyg, som utfärdades för patienter,

på vilka nämnda lag ägde tillämpning, samt även sättet för deras utfärdande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

De intyg, som jämlikt nämnda lag utfärdades å serafimerlasarettets

kirurgiska poliklinik, vore av följande fyra slag:

1) Anmälning sintyg (Intyg I), vilka utfärdades i samtliga fall, då arbetsoförmågan

varit eller kunde väntas bliva nedsatt. I fallen utan

nedsättning av arbetsförmågan utfärdades oftast intet intyg, även örn

den skadade underginge behandling.

2) Fortsättning sintyg (Intyg II), vilka utfärdades mindre ofta, exempelvis

om patienten uppgåve sig omedelbart vara i behov av fortsatt

understöd från försäkringsanstalten eller vid mer utdraget sjukdomstillstånd.

3) Slutintyg (Intyg III), vilka efter behandlingens avslutande utfärdades,

örn något inträffat, som ej funnes angivet å intyg I (exempelvis

örn tiden för arbetsoförmåga blivit längre än vad som där angivits).

Dessutom utfärdades intyg III på särskild begäran av arbetsgivaren

eller försäkringsbolaget.

4) Invaliditetsintyg (med en ingående beskrivning av den skadades

bestående och objektiva symptom samt ibland med ett utlåtande om

besvärens samband med olycksfallet), vilka utfärdades dels i samband

med intyg III i händelse kvarstående men förelåge, dels på särskild

begäran av försäkringsbolag, då ändring i arbetsförmågans nedsättning

efter viss tid (efter 1 —2—3 år) kunde beräknas hava inträtt.

På grund av det löpande sjukvårdande arbetets intensitet vöre det

icke möjligt att för läkarna vid den kirurgiska polikliniken (biträdande

läkaren och underläkaren) utfärda dessa intyg under pågående arbetstid

(9—14.3o). Om det gällde intyg I, II eller lil, gjordes då blott en anteckning

örn att intyg önskades, kortet lades åt sidan och den behandlande

läkaren utfärdade intyget på kvällen; vid nästa besök erhölle patienten

detsamma, såvida det ej sänts med posten direkt till försäkringsanstalten.

(Endast örn patienten uppgåve sig behöva intyget omedelbart

utfärdades det omgående.) Uppgiften om namn, adress, arbetsgivare och

dylikt ifylldes å formulären till dessa intyg av skrivbiträdet å polikliniken

såsom övertidsarbete, för vilket hon erhölle ersättning av läkarna.

De betydligt tidsödande invaliditetsintygen utfärdades aldrig under

pågående mottagning. Patienten erhölle vanligen för undersökningen

personlig tid efter ordinarie arbetets slut (14.30); i samband med undersökningen

nedskreves ett koncept till intyget, som sedan renskreves med

kopia av läkaren eller på hans bekostnad av skrivbiträde på extra tid.

Utfärdandet av ovanstående intyg vore sålunda, till skillnad från den

sjukvårdande verksamheten vid polikliniken, på intet sätt förenade med

några kostnader för lasarettet och utfördes till stor del av de vid polikliniken

anställda läkarna utom tjänstgöringstiden.

Beträffande antalet intyg och ersättningens storlek hade direktionen

låtit verkställa en beräkning för år 1936 på grundval av anteckningar

på journalkorten. Resultatet framginge av nedanstående sammanställning:
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mårds proposition Nr 103.

Poliklinik och intygsslag.

Antal

å kr.

Summa

kr.

Kirurgiska ''poliklinikens manliga avdelning.

Intyg I .........................

1,972

4

7,888

Intyg II och III ...................

1,522

3

4,566

Invaliditetsintyg...............

53

Kirurgiska poliklinikens kvinnliga avdelning.

Intyg I .........................

715

4

2,860

Intyg II och III ...................

634

3

1,802

Invaliditetsintyg....................

7

Ögonpolikliniken.

Intyg I .........................

127

4

508

Intyg II och III ...................

33

3

99

Invaliditetsintyg....................

7

Beträffande invaliditetsintygen hade någon summa ej kunnat angivas,

då ersättningen för dessa intyg varierade mellan 3 och 25 kronor och

ersättningens belopp ej funnes angiven å journalkortet.

Direktionen hade berett riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga

socialförsäkringsbolagens förening tillfälle att yttra sig i ämnet.

Riksförsäkringsanstalten hade i skrivelse den 26 augusti 1937 anfört

följande:

Läkarintyg, som avsåges i 6 § olycksfallsförsäkringslagen, vore av de

olika slag, som angåves i en av medicinalstyrelsen jämlikt 24 § sjukhusstadgan

utfärdad taxa av den 16 maj 1929. Denna taxa upptoge

bland annat även intyg enligt förordningen om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, men icke intyg enligt

lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar med däri vidtagna

ändringar. Beträffande ersättande av intyg enligt sistnämnda lag gällde

särskilda bestämmelser.

I omförmälda taxa hade läkarintyg och läkarutlåtanden inom de olika

socialförsäkringsgrenarna i anslutning till förhållandena och förutsättningarna

inom varje av dessa grenar upptagits var för sig likasom även

intygen enligt militärersättningsförordningen. Detta hindrade emellertid

icke, att en viss samverkan kunde äga rum i avseende å läkarintyg och

läkarutlåtanden mellan å ena sidan olycksfallsförsäkringens och å andra

sidan sjukförsäkringens och folkpensioneringens organ. I allt fall syntes

skäl saknas för behandlande i nu ifrågavarande avseende av läkarintyg

och utlåtanden inom olycksfallsförsäkringen på annat sätt än motsvarande

intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar eller enligt

militärersättningsförordningen.

Läkarintyg och läkarutlåtanden inom den sociala olycksfallsförsäkringen

borde vara avfattade med särskilt avseende fäst vid denna försäkrings

i vårt land särskilt centraliserade organisation och bristen på

erforderliga lokala organ för övervakning och kontroll. Därjämte måste

vid deras avfattning särskilt beaktas bland annat, att följderna av varje

olycksfall i arbete och av yrkessjukdom skulle kunna särskiljas från

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

annan förefintlig akut eller kronisk sjukdom eller annat lyte, varav patienten

kunde lida. Härför likasom i övrigt för bedömande av tiden

för och graden av arbetsförmågans nedsättning förutsattes ofta, särskilt

i invaliditetsfall, ganska vidlyftiga undersökningar, för vilka enligt omförmälda

taxa ersättning i regel skulle utgivas i och med ersättande av

det intyg eller det utlåtande, varom vore fråga; en kategori åkommor,

där detta i mycket framträdande grad vore fallet, utgjorde exempelvis

de mycket vanliga fallen av skallskador med åtföljande nervösa besvär.

