Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1938/39 till rasbiologiska institutet

1938-02-11 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:159, Angående anslag för budgetåret 1938/39 till rasbiologiska institutet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1938/39 till rasbiologiska institutet; given

'' Stockholms slott den 11 februari 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 februari 1938.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

Under punkten 88 av 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående anslag

till rasbiologiska institutet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

för budgetåret 1938/39

dels till Rasbiologiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag av 39,000

kronor;

dels till Rasbiologiska institutet: Omkostnader ett förslagsanslag av

7,800 kronor;

dels ock till Rasbiologiska institutet: Materiel m. m. ett reservationsanslag

av 37,200 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 159.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 159.

Vidare har Kungl. Majit vid anmälan i den till 1938 års riksdag avlåtna

statsverkspropositionen av frågor angående anslag å kapitalbudgeten

under budgetåret 1938/39 föreslagit riksdagen (kapitalbudgeten:

bil. 7, punkt 8), att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1938/39 till införande

av oljeeldning i rasbiologiska institutet ett reservationsanslag av 3,000

kronor.

Sedan utredningen i ärendet slutförts, anhåller jag att ånyo få anmäla

frågan för Kungl. Majit.

1. Inledning.

Med anledning av två inom riksdagens kamrar väckta, likalydande

motioner anhöll 1920 års riksdag, att Kungl. Majit måtte låta verkställa

utredning angående] upprättandet av ett svenskt rasbiologiskt institut

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Med anledning härav hemställde Kungl. Majit i proposition 114/1921,

att riksdagen ville besluta inrättandet av ett under särskild av Kungl.

Majit förordnad styrelse ställt rasbiologiskt institut med syftemål och

verksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen

i yttrande till statsrådsprotokollet närmare angivna riktlinjer.

Riksdagen (skrivelse nr 8 A/1921, punkt 49) biföll Kungl. Majits förslag,

dock med vissa ändringar i fråga om de av Kungl. Majit begärda anslagsbeloppen.

En omläggning av institutets organisation och verksamhet kom till

stånd genom beslut av 1934 års riksdag (se proposition nr 155/1934

och riksdagens skrivelse nr 143/1934). Institutets nuvarande ställning

regleras genom stadgan nr 153/1935. Enligt nämnda stadga har institutet

till uppgift att idka vetenskaplig forskning på rasbiologiens område

med särskild hänsyn till det svenska folket och till förhållandena

inom Sverige. Institutet, som har sitt säte i Uppsala, är underställt

kanslern för rikets universitet och står under överinseende av en särskild

styrelse. Den närmaste ledningen utövas av en chef, vilken tillika är

professor i rasbiologi inom medicinska fakulteten vid universitetet i

Uppsala. Vid institutet är i övrigt anställd icke-ordinarie personal, vilken

utgöres dels av följande tjänstemän å extra stat, nämligen en rasbiolog

(B 28), en statistiker (B 24) och en genealog (B 21), dels ock av

erforderligt antal extra ordinarie och extra befattningshavare.

Institutets arbetsuppgifter hade före omorganisationen övervägande

varit av antropologisk art. Vid omorganisationen förutsattes, att institutets

verksamhet skulle få en företrädesvis ärftlighetsmedicinsk inriktning.

Ett av institutets styrelse i skrivelse den 25 november 1932 härutinnan

framlagt arbetsprogram innebar i korthet följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 159.

Institutets huvuduppgift borde vara ärftlighetsmedicinska undersökningar,

syftande till en rasbiologisk generalinventering av folkbeståndet.

Därvid skulle arbetet i första hand avse de verkliga psykiska folksjukdomarna,

främst sinnessjukdomarna, sinnesslöheten och epilepsien, men

vidare vissa ögonsjukdomar, dövstumheten och dövheten samt en del

inom invärtesmedicinen fallande konstitutionella sjukdomar. — En av

institutets närmaste uppgifter vore att lägga upp ett kartotek över de

viktigaste grupperna av sinnessjukdomar samt att med utgångspunkt

därifrån igångsätta en genealogisk inventering och registrering av därav

berörda släkter och bearbeta det sålunda erhållna materialet. På liknande

sätt borde epileptiker- och sinnesslöanstalter inventeras. — Vidare

borde företagas kliniska och ärftlighetsmedicinska undersökningar av

geografiskt begränsade isolerade befolkningsgrupper samt av kriminella. —

Institutets kanske allra viktigaste uppgift måste dock anses vara vetenskaplig

forskning som grundval för positiv rashygien. I framtiden måste

en utomordentlig vikt komma att läggas särskilt vid nativiteten hos

olika biologiska grupper och det därmed förbundna indirekta urvalet.

Härtill behövdes grundläggande arbeten av olika slag, framför allt studium

av normalpsykiska egenskapers ärftlighet och fördelning i befolkningsgrupper

samt av miljöns betydelse för psykiska egenskapers utveckling.

Det sålunda skisserade programmet godtogs av departementschefen

och riksdagen.

Sedan Kungl. Majit den 15 maj 1936 utnämnt och förordnat docenten

vid universitetet i Uppsala, medicine doktorn G. Dahlberg att från och

med den 1 juni 1936 vara chef för institutet, tillika professor i rasbiologi

vid universitetet, har frågan om omgestaltning av institutets organisation

ånyo vunnit aktualitet. Frågan upptogs av Dahlberg i två till institutets

styrelse ställda skrivelser, den ena av den 20 augusti 1936 och den

andra av den 21 september 1936. De i dessa skrivelser framställda förslagen

inneburo i huvudsak, att institutet skulle erhålla en friare organisation

än den nuvarande, att det skulle erhålla möjlighet att använda

en större del av de till dess förfogande ställda anslagsmedlen till bestridande

av kostnaderna för insamling av material samt slutligen en i vissa

avseenden ändrad läggning av arbetsprogrammet.

