Sök i Ratio Lex

Angående kompensation till Marstrands stad i anledning av skeppsgossekårens indragning

1938-02-25 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:148, Angående kompensation till Marstrands stad i anledning av skeppsgossekårens indragning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 148.

1

tfr 148.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående kompensation

till Marstrands stad i anledning av skeppsgossekårens

indragning; given Stockholms slott den

25 februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

t

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Sedan Marstrands stad i en den 26 oktober 1936 dagtecknad skrift gjort

underdånig framställning bland annat därom, att staden måtte såsom kompensation

för den av statsmakterna beslutade indragningen av skeppsgosseDihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 118—149. 527 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

kåren erhålla dels äganderätten till viss kronan tillhörig av skeppsgossekåren

disponerad fastighet i Marstrand dels ock dispositionsrätten till viss

byggnad, som för det dåvarande användes för skeppsgossekårens räkning,

uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 13 maj 1937 åt arméförvaltningens

fortifikationsdepartement att med staden upptaga förhandlingar och till

Kungl. Majit inkomma med förslag rörande lämplig kompensation åt staden

uti ifrågavarande hänseende.

I skrivelse den 3 januari 1938 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

till Kungl. Majit avgivit förslag i ämnet.

Innan jag går att redogöra för nämnda förslag, anser jag mig böra lämna

en kortfattad redogörelse för kronans och Marstrands stads tidigare mellanhavanden

i samband med en skeppsgossekårs förläggning till staden.

Beslut örn förläggande av en skeppsgossekår till Marstrand fattades år

1906. I anslutning därtill gjordes från Marstrands stads sida icke annat

åtagande än att staden skulle dels upplåta en fullt lämplig plats för förläggning

av kasernfartyget Norrköping, å vilket inkvartering skulle beredas

skeppsgossarna, dels ock utan ersättning upplåta stadens gymnastiklokal viss

tid dagligen mot det att flottan deltoge i kostnaderna för lokalens renhållning

och uppvärmning.

Sedan kasernfartyget Norrköping befunnits mindre lämpligt för''sitt nyssberörda

ändamål, uppkom emellertid rätt snart fråga örn huruvida kåren

alltjämt borde vara förlagd till larstrand. Förläggningsfrågan förblev svävande

intill dess 1928 års riksdag i enlighet med av Kungl. Majit i proposition

nr 128 till samma riksdag avgivet förslag beslöt, att kåren skulle kvarbliva

i Marstrand och, sedan erforderliga tillbyggnads- och ändringsarbeten

blivit verkställda, förläggas i land i Karlstens fästning samt att visst medelsbelopp

finge tagas i anspråk för verkställande av vissa byggnadsarbeten. I

sitt yttrande till statsrådsprotokollet vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit

uttalade föredragande departementschefen, att han funne sig böra förorda

kårens definitiva förläggning till Marstrand, dock under förutsättning att staden

vidhölle vissa gjorda erbjudanden. De sakkunniga, vilkas utredning legat till

grund för propositionen, hade i sitt den 19 oktober 1927 avgivna betänkande

och förslag i ämnet meddelat, att stadsfullmäktige i Marstrand vid sammanträde

den 7 januari 1927, under förutsättning att skeppsgossekåren komme att

kvarbliva i Marstrand, beslutit erbjuda sig dels att genom ombyggnad utvidga

och förbättra stadens gymnastiklokal, dels att anlägga idrottsplats,

dels ock att anskaffa färskvatten till kasernfartyget Norrköping eller till fästningen,

därest vattentillgången därstädes ej skulle vara tillräcklig. De sakkunniga

hade därvid förutsatt, att det borde ankomma på marinförvaltningen

att, innan förläggningsfrågan löstes i enlighet med de sakkunnigas förslag,

med Marstrands stad träffa bindande uppgörelse rörande de förpliktelser

staden vid kårens kvarblivande därstädes förklarat sig vilja ikläda sig eller

som i övrigt av ämbetsverket prövades erforderliga och möjliga att uppnå.