Beträffande läkarintyg och läkarutlåtanden enligt lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar (exempelvis stendammslunga) och enligt militärersättningsförordningen

(exempelvis lungtuberkulos) påkallade även dessa

i mycket stor utsträckning särskilda undersökningar samt därtill i övrigt

särskild omsorg och sakkunskap. Det vore också mycket vanligt, att

av viss läkare utfärdat intyg eller utlåtande måste kompletteras med

mer ingående upplysningar örn de av denne vid undersökning gjorda

iakttagelserna.

Beträffande serafimerlasarettet vore ju detta sjukhus utrustat med

specialavdelningar, vid vilka teknisk utrustning och medicinsk sakkunskap

funnes företrädda med en genomsnittlig kvalitet, som det ej varit

möjligt åstadkomma å andra sjukhus i landet. Sedan gammalt hade

det även varit bruk att svårbehandlade och svårbedömliga fall från hela

landet sändes dit som en sista instans. Detta hade varit möjligt även

av det skälet, att lasarettet betraktats som en hela landets sjukvårdsinrättning

utan sådan lokal begränsning i sin verksamhet, _ som i högre

eller mindre grad gällde i fråga örn det stora flertalet övriga allmänna

sjukvårdsinrättningar. Den praxis hade därför utbildat sig, att från

riksförsäkringsanstalten såväl som från andra organ för social försäkring

sjuka och skadade remitterades till serafimerlasarettet för undersökning

samt utlåtande. Särskilt hade denna möjlighet utnyttjats av olycksfallsförsäkringens

organ för klarläggande av frågan om samband mellan

olycksfall i arbete och viss sjukdom samt för fastställande i svårare fall

av invaliditetsersättning. På grund av platsbrist på lasarettet och förhållandena

i övrigt hade dessa undersökningar ofta måst utföras ambulatorisk!

å någon eller några av lasarettets polikliniker, vanligast kirurgiska

och neurologiska, varvid röntgenavdelningens resurser i regel även

utnyttjats. Under de dagar, undersökningen vanligen krävt, hade den

sjuke eller skadade ofta beretts särskild bostad utom lasarettet. Där

sådan poliklinisk undersökning icke varit lämplig eller möjlig att ordna,

hade den sjuke eller skadade inlagts å lasarettet.

För den vård, som meddelades å de allmänna sjukhusen, vore — jämte

läkaren — sjukhuset direkt ansvarigt. Beträffande däremot läkarintyg

och läkarutlåtanden samt de för dem nödvändiga särskilda undersökningarna

och åtgärderna torde ett överflyttande från läkaren på

sjukhuset av ett liknande omedelbart ansvar kunna antagas bliva till

ej obetydligt men för de försäkringsinrättningar, som hade ett oundgängligt

behov av särskilda dylika intyg och utlåtanden. I förhållande

till värden av patienten hade helt visst läkarintyget eller läkarutlåtandet

oftast endast sekundär betydelse såväl för denne som framför allt

för sjukhuset och läkaren. För tillgodoseende av den sjukes eller skadades

rätt till ersättning från vederbörande försäkringsinrättning lage det

emellertid stor vikt på att läkarintyg och läkarutlåtanden utfärdades

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Marits ''proposition Nr 103.

säkert, omsorgsfullt och utan onödig tidsutdräkt samt att den största

omsorg nedlades vid utförandet av de undersökningar, varpå intyget

eller utlåtandet skulle grundas. Även i enklare fall måste för bedömande

av tiden för och graden av arbetsförmågans nedsättning förhållandena

i det särskilda fallet noga individualiseras. För nämnda ändamål vore

viss nära kontakt mellan läkaren och försäkringsinrättningen ofta nödvändig.

Detta gällde ej minst de ytterligare undersökningar och utlåtanden,

som till kompletterande av redan avgivet intyg eller utlåtande

av vederbörande läkare ofta erfordrades för ersättningsfrågans prövning.

För försäkringsinrättningen likasom även för den sjuke eller skadade vore

det i enlighet härmed också av betydelse, att vid fastställande av ersättningar

för ett flertal intyg och utlåtanden behörig hänsyn gentemot läkaren

såsom sådan kunde tagas av försäkringsinrättningen till intygets

eller utlåtandets innehåll samt arten och omfattningen av det arbete

från läkarens sida som, även i avseende å undersökningar, i det särskilda

fallet av honom utförts. Skulle ersättningen utgivas till sjukhuset

och icke till läkaren, skulle, under trycket av det myckna arbete,

som poliklinikläkaren måste ägna åt de sjukas vård, hela den läkarens

verksamhet, som bestode i utfärdande av intyg och utlåtanden, lätt

kunna bli av sekundär och schablonmässig art, samtidigt som varje

mer ingående differentiering av ersättningens storlek i det enskilda fallet

med särskild hänsyn tagen till härförut framhållna viktiga faktorer

skulle bli ganska ändamålslös. Påpekas hnge för övrigt, att, om en dylik

ersättningsprincip skulle komma att tillämpas ensamt vid serafimerlasarettet

eller eljest vid statens sjukhus i fråga om statens olycksfallsoch

yrkessjukdomsförsäkrade arbetare samt i fråga örn personer, som

folie under militärersättningsförordningens tillämpning, detta skulle innebära,

att staten skulle få icke blott att uppbära, utan även att själv

utgiva ersättningen. Samma skulle ofta bliva förhållandet i fråga om

läkarintyg jämlikt lagen örn folkpensionering.

Förslaget angåve icke klart, huruvida under detsamma skulle inbegripas

endast vissa av de vid lasarettet anställda eller tjänstgörande

läkare (överläkare, underläkare, biträdande läkare å poliklinik etc.). I

varje fall förutsatte förslagets genomförande, att uttryckligt åläggande

meddelades ifrågakommande läkare att på begäran av försäkringsinrättning,

som handhade olycksfallsförsäkringen, eller av den sjuke eller skadade,

som vårdats eller undersökts å någon ifrågakommande avdelning

av sjukhuset, eller av hans målsman utfärda varje slag av intyg, som

försäkringsinrättningen funne erforderligt, samt utföra samtliga därför

erforderliga undersökningar, vilka där kunde förekomma.

På grund av vad förut anförts och med hänsyn till den betydelse

läkarundersökningar, läkarintyg och läkarutlåtanden särskilt beträffande

serafimerlasarettet hade inom vår olycksfallsförsäkring, ansåge sig anstalten

böra avstyrka det föreliggande förslaget.

De ömsesidiga försäkringsbolagens förening hade i skrivelse den 27

september 1937 anfört, att föreningen i allt väsentligt instämde i de av

riksförsäkringsanstalten anförda skälen mot den föreslagna ändringen i

fråga örn ersättningen för utfärdade intyg och utlåtanden från sjukhuset.

