Sök i Ratio Lex

Angående statsunderstödd premiering av mindre jordbruk m. m

1938-02-11 · 64 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 61 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:131, Angående statsunderstödd premiering av mindre jordbruk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

1

Nr 131.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsunderstödd

premiering av mindre jordbruk m. m.; given Stockholms

slott den 11 februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 11 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler

frågan om statsunderstödd premiering av mindre jordbruk m. m. och

anför:

Riksdagen har alltsedan år 1901 i form av reservationsanslag anvisat medel

till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket. Enligt reglementet

den 4 oktober 1929 (nr 350) med däri genom kungörelsen den 29 maj 1931

(nr 131) vidtagna ändringar kunna i angivna syfte utgå premier under

form av diplom, penningpris och premielån. Därjämte kan bidrag av statsmedel

utgå för anordnande av undervisning och studieresor för i mindre

jordbruk deltagande män och kvinnor. Under kalenderåren 1933—1937

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 131. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 131-

har emellertid premieringsverksamheten varit, med visst undantag, inställd.

Verksamheten i dess inskränkta form regleras av kungörelsen den 11 juni 1937

(nr 379).

Vid anmälan till 1936 års statsverksproposition (IX H. T. p. 84) av frågan

om anslag till höjande av det mindre jordbruket framhöll föredragande

departementschefen i anledning av förslag från lantbruksstyrelsen om

återupptagande av premieringsverksamheten i den utsträckning som tillämpats

före år 1933, att det kunde ifrågasättas, huruvida det premieringssystem

som tidigare kommit till användning vore ägnat att medföra de bästa

och mest rättvisa resultaten, samt att frågan borde närmare övervägas. Denna

uppfattning delades av jordbruksutskottet, som i sitt av riksdagen beträffande

detta spörsmål godkända utlåtande (nr 1, p. 84) anförde, att en utredning

angående lämplig form för verksamheten snarast borde verkställas.

Den 30 april 1936 uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att verkställa och till

Kungl. Majit inkomma med utredning jämte förslag rörande frågan om

statsunderstödd premiering av mindre jordbruk.

För fullgörande av utredningsuppdraget har lantbruksstyrelsen anlitat

särskild sakkunskap jämväl utanför styrelsen och genom beslut den 10

augusti 1936 tillkallat agronomen, filosofie doktorn A. P. Ulander, Luleå,

samt ledamöterna av riksdagens andra kammare hushållningssällskapssekreteraren

P. S. Hedlund, Östersund, småbrukaren J. A. Andersson, Tungelsta,

och lantbrukaren G. Hj. Svensson, Grönvik, ävensom jordbrukskonsulenten

J. Hagman, Linköping, och agronomen H. Sylvan, Svalöv, att såsom sakkunniga

inom lantbruksstyrelsen biträda vid utredningens verkställande.

Lantbruksstyrelsen har den 8 februari 1937 inkommit med den anbefallda

utredningen. Denna, som är dagtecknad den 22 januari samma år, utmynnar

i förslag om dels återupptagande i utvidgad omfattning av den medelst

utdelande av diplom, penningpris och premielån bedrivna premieringsverksamheten,

dels ock anordnande jämväl i fortsättningen av undervisning

och studieresor, de sistnämnda avsevärt utvidgade, för i mindre

jordbruk deltagande män och kvinnor. De nu i ett reglemente sammanförda

bestämmelserna rörande med statsmedel understödda åtgärder för höjande

av det mindre jordbruket föreslås skola uppdelas på två reglementen,

ett för premiering av mindre jordbruk och ett för anordnande av undervisning

och studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor.

I anslutning härtill föreslås uppdelning jämväl av det under nionde huvudtiteln

uppförda anslaget till Befrämjande av mindre jordbruk: Höjande av

det mindre jordbruket på två särskilda anslag, nämligen dels ett anslag till

premiering av mindre jordbruk att uppföras under huvudrubriken G. Lanthushållning

i allmänhet, dels ock ett anslag till undervisning för i mindre

jordbruk deltagande män och kvinnor att uppföras under huvudrubriken D.

Undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar m. m.

En av de sakkunniga, småbrukaren J. A. Andersson i Tungelsta, har till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131-

3

protokollet antecknat skiljaktig mening i fråga om den del av förslaget, som

har avseende å premielåneverksamheten.

Lantbruksstyrelsen har upprättat förslag till reglementen för dels premierings-

och dels undervisningsverksamheten ävensom till bestämmelser angående

statsbidrag, vilka förslag torde såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet.

Enligt årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, har i avbidan på

särskild proposition beräknats medelsanvisning under punkt 93 för premiering

av mindre jordbruk, i vilken inbegripits statsbidrag till penningpris

och kostnaderna för premieringsnämndernas verksamhet, ävensom under

punkt 60 till anordnande av undervisning och studieresor för i mindre jordbruk

deltagande män och kvinnor.

Innan jag ingår på lantbruksstyrelsens förslag rörande premieringsverksamhetens

ordnande, torde jag få redogöra för de riktlinjer för utredningen,

som av föredragande departementschefen angåvos till statsrådsprotokollet

den 30 april 1936. Han yttrade därvid i huvudsak följande:

Den väsentligaste bristen i det nuvarande systemet läge enligt föredragandens

förmenande däri, att tillräcklig hänsyn icke toges till huruvida det funnes

anledning antaga, att den standard, ett jordbruk hade vid premieringstillfället,

komme att uppehållas även i fortsättningen. Skulle småbrukspremieringen

med understöd av statsmedel återupptagas, syntes därför böra

övervägas en sådan omläggning av verksamheten, att premierna erhölle

form av belöning till driftiga jordbrukare, som genom mönstergill skötsel

under en längre följd av år lyckats göra sina jordbruk förebildliga. En sådan

anordning skulle måhända innebära, att det undervisande momentet i

småbrukspremieringen försvagades. Denna olägenhet borde emellertid kunna

motvägas på annat sätt.

De premielån, som kunde utlämnas enligt bestämmelserna i förenämnda

reglemente, finge tilldelas för utförande av förbättringsarbete, avseende i

främsta rummet gödselvård, avdikning eller rationell beteskultur å icke

odlad jord. Under senare år hade till utförande av gödselvårdsanläggningar

och täckdikningar statsbidrag kunnat utgå av särskilda anslag utan samband

med premiering. En utredning rörande premieringsvex-ksamheten syntes

därför böra innefatta ett övervägande av, huruvida bidrag för sist angivna

båda ändamål borde utgå i form av premielån eller tilldelas såsom fristående

bidrag från särskilda anslag. Funnes denna senare utväg vara den

lämpligaste, torde systemet med premielån för ifrågavarande ändamål böra

övergivas. Även för befordrande av rationell beteskultur å icke odlad jord

kunde för närvarande utgå statsbidrag från särskilt anslag utan samband

med premiering. Nyss anförda synpunkter på frågan om premielån till

gödselvård och avdikning torde därvidlag äga motsvarande tillämpning.

Skulle särskilda betesförbättringsbidrag fortsättningsvis utgå, syntes sålunda

premielån för samma ändamål icke erfordras. I anslutning till dessa spörsmål

borde prövas, örn icke den undervisande verksamhet, som nu utövades

i samband med premieringen av mindre jordbruk, i stället kunde knytas till

utlämnandet av här omförmälda statsbidrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Lantbruksstyrelsens utredning.

Historik.

Lantbruksstyrelsen har inledningsvis erinrat om att statsanslag för att

möjliggöra utdelande av bidrag till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket

första gången beviljades av 1901 års riksdag. De åtgärder i sagda

syfte, som skulle kunna understödjas med statsmedel, voro dels premiering

av mindre jordbruk, dels ock anordnande av studieresor för mindre jordbrukare.

Reglemente för med statsmedel understödda dylika åtgärder ävensom

kungörelse angående statsanslag till samma åtgärder utfärdades av

Kungl. Maj:t den 18 oktober 1901. Den med statsmedel understödda premieringsverksamheten

påbörjades under år 1902 och i fråga om grunderna för

premiering av mindre jordbruk innehöllo de nyssnämnda författningarna i

huvudsak följande.

Endast sådana mindre jordbruk fingo premieras, vilkas ägare därav uteslutande

eller åtminstone huvudsakligen hade sin utkomst. Premieringsbara

voro sålunda endast jordbruk, vilkas åkerareal ej översteg 12 hektar. Hushållningssällskapen

lämnades frihet att bland annat bestämma belöningarnas

beskaffenhet, antal och olika grader, men bidrag av statsmedel kunde utgå

med högst 50 kronor för varje utdelad premie. Jordbrukare, som fått sitt

jordbruk premierat, skulle vid ett senare premieringstillfälle kunna erhålla

ytterligare pris, dock endast under förutsättning att han under mellantiden

fört räkenskaper över sitt jordbruk. Belöningar kunde vidare icke utdelas

till samma person mer än fem gånger, och, där belöningar av olika grader

utdelades, ej heller belöning av samma grad, med undantag av belöning av

högsta graden, mer än tre gånger. Till första pristagare kunde sällskapen

vidare utdela diplom. Premieringen utfördes av en nämnd, bestående av

ordförande och två ledamöter. Ordföranden och en ledamot utsagos av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott och voro skyldiga tjänstgöra inom

hela distriktet. Den tredje ledamoten valdes av gille eller annan underavdelning

av hushållningssällskapet samt tjänstgjorde endast inom området

för sin valkrets.

Lantbruksstyrelsen har vidare erinrat om att redan enligt beslut av 1903

års riksdag och i anslutning därtill utfärdade nytt reglemente och ny kungörelse

angående statsanslag — båda författningarna av den 30 oktober 1903

— statsbidrag kunde av hushållningssällskapen erhållas för tilldelande av

premielån. Vid anmälan inför Kungl. Majit av detta ärende hade föredragande

departementschefen anfört bland annat följande.

Premie, given i form av premielån, bleve för jordbrukaren icke endast en

uppmuntran och belöning för ett redan väl utfört arbete utan tillika en verksam

hjälp vid avlägsnandet av möjligen förefintliga brister å hans gård,

vilka han kanske både insett och velat avhjälpa men vilka han, i saknad

av nödiga tillgångar, måst finna sig i. Då därtill komme, att premieringsnämnden

vid premielånets utanordnande bleve i tillfälle ^att lämna emottagaren

råd och anvisningar rörande lämpligaste tillvägagångssättet vid uffo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

5

randet av det med lånet avsedda arbetet, vunnes vid denna form för premieutdelning

även fördelen av en nämndens samverkan med den för sitt jordbruks

ytterligare förbättrande intresserade småbrukaren, vilket icke syntes

kunna undgå att bära goda frukter.

Lantbruksstyrelsen har jämväl redogjort för de sedermera under årens

lopp vidtagna ändringarna i bestämmelserna rörande jordbrukspremieringen.

Av denna redogörelse torde följande här få inflyta.

År 1911 vidtogs i avseende å sammansättningen av premieringsnämnd den

ändringen att premieringsnämnd, därest lantbruksstyrelsen på framställning

av hushållningssällskapet så medgav, skulle kunna begränsas till ordförande

och en ledamot, i vilket fall hushållningssällskapet ägde bestämma förfaringssättet,

därest ordföranden och ledamoten voro av olika mening. En

annan samma år vidtagen ändring gick ut på att premielån skulle kunna utdelas,

såväl när penningpris erhållits för samma jordbruk som när jordbruket

— ehuru i övrigt uppfyllande villkoren för erhållande av penningpris

— vöre i behov av förbättringen i fråga för att kunna prisbelönas. Under

det att premieringen i sin helhet, alltså även utlämnandet av premielån, tidigare

endast avsetts såsom belöning för sådana jordbruk, som redan vörö av

en tillfredsställande beskaffenhet, och såsom en uppmuntran till skapandet

av mönsterjordbruk, skulle alltså i fortsättningen, där förutsättningarna i

övrigt voro tillfinnandes, i form av premielån tillhandahållas statsunderstöd

för att höja andra mindre jordbruk upp till den ifrågavarande standarden.

En utvidgning av premieringen genomfördes år 1913 såtillvida, att maximiarealen

för premieringsbara jordbruk höjdes från 12 till 15 hektar. Sistnämnda

maximigräns vore alltjämt gällande.

Redan tidigt hade de speciella förhållandena i Norrland givit anledning till

att premieringen där utformades efter något andra riktlinjer än i övriga delar

av landet. Jämfört med förhållandena i Syd- och Mellan-Sverige befann sig

det mindre jordbruket i Norrland, i ett primitivare utvecklingsstadium, och

det hade därför framstått såsom särskilt önskvärt att under de givna produktionsbetingelserna

skapa verkliga mönster- och demonstrationsjordbruk.

För detta ändamål fordrades emellertid i undervisande syfte och ur kontrollsynpunkt

ett intimt samarbete mellan premieringsnämnden och ifrågavarande

småbrukare. För vinnande av sistberörda syfte infördes år 1923

vid sidan av den ordinarie premieringen en särskild premieringsform för

Norrland och Dalarna. För denna gällde bland annat följande bestämmelser.

Premieringsnämnden ägde upprätta avtal på högst 9 år med ägare eller

brukare av jord om högst 15 hektar åker, varigenom ifrågavarande jordbruk

ställdes under kontroll av premieringsnämnden. Liksom vid den allmänna

premieringen skulle besiktning genom nämnden äga rum vart tredje

år, men dessemellan skulle jordbruket besökas av premieringsnämndens

ordförande eller av vederbörande jordbrukskonsulent. Nämnden skulle

vid sin besiktning giva jordbrukaren anvisning på möjligheter att erhålla

lån från andra fonder samt bestämma vilka premielån, som under vart och

ett av de tre åren till nästa besiktning skulle utgå för verkställande av vissa

förbättringar. Jordbrukaren å sin sida skulle förpliktas att enligt av lant
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

bruksstyrelsen fastställt formulär föra fortlöpande anteckningar rörande

jordbrukets ekonomi.

De åtgärder till höjande av det mindre jordbruket, som enligt det nu gällande

reglementet den 4 oktober 1929 (nr 350) för med statsmedel understödda

åtgärder till höjande av det mindre jordbruket — ändrat genom

kungörelsen den 29 maj 1931 (nr 131) — ävensom kungörelsen den 4 oktober

1929 (nr 351) angående statsbidrag till åtgärder för höjande av det

mindre jordbruket — ändrad genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 563)

— kunde understödjas med statsmedel, utgjordes, förutom av premiering av

mindre jordbruk, av dels anordnande av studieresor, dels ock undervisning

för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Den med statsmedel

understödda verksamheten till höjande av det mindre jordbruket hade emellertid

under vissa tider omfattat även andra åtgärder än de nyssnämnda.

Så hade däri under åren 1904—1923 inbegripits understödjande av kontrollföreningar

samt under åren 1908—1929 premiering av mindre odlingsföretag.

Dessa ändamål befrämjades numera av staten i annan ordning.

Från och med kalenderåret 1933 hade under hänvisning till statsfinansiella

skäl verksamheten till höjande av det mindre jordbruket understötts med

statsmedel i väsentligt reducerad grad och därför ägt rum i allenast begränsad

omfattning, varom bestämmelser för ett år i sänder meddelats i särskilda

kungörelser, senast genom kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 379) om inskränkning

under kalenderåret 1937 av den med statsmedel understödda

verksamheten till höjande av det mindre jordbruket. Under åren 1933—1935

omfattade verksamheten sålunda endast de s. k. kontraktsjordbruken i Norrland

och Dalarna enligt 11 § i reglementet samt undervisningen för i mindre

jordbruk deltagande män och kvinnor enligt 15—17 §§. Under åren 1936—

1937 hade därutöver verksamheten med •studieresor för i mindre jordbruk

deltagande män och kvinnor ånyo upptagits enligt 12—14 §§ i reglementet.

Statistiska uppgifter.

Till belysning av omfattningen av ifrågavarande verksamhet till höjande

av det mindre jordbruket, såväl i avseende å kostnaderna för densamma och

dessas fördelning dels mellan staten, å ena, och hushållningssällskapen, å

andra sidan, dels å de olika slagen av åtgärder som ock deltagandet uti premieringen,

de deltagande jordbrukens storlek samt de utdelade penningprisens

och premielånens storlek och de sistnämnda lånens fördelning på

olika ändamål m. m. har lantbruksstyrelsen i en förslaget bilagd promemoria

förebragt ett omfattande statistiskt material. Av denna promemoria inhämtas

bland annat följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131. 7

Totala kostnader lör verksamheten.

Å r

Statsmedel

kronor

Hushållnings-

sällskapens

medel

kronor

Totalt

kronor

1902

18,253

41,577

59,830

1922

428,565

180,241

608,806

1923

259,949

110,647

370,596

1932

403,982

129,274

533,256

1933

65,609

61,307

126,916

Lantbruksstyrelsen har beträffande de sålunda angivna kostnadsbeloppen

framhållit, att totalkostnaderna från år 1902 fram till år 1922 kontinuerligt

ökades. Kostnadssänkningen år 1923 hade sin orsak i att nämnda år statens

bidrag till verksamheten sänktes. Sedan år 1923 hade totalkostnaderna åter i

stort sett varit stadda i kontinuerlig ökning, till dess den förut omnämnda inskränkningen

av verksamheten skedde. Kostnaden för statsverket utgjorde

under tioårsperioden före år 1933 i genomsnitt 70 å 75 procent av den totala

kostnaden.

Kostnader för penningpris.

Å r

Statsmedel

kronor

Hushållnings-

sällskapens

medel

kronor

Totalt

kronor

1906

29,470

2,835

32,305

1922

74,695

990

75,685

1923

29,520

3,774

33,294

1932

58,285

3,089

61,374

1933

950

750

1,700 ■

Under åren 1906, 1914, 1919, 1922, 1923 och 1932 hade statens kostnader

för ändamålet utgjort respektive 91.2, 90.2, 88.7, 98.7, 88.6 och 95.0 procent

av den sammanlagda kostnaden. Fastän medlen från hushållningssällskapen

således utgjorde en mycket liten del av den sammanlagda kostnaden, vore

det enligt lantbruksstyrelsens mening tydligt, att hushållningssällskapen tillskjutit

mera av egna medel, då statsbidraget för ifrågavarande ändamål beskurits.

Detta torde få tolkas så, att sällskapen ansett det vara önskvärt, att

verksamheten bibehölles i större omfattning.

Utgifter för premielån.

Å r

Statsmedel

kronor

Hushållnings-

sällskapens

medel

kronor

Totalt ) {

kronor

1906

16,177

1,716

17,893

1922

142,075

18,753

160,828

1923

107,695

3,810

111,505

1932

234,344

575

234,919

1933

3,850

—

3,850

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maf.ts proposition nr 131.

Lantbruksstyrelsen har såsom varande av betydelse vid ett eventuellt bedömande

av det aktuella medelsbehovet framhållit den omständigheten, att

totalkostnaden för penningprisen hållit sig konstant eller något minskats från

år 1930 till inskränkningen av verksamheten, medan däremot totalkostnaden

för premielåneverksamheten ökats från år 1930 till år 1931 med 45.7 procent

och från år 1931 till år 1932 med ytterligare 5.2 procent. En jämförelse mellan

kostnaderna för premielånen åren 1906, 1922, 1923 och 1932 gåve vid

handen, att statsmedlen dessa år utgjorde respektive 90.4, 88.3, 96.6 och 99.8

procent av totalkostnaden. Någon tendens hos hushållningssällskapen att

öka tillskottet av egna medel, då statsbidragen minskade, kunde ej spåras

trots den rätt avsevärt varierande procentsatsen. Den totala medelsförbrukningen

vore också betydligt större än i fråga om penningprisen, beträffande

vilka en dylik tendens såsom nyss anförts konstaterats. Det förefölle därför

naturligt, att sällskapen i större utsträckning måst lita till statsbidraget.

Utgifter för resekostnads- och traktamentsersättning åt premierings
nämnderna.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att nämnda utgifter intill år 1920 helt

bestredos av hushållningssällskapen. Från och med år 1920 hade hushållningssällskapen

av statsmedel gottgjorts halva beloppet av den ersättning som

enligt av hushållningssällskapen meddelade bestämmelser utgick till ordföranden

och den för hela distriktet utsedde ledamoten av premieringsnämnden.

Bestämmelsen hade sedermera ändrats därhän, att statsbidrag ej åtnjötes

för dagtraktamenten.

De sammanlagda utgifterna för ifrågavarande ändamål voro under följande

år:

Å r

Statsmedel

kronor

Hushållnings-

sällskapens

medel

kronor

Totalt

kronor

1902

—

14,937

14,937

1920

17,484

32,503

49,987

1922

21,704

40,347

62,051

1924

10,880

23,491

34,371

1932

10,514

23,353

33,867

1933

118

360

478

Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att resekostnaderna sedan år

1924 hållit sig i stort sett konstanta till och med år 1932, ehuru den totala

medelsförbrukningen för småbrukspremieringen ökats högst avsevärt. Detta

förhållande syntes berättiga till att betrakta ifrågavarande utgifter såsom en

med premieringsverksamheten förenad fast kostnad. Jämförde man kostnaden

för resor åren 1920, 1922, 1924 och 1932 funne man, att statsmedlen

dessa år utgjorde respektive 35.0, 35.0, 31.7 och 31.0 procent av totalkostnaden.

Det förefölle alltså som om hushållningssällskapen fått ikläda sig en växande

del av dessa kostnader, ehuru förskjutningen icke vore stor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 131.

9

Omfattningen av deltagandet i premieringen av mindre jordbruk.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att det totala antalet anmälda jordbruk,

som år 1902 uppgick till 702, i stort sett hade ökats kontinuerligt till

och med år 1914, då det uppgick till 2,223. Under krigsåren hade inträffat

en naturlig stagnation och tillbakagång, men från och med år 1920, då antalet

uppgick till 1,603, hade det ökade intresset för premieringen åter gjort

sig märkbart genom ett stigande antal anmälda jordbruk. Detta resulterade

år 1932 i en tidigare ej uppnådd maximisiffra av 3,610 anmälningar. Under

åren 1933—-1935 slutligen hade antalet blott uppgått till 33, 68 och 37 stycken.

Lantbruksstyrelsen har beträffande dels antalet till premiering anmälda

jordbruk, dels antalet med pris premierade jordbruk, dels ock antalet och

storleken av de utdelade penningprisen upprättat tabeller. Uppgifterna, som

ange medeltalet för ett antal femårsperioder med början år 1902, avse såväl

absoluta som relativa tal. För premielånen ha med början år 1912 upprättats

motsvarande tabeller och för dem har därjämte i tabellform angivits

användningen å olika förbättringsändamål. Härvid är att märka, att år 1915

premieringen var inställd. Det sålunda förebragta statistiska materialet utvisar

följande:

Antal till premiering anmälda jordbruk av olika storlek.

Å r

Jordbruk med en åkerareal av hektar

Summa

jordbruk

< 3

3-6

6-9

> 9

1902/1906

300

346

197

154

997

1907/1911

228

307

151

100

786

1912/1917

457

687

389

257

1790

1918/1922

436

621

354

293

1704

1923/1927

567

851

569

455

2 442

1928/1932

629

1041

781

619

3070

Det relativa antalet till premiering anmälda jordbruk av olika storlek.

Å r

Procent jordbruk med

en åkerareal

av hektar

< 3

3-6

6-9

> 9

1902/1906

30.1

34.7

19.8

15.4

1907/1911

29.0

39.1

19.2

12.7

1912/1917

25.5

38.4

21.7

14.4

1918/1922

25.6

36.4

20.8

17.2

1923/1927

23.2

34.9

23.3

18.6

1928/1932

20.5

33.9

25.4

20.2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

Antalet jordbruk premierade med pris.

Å r

lista pris

2:dra pris

3:dje pris

Extra pris

Summa

antal pris

1902/1906

63

188

297

81

629

1907/1911

117

317

431

51

916

1912/1917

106

285

492

44

927

1918/1922

91

271

429

29

820

1923/1927

62

230

382

20

694

1928/1932

58

283

485

30

856

Det relativa antalet jordbruk premierade med pris.

Procent av totala antalet utdelade pris.