Av den i den sistnämnda skrivelsen lämnade orienteringen rörande institutets

arbetsuppgifter inhämtas följande:

Den medicinska ärftlighetsforskningen byggde som bekant på den ärftlighetslära,

som utformats inom zoologi och botanik och för vilken Mendels

lagar vore utgångspunkten. När man sökte tillämpa denna ärftlighetslära

på människor och befolkningar, mötte man emellertid i viss mån

avvikande förhållanden och nya frågeställningar. Man kunde ej använda

experimentella metoder vid medicinsk ärftlighetsforskning. De egenskaper,

som intresserade oss hos människan, hade en helt annan karaktär än de

egenskaper, som intresserade oss hos växter och djur. På grund härav måste

uppenbarligen särskilda svårigheter tillkomma, vilket i någon man uppvägdes

av att man hade en vida mera ingående kännedom örn människan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

än om djur. Hela den medicinska vetenskapen hade ju arbetat på att söka

fastställa, hur människan förhölle sig såväl i friskt som i sjukt tillstånd.

Om man ville i grova drag karakterisera situationen, kunde man säga, att

sedan gammalt i England bedrivits en statistiskt betonad ärftlighetsforskning.

Denna riktning startades av Galton på 1870-talet och växte sedan

ut till den så kallade biometriska skolan. Inom denna arbetade man med

matematiska metoder och försökte att i så liten utsträckning som möjligt

röra sig med antaganden. Man antog endast, att det förelåg ett samband

mellan föräldrarnas beskaffenhet och barnens. Detta samband kunde vara

av ärftlig natur, men kunde också vara miljobetingat. Undersökningarna

toge i stor utsträckning formen av korrelationsberäkningar, med hjälp av

vilka man sökte analysera situationen.

Efter år 1900 började man framför allt i Tyskland, men även i England

och andra länder, söka experimentellt utreda ärftlighetsförhållanden hos

växter och djur. Man utgick från Mendels lagar, och det arbete man utförde

med denna mera speciella utgångspunkt förde så småningom fram

till en imponerande teoretisk byggnad och till viktiga praktiska resultat

inom såväl växt- som djurförädlingen. Det vore då naturligt, att det så

småningom uppstod en motsättning mellan de vetenskapsmän, som arbetade

experimentellt med växter och djur, och den biometriska skolan. Det

vore också naturligt, att man vid undersökningar på människan strävat att

efterlikna den experimentella ärftlighetsforskningen och försökt att med

hjälp av släktundersökningar utföra faktorsanalys.

På senare tid hade man emellertid allt mer kommit till klarhet om att

undersökningar av denna typ hade ett begränsat värde. Det förflöte lång

tid mellan generationerna, varför man kunde direkt undersöka endast ett

pär generationer. Örn tidigare släktled kunde man endast undantagsvis

erhålla tillräckliga upplysningar. Undersökningarna försvårades ytterligare

av att barnantalet hos människan är litet. Slutligen vore den viktigaste

frågan ej, hur en viss egenskap ärvdes i en bestämd släkt utan hur den

ärvdes i allmänhet i befolkningen. En enda släkt vore aldrig med säkerhet

representativ för en befolkning. Örn man ville nå resultat, som hade mera

generell giltighet, måste man utgå från ett flertal egenskapsbärare i olika

släkter och ta reda på beskaffenheten av deras närmaste anhöriga. Man

måste därvidlag även ta hänsyn till befolkningens allmänna beskaffenhet.

Undersökningen måste läggas på ett representativt sätt och finge därför en

mer eller mindre klart statistisk karaktär. Under sådana förhållanden

hade det alltmer blivit tydligt, att man behövde speciella metoder för medicinsk

ärftlighetsforskning och att man för erhållande av sådana metoder

måste teoretiskt utveckla de Mendelska åskådningarna med hänsyn till

förhållanden i mänskliga populationer. Det vore med andra ord nödvändigt,

att man erhölle en syntes av den experimentella och den biometriska

riktningen. Ett ivrigt arbete påginge för närvarande för att matematisktstatistiskt

utbygga den experimentella ärftlighetsforskningens resultat med

hänsyn till den mänskliga ärftlighetsläran.

Problemen på detta område måste i första hand ses ur två synpunkter.

För det första frågade man sig, hur arvsbeskaffenheten kunde ändras hos en

population och vilken beskaffenhet kunde man vänta att kommande generationer

skulle få i ärftlighetsavseenden i en given situation. För det andra

frågade man sig, vilken beskaffenhet man kunde vänta att barnen i ett

visst äktenskap skulle få, om man kände föräldrarnas beskaffenhet samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

kände ett större eller mindre antal av deras släktingar. Man sige alltså problemen

dels ur samhällets synpunkt, dels ur individens synpunkt.

När man sökte besvara dessa frågeställningar, vore det lämpligast att

utgå från antagandet, att korsningar skedde slumpvis och att individer

med olika arvsanlag fortplantade sig i lika utsträckning. En befolkning,

som fortplantade sig på så sätt, komme ej att ändra sin arvsbeskaffenhet

från generation till generation. Nu vore det utan vidare klart, att i verkligheten

flera faktorer medförde en avvikelse från detta schema. En person

kunde inte blott gifta sig slumpvis och sedan ha en genomsnittlig fruktsamhet.

Han kunde först och främst låta bli att gifta sig eller fortplanta

sig mindre än genomsnittet. Örn en grupp egenskapsbärare förhölle sig på

detta sätt, förelåge selektion. En egenskapsbärare kunde vidare ingå släktgifte.

Örn sådana ägde rum i större utsträckning, än vad slumpen fordrade,

finge man naturligtvis en avvikande sammansättning av nästa generation.