Därjämte hade föreningen framhållit, att den föreslagna reformens

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

genomförande på grund av intygsgivarens ofta hopade göromål lätt

skulle kunna ge anledning åtminstone till dröjsmål med intygens eller

utlåtandenas utfärdande, vilket särskilt i fråga om den sociala olycksfallsförsäkringens

handhavande självfallet skulle medföra synnerligen

betydande olägenheter.

I anslutning till och med instämmande i huvudsak i vad riksförsäkringsanstalten

och de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens förening

anfört angående serafimerlasarettets ställning såsom en synnerligen viktig

undersökningcentral särskilt för svårbedömda olycksfallsskador och

angående önskvärdheten av att de för de sociala försäkringsinrättningarna

så viktiga undersökningarna och intygsskrivningen i största möjliga

utsträckning handhades av för denna uppgift väl kvalificerade läkare,

ville direktionen för sin del framhålla såsom skäligt och önskvärt,

att behörig hänsyn toges till läkarnas i vårt land hittills sanktionerade

rättighet att för avgivande av sådana intyg erhålla viss ersättning. En

förändring härutinnan för serafimerlasarettets och karolinska sjukhusets

läkare skulle försätta dessa i en ogynnsam särställning i förhållande

till läkarna vid andra sjukhus i landet, vilka senare enligt sjukhusstadgan

ägde rätt till sådan ersättning. Frågan torde böra ses i ett vidare

sammanhang och gälla rättigheten i allmänhet för läkare vid landets

sjukvårdsinrättningar att uppbära ersättning för olika slag av intyg.

Direktionen ville vidare erinra om att såväl de särskilda sakkunniga

som direktionen vid den senaste löneregleringen för serafimerlasarettets

läkare utgick ifrån att rätten till ersättning för intyg skulle kvarstå.

Direktionen hade sålunda vid övervägande av frågan icke funnit skäl

föreligga för upphävande av rätten till ersättning för utfärdande av

intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter, å vilka bestämmelserna

i lagen örn olycksfall i arbete ägde tillämpning.

Ledamoten av direktionen, statskommissarien Tottie har vid direktionens

sistnämnda förslag anmält skiljaktig mening och anfört:

Då ersättningen för utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande

poliklinikpatienter i allmänhet borde ingå i den gottgörelse, som av vederbörande

sjukhus uttoges och icke ersattes i annan ordning, måste reservanten

ansluta sig till det av allmänna civilförvaltningens lönenämnd

framställda förslaget beträffande ersättning för intyg eller utlåtanden av

nu ifrågavarande slag. Enligt reservantens mening borde lasarettet äga

uppbära ersättning för ifrågavarande intyg eller utlåtanden och vederbörande

läkare i stället erhålla den ökning i arvodet, som kunde anses

motiverad med hänsyn till det arbete, som kunde anses åvila honom

med utfärdande av intygen och utlåtandena av detta slag. Under sådana

förhållanden torde de av riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga försäkringsbolagen

framförda önskemålen att få utnyttja serafimerlasarettets

läkarpersonal för detta ändamål kunna tillgodoses. Direktionen torde i

så fall böra fastställa en taxa för dessa intyg och utlåtanden. Ett särskilt

skäl att icke vid den lönereglering, varom nu vore fråga, bibe
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

hålla denna rätt till ersättning läge dessutom i den omständigheten, att

ersättningar av ifrågavarande slag nu utginge synnerligen ojämnt och

föranledde, att en läkare, som handhade utfärdandet av dylika intyg,

ofta komme i en ur ekonomisk synpunkt väsentligt gynnsammare ställning

än den, som icke sysslade med dylikt arbete, men hade en ur sjukvårdens

synpunkt minst lika värdefull uppgift att fylla. Tidigare

vunna erfarenheter utvisade även, att lasarettet måst genom lämnande

av personligt lönetillägg kompensera mistningen av sportelinkomster av

likartat slag. Härtill komme, att, enligt vad som framginge av den till

direktionen lämnade utredningen, vid lasarettet anställd personal brukade

tagas i anspråk för arbete i samband med intygens utfärdande. Det

syntes lämpligare, att denna personal utförde sådant arbete i tjänsten

och mot ersättning enligt för personalens avlöning fastställda allmänna

grunder och icke vid sidan av tjänsten efter avtal med vederbörande

läkare.

Den anordningen syntes kunna i detta fall vidtagas, att direktionen,

för den händelse rätten till ersättning nu upphävdes, erhölle bemyndigande

att i samråd med vederbörande försäkringsinrättningar på lämpligt

sätt ordna denna angelägenhet och av dem uppbära den gottgörelse,

som kunde anses skälig för arbetet i fråga. Emellertid syntes det nu

behandlade spörsmålet äga en vidare betydelse och i viss mån beröra

frågan örn ersättning för intyg i allmänhet.

Myndigheternas yttranden. Medicinalstyrelsen har icke gjort någon

erinran mot direktionens ifrågavarande förslag.

Statskontoret har yttrat följande:

Direktionen hade föreslagit, att ytterligare fyra ordinarie sjuksköterskor

skulle anställas vid serafimerlasarettet. Utan att närmare ingå i prövning

av de olika sköterskornas arbetsuppgifter ville ämbetsverket ifrågasätta,

örn icke tills vidare nämnda antal kunde begränsas till två.

Mot den föreslagna regleringen av direktörens arvode och hyresersättning

hade statskontoret intet att erinra. Då särskilt arvode utginge till

vikarie för överläkare med visst belopp för semesterperioden, ville ämbetsverket

icke motsätta sig, att sådant arvode jämväl bestämdes till vikarie

för direktören. Arvodet borde dock bestämmas till högst 500 kronor

för sådan tidsperiod eller till högst 250 kronor i månaden.

I enlighet med direktionens föreliggande förslag skulle vidare delposten

till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal vid serafimerlasarettet

höjas med 121,200 kronor. I nämnda belopp hade inräknats

65,200 kronor, motsvarande kostnaderna för provisoriskt dyrortstillägg

och provisorisk avlöningsförstärkning till viss sjukvårds- och ekonomipersonal.

Denna kostnadsökning syntes vara ofrånkomlig.

I ökningen inginge vidare ett belopp av 18,000 kronor, vilket belopp

skulle bliva erforderligt, därest en av Sophiahemmet förordad ändring i

gällande avtal mellan hemmet och serafimerlasarettet komme till stånd.

Den närmare innebörden av den föreslagna ändringen framginge icke av

direktionens skrivelse. Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat,

skulle emellertid ändringen avse att bringa avtalet i överensstämmelse

med motsvarande avtal mellan karolinska sjukhuset och Sophiahemmet.

Statskontoret måste starkt ifrågasätta om önskvärdheten att åstad
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

komma en dylik uniformering av avtalen utgjorde tillräckligt motiv för

att utan varje kompensation belasta statskassan med en dylik merutgift.