Å r

lista pris

2:dra pris

3:dje pris

Extra pris

1902/1906

10.0

29.9

47.2

12.9

1907/1911

12.8

34.6

47.0

5.6

1912/1917

11.4

30.7

53.1

4.8

1918/1922

11.1

33.1

52.3

3.5

1923/1927

8.9

33.1

55.1

2.9

1928/1932

6.8

33.1

56.6

3.5

Antal och storlek av utdelade penningpris.

Å r

Antal ut- delade pris

per år

stycken

Totala medels- förbrukningen

per år

kronor

De utdelade

prisens genom- snittliga storlek

kronor

1902/1906

629

25,002

39.75

1907/1911

916

36,082

39.39

1912/1917

927

41,070

44.30

1918/1922

820

53,121

64.78

1923/1927

694

44,214

63.71

1928/1932

856

54,894

64.13

Lantbruksstyrelsen har i fråga om storleken av de utdelade penningprisen

anfört följande:

Ersättningen av statsmedel till hushållningssällskapen för utdelade penningpris

hade före år 1920 uppgått till högst 50 kronor per utdelat pris. Före år

1920 kunde alltså de verkligen utdelade beloppen anses hava legat tämligen

nära maximibeloppet för ersättningen. Från och med år 1920 hade ersättningen

höjts till högst 150 kronor för första, 100 kronor för andra och 50

kronor för tredje pris. För närvarande vore ersättningen något lägre, men

de verkligen utdelade priserna framstode i varje fall såsom små i förhållande

till de fastställda högsta ersättningsbeloppen. Anledningen härtill kunde

knappast vara någon annan än den, att statsanslagens storlek tvingat hushållningssällskapen

till en viss sparsamhet samt att skärpt tillämpning av

reglerna för prisbelöning medfört utdelandet av ett mindre antal första och

andra pris.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil. H

Antalet Jordbruk premierade med premielån.

Å r

Premielånens storlek

, kronor

Totalt

antal

Jordbruk

10—25

30-50

55-75

80-100

> 100

1912/1917

62

278

403

104

25

872

1918/1922

14

66

160

228

531

999

1923/1927

47

355

385

345

324

1456

1928/1932

31

377

428

544

697

2 077

Det relativa antalet Jordbruk premierade med premielån.

Procent av totala antalet utdelade premielån.

Å r

Premielånens storlek

kronor

10—25

30-50

55—75

80—100

> 100

1912/1917

7.1

31.9

46.2

11.9

2.9

1918/1922

1.4

6.6

16.0

22.8

53.2

1923,1927

3.2

24.4

26.4

23.7

22.3

1928/1932

1.5

18.2

20.6

26.2

33.5

Antal och storlek av utdelade premielån.

Å r

Antal ut- delade lån

per år

stycken

Totala medels- förbrukningen

per år

kronor

De utdelade pre- mielånens genom- snittliga storlek

kronor

1902/1906

171

8,341

48.78

1907/1911

571

31,542

55.24

1912/1917

872

54,609

62.63

1918/1922

999

114,906

115.02

1923/1927

1456

116,701

80.15

1928/1932

2 077

183,441

88.32

Premielånens relativa användning för olika ändamål.

Antalet lån för visst ändamål i procent av totala antalet utlämnade lån.

Å r

Gödsel-

städer

Ny- och

tillbyggnad

Inredning

och cemen- tering av

uthus

Diknings-

arbeten

m. m.

Diverse (från

och med år

1932 = betesan- läggningar

m. m.)

1907/1911

35.0

2.5

52.9

9.6

—

1912/1917

23.0

4.6

61.7

10.7

—

1918/1922

55.2

2.8

24.5

14.9

2.6

1923/1927

67.9

0.6

15.1

14.1

2.3

1928/1932

63.4

1.9

15.7

15.1

3.9

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att av den sista tabellen framginge, att

förbättrandet av gödselvård och dikning blivit alltmera uppmärksammade

åtgärder vid premieringen av det mindre jordbruket. Fastän inrednings- och

cementeringsarbetena i uthusen härigenom kommit att stå tillbaka, utgjorde

de dock ännu en betydande del av det totala antalet arbeten, och det vore

ovisst, om tillbakagången verkligen kunde tolkas såsom ett minskat behov

av förbättringar. Det förefölle snarare sannolikt, att byggnadsbeståndet å

de premierade jordbruken numera visserligen vore sådant, att smärre förändringar

av inredningen etc. kunde anses mindre nödvändiga, men att i

stället ett behov förelåge av sådana omändringar och moderniseringar, för

vilkas genomförande de knappt tilltagna premielånen ansåges vara av mindre

betydelse. Samma förklaring gällde troligen också för det ringa antalet

ny- och tillbyggnadsarbeten. Beträffande diversearbetena vore att märka,

att dessa troligen till största delen utgjordes av betesförbättring och såsom

sådana hade de också rubricerats, sedan genom kungörelsen den 29 maj 1931

medgivits, att premielån utan lantbruksstyrelsens särskilda hörande jämväl

finge utdelas för utförande av arbeten, som avsåge en rationell beteskultur.

Ehuru statistiken icke gåve direkt belägg härför, förefölle det, som örn beteskulturens

förbättring i framtiden komme att tilldraga sig ytterligare intresse

vid småbrukspremieringen.

Premielånens bibehållande.

I denna fråga har lantbruksstyrelsen inledningsvis påpekat, hurusom i

gällande premieringsreglemente stadgades, att premielån finge tilldelas jordbrukare

för utförande av visst förbättringsarbete oberoende av huruvida penningpris

erhållits för samma jordbruk eller detsamma, ehuru i övrigt uppfyllande

villkoren därför, vore i behov av förbättringen i fråga för att kunna

prisbelönas.

Enligt lantbruksstyrelsens mening rådde därför intet tvivel, att premielånet

vore en premie, det vill säga i detta sammanhang en belöning för ett

uppvisat jordbruk av i stort sett god beskaffenhet. Formellt sett rådde heller

ingen tvekan om, när ett premielån finge utdelas. Detta kunde nämligen

ske antingen när jordbruket erhållit penningpris, eller i det fall att jordbruket

skulle hava kunnat erhålla penningpris, därest det arbete vartill lånet

avsetts redan varit utfört. För den speciella premieringen inom Norrland

och Dalarna gällde med vissa undantag samma bestämmelser som i fråga

om den allmänna premieringen. Ett av undantagen avsåge premielånen, som

här kunde utdelas efter betydligt friare normer. Premieringsreglementet stadgade

härom blott, att premieringsnämnden vid premieringen vart tredje år

skulle bestämma vilka premielån, som till vederbörande jordbruk skulle utgå

för vart och ett av de tre åren till nästa premiering.

Lantbruksstyrelsen har vidare yttrat, att i den statligt understödda bidragsverksamheten

till höjande av det mindre jordbruket två principer kim
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

13

de särskiljas. Den ena principen, för vilken premielånen utgjorde en exponent,

innebure, att brukaren först själv skulle hava visat både sin vilja och

förmåga att skapa ett mönsterjordbruk, innan staten tillhandaginge med penningbidrag

för att möjliggöra eller påskynda strävandena i denna riktning.

Redan vid utdelandet syntes med andra ord en viss garanti skola föreligga

för att bidragen verkligen komme till avsedd nytta. Premien utgjorde en

lämplig form för dylika bidrag. Principen kunde benämnas premieprincipen.

Det borde emellertid framhållas, att penningprisen vid premieringen av det

mindre jordbruket alls icke kunde anses hava karaktären av bidrag utan

helt måste sättas i samband med premieringsverksamhetens tävlingsmoment,

och att vad nu anförts alltså endast hade avseende å premielånen. Den

andra principen — för vilken statsbidragen till gödselvårdsanläggningar och

täckdikning utgjorde exponenter -—- innebure, att bidragen utdelades efter

arten av det behov av penningunderstöd, som förelåge. Denna princip

kunde benämnas behovsprincipen.

Lantbruksstyrelsen har härefter anfört följande.

Beträffande premielånen hade aldrig direkt förordats ett utdelande efter

behovsprincipen. Bestämmelserna hade som redan nämnts i stället inneburit

premiering av prisbelönta jordbruk eller jordbruk, som, om det förbättringsarbete,

vartill lån utdelades, vore utfört, borde kunna prisbelönas. Det kunde

sägas, att den formulering, som bestämmelserna sålunda fått, vore traditionell.

Premieringen utgjorde från första början en tävlan med enbart prisbelöning.

Statsbidrag för utdelade pris utgingo med belopp, som till synes

förutsatte att penningprisen skulle vara av samma grad, det vill säga att vid

premieringen endast borde skiljas på jordbruk av hög och jordbruk av mindre

hög nivå. Genom reglementet i ämnet den 30 oktober 1903 (nr 119) infördes

premielånen. Av föredragande departementschefens förut omnämnda

anförande till statsrådsprotokollet för nämnda dag liksom av frågans behandling

i övrigt franninge, att premielånen åtminstone delvis voro avsedda

att utdelas efter behovsprincipen, en uppfattning som dock icke kom till uttryck

i reglementet.

Ett ökat beaktande av behovsprincipen vid utdelandet av premielån till

mindre jordbruk innebure de år 1923 tillkomna bestämmelserna rörande den

särskilda premieringsform för Norrland och Dalarna, som avsåge upprättandet

av s. k. kontraktsjordbruk. Dessa bestämmelser förutsatte, att premielån

där skulle kunna utlämnas i större omfattning än vad eljest finge ske. Verkliga

mönsterjordbruk skulle annars icke kunna skapas, bland annat på grund

av vederbörande brukares i dessa landsdelar ofta mindre inkomster av jordbruket

med därav följande svårighet att bära kostnaderna för förbättringar å

sitt jordbruk. Genom ifrågavarande system hade tydligen avsetts att i större

omfattning än förut bringa hjälp, där ett behov av ekonomiskt bistånd förelåge.

Lantbruksstyrelsen har ytterligare anfört alt örn behovsprincipen sålunda

ej kommit till uttryck i bestämmelserna för åtgärderna till höjande av det

mindre jordbruket, principen säkerligen i viss utsträckning hade tillämpats

i praktiken, och det torde med hänsyn till vad som vid bestämmelsernas tillblivelse

förekommit få anses underförstått, att så finge ske. Den utveckling,

som statens bidragsverksamhet genomgått under den sist tilländalupna de
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

pressionstiden, syntes emellertid nödvändiggöra, att, därest premielåneverksamheten

skulle återupptagas, klarare och något ändrade direktiv lämnades

i reglementet rörande grunderna för lånens utdelande, önskemålet om

större klarhet vore så mycket betydelsefullare, som hushållningssällskapen

under senare år jämväl handhaft utdelandet av statsbidrag till täckdikning

och gödselvårdsanläggningar.

Lantbruksstyrelsen har beträffande dessa bidrag yttrat att behovsprincipen

klart kommit till uttryck genom stadgande, att vid prövning av inkomna ansökningar

om statsbidrag såvitt möjligt skulle tillses, att bidrag främst tillgodokomme

den, som vöre mest i behov därav. Därjämte vore genom stadgande

örn ordningen för upprättande av plan och kostnadsförslag för täckdikning

och gödselvårdsanläggning sörjt för, att arbetena skulle kunna utföras

på ett i tekniskt avseende ändamålsenligt sätt. Däremot hade lämnats

utan avseende, i vad mån bidragstagaren gjort sig förtjänt av bidraget, om

han hade förutsättningar för att kunna draga nytta av förbättringsarbetet

och om detsamma överhuvud taget kunde anses medföra, att ifrågavarande

jordbruk lyftes upp till en högre standard.

Det kunde enligt lantbruksstyrelsens mening förefalla omöjligt att utdela

bidrag med hänsynstagande samtidigt till, å ena sidan, i vad mån sökanden

gjort sig förtjänt av och, å andra sidan, i vad mån han hade behov av bidrag.

Ofta torde det nämligen vara så, att, om vederbörande kunde uppvisa större

meriter såsom småbrukare, han också hade mindre behov av att erhålla penningbidrag

och omvänt. Det vore emellertid just denna problemställning

varmed den ansvarskännande utdelaren av bidragen alltid måste konfronteras,

vare sig bidragen utginge från det ena eller andra anslaget. Det syntes

därför närmast verka förvirrande och för den sunda utvecklingen av de allmänna

strävandena för höjande av det mindre jordbruket ofördelaktigt, om

direktiven skulle utformas enbart efter den ena eller den andra principen.

Ur bidragstagarens synpunkt måste det vidare vara likgiltigt, örn bidraget

komme från det ena eller andra anslaget. Vore motivet för anmälan till

premiering detsamma som vid ansökan örn täckdiknings- eller gödselvårdsbidrag,

nämligen att erhålla ett kontantunderstöd till utförande av vissa önskvärda

förbättringsarbeten, så torde vederbörande icke närmare reflektera

över, huruvida han erhölle dylikt bidrag såsom belöning för att hans jordbruk

redan vore av en viss standard eller för att han hade behov av bidraget.

Då sålunda stora svårigheter syntes vara förenade med fastställandet av en

bestämd norm för ifrågavarande bidrags (premielånens) utdelande, läge det

stor vikt uppå, att utdelandet handhades av i möjligaste mån kompetenta

personer, och att i övrigt så goda förutsättningar som möjligt bereddes för

träffande av riktiga avgöranden. Sålunda torde det bland annat vara nödvändigt,

att bedömningen skedde på ort och ställe, vidare att bedömarna

vore väl förtrogna med skötseln av ett småbruk i allmänhet, samt att de såvitt

möjligt erhölle tillfälle att följa ifrågavarande jordbruks utveckling.

Särskilt ville lantbruksstyrelsen understryka att, då produktionen å ett småbruk

kunde vara mångskiftande och därmed även behovet av förbättrings
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131-

15

arbeten i hög grad varierande, något verkligt bedömande av behovet utav ett

visst arbete knappast kunde göras annat än från fall till fall. Den som

hade att bevilja bidrag behövde alltså, å ena sidan, kunna förskaffa sig en

totalbild av driftens planläggning och resultatet å det bidragssökande jordbruket

samt, å andra sidan, äga möjlighet att utdela bidrag för skiftande

behov. I båda dessa avseenden syntes nuvarande premieringssystem utgöra

en lämplig organisationsform.

Lantbruksstyrelsen har därefter ingått på den i direktiven berörda frågan

om och i vad mån premielånen skola kunna ersättas med bidrag ur särskilda

anslag och därom anfört följande.

Tilldelandet av bidrag ur särskilda anslag — och detta gällde ej blott i fråga

örn förenämnda statsbidrag till täckdikning och gödselvårdsanläggningar

utan jämväl beträffande andra liknande former av statsbidrag till speciella

jordbruksändamål — syntes svårligen kunna ske med behörigt hänsynstagande

till att de olika produktionsgrenarna inom jordbruket dock tillsammans

utgjorde en enhet. Sålunda syntes t. ex. vid utdelandet från särskilt

anslag av gödselvårdsbidrag i första hand tekniska hänsyn ifråga om gödselns

förvarande bliva beaktade, vilket emellertid ej behövde innebära, att

bidragssumman bleve använd på det för ifrågavarande jordbruk mest ändamålsenliga

sättet o. s. v. Det torde vidare ej utan fog kunna göras gällande,

att de särskilda anslagen understundom frestade jordbrukarna att söka bidrag

för förbättringsarbeten, som vore mindre behövliga, allenast i avsikt att

erhålla ett kontantunderstöd. Risken för att bidragstagaren i själva verket

redan från början hade för avsikt att använda det erhållna kontantbeloppet

för annat ändamål än det avsedda torde ävenledes i dylikt fall vara större,

och det kunde vidare befaras, att han ej, även om så skulle vara önskvärt,

anställde fackutbildad arbetskraft, utan själv utförde hela arbetet, måhända

snarare därför att detsamma överhuvud måste utföras för bidragets tillgodonjutande

än i avsikt att åstadkomma en verklig förbättring.

Lantbruksstyrelsen har vidare erinrat om, att enligt direktiven jämväl borde

prövas, om icke den undervisande verksamhet, som utövades i samband

med jordbrukspremieringen, i stället kunde knytas till utlämnandet av bidrag

fran särskilda anslag, vilka kunde anses i fråga om sitt syfte vara alternativa

till premielånen. Styrelsen har härom yttrat:

En till utlämnandet av bidrag från särskilt anslag, t. ex. anslag till gödselvårdsförbättringar,

knuten undervisning kunde antagas komma att bliva

mera enbart teknisk med avseende på den detalj i jordbruksdriften, vartill

bidraget beviljats. Till meddelande av undervisning i dylikt fall torde nämligen

knappast kunna ifrågakomma annan än den förrättningsman, vanligen

vandringsrättare eller därmed jämförlig befattningshavare, sorn hade att i

förekommande lall uppgöra plan för (let arbete, för vars utförande statsbidrag

ifrågasattes, och en sådan befattningshavare torde icke kunna anses

innehava kompetens att idka någon undervisningsverksamhet rörande jordbruk

i allmänhet. Det vore emellertid alls icke säkert, att just dylik teknisk

undervisning vöre den undervisning, som i fråga örn vederbörande jordbruk

för tillfället bäst behövdes, och måhända droges uppmärksamheten tvärtom

bort från den verkliga orsaken till att jordbrukaren hade behov av ett kontantunderstöd.

Härtill komme att teknisk kunskap av sistnämnda slag numera vore för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr loi
-

ten intresserade så pass lättillgänglig i facklitteratur, läroböcker, föredrag

eller annars, att behov av särskild undervisning häri icke vöre speciellt framträdande.

De tekniska rönen vore dessutom i regel mera generellt tillämpliga

vid samtliga jordbruk och syntes därför kunna meddelas mera allmänt,

exempelvis genom särskilt anordnade kurser.

Enligt lantbruksstyrelsen mening skulle emellertid individuell undervisning

i samband med praktisk tillämpning vara mycket önskvärd. Detta syfte

bleve emellertid ernått, om undervisningen skedde i samband med premiering,

varvid dessutom spörsmål rörande driftens allmänna organisation med

större framgång torde kunna bliva diskuterade. Betydelsen av undervisning

och handledning härvidlag syntes särskilt stor. Det vore också att märka,

att värdefullare anvisningar knappast kunde givas, utan att vederbörande

först erhållit en överblick över hur driften vore ordnad, och härför erfordrades

just en sådan besiktning, som premieringen förutsatte. Vidare måste

dylika anvisningar alltid bliva individuella för varje särskilt jordbruk, vilket

försvårade bedrivandet av undervisning uti ifrågavarande avseende genom

anordnande av särskilda kurser.

Lantbruksstyrelsen har i detta sammanhang framhållit det önskvärda i

att större enhetlighet och överskådlighet åvägabragtes i fråga om de med

statsmedel understödda åtgärderna till förbättrande av småbrukens fackliga

nivå samt anfört, att styrelsen haft under övervägande dels lämpligheten

av ett sammanförande till ett enda statsanslag av samtliga de statsmedel, som

nu ur olika anslag utginge till förbättringsåtgärder å mindre jordbruk, nämligen

anslagen till höjande av det mindre jordbruket, i vad detsamma avsåge

medel till premielån, till bidrag till gödselvårdsanläggningar, till bidrag till

nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk

samt till bidrag till täckdikningar, dels ock ett användande av viss del

av de sålunda sammanslagna anslagen för utdelande av premielån. Styrelsen

ville tillägga, att örn utdelandet av bidrag helt skiljdes från premienngsnämndernas

verksamhet, detta syntes innebära ett mycket ofullständig! utnyttjande

av den i dessa nämnder representerade sakkunskapen, samtidigt

som premieringen förlorade ett av de verksammaste medlen för uppnående

av önskvärda och möjliga resultat.

Lantbruksstyrelsen har sammanfattningsvis anfört, att styrelsen för sin

del funne beaktansvärda fördelar vara förenade med en tilldelning till de

mindre jordbruken av s. k. premielån, utdelade i samband med en enligt i

huvudsak nuvarande grunder anordnad småbrukspremiering. Styrelsen hade

därvid främst åsyftat det värde, som den med ett sådant bidragssystem sammanhörande

nära kontakten mellan bidragstilldelaren, å ena, och bidragstagaren

och dennes jordbruk, å andra sidan, i olika avseenden hade för ett

rätt bedömande av förutsättningarna för bidragstilldelningen, såsom bidragssökandens

kvalifikationer för skötandet av jordbruket, dettas beskaffenhet

och aktuella behov. Å andra sidan hade styrelsen funnit en bidragstilldelning

ur särskilda anslag knappast kunna ske annat än ur tämligen

ytliga bedömningsgrunder och utan större möjlighet till kontroll däröver,

att bidragen bleve utnyttjade på ett rationellt sätt. Det hade sålunda synts

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

17

styrelsen, att sistnämnda form för bidrag erbjöde ej oväsentligt mindre sannolikhet

för att i anspråk tagna allmänna medel skulle komma till avsett

gagn.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har styrelsen icke kunnat finna, att

bidragens utdelande skall kunna verkställas på ett mera ändamålsenligt sätt

än med anlitande av premieringsnämnder och med tillämpning i huvudsak

av liknande system som det nuvarande. Bidragen böra sålunda i viss mån

bibehålla karaktär av belöning. Bidragssökanden skall vara skyldig att

uppvisa tidigare ernådda resultat, vilket bör kunna ske dels vid besiktning

av respektive jordbruk med vad därtill hör av levande och andra inventarier,

dels ock genom granskning av förefintliga anteckningar rörande jordbrukets

ekonomi. Om bidragen sålunda bibehålla form av premielån, bör å

andra sidan starkare än tidigare framhållas, att desamma endast få utdelas,

där behov av kontantunderstöd verkligen föreligger för utförande av enligt

premieringsnämndens förmenande önskvärda förbättringar. Premieringsnämndens

verksamhet kommer härigenom att bliva i viss mån utvidgad.

Lantbruksstyrelsen har alltså funnit premielånen böra i fortsättningen bibehållas

i huvudsakligen oförändrad form. Därvid böra emellertid, enligt

styrelsens åsikt, hushållningssällskapen principiellt äga möjlighet att med

styrelsens godkännande själva avgöra vilken eller vilka av de i reglementet

angivna slag av premier som med hänsyn till inom dess område föreliggande

särskilda omständigheter skola vid premieringen komma till användning,

t. ex. att diplom och penningpris men ej premielån må utdelas. Denna och

sällskapens frihet i övrigt att inom premieringsreglementets ram anpassa

premieringen efter föreliggande lokala förhållanden bör tydligare än hittills

komma till uttryck i reglementet.

Utvidgning av premielåneverksamheten.

Lantbruksstyrelsen har erinrat om att 1933 års mjölk- och mejeriutredning

i en den 15 maj 1936 avgiven promemoria (se IX. H. T. 1937 p. 122)

framfört önskemål om upptagande till övervägande av frågan, huruvida

premielån i framtiden skulle kunna utdelas för utförande av ny-, omeller

tillbyggnad av ladugårdar. Styrelsen hade i detta hänseende funnit det

i princip lämpligt, att premielån skulle kunna utdelas för utförande av sådana

å mindre jordbruk behövliga förbättringsarbeten, som vore mest avbehovet

påkallade. Arbetena borde dock avse själva jordbruksdriften eller därmed

nära sammanhängande produktion samt tarva vissa kontantutlägg. Hinder

syntes således principiellt icke böra möta mot en utvidgning av premielånens

användande till att avse jämväl ny-, örn- eller tillbyggnad av ladugårdar.

Möjlighet till dylikt användande funnes emellertid redan enligt

gällande bestämmelser.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 131.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Lantbruksstyrelsen har härom och i övrigt anfört i huvudsak följande.

Styrelsen ägde befogenhet att på framställning av vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott medgiva premielåns utdelande även

för andra ändamål än de i reglementet särskilt nämnda. Därest det

otvivelaktigt stora behovet av byggnadsarbeten av nyssnämnda slag ansetts

böra kunna åtminstone i viss utsträckning tillgodoses med hjälp av premielån,

vore det antagligt, att styrelsen skulle hava mottagit ansökningar från

förvaltningsutskotten av sådan innebörd. Emellertid hade så icke varit fallet,

troligen beroende därpå, att ifrågavarande byggnadsarbeten i regel bleve

så omfattande och relativt kostsamma, att premielånen ej ansetts kunna

mera verksamt bidraga till bristernas avhjälpande. Det torde emellertid

icke vara uteslutet, att i avseende härå ett annat läge bomme att inträda,

därest såsom 1933 års mjölk- och mejeriutredning föreslagit möjlighet öppnades

till erhållande av statsmedel för ändamålet. Enligt nämnda förslag

syntes vara avsett, att den statliga stödverksamheten å området skulle bestå

huvudsakligen i att på förmånliga villkor ställa lån till förfogande, och bidrag

skulle alltså komma i fråga endast i sådana fall, där ett starkt behov

därav förelåge. Det borde dock icke vara en jordbrukare förmenat att till

sådant byggnadsförbättringsarbete kunna erhålla såväl lån som bidrag av

statsmedel, och som utfyllnad av dylika lån kunde premielånen antagas i

många fall komma väl till nytta.

