Angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln
1938-02-11 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:122, Angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
1
Nr 122.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förstärkning
av vissa anslag under femte huvudtiteln;
given Stockholms slott den 11 februari 1938.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å
Stockholms slott den 11 februari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Brajustorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Inom socialdepartementet föreligga framställningar från vissa ämbetsverk
rörande medelsbehov, som med de för innevarande budgetår anvisade anslagen
icke kunna tillgodoses. Vid den anmälan av dessa framställningar
i den mån desamma böra underställas riksdagen — som jag nu går att göra,
har jag för avsikt att behandla de olika ärendena punktvis i den ordning
respektive anslag ingå under femte huvudtiteln.
l:o) Socialstyrelsen: Avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet.
I gällande avlöningsstat för socialstyrelsen är, bland annat, upp
Bihang
till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 122. 873 38 1
2
Kungl. Majus proposition nr 122.
tagen en post till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
å 150,000 kronor. Därjämte finnes under särskild punkt anvisat
ett anslag till avlöningar till viss personal för större statistiska specialundersökningar
å 15,000 kronor, vilket belopp styrelsen under första
halvåret 1938 äger disponera i enlighet med de föreskrifter, som av
Kungl. Maj:t må meddelas för varje särskilt fall. Vidare har Kungl.
Majit den 10 september 1937 — med anledning av en av socialstyrelsen gjord
framställning örn förstärkning av vissa arbetskrafter hos styrelsen på grund
av den nya utlänningslagstiftningen och inrättandet av styrelsens byrå för
utlänningsärenden — förklarat hinder icke möta för styrelsen att, i den mån
så funnes oundgängligen påkallat, inom den i framställningen angivna kostnadsramen
— 5,000 kronor — anställa personal för ändamålet. Till täckande
av kostnaderna härför har Kungl. Majit förklarat sig framdeles vilja anvisa
medel.
I skrivelse den 26 januari 1938 har socialstyrelsen anmält behov av ytterligare
medel under innevarande budgetår till förstärkning av posten till grundavlöningar
m. m. Styrelsen har därvid till en början uppehållit sig vid den
personalökning, som under den hittills gångna delen av budgetåret påkallats^
samt dessa åtgärders inverkan på belastningen av nämnda post. Styrelsen
har i sådant avseende framhållit bland annat följande.
För tiden 1 juli—31 december 1937 hade belastningen å förenämnda anslagspost
å 150,000 kronor till grundavlöningar m. m. utgjort 93,731 kronor
82 öre, vilket belopp med ungefär 15,000 kronor överstege det belopp, som av
Kungl. Majit beräknats under samma tid komma att åtgå för ändamålet (propositionen
nr 266/1937 angående socialstyrelsens organisation m. m., sid.
192).
Den ifrågavarande merbelastningen berodde väsentligen på den avsevärda
utökning av utredningsbyråns biträdespersonal, som befunnits nödvändig för
utförandet av ett flertal omfattande statistiska specialutredningar, vilka senaste
halvåret åvilat denna byrå. Förutom de löpande större statistiska utredningarna
rörande löneförhållanden och byggnadsverksamhet m. m. hade
utredningsbyrån sålunda handhaft hushållskostnadsundersökningen avseende
lantarbetare och småbrukare, undersökningar rörande åtgärder till förbättring
av lantarbetarnas löneställning, rörande privatanställdas arbetstid och
löneförhållanden, rörande semesterförhållandena för vissa anställda i allmän
och enskild tjänst samt rörande bagerilagens verkningar och arbetstidsförhållandena
för viss hotell-, restaurang- och kafépersonal. Dessutom hade
övergången till statistisk bearbetning medelst Hollerithmaskiner erfordrat,
att viss del av biträdespersonalen under tjänstgöringstiden utbildades i
stansning av hålkort m. m. Först vid årsskiftet hade byråns tillfälliga personal
ansetts kunna minskas med ett tiotal befattningshavare.
Till belysning av lönekostnaderna under senare hälften av år 1937 för
— bortsett från byråchefen — hela den å utredningsbyrån sysselsatta personalen
har styrelsen verkställt en undersökning, utvisande, att dessa kostnader
sammanlagt uppgått till något över 72,000 kronor, varav för byråns
ordinarie arbetsuppgifter beräknats cirka 26,600 kronor och för specialundersökningar
inemot 45,500 kronor. Enligt gällande arbetsplaner hade även ordi
-
Kungl. Majus proposition nr 122. 3
narie eller extra ordinarie personal i viss utsträckning anlitats för utförandet
av sådana specialundersökningar. Styrelsen har vidare anfört:
Utöver de å styrelsens stat upptagna avlöningsbeloppen, som under senare
halvåret 1937 för utredningsbyråns del approximativt kunnat uppskattas till
42,000 kronor (inklusive dyrtidstillägg) hade till byråns disposition under
samma tid stått ett belopp av 17,008 kronor, utgörande särskilt beviljade medel
för vissa av specialundersökningarna. Det sammanlagda anslagsbeloppet,
cirka 59,000 kronor, hade sålunda understigit de verkliga totalkostnaderna
för byrån med ungefär 13,000 kronor.
För närvarande uppginge — framhåller socialstyrelsen vidare — de befattningshavare
inom ämbetsverket, vilka beräknades regelmässigt uppbära
avlöning ur anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
till ett sammanlagt antal av 77, medan motsvarande antalet tjänstemän enligt
förenämnda proposition beräknats till 58. Härvidlag gällde emellertid, att i
den i propositionen intagna tablån icke medtagits de amanuenser och skrivbiträden,
som skulle avlönas ur reservationsanslaget till större statistiska
specialundersökningar, liksom ej heller viss annan personal —- å utlänningsbyrån
—- vilken efter Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 10 september
1937 särskilt anställts. Av dessa anledningar berodde väsentligen differensen
mellan den av Kungl. Majit beräknade personalstaten och den nu faktiskt
anställda personalen.
Under framhållande av att någon nämnvärd inskränkning av denna personal
icke för närvarande kunde ifrågakomma, har styrelsen upptagit till behandling
det ytterligare medelsbehov, varmed man under innevarande
budgetår hade att räkna för sagda personals avlöning. Styrelsen har därvid
yttrat:
Örn hänsyn toges till de besparingar, som kunde förväntas uppstå till
följd av förordnanden — vid semester, sjukledighet m. m. — å tjänster å
ordinarie och extra stat, syntes, såvitt nu kunde bedömas, utgifterna för
grundavlöningar till ifrågavarande icke-ordinarie personal under första halvåret
1938 böra beräknas till lägst 84,000 kronor, varav cirka 50,000 kronor
enbart för personalen å utrednings- och utlänningsbyråerna. Till bestridande
av hithörande avlöningskostnader syntes högst kunna disponeras ett sammanlagt
belopp av inemot 77,000 kronor.
Styrelsen hade därvid ansett sig böra räkna med tillstånd av Kungl. Maj:t
att taga hela reservationsanslaget å 15,000 kronor i anspråk till grundavlöningar
jämte i förekommande fall avlöningsförhöjningar och särskilda
löneförmåner åt den icke-ordinarie personal, som användes för utförande av
tidigare angivna specialundersökningar. Vidare hade beräknats, att de särskilda
medel, som Kungl. Maj:t i anledning av förenämnda beslut den 10 september
1937 framdeles, efter framställning av socialstyrelsen, komme att anvisa till
täckande av kostnader för avlöning åt extra personal å utlänningsbyrån, finge
såsom tillägg till anslagsposten till grundavlöningar m. m. åt övrig icke-ordinarie
personal disponeras enbart för sådana avlöningar.