En person hade dessutom sällan möjlighet att välja kontrahent utöver en

hel population. Hans rörelsefrihet begränsades av geografiska förhållanden

och sociala skrankor. Han hade relativt liten utsikt att gifta sig utanför

en viss bygd och en viss klass. Förekomsten av sådana isolatgränser hade

en viss betydelse för befolkningens kommande sammansättning. En person

kunde slutligen ha större benägenhet att gifta sig med egenskapsbärare av

ett visst slag. Den viktigaste möjligheten vore då, att personer med vissa

egenskaper hade större benägenhet att gifta sig med varandra, än vad

slumpen fordrade (så vore exempelvis fallet med dövstumma). En process

av denna art kallades assortative mating. Dessa fem möjligheter — slumpvis

fortplantning, selektion, ingifte, isolatverkan och assortative mating —

vore de processer, man närmast kunde vänta skola ha betydelse för ett

folks arvssammansättning.

När man började tillämpa ärftlighetsläran på människan, tänkte man i

första hand på att folk och riken, som företett en hög kultur, förfallit och

gått under. Man talade örn degeneration av »rasen», och det hade delvis

varit därför, man kommit att använda termen rasbiologi om den arvsbiologiska

forskningen tillämpad på människan. Rasproblem kunde ha sitt intresse

i detta sammanhang, men det viktigaste problemet vore ej att söka

avgöra, vilken ras som vore bäst, utan att finna, hur den brokiga arvsmassan

hos ett folk över huvud taget förändrades i god eller dålig riktning.

Under sådana omständigheter vore det nödvändigt att teoretiskt utveckla

de frågeställningar, som ovan antytts. Härvidlag måste man utföra

utredningar av matematisk-statistisk art. För ett sådant arbete behövdes

emellertid hållpunkter av olika slag, vilka man för närvarande saknade.

Man behövde en uppfattning örn förekomsten av selektion, ingifte, isolat

och assortative mating. T första hand borde man utföra en utredning över

vilka hållpunkter för beräkningar, som kunde erhållas ur officiell statistik

och ur redan utförda undersökningar. En bland institutets arbetsuppgifter

måste vara att bidraga till lösandet av problem av denna art. Problemens

invecklade natur gjorde det ej möjligt att närmare definiera arbetsuppgifterna

på detta område.

Andra mål för den arvsbiologiska forskningen vore av mera direkt praktisk

art. Det gällde att utreda, vad arv och miljö betydde. De individer,

man undersökte, vore av vikt i den mån de representerade väsentliga grupper

i samhället eller i den mån de belyste för samhällsutvcklingen väsentliga

problem. En ärftlig sjukdom, som endast uppträdde hos en eller annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 159.

individ hos ett folk, vöre i regel tämligen betydelselös. De vanliga sjukdomarna

och de vanliga egenskaperna intresserade oss i främsta rummet.

Sällsynta sjukdomar hade ofta kuriositetsintresse. I första hand knöte sig

intresset till egenskaper, som ur samhällets synpunkt framstode som uppenbart

oförmånliga. Det vore vidare klart, att framför allt sådana egenskaper

hade arvsbiologiskt intresse, som uppträdde under fruktsamhetsperioden.

Medfödda ärftliga sjukdomar, som förde till en tidig död, saknade på det

hela taget praktiskt intresse. Detsamma gällde egenskaper, som uppträdde

först vid hög ålder.

I den officiella statistiken i vårt land funnes en del uppgifter, som i viss

mån kunde läggas till grund för en orientering över situationen. Uppgifterna

vöre emellertid bristfälliga och mäste i en del avseenden kompletteras.

Vi hade i främsta rummet att räkna med följande grupper: blinda,

dövstumma, vanföra, fallandesjuka, sinnessjuka, sinnesslöa och klent begåvade.

Med ledning av vissa i skrivelsen anförda siffror hade sammanställts

följande approximativa översikt:

Defektens art.

Blinda.......

Dövstumma . . .

Vanföra......

Epileptici.....

Sinnessjuka . . .

Sinnesslöa ....

Klent begåvade

Summa 4,280.

Defektens frekvens i procent

av befolkningen.

......0,035

......0,065

......0,080

......0,200

......1,000

......0,500

......2,400

Det framginge av tabellen, att man på grundval av hittills föreliggande

uppgifter kunde uppskatta de arvsbiologiskt klart undermåliga till omkring

4,3 procent. Siffran vore i vissa avseenden snarare för hög än för låg.

I en del fall vore exempelvis sinnesslöhet, sinnessjukdom, fallandesjuka etc.

betingade av yttre omständigheter. Det vore för närvarande ej möjligt att

reducera för detta förhållande. Å andra sidan kunde man också göra gällande,

att siffran vore en minimisiffra så tillvida att man kunde diskutera,

örn inte en del andra individer skulle räknas till denna grupp av extremt

undermåliga ur arvshygienisk synpunkt. Man kunde exempelvis anse en

del psykopater vara ärftligt undermåliga i den grad, det här vore fråga

örn. Vidare kunde man möjligen göra gällande, att en del alkoholister

borde räknas i detta sammanhang. När det gällde sådana individer, vore

det emellertid för närvarande omöjligt att erhålla siffermässiga uppgifter.

Av tabellen torde i varje fall framgå, att hur man än droge gränsen, måste

de klent begåvade anses utgöra en stor och därför mycket viktig grupp

bland de undermåliga.

Just för denna grupp hade vi emellertid mycket ofullständiga uppgifter.

Vi visste ej ens i vilken utsträckning den klena begåvningen vore ärftlig.

Orsaken kunde vara skador under fosterlivet, blödningar vid förlossningen

etc. I första hand vore det därför nödvändigt att försöka få en uppfattning

örn ärftlighetsförhållandena hos denna grupp, och institutet hade redan

påbörjat en utredning över detta problem.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts ''proposition Nr 159.

