Sök i Ratio Lex

Angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln

1938-02-11 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:122, Angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förstärkning

av vissa anslag under femte huvudtiteln;

given Stockholms slott den 11 februari 1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å

Stockholms slott den 11 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Brajustorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Inom socialdepartementet föreligga framställningar från vissa ämbetsverk

rörande medelsbehov, som med de för innevarande budgetår anvisade anslagen

icke kunna tillgodoses. Vid den anmälan av dessa framställningar

i den mån desamma böra underställas riksdagen — som jag nu går att göra,

har jag för avsikt att behandla de olika ärendena punktvis i den ordning

respektive anslag ingå under femte huvudtiteln.

l:o) Socialstyrelsen: Avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet.

I gällande avlöningsstat för socialstyrelsen är, bland annat, upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 122. 873 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 122.

tagen en post till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal

å 150,000 kronor. Därjämte finnes under särskild punkt anvisat

ett anslag till avlöningar till viss personal för större statistiska specialundersökningar

å 15,000 kronor, vilket belopp styrelsen under första

halvåret 1938 äger disponera i enlighet med de föreskrifter, som av

Kungl. Maj:t må meddelas för varje särskilt fall. Vidare har Kungl.

Majit den 10 september 1937 — med anledning av en av socialstyrelsen gjord

framställning örn förstärkning av vissa arbetskrafter hos styrelsen på grund

av den nya utlänningslagstiftningen och inrättandet av styrelsens byrå för

utlänningsärenden — förklarat hinder icke möta för styrelsen att, i den mån

så funnes oundgängligen påkallat, inom den i framställningen angivna kostnadsramen

— 5,000 kronor — anställa personal för ändamålet. Till täckande

av kostnaderna härför har Kungl. Majit förklarat sig framdeles vilja anvisa

medel.

I skrivelse den 26 januari 1938 har socialstyrelsen anmält behov av ytterligare

medel under innevarande budgetår till förstärkning av posten till grundavlöningar

m. m. Styrelsen har därvid till en början uppehållit sig vid den

personalökning, som under den hittills gångna delen av budgetåret påkallats^

samt dessa åtgärders inverkan på belastningen av nämnda post. Styrelsen

har i sådant avseende framhållit bland annat följande.

För tiden 1 juli—31 december 1937 hade belastningen å förenämnda anslagspost

å 150,000 kronor till grundavlöningar m. m. utgjort 93,731 kronor

82 öre, vilket belopp med ungefär 15,000 kronor överstege det belopp, som av

Kungl. Majit beräknats under samma tid komma att åtgå för ändamålet (propositionen

nr 266/1937 angående socialstyrelsens organisation m. m., sid.

192).

Den ifrågavarande merbelastningen berodde väsentligen på den avsevärda

utökning av utredningsbyråns biträdespersonal, som befunnits nödvändig för

utförandet av ett flertal omfattande statistiska specialutredningar, vilka senaste

halvåret åvilat denna byrå. Förutom de löpande större statistiska utredningarna

rörande löneförhållanden och byggnadsverksamhet m. m. hade

utredningsbyrån sålunda handhaft hushållskostnadsundersökningen avseende

lantarbetare och småbrukare, undersökningar rörande åtgärder till förbättring

av lantarbetarnas löneställning, rörande privatanställdas arbetstid och

löneförhållanden, rörande semesterförhållandena för vissa anställda i allmän

och enskild tjänst samt rörande bagerilagens verkningar och arbetstidsförhållandena

för viss hotell-, restaurang- och kafépersonal. Dessutom hade

övergången till statistisk bearbetning medelst Hollerithmaskiner erfordrat,

att viss del av biträdespersonalen under tjänstgöringstiden utbildades i

stansning av hålkort m. m. Först vid årsskiftet hade byråns tillfälliga personal

ansetts kunna minskas med ett tiotal befattningshavare.

Till belysning av lönekostnaderna under senare hälften av år 1937 för

— bortsett från byråchefen — hela den å utredningsbyrån sysselsatta personalen

har styrelsen verkställt en undersökning, utvisande, att dessa kostnader

sammanlagt uppgått till något över 72,000 kronor, varav för byråns

ordinarie arbetsuppgifter beräknats cirka 26,600 kronor och för specialundersökningar

inemot 45,500 kronor. Enligt gällande arbetsplaner hade även ordi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 122. 3

narie eller extra ordinarie personal i viss utsträckning anlitats för utförandet

av sådana specialundersökningar. Styrelsen har vidare anfört:

Utöver de å styrelsens stat upptagna avlöningsbeloppen, som under senare

halvåret 1937 för utredningsbyråns del approximativt kunnat uppskattas till

42,000 kronor (inklusive dyrtidstillägg) hade till byråns disposition under

samma tid stått ett belopp av 17,008 kronor, utgörande särskilt beviljade medel

för vissa av specialundersökningarna. Det sammanlagda anslagsbeloppet,

cirka 59,000 kronor, hade sålunda understigit de verkliga totalkostnaderna

för byrån med ungefär 13,000 kronor.

För närvarande uppginge — framhåller socialstyrelsen vidare — de befattningshavare

inom ämbetsverket, vilka beräknades regelmässigt uppbära

avlöning ur anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

till ett sammanlagt antal av 77, medan motsvarande antalet tjänstemän enligt

förenämnda proposition beräknats till 58. Härvidlag gällde emellertid, att i

den i propositionen intagna tablån icke medtagits de amanuenser och skrivbiträden,

som skulle avlönas ur reservationsanslaget till större statistiska

specialundersökningar, liksom ej heller viss annan personal —- å utlänningsbyrån

—- vilken efter Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 10 september

1937 särskilt anställts. Av dessa anledningar berodde väsentligen differensen

mellan den av Kungl. Majit beräknade personalstaten och den nu faktiskt

anställda personalen.

Under framhållande av att någon nämnvärd inskränkning av denna personal

icke för närvarande kunde ifrågakomma, har styrelsen upptagit till behandling

det ytterligare medelsbehov, varmed man under innevarande

budgetår hade att räkna för sagda personals avlöning. Styrelsen har därvid

yttrat:

Örn hänsyn toges till de besparingar, som kunde förväntas uppstå till

följd av förordnanden — vid semester, sjukledighet m. m. — å tjänster å

ordinarie och extra stat, syntes, såvitt nu kunde bedömas, utgifterna för

grundavlöningar till ifrågavarande icke-ordinarie personal under första halvåret

1938 böra beräknas till lägst 84,000 kronor, varav cirka 50,000 kronor

enbart för personalen å utrednings- och utlänningsbyråerna. Till bestridande

av hithörande avlöningskostnader syntes högst kunna disponeras ett sammanlagt

belopp av inemot 77,000 kronor.

Styrelsen hade därvid ansett sig böra räkna med tillstånd av Kungl. Maj:t

att taga hela reservationsanslaget å 15,000 kronor i anspråk till grundavlöningar

jämte i förekommande fall avlöningsförhöjningar och särskilda

löneförmåner åt den icke-ordinarie personal, som användes för utförande av

tidigare angivna specialundersökningar. Vidare hade beräknats, att de särskilda

medel, som Kungl. Maj:t i anledning av förenämnda beslut den 10 september

1937 framdeles, efter framställning av socialstyrelsen, komme att anvisa till

täckande av kostnader för avlöning åt extra personal å utlänningsbyrån, finge

såsom tillägg till anslagsposten till grundavlöningar m. m. åt övrig icke-ordinarie

personal disponeras enbart för sådana avlöningar.