Vidare hade under grundavlöningsposten för budgetåret 1937/38 beräknats

ett belopp av icke mindre än 75,000 kronor för att möjliggöra en

reglering av arbetstiden för sjukvårdspersonalen samt närmare 45,000

kronor för vikariatsersättningar och avlöning till extra personal eller

tillhopa 120,000 kronor. För i huvudsak samma ändamål hade i föreliggande

framställning beräknats ytterligare (121,200 — 65,200 — 18,000 =)

38,000 kronor. Statskontoret ville ifrågasätta, örn icke nämnda ökning

kunde begränsas till förslagsvis 20,000 kronor, särskilt som möjlighet

förelåge för Kungl. Majit att, ifall så skulle befinnas ofrånkomligen

nödvändigt, medgiva, att grundavlöningsposten finge överskridas. Enligt

statskontorets uppfattning borde ökningen av denna delpost kunna begränsas

till (65,200 + 20,000 =) 85,200 kronor.

I likhet med reservanten inom direktionen och på av denne anförda

skäl anslöte sig statskontoret till förslaget om upphävande av rätten

till ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtande beträffande sådana

poliklinikpatienter, på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i

arbetet ägde tillämpning.

Departementschefen. Enligt det föregående har direktionen framlagt

förslag om inrättande av följande fyra nya sjuksköterskebefattningar i

lönegraden B 7, nämligen en laboratoriesköterska å medicinska polikliniken,

en sköterska vid elektrokardiografiska laboratoriet, en operationssköterska

vid oftalmologiska kliniken samt en sköterska som biträde åt

inspektionssköterskan. Motiveringen för dessa anslagsäskanden synes

giva vid handen, att behov föreligger av de begärda befattningarna. Jag

vill här erinra, att Kungl. Majit den 17 december 1937 medgivit, att

delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal

finge överskridas med så stort belopp, som erfordrades för att intill utgången

av budgetåret 1937/38 avlöna en extra sjuksköterska vid medicinska

poliklinikens laboratorium. Emellertid anser jag det icke oomtvistligt,

att befattningarna i fråga omedelbart böra placeras på ordinarie

stat. Det föreliggande personalbehovet lärer kunna för närvarande

tillgodoses genom att medel anvisas till lön åt fyra extra ordinarie assistentsköterskor

i 5:e lönegraden. Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat bör upptagas med oförändrat belopp i den avlöningsstat,

som bör gälla från och med nästa budgetår.

Vad angår anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, finner jag intet att erinra mot direktionens

förslag örn rätt för biträdande läkaren J. P. Strömbeck att uppbära

ersättning för mistad andel i avgifter vid polikliniken under den tid av

nästa budgetår, varunder han kan komma att bestrida sitt nuvarande

förordnande, vilket utlöper den 31 augusti 1938. Såsom direktionen påpekat,

bör den under anslagsposten uppförda delposten till grundbelopp

i samband härmed minskas med 2,550 kronor, till 82,260 kronor. I likhet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

med statskontoret biträder jag direktionens förslag rörande reglering av

arvodet och hyresersättningen för lasarettets direktör. Kungl. Majit

torde framdeles få meddela bestämmelser härom liksom ock beträffande

ersättning till vikarie för direktören under dennes semester. I sistnämnda

hänseende synes statskontorets förslag vara att föredraga, såsom närmare

anslutande sig till gällande bestämmelser beträffande arvode åt vikarie

för överläkare under dennes semester. Sådant arvode utgår med 240

kronor för semesterperioden. På grund av vad jag sålunda anfört torde

delposten till vikariatsersättningar m. m. böra höjas med 500 kronor.

Posten bör alltså uppföras med 7,900 kronor.

Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal

bör i enlighet med direktionens och statskontorets förslag höjas med

65,200 kronor för bestridande av kostnaderna för de lönetillägg, som

tillerkänts vissa av lasarettets befattningshavare jämlikt Kungl. Majits

beslut den 10 september 1937. Jag har heller ingenting att erinra emot

att posten höjes med 2,000 kronor för anställande av ytterligare en sjukbärare.

Vad angår de ifrågasatta jämkningarna i avtalet mellan serafimerlasarettet

och Sophiahemmet, av vilka skulle följa ett med 18,000

kronor ökat medelsbehov för lasarettet under nästkommande budgetår,

kan jag i likhet med statskontoret icke finna bärande skäl anförda till

stöd för direktionens hemställan i denna del. De föreliggande planerna

på anordnande av en statlig sjuksköterskeskola synas mig för övrigt

tala mot att nu några ändringar äga rum med avseende å mellanhavandet

mellan Sophiahemmet och serafimerlasarettet. I övrigt föreslår

jag, att posten höjes dels med 8,300 kronor på grund av mitt förutnämnda

förslag om anställande av fyra assistentsköterskor, dels ock i

anslutning till statskontorets förslag med 20,000 kronor för reglering av

arbetstiden för viss sjukhuspersonal och för bestridande av vikariatsersättningar

och avlöning till extra personal. Vad särskilt angår frågan

om reglering av arbetstiden för nämnda personal vill jag bringa i åtanke

1937 års riksdags uttalande i skrivelsen nr 465 om vikten av att personalkostnaderna

i görligaste mån nedbringas genom en planmässig organisation

av sjukvårdsarbetet och, i den mån så prövas utan olägenhet

kunna ske, genom överenskommelser med vederbörande personalkårer

rörande arbetsförhållandena.

Ifrågavarande delpost bör alltså höjas med (65,200 + 2,000 + 8,300 +

20,000 —) 95,500 kronor, till 740,800 kronor. Kungl. Majit torde framdeles

få taga ställning till direktionens förslag rörande vissa ändringar

i gällande bestämmelser rörande det antal extra ordinarie befattningshavare,

som högst må finnas anställda vid sjukhuset.

Höjningen av delposten till avlöningsförliöjningar m. m. till övrig ickeordinarie

personal synes kunna begränsas till 5,000 kronor. Posten bör

alltså för nästa budgetår uppföras med 35,000 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Direktionens beräkning av de under anslagsposten till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän uppförda delposterna

torde kunna godtagas med den ändringen, att till kompensation åt vissa

befattningshavare för minskning av den behållna inkomsten vid familj epensioneringens

genomförande beräknas ett belopp av 7,000 kronor i

stället för av direktionen föreslagna 6,600 kronor. Anslagsposten, vilken

icke lärer böra i fortsättningen fördelas på delposter, bör uppföras med

ett belopp av 76,340 kronor, motsvarande en anslagsminskning med

11,250 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår höjas med ( 2,550

+ 500 + 95,500 + 5,000 — 11,250 =) 87,200 kronor och alltså uppföras

med (1,137,100 + 87,200 =) 1,224,300 kronor.