Lantbruksstyrelsen har emellertid erinrat om att styrelsen redan i ett den

14 augusti 1936 avgivet yttrande över förutnämnda promemoria framställt

invändningar mot, att de däri föreslagna åtgärderna begränsades till att avse

endast ladugårdar. Enligt styrelsens då uttryckta mening, vilken styrelsen

vidhölle, borde åtgärderna utsträckas till att omfatta alla slag av djurstallar.

För mindre jordbruk utgjorde ladugården vanligen icke någon i förhållande

till övriga djurstallar eller ens till andra ekonomibyggnader särskild

byggnad. Det syntes därför omöjligt och i varje fall opraktiskt att

utföra nybyggnad, som icke även omfattade annan byggnad än ladugården,

och även för örn- och tillbyggnader vore gränsen i många fall svår att draga.

Därjämte kunde ur ekonomisk synpunkt behovet av byggnadsförbättringar

för närvarande icke särskilt lokaliseras till ladugårdarna utan gällde

samtliga ekonomibyggnader. Då premieringsverksamheten främst borde avse

skapandet av ekonomiskt bärkraftiga jordbruk, syntes det obefogat att

på denna punkt göra ett undantag från den allmänna regeln.

Styrelsen har vidare framhållit, att utdelandet av lån av sistnämnda slag

icke kunde överlåtas på premieringsnämnderna, enär denna låneverksamhet

skulle komma att avse jämväl större jordbruk och borde handhavas enhetligt

samt baseras på en prövning jämväl av låntagarnas kreditvärdighet.

Styrelsen har härom ytterligare anfört.

I de fall, där det befunnes önskvärt att tilldela samma jordbrukare såväl

lån som premielån (bidrag) borde dock detta ske i ett sammanhang. Det

syntes därför nödvändigt att säkerställa ett samarbete mellan, å ena sidan,

premieringsnämnden och, å andra sidan, den särskilda nämnd eller institution,

som erhölle i uppdrag att utdela de egentliga lånen. Hur detta samarbete

mellan premieringsnämnden och lånenämden borde regleras, torde få

ankomma på vederbörande hushållningssällskap att i detalj bestämma. I

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

19

princip syntes dock böra gälla, att premieringsnämnderna skulle hava att

hos lånenämnderna till erhållande av lån förorda de jordbrukare, som ansåges

kunna komma i fråga därtill. Därest premielån skulle komma att

utdelas jämväl till sådana byggnadsarbeten, varom nu nämnts, torde härav

emellertid följa ett väsentligt ökat arbete för premieringsnämnderna och givetvis

även viss ökning av de med premieringsverksamheten förenade kostnaderna.

Som sammanfattning har lantbruksstyrelsen anfört, att styrelsen i princip

icke hade något att erinra mot att premielån enligt därför eljest gällande

bestämmelser utginge för verkställande av arbeten, avseende ny-, till- eller

ombyggnad av ladugårdar och andra ekonomibyggnader. Däremot hade

det synts styrelsen knappast lämpligt att för närvarande härom intaga

särskild bestämmelse i premieringsreglementet. Tillsvidare borde det därför

ankomma på styrelsen att på framställning av vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och med utnyttjande av i förevarande avseende

redan gällande bestämmelse medgiva dylik utsträckning av premielånens

användande.

Den s. k. kontraktspremieringen.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att denna speciella form av premiering enligt

det gällande premieringsreglementet finge äga rum inom Norrland och

Dalarna, att hittills dylik premiering förekommit allenast inom Norrbottens

och Västerbottens län, samt att styrelsen med hänsyn härtill ville föreslå, att

denna premieringsform skulle få komma till användning allenast inom nämnda

båda län.

Premielånens storlek m. m.

Lantbruksstyrelsen har yttrat, att styrelsen, såsom av det anförda framginge,

funne den del av premieringsverksamheten som avsåge utdelande av

premielån särskilt betydelsefull. Styrelsen, som givit sin principiella anslutning

till förslaget att premielån skulle få tagas i anspråk jämväl för förbättringar

av ekonomibyggnader vid jordbruk, ville därför för möjliggörande av

en vidgad användning av premielåneformen föreslå en höjning av statens bidrag

för ändamålet. För närvarande finge till premielån utgå statsbidrag,

motsvarande intill hälften av den utav premieringsnämnd beräknade kostnaden

för det förbättringsarbete, för vars utförande lånet lämnats, dock ej

till högre belopp än 125 kronor. Styrelsen föresloge nu den ändringen av

stadgandet om statsbidrag till premielån, att maximigränsen för statsbidraget

höjdes från 125 kronor till 200 kronor.

Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att inom vissa hushållningssällskap

gjorts den erfarenheten, att förbättringsarbeten, vartill premielån beviljats,

ej alltid komme till utförande. Där så inträffat, hade det visat sig, att

lånen ibland icke blivit återbetalda till hushållningssällskapen, som emellertid

nödgats inleverera däremot svarande belopp till statsverket och sålunda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

åsamkats förlust. För att minska risken för sådana förluster syntes hushållningssällskapen

böra medgivas rätt föreskriva, att premielån skall utbetalas

successivt allteftersom det arbete, för vars utförande lånet beviljats,

fortskrider.

Särskild mening bland de sakkunniga.

Såsom jag inledningsvis påpekat, har en av de av lantbruksstyrelsen tillkallade

sakkunniga, nämligen herr Andersson i Tungelsta i fråga om premielånen

anfört avvikande mening. Han har därvid framhållit följande.

Föreliggande förslag innebär, att hittills gällande grunder för den med

statsmedel understödda premieringen av mindre jordbruk i huvudsak skola

bibehållas. Vid de överläggningar i ärendet i vilka jag deltagit har jag förordat

en sådan omläggning av premieringsverksamheten att premierna erhölle

formen av belöning till driftiga jordbrukare, vilka lyckats göra sina

jordbruk särskilt förebildliga.

Den undervisande verksamhet som utövas i samband med premieringen

borde enligt min mening även knytas till utlämnandet av statsbidrag av olika

slag för höjande av det mindre jordbruket. Med hänsyn till det stora behov

av förbättring utav de många ofullständiga jordbruken och en höjd

standard för flertalet av småbruken i landet, som otvivelaktigt förefinnes,

är det synnerligen angeläget, att statsmedel för ifrågavarande ändamål ställas

till förfogande. Samtidigt synes i möjligaste mån böra skapas förutsättningar

för att de allmänna medel, som tagas i anspråk för detta ändamål,

komma till avsett gagn.

Garantier härför synas säkrast kunna vinnas om till utlämnande av bidrag

i regel knytes en undervisande verksamhet i likhet med den, som utövats

vid premieringsnämndernas utdelande av premielån. Beviljat bidrag

till förbättringsarbete torde i regel föranleda besök hos vederbörande småbrukare

utav jordbrukskonsulent. Denne har då möjlighet att med bidragssökanden

diskutera spörsmål rörande såväl det ifrågavarande arbetets lämplighet

och behövlighet som även jordbruksdriftens allmänna organisation.

Småbrukaren kan därvid erhålla den handledning och undervisning, han

för tillfället bäst behöver.

Härigenom uppnåddes beträffande det stora flertalet av de jordbrukare,

vilka erhålla hjälp av statsmedel, en förvisso betydelsefull kontakt mellan

bidragstilldelaren å ena sidan och bidragstagaren och dennes jordbruk å den

andra sidan. •

I den föreliggande utredningen framhålles, att den i samband med premieringen

meddelade undervisningen särskilt i de fall, då premielån tilldelas, är

av utomordentligt stor betydelse.

Det vore enligt min mening av stort värde, att jordbrukaren i regel vid

erhållande av statsbidrag till förbättring av sitt jordbruk kunde erhålla sakkunnig

undervisning, och ej endast när vederbörande deltager i premiering.

Enligt det föreliggande förslaget till reglemente för med statsmedel understödd

premiering av mindre jordbruk skall en utav premieringsnämndens ledamöter

vara anställd såsom jordbrukskonsulent hos hushållningssällskapet.

Av premieringsnämndens ledamöter torde hushållningssällskapets jordbrukskonsulent

äga den största kompetensen för den undervisning och handledning,

varom här är fråga.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

21

Om den undervisande verksamhet, som skall utövas av premieringsnämnden

i samband med premieringen, även komme de jordbrukare till del, vilka

erhålla statsbidrag för utförande av förbättringsarbete å sina jordbruk, torde

därmed följa, att utdelandet av bidrag skiljes från premieringsnämndernas

verksamhet.

Jordbrukspremieringen kunde då erhålla formen av belöning till sådana

jordbrukare, vilka genom exempelvis mångårigt idogt odlingsarbete, god

ordning och hushållning lyckats göra sina jordbruk förebildliga.

Premieringen med penningpris.

Lantbruksstyrelsen har inledningsvis konstaterat, att, då premieringsverksamheten

grundlädes, huvudsyftet var att genom åstadkommande av tävlan

mellan de driftigare småbrukarna samt under sakkunnig ledning av premieringsnämnder

söka skapa för de olika landsdelarna typiska mönsterjordbruk,

vilka i denna egenskap skulle kunna tjäna såsom demonstrationsgårdar

vid det vidare upplysningsarbetet bland småbrukarna. Tävlingsmomentet

spelade alltjämt en framträdande roll för uppnåendet av det med premieringen

önskade resultatet. Härutinnan förelåge dock en betydande olikhet

mellan förhållandena i de sydliga och nordliga delarna av landet såtillvida,

att dylik tävlan omfattades med livligt intresse i södra och vissa delar av

mellersta Sverige, medan i övriga delar av landet och särskilt Norrland tävlingsmomentet

aldrig kommit att spela någon större roll. Huvudvikten hade

där kommit att ligga på den del av verksamheten, som öppnade möjlighet

att för smärre förbättringsföretag erhålla kontanta bidrag, såvitt nu vöre

i fråga premielån. Dessa olikheter funne sin förklaring i den vitt skilda

strukturen på jordbruksbygderna i, å ena sidan, södra och mellersta Sverige

med dess ofta tätt liggande, jämförelsevis högt stående jordbruk och, å den

andra, nordliga Sverige med glest belägna, ofta jämförelsevis primitiva jordbruk.

Ehuru således inom olika delar av landet tyngdpunkten vore förlagd på

olika grenar av premieringsverksamheten omfattades denna alltjämt med intresse

över hela landet, något som jämväl enhälligt vitsordats av de av lantbruksstyrelsen

tillkallade sakkunniga, vilka representerade skilda delar av

landet.

Styrelsen har vidare anfört.

Det ville synas som örn understundom tävlan om upprättandet av mönsterjordbruk

kunnat gå till viss överdrift, särskilt i betraktande av kravet på att

mönsterjordbruken skola vara ekonomiskt bärkraftiga. Detta krav hade

med tiden blivit alltmera aktuellt. Det klander som jordbrukarna själva

riktat mot premieringen syntes ock huvudsakligen avse, att de såsom mönstergårdar

ansedda jordbruken icke alltid uppnått eller kunnat bibehålla sin

höga standard enbart med hjälp av inkomsterna från själva lantbruket utan

måst taga i anspråk även andra inkomstkällor. Sålunda hade man i vissa

fall talat örn »drivhusplantor» bland mönsterjordbruken.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

Att problemet om en ekonomiskt anpassad drift för närvarande kunde anses

särskilt aktuellt, berodde dock icke speciellt på förhållandena vid de

mindre jordbruken utan fastmer på en allmän tendens i utvecklingen. Under

det att tidigare fog funnits för åsikten, att ett tekniskt välskött jordbruk

även borde uppvisa en god ekonomi, hade förhållandena numera ändrats därhän,

att tekniken framför allt behövde anpassas efter de för varje jordbruk

speciella förhållandena och särskilt till de ekonomiska resurserna.

Lantbruksstyrelsen har härefter framhållit, att enligt det gällande premieringsreglementet

man vid bedömandet av ett jordbruk för premiering hade

att lägga huvudvikten på ett bedömande av det faktiska tillståndet och beskaffenheten

av själva lantbruket med vad därtill hörde. Sålunda stadgades

i 6 § 8 mom. i reglementet att härutinnan särskilt avseende skulle

fästas vid

a) åkerjordens avdikning och brukning,

b) det sätt, varpå den fasta och flytande spillningen tillvaratoges,

c) husdjurens beskaffenhet, vård och avkastning,

d) åbyggnadernas underhåll,

e) på vad sätt och i vad mån anteckningar över jordbrukets ekonomi verkställts,

samt

f) husmoderns arbete.

Enligt styrelsens åsikt vore det emellertid tydligt, att resultatet av en småbrukares

strävanden i mycket hög grad vore beroende av de förutsättningar

som förelegat i varje särskilt fall och att alltså ett jordbruk, som vid

premieringstillfället utgjorde en något sämre produktionsenhet, dock kunde

vaxa resultatet av ett mera framgångsrikt arbete än ett annat jordbruk, som

vid samma tidpunkt befunnes hava en något högre standard. Att bestämmelserna

icke tagit speciell hänsyn till nu antydda synpunkt, kunde antagas

bero på bland annat svårigheten att uppställa allmänna regler för bedömande

av jordbrukarens prestationer. Möjligheten till ett sådant bedömande

hade emellertid lämnats öppen i och med att bestämmelserna endast angåve

sådant, varvid särskilt avseende skulle fästas.

Förmågan att skapa ett mindre jordbruk av hög standard har synts lantbruksstyrelsen

vara förmer än brukandet av ett sådant, och egentligen vore

det den förstnämnda prestationen, som framför allt borde belönas. Premieringsnämnderna

hade säkerligen också i många fall tagit särskild hänsyn

härtill och förstått att uppskatta och värdesätta jordbrukarnas personliga insatser

samt låta detta komma till synes vid bedömningen.

Lantbruksstyrelsen har vidare påpekat det enligt styrelsens mening nära

sambandet mellan det sagda och frågan om möjligheterna att så ordna premieringen,

att de premierade jordbruken även i framtiden bibehölles vid en

hög standard, i samband varmed styrelsen erinrat om uttalandet i direktiven,

att det syntes böra övervägas en sådan omläggning av verksamheten, att premierna

erhölle formen av belöningar till driftiga jordbrukare, som genom

mönstergill skötsel under en längre följd av år lyckats göra sina jordbruk

förebildliga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

23

Styrelsen har härefter yttrat:

Det vore tydligt, att premiering efter en dylik norm innebure tillmätande

av avgörande betydelse åt jordbrukarens personliga kvalifikationer och åt

det av honom presterade arbetet. En konsekvens härav skulle väl antagligen

bliva, att i någon mån mindre vikt än för närvarande borde tillmätas jordbrukets

så att säga mera tillfälliga utseende. Mot en sådan konsekvens syntes

emellertid ingenting annat vara att invända, än att efter sådan grund premierade

jordbruk möjligen skulle komma att lämpa sig mindre väl såsom demonstrationsjordbruk.

Under förutsättning att premieringsverksamheten

bibehölles i mera allmän omfattning, torde emellertid denna invändning

äga ringa betydelse, då i sådant fall tillräckligt antal demonstrationsgårdar

säkerligen ändock torde framkomma bland de i premieringen deltagande

jordbruken.

Innan lantbruksstyrelsen närmare behandlat spörsmålet om en omläggning

av premieringen i dylik riktning, har styrelsen lämnat en kortfattad

redogörelse för, hur det nuvarande premieringssystemet i huvudsak fungerar,

och därvid anfört följande:

Såsom förut nämnts utgjordes premierna av diplom, penningpris och premielån.

Penningprisen vore regelmässigt indelade i tre storleksklasser, varvid

tredje (lägsta) pris tilldelades de jordbruk som ansåges premieringsbara

men ej mera, andra pris tilldelades de något bättre och första pris de bästa

jordbruken. Ett till premiering anmält jordbruk, som tillerkänts ett tredje

pris, hade alltså möjlighet att efter vidtagandet av härför såsom behövliga

konstaterade förbättringsarbeten erhålla såväl andra som därefter också första

pris. Ofta torde gången i praktiken vara den, att ett till premiering anmält

jordbruk först tillerkändes premielån för vidtagande av förbättringsarbete,

som av premieringsnämnden konstaterats vara nödvändigt för att

jordbruket i fråga skulle över huvud anses premieringsbart. Efter utförandet

av arbetet erhölle så jordbruket ett tredje pris, och innehavaren av jordbruket

fortsatte därefter med ytterligare förbättringar, eventuellt med hjälp

av premielån, för eftersträvande av andra och första pris. Jordbruk, som

uppnått första pris, hade sedan möjlighet att i fortsättningen deltaga i premieringen

för erhållande av nytt första pris, varvid dock, sedan sammanlagt

fem penningpris eller två sådana pris av högsta graden erhåliits, endast

diplom finge tilldelas jordbruket. Inom Norrland och Dalarna funnes vid

sidan av denna ordinarie premieringsform systemet med de förut omnämnda

s. k. kontraktsjordbruken. I fråga om dessa upprättade premieringsnämnden

kontrakt med brukaren på visst antal år, varigenom jordbruket ställdes

under kontroll av nämnden, som vid återkommande besiktningar bestämde,

vilka premielån som finge utgå till jordbruket i fråga för tiden intill nästa

besiktning. Sistnämnda speciella, relativt kostsamma premieringsform hade

tillgripits för möjliggörande att i de nordliga landsdelarna något så när tillgodose

behovet av mönsterjordbruk.

Den utformning, som sålunda givits premieringssystemet, vore enligt lantbruksstyrelsens

mening otvivelaktigt så beskaffad, alt den i sig själv inbjöde

ett till premiering en gång anmält jordbruk att kvarstå i denna och

därmed till ett uppehållande och även ett förbättrande av dess standard. Att

systemet också i tillfredsställande omfattning verkat i sådan riktning hade

de i utredningen deltagande sakkunniga vitsordat. Såtillvida borde emelle!''-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

tid göras en reservation, som att vissa av de fall, där ett jordbruk med hänsyn

till dess anordning ur driftsekonomiska synpunkter så småningom kommit

att framstå som mindre förebildligt, syntes hava varit beroende på att

de nuvarande premieringsbestämmelserna föranlett premieringsnämnderna

att väl ensidigt lägga vikt vid jordbrukets yttre utseende. I övrigt torde i

stort sett de fall, där ett jordbruks nedgående under premieringsstandarden

kunnat konstateras, vara att hänföra till yttre tillfälliga omständigheter, såsom

förlust av för brukaren värdefull arbetskraft inom familjen och plötsliga

ekonomiska motgångar av svårare art, d. v. s. omständigheler, som icke

sammanhängde med premieringen och dess anordnande. Lantbruksstyrelsen

har således för sin del ej kunnat finna annat, än att det nuvarande premieringssystemet

vore i stort sett väl lämpat för vinnande av det med premieringen

avsedda syftet, d. v. s. ett befrämjande av det mindre jordbrukets

höjande till en bättre genomsnittlig nivå, men att en komplettering av systemet

vöre påkallad i sådan riktning, att vid premieringen större beaktande

komme att skänkas vederbörande jordbruks ändamålsenliga anordning ur

driftsekonomiska synpunkter. Vid premieringen borde också, i den mån så

läte sig göra, tillbörlig hänsyn tagas till i vilken utsträckning vederbörande

jordbrukare medverkat till jox-dbrukets uppnående av dess standard genom

idoghet, sparsamhet och andra egenskaper, värda ett erkännande och tydande

på att arbetet även i fortsättningen komme att bedrivas med samma intresse

som före premieringen. Vikt borde förty läggas och hade även lagts

vid det allmänna intryck som premieringsnämnderna erhölle av jordbrukaren

och hans familj, deras arbetsamhet och allvar inför uppgiften. Någon

direkt instruktion härom hade hittills icke givits, och det ställde sig svårt

att koncist utforma en dylik. Liksom hittills syntes man härutinnan vara

hänvisad till premieringsnämndernas goda omdöme och ansvarskänsla. Att

enstaka missgrepp förekommit torde icke berättiga till ett ersättande av en

i och för sig god praxis med ett införande av visserligen mera objektiva men

på samma gång mera schablonmässiga bedömningsgrunder.

Bibehållandet av premierat jordbruks standard.

Lantbruksstyrelsen har yttrat, att enligt styrelsens mening, såsom ock av

det förut anförda framginge, risk för att ett premierat jordbruk icke komme

att behålla sin vid premieringstillfället uppvisade standard huvudsakligen

förelåge endast beträffande sådant jordbruk, som första gången tilldelats

pris och sedermera på grund av någon yttre tillstötande omständighet kommit

att avbryta sitt vidare deltagande i premieringen. Att understundom mindre

goda jordbruk bekommit premier, sammanhängde enligt styrelsens förmenande

främst med att vid bedömandet av jordbruket för premiering tillräckligt

beaktande icke skänkts frågan om lämpligheten av jordbrukets anordning

ur driftsekonomiska synpunkter. I sistnämnda syfte ansåge styrelsen

viss komplettering av premieringsvillkoren behövlig. I övrigt hade styrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

för sin del icke funnit särskilda åtgärder, utöver vad redan de nuvarande

bestämmelserna i sådant syfte innebure, påkallade för säkerställande av

premierade jordbruks bibehållande vid uppnådd nivå i annan mån, än att

styrelsen ville föreslå intagande i premieringsreglementet av föreskrift därom,

att premieringsnämnd skulle vid bedömande av till premiering anmälda jordbruk

i görligaste mån skänka beaktande jämväl åt frågan, huruvida anledning

funnes att antaga att vederbörande jordbruk icke skulle komma att i

fortsättningen uppehålla sin dåvarande standard. Ville man härutöver genom

själva premieringen söka åstadkomma, att premierade jordbruk bibehölles

vid samma höga standard som vid premieringstillfället, syntes möjligheterna

härtill huvudsakligen vara att söka i premieringsnämndens kvalifikationer

att kunna påverka premiemottagarna i sådan riktning. Nämnden borde sålunda

låta sig angeläget vara att utnyttja sin möjlighet att vid premieringstillfället

verka för, att brukarens ambition så väcktes, att han bemödade sig

örn att uppehålla jordbruket vid den standard för vilken det belönats.

För att emellertid i premiering deltagande jordbruk må än ytterligare stimuleras

till ett kvarstående i denna och därmed till ett uppehållande av uppnådd

nivå samt även för att i någon mån tillmötesgå framställda önskemål

om en utbyggnad av premieringen med pris i större omfattning har lantbruksstyrelsen

föreslagit, att statsbidrag må kunna utgå jämväl för att möjliggöra

utdelande av ett extra pris, förslagsvis benämnt hederspris, att såsom en

särskild belöning och uppmuntran under vissa förutsättningar tillerkännas

jordbrukare för i premiering deltagande jordbruk, som under längre tid uppehållits

vid hög standard. Sådant hederspris borde då kunna utdelas endast

för jordbruk, som efter att hava vid premiering belönats med första pris

vid förnyad premiering, som infölle efter det nio år förflutit från det jordbruket

första gången belönades med första pris, befunnes hava fullt bibehållit

eller än ytterligare förbättrat sin nivå. Hederspriset komme därigenom att

för jordbrukare, som innehade med första pris belönat jordbruk, verka såsom

en särskild sporre att bibehålla jordbrukets uppnådda nivå. Av denna anledning

borde prisets storlek ej tilltagas alltför snävt. Statsbidrag till sådant pris

borde därför kunna utgå med intill 300 kronor.

Differentiering av penningprisen.