Det till styrelsens förfogande stående anslagsbeloppet skulle under dessa

förutsättningar understiga de uppskattade utgifterna för den nu anställda

icke-ordinarie personalens grundavlöningar under återstoden av löpande

budgetåret med något över 7,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 122.

Vidare har socialstyrelsen uppgivit, att en utökning av den icke-ordinarie

personalen å vissa avdelningar befunnits bliva nödvändig under återstoden

av innevarande budgetår. Att dessa nya behov icke anmälts tidigare,

vid framläggandet av förslag till anslagsäskanden för styrelsens verksamhet

eller eljest, berodde därpå, att de dels icke kunnat förutses, dels icke

låtit sig närmare överblicka och beräkna förrän efter den nu genomförda

omorganisationen. De sålunda behövliga personalökningarna berörde närmast

följande byråer, nämligen fattigvårdsbyrån, statistiska byrån och utlänningsbyrån.

Styrelsen har härutinnan anfört bland annat:

Vad först anginge den nu helt nyinrättade fattigvårdsbyrån, ville styrelsen

erinra, att byrån — enligt Kungl. Maj:ts förslag i ämnet — för handhavandet

av kansligöromål och dylikt å avdelningen för fattigvård och barnavård samt

skyddshemsinspektionen tilldelats allenast ett kanslibiträde och ett extra ordinarie

kontorsbiträde. Bland de göromål, som för närvarande ålåge denna personal,

märktes följande.

Av de i diariet över inspektörsärenden antecknade ärendena (948 år 1937)

remitterades en del till fattigvårdsinspektionens arkitekt, fattigvårds- och

barnavårdskonsulenter, fattigvårdsstyrelse!'', barnavårdsnämnder m. fl. Flertalet

ärenden plägade föranleda en eller flera utgående skrivelser.

Vid granskning av konsulenternas reseräkningar skulle tillses, att resorna

företagits i enlighet med de av inspektören fastställda resplanerna. Sedan

inspektören attesterat räkningarna, översändes dessa till vederbörande länsstyrelser.

Av konsulenterna ingivna rapporter över besök i kommunerna antecknades

å kommunkort och inlades därefter i särskilda för respektive kommuner

avsedda dossierer. Under år 1937 hade till inspektionen inkommit

ungefär 1,050 rapporter, vilka emellertid ännu icke hunnit behandlas i angiven

ordning.

Även beträffande Kungl. Maj:ts beslut rörande lån för uppförande eller

förbättring av ålderdomshem samt länsstyrelsernas beslut rörande reglering

av vissa befattningar vid ålderdomshem och kommunala barnhem gjordes anteckning

å kommunkorten, varefter handlingarna inlades i förenämnda dossierer.

över enskilda barnhem och förlossningshem fördes särskilt kortregister,

vari antecknades medicinalstyrelsens och länsstyrelsers beslut i ärenden avseende

sådana hem m. m.

I diariet över efterlysningar hade år 1937 antecknats 418 ärenden. Dessa

ärenden hade under senaste halvåret företett en relativt stark stegring.

Härtill komme vissa andra uppgifter, exempelvis distribuering av utgivna

publikationer, utskrift och expediering av diverse cirkulärskrivelser, uppsortering

och inläggning i kommunkonvoluten av tidningsurklipp rörande fattigvården

och barnavården i kommunerna m. m.

I skydshemsinspektörens diarium funnes för år 1937 antecknade 489 ärenden.

En avsevärd utvidgning av hithörande arbetsuppgifter kunde med säkerhet

påräknas till följd av det vid 1938 års ingång genomförda förstatligandet

av skyddshemmen. För handhavandet av därmed sammanhängande kansligöromål

syntes erfordras minst ett skrivbiträde.

Med hänsyn till arten och omfattningen av ifrågavarande arbetsuppgifter

funne styrelsen det synnerligen angeläget, att en personalförstärkning å

fattigvårdsbyrån nu komme till stånd, förslagsvis tills vidare med ett biträde,

intill dess närmare erfarenheter vunnits.

Beträffande den erforderliga personalökningen å den statistiska byrån

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

har socialstyrelsen inledningsvis framhållit, att det i samband med överflyttandet

till styrelsen från statistiska centralbyrån av fattigvårds- och barnavårdsstatistiken

företagits vissa beräkningar rörande personalbehovet för

dessa statistikgrenar. Resultatet av beräkningarna hade visat sig avsevärt

avvika från tidigare tillgängliga uppgifter i denna fråga. Styrelsen har

härom anfört följande.

I det av landshövdingen Karl Tiselius den 30 juni 1936 avgivna sakkunnigbetänkandet

örn socialstyrelsens omorganisation hade fattigvårds- och

barnavårdsstatistiken — under förutsättning att densamma efter överflyttningen

till socialstyrelsen finge ungefär samma omfattning som hittills —

beräknats kräva en personalstyrka av en amanuens, ett ordinarie kanslibiträde

och ett extra skrivbiträde. I sitt yttrande över nämnda betänkande

hade emellertid statistiska centralbyrån meddelat, att planläggningen och

ledningen av ifrågavarande arbete samt utarbetandet av den årliga berättelsen

över fattigvården personligen omhänderhafts av en av statistiska centralbyråns

byråchefer med biträde av — i årligt genomsnitt — en aktuarie eller amanuens

och fyra biträden. Av de sistnämnda hade ett ordinarie kanslibiträde

och ett ordinarie skrivbiträde varit oavbrutet sysselsatta vid ifrågavarande

grenar av statistiken, medan övrig arbetskraft utgjorts av extra ordinarie

personal i skrivbiträdesgraden eller ordinarie personal, som endast tidvis

sysselsatts med dessa arbeten.

Under åberopande av bland annat statistiska centralbyråns uttalande hade

socialstyrelsen för egen del anfört, att för den närmaste ledningen av här

ifrågavarande arbetsuppgifter borde avses åtminstone en ordinarie aktuarie

och en amanuens samt att personalen i övrigt borde utgöras av fyra kvinnliga

biträden, därav ett ordinarie kanslibiträde och två ordinarie kontorsbiträden.

Vid uppskattningen i 1937 års statsverksproposition (sjunde huvudtiteln,

sid. 18) av medelsbehovet under budgetåret 1937/1938 för statistiska centralbyrån

hade chefen för finansdepartementet efter samråd med chefen för

socialdepartementet beräknat, att, med anledning av fattigvårds- och barnavårdsstatistikens

övertagande av socialstyrelsen, från centralbyrån till socialstyrelsen

borde överflyttas 1 amanuens i 18:e lönegraden, 1 kanslibiträde i

lönegrad B 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad B 4 och en extra ordinarie skrivbiträdest

jänst i 2:a lönegraden. Yad departementscheferna i detta avseende

föreslagit godkändes av riksdagen. Utöver den sakkunniges förslag till

personal å fattigvårds- och barnavårdsstatistiken hade sålunda socialstyrelsen

för densamma tilldelats 1 ordinarie kontorsbiträde.