I enlighet med av Kungl. Majit den 14 juni 1928 meddelat beslut upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

gjordes sedermera förslag till avtal mellan kronan ock staden, vilket för

stadens räkning undertecknades den 24 augusti 1928. Enligt detta avtalsförslag,

som jämlikt bestämmelse i detsamma skulle vara för staden bindande,

sedan det antagits av stadsfullmäktige genom beslut, som vunnit laga kraft,

samt vederbörligen undertecknats för stadens räkning, åtog sig staden

att vidtaga väsentliga förbättringar av stadens gymnastiklokal samt att

hyresfritt tillhandahålla densamma minst fyra timmar dagligen efter chefens

för skeppsgossekåren närmare bestämmande,

att garantera anläggandet av idrottsplats enligt vissa givna anvisningar,

vilken idrottsplats kronan skulle i viss utsträckning äga kostnadsfritt disponera,

att vidtaga vissa närmare angivna anordningar för belysningen inom och

utom fästningen samt att garantera visst maximipris för levererad elektrisk

ström,

att medgiva att avloppsledningen från skeppsgossekårens kasernetablissement

finge utan kostnad för kronan anknytas till stadens avloppsledning,

vilkens dimensioner skulle vid behov undergå behövlig förändring,

att garantera att all tvätt för skeppsgossekåren jämte därtill hörande personal

skulle kunna utföras till skäliga priser, som »inklusive eventuella

transportkostnader» under inga förhållanden överstege motsvarande priser

för tvätt i Göteborg,

att, därest tillgången av vatten inom fästningen skulle visa sig otillräcklig,

förse det av skeppsgossekåren disponerade kasernetablissementet därstädes

med färskvatten i erforderlig mängd genom av staden anordnad vattenledning,

med rätt för staden, örn en sådan anordning skulle visa sig nödvändig,

att, sedan vattenledningen färdigställts, under den tid skeppsgossarna

tjänstgjorde ombord använda vattnet i fästningen för stadens behov, i den

mån det ej behövdes för kasernetablissementet, samt

att garantera att, så länge någon del av skeppsgossekåren vore förlagd

till staden, minst fyra lämpliga lägenheter örn 2—5 rum och kök funnes att

hyra i staden för kårens räkning till priser, som ej överstege normalhyror

i staden.

För de förpliktelser staden genom detta avtal åtagit sig och för de rättigheter

staden tillförsäkrat kronan skulle staden icke uppbära någon ersättning.

Vissa från kronans sida påkallade mindre ändringar i det av stadsfullmäktige

sålunda antagna avtalsförslaget godkändes sedermera av stadsfullmäktige

den 20 december 1928, den 5 februari 1931 (innefattande i enlighet

med ett av 1930 års riksdag uttalat önskemål skyldighet för staden att tillhandahålla

dricksvatten för kåren, ej endast »färskvatten») och den 2 mars

1933.

I sin förut omnämnda skrift den 26 oktober 1936 har Marstrands stad

anfört i huvudsak följande:

Från skeppsgossekårens personal hade Marstrands stad under kårens

snart trettioåriga förläggning därstädes tillförts ej mindre jin 12—14 procent

— något varierande olika år — av vederbörliga skatteintäkter, och hade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 14H.

staden under denna långa period i så hög grad blivit beroende av skatteinkomsterna

från ifrågavarande personal, att en avveckling av kåren komme

att medföra ett mycket allvarligt avbräck i stadens finanser, och detta bleve

så mycket svårare att bemästra, som avvecklingen komme att så hastigt gå

i verkställighet. Någon minskning i stadens utgifter efter kårens indragningkunde

ej beräknas och några utsikter att få någon annan statlig institution

förlagd till staden — i likhet med vad fallet varit i fråga örn de liesta andra

samhällen, vilka drabbats av tidigare militära indragningar — syntes ej

föreligga. En omedelbar följd av kårens avveckling bleve därför, att stadens

kvarvarande befolkning i skattehänseende komme att betungas med det

skattebelopp, som influtit från kårens personal. Ar 1935 hade antalet skattekronor

uppgått till 10,275 kronor 20 öre och av detta belopp hade 1,320

kronor 80 öre belöpt å kårens personal. Det borde ock bemärkas, att 1930

års uttaxering uppginge till 11 kronor per skattekrona.