Lantbruksstyrelsen har funnit den olika utsträckning, vari premieformen

premielån kommer till användning i olika landsdelar, skäligen böra föranleda,

att ''statsbidrag till penningpris må utgå med något högre belopp i sådana

fall, då för vederbörande jordbruk premielån icke vid de närmast föregående

premieringstillfällena utgått. I stora delar av landet vore det nämligen premielånen,

som avgjort ägde den största betydelsen i premieringsförfarandet,

medan penningprisen spelade en underordnad, i de nordliga landsdelarna till

och med mycket ringa roll. Med hänsyn såväl härtill som även till det förhållandet,

att premielånen, som ju förutsatte tillblivelsen av förbättringsarbete

å vederbörande jordbruk, finge anses innebära en mera rationell form för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 131-

användning av statsmedel än tilldelande av penningpris, funne lantbruksstyrelsen

angeläget att inom de hushållningssällskaps områden, där premielånen

vore eftersökta, så stor del som möjligt av de vederbörande hushållningssällskap

för premieringen beviljade medlen komme till användning för utdelande

av sådana lån.

Lantbruksstyrelsen har därför föreslagit en sådan differentiering av statsbidragen

till penningpris, att dessa bidrag skola i fall, där premielån vid något

av de närmast föregående premieringstillfällena utgått till vederbörande jordbruk,

utgå med samma belopp som hittills men eljest med något höjda belopp.

I avseende härå har styrelsen föreslagit, att i sistnämnda fall bidrag av statsmedel

må utgå med ett belopp av intill 200 kronor för första pris, 150 kronor

för andra pris och 100 kronor för tredje pris.

För att bland annat undvika att genom ett realiserande av nu berörda

förslag skall uppstå en alltför stor kostnadsökning för statsverket, har styrelsen

emellertid samtidigt föreslagit, att till premierat jordbruk ej må utgå

mer än ett penningpris av samma grad.

Premieringsnämndens sammansättning m. m.

Lantbruksstyrelsen har framhållit vikten av att premieringsnämnden åtnjöte

småbrukarnas förtroende, om åsyftat resultat av premieringsverksamheten

skulle kunna uppnås. Personvalet vore därför av stor vikt. Styrelsen har

därom vidare anfört.

Enligt gällande reglemente bestode nämnden av ordförande och en ledamot,

vilka utsåges av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Från de tillkallade

sakkunnigas sida hade föreslagits, att nämnden skulle utökas med en

ledamot, utsedd av vederbörande underavdelning av sällskapet. Av underavdelning

skulle till ledamot få utses allenast person, vilken dreve jordbruk,

som kunde utgöra föremål för premiering. Därigenom skulle småbrukarintressena

bliva direkt representerade i nämnden genom en person, som kunde

förväntas vara i besittning av en för premieringsverksamheten betydelsefull

kännedom om de lokala förhållandena. Till kostnaden för sådan ledamot

skulle statsbidrag utgå efter samma grunder som till ordföranden och den

av förvaltningsutskottet utsedda ledamoten.

Ehuru lantbruksstyrelsen icke kunnat känna sig fullt övertygad örn, att en

sådan utökning av nämnden, varom nu nämnts, skulle bliva av den betydelse,

att den därmed förenade kostnadsökningen kunde anses utan tvekan motiverad,

hade styrelsen dock icke velat motsätta sig ifrågavarande förslag.

Styrelsen har därför föreslagit, att premieringsnämnd skall bestå av ordföranden

och två ledamöter, av vilka ordföranden och en ledamot skola utses

av hushållningssällskapets förvaltningsutskott och den andre ledamoten

av vederbörande underavdelning av sällskapet.

Styrelsen har vidare erinrat om föreskriften i reglementet att, därest premieringen

avsåge allenast tilldelande av premielån, besiktning av jordbruket

finge verkställas av endera ordföranden eller ledamoten, samt anfört, att premiering

allenast i avsikt att utdela premielån mera sällan torde förekom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

27

ina, varför nämnda föreskrift syntes sakna praktisk betydelse. Styrelsen

har i anslutning härtill uttalat, att, om i framtiden utdelandet av premielån

komme att ske i större omfattning än tidigare, besiktningen alltid torde böra

verkställas av nämnden.

Styrelsen har därefter framhållit, att, därest en utvidgning av premieringsverksamheten

befunnes önskvärd, det icke syntes lämpligt att onödigtvis

binda densamma vid vissa former. Då det kunde förutsättas, att hushållningssällskapen

i eget ekonomiskt intresse anordnade premieringen på

billigast möjliga sätt, syntes det också vara obefogat att såsom i det gällande

reglementet föreskriva, att hushållningssällskapets område skulle indelas i

tre underdistrikt och att premiering inom sådant underdistrikt skulle verkställas

vart tredje år. Ett borttagande av denna bestämmelse kunde dessutom

anses befogat bland annat med hänsyn till att det av konjunkturpolitiska

skäl kunde befinnas vara önskvärt att driva verksamheten i olika omfattning

under olika år. Däremot borde ett och samma jordbruk även framdeles

kunna premieras endast vart tredje år, vilket också vore huvudinnebörden

i 2 § av gällande reglemente.

Styrelsen har slutligen framhållit, att enligt gällande kungörelse angående

statsbidrag för ifrågavarande åtgärder av statsmedel finge utgå bidrag, motsvarande

halva beloppet av den resekostnadsersättning, dagtraktamenten

icke inräknade, som enligt av hushållningssällskapet meddelade bestämmelser

tillgodokomme ordförande och ledamot i premieringsnämnd. Under

erinran att vid övrig premiering å jordbrukets område statsbidrag intill

halva kostnaden plägade utgå jämväl till bestridande av nämndens ordförande

och ledamöter tillkommande traktamentsersättningar och att något

bärande skäl för undantag härifrån icke torde föreligga i förevarande fall,

har styrelsen föreslagit, att jämväl vid premiering av mindre jordbruk statsbidrag

finge utgå med belopp motsvarande hälften av premieringsnämnderna

tillkommande såväl resekostnads- som traktamentsersättningar.

Styrelsen har i samband därmed yttrat, att med de höjningar av statsbidragen,

som skulle bliva följden av ett bifall till styrelsens förslag i såväl nu

som förut behandlade delar, givetvis komme att följa en ökning av statens

totala utgifter för ifrågavarande ändamål. Styrelsen hade dock ansett att ett

genomförande av förslaget örn att för samma jordbruk endast ett pris skulle

få utgå inom varje prisgrad, komme att i viss mån bidraga till en begränsning

av utgiftsökningen. Samma syfte torde ock i någon utsträckning kunna

och böra befrämjas genom en generell skärpning av fordringarna för belöning

med penningpris.

Vissa detaljspörsmål i avseende å premieringens utförande.

I avseende å premieringen har lantbruksstyrelsen framfört vissa förslag,

åsyftande att dels bidraga till en mera enhetlig tillämpning av densamma,

dels ock i vissa avseenden bättre anpassa den till numera föreliggande förhållanden.

Härutinnan bar styrelsen anfört följande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Av vikt vöre, att småbrukspremieringen i avseende å tillämpandet av de

olika premieringsformerna över hela landet verkställdes enhetligt. År 1911

hade inför lantbruksstyrelsen hållits ett möte mellan ordförandena och andra

ombud för premieringsnämnderna för övervägande av åtgärder i berörda

syfte. Därvid hade man enat sig om ett gemensamt bedömnings- och poängteringssgstem.

Detta system hade sedan dess oförändrat tillämpats inom ett

flertal hushållningssällskaps områden och befunnits vara till stor nytta. Inom

andra hushållningssällskaps områden syntes emellertid systemet håva fallit i

glömska eller övergivits. En översyn av detsamma ansåges dock allmänt

numera vara påkallad, och det vore styrelsens avsikt att, därest premieringsverksamheten

åter upptoges, gå i författning härom.

^1 anslutning till det sålunda godkända poängteringssystemet hade år 1911

dåvarande statskonsulenten för det mindre jordbruket Aug. Östergren uppställt

en anteckningsbok att användas vid premiering. Denna anteckningsbok,

som i mångå fall varit till god ledning vid premieringens verkställande,

vöre numera i behov av en överar betning. Styrelsen hade för avsikt att undersöka

möjligheten att kunna giva denna anteckningsbok en sådan överarbetning,

att densamma kunde komma till användning vid premieringen

över hela riket.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att, örn en sådan överarbetning kunde genomföras,

det syntes böra övervägas om icke anteckningsbokens användande

borde göras obligatoriskt. Boken skulle då kunna tjäna såsom ett formulär

för premieringens verkställande, varigenom ytterligare enhetlighet vore

att förvänta. \ idare skulle genom anteckningsböckernas granskning kontroll

kunna utövas över verksamhetens bedrivande samt underlag bliva tillgängligt

för en statistisk bearbetning.

Styrelsen har vidare erinrat örn bestämmelserna i det gällande premieringsreglementet

att hänsyn skulle tagas till på vad sätt och i vad mån anteckningar

över jordbrukets ekonomi verkställts, samt att för erhållande av

första pris dessutom gällde, att jordbrukare måste för premieringsnämnden

uppvisa antingen av honom själv enligt av lantbruksstyrelsen fastställt

formulär eller av lantbruksbokföringsbyrå förda anteckningar över jordbruket

för tiden från förra premieringen. Styrelsen har i denna del anfört.

Då i fråga om ett jordbruks skötsel allt större vikt måst läggas vid driftsekonomiska

synpunkter, framträdde starkt önskvärdheten av att jordbrukarna

förde räkenskaper samt i möjligaste mån sökte draga lärdomar därur. Ett

törsta stadium av bokföringen vore härvid förandet av särskilda journaler

över avkastningen från åker och äng samt från de olika djurstallarna. Ett

ytterligare steg utgjorde förandet av arbetsjournal.

Funne premieringsnämnden, att avkastningssiffrorna vore låga, borde

detta kunna vara en god vägledning, då det gällde att avgöra örn premielån

skulle utdelas och för vilket ändamål detta borde ske. Premieringsnämnden

finge genom att på ifrågavarande sätt preliminärt bedöma avkastningens storlek

jämväl goda tillfällen att påvisa för jordbrukaren, vilken nytta han skulle

ha av utvidgad bokföring samt hur han skulle skaffa sig de härför erforderliga

kunskaperna.

Ett rimligt krav syntes vara, att jordbrukaren lämnade de för upprättande

av ett bokslut erforderliga primäruppgifterna. Själva bokslutet skulle sedan

kunna verkställas av en bokföringsbyrå. Särskilt statsanslag funnes re
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

29

dan i riksstaten uppfört för dylikt ändamål. Jordbrukarens kostnad därför

torde vid sådant förhållande bliva ganska ringa.

Styrelsen har alltså föreslagit, att första pris ej må tilldelas jordbrukare,

med mindre han för premieringsnämnden uppvisar antingen av honom själv

under närmast föregående tre bokföringsår enligt av styrelsen fastställt formulär

förda anteckningar eller ock av bokföringsbyrå för motsvarande tid

verkställda bokslut för jordbruket.

Undervisning och studieresor för i mindre jordbruk deltagande

män och kvinnor.

I fråga om de båda övriga slagen av åtgärder till höjande av det mindre

jordbruket, d. v. s. anordnande av viss undervisning ävensom studieresor

för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, har lantbruksstyrelsen

yttrat, att, ehuru direktiven allenast berörde premieringen och utredningen

förty kunnat begränsas till att avse denna, styrelsen hade funnit vissa ändringar,

huvudsakligen av organisatorisk art, påkallade jämväl beträffande

berörda undervisning och studieresor, varom styrelsen funnit lämpligt att i

förevarande sammanhang framlägga förslag.

Vad först angår undervisningen innebär styrelsens förslag i huvudsak

följande.

Utvecklingen inom männens och kvinnornas olika verksamhetsområden

inom jordbruket har synts styrelsen kunna karakteriseras så att, medan tidigare

kvinnorna kommit att övertaga vissa arbetsuppgifter, som förut ansetts

böra tillhöra männens verksamhetsområde, männen numera i viss utsträckning

fått övertaga sysslor, som hittills varit kvinnorna förbehållna.

Belysande för detta förhållande vore t. ex. att arbetet med mjölkning och

mjölkens tillvaratagande i allt större utsträckning kommit att utföras av

män. Under hänvisning till att redan tidigare stadgats att deltagande i kurs,

avsedd för särskilt antagna manliga elever, jämväl må stå öppet för kvinnor,

har, styrelsen ansett en motsvarande bestämmelse nu böra införas i

fråga om männens deltagande i för dem lämpade kurser, avsedda för särskilt

antagna kvinnliga elever. Styrelsen har emellertid funnit det lämpligt

att låta avgörandet härom bero på beslut i varje särskilt fall av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Styrelsen har därefter framhållit, att enligt gällande premieringsreglemente

en undervisningskurs, avsedd för en större allmänhet, ej utan särskilt medgivande

av Kungl. Maj:t finge omfatta mindre än sex dagar, men att det, sedan

en rikhaltig populärvetenskaplig litteratur rörande jordbruk med binäringar

numera kommit till stånd, visat sig vara särskilt lämpligt att anordna

kortare kurser i något speciellt och aktuellt ämne. Sådana kurser

behövde ofta ej taga mer än tre dagar i anspråk. Styrelsen har i anslutning

härtill föreslagit den ändringen att antalet dagar för kurs skall bestämmas

till minst tre.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 131-

Styrelsen har vidare erinrat om de nu gällande bestämmelserna att vid

kurs, avsedd för särskilt antagna manliga elever, minst fem deltagare från

annan ort inom hushållningssällskapets område än den, där kursen hölles,

skulle äga erhålla fritt kosthåll under den tid kursen påginge. Enligt styrelsens

mening borde emellertid personer från annan ort icke äga ovillkorlig

rätt att deltaga i en kurs av ovannämnt slag, därest tillräckligt antal personer

från orten anmält sig till deltagande däri. Vore antalet anmälningar

från orten däremot litet och funne hushållningssällskapet, att anslutning

från personer å annan ort skulle kunna vinnas, därest vissa lättnader beträffande

kosthållet medgåves, vore det också antagligt, att sällskapet komme

att vidtaga önskvärda åtgärder. Då bestämmelsen alltså kunde verka

onödigt betungande och liknande stadgande icke funnes med avseende på

kurser för särskilt antagna kvinnliga elever, har styrelsen föreslagit, att den

skulle utgå.

Vidkommande därefter studieresorna har styrelsen — under framhållande

av stadgandet i gällande reglemente att till manlig deltagare i studieresa

finge antagas endast den som livnärde sig av jordbruk eller jordbruksarbete

— föreslagit att orden »den som livnär sig av» utbytes mot den lämpligare

bestämningen »den som har sin huvudsakliga utkomst av».

Styrelsen har vidare påpekat, att det endast i sällsynta undantagsfall

förekommit, att till deltagare i med statsmedel understödd längre studieresa

antagits någon, som ägt eller brukat mellan 20—40 hektar odlad jord.

Styrelsen har därför ansett gränsen för rätt att utses till deltagande i sådan

resa lämpligen kunna nedsättas. Såsom motivering härför har styrelsen

även anfört, att den grupp av jordbrukare, vilkas odlargärning man velat

uppmuntra genom anordnande av med statsmedel understödda längre studieresor,

till följd av höjd bildningsnivå och förbättrade kommunikationer

numera vore att söka bland brukarna av en mindre areal odlad jord än

tidigare. Genom att sänka arealgränsen komme åtgärdens syfte att gagna

det mindre jordbruket också att betonas starkare. Såsom lämplig maximigräns

har styrelsen föreslagit 20 hektar.

Styrelsen har, då enligt styrelsens förmenande fullt tillfredsställande studieobjekt

i nödig omfattning förefunnes inom landet, medan däremot ett

studerande av främmande länders jordbruk och vad därtill hörde syntes i

förevarande sammanhang vara av underordnad betydelse, föreslagit borttagande

av möjligheten att utsträcka studieresa till Danmark eller Norge.

Beträffande slutligen de gällande bestämmelserna om statsbidrag till studieresor

inom landet för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor

har styrelsen framhållit, att ersättning av statsmedel finge utgå med ett belopp

av allenast intill fem öre per kilometer, som av ledaren och en var

deltagare tillryggalagts efter häst, med motorfordon eller medelst rodd, i

den utsträckning det visat sig vara nödvändigt att anlita dessa fortskaffningsmedel.

Styrelsen har föreslagit, att även i dessa fall halva resekostnaden,

utan sådan maximering, skall kunna täckas av statsmedel.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131-

31

Behovet av statsanslag.

I fråga om behovet av statsanslag till de av lantbruksstyrelsen föreslagna

åtgärderna till höjande av det mindre jordbruket har styrelsen anfört.

För nämnda ändamål hade anvisats reservationsanslag med för vart och ett

av budgetåren 1927/1928—1930/1931 325,000 kronor, för budgetåret 1931/1932

450,000 kronor och för budgetåret 1932/1933 — varvid räknades med en reservation

från föregående budgetår av 50,000 kronor -—- 400,000 kronor. Såsom

förut nämnts hade därefter de för ändamålet anvisade anslagen varit

starkt begränsade, nämligen för budgetåren 1933/1934—1937/1938 till respektive

37,000, 40,000, 57,000, 62,000 och 72,000 kronor.

Under budgetåret 1932/1933 utanordnades av för ändamålet tillgängliga anslagsmedel

till jordbrukspremiering 289,500 kronor, till studieresor 50,750

kronor och till undervisning 90,450 kronor.

Vid ett återupptagande av ifrågavarande verksamhet i full utsträckning i

.enlighet med de grunder styrelsen i det föregående föreslagit, syntes behovet

av statsanslag för ändamålet, avseende dels premiering av mindre jordbruk,

dels ock undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor,

kunna beräknas på följande sätt.

Premiering av mindre jordbruk.

Vad penningprisen beträffade, innebure förslaget att i de fall, där för samma

jordbruk vederbörande jordbrukare under de sju senaste åren tilldelats

premielån, statsbidrag till penningpris skulle utgå med oförändrade belopp,

d. v. s. intill 120 kronor för I pris, 80 kronor för II pris och 50 kronor för lil

pris, samt att i de fall, där premielån icke under de sju senaste åren utgått för

vederbörande jordbruk, statsbidrag för ändamålet skulle kunna utgå med

intill 200 kronor för I pris, 150 kronor för II pris och 100 kronor för III pris.

Det årliga antalet pris hade styrelsen beräknat till omkring 50 I pris, 250 II

pris och 500 III pris, varav respektive 10, 20 och 40 pris till jordbruk, för

vilka icke under de sju senaste åren utgått premielån Av statsmedel skulle

sålunda såsom bidrag till penningpris kunna beräknas erfordras ett belopp

av (40 X 120 + 230 X 80 + 460 X 50 + 10 X 200 + 20 X 150 + 40 X

X 100 =) 55,200 kronor eller i avrundat tal 55,000 kronor. Härutöver torde

såsom statsbidrag till s. k. hederspris böra beräknas ett belopp av 3,000

kronor.

Inalles skulle således enligt styrelsens förslag såsom statsbidrag till pris

erfordras (55,000 + 3,000 =) 58,000 kronor.

I fråga om premielånen hade styrelsen i det föregående föreslagit en höjning

av högsta statsbidraget till sådant lån från nu 125 kronor till 200 kronor.

Med ledning av förekomsten och storleken av dylika lån under år

1932, eller det senaste år premieringen uppehållits i full utsträckning, kunde

det statliga bidraget per premielån antagas komma att uppgå till i medeltal

omkring 130 kronor och antalet under ett år beviljade lån komma att utgöra

omkring 2,100.

För detta ändamål erfordrades enligt styrelsen alltså ett belopp av (2,100 X

X 130 =) 273,000 kronor eller, avrundat nedåt, 270,000 kronor.

Till täckande av premieringsnämndernas resekostnader, som enligt förslaget

skulle i avseende å såväl resekostnads- som traktamentsersättningar till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 131-

hälften bestridas av statsmedel, har styrelsen ansett komma att erfordras ett

belopp av 22,000 kronor.

Styrelsen har rörande anslagsberäkningen vidare anfört.

Styrelsen hade utgått från en användning av premielån i huvudsak endast

för ändamål, för vilka de för närvarande foges i anspråk. Skulle utdelning

av premielån för jämväl ny-, örn- eller tillbyggnad av ladugårdar börja förekomma

i avsevärd omfattning, ökades givetvis behovet av statsmedel till premielån

och även till premieringsnämndernas resekostnader. Härutinnan vore

det emellertid i frågans nuvarande läge knappast möjligt att göra någon beräkning.

Undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor.

Styrelsen har beräknat anslagsbehovet till studieresorna till 35,000 kronor

samt till de av hushållningssällskapen anordnade undervisningskurserna av

här ifrågavarande slag till 60,000 kronor.

För anordnande genom hushållningssällskapens försorg av instruktionskurser

för lokala ledare inom J. U. F-rörelsen har styrelsen funnit erforderligt

ett belopp av 5,750 kronor och för annan undervisning (Nils Larsson i

Dala m. fl.) 11,250 kronor.

Anslagens redovisning i riksstaten.

I anslutning till det inledningsvis omnämnda förslaget om en uppdelning

i särskilda reglementen av, å ena sidan, bestämmelserna om premiering av

mindre jordbruk samt, å den andra, bestämmelserna om undervisning och

studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, har lantbruksstyrelsen

föreslagit att det i riksstaten under nionde huvudtiteln uppförda

anslaget till höjande av det mindre jordbruket skall uppdelas på två

särskilda anslag sålunda, alt dels under huvudrubriken G. Lanthushållning

i allmänhet uppföres ett anslag till premiering av mindre jordbruk med en

beräknad årlig medelsanvisning av (58,000 + 270,000 + 22,000 =) 350,000

kronor, dels ock under huvudrubriken D. Undervisningsanstalter för jordbruk

och lantmannanäringar m. m. uppföres ett anslag till undervisning

för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor med en årlig medelsanvisning

av (35,000 + 60,000 + 5,750 + 11,250 =) 112,000 kronor.

Utbyte av jordbrukarungdom mellan skilda landsändar.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att byrån för jordbrukets ungdomsutbyte

i en den 14 september 1937 dagtecknad skrivelse hemställt örn

ett statsanslag på 15,500 kronor såsom bidrag till kostnaderna för det utbyte

av ungdom, tillhörande den jordbrukande befolkningen, som enligt vad i

skrivelsen närmare angivits, vore avsett att taga sin början under år 1938.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 131.

33

I nämnda skrivelse har byrån inledningsvis anfört, att fråga uppkommit

att bland den jordbrukande befolkningen och med hjälp av dess organisationer

av olika slag ordna ett utbyte av ungdom mellan skilda landsändar. Syftet

härmed skulle vara att bland landsbygdens ungdom skärpa intresset för

modernäringen och i någon mån försöka motverka en för framtiden ödesdiger

flykt från jordbruket. Byrån bar vidare yttrat.

Av stor betydelse vore att jordbrukarungdomen på ett intresseväckande

och utvecklande sätt fostrades för sin blivande uppgift. Som förhållandena

nu tedde sig, vore det merendels hemmet och arbetet där, som lade den första

grunden till de ungas inställning till jordbruket såsom yrke betraktat.

Att samvaron mellan föräldrar och barn i det senare hänseendet stundom

kunde bli förfelad vöre intet ovanligt och följden bleve ej sällan, att ungdomen

ville ut i livet och pröva sin egen styrka. Här läge snubblande nära

inför deras mottagliga sinnen förvärvsmöjligheter inom andra yrken, som i

tider av tillfällig högkonjunktur vore i behov av arbetskraft och lockade med

förbättrade ekonomiska och sociala förhållanden. Att steget från föräldrahemmet,

från hembygden och modernäringen i så fall syntes kunna erbjuda

en tillfällig fördel vore både mänskligt och förklarligt. Men det vöre inte säkert,

att en sådan strömning till andra yx-ken verkligen kunde giva de unga

en tillfredsställande framtidsbana eller livsuppgift. Hur ungdomens flykt

från landsbygden i längden bomme att verka för jordbruksnäringen, vars

anpassning efter tidsenliga krav läge helt i den uppväxande generationens

hand, därom rådde intet tvivel.