När arbetet med denna statistik påbörjats inom socialstyrelsen, hade det

emellertid framgått, att personalbehovet blivit alltför knappt tillmätt. Socialstyrelsen

hade från statistiska centralbyrån införskaffat utdrag ur den liggare

över arbetsåtgången för vissa statistikgrenar, vilken sedan flera år fördes å

centralbyrån. Utdragen avsåge fattigvårdsstatistiken för år 1935 och barnavårdsstatistiken

för år 1934, således de senast färdigbearbetade årgångarna

av respektive grenar. En granskning av dessa uppgifter hade lett till det

slutliga resultatet, att de båda statistikgrenarna årligen krävde tillhopa 6,1

arbetsår, vilket motsvarade en personal av minst 6 personer eller minst en

aktuarie eller amanuens och 5 kvinnliga biträden. Den betydande försening,

som fattigvårdsstatistiken för närvarande företedde, i det att årgång 1935

utkommit från trycket först vid årsskiftet 1937/1938, syntes giva vid handen,

att även denna personal varit för knappt tilltagen. Huruvida den gjorda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 122.

beräkningen avveke från den av statistiska centralbyrån själv tidigare meddelade

på grund av att centralbyrån byggt på erfarenheten från bearbetningen

av ett flertal årgångar eller av annat skäl, ville socialstyrelsen i detta samband

lämna därhän. Tydligt vore i varje fall, att den överförda personalstyrkan

vore otillräcklig.

Rörande omfattningen av den erforderliga personalförstärkningen på

statistiska byrån har socialstyrelsen anfört:

Oavsett denna disproportion mellan det årliga genomsnittet av konstaterad

arbetsåtgång och till styrelsens förfogande ställda arbetskrafter syntes

den ofrånkomliga ojämnheten i personalbehov, som sammanhängde med

barnavårdsstatistikens infallande vart tredje år, komma att bereda styrelsen

vissa svårigheter vid användningen av de per budgetår beräknade avlöningsanslagen.

Sålunda anmälde sig under senare delen av innevarande och under

hela nästkommande budgetår behov av arbetskraft för barnavårdsstatistiken.

För utjämning härvidlag samt som kompensation för den, enligt vad ovan

visats, alltför lågt beräknade personalstyrkan för fattigvårds- och barnavårdsstatistiken

över huvud taget syntes det styrelsen ofrånkomligt, att medel till

anställande snarast möjligt av ytterligare fyra extra skrivbiträden (ä 148

kronor per månad) måtte ställas till styrelsens förfogande för återstoden

av innevarande budgetår och för hela budgetåret 1938/1939. Det syntes vidare

vara synnerligen önskvärt att söka aktualisera ifrågavarande statistikgrenar

genom att avarbeta den förefintliga arbetsbalansen. Detta syntes lämpligast

ske på så sätt, att både 1936 och 1937 års fattigvårdsstatistik (tillika med

1937 års bärna vårdsstatistik) utgåves såvitt möjligt under de närmaste tolv

månaderna. För att kunna realisera detta önskemål krävdes emellertid därjämte

en tillfällig förstärkning av arbetskrafterna, motsvarande två extra

skrivbiträden under återstoden av innevarande och liela nästkommande

budgetår.

Beträffande slutligen utlänningsbyråns behov av ökad personal under innevarande

budgetår har socialstyrelsen framhållit följande.

Efter den tidpunkt under förra året, vid vilken statsmakterna tagit ställning

till frågan örn en reviderad främlingskontroll, hade en avsevärd ökning

inträtt i främlingsärendenas antal. Ökningen hade främst givit sig tillkänna

genom ett starkt stegrat antal anmälningar örn utlännings inresa i riket

och utlännings härbärgerande under vistelse härstädes. Orsaken därtill hade

varit den ovanligt starka resandeströmmen till Sverige under sommaren 1937.

Statens polisbyrå för övervakande av utlänningar, vilken intill årsskiftet

1937/1938 handhaft den centrala tekniska främlingskontrollen, hade med sina

för ändamålet disponibla arbetskrafter icke varit tillräckligt rustad att möta

den sålunda inträdda stegringen, varför en avsevärd försening inträtt i byråns

arbete. Den fortlöpande tillsyn över vissa utlänningar här i landet, som

skulle utövas med tillhjälp av byråns s. k. förfalloregister m. m., hade sålunda

under de senaste sex månaderna måst i avsevärd mån eftersättas, varför

möjlighet icke förefunnits att kontrollera, att tiderna för medgivna uppehållsoch

arbetstillstånd ej överskridits. Erfarenheten syntes giva vid handen, att

en dylik balans icke kunde undanröjas med mindre tre skrivbiträden anställdes

för en tid av 4 å 5 månader, förslagsvis under tiden från och med den

1 februari till och med juni månads utgång.

En sammanställning av de beräknade merkostnader till grundavlöningar

för innevarande budgetår, som föranledas av socialstyrelsens förevarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 122.

7

förslag till personalökning å fattigvårdsbyrån, statistiska byrån oell utlänningsbyrån,

ger enligt styrelsen vid handen, att för ändamålet skulle erfordras

ett ungefärligt belopp av 7,500 kronor.

Under hänvisning till det anförda har styrelsen hemställt, att posten

till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal måtte för budgetåret

1937/1938 förstärkas med (7,000 + 7,500) 14,500 kronor.

För socialstyrelsen har det icke varit möjligt att klart överblicka omfattningen

av erforderligt personalbehov efter omorganisationen. Den lämnade

redogörelsen giver oförtydbart vid handen, att i olika avseenden en personalförstärkning

är nödvändig, därest föreliggande arbetsuppgifter skola kunna i

behörig ordning fullgöras. Detta gäller främst utlänningsbyrån, beträffande

vilken den nya lagstiftningen gjort det vanskligare än i fråga örn ämbetsverket

i övrigt att på förhand beräkna antalet behövliga befattningshavare.

Och vad angår fattigvårds- och bamavårdsstatistiken, synes det med hänsyn

till angelägenheten av att sagda statistik utan dröjsmål bearbetas — jag vill

erinra örn den pågående utredningen rörande socialvården -—- av vikt, att

ämbetsverket beredes tillgång till oundgänglig personalförstärkning. Jämväl

i övrigt torde anledning till erinran mot styrelsens krav icke föreligga.

I fråga örn behovet av erforderligt förstärkningsanslag har styrelsen angivit

detta till 14,500 kronor. Emellertid har härvid icke tagits i betraktande, att

Kungl. Maj:t — såsom antytts — tidigare funnit sig nödsakad medgiva en

förstärkning av utlänningsbyråns personal, som beräknats draga en kostnad

av högst 5,000 kronor. Uppenbarligen bör vid äskande av förstärkning av

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för innevarande

budgetår sagda belopp jämväl tagas i beräkning. Det för nu förevarande

ändamål erforderliga förstärkningsanslaget bör alltså uppskattas till (14,500

-f 5,000) 19,500 kronor.

Nämnda belopp torde lämpligen böra utgå av förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter. Riksdagens medgivande härtill lär böra inhämtas.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret

1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Socialstyrelsen: Avlöningar

till personal för verksamheten i allmänhet, posten grundavlöningar

m. m. till övrig icke-ordinarie personal, må till nämnda

anslag från det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 19,500 kronor.