Det vöre emellertid också önskvärt att utreda, hur det förhölle sig med

de klent begåvade ur andra synpunkter. I vilken utsträckning kunde de

försörja sig själva? Hur ofta råkade de på avvägar och bleve dömda för

brott, bleve alkoholister, prostituerade etc.? Kunde man göra något.för

att hindra, att de förf olle och komme i en svår situation? Sist men icke

minst: I vilken utsträckning fortplantade de sig? Frågor av denna art hade

intresse inte blott ur arvshygienisk utan också ur allmän social synpunkt.

Det vore uppenbart, att undersökningar på detta område vöre särskilt väl

motiverade men också att sådana undersökningar vore tidsödande och

kostbara.

De problem, som ovan diskuterats, kunde sägas utgöra centrala frågor inom

den negativa arvshygienen. Institutet borde emellertid arbeta även pa

andra områden, främst då med undersökningar av mera rent ärftlighetsmedicinsk

art. Det hade förut antytts, att man särskilt borde uppmärksamma

de vanliga sjukdomarna. Läkaren tyckte ofta, att de sällsynta

sjukdomsfallen vöre de mest »intressanta». Ur samhällets synpunkt vöre

det otvivelaktigt de »banala» sjukdomarna, som hade det största intresset.

De sjukdomar, som vore viktigast i vår befolkning, vore utan tvivel

tuberkulos, kräfta och åderförkalkning. Det funnes anledning att antaga,

att arvsfaktorer spelade en viss roll för alla tre.

När det gällde tuberkulos hade vår uppfattning på senare tid undergått

en väsentlig förändring. Tidigare gjorde man gällande, att infektionen förvärvades

i barnaåren och att sedan bakterierna ofta ej gjorde någon skada

förrän i vuxen ålder, då allvarliga sjukdomsbilder började uppträda exempelvis

i form av lungtuberkulos. I enlighet med denna åsikt vore man

naturligtvis förr benägen att anse, att den ärftliga dispositionen spelade

en väsentlig roll. Numera började man däremot luta åt den åsikten, att

orsaken till utbrottet i vuxen ålder vore en infektion i denna ålder. Barnaårens

infektion orsakade i många fall en oemottaglighet, som vore övergående.

Förnyad smitta i vuxen ålder kunde ha ödesdigra konsekvenser.

Denna åsikt inrymde en större roll åt miljöfaktorer, och på många håll

vore man numera böjd att anse de ärftliga faktorernas roll vara skäligen

obetydlig.

Undersökningar, som utförts över enäggiga tvillingar, tydde emellertid

på att ärftliga moment hade en avgörande betydelse. Om den ena tvillingen

finge manifest tuberkulos, tycktes i regel även den andra få det.

Materialet vore emellertid litet och kunde kanske kritiseras ur en del

synpunkter. Främst hade man att räkna med faran av att man i alltför

stor utsträckning fått med fall, där tvillingarna förhölle sig på ett likartut

sätt. Om endast den ena tvillingen vårdades på sanatorium, vore

det inte alltid så lätt att få reda på att han vore tvilling.

Undersökningar över tuberkulosens ärftlighet torde under sådana omständigheter

vara av ett visst intresse. Därmed vöre naturligtvis ingalunda

sagt, att sådana undersökningar behövde ha så synnerligen stort

praktiskt värde. För den enskilde liksom för läkaren vöre det emellertid

av stort intresse att få klarhet över riskförhållanden. Visste man, att vissa

individer på grund av arvsförhållanden stöde särskild risk, kunde man

kanske också tänka sig möjligheten ay speciella skyddsåtgärder. .

När det gällde elakartade svulster, visste man genom undersökningar på

djur, att det förekomme, att sjukdomen ärvdes. Man visste också

Xiii grundval av experimentella undersökningar, att diverse retmedel kunde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mårds proposition Nr 159.

framkalla kräfta. Hur situationen vore hos människan, vore ännu oklart.

Dahlberg hade tänkt sig möjligheten att på grundval av ett i vissa avseenden

nytt betraktelsesätt över svulsternas problem söka genomföra en

undersökning för klarläggande av en del förhållanden på detta område.

Vad slutligen anginge åderförkalkning, saknade man även här mera bestämda

hållpunkter. Det torde vara mycket svårt att utföra en direkt

undersökning över de ärftliga faktorernas roll. I det enskilda fallet kunde

det hända, att en person hade en utbredd åderförkalkning utan att detta

medförde någon större olägenhet. En annan person däremot kanske hade

en föga utbredd åderförkalkning, men denna hänförde sig till viktiga blodkärl,

exempelvis i hjärnan eller hjärtat, så att sjukdomen bleve ödesdiger.

Vid obduktioner orienterade man sig i allmänhet ej närmare över utbredningen

av åderförkalkningen i kärlsystemet. Det vore därför ur många

synpunkter svårt att erhålla material för en direkt undersökning.

Det vore däremot möjligt att nå fram till genomsnittliga slutsatser på

en annan väg. Den viktigaste dödsorsaken hos gamla vore åderförkalkning.

Den lunginflammation, som i många fall släckte livslågan hos gamla,

betingades ofta av en hjärtsvaghet, som i sin tur berodde på åderförkalkning.

För övrigt vore dödsorsaken ofta vissa mera direkta av åderförkalkning

orsakade förändringar i hjärnan, hjärtat eller njurarna. Under sådana

omständigheter borde man genom en undersökning av sambandet

mella livslängden hos föräldrar och vuxna barn kunna få vissa ledtrådar

för ett bedömande av situationen. Undersökningar av denna art hade redan

utförts i viss utsträckning, men en hel del torde ännu återstå att göra

på detta område.

Ett tredje område, på vilket institutet kunde tänkas arbeta, hänförde

sig till experimentell forskning. Inom den mänskliga ärftlighetsläran mötte

man ibland problem, som lämpligast kunde lösas genom experimentell

forskning. Frågeställningarna vore emellertid så speciella, att man knappast

kunde vänta, att zoologer och botanister skulle uppmärksamma dem.