Ett steg i riktning mot att försöka bevara de unga vid jordbruket vore därför

att organisera ett utbyte från hem till hem. På så sätt uppstode en fortlöpande

omflyttning, varunder skapades en annan miljö för såväl föräldrar

som barn, till nytta för bådadera. Här måste också anläggas den viktiga

synpunkten, att själva utbytet innebure förmånen för de unga att få sina

kunskapsmått och insikter vidgade. Att tiden för deras praktiska utbildning

sålunda bjöde på rika erfarenheter, som satte dem i stånd att en gång såsom

egna jordbrukare övervinna de svårigheter, som näringen i sin nuvarande

brytningstid vore underkastad, måste också tillmätas ett oskattbart värde.

Byrån bar därefter anfört, att tanken att på angivna sätt knyta de unga

fastare samman med deras utgångspunkt, jordbruket, samtidigt upprunnit

inom Riksförbundet landsbygdens folk (R. L. F.) och Svenska landsbygdens

ungdomsförbund (S. L. U.). Med hänsyn till problemets omfattning och allmännyttiga

innebörd bade man hänvänt sig till och erhållit samarbete med

vissa andra organisationer, som arbetade för att främja jordbrukarungdomens

sociala intressen. Resultatet av denna hänvändelse hade blivit en samarbetsdelegation,

bestående av representanter för — förutom R. L. F. och

S. L. U. —- Jordbrukarungdomens förbund (J. U. F.), Svenska landsbygdens

kvinnoförbund (S. L. K. F.) och Sveriges husmodersföreningars riksförbund

(S. H. R.). Samarbetsdelegationen hade uppdragit vissa riktlinjer

för verksamhetens fortsatta bedrivande.

Det hade sålunda beslutats att till R. L. F:s förbundsexpedition i Stockholm

förlägga en siirskild byrå för ungdomsutbyte, vilken skulle omhänderhava

ifrågavarande arbete. Denna byrå skulle stå under direkt kontroll av

samarbetsdelegationen. Ftt arbetsutskott inom delegationen skulle hava att

Bihang lill riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 131.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

utöva fortlöpande övervakning av byråns verksamhet. Vid årligt ordinarie

sammanträde med delegationen skulle förekomma fråga om ansvarsfrihet

för verksamheten och förvaltningen av omhänderhavda medel. Prövning

av nämnda fråga skulle ock ankomma på de delegerades huvudorganisationer.

Vad anginge skyldigheter och rättigheter för de i ungdomsutbytet

deltagande innehölle riktlinjerna följande:

1. Det skall åligga varje elev att föra en dagbok samt att efter avslutad

praktiktid till byrån före anställningstidens utgång avgiva en kortfattad uppsats

om sina intryck och erfarenheter från arbetet under praktiktiden.

2. Arbetsgivaren skall utfärda tjänstgöringsbetyg i två exemplar enligt

särskilt formulär, varav det ena överlämnas till eleven och det andra insändes

till byrån för registrering. Önskvärt är, att varje arbetsgivare årligen

meddelar byrån sina intryck örn eleverna och deras utbyte av den erhållna

undervisningen.

3. För utbekommande av statsbidrag för resekostnader skall varje elev

förbinda sig till minst 3 månaders anställning. Statsbidrag skall i mån av

tillgång utgå med högst 50 °/o av resekostnaden.

Byrån har därefter anfört, att man ej syntes kunna begära, att ungdomen

helt skulle bestrida kostnaderna för denna form av förmedling. Saken vore

ställd på lång sikt och dess genomförande krävde tid och pengar. Byrån hade

visserligen beslutat, att vid förmedling av dylik plats vardera parten skulle

erlägga en avgift av 2 kronor. Härigenom täcktes dock allenast en mindre

del av driftkostnaderna. Den största posten vore givetvis resekostnaderna.

Dessa skulle, enligt delegationens beslut, till 50 procent bestridas av vederbörande

själva och till återstoden av byråns medel. För första året hade räknats

med 500 förflyttningar, för vilka resebidraget kunde skattas till 12,500

kronor. För propaganda, expeditionsutensilier, arvoden samt rese- och traktamentsersättningar

hade beräknats erforderligt ett belopp av 3,000 kronor.

Den beräknade staten för byrån hade följande utseende:

Debet.

I anslag av statsmedel

Organisationskostnader .......................... kronor 3,000: —

Resebidrag ...................................... » 12,500:-—

Till byrån influtna medel genom förmedlingsavgifter, beräknade

till .................................... » 2,000: —

Kronor 17,500:-—.

Kredit.

Tryckning och distribution av broschyrer .......... kronor 800: —

Resebidrag ........................................ » 12,500: —

Tryckning och anskaffning av registerkort ............ » 400: —

Expeditionsutensilier ..................... » 500: —

Lokalhyra å R. L. F:s expedition .................... » 500: —

Porto och telefon .................................. » 600: —

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131. 35

Lön till anställd personal, reseersättningar och traktamenten

........................................ kronor 2,200: —

Kronor 17,500:—.

Yttranden.

Till följd av remiss lia över lantbruksstyrelsens förslag yttranden avgivits

av statskontoret ävensom samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Därjämte har yttrande över förslaget inkommit från nämnden för

premiering av mindre jordbruk i Norrbottens län.

Såväl statskontoret som flertalet förvaltningsutskott lia uttalat sig för ett

återupptagande av premieringsverksamheten i huvudsaklig överensstämmelse

med lantbruksstyrelsens förslag. Så t. ex. har i Jönköpings

län förvaltningsutskottet på det livligaste förordat, att premieringen av mindre

jordbruk snarast återupptoges, och därom vidare anfört i huvudsak följande.

Premieringen hade alltjämt stor betydelse, icke minst i ett så utpräglat

småbrukslän som Jönköpings. De premierade jordbruken bleve offentligt

utmärkta såsom mönsterjordbruk i sin ort och komme otvivelaktigt bl. a.

just genom denna utmärkelse att bliva allmänt ansedda såsom auktoritativa

föredömen, vilka inom sina respektive orter verkade med exemplets makt.

Men även det moment av belöning, som läge i premieringen, vore av stor betydelse,

icke minst i dessa tider. Sedan en följd av år hade av statsmedel

under olika anslagsrubriker stora summor utdelats såsom statsbidrag till

småbrukare för olika ändamål, varvid bidragsmottagarens behov kanske

mera än hans förtjänthet som dugande jordbrukare varit avgörande. Det

förefölle utskottet som hade under dessa senare år en del verkligt ambitiösa,

sparsamma, arbetsamma och dugande jordbrukare kommit i skymundan

därför att deras behov av ekonomiskt bistånd på grund av nämnda egenskaper

icke varit så framträdande En viss bitterhet bland småbrukare av

denna kategori kunde nog också hava förmärkts en och annan gång. Premieringen

av mindre jordbruk syntes utskottet vara en sund, så att säga

positivt verkande form av uppmuntran, belöning och undervisning.

De förvaltningsutskott som sålunda önskat ett återupptagande av premieringen

hava i allmänhet uttalat sig för att detta borde ske i form av utdelande

av såväl penningpris som premielån. I Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands och Norrbottens län hava emellertid förvaltningsutskotten

framhållit, att det betydelsefullaste momentet i premieringen vore premielånen.

Flera förvaltningsutskott hava emellertid uttalat tvekan örn det lämpliga

i att återupptaga premieringen, i varje fall i den utsträckning som lantbruksstyrelsen

föreslagit. Sålunda bar förvaltningsutskottet i Malmöhus län anfört,

att utskottet ställde sig tveksamt till gagnet av att åter upptaga den sedan

flera år nedlagda premieringen under i stort sett den gamla formen.

Direkt statsunderstöd till åtgärder, ägnade att upphjälpa det mindre jordbruket,

bade under senare år i ständigt växande utsträckning lämnats dels

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

under form av statsbidrag till jordförbättring å ofullständiga jordbruk, dels

ock såsom statsbidrag till täckdikning och gödselvårdsanläggningar. Det syntes

utskottet att den bästa anordningen på området vunnes genom en lämplig

utökning av dessa bidragsformer. Utpekandet av mönsterjordbruk, lämpliga

för studiebesök, kunde ske mest rationellt genom anordnande av verkliga,

över flera år utsträckta tävlingar mellan härtill anmälda mindre jordbruk.

I Stockholms lein har förvaltningsutskottet sagt sig vilja ifrågasätta, örn ej

de för premieringen avsedda statsmedlen kunde användas på ett för det

mindre jordbrukets främjande mera effektivt sätt, och har härom i huvudsak

anfört.

I lantbruksstyrelsens utredning hade stor vikt lagts vid den undervisningsverksamhet,

som vore förknippad med premieringen samt uttalats, att denna

icke lämpligen syntes kunna knytas till utdelandet av bidrag från särskilda

anslag. Utskottet hade beträffande den undervisning, som kunde lämnas

vid premieringen, jämförd med den upplysningsverksamhet, som av vederbörande

tjänstemän utövades i samband med förrättningar för bidrags tilldelning,

en annan uppfattning. En nämnd på tre personer kunde rimligtvis

av kostnadsskäl under premieringsresorna ej disponera så lång tid på

varje ställe som en enskild tjänsteman hade möjlighet till. Bleve tillslutningen

till premieringen stor, komme sannolikt den undervisning som nämnden

kunde lämna vid varje jordbruk att bliva mycket summarisk. Det torde

därför kunna ifrågasättas, örn ej den undervisning som av vederbörande

förrättningsman lämnades i samband med uppgörande av förslag till visst

förbättringsarbete, vartill bidrag sökts, bleve väl sa effektiv som den vilken

meddelades av en premieringsnämnd. Erfarenheten inom Stockholms lan

gåve vid handen, att jordbrukare ej underläte att konsultera vederbörande

tjänstemän även i andra ärenden än som avsåge just det bidrag förrättningen

för dagen åsyftade.

En olägenhet med premieringens återupptagande^ vore vidare den, att

premielån komme att beviljas för enahanda ändamål, vartill statsbidrag i

annan ordning utginge. Det torde, då medelstillgangen ej vöre kand, bliva

svårt för den enskilde lantbrukaren att avgöra, huruvida han borde anmäla

sier till premieringen eller söka statsbidrag för särskilt ändamål. Kontrollen

av bidragstilldelningen försvårades även genom denna dubblering.

Den stimulerande inverkan, som de direkta statsbidragen hade, torde slutligen

ei böra underskattas. På exempelvis gödselvårdens område hade mom

Stockholms län sedan senaste jordbruksräkningen de cementerade gödselstädernas

antal ökat på ett sätt, vartill ej tidigare setts någon motsvarighet,

och säkerligen hade gödselvårdsbidragen varit orsaken härtill Samma okade

livaktighet vore sedan täckningsbidragens tillkomst även radande pa tack
dl

Utskottet höhedärför före, att det ingalunda vore uteslutet, att ej det ändamål

som avsåges att vinnas genom småbrukspremieringens återupptagande

säkrare komme att uppnås, örn de för premieringen avsedda statsmedlen

i stället disponerades som statsbidrag i vanlig ordning, varom vederbörande

jordbrukare finge göra framställning hos respektive hushåll
-

ningssällskap.

Förvaltningsutskottet i Kronobergs län har — under framliallande av att

hela premieringsverksamheten med härtill anknuten undervisning och rad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7SI
-

SI

givning varit av stor betydelse för det mindre jordbrukets utveckling i tekniskt

och ekonomiskt avseende samt att den icke minst i länet omfattats med

livligt intresse och åstadkommit goda resultat — sagt sig vilja medgiva, att

förslaget innebure påtagliga förbättringar i det förut tillämpade systemet.

Utskottet har emellertid uttalat som sin mening, att när fråga nu väckts

om återupptagande av småbrukspremieringen tillfället varit lämpligt att söka

åstadkomma en välbehövlig förenkling och rationalisering av hela den statsunderstödda

verksamheten till främjande av förbättringsarbeten i jordbruket.

Utskottet har vidare anfört.

Av den verksamhet, som premieringen omfattat, torde utlämnandet av

premielån hava medfört största gagnet. Med ifrågavarande ofta mycket blygsamma

uppmuntran hade småbrukarna förmåtts att utföra en mängd arbeten,

som i hög grad förbättrat lägenheterna. Om sagda verksamhet åter

skulle upptagas, måste dock ifrågasättas, huruvida icke premielånen borde

sammanföras med de särskilda statsbidrag, vilka nu utginge för nyodling,

stenröjning, betesförbättring, jordkörning, täckdikning och gödselvård, till

ett gemensamt anslag med beaktande av de önskemål, som framförts i skrivelser

till Kungl. Majit från hushållningssällskapens ombud 1933 och från

riksdagen 1935. Den bristande enhetlighet, som utmärkte författningarna

på hithörande område, medförde, såsom framhållits i nämnda skrivelser,

stora olägenheter.

Enligt utskottets åsikt hade lantbruksstyrelsen med rätta påtalat, att rådgivning

i samband med planläggning av ett speciellt företag, såsom betesförbättring

eller gödselvård, huvudsakligen berörde denna tekniska detalj

och mindre toge sikte på »driftens allmänna organisation». Likaså vöre det

väl riktigt, att bidrag ur särskilda anslag icke alltid söktes till just det eller

de förbättringsarbeten, som sökanden vore i störst behov av. Denna olägenhet

borde emellertid kunna avhjälpas på det sätt, att de anslag, staten lämnade

till skilda slag av förbättringar vid mindre jordbruk, sammanfördes till

ett anslag och att hushållningssällskapen finge frihet att, efter besiktning

å respektive lägenhet, i samförstånd med sökanden avgöra till vilket eller

vilka ändamål understöd i varje särskilt fall skulle beviljas. Även byggnadsarbeten

borde därvid kunna ifrågakomma. Det syntes därvid kunna

överlämnas åt hushållningssällskapen att själva bestämma, örn de ville sammanföra

denna verksamhet med en tävlan mellan mindre jordbrukare och,

i sådant fall, hur denna lämpligen skulle organiseras.

I Kristianstads län har förvaltningsutskottet uttalat, att småbrukspremieringen,

örn den åter skulle införas, borde inskränkas till utdelning av penningpris

och att allt understöd av för premieringen behövliga grundförbättringar

borde lämnas i form av direkta statsbidrag till det mindre jordbrukets

främjande. I övrigt har utskottet anfört.

Inom länet hade premielån utlämnats huvudsakligen till gödselvårdsanläggningar.

Det vore dock många andra grundförbättringar vid småbruken,

som behövde företagas för att sätta dem i preinieringsbart skick. Inom länets

skogsbygd — där för övrigt intresset för premieringen vore störst -—

fordrades framför allt bättre torrläggning, särskilt genom upptagande av

bättre avloppsdiken. Då dessa företag ofta vore för små för att lämpligen

göras till föremål för laga syneförrättningar och bidrag ur täckdikningsanslagen

icke medgåves till öppna diken, vore det synnerligen önskvärt, örn

statsbidrag i någon form kunde utgå till dessa arbeten. Örn emellertid ine
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

mieringsnämnderna i större utsträckning ginge in för att utdela premielån till

sådana arbeten, skulle ansökningarnas antal stiga avsevärt och de av lantbruksstyrelsen

beräknade anslagen icke tillnärmelsevis räcka och premieringsnämnderna

svårligen medhinna det därigenom ökade arbetet. Grundförbättringar

utav denna art främjades ändamålsenligare, om direkta understöd

med statsmedel i form av statsbidrag utginge i stället för premielån i

samband med premiering. Det vore väl också lantbruksstyrelsen mening,

att statsbidrag till nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordköming

till ofullständiga jordbruk i fortsättningen borde utgå, och då vållade det

onödigt trassel att samma slags grundförbättringar understöddes under två

olika former.

Förvaltningsutskottet i Kalmar läns södra hushållningssällskaps område

har anfört, att utskottet till fullo delade önskemålet, att större enhetlighet och

överskådlighet åvägabragtes i fråga örn de med statsmedel understödda åtgärderna

till förbättrande av småbrukens fackliga nivå, och att utskottet funne

de av lantbruksstyrelsen anförda skälen mot ett sammanförande av anslagen

för vinnande av större överskådlighet icke bärande. Utskottet ansåge att

man härvidlag överskattat betydelsen av nämndens undervisande verksamhet.

Ett sammanförande av anslagen i antytt syfte skulle enligt utskottets

mening möjliggöra en begränsad och förbilligad premiering i stället för vad

som enligt förslaget ifrågasattes — en utvidgad premiering. Utskottet ville

erinra om att beträffande premieringen av husdjur under de senare åren förmärkts

en tydlig tendens att begränsa premieringen och att, helt eller delvis,

ersätta den nied anslag för hållande av goda handjur. I detta sammanhang

ville utskottet ifrågasätta örn icke de synpunkter i avseende å ett förenklat

premieringsförfarande, vilka anförts av herr Andersson i Tungelsta, bort närmare

övervägas.

I Uppsala län hade, enligt vad förvaltningsutskottet anfört, tävlingsmomentet

påfallande kommit i andra hand. För den framåtsträvande jordbrukarfamiljen,

som arbetade för att förbättra sitt jordbruk, hade de erhållna

premielånen i första hand fått tjäna som ekonomiskt stöd, medan premieringsnämndens

anvisningar givit nödig ledning. Inga bakslag genom premieringens

inställande hade kunnat iakttagas inom länet. Utskottet har vidare

yttrat, att i samma mån som statsbidrag till tekniska förbättringar erhölles

på andra vägar än i samband med småbrukspremieringen, kunde premielånetilldelningen

inskränkas. En viss tillgång till premielån att användas i

sammanhang med premiering av mindre jordbruk vore dock för länets vidkommande

en styrka i strävandet att skapa förebildliga mindre jordbruk av

hög standard. Örn de under de senare åren tillkomna bidragen till täckdikning

och gödselvårdsanläggningar komme att indragas vore det emellertid

att förvänta, att större antal ansökningar om premielån komme att göras än

örn stödåtgärderna enligt behovsprincipen alltjämt fortsatte.

Förvaltningsutskottet i Gotlands län har anfört, att på Gotland, liksom

säkerligen inom de flesta hushållningssällskaps områden, den statsunderstödda

premieringen av mindre jordbruk hade utvecklat sig därhän att utdelandet

av premielån blivit det väsentliga och själva premieringen allt mer

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

39

kommit i skymundan. På grund av det stora antalet anmälningar, varav flertalet

uppenbarligen endast avsåg att erhålla bidrag (»premielån») till visst

förbättringsarbete, måste premieringsnämndens arbete påskyndas och besöken

hos småbrukarna blevo vanligen blixtvisiter, varvid föga medhanns av

undervisande samtal utöver anvisningarna för lånearbetet. Skulle nu premieringen

fortsätta, vore säkerligen en genomgripande ändring nödvändig.

Enda möjliga vägen att härvid återföra premieringen till vad därmed avsetts

vore att skilja premielånen därifrån och låta dessa uppgå i den övriga bidragsverksamhet,

som utövades genom hushållningssällskapen. Det vore därför

med besvikelse utskottet tagit del av lantbruksstyrelsens förslag, som

föga skilde sig från det nuvarande reglementet. Nästan det enda nya däri

syntes vara inrättandet av »hederspris», en nyhet av rätt tvivelaktigt värde.

Samma resultat kunde ju nås genom en behövlig skärpning av fordringarna

för nuvarande prisgrader. Utskottet har vidare anfört.

Utskottet kunde icke finna förslagets betonande av skillnaden mellan premieprincipen

och behovsprincipen vid utlämnande av bidrag övertygande

eller av större värde för verksamhetens praktiska utformning. Den

reglementariska olikheten hade i praktiken varit fiktiv och måste bli detta

i än högre grad, örn premielåneverksamheten utvidgades och nämndens arbete

utökades. Det vore också litet svårt att förstå, varför hjälp till dikning

och byggande av gödselstad nödvändigtvis skulle ske efter premieprincipen,

medan odling och beteskultur stöddes efter behovsprincipen. Därmed hade

dock icke utskottet underkänt vikten av det undervisande momentet vid bidragsutdelningen,

tvärtom borde detta i görligaste mån iakttagas vid all bidragsutdelning.

Uteslötes premielånen från premieringen, borde också den principiella

ändringen för anmälan till premiering ske, att denna icke skulle ingivas av

den tävlande utan av t. ex. hushållningssällskapets underavdelning (gille),

sällskapets tjänstemän eller annan intresserad. Hade anmälan skett av annan

än underavdelning, borde denna eller dess styrelse få tillfälle yttra sig

därom. Den föreslagna tredje ledamoten kunde då också anses överflödig.

Enligt lantbruksstyrelsen skulle det åligga premieringsnämnden att »skaffa

sig en totalbild av driftens planläggning och resultat å det bidragssökande

jordbruket». Skulle en 3-mannanämnd kunna göra detta och därefter

lämna brukaren vederhäftiga anvisningar och råd till driftens förbättring,

måste nämnden förfoga över ganska rundlig tid till besiktning och

samtal, varför tre, högst fyra tävlande hunne besökas per dag. Därest premielånen

komme att bibehållas, torde antalet anmälningar otta uppgå till

150 å 200 st., vilket vore liktydigt med 50—60 resdagar för premieringsnämnden.

För de flesta hushållningssällskap, som icke kunde helt avskilja en

konsulent för detta arbete 10—12 veckor under sommaren, skulle ett dylikt

premieringsförfarande visa sig ogenomförbart, åtminstone under den härför

tjänliga och föreskrivna årstiden. Därtill komme, att kostnaden bleve så hög

för sådan premiering, att hushållningssällskapen säkerligen snart skulle finna

densamma orimlig i förhållande till dess gagn.

Utskottet har därför icke kunnat tillstyrka förslaget i vad det rör premieringen

av mindre jordbruk utan har härutinnan anslutit sig till de av herr

Andersson i Tungelsta framförda synpunkterna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 131.

Jämväl i fråga om detaljerna i lantbruksstyrelsens förslag hava i yttrandena

yppats skiftande meningar.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens län har erinrat om att enligt förslaget

storleken av de jordbruk som skulle kunna bliva föremål för premiering vore

begränsad till 15 hektar odlad jord. Enligt utskottet vöre emellertid denna

gräns för låg och utskottet har föreslagit dess höjande till 20 hektar. Därom

har utskottet yttrat.

Ehuru Norrbotten vöre ett utpräglat småbrukarlän, hade det ej saknats fall,

då man gärna velat få jordbruk över 15 hektar med i premieringen. Dennas

huvuduppgift syntes, i varje fall för länets vidkommande, vara att tillskapa

verkliga mönstergårdar, som på alla lanthushållningens områden kunde tjäna

bygdens jordbrukare som exempel. Det vore därför synnerligen angeläget,

att även något större jordbruk kunde få vara med i premieringen. Även ur

synpunkten att bete på odlad jord inräknades i den odlade arealen vore en

höjning av maximigränsen önskvärd. Beten kunde nämligen i Norrbottens

län allenast i undantagsfall anläggas på annat än odlad jord.

Av förvaltningsutskotten i Örebro och Gävleborgs län har framhållits, att

huru små jordbruk som helst icke borde bliva föremål för premiering och att

därför bestämmelse om viss minimiareal odlad jord som villkor för att få deltaga

i premiering borde intagas i reglementet. Såsom lämplig minimiareal

har det förstnämnda förvaltningsutskottet föreslagit en hektar, medan förvaltningsutskottet

i Gävleborgs län ansett, att varje hushållningssällskap borde

få rätt att bestämma en viss minsta areal odlad jord, som skulle finnas för

att stället skulle få rätt att vid premiering kallas mindre jordbruk och vara

berättigat att tävla vid premiering.

Förvaltningsutskottet i Gävleborgs län har vidare anfört, att det vid företagna

premieringar visat sig behövligt med en bestämmelse örn att den, som

vid premieringstillfället innehade jordbruket, innehaft detsamma under viss

tid därförut. Det hade nämligen många gånger hänt, att ett nyligen förvärvat

jordbruk eller arrendeställe anmälts till premiering, ehuru det varit uppenbart,

att den nya innehavaren ej kunnat hinna att i någon avsevärd grad

bidraga till att jordbruket nått den höga kulturnivå det eventuellt innehade.

