Angående ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag inom Millesviks och Eskilsäters socknar av Värmlands lån
1938-02-04 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:105, Angående ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag inom Millesviks och Eskilsäters socknar av Värmlands lån
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 105-
1
Nr 105.
Kungl. Majis proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till ett torrläggningsföretag inom Millesviks
och Eskilsäters socknar av Värmlands lån; given
Stockholms slott den 4 februari 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 4 februari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Den
13 mars 1925 anvisade Kungl. Maj:t till uppgrävning av floddiken
genom och från ägor till hemmanen Södra och Norra Hult i Millesviks sockan
samt Boda, Gaperhult, Godås och Valdersrud i Eskilsäters socken av
Värmlands län dels lån från odlingslånefonden med 10,480 kronor under de
i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 278) angående villkoren för lån från
odlingslånefonden stadgade villkor, dels ock statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 3,840 kronor under de i kungörelsen den 28 juli 1916
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 105—107. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 105-
(nr 376) angående villkoren för erhållande och tillgodo njutan de av statsbidrag
från allmänna avdikningsanslaget stadgade villkor, varjämte Kungl.
Maj.t fastställde för företaget upprättad arbetsplan.
Vidare beviljade Kungl. Maj:t den 12 november 1926 till företagets utförande
ytterligare lån å 7,600 kronor från statens avdikningslånefond.
Sedermera har Kungl. Maj.t den 7 augusti 1936 medgivit Folke Björsell
såsom ägare till i företaget ingående fastigheterna Boda l2 och l3 i Eskilsäters
socken dels anstånd till den 1 juli 1937 med erläggande av å berörda
fastigheter belöpande, år 1935 till betalning förfallna annuiteter å förenämnda
båda lån, dels anstånd under ett år med erläggande av envar av de annuiteter,
som för samma fastigheter från och med år 1936 förfalla till betalning
å nämnda båda lån, dels ock räntefrihet under uppskovstiden å oguldna
kapitalskulden å lånen.
I skrivelse den 25 januari 1937 hava Gustav Svensson m. fl. delägare i förevarande
företag hemställt, att de till företaget den 13 mars 1925 och den
12 november 1926 beviljade statslånen måtte avskrivas.
över framställningen hava remissutlåtanden avgivits den 11 mars 1937 av
länsstyrelsen i Värmlands län — som därvid överlämnat, förutom annat,
yttrande av lantbruksingenjören Klas Westling ävensom protokoll från ett
av Westling den 20 februari 1937 hållet sammanträde med sakägarna i torrläggningsföretaget
— den 22 maj 1937 av lantbruksstyrelsen — som tillika
överlämnat ett från vederbörande landsfiskal infordrat yttrande angående
vissa låntagares ekonomiska ställning —- samt den 20 september 1937 av
statskontoret. Härjämte har lantbruksstyrelsen den 16 oktober 1937 avgivit
förnyat utlåtande i ärendet.
I en den 11 september 1937 dagtecknad skrift, vilken såväl lantbruksstyrelsen
som statskontoret haft att taga i övervägande vid avgivande av sina
utlåtanden, hava delägarna i företaget upprepat sin hemställan örn avskrivning
av de till företaget beviljade statslånen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.
Förslag till företagets utförande upprättades åren 1918 och 1919 av vederbörande
statens lantbruksingenjör med biträde av gode män vid laga syneförrättning,
vilken avslutades den 19 maj 1919.
Företaget beräknades omfatta, förutom viss skogsmark, 86.64 hektar åkerjord.
Båtnaden genom torrläggningen uppskattades år 1919 till 38,818 kronor
45 öre, därvid åkerjordens slutliga värde beräknats till högst 900 kronor per
hektar. Kostnaden för företaget beräknades nämnda år till 15,497 kronor
90 öre. Den verkliga kostnaden har enligt vad delägarna i sin omförmälda
ansökning uppgivit uppgått till 39,303 kronor 86 öre.