Det till styrelsens förfogande stående anslagsbeloppet skulle under dessa
förutsättningar understiga de uppskattade utgifterna för den nu anställda
icke-ordinarie personalens grundavlöningar under återstoden av löpande
budgetåret med något över 7,000 kronor.
4
Kungl. Majus proposition nr 122.
Vidare har socialstyrelsen uppgivit, att en utökning av den icke-ordinarie
personalen å vissa avdelningar befunnits bliva nödvändig under återstoden
av innevarande budgetår. Att dessa nya behov icke anmälts tidigare,
vid framläggandet av förslag till anslagsäskanden för styrelsens verksamhet
eller eljest, berodde därpå, att de dels icke kunnat förutses, dels icke
låtit sig närmare överblicka och beräkna förrän efter den nu genomförda
omorganisationen. De sålunda behövliga personalökningarna berörde närmast
följande byråer, nämligen fattigvårdsbyrån, statistiska byrån och utlänningsbyrån.
Styrelsen har härutinnan anfört bland annat:
Vad först anginge den nu helt nyinrättade fattigvårdsbyrån, ville styrelsen
erinra, att byrån — enligt Kungl. Maj:ts förslag i ämnet — för handhavandet
av kansligöromål och dylikt å avdelningen för fattigvård och barnavård samt
skyddshemsinspektionen tilldelats allenast ett kanslibiträde och ett extra ordinarie
kontorsbiträde. Bland de göromål, som för närvarande ålåge denna personal,
märktes följande.
Av de i diariet över inspektörsärenden antecknade ärendena (948 år 1937)
remitterades en del till fattigvårdsinspektionens arkitekt, fattigvårds- och
barnavårdskonsulenter, fattigvårdsstyrelse!'', barnavårdsnämnder m. fl. Flertalet
ärenden plägade föranleda en eller flera utgående skrivelser.
Vid granskning av konsulenternas reseräkningar skulle tillses, att resorna
företagits i enlighet med de av inspektören fastställda resplanerna. Sedan
inspektören attesterat räkningarna, översändes dessa till vederbörande länsstyrelser.
Av konsulenterna ingivna rapporter över besök i kommunerna antecknades
å kommunkort och inlades därefter i särskilda för respektive kommuner
avsedda dossierer. Under år 1937 hade till inspektionen inkommit
ungefär 1,050 rapporter, vilka emellertid ännu icke hunnit behandlas i angiven
ordning.
Även beträffande Kungl. Maj:ts beslut rörande lån för uppförande eller
förbättring av ålderdomshem samt länsstyrelsernas beslut rörande reglering
av vissa befattningar vid ålderdomshem och kommunala barnhem gjordes anteckning
å kommunkorten, varefter handlingarna inlades i förenämnda dossierer.
över enskilda barnhem och förlossningshem fördes särskilt kortregister,
vari antecknades medicinalstyrelsens och länsstyrelsers beslut i ärenden avseende
sådana hem m. m.
I diariet över efterlysningar hade år 1937 antecknats 418 ärenden. Dessa
ärenden hade under senaste halvåret företett en relativt stark stegring.
Härtill komme vissa andra uppgifter, exempelvis distribuering av utgivna
publikationer, utskrift och expediering av diverse cirkulärskrivelser, uppsortering
och inläggning i kommunkonvoluten av tidningsurklipp rörande fattigvården
och barnavården i kommunerna m. m.
I skydshemsinspektörens diarium funnes för år 1937 antecknade 489 ärenden.
En avsevärd utvidgning av hithörande arbetsuppgifter kunde med säkerhet
påräknas till följd av det vid 1938 års ingång genomförda förstatligandet
av skyddshemmen. För handhavandet av därmed sammanhängande kansligöromål
syntes erfordras minst ett skrivbiträde.
Med hänsyn till arten och omfattningen av ifrågavarande arbetsuppgifter
funne styrelsen det synnerligen angeläget, att en personalförstärkning å
fattigvårdsbyrån nu komme till stånd, förslagsvis tills vidare med ett biträde,
intill dess närmare erfarenheter vunnits.
Beträffande den erforderliga personalökningen å den statistiska byrån
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
har socialstyrelsen inledningsvis framhållit, att det i samband med överflyttandet
till styrelsen från statistiska centralbyrån av fattigvårds- och barnavårdsstatistiken
företagits vissa beräkningar rörande personalbehovet för
dessa statistikgrenar. Resultatet av beräkningarna hade visat sig avsevärt
avvika från tidigare tillgängliga uppgifter i denna fråga. Styrelsen har
härom anfört följande.
I det av landshövdingen Karl Tiselius den 30 juni 1936 avgivna sakkunnigbetänkandet
örn socialstyrelsens omorganisation hade fattigvårds- och
barnavårdsstatistiken — under förutsättning att densamma efter överflyttningen
till socialstyrelsen finge ungefär samma omfattning som hittills —
beräknats kräva en personalstyrka av en amanuens, ett ordinarie kanslibiträde
och ett extra skrivbiträde. I sitt yttrande över nämnda betänkande
hade emellertid statistiska centralbyrån meddelat, att planläggningen och
ledningen av ifrågavarande arbete samt utarbetandet av den årliga berättelsen
över fattigvården personligen omhänderhafts av en av statistiska centralbyråns
byråchefer med biträde av — i årligt genomsnitt — en aktuarie eller amanuens
och fyra biträden. Av de sistnämnda hade ett ordinarie kanslibiträde
och ett ordinarie skrivbiträde varit oavbrutet sysselsatta vid ifrågavarande
grenar av statistiken, medan övrig arbetskraft utgjorts av extra ordinarie
personal i skrivbiträdesgraden eller ordinarie personal, som endast tidvis
sysselsatts med dessa arbeten.
Under åberopande av bland annat statistiska centralbyråns uttalande hade
socialstyrelsen för egen del anfört, att för den närmaste ledningen av här
ifrågavarande arbetsuppgifter borde avses åtminstone en ordinarie aktuarie
och en amanuens samt att personalen i övrigt borde utgöras av fyra kvinnliga
biträden, därav ett ordinarie kanslibiträde och två ordinarie kontorsbiträden.
Vid uppskattningen i 1937 års statsverksproposition (sjunde huvudtiteln,
sid. 18) av medelsbehovet under budgetåret 1937/1938 för statistiska centralbyrån
hade chefen för finansdepartementet efter samråd med chefen för
socialdepartementet beräknat, att, med anledning av fattigvårds- och barnavårdsstatistikens
övertagande av socialstyrelsen, från centralbyrån till socialstyrelsen
borde överflyttas 1 amanuens i 18:e lönegraden, 1 kanslibiträde i
lönegrad B 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad B 4 och en extra ordinarie skrivbiträdest
jänst i 2:a lönegraden. Yad departementscheferna i detta avseende
föreslagit godkändes av riksdagen. Utöver den sakkunniges förslag till
personal å fattigvårds- och barnavårdsstatistiken hade sålunda socialstyrelsen
för densamma tilldelats 1 ordinarie kontorsbiträde.