2:o) Arbetsrådet: Avlöningar. I gällande avlöningsstat för arbetsrådet äro,

bland annat, upptagna dels en post till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, å 28,900 kronor, dels ock en post till grundavlöningar

m. m. till övrig icke-ordinarie personal å 15,800 kronor. Från förstnämnda

post utgår ett årsarvode av 2,000 kronor till en ledamot, tillika ställföreträdare

för ordföranden, varjämte bland annat förslagsvis 10,300 kronor

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

må disponeras till dagarvoden till annan ledamot av arbetsrådet än ordföranden

och chefen samt suppleant för sådan ledamot för deltagande i rådets

sammanträden. Dessa dagarvoden, vilka tillkomma ledamot för högst 60

dagar under ett budgetår, utgå med 30 kronor till ordförandens ställföreträdare

och dennes suppleant samt med 20 kronor till annan ledamot och

suppleant för sådan ledamot.

I skrivelse den 17 januari 1938 har arbetsrådet till en början erinrat om

innehållet av en tidigare till Kungl. Maj :t i ärendet av rådet ingiven skrivelse,

vari orsaken till det i viss män oförutsedda behovet av en ökning av rådets

anslag under innevarande budgetår framhållits. Arbetsrådet hade därvid anfört

bland annat:

Den arbetsbörda, som åvilade rådet, hade under de senaste åren varit i

ständigt stigande. Stegringen hade föranletts dels av att antalet ärenden

enligt lagen om arbetstidens begränsning den 16 maj 1930 ökats, dels ock

av att genom 1936 års lantarbetstidslag reglering genomförts av arbetstiden

inom jordbruk och trädgårdsnäring. Sålunda hade antalet inkommande ärenden

den 9 november 1935 uppgått till 2,826, den 9 november 1936 till 2,979

och den 9 november 1937 till 3,670. Arbetsbördan hade emellertid ökats i

högre grad än vad nyssnämnda sifferuppgifter gåve vid handen. De ärenden,

som rådet hade att handlägga enligt lantarbetstidslagen, utgjordes nämligen

till stor del av viktiga principiella avgöranden och utlåtanden rörande nämnda

lags tillämpning och då jordbruk och trädgårdsnäring tidigare icke varit föremål

för arbetstidsreglering samt förhållandena inom dessa näringar i mångt

och mycket avveke från dem, som rådde inom industrien, vore det givet, att

rådets beslut måste fattas efter ofta vidlyftiga utredningar och omsorgsfulla

överväganden ur olika synpunkter. Det borde i detta sammanhang framhållas,

att det under sista tiden visat sig nödvändigt för rådet att hålla ända upp till

fyra sammanträden i veckan.

De under år 1937 genomförda ändringarna i lantarbetstidslagen innebure,

bland annat, ej blott att antalet jordbruk, som omfattades av lagen, undergått

flerfaldig ökning, utan även att en stor grupp arbetare (djurskötare), som

förut icke varit underkastade arbetstidsreglering, numera folie under lagen,

varjämte åt rådet överlämnats att pröva och avgöra frågor örn överflyttning

av arbetstid från en tidsperiod till en annan. Dessa förhållanden hade ytterligare

ökat behovet av arbetskraft hos rådet. Detta belystes därav att, medan

antalet inkommande ärenden enligt lantarbetstidslagen under tiden 1 juli—- 31 december 1936 utgjort 96, under tiden 1 juli—9 november 1937 inkommit

332 ärenden. Särskilt påfallande hade stegringen varit i samband med ikraftträdandet

(den 1 november 1937) av nämnda lagändring. Sålunda hade under

tiden 23 oktober—9 november 1937 inkommit ej mindre än 278 ärenden och

sannolikt komme under den närmaste tiden antalet ärenden att ytterligare ökas.

I sin förevarande framställning konstaterar arbetsrådet, att denna sist uttalade

förmodan i hög grad besannat sig. Antalet inkommande ärenden enligt

lantarbetstidslagen hade under kalenderåret 1937 uppgått till 1,054, därav 576

under tiden 10 november—31 december. Hela antalet ärenden under år 1937,

berörande båda arbetstidslagarna, belöpte sig till 4,789, medan under år 1936

inkommo 3,479 och under år 1935 3,175 ärenden. Någon tendens till minskning

av rådets arbetsbörda hade ännu icke visat sig; snarare kunde förmärkas

en stegring av densamma. Dittills hade sålunda under år 1938 inkommit

623 ärenden, varav 557 gällt lantarbetstidslagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 122.

Nu antydda tendens har — framhåller arbetsrådet vidare — medfört, att

under de senaste månaderna sammanträden måst hållas regelbundet fyra

gånger i veckan, varav två för behandling av ärenden enligt lagen örn arbetstidens

begränsning och två för behandling av ärenden enligt lantarbetstidslagen.

En följd härav har blivit, att antalet samm ant rädesdagar

för de fyra ledamöter, som deltaga i handläggningen av ärenden enligt båda

nyssnämnda lagar, redan börjat närma sig det antal, för vilket arvode högst

finge utgå. Med hänsyn härtill har arbetsrådet ansett en höjning av nämnda

dagantal vara erforderlig samt härutinnan framhållit följande.

Under tiden 1 juli—31 december 1937 hade ifrågavarande ledamöter bevistat

respektive 49, 50, 50 och 51 sammanträden. För tiden 1 januari—30

juni 1938 kunde antalet sammanträden beräknas till lägst 52 (två per vecka)

och högst 78 (tre per vecka). Det syntes sannolikt, att det bleve nödvändigt

att hålla tre sammanträden under större delen av de återstående månaderna

av budgetåret. Rådet ansåge sig böra räkna med att antalet sammanträden

under tiden 1 januari—30 juni 1938 komme att uppgå till omkring 70. Då

det syntes obilligt, att ovannämnda fyra ledamöter under minst fem månader

av innevarande budgetår skulle tjänstgöra utan dem eljest tillkommande ersättning

för sammanträde, hemställde rådet, att bestämmelserna rörande dagarvode

ändrades därhän, att sådant arvode finge utgå för högst 120 sammanträden.

I detta sammanhang har arbetsrådet anfört, att av förenämnda post till

dagarvoden under tiden 1 juli—31 december 1937 tagits i anspråk ett belopp

av 6,890 kronor, varför det syntes ofrånkomligt, att posten komme att överskridas

under innevarande budgetår.

Vidare har arbetsrådet hemställt om meddelande av bestämmelser örn s ä rskild

ersättning till ställföreträdande ordföranden

under den tid, han tjänstgjorde såsom ordförande och chef för rådet. Till

stöd härför har arbetsrådet anfört:

Under semester och annan ledighet för ordföranden uppehölles ordförandeposten

av ordförandens av Kungl. Majit utsedde ställföreträdare. Denne åtnjöte

enligt rådets stat ett årsarvode av 2,000 kronor samt ett arvode av 30

kronor för varje sammanträdesdag. Under ordförandens ledighet hade ställföreträdaren

handhaft de löpande ärendena, under det att avgöranden av

större vikt i enlighet med bestämmelse i 19 § i den för arbetsrådet utfärdade

instruktionen fått anstå i avvaktan på ordförandens återinträde i tjänst. De

löpande ärendenas antal hade emellertid numera ökats i sådan grad, att ställföreträdarens

arbetsbörda under ordförandens frånvaro bleve synnerligen betungande.

Under sådana förhållanden syntes det rimligt, att denne bereddes

särskild ersättning under ifrågavarande tjänstgöring som ordförande och

chef för rådet, eftersom den ställföreträdande ordföranden eljest tillkommande

ersättning väl finge anses bestämd med hänsyn till att han vid sidan

av detta uppdrag skulle kunna utöva annan verksamhet.