Den av 1937 års riksdag begärda utredningen rörande upphävande av

den vissa av lasarettets läkare tillkommande rätten till ersättning för

utfärdande av intyg eller utlåtanden beträffande sådana poliklinikpatienter,

å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, har enligt det

föregående givit till resultat, att sjukhusdirektionen, riksförsäkringsanstalten

och de ömsesidiga försäkringsbolagens förening icke funnit skäl

föreligga för ett upphävande av nämnda rätt, medan däremot statskontoret

i likhet med en reservant inom direktionen uttalat sig i motsatt

riktning. För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att de

övervägande skälen tala för ett avskaffande av nämnda ersättningar i

deras nuvarande form. Jag ansluter mig alltså till den ståndpunkt, som

kommit till synes i 1937 års riksdags förutnämnda uttalande i ämnet.

Det är visserligen sant, att genom en sådan åtgärd läkarna vid ifrågavarande

statliga sjukvårdsinrättningar — min uppfattning att dylika

ersättningar till de enskilda läkarna icke böra utgå gäller även karolinska

sjukhuset — skulle försättas i en annan ställning än läkarna vid

andra sjukhus i landet, men det synes mig riktigt, att staten vid sina

sjukhus även i fråga om läkarpersonalen tillämpar ersättningsprinciper,

som ansluta sig till vad som gäller inom andra statliga verksamhetsområden

och som kunna tjäna de övriga sjukhusen i vårt land till förebild.

Enligt min mening böra emellertid de vid sjukhuset nu anställda

läkare, som uppbära ifrågavarande ersättningar, komma i åtnjutande av

dem efter oförändrade grunder, så länge de innehava sina nuvarande

befattningar. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter förslag

av sjukhusdirektionen meddela de bestämmelser i övrigt rörande

avvecklingen av ifrågavarande ersättningssystem, som kunna befinnas

erforderliga. De förslag, som framlagts av reservanten inom direktionen,

torde härvid kunna tagas till utgångspunkt. Vid den fortsatta utredningen

av detta spörsmål synes jämväl böra tagas under övervägande,

huruvida icke motsvarande åtgärder böra vidtagas i fråga om ersättning

för likartade intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

och enligt militärersättningsförordningen. Därest så befinnes påkallat, lärer

Kungl. Majit böra meddela erforderliga bestämmelser jämväl i sistberörda

hänseenden.

2. Anslag till omkostnader m. m.

Nuvarande förhållanden. Till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Omkostnader har för budgetåret 1937/38 anvisats ett förslagsanslag av

1,335,000 kronor. Beträffande anslagsdispositionen hänvisas till den i

statsliggaren för nämnda budgetår (sid. 418) införda omkostnadsstaten

och till det följande.

Sjukhusdirektionens anslagsberäkningar för budgetåret 1938/39. Direktionen

har hemställt, att anslaget måtte för sistnämnda budgetår

höjas till 1,463,000 kronor. Bland handlingarna i ärendet återfinnes följande

specifikation rörande de särskilda posterna i omkostnadsstaten:

Specifikation till förslag till omkostnadsstat för serafimerlasarettet

för budgetåret 1938/39.

Beräknat för I stat anslaget Verkliga utgifter

1938/39 för 1937/38 för 1936/37

Reseersättningar:............. 500 500 69: 15

Expenser:

Värme, lyse, vatten:

Värme, förslagsvis..........

Lyse (även elektrisk energi i all- mänhet), förslagsvis.........

Vatten, förslagsvis..........

Övriga, förslagsvis...........

66,500

33,000

23,300

2,300

49,000

32,500

19,200

2,300

40,501: 11

31,148: 37

22,136: 83

2,079: 02

Summa

Övriga expenser:

Skrivmaterialier, trycknings-, an-

125,100

103,000

95,865: 33

nonskostnader, förslagsvis ....

Telefon- och telegramavgifter, för-

18,500

16,500

17,652: 96

slagsvis.................

17,000

12,300

10,484: 64

Övriga, förslagsvis...........

2,500

200

2,218: 94

Summa

Övriga utgifter:

Inventariers underhåll och kom- plettering:

38,000

29,000

30,356: 54

Röntgeninstrument...........

Övriga instrument för den egent-

9,500

6,500

8,468: 75

liga sjukvården............

31,500

28,200

28,331: 11

Möbler och dylikt.......

Linne, gång- och sängkläder, för-

25,000

25,000

13,671:35

slagsvis.............

31,000

30,000

26,998:13

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Beräknat för I stat anslaget

1938/39 för 1937/38

Övriga, förslagsvis........... 24,000 13,000

För särskilda behov.......... 20,000 20,000

Utgifter av engångskaraktär . . . 33,600 50,000

31

Verkliga utgifter

för 1936/37

21,166:15

10,391: 50

13,460: 08

Summa

174,600

172,700

122,487: 07

Tvätt och renhållning:

Tvätt, förslagsvis............

4,500

4,000

3,334: 55

Renhållning, förslagsvis.......

7,000

5,000

5,976: 78

Övriga, förslagsvis...........

6,000

5,500

5,247: 96

Summa

17,500

14,500

14,559: 29

Kosthåll:

För serafimerlasarettet, förslagsvis

395,000

351,000

328,599: 33

För Konung Gustav V:s jubileums- klinik, förslagsvis..........

85,000

(för 9 mån.)

57,000

—

Summa

480,000

408,000

328,599: 33

Läkemedel, förslagsvis.......

110,000

88,000

98,995: 68

Förbrukningsartiklar m. m. för

sjukvården:

Förbandsartiklar, förslagsvis . . .

53,000

46,500

45,780: 54

Röntgen- och ljusbehandlingsma- teriel, förslagsvis...........

150,000

126,000

133,066: 11

Laboratorieundersökningar, för- slagsvis ..................

19,000

19,000

18,192: 94

Övriga, förslagsvis..........

26,000

17,000

23,577: 04

Summa

248,000

208,500

220,616: 63

Särskild verksamhet:

Sjukgymnastutbildning......

12,500

12,500

7,775: 29

Annuitet å ombyggnadslån hos

pensionsstyr elsen:........

198,800

198,800

198,770: 51

Ersättningsbyggnad för djur- stall m. to.:.............

50,000

—

—

Diverse:

Skatter, försäkringsavgifter m. m.,

förslagsvis................

2,000

2,400

1,961: 94

Medicinsk och annan facklittera- tur, förslagsvis............

500

350

166:72

Tandvård, förslagsvis.........

3,500

3,000

2,715: 90

Patienters förströelse och syssel- sättning, förslagsvis ........

1,000

400

1,003: 03

Övriga....................