Visserligen borde ett premieringsvärt jordbruk tilldelas det pris dess tillstånd

förtjänade, men då priset samtidigt bleve en belöning för den, som vid premieringstillfället

innehade jordbruket, syntes pris ej böra utdelas till en innehavare,

som ej inlagt någon nämnvärd förtjänst för prisets erhållande. Med

hänsyn härtill har utskottet funnit det önskvärt att bland villkoren för att ett

mindre jordbruk skall få premieras i reglementet införes bestämmelse örn,

att ett visst minsta antal år skall hava förflutit, sedan det ifrågavarande jordbruket

tillträddes av den som vid premieringstillfället innehar detsamma.

Denna minimitid har utskottet föreslagit till 3 år.

Vidkommande förslaget att premielån skall efter lantbruksstyrelsens medgivande

kunna utdelas för förbättringsarbeten å ladugårdar och andra ekonomibyggnader

har statskontoret anfört, att ämbetsverket visserligen funne

det önskvärt, att premielån kunde utgå även för förbättring av ekonomibygg
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

naclér, men att det knappast syntes> vara lämpligt att premielånen i större utsträckning

toges i anspråk för förbättring av ekonomibyggnader, innan närmare

erfarenhet vunnits rörande användningen av de statsbidrag, som från

och med budgetåret 1936/1937 anvisats för ladugårdsförbättringar i vissa

landsdelar. Statskontoret har vidare framhållit, att, därest denna uppfattning

vunne gillande, tillräckliga skäl icke syntes föreligga att för närvarande

vidtaga en höjning av maximibeloppet för statsbidrag lill premielån.

Förslaget om nu nämnd utvidgning av premielåneverksamheten har däremot

uttryckligen tillstyrkts av nio förvaltningsutskott, därvid dock ett utskott

velat begränsa premielånetilldelningen för ifrågavarande ändamål till

att avse djurstallar och därmed sammanbyggda ekonomibyggnader av andra

slag. I övrigt ha i nämnda utlåtanden angivits åtskilliga andra ändamål,

som borde stödjas med premielån, såsom stenröjning å odlad jord, betesanläggningar

å sådan jord, anläggande av trädgårdar, ny-, örn- och tillbyggnad

av ekonomihus, mindre vägföretag, anläggande av brunnar, rationalisering

av köken samt vatten- och avloppsledningar i bostäder. Förvaltningsutskottet i

Norrbottens län har beträffande det sistnämnda ändamålet anfört, att jordbrukarhustrurnas

arbetsbördor vore tillräckligt betungande utan sådant improduktivt

arbete, som frånvaron av dylika bekvämligheter förorsakade,

samt att åtgärder i det angivna syftet även skulle medföra, att husmoderns

intresse och arbetskraft i högre grad skulle komma de produktiva grenarna i

lanthushållningen till godo, framför allt ladugården, smådjursskötseln och

trädgården. Förvaltningsutskottet i Västmanlands län har i förevarande sammanhang

uttalat, att, premielån syntes böra tilldelas för varje förbättringsarbete,

som premieringsnämnden funne av behovet påkallat å det ifrågavarande

jordbruket.

Förvaltningsutskotten i Södermanlands och Östergötlands län hava särskilt

understrukit betydelsen av förslaget, att premielånen skola utbetalas

successivt i den mån det arbete, för vars utförande de beviljats, fortskrider.

Förslaget att göra penningprisens storlek beroende av huruvida premielån

tidigare erhållits har tillstyrkts av förvaltningsutskotten i Östergötlands och

Gävleborgs län men avstyrkts av statskontoret och förvaltningsutskotten i

Kristianstads län, Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område samt

Örebro och Kopparbergs län. Därvid har statskontoret yttrat, att det visserligen

kunde synas lämpligt att på sådant sätt uppmuntra jordbrukarna att

förbättra sina jordbruk utan anlitande av premielån men att det borde ihågkommas,

att till ifrågavarande jordbruk kunde utgå statsunderstöd i annan

form än premielån t. ex. täckdiknings- eller gödselvårdsbidrag. Att under

sådana omständigheter premiera ett dylikt jordbruk efter en högre prisskala

syntes knappast stå i god överensstämmelse med grundtanken i förslaget i

denna del. Hänsyn borde ock tagas till svårigheten att draga en lämplig

gräns mellan sådana jordbruk, på vilka den högre prisskalan borde tillämpas,

och sådana på vilka den lägre skalan bolde komma lill användning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Inrättandet av ett särskilt så kallat hederspris i syfte att därigenom uppmuntra

till bibehållande och förbättrande av uppnådd standard hos ett premierat

jordbruk har tillstyrkts av statskontoret samt förvaltningsutskotten i

Östergötlands och Värmlands län ävensom Kalmar läns södra hushållningssällskaps

område. Det sistnämnda förvaltningsutskottet har därvid framhållit,

att det för hederspris beräknade anslaget vore otillräckligt och borde höjas

till ett belopp, motsvarande ett hederspris för varje hushållningssällskaps

område. Jämväl förvaltningsutskotten i Jönköpings, Hallands och Västerbottens

län hava funnit hederspris böra inrättas men hava framhållit, att den

föreslagna tiden av 9 år syntes oskäligt lång, samt att den även ur synpunkten

för bedömningens kontinuitet kunde ingiva betänkligheter, och att hederspris

förty syntes böra få utdelas redan efter 6 år.

Förslaget örn hederspris har avstyrkts av förvaltningsutskotten i örebro

och Gävleborgs län. Det förstnämnda utskottet har därvid anfört i huvudsak

följande.

Utdelandet av sådana pris efter nio år sedan första pris erhållits syntes

vara utan egentlig mening. Hade en jordbrukare under nio år kunnat hålla

sitt jordbruk vid sådan standard, att det vore värt första pris, så borde det

ock genom sin avkastning ha lämnat honom full valuta för nedlagt arbete.

Vöre så icke förhållandet, vore ifrågavarande jordbruk ur driftsekonomisk

synpunkt knappast förebildligt och ej heller värt att prisbelönas.

Det förefölle lämpligare, att, i stället för hederspris, två stycken första och

andra pris kunde tilldelas envar jordbrukare mot föreslagna ett av vartdera

slaget. Som skäl för två andra pris kunde framhållas, att det för en

jordbrukare icke torde vara så lätt att under en tidsperiod av tre år nå den

standard hos jordbruket, vilken erfordrades för erhållande av ett första pris.

Bestämmelsen örn tredje pris syntes utskottet icke böra bibehållas utan utbytas

mot tilldelande av premielån, vilken form av bidrag utskottet ansåge

vara den som medförde största praktiska nyttan.

Förvaltningsutskottet i Gävleborgs län har ansett det tvivelaktigt, att en

utbyggnad av det nuvarande premieringssystemet med hederspris skulle bidraga

till att de omnämnda högt stående jordbruken komme att bibehållas

på en viss hög standard. Utskottet har därefter yttrat.

Orsakerna till att standarden ginge ned vore enligt utskottets förmenande

i allmänhet av sådan natur, att de ej påverkades av premiering. Endast

sällan torde det inträffa, att en jordbrukare, som fört fram sitt jordbruk

till ett mönsterjordbruks nivå, läte jordbruket sjunka i kulturellt avseende

utan att alldeles särskilda orsaker tvingade honom härtill. Inom det

mindre jordbruket torde de vanligaste och ofta förekommande orsakerna

vara att finna i följande förhållanden: värdefull arbetskraft hade förlorats

genom att brukaren och hans hustru åldrats, så att deras arbetsförmåga avtagit;

vuxna barn, som förut biträtt i hemmet, hade flyttat därifrån; brukaren

hade blivit så anlitad i kommunala eller föreningsangelägenheter, att

han ej vidare kunde ägna tillräcklig kraft, tid och uppmärksamhet åt det

lilla jordbruket; stället hade genom arv, försäljning eller ombyte av arrendator

övergått till annan brukare; kommunikations- och avsättningsförhållanden

hade så ändrats, att de invanda brukningsmetoderna ej längre vore

lönande. Flera av dessa orsaker kunde hava medverkat till, att jordbrukets

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

43

standard sjunkit, men ingen av dem kunde upphävas eller neutraliseras genom

premieringen. Skulle försämringen bero på, att innehavarens intresse

för jordbruket förslappats, så avhjälptes detta säkerligen ej genom att han

framdeles möjligen kunde erhålla ett pris och diplom. Funnes däremot intresset

kvar och hade ej hindrande omständigheter inträffat, så hölles nog

stället i sin goda hävd oberoende av vidare premiering.

Sistnämnda förvaltningsutskott har vidare erinrat örn att enligt det föreslagna

premieringsreglementet ett mindre jordbruk endast skulle få premieras

högst tre gånger och ej såsom nu fem gånger. Den frågan uppställde

sig då, huruvida de jordbruk, som enligt gällande reglemente erhållit tre pris,

t. ex. ett tredje och två andra pris eller vice versa, skulle helt utestängas

från vidare premieringsmöjlighet. Antagligen funnes även på andra orter

än i Gävleborgs län ett antal högst förtjänta jordbrukare, som med eller

utan hjälp av premielån ärligt strävat efter att nå fram till ett högre pris

än vad de hittills fått. Det förefölle hårt och ej befordrande för det mindre

jordbrukets höjande, örn dessa genom en reglementsändring med delvis retroaktiv

verkan skulle för alltid hindras deltaga i premieringen. Utskottet

ansåge därför att detta missförhållande borde undanröjas genom ett övergångsstadgande.

I detta sammanhang kan vidare nämnas, att förvaltningsutskottet i Skaraborgs

län vidkommande förslaget att premie såsom hittills skall utgå även i

form av diplom uttalat, att i betraktande av den stora betydelse, som husmoderns

arbete i regel hade vid ett mindre jordbruk, och den hänsyn, som

reglementsenligt skulle tagas därtill vid bedömningen, det syntes tillbörligt

att i förekommande fall diplomen utdelades till pristagaren och hans

hustru gemensamt, önskvärt vore, att detta på något sätt kunde komma

till uttryck i reglementet. Förslag av enahanda innebörd har jämväl framställts

av förvaltningsutskottet i Gävleborgs län, som därjämte föreslagit, att

då diplom utdelades till en jordbrukare och dennes hustru, även hustruns

namn skulle inskrivas i diplomet.

Förslaget om borttagande av gällande bestämmelse örn indelning av hushållningssällskaps

område i tre underdistrikt har avstyrkts av förvaltningsutskottet

i Örebro län som därom anfört följande.

Då det i motiveringen till förslaget likväl utsädes, att ett och samma jordbruk

borde kunna premieras endast vart tredje år, förefölle det lämpligare,

att den gamla bestämmelsen om att varje distrikt skall vara indelat i tre

underdistrikt bibehölles. Enligt vunnen erfarenhet inom örebro län, som

dock tillhörde de till arealen mindre premieringsområdena, borde varje distrikt

indelas i minst tre underdistrikt. Bleve det nya förslaget gällande,

kunde det ju tänkas, att inom ett distrikt ingen uppdelning skedde i underdistrikt,

men att inom ett annat, kanske angränsande distrikt underdistriktens

antal bleve tre. I förra fallet skulle premiering årligen verkställas inom

hela det område distriktet omfattade, men i senare fallet endast inom en

tredjedel av detta distrikts område. Utginge man ifrån, att antalet deltagare

per år komme att bli ungefär detsamma inom båda distrikten, så kunde med

all sannolikhet antagas, att rese- och traktamentskostnaderna per varje i

premieringen deltagande jordbruk bleve större, där premiering skulle verk
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

ställas inom hela distriktets område, än där sådan premiering endast skedde

inom en tredjedel av området i fråga. För att kostnaden för premieringen

ej i onödan skulle stegras, syntes därför bestämmelsen om underdistrikt böra

ingå även i det nya reglementet.

Förslaget om utökning av premieringsnämnden med en ledamot, vald av

underavdelning av hushållningssällskapet och direkt representerande småbrukarintressena,

har av statskontoret lämnats utan annan erinran än att förslaget

innebure en återgång till vad som gällde före år 1924. Femton förvaltningsutskott

hava emellertid avstyrkt förslaget i denna del såsom varande

obehövligt eller olämpligt och i varje fall förenat nied icke oväsentlig

kostnadsökning. Därvid har förvaltningsutskottet i Södermanlands

län i stället förordat följande system, som i länet tillämpats under en lång

följd av år och av vilket utskottet haft enbart goda erfarenheter.

Premieringsnämnden hade bestått av ordförande och en ledamot (jordbrukskonsulenten),

vilka för hela länet utsetts av förvaltningsutskottet. Dessutom

hade en person medrest, som för viss trakt eller härad utsetts av hushållningssällskapets

högre underavdelning (hushållningsgillet). Denna ortsrepresentant

vore värdefull för nämnden därigenom att han kunde lämna

uppgifter och besked om rent lokala förhållanden. Han hade dock ej medbestämmanderätt

vid själva prisbedömningen, vid vilken ju hänsyn måste

tagas till förhållandena i hela länet eller större del därav, och härom hade

ortsrepresentanten, vars medverkan endast gällde visst härad, eventuellt endast

del av härad, i regel icke så ingående uppfattning som ordföranden och

ledamoten. För ortsrepresentanten hade ej heller utgått ersättning av sällskapets

medel.

Förvaltningsutskottet i Skaraborgs län har för att de olika önskemål, som

i förevarande avseende kunde hysas inom skilda hushållningssällskap, skulle

bliva tillgodosedda föreslagit, att reglementet i denna punkt erhölle sådan

lydelse, att det finge ankomma på vederbörande hushållningssällskap att

självt bestämma, huruvida premieringsnämnden skall, förutom ordförande,

bestå av en eller två ledamöter. Förvaltningsutskottet i Kopparbergs län har

funnit förslaget för länets vidkommande ur såväl praktisk som ekonomisk

synpunkt orealiserbart och har vidare anfört.

Hushållningssällskapets underavdelningar — hushållningsdistrikten —

uppginge till ej mindre än 47, vart och ett i allmänhet omfattande en socken,

i vissa fall endast ett kapell-lag. Att för varje underavdelning låta välja en ledamot,

som skulle deltaga i premieringsnämndens resor och arbete inom respektive

distrikt, vore i hög grad olämpligt; kontinuiteten i premieringsarbetet

skulle ej vinna därpå, kostnaderna skulle bli orimligt höga och för övrigt

vöre det föga sannolikt, att man inom alla hushållningsdistrikt kunde finna

någon person, som uppfyllde de ifrågasatta villkoren rörande premieringsgillt

jordbruk. Därjämte borde beaktas att, då premieringen under en dag

oftast skedde inom flera underavdelningar, man skulle nödgas lia flera olika

ledamöter för underavdelningarna med för varje dag. Skulle det anses behövligt

med tre personer i premieringsnämnden, måste sådan omarbetning

av förslaget till reglemente företagas, att länet indelades i ett mindre antal

områden, inom vilka den tredje nämndledamoten skulle tjänstgöra, t. ex.

fögderivis. En annan form för underavdelningarnas medverkan vid jordbrukspremieringen

syntes kunna ifrågasättas, nämligen att innan premie
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

45

ringen finge företagas yttrande skulle infordras från den underavdelning,

till vilken den till premiering anmälde hörde.

Av de ifrågavarande femton förvaltningsutskotten har utskottet i Jönköpings

län uttalat sig för en utökning av premieringsnämnden, nämligen så

tillvida, att utskottet funnit nämnden böra bestå av ordförande och två ledamöter,

alla utsedda av förvaltningsutskottet. En ledamot borde vara

jordbrukskonsulent och en hemkonsulent eller, örn sådan saknades i länet,

annan lämplig kvinna. För att närmare orientera nämnden borde ordföranden

i hushållningssällskapets underavdelning dessutom närvara vid förrättningen.

Vidkommande slutligen de föreslagna bestämmelserna rörande ersättning

åt premieringsnämnderna har statskontoret icke funnit tillräckliga skäl anförda

för förslaget att statsbidrag skall utgå även med hälften av ledamöternas

traktamentsersättning, varför ämbetsverket icke ansett sig böra tillstyrka

förslaget härutinnan.

Vad härefter angår undervisningen för i mindre jordbruk

deltagande män och kvinnor har förvaltningsutskottet i Kronobergs

län framhållit, att det föreslagna reglementet för undervisningsverksamheten

liksom det nu gällande innehölle alltför snäva bestämmelser beträffande

kursernas längd. Sålunda skulle kurser för allmänheten omfatta

minst tre och specialkurser för manliga elever minst sex dagar. Reglementet

inrymde visserligen möjlighet att hos Kungl. Majit söka tillstånd att meddela

undervisning i kortare kurser eller eljest i annan form. Flertalet av

de specialkurser som i länet anordnats av hushållningssällskapet hade ej

varat med än tre dagar, vilket oftast varit tillräckligt. Enär medgivande

härtill i regel lämnades, syntes de i reglementet stadgade inskränkningarna

sakna betydelse. Förvaltningsutskottet i Örebro län har funnit det välbetänkt,

att tiden för kurser, avsedda för en större allmänhet, föreslagits skola

omfatta minst tre dagar mot tidigare sex dagar och utskottet har ifrågasatt

om icke två dagar skulle vara tillfyllest för denna upplysningsverksamhet.

Förvaltningsutskottet i Hallands län åter har ansett att inga bestämmelser

om antalet dagar borde lämnas för kurser, avsedda för en större allmänhet,

utan relativt stor frihet borde lämnas de särskilda hushållningssällskapen att

anordna kurser av den längd och beskaffenhet de ansåge mest lämpliga.

Vidkommande förslaget att undervisningskurs för särskilt antagna manliga

elever bör, för att statsbidrag därtill skall få åtnjutas, vara förlagd till med

statsmedel understödd lantmanna- eller lantbruksskola eller annan lämplig

plats, där ett välskött mindre jordbruk eller småbruk är att tillgå för demonstrationsändamål,

har förvaltningsutskottet i Malmöhus län anfört, att hushållningssällskapet

tidigare med synnerligen gott resultat hållit dylika kurser

å sin lokal i Malmö. Då eleverna i dessa kurser undantagslöst hade lång

jordbrukspraktik och då kurserna, med hänsyn till att eleverna oftast dreve

egna jordbruk, måste förläggas till vintern, syntes det icke böra ovillkorligen

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

krävas, att de hölles där jordbruk för demonstrationsändamål funnes att

tillgå.

Förvaltningsutskottet i Östergötlands län har beträffande kursverksamheten

framhållit såsom önskvärt, att bestämmelse utfärdades om att statsbidrag

skulle kunna utgå till hushållningssällskap till bestridande av halva

kostnaden för kursdeltagares resa i tredje klass å järnväg från deltagarens

hemstation till platsen för kursen närmast belägna järnvägsstation ävensom

med belopp, motsvarande halva den inackorderingsavgift som kursdeltagare

haft att erlägga för sitt deltagande i kursen. Utskottet bär därom anfört.

Utskottet hade vid olika tillfällen anordnat specialkurser med deltagare

fran hushållningssällskapets hela område, såsom kurser i cementeringsarbeten,

trädbeskärningskurser, ladugårdsskötarekurser med flera. Utskottet

hade för att vinna tillräcklig anslutning till dessa kurser hittills förfarit så,

att deltagarna pa sällskapets bekostnad fått fri resa till och från kursen enligt

nyss angivna grunder, varjämte sällskapet i regel bekostat deltagares

hela inackorderingsavgift. Då dessa kurser måste tilläggas stor betydelse och

sällskapets ekonomiska resurser vore begränsade, vore det i hög grad önskvärt,

att vad utskottet ifrågasatt vunne beaktande.

I fråga om det för deltagande i studieresa föreslagna villkoret, att till manlig

deltagare i sådan resa icke finge antagas någon, som ägde eller brukade

en areal odlad jord av, beträffande längre studieresa, mer än 20 hektar, och,

i fråga om hembygdsresa, mer än 15 hektar, har förvaltningsutskottet i

Kopparbergs län hemställt, att för längre studieresa maximiarealen odlad

jord måtte bibehållas vid 40 hektar och därom anfört.

I många fall vöre det hemmasöner, som önskade deltaga i studieresorna,

och deras ekonomi vore ofta sadan att, även örn fadern eller modem, vars

gård de arbetade på eller skötte, ägde en gård på 20—40 hektar, de ej kunde

få tillfälle att företaga någon resa i studiesyfte. Skulle det emellertid anses

lämpligt att sänka arealgränsen för att därigenom markera studieresornas

syfte att gagna endast det mindre jordbruket, torde för deltagande i studieresor

av båda slagen för enhetlighetens skull böra stipuleras ett maximiinnehav

odlad jord av 15 hektar, såsom vore fallet beträffande jordbrukspremiering,

undervisningskurser för särskilt antagna manliga elever, gödselvårdsbidrag

m. m.

Jämväl förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps

område och förvaltningsutskottet i Örebro län lia påyrkat den nu gällande

maximigränsens bibehållande, medan förvaltningsutskottet i Hallands län

anfört, att bestämmelserna icke borde få hindra jordbrukare med något större

jordbruk att på egen bekostnad deltaga i en studieresa, om plats kunde beredas.

Utskottet ansåge att hembygdsresorna i fortsättningen finge den största

betydelsen för husmödrarna, enär inom länet studieresor för män anordnades

genom hushållningssällskapets underavdelningar och försöksringar.

Vidare har förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus län uttalat, att, såvitt

utskottet kunnat finna, lantbruksstyrelsen icke hade förebragt någon motivering

för att deltagare i hembygdsresa skulle få bruka högst 15 hektar, medan

gränsen för deltagare i annan resa vöre bestämd till 20 hektar. Enligt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131- 47

utskottets förmenande borde icke göras någon åtskillnad i nämnda avseende.

Förvaltningsutskottet i Malmöhus län har vidkommande förslaget att bibehålla

föreskriften, att studieresor för att kunna understödjas av statsmedel

skola ske inom riket, funnit detta vara för studieresornas rätta utnyttjande

synnerligen hindrande. Utskottet har anfört, att dylika resor till närliggande

länder, såsom Danmark, Norge eller Finland, vore av största betydelse

för väckande av intresse och spridande av kunskaper bland de mindre jordbrukarna.

Härtill komme att kostnaderna åtminstone vad beträffade rikets

gränstrakter icke ställde sig högre än för inrikes resor. I länet hade också

studieresorna oftast förlagts till Danmark, trots att statsbidrag härför icke

kunnat erhållas under senare år. Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns

norra hushållningssällskaps område har i samma ämne yttrat, att utskottet

ej betvivlade att, såsom lantbruksstyrelsen anfört, tillfredsställande studieobjekt

funnes inom landet i nödig omfattning. Men den självtillräcklighet,

som läge bakom avskärandet av varje möjlighet till att även i detta sammanhang

inhämta erfarenhet från grannländerna, bure utskottet emot. I gränstrakterna

kunde till och med resorna i vissa fall bliva billigare, örn de finge

utsträckas över riksgränsen. Utskottet har därför föreslagit, att i särskilda

fall resorna måtte få utsträckas till Danmark, Norge och även Finland. Jämväl

förvaltningsutskottet i Göteborgs och Bohus län har funnit att möjligheten

att erhålla statsbidrag för studieresa till grannländerna icke borde

stängas helt, men att lantbruksstyrelsen tillstånd borde inhämtas i varje särskilt

fall.

Förvaltningsutskottet i Kronobergs län har ansett den föreslagna bestämmelsen

om statsbidrag för ledares och deltagares resekostnader föråldrad och

olämplig i den del därigenom stadgades, att statsbidrag för resa med bland

annat motorfordon skulle utgå under förutsättning, att vederbörande hushållningssällskap

till gäldande av sådan resekostnad tillsköte minst lika stort

belopp som statsverket. Utskottet har anfört, att numera studieresor i de

flesta fall företoges med omnibus, vilket gåve bättre möjligheter att utnyttja

tiden och icke bleve dyrare än att anlita järnväg. Det syntes under sådana

förhållanden obefogat, att det sistnämnda färdsättet gynnades genom bestämmelse,

att bidrag finge utgå till hela kostnaden för järnvägsresor men

endast till halva kostnaden för resa med motorfordon.