För att kunna möta don betydande ökning i expcditionsarbetet, som jämväl

blivit en följd av den av arbetsrådet antydda utvecklingen, hade det visat

sig nödvändigt att i ganska hög grad anlita extra personal. De ärenden, som

rådet hade att handlägga, vore i do allra flesta fall av mycket brådskande

natur och det vore av synnerlig vikt, att sökandena erhölle besked utan

onödig omgång. Arbetsrådet har härutinnan ytterligare anfört:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

För att biträda med ärendenas uppsättning — som eljest utfördes av rådets

sekreterare med hjälp av en amanuens — hade hos rådet sedan början av

november 19o7 varit anställda två och tidvis tre juridiskt utbildade tjänstemän,

vilka tjänstgjort på kvällarna. Anledningen till att nämnda tjänstgörmgsform

valts vore dels att rådet till en början icke kunnat överblicka

varaktigheten av den utökade arbetsbördan samt att det visat sig önskvärt att

bibehålla en med arbetet förtrogen personal, dels ock att rådets nuvarande

lokalförhållanden, då sammanträden hölles så ofta som fyra gånger i veckan,

icke utan stor olägenhet medgåve dagtjänstgöring för denna personal. Såsom

extra skrivhjälp hade med kvällstjänstgöring arbetat i regel tre maskinskriverskor,

varjämte med dagtjänstgöring anställts ett skrivbiträde samt en

kvinnlig tjänsteman, som bland annat biträdde med uppsättning av ärenden.

Å registratorskontoret hade måst anställas ytterligare en tjänsteman nied fuli

tjänstgöring. Slutligen hade därjämte rådets stadigvarande anställda personal

sedan lång tid tillbaka i stor utsträckning nödgats arbeta å övertid.

Till följd av nu anförda omständigheter hade posten till grundavlöningar

lii. lii. till övrig icke-ordinarie personal

måst tagas i anspråk i en omfattning, som icke vid statens uppgörande varit

förutsedd. Av ifrågavarande post, som vore beräknad för en genomsnittlig

medelsåtgång av omkring 1,310 kronor i månaden, hade sålunda utbetalats

under november månad 1937 2,978 kronor och under december månad 1937

2,822 kronor. Av anslagsposten, som under juli—december 1937 tagits i anspråk

med sammanlagt 10,729 kronor 96 öre, återstode alltså allenast 5,070

kronor 4 öre. Då det syntes ofrånkomligt att för upprätthållande av rådets

verksamhet äga tillgång till minst så stor personal, som anlitats under november

och december månader 1937, räknade arbetsrådet för tiden 1 januari—

30 juni 1938 med ett anslagsbehov från posten grundavlöningar m. m. av

(6 X 2,900) 17,400 kronor. Då av nämnda post återstode ett belopp av 5,070

kronor 4 öre, syntes det alltså erforderligt, att posten för innevarande

budgetår höjdes med omkring 12,500 kronor.

Den ökning av arbetsrådets verksamhet med därav följande stegrade utgifter,

som gjort sig särskilt kännbar under senare halvåret 1937, sammanhänger

— såsom arbetsrådet jämväl framhållit — till stor del med genomförandet

av lantarbetstidslagen samt med vidtagandet av vissa ändringar i denna lagstiftning.

Även om man i fortsättningen torde hava att räkna med en relativ

minskning av rådets arbetsbörda, synes likväl någon väsentlig förändring

i denna riktning ej vara att förvänta under återstoden av innevarande

budgetår. Jag finner för den skull åtgärder påkallade för att bereda tillgång

till medel för bestridande av ifrågavarande utgifter.

Yad därvid till en början angår den ifrågasatta utökningen av det

antal sammanträdesdagar, för vilka ledamot äger rätt till dagarvode,

synes en sådan skälig under innevarande budgetår. Emellertid anser

jag mig ej böra medverka till att sammanlagda antalet arvodesdagar för

samma budgetår fastställes högre än till 100 per ledamot. Härav föranledd

kostnadsökning torde med hänsyn till att posten till arvoden och särskilda

ersättningar beräknats förslagsvis icke påkalla särskild framställning till

riksdagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 122.

I fråga om den erforderlig befunna förstärkningen med 12,500 kronor av

posten till grundavlöningar m. m. till övrig i cke-or dina

rie personal föranleda arbetsrådets beräkningar icke någon erinran

från min sida. Beloppet torde — i likhet med vad jag i det föregående föreslagit

beträffande förstärkningen av motsvarande post i socialstyrelsens avlöningsstat

— lämpligen böra utgå av det för innevarande budgetår anvisade

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Beträffande slutligen frågan örn särskild ersättning till ställföreträdande

ordföranden vid tjänstgöring såsom ordförande och chef för arbetsrådet

saknas enligt min mening skäl att, på grund av den inträdda tillfälliga ökningen

av rådets arbetsbörda, påkalla en ändring i nu gällande ordning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva

•

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret

1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Arbetsrådet: Avlöningar,

posten grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie

personal, må till nämnda anslag från det för samma budgetår

anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett

belopp av 12,500 kronor.

3:o) Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar. Gällande avlöningsstat för

riksförsäkringsanstalten upptager, bland annat, en post till grundavlöningar

m. m. till övrig icke-ordinarie personal å 548,400 kronor.

I skrivelse den 14 januari 1938 har riksförsäkringsanstalten anfört, att

anstalten redan i sin framställning örn anslag till avlöningar för anstalten

under nästa budgetår förutskickat, att det med hänsyn till den starka stegringen

i anstaltens verksamhet, som blivit en följd av den rådande högkonjunkturen

samt vidtagna lagändringar, synts bliva oundgängligt att hemställa

om ett tilläggsanslag till grundavlöningar m. m. för innevarande budgetår.

Kostnaderna för detta ändamål kunde nämligen enligt anstaltens beräkningar

antagas komma att under detta budgetår uppgå till omkring 610,500 kronor.

Beträffande den antydda stegringen i riksförsäkringsanstaltens verksamhet

har anstalten i sin nu ifrågavarande skrivelse anfört ytterligare:

Antalet anmälda olycksfall bland i anstalten försäkrade arbetare hade utgjort

96,508 år 1935, 101,620 år 1936 och 116,295 år 1937. Antalet i riksförsäkringsanstaltens

arbetsgivarförteckningar upptagna arbetsgivare hade för

år 1934 uppgått till omkring 607,000, för år 1935 till omkring 635,000 och

enligt senaste siffror, hänförande sig till arbetsgivarförteckningarna för år

1936, till omkring 664,000. En ytterligare ökning syntes vara att emotse

enligt de arbetsgivarförteckningar för år 1937, som vore under upprättande.

Antalet ärenden angående försäkringsplikt hade år 1935 uppgått till 8,673,

år 1936 till 9,556 och år 1937 till 10,961.

Riksförsäkringsanstaltens personal, inberäkna! läkare, hade vid slutet av

åren 1935—1937 utgjort respektive 382, 400 och 438.

Anstaltens utgifter till grundavlöningar m. m. hade för tiden 1 juli—31

december 1937 belöpt till 285,346 kronor. Under förutsättning att utgifterna

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

för första halvåret 1938 icke lomme att öka, skulle under denna tid för ändamålet

åtgå likaledes 285,346 kronor. Om därtill lades den beräknade kostnaden

— 7,500 kronor — för arbetarskyddsbyråns personal, skulle det sammanlagda

utgiftsbeloppet för hela budgetåret 1937/1938 kunna fastställas till

578,192 kronor, varigenom en brist av omkring 30,000 kronor skulle uppstå

å anslagsposten.