Under år 1917 hade underhandlingar inletts med marinförvaltningen örn

inrättande av en laddningsstation för undervattensbåtar, vilka under denna

tid hade sina övningar förlagda till Marstrands^ orden och angränsande farvatten,

med Marstrand som station. Då Marstrands oljedrivna elektricitetsverk

ej kunde leverera behövlig kvantitet elektrisk energi till båtarna, hade

underhandlingar upptagits med marinförvaltningen örn att ämbetsverket med

en tredjedel skulle deltaga i de till 88,000 kronor beräknade kostnaderna för

elektricitetsverkets anslutning till Trollhätte kraftverk. Till dessa engångskostnader

komme en årlig anslutningsavgift å 3,000 kronor, till vars bestridande

marinförvaltningen likaledes skulle bidraga med en tredjedel. På

grund av de avsevärt stegrade priserna å kablar och annan ledningsmateriel

hade anläggningskostnaderna kommit att stiga från det ursprungligen beräknade

beloppet — 88,000 kronor — till den för Marstrands stad oerhört

höga summan av 198,385 kronor. Då anläggningen färdigställts och energileveransen

från Trollhättan i slutet av år 1918 tagit sin början, hade Marstrands

stad fått meddelande örn att myndigheterna ej längre reflekterade

på att förlägga en laddningsstation för undervattensbåtar till Marstrand.

Staden hade därför ensam fått bära samtliga kostnader för Trollhättekraftens

utnyttjande och sålunda gått miste örn såväl kronans andel i anläggningskostnaderna

och den årliga anslutningsavgiften som dess inköp av

elektrisk energi, vilken även torde lia beräknats till en tredjedel av årsförbrukningen.

Trots en hela tiden sedan år 1918 utgående avgift av 60 öre

per kwt — den högsta i landet —• hade staden ändock en återstående skuld

på den elektriska anläggningen å 118,871 kronor 52 öre. Till elektricitetsverkets

inkomster hade" kåren och dess personal under en följd av år bidragit

med 12—15 procent. Närmast föregående år exempelvis hade inkomsterna

uppgått till 60,489 kronor 74 öre, varav 7,879 kronor 85 öre eller

således något mera än 13 procent från kåren.

För stadens fastighetsägare, handlande och hantverkare m. fl. komme

indragningen av skeppsgossekåren att medföra en betydande nedgång i deras

rörelse, då kårens personal — cirka 40 befattningshavare med sammanlagt

något över 100 familjemedlemmar — utgjort en mycket köpstark del av befolkningen.

Efter sommarsäsongen hade, sedan vintersillfisket för ett tjugotal

år sedan alldeles upphört, under vinterhalvåret en död period i stadens

näringsliv inträtt och det torde ligga i öppen dag, vilken stor betydelse kårförläggningen

haft för nämnda kategorier av stadsbefolkningen. Ätt uppgiva

några exakta siffror rörande dessa förhållanden vore ej möjligt. Enligt ^uppgift

från skeppsgossekårens expedition utbetalades år 1935 i löner 135,502

kronor.

Sedan riksdagen år 1928 beslutat, att den till Marstrand förlagda skepps
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majlis proposition nr 148.

gossekåren skulle förbliva i Marstrand oell anvisat 77,000 kronor till lealiserande

av uppgjort förslag till kasernbyggnad inom staden för skeppsgossekåren

samt 1929 års riksdag beviljat ytterligare 177,600 kronor härtill, hade

— såsom av det föregående inhämtas — avtal upprättats mellan kronan

och Marstrands stad, enligt vilket staden åtagit sig vissa prestationer De

åtaganden, som staden sålunda förbundit sig till, hade varit högst betydande,

då enbart kostnaden för anläggning av vattenledningen beräknats till

201,112 kronor.

Även om dessa åtaganden avsevärt komme att öka stadens skulder, hade

stadsfullmäktige dock ansett sig böra godkänna det upprättade förslaget till

avtal, då stadsfullmäktige räknat med en varaktig förläggning av kåren till

Marstrand. Emellertid hade det ovan omförmälda kasernbygget ej blivit

påbörjat, sedan försvarskommissionen den 21 november 1931 hos Kungl.

Majit hemställt, att med detsamma måtte tillsvidare anstå i avvaktan på

kommissionens förslag. _A.tt staden det oaktat haft berättigad anledning

hoppas, att kasernbygget skulle komma till utförande, framginge av att vissa

av marinförvaltningen uppgjorda förslag till ändringar i ovannämnda avtal

först så sent som den 30 januari 1933 kommit staden tillhanda.