Såsom förut nämnts har staten för företagets utförande beviljat:
i statsbidrag utan återbetalningsskyldighet .............. kronor 3,840
i lån tillhopa ........................................ » 18,080
Summa kronor 21,920.
Kungl. May.ts proposition nr 105.
3
Det till företaget beviljade statsbidraget har utgjort omkring 25 procent
av den år 1919 beräknade kostnaden för företaget.
Länsstyrelsen i Värmlands län har genom utslag den 18 februari 1930 respektive
den 27 maj 1929 fastställt fördelningen av de båda till företagets utförande
beviljade lånen. Därav framgår, att lånet å 10,480 kronor skall
amorteras under åren 1932—1957 och lånet å 7,600 kronor under åren 1934
—1959.
Till stöd för sin framställning hava delägarna i företaget framhållit i huvudsak
följande.
Priset på spannmål och övriga lantmannaprodukter hade vid tiden för
syneförrättningen och flera år framåt varit ganska gynnsamt, på grund
varav den planerade torrläggningen varit motiverad och haft utsikt till ekonomisk
bärighet, örn kostnaderna stannat vid beräknat belopp. A arbetet,
som igångsatts något år efter syneförrättningen oell slutförts år 1925, hade
hållits entreprenadauklioner, varvid lägsta bud antagits. Likväl hade förrättnings-
och grävningskostnaderna uppgått till 25,854 kronor 56 öre mot
beräknade 15,497 kronor 90 öre. Den ytterligare fördyringen av kostnaderna
för företaget vore beroende på ett flertal rättegångar, höga räntor
och en kostsam organisation. Vid avvecklingen 1934 hade delägarna själva
fått betala skillnaden mellan, å ena sidan, de verkliga kostnaderna för företaget
och, å andra sidan, erhållna statsbidrag och statslån eller ett belopp
av (39,303:86 — 21,920 =) 17,383 kronor 86 öre. Sistnämnda belopp
hade delägarna fått till största delen anskaffa genom upplåning till följd
varav delägarna för närvarande hade att dragas med betydande skulder.
Med undantag av hemmanet Boda vore samtliga övriga av företaget berörda
hemmansdelar egnahem eller av egnahemstyp. En i ämnet verkställd
utredning gåve vid handen, att de verkliga torrläggningskostnaderna uppginge
till för Boda tre gånger den beräknade kostnaden och för övriga fastigheter
till två gånger den för varje fastighet uppskattade kostnaden. Härtill
komme, att Boda tilldelats hela det av Kungl. Majit år 1926 beviljade lånet
å 7,600 kronor.
Vidare ville delägarna framhålla, att då marken inom det av företaget
berörda området vore nästan plan med mycket ringa fall och jorden vore
mo på sursand deras ursprungliga beräkningar varit att genom kanaliseringen
få åkrarna ej blott torrlagda utan även få jorden varmare genom
lill tens nedträngande i alven och därigenom kunna höja skördarna. Dessa
förhoppningar hade fullständigt grusats, först och främst genom de oerhörda
kostnader, som åsamkats delägarna genom torrläggningsföretaget men
även genom de låga priserna på spannmål m. m. efter åren 1918—1924.
På grund härav hade delägarna icke kunnat genom rationell åkerdikning
draga nytta av företaget.
Med hänsyn till delägarnas skuldsättning, den svaga jorden och det skick,
vari denna nu befunne sig, vore det omöjligt för delägarna att erlägga dc
årligen återkommande annuiteterna å statslånen. Först genom nämnda låns
fullständiga avskrivande skulle delägarnas ekonomi bliva säkerställd.