1,000

750

1,050: 71

Summa

8,000

6,900

6,898: 30

Summa summarum

1,463,000

1,242,400

1,124,993: 12

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

Direktionen har i övrigt yttrat bland annat följande:

Utgifterna för expenser beräknades för budgetåret 1938/39 till 163,100

kronor, mot 132,000 kronor för budgetåret 1937/38 och 126,221 kronor

87 öre för budgetåret 1936/37. Ökningen i förhållande till sistnämnda

belopp vore alltså i runt tal 37,000 kronor.

Härav komme omkring 29,000 kronor på bränsle, lyse och vatten, en

kostnadsökning väsentligen beroende på de avsevärt stegrade kolpriserna.

Beträffande övriga expenser erinras, att telefonkostnaderna beräknades

till 17,000 kronor, mot 10,484: 64 kronor verkliga utgifter 1936/37. Direktionen

hade redan för budgetåret 1937/38 beräknat en ökad kostnad

för telefonabonnemang av omkring 1,900 kronor, samt i skrivelse den 4

september 1937 anmält, att abonnemangskostnaderna komme att ökas

med 3,532 kronor på grund av ändrade taxebestämmelser och med ytterligare

280 kronor för av rikstelefonbyrån begärda nya huvudlinjer till

lasarettets telefonväxel. En marginal av omkring 800 kronor vore beräknad

för eventuellt ökade kostnader för telegram och interurbana telefonsamtal

samt eventuellt ökade kostnader för direkta telefonlinjer.

Kostnaden för skrivmaterialier, trycknings- och annonskostnader, för

inbindning av handlingar, journaler m. m. samt samlingskartonger hade

stigit avsevärt, i någon mån beroende på de omfattande utredningsarbeten,

som pågått. Naturligen borde det eftersträvas att hålla expenskostnaderna

låga, men å andra sidan borde icke saknas möjlighet att

anskaffa blanketter m. m., som kunde underlätta arbetet och bidraga

till reda och överskådlighet. Den allmänna prisstegringen gåve sig tillkänna

även å denna titel.

Under rubriken inventariers underhåll och komplettering hade beräknats

för utgifter av engångskaraktär ett belopp av 33,600 kronor. Av

detta belopp vore 9,500 kronor avsedda för anskaffande av kylskåp till

avdelningar, som ännu ej fått sådana, samt för komplettering av anordningar

i köksbyggnaden för frysning av is, 7,300 kronor för en diatermiapparat

till neurologiska kliniken samt återstoden för nyanskaffning

av möbler till bostadsrum för nyanställda assistentsköterskor.

Den för kosthållet beräknade utgiftsökningen vore delvis beroende av

prisstegringar. Det avsåges, att serafimerlasarettet även under budgetåret

1938/39, till dess karolinska sjukhusets kök kunde tagas i drift,

skulle leverera mat till radiumhemmet. För radiumhemmets kost beräknades

nu 85,000 kronor, mot 57,000 kronor för innevarande budgetår.

Med hänsyn till att utgifterna för läkemedel stigit under budgetåret

1936/37 till 98,995 kronor 65 öre hade direktionen ansett sig böra räkna

med 110,000 kronor för budgetåret 1938/39.

Beträffande den beräknade ökningen av utgifter för förbrukningsartiklar

m. m. för sjukvården erinrades om de inträdda prisstegringarna

samt en ökad omfattning av den röntgendiagnostiska verksamheten.

De för innevarande budgetår i omkostnadsstaten upptagna posterna

hyror å förslagsvis 47,000 kronor och fastighetens underhåll å 45,600

kronor hade överförts till den särskilda stat, som av direktionen i samma

skrivelse föresloges för karolinska sjukhusets delfond av statens allmänna

fastighetsfond.

Däremot hade direktionen som särskild utgiftspost i omkostnadsstaten

upptagit ett belopp av 50,000 kronor till er sättning sbyggnad för

djurstall m. m. Det nuvarande djurstallet vore inrymt i en gammal

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

bristfällig byggnad, utdömd av anlitad byggnadssakkunnig person. I

samband med exploaterandet av Bolinderområdet för bostadsändamål

hade en fabriksbyggnad i tomtgränsen mot lasarettet nedrivits. Därvid

måste lasarettet riva en uthuslänga, vars ena vägg utgjordes av fabriksbyggnadens

brandmur. Denna länga hade sedermera ej återuppbyggts.

I den nya byggnaden för djurstallet vore det emellertid avsett att anordna

även vissa förrådsutrymmen.

I fråga om djurstallet hade kliniska laboratorn Erik Wassén i en promemoria

till direktionen anfört följande:

Behov av nya större och moderna djurstallar vid serafimerlasarettet

hade sedan länge förelegat. I en bifogad skiss hade utmärkts de utrymmen,

som för ett djurstall vore oundgängligen nödvändiga under de

närmaste 10—15 åren. Örn en patologisk avdelning i samband med

karolinska institutets förflyttning komme att inrättas vid lasarettet,

hade det ansetts mycket lämpligt att använda lasarettets djurstallar

för de experimentdjur, som kunde komma att behövas på den patologiska

institutionen.

I byggnaden borde inrymmas 1) fårstall, 2) foderrum, 3) stall för smådjur,

4) förstuga, som finge användas som tvättrum, upphängningsplats

för rockar och dylikt, 5) djuroperationsrum samt 6) förvaringsrum för

gödsel etc. Djuroperationsrummet vore alldeles särskilt indicerat, då

utrymmena på kliniska laboratoriet vore så små, att djurexperiment där

med största svårighet kunde utföras. Dessutom innebure det ett stort

riskmoment att föra in djur från stallarna och utföra försök på dem i

samma lokal, där bakteriologiska och serologiska preparat, avsedda för

användning på människa, framställdes.

För kostnadsberäkningen hade direktionen anlitat byggnadssakkunnig

person. De preliminära beräkningarna slutade på 50,000 kronor. Direktionen

hade ansett denna utgift ej lämpligen böra belasta statens allmänna

fastighetsfond och därför upptagit densamma i omkostnadsstaten

liksom annuiteten å ombyggnadslånet hos pensionsstyrelsen. Även örn

medel funnits tillgängliga å en förnyelsefond under karolinska sjukhusets

delfond, ifrågasattes lämpligheten att taga sådana medel i anspråk

för uppförande av en byggnad å staten ej tillhörig tomt.

I enlighet med vad ovan anförts hade direktionen uppgjort följande

förslag till omkostnadsstat för serafimerlasarettet för budgetåret 1938/39:

Omkostnadsstat.

1. Reseersättningar, förslagsvis..................kronor

2. Expenser, förslagsvis........................ »

3. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och komplettering:

löpande utgifter. . kronor 141,000

utgifter av engångskaraktär.

..... » 33,600 kronor 174,600

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis » 17,500

c. Kosthåll, förslagsvis.......... » 480,000

d. Läkemedel, förslagsvis......... » 110,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för

sjukvården, förslagsvis......... » 248,000

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 103.