Av denna redogörelse och av handlingarna i ärendet syntes klart framgå,

att staden ej gjort några svårigheter och ej heller undandragit sig de tyngsta

förpliktelser för att 1928 års riksdagsbeslut skulle kunna realiseras. Aven

örn staden ej behövt fullgöra sina avtalade ekonomiska förpliktelser, hade

detta långa ovisslietstillstånd förorsakat, att staden tvingats uppskjuta avgörandet

av frågor, vilkas lösning varit önskvärd och efter beslutet örn kårindragningen

blivit det i ännu högre grad för att icke säga oundgängligen

nödvändig för stadens framtida utveckling.

I oktober 1932 hade staden erbjudits att köpa badinrättningen därstädes,

enär dåvarande ägaren ej längre ansett sig kunna driva rörelsen.

Då köpesumman bestämts till 125,000 kronor och staden mast nedlägga

högst avsevärda belopp för att kunna driva badortsrörelsen, hade något avgörande

ej kommit till stånd. Denna fråga vore emellertid av så vital betydelse

för staden, att den måste lösas. _ Vid diskuterandet av de preliminära

förslag, som förelegat, hade framkommit, att det skulle vara i högsta grad

önskvärt, att staden kunde förvärva den av kronan ägda fastigheten kvarteret

Fredriksborg nr 1, som läge förmånligt till i omedelbar närhet av nuvarande

badhusanläggningar och av sakkunniga ansåges behövlig för ett utvidgat

modernt badortsetablissement.

En sedan länge och av alla både ortsbor och badgäster påtalad brist vore

avsaknaden av vattenledning. Då tillräcklig tillgång på färskvatten för stadens

och badortens behov ej funnes på Marstrandsön, hade föreslagits, att

vatten skulle föras i ledningar från den närbelägna Koön. Detta jämte de

svåra markförhållandena i staden förorsakade stora kostnader, vilka gjort, att

staden dittills ej sett sig i stånd att anlägga den för badorten absolut nödvändiga

vattenledningen. Härtill hade ock bidragit, att marinförvaltningen ej

undertecknat det sedan 1928 av stadsfullmäktige antagna förslaget till avtal,

vilket uppgjorts i samråd med av marinförvaltningen utsedda underhandlare.

Efter upprepade framställningar från statens folkskoleinspektör, att staden

skulle vidtaga åtgärder för undanrödjandet av nu förekommande duplicering

vid skolarbetet, hade staden utarbetat förslag till ombyggnad av sitt folkskolehus.

Då skeppsgossekårens skollokaler i den till Karlstens fästning

hörande s. k. yttre kasernen efter indragningen komme att stå obegagnade,

skulle staden kunna ordna lokalfrågan för sina skolor utan ombyggnad och

utan större kostnader, örn staden finge dispositionsrätten till skeppsgossekårens

skollokaler.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Av det anförda syntes med ali tydlighet framgå, att Marstrands stad på grund

av skeppsgossekarens indragning råkat uti ett i högsta grad bekymmersamt

lage. Hädanefter lomme badortsrörelsen att bliva stadens förnämsta .inkomstkälla.

Men för att hävda sig i den allt skarpare konkurrens, som på

senare ar uppstått badorter emellan, och för att upparbeta badortsanläggnmgarna

ur den lagervall, vari de av den alltmera krävande badgästpubliken,

ansages befinna sig, stöde staden inför det ofrånkomliga att så snart som

möjligt losa badortsfrågan. Det vore emellertid omöjligt för staden att

ensam bara de därmed förenade kostnaderna, i all synnerhet som stadens

ekonomi på grund av skeppsgossekårens indragning ytterligare i så avsevärd

grad försvagats. °

Staden nödgades därför hos Kungl. Majit göra framställning om ekonomiskt

vederlag for forlusten av skeppsgossekåren i sådan omfattning, att i

torsta hand badortsfrågan kunde lösas.

Under åberopande av det anförda hemställde Marstrands stad dels att

Kungl. Maj.! måtte låta utföra anläggningen av vattenledning i staden enligt

visst upprättat förslag såsom statligt reservarbete, dels att staden utan vederlag

måtte erhålla äganderätten till omförmälda fastighet kvarteret Fredriksborg

nr 1 i Marstrand, dels och'' att staden måtte erhålla dispositionsrätt till

den till Karlstens fästning hörande s. k. yttre kasernen.

I sin inledningsvis berörda skrivelse den 3 januari 1938 har armé förvaltningens

fortijikationsstyreise anfört i huvudsak följande:

Det första skälet, som staden förebragt till stöd för sin anhållan örn

kompensation, vore minskade skatteintäkter. I detta sammanhang finge

fortifikationsstyrelsen meddela, att enligt från Marstrands drätselkammare

den 6 juli 1937 lämnad uppgift den av stadsfullmäktige för samma år beslutade

uttaxeringen vore 10 kronor 50 öre per skattekrona. Någon vidare

minskning i stadens allmänna utgifter torde icke kunna beräknas inträda.

Den minskade skatteinkomsten för staden skulle alltså kunna beräknas till

omkring 14,000 kronor. Kapitaliserat efter 4 procent motsvarade detta

belopp en summa av omkring^ 350,000 kronor och kapitaliserat efter 3 procent

en summa av omkring 465,000 kronor. Stadens direkta förlust på grund

av minskade skatteintäkter skulle alltså kunna uppskattas till i runt tal

400,000 kronor.

^Vidare hade från stadens sida såsom skäl för vederlag andragits beräkna6

men uteblivna bidrag från kronans sida till inrättande och drift av

6n laddningsstation för undervattensbåtar jämte avgifter för förbrukad energi

från stationen. Emellertid ville det synas fortifikationsstyrelsen som örn

det nu ifrågavarande av staden åberopade skälet för kompensation ej hade

närmare sammanhang med skeppsgossekårens indragning, då detsamma grundade

sig på omständigheter, som oberoende därav förekommit.

Att stadens fastighetsägare, handlande och hantverkare m. fl. genom indragningen

komme att få vidkännas inkomstminskning anfördes ytterligare

som stöd för stadens framställning. Att en allvarlig inkomstminskning för

en del av stadens befolkning komme att bliva en följd av indragningen,

syntes fortifikationsstyrelsen uppenbart. Några beräkningar syntes emellertid

därvidlag knappast låta sig göra.

Fran stadens sida anfördes vidare såsom skäl den skada, som ujipstått

genom att förläggningsfrågan hållits svävande. Vad staden i detta avsnitt

av sm framställning anfört förefölle fortifikationsstyrelsen vara värt beaktande.

Särskilt syntes det styrelsen härvid vara av betydelse att, sedan

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

beslut av statsmakterna fattats om skeppsgossekårens kvarblivande i Marstrand,

staden under en lång följd av år hållits bunden vid för stadens del

ensidigt gällande avtalsförslag, innefattande åtaganden från stadens sida av

för densamma betydande ekonomisk innebörd, till dess omsider statsmakterna

ändrat sitt beslut. Visserligen hade staden ej behövt fullgöra de åtagna

förpliktelserna. Fortifikationsstyrelsen hade sålunda vid förfrågan erhållit

den uppgiften, att i sådant avseende andra åtgärder ej vidtagits än att

värmeledning införts i gymnastiklokalen för en kostnad av 3,300 kronor,

varav en tredjedel ansåges böra ankomma på kronan, en utgift, som väl

hnge anses hava varit nödvändig oavsett skeppsgossekårens kvarblivande i

staden och vara av mindre betydelse i förevarande sammanhang. Däremot

måste stadens handlingsfrihet i för densamma betydelsefulla ekonomiska

frågor under denna långa tid hava varit inskränkt på ett synnerligen menligt

sätt. Att i penningar uppskatta den skada staden härigenom lidit läte

sig givetvis icke göra.

Enligt vad fortikationsstyrelsen inhämtat hade det i stadens skrivelse

berörda inköpet av badinrättningen kommit till stånd under år 1937 fölen

köpeskilling av 85,000 kronor. För åstadkommande av förutsättningar

för bedrivande av modern badortsrörelse i större skala syntes vederbörande

ha tänkt sig att å den kronan tillhöriga fastigheten nr 1 i kvarteret Fredriksborg

anlägga en större restaurangbyggnad. Å fastigheten vore uppförd en

större bostadsbyggnad, det så kallade kommendantshuset, tidigare använt

såsom bostad åt chefen för skeppsgossekåren. Fastigheten hade ett taxeringsvärde

av 29,500 kronor, varav 9,500 kronor beräknats såsom markvärde

och 20,000 kronor såsom byggnadsvärde. Fastighetens verkliga värde syntes

emellertid vara väsentligt större. Enligt uppgift skulle tomtpriserna i Marstrand

variera mellan 8 kronor och 2 kronor per kvadratmeter. Fortifikationsstyrelsens

domänofficer ansåge, att man i nu föreliggande fall borde

räkna med ett tomtvärde av minst 10,000 kronor och ett byggnadsvärde av

30,000 kronor, tillhopa alltså omkring 40,000 kronor. Något behov av fastigheten

för statligt ändamål hade fortifikationsstyrelsen sig icke bekant och någon

anledning i övrigt att i kronans hand behålla äganderätten till densamma

syntes icke föreligga. Styrelsen ansåge därför densamma utgöra ett lämpligt

kompensationsobjekt.

Vad därefter beträffade dispositionsrätten till »yttre kasernen» ansåge

fortifikationsstyrelsen ifrågavarande byggnad kunna för statens vidkommande

väl undvaras. En uthyrning av densamma till enskilda torde icke kunna

ske utan vidlyftiga omändringsarbeten. Vid sådant förhållande ansåge sig

fortifikationsstyrelsen böra tillstyrka, att den begärda upplåtelsen finge ske.

Densamma syntes böra äga rum utan ersättning ■— vilket väl finge antagas

vara.från stadens sida avsett — men å andra sidan icke böra medgivas för

all framtid utan tillsvidare eller för en längre men begränsad tidrymd,

exempelvis 10 år, med automatisk förlängning för lika långa perioder, därest

ej uppsägning skedde senast ett år före en periods utgång.

Av det anförda framginge, att de av Marstrands stad sålunda gjorda anspråken

på ersättning för skeppsgossekårens indragning vore synnerligen

måttfulla i förhållande till de förluster, staden och dess innebyggare bomme

att åsamkas genom indragningen. Fortifikationsstyrelsen ansåge också de

av staden föreslagna särskilda kompensationsobjekten lämpliga. Något annat

förslag beträffande ersättning till staden hade styrelsen icke att framlägga.

Styrelsen hemställde därför — förutom att den planerade vattenledningen

måtte komma till utförande på statens bekostnad -—• att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att fastigheten nr 1 i kvarteret Fredriksborg i

Marstrand finge utan ersättning med äganderätt överlåtas till Marstrands

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

stad, varvid med fånget förenade kostnader borde gäldas av staden, samt

att upplåtelse av »yttre kasernen» finge ske på sätt av styrelsen föreslagits.

I ärendet har marinförvaltningen den 20 januari 1938 avgivit utlåtande

och därvid anfört, att ämbetsverket beträffande stadens anhållan örn äganderätten

till fastigheten nr 1 i kvarteret Fredriksborg samt dispositionsrätten

till »yttre kasernen» intet hade att erinra mot vad arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

i denna del av ärendet hemställt.

Slutligen har riksantikvarieämbetet i utlåtande i ärendet den 31 januari

1938 erinrat därom, att exteriören till »yttre kasernen» vore upptagen på

den av Kungl. Majit den 25 januari 1935 fastställda förteckningen över sådana

staten tillhöriga byggnader av kulturhistoriskt värde, vilka icke finge förändras

utan Kungl. Majits medgivande. Därest dispositionsrätten till

nämnda byggnad på viss tid upplätes till Marstrands stad, förutsattes därför

att staden icke utan Kungl. Maj :ts medgivande företoge förändringar av

byggnadens exteriör. Beträffande övriga i föreliggande handlingar berörda

spörsmål förelåge icke skäl till särkilda yrkanden från riksantikvarieämbetets

sida.