Av lantbruksingenfären Westlings yttrande samt det i det föregående omförmälda
protokollet av den 20 februari 1937 inhämtas bland annat:
Ifrågavarande företag hade tillkommit under utpräglad kristid. Örn statsunderstöd
sökts i rätt tid, hade bidrag erhållits med en tredjedel i stället fölen
fjärdedel av den beräknade kostnaden. Arbetena bortsattes under högsta
dyrtid. Ett år senare hade entreprenadsumman blivit avsevärt lägre.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Beträffande det först beviljade lånet å 10,480 kronor utgjorde lånebeloppet
per hektar, om endast åkern medräknades, i medeltal 120 kronor 96 öre,
vilket icke kunde anses vara anmärkningsvärt högt ens med nu rådande
priser på jord och produkter. Emellertid drabbade på grund av den princip
för kostnadsfördelning vid torrläggningsföretag, som då plägade användas,
lånet högst olika de i företaget ingående fastigheterna. Följande
sammanställning torde kunna tjäna till belysning härav. (Där ej annat angivits,
avses 1925 års lån. Beträffande obetydligare lånebelopp hava kol.
5—7 i sammanställningen ej ifyllts.)
1
2
b
4
5
6
7
Jord-
Låne-
lopp per
hektar
Annuitet
Annuitet
perhektar
Fastighet
regis-
ter
Jordägare
belopp
torrlagd
åker och
tills-
vidare
torrlagd
åker och
äng
äng
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Millesviks socken.
Norra Hult
v
Olof Olssons sterbhus
208: 21
126:57
13:84
8:41
» »
H0
Gunnar och Gustav
1,704: 43
106:13
113: 29
7:05
Svensson
Eskilsäters socken.
Godås
p8
Johan Öster
1,872: 89
276:84
124:49
18:40
>
124
Sixten Carman
53: 76
—
_
_
>
2 23
Johan Blom
117: 74
—
—
_
»
av l19
Folke Wirén
31:40
_
_
_
>
l14
> >
57:40
—
—
_
»
l18
> >
21:28
—
_
_
»
]_29
> >
368: 93
234:98
24:52
15: 62
»
l7
Henning Jönsson
592:79
123:37
39:40
8:20
»
l“
A. P. Andersson
80:11
—
_
_
Valdersrud
115
Vilh. Nilssons sterbhus
1,343: 62
298: 25
89: 31
19:82
Boda
l2
Folke Björsell
3,444:95
75: 07
228: 97
4: 99
>
l3
> >
584: 55
56: 97
38:86
3: 79
» (1926 års lån)
l2
> >
6,509:17
141:84
432: 73
9: 43
> > > >
l3
> >
1,090: 83
106: 32
72:52
7:07
Tyngst drabbade 1925 års lån fastigheterna Valdersrud l15 samt Godås l28
och l29, vilka dessutom även utan dikeslånet vore högt skuldbelastade. På
grund av sedan företagets utförande sänkta priser vore det önskvärt, örn
lånet till dessa fastigheter kunde reduceras. Westling ville för sin del föreslå,
att det ursprungligen beräknade lånebeloppet till Valdersrud l15 (ägare
Vilh. Nilssons sterbhus) reducerades med 525 kronor eller från 1,343 kronor
62 öre till 818 kronor 62 öre, att lånebeloppet till Godås l28 (ägare Johan
öster) reducerades med 650 kronor eller från 1,872 kronor 89 öre till 1,222
kronor 89 öre samt att att lånebeloppet till Godås l29 (ägare Folke Wirén)
minskades med 85 kronor eller från 368 kronor 93 öre till 283 kronor 93
öre. Sammanlagda minskningen av 1925 års lån skulle alltså uppgå till
1,260 kronor, varigenom lånesumman i sin helhet skulle minskas från 10,480
kronor till 9,220 kronor. Härigenom skulle den årliga annuiteten å förenämnda
tre fastigheter minskas till omkring 12 kronor per hektar torrlagd åker
och äng.