Emellertid har anstalten räknat med att det för första halvåret 1938 bomme

att erfordras ytterligare ökning av anslaget. Anstalten har härom uttalat

följande.

Under denna del av året ökades normalt utgifterna på grund av nödvändig

förstärkning av försäkringsbyråns arbetskrafter för färdigställande av arbetsgivarförteckningarna

och debitering av mindre arbetsgivare inom föreskriven

tid. På grund av den fortgående ökningen i antalet registrerade arbetsgivare

måste för nämnda arbeten beräknas ökad personal. Vidare förelåge inga

tecken, som tydde på att den kontinuerliga ökningen i antalet anmälda

olycksfall komme att upphöra under den närmaste tiden. Nämnda omständigheter

utövade inverkan på omfattningen av arbetet å de flesta av anstaltens

byråer. Det administrativa arbetet komme att ökas på grund av arbetarskyddsbyråns

och yrkesinspektionens överflyttning från socialstyrelsen. Till

vikarier under sommartiden erfordrades även någon ökning av anslagsmedlen.

Slutligen ville anstalten erinra örn det uppdrag att verkställa utredning

rörande revision av olycksfallsförsäkringslagen, som lämnats anstalten.

För detta ändamål kunde behov av extra arbetskrafter visa sig erforderligt.

Riksförsäkringsansalten ville ytterligare framhålla, att anstalten nödvändigtvis

måste hava tillräckliga medel till sitt förfogande för att kunna utföra

de arbetsuppgifter, som åvilade anstalten. Anstalten ägde icke rätt att vägra

arbetsgivare försäkring i anstalten, de anmälda olycksfallen måste ovillkorligen

skyndsamt regleras och premier snarast påföras samtliga arbetsgivare

— mindre arbetsgivare inom viss föreskriven tid.

Anstalten har i anslutning till det anförda beräknat, att — utöver förenämnda

belopp av 30,000 kronor — ytterligare en summa av 30,000 kronor

kunde komma att visa sig erforderlig för täckande av anstaltens utgifter till

grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal.

Sammanlagt skulle alltså posten behöva förstärkas med 60,000 kronor.

Med hänsyn till den kraftiga stegring, som kännetecknat riksförsäkringsanstaltens

hittillsvarande verksamhet under innevarande budgetår och i betraktande

av vad anstalten i sin framställning jämväl i övrigt anfört, torde

en förstärkning för samma budgeår av ämbetsverkets anslagspost till grundavlöningar

m. m. till övrig icke-ordinarie personal vara nödvändig.

I fråga örn det sannolika medelsbehovet synes emellertid ämbetsverket

hava räknat i överkant. Enligt vad jag inhämtat, torde förhållandet mellan

antalet biträden i de högre och de lägre löneställningarna inom anstalten för

närvarande vara relativt gynnsamt. Då man vidare lär kunna utgå från att

i ett ämbetsverk av riksförsäkringsanstaltens natur de mekaniska skrivgöromålen

ha en förhållandevis betydande omfattning, synes det mig till fyllest,

örn man förutsätter, att vid anställande av ytterligare erforderliga biträden

dessa icke placeras högre än i 2:a lönegraden. Under sådana förhållanden

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 122.

och då den nu konstaterbara bristen å ifrågavarande anslagspost angivits till

omkring 30,000 kronor och man beträffande kostnaden för nyanställning av

ytterligare personal enligt uppgift räknat med en marginal av 6,500 kronor,

synes det totala medelsbehovet kunna begränsas till 55,000 kronor. Jämväl

i detta fall torde beloppet lämpligen kunna utgå av det för innevarande

budgetår beviljade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret

1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Riksförsäkringsanstalten:

Avlöningar, posten grundavlöningar m. m. till övrig

icke-ordinärie personal, må till nämnda anslag från det för

samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter

överföras ett belopp av 55,000 kronor.

4:o) Pensionsstyrelsen: Avlöningar. I gällande avlöningsstat för pensionsstyrelsen

är, bland annat, upptagen en post å 282,300 kronor till grundavlöningar

m. m. till övrig icke-ordinarie personal.

I skrivelse den 16 december 1937 har pensionsstyrelsen gjort framställning

örn viss förstärkning för budgetåret 1937/1938 av angivna post, varvid styrelsen

inledningsvis uttalat sig på följande sätt.

Styrelsen hade från och med den 1 januari 1937, i samband med ikraftträdandet

av lagen om folkpensionering och förordningen örn invalidunderstöd,

erhållit ändrad organisation. I brist på erfarenhet om lagstiftningens

inverkan på arbetet inom styrelsen hade det givetvis varit synnerligen vanskligt

att på förhand beräkna behovet av arbetskrafter och därmed också avlöningsanslagets

storlek. Utvecklingen hade emellertid visat en sådan tillströmning

av ärenden i anledning av den nämnda lagstiftningen, att det

skulle hava varit omöjligt för styrelsen att på ett tillfredsställande sätt inom

anslagets ram fylla sina arbetsuppgifter. Trots de åtgärder styrelsen vidtagit

hade det ej kunnat undvikas att arbetsbalans uppstått.

Från och med ingången av år 1938 trädde den nya lagstiftningen örn dyrortsgradering

av folkpensioner och invalidunderstöd samt lagen om barnbidrag

i kraft. Dessa lagstiftningsåtgärder hade redan medfört väsentlig

ökning i styrelsens arbete och komme jämväl i fortsättningen att i avsevärd

mån öka arbetsbördan. Hänsyn till de sålunda ökade arbetsuppgifterna hade

emellertid icke tagits vid anvisandet av anslagen till styrelsen för innevarande

budgetår.

Arbetsuppgifternas ökning hade dels i avsevärd grad påverkat det mera

stadigvarande personalbehovet å vissa byråer inom styrelsen, dels ock medfört

en tillfällig anställning av personal.

Rörande utgifterna under grundavlöningsposten till avlöning av personal,

avsedd för fullgörande av stadigvarande arbetsuppgifter, anför styrelsen

härefter bland annat.

I proposition (nr 53) till 1936 års riksdag, där huvudlinjerna för styrelsens

ändrade organisation framlades, hade de årliga kostnaderna för grundavlöningar

m. m. efter den nya organisationens genomförande angivits till 265,600

kronor. I sin anslagsskrivelse den 28 augusti 1936 hade styrelsen ansett sig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

sakna anledning frångå denna beräkning beträffande budgetåret 1937/1938

och hade därför föreslagit utgiftsposten till oförändrat 265,600 kronor. Departementschefen

hade i proposition (nr 266) till 1937 år riksdag i anledning

av familjepensionsaydragen funnit beloppet kunna nedsättas till 259,300

kronor. I följd av sjukkassebyråns överförande från socialstyrelsen till pensionsstyrelsen

från och med den 1 januari 1938 hade emellertid sistnämnda

belopp höjts med 23,000 kronor till 282,300 kronor.

Vid anmälan av förutnämnda proposition nr 53 syntes departementschefen

med vissa jämkningar hava godtagit styrelsens i skrivelse den 30 september

1935 gjorda beräkningar med avseende å behovet av icke-ordinarie

arbetskraft. Därvid hade bland annat räknats med att 14 befattningar i

amanuensgrad skulle erfordras. På grund av den starkt ökade arbetsbördan

hade antalet amanuenser emellertid måst ökas till 18 och syntes ytterligare

ökning bliva erforderlig. Därigenom uppkomme en merkostnad, vilken dock

— med hänsyn dels till att de nyantagna amanuenserna tills vidare vore

placerade i lägre grad än vad fallet varit med avseende å de i tjänsten äldre

och dels till att en del av nyanställningarna verkställts först under oktober

månad detta år — syntes för innevarande budgetår begränsa sig till omkring

8.000 kronor.

I nyssberörda proposition hade departementschefen för styrelsens nya

organisation beräknat behovet av extra ordinarie biträden i kontors- och skrivbiträdesgraderna

till 105, varav 25 kontors- och 80 skrivbiträden. Den årliga

lönekostnaden (nettolön) för detta antal befattningshavare uppginge till

186,540 kronor. Därjämte syntes för avlöning åt tillfällig personal hava beräknats

20,000 kronor, av vilket belopp ungefär hälften kunde antagas hava

avsett skrivbiträden och återstående hälften kontorsgossar. Under innevarande

år har styrelsen varit nödsakad att för styrelsens stadigvarande

arbetsuppgifter anställa ett stort antal icke-ordinarie biträden. För närvarande

funnes sålunda 46 extra ordinarie kontorsbiträden, 89 skrivbiträden

(varav 67 vore extra ordinarie och 17 extra tjänstemän samt 5 tillfälliga befattningshavare),

9 kontorsgossar och 1 telefonist. Denna personal hade i

huvudsak anställts under första halvåret 1937. Under våren 1938 syntes ytterligare

ett antal biträden behöva anställas för det stadigvarande arbetet inom

styrelsen. Särskilt avsåge styrelsen därvid personal för utbetalning av barnbidrag.

De barntillägg, som för närvarande utbetalades till cirka 13,000 mottagare,

skulle successivt efter ingången av år 1938 ersättas med barnbidrag.

Sådana beräknades redan efter relativt kort tid komma att utgå till cirka

40.000 mottagare med utbetalning huvudsakligen månadsvis. Det därigenom

uppkomna merarbetet med barnbidragens bokföring och utbetalning syntes

komma att medföra behov av ytterligare minst 10 kvinnliga biträden. Ansökningar

örn barnbidrag beräknades inkomma i början av år 1938 men komme

sannolikt icke att föreligga i sådant antal, att nyssberörda personalökning

skulle bliva erforderlig förrän omkring den 1 mars samma år. Kostnaden för

lön åt den nu befintliga, för det stadigvarande arbetet anställda biträdespersonalen

i grader lägre än den sjunde uppginge till 258,852 kronor. Lades

härtill lön för 4 månader åt 10 nya skrivbiträden eller 5,920 kronor erhölles

en summa av 264,772 kronor, vilken med 58,232 kronor överstege det belopp

av 206,540 kronor, som för innevarande budgetår vore beräknat för personal

inom ifrågavarande grader. — Vid beräkningarna hade personalen å sjukkassebyrån

lämnats ur räkningen, enär för densamma avsedda anslagsmedel

ungefärligen syntes förslå för ändamålet.

De nu angivna ökningarna i de mera bestående arbetsuppgifterna skulle

sålunda kunna beräknas medföra en merutgift för innevarande budgetår av

omkring 66,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 122 15

Beträffande behovet av tillfälliga arbetskrafter under löpande budgetår och

därmed förenade kostnader uttalar sig styrelsen sålunda.

Lagstiftningen om dyrortsgradering av folkpensioner och invalidunderstöd

beräknades medföra, att cirka 120,000 pensionstagare, bosatta inom de två

högsta ortsgrupperna, kunde efter ansökan få sina pensioner höjda. I proposition

(nr 15) till 1937 års riksdag hade departementschefen uttalat, att

hinder icke syntes böra möta, att dylik ansökan ingåves redan före den

1 januari 1938. Redan under maj och juni månader 1937 hade styrelsen

vidtagit åtgärder för att så många som möjligt av ifrågavarande pensionstagare

skulle vid pensionsutbetalningen i januari 1938 komma i åtnjutande

av de förmåner, som den nya lagstiftningen avsåge att bereda. Särskild

blankett hade fastställts för ansökning örn ökning av pensionen, vissa

andra förberedande åtgärder hade vidtagits och för arbetets utförande hade

organiserats en särskild avdelning, som huvudsakligen arbetade i för ändamålet

— efter Kungl. Majds medgivande — förhyrda lokaler. Arbetet

(registrerings-, gransknings-, uträknings- och expeditionsarbete) vore av den

omfattning, att detsamma icke skulle inom rimlig tid kunnat utföras annat

än genom anlitande av tillfällig arbetskraft. Den 15 december 1937 hade cirka

107,000 ansökningar örn höjning av pensioner i anledning av dyrortsgraderingen

inkommit. Arbetet hade påbörjats i slutet av augusti månad och beräknades

tillika med vissa kompletteringsarbeten i huvudsak vara slutfört

med utgången av februari månad 1938.

Såsom förut nämnts komme ansökningar örn barnbidrag att inflyta efter

ingången av år 1938. Därjämte syntes ett synnerligen avsevärt antal ärenden,

föranledda av förskottering från kommunernas sida av sådana bidrag, bliva

föremål för behandling inom styrelsen. Dessa omständigheter komme otvivelaktigt

att medföra en betydande arbetsanhopning, vilken syntes kräva —- förutom

annan personal — ett antal befattningshavare för registrerings-, skrivoch

räknearbete. För ändamålet hade styrelsen avsett att under tiden mars—

september 1938 använda en del av den personal, som tillfälligt anställts för

det av dyrortsgraderingen av folkpensionerna föranledda arbetet.

Lagstiftningen örn dyrortsgradering av folkpensionerna byggde, såsom

redan antytts, på att ansökningar örn dyrortsförhöjning skulle göras samt

förutsatte en granskning av de inkomna ansökningarna och en jämförelse av

dessa med tidigare ansökningshandlingar. Arbetet vore sålunda av en helt

annan karaktär än det 1935/1936 utförda tekniska omräkningsarbetet. För

arbetets utförande vore — förutom viss styrelsens personal i högre grad —

för närvarande tillfälligt anställda 50 kvinnliga biträden samt en kontorsgosse.

Av de förra uppbure 2 en ersättning av 180 kronor i månaden och 48

en ersättning av 150 kronor i månaden jämte clyrtidstillägg. Kontorsgossen

betalades med 100 kronor i månaden jämte dyrtidstillägg. Denna arbetsstyrka

förestodes närmast av en kontorist —- vilken enligt Kungl. Maj:ts den

3 december 1937 lämnade medgivande därför ägde såsom särskild ersättning

uppbära 60 kronor för månad — och beräknades erhålla sysselsättning till

och med februari månad 1938. Efter utgången av december månad syntes å avdelningen

allenast ungefär 10 biträden erfordras till utgången av budgetåret,

vilka kunde förväntas bliva sysselsatta med arbete på grund av lagstiftningen

örn barnbidrag samt med efterarbeten i anledning av dyrortsgraderingen, i

den mån sådana förekomme.