Med utgångspunkt från vissa förhållanden i tvillingforskning hade Dahlberg

kommit att intressera sig för tvenne problem.

Vissa ensidiga egenskaper uppträdde på ett egendomligt sätt hos tvillingar.

En ensidig brunögdhet hos den ena av föräldrarna kunde ärvas så,

att den ena tvillingen bleve brunögd och den andra blåögd. Här förelåge

alltså en olikhet mellan enäggstvillingar, som ej vore milj obetingad. Då

man vid tvillingforskning i allmänhet ntginge från att olikheter mellan

enäggstvillingar alltid berodde på yttre omständigheter, vore det uppenbart

av stor betydelse att närmare söka utreda den ärftlighetsmekanism,

som gällde för asymmetriska egenskaper. Detta torde enklast kunna ske

genom djurexperiment.

Man hade livligt diskuterat orsaken till uppkomsten av tvåäggstvillingar.

Benägenheten att föda tvåäggstvillingar vore i viss mån ärftlig.

Det funnes emellertid ingen anledning, varför man skulle formulera problemet

så: Varför avlossades undantagsvis två eller flera ägg samtidigt

från äggstockarna? Man kunde också fråga: Varför avlossades i regel

endast ett ägg? I själva verket måste man kanske först ha svar på den

senare frågan, innan man kunde besvara den första. Frågan örn mekanismen

för tvåäggiga tvillingföderskor för med andra ord över till frågan

örn den normala ovulationsmekanismen. Dahlberg hade tidigare utfört

vissa experiment på detta område. En hel del problem, som hade intresse

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

såväl för den moderna hormonforskningen som för tvillingforskningen,

vore emellertid alltjämt ouppklarade och torde lämpligen kunna lösas med

hjälp av fortsatta djurexperiment.

I det ovanstående hade antytts en del arbetsuppgifter, som syntes ligga

lämpligt till för rasbiologiska institutet. Det mötte emellertid uppenbarligen

stora svårigheter att mera definitivt på längre sikt fastslå, vilka undersökningar,

som borde utföras. Ett uppslag kunde kanske av praktiska skäl

ej fullföljas. Det kunde visa sig, att lösandet av ett problem kostade alltför

mycket tid och pengar för att resultatet skulle svara mot det nedlagda

arbetet. Utan att göra en orienterande förundersökning vore det ofta sqvalt

att bilda sig en uppfattning om det praktiska värdet av ett uppslag. Härtill

komme, att undersökningar utförda av andra kunde göra en planerad

undersökning onödig. Med detta sammanhängde, att man ej alltid kunde

ge offentlighet åt ett uppslag. På ett förberedande stadium kunde en viss

hemlighetsfullhet vara nödvändig. Dessa reservationer vore

självklara men icke desto mindre nödvändiga, när man framlade ett arbetsprogram

på längre sikt. Ett sådant program kunde aldrig ha bindande

karaktär. Det förslag till undersökningar, som här framlagts, mäste betraktas

som i alla avseenden provisoriskt och avsåg endast att belysa en

del av de möjligheter till vetenskapligt arbete, som nu syntes förtjäna

beaktande.

Är 1932 utarbetades av dåvarande chefen, professorn Lundborg och av

dåvarande styrelsen ett arbetsprogram avsett att orientera över institutets

framtida arbetsupgifter. Utan att här vilja ga i detalj tilläte sig Dahlberg

framhålla, att en väsentlig olikhet mellan ovanstående program och detta

äldre program vore, att i det senare huvudvikten lades vid ärfthghetsundersökningar

av psykiatrisk karaktär, speciellt da vid undersökningar

över sinnessjukdomar. Dahlberg hade emellertid sedermera visat, att sinnessjukdomar

inte hade den centrala betydelse, man tidigare på en del

håll ansett. Genom en undersökning (år 1933) över fruktsamheten hos

sinnessjuka kvinnor hade undertecknad nämligen kunnat konstatera, att

i genomsnitt dessa kvinnor före insjuknandet hade lägre fruktsamhet än

normala kvinnor i motsvarande ålder. Deras fruktsamhet efter insjuknandet

vore uppenbarligen ännu lägre beroende på att en stor del av dem

bleve omhändertagna. Dessa resultat hade bekräftats av en undersökning

på tyskt material, som bearbetats av docent Erik Essen-Möller. (Nian kunde

nu i bästa fall endast förhindra den del av de sinnessjukas fruktsamhet,

som infölle efter insjuknandet. Då som ovan framhållits en jämförelsevis

obetydlig del av fruktsamheten folie efter denna tidpunkt, vöre föreställningen

örn att man i nämnvärd utsträckning skulle kunna påverka sinnessjukdomarnas

utbredning genom arvshygieniska åtgärder uppenbart

överdriven. (Detta hindrade naturligtvis ej, att man borde göra det hila,

sorn kunde göras, för att i enskilda fall förhindra, att barn komme till

världen, vilka med större eller mindre sanolikhet kunde väntas bli sinnessjuka.

)

På det hela taget vore man för övrigt jämförelsevis orienterad över förhållandena,

när det gällde de sinnessjuka. Man hade en relativt god uppfattning

örn riskförhållandena. Detta uteslöte naturligtvis ej, att man

kunde utföra ytterligare undersökningar på detta område. Dahlberg hade

föreslagit, att institutet skulle söka utreda, hur det förhåller sig med de

klent begåvade.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Det funnes emellertid många problem, som folie helt utanför psykiatrin,

vilka hade ett större intresse. Ender sådana omständigheter vore en ensidig

psykiatrisk inriktning av institutets arbete knappast önskvärd.

Dahlberg hade i ovanstående förslag till arbetsuppgifter sökt antvda en

del av de frågor, vilka för ögonblicket framstode som mest betydelsefulla.