När arbetet med denna statistik påbörjats inom socialstyrelsen, hade det
emellertid framgått, att personalbehovet blivit alltför knappt tillmätt. Socialstyrelsen
hade från statistiska centralbyrån införskaffat utdrag ur den liggare
över arbetsåtgången för vissa statistikgrenar, vilken sedan flera år fördes å
centralbyrån. Utdragen avsåge fattigvårdsstatistiken för år 1935 och barnavårdsstatistiken
för år 1934, således de senast färdigbearbetade årgångarna
av respektive grenar. En granskning av dessa uppgifter hade lett till det
slutliga resultatet, att de båda statistikgrenarna årligen krävde tillhopa 6,1
arbetsår, vilket motsvarade en personal av minst 6 personer eller minst en
aktuarie eller amanuens och 5 kvinnliga biträden. Den betydande försening,
som fattigvårdsstatistiken för närvarande företedde, i det att årgång 1935
utkommit från trycket först vid årsskiftet 1937/1938, syntes giva vid handen,
att även denna personal varit för knappt tilltagen. Huruvida den gjorda
6
Kungl. Majus proposition nr 122.
beräkningen avveke från den av statistiska centralbyrån själv tidigare meddelade
på grund av att centralbyrån byggt på erfarenheten från bearbetningen
av ett flertal årgångar eller av annat skäl, ville socialstyrelsen i detta samband
lämna därhän. Tydligt vore i varje fall, att den överförda personalstyrkan
vore otillräcklig.
Rörande omfattningen av den erforderliga personalförstärkningen på
statistiska byrån har socialstyrelsen anfört:
Oavsett denna disproportion mellan det årliga genomsnittet av konstaterad
arbetsåtgång och till styrelsens förfogande ställda arbetskrafter syntes
den ofrånkomliga ojämnheten i personalbehov, som sammanhängde med
barnavårdsstatistikens infallande vart tredje år, komma att bereda styrelsen
vissa svårigheter vid användningen av de per budgetår beräknade avlöningsanslagen.
Sålunda anmälde sig under senare delen av innevarande och under
hela nästkommande budgetår behov av arbetskraft för barnavårdsstatistiken.
För utjämning härvidlag samt som kompensation för den, enligt vad ovan
visats, alltför lågt beräknade personalstyrkan för fattigvårds- och barnavårdsstatistiken
över huvud taget syntes det styrelsen ofrånkomligt, att medel till
anställande snarast möjligt av ytterligare fyra extra skrivbiträden (ä 148
kronor per månad) måtte ställas till styrelsens förfogande för återstoden
av innevarande budgetår och för hela budgetåret 1938/1939. Det syntes vidare
vara synnerligen önskvärt att söka aktualisera ifrågavarande statistikgrenar
genom att avarbeta den förefintliga arbetsbalansen. Detta syntes lämpligast
ske på så sätt, att både 1936 och 1937 års fattigvårdsstatistik (tillika med
1937 års bärna vårdsstatistik) utgåves såvitt möjligt under de närmaste tolv
månaderna. För att kunna realisera detta önskemål krävdes emellertid därjämte
en tillfällig förstärkning av arbetskrafterna, motsvarande två extra
skrivbiträden under återstoden av innevarande och liela nästkommande
budgetår.
Beträffande slutligen utlänningsbyråns behov av ökad personal under innevarande
budgetår har socialstyrelsen framhållit följande.
Efter den tidpunkt under förra året, vid vilken statsmakterna tagit ställning
till frågan örn en reviderad främlingskontroll, hade en avsevärd ökning
inträtt i främlingsärendenas antal. Ökningen hade främst givit sig tillkänna
genom ett starkt stegrat antal anmälningar örn utlännings inresa i riket
och utlännings härbärgerande under vistelse härstädes. Orsaken därtill hade
varit den ovanligt starka resandeströmmen till Sverige under sommaren 1937.
Statens polisbyrå för övervakande av utlänningar, vilken intill årsskiftet
1937/1938 handhaft den centrala tekniska främlingskontrollen, hade med sina
för ändamålet disponibla arbetskrafter icke varit tillräckligt rustad att möta
den sålunda inträdda stegringen, varför en avsevärd försening inträtt i byråns
arbete. Den fortlöpande tillsyn över vissa utlänningar här i landet, som
skulle utövas med tillhjälp av byråns s. k. förfalloregister m. m., hade sålunda
under de senaste sex månaderna måst i avsevärd mån eftersättas, varför
möjlighet icke förefunnits att kontrollera, att tiderna för medgivna uppehållsoch
arbetstillstånd ej överskridits. Erfarenheten syntes giva vid handen, att
en dylik balans icke kunde undanröjas med mindre tre skrivbiträden anställdes
för en tid av 4 å 5 månader, förslagsvis under tiden från och med den
1 februari till och med juni månads utgång.
En sammanställning av de beräknade merkostnader till grundavlöningar
för innevarande budgetår, som föranledas av socialstyrelsens förevarande
Kungl. Majus proposition nr 122.
7
förslag till personalökning å fattigvårdsbyrån, statistiska byrån oell utlänningsbyrån,
ger enligt styrelsen vid handen, att för ändamålet skulle erfordras
ett ungefärligt belopp av 7,500 kronor.
Under hänvisning till det anförda har styrelsen hemställt, att posten
till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal måtte för budgetåret
1937/1938 förstärkas med (7,000 + 7,500) 14,500 kronor.
För socialstyrelsen har det icke varit möjligt att klart överblicka omfattningen
av erforderligt personalbehov efter omorganisationen. Den lämnade
redogörelsen giver oförtydbart vid handen, att i olika avseenden en personalförstärkning
är nödvändig, därest föreliggande arbetsuppgifter skola kunna i
behörig ordning fullgöras. Detta gäller främst utlänningsbyrån, beträffande
vilken den nya lagstiftningen gjort det vanskligare än i fråga örn ämbetsverket
i övrigt att på förhand beräkna antalet behövliga befattningshavare.
Och vad angår fattigvårds- och bamavårdsstatistiken, synes det med hänsyn
till angelägenheten av att sagda statistik utan dröjsmål bearbetas — jag vill
erinra örn den pågående utredningen rörande socialvården -—- av vikt, att
ämbetsverket beredes tillgång till oundgänglig personalförstärkning. Jämväl
i övrigt torde anledning till erinran mot styrelsens krav icke föreligga.
I fråga örn behovet av erforderligt förstärkningsanslag har styrelsen angivit
detta till 14,500 kronor. Emellertid har härvid icke tagits i betraktande, att
Kungl. Maj:t — såsom antytts — tidigare funnit sig nödsakad medgiva en
förstärkning av utlänningsbyråns personal, som beräknats draga en kostnad
av högst 5,000 kronor. Uppenbarligen bör vid äskande av förstärkning av
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för innevarande
budgetår sagda belopp jämväl tagas i beräkning. Det för nu förevarande
ändamål erforderliga förstärkningsanslaget bör alltså uppskattas till (14,500
-f 5,000) 19,500 kronor.
Nämnda belopp torde lämpligen böra utgå av förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter. Riksdagens medgivande härtill lär böra inhämtas.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva
att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret
1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Socialstyrelsen: Avlöningar
till personal för verksamheten i allmänhet, posten grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal, må till nämnda
anslag från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 19,500 kronor.
