Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens v att enf alisa er k m. m
1938-02-18 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:141, Angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens v att enf alisa er k m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 141-
1
Nr 141.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förändring i avseende
å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie
befattningar vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens v att enf alisa er k m. m.; given
Stockholms slott den 18 februari 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 februari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Departementschefen, statsrådet Forslund anför:
Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga åtskilliga av styrelserna för kommunikationsverken
eller från personalhåll gjorda framställningar, som huvudsakligen
avse ändring i löneställning eller antal beträffande vissa ordinarie
befattningar eller grupper av befattningar vid de skilda verken.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr lil.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Med anledning härav får jag erinra, att Kungl. Majit den 24 april 1936 beslutat
tillsättande under finansdepartementet av en kommitté, benämnd 1936
års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen.
Beträffande statens järnvägars personalförhållanden får jag vidare
erinra om att Kungl. Majit med anledning av framställningar av svenska
järnvägsmannaförbundet och statens järnvägars befälsförbund den 5 november
1937 beslutat, att genom en för ändamålet tillsatt kommission, bestående
av fem ledamöter, varav skulle utses en, tillika ordförande, av chefen för
kommunikationsdepartementet, två av järnvägsstyrelsen, en av svenska järnvägsmannaförbundet
samt en av statens järnvägars befälsförbund, undersökning
enligt i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer skulle verkställas rörande
förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning för personal vid
statens järnvägar. Kommissionen har antagit benämningen 1933 års personalkommission
vid statens järnvägar. I fråga om utredningens ändamål och omfattning
anförde föredragande statsrådet till statsrådsprotokollet:
De senare årens allt mer skärpta konkurrens mellan järnvägar och andra
trafikmedel samt rådande konjunkturer i övrigt hava för statens järnvägars
ledning medfört nödvändigheten att i större utsträckning än tidigare söka
genom tekniska förbättringar samt personalens noggranna avpassande efter
behovet och dess effektiva utnyttjande rationalisera verkets drift. I sådant
hänseende erforderliga åtgärder hava försvårats på grund av det personalöverskott,
som förefanns sedan den under världskriget och åren närmast
därefter rådande högtrafiken å statens järnvägar blivit avvecklad. De i nyssberörda
syfte vidtagna personalindragningarna och anpassningsåtgärderna i
övrigt beträffande personalen torde jämväl åtminstone beträffande vissa personalgrupper
hava medfört försämrade befordringsmöjligheter, varför det
synes fullt förklarligt, att de berörda personalgrupperna funnit dylika åtgärder
för sig ogynnsamma, särskilt vid en jämförelse med post- och telegrafverken,
där motsvarande förhållanden icke varit rådande. I likhet med lönenämnden
finner jag en opartisk undersökning i förevarande avseende vara
ägnad att undanröja sådana eventuellt föreliggande irritationsmoment, vilka
kunna menligt inverka på arbetsförhållandena vid statens järnvägar. På
grund härav finner jag mig böra, med anslutning jämväl i övrigt till den
uppfattning, varåt lönenämnden givit uttryck, tillstyrka att en undersökning
rörande förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning för personalen
vid sagda järnvägar nu kommer till stånd genom en för ändamålet särskilt
tillsatt kommission. Den sålunda ifrågasatta undersökningen synes huvudsakligen
böra avse frågan huruvida de arbetsuppgifter, som nu åvila särskilda
personalgrupper eller i förekommande fall särskilda befattningshavare,
skäligen med hänsyn till art och kvalifikationer kunna anses motsvarade
av vederbörande befattningshavares lönegradsplacering. Vid bedömandet av
detta spörsmål bör givetvis hänsyn tagas till de med den allmänna utvecklingen
över lag ökade fordringarna på arbetsprestation och effektivitet, till
inträdda förändringar i teknik och arbetsmetoder samt jämväl, i den man
så låter sig göra, till jämförbara förhållanden vid andra verk, närmast övriga
kommunikationsverk. I den män undersökningen därtill giver anledning
bör kommissionen utarbeta förslag till sådana jämkningar i fråga örn
olika befattningsgrupper eller särskilda befattningar åvilande arbetsuppgifter,
som ur ifrågavarande synpunkt finnas av förhållandena pakallade. Da
1936 års lönekommitté har till uppgift att behandla löneställning och grup
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
3
pering även beträffande personal vid statens järnvägar, lära dock frågor om
en tjänstemannagrupps eventuella uppflyttning i lönegrad icke i detta sammanhang
böra upptagas till prövning. Däremot torde kommissionen äga
att i förekommande fall pröva frågor örn antalet befattningshavare i viss
lönegrad för visst tjänsteställe i förhållande till antalet befattningshavare
i viss annan lönegrad vid samma tjänsteställe.
I övrigt synes kommissionen böra vara oförhindrad att till behandling
upptaga sådana personalfrågor, som under utredningens gång kunna uppkomma
och direkt sammanhänga med det huvudsakliga utredningsuppdraget.
Dock torde anledning i regel icke föreligga att i förevarande sammanhang
gå så långt i detaljfrågor, att man exempelvis söker, utöver vad
ovan sagts, fastslå antalet befattningshavare å de särskilda tjänsteställena,
då behovet av personal givetvis alltid blir växlande allt efter trafikens omfattning.
Beträffande de personalkategorier, som undersökningen bör omfatta, torde
någon bestämd avgränsning på förhand icke vara lämplig. Sålunda böra
exempelvis även tjänstemän vid huvudverkstad och förråd kunna bliva föremål
för undersökningen. Undersökningens utsträckning till olika befattningsgrupper
m. m. synes i första hand böra bliva beroende på de framställningar,
som i sådant avseende föreligga eller kunna till kommissionen inkomma,
kommissionen dock obetaget att själv taga initiativ till de undersökningar,
vartill skäl kan anses föreligga. Resultatet av undersökningen och
därav föranledda förslag böra underställas Kungl. Maj:t.
Med hänsyn särskilt till de sålunda pågående utredningarna har jag i regel
icke funnit mig kunna tillstyrka framläggande till innevarande års riksdag
av sådana förslag och framställningar, som gå ut på införande i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning av nya befattningskategorier eller inrättande
inom redan befintliga befattningsgrupper av ytterligare ett antal befattningar
i syfte endast att bereda förbättrad löneställning för vissa ordinarie
befattningshavare eller vidtaga sänkning i lönegrad av vissa ordinarie
befattningar. Dylika lönespörsmål synas vara av beskaffenhet att kunna
komma under omprövning i samband med den av 1936 års lönekommitté
bedrivna utredningen. I de fall åter, där med inrättandet av ny ordinarie befattning
avsetts att bereda ordinarie anställning åt icke-ordinarie personal
med motsvarande löneställning eller där behov föreligger att inrätta en helt
ny ordinarie befattning, ävensom i några enstaka fall, där alldeles särskilda
skäl för en förhöjd lönegradsplacering eller eljest för omedelbar åtgärd förebragts,
har jag i huvudsak ansett de framställda yrkandena nu böra komma
under bedömande.
I detta sammanhang får jag ock erinra örn att 1937 års riksdag i sin skrivelse,
nr 274, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 132, örn ändrad
löneställning för vissa befattningar vid statens kommunikationsverk m. in.
jämte i ämnet väckta motioner anförde: Riksdagen bade icke ansett sig på
grundval allenast av enskilda motioner böra medgiva några löneförbättringar
utöver Kungl. Maj:ts förslag men riksdagen ville dock havn uttalat,
att beträffande vissa befattningar goda skäl syntes föreligga för en förbättrad
löneställning, och riksdagen ansåge sig hava anledning förvänta, alt fråsan
örn i skrivelsen avsedda befattningshavares avlöning loges under förnyat
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
övervägande av Kungl. Majit samt att förslag i ämnet framlades till 1938 års
riksdag.
Jag övergår nu till de ingivna framställningarna och gör därvid början
med dem, som avse
Postverket.
En ny notariebefattning å första byrån. Generalpoststyrelsens första byrå
är för närvarande organiserad på två avdelningar, personalavdelningen med
därtill hörande ombudsmansexpedition, undervisningsanstalt, militärassistentsexpedition
och en för hela styrelsen gemensam renskrivningsexpedition
samt trafikavdelningen. Å personalavdelningens kansliexpedition finnas
för närvarande följande befattningar med placering i högre lönegrad än
den 20 :e, nämligen 2 sekreterare i lönegrad 26, varav en å övergångsstat,
samt 1 notarie (lönegrad 21).
Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 27 augusti 1937 hemställt om inrättande
av en ny notariebefattning, avsedd för personalavdelningen, och
till stöd härför anfört:
Den arbetskraft, som står till förfogande å första byråns personalavdelning,
har på senare tid visat sig otillräcklig på grund av arbetets ständigt
fortgående ökning. Denna ökning sammanhänger nära med den starka utvecklingen
av poströrelsen i allmänhet, en utveckling, med vilken naturligen
följa framställningar och spörsmål på personalfrågornas område. Från
underlydande förvaltningsorgan ävensom direkt från personalen framföras
sålunda ständigt icke blott krav på ökat antal befattningar för tillgodoseende
av den växande posttrafiken utan även framställningar om ändringar
i löneställningen för såväl enstaka befattningshavare som hela personalgrupper.
På grund av den stora betydelse för postverkets ekonomi, som
dylika ärenden ha, kräva de en omsorgsfull och redan från början riktigt
lagd beredning, vilken i stor utsträckning måste ske genom tidskrävande
personliga undersökningar från byråns sida å ort och ställe, varförutom
dessa ärenden efter framställningar från olika personalorganisationer bliva
föremål för förhandlingar, som i sin tur oupphörligen föranleda vidlyftiga
och arbetskrävande utredningar.
Redan med hänsyn till den sålunda påvisade ökningen av arbetet å första
byråns personalavdelning har behovet av ytterligare kvalificerad arbetskraft
gjort sig starkt gällande.
Emellertid har personalavdelningen dessutom från och med den 1 juli
1937 tillförts helt nya arbetsuppgifter. Från nyssnämnda tidpunkt har staten
övertagit civilstatens änke- och pupillkassa, i samband varmed generalpoststyrelsen
bland annat övertagit nämnda kassas funktion såsom beslutande
organ i familjepensionsfrågor inom postverket. Den viktigaste och
mest maktpåliggande delen av denna nya funktion, nämligen familjepensionsärendenas
beredning i vad avser prövningen av inkomna pensioiisansökningar,
pensioners beviljande och fastställande till beloppet, har ålagts
första byråns personalavdelning. Till belysande av omfattningen av det
arbete, som är förenat med familjepensionerna, må anföras, att antalet
pensionstagare, som den 1 juli 1937 överflyttats fran civilstatens änke- och
pupillkassa till postverket, utgjorde 864 samt att de härav föianledda pensionsutbetalningarna
för närvarande uppgå till ett belopp av i det närmaste
70,000 kronor per månad eller omkring 840,000 kronor per ar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
5
Genom den sålunda inträdda allmänna ökningen av de till personalavdelningens
handläggning hörande ärendena och på grund av de nya arbetsuppgifter,
som genom familjepensionsärendena tillförts samma avdelning, hade
ett oundgängligt och bestående behov av ytterligare arbetskraft inträtt, för
vars tillgodoseende för närvarande anlitades särskilt tillkallad förstärkningspersonal.
Då detta behov av arbetskraft, slutar styrelsen, i allt väsentligt
folie inom ramen för vad som för närvarande ålåge notarien å personalavdelningen,
ansåge styrelsen en effektiv lättnad icke kunna åstadkommas
med mindre ytterligare en notariebefattning inrättades å styrelsens första
byrå.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 27 oktober 1937
förklarat sig intet hava att erinra mot generalpoststyrelsens förslag.
Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen anfört örn den inträdda ökningen
av arbetsbördan å första byråns personalavdelning har jag i likhet med
lönenämnden icke funnit anledning till erinran mot styrelsens förslag och
tillstyrker alltså, att en ny notariebefattning inrättas.
En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å fjärde byrån. Av skäl,
som närmare framgå av propositionen nr 141 (sid. 40 ff.) till 1936 års riksdag,
överflyttades fr. o. m. den 1 juli 1936 handläggningen av vissa ärenden
från generalpoststyrelsens andra byrå till dess fjärde byrå. I samband därmed
inrättades å fjärde byrån en sekreterarbefattning i lönegrad 24 samt indrogos
en förste kontrollörsbefattning (lönegrad 22) å samma byrå och en
postassistenttjänst å andra byrån.
Nämnda förste kontrollörsbefattning, vilken uppehölls av en förste aktuarie
å övergångsstat, disponerades för föreståndaren för byråns avdelning för kassa-
och räkenskapsväsendet, och befattningshavaren hade därjämte att förestå
utrikes paketrevisionen, revisionen av räkenskaper avseende tullavgifter
för postgods m. m. Å kassa- och räkenskapsavdelningen fanns även placerad
en revisor och bokhållare (lönegrad 21) med uppgift att i stort sett självständigt
upprätta och granska generalavräkningar med främmande postverk samt
handlägga frågor om internationell brevpoststatistik m. m. Vid indragningen
av förste kontrollörsbefattningen hänfördes vissa av dennes göromål till den
nye sekreteraren, medan återstoden, på sätt av det följande närmare framgår,
delvis fortfarande omhänderhafts av förenämnde förste aktuarie å övergångsstat
och i övrigt överflyttats på innehavaren av revisors- och bokhållarbefattningen.
‘ f.
Redan i sin skrivelse den 31 augusti 1936 angående antalet befattningar
i 21 :a och högre lönegrader hemställde generalpoststyrelsen örn uppflyttning
av nämnda revisors- och bokhållarbefattning till befattning som sekreterare
i lönegrad 24. Denna framställning föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
1 skrivelse den 11 juni 1937 hemställde styrelsen örn bemyndigande att
för tiden den 1 juli 1937—den 30 juni 1938 lämna uppdrag åt ifrågavarande
Departe
ments
chefen.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 141-
befattningshavare att bestrida göromål, som eljest ankomma på sekreterare i
24:e lönegraden. Ej heller denna framställning vann bifall.
Generalpoststyrelsen har nu förnyat sin framställning örn uppflyttande av
ifrågavarande befattning till befattning som sekreterare i lönegrad 24. Styrelsen
har därvid särskilt framhållit, att förenämnde förste aktuarie å övergångsstat
avgår ur tjänst den 1 maj innevarande år, vid vilken tidpunkt de
göromål, som ännu omhänderhavas av denne, delvis komma att överflyttas
till revisorn och bokhållaren. Beträffande sistnämnde befattningshavares
åligganden torde jag få återgiva följande ur styrelsens framställningar:
I sin skrivelse den 31 augusti 1936 anförde styrelsen bland annat:
De arbetsuppgifter, som åligga nu ifrågavarande revisor och bokhållare,
äro, oavsett det arbete, som han avsetts skola övertaga från förste kontrollören,
synnerligen omfattande, krävande och ansvarsfulla. Han har sålunda
bland annat att upprätta generalavräkningar med främmande förvaltningar
och internationella postbyrån respektive granska från främmande förvaltningar
och nämnda byrå ingångna dylika avräkningar, föranstalta örn i samband
därmed stående likvider samt övervaka att ersättningsbelopp och kvitton ingå
i vederbörlig ordning. Därvid har han att noga följa kursrörelserna å utländska
valutor samt bereda och handlägga ärenden angående inköp av sådana
ävensom rörande fastställandet av inbetalningskurser för postanvisningar till
och från utlandet. Vidare har han att handlägga ärenden, som stå i samband
med upptagandet av de statistiska uppgifter, vilka ligga till grund för de
internationella avräkningarna beträffande transitbefordran av brevpost och
postbefordran luftledes, ävensom att bearbeta dessa uppgifter och uppgöra
därpå grundade avräkningar. För ärendenas riktiga skötsel kräves ingående
kännedom om tillämpliga internationella postförfattningar, och för den av
dessa ärenden föranledda omfattande skriftväxlingen med främmande postförvaltningar
m. fl. måste förutsättas goda insikter i tyska, franska och engelska
språken.
I ekonomiskt hänseende äro avräkningarna med främmande förvaltningar
av synnerligen stor betydelse, och det är av vikt att hithörande göromål handläggas
med insikt och förutseende. Det sammanlagda beloppet av de likvider,
som inflöto respektive verkställdes på grundval av avräkningar med
främmande postverk, uppgick sålunda år 1935 till omkring 11.3 miljoner kronor.
Enär i flertalet fall likvid sker efter det saldering ägt rum i upprättade
generalavräkningar, vilka dessutom i viss omfattning äro föremål för clearing
hos internationella postbyrån, uppgick bruttosumman av det svenska postverkets
fordringar och skulder, som reglerades sagda år, till väsentligt större
belopp. Med hänsyn till de stora belopp, varom det är fråga, är det givetvis
av synnerlig vikt, att den tjänsteman, som närmast har att svara för avräkningar
och likvider med främmande postverk, har god kännedom örn och noga
följer förhållandena å valutamarknaden. Betydelsen härav har än mera framträtt
genom införda valutarestriktioner och clearingavtal samt den osäkerhet
i övrigt, som särskilt tidvis å hithörande områden rått under de senare åren.
Planläggandet för svenska postverkets vidkommande av den statistik, vilken
ligger till grund för avräkningarna för transitersättning av brevpost såväl medelst
de vanliga transportmedlen som luftledes, utarbetandet av för personalen
erforderliga anvisningar ävensom bearbetandet av det insamlade statistiska
materialet kräver vidare en ingående kännedom om den in- och utländska
posttrafiken. Med de förändringar i trafiken, som numera till följd av
luftpostbefordringens snabba utveckling inträffa med korta mellanrum, hav
den internationella, postala avräkningsstatistiken blivit alltmera invecklad.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
7
För tillvaratagandet av svenska postverkets ekonomiska intressen är det därför
av synnerligt stor vikt att den för arbetet närmast ansvarige tjänstemannen
är väl förtrogen med hithörande arbetsuppgifter samt i besittning av
vaken och självständig uppfattning jämte god omdömesförmåga. Det må i
detta sammanhang nämnas, att avräkningarna beträffande transitersättningarna
för Sveriges vidkommande tillsammans uppgå till omkring 1.5 miljon
kronor för år.
Med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som revisorn
och bokhållaren å kassa- och räkenskapsavdelningen har att utföra, och det
ansvar, som åvilar honom, har generalpoststyrelsen redan tidigare varit betänkt
på att föreslå högre lönegradsplacering för sagde tjänsteman. Styrelsen
har emellertid ansett sig böra vänta med framläggandet av förslag i ämnet
i avvaktan på den omfördelning av arbetsuppgifterna å IV byrån, som förutsatts
skola ske vid förutnämnde förste aktuaries avgång ur tjänst, vilken såsom
förut nämnts inträffar den 1 maj 1938. Senast vid sagda tidpunkt måste
de arbetsuppgifter, som fullgöras av förste aktuarien och icke kunna övertagas
av sekreteraren å kansliet, överflyttas till annan tjänsteman. Med hänsyn
till önskvärdheten att snarast möjligt vinna erforderlig fasthet i IV byråns
organisation och undvika tillfälliga omläggningar vid semester och annan
ledighet för förste aktuarien synes emellertid den erforderliga förändringen
böra vidtagas redan från den 1 juli 1937.
Den omläggning, som generalpoststyrelsen funnit sig böra föreslå, innebär,
att en tjänsteman övertager dels det arbete, som åvilar den revisor och bokhållare,
som handlägger avräkningsärenden med utlandet, dels ock viss del
av förste aktuariens arbete, bland annat kontrollen över postverkets huvudkassa
samt föreståndarskapet för den revisionsavdelning, som handlägger
ärenden angående specialavräkningar beträffande utväxlingen av paket och
tullfrankosedlar samt revisionen av räkenskaper avseende tullavgifter för med
post infört gods jämte avräkningar med tullverket beträffande dylika avgifter.
Rent organisatoriskt innebär det en avgjord fördel, att ifrågavarande avdelningar
underställas den tjänsteman, som är ansvarig för generalavräkningarna
med utländska förvaltningar. Därigenom att arbetskraft från sagda
revisionsavdelning i viss mån kan biträda vid det arbete, som för närvarande
åligger revisorn och bokhållaren, kan arbetsökningen för honom till följd av
övertagandet av nya arbetsuppgifter även i viss mån neutraliseras.
Såsom ovan framhållits motivera redan de arbetsuppgifter, som för närvarande
åvila den revisor och bokhållare, vilken handlägger avräkningsärendena
med utlandet, en höjd tjänsteställning för vederbörande befattningshahavare.
Genom den föreslagna omläggningen gives nämnde tjänsteman en
mera självständig ställning och tillföres därjämte nya krävande arbetsuppgifter.
I samband härmed bör tjänsten självfallet erhålla en riktig lönegradsplacering.
Starka skäl tala onekligen för en inplacering i 26:e lönegraden,
men generalpoststyrelsen har dock ansett sig nu böra begränsa sig till att
föreslå, att befattningen i fråga — åt vars innehavare lämpligen bör givas titeln
sekreterare — hänföres till 24 :e lönegraden.
I sin skrivelse den 11 juni 1937 anförde styrelsen ytterligare:
De skill, som angivils i skrivelsen den 31 augusti 1936, äro alltjämt giltiga
och vinna i styrka allt efter som den tid — den 1 maj 1938 mer oc^
mer närmar sig, då den å övergångsstat placerade förste aktuarien å styrelsens
fjärde byrå måste avgå ur tjänst. Såsom ett steg i riktning mot den
omläggning av arbetsfördelningen å fjärde byrån, som från nyss berörda
tidpunkt måste ske, har generalpoststyrelsen, med avseende å önskvärdheten
av alt arbetsförhållandena å IV byrån snarast må komma i riktiga for
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
mer, för tillämpning från och med den 21 juni 1937 bestämt, att ifrågavarande
revisor och bokhållare skall från förste aktuarien övertaga följande
göromål: handläggandet av ärenden angående specialavräkningar beträffande
utväxlingen av paket- och tullfrankosedlar, handhavandet av revision
av räkenskaper, avseende tullavgifter för med post infört gods, avräkningar
med generaltullstyrelsen beträffande dylika avgifter samt verkställandet avutredningar
och avgivandet av yttranden i tullrestitutionsmål.