500

163,100

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Martts proposition Nr 103.

f. Särskild verksamhet:

sjukgymnastutbildning.......kronor 12,500

g. Ränta och amortering å lån hos

pensionsstyrelsen............. » 198,800

h. Ersättningsbyggnad för djurstall

m. m...................... » 50,000

i. Diverse utgifter.............. » 8,000 kronor 1,299,400

Summa kronor 1,463,000.

I detta sammanhang må framhållas, att direktionen vid beräkningarna

rörande inkomsterna vid lasarettet under budgetåret 1938/39 förutsett,

att den extra avgift för röntgenundersökning, som patienter å

enskilda och halvenskilda rum hittills erlagt, skall bortfalla, sedan vårdavgifterna

höjts i samband med att staten år 1937 övertog driften vid

sjukhuset. Härav föranledd inkomstminskning beräknades till i runt tal

13,000 kronor.

Myndigheternas yttranden. Statskontoret har ifrågasatt, om icke anskaffningen

av möbler, för vilket ändamål beräknats medel under delposten

till inventariers underhåll och komplettering, kunde ske med anlitande

av den för sådant ändamål avsedda delposten å 25,000 kronor.

I så fall syntes för utgifter av engångskaraktär böra beräknas ett belopp

av 16,800 kronor, lämpligen avrundat uppåt till 20,000 kronor.

Därest den föreslagna ersättningsbyggnaden för djurstall m. m. nu ansåges

böra komma till uppförande, syntes kostnaderna härför böra

beräknas bland utgifterna å inkomst- och utgiftsstaten för karolinska

sjukhusets delfond av statens allmänna fastighetsfond och icke under

omkostnadsstaten.

Byggnadsstyrelsen, som förklarat sig icke kunna uttala sig rörande

behovet av ifrågavarande ersättningsbyggnad, har funnit det angivna

kostnadsbeloppet skäligt. Dock syntes det styrelsen tveksamt, huruvida

inom detta belopp även kunde rymmas kostnader för uthändiga ledningar.

Riksräkenskapsverket har anfört följande rörande redovisningen av

det begärda anslaget till nämnda ersättningsbyggnad:

Enligt det förslag angående inrättande av en särskild för karolinska

sjukhuset avsedd delfond av statens allmänna fastighetsfond, som för

närvarande vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning, avsåges kostnaderna

för underhåll och reparationer m. m. av serafimerlasarettets byggnader

skola redovisas över fastighetsfonden. Lasarettets fastighet ansåges

emellertid icke såsom statsegendom, varför dess värde icke avsåges

skola redovisas å fastighetsfonden. Det djurstall, till vars uppförande

medel nu ifrågasattes skola äskas, betecknades som ersättningsbyggnad

för en tidigare nedriven till sjukhuset hörande uthuslänga.

I likhet med direktionen hade riksräkenskapsverket funnit lämpligast,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

att medel till uppförande av omhandlade byggnad icke anvisades å

kapitalbudgeten. Riksräkenskapsverket kunde emellertid icke heller tillstyrka

direktionens förslag, att medel för ett så speciellt ändamål som

det, varom här vore fråga, anvisades å sjukhusets omkostnadsanslag.

Därest den nu ifrågasatta byggnaden befunnes böra uppföras — ett

spörsmål, som undandroge sig riksräkenskapsverkets bedömande — ville

riksräkenskapsverket för sin del tillstyrka, att för ändamålet anvisades

ett särskilt reservationsanslag under åttonde huvudtiteln.

Departementschefen. Chefen för finansdepartementet torde senare

komma att anmäla förslag rörande karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets

fastighetsredovisning.

Anslag till uppförande av omförmälda ersättningsbyggnad för djurstall

m. m. torde böra upptagas å den anslagsplan, för vilken chefen

för finansdepartementet redogjort vid anmälan i statsverkspropositionen

av finansplanen för nästa budgetår. I likhet med vad i annat sammanhang

föreslagits beträffande ett antal andra byggnadsföretag böra dock

å riksstaten för budgetåret 1938/39 upptagas anslagsmedel för uppgörande

av byggnadsplaner och entreprenadhandlingar och dylikt. För

detta ändamål lärer ett belopp av 4,000 kronor vara tillräckligt.

I detta sammanhang må erinras, att direktionen över serafimerlasarettet

i skrivelse den 13 maj 1937 meddelade, att direktionen genom

särskilda kommitterade vore sysselsatt med utredning av frågan om

beredande av ökat antal vårdplatser åt neurokirurgiska avdelningen och

med en undersökning huru efter överflyttning av vissa avdelningar till

karolinska sjukhuset ledigblivna utrymmen skulle disponeras. Till prövning

hade i samband därmed jämväl upptagits frågan örn inrymmande

i nuvarande tvättbyggnaden av en patologisk avdelning med förvaringsrum,

gravkapell m. m. Direktionen hade därvid utgått från att verksamheten

vid lasarettets tvättinrättning skulle komma att överflyttas

till karolinska sjukhuset, när detta tagits i bruk. Gjorda beräkningar

hade givit vid handen, att en sådan centralisering skulle bliva ekonomiskt

fördelaktig. Vid ifrågavarande utredningsarbeten hade det befunnits

nödvändigt att anlita arkitekt för kostnadsberäkningarna m. m.

Utgifterna härför hade beräknats till sammanlagt 3,000 kronor. Direktionen

för karolinska sjukhuset förklarade sig i utlåtande den 18 augusti

1937 villig att fullfölja den påbörjade utredningen samt hemställde, att

anslag för ändamålet måtte ställas till direktionens förfogande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att ett genomförande av de antydda

förändringarna skulle påkalla ganska omfattande ombyggnader

av lasarettets nuvarande lokaler. Delvis synas dessa byggnadsarbeten

vara av angelägen art. Jag har ingenting att erinra mot att medel

ställas till förfogande för utförande av nödvändiga utredningsarbeten.

Lämpligen bör det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet — 3,000

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

kronor — sammanföras med det förutnämnda beloppet å 4,000 kronor

till ett särskilt reservationsanslag å 7,000 kronor till byggnadsarbeten.

Ifrågavarande anslag torde böra anvisas under åttonde huvudtiteln.

Det av direktionen begärda förslagsanslaget till omkostnader bör med

anledning av vad sålunda anförts i första hand minskas med 50,000

kronor, belöpande å berörda ersättningsbyggnad. Härförutom vill jag

i anslutning till statskontorets yttrande föreslå en minskning av det av

direktionen äskade anslagsbeloppet å 33,600 kronor till Inventariers

underhåll och komplettering: Utgifter av engångskaraktär. Statskontoret

har ifrågasatt, att till detta ändamål skulle anvisas allenast 20,000

kronor. Detta förslag vill jag tillstyrka med den ändringen, att jag

föreslår, att medel jämväl beräknas för inköp av ett anomaloskop.