2:o) Arbetsrådet: Avlöningar. I gällande avlöningsstat för arbetsrådet äro,
bland annat, upptagna dels en post till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, å 28,900 kronor, dels ock en post till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal å 15,800 kronor. Från förstnämnda
post utgår ett årsarvode av 2,000 kronor till en ledamot, tillika ställföreträdare
för ordföranden, varjämte bland annat förslagsvis 10,300 kronor
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
må disponeras till dagarvoden till annan ledamot av arbetsrådet än ordföranden
och chefen samt suppleant för sådan ledamot för deltagande i rådets
sammanträden. Dessa dagarvoden, vilka tillkomma ledamot för högst 60
dagar under ett budgetår, utgå med 30 kronor till ordförandens ställföreträdare
och dennes suppleant samt med 20 kronor till annan ledamot och
suppleant för sådan ledamot.
I skrivelse den 17 januari 1938 har arbetsrådet till en början erinrat om
innehållet av en tidigare till Kungl. Maj :t i ärendet av rådet ingiven skrivelse,
vari orsaken till det i viss män oförutsedda behovet av en ökning av rådets
anslag under innevarande budgetår framhållits. Arbetsrådet hade därvid anfört
bland annat:
Den arbetsbörda, som åvilade rådet, hade under de senaste åren varit i
ständigt stigande. Stegringen hade föranletts dels av att antalet ärenden
enligt lagen om arbetstidens begränsning den 16 maj 1930 ökats, dels ock
av att genom 1936 års lantarbetstidslag reglering genomförts av arbetstiden
inom jordbruk och trädgårdsnäring. Sålunda hade antalet inkommande ärenden
den 9 november 1935 uppgått till 2,826, den 9 november 1936 till 2,979
och den 9 november 1937 till 3,670. Arbetsbördan hade emellertid ökats i
högre grad än vad nyssnämnda sifferuppgifter gåve vid handen. De ärenden,
som rådet hade att handlägga enligt lantarbetstidslagen, utgjordes nämligen
till stor del av viktiga principiella avgöranden och utlåtanden rörande nämnda
lags tillämpning och då jordbruk och trädgårdsnäring tidigare icke varit föremål
för arbetstidsreglering samt förhållandena inom dessa näringar i mångt
och mycket avveke från dem, som rådde inom industrien, vore det givet, att
rådets beslut måste fattas efter ofta vidlyftiga utredningar och omsorgsfulla
överväganden ur olika synpunkter. Det borde i detta sammanhang framhållas,
att det under sista tiden visat sig nödvändigt för rådet att hålla ända upp till
fyra sammanträden i veckan.
De under år 1937 genomförda ändringarna i lantarbetstidslagen innebure,
bland annat, ej blott att antalet jordbruk, som omfattades av lagen, undergått
flerfaldig ökning, utan även att en stor grupp arbetare (djurskötare), som
förut icke varit underkastade arbetstidsreglering, numera folie under lagen,
varjämte åt rådet överlämnats att pröva och avgöra frågor örn överflyttning
av arbetstid från en tidsperiod till en annan. Dessa förhållanden hade ytterligare
ökat behovet av arbetskraft hos rådet. Detta belystes därav att, medan
antalet inkommande ärenden enligt lantarbetstidslagen under tiden 1 juli—- 31 december 1936 utgjort 96, under tiden 1 juli—9 november 1937 inkommit
332 ärenden. Särskilt påfallande hade stegringen varit i samband med ikraftträdandet
(den 1 november 1937) av nämnda lagändring. Sålunda hade under
tiden 23 oktober—9 november 1937 inkommit ej mindre än 278 ärenden och
sannolikt komme under den närmaste tiden antalet ärenden att ytterligare ökas.
I sin förevarande framställning konstaterar arbetsrådet, att denna sist uttalade
förmodan i hög grad besannat sig. Antalet inkommande ärenden enligt
lantarbetstidslagen hade under kalenderåret 1937 uppgått till 1,054, därav 576
under tiden 10 november—31 december. Hela antalet ärenden under år 1937,
berörande båda arbetstidslagarna, belöpte sig till 4,789, medan under år 1936
inkommo 3,479 och under år 1935 3,175 ärenden. Någon tendens till minskning
av rådets arbetsbörda hade ännu icke visat sig; snarare kunde förmärkas
en stegring av densamma. Dittills hade sålunda under år 1938 inkommit
623 ärenden, varav 557 gällt lantarbetstidslagen.
9
Kungl. Majus proposition nr 122.
Nu antydda tendens har — framhåller arbetsrådet vidare — medfört, att
under de senaste månaderna sammanträden måst hållas regelbundet fyra
gånger i veckan, varav två för behandling av ärenden enligt lagen örn arbetstidens
begränsning och två för behandling av ärenden enligt lantarbetstidslagen.
En följd härav har blivit, att antalet samm ant rädesdagar
för de fyra ledamöter, som deltaga i handläggningen av ärenden enligt båda
nyssnämnda lagar, redan börjat närma sig det antal, för vilket arvode högst
finge utgå. Med hänsyn härtill har arbetsrådet ansett en höjning av nämnda
dagantal vara erforderlig samt härutinnan framhållit följande.
Under tiden 1 juli—31 december 1937 hade ifrågavarande ledamöter bevistat
respektive 49, 50, 50 och 51 sammanträden. För tiden 1 januari—30
juni 1938 kunde antalet sammanträden beräknas till lägst 52 (två per vecka)
och högst 78 (tre per vecka). Det syntes sannolikt, att det bleve nödvändigt
att hålla tre sammanträden under större delen av de återstående månaderna
av budgetåret. Rådet ansåge sig böra räkna med att antalet sammanträden
under tiden 1 januari—30 juni 1938 komme att uppgå till omkring 70. Då
det syntes obilligt, att ovannämnda fyra ledamöter under minst fem månader
av innevarande budgetår skulle tjänstgöra utan dem eljest tillkommande ersättning
för sammanträde, hemställde rådet, att bestämmelserna rörande dagarvode
ändrades därhän, att sådant arvode finge utgå för högst 120 sammanträden.
I detta sammanhang har arbetsrådet anfört, att av förenämnda post till
dagarvoden under tiden 1 juli—31 december 1937 tagits i anspråk ett belopp
av 6,890 kronor, varför det syntes ofrånkomligt, att posten komme att överskridas
under innevarande budgetår.
Vidare har arbetsrådet hemställt om meddelande av bestämmelser örn s ä rskild
ersättning till ställföreträdande ordföranden
under den tid, han tjänstgjorde såsom ordförande och chef för rådet. Till
stöd härför har arbetsrådet anfört:
Under semester och annan ledighet för ordföranden uppehölles ordförandeposten
av ordförandens av Kungl. Majit utsedde ställföreträdare. Denne åtnjöte
enligt rådets stat ett årsarvode av 2,000 kronor samt ett arvode av 30
kronor för varje sammanträdesdag. Under ordförandens ledighet hade ställföreträdaren
handhaft de löpande ärendena, under det att avgöranden av
större vikt i enlighet med bestämmelse i 19 § i den för arbetsrådet utfärdade
instruktionen fått anstå i avvaktan på ordförandens återinträde i tjänst. De
löpande ärendenas antal hade emellertid numera ökats i sådan grad, att ställföreträdarens
arbetsbörda under ordförandens frånvaro bleve synnerligen betungande.
Under sådana förhållanden syntes det rimligt, att denne bereddes
särskild ersättning under ifrågavarande tjänstgöring som ordförande och
chef för rådet, eftersom den ställföreträdande ordföranden eljest tillkommande
ersättning väl finge anses bestämd med hänsyn till att han vid sidan
av detta uppdrag skulle kunna utöva annan verksamhet.