Av den lämnade redogörelsen lärer framgå, att Marstrands stad icke fått

vidkännas några mera avsevärda ekonomiska uppoffringar för ordnandet av

skeppsgossekårens förläggning till staden. De förpliktelser, som staden på sin

tid åtog sig för genomförande av 1928 års riksdagsbeslut i fråga örn en skeppsgossekårs

fortsatta förläggning till staden, hava —på ett betydelselöst undantag

när — till följd av förläggningsfrågans sedermera ändrade läge icke behövt fullföljas.

Emellertid torde vissa billighetsskäl få anses tala för att staden och dess

invånare erhålla någon kompensation för de olägenheter av ekonomisk art,

som skeppsgossekårens indragning onekligen medför för dem. På sätt fortifikationsstyrelsen

anfört kan den minskning i skatteintäkter för staden, som därav

blivit en följd, uppskattas till ett kapitaliserat belopp av omkring 400,000

kronor. Vidare innebär naturligen kårens upphörande ett icke oväsenligt

avbräck i det lilla samhällets kommersiella liv. Som särskilt skäl för att

staten träder emellan lärer ock kunna åberopas den omständigheten, att

skeppsgossekårens förläggningsfråga under en lång tidsperiod från statens

sida hållits svävande, under det staden ensidigt varit bunden vid åtagna

förpliktelser av vittgående ekonomisk natur.

Vad då till en början beträffar stadens hemställan om utförande på statens

bekostnad av eu ny vattenledningsanläggning vill jag erinra därom, att

nämnda fråga redan erhållit sin lösning i och med att Kungl. Majit genom

beslut den 12 november 1937 på vissa angivna villkor beviljat Marstrands

stad statsbidrag med 90 procent av styrkta verkliga kostnaden för utförande

såsom kommunalt beredskapsarbete av vattenledningsanläggningen i fråga,

dock högst 198,000 kronor, vilket statsbidrag staden enligt ett den 1 december

1937 till socialdepartementet inkommet bevis beslutat mottaga.

Vidkommande därefter stadens hemställan örn att utan vederlag få å sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

överlåten äganderätten till den kronan tillhöriga fastigheten nr 1 i kvarteret

Fredriksborg i Marstrand, lärer nämnda fastighet, som omfattar en areal av

omkring 19 ar och vars tomt- och byggnadsvärde enligt fortifikationsstyrelsens

domänofficers beräkning kan uppskattas till sammanlagt omkring 40,000

kronor, icke längre vara behövlig för försvarsväsendets räkning. Då icke heller

i övrigt någon anledning lärer föreligga för kronan att i sin ägo behålla fastigheten

i fråga, men densamma å andra sidan väntas komma att få stor betydelse

för ordnandet av Marstrands badortsfråga och sålunda utgör ett

lämpligt kompensationsobjekt i förevarande avseende, anser jag mig böra

tillstyrka, att fastigheten utan ersättning med äganderätt överlämnas till

staden, dock på villkor att med fånget förenade kostnader gäldas av staden.

Yad slutligen angår stadens hemställan örn dispositionsrätt till den s. k.

yttre kasernen inom Karlstens fästning för användande till skollokaler,

synes intet vara att erinra däremot. Byggnaden torde nämligen icke längre

erfordras för något statligt ändamål och en uthyrning av densamma till

enskilda personer förutsätter utförande av vidlyftiga omändringsarbeten.

Upplåtelsen, vilken såsom ingående i kompensationsuppgörelsen torde böra

äga rum utan ersättning, synes emellertid icke böra ske för all framtid utan

för en begränsad tidsperiod av till en början tio år med rätt till förlängning

för lika långa tidsperioder, därest icke uppsägning sker senast ett år

före en periods utgång. I likhet med riksantikvarieämbetet förutsätter jag,

att staden icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande företaga förändringar av

byggnadens exteriör.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att fastigheten nr 1 i kvarteret Fredriksborg i Marstrand

må utan ersättning överlämnas till Marstrands stad pa

villkor, att staden vidkännes samtliga med fånget förenade

kostnader,

dels och att till Marstrands stad må i enlighet med ovan angivna

grunder upplåtas dispositionsrätt till den s. k. yttre

kasernen inom Karlstens fästning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl-Axel Bloch.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av vissa skadeståndsoch ersättningsbelopp. a1 i texten
  2. SU 1938:82 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kompensation till Marstrands stad i anledning av skeppsgossekårens indragning. s. 16 i texten