Beträffande 1926 års lån å 7,600 kronor till Boda vore lånebeloppet visserligen
i högsta laget. Hade emellertid lånet ej beviljats, skulle detta med ab
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr loo
-
ft
solut säkerhet lett till ekonomiskt sammanbrott för liela företaget och sakägarna
i detsamma. Beträffande Boda, som vore en tämligen stor egendom,
vilken liksom förutnämnda fastigheter i Godås och Valdersrud även utan
dikeslånet vore hårt skuldbelastad och hade en betydande areal åker och
äng i företaget, eller 45.89 hektar till l2 och 10.26 hektar till l3, syntes det
vara för högt, örn den årliga annuiteten per hektar åker och äng beräknades
till 12 kronor per hektar. Den torde, örn nuvarande .jordägaren skulle
mäkta ränta och amortera lånet, här böra begränsas till 8 kronor per
hektar dylik mark för 1925 och 1926 års lån sammanlagda, varvid minskningen
lämpligen torde böra vidtagas beträffande 1926 års lån. För alt
nedbringa den årliga annuiteten till omkring 8 kronor per hektar syntes
1926 års lån lämpligen böra minskas med 4,500 kronor för Boda l2 och
med 450 kronor för Boda l3. Sammanlagda minskningen skulle alltså bliva
4,950 kronor, varigenom 1926 års lån komme alt minskas från 7,600 till
2,650 kronor.
Slutligen ville Westling framhålla, att jordmånen i trakten vore ganska
svag liksom att jorden i allmänhet sköttes och brukades dåligt. Trakten
läge också omkring 3 mil från närmaste avsättningsort, Säffle. Minskningen
av dikningslånen på förenämnda fastigheter och med angivna belopp syntes
lämplig för att bringa jämvikt i förhållandet mellan lånets storlek och
den nytta jordägarna numera kunde beräknas utvinna av dikningen. Att
helt avskriva lånen, som sakägarna begärt, saknade dock varje rimlig grund.
I detta sammanhang torde få nämnas, att vederbörande landsfiskal efter
verkställd utredning anfört, att Folke Wirén, Johan Öster, Folke Björsell
samt delägarna i Vilhelm Nilssons dödsbo J. W. Nilsson och E. K. G. Nilsson
för sin bärgning vore helt hänvisade till avkomsten av sina fastigheter. Ingen
av dem hade under senare år haft taxeringsbar inkomst, varför uttagandet i
föreskriven ordning av på deras fastigheter belöpande annuiteter å ifrågavarande
lån skulle vara synnerligen betungande och syntes kunna helt äventyra
deras ekonomi.
Länsstyrelsen i Värmlands län har anfort huvudsakligen följande.
De kostnader å 17,383 kronor 86 öre, som sökandena uppgivit sig hava
fått betala, torde hava erlagts av de personer, som enligt länsstyrelsens utslag
rörande fördelning av återbetalningsskyldigheten för ifrågavarande lån
samt enligt 1926 års mantalslängd vore ägare till fastigheterna. Då fastigheterna
sedan dess så gott som utan undantag bytt ägare, vöre sökandenas
uppgift att de fått utbetala sagda belopp för företaget missvisande och, åtminstone
delvis, helt felaktig. Vid förvärvet av fastigheterna torde de nuvarande
ägarna icke hava underlåtit att göra sig underrättade örn de lån,
som åvilade fastigheterna, och från köpeskillingarna avräknat de intecknade
lån, som köparna måste övertaga. Länsstyrelsen funne sålunda, att sökandena
icke anfört bärande skäl för sin framställning.
Med hänsyn till vad lantbruksingenjör Westling anfört samt omständigheterna
i övrigt ansåge sig länsstyrelsen böra hemställa, att framställningen i
så måtto bil olles, alt lånen avskreves för de fastigheter och med de belopp,
Westling angivit.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtandet den 22 maj 1937 anfört, att .styrelsen,
med hänsyn till vad landsfiskalen uppgivit angående låntagarnas ekonomiska
ställning, tillstyrkte nedskrivning av till ifrågavarande företag beviljade
statslån på sätt lantbruksingenjören föreslagit.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Statskontoret har för sin del andragit följande.
Lantbruksstyrelsen hade i sitt yttrande över föreliggande framställning
icke uttalat sig rörande spörsmålet, huruvida kostnaderna för och resultatet
av ifrågavarande torrläggningsföretag kunde anses vara särskilt ogynnsamma.