Förvaltningsutskottet i Kopparbergs län har erinrat örn att de föreslagna

tiderna för ingivande till lantbruksstyrelsen av ansökan om statsbidrag till

premiering och till undervisning, respektive för ansökningshandlingarnas

överlämnande till Kungl. Maj:t voro desamma som de nu gällande. Utskottet

har därom anfört, att, enligt vad erfarenheten visat, det sena ansökningsförfarandct

haft till följd att Kungl. Maj:ts beslut örn anvisat anslag erhållits

så sent, att nöjaktigt planerande av såväl premiering som undervisning

och studieresor icke kunnat ske. För att hushållningssällskapen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mcij.ts proposition nr 131.

så tidigt som möjligt skulle erhålla del av Kungl. Maj:ts beslut om tilldelat

statsbidrag borde därför ansökningstiden för hushållningssällskapen bestämmas

till senast den 15 januari och den tidpunkt, då lantbruksstyrelsens yttrande

och förslag skola vara avgivna till Kungl. Maj:t, bestämmas till senast

utgången av januari månad.

över det av byrån för jordbrukets ungdomsutbyte avgivna förslaget lia till

följd av remisser yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen och statskontoret.

Enligt lantbruksstyrelsens mening vore förslaget värt allt erkännande. Det

torde nämligen vid jordbruket finnas en hel del ungdomar, som ville ägna

sig åt jordbrukaryrket och som hade behov av att få komma ut och studera

andra jordbruksförhållanden än hembygdens. Det vore säkerligen till stort

gagn för den blivande jordbrukaren, om han i ungdomen finge pröva sin

arbetsförmåga och duglighet vid annat jordbruk än föräldrarnas. Vistelsen

på en främmande gård med nya arbetskamrater och helt nya förhållanden

i övrigt hade ofta till följd, att den till hemmet återvändande lantbrukseleven

medförde nya intryck och eidarenlieter samt i allmänhet en mera

vidgad livssyn. Även för den kvinnliga ungdomen, som givetvis även hade

behov av vidgad praktisk erfarenhet, skulle arbetet i ett främmande lanthushåll

kunna vara till gagn.

örn det ifrågasatta utbytet av jordbrukarungdom kunde åvägabringas,

kunde det beräknas bliva till nytta och fördel icke endast för ungdomarna

själva utan även för jordbruket. Utbytet torde nämligen i viss mån kunna

bidraga till att höja ungdomens intresse för jordbrukaryrket och därigenom

också medverka till hämmande av flykten från jordbruket.

Vidkommande detaljerna i byråns förslag har lantbruksstyrelsen anfört

följande.

Byrån hade beräknat, att under första året 500 förflyttningar skulle äga

rum. Det torde enligt styrelsens mening vara nödvändigt att, innan tillräcklig

erfarenhet vunnits, iakttaga en viss försiktighet vid antagande av elever

och elevgårdar. Då byrån icke torde kunna träda i full verksamhet redan

första året, syntes antalet förflyttningar detta år böra beräknas till 400. Antagandet

av elevgårdar torde böra ske i samråd med hushållningssällskapen.

För ett lyckligt genomförande av ungdomsutbytet måste såväl ungdomarna

som de gårdar, vid vilka de skulle erhålla utbildning, utses med urskillning.

De ungdomar som kunde komma ifråga borde åtminstone hava fyllt 16 år

och äga viss vana vid inom jordbruket vanligen förekommande arbeten.

För att elevtiden måtte bliva så lärorik som möjligt för eleverna, måste

vidare förutsättas, att elevgårdens brukare intresserade sig för sina elever

och såge till, att de erhölle den handledning i arbetet, varav de kunde vara

i behov. Eleven borde ock, som byrån föreslagit, under sin vistelse vid elevgården

föra dagbok enligt fastställt formulär.

För erhållande av resebidrag skulle enligt förslaget elev förbinda sig till

minst 3 månaders anställning å elevgården. Denna elevtid syntes lantbruksstyrelsen

väl kort och torde böra utsträckas, om möjligt till ett halvår.

I fråga om de av byrån beräknade kostnaderna för ungdomsutbytet och

behovet av statsbidrag har lantbruksstyrelsen yttrat, att intet syntes vara att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr lil
-

49

erinra mot det beräknade statsunderstödet av 12,500 kronor för 500 förflyttningar.

Med samma beräkningsgrund skulle det erforderliga understödet för

400 förflyttningar bliva 10,000 kronor. Som resekostnad borde beräknas

avgift för resa i tredje klass å järnväg eller andra klass å båt samt i buss. Om

resekostnaden fram och åter understege 10 kronor, borde resebidrag ej utgå.

För organisations- och övriga kostnader för verksamheten syntes — åtminstone

intill dess erfarenhet vunnits om utbytets omfattning och kostnaderna

därför —- ett belopp av 3,000 kronor vara tillräckligt.

Totala kostnaderna för byråns verksamhet skulle alltså bliva (10,000 +

3,000=) 13,000 kronor. Då avgifterna för förmedling av utbytet kunde beräknas

till 1,600 kronor, uppginge behovet av statsunderstöd till 11,400 kronor.

Styrelsen har förordat ett statsbidrag till den ifrågavarande verksamheten

med det sist angivna beloppet.

Styrelsen har vidare anfört, att ett eventuellt statsunderstöd icke borde

få lyftas på en gång utan utbetalas i mån av behov. Det borde vidare åligga

byrån för ungdomsutbyte! att till styrelsen avgiva berättelse över sin verksamhet,

innefattande jämväl redogörelse för statsunderstödets användning.

Statskontoret, som tagit del av lantbruksstyrelsen yttrande, har anfört

att, därest Kungl. Majit skulle finna framställningen från byrån för jordbrukets

ungdomsutbyte förtjänt av tillmötesgående, åtgärder i sådant syfte

syntes böra vidtagas på sätt och i den omfattning, som av lantbruksstyrelsen

förordats.

Av den verkställda utredningen torde framgå, att premieringsverksamhe- Departements■

chp fp 71

ten alltid omfattats med stort intresse bland de mindre jordbrukarna och

att denna form av uppmuntran och stöd i deras strävanden att göra sina

jordbruk förebildliga och därigenom även ekonomiskt bärkraftiga haft stor

betydelse för det mindre jordbrukets utveckling. Utredningen och yttrandena

visa även att förslaget om ett återupptagande av premieringsverksamheten

mottagits med tillfredsställelse.

Vid ett återupptagande av verksamheten synes man emellertid icke kunna

undgå att beakta det delvis förändrade läge, vari frågan kommit genom de

under senare år för bidrag till olika slag av förbättringsarbeten inom småbruket

beviljade anslagen. Jag torde i sådant avseende få erinra örn anslagen

för grundförbättringar, vilka utgå i form av bidrag till dels nyodling,

betesförbättring, stenröjning samt jordkörning å ofullständiga jordbruk,

dels ock täckdikningar. Avsevärda belopp ha beviljats för dessa ändamål,

särskilt under år med riklig tillgång på arbetskraft. Vidare ha från och

med budgetåret 1933/1934 beviljats medel såsom bidrag till gödselvårdsanläggningar.

För att i visst avseende få erfarenhet lia under budgetåren

1936/1937 och 1937/1938 beviljats anslag för bidrag till ladugårdsförbättringar.

Dessa anslag lia också kommit det mindre jordbruket till godo.

Även för nästa budgetår har för detta ändamål begärts anslag. I enahanda

riktning har jämväl verkat det under femte huvudtiteln utgående anslaget

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Slutligen loide böra

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 131

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

erinras om, att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande!! den 29 januari 1937

och den 14 januari 1938 åt särskilda utredningsmän uppdragits att verkställa

utredning angående, bland annat, åtgärder för underlättande av inomgårdsarbeten

och husligt arbete inom det mindre jordbruket.

I flera yttranden har yppats tvekan, huruvida bästa möjliga resultat i

fråga örn åtgärderna för det mindre jordbrukets höjande kommer att uppnås

genom ett återupptagande av den del av premieringsverksamheten, som

består i utdelande av premielån. Man har i stället förordat en utökning av

den nyss omnämnda bidragsverksamheten såsom det verksammaste medlet

att nå ett gott resultat. Man har vidare såsom en olägenhet av ett återupptagande

av premielåneverksamheten framhållit, att premielån skulle komma att

beviljas för enahanda ändamål, vartill statsbidrag i annan ordning utgå, och

man har i samband därmed understrukit angelägenheten av en rationalisering

och förenkling av hela den statsunderstödda verksamheten till främjande

av förbättringsarbeten inom jordbruket. Lämpligast skulle detta ske

genom ett skiljande av premielånen från premieringsverksamheten och dessas

uppgående i den övriga bidragsverksamhet, som utövas av hushållningssällskapen.

Man har ock framhållit lämpligheten av, att de anslag som staten

lämnar till skilda slag av förbättringar vid mindre jordbruk sammanföras till

ett anslag och att hushållningssällskapen få frihet att, efter besiktning å respektive

jordbruk och i samförstånd med sökanden, avgöra till vilket eller

vilka ändamål understöd i varje särskilt fall skall beviljas.

Med hänsyn till de avsevärda belopp, vilka såsom jag nyss erinrat,

numera årligen utgå till förbättringar inom det mindre jordbruket och till

vilka annan motsvarighet än premielånen icke funnits under tidigare skeden

av premieringsverksamheten, torde den form för understöd som premielånen

utgöra icke framdeles lia någon egentlig uppgift att fylla. De skäl som i

en del yttranden anförts mot ett återupptagande av premielånetilldelningen

synas mig vara förtjänta av synnerligt beaktande. Härtill kommer, att ett

system med två i stort sett jämnlöpande bidragsformer, av vilka en, såsom

i fråga om premieringen, är anordnad som tävlan, kan medföra, att den

mera förtjänte av två sökande blir missgynnad. Om en person anmäler sig

till premiering för att erhålla premielån och en annan ansöker örn bidrag,

kan det nämligen inträffa, att den förre, på grund av att hans jordbruk

icke är sådant att han i tävlan med andra kan erhålla premielån, går miste

örn den hjälp till förbättring av jordbruket, som hans granne erhåller i

form av direkt bidrag.

Som huvudsakligt skäl för ett återupptagande av premielåneverksamheten

har lantbruksstyrelsen framhållit, att den undervisning och handledning,

som premieringsnämnden meddelar de i premieringen deltagande, icke

kan ersättas av undervisning i samband med tilldelande av bidrag för ett

speciellt ändamål. Att undervisning rörande jordbruksdriftens allmänna organisation

och planläggning är av stort värde för det mindre jordbrukets

höjande torde vara obestridligt. Det synes mig dock kunna ifrågasättas, om

det är praktiskt möjligt för en premieringsnämnd att, då det blir fråga örn

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

51

premielånetilldelning, medhinna någon mera djupgående undervisning av

nyssnämnd art utöver anvisningarna för utförande av det arbete, för vilket

premielånet beviljas.

Av nu anförda skäl kan jag icke förorda ett genomförande av lantbruksstyrelsens

förslag i den del detta går ut på ett återupptagande av premielånetilldelningen.

De förvaltningsutskott som uttalat sig mot premielånen lia, såsom jag

nyss nämnt, förordat dessas ersättande med anslag för bidrag till sådana

förbättringsarbeten, som enligt förslaget avsetts skola utföras med hjälp

av premielån. Med hänsyn till de förut omnämnda anslagen i riksstaten till

olika förbättringar torde för ögonblicket något behov av medel, avsedda att

direkt ersätta premielånen, icke föreligga. I varje fall lärer, innan ställning

tages till vad i sådant avseende kan bliva erforderligt, resultatet av utredningen

angående åtgärder för underlättande av inomgårdsax-betena och det

husliga arbetet inom det mindre jordbruket böra avvaktas.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att riksdagen i skrivelse den

22 februari 1935, nr 46, anhållit om verkställande av skyndsam utredning

för att åstadkomma största möjliga planmässighet och överskådlighet beträffande

statens understödsverksamhet till förbättringsarbeten inom jordbruket

och örn vidtagande av åtgärder, som betingas av utredningen, samt

att Kungl. Majit den 10 maj 1935 anbefallt lantbruksstyrelsen att verkställa

utredning i de av riksdagen angivna hänseendena och att inkomma med de

förslag i ämnet som må föranledas därav. Det synes mig icke uteslutet att,

då sistnämnda utredning föreligger avslutad, det skall visa sig möjligt att

så utforma statens understödsverksamhet till det mindre jordbrukets höjande,

att större frihet lämnas hushållningssällskapen att använda statsbidragen på

ett sätt som mera motsvarar behoven i de individuella fallen.

Örn premielånen, såsom jag förordat, uteslutas Dån premieringsverksamheten,

kommer den undervisning som kunnat meddelas av premieringsnämnderna

att ske i samband med tilldelande av förbättringsbidrag. Härigenom

blir emellertid premieringsnämndens undervisande verksamhet icke överflödig.

Mellan premieringen och bidragsverksamheten torde jämväl i fortsättningen

komma att bestå ett visst samband. Man torde nämligen kunna

utgå ifrån, att ett antal av de till premiering anmälda jordbruken ej äro

premieringsbara. Vid premieringsnämndens besiktning av ett dylikt jordbruk

gives då tillfälle för nämnden att med brukaren diskutera de förbättringar

och den planläggning i allmänhet av jordbruksdriften, som erfordras

för att jordbruket skall fylla kvalifikationerna för att kunna premieras.

Enahanda blir förhållandet vid besiktningen av ett jordbruk, som premierats,

nion vars innehavare önskar kvarstå i premieringen för erhållande

av högre pris. Med den anslutning till premieringen, varmed förslaget räknar,

kommer på så sätt ett betydande antal småbrukare att nås av premienämndens

undervisande verksamhet. Det må även framhållas, alt vid det

av mig antydda framtida utformandet av understödsverksamheten för det

mindre jordbruket utrymme finnes för ett ordnande av undervisningen i

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

samband med tilldelande av förbättringsbidrag, exempelvis genom att anförtro

fördelningen av bidragen åt premieringsnämnden, eller, där så ej låter

sig göra, åt en särskild nämnd med liknande kvalifikationer som premieringsnämnden.

I nämndens åliggande skulle då kunna ingå att meddela

bidragstagaren erforderlig handledning jämväl beträffande skötseln av jordbruket

i allmänhet.

Vad så beträffar penningprisen torde ett borttagande av premielånen öka

betydelsen av denna del av premierings verksamheten. Det synes mig uppenbart,

att möjligheten att genom utdelande av penningpris, varom tävlan

sker, belöna sådana jordbrukare, som vid skötseln av sina småbruk ådagalagt

arbetsamhet, omtanke och skicklighet, är av stort värde för det mindre

jordbrukets höjande. Jag förordar alltså ett återupptagande av premieringsverksamheten

i denna del. Lantbruksstyrelsens förslag härutinnan, som

nära ansluter sig till vad gällande premieringsreglemente därom stadgar, synes

mig i huvudsak ägnat att läggas till grund för de blivande bestämmelserna

i ämnet. Jag vill därvid särskilt understryka, att vid bedömande av

ett jordbruks standard vid premieringstillfället det allmänna utseendet icke

får tillmätas utslagsgivande betydelse, utan att avsevärd hänsyn jämväl bör

tagas till vad det kostat jordbrukaren, icke minst i arbete av honom själv

och familjen, att ernå ifrågavarande standard. Ett dylikt hänsynstagande

innebär, bland annat, att vid bedömningen i det särskilda fallet frågan om

jordbruksdriftens större eller mindre intensitet får sta tillbaka för frågan

om det ekonomiska resultatet av driften. Prövningen härav lärer även bli

av värde, då det gäller att taga ställning till frågan, om jordbrukets standard

kan antagas komma att för framtiden bibehållas eller ytterligare förbättras.

Då såsom nämnts premien är avsedd att utgöra en belöning och uppmuntran

för bland annat det å jordbruket nedlagda arbetet, torde det vara lämpligt

att föreskriva, att för att ett jordbruk skall få deltaga i premiering, jordbrukaren

skall hava innehaft det under viss tid före premieringstillfället. Minimitiden

lärer böra givas olika längd allt eftersom fråga är om lägre eller

högre prisklass sålunda, att för att få tävla örn tredje pris jordbrukaren skall

hava innehaft jordbruket minst 3 år, i fråga örn andra pris minst 5 år samt

i fråga om första pris minst 7 år.

Jag tillstyrker förslaget att samma jordbrukare ej må tilldelas mer än ett

pris av samma grad och ej heller lägre pris än han tidigare erhållit men

vill förorda en sådan övergångsbestämmelse, att en jordbrukare, som erhållit

pris enligt gällande reglemente, skall kunna tävla om pris av högre grad

under förutsättning, att han anmäler jordbruket till premiering senast fem

år efter det att det nya reglementet trätt i kraft.

Utdelande av diplom torde i förekommande fall böra ske till pristagaren

och hans hustru gemensamt och i sådant fall även hustruns namn inskrivas

i diplomet.

Inrättandet av hederspris, avsedda att utgöra en ytterligare belöning för

sådana jordbrukare, som under en längre tidsperiod bibehållit sina jordbruk

vid den uppnådda standarden, icke minst med hänsyn tagen till det

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 131-

53

ekonomiska resultatet, torde kunna bidraga till uppkomsten av mönstersmåbruk,

lämpliga som demonstrationsgårdar, varför jag anser mig kunna förorda,

att anslag för bidrag till sådana pris ställas till hushållningssällskapens

förfogande. Därvid lärer man böra räkna med ett pris för varje hushållningssällskaps

område. Den minsta tid som skall lia förflutit från premieringen

med första pris, innan hederspris får utdelas, torde böra bestämmas

till 6 år.

Det synes mig lämpligast att å hushållningssällskapen överlåta att* själva

bestämma, huruvida premieringsnämnden skall bestå av ytterligare en ledamot

utöver de två av förvaltningsutskottet valda, så ock av vem och i vilken

ordning den tredje ledamoten skall utses. Likaledes torde frågan om premieringsdistriktets

indelning i underdistrikt med premiering i varje distrikt

allenast vart tredje år kunna avgöras av hushållningssällskapen själva. Även

då underdistriktsindelning icke genomföres bör emellertid, såsom lantbruksstyrelsen

föreslagit, varje särskilt jordbruk icke få deltaga i premiering annat

än vart tredje år. Vidkommande ersättningen till premieringsnämnderna

torde statsbidrag härtill icke böra utgå till mer än två av förvaltningsutskottet

utsedda ledamöter. I analogi med vad som gäller i fråga örn ersättning

till ledamöterna i hästpremieringsnämnderna, torde bidrag jämväl få

utgå med hälften av dessa ledamöter tillkommande traktamentsersättning.

Vad härefter angår undervisning och studieresor för i mindre jordbruk deltagande

män och kvinnor torde lantbruksstyrelsens förslag kunna i huvudsak

godtagas. Dock synes beträffande kursverksamheten den i reglementet

fastställda minsta tiden för specialkurserna kunna nedsättas till tre dagar,

varjämte större frihet torde böra lämnas hushållningssällskapen då det gäller

att bestämma de platser, vartill kurserna skola förläggas. Vidare finner jag

det skäligt att i fråga örn specialkurserna möjlighet beredes hushållningssällskapen

att erhålla statsbidrag för bestridande av halva kostnaden för

kursdeltagares resa i billigaste klass å järnväg, båt eller med omnibus från

deltagarens hemstation till platsen för kursen närmast belägna station.

Beträffande studieresorna torde, då någon olägenhet icke påvisats av den

möjlighet att få deltaga i längre studieresa, som det gällande reglementet

giver ägare eller brukare av åkerareal upp till 40 hektar, denna arealgräns

böra bibehållas. Vidare synes det lämpligt att icke helt avskära möjligheterna

att få statsbidrag för resor till grannländerna. Frånsett att i vissa

fall en resa till ett grannland kan komma att ställa sig fördelaktigare ur kostnadssynpunkt

än en inrikes resa torde det icke vara utan betydelse att småbrukets

utövare någon gång få tillfälle att träda i kontakt med andra länders

jordbrukare. Förslagets bestämmelser örn statsbidrag för ledares och

deltagares i studieresa resekostnader torde, såsom ett förvaltningsutskott anmärkt,

kunna jämkas därhän, att under vissa förutsättningar, som det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma, bidrag skall kunna erhållas

jämväl för hela kostnaden för resa med motorfordon. På Kungl.

Majit torde jämväl få ankomma att så bestämma tiderna för ansökningsför
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 131-

farandet i fråga om tilldelningen av statsbidrag, att nöjaktigt planerande av

såväl premiering som undervisning och studieresor kan ske.

Det föreslagna utbytet av jordbrukarungdom mellan skilda landsändar

synes mig kunna bliva av betydelse då det gäller att vidmakthålla och öka

intresset bland landsbygdens ungdom för jordbruket och dess binäringar.

Jämväl med hänsyn till önskvärdheten av en utjämning av tillgången på arbetskraft

inom jordbruket i skilda landsdelar torde ett sådant utbyte få betydelse.

Jag förordar alltså att medel anvisas för utbytesverksamhet i den

omfattning lantbruksstyrelsen föreslagit. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att utfärda närmare föreskrifter rörande medelsanvändningen och jag

vill därutinnan allenast anföra, alt, då det här rör sig örn en verksamhet, som

helt befinner sig på försöksstadiet, det torde bliva nödvändigt att giva byrån

för ungdomsutbyte! relativt stor frihet i fråga örn verksamhetens bedrivande

och dispositionen av statsanslaget. Därvid bör dock, såsom lantbruksstyrelsen

föreslagit, tillses att de rena administrationskostnaderna hållas så låga

som möjligt.

Vad slutligen angår beräkningen av anslagsbehovet för här avsedda ändamål

torde jag först få erinra om att i årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,

förordats en uppdelning av det nuvarande reservationsanslaget till

höjande av det mindre jordbruket på två särskilda anslag, nämligen dels ett

reservationsanslag till Befrämjande av mindre jordbruk: Premiering m. m.

under huvudrubriken lanthushållning i allmänhet, dels ock ett reservationsanslag

till Undervisning och studieresor för i det mindre jordbruket deltagande

män och kvinnor under huvudrubriken undervisningsanstalter för

jordbruk och lantmannanäringar m. m. Vidare har jag i nämnda sammanhang

förordat dels att en vid utgången av innevarande budgetår påräknad reservation

å 10,000 kronor skall tillgodoföras undervisningsanslaget, dels ock

att under sistnämnda anslag beräknas — förutom de kostnader för undervisning

m. m. som nu utgå av anslaget — kostnaden för bidrag till byrån för

jordbrukets ungdomsutbyte.

I fråga örn medelsbehovet för premieringsverksamheten torde uteslutandet

av premielånen motivera en höjning av statsbidraget till penningpris. Såsom

härvidlag lämpliga belopp torde få anses 150 kronor för första pris, 110

kronor för andra pris och 70 kronor för tredje pris. Antalet pris i de olika

klasserna torde kunna beräknas enligt lantbruksstyrelsen förslag eller alltså

till respektive 50, 250 och 500. Bidrag till hederspris torde böra utgå med

300 kronor och antalet sådana pris bestämmas till 26. Medelsbehovet för

penning- och hedersprisen utgör alltså (50 X 150 + 250 X 110 + 500 X

70 + 26 X 300 =) 77,800 kronor eller i avrundat tal 78,000 kronor. För bidrag

till premieringsnämndernas resekostnader torde få beräknas 17,000 kronor.

För premiering m. m. torde alltså erfordras tillhopa 95,000 kronor.

För bidrag till de av hushållningssällskapen anordnade undervisningskurserna

torde, såsom lantbruksstyrelsen yttrat, erfordras 60,000 kronor, för bidrag

till studieresor 35,000 kronor och för bidrag till annan undervisning

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

55

11,250 kronor. För bidrag till instruktionskurser för lokala ledare inom

J. U. F. förordar jag samma belopp som för innevarande budgetår eller 5,500

kronor. För den av byrån för jordbrukets ungdomsutbyte planerade verksamheten

torde erfordras 11,400 kronor. Medelsbehovet för undervisning

m. m. torde följaktligen, med beaktande av förut omnämnd reservation, få

beräknas till (60,000 + 35,000 + 11,250 + 5,500 + 11,400 — 10,000 =) i

runt tal 113,100 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) till Befrämjande av mindre jordbruk: Premiering m. m.

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av

95,000 kronor;

2) till Undervisning och studieresor för i det mindre jordbruket

deltagande män och kvinnor för budgetåret 1938/1939

anvisa ett reservationsanslag av 113,100 kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

P. Gullstrand.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Bilaga.

Lant bru k s styre1sens förslag

till

premierings- och undervisningsverksamheten berörande

författningar.