För att kunna möta don betydande ökning i expcditionsarbetet, som jämväl
blivit en följd av den av arbetsrådet antydda utvecklingen, hade det visat
sig nödvändigt att i ganska hög grad anlita extra personal. De ärenden, som
rådet hade att handlägga, vore i do allra flesta fall av mycket brådskande
natur och det vore av synnerlig vikt, att sökandena erhölle besked utan
onödig omgång. Arbetsrådet har härutinnan ytterligare anfört:
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
För att biträda med ärendenas uppsättning — som eljest utfördes av rådets
sekreterare med hjälp av en amanuens — hade hos rådet sedan början av
november 19o7 varit anställda två och tidvis tre juridiskt utbildade tjänstemän,
vilka tjänstgjort på kvällarna. Anledningen till att nämnda tjänstgörmgsform
valts vore dels att rådet till en början icke kunnat överblicka
varaktigheten av den utökade arbetsbördan samt att det visat sig önskvärt att
bibehålla en med arbetet förtrogen personal, dels ock att rådets nuvarande
lokalförhållanden, då sammanträden hölles så ofta som fyra gånger i veckan,
icke utan stor olägenhet medgåve dagtjänstgöring för denna personal. Såsom
extra skrivhjälp hade med kvällstjänstgöring arbetat i regel tre maskinskriverskor,
varjämte med dagtjänstgöring anställts ett skrivbiträde samt en
kvinnlig tjänsteman, som bland annat biträdde med uppsättning av ärenden.
Å registratorskontoret hade måst anställas ytterligare en tjänsteman nied fuli
tjänstgöring. Slutligen hade därjämte rådets stadigvarande anställda personal
sedan lång tid tillbaka i stor utsträckning nödgats arbeta å övertid.
Till följd av nu anförda omständigheter hade posten till grundavlöningar
lii. lii. till övrig icke-ordinarie personal
måst tagas i anspråk i en omfattning, som icke vid statens uppgörande varit
förutsedd. Av ifrågavarande post, som vore beräknad för en genomsnittlig
medelsåtgång av omkring 1,310 kronor i månaden, hade sålunda utbetalats
under november månad 1937 2,978 kronor och under december månad 1937
2,822 kronor. Av anslagsposten, som under juli—december 1937 tagits i anspråk
med sammanlagt 10,729 kronor 96 öre, återstode alltså allenast 5,070
kronor 4 öre. Då det syntes ofrånkomligt att för upprätthållande av rådets
verksamhet äga tillgång till minst så stor personal, som anlitats under november
och december månader 1937, räknade arbetsrådet för tiden 1 januari—
30 juni 1938 med ett anslagsbehov från posten grundavlöningar m. m. av
(6 X 2,900) 17,400 kronor. Då av nämnda post återstode ett belopp av 5,070
kronor 4 öre, syntes det alltså erforderligt, att posten för innevarande
budgetår höjdes med omkring 12,500 kronor.
Den ökning av arbetsrådets verksamhet med därav följande stegrade utgifter,
som gjort sig särskilt kännbar under senare halvåret 1937, sammanhänger
— såsom arbetsrådet jämväl framhållit — till stor del med genomförandet
av lantarbetstidslagen samt med vidtagandet av vissa ändringar i denna lagstiftning.
Även om man i fortsättningen torde hava att räkna med en relativ
minskning av rådets arbetsbörda, synes likväl någon väsentlig förändring
i denna riktning ej vara att förvänta under återstoden av innevarande
budgetår. Jag finner för den skull åtgärder påkallade för att bereda tillgång
till medel för bestridande av ifrågavarande utgifter.
Yad därvid till en början angår den ifrågasatta utökningen av det
antal sammanträdesdagar, för vilka ledamot äger rätt till dagarvode,
synes en sådan skälig under innevarande budgetår. Emellertid anser
jag mig ej böra medverka till att sammanlagda antalet arvodesdagar för
samma budgetår fastställes högre än till 100 per ledamot. Härav föranledd
kostnadsökning torde med hänsyn till att posten till arvoden och särskilda
ersättningar beräknats förslagsvis icke påkalla särskild framställning till
riksdagen.
11
Kungl. Majus proposition nr 122.
I fråga om den erforderlig befunna förstärkningen med 12,500 kronor av
posten till grundavlöningar m. m. till övrig i cke-or dina
rie personal föranleda arbetsrådets beräkningar icke någon erinran
från min sida. Beloppet torde — i likhet med vad jag i det föregående föreslagit
beträffande förstärkningen av motsvarande post i socialstyrelsens avlöningsstat
— lämpligen böra utgå av det för innevarande budgetår anvisade
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.
Beträffande slutligen frågan örn särskild ersättning till ställföreträdande
ordföranden vid tjänstgöring såsom ordförande och chef för arbetsrådet
saknas enligt min mening skäl att, på grund av den inträdda tillfälliga ökningen
av rådets arbetsbörda, påkalla en ändring i nu gällande ordning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva
•
att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret
1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Arbetsrådet: Avlöningar,
posten grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie
personal, må till nämnda anslag från det för samma budgetår
anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett
belopp av 12,500 kronor.
3:o) Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar. Gällande avlöningsstat för
riksförsäkringsanstalten upptager, bland annat, en post till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal å 548,400 kronor.
I skrivelse den 14 januari 1938 har riksförsäkringsanstalten anfört, att
anstalten redan i sin framställning örn anslag till avlöningar för anstalten
under nästa budgetår förutskickat, att det med hänsyn till den starka stegringen
i anstaltens verksamhet, som blivit en följd av den rådande högkonjunkturen
samt vidtagna lagändringar, synts bliva oundgängligt att hemställa
om ett tilläggsanslag till grundavlöningar m. m. för innevarande budgetår.
Kostnaderna för detta ändamål kunde nämligen enligt anstaltens beräkningar
antagas komma att under detta budgetår uppgå till omkring 610,500 kronor.
Beträffande den antydda stegringen i riksförsäkringsanstaltens verksamhet
har anstalten i sin nu ifrågavarande skrivelse anfört ytterligare:
Antalet anmälda olycksfall bland i anstalten försäkrade arbetare hade utgjort
96,508 år 1935, 101,620 år 1936 och 116,295 år 1937. Antalet i riksförsäkringsanstaltens
arbetsgivarförteckningar upptagna arbetsgivare hade för
år 1934 uppgått till omkring 607,000, för år 1935 till omkring 635,000 och
enligt senaste siffror, hänförande sig till arbetsgivarförteckningarna för år
1936, till omkring 664,000. En ytterligare ökning syntes vara att emotse
enligt de arbetsgivarförteckningar för år 1937, som vore under upprättande.
Antalet ärenden angående försäkringsplikt hade år 1935 uppgått till 8,673,
år 1936 till 9,556 och år 1937 till 10,961.
Riksförsäkringsanstaltens personal, inberäkna! läkare, hade vid slutet av
åren 1935—1937 utgjort respektive 382, 400 och 438.
Anstaltens utgifter till grundavlöningar m. m. hade för tiden 1 juli—31
december 1937 belöpt till 285,346 kronor. Under förutsättning att utgifterna
Departementschefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
för första halvåret 1938 icke lomme att öka, skulle under denna tid för ändamålet
åtgå likaledes 285,346 kronor. Om därtill lades den beräknade kostnaden
— 7,500 kronor — för arbetarskyddsbyråns personal, skulle det sammanlagda
utgiftsbeloppet för hela budgetåret 1937/1938 kunna fastställas till
578,192 kronor, varigenom en brist av omkring 30,000 kronor skulle uppstå
å anslagsposten.