Det förslag till arbetsuppgifter, som ovan framlagts, torde understryka

behovet av ändringar i institutets organisation. Det torde framgå av ovanstående,

att de arbetsuppgifter, som institutet kunde ägna sig åt, vore

av sa skiftande art, att det vore nödvändigt med en mera elastisk och

rörlig organisation. Det torde också framgå, att institutet behövde kunna

använda en relativt stor del av sitt anslag till bekostandet av insamling

av primär uppgifter.

I en till kanslern för rikets universitet ställd skrivelse av den 10 november

1936 förklarade institutets styrelse sig kunna ansluta sig till den

allmänna syftningen i det av institutets chef framlagda förslaget men

ifrågasatte samtidigt vissa modifikationer i detsamma.

Det av chefen framlagda arbetsprogrammet funne styrelsen innefatta

viktiga rasbiologiska forskningsuppgifter, vilkas upptagande till bearbetning

förvisso skulle vara av värde. I jämförelse med 1932 års arbetsprogram

företedde detta program den skiljaktigheten, att det skänkte

en större vikt at vissa forskningslinjer och betonade vissa särskilda uppgifter

med en något annan styrka. Sålunda hade det rent psykiatriska

forskningsområdet här fått en mera tillbakaträngd plats än i 1932 års

program. Styrelsen ansåge emellertid, att det nu framlagda programmet

borde för den närmaste tiden kunna läggas till grund för institutets

verksamhet, framför allt av det skälet, att det syntes bäst lämpa sig

för de nu tillgängliga arbetskrafterna och de för närvarande föreliggande

förutsättningarna för arbetet inom institutet. Det borde enligt styrelsens

mening emellertid fattas allenast som ett provisorium. Som grundval

på lång sikt ansåge styrelsen nämligen, att det 1932 framlagda

arbetsprogrammet borde fasthållas; det beredde en vidare och mer omfattande

grund för det rasbiologiska forskningsarbetet och öppnade

större utvecklingsmöjligheter. Styrelsen ville därvid särskilt framhålla,

att den utveckling av institutet till flera avdelningar med parallella

arbetsuppgifter, som skisserats i 1932 års arbetsprogram, alltjämt borde

eftersträvas.

Sedan kanslern och statskontoret den 20 november, respektive den 14

december 1936 avgivit utlåtanden i ärendet, upptogs frågan till behandling

i propositionen nr 75/1937 angående anslag till rasbiologiska institutet

för budgetåret 1937/38. Vid anmälan av spörsmålet i sistberörda

sammanhang yttrade jag bland annat, att det icke torde kunna förnekas,

att de skäl, som anförts till stöd för omorganisationsförslaget,

vore förtjänta att tagas i allvarligt övervägande. Emellertid torde, fortsatte

jag, en grundlig utredning vara nödvändig, innan definitiv ståndpunkt

kunde tagas till frågan örn en eventuell förnyad omläggning av

institutets organisation. Då jag sålunda förutsatte, att frågan örn eventuell

omorganisation av institutet skulle hänskjutås till särskild utred
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

ning, ifrågasatte jag för nästkommande budgetår icke någon väsentligare

förändring i avseende å de till institutet utgående anslagen. De i anslutning

härtill i berörda proposition för riksdagen framlagda förslagen

biföllos i huvudsak av riksdagen (skrivelse nr 187/1937).

Sedermera bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 13 maj 1937

chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga

för att inom departementet biträda med utredning av frågan örn rasbiologiska

institutets organisation och arbetsförhållanden i övrigt. Samma

dag tillkallade jag såsom sakkunniga för nämnda ändamål rektorn vid

universitetet i Uppsala, professorn T. Engströmer, professorn vid samma

universitet, överläkaren A. I. Thorling och ledamoten av riksdagens

andra kammare, folkskolläraren J. J. E. Weijne, varjämte uppdrogs åt

Engströmer att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Nämnda sakkunniga hava till chefen för ecklesiastikdepartementet

den 29 oktober 1937 överlämnat betänkande i frågan. Över betänkandet

hava utlåtanden avgivits den 30 december 1937 av medicinalstyrelsen,

respektive riksräkenslcapsverket, den 4 januari 1938 av statskontoret

och den 22 januari 1938 av kanslersämbetet för rikets universitet efter

hörande av styrelsen för rasbiologiska institutet och vederbörande vid

universitetet i Uppsala.

2. De sakkunnigas förslag.

Rörande institutets arbetsprogram och möjligheterna att inom en viss

anslagsram tillgodose forskningsuppgifterna hava de sakkunniga yttrat

följande:

I likhet med institutets styrelse hade de sakkunniga vid en jämförelse

mellan 1932 års arbetsprogram och den 1936 framlagda översikten av

institutets arbetsuppgifter funnit, att den väsentligaste olikheten lage

däri, att det ärftlighetspsykiatriska forskningsområdet i det torra latt

en mera central plats än i 1936 års arbetsuppgifter. I en promemoria,

sorn för de sakkunnigas räkning uppgjorts av överläkaren vid Ulleråkers

sjukhus, professorn i psykiatri vid Uppsala universitet B Jacobowsky,

hade de sakkunniga funnit stöd för det antagandet, att tran tiden tor

utarbetandet av 1932 års arbetsprogram till nu en förskjutning möjligen

kunde ha ägt rum inom ärftlighetspsykiatrins forskningsområde, sa att

uppgifter, som då syntes praktiskt betydelsefulla, redan nu något tillbakaträngts

för andra, som sage ut att kunna lämna värdefullare resultat.