Statskontoret, som ej kunde ingå på ett bedömande av dessa frågor,
kunde för sin del icke finna, att enbart den omständigheten att vissa av intressenternas
i företaget ekonomiska ställning i och för sig vore svag utgjorde
tillräcklig anledning för ett ingripande från statsmakternas sida på sätt
lantbruksstyrelsen tillstyrkt.
Skulle emellertid utfallet av ifrågavarande torrläggningsföretag och därmed
förknippade omständigheter vara av den art, att med hänsyn därtill
särskilda lijälpåtgärder kunde anses motiverade, torde dessa åtgärder — efter
hänvändelse till riksdagen — lämpligen kunna vidtagas genom nedskrivning,
på sätt lantbruksstyrelsen ifrågasatt, av vissa intressenters skuldbörda
i enlighet med vederbörande lantbruksingenjörs förslag.
I sitt förnyade utlåtande den 16 oktober 1937 har lantbruksstyrelsen bland
annat framhållit, att det syntes styrelsen uppenbart, att intressenternas uppoffringar
för företaget väsentligt överstege värdet av den båtnad, som genom
detsamma erhållits och framdeles kunde tänkas vara möjlig att uppnå. Med
avseende härå har styrelsen erinrat, att i enlighet med av vederbörande lantbruksingenjör
och gode män i en år 1926 i samband med ansökningen om
ytterligare lån till företaget gjord utredning båtnaden av företaget då ansetts
kunna uppskattas till ett värde av omkring 28,500 kronor, medan motsvarande
värde vid torrläggningsförslagets upprättande hade beräknats till i
runt tal 38,000 kronor. Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till nu anförda
förhållanden funnit, att företaget finge anses vara för därav berörda jordägare
ur ekonomisk synpunkt särskilt ogynnsamt.
Departements- Av utredningen framgår, att de oförutsedda stora kostnader, som ifrågavacA^en''
rande torrläggningsföretag kommit att draga, i huvudsak bero på omständigheter,
varöver intressenterna i företaget icke kunnat råda. Härtill kommer,
att den vunna markförbättringen får anses understiga vad som normalt
borde svara mot de nedlagda kostnaderna. På grund härav och med
hänsyn till den tryckta ekonomiska belägenhet, vari vissa av torrläggningsföretagets
delägare befinna sig, finner jag skäligt, att för lättande av sagda
delägares skuldbörda ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Vad angår
den utsträckning, vari detta bör ske, vill jag i likhet med lantbruksstyrelsen
och statskontoret förorda vad lantbrnksingenjören Westling härutinnan
föreslagit. Jag tillstyrker sålunda, att till nedskrivning av å fastigheterna
Valdersrud l35, Godås l28 och l29 samt Boda l2 och l3 belöpande andelar av
1925 och 1926 års lån må från statens avdikningsanslag anvisas ett sammanlagt
belopp av (1,260 + 4,950 =) 6,210 kronor. Härtill bör emellertid riksdagens
medgivande inhämtas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att
fastställa bidragsbeloppets fördelning å nämnda fastigheter. Beloppet torde
icke böra inräknas i det belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande
äger för visst år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets
användning.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till nedskrivning av vissa andelar av det till uppgrävning
av diken genom och från ägor till hemmanen Södra och
Norra Hult i Millesviks socken samt Boda, Gaperhult, Godås
och Valdersrud i Eskilsäters socken av Värmlands län den
13 mars 1925 beviljade lånet från odlingslånefonden samt
av det till samma företag den 12 november 1926 beviljade lånet
från statens avdikningslånefond må från statens avdikningsanslag
anvisas ett belopp av 6,210 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Ros.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från viss betalningsskyldighet på grund av statsbidrag till ett sänkningsför s. 2 i texten
- JoU 1938:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare stasunderstöd till ett torrläggningsföretag inom Millesviks och Eskilsäters socknar av V a1 i texten