I detta hänseende må erinras, att medicinalstyrelsen i skrivelse den

22 juni 1937 erinrade, att styrelsen i cirkulär den 24 november 1934

angående förfaringssättet vid färgsinnesundersökningar föreskrivit, att

beträffande färgsinnets beskaffenhet läkaren skulle å vederbörligt formulär

angiva, huruvida det undersökta färgsinnet vore normalt, tvivelaktigt

eller defekt, och att i tvivelaktiga fall den undersökte skulle av

läkaren hänvisas till vetenskaplig institution (fysiologisk eller oftalmiatrisk

i Göteborg, Lund, Stockholm eller Uppsala, eventuellt till ögonläkare,

som av styrelsen erhållit tillstånd att utföra ifrågavarande mer

ingående undersökning. Från vederbörande vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet och universitetet i Lund hade emellertid upplysts, att

oftalmiatriska kliniken vid serafimerlasarettet samt ögonkliniken och

fysiologiska institutionen i Lund saknade för dylika undersökningar

erforderligt anomaloskop. Medicinalstyrelsen funne det synnerligen önskvärt,

att de ögonkliniker vid våra högskolor, som saknade anomaloskop,

snarast utrustades med sådana. Enär enligt vad som uppgivits högskolorna

i fråga icke ägde tillräckliga medel att inköpa instrumentet,

ville styrelsen tillstyrka, att medel för ändamålet ställdes till högskolornas

förfogande, högst 1,500 kronor för varje anomaloskop. Då instrumenten

givetvis borde utgöra ögonavdelningarnas egna inventarier,

borde det lämpligen ankomma på vederbörande högskola att bestämma

taxa för instrumentens användande i allmänhetens tjänst. Kanslersämbetet

för rikets universitet har i utlåtande den 23 november 1937

åberopat innehållet i vissa av universitetsmyndigheterna i ämnet avgivna

yttranden samt hemställt, att Kungl. Majit ville utverka dels ett anslag

å 1,500 kronor till ögonkliniken vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, dels ock ett anslag å 1,500 kronor till karolinska institutets

oftalmiatriska klinik, båda anslagen att i mån av behov användas

till anskaffande av berörda instrument. Av handlingarna inhämtas, att

lärarkollegiet vid karolinska institutet föreslagit, att Kungl. Majit skulle

fastställa ett arvode av femton kronor till den undersökande läkaren.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande den 23 september

1937 föreslagit, att medel för inköp av instrumentet måtte ställas till

direktionens förfogande samt att taxa för intyg, som utfärdades i anslutning

till undersökning, skulle fastställas av medicinalstyrelsen.

Jag har intet att erinra mot sjukhusdirektionens förslag, att 1,500

kronor ställes till dess förfogande för ändamålet. Med hänsyn härtill

föreslår jag, att till Inventariers underhåll och komplettering: Utgifter

av engångskaraktär för nästa budgetår beräknas ett belopp av (20,000

+ 1,500 =) 21,500 kronor, innebärande en anslagsminskning av 12,100

kronor gentemot direktionens förslag. Kungl. Maj:t torde böra i annan

ordning bereda vederbörande institution i Lund tillgång till anslagsmedel

för motsvarande ändamål. Frågan om och i vad mån ersättning för

sådan undersökning bör utgå till vederbörande lasarett eller institution

eller den undersökande läkaren lärer Kungl. Maj:t framdeles böra taga

under omprövning.

Ifrågavarande förslagsanslag till omkostnader bör alltså för nästa budgetår

uppföras med (1,463,000 — 50,000 — 12,100 =) i runt tal 1,400,000

kronor. Stat för anslaget torde Kungl. Majit i sinom tid böra fastställa.

Jag delar direktionens uppfattning om att den extra avgift för röntgenundersökning,

som patienter å enskilda och halvenskilda rum hittills

erlagt, bör slopas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan

meddela erforderliga bestämmelser.

III. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för karolinska

sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1938/39:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Läkarp er sonak

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen.....B 26

Sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna.....................B 12

1 föreståndarinna för vårdavdelningarna vid kliniken

.................................Bil

1 föreståndarinna för övervaknings- och kontrollavdelningen.

............................Bil

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

1 kurator................................Bil

20 sjuksköterskor...........................B 7

6 kontrollbiträden........................B 7

6 röntgenbiträden ........................B 6

1 fotograf................................B 5

Ekonomipersonal.

1 förste vaktmästare.......................B 7

1 reparatör för röntgen- och ljusavdelningen.....B 7

1 sjukbärare..............................B 4

Kontorspersonal.

1 bokhållare..............................B15

Personal vid forskningsavdelningarna vid Konung

Gustaf F:s jubileumsklinik.

1 laborator i radiofysik.....................B 26

1 tekniskt biträde för fysiska mätningar........B 7

1 tekniskt biträde för mikroskopiska preparationer B 7

1 kanslibiträde vid svulstpatologiska avdelningens

arkiv..................................B 7

Tjänsteman å extra stat:

1 syssloman..............................B 24;

dels godkänna följande avlöningsstat för karolinska

sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 161,500

2. Avlöning till tjänsteman å extra stat,

förslagsvis.................. » 8,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp......kronor 30,200

Anm.: Ur förestående post må för

helt budgetår räknat till sjukhusets

direktion utgå högst 22,400 kronor

och till forskningsavdelningarna vid

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik

högst 5,400 kronor.

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis . . kronor 500 » 30,700

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis.......kronor 273,200

Anm.: Ur förestående delpost må

för helt budgetår räknat till sagda

direktion utgå högst 24,000 kronor

och till sagda forskningsavdelningar

allenast lön till två städerskor.

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis. . kronor 15,000 kronor 288,200

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................... *_34,000

Summa förslagsanslag kronor 522,400;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Avlöningar för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av.......................kronor 522,400;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Omkostnader för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av.......................kronor 365,000;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:

Utrustning för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av..................kronor 1,175,000;

dels godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis...........kronor 282,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp .... kronor 82,260

b. Vikariatsersätt
ningar

m. m., förslagsvis

........ »_7,900 » 90,160

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis.....kronor 740,800

b. Avlöningsförhöj
ningar

m. m., förslagsvis.

....... » 35,000 » 775,800

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majda proposition Nr 103.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

. . ....................kronor 76,340

Summa förslagsanslag kronor 1,224,300;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av............................ kronor 1,224,300;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av........................kronor 1,400,000;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:

Byggnadsarbeten för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av....................kronor 7,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Stockholm 1938, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

380481

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1938:189 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938139, i vad propositionen avser anslag under ecklesiastikde s. 2 i texten
  2. Rskr. 1938:174 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. s. 2 i texten
  3. SU 1938:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. s. 4 i texten