De sakkunniga hade givetvis icke ansett sig för sin del böra uppställa

något arbetsprogram för institutet eller lämna sitt förord tor den

ena eller andra forskningsuppgiften inom rasbiologin. Denna vetenskap

eller, om man så ville kalla den, denna sammanfattning av vetenskaper,

erbjöde en så oerhört stor mängd betydelsefulla arbetsuppgifter, att det

måste vara tämligen fåfängt att söka gradera dem efter deras betydelse

och praktiska värde. Det måste, såsom inom all vetenskap, i sista hand

bliva beroende av de personliga krafter för forskningsarbetet, som vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

en vi®s tidpunkt stöde till buds, och av deras särskilda förutsättningar

och läggning. Men även med beaktande härav ansåge de sakkunniga,

att organisationen av det institut, som skulle bära upp den rasbiologiska

forskningen här i landet, icke borde ske efter ensidiga personliga linjer,

utan borde vara sådan, att den inrymde och befrämjade upptagandet

av olika vetenskapliga uppgifter inom rasbiologin och icke från början

utestängde eller försvårade vissa grupper av forskningsområden eller arbetsuppgifter

allenast därför, att för ögonblicket personliga krafter för

ändamålet icke omedelbart syntes stå till förfogande.

Vid övervägandet av den lämpligaste organisationen av institutet framträdde

naturligtvis kostnadsramen som den viktigaste förutsättningen.

Kunde man räkna med ett sammanlagt anslagsbelopp, som möjliggjorde

vetenskapliga undersökningar efter flera olika självständiga linjer, borde

organisationen lämpas för en sådan uppgift, och den kunde då få en

karaktär, som närmade sig till arbetets fördelning på flera avdelningar.

Det stöde utom allt tvivel, att den rasbiologiska forskningen härigenom

skulle befordras till nytta för vårt folk. Icke minst på grund av ovannämnda

promemoria hade de sakkunniga funnit, att inrättandet av en

särskild avdelning för ärftlighetsmedicinsk forskning inom psykiatrin

vor® i hög grad önskvärd. Örn ater ett anslagsbelopp av nyssnämnd

storleksordning icke kunde paräknas, bestode uppgiften att organisera

institutet i att inom kostnadsramen söka ernå det bästa möjliga under

de förhandenvarande förhållandena.

0 När de sakkunniga tagit del av de utredningar, som förberedde 1934

ars proposition och som resulterade i den nuvarande organisationen,

hade de sakkunniga trott sig därur böra draga den slutsatsen, att åtminstone

för närvarande institutet borde räkna med en begränsning av

de sammanlagda kostnaderna till ungefär det nu anslagna beloppet.

Uppgiften bleve da att inom denna ram finna den lämpligaste fördelningen

av medlen.

Även en annan utgångspunkt vore i viss mån bindande vid en prövning

_ av denna fråga. Som redan förut antytts, måste de forskningsuppgifter,

som upptoges, och metoderna för deras behandling vara beroende

av de personliga krafter, som skulle handhava arbetet. Häri

lage forst och främst den helt naturliga förutsättningen, att chefens

egen vetenskapliga inriktning måste vara av den största betydelse för

organisationen av det institut, vars forskningsarbeten han skulle leda.

Men vidare vöre också den allmänna tillgången på vetenskapliga krafter,

som vore villiga att lata knyta sig vid institutet, en faktor, som måste

beaktas.

Vid en granskning av den nuvarande organisationen framträdde särskilt

förhållandet mellan, a ena sidan, antalet och kvaliteten av de relativt

högt avlönade fast anställda befattningshavarna, och, å andra

sidan, det anspråkslösa anslaget för materielinsamling. Delvis torde

detta förklaras därav, att chefen själv förutsattes inemot halva året

vistas borta från institutet för materielinsamling. Men även frånsett

detta vöre det belopp, som kunde användas för materielinsamling, uppenbart

för knappt, helst anslaget för avlöningar av övrig icke-ordinarie

personal icke ansetts kunna anlitas för att ersätta arbete med materielmsamling,

vilket förrättades å annan ort än där institutet vore förlagt.

Vad institutets chef härom anfört i sin skrivelse av den 20 augusti

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts ''proposition Nr 159.

1936 syntes övertygande. En ökning av det för detta ändamål tillgängliga

beloppet vore sålunda nödvändig.

Det spörsmål rörande själva grunderna för organisationen, som därefter

närmast komme upp, rörde de tre näst chefen högst kvalificerade

och avlönade befattningshavarna. Vid övervägande härav hade de sakkunniga,

under beaktande av nu föreliggande allmänna förutsättningar

enligt vad förut framhållits, funnit det tillrådligt att på denna punkt

företaga en begränsning av organisationens omfattning. Visserligen kunde

det ingalunda förnekas, att en viss garanti för kontinuitet och för allsidighet

i arbetet kunde vinnas genom denna »stamtrupp» av medarbetare

i institutet, och att det för så högt kvalificerade vetenskapsmän,

som här avsåges, vore ett rimligt krav, att de bleve anställda med de

bestämda löneförmånerna och under de bestämda anställningsvillkoren.

Men å andra sidan talade flera skäl för att här söka göra den° indragning,

som vore oundgänglig. Det torde under nuvarande förhållanden

vara mycket svårt att förvärva krafter, som uppfyllde de här förutsatta

fordringarna. En av befattningarna, nämligen statistikerbefattningen,

vore såtillvida nu mindre behövlig, som chefen hade medicinsk

statistik till sin specialitet. Härtill komme, att den speciella sakkunskap,

som skulle tillföras institutet genom dessa befattningshavare, billigare

kunde komma det tillgodo genom anlitande av tillfälliga vetenskapliga

krafter för de särskilda undersökningarna, och att denna arbetsmetod

lämpade sig bättre för institutets arbetsuppgifter, så som den nuvarande

chefen skisserat dessa. De sakkunniga hade på dessa grunder funnit,

att den begränsning av utgifterna, vilken vore nödvändig för ernående

av ökade medel till materielinsamling, under nuvarande förhållanden

främst borde företagas på denna punkt.