Emellertid har anstalten räknat med att det för första halvåret 1938 bomme
att erfordras ytterligare ökning av anslaget. Anstalten har härom uttalat
följande.
Under denna del av året ökades normalt utgifterna på grund av nödvändig
förstärkning av försäkringsbyråns arbetskrafter för färdigställande av arbetsgivarförteckningarna
och debitering av mindre arbetsgivare inom föreskriven
tid. På grund av den fortgående ökningen i antalet registrerade arbetsgivare
måste för nämnda arbeten beräknas ökad personal. Vidare förelåge inga
tecken, som tydde på att den kontinuerliga ökningen i antalet anmälda
olycksfall komme att upphöra under den närmaste tiden. Nämnda omständigheter
utövade inverkan på omfattningen av arbetet å de flesta av anstaltens
byråer. Det administrativa arbetet komme att ökas på grund av arbetarskyddsbyråns
och yrkesinspektionens överflyttning från socialstyrelsen. Till
vikarier under sommartiden erfordrades även någon ökning av anslagsmedlen.
Slutligen ville anstalten erinra örn det uppdrag att verkställa utredning
rörande revision av olycksfallsförsäkringslagen, som lämnats anstalten.
För detta ändamål kunde behov av extra arbetskrafter visa sig erforderligt.
Riksförsäkringsansalten ville ytterligare framhålla, att anstalten nödvändigtvis
måste hava tillräckliga medel till sitt förfogande för att kunna utföra
de arbetsuppgifter, som åvilade anstalten. Anstalten ägde icke rätt att vägra
arbetsgivare försäkring i anstalten, de anmälda olycksfallen måste ovillkorligen
skyndsamt regleras och premier snarast påföras samtliga arbetsgivare
— mindre arbetsgivare inom viss föreskriven tid.
Anstalten har i anslutning till det anförda beräknat, att — utöver förenämnda
belopp av 30,000 kronor — ytterligare en summa av 30,000 kronor
kunde komma att visa sig erforderlig för täckande av anstaltens utgifter till
grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal.
Sammanlagt skulle alltså posten behöva förstärkas med 60,000 kronor.
Med hänsyn till den kraftiga stegring, som kännetecknat riksförsäkringsanstaltens
hittillsvarande verksamhet under innevarande budgetår och i betraktande
av vad anstalten i sin framställning jämväl i övrigt anfört, torde
en förstärkning för samma budgeår av ämbetsverkets anslagspost till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal vara nödvändig.
I fråga örn det sannolika medelsbehovet synes emellertid ämbetsverket
hava räknat i överkant. Enligt vad jag inhämtat, torde förhållandet mellan
antalet biträden i de högre och de lägre löneställningarna inom anstalten för
närvarande vara relativt gynnsamt. Då man vidare lär kunna utgå från att
i ett ämbetsverk av riksförsäkringsanstaltens natur de mekaniska skrivgöromålen
ha en förhållandevis betydande omfattning, synes det mig till fyllest,
örn man förutsätter, att vid anställande av ytterligare erforderliga biträden
dessa icke placeras högre än i 2:a lönegraden. Under sådana förhållanden
13
Kungl. May.ts proposition nr 122.
och då den nu konstaterbara bristen å ifrågavarande anslagspost angivits till
omkring 30,000 kronor och man beträffande kostnaden för nyanställning av
ytterligare personal enligt uppgift räknat med en marginal av 6,500 kronor,
synes det totala medelsbehovet kunna begränsas till 55,000 kronor. Jämväl
i detta fall torde beloppet lämpligen kunna utgå av det för innevarande
budgetår beviljade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva
att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret
1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Riksförsäkringsanstalten:
Avlöningar, posten grundavlöningar m. m. till övrig
icke-ordinärie personal, må till nämnda anslag från det för
samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter
överföras ett belopp av 55,000 kronor.
4:o) Pensionsstyrelsen: Avlöningar. I gällande avlöningsstat för pensionsstyrelsen
är, bland annat, upptagen en post å 282,300 kronor till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal.
I skrivelse den 16 december 1937 har pensionsstyrelsen gjort framställning
örn viss förstärkning för budgetåret 1937/1938 av angivna post, varvid styrelsen
inledningsvis uttalat sig på följande sätt.
Styrelsen hade från och med den 1 januari 1937, i samband med ikraftträdandet
av lagen om folkpensionering och förordningen örn invalidunderstöd,
erhållit ändrad organisation. I brist på erfarenhet om lagstiftningens
inverkan på arbetet inom styrelsen hade det givetvis varit synnerligen vanskligt
att på förhand beräkna behovet av arbetskrafter och därmed också avlöningsanslagets
storlek. Utvecklingen hade emellertid visat en sådan tillströmning
av ärenden i anledning av den nämnda lagstiftningen, att det
skulle hava varit omöjligt för styrelsen att på ett tillfredsställande sätt inom
anslagets ram fylla sina arbetsuppgifter. Trots de åtgärder styrelsen vidtagit
hade det ej kunnat undvikas att arbetsbalans uppstått.
Från och med ingången av år 1938 trädde den nya lagstiftningen örn dyrortsgradering
av folkpensioner och invalidunderstöd samt lagen om barnbidrag
i kraft. Dessa lagstiftningsåtgärder hade redan medfört väsentlig
ökning i styrelsens arbete och komme jämväl i fortsättningen att i avsevärd
mån öka arbetsbördan. Hänsyn till de sålunda ökade arbetsuppgifterna hade
emellertid icke tagits vid anvisandet av anslagen till styrelsen för innevarande
budgetår.
Arbetsuppgifternas ökning hade dels i avsevärd grad påverkat det mera
stadigvarande personalbehovet å vissa byråer inom styrelsen, dels ock medfört
en tillfällig anställning av personal.
Rörande utgifterna under grundavlöningsposten till avlöning av personal,
avsedd för fullgörande av stadigvarande arbetsuppgifter, anför styrelsen
härefter bland annat.
I proposition (nr 53) till 1936 års riksdag, där huvudlinjerna för styrelsens
ändrade organisation framlades, hade de årliga kostnaderna för grundavlöningar
m. m. efter den nya organisationens genomförande angivits till 265,600
kronor. I sin anslagsskrivelse den 28 augusti 1936 hade styrelsen ansett sig
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
sakna anledning frångå denna beräkning beträffande budgetåret 1937/1938
och hade därför föreslagit utgiftsposten till oförändrat 265,600 kronor. Departementschefen
hade i proposition (nr 266) till 1937 år riksdag i anledning
av familjepensionsaydragen funnit beloppet kunna nedsättas till 259,300
kronor. I följd av sjukkassebyråns överförande från socialstyrelsen till pensionsstyrelsen
från och med den 1 januari 1938 hade emellertid sistnämnda
belopp höjts med 23,000 kronor till 282,300 kronor.
Vid anmälan av förutnämnda proposition nr 53 syntes departementschefen
med vissa jämkningar hava godtagit styrelsens i skrivelse den 30 september
1935 gjorda beräkningar med avseende å behovet av icke-ordinarie
arbetskraft. Därvid hade bland annat räknats med att 14 befattningar i
amanuensgrad skulle erfordras. På grund av den starkt ökade arbetsbördan
hade antalet amanuenser emellertid måst ökas till 18 och syntes ytterligare
ökning bliva erforderlig. Därigenom uppkomme en merkostnad, vilken dock
— med hänsyn dels till att de nyantagna amanuenserna tills vidare vore
placerade i lägre grad än vad fallet varit med avseende å de i tjänsten äldre
och dels till att en del av nyanställningarna verkställts först under oktober
månad detta år — syntes för innevarande budgetår begränsa sig till omkring
8.000 kronor.
I nyssberörda proposition hade departementschefen för styrelsens nya
organisation beräknat behovet av extra ordinarie biträden i kontors- och skrivbiträdesgraderna
till 105, varav 25 kontors- och 80 skrivbiträden. Den årliga
lönekostnaden (nettolön) för detta antal befattningshavare uppginge till
186,540 kronor. Därjämte syntes för avlöning åt tillfällig personal hava beräknats
20,000 kronor, av vilket belopp ungefär hälften kunde antagas hava
avsett skrivbiträden och återstående hälften kontorsgossar. Under innevarande
år har styrelsen varit nödsakad att för styrelsens stadigvarande
arbetsuppgifter anställa ett stort antal icke-ordinarie biträden. För närvarande
funnes sålunda 46 extra ordinarie kontorsbiträden, 89 skrivbiträden
(varav 67 vore extra ordinarie och 17 extra tjänstemän samt 5 tillfälliga befattningshavare),
9 kontorsgossar och 1 telefonist. Denna personal hade i
huvudsak anställts under första halvåret 1937. Under våren 1938 syntes ytterligare
ett antal biträden behöva anställas för det stadigvarande arbetet inom
styrelsen. Särskilt avsåge styrelsen därvid personal för utbetalning av barnbidrag.
De barntillägg, som för närvarande utbetalades till cirka 13,000 mottagare,
skulle successivt efter ingången av år 1938 ersättas med barnbidrag.
Sådana beräknades redan efter relativt kort tid komma att utgå till cirka
40.000 mottagare med utbetalning huvudsakligen månadsvis. Det därigenom
uppkomna merarbetet med barnbidragens bokföring och utbetalning syntes
komma att medföra behov av ytterligare minst 10 kvinnliga biträden. Ansökningar
örn barnbidrag beräknades inkomma i början av år 1938 men komme
sannolikt icke att föreligga i sådant antal, att nyssberörda personalökning
skulle bliva erforderlig förrän omkring den 1 mars samma år. Kostnaden för
lön åt den nu befintliga, för det stadigvarande arbetet anställda biträdespersonalen
i grader lägre än den sjunde uppginge till 258,852 kronor. Lades
härtill lön för 4 månader åt 10 nya skrivbiträden eller 5,920 kronor erhölles
en summa av 264,772 kronor, vilken med 58,232 kronor överstege det belopp
av 206,540 kronor, som för innevarande budgetår vore beräknat för personal
inom ifrågavarande grader. — Vid beräkningarna hade personalen å sjukkassebyrån
lämnats ur räkningen, enär för densamma avsedda anslagsmedel
ungefärligen syntes förslå för ändamålet.
De nu angivna ökningarna i de mera bestående arbetsuppgifterna skulle
sålunda kunna beräknas medföra en merutgift för innevarande budgetår av
omkring 66,000 kronor.
Kungl. Majus proposition nr 122 15
Beträffande behovet av tillfälliga arbetskrafter under löpande budgetår och
därmed förenade kostnader uttalar sig styrelsen sålunda.
Lagstiftningen om dyrortsgradering av folkpensioner och invalidunderstöd
beräknades medföra, att cirka 120,000 pensionstagare, bosatta inom de två
högsta ortsgrupperna, kunde efter ansökan få sina pensioner höjda. I proposition
(nr 15) till 1937 års riksdag hade departementschefen uttalat, att
hinder icke syntes böra möta, att dylik ansökan ingåves redan före den
1 januari 1938. Redan under maj och juni månader 1937 hade styrelsen
vidtagit åtgärder för att så många som möjligt av ifrågavarande pensionstagare
skulle vid pensionsutbetalningen i januari 1938 komma i åtnjutande
av de förmåner, som den nya lagstiftningen avsåge att bereda. Särskild
blankett hade fastställts för ansökning örn ökning av pensionen, vissa
andra förberedande åtgärder hade vidtagits och för arbetets utförande hade
organiserats en särskild avdelning, som huvudsakligen arbetade i för ändamålet
— efter Kungl. Majds medgivande — förhyrda lokaler. Arbetet
(registrerings-, gransknings-, uträknings- och expeditionsarbete) vore av den
omfattning, att detsamma icke skulle inom rimlig tid kunnat utföras annat
än genom anlitande av tillfällig arbetskraft. Den 15 december 1937 hade cirka
107,000 ansökningar örn höjning av pensioner i anledning av dyrortsgraderingen
inkommit. Arbetet hade påbörjats i slutet av augusti månad och beräknades
tillika med vissa kompletteringsarbeten i huvudsak vara slutfört
med utgången av februari månad 1938.
Såsom förut nämnts komme ansökningar örn barnbidrag att inflyta efter
ingången av år 1938. Därjämte syntes ett synnerligen avsevärt antal ärenden,
föranledda av förskottering från kommunernas sida av sådana bidrag, bliva
föremål för behandling inom styrelsen. Dessa omständigheter komme otvivelaktigt
att medföra en betydande arbetsanhopning, vilken syntes kräva —- förutom
annan personal — ett antal befattningshavare för registrerings-, skrivoch
räknearbete. För ändamålet hade styrelsen avsett att under tiden mars—
september 1938 använda en del av den personal, som tillfälligt anställts för
det av dyrortsgraderingen av folkpensionerna föranledda arbetet.
Lagstiftningen örn dyrortsgradering av folkpensionerna byggde, såsom
redan antytts, på att ansökningar örn dyrortsförhöjning skulle göras samt
förutsatte en granskning av de inkomna ansökningarna och en jämförelse av
dessa med tidigare ansökningshandlingar. Arbetet vore sålunda av en helt
annan karaktär än det 1935/1936 utförda tekniska omräkningsarbetet. För
arbetets utförande vore — förutom viss styrelsens personal i högre grad —
för närvarande tillfälligt anställda 50 kvinnliga biträden samt en kontorsgosse.
Av de förra uppbure 2 en ersättning av 180 kronor i månaden och 48
en ersättning av 150 kronor i månaden jämte clyrtidstillägg. Kontorsgossen
betalades med 100 kronor i månaden jämte dyrtidstillägg. Denna arbetsstyrka
förestodes närmast av en kontorist —- vilken enligt Kungl. Maj:ts den
3 december 1937 lämnade medgivande därför ägde såsom särskild ersättning
uppbära 60 kronor för månad — och beräknades erhålla sysselsättning till
och med februari månad 1938. Efter utgången av december månad syntes å avdelningen
allenast ungefär 10 biträden erfordras till utgången av budgetåret,
vilka kunde förväntas bliva sysselsatta med arbete på grund av lagstiftningen
örn barnbidrag samt med efterarbeten i anledning av dyrortsgraderingen, i
den mån sådana förekomme.