I sin nu förevarande skrivelse har styrelsen, under åberopande av vad
styrelsen i sina tidigare skrivelser yttrat i ämnet, vidare anfört:
Såsom styrelsen tidigare anfört, har innehavaren av revisors- och bokhållarebefattningen
från och med den 21 juni 1937 fått övertaga vissa göromål,
som tidigare'' fullgjorts av den å övergångsstat placerade förste aktuarien
å IV byrån. Den 1 maj 1938, då sagda förste aktuarie kommer att avgå ur
tjänst, komma jämväl de återstående arbetsuppgifter, som nu fullgöras av
förste aktuarien och som icke kunna övertagas av sekreteraren å IV byråns
kansli eller på grund av ärendenas art böra tilldelas annan tjänsteman, att
överflyttas till här omhandlade revisor och bokhållare. Dessutom bör den
avdelning av postanvisningsrevisionen, vilken har att revidera utrikes postanvisningarna
och å vilken vissa primäruppgifter för generalavräkningarna
med utländska postförvaltningar upprättas, underställas nämnda revisor och
bokhållare, vilken bland annat handlägger avräkningsärendena med utlandet.
Rent organisatoriskt skulle det nämligen innebära en fördel, att alla
IV byråns avräkningsärenden med utlandet samlades på en hand.
Innehavaren av befattningen i fråga borde alltså, slutar styrelsen, snarast
möjligt erhålla den mot arten och omfattningen av hans arbete mera lämpade
högre tjänsteställning, som tillförne föreslagits. Styrelsen finge därför
föreslå, att befattningen hänfördes till 24 :e lönegraden med tjänstetitel sekreterare.
I utlåtande den 21 oktober 1936 över generalpoststyrelsens första framställning
i förevarande fråga anförde kommunikationsverkens lönenämnd:
Lönenämnden, som i annat sammanhang avlagt besök å fjärde byrån, har
därvid kommit till den uppfattningen, att de arbetsuppgifter, som åvila innehavaren
av den ifrågavarande revisors- och bokhållarbefattningen, äro av
den vikt och svårighetsgrad, att befattningens hänförande till 24 :e lönegraden
är berättigat, isynnerhet sedan befattningen tillförts de ytterligare arbetsuppgifter,
som omförmälas i generalpoststyrelsens framställning. Med hänsyn
även till önskvärdheten att snarast möjligt vinna erforderlig fasthet i
organisationen av IV byrån synes därför intet vara att erinra mot, att den
av generalpoststyrelsen föreslagna förändringen genomföres från och med
den 1 juli 1937.
I utlåtande den 29 juni 1937 över generalpoststyrelsens framställning den
11 i samma månad framhöll lönenämnden, att sådan överföring av arbetsuppgifter,
som omnämnts i nyss återgivna utlåtande, dåmera ägt rum, och
ansåg sig under sådana omständigheter icke kunna framställa någon erinran
mot styrelsens då föreliggande förslag.
I sitt nu avgivna utlåtande den 27 oktober 1937 har lönenämnden — under
hänvisning till vad nämnden sålunda tidigare anfört — tillstyrkt bifall
till generalpoststyrelsens framställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr lil. J
Såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår, ankommer på innehavaren
av ifrågavarande revisors- och bokhållarbefattning vilken är
föreståndare för fjärde byråns kassa- och räkenskapsavdelning — sedan
flera år handläggningen av generalavräkningarna med de utländska postverken
m. m. Härutöver har han successivt fått övertaga åtskilliga arbetsuppgifter,
som omhänderhafts av en förste aktuarie a övergångsstat. Da den
sistnämnde avgår ur tjänst den 1 instundande maj, komma ytterligare arbetsuppgifter
att tillföras revisorn och bokhållaren, vilken därjämte enligt
generalpoststyrelsen bör övertaga ledningen av revisionen beträffande utrikes
postanvisningar. Vid ett genomförande av denna organisatoriska förändring
komma samtliga å fjärde byrån handlagda avräkningsärenden med
utlandet under enhetlig ledning av en avdelningsföreståndare.
Med hänsyn till sålunda föreliggande särskilda omständigheter finner jag
i likhet med lönenämnden generalpoststyrelsens förevarande förslag böra
vinna bifall och tillstyrker alltså, att befattningen revisor och bokhållare å
fjärde byråns kassa- och räkenskapsavdelning uppflyttas till sekreterare i
lönegrad 24.
En ny förste kontrollörsbefattning å fjärde byrån. Utbetalningen av
pensioner enligt lagen om allmän folkpensionering verkställes av postverket.
När fråga är örn utbetalning av pension till enskilda personer, äger utbetalningen
rum genom postanstalterna. Utbetalning av folkpensionsmedel till
fattigvårdssamhällen är däremot sedan den 15 maj 1935 centraliserad till
generalpoststyrelsen samt äger rum genom förmedling av styrelsens pensionsavdelning.
Denna avdelning, som ingår i fjärde byrån, förestås av en
revisor (lönegrad 21). Från och med den 1 januari 1937 utbetalas genom
pensionsavdelningen jämväl sådana folkpension sbelopp, som jämlikt § 11
i förenämnda lag förskotterats av kommun. Å sagda avdelning verkställes
jämväl granskning av postanstalternas folkpensionsräkenskaper jämte tillhörande
verifikationer.
Generalpoststyrelsen föreslår i sin förevarande skrivelse uppflyttning av
revisorsbefattningen till befattning som intendent i lönegrad 26 och anför
härom:
De arbetsuppgifter, som åvila personalen å pensionsavdelningen, hava under
de senare åren och särskilt från och med början av år 1937 i hög grad
ökats dels lill följd av den fortgående stegringen av antalet folkpensionsutbetalningar
dels ock på grund av centraliseringen till pensionsavdelningen
av utbetalningen till fattigvårdssamhällen av folkpensioner. Sålunda hava
folkpensionsutbetalningarna under tiden 1926—1936 stigit från 1,311,283
stycken å sammanlagt 43,450,210 kronor till 2,678,802 stycken å tillhopa
78,874,018 kronor, d. v. s. i fråga om antalet med cirka 104 % och beträffande
det utbetalade beloppet med cirka 82 °/o. Såsom nyss nämnts hava
utbetalningarna stegrats i särskilt hög grad från och med början av år 1937.
Till belysande härav må nämnas, att under första halvåret 1936 verkställdes
1,231,807 stycken utbetalningar å sammanlagt 37,072,649 kronor mot under
samma tid år 1937 2,352,921 stycken å tillhopa 59,682,226 kronor. En jäm
-
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
ments
chefen.
förelse mellan siffrorna för dessa båda halvår utvisar en ökning i fråga om
antalet med cirka 91 % och i fråga om beloppet med cirka 61 °/o.
Den synnerligen stora ökningen av antalet folkpensionsutbetalningar har
givetvis medfört en ökning särskilt av den biträdande personalen å pensionsavdelningen.
Sålunda utgöres den fasta personalstyrkan i kanslibiträdesm.
fl. grader för närvarande av 35 personer mot 5 den 1 januari 1927 och 10
den 1 januari 1932. Utöver nyssnämnda 35 personer anlitas tidtals såsom
förstärkning ytterligare ett antal postbiträden.
Givetvis har arbetsbördan och ansvaret för avdelningens föreståndare, vilken
närmast är ansvarig för granskningens effektivitet, avsevärt ökats i och
med den kraftiga stegringen av antalet pensionsutbetalningar. Det torde härvid
böra särskilt framhållas, att någon eftergranskning av avdelningens arbete
icke är möjlig utan att den revision, som verkställes å pensionsavdelningen,
är slutlig.
Utöver förenämnda ledning av och ansvar för arbetet å pensionsavdelningen
har föreståndaren att handlägga och avgöra till generalpoststyrelsen
inkommande folkpensionsärenden, i den mån de icke äro av den art, att de
anses böra avgöras av byråchefen å IV byrån eller av denne föredragas inför
generaldirektören. Av föreståndaren måste därför krävas, förutom god
blick för själva revisionsarbetet, synnerligen ingående kännedom örn folkpensionslagen
samt lagen om fattigvården.
Föreståndaren har vidare att upprätta och avlämna vissa sammandrag
bland annat rörande dels av postverket för utbetalning av folkpensioner mottagna
medel, dels ock utbetalade dylika medel, ävensom uppgift beträffande
verkställda folkpensionsutbetalningar, vilken uppgift ligger till grund för
beräkning av postverkets ersättning för ifrågavarande utbetalningar.
Av vad ovan anförts torde framgå, att stora krav måste ställas på föreståndarens
för pensionsavdelningen förmåga såsom arbetsledare samt på
hans omdömesförmåga och skicklighet. Särskilt med hänsyn till de nya
kvalificerade arbetsuppgifter, som under de senaste åren tillförts pensionsavdelningen,
synes en högre tjänsteställning för avdelningens föreståndare,
än den han nu innehar, vara starkt motiverad.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i sitt utlåtande uttalat, att den
inträdda ökningen av pensionsavdelningens arbetsuppgifter, som varit av
väsentligen kvantitativ natur, syntes nämnden för närvarande icke böra medföra
höjning av föreståndarbefattningen till högre lönegrad än den 22 :a.
Lönenämnden har därför föreslagit, att befattningen i fråga — i avvaktan
på pensionsavdelningens vidare utveckling — tillsvidare placeras i 22 :a lönegraden
med benämningen förste kontrollör.
Med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som numera tillkomma fjärde
byråns pensionsavdelning, och den i väsentlig mån självständiga handläggning
av ärendena, som ankommer på avdelningens föreståndare, har jag funnit
mig böra tillstyrka uppflyttning av dennes revisorsbefattning. I likhet
med lönenämnden finner jag en sådan uppflyttning lämpligen böra ske till
befattning som förste kontrollör (lönegrad 22). Vid bifall härtill skulle revisorsbefattningen
indragas.
En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å bankavdelningen. Statens
intressekontor, som ingår i generalpoststyrelsens bankavdelning, inrättades
11
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
från och med den 1 januari 1934. Anordningen hade då till stor del karaktären
av ett försök, och till en början förestods inlressekontoret av en kontrollör
(lönegrad 20). Efter därom av generalpoststyrelsen gjord framställning
medgav emellertid Kungl. Majit den 30 juni 1936, att styrelsen finge för
tiden från och med den 1 juli 1936 tills vidare till och med den 30 juni 1937
lämna uppdrag åt lämplig tjänsteman av lägre grad än aktuarie att å styrelsens
bankavdelning (statens intressekontor) bestrida göromål, som eljest
ankomma på aktuarie (lönegrad 21). Detta medgivande har sedermera förlängts
till den 30 juni 1938.
I förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1936 hemställde generalpoststyrelsen,
bland annat, att befattningen såsom föreståndare för statens intressekontor
måtte placeras i 21 :a lönegraden samt innehavaren av densamma
benämnas aktuarie. Denna hemställan tillstyrktes av kommunikationsverkens
lönenämnd men vann icke bifall. Med hänsyn till intressekonlorets
kraftiga utveckling och vissa nya arbetsuppgifter, som tillförts detsamma,
hemställde därefter generalpoststyrelsen i skrivelse den 11 juni 1937 om
medgivande för styrelsen att för tiden från och med den 1 juli 1937 högst
till och med den 30 juni 1938 få lämna uppdrag åt lämplig tjänsteman av
lägre lönegrad än 24 :e att å bankavdelningen (statens intressekontor) bestrida
göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i 24 :e lönegraden. Denna
framställning vann Kungl. Maj :ts bifall i sa måtto, att såsom nyss nämnts
det tidigare medgivandet för styrelsen att uppdraga at en tjänsteman av lägre
grad än aktuarie att å intressekontoret bestrida göromål, som eljest ankomma
på aktuarie, förlängdes till och med den 30 juni 1938.
I sin nu förevarande skrivelse bär generalpoststyrelsen hemställt, att i den
vid avlöningsreglementet för kommunikationsverken fogade tjänsteförteckningen
måtte i 24 :e lönegraden införas befattningen förste aktuarie samt att
en sådan befattning måtte avses för intressekontorets föreståndare.
I sin skrivelse den 11 juni 1937 anförde generalpoststyrelsen beträffande
ifrågavarande föreståndare:
I skrivelse den 31 augusti 1936 anförde generalpoststyrelsen, att intressekontorsrörelsen
befunne sig i oavbruten ökning och sysselsatte en personal,
som tidtals uppginge till ett 40-tal personer, över vilka föreståndaren hade
att utöva arbetsledningen. Han hade att svara för att det stora antal beta!- ningsuppdrag, som lämnades till intressekontoret fran anslutna medlemmar,
bleve punktligt fullgjorda, och måste därvid föra noggrann kontroll saväl
över intressekontorets interna bokföring som även däröver, att vederbörande
avlöningsredogörare till intressekontoret redovisade innehalina medel samt
att innehavarna av intressekonto icke överdroge sina konton utöver medgivet
belopp. Ilan hade vidare att med biträde av en förste postassistent handlägga
intressekontorets skriftväxling samt mäste i stor utsträckning självständigt
förhandla med myndigheter, företag och personalsammanslutningar samt i
samband därmed upprätta förslag till ett lämpligt anlitande av intressekontoret.
Ilan hade också att i många fall fatta avgöranden i sådana detaljfrågor,
även av ekonomisk natur, vilka fordrade skyndsam handläggning,
samt måste vid sidan av det myckna löpande arbetet ägna ståndig uppmärksamhet
åt det växande arbetets organisation. För behörigt utövande av be
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
fattningen såsom föreståndare för intressekontoret fordrades, framhöll generalpoststyrelsen,
att innehavaren av denna befattning besutte särskilda
kyahtikahoner, att han ägde kännedom om avlönings- och anställningsförallanden
liksom örn uppbördsförfattningar och uppbördspraxis samt att
han agde förmåga att med utpräglat intresse ägna sig åt de frågor, som folie
under intressekontorets verksamhet.
fntressekontorsrördsen har under den tid av nära tre kvartal, som förhult
fran avgivandet av generalpoststyrelsens berörda skrivelse, utvecklats i
an hastigare takt och nu natt en betydligt större omfattning än man tidigare
fon samt6 arn"! t h§u i Foljande sammanställning visar antalet intressekonhm
samt antalet och beloppen av omsättningar å dessa konton för åren 1935
kända7fakta''10 Uppglfterna tor ar 1937 beräknats på grundval av hittills
Ar
1935
1936
1937
Antal
konton pr
31 december
Ökning från
föregående år
Omsätt
n i n g a r
Antal
Ökning från
föregående år
Belopp
Ökning från
föregående år
21.829
23,947
30,000 1
10 %
25 %
572,311
669,304
850,000
17 % \
27 % |
23,185,371
27.568,642
37,000,000
19 %
34 %
,Pa gruad av dcn.ftöra arbetsanhopningen har personalstyrkan vid intres
En
kraftiTh-HUt0<!CaSaSa attidarntidvis s>''sselsättes ett 70-tal personer,
n kraftigt bidra0ande orsak till mtressekontorsrörelsens betydande uppsy11?]?,
har varit den utvidgning av intressekontorets verksamhet, varom före
fr“e
^ 1 Kungl‘ Ma.j:ts brev tin generalpoststyrelsen den 30 april
193b. Jämlikt dessa aga aven icke-statsanställda personer numera anlita
litti essekontoret i samma omfattning som befattningshavare i statens tjänst
med ratt att liksom dessa överdraga sina konton, i den mån därför lämnats
viss säkerhet. Ku ifrågavarande anordning, som jämlikt generalpoststyrelsens
beslut började tillämpas från och med februari månad 1937, bär för
lntressekontorets föreståndare medfört ett såväl kvantitativt som kvalitativt
betydande merarbete.
En annan orsak till mtressekontorsrörelsens oväntat kraftiga utveckling
under senare tid är det samarbete mellan intressekontoret och överståthåliarambetets
avdelning för skatteärenden, som nyligen kommit till stånd i
syfte att underlätta indrivningen av restförda skattebelopp. Med bifall till
ett av Överståthållarämbetet därom framfört förslag har nämligen generalpoststyrelsen
den 13 april 1937 beslutat, att intressekontoret skulle lämna
sin medverkan i angivna syfte. Ehuruväl nu nämnda anordning ännu
hunnit fungera endast en mycket kort tid, har det visat sig, att den torde
komma att tillföra intressekontoret ett mycket stort klientel med enligt
sakens natur lika besvärliga som ömtåliga uppdrag. Tydligt är, att denna
nya verksamhetsdetalj kommer att ställa stora och ökade krav på föreståndaren
för intressekontoret, som närmast har att svara för att betalningen av
restförda skatter ordnas på sätt, som tillgodoser såväl det allmännas som
den enskildes intressen.
Till nu nämnda faktorer kan läggas ännu en, som dock icke kommer att
öva något inflytande på rörelsens omfattning förrän från 1938 års ingång.
Här avses lärarpersonalens möjlighet att i ökad omfattning begagna sig av
intressekontorets tjänster jämlikt vad därutinnan föreslagits i Kungl. Maj:ts
1 Antalet konton var den 30/4 1937 28,609.
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
13
proposition nr 270 till 1937 års riksdag angående lönereglering för folkoch
småskollärare m. m. I sitt å sid. 99 i denna proposition återgivna yttrande
har föredragande departementschefen erinrat örn att enligt gällande
bestämmelser för statens intressekontor befattningshavare i statens tjänst
åtnjöte vissa förmåner utöver dem, som tillkomme övriga till intressekontoret
anslutna, nämligen dels avgiftsbefrielse för samtliga betalningsuppdrag,
dels frankeringsfrihet för brevförsändelser till intressekontoret, dels ock rätt
att i viss omfattning överdraga sina intressekonton utan att därför ställts
särskild säkerhet. Folkskollärar kårens representantskap för lönefrågor
jämte vissa andra organisationer hade, meddelade departementschefen, gjort
framställning hos Kungl. Maj:t i syfte att tillförsäkra lärarna vid folk- och
småskolorna samma förmåner ifråga om anlitandet av statens intressekontor
som de statsanställda befattningshavarna. Departementschefen förklarade
sig för egen del anse, att ifrågavarande lärare borde i nu nämnda avseende
jämställas med statliga befattningshavare i den utsträckning, som
vore möjligt. Härför krävdes emellertid, att vederbörande hos skoldistriktet
anställda redogörare (skolkassör) bleve skyldig till intressekontoret redovisa
belopp, som läraren önskade genom avdrag å sin avlöning avsätta för intressekontorsändamål.
Såsom ytterligare villkor för erhållande av statsbidrag
till bestridande av kostnaderna för lärarnas avlöning torde därför, anförde
departementschefen, böra föreskrivas, att skyldighet härutinnan av skoldistriktet
ålades redogöraren. Sedan statsutskottet i sitt utlåtande (nr 140 sid.
62) över propositionen biträtt Kungl. Maj:ts förslag i denna del och riksdagen
vid sin behandling av lärarlönefrågan icke i denna punkt uttalat någon
annan mening, är sålunda att vänta, att intressekontoret inom kort tillföres
ett nytt och stort klientel med i viss mån en särställning. Ehuru den nya
anordningen icke kommer att för intressekontoret medföra någon ökning
av det löpande arbetet före 1938 års ingång, måste uppenbarligen erforderligt
organisationsarbete ske redan under år 1937, ett arbete, som i allt väsentligt
måste utföras av intressekontorets föreståndare.
Bland de betalningsuppdrag, intressekontoret fullgör för sina klienter, förekommer
ett relativt stort antal regelbundna insättningar till sparbanker
och närmast postsparbanken. Det är anledning antaga, att denna insättningsförmedling
kommer att ökas och med tiden få en allt större omfattning.
I sitt betänkande den 12 december 1935 med förslag angående dels
planmässigt sparande, dels ock statliga bosättningslån har befolkningskommissionen
bland annat framhållit, hurusom en viss del av den planmässiga
sparverksamheten torde komma att bedrivas individuellt genom att enskilda
personer slote sparavtal med sparbank och att arbetet för utveckling av denna
individuella sparverksamhet vore en särskilt naturlig uppgift for postsparbanken.
Det vore tydligt — fortsatte befolkningskommissionen — att
denna postsparbankens verksamhet för främjande av planmässigt sparande
kunde i viss mån samordnas med den verksamhet av delvis liknande natur,
som redan bedreves genom statens intressekontor, vilken senare verksamhe
i så fall borde i olika riktningar utvecklas och avpassas elter den utökade
uppgiften. Föredragande departementschefen tiar i sitt anförande till det vid
Kungl. Majlis proposition nr 41 lill 1937 års riksdag angående främjan e
av planmässigt sparande m. lii. fogade statsrådsprotokollet aldort, alt aven
det kollektiva sparandet genom sparklubbar syntesk unna ^ednvas sa
nikon som i enskild sparbank. Sedan riksdagen bitalia K
a bedrivas såväl
.ostsparbanken som i enskild sparbank:, .•senan i.Ksuagon bifallit Kungl.
Majas förslag örn anvisande av eli anslag a 10,000 kronor till sparpropa<"mdo
är att vänta, ali postsparbanken liksom enskilda sparbanker inom
kort kommer all upplaga arbetet pu utveckling av det
del Ilian
d företrädesvis ungdomen. Av vad ovan antoris framgår, att statens
14
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
intressekontor därvid kan komma att anlitas i en omfattning, som icke nu
kan förutses men som måhända kan bliva mycket betydande. Självfallet
måste vissa undersökningar och visst förarbete i denna sak göras redan nu,
och lika självfallet kommer detta liksom även den blivande sparverksamheten,
i den mån den kommer att förmedlas av intressekontoret, att tillskynda
dettas föreståndare nya och krävande uppgifter.
Intressekontorsverksamheten, fortsatte styrelsen, intoge i viss mån en
särställning i det postala arbetet. Dess egenskap att vara en välfärdsanordning
nödvändiggjorde, att ärendena handlades visserligen inom ramen av
givna föreskrifter och direktiv men dock med beaktande och tillgodoseende
i all den mån sådant vore möjligt av de förståeliga önskemålen hos varje
till intressekontoret ansluten att bliva hjälpt på det för honom bästa sättet.
Intressekontorsrörelsens beroende i mångt och mycket av respektive arbetsgivares
villighet och möjlighet att medverka till fullgörandet av löneavdrag
krävde ävenledes, att rörelsen handhades med stor förståelse för olika förhållanden
och möjligheter samt förmåga att, i viss utsträckning på eget
ansvar, kunna finna en tillfredsställande lösning på uppkommande problem.
Generalpoststyrelsen hade redan i sin skrivelse den 31 augusti 1936
karakteriserat föreståndarebefattningen vid intressekontoret såsom mycket
ansvarsfull och krävande. Det förtjänade att ytterligare understrykas, att
befattningen i fråga ur flera synpunkter vöre av mycket kvalificerad beskaffenhet.
Med beaktande härav samt med hänsyn till den fortgående
kraftiga ökningen av intressekontorets ursprungliga verksamhet ävensom
och icke minst till de nya betydelsefulla arbetsuppgifter, som nyligen tillförts
eller under den närmaste tiden bomme att tillföras intressekontoret,
syntes den av generalpoststyrelsen tidigare föreslagna lönegradsställningen
(21 :a lönegraden) för intressekontorets föreståndare icke dåmera motsvara
de krav, som måste ställas på denna tjänsteman, utan befattningen i fråga
syntes böra placeras i 24:e lönegraden. Då en slutgiltig lösning av frågan
härom vore beroende av prövning jämväl från riksdagens sida, syntes
den emellertid tills vidare böra lösas genom bemyndigande för generalpoststyrelsen
att förordna om uppehållande av en tillfällig befattning i 24 :e
lönegraden.
I sin nu förevarande skrivelse har generalpoststyrelsen ytterligare anfört:
Såsom generalpoststyrelsen tidigare framhållit, måste intressekontorets
verksamhet numera anses hava vunnit sådan fasthet och stadga, att det
icke finnes något skäl att vidare undanskjuta frågan om anställande av en
ordinarie föreståndare därstädes.
Vad i styrelsens skrivelse den 11 juni 1937 meddelats rörande intressekontorets
fortgående utveckling har även till fullo bestyrkts under den tid,
som därefter förflutit. Det under år 1937 etablerade samarbetet med Överståthållarämbetet
för skatteärenden i och för inkassering av restförda utskylder
har redan efter den korta tid, som hittills förflutit, fått en mycket
avsevärd omfattning. Intill den 1 augusti 1937 ha nämligen ej mindre än
1,389 nya intressekonton öppnats av denna anledning. Med hänsyn till
det klientel, varom här är fråga, medför uppgörandet av budgeter och uppläggandet
av konton i dessa fall avsevärt mera arbete och fordrar en mera
personlig handläggning än i normala fall. Såväl ur intressekontorets som
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
15
ur det allmännas synpunkt är det givetvis även av största vikt, att denna
angelägenhet handhaves nied största möjliga omtanke och omdömesgillhet.
Generalpoststyrelsen vill i detta sammanhang särskilt understryka, att
statens intressekontors förläggning till särskilda, i staden förhyrda lokaler
medför, att föreståndaren har ännu mindre möjligheter än övriga avdelningsföreståndare
att i tveksamma fall rådfråga postsparbankschefen utan
följaktligen är hänvisad till att på eget ansvar avgöra så gott som alla förekommande
frågor.
Generalpoststyrelsen vill slutligen framhålla, att det här gäller en rörelsegren,
som på grund av särskilda förhållanden utvecklats synnerligen hastigt
och sista tiden tillförts nya arbetsuppgifter, samt att det icke råder något
tvivel, att icke utvecklingen ännu under åtskilliga år skall gå i samma riktning.
En inplacering i 22 :a lönegraden skulle redan från början giva föreståndaren
en för låg löneställning, ett förhållande som på grund av den i
snabb takt fortgående ökningen av intressekontorsrörelsen alltmera skulle
markeras. Följden av en för låg inplacering måste med all sannolikhet
bliva att frågan örn ytterligare höjning av tjänsten redan örn något år måste
tagas upp på nytt, om man skall kunna räkna med att å nu ifrågavarande
tjänst bibehålla eller för densamma förvärva en fullt lämplig och kvalificerad
arbetskraft. Därest befattningen hänföres till 24 :e lönegraden, torde
frågan om föreståndarens löneställning däremot kunna anses löst för en
avsevärd tid framåt även med hänsyn till intressekontorets framtida tillväxt
och utveckling inom den nuvarande organisationsramen.
Generalpoststyrelsen, som alltså anser, att i postverkets stat nu bör upptagas
en helt ny befattning med skyldighet för innehavaren att förestå statens
intressekontor, har under åberopande av vad i övrigt här anförts
hemställt om inrättande för detta ändamål aven befattning i 24:e lönegraden,
vars innehavare lämpligen synes styrelsen böra benämnas förste
aktuarie.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i sitt utlåtande erinrat örn den
tidigare behandlingen av frågan om inrättande av en ny befattning för intressekontorets
föreståndare. Efter att hava citerat 1937 års riksdags här
inledningsvis återgivna uttalande har lönenämnden vidare erinrat örn att
nämnden i sitt över generalpoststyrelsens i det föregående återgivna framställning
den 11 juni 1937 avgivna utlåtande anfört bland annat:
Uppenbart vore, att såväl intressekontorsrörelsens fortgående starka tillväxt
i och för sig som även och framför allt dess utveckling och anpassning
till att omfatta ovanberörda nya verksamhetsområden måste medföra,
att föreståndaren för intressekontoret i betydande utsträckning tillfördes
ytterligare arbetsuppgifter av kvalificerad art. Med hänsyn härtill och då
det syntes angeläget, att man för det ifrågavarande uppdraget, som enligt
sakens natur förutsatte självständigt avgörande av ofta grannlaga och ekonomiskt
betydelsefulla ärenden, kunde förvärva och bibehålla lämplig person,
ville nämnden icke motsätta sig generalpoststyrelsens framställning
angående uppdrag för intressekontorets föreståndare att bestrida göromål,
som eljest ankomme på tjänsteman i 24 :e lönegraden.
Från detta lönenämndens beslut anmäldes avvikande mening dels av
nämndens ordförande, som tillstyrkte meddelande av förordnande för kontorets
föreståndare att uppehålla befattning i 22 :a lönegraden, dels ock av
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.1.
Departe
ments
chefen.
en ledamot av nämnden, som ansåg någon förändring av ifrågavarande befattnings
ställning icke böra förekomma för budgetåret 1937/1938.
Vidare har lönenämnden anfört:
Med avseende å den nu föreliggande framställningen, i vad den rörer befattningen
som föreståndare för statens intressekontor, får lönenämnden erinra,
att nämnden redan tidigare — i utlåtande den 21 oktober 1936 — tillstyrkt
befattningens uppförande på ordinarie stat. Med hänsyn till den utveckling,
intressekontorsrörelsen därefter uppvisat, saknar lönenämnden
anledning frångå sin sålunda intagna ståndpunkt. Lönenämnden vill fördenskull
biträda den av generalpoststyrelsen uttalade uppfattningen, att inti-essekontorets
verksamhet numera måste anses hava vunnit sådan fasthet
och stadga, att de skäl, som tidigare motiverat föreståndarbefattningens uppehållande
allenast på förordnande, icke längre äro för handen.
Vad angår befattningens placering i lönegrad, har lönenämnden funnit
angeläget att kunna grunda sin förnyade prövning av denna fråga på egna,
direkta iakttagelser. I sådant syfte har lönenämnden avlagt besök å intressekontoret
och därvid inhämtat närmare kännedom örn arbetet inom kontoret,
särskilt med avseende å föreståndarens verksamhet och uppgifter.
Med hänsyn till mångfalden av de ömtåliga och ekonomiskt ansvarsfulla
uppgifter, som åvila föreståndaren för intressekontoret, och de krav, som
måste ställas på honom i hans egenskap av i det löpande arbetet självständig
ledare av en viktig, inom statsförvaltningen ny och säregen verksamhet,
har lönenämnden kommit till den uppfattningen, att befattningens placering
i 24 :e lönegraden kan anses vara väl motiverad. Samtidigt vill emellertid
lönenämnden framhålla, att själva omfattningen av intressekontorets
rörelse i och för sig icke är avgörande för föreståndarens löneställning.
Därest befattningen hänföres till 24 :e lönegraden, bör fördenskull, enligt
lönenämndens mening, ytterligare höjning av densamma icke ifrågakomma,
så länge intressekontoret intar sin nuvarande ställning i organisationen,
även örn dess rörelse skulle väsentligt utökas. En dylik ökning bör i stället
mötas med avlastning av föreståndaren åvilande mindre ansvarsfulla göromål
på biträdande tjänstemän.
Av den lämnade redogörelsen framgår att frågan om placering i lönegrad
av föreståndaren för statens intressekontor vid skilda tillfällen varit föremål
för statsmakternas prövning. Den lösning, spörsmålet därvid erhållit och
som innebär, att kontoret förestås av en kontrollör med uppdrag att förrätta
aktuariegöromål, har provisorisk karaktär. Verksamheten å intressekontoret
bär emellertid numera tagit sådan omfattning — enligt vad jag inhämtat
uppgår antalet konton numera till cirka 36,000 varav över 10 procent avse
skattebetalare, som uppförts å restlängd — och kommit att innefatta uppdrag
av skiftande natur i sådan grad, att frågan om föreståndarens lönegradsplacering
synes rättvisligen icke längre kunna undanskjutas.
Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen och lönenämnden anfört finner
jag mig böra tillstyrka, att för ifrågavarande föreståndare inrättas en befattning
i 24 :e lönegraden. Generalpoststyrelsen har föreslagit, att befattningen
benämnes förste aktuarie, vilken befattning för närvarande finnes
upptagen i tjänsteförteckningen endast i 26 :e lönegraden. Inför den förestående
allmänna översynen av tjänsteförteckningen synes det emellertid
mindre lämpligt att utan tvingande skäl införa en ny befattning i förteck
-
17
Kungl. Majits proposition nr 141.
ningen. För min del vill jag förorda, att ifrågavarande befattning benämnes
sekreterare.
Jag tillstyrker alltså, att en befattning som sekreterare i 24 :e lönegraden
inrättas för .statens intressekontors föreståndare.
En ny notariebefattning å bankavdelningen. Bankavdelningen omfattar
postgirokontoret, postsparbanken och statens intressekontor. Under avdelningens
chef, postsparbankschefen, lyda närmast en kontorschef i lönegrad
27, en kamrerare i lönegrad 26, en sekreterare i lönegrad 24 samt en notarie,
den s. k. rättsnotarien. Beträffande intressekontoret har jag nyss föreslagit.
att föreståndaren erhåller placering i lönegrad 24 såsom sekreterare.
I övrigt är bankavdelningen uppdelad i flera avdelningar under särskilda
föreståndare. Dessa avdelningar äro hänförliga till postgirokontoret eller
till postsparbanken eller äro gemensamma för bankavdelningen. Till den
senare kategorien hör bankavdelningens personalavdelning, vilken förestås
av en kontrollör (lönegrad 20).
Generalpoststyrelsen har i förevarande skrivelse föreslagit uppflyttning i
lönegrad av 6 av ifrågavarande 10 avdelningsföreståndare, av vilka 6 äro
placerade i lönegrad 21 och 4 i lönegrad 20.
Med avseende å föreståndaren för nyssnämnda personalavdelning har generalpoststyrelsen
anfört:
Personalfrågorna inom bankavdelningen handläggas centralt av en kontrollör,
den s. k. personalkontrollören. Sammanlagt uppgår hela personalstyrkan
till cirka 1,200, post- och brevbärarbiträden däri inbegripna. Den
stora kvinnliga personalen — för närvarande omkring 1,100 — är fördelad
till tjänstgöring på ett 10-tal olika avdelningar med sinsemellan skiftande
arbetsuppgifter: maskinbokföring, kontrollgöromål, sortering, korrespondens
o. s. v. För bankavdelningen är det givetvis av vikt, att de olika tjänstemännen
anvisas just sådana arbetsuppgifter, för vilka var och en bäst
lämpar sig. Genom att så sker säkerställes i all möjlig mån arbetet å respektive
avdelningar och minskas risken för felaktigheter, vilka även med iakttagande
av den största omsorg icke kunna helt undvikas i en så jäktande
expedition, som det här gäller. Ett effektivt utnyttjande av arbetskraften
genom tillvaratagandet av varje funktionärs särskilda fallenheter är ju också
ett ekonomiskt intresse, vars betydelse framgår av det faktum, att postsparbankens
och postgirokontorets centrala personalkostnader för år 1936 i runt
tal uppgingo till 2.8 miljoner kronor.
Det ankommer på personalkontrollören att i samråd med vederbörande
avdelningsföreståndare disponera personalen till tjänstgöring på bankavdelningens
olika avdelningar. För att kunna göra detta på ett sätt, som bidrager
till uppnående av bästa möjliga arbetsresultat och i övrigt främjar
bankledningens intressen, måste personalkontrollören förskaffa sig noggrann
kännedom örn varje särskild tjänstemans kvalifikationer och kompetens för
olika slag av arbeten. Med bankavdelningens stora, på .skilda avdelningar
och lokaler arbetande personal är det givetvis omöjligt för annan än den
som på grund av beskaffenheten av honom åliggande göromål måste befatta
sig med samtliga tjänstemän, att förvärva sig personlig kännedom om
tjänstemännen. För bankavdelningens ledning måste därför personalkontrollörens
uppfattning örn de olika tjänstemännen tillmätas stor betydelse.
Självfallet måste det också ankomma på personalkontrollören att i sain
Bihang
lill riksdagens protokoll 19118. 1 sand. Nr lil. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
råd med respektive avdelningsföreståndare avgiva vitsord, då fråga är om
befordran till ordinarie tjänst eller högre befattning.
Personalkontrollören har jämväl att handlägga frågor örn tjänstledighet
och om förordnanden samt i allmänhet alla sådana ärenden, som röra tilllämpningen
av gällande avlöningsbestämmelser. Kontrollören upprättar sålunda
semesterplaner och avlöningslistor för hela bankavdelningens personal.
Även rekryteringen av bankavdelningens kvinnliga personal är väsentligt
beroende av personalkontrollören. Årligen nyantagas cirka 150 kvinnliga
postbiträden. Antagningen sker som regel i slutet av varje år. Antalet
sökande till dessa befattningar uppgår till omkring 1,000. Ansökningarna
avlämnas successivt under året till personalkontrollören, i regel av sökandena
själva. Vid den förberedande handläggning av inkomna ansökningar,
som åligger personalkontrollören, har denne att med ledning av avlämnade
betyg, i övrigt inhämtade upplysningar samt den uppfattning, han fått av
sökandena vid deras personliga besök m. m., bland de många sökandena
till slutligt antagande föreslå det erforderliga antalet. Givetvis är det av
vikt, att invalet sker med största möjliga omsorg, så att de i allo lämpligaste
bliva antagna. Misstag, som begås vid rekryteringen, sträcka ju
sina verkningar långt fram i tiden. Även örn den formliga antagningen icke
göres av personalkontrollören, måste dock dennes på personlig iakttagelse
och inhämtade upplysningar grundade förslag tillmätas stor betydelse. Efter
antagningen skall personalkontrollören ombesörja, att de antagna postbiträdena
så fort ske kan underkastas läkarundersökning och bliva prövade
på olika avdelningar, för att därigenom må kunna utrönas örn de äro lämpliga
för det speciella arbete, som förekommer inom bankavdelningen. I
motsatt fall måste nämligen vederbörande kunna avkopplas från tjänstgö1
ingen snarast möjligt och i varje fall innan så lång tid hunnit förflyta, "att
svårigheter därvid kunna uppstå.
Alla vid bankavdelningen förekommande personalfrågor, fortsätter styrelsen,
vore sålunda centraliserade till personalkontrollören. Den omständigheten,
att en sekreterarbefattning (i 26 :e lönegraden) å bankavdelningen
under år 1936 utbyttes mot en kontorschefsbefattning (i 27:e lönegraden),
vars innehavare bland annat skulle utöva viss personalledning, hade i praktiken
icke med avseende å personalkontrollören medfört annan ändring än
att denne numera hade att föredraga vissa personalärenden för kontorschefen
i stället för, såsom tidigare, för byråchefen.
Med hänsyn till de ansvarsfulla och viktiga arbetsuppgifter, som åvilade
personalkontrollören, anför styrelsen vidare, måste hans nuvarande löneställning
— vilken bestämts efter förhållandena år 1932, då personalstyrkan
varit endast omkring hälften så stor som för närvarande — anses alldeles
för låg. En årlig nyrekrytering med för närvarande 150 och efter hand
ännu flera personer måste ju också, enär avgången bland de ännu unga
tjänstemännen vöre obetydlig, medföra, att personalstyrkan redan örn några
få år ånyo vore fördubblad eller i vart fall högst avsevärt ökad. Generalpoststyrelsen
ansåge, att den tjänsteman, som inom bankavdelningen närmast
svarade för personalens i här ifrågavarande tjänstegrader antagning
och disposition och för övrigt handlade alla förekommande personalärenden,
borde intaga förste kontrollörs tjänsteställning. Styrelsen ville därför hem
-
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
19
ställa, att omhandlade befattning måtte utbytas mot en förste kontrollörsbefattning
(lönegrad 22).
Kommunikationsverkens lönenämnd har beträffande personalavdelningens
föreståndare funnit befogat, att befattningen höjes i lönegrad, men icke ansett
sig kunna tillstyrka den av generalpoststyrelsen föreslagna uppflyttningen
till 22 :a lönegraden. Med hänsyn till arten av befattningshavarens
arbetsuppgifter har nämnden ansett sig icke kunna för närvarande förorda
högre placering av befattningen än i 21 :a lönegraden och har därför tillstyrkt,
att kontrollörsbefattningen å personalavdelningen uppflyttas i sistnämnda
lönegrad med benämningen notarie.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har föreståndaren för bankavdelningens
personalavdelning att i betydande omfattning med viss självständighet
handlägga bankavdelningens personalfrågor. På grund av personalens
storlek, den starka nyrekryteringen och nödvändigheten av att på
bästa sätt disponera personalen å de olika avdelningarna, bland annat med
hänsyn till de skiftande behoven av personalförstärkning, har personalavdelningens
föreståndare att bemästra ett arbete av sådan omfattning och
natur, att den av honom innehavda befattningen som kontrollör (lönegrad
20) icke kan anses skäligen motsvara arbetsuppgiften. Jag vill därför
tillstyrka befattningens uppfattning i lönegrad men anser mig därvid böra
stanna vid att förorda lönenämndens förslag om inrättande för ändamålet
av en notariebefattning (lönegrad 21). Härigenom skulle befattningshavaren
komma att intaga samma löneställning som flertalet övriga avdelningsföreståndare
å bankavdelningen.
Vad beträffar avdelningsföreståndarna i övrigt, av vilka 6 äro placerade
i lönegrad 21 och 3 i lönegrad 20, har generalpoststyrelsen såsom förut
nämnts föreslagit uppfattning i lönegrad av 6 av de för dem disponerade
befattningarna, nämligen till lönegrad 24 av 4 befattningar, varav en nu
är placerad i 20 :e lönegraden, och till lönegrad 21 av 1 befattning. Dessutom
har styrelsen föreslagit, att kontrollören å bankavdelningens kamrersexpedition
uppflyttas till revisor och bokhållare (lönegrad 21). Ehuru skäl
kunna anföras för bifall till vissa av dessa förslag, vilka i allmänhet tillstyrkts
av lönenämnden, finner jag likväl med prövningen av dessa spörsmål
kunna anstå i avvaktan på den förestående översynen av tjänsteförteckningen.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle en kontrollörstjänst indragas,
varom Kungl. Maj:t framdeles torde vilja meddela beslut.
En ny överkontrollörstjänst å postdirektionen i övre norra distriktet. Vid
samtliga postdirektioner med undantag för den i övre norra distriktet är såsom
postdirektörens närmaste man placerad en tjänsteman i överkontrollörs
grad (lönegrad 24). Vid postdirektionen i nämnda distrikt innehar postdirektörens
närmaste man förste kontrollörs tjänsteställning (lönegrad 22). De ar
-
Departe
ments
chefen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
betsuppgifter, som påvila ifrågavarande förste kontrollör, sammanfalla emellertid
helt med dem som i andra distrikt äro ålagda överkontrollörerna.
Generalpoststyrelsen har nu föreslagit, att även för nyssnämnda postdirektion
inrättas en överkontrollörsbefattning för postdirektörens närmaste man.
Styrelsen har härom anfört:
Frågan om tjänsteställningen för postdirektörens närmaste man vid postdirektionen
i övre norra distriktet var föremål för särskilt övervägande från
styrelsens sida redan i samband med distriktets inrättande den 1 oktober
1927. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 oktober 1926 med förslag till uppdelning
av dåvarande norra postdistriktet i två distrikt, nedre norra och övre
norra distrikten, ävensom omorganisation av postdirektionerna anförde styrelsen
sålunda bland annat följande: Såsom postdirektörens närmaste man
är för närvarande vid varje postdirektion placerad en tjänsteman i Överkontrollör
grad. Då denne tjänsteman under postdirektörens tjänsteresor har
att utöva dennes åligganden å postdirektionen samt att i övrigt vid förefallande
behov träda i postdirektörens ställe, är det givetvis av vikt, att han är
placerad i en tillräckligt hög tjänstegrad. Generalpoststyrelsen har därför
visserligen funnit skäl föreligga att föreslå, att vid båda här ifrågavarande
postdirektioner anställdes en tjänsteman i överkontrollörs grad. Med hänsyn
särskilt till den omständigheten, att antalet större postkontor skulle bli mycket
litet i övre norra distriktet, har generalpoststyrelsen emellertid för delta
distrikt inskränkt sig till att föreslå inrättandet av en förste kontrollörsbefattning.
Generalpoststyrelsen var således redan då icke främmande för den tanken,
att jämväl i övre norra distriktet en Överkontrollör borde vara anställd såsom
postdirektörens närmaste man, och erfarenheten under de gångna åren har
visat, att postdirektörens närmaste man har en lika ansvarsfull och krävande
ställning i övre norra distriktet som i något av de övriga distrikten. Antalet
större postkontor är visserligen alltjämt mindre inom övre norra distriktet
än inom något av de övriga distrikten, men detta förhållande har icke haft
en sådan betydelse för och ett sådant inflytande på ifrågavarande tjänstemans
arbetsuppgifter, att generalpoststyrelsens år 1926 intagna avvaktande hållning
numera kan vidhållas.
Den allmänna utvecklingen inom de två nordligaste län, som bilda övre norra
distriktet, har under de tio år, som nu i det närmaste förflutit, sedan distriktet
bildades, varit synnerligen livlig, särskilt vad kommunikationerna beträffar.
Denna utveckling avspeglar sig tydligt även på det postala området.
Såsom av en skrivelsen bifogad tablå framgår, är den procentuella ökningen
från 1927 till 1936 i fråga om folkmängd och de flesta postanordningar väsentligt
större för övre norra distriktet än för de övriga distrikten. Antalet
postkontor är större inom övre norra distriktet än inom nedre norra distriktet,
och antalet fasta postanstalter inom övre norra distriktet är numera större än
antalet dylika postanstalter inom nedre norra distriktet vid slutet av år 1927.
Den tydligt påvisbara utvecklingen av postförhållandena inom övre norra
distriktet sammanhänger naturligen med det förhållandet, att rikets två nordligaste
län befinna sig i en oavbruten och mycket stark utveckling i alla hänseenden,
efter vilken den postala utvecklingen oavlåtligt och med största uppmärksamhet
måste anpassas, och detta medför givetvis ett allt mer ökat och
ansvarsfullt arbete hos distriktsledningen och damnd icke minst för postdirektörens
närmaste man och ställföreträdare, förste kontrollören. Till följd
av övre norra distriktets stora areal —- den överstiger arealen för mellersta
och nedre norra distrikten tillsammantagna — är det givet, att postdirektö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
21
ren i övre norra distriktet på grund av tjänsteförrättningar utom stationsorten
måste vara frånvarande förhållandevis mera än andra postdirektörer.
Härav följer, att förste kontrollörens uppgifter såsom postdirektörens ställföreträdare
bliva i motsvarande grad vidgade. Enligt generalpoststyrelsens uppfattning
är det angeläget att en tjänsteman, i vars åliggande ingår en dylik
viktig uppgift såsom ställföreträdare för postdirektör, erhåller överkontrollörs
tjänsteställning.
Generalpoststyrelsen, som icke kan finna det riktigt, att ett i stark utveckling
varande postdistrikt skall intaga en oförmånlig undantagsställning med
avseende å tjänstegradsplaceringen för postdirektörens närmaste man, hemställer,
att förste kontrollörsbefattningen vid postdirektionen i övre norra distriktet
utbytes mot en överkontrollörsbefattning.
Lönenämnden har icke haft något att erinra mot generalpoststyrelsens
förslag.
Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen anfört om arbetsbördan å postdirektionen
i övre norra distriktet finner även jag skäl föreligga att nu giva
postdirektörens närmaste man samma tjänsteställning som motsvarande tjänstemän
i övriga distrikt. Jag tillstyrker alltså, att den förefintliga förste kontrollörsbefattningen
(lönegrad 22) utbytes mot en överkontrollörsbefattning
(lönegrad 24). Förste kontrollörsbefattningen skulle vid bifall till mitt förslag
disponeras för den av mig här tidigare förordade uppflyttningen av föreståndaren
för fjärde byråns pensionsavdelning.
Övriga av generalpoststyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag, för
vilka jag i det föregående redogjort eller som i korthet berörts, har generalpoststyrelsen
föreslagit uppflyttning i lönegrad av ett antal befattningar. Därjämte
har styrelsen i särskild framställning ånyo föreslagit införande i tjänsteförteckningen
av befattningen förste kanslibiträde med placering i lönegrad 9.
De till uppflyttning föreslagna befattningarna, frånsett dem å bankavdelningen
vilka jag här tidigare behandlat, äro följande:
Å första byrån:
Notarien (lönegrad 21) och förste postassistenten (lönegrad 17) å ombudsmansexpeditionen
skulle uppflyttas till sekreterare i lönegrad 24 respektive
notarie.
Föreståndaren för undervisningsanstalten, vilken är sekreterare i lönegrad
24, skulle med bibehållen benämning uppflyttas till lönegrad 26.
Å andra byrån:
Förste postassistenten å stämpelexpeditionen skulle uppflyttas till notarie
och kontrollören (lönegrad 20) å förrådsavdelningen till förste kontrollör (lönegrad
22).
A fjärde byrån:
Å medelsrevisionen skulle föreståndaren uppflyttas från förste kontrollör
till förste revisor i lönegrad 24, vilket förslag innebär, att en ny befattning
skulle införas i tjänsteförteckningen; därjämte skulle inrättas en ny revisorsbefattning.
Föreståndaren för tidningsrevisionen skulle uppflyttas från kontrollör till
revisor (lönegrad 21).
Departe
ments
chefen.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
Departe
ments
chefen.
Å medelsbokhållarekontoret skulle föreståndaren uppflyttas från revisor
och bokhållare (lönegrad 21) till nyssnämnda nya befattning som förste revisor.
Lönenämnden har för sin del tillstyrkt förslagen beträffande förste postassistenten
å ombudsmansexpeditionen, föreståndaren för medelsrevisionen
och den nya revisorsbefattningen å samma avdelning med indragning av en
där befintlig kontrollörstjänst. Förslagen beträffande föreståndarna för undervisningsanstalten
och tidningsrevisionen hava icke föranlett någon erinran
från nämndens sida. Däremot har nämnden ansett, att uppflyttningen av
notarien å ombudsmansexpeditionen borde tills vidare anstå, och i övrigt tillstyrkt
för stämpelexpeditionen en kontrollörsbefattning, för förrådsavdelningen
en notariebefattning och för medelsbokhållarekontoret en befattning som
förste kontrollör.
Med avseende å det förnyade förslaget om införande i tjänsteförteckningen
av befattningen förste kanslibiträde har lönenämnden uttalat, bland annat,
att i avvaktan å den pågående avlöningsrevisionen en provisorisk lösning av
den väckta frågan syntes böra komma till stånd på så sätt, att de befattningshavare,
som utförde göromål, vilka skulle ankomma på innehavare av den
föreslagna nya befattningen, erhölle uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest
ankomme på tjänsteman inom högre grad, i vilket fall vikariatsersättning
skulle utgå jämlikt 20 § 3 punkten avlöningsreglementet för kommunikationsverken.
Det syntes lönenämnden, att ett sådant uppdrag, för alt resultatet av
frågans slutliga lösning i sammanhang med den pågående avlöningsrevisionen
icke skulle föregripas, borde avse göromål, som eljest ankomme på tjänsteman
i 8:e lönegraden; vikariatsersättningen till kanslibiträde, som erhölle dylikt
uppdrag, utginge med samma belopp, vare sig uppdraget avsåge 8:e eller Ike
lönegraden. För den händelse, slutar lönenämnden, den förevarande frågan
löstes på nu antytt sätt, syntes den föreliggande framställningen för närvarande
icke påkalla någon särskild åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.
Ehuru, på sätt även lönenämnden funnit, en förändring i tjänsteställning för
vissa av förenämnda befattningar i och för sig torde kunna anses motiverad,
synas mig likväl icke så starka skäl föreligga i fråga om dessa befattningar,
att icke med prövningen av förevarande förslag skulle kunna anstå i avvaktan
å den förestående översynen av tjänsteförteckningen. Jag finner mig därför
icke nu böra framlägga något förslag i fråga om nämnda befattningar.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande
postverket skulle antalet överkontrollörstjänster ökas från 6 till 7, antalet
sekrerarbefattningar i 24:e lönegraden från 4 till 6 och antalet notariebefattningar
från 8 till 10. Den genom överkontrollörsbefattningens inrättande
ledigblivande förste kontrollörstjänsten skalle disponeras för uppfattning
av föreståndaren å fjärde byråns pensionsavdelning; dennes revisorstjänst
liksom befattningen såsom revisor och bokhållare å nämnda byrås kassa-
och räkenskapsavdelning skulle indragas och antalet befattningar av
nämnda slag sålunda minskas till respektive 6 och 2. Därutöver skulle en
kontrollörsbefattning å bankavdelningens personalavdelning indragas, varutinnan
det ankommer på Kungl. Maj:t att sedermera meddela beslut.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 141.
23
Telegrafverket.
En ny förste byråingenjörsbefattning å linjebyrån. I skrivelse den 3 december
1937 har telegrafstyrelsen hemställt om inrättande av en förste byråingenjörsbefattning
(lönegrad 27) för den byråingenjör (lönegrad 26) å styrelsens
inom linjebyrån organiserade provningsanstalt, vilken handlägger
ärenden rörande granskning av till telegrafverket levererade materialier. Styrelsen
har härom anfört:
Å styrelsens linjebyrå, provningsanstalten, handläggas även ärenden rörande
granskning av till telegrafverket levererade materialier. I och med den
allmänna utvecklingen inom verket ha dessa ärenden med åren ökat kraftigt
i omfattning. På den befattningshavare — en byråingenjör (26:e lönegraden)
-— som närmast har att handlägga hithörande ärenden, måste därför ställas
synnerligen stora krav på tekniska insikter, och det är av stor vikt, att handläggningen
av ifrågavarande ärenden sker med största säkerhet och konsekvens.
Detta mål kan nås först efter mångårigt arbete med granskning av
de olika effekter, som skola undersökas. Täta ombyten av tjänstinnehavare
på detta arbetsområde skulle därför vara till skada för kontinuiteten i handläggandet
av de till området hörande ärendena, och det måste sålunda
vara i telegrafverkets intresse, att här ifrågavarande befattning placeras i
sådan lönegrad, att för densamma kan förvärvas och bibehållas innehavare
med de kvalifikationer, som det ansvarsfulla arbetet kräver.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 21 december 1937
icke funnit anledning till erinran mot telegrafstyrelsens förslag.
Med hänsyn till vad telegrafstyrelsen anfört har jag i likhet med lönenämn- Departeden
icke funnit anledning till erinran mot styrelsens förevarande förslag.
Jag tillstyrker alltså, att antalet förste byråingenjörsbefattningar (lönegrad
27) ökas från 5 till 6. Den härvid ledigblivande byråingenjörsbefattningen
behöver, enligt vad som av det följande framgår, tagas i anspråk för annat
ändamål.
Två nya byråingenjörsbefattningar. I sin skrivelse den 3 december 1937
har telegrafstyrelsen framlagt förslag om inrättande av en ny byråingenjörstjänst
(lönegrad 26) å linjebyråns tekniska avdelningar.
Härom har styrelsen anfört:
Telefonanläggningarnas automatisering, vilken på allvar påbörjades under
1920-talets förra hälft, hade vid 1937 års början fortskridit så långt, att i
runt tal 34 °/o av landets cirka 675,000 telefonapparater voro anslutna till
automatiska stationer. Under denna period ha i huvudsak större stadsnät
automatiserats. För den egentliga landsbygden, för vars befolkning telefonens
automatisering är angelägen icke minst av sociala skäl, har emellertid
arbetet med automatisering i större utsträckning pågått allenast under de senaste
åren. Den 1 januari 1937 voro sammanlagt 96 automatiska landsbygdsstationer
i drift, och antalet stiger nu snabbt.
Den egentliga landsbygdsautomatiseringen är lika mycket ett ekonomiskt
betydande som ett tekniskt komplicerat problem. Ledningsnätets utnyttjande.
tal- och signalöverföringens kvalitet och landets indelning i lämpliga
24
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
Departe
ments
chefen.
geografiska enheter — stationsområden och nätgrupper — måste var för sig
vara noga planlagda. En för detta planläggningsarbete lämplig linjeingenjör
(26:e lönegraden), som genom studieresor i utlandet och sin verksamhet som
sektionsingenjör blivit särskilt förtrogen med berörda frågor, har sedan den
1 januari 1936 tjänstgjort å styrelsens linjebyrås tekniska avdelningar, medan
hans tjänst såsom sektionsföreståndare uppehållits på förordnande.
Då de under den förflutna tiden vunna erfarenheterna endast än mera ådagalagt
behovet av en särskild tjänsteman med de angivna kvalifikationerna
för ifrågavarande arbetsuppgift, föreslår styrelsen för tillgodoseende av detta
behov inrättande å styrelsens linjebyrås tekniska avdelningar av en ny befattning
tills vidare i byråingenjörs tjänslegrad.
Telegrafstyrelsen hemställer vidare örn en ny byråingenjörstjänst för r adiob
yråns landsstationsavdelning och anför till stöd härför:
Omfattningen av styrelsens radiobyrås verksamhet har för varje år alltmera
ökats. I synnerhet gäller detta beträffande byråns landsstationsavdelning,
sorn bland annat handhar den utbyggnad av rundradiostationsnätet,
som nödvändiggjorts på grund av radioteknikens utveckling.
De nya rundradiostationerna, som skola bereda lyssnarna bättre mottagningsmöjligheter,
måste med hänsyn till såväl lokala störningar som interferens
med i våglängd närliggande stationer byggas för största tillåtna effekt.
Stationerna i Motala och Hörby ha sålunda utbyggts till hög effekt, och
för närvarande pågår i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande arbetet
för nybyggnad av rundradiostationen i Luleå, varjämte förarbeten för en ny
storstation i Dalarna igångsatts. Arbetet med utbyggnaden av de statliga stationerna
till de internationellt tillåtna maximieffekterna samt övertagandet
och moderniseringen av de privata rundradiostationerna måste fortsättas.
Samtidigt med denna omfattande utbyggnad av stationerna inom det långa
och medellånga vaglängdsbandet för rundradio måste inom den närmaste
tiden en eller flera kortvågssändare med relativt hög effekt byggas, om Sverige
skall ha möjlighet att bevaka sina, för närvarande endast av stationer
med låg effekt utnyttjade korta våglängder.
Arbetet med ombyggnad och modernisering av kuststationerna ävensom de
fasta radiotelegrafstationerna har likaledes igångsatts.
För att kunna genomföra detta stora arbetsprogram har det visat sig nödvändigt,
att planerandet och byggandet av flera dylika storstationer pågå
samtidigt. Då dessa nybyggnader äro mycket omfattande, kräves för arbetet
en väl kvalificerad ingenjör.
. Samtidigt med omnämnda utbyggnad av sändarstationerna måste avdelnmgens
nuvarande arbetsuppgifter, som även de alltmera tillväxa i omfång,
omhänderhavas, vilket medför att ingen personal med för nämnda byggnadsarbeten
erforderlig kompetens eller tjänsteställning kan överflyttas.
Styrelsen anser därför nödvändigt, att en ny byråingenjörstjänst inrättas
för ifrågavarande ändamål.
I sitt utlåtande har kommunikationsverkens löncnämnd icke funnit anledning
till särskilt uttalande beträffande ifrågavarande båda befattningar.
^ ad beträffar den föreslagna byråingenjörstjänsten å linjebyrån avser telegrafstyrelsens
förslag i sak endast ett fastställande av en organisation, som
fungerat sedan något mer än två år. Den linjeingenjörsbefattning, som un
-
Kungl. Ma[:ts proposition nr 141.
25
der nämnda tid disponerats inom styrelsen för handhavandet av de med
landsbygdsautomatiseringen sammanhängande arbetena men som egentligen
är avsedd för en sektionsföreståndare å distrikten och där under samma tid
uppehållits på förordnande, skulle vid bifall till förslaget återföras till distrikten.
Med hänsyn till vad styrelsen anfört om behovet av en särskild
byråingenjör för ifrågavarande arbetsuppgift vill jag biträda styrelsens förslag.
Likaså har jag funnit mig böra tillstyrka inrättande av en ny byråingenjörsbefattning
för radiobyråns landsstationsavdelning, vars verksamhet alltmera
ökats och synes komma att än mer utvidgas genom betydande byggnadsarbeten
för rundradio- och radiotelegrafstationer.
För den förstnämnda befattningen kan disponeras den byråingenjörstjänst
å linjebyrån, som blir ledig vid bifall till mitt förslag örn inrättande av en
förste byråingenjörstjänst. Antalet byråingenjörsbefattningar skulle alltså,
vid bifall till vad jag här föreslagit, icke hehöva ökas med mer än 1 eller
från 5 till 6.
En ny sekreterarbefattning i 26:e lönegraden. I sin skrivelse har telegrafstyrelsen
vidare hemställt, att en sekreterarbefattning i 26:e lönegraden måtte
inrättas för föreståndaren för ekonomi- och kanslibyråns statistiska avdelning,
därvid dennes nuvarande sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden skulle
indragas. Styrelsen har tillika hemställt om samma uppfattning av sekreterarbefattningen
å byråns juridiska och administrativa avdelning samt en
sekreterarbefattning å linjebyrån, vars innehavare har till huvudsaklig uppgift
att biträda byråchefen med ärenden av juridisk natur.
Beträffande föreståndaren för statistiska avdelningen har styrelsen
anfört:
Föreståndaren för ifrågavarande avdelning skall enligt instruktionen för
styrelsen hava inför filosofisk fakultet eller vid högskola avlagt examen, i
vilken ingår något av ämnena nationalekonomi eller statistik. Å avdelningen
äro förutom föreståndaren placerade en notarie och fem kvinnliga biträden,
varjämte arbetskrafterna i mån av behov förstärkas med tillfälligt
inkallad personal.
Föreståndaren har sedan gammalt till uppgift att svara för det statistiska
arbetet inom telegrafstyrelsen och att utarbeta såväl styrelsens årsberättelse
som redigera en för internt behov avsedd publikation, Statistiska meddelanden.
Föreståndarens huvudsakliga arbetsuppgift är emellertid numera att
verkställa icke blott statistiska utan även ekonomiska utredningar av olika
slag. Han skall även följa den ekonomiska utvecklingen i landet och dess
inverkan å telegrafverkets rörelse samt skall hålla sig noga underrättad örn
laxe- och andra förhållanden inom utländska telefon- och telegrafförvaltningar.
Särskilt stora fordringar måste därvid ställas på vederbörande tjänstemans
utbildning samt erfarenhet och omdöme i ekonomiska frågor. Enär
det arbete, som sålunda åvilar denne, måste betraktas såsom synnerligen ansvarsfullt
och av stor betydelse för telegrafstyrelsen, har .styrelsen ansett en
höjning av föreståndarens tjänsteställning till sekreterare i 26:e lönegraden
väl motiverad.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr Hl
I fråga om sekreterartjänsten å juridiska och administrativa
avdelningen har styrelsen anfört:
Å denna avdelning, som förestas av en byrådirektör, finnes en sekreterartjänst
i 24:e lönegraden, i fråga örn vilken i Kungl. Maj:ts instruktion för
styrelsen är föreskrivet, att innehavaren skall lia avlagt examen medförande
behörighet till domarbefattning. Innehavaren av tjänsten åligger bland annat
att jämte byrådirektören å avdelningen i samtliga instanser föra telegrafstyrelsens
talan i rättegångar och lagsökningsmål, att handha den rättsliga
vården örn telegrafverkets fastigheter, att handlägga bestraffningsärenden,
att på särskilt uppdrag verkställa utredning angående juridiska spörsmål,
att tillhandagå verkspersonalen med juridiska upplysningar, att kommentera
nya lagar och författningar samt att uppsätta förslag till framställningar
och utlåtanden till Kungl. Majit i ärenden av juridisk administrativ
kaiaktär. Han handhar dessutom den centrala redigeringen av styrelsens
tryckta cirkulär och telegrafverkets författningssamling samt har att vikariera
för byrådirektören.
Mellan sekreteraren och byrådirektören å avdelningen råder den arbetsfördelning,
att de juridiska målen och ärendena fördelas på dem till självständig
handläggning.
Det arbete, som pavilar verkets jurister a nämnda avdelning, är givetvis av
största betydelse för det riktiga handhavandet av verkets stora värden. Deras
arbete karakteriseras även därav att det till följd av omfattningen av verkets
rörelse berör de mest olika områden inom rättsväsendet. Arbetet med de
juridiska göromålen, som med verkets utveckling blivit alltmer ökat, måste
därjämte lämpas efter verkets allmänna läggning och snabbt och smidigt
anpassa sig efter affärslivets speciella fordringar.
Såsom torde framgå av vad nu sagts, ställer sekreterartjänsten i fråga stora
krav på dess innehavare. Beträffande den formella kompetensen för densamma
kan, utöver vad förut nämnts, tilläggas, att för den nuvarande innehavarens
vidkommande kompetenskravet i så måtto utvidgats, att redan vid
hans första antagande som tjänsteman i verket krävts tingstjänstgöring och
någon tids tjänstgöring i departement eller centralt ämbetsverk.
Slutligen anför styrelsen beträffande förenämnda sekreterartjänst å linjebyrån
:
För ifrågavarande sekreterartjänst är instruktionsenligt föreskrivet, att innehavaren
av densamma skall ha avlagt examen medförande behörighet till
domarbefattning. Därjämte har vid nuvarande innehavarens antagning i
telegrafverkets tjänst uppställts det kravet, att han efter avlagd juris kandidatexamen
förskaffat sig jämväl praktisk erfarenhet genom tjänstgöring å
domarkansli och förvärvande av tingsmeriter. De för denna sekreterartjänst
erforderliga kvalifikationerna äro således högre än de kvalifikationer, som
i allmänhet pläga krävas för sekreterarbefattning i 24:e lönegraden inom
statsförvaltningen i övrigt. Innehavaren av ifrågavarande sekreterartjänst
har till huvudsaklig uppgift att biträda chefen för linjehvrån med de juridiska
ärenden, som sammanfalla nied linjebyråns specielia verksamhet, såsom
handläggning av samtliga vid telegrafverket förekommande expropriationsmål
samt mål inför vattendomstol rörande telegrafverkets sjökablar,
att medverka vid upprättande av kontrakt rörande de numera i stor omfattning
förekommande inköpen av fastigheter för telegrafverkets stationsbyggnader
å olika orter, att i övrigt bereda de mål och ärenden, som för sådant
ändamål överlämnas till honom — av vilka ärenden åtskilliga tarva juridisk
sakkunskap — samt att i dem avgiva förslag till beslut. Dessutom
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
27
åligger det tjänstinnehavaren att med nödiga biträden ha översyn över och
delvis handlägga ärenden rörande linjeavdelningens tjänstemannapersonal,
vilken för närvarande uppgår till över 2,000 personer, ävensom^ att biträda
linjebyråchefen med uppsättande av å byrån förekommande utlåtanden och
skrivelser av skilda slag.
Redan i sin den 15 oktober 1924 till Kungl. Maj:t avlåtna och i Kungl.
Maj:ts proposition nr 2 till 1925 års riksdag omförmälda skrivelse i anledning
av ifrågasatt uppflyttning i lönegrad av de juridiska befattningarna hos
styrelsen förklarade styrelsen, att, bland andra, förevarande sekreterartjänst
borde uppflyttas till dåvarande 16:e lönegraden (nuvarande 26:e lönegraden).
Den ifrågasatta förhöjningen av sekreterarbefattningen blev emellertid
då icke genomförd.
Då efter avgivandet av styrelsens förenämnda yttrande de till befattningen
hörande arbetsuppgifterna blivit avsevärt mera omfattande och kvalificerade,
får styrelsen, som anser skäligt, att befattningens innehavare gives
en tjänsteställning, som bättre skulle svara mot hans krävande arbete, föreslå,
att befattningen höjes från sekreterare i 24 :e lönegraden till sekreterare
i 26:e lönegraden.
Lönenämnden har, i betraktande därav, att en genomgående revision av
avlöningsreglementenas tjänsteförteckningar, omfattande samtliga civila
verk, vore omedelbart förestående och då nu ifrågavarande befattningshavares
lönegradsplacering syntes böra ses i samband med löneställningen för
andra befattningshavare inom statsförvaltningen med likartade arbetsuppgifter,
ansett, att den ifrågasatta uppflyttningen borde tills vidare anstå.
I likhet med lönenämnden finner jag frågan örn placeringen i lönegrad
av de administrativa sekreterartjänsterna böra ses i ett sammanhang för
de civila verken och med prövningen härav alltså böra anstå i avvaktan på
slutförandet av den pågående avlöningsrevisionen. Vad beträffar föreståndaren
för statistiska avdelningen förhåller det sig visserligen så, att han är
innehavare av en sekreterarbefattning i 24 :e lönegraden, men de honom anförtrodda
arbetsuppgifterna synas mig dock vara av den särskilda natur, att
hinder icke bör möta att nu upptaga telegrafstyrelsens förslag i denna del till
avgörande.
Såsom telegrafstyrelsen framhållit, har nämnde föreståndare icke endast
att svara för det statistiska arbetet inom styrelsen utan även och framför
allt att verkställa erforderliga ekonomiska utredningar av olika slag och av
stor betydelse för telegrafverket. Med hänsyn härtill och till vad telegrafstyrelsen
i övrigt anfört och då motsvarande befattningar vid andra kommunikationsverk
hänförts till 26:e lönegraden, har jag ansett mig böra biträda
styrelsens hemställan.
Vid bifall härtill skulle antalet sekreterartjänster i 26:e lönegraden ökas
från 2 till 3 och en sådan tjänst i 24:e lönegraden indragas.
En ny notariebefattning å trafikbyrån. I sin skrivelse har telegrafstyrelsen
vidare hemställt örn inrättande av en notariebefattning (lönegrad 21) å
trafikbyråns utrikesavdelning. Styrelsen meddelar, att å nämnda avdelning
Depante
merits
chefen.
28
Departe
ments
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
sedan år 1929 vore anställd en extra ordinarie notarie, vilken nu uppnått
den levnads- och tjänstålder, att han enligt styrelsens mening lämpligen borde
erhålla ordinarie anställning. Han vöre född år 1902, hade avlagt filosofie
magisterexamen år 1928 med sådant vitsord i moderna språk, som enligt
bestämmelse i instruktionen för telegrafstyrelsen krävdes för befattning
såsom förste sekreterare å berörda avdelning, hade inträtt i telegrafverkets
tjänst år 1929 och antagits till extra ordinarie notarie år 1930.
Lönenämnden har funnit sig kunna tillstyrka bifall till styrelsens förslag.
Med hänsyn till vad telegrafstyrelsen anfört har jag icke funnit anledning
till erinran mot styrelsens hemställan. Jag tillstyrker alltså, att antalet notariebefattningar
ökas från 8 till 9.
Tre nya linjeingenjörsbefattningar. I sin skrivelse har telegrafstyrelsen
hemställt om inrättande av 5 nya linjeingenjörsbefattningar (lönegrad 26),
därav 1 å styrelsens kabelkontor och 4 å linjedistrikten.
Med avseende å ifrågavarande befattningar anför telegrafstyrelsen inledningsvis:
Innan
styrelsen här nedan närmare ingår på behovet av nya högre ingenjörsbefattningar
för telegrafverkets linjedistrikt och styrelsens kabelkontor,
vill styrelsen till belysande av sagda behov hänvisa till nedanstående tablå''
utvisande förhållandet mellan manskapsstammens storlek och antalet förste
linjeingenjörs- och linjeingenjörstjänster för tidsperioden 1932—1936
Antal manskap åren 1932—1936.
Å r
Högsta antal
Medeltal
1932...........................
4,229
4,483
5,047
F> RJ7
R F.9R
1933........................
3 652
1934.....................
3,897
1935..................
1936.......................
7,442
5,976
Antal linjeingenjörer och förste linjelugenjörer 1932—1936.
Å r
Linjeingen-
Förste linje-
jörer
ingenjörer
1932...................
23
13 S:a 36
1933......................
23
13
1934......................
24
13
1935..................
24
14
1936..................
25
14 S:a 39
Av förestående sammanställning framgår, att manskapsstammen från 1932
till 1936 ökat i fråga om högsta totala antalet anställda med icke mindre än
3,213 eller med cirka 76 % och i medeltal med 2,448 eller med 69 %>. I fråga
om förste linjeingenjörs- och linjeingenjörstjänsterna har för samma tid totala
ökningen uppgått till endast 3 eller 8 %.
1 4,172 om konfliktmånadema fråndragas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
29
De alltmera komplicerade telefonsystemen ha därutöver ökat behovet av
högkvalificerad ingenjörspersonal.
Beträffande den för kabelkontoret avsedda befattningen anför styrelsen:
Styrelsens
lin.jebyrås kabelkontor har före år 1936 för det praktiska utförandet
av rikskabelarbetena som arbetsledare haft en högskolebildad ingenjör,
som numera innehar linjeingenjörstjänst.
På grund av det avsevärt utökade arbetsprogrammet för rikskabelarbetena
ha dessa emellertid måst uppdelas, så att de kunna fortgå samtidigt på
två skilda kabelsträckor, och arbetena sålunda uppdelats på två avdelningar.
Som ledare för den nyinrättade avdelningen har alltsedan den 1 maj 1936
tjänstgjort en härför väl kvalificerad högskolebildad ingenjörsassistent. Han
har från avdelningens tillblivelse innehaft uppdrag att bestrida linjeingenjörsgöromål.
Till belysande av rikskabelarbetenas omfattning och de senare årens kraftiga
utveckling får styrelsen lämna följande uppgifter:
Å r
Kabellängd
kilometer
Antal
kilometer
förbindelse
Anläggnings-
kostnad
miljoner
kronor
Anmärkningar
1929..........................
160
47,500
5.8
En avdelning
1980..........................
155
52,800
5.9
>
1931..........................
181
47,900
4.0
>
1932..........................
147
35,100
4.4
>
1933..........................
206
60.600
5.4
>
1934..........................
212
50,600
5.8
1935..........................
229
66,600
6.3
>
1936..........................
312
77,700
7.8
Två avdelningar
1937..........................
390
94,700
10.7
»
Av nu angivna uppgifter framgår, att rikskabelarbetena under nämnda
tidsperiod ökat i betydande omfattning, och av föreliggande omständigheter
att döma torde någon minskning härutinnan knappast vara att förvänta under
de närmaste åren.
Med hänsyn till det ansvarsfulla och omfattande arbete, som sålunda åvilade
den nye avdelningsföreståndaren, funne styrelsen det nödvändigt, att en
befattning i linjeingenjörs tjänstegrad (26:e lönegraden) inrättades för arbetsledaren
för nämnda nya avdelning vid kabelkontorets arbeten.
Styrelsen hemställer vidare om en befattning för femte distriktet
för den tekniska ledningen och övervakningen av de automatiska telefonstationernas
uppförande och underhåll. Ifrågavarande arbetsuppgifter handhavas
för närvarande av en ingenjörsassistent. Styrelsen anför härom:
Inom femte linjedistriktet har den pågående landsautomatiseringen, som
för övrigt påbörjades just inom detta distrikt, fortskridit längre än i något
av de övriga. Inom distriktet finnas nu 48 i drift tagna och 45 under byggnad
varande automatiska telefonstationer samt ett antal större automatiska
abonnentväxlar. Bland större stationer, för vilkas automatisering planeringsarbete
nu pågår, märkas Bollnäs, Leksand, Norrtälje och Västerås.
Genom denna utveckling har inom femte linjedistriktet skapats ett allt mer
trängande behov av att för den tekniska ledningen och övervakningen av
30
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
dessa stationers uppförande och underhall kunna disponera en i automatisk
stationsteknik kunnig befattningshavare med högre teknisk utbildning.
Denne befattningshavares uppgift skulle därvid bli att under linjedirektören
handlägga dithörande frågor för såväl städernas som landsbygdens automatiska
telefonstationer.
Av sålunda anförda skäl finner styrelsen det nödvändigt, att en befattning
i linjeingenjörs tjänstegrad (26 :e lönegraden) inrättas för den tekniska ledningen
av anläggnings- och underhållsarbetena vid femte linjedistriktets
automatstationer.
Slutligen begär telegrafstyrelsen tre befattningar för linjesektionsföreståndare,
vilka befattningar skulle placeras i Västerås, Norrköping
och Gävle. Om dessa befattningar anför styrelsen:
Den linjesektion, som tidigare förefunnits i Västerås, blev från och
med år 1921 införlivad med linjesektionen i Uppsala. Härigenom blev sistnämnda
sektion väsentligt utvidgad och följaktligen arbetet å densamma i
hög grad ökat. ^ Denna ökning har för varje år blivit alltmera omfattande,
beroende dels på den allmänna utvecklingen inom verket, dels ock på genomförandet
i allt större utsträckning av telefonnätets automatisering. Till belysande
av ökningens omfattning vill styrelsen framhålla, att inom Västeråssektionens
område antalet apparater ökat från 18,661 år 1921 till 30.494
år 1936, vilken ökning alltså uppgått till 11,833 apparater eller 63,5%. Antalet
arbetare har under samma tid ökat med över 100 %.
För att minska den allt för stora arbetsbörda, som kommit att åvila sektionsföreståndaren,
har styrelsen såsom ett första steg i sådan riktning redan
år 1933 å linjeavdelningen i Västerås placerat en högskolebildad ingenjör
med uppgift att biträda sektionsföreståndaren med ledningen av de å avdelningen
förekommande linjearbetena. I syfte att ytterligare avlasta arbete
från sektionsföreståndaren beslöt styrelsen, att sagda avdelning från och
med den 1 januari 1937 skulle i viss omfattning sortera direkt under linjedirektören.
Då trots vidtagandet av förenämnda åtgärder sektionen i Uppsala
på grund av sin stora omfattning fortfarande är allt för tungarbetad
och en ändring härutinnan med det snaraste måste ske, har styrelsen funnit
nödvändigt att från Uppsala sektion helt avskilja nämnda avdelning i Västerås
och åter inrätta en linjesektion därstädes. En dylik åtgärd medför en
önskvärd omreglering av sektionsindelningen inom distriktet, varigenom sektionerna
ökas från tre till fyra, och ernås därjämte bättre arbetsfördelning
sektionerna emellan.
Ä tredje linjedistriktet har Norrköpings sektion hittills föreståtts av
linjedirektören inom distriktet. På grund av den tekniska nydaning, som
kännetecknat telegrafverkets utveckling under senare år, har linjedirektörernas
arbetsbörda avsevärt ökats. Det är därför nödvändigt, att linjedirektören
i Norrköping liksom samtliga övriga linjedirektörer får odelat ägna sig åt
den ledande och inspekterande verksamhet, som bör utövas av honom, och
alt han befrias från det tidsödande detaljarbete, som med nödvändighet blir
förbundet med den direkta skötseln av en linjesektion. Styrelsen anser därför,
att nämnda sektion bör organiseras som övriga linjesektioner inom distriktet
och som föreståndare erhålla en linjeingenjör.
Å femte distriktet har G ä v 1 e sektion tidigare föreståtts av förste linjeingenjören
å linjedistriktsbyrån å nämnda ort. Då denne befattningshavare
är linjedirektörens närmaste man och ställföreträdare, taga emellertid de
honom i denna hans egenskap åvilande arbetsuppgifterna numera helt hans
tid i anspråk. Skötseln av nyssnämnda sektion har därför sedan ett pär år
tillbaka helt måst överlåtas på en ingenjörsassistent, vilken pä grund av det
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
31
omfattande och ansvarsfulla arbete, som sålunda ankommer på honom, numera
innehar styrelsens uppdrag att bestrida göromål som linjeingenjör.
Styrelsen anser nu nödvändigt, att för föreståndaren för sektionen inrättas
en linjeingenjörsbefattning.
Lönenämnden har beträffande den för kabelkontoret avsedda befattningen
anfört:
Vad telegrafstyrelsen föreslagit i fråga om inrättande å kabelkontoret
av en linjeingenjörstjänst, innebär uppförande på ordinarie stat av en befattning,
som redan, alltsedan den 1 maj 1936, uppehälles på förordnande.
Enligt vad lönenämnden inhämtat, har telegrafstyrelsen tidigare uttalat, att
för kabelkontoret tills vidare icke hurde inrättas särskilda befattningar på
ordinarie stat, detta med hänsyn till svårigheten att kunna tillförlitligt
bedöma omfattningen av de kommande årens kabelarbeten, vilka därjämte
i väsentlig mån äro beroende av riksdagens år från år meddelade beslut angående
beviljande av anslag för ändamålet. Det sålunda tillämpade förfaringssättet
att icke hava ordinarie befattningar anvisade för kabelkontoret
har emellertid med åren visat sig vara förenat med stora olägenheter med
hänsyn till kontinuiteten i arbetet. Under sådana förhållanden och då, enligt
vad numera kan bedömas, kabelkontorets verksamhet är under ytterligare
en lång följd av år nödvändig för telefonväsendets utveckling och den
vid rikskabelarbetena sysselsatta personalen kan, i händelse av en minskning
eller avveckling av kabelkontoret, efter hand beredas emot deras tjänstegrad
svarande sysselsättning inom andra grenar av telegrafverkets förvaltningsområde,
synes intet vara att erinra emot, att för den här ifrågavarande
arbetsledaren för den nya avdelningen vid kabelkontorets arbeten inrättas
en ordinarie linjeingenjörsbefattning.
Lönenämnden funne sig sålunda kunna tillstyrka bifall till telegrafstyrelsens
framställning i förevarande del.
Beträffande den befattning, som avsetts för den tekniska ledningen av anläggnings-
och underhållsarbeten vid femte linjedistriktets automatstationer
har lönenämnden erinrat örn att för motsvarande ändamål
tidigare medgivits inrättande av linjeingenjörstjänster vid såväl första
som andra linjedistriktet. Lönenämnden, som i avgivna utlåtanden tidigare
förordat inrättandet av de vid telegrafverket redan befintliga befattningarna
för ifrågavarande ändamål, har intet att erinra mot bifall även till det nu
föreliggande förslaget.
Med avseende å de för sektionsföreståndare avsedda befattningarna
har lönenämnden icke funnit anledning till särskilt uttalande beträffande
den för placering i Västerås begärda tjänsten och i fråga örn de håda
övriga anfört, att nämnden, med hänsyn till att desamma vore erforderliga
för genomförande beträffande ledningen av Norrköpings och Gävle sektioner
av samma organisation, som gällde för samtliga linjesektioner i övrigt,
och på de av telegrafstyrelsen anförda skälen ville tillstyrka bifall till styrelsens
framställning i denna del.
Vad till en början beträffar den för kabelkontoret avsedda linjeingenjörstjänsten
(lönegrad 26) vill jag i likhet med lönenämnden tillstyrka bifall till
telegrafstyrelsens framställning.
Demart
melite
chefen
32
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
Telegrafstyrelsens förslag innebär i övrigt, att 3 linjeingenjörstjänster
skulle inrättas för sektionsföreståndare samt ytterligare 1 sådan tjänst för
handhavande av den tekniska ledningen av anläggnings- och underhållsarbeten
vid automatiska telefonstationer inom Gävle-distriktet. För min del
finner jag åtminstone för närvarande en mera begränsad utökning av antalet
linjeingenjörstjänster böra ske, och jag anser mig därför icke böra tillstyrka
inrättande för ifrågavarande ändamål av flera än 2 sådana tjänster.
Jag vill därvid också erinra om att, vid bifall till mitt i det föregående framställda
förslag örn inrättande av en byråingenjörsbefattning å linjebyrån, en
linjeingenjörstjänst skulle återföras till distrikten.
Jag tillstyrker alltså, att antalet linjeingenjörer ökas från 26 till 29.
övriga av telegrafstyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag, som
jag i det föregående behandlat, har telegrafstyrelsen gjort flera andra framställningar,
av vilka flertalet innebär ett återupprepande av de vid 1937 års
riksdag till prövning föreliggande förslag, som då icke vunno bifall.
Sålunda har styrelsen ånyo framlagt förslag om inrättande av en byrådirektörsbefattning
(lönegrad 28) för föreståndaren för linjebyråns transmissionsavdelning
och kabelkontor, örn inrättande av en sekreterarbefattning
i 24 :e lönegraden å samma byrås tekniska avdelningar, örn höjning av
huvudkassörstjänsten från 21 :a till 22 :a lönegraden, om inrättande av tre
överkontrollörstjänster (lönegrad 24) för Malmö telegraf- och telefonstation
samt trafikdistriktsbyråerna i Norrköping och Göteborg samt örn inrättande
av två förste kontrollörsbefattningar (lönegrad 22) för Stockholms telefonstations
landsavdelning och rikstelefonbyråns i Stockholm kassaavdelning.
Styrelsen har därjämte återupprepat sitt förslag örn införande i tjänstedr - teckningen av befattningen radiokommissarie i lönegrad 15.
Då ifrågavarande framställningar, på sätt jag nästlidet år framhöll, icke
synas böra föranleda förslag till riksdagen under pågående avlöningsrevision,
anser jag desamma icke böra föranleda någon åtgärd.
Styrelsen har därjämte föreslagit, att ytterligare en byråingenjörsbefattning
å provningsans tälten uppflyttas till förste byråingenjör, att en överkontrollörsbefattning
å linjebyråns tekniska avdelningar uppflyttas till trafikinspektör
(lönegrad 26), att en byråingenjörstjänst inrättas för radiobyråns
telegraftekniska avdelning, att en kontrollörstjänst å linjedistriktsbyrån
i Gävle uppflyttas till förste kontrollör och att samma uppfattning
sker beträffande en befattning å byrån i Göteborg samt att kontrollören å
telefonstationen i Norrköping uppflyttas till förste kontrollör och förste
kontrollören å riksavdelningen vid Göteborgs telefonstation uppflyttas till
Överkontrollör.
Då beträffande flertalet av ifrågavarande befattningar samma skäl till anstånd
med prövningen av förslagen föreligga som i fråga om de nyss behandlade
samt det även i övrigt synes kunna utan olägenhet anstå med ståndpunkttagande
till de skilda förslagen, anser jag mig icke heller med avseende
å dessa befattningar böra ifrågasätta något förslag till riksdagen.
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
33
Placering i löneklass av vissa ordinarie landstelefonister m. m. Enligt
beslut vid 1936 års riksdag (proposition nr 141, riksdagens skrivelse nr 207)
infördes i den vid avlöningsreglementet för kommunikationsverken fogade
tjänsteförteckningen fr. o. m. den 1 juli samma år befattningarna lokaltelefonist
i lönegrad 2 och landstelefonist i lönegrad 4.
I sin skrivelse den 28 december 1935 anförde telegrafstyrelsen, i anslutning
till sitt förslag örn inrättande av nyssnämnda befattningar, att de dåvarande
extra ordinarie landstelefonister, vilka — sammanlagt 98 •—■ vore
placerade i löneklass 5 eller 6, vid överförande till ordinarie stat såsom landstelefonister
skulle, vid tillämpning av 11 § avlöningsreglementet, för lönef
klassplacering få tillgodoräkna endast den tid utöver tre år, varunder de
innehaft landstelefonists tjänsteställning, medan deras mångåriga lokaltelefonisttid
skulle i löneliänseende lämnas utan avseende. Härigenom skulle
de vid befordringen till ordinarie tjänst komma att få en lön, som vore
lägre än deras nuvarande och mindre än den, som deras jämnåriga och
yngre kamrater skulle erhålla vid befordran till ordinarie lokaltelefonister.
De sistnämnda skulle nämligen för löneklassplacering få tillgodoräkna sig
hela sin anställningstid utöver tre år i lokaltelefonistgraden. För att undvika
sådant missförhållande syntes det styrelsen bliva nödvändigt att under
en viss övergångstid medgiva extra ordinarie landstelefonist, som erhölle ordinarie
landstelefonisttjänst, att i viss omfattning få för placering i löneklass
tillgodoräkna sig även anställningstid såsom lokaltelefonist. Detta syntes
lämpligen kunna ske i den form, att telegrafstyrelsen bemyndigades att
i de avsedda fallen tillgodoräkna vederbörande så stor del av anställningstiden
utöver tre år i lokaltelefonistgraden, som erfordrades för att giva den
utnämnda en löneställning, som med högst en löneklass överstege den lön,
hon skulle hava erhållit, därest hon i stället konstituerats till lokaltelefonist.
Vid anmälan av ärendet anslöt sig dåvarande departementschefen till telegrafstyrelsens
förslag och sade sig hava för avsikt att, därest riksdagen icke
däremot uttalade någon erinran, framdeles tillstyrka Kungl. Majit att i förevarande
hänseende meddela beslut av den innebörd, som telegrafstyrelsens
förslag avsåge. Riksdagen yttrade sig icke i ämnet.
Genom beslut den 22 maj 1936 medgav Kungl. Majit, att extra ordinarie
landstelefonist, som befordras direkt till ordinarie landstelefonist, må för
placering i löneklass i sistnämnda befattning tillgodoräknas så stor del av
tiden, utöver tre år, för hennes anställning såsom icke-ordinarie lokaltelefonist,
som erfordras, för att hon såsom ordinarie landstelefonist skall erhålla
en löneställning, högst enligt en löneklass utöver den, vari hon skulle
hava placerats, därest hon i stället konstituerats till ordinarie lokaltelefonist.
I skrivelse den 30 juli 1937 Ilar telegrafstyrelsen, bland annat, framhållit,
att samma missförhållande, som reglerats genom Kungl. Majits nyss återgivna
beslut, komme alt uppstå beträffande ett flertal av de landstelefonister
i extra tjänsteställning, som enligt styrelsens föreliggande plan skulle befordras
direkt till ordinarie landstelefonister. Styrelsen bar därför liem
H
i hand till riksdagens protokoll Wils. 1 saini. Nr Hl. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
ments
chejen.
ställt, att Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut måtte utsträckas att gälla även
för extra landstelefonister, som befordras direkt till ordinarie landstelefonist.
I utlåtande den 17 september 1937 bär kommunikationsverkens lönenämnd
anfört:
Den föreliggande framställningen, vilken åsyftar utsträckning av de den
22 maj 1936 meddelade bestämmelserna till att gälla även extra landstelefonist,
som befordras direkt till ordinarie landstelefonist, har tillkommit med
hänsyn därtill, att telegrafstyrelsen, sedan Kungl. Maj:t genom brev den 13
augusti 1937 medgivit, bland annat, ökning av antalet ordinarie landstelefonistbefattningar
med 133, nu har för avsikt att överföra motsvarande antal
extra landstelefonister — med en anställningstid vid telegrafverket av 20 år ^
eller därutöver — direkt till ordinarie anställning i nämnda befattning. Enligt
vad lönenämnden under hand inhämtat skulle 52 av de ifrågavarande
befattningshavarna vid dylikt överförande komma att lida minskning i sina
löneinkomster.
I sitt den 18 januari 1936 avgivna utlåtande i anledning av telegrafstyrelsens
ovan omförmälda framställning den 28 december 1935 tillstyrkte lönenämnden
telegrafstyrelsens förslag, enär de övriga utvägar, som närmast erbjöde
sig för en utjämning av löneförhållandena för ifrågavarande telefonistgrupper,
icke syntes vara att förorda och styrelsens förslag i varje fall
skulle på ett enhetligt sätt ordna de berörda befattningshavarnas övergång
till ordinarie anställning. Samma skäl tala för bifall till det nu föreliggande
förslaget. Lönenämnden får fördenskull tillstyrka bifall till den remitterade
framställningen, i vad densamma är föremål för lönenämndens yttrande.
Samma skäl, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts nyss återgivna beslut
den 22 maj 1936, tala för bifall till telegrafstyrelsens nu föreliggande framställning.
I likhet med lönenämnden vill jag därför biträda densamma.
Enligt vad jag inhämtat hava emellertid de nu närmast ifrågavarande
befattningshavarna redan konstituerats å sina ordinarie befattningar -— nämligen
76 fr. o. m. den 1 november 1937 och 57 fr. o. m. den 1 januari 1938
— och därvid placerats i löneklass i enlighet med avlöningsreglementets
bestämmelser. Med hänsyn till att dessa befattningshavare med all sannolikhet
kommit att omfattas av nyssnämnda beslut, därest deras befordringsfråga
då varit aktuell, och att telegrafstyrelsens nu förevarande framställning
kunnat företagas till avgörande i god tid före deras befordran till ordinarie
tjänst, om det icke befunnits påkallat att framlägga frågan om löneklassplaceringen
för riksdagen, anser jag mig böra föreslå, icke endast att
den högre löneklassplaceringen får anses genomförd från och med den dag,
då vederbörande övergått till ordinarie stat, utan även att lön må utgå retroaktivt
från och med nämnda dag enligt den högre löneklass, vari befattningshavarna
i enlighet med det ifrågasatta medgivandet komma att placeras. Örn
retroaktiv lön beräknas utgå för tiden till den 1 instundande juli, kan kostnaden
härför beräknas till avrundat 19,500 kronor.
Sammanfattning. I enlighet med vad jag här anfört och förordat skulle
antalet förste byråingenjörstjänster (lönegrad 27) ökas från 5 till 6 och an
-
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
35
talet byråingenjörstjänster (lönegrad 26) minskas med 1 och ökas med 2,
varigenom antalet sådana tjänster höjes från 5 till 6. Vidare skulle antalet
sekreterarbefattningar i lönegrad 26 ökas från 2 till 3 och i samband därmed
antalet sekreterartjänster i 24 :e lönegraden minskas från 9 till 8. Antalet
linjeingenjörsbefattningar (lönegrad 26) skulle ökas från 26 till 29, och slutligen
skulle enligt mitt förslag antalet notariebefattningar ökas från 8 till 9.
Statens järnvägar.
En ny konstruktörsbefattning å bantekniska byrån. På bantekniska
■byråns signalavdelning äro för närvarande placerade följande tjänstemän i
grad högre än ritare: 1 förste byråingenjör (lönegrad 27) som föreståndare
för avdelningen, 1 byråingenjör (lönegrad 26), 1 konstruktör (lönegrad 22)
och 1 underingenjör (lönegrad 20).
I skrivelse den 4 oktober 1937 har järnvägsstyrelsen hemställt om inrättande
av ytterligare en konstruktörsbefattning för signalavdelningen och härom
anfört:
Arbetet är uppdelat så, att byråingenjören svarar för apparatkonstruktioner,
montage, besiktningar och dylikt. Konstruktören leder ritarbetet vid
planering av mindre säkerhelsanläggningar, ändringar med mera, övervakar
utfärdandet av instruktioner för dessa anläggningar, granskar inkommande
ritningar och så vidare. Underingenjören handhar självständigt konstruktionsarbetet
för vissa större anläggningar. Sedan flera år tillbaka har
svårighet förefunnits att medhinna det konstruktionsarbete, som krävts av
avdelningen, och antalet arbeten, som i brist på arbetskrafter måst balanseras
eller uppskjutas på obestämd tid, har snarare ökat än minskat. Förbättring
kan icke ernås genom tillsättande av mer eller mindre oerfarna, tillfälliga
ritarkrafter, utan vad som kräves är kvalificerade arbetskrafter med
förmåga att självständigt bedöma vissa konstruktionsuppgifter. För att kunna
förvärva sådana arbetskrafter är det nödvändigt att kunna ställa i utsikt
vissa avlöningsförmåner, som icke alltför mycket understiga vad en motsvarande
befattningshavare betalas i enskild tjänst. På grund härav anses ytterligare
en konstruktörsbefattning böra inrättas. Antalet konstruktörsbefattningar,
som nu är 12, skulle sålunda ökas med en till 13.
Kommunikationsverkens lönenämnd bär i utlåtande den 22 november 1937
över järnvägsstyrelsens förevarande skrivelse icke yttrat sig beträffande nu
ifrågavarande befattning.
Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört örn behovet av ifrågavarande
nya konstruktörsbefattning vill jag tillstyrka bifall till styrelsens framställning
örn ökning av antalet dylika befattningar från 12 till 13.
En ny aktuariebefattning för .järnvägsmuseum. Järnvägsstyrelsen bar
vidare hemställt örn ökning av antalet aktuariebefattningar med en tjänst
för järnvägsmuseets föreståndare. Styrelsen har till stöd härför anfört:
Järnvägsmuseum i Stockholm torde för närvarande vara det största järnvägsmuseet
i Norden. Antalet besökande, som år 1915 utgjorde 2,000 per
-
Departe
menis
che/en.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
ments.
chefen.
söner, uppgick linder år 1936 till cirka 20,000 personer. Under de 27 år,
som förflutit sedan museet öppnades, hava dess samlingar oavbrutet ökats
i mycket hög grad. Lokalerna omfatta sålunda nu 12 salar med en sammanlagd
golvyta av 730 kvadratmeter, varjämte en stor del av museets samlingar
är magasinerad på andra håll.
Alltsedan museet lillkom har såsom dess föreståndare tjänstgjort en tjänsteman,
som under den organisatoriska utvecklingen vid verket i övrigt blivit
disponibel, nämligen en förste baningenjör, vilken allt sedan år 1929 måst
uppföras å övergångsstat. Under åren 1915—1928 hade denne två biträden
vid museiarbetet. Från och med år 1928 inrättades en museiexpedition med
fyra biträden, vilket antal år 1933, då museet inflyttade i nuvarande lokaler,
ökades till sju. Den 1 november 1936 avgick museiföreståndaren med
ålderspension, och föreståndarskapet uppdrogs då åt en å övergångsstat uppförd
förste bokhållare, som ditintills tjänstgjort såsom föreståndarens närmaste
man.
På innehavaren av föreståndarbefattningen för järnvägsmuseum måste
ställas stora krav på kunskaper även i andra ämnen än dem, med vilka en
tjänsteman i allmänhet kommer i beröring. Han måste således vara väl förtrogen
med järnvägarnas historia och de allmänna villkor och förutsättningar,
under vilka järnvägarna arbetat under olika tidsperioder. Av stor vikt
är även att samlingarna icke endast vårdas utan även ordnas på ett ur museala
synpunkter tillfredsställande sätt samt att de magasinerade samlingarna
väl tillvaratagas och konserveras, till dess ökade lokalutrymmen möjliggöra
deras uppställning och tillgänglighet för allmänheten. Föreståndaren
måste jämväl tillvarataga alla möjligheter att utöka samlingarna, icke endast
med föremål från förgången tid utan även med sådana av nu använd typ.
Han måste därför följa med järnvägarnas utveckling och modernisering och
för den skull samarbeta med olika organ inom statens järnvägar samt nied
främmande järnvägsförvaltningar såväl inom Sverige som i utlandet.
Med hänsyn till de olika arbetsuppgifter, som åligga föreståndaren för
järnvägsmuseum, torde det enligt styrelsens mening få anses skäligt, att denne
erhåller en högre tjänsteställning än förste bokhållares (lönegrad 18),
varför styrelsen hemställer, att för ifrågavarande ändamål — i likhet med
vad som tidigare skett vid postmuseum — en ny aktuariebefattning (lönegrad
21) måtte inrättas.
Lönenämnden meddelar i sitt utlåtande, att nämndens ledamöter nied anledning
av förevarande förslag avlagt besök å museet. Då tjänsten i fråga
synes lönenämnden vara i stort sett jämförlig med motsvarande befattning
vid postverket, vilken är placerad i 21:a lönegraden, vill lönenämnden icke
motsätta sig järnvägsstyrelsens förslag.
För järnvägsmuseets föreståndare synes böra avses en ordinarie befattning.
Med hänsyn bland annat till att postmuseets föreståndare är placerad
i lönegrad 21 såsom aktuarie, vill jag i likhet med lönenämnden icke motsätta
mig järnvägsstyrelsens förslag örn inrättande av samma befattning för
järnvägsmuseets del. Jag tillstyrker alltså, att antalet aktuariebefattningar
ökas från 3 till 4.
., Beträffande den förste bokhållaretjänst å övergångsstat, som vid bifall till
mitt förslag kan indragas, torde Kungl. Maj:t vilja framdeles meddela beslut.
Kungl Maj:ts proposition nr lil.
37
En ny maskininspektorsbefattning viel malmbanan. I sin förenämnda
skrivelse har järnvägsstyrelsen vidare hemställt om en ny maskininspektorsbefattning
(lönegrad 22), avsedd för lokomotivstationen å Svartön vid Luleå,
och till stöd härför anfört:
Maskintjänsten å malmbanan är till en väsentlig del koncentrerad till
Svartön. Åren närmast före 1918 förestods lokstationen därstädes av en underingenjör,
men från och med angivet år blev efter beslut av 1917 ars riksdag
underingenjören ersatt av en maskininspektor. Under de första åren av
1930-talet avtog malmtrafiken mer och mer och som följd därav också arbetsomfattningen
å Svartön. Under år 1933 övergick Ostkustbanan till staten,
och blev då större delen av maskintjänsten för densamma förlagd till
15:e maskinsektionen med huvudort Bollnäs. Härigenom uppstod ökning
av arbetsuppgifterna för lokstationsföreståndaren därstädes, vilken dittills
haft underingenjörs tjänsteställning. När under förra delen av 1935 maskininspektorsbefattningen
å Svartön blev vakant genom dåvarande innehavarens
befordran, ansågs det lämpligt att såsom ett provisorium överflytta
befattningen till Bollnäs, där arbetsomfattningen då var och fortfarande är
större än år 1935 vid Svartön. Nu har emellertid, som bekant, malmtrafiken
högst väsentligt ökat och som följd därav även arbetsomfattningen å
Svartön. Det kan sålunda nämnas, att antalet tjänstehavare, som för närvarande
äro underställda lokstationsföreståndaren å Svartön, utgör i runt
tal 200, medan motsvarande antal för ett par år sedan höll sig omkring 125.
Då emellertid de skäl, som år 1935 motiverade överflyttandet av maskininspektorsbefattningen
från Svartön till annat hall, upphörde att gälla redan
påföljande år, då malmtrafiken hastigt och väsentligt ökades, har järnvägsstyrelsen
ansett det skäligt att från och med den l oktober 1936 meddela
förordnande såsom maskininspektor för den underingenjör, som förestår
lokstationen å Svartön, men vid inträdda förhållanden bör den ordinarie
maskininspektorsbefattningen enligt styrelsens mening rättvisligen återinrättvis
Skulle
sedan så inträffa, att malmtrafiken framdeles komrne att minska
till sådan omfattning, att maskininspektorsbefattning ej längre kan, som
alltså förr en gång skett, anses motiverad, står den möjligheten öppen för
styrelsen att vid efter hand uppkommande vakanser å maskininspektorstjänster
å annat håll dit överflytta innehavaren av befattningen å Svartön, alltså
en anordning fullt analog med vad som gäller ett antal befattningar i 5 12
lönegraderna, vilka tillsatts eller avses att tillsättas vid malmbanan såsom en
omedelbar följd av den ökade malmtrafiken.
Vid bifall till styrelsens förslag kunde, slutar styrelsen, en underingenjörsbefattning
indragas.
Lönenämnden har icke yttrat sig beträffande järnvägsstyrelsens förevarande
förslag.
Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört örn de vidtagna dispositionerna
beträffande den tidigare för föreståndaren vid lokomotivstationen å
Svartön avsedda maskininspektorsbefattningen och då den inträdda ökningen
av trafiken å malmbanan synes motivera, alt nämnde föreståndare
erhåller samma lönegradsplacering som andra lokomotivstationsföreståndare,
vill jag tillstyrka, alt den nu för ifrågavarande föreståndare disponerade
Departe
ments
chefen.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
underingenjörsbefattningen (lönegrad 20), vars innehavare sedan den 1
oktober 1936 uppehåller förordnande såsom maskininspektor, uppflyttas
till maskininspektorsbefattning (lönegrad 22). Vid bifall härtill skulle antalet
befattningar av sistnämnda slag ökas från 7 till 8.
I fråga örn indragning av den ledigblivande underingenjörsbefattningen
torde Kungl. Majit, vid bifall till mitt förslag, framdeles vilja meddela beslut.
Övriga av järnvägsstyrelsen framställda förslag. I sin förberörda skrivelse
har järnvägsstyrelsen framlagt åtskilliga förslag utöver dem, som i det
föregående behandlats.
Järnvägsstyrelsen har sålunda återkommit till sitt år 1931 väckta förslag
om indragning av överdirektörs- och souschefsbefattningen. I enlighet med
den ståndpunkt, som år 1932 intogs av statsmakterna (proposition nr 146,
riksdagens skrivelse nr 166), och i likhet med lönenämnden anser jag detta
förslag icke nu böra föranleda någon åtgärd. Befattningen, som sedan flera
år hållits vakant, torde böra fortfarande bibehållas och möjlighet sålunda
hållas öppen för Kungl. Majit att besätta den, därest så skulle befinnas
lämpligt.
Vidare har styrelsen erinrat om sitt tidigare förslag rörande byråchefernas
tjänste- och löneställning och framhållit, att denna fråga borde upptagas
till omprövning och åtgärd utan längre uppskov. I samband därmed borde
enligt styrelsens mening tagas under övervägande, huruvida icke samma anställningsform
— nämligen förordnande å viss tid — borde genomföras jämväl
beträffande de ledande befattningarna vid distrikten, huvudverkstäderna
och huvudförrådet i Örebro, d. v. s. för sektions- och verkstadsföreståndare
samt förradsintendenten i Örebro. Lönenämnden har i berörda hänseenden
framhållit, att frågan örn byråchefstjänsternas ställning hänskjutits till 1936
års lönekommitté och att så syntes böra ske jämväl beträffande övriga nyssnämnda
befattningar. Till denna uppfattning vill jag giva min anslutning.
Likaså anser jag i likhet med lönenämnden, att med inrättandet av en
särskild befattning å kanslibyrån — enligt styrelsens förslag en ombudsmansbefattning
i lönegrad 27 — för omhänderhavande av sådana förhandlingar,
som avses i kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt
för statens tjänstemän, bör tills vidare anstå.
I övrigt innefattar styrelsens förslag huvudsakligen ett upprepande av de
vid 1937 års riksdag i samband med övriga hithörande frågor behandlade
förslagen om uppflyttning av en notarie å persontrafikbyrån till sekreterare
i lönegrad 24, om sänkning i lönegrad av 2 förrådsintendentsbefattningar,
om höjning av stationsinspektorsbefattningarna i Hallsberg och Nässjö till
överinspektorsbefattningar, örn uppflyttning av 7 underingenjörsbefattningar
till baninspektorsbefattningar, örn inrättande av byråassistentbefattningar
för omhändertagande av statens järnvägars automobiltrafik å nionde trafiksektionen
(Göteborg) och tredje distriktet (Malmö), örn inrättande av 3
nya expeditionsföreståndarebefattningar vid Lund C., Stockholm södra och
Jönköping C. samt slutligen inrättande av en ny befattning i lönegrad 20
39
Kungl. Mai:ts proposition nr lil.
med benämningen byråassistent. Flertalet av dessa förslag finner jag för
min del, med hänsyn såväl till den pågående avlöningsrevisionen som till de
undersökningar vilka, på sätt jag inledningsvis omnämnt, nu igångsatts genom
1938 års personalkommission vid statens järnvägar, icke heller nu böra
upptagas till behandling. Beträffande vissa av befattningarna torde jag emellertid
få tillfälle att yttra mig i samband nied behandlingen av föreliggande
förslag till ny klassificering av trafikanstalterna vid, bland annat, statens
järnvägar. I samband därmed torde ock ett av järnvägsstyrelsen nu framställt
förslag om indragning av den för godsstationen i Värtan avsedda befattningen
såsom stationsinspektor av klass 2 komma under bedömande.
Fråga om beredande av viss kompensation åt personal, som varit försatt
i disponibilitet. Statens järnvägars befälsförbund har gjort framställning
om rätt till gynnsammare tjänstårsberäkning för personal, som i början
av 1920-talet på grund av rådande personalöverskott försattes i disponibilitet
men sedermera återtagits i tjänst. Beträffande detta spörsmål torde
jag här till en början få erinra om följande:
Befälsförbundets framställning avser personal, som blivit övertalig till
följd av den efter världskrigets slut inträffade nedgången i trafiken vid statens
järnvägar. För reglering av det i berörda sammanhang uppkomna personalöverskottet
vid nämnda verk vidtogos efter hand olika åtgärder. Till
en början skedde uppsägning och entledigande i vanlig ordning av ickeordinarie
befattningshavare — huvudsakligen icke-familjeförsörjare — vilka
på grund av bristande arbetstillgång icke kunde bibehållas i tjänst. Vidare
bestämde järnvägsstyrelsen genom beslut den 31 december 1920, att trafikelever,
vilka utan att hava erhållit aspirant- eller extra ordinarie anställning
förrättade effektiv tjänst vid statens järnvägar, skulle med utgången av januari
1921 försättas i disponibilitet, vilket enligt järnvägsstyrelsens beslut
innebar, att deras tjänstgöring vid statens järnvägar skulle tillsvidare upphöra
vid nämnda tid. Vidare meddelade järnvägsstyrelsen föreskrifter
om periodisk tvångspermittering av extra ordinarie personal och aspiranter
å tjänstgöringsorter, där trots verkställda entlediganden personalöverskott
kvarstått. Tvångspermitteringen innebar inskränkning av tjänstgöringen intill
halva antalet arbetsdagar i månaden mot avstående av å permissionstiden
belöpande avlöningsförmåner. Slutligen överfördes till av järnvägsstyrelsen
ledda kristidsarbeten sådan icke-ordinarie personal, som med hänsyn
tili anställningstid och försörjningsplikt blivit i avvaktan på trafikrörelsens
uppgång bibehållen i tjänst utöver det för trafikrörelsen oundgängligen
erforderliga personalantalet.
Sedan den av nu nämnda åtgärder berörda personalen börjat atertagas i
statens järnvägars tjänst respektive — vad angår den tvångspermitterade
personalen — ånyo erhållit full tjänstgöring, uppstod fråga om lindring av
de menliga påföljder i avlöningshänseende, som sagda åtgärder medförde
för den ifrågavarande personalen. I sådant syfte har Kungl. Majit på framställning
av järnvägsstyrelsen och efter riksdagens hörande utfärdat särskilda
föreskrifter. Genom kungl, brev den 2 juni 1922 har sålunda stadgats,
all extra ordinarie personal vid statens järnvägar, som pa grund av
bristande arbetstillgång i anledning av trafikens nedgång entledigats eller
tvångspermitterats från sin anställning vid statens järnvägar eller ock erhållit
sysselsättning vid av statens järnvägar anordnade kristidsarbeten, finge vid
40
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
aterinträde i statens järnvägars tjänst, utan hinder av gällande avlönings°ch
pensionsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar, vid
tjänståisberäkning i löne- och pensionsavseende tillgodoräkna sig, de, som
entledigats, tiden före entledigandet och övriga tiden för tvångspermitteringen
respektive anställningen vid kristidsarbetena. Entledigad personal skulle,
lör alt komma i åtnjutande av de genom 1922 års brev medgivna förmånerna,
hava erhållit förnyad extra ordinarie eller ordinarie anställning vid statens
järnvägar före den 1 juli 1924 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit
framdeles funne skäl bestämma. Sagda tidpunkt har därefter genom särskilda
beslut av Kungl. Majit efter hand framflyttats till den 1 januari 1936.
De förmåner, som genom 1922 års brev sålunda tillerkändes extra ordinarie
befattningshavare, vilka entledigats till följd av trafikens nedgång, hava därefter
genom särskilda beslut av Kungl. Majit och riksdagen utsträckts att
gälla även aspiranter och jämväl personal — extra ordinarie befattningshavare
och aspiranter — vars entledigande icke varit en följd av trafikens
nedgång utan föranletts av vid statens järnvägar vidtagna rationaliseringsåtgärder;
i förstnämnda hänseende meddelade Kungl. Majit beslut den 30
april 1926.
Beträffande den på sin tid i disponibilitet försatta personal, som sedermera
återtagits i tjänst, hava bestämmelser, motsvarande de nu återgivna,
icke utfärdats. Järnvägsstyrelsen har medgivit, alt ifrågavarande personal
må få tillgodoräkna den före försättandet i disponibilitet förvärvade tjänstetiden.
Statens järnvägars befälsförbund har nu i en den 3 september 1936 dagtecknad
skrift hemställt, att även den tid, under vilken ifrågavarande befattningshavare
varit försatta i disponibilitet, måtte få tillgodoräknas i löneoch
pensionshänseende. Till stöd härför har förbundet i huvudsak anfört:
Försättandet i disponibilitet hade icke inneburit uppsägning eller entledigande
i vanlig ordning från statens järnvägars tjänst. Ehuruväl samtliga
i det föregående berörda tjänstemän erhållit samma utbildning och i allmänhet
också erhållit sin elevanställning samtidigt, hade genom förberörda
åtgärder en bestämd gräns blivit satt mellan de trafikelever, som redan hunnit
bliva befordrade till aspiranter eller extra ordinarie tjänstemän, och de
elever, som vid tiden i fråga ännu icke kunnat erhålla »fast anställning».
_ Dessa sistnämnda hade blivit försatta i en ojämförligt sämre ställning än
sina kamrater, trots att skillnaden dem emellan mera varit formell än
verklig. Vid försättandet i disponibilitet hade de visserligen formellt innehaft
varken aspirant- eller extra ordinarie tjänst; de hade dock i stor utsträckning
vid tiden i fråga använts exempelvis i säkerhetstjänst.
Sakligt sett syntes förhållandet i verkligheten hava varit det, att samtliga
här ifrågavarande elever hade bort betraktas som anställda och därför
också behandlas lika, d. v. s. blivit delaktiga av Kungl. Majits bestämmelser
av år 1922 och 1926. Även örn de genom järnvägsstyrelsens beslut
om försättande i disponibilitet fått en fingervisning, att de hade frihet att
söka anställning på annat håll, så vore det naturligt, såsom förhållandena
vjd i fråga varit, att de med hänsyn till sin jämförelsevis långa och
för såväl deni själva som statens järnvägar dyrbara utbildning icke gärna
önskat eller kunnat —• stor arbetsbrist rådde — bryta sig en annan levnadsbana.
De hade därför ställt sig till statens järnvägars förfogande och städse
varit beredda att vid behov inträda i tjänst. De hade härvid också kunnat
41
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
stödja sig på det förhållandet, att de blivit försatta i disponibilitet men däremot
icke entledigade, och de hade t. o. nr. blivit tilldelade inkallningsnummer,
angivande den ordning, i vilken de vid behov’ skulle komma att inkallas
till tjänst.
Då det icke heller syntes kunna förnekas, att statens järnvägar haft fordel
av disnonibilitetsförfarandet, kunde det icke av ifrågavarande tjänstemän
anses vara med billigheten överensstämmande, att icke även de finge
tillgodoräkna sig tiden för frånvaron från statens järnvägar (disponibilitetstiden)
vid bestämmandet av lön och pension. Försättandet i disponibilitet
hade skett mot deras egen vilja och utan något deras eget förvållande. Före
försättandet i disponibilitet hade de avlagt student- eller realexamen samt
därefter genomgått av järnvägsstyrelsen anordnade teoretiska och praktiska
utbildningskurser. Enligt bestämmelserna i järnvägsstyrelsens särtryck nr 9,
§ 48, hade de under hela utbildningstiden haft anledning antaga, att de
omedelbart efter slutexamens avläggande skulle bliva antagna till aspiranter.
Åtskilliga av dem hade också, innan de sökt inträde vid statens järnvägar,
från trafikavdelningens undervisningskommission erhållit ett prospekt,
i vilket bland annat utlovats, att de efter avslutandet av den praktiska utbildningen
och avläggandet av examen skulle befordras till stationsskrivaraspiranter
eller extra ordinarie stationsskrivare, beroende på betyg från den
teoretiska kursen och den praktiska utbildningen, samt därefter till ordinarie
stationsskrivare.
Sedan ifrågavarande trafikelever kortare eller längre tid varit försatta i
disponibilitet, hade de tid efter annan inkallats i tjänstgöring vid statens
järnvägar och så småningom erhållit anställning såsom extra ordinarie och
sedermera ordinarie stationsskrivare.
Disponibilitetstiden läge nu ganska långt tillbaka i tiden. Förbundet hade
också i det längsta hoppats att icke behöva ingå med här ifrågavarande
framställning, enär det synts kunna antagas, att befordringsförhållandena
för stationsskrivarna skulle så småningom påtagligt förbättras. Så hade
emellertid icke skett. Medellevnadsåldern för statens järnvägars 436 stationsskrivare
hade den 1 juli 1936 varit så hög som 44.a år. En betydande
del av den nuvarande stationsskrivarkåren kunde icke alls påräkna befordran.
På grund av vad sålunda anförts har förbundet hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte förklara, att det genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 juni 1922
och den 30 april 1926 meddelade bemyndigandet angående tjänstårsberäkning
för aspiranter och extra ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar,
vilka varit tvångspermitterade, jämväl måtte få äga tillämpning på de trafikelever,
som varit försatta i disponibilitet.
Det av befälsförbundet omnämnda prospektet innehöll bland annat följande:
Efter avslutandet av den praktiska utbildningen och avläggandet av
examen befordras vederbörande till stationsskrivaraspirant eller extra ordinarie
stationsskrivare, beroende på betyg från den teoretiska kursen och
den praktiska utbildningen, samt därefter till ordinarie stationsskrivare.
I utlåtande den 24 oktober 1936 över förbundets framställning framhöll
järnvägsstyrelsen, att det förelåge en bestämd skillnad mellan de tvångspermitterade
tjänstemännen och de i disponibilitet försatta trafikeleverna,
i det att de förra vid liden för tvångspermitteringen erhållit fast anställning
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
vid statens järnvägar, medan de senare vid tiden för styrelsens beslut om
försättandet i disponibilitet icke vunnit dylik anställning. Styrelsen, som
livligt beklagade den ogynnsamma ställning, i vilken nämnda elever till
följd av omständigheterna råkat, ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till
framställningen. Med avseende å den av befälsförbundet framförda uppfattningen,
att det i förbundets framställning omförmälda prospektet inneburit
utfästelse om framtida fast anställning, bär järnvägsstyrelsen åberopat
ett utlåtande från år 1921 i samma ämne, däri styrelsen bestämt bestritt riktigheten
av en sådan uppfattning.
Sedan befälsförbundet inkommit med ytterligare en skrift, dagtecknad
den 16 november 1936, och däri vidare utvecklat sina synpunkter på ifrågavarande
elevers anställningsförhållanden före försättandet i disponibilitet
och diskuterat frågan om innebörden av nyssnämnda prospekt, har kommunikationsverkens
lönenämnd den 19 februari 1937 avgivit utlåtande i ärendet.
Efter att hava erinrat om utvecklingen av förevarande spörsmål har
önenämnden anfört:
Framställningen avser vissa av de från trafikelevkurserna 1917—1919,
1918—1920 och 1919—1921 utexaminerade trafikelever, vilka, efter att hava
blivit försatta i disponibilitet från och med den 1 februari 1921, sedermera
under åren 1925—1931 återtagits i statens järnvägars tjänst, nämligen 4 av
1917—1919 års kurs, 45 av 1918—1920 års kurs och 8 av 1919—1921 års
kurs, eller sammanlagt 57 stycken. Av dessa är numera en befordrad till
bokhållare (17:e lönegraden), och en är extra ordinarie stationsskrivare, under
det att samtliga övriga innehava ordinarie befattningar i 15:e lönegraden
såsom stations- eller kontorsskrivare. De ifrågavarande befattningshavarna
uppbära nu lön enligt någon av 16:e—18:e löneklasserna, nämligen
7 enligt 16:e, 32 enligt 17:e och 18 enligt 18:e löneklassen. Ett bifall till
framställningen skulle, på ett undantag när, för samtliga medföra uppfattning
till högsta löneklassen inom respektive lönegrad (för samtliga ordinarie
stations- och kontorsskrivare 19:e löneklassen), vilket, enligt verkställda beräkningar,
skulle innebära en sammanlagd merkostnad för statsverket av i
runt tal 120,000 kronor.
Lönenämnden vill till en början framhålla, att ett bifall till framställningen
skulle innebära, att de här ifrågavarande befattningshavarna i lönehänseende
tillgodoräknades tid, varunder de icke utfört något med stations- eller
kontorsskrivares likvärdigt arbete i statens tjänst och under vilken de varit
oförhindrade att åtaga sig annat förvärvsarbete. De tvångspermitterade befattningshavare,
med vilka de i framställningen jämföras, lia däremot under
sammanlagt cirka hälften av den tid, som tvångspermitteringen omfattat
och vilken sedermera genom särskilt beslut tillgodoräknats dem, tjänstgjort
under regelbundet återkommande perioder och varit av denna tjänstgöring
hindrade att söka anställning eller åtaga sig ordnat arbete utanför verket.
De i framställningen avsedda trafikeleverna skulle sålunda vid ett fullständigt
tillgodoräknande av disponihilitetstiden komma i åtnjutande av en
väsentligt större förmån, än som tillerkänts deras äldre, tvångspermitterade
kamrater och beredas en förhållandevis förmånligare ställning i lönehänseende
än dessa.
Enligt lönenämndens mening är det vid prövningen av förevarande ärende
vidare av vikt att undersöka, huruvida ett bifall helt eller delvis till den
gjorda framställningen kan tänkas medföra konsekvenser i fråga om andra
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
43
grupper av personal i statstjänst. I sådant hänseende vill nämnden erinra
om de åtgärder, som vid telegrafverket på sin tid vidtogos för reglering av
det personalöverskott, som uppkommit till följd av den efter världskrigets
slut hastigt sjunkande telegramtrafiken. Av dessa åtgärder drabbades bland
andra sammanlagt 232 extra ordinarie och extra telegrafister (telegrafexpeditörer),
som av ovan angivna orsaker försattes ur tjänst, nämligen 177 stycken
från och med den 1 januari 1923 och de övriga 55 från och med den
1 januari 1924. Under åren 1927—1935 hava dessa tjänstemän efter hand
erbjudits och, i den mån de så önskat, erhållit återinträde i effektiv tjänst.
Dessförinnan hava de i mån av arbetstillgång erhållit tillfällig tjänstgöring
under längre eller kortare perioder. För löneklassplacering hava ifrågavarande
tjänstemän fått tillgodoräkna allenast den sammanlagda tid, under
vilken de verkligen förrättat tjänst. De till denna grupp hörande tjänstemännen
hava genomgått och utexaminerats från telegrafelevkurser hösten
1919 och senare. De teoretiska kurserna, vilka varit förlagda till telegrafverkets
undervisningsanstalt i Stockholm, Ira omfattat en tid av 3—3 V2 månader,
varunder kursdeltagarna uppburit ersättning med 4 kronor 50 öre
för dag. Den övriga elevtjänstgöringen har i regel fullgjorts å vederbörandes
hemort. Av de hithörande tjänstemännen är en del fortfarande extra ordinarie
telegrafexpeditörer, under det att andra sökt och erhållit ordinarie
befattningar i lägre lönegrader.
Av en jämförelse mellan nu berörda tjänstemän vid telegrafverket och de
i disponibilitet försatta trafikeleverna vid statens järnvägar framgår, att de
förra genomsnittligt varit försatta ur tjänst längre tid än de senare och efter
återinsättandet i effektiv tjänst i en del fall kommit i ett förhållandevis
sämre läge med avseende å tjänsteställning och placering i löneklass inom
vederbörande lönegrad. I händelse av bifall till befälsförbundets framställning
i fråga om trafikeleverna vid statens järnvägar synes det därför knappast
vala möjligt att avvisa eventuellt framkommande krav från de ifrågavarande
telegrafexpeditörernas sida på ett motsvarande medgivande för dem.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden finner sig lönenämnden icke
kunna tillstyrka bifall till befälsförbundets framställning.
Vissa av befälsförbundet anförda särskilda omständigheter äro emellertid
enligt lönenämndens mening av den betydelse, att de icke böra lämnas obeaktade
vid behandlingen av förevarande ärende. Härom anför nämnden
vidare:
Nämnden avser härmed i första hand det förhållandet, att de omhandlade
tjänstemännen måst vidkännas mycket betydande kostnader för sin utbildning
i trafikelevkurs utan att under de närmast påföljande åren erhålla något
ekonomiskt vederlag för sina utgifter i form av arbetsinkomst från verket.
Av de här ifrågavarande trafikelevkurserna pågick den första under
tiden 23h 1917—18/y 1919, den andra under tiden 25/t 1918—4/r 1920 och den
sista under tiden 15/s 1919—20/i2 1920. I samtliga dessa, genomsnittligt 21
månader långa kurser ingick en till Stockholm förlagd 6 månaders teoretisk
utbildning, ben ersättning, som deltagarna i dessa under svår dyrtid pågående
kurser fingo uppbära, läckte endast lill en del deras verkliga utgifter
under utbildningstiden. Kursdeltagarna måste sålunda särskilt under den
halvårslånga vistelsen i Stockholm men även under den övriga elevtjänstgöringen,
som mestadels var förlagd till andra orter än vederbörandes hemorter,
själva vidkännas betydande kostnader för sin utbildning. Detta förhållande
belyses i viss mån av en jämförelse mellan, å ena sidan, beloppet
av den ersättning, som vid tillämpning av nu gällande ersätlningsgrunder
44
Kungl. Maj-.ts proposition nr 141.
skulle hava utgått till deltagare i de ifrågavarande kurserna, och å andra
sidan det ersättningsbelopp, som i verkligheten utbetalades till deni. Skillnaden
mellan dessa båda belopp utgör i medeltal per kursdeltagare omkring
2,300 kronor. En annan omständighet, som i detta sammanhang förtjänar
beaktande, är den, att de ifrågavarande trafikeleverna vid tjänstgöring såsom
tågklarerare voro underkastade uniformsplikt och därför nödgades anskaffa
uniform, som då betingade en avsevärd kostnad.
Vad vidare angår det av befälsförbundet åberopade prospekt, som på sin
tid av järnvägsstyrelsens undervisningskommission utfärdades och vilket
tydligen haft till syfte att möjliggöra erforderligt urval och därigenom god
rekrytering till trafikelevkurserna, så måste detta, även om den däri lämnade
redogörelsen för befordringsgången icke kan sägas utgöra någon bindande
utfästelse från järnvägsstyrelsens sida att under alla förhållanden
fastanställa eleverna efter avlagd godkänd examen, dock anses hava i sådan
grad påverkat valet av levnadsbana för åtskilliga av de nu ifrågavarande
tjänstemännen, att detsamma vid en skälighetsbedömning icke bör helt lämnas
ur räkningen.
Med hänsyn till de påfallande stora kostnader, som de omhandlade tjänstemännen
måst ikläda sig för yrkesutbildningen, vidare därtill, att de nödgats
redan under utbildningstiden för egna medel anskaffa uniform, samt slutligen
till den inverkan på vederbörandes yrkesval, som förenämnda prospekt
kan hava utövat, har det synts lönenämnden skäligt, att tjänstemännen i fråga
erhålla någon kompensation för det förfång i ekonomiskt hänseende, som försättandet
i disponibilitet för dem medfört. Den lämpligaste formen för dylik
gottgörelse skulle, enligt lönenämndens mening, vara, att till en var av
dem utbetalades ett engångsbelopp av förslagsvis 600 kronor.
En av lönenämndens ledamöter har avgivit särskilt yttrande och med hänsyn
till innehållet av förenämnda prospekt ansett, att lönenämnden icke borde
hava haft något att erinra mot bifall till befälsförbundets framställning.
Till följd av remiss har järnvägsstyrelsen den 5 april 1937 avgivit förnyat
utlåtande i ärendet och därvid, med hänsyn till vad lönenämnden anfört,
förklarat sig icke vilja motsätta sig ^anordnande på sätt nämnden
föreslagit till envar av ifrågavarande, i disponibilitet försatta trafikelever
av en engångsersättning av 600 kronor såsom kompensation för de särskilt
stora kostnader, som på grund av då rådande dyrtid varit förenade med
vederbörandes yrkesutbildning.
Slutligen har statskontoret den 31 juli 1937 avgivit utlåtande i ärendet och
däri anfört:
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna och på av dessa anförda
skäl anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att ifrågavarande tjänstemän
få i avlöningshänseende och som tjänstår för pension tillgodoräkna
tid, under vilken de i sin egenskap av i disponibilitet försatta trafikelever icke
fullgjort arbete i statens tjänst.
Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter vill ämbetsverket
emellertid icke motsätta sig, att, på sätt kommunikationsverkens
lönenämnd föreslagit, till envar av dem av ifrågavarande trafikelever, vilka
numera innehava anställning vid statens järnvägar (57 stycken), utbetalas
ett engångsbelopp, förslagsvis 600 kronor. Härtill torde emellertid riksdagens
medgivande böra inhämtas.
45
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Av skäl, som järnvägsstyrelsen och lönenämnden närmare utvecklat, synes
befälsförbundets framställning i förevarande ämne icke böra bifallas. Däremot
vill jag förorda det av lönenämnden framförda förslaget, vilket järnvägsstyrelsen
och statskontoret förklarat sig icke vilja motsätta sig, nämligen
att en engångsersättning av 600 kronor skulle utanordnas till ifrågavarande,
på sin tid i disponibilitet försatta befattningshavare — enligt uppgift
till ett antal av 57 — såsom kompensation för de utgifter, som de ådragit
sig i samband med utbildningen i järnvägstjänst. Jag tillstyrker alltså, att
av riksdagen utverkas medgivande till att utanordning av nämnda engångsersättning
må äga rum med anlitande av trafikmedel.
Sammanfattning. Vid bifall till mina i det föregående framställda förslag
i fråga om befattningar vid statens järnvägar skulle antalet konstruktörsbefattningar
ökas från 12 till 13, antalet maskininspektorsbefattningar
från 7 till 8 och antalet aktuariebefattningar från 3 till 4. I samband därmed
skulle en underingenjörsbefattning (lönegrad 20) kunna indragas och
antalet befattningar som förste bokhållare å övergångsstat minskas med en.
Statens vattenfa 11 sver k.
I skrivelse den 12 november 1937 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag
bland annat om inrättande av tre nya ordinarie befattningar i 27:e och 26:e
lönegraderna vid statens vattenfallsverk. Avsikten härmed är att bereda
ordinarie anställning för extra ordinarie befattningshavare i motsvarande
lönegrad. Därjämte har styrelsen föreslagit uppfattning av föreståndaren
för kamerala avdelningen vid Trollhätte kraftverk från kontrollör (lönegrad
21) till förste kontrollör (lönegrad 22). Med prövningen av sistnämnda förslag,
vilket innefattar en avvägning av löneställningen i förhållande till motsvarande
befattningar vid andra statens kraftverk, synes mig böra anstå i
avvaktan å pågående avlöningsrevision.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att vattenfallsstyrelsen i en
den 10 maj 1937 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj:t inkommit med förslag
till omorganisation av styrelsens byråer. Förslaget innebär huvudsakligen,
förutom indragning av kanal- och fastighetsbyrån, att kraftverksbyrån,
vilken står under ledning av överdirektören, skulle uppdelas på fyra
byråer, nämligen en elektroteknisk anläggningsbyrå, en driftbyrå, en ekonömibyrå
och en förrådsbyrå. Dessa nya byråer skulle i fråga om arbetsuppgifter
i huvudsak motsvara inom kraftverksbyrån nu förefintliga avdelningar
och kontor; dock skulle till ekonomi- och förrådsbyråerna jämväl
överföras vissa arbetsuppgifter från andra nuvarande byråer. Dessutom
skulle alla personalärenden inom styrelsen koncentreras till den nuvarande
kameralbyrån, vilken sålunda skulle ombildas till att bliva en personalbyrå,
Departe
ments
chefen.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 141.
linder det att till kameralbyrån hörande bokförings- och kassaärenden samt
andra ekonomiska frågor skulle överföras till den nya ekonomibyrån.
Vidare innebär förslaget, att den nuvarande tantiemavlönade överdirektörstjänsten
skulle indragas och ersättas med en befattning såsom överdirektör
och souschef, vilken icke skulle handhava den omedelbara ledningen
av någon byrå. Mellan generaldirektören och överdirektören skulle ärendena
fördelas enligt generaldirektörens beslut. Därjämte skulle chefen för den
nya elektrotekniska anläggningsbyrån erhålla överingenjörs tjänsteställning
i likhet med vad nu är förhållandet beträffande chefen för byggnadstekniska
byrån.
Utan direkt samband med ovan omförmälda omorganisationsfråga har
vattenfallsstyrelsen i förenämnda skrivelse jämväl framlagt förslag i fråga
om de förändringar beträffande löneställning och anställningsform, vilka enligt
styrelsens mening borde vid den förestående allmänna löneregleringen
genomföras för generaldirektör, överdirektör och byråchefer samt vissa
chefstjänstemän vid lokalförvaltningarna. I denna del sammanhänger styrelsens
förslag med det uppdrag, som lämnats åt 1936 års lönekommitté och
som i vissa nu berörda hänseenden ännu ej är slutfört.
Styrelsens förslag till omorganisation och därmed sammanhängande förslag
till ändrad löneställning för ett flertal högre befattningshavare synes
böra underkastas ytterligare utredning. I den mån det emellertid för underlättande
av arbetet inom styrelsen kan befinnas önskvärt, torde Kungl.
Majit få anses oförhindrad att i instruktionsväg vidtaga den jämkning i
arbets- och ansvarsfördelningen inom styrelsen, som, intill dess omorganisationen
kan genomföras, befinnes vara av förhållandena påkallad.
En ny förste byråingenjörsbefattning. En av de av vattenfallsstyrelsen
föreslagna nya ordinarie tjänsterna är en förste byråingenjörsbefattning (27 :e
lönegraden), avsedd för handläggning av ångtekniska ärenden. Till stöd
för förslaget yttrar styrelsen:
Vid ångkraftverket i Västerås, vilket förestås av en driftchef, finnes en
särskild ingenjör såsom biträde åt driftchefen vid handläggningen av ångtekniska
frågor beträffande såväl utredningar och konstruktioner för som
utförandet av ny- och ombyggnads- samt underhållsarbeten inom kraftverkets
ångtekniska delar. Denne ingenjör har sedan den 1 juli 1935 innehaft
tjänsteställning såsom e. o. maskiningenjör i 24:e lönegraden, och i skrivelse
den 14 november 1935 hemställde vattenfallsstyrelsen bl. a. om inrättande
vid Västerås kraftverk av en ordinarie dylik befattning.
Vattenfallsstyrelsen har emellertid sedermera kommit till den uppfattningen,
att man i detta fall icke lämpligen kan stanna vid nämnda tjänstegrad.
Ifrågavarande tjänsteman har nämligen under arbetet med de svåra
uppgifter, han haft att lösa i styrelsens tjänst, förvärvat sig så stora meriter,
att han blivit synnerligen eftersökt av den privata industrien; och han har
kvarstannat i vattenfallsverkets tjänst endast på grund av utfästelse från
styrelsen att göra vad på styrelsen ankommer för att åt honom måtte anordnas
en ordinarie befattning såsom förste byråingenjör. I samband härmed
Kungl. Maj.ts proposition nr lil.
47
har styrelsen befordrat honom till e. o. förste byråingenjör fr. o. m. den 1
september 1937. För uppvisande av det befogade i dessa åtgärder tillåter
sig styrelsen anföra följande.
Den vid olika tidpunkter i Västerås kraftverk installerade effekten framgår
av nedanstående tabell.
Maximieffekt vid
År maskinanlägg- ångpanneanlägg
ningen
ningen vid drift
med kol
1917 ............................. 14,000 kW 10,000 kW
1922 ............................. 42,000 » 30,000 »
1927 ............................. 42,000 » 40,000 >
1932 ............................. 101,000 » 70,000 »
1937 ............................. 112,000 » 120,000 »
Från att för tio år sedan lia varit utbyggt för relativt måttlig effekt har
ångkraftverket i Västerås måst utvidgas till en storlek, jämförlig med statens
största vattenkraftstationer och de stora utländska ångkraftverken. När inom
kort vattenfallsverkets centralblock kommer att sammankopplas med norrlandsblocket,
kommer Västeråsverket att fungera såsom lågvatten- och driftreserv
för samtliga de statliga kraftanläggningarna.
I detta sammanhang må jämväl framhållas, att såväl driftarbetet som
underhålls- och ombyggnadsarbetena äro mera krävande vid en ångkraftstation
än vid en vattenkraftstation.
De tre ingenjörer, som hittills successivt varit driftchefer vid Västerås
kraftverk, ha aila varit elektroteknici. Det ligger nästan i sakens natur, att
så måste bliva förhållandet även för framtiden, dels därför att Västeråsverket
såsom sammanbindningspunkt mellan flera vattenkraftverk har en omfattande
elektrisk utrustning, dels därför att elektroteknisk utbildning är
oundgänglig för driftens skötsel, dels ock därför att det för vattenfallsverkets
övriga kraftanläggningar icke behöves ångtekniskt men väl elektroteknisk!
utbildad personal, från vilken ifrågavarande driftchefsbefattning lämpligen
bör kunna rekryteras, liksom dylik driftchef vid behov bör kunna överflyttas
till annat tjänsteställe.
Styrelsen framhåller vidare, att på grund av angivna omständigheter den
nuvarande ångtekniske ingenjören i Västerås, vilken varit anställd vid verket
i mer än 19 år, bevarat kontinuiteten vid ombytena av driftchefsbefattningens
innehavare och därigenom i hög grad minskat de olägenheter, som
varit förenade med dessa ombyten. Eftersom det inom vattenfallsstyrelsens
kraftverksbyrå icke funnes någon särskild ångtekniker utan de ångtekniska
ärendena föredroges för överdirektören direkt från Västerås, vore den ångtekniska
ingenjörstjänsten vid Västeråsverket av mycket stor betydelse. Om
denna enkla och billiga organisationsform — utan särskild angkraftingenjör
vid centralförvaltningen — skulle kunna bibehållas, berodde detta till stor
del på kvalifikationerna hos den person, varmed ifrågavarande ingenjörstjänst
i Västerås vore besatt. Styrelsen anför vidare:
Ångkraftverket i Västerås bär speciella arbetsuppgifter. Det skall vid behov
kunna snabbt igångsättas med stora kraftbelopp och har därför utbyggts
med en vid Västerås konstruerad ångpannetyp, som kan uppeldas från kallt
vatten till fullt ångtryck och ångavgivning på c:a 10 minuter. Med hänsyn
48
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Departe
ments
chefen.
till den korta utnyttjningstiden är det viktigt, att kraftverket bygges så
billigt som möjligt per kW räknat, enär eljest kostnaderna för ränta,
avsättning till förnyelsefond och underhåll bli besvärande höga. Detta
har lett till en råd av nya konstruktioner för ångpannorna i Västerås. Den
därvarande ångtekniske ingenjören har biträtt såväl den nuvarande som de
tidigare driftcheferna vid dessa arbeten och har i stor omfattning självständigt
omhänderhaft konstruktionsarbetet. Numera är han förmodligen
inom denna specialitet den främste mannen inom landet, och det skulle vara
utomordentligt svårt för vattenfallsstyrelsen att ersätta honom. Styrelsen har
givetvis haft anledning att alldeles särskilt betänka detta, då styrelsen varit i
fara att mista honom.
Det kan synas, som om ångkraftärendena skulle minskas, sedan den senaste
utvidgningen vid Västerås färdigställts. Detta torde emellertid icke bliva fallet.
Livslängden hos ångturbiner, ångpannor och andra ånganläggningar är i
allmänhet icke mer än 20 å 30 år, och då de äldsta anläggningsdelarna nu
äro 20 år gamla, har man att räkna med ersättningsbyggnader i en nära
liggande framtid. Utan dylika förnyelser kan man nämligen icke påräkna
erforderlig driftsäkerhet och god bränsleekonomi. Den fortgående betydande
ökningen i belastningen kommer förr eller senare att framtvinga även nya
ångkraftanläggningar.
Vattenfallsstyrelsen har inom sin centralförvaltning andra specialister, liknande
den nu ifrågavarande, exempelvis en särskild förste byråingenjör för
handläggning av frågor rörande vattenturbiner. Den omständigheten, att ångkraftingenjören
för närvarande av praktiska lämplighetsskäl är placerad i Västerås,
synes icke böra förhindra, att för honom inrättas en förste byråingenjörsbefattning.
Det är tänkbart, att det under ett senare utvecklingsskede
kan visa sig lämpligt att överflytta honom till en byrå inom styrelsen, antingen
för den händelse ett nytt ångkraftverk behöver anläggas i annan del av
landet eller oberoende därav på grund av organisatoriska skäl.
Med stöd av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt, att vid
statens vattenfallsverk måtte inrättas en ordinarie förste byråingenjörsbefattning
för handläggning av ångtekniska frågor.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 7 december 1937
anfört:
Förslaget att vid ångkraftverket i Västerås inrätta en ordinarie befattning
som förste byråingenjör i 27 :e lönegraden har tillkommit i syfte att möjliggöra
bibehållandet i vattenfallsverkets tjänst av den befattningshavare, som inom
vattenfallsverket företräder den speciella sakkunskapen i ångtekniska frågor.
Denne tjänsteman, som från och med den 1 september 1937 befordrats till
extra ordinarie förste byråingenjör i 27 :e lönegraden från förut innehavd tjänsteställning
såsom extra ordinarie maskiningenjör i 24 :e lönegraden, har varit
anställd i verkets tjänst under en tid av mer än nitton år. Med hänsyn till
nu anförda förhållanden och till de skäl vattenfallsstyrelsen i övrigt anfört
för ifrågavarande förslag vill lönenämnden icke motsätta sig dess genomförande.
Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall vill jag i likhet med
lönenämnden icke motsätta mig, att ifrågavarande extra ordinarie förste byråingenjör
med oförändrad lönegradsplacering överföres till ordinarie stat.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
Jag tillstyrker alltså, att antalet förste byråingenjörsbefattningar ökas från
9 till 10.
Två nya byråingenjörsbefattningar. I sin skrivelse har vattenfallsstyrelsen
vidare hemställt om inrättande av två byråingenjörsbefattningar, avsedda
en för vartdera av Trollhätte och Älvkarleby kraftverks huvudkontor.
Styrelsen har härom anfört:
Sedan en följd av år tillbaka har vid vartdera av Trollhätte och Älvkarleby
kraftverks huvudkontor funnits anställd en särskild ingenjör med huvudsaklig
uppgift att handlägga utrednings- och konstruktionsgöromål beträffande
utvidgnings-, ombyggnads- och underhållsarbeten å kraftstationer och distributionsanläggningar.
Så länge dessa göromål voro av relativt mindre omfattning och enklare art,
kunde desamma anförtros åt ingenjörer i 20 :e lönegraden, arbetande under
ledning av respektive direktörsassistent. Sedan nämnda arbeten under de
senaste åren blivit alltmera omfattande och krävande, har det emellertid befunnits
nödvändigt att utbyta nämnda ingenjörer mot högre kvalificerade befattningshavare,
som kunna arbeta självständigt. För närvarande handhavas
därför ifrågavarande arbetsuppgifter vid vartdera kraftverket av en e. o. byråingenjör
i 26 :e lönegraden (sedan november 1935 vid Älvkarleby kraftverk
och sedan oktober 1936 vid Trollhätte kraftverk). Denna utveckling får ses
mot bakgrunden av följande omständigheter.
På grund av dels den ökade omfattning, som nyanläggningsarbetena inom
hela vattenfallsverket fått, dels det samtidigt kraftigt stigande behovet av
moderniseringar och utvidgningar av kraftstationer, understationer och kraftledningar,
särskilt vid de båda äldsta och största kraftverken Trollhätte och
Älvkarleby kraftverk, kan kraftverksbyråns anläggningsavdelning ej utan en
besvärande tidsutdräkt, hindersam för den stigande belastningens fullgoda
tillgodoseende, hinna med att planlägga och utföra allt det konstruktionsarbete,
som kräves såväl för nyanläggningarna som för de äldre anläggningarnas
ombyggnad och utvidgning. Därtill kommer, att utformningen av ombyggnaderna
och utvidgningarna av de äldre anläggningarna måste ske under
hänsynstagande till dessa anläggningars befintliga skick och den drift de betjäna,
varför nämnda utformning måste verkställas i intimt samarbete med
de lokala organ, som handhava denna drift. Därvid måste jämväl vissa standardkonstruktioner
för understationer modifieras efter lokala förhållanden.
Ehuru kraftverksbyråns anläggningsavdelning alltjämt angiver huvuddragen
även av de utvidgnings- och ombyggnadsarbeten, som skola verkställas
vid Trollhätte och Älvkarleby kraftverks anläggningar, ha därför detaljerna
och den av lokala förhållanden betingade utformningen av dessa arbeten måst
i avsevärd utsträckning skjutas över på vederbörande lokala kraftverksförvaltningar,
vilka givetvis även lia att taga initiativ till dylika arbeten. I den
mån kraft- och distributionsanläggningarna blivit flera samt belastningen
vid dem ökats, bär genomförandet av såväl utvidgnings- och ombyggnadsarbetena
som även underhållsarbetena kommit att försvåras samt att kräva
en omsorgsfullare planering och därmed ett i anläggnings- och drifttekniska
hänseenden sakkunnigt förberedande.
De arbetsuppgifter, som åligga ifrågavarande byråingenjörer, omfatta, såsom
ovan nämnts, huvudsakligen handläggning av frågor rörande utvidg
Bihang
till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr lil. 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Departe
ments
chefen.
nings-, ombyggnads- och underhållsarbeten vid kraftstationer och distributionsanläggningar,
varvid det särskilt åligger dem:
att med ledning av drift- och belastningsrapporter ävensom andra från de
olika driftsorganen lämnade uppgifter bedöma behovet av utökningar, förstärkningar
och moderniseringar av kraftstationers ställverk och transformator
anläggningar, understationer, sekundär- och tertiärlinjer samt att utreda
lämpligaste sätt för dessa arbetens utförande och kostnaderna därför;
att med biträde av tillgänglig ritpersonal utarbeta erforderliga detaljkonstruktioner
för ovannämnda arbeten;
att planlägga och kostnadsberäkna vidlyftigare förnyelse- och underhållsarbeten
å ovannämnda anläggningar ävensom å primärlinjer och bostadshus;
att beträffande sitt arbetsområde medverka vid uppgörande av förslag till
anslagsäskanden samt förnyelse- och driftkostnadsstater;
att förbereda anskaffandet genom kraftverksbyråns anläggningsavdelning
respektive förrådskontor av erforderliga transformatorer och andra elektriska
apparater samt större anläggningsmateriel ävensom att ordna med dylika apparaters
och materialiers fördelning mellan olika stationer och linjer.
Därjämte skola dessa byråingenjörer vid förfall för respektive direktörsassistenter
inträda i deras ställe såsom vikarie.
Då ifrågavarande byråingenjörsbefattningar, såvitt nu kunde bedömas, vore
permanent behövliga och då motsvarande e. o. befattningshavare varit anställda
i statens vattenfallsverks tjänst sedan 17 1/2 respektive 18 1li år, funne
vattenfallsstyrelsen dessa befattningar böra göras till ordinarie i 26 :e lönegraden.
Lönenämnden har anfört, att nämnden, enär ifrågavarande båda befattningar,
såsom vattenfallsstyrelsen uppgivit, syntes fylla ett bestående behov,
intet hade att erinra mot att befattningarna nu uppfördes på ordinarie stat.
Icke heller med avseende å nu förevarande förslag har jag funnit anledning
motsätta mig bifall till vad vattenfallsstyrelsen hemställt. I anslutning
härtill vill jag tillstyrka, att antalet byråingenjörsbefattningar ökas från 6
till 8.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle vid statens
vattenfalls ver k antalet av följande ordinarie befattningar ökas, nämligen
förste byråingenjörstjänsterna från 9 till 10 samt byråingenjörstjänsterna
från 6 till 8.
Kungl. May.ts proposition nr 141.
51
Sammanställning
av departementschefens förslag beträffande befattningar vid
kom munikationsverken.
Löne-
Befattning
Nuva-
rande
antal
Föreslagen
Blivande
grad
ökning
Minsk-
ning
antal
24
Postverket,
Överkontrollör ..............................
6
1
7
24
Sekreterare ..................................
4
2
—
6
22
Förste kontrollör ............................
13
1
1
13
21
Revisor och bokhållare ......................
3
—
1
2
21
Revisor......................................
7
—
1
6
21
Notarie......................................
8
2
—
10
27
Anm. Därutöver skulle indragas 1 kontrol- lörsbefattning (lgr 20).
Telegrafverket.
Förste byråingenjör ..........................
5
1
6
26
Sekreterare ..................................
2
1
—
3
26
Linjeingenjör ................................
26
3
—
29
26
Byråingenjör ................................
5
2
1
6
24
Sekreterare ..................................
9
—
1
8
21
Notarie......................................
8
1
—
9
22
Statens järnvägar.
Maskininspektor..............................
7
1
8
22
Konstruktör..................................
12
1
—
13
21
Aktuarie ....................................
3
1
—
4
27
Anm. Därutöver skulle indragas 1 under- ingenjörsbefattning (lgr 20) och 1 befattning sora
förste bokhållare å övergångsstat (lgr 18).
Statens vattenfallsverk.
Förste byråingenjör ..........................
9
1
10
26
Byråingenjör ................................
6
2
—
8
övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.
De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar
vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den 1
juli 1938.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
I vanlig ordning torde böra utverkas riksdagens bemyndigande för Kungl.
Majit att utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna erfordras för genomförande
av de föreslagna ändringarna.
På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
1 :o) fastställa antalet av följande befattningar vid kommunikationsverken
från och med den 1 juli 1938 på sätt i det
följande angives, nämligen:
vid postverket:
notarie ...................
revisor ...................
revisor och bokhållare......
sekreterare i 24 le lönegraden
Överkontrollör ............
vid telegrafverket:
notarie ..................
sekreterare i 24 :e lönegraden
byråingenjör .............
linjeingenjör .............
sekreterare i 26:e lönegraden
förste byråingenjör ........
vid statens järnvägar:
aktuarie .................
konstruktör ..............
maskininspektor ...........
vid statens vattenfallsverk:
byråingenjör .............
förste byråingenjör .........
10
6
2
6
7;
9
8
6
29
3
6;
4
13
8;
8
10;
2:o) medgiva, att extra landstelefonist vid telegrafverket,
som befordrats eller befordras direkt till ordinarie landstelefonist,
må för placering i löneklass i sistnämnda befattning
tillgodoräknas så stor del av tiden, utöver tre år, för
hennes anställning såsom icke-ordinarie lokaltelefonist, som
erfordras för att hon såsom ordinarie landstelefonist skall
erhålla en löneställning, högst enligt en löneklass utöver den,
vari hon skulle hava placerats, därest hon i stället konstituerats
till ordinarie lokaltelefonist, samt att de ordinarie
landstelefonister, vilka sålunda befordrats samt konstituerats
från och med den 1 november 1937 respektive den 1 januari
1938, må i enlighet med vad nyss sagts placeras i högre löneklass
och åtnjuta lön enligt denna löneklass räknat från och
med dagen för tillträdandet av den ordinarie befattningen;
53
Kungl. Maj;ts proposition nr lil.
3:o) medgiva, att till envar vid statens järnvägar den 1
januari 1938 anställd befattningshavare, som genom järnvägsstyrelsens
beslut den 31 december 1920 försatts i disponibilitet
och sedermera återinträtt i tjänst, må av trafikmedel
utgå en engångsersättning av sexhundra kronor såsom kompensation
för av befattningshavaren havda kostnader för
utbildning i järn vägstjänst; samt
4:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda förslag
må erfordras.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars Staaff.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr lil.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Innehållsförteckning.
Sid.
Inledning .......................................................................... \
Postverket.......................................................................... 4
En ny notariebefattning å första byrån s. 4. En ny sekreterarbefattning i 24:e
lönegraden å fjärde byrån s. 5. En ny förste kontrollörsbefattning å fjärde byrån
s. 9. En ny sekreterarbefattning i 24:e lönegraden å bankavdelningen s. 10. En
ny notariebefattning å bankavdelningen s. 17. En ny överkontrollörstjänst å
postdirektionen i övre norra distriktet s. 19. övriga av generalpoststyrelsen framställda
förslag s. 21. Sammanfattning s. 22.
Telegrafverket...................................................................... 23
En ny förste byråingenjörsbefattning å linjebyrån s. 23. Två nya byråingenjörsbefattningar
s. 23. En ny sekreterarbefattning i 26:e lönegraden s. 25. En ny
notariebefattning å trafikbyrån s. 27. Tre nya linjeingenjörsbefattningar s. 28.
Övriga av telegrafstyrelsen framställda förslag s. 32. Placering i löneklass av vissa
ordinarie landstelefonister m. m. s. 33. Sammanfattning s. 34.
Statens järnvägar.................................................................. 35
En ny konstruktörsbefattning å bantekniska byrån s. 35. En ny aktuariebefattning
för järnvägsmuseum s. 35. En ny maskininspektorsbefattning vid malmbanan s.
37. Övriga av järnvägsstyrelsen framställda förslag s. 38. Fråga om beredande
av viss kompensation åt personal, som varit försatt i disponibilitet s. 39. Sammanfattning
s. 45.
Statens vattenfallsverk ............................................................ 45
En ny förste byråingenjörsbefattning s. 46. Två nya byråingenjörsbefattningar s. 49.
Sammanfattning s. 50.
Sammanställning av departementschefens förslag beträffande befattningar vid
kommunikationsverken.......................................................... 51
Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan ................ 51
Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
380718
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:260 Riksdagens skrivelse Nr 260 s. 3 i texten
- SU 1938:120 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om ändrad löneställning för vissa befattningar vid statens kommunikationsverk m. m. jämte i ämnet väckta moti s. 1 i texten