Reglemente för med statsmedel understödd premiering av mindre

jordbruk.

1 §•

För verkställande av premiering utav mindre jordbruk bildar varje hushållningssällskaps

område ett distrikt.

2 §•

Premieringen verkställes av en nämnd, bestående av ordförande och två

ledamöter, av vilka ordföranden och en ledamot utses av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott samt en ledamot av vederbörande underavdelning

av hushållningssällskapet för dess område. Endera av de utav hushållningssällskapets

förvaltningsutskott utsedda ledamöterna skall vara anställd

såsom jordbrukskonsulent hos hushållningssällskapet. Underavdelning av

hushållningssällskap må till ledamot utse allenast person, vilken brukar jordbruk,

som kan utgöra föremål för premiering.

Vid val av ordförande och ledamot i premieringsnämnd utses jämväl erforderligt

antal suppleanter.

Valen skola avse en tid av tre år.

Skulle nämndens ordförande och ledamöter hava var sin mening, gäller

den mening, som omfattas av ordföranden, dock att, där fråga är örn prisbedömning

eller tilldelande av premielån, den mening skall gälla, som biträdes

av den, vilken åsatt lägre poäng eller föreslagit lägre lånebelopp.

Besiktning av arbete, som verkställts med anlitande av premielån, bör utföras

av vederbörande jordbrukskonsulent eller av annan utav premieringsnämnden

därtill utsedd person.

Besiktning för premiering må verkställas endast under månaderna juni—

september.

3 §•

Det åligger nämnden att verkställa premieringen i enlighet nied detta reglemente

samt de närmare föreskrifter, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

kan hava meddelat.

4 §•

Premier må utgå under form av diplom, penningpris och premielån.

5 §■

Samma jordbruk må ej premieras oftare än vart tredje år.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

57

6 §•

För premieringens verkställande gälla följande huvudgrunder:

1. Föremål för premiering är endast mindre jordbruk, vars idkare därav

har sin huvudsakliga utkomst.

2. För att kunna premieras skall jordbruk hava en areal, ej överstigande

15 hektar odlad jord, eller den mindre areal, hushållningssällskapet bestämmer.

3. Diplom utfärdas av lantbruksstyrelsen för förtjänstfullt odlingsarbete,

dock allenast för jordbrukare, vilken för av honom idkat jordbruk erhåller

första pris, hushållningssällskap obetaget att till övriga pristagare enligt eget

formulär meddela prisbedömningsresultat.

4. Jordbrukare, som för jordbruk erhållit penningpris, må för samma

jordbruk vid en senare premiering icke erhålla dylikt pris, med mindre verklig

förbättring därå blivit utförd.

5. Penningpris utdelas i tre olika grader, första, andra och tredje pris.

För samma jordbruk må jordbrukare ej tilldelas mer än ett pris av samma

grad och ej lägre pris än han tidigare erhållit.

Sedan nio år förflutit efter det jordbrukare för visst jordbruk första gången

tilldelats första pris, må han för samma jordbruk i samband med tilldelning

av diplom för första pris kunna för en gång tillerkännas ett hederspris

i penningar för framstående odlargärning.

Jordbrukare, som erhållit diplom i samband med första pris, må tilldelas

nytt diplom vid varje följande premiering av samma jordbruk.

6. Första pris må ej tilldelas jordbrukare, med mindre han för premieringsnämnden

uppvisar antingen av honom själv under närmast föregående

tre bokföringsår enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär förda anteckningar

eller ock av bokföringsbyrå för motsvarande tid verkställda bokslut

för jordbruket.

7. Premielån kan tilldelas jordbrukare för utförande vid av honom idkat,

för premiering anmält jordbruk av visst förbättringsarbete, för vilket bidrag

av statsmedel eljest ej utgått, oberoende av huruvida penningpris erhålles för

samma jordbruk eller detsamma, ehuru i övrigt uppfyllande villkoren därför,

är i behov av förbättringen i fråga för att kunna prisbelönas. Förbättringsarbete

skall, för att premielån må kunna erhållas, avse gödselvården

inom- eller utomhus, avdikning eller rationell beteskultur å icke odlad jord;

lantbruksstyrelsen likväl obetaget att på framställning av vederbörande förvaltningsutskott

medgiva tilldelande av premielån för även annat angivet

ändamål.

8. Vid tilldelande av premielån skall i möjligaste mån tagas hänsyn till

jordbrukarens ekonomiska ställning och behov av premielån för utförande

av tillämnat förbättringsarbete.

9. Vid bedömande av jordbruk för premiering skall fästas särskilt avseende

vid

a) åkerjordens avdikning och brukning,

b) det sätt, varpå den fasta och flytande spillningen tillvaratages,

c) husdjurens beskaffenhet, vård och avkastning,

d) skötseln av förefintlig trädgård,

e) åbyggnadernas underhåll,

f) på vad sätt och i vad mån anteckningar över jordbrukets ekonomi verkställts,

samt

g) husmoderns arbete.

Vid dylik bedömning skall hänsyn jämväl tågås till driftens ekonomiska

planläggning, varjämte i görligaste mån bör beaktas, huruvida anledning fin
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

nes till antagande, att vederbörande jordbruk skall komma att uppehålla sin

dåvarande standard.

7 §•

I avseende å premielån åligger det premieringsnämnden

a) att bestämma till vilket förbättringsarbete lån må anlitas;

b) att enligt de närmare grunder, som hushållningssällskapet må hava

meddelat, beräkna kostnaderna för förbättringsarbetets utförande och bestämma

lånebeloppet samt tid och sätt för dess utbetalande;

c) att bestämma tiden, då förbättringsarbete skall vara fullgjort;

d) att tillse, örn och på vad sätt arbetet blivit utfört;

e) att, därest arbetet icke blivit inom utsatt tid på nöjaktigt sätt utfört, förordna

om indragning av beviljat premielån.

Premielåntagare vare skyldig att till hushållningssällskapet lämna förbindelse

att inom föreskriven tid utföra det av premieringsnämnden bestämda

förbättringsarbetet samt att, därest vid besiktning befinnes, att arbetet icke

inom utsatt tid på nöjaktigt sätt utförts, till hushållningssällskapet ofördröjligen

återbetala mottaget lånebelopp.

Annan säkerhet för lånets återbetalande, än i denna paragraf sägs, må icke

avfordras låntagare.

Finner premieringsnämnd, att det förbättringsarbete, varför premielån

lämnats, blivit inom föreskriven tid på tillfredsställande sätt utfört, skall premielånet

anses vara därigenom guldet och omförmälda förbindelse ofördröjligen

återställas till låntagaren.

8 §■

Premieringsnämnd äger uppskjuta att fatta beslut rörande utdelande av

penningpris och premielån, till dess samtliga premieringsresor för året avslutats.

9 §.

Mot premieringsnämnds beslut må talan icke föras.

10 §.

Hushållningssällskap har att för sitt område meddela de bestämmelser,

som, utöver vad detta reglemente innehåller, erfordras för premieringen och

dess verkställande, särskilt i fråga om

a) storleken inom den i 6 § 2 mom. angivna gräns av de jordbruk, som

må bliva föremål för premiering;

b) det eller de slag av premier, som må utgå;

c) penningprisens, därest sådana må utgå, storlek samt villkoren för deras

erhållande;

d) premielånens, därest sådana må utgå, högsta belopp samt villkoren för

deras erhållande;

e) dagtraktamente och resekostnadsersättning åt premieringsnämndens

ordförande och ledamöter, dock att resekostnads- och traktamentsersättning

icke i något fall må utgå efter högre grunder än enligt klass II C i gällande

allmänt resereglemente eller, beträffande hos hushållningssällskapet anställd

tjänsteman, efter högre grunder än som eljest gälla vid resa i tjänsten; samt

f) de särskilda föreskrifter, som äro erforderliga för uppnående inom distriktet

av det med premieringen avsedda ändamål.

De bestämmelser, som sålunda meddelas av hushållningssällskap, skola

ofördröjligen delgivas lantbruksstyrelsen för godkännande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 131-

59

11 §•

Inom Västerbottens och Norrbottens län må hushållningssällskap i syfte

att skapa förutsättningar för en förbättring av jordbruket, där särskilda skäl

därtill förefinnas, besluta örn anordnande vid sidan av den allmänna premieringen

utav speciell premiering enligt följande huvudgrunder:

1. Premieringsnämnd upprättar med ägare eller brukare av jord örn högst

15 hektar odlad jord avtal att för viss tid, högst 9 år, ställa det jordbruk,

han innehar, under kontroll av premieringsnämnden, dock att sådant avtal,

såvitt angår brukare av jord, icke må upprättas med mindre brukningsrätten

omfattar minst 9 år från tiden för avtalets ikraftträdande.

2. I samband med premieringarna, som återkomma vart tredje år, besiktigas

jordbruket av premieringsnämnden, som därvid lämnar råd i fråga örn

åtgärder för jordbrukets förbättrande samt angiver vilka förbättringsarbeten,

som under den närmaste treårsperioden böra verkställas. Samtidigt härmed

lämnar nämnden anvisning på tilläventyrs förefintlig möjlighet att erhålla

lån från fonder för olika ändamål samt bestämmer, vilka premielån,

som för ett vart av de tre åren skola utgå för vissa förbättringar.

3. De år, då allmän premiering icke förekommer inom distriktet, besökes

jordbruket av premieringsnämndens ordförande eller vederbörande jordbrukskonsulent

för utövande av kontroll å utförandet av föreskrivna förbättringsarbeten.

4. Jordbrukare, med vilken avtal, varom här är fråga, träffats, är skyldig

att årligen efter av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra fortlöpande

anteckningar rörande jordbrukets ekonomi och att vid slutet av varje bokföringsår

insända dessa anteckningar till premieringsnämnden för granskning.

I övrigt skola beträffande sådan speciell premiering, som i denna paragraf

avses, gälla de för den allmänna premieringen meddelade bestämmelser.

12 §.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott skola före varje års utgång

till lantbruksstyrelsen insända berättelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt

formulär över de under året verkställda premieringarna av mindre

jordbruk och med anledning av förut beviljade premielån vidtagna åtgärder.

13 §.

Lantbruksstyrelsen åligger att handhava överinseendet och kontrollen över

de i detta reglemente omförmälda åtgärder för premiering av mindre jordbruk

ävensom att årligen till Kungl. Majit avgiva berättelse över desamma

och vad därmed äger sammanhang.

Kungörelse angående statsbidrag till premiering av mindre jordbruk.

1 8’ o

Hushållningssällskap, som önskar erhålla understöd av statsmedel för

premiering av mindre jordbruk, skall före utgången av februari månad det

år, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl.

Majit ställd ansökning och därvid foga bevis, att sällskapet åtagit sig alt

gälda alla de kostnader för premieringen, som icke betalas av statsmedel

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

eller annorledes, samt de av sällskapet för premieringen antagna bestämmelserna.

2 §.

Lantbruksstyrelsen har att före utgången av mars månad med eget utlåtande

till Kungl. Majit överlämna de inkomna ansökningarna; ägande styrelsen

därvid jämväl göra framställning om anvisande av erforderliga medel

för anskaffande av blanketter till diplom för premieringen m. m.

3 §.

Till hushållningssällskap må av statsmedel utgå bidrag, motsvarande:

a) penningpris intill ett belopp av

1) där för samma jordbruk ägare eller innehavare icke under de sju senaste

åren tilldelats premielån, 200 kronor för första pris, 150 kronor för

andra pris och 100 kronor för tredje pris;

2) där för samma jordbruk ägare eller innehavare under de sju senaste

åren tilldelats premielån, 120 kronor för första pris, 80 kronor för andra pris

och 50 kronor för tredje pris;

b) heders pris intill ett belopp av 300 kronor;

c) premielån intill hälften av den utav premieringsnämnd beräknade

kostnaden för det förbättringsarbete, för vars utförande lånet lämnats, dock

ej till högre belopp än 200 kronor, med skyldighet för hushållningssällskapet

att, om förbättringsarbete, för vars utförande premielån lämnats, ej inom

bestämd tid blivit utfört, ofördröjligen till statskontoret återleverera den del

av premielånet, som gäldats av statsmedel;

d) halva beloppet av den resekostnads- och traktamentsersättning, som

enligt av hushållningssällskapet meddelade bestämmelser tillgodokommer

ordförande och ledamot i premieringsnämnd.

4 §.

Blanketter till diplom att vid premiering av mindre jordbruk utdelas till

förste pristagare bekostas av statsmedel och tillhandahållas, på rekvisition,

åt hushållningssällskapens förvaltningsutskott av lantbruksstyrelsen.

5 §.

Statskontoret har att till vederbörande utbetala de av Kungl. Majit beviljade

bidragen, dock, vad angår de till hushållningssällskap för ifrågavarande

ändamål beviljade bidrag, endast med så stort belopp, som sällskapet

med intyg från lantbruksstyrelsen styrker sig hava för dessa ändamål utgivit

av beskaffenhet att, enligt vad ovan sägs, kunna gäldas av statsmedel.

6 §.

Hushållningssällskap, som för i denna kungörelse omförmält ändamål under

något år vidkänts utgifter av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel

till större belopp än det sällskapet för samma år beviljade statsbidrag,

må, utan hinder av bestämmelserna i 1 § här ovan, äga att i samband

med avgivande av föreskriven berättelse till lantbruksstyrelsen ingiva till

Kungl. Majit ställd ansökning om erhållande av det ytterligare bidrag av

statsmedel för samma år, som enligt 3 § må kunna utgå till sällskapet. Lantbruksstyrelsen

har att före nästföljande 15 februari med eget utlåtande till

Kungl. Majit överlämna de ansökningar, som i anledning härav kunna inkomma.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

61

Reglemente för med statsmedel understödd undervisning för i mindre

jordbruk deltagande män och kvinnor.

1 §•

Med statsmedel understödd undervisning för i mindre .jordbruk deltagande

män och kvinnor utgöres av undervisningskurser samt studieresor.

Undervisningskurser.

2 §.

Undervisningen skall avse att meddela kunskaper i skötandet av mindre

jordbruk och vad därmed står i samband.

Sådan undervisning anordnas i regel genom hushållningssällskapens försorg

på sätt i 3 § förmäles. Efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt

fall kan dock understöd utgå även till annan undervisningsverksamhet i

syfte att främja det mindre jordbruket, vilket icke på annat sätt kan komma

i åtnjutande av statsunderstöd.

3 §.

För begagnande av undervisning, som i 2 § andra stycket första punkten

avses, må, med det här nedan under 3. sista stycket omförmälda undantag,

avgift icke fordras eller erläggas av deltagarna i undervisningen. Angående

sådan undervisning skall i övrigt gälla följande:

1. Undervisningskurs, avsedd för en större allmänhet, skall omfatta minst

tre dagar med uppehåll av högst två veckor mellan varje undervisningsdag.

2. Undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna manliga elever, bör

vara förlagd till med statsmedel understödd lantmannaskola eller lantbruksskola

eller annan lämplig plats, där ett välskött mindre jordbruk eller småbruk

är att tillgå för demonstrationsändamål, och skall anordnas antingen

såsom en kurs på minst två, högst sex veckor, därunder huvuddragen av

jordbruksläran och husdjursskötseln genomgås, eller ock såsom specialkurs

på minst sex, högst tolv dagar, omfattande vissa delar av lanthushållningen

eller någon av dess binäringar. För att kunna antagas till elev vid sådan undervisningskurs

erfordras att hava under minst två år deltagit i jordbruksarbete

och iakttages därvid, att företräde till deltagande i kurs skall lämnas

den, som har verksamhet vid jordbruk, vars areal odlad jord ej överstiger 15

hektar.

Deltagande i sådan kurs må ock stå öppet för kvinnor.

3. Undervisningskurs för särskilt antagna kvinnliga elever kan anordnas:

a) såsom allmän kurs i huslig ekonomi och lanthushållning på minst två,

högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid den

ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi eller

matlagning (husmoderskurs), eller

b) såsom specialkurs på minst sex, högst tolv dagar, omfattande huslig

ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen, som falla inom husmoderns

verksamhetsområde.

Såväl husmoderskurs som specialkurs må anordnas antingen såsom fast

kurs på ett ställe under hela undervisningstiden eller såsom flyttande kurs på

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

flera ställen, det ena efter det andra med minst en arbetsdag i varje vecka på

varje undervisningsställe.

Deltagande i sådan allmän kurs eller specialkurs må ock efter beslut av

hushållningssällskapets förvaltningsutskott i varje särskilt fall stå öppet för

män.

Hushållningssällskap äger att, där sådant finnes önskvärt, vid husmoderskurs

bestämma viss avgift för varje deltagare såsom ersättning för de vid demonstrationerna

använda råmaterialierna.

4. Önskar hushållningssällskap, att undervisningen meddelas i kurser av

kortare varaktighet, än här ovan sägs, eller eljest i annan form, göres därom

särskild framställning hos Kungl. Majit i sammanhang med ansökning örn

statsunderstöd.

4 §•

Genom vederbörande hushållningssällskaps försorg böra till undervisningens

underlättande åtgärder vidtagas för spridande av ströskrifter i lanthushållning,

antingen genom försäljning till nedsatt pris eller genom gratisutdelning,

liksom ock för att genom vandringsbibliotek tillhandahålla sådan

litteratur.

Studieresor.

5 §•

Studieresor skola så ordnas, att de bereda deltagarna tillfälle att genom

besök under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk, demonstrationsfält,

skogar m. m. hämta mesta möjliga kunskap för skötande av ett mindre jordbruk

och vad därmed står i samband.

Sådana resor kunna företagas dels såsom kortare färder inom länet eller

närliggande bygd i syfte att för deltagarna uppvisa framstående mindre

jordbruk, demonstrations- och försöksfält eller annat mönstergillt arbete

inom lanthushållningens område (hembygdsresor), dels ock såsom längre

studieresor inom landet.

6 §''

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott tillkommer att anordna resorna,

antaga deltagare samt fastställa plan för varje resa ävensom utse sakkunnig

person att leda densamma enligt av utskottet utfärdad instruktion.

7 §•

Till deltagare i studieresa må av män antagas endast den, som har sin

huvudsakliga utkomst av jordbruk eller jordbruksarbete, och må icke antagas

någon, som äger eller brukar en areal odlad jord av, i fråga örn

längre studieresa, mer än 20 hektar eller, i fråga örn hembygdsresa, mer

än 15 hektar, eller ock, i vartdera fallet, den mindre areal, vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott bestämmer.

Vidkommande kvinnors deltagande i studieresa äger förvaltningsutskottet

meddela närmare bestämmelser.

Berättelser över åtgärderna.

8 §.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott skola före varje års utgång

till lantbruksstyrelsen insända särskilda berättelser enligt av lantbruksstyrelsen

fastställda formulär angående av vederbörande hushållningssällskap

anordnade undervisningskurser samt angående studieresor för i mindre jordbruk

deltagande män och kvinnor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

63

Den, som erhållit understöd av statsmedel till sådan undervisning för i

mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, vilken icke anordnats genom

hushållningssällskapets försorg, skall före januari månads utgång påföljande

år till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över den undervisningsverksamhet,

vartill understödet använts, ägande lantbruksstyrelsen att meddela

föreskrifter angående avfattandet av denna berättelse.

Överinseende.

9 §.

Lantbruksstyrelsen åligger att handhava överinseendet och kontrollen

över i detta reglemente omförmälda åtgärder för undervisning av i mindre

jordbruk deltagande män och kvinnor ävensom att årligen till Kung}. Majit

avgiva berättelse över desamma och vad därmed äger sammanhang.

Kungörelse angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk

deltagande män och kvinnor.

1 §•

Hushållningssällskap, som önskar erhålla understöd av statsmedel till undervisning

för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, skall före utgången

av februari månad det år, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen

ingiva till Kungl. Majit ställd ansökan och därvid foga:

a) då ansökningen avser bidrag till anordnande av undervisningskurser,

ej mindre bevis, att sällskapet för ändamålet anslagit eller eljest förfogar över

medel till minst lika stort belopp som det begärda statsbidraget, än även uppgift

angående de huvudgrunder, sällskapet önskar skola tillämpas vid tillämnad

undervisning; samt

b) då ansökningen avser bidrag till studieresor, ej mindre bevis, att sällskapet

åtagit sig att gälda alla de kostnader för resorna, som icke betalas avstatsmedel

eller annorledes, än även plan för de tillämnade resorna och uppgift

å ledaren samt antalet av dem, som skola deltaga i varje särskild resa.

Hushållningssällskap, som för visst år erhållit statsbidrag, varom förmäles

under punkt a), må, utan hinder av vad i samma punkt stadgas, uti ansökning

örn sådant bidrag för ett senare år åberopa vid förut ingiven ansökning

fogad uppgift angående huvudgrunder för undervisningen, såvitt desamma

alltjämt äro oförändrade.

2 §.

Den, som önskar erhålla bidrag till sådan undervisningsverksamhet, som avser

att främja det mindre jordbruket men icke på annat sätt kan komma i

åtnjutande av statsunderstöd, skall före utgången av februari månad det

år, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl.

Majit ställd ansökning och därvid foga fullständig redogörelse, huru undervisningen

är avsedd att anordnas, ävensom, i den händelse andra medel finnas

för ändamålet tillgängliga, bevis örn storleken och beskaffenheten av

samma medel.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

3 §•

Lantbruksstyrelsen har att före utgången av mars månad med eget utlåtande

till Kungl. Maj:t överlämna de inkomna ansökningarna.

4 §.

Till hushållningssällskap må av statsmedel utgå bidrag, motsvarande:

a) i fråga om undervisning, anordnad enligt 3 § i förberörda reglemente,

högst hälften av den summa, vartill kostnaderna för undervisningen uppgått,

däruti inberäknad kostnad för gratisutdelning eller försäljning till nedsatt

pris av lämplig jordbrukslitteratur eller för inköp till vandringsbibliotek;

b) i fråga om studieresor inom landet kostnader för ledares och deltagares

resor dels i tredje klass på järnväg och å däcksplats på fartyg, varvid, om

resan göres på natten med begagnande av sovplats, kostnad må beräknas för

sovplats i tredje klass å järnväg eller billigaste sovplats å fartyg, dels med

anlitande av automobiltrafik anordnad av staten, dels ock efter häst, med

motorfordon eller medelst rodd, i den utsträckning det visar sig nödvändigt

anlita dessa fortskaffningsmedel och under förutsättning att vederbörande

hushållningssällskap till gäldande av kostnaden härför tillskjuter minst lika

stort belopp som statsbidraget.

5 §•

För anordnande av undervisning, som avser att främja det mindre jordbruket

men icke på annat sätt kan komma i åtnjutande av statsunderstöd,

kan bidrag utgå till belopp, som av Kungl. Maj:t efter omständigheterna i varje

särskilt fall bestämmes.

6 §•

Statskontoret har att till vederbörande utbetala de av Kungl Maj:t beviljade

bidragen, dock, vad angår de till hushållningssällskap för ifrågavarande ändamål

beviljade bidrag, endast med så stort belopp, som sällskapet med intyg

från lantbruksstyrelsen styrker sig hava för dessa ändamål utgivit av beskaffenhet

att, enligt vad ovan sägs, kunna gäldas av statsmedel, samt beträffande

de under 5 § omförmälda bidragen under de villkor, som Kungl. Maj:t

kan komma att i varje särskilt fall föreskriva.

7 §•

Hushållningssällskap, som för i denna kungörelse omförmält ändamål under

något år vidkänts utgifter av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel

till större belopp än det sällskapet för samma år beviljade statsbidrag, må,

utan hinder av bestämmelserna i 1 § här ovan, äga att i samband med avgivande

av föreskriven berättelse till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl.

Majit ställd ansökning om erhållande av det ytterligare bidrag av statsmedel

för samma år, som enligt 4 § a) och b) må kunna utgå till sällskapet. Lantbruksstyrelsen

har att före nästföljande 15 februari med eget utlåtande till

Kungl. Majit överlämna de ansökningar, som i anledning bärav kunna inkomma.

379283. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstödd premiering av mindre jordbruk m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1938:37 Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till stöd åt mindre jordbrukare. s. 2 i texten
  3. JoU 1938:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstödd premiering av mindre jordbruk m. m, jämte i ämnet väckta motioner. s. 5 i texten