Kostnaderna för avlöning åt denna personal hade för tiden augusti—november

1937 uppgått till 21,296 kronor, bortsett från dyrtidstillägg. För återstoden

av budgetåret syntes i enlighet med do ovan lämnade uppgifterna kostnaderna

böra beräknas till 29,700 kronor. Sammanlagda kostnaderna skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 122.

alltså uppgå till cirka 51,000 kronor. Därtill k örn ine emellertid — för möjliggörande

av den förut berörda jämförelsen med tidigare behandlade ansökningar

örn folkpension — kostnader för arbete med framskaffande av cirka

120.000 äldre ansökningsakter samt återinsättning av desamma i styrelsens

arkiv. Arbetet, som visat sig vara av synnerligen tidsödande och besvärlig

beskaffenhet, måste i huvudsak utföras å övertid. Kostnaden för övertidsarbetet

syntes kunna beräknas till omkring 10,000 kronor. Den tillfälliga

direkta merkostnaden i löneavseende i anledning av arbetet med dyrortsgradering

och barnbidrag kunde därför beräknas till 61,000 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle alltså det belopp, varmed posten till

grundavlöningar behövde förstärkas, kunna uppskattas till (66,000 + 61,000)

127.000 kronor. Styrelsen meddelar emellertid, att beloppet kunde något

reduceras. Härom anför styrelsen följande.

I sin skrivelse den 30 september 1935 angående anslag till styrelsen för

budgetåret 1936/1937 hade styrelsen framhållit, att det till grundavlöningar

då beräknade beloppet borde kunna reduceras med hänsyn till förordnanden

å tjänster å ordinarie stat samt till andra ledigheter än semestrar. Med vilket

belopp en sådan reduktion kunde verkställas vore emellertid vanskligt att på

förhand angiva. Styrelsen hade ansett försiktigheten bjuda att icke beräkna

detsamma högre än till 22,000 kronor. Enligt den erfarenhet styrelsen numera

vunnit, syntes detta avdragsbelopp vara för lågt beräknat. I anledning

härav och då under innevarande budgetår vikariatsförordnanden kunde antagas

i stor utsträckning komma icke-ordinarie befattningshavare till del,

syntes avdragsbeloppet för detta budgetår kunna beräknas till omkring 30,000

kronor. Den beräknade merutgiften å 127,000 kronor kunde därför reduceras

med (30,000 — 22,000) 8,000 kronor.

Under hänvisning till det anförda har styrelsen hemställt, att posten

till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal måtte för budgetåret

1937/1938 förstärkas med (127,000 — 8,000) 119,000 kronor.

Departements- Såsom framgår av pensionsstyrelsens redogörelse, har styrelsen — till förchefen.

hindrande av uppkomsten av en alltför stor arbetsbalans vid ikraftträdandet

av den nya lagstiftningen rörande dyrortsgradering av folkpensioner och

invalidunderstöd — sett sig nödsakad att under hösten 1937 anställa tillfällig

personal i betydande utsträckning. Behovet av personalförstärkning

för angivna ändamål torde jämförelsevis snart komma att upphöra, men en

del av den anställda personalen lärer på grund av den arbetsanhopning, med

vilken är att räkna i anledning av den nu ikraftträdda lagen örn barnbidrag,

bliva erforderlig under hela återstoden av löpande budgetår.

Vidare har den ökning av styrelsens för framtiden bestående arbetsuppgifter,

som ifrågavarande lagstiftning medfört, föranlett styrelsen att nyanställa

viss icke-ordinarie personal, avsedd för fullgörande av stadigvarande

uppgifter, varjämte styrelsen räknar med att av samma orsak ytterligare personal

måste nyanställas under våren 1938.

Då vid uppskattningen av styrelsens avlöningsanslag för budgetåret

1937/1938 hänsyn icke kunnat tagas till det extra personalbehov, som föranledes

av omförmälda lagstiftning, är det uppenbart, att detta anslag icke

kommer att bliva till fyllest, vadan ytterligare medel måste ställas till sty
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

relsens förfogande. Det i sådant hänseende erforderliga beloppet uppskattar

jag i likhet med styrelsen till 119,000 kronor. För jämväl denna förstärkning

torde förslagsanslaget till oförutsedda utgifter böra anlitas.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret

1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Pensionsstyrelsen:

Avlöningar, posten grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie

personal, må till nämnda anslag från det för samma

budgetår anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras

ett belopp av 119,000 kronor.

5:o) Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar. Gällande avlöningsstat

för statens farmacevtiska laboratorium, som slutar å ett belopp

av 37,500 kronor, upptager bland annat en post till grundavlöningar m. m.

till övrig icke-ordinarie personal å 9,300 kronor.

I skrivelser den 20 oktober och den 27 december 1937 har medicinalstyrelsen

anmält behov av ytterligare medel för avlönande av extra personal vid ifrågavarande

laboratorium under budgetåret 1937/1938.

Styrelsen hänvisar därvid till en av laboratoriets föreståndare H. Nilsson

gjord framställning, vari denne framhållit, bland annat, att en ökning av personalen

vore erforderlig för ett fullföljande av det arbetsprogram, varå storleken

av de vid 1937 års riksdag höjda avgifterna för kontroll av handeln med

s. k. farmacevtiska specialiteter grundats. Föreståndaren erinrar jämväl, att

i ett av tillkallade sakkunniga den 15 oktober 1937 avgivet betänkande med

förslag till omorganisation av statens farmacevtiska laboratorium betonats,

att en väsentlig utökning av laboratoriets personal vore nödvändig, därest

laboratoriet skulle kunna fullgöra detsamma åvilande uppgifter, främst med

avseende å kontrollen av de farmacevtiska specialiteterna. Föreståndaren

beräknar medelsbehovet för anställande av erforderlig extra personal under

innevarande budgetår till 10,000 kronor, varav 4,000 kronor för insulinstandardisering,

2,400 kronor för värdebestämning av sexualhormoner och 3,600

kronor för kemiska undersökningsarbeten.

I anslutning härtill och under åberopande tillika, att utgifterna för berörda

personal torde komma att tillfullo uppvägas genom de förhöjda kontrollavgifter,

som 1937 års riksdag beslutat, har medicinalstyrelsen hemställt, att

för innevarande budgetår måtte anvisas 10,000 kronor för erforderlig utökning

av laboratoriets personal.

Med hänsyn till den synnerliga angelägenheten av att prövningen av de Departementsfarmacevtiska

specialiteterna utan tidsutdräkt fullföljes i den omfattning, chefensom

avsågs vid den av 1937 års riksdag beslutade förhöjningen av kontrollavgifterna

för dessa specialiteter, torde en förstärkning redan under innevarande

budgetår av farmacevtiska laboratoriets personal få anses nödvändig.

Mot det belopp, som medicinalstyrelsen i sådant syfte äskat, har jag intet att

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 122. 872 38 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

erinra. Jag tillstyrker därför, att hos riksdagen göres framställning om anvisande

av det begärda beloppet.

I likhet med vad jag i övriga nu angivna fall föreslagit, synas ifrågavarande

medel lämpligen böra överföras från förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Majt

måtte föreslå riksdagen

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln för budgetåret

1937/1938 anvisade förslagsanslaget till Statens farmacevtiska

laboratorium: Avlöningar, posten grundavlöningar m. m.

till övrig ieke-ordinarie personal, må till nämnda anslag från

det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till oförsedda

utgifter överföras ett belopp av 10,000 kronor.

Med bifall till vad chefen för socialdepartementet sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Stockholm 1938. K. L. Beckwaus Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:101 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln. s. 5 i texten
  2. SU 1938:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av vissa anslag under femte huvudtiteln. s. 1 i texten