Kostnaderna för avlöning åt denna personal hade för tiden augusti—november
1937 uppgått till 21,296 kronor, bortsett från dyrtidstillägg. För återstoden
av budgetåret syntes i enlighet med do ovan lämnade uppgifterna kostnaderna
böra beräknas till 29,700 kronor. Sammanlagda kostnaderna skulle
16
Kungl. Majus proposition nr 122.
alltså uppgå till cirka 51,000 kronor. Därtill k örn ine emellertid — för möjliggörande
av den förut berörda jämförelsen med tidigare behandlade ansökningar
örn folkpension — kostnader för arbete med framskaffande av cirka
120.000 äldre ansökningsakter samt återinsättning av desamma i styrelsens
arkiv. Arbetet, som visat sig vara av synnerligen tidsödande och besvärlig
beskaffenhet, måste i huvudsak utföras å övertid. Kostnaden för övertidsarbetet
syntes kunna beräknas till omkring 10,000 kronor. Den tillfälliga
direkta merkostnaden i löneavseende i anledning av arbetet med dyrortsgradering
och barnbidrag kunde därför beräknas till 61,000 kronor.
Enligt dessa beräkningar skulle alltså det belopp, varmed posten till
grundavlöningar behövde förstärkas, kunna uppskattas till (66,000 + 61,000)
127.000 kronor. Styrelsen meddelar emellertid, att beloppet kunde något
reduceras. Härom anför styrelsen följande.
I sin skrivelse den 30 september 1935 angående anslag till styrelsen för
budgetåret 1936/1937 hade styrelsen framhållit, att det till grundavlöningar
då beräknade beloppet borde kunna reduceras med hänsyn till förordnanden
å tjänster å ordinarie stat samt till andra ledigheter än semestrar. Med vilket
belopp en sådan reduktion kunde verkställas vore emellertid vanskligt att på
förhand angiva. Styrelsen hade ansett försiktigheten bjuda att icke beräkna
detsamma högre än till 22,000 kronor. Enligt den erfarenhet styrelsen numera
vunnit, syntes detta avdragsbelopp vara för lågt beräknat. I anledning
härav och då under innevarande budgetår vikariatsförordnanden kunde antagas
i stor utsträckning komma icke-ordinarie befattningshavare till del,
syntes avdragsbeloppet för detta budgetår kunna beräknas till omkring 30,000
kronor. Den beräknade merutgiften å 127,000 kronor kunde därför reduceras
med (30,000 — 22,000) 8,000 kronor.
Under hänvisning till det anförda har styrelsen hemställt, att posten
till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal måtte för budgetåret
1937/1938 förstärkas med (127,000 — 8,000) 119,000 kronor.
Departements- Såsom framgår av pensionsstyrelsens redogörelse, har styrelsen — till förchefen.
hindrande av uppkomsten av en alltför stor arbetsbalans vid ikraftträdandet
av den nya lagstiftningen rörande dyrortsgradering av folkpensioner och
invalidunderstöd — sett sig nödsakad att under hösten 1937 anställa tillfällig
personal i betydande utsträckning. Behovet av personalförstärkning
för angivna ändamål torde jämförelsevis snart komma att upphöra, men en
del av den anställda personalen lärer på grund av den arbetsanhopning, med
vilken är att räkna i anledning av den nu ikraftträdda lagen örn barnbidrag,
bliva erforderlig under hela återstoden av löpande budgetår.
Vidare har den ökning av styrelsens för framtiden bestående arbetsuppgifter,
som ifrågavarande lagstiftning medfört, föranlett styrelsen att nyanställa
viss icke-ordinarie personal, avsedd för fullgörande av stadigvarande
uppgifter, varjämte styrelsen räknar med att av samma orsak ytterligare personal
måste nyanställas under våren 1938.
Då vid uppskattningen av styrelsens avlöningsanslag för budgetåret
1937/1938 hänsyn icke kunnat tagas till det extra personalbehov, som föranledes
av omförmälda lagstiftning, är det uppenbart, att detta anslag icke
kommer att bliva till fyllest, vadan ytterligare medel måste ställas till sty
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
relsens förfogande. Det i sådant hänseende erforderliga beloppet uppskattar
jag i likhet med styrelsen till 119,000 kronor. För jämväl denna förstärkning
torde förslagsanslaget till oförutsedda utgifter böra anlitas.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva
att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret
1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Pensionsstyrelsen:
Avlöningar, posten grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie
personal, må till nämnda anslag från det för samma
budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras
ett belopp av 119,000 kronor.
5:o) Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar. Gällande avlöningsstat
för statens farmacevtiska laboratorium, som slutar å ett belopp
av 37,500 kronor, upptager bland annat en post till grundavlöningar m. m.
till övrig icke-ordinarie personal å 9,300 kronor.
I skrivelser den 20 oktober och den 27 december 1937 har medicinalstyrelsen
anmält behov av ytterligare medel för avlönande av extra personal vid ifrågavarande
laboratorium under budgetåret 1937/1938.
Styrelsen hänvisar därvid till en av laboratoriets föreståndare H. Nilsson
gjord framställning, vari denne framhållit, bland annat, att en ökning av personalen
vore erforderlig för ett fullföljande av det arbetsprogram, varå storleken
av de vid 1937 års riksdag höjda avgifterna för kontroll av handeln med
s. k. farmacevtiska specialiteter grundats. Föreståndaren erinrar jämväl, att
i ett av tillkallade sakkunniga den 15 oktober 1937 avgivet betänkande med
förslag till omorganisation av statens farmacevtiska laboratorium betonats,
att en väsentlig utökning av laboratoriets personal vore nödvändig, därest
laboratoriet skulle kunna fullgöra detsamma åvilande uppgifter, främst med
avseende å kontrollen av de farmacevtiska specialiteterna. Föreståndaren
beräknar medelsbehovet för anställande av erforderlig extra personal under
innevarande budgetår till 10,000 kronor, varav 4,000 kronor för insulinstandardisering,
2,400 kronor för värdebestämning av sexualhormoner och 3,600
kronor för kemiska undersökningsarbeten.
I anslutning härtill och under åberopande tillika, att utgifterna för berörda
personal torde komma att tillfullo uppvägas genom de förhöjda kontrollavgifter,
som 1937 års riksdag beslutat, har medicinalstyrelsen hemställt, att
för innevarande budgetår måtte anvisas 10,000 kronor för erforderlig utökning
av laboratoriets personal.
Med hänsyn till den synnerliga angelägenheten av att prövningen av de Departementsfarmacevtiska
specialiteterna utan tidsutdräkt fullföljes i den omfattning, chefensom
avsågs vid den av 1937 års riksdag beslutade förhöjningen av kontrollavgifterna
för dessa specialiteter, torde en förstärkning redan under innevarande
budgetår av farmacevtiska laboratoriets personal få anses nödvändig.
Mot det belopp, som medicinalstyrelsen i sådant syfte äskat, har jag intet att
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 122. 872 38 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
erinra. Jag tillstyrker därför, att hos riksdagen göres framställning om anvisande
av det begärda beloppet.
I likhet med vad jag i övriga nu angivna fall föreslagit, synas ifrågavarande
medel lämpligen böra överföras från förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter.
Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Majt
måtte föreslå riksdagen
att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret
1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Statens farmacevtiska
laboratorium: Avlöningar, posten grundavlöningar m. m.
till övrig ieke-ordinarie personal, må till nämnda anslag från
det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförsedda
utgifter överföras ett belopp av 10,000 kronor.
Med bifall till vad chefen för socialdepartementet sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils-Sture Lindqvist.
Stockholm 1938. K. L. Beckwaus Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:101 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln. s. 5 i texten
- SU 1938:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln. s. 1 i texten