En annan synpunkt, som vid en omorganisation bör beaktas, vore

enligt de sakkunnigas mening den av chefen anförda, att institutet erhölle

en större anpassningsförmåga än den nuvarande för olikartade

arbetsuppgifter. Detta syntes så mycket mer nödvändigt som de skilda

vetenskaper, som tillhopa konstituerade rasbiologin, var för sig krävde

sin speciella sakkunskap. Även i det fall att institutet övervägande

inriktade sitt arbete på lösande av ärftlighetsmedicinska frågor, uteslöte

detta icke behovet av en medarbetarstab, som måste anpassas efter

den speciella fråga, som vore föremål för utredning. Örn de sakkunniga

sålunda i princip vitsordade behovet av en mera fri organisation av

institutet, möjliggörande en anpassning av dess medarbetarstab efter

de uppgifter, institutet vid en viss tidpunkt hade sig förelagda, så finge

å andra sidan givetvis denna fria organisation ej drivas därhän, att

man äventyrade en god kontinuitet i arbetet.

Vad beträffade den fast anställda personalen, förordade de sakkunniga

alltså på anförda skäl indragning av statistikertjänsten. Även genealogtjänsten

torde åtminstone tills vidare kunna undvaras. Denna

tjänst hade varit nödvändig, så länge institutets arbete varit övervägande

antropologiskt inriktat. Den genealogiska hjälp vetenskapen syntes

emellertid för de arbeten, som under den närmaste framtiden komme

att intressera institutet, få en mera undanskymd plats. Vid förefallande

behov av genealogisk sakkunskap torde denna därför billigare och kanske

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition Nr 159.

bättre kunna tillgodoses genom tillfälligt anlitad sakkunnig arbetskraft.

Den mera fast anställda personalen med högre vetenskaplig kompetens

skulle sålunda endast utgöras av chefen och rasbiologen.

Chefsbefattningen stöde för närvarande utanför diskussionen.

Ehuru de sakkunniga ansåge, att rasbiologbefattningen borde

bibehållas, ville de dock förorda, att densamma i vissa avseenden ändrade

karaktär, framför allt i fråga örn anställningsvillkor och kompetensfordringar.

Däremot borde enligt de sakkunnigas mening rasbiologen

alltjämt bibehållas vid sin ställning som chefens närmaste man och

ställföreträdare. Till hans arbetsuppgifter borde som hittills höra att

under chefens överinseende deltaga i det gemensamma arbetet å institutet

samt att mera självständigt utföra vetenskapligt arbete. Rörande

kompetensfordringarna hade de sakkunniga funnit, att man måste fasthålla

vid kravet på avslutad läkarutbildning. I övrigt borde styrelsens

handlingsfrihet vid utseende av rasbiolog ej bindas. Det vore utan

tvivel till fördel för institutets arbete, om rasbiologen utöver sin läkareutbildning

ägde speciell sakkunskap på det eller de områden, varpå institutets

undersökningar vore inriktade eller skulle inriktas. Det kunde

därvid tänkas, att arten av den erforderliga mera speciella kompetensen

ställde sig olika vid skilda tillfällen, och det borde vara styrelsens uppgift

att vid varje inträffad ledighet bedöma kompetensen hos de sökande

med hänsyn till föreliggande eller planerade arbeten vid institutet.

De fördelar, som institutet härigenom skulle vinna, äventyrades

emellertid, örn rasbiologen anställdes på livstid eller för en alltför lång

tid. De sakkunniga föresloge därför, att befattningen tillsattes för en

tid av tre år, då det visat sig att även tämligen omfattande sammanhängande

uppgifter vid institutet torde kunna slutföras på en sådan

tid. Det borde emellertid vara styrelsen obetaget att, om så prövades

lämpligt, förlänga anställningstiden vid utgången av förut stipulerad tid.

På grund av vad sålunda anförts föresloge de sakkunniga, att tjänsten

i lönehänseende organiserades som en befattning med arvode, fastställt

av Kungl. Maj:t.

Ifråga om arvodets storlek liksom i allmänhet om den mera fast anställda

personalens placering i lönehänseende hade de sakkunniga dels

beaktat kompetensfordringarna för platsen, dels sökt analogier med befattningar

inom andra statliga verk, och vad särskilt anginge rasbiologen

även tagit hänsyn till den omständigheten, att befattningen icke öppnade

några utsikter till vidare befordran inom institutet. Den borde betraktas

som en mera tillfällig anställning. Vid bestämmandet av arvodets

storlek för rasbiologen hade det fallit sig helt naturligt att söka

analogier bland andra statliga läkarbefattningar och taga hänsyn till

de ärftlighetsmedicinska forskningar, som skulle bedrivas vid institutet.

Särskilt läkarbefattningarna vid statens sinnessjukhus torde därvid kunna

vara vägledande. För att kunna påräkna sökande, som efter avlagd

medicine licentiatexamen hunnit förvärva ytterligare kompetens, föresloge

de sakkunniga, att arvodet ej sattes lägre än den avlöning, som

utginge till en andre läkare vid statens sinnessjukhus, för närvarande

placerad i lönegraden B 26. Arvodet skulle sålunda för ortsgrupp F

(Uppsala för närvarande) utgöra 8,340 kronor per år jämte dyrtidstillägg.

Rörande andra villkor för denna befattning, såsom sjukledighet och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

semester, torde hänvisning lämpligen böra göras till §§15—17 och 20 i

kungörelsen nr 397/1935 med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie

befattningshavare, i likhet med vad som gällde för exempelvis vissa

lärare vid gymnastiska centralinstitutet.

Vid institutet bestode för närvarande den mera fast anställda kontorspersonalen

av följande extra ordinarie tjänstemän: två assistenter

i lönegrad 11, ett kanslibiträde i lönegrad 7 och en vaktmästare i

lönegrad 5 i den för extra ordinarie befattningshavare gällande löneplanen.

De sakkunniga ansåge, att denna kontorspersonal behövde utökas med

särskild hänsyn till att den skulle utