Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923 (nr Hl) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl

1938-02-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:142, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923 (nr Hl) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majit* proposition nr 142.

1

Nr 142.

\ :• »JjjO A**'' t 3 - V •''» fl''*-1''i It''/ i f». 1*1-'' ''TU

Kungl. Majit* proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1

juni 1923 (nr Hl) angående förbud mot införsel till

och försäljning inom riket av exportöl; given Stockholms

slott den 18 februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen

den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 142.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923

(nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av exportöl.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 1 juni 1923 angående förbud

mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl skall erhålla

följande ändrade lydelse:

3 §.

1. Exportöl må till riket införas av den, som enligt särskilt stadgande

äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor.

2. Resande, som ankommer från utrikes ort, må för eget bruk införa

högst en liter exportöl.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

ändring i viss del av förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud

mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl samt anför därvid

följande:

Enligt 10 § 4 mom. c) i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning äger

resande, som ankommit från utrikes ort, för eget bruk mot erläggande av

stadgad tull införa rusdrycker intill viss mindre av Konungen fastställd kvantitet.

Ett stadgande av enahanda innehåll återfinnes i 2 kap. 10 § 4 mom.

c) i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning, som skall lända till efterrättelse

från och med den 1 oktober innevarande år.

Med rusdrycker avsågs enligt 1917 års förordning i dess ursprungliga lydelse

icke allenast spritdrycker och vin utan även maltdryck av tredje klassen,

i förordningen betecknad såsom öl. I anslutning till nyssnämnda stadgande

i förordningen föreskrevs genom kungörelse den 18 december 1918 (nr

989), att resande, som uppnått 21 års ålder och till riket ankommit från utrikes

ort, finge, så framt det icke funnes uppenbart, att resan företagits i huvudsakligt

syfte att till riket införa rusdryck, för eget bruk mot erläggande av

stadgad tull införa, av spritdrycker högst en tredjedels liter, av vin

högst en liter samt av ö 1 högst två liter. Beträffande spritdrycker och vin

gäller kungörelsen fortfarande. Vad däremot angår öl beslöts vid 1922 och

1923 års riksdagar, att införsel därav — bortsett från vissa undantagsfall

varom här icke är fråga — skulle vara förbjuden. Gällande bestämmelser

härom innefattas i förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud

mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl, vilken förordning

alltjämt är gällande. Som en följd av importförbudet blev, genom kungörelse

den 27 juli 1923 (nr 343), stadgandet örn resandes rätt att införa öl uteslutet

ur 1918 års kungörelse.

I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 4 september 1936 har

generaltullstyrelsen anfört, att det i olika sammanhang framhållits såsom

ägnat att väcka missnöje, särskilt med avseende å automobiltrafiken, att en

eller ett par flaskor öl, som medfördes av en resande, i regel för att förbrukas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

till reskosten, måste kvarhållas av tullmyndigheten i ankomstorten. Överhuvud

taget kunde med den stränga tillämpning av importförbudet, som föranleddes

av de nuvarande bestämmelserna, en viss friktion vid resandetrafikens

behandling icke undvikas. Enligt styrelsens uppfattning borde det

därför tagas i övervägande, huruvida icke undantag kunde, utan skada för

de intressen förbudet avsåge att tillgodose, göras beträffande smärre av

resande medförda kvantiteter i viss överensstämmelse med vad som tidigare

gällt enligt 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning och 1918 års kungörelse

i dess ursprungliga lydelse. Ett införselmedgivande syntes kunna begränsas

till att gälla en mindre kvantitet än den tidigare fastställda om två

liter. Med hänsyn bland annat till ringheten av ifrågakommande tullbelopp

syntes frågan om tullfrihet vid införseln böra regleras i enlighet med 5 § e)

tulltaxeförordningen.

Kontrollstyrelsen har i infordrat yttrande över framställningen anfört, bland

annat, att praktiska skäl torde tala för den av generaltullstyrelsen förordade

ändringen, vilken syntes kunna genomföras utan att de syften, man med

det s. k. starkölsförbudet velat förverkliga, därigenom träddes för nära. Den

kvantitet exportöl, vilken vid bifall till förslaget skulle medgivas resande att

införa, borde enligt kontrollstyrelsens mening fastställas till högst en liter.

Frågan huruvida tullfrihet borde medgivas för den sålunda införseltillåtna

kvantiteten syntes böra avgöras efter samma grunder som i fråga örn spritdrycker

och vin. Kontrollstyrelsen hänvisade i detta hänseende till vad styrelsen

i utlåtande den 30 augusti 1935 över 1928 års rusdryckslagstiftningsrevisions

betänkande anfört rörande ett av generaltullstyrelsen framställt

förslag örn tullfrihet under vissa förutsättningar för importtillåtna kvantiteter

spritdrycker och vin. I nämnda utlåtande har kontrollstyrelsen, dock

utan att närmare ingå på detta spörsmål, uttalat tvekan örn lämpligheten att

genomföra berörda förslag med hänsyn till vanskligheten att förhindra missbruk

av en sådan bestämmelse.

För min del har jag icke något att erinra mot att resande, som ankommer

från utrikes ort, medgives rätt att för eget bruk införa en mindre kvantitet

av här avsedd maltdryck. En dylik uppmjukning av nuvarande importförbud

skulle, såsom generaltullstyrelsen framhållit, vara av en viss betydelse

för resandetrafikens underlättande och torde, örn medgivandet i enlighet

med kontrollstyrelsens förslag begränsas till högst en liter, icke vara ägnat

att framkalla några betänkligheter ur nykterhetssynpunkt.

Frågan örn tullfrihet för den importtillåtna kvantiteten torde, på sätt generaltullstyrelsen

föreslagit, lämpligen böra i varje särskilt fall avgöras med

ledning av 5 § e) tulltaxeförordningen, enligt vilket stadgande resande åtnjuter

tullfrihet för förnödenheter i den mån de icke överstiga behovet under

resan.

Föredraganden hemställer därefter, att ett inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

5

juni 1923 (nr lil) angående förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av exportöl måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

Bihang till riksdagens protokoll 19.18. 1 sami. Nr 142.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:126 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923 a1 i texten
  2. BevU 1938:13 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923 s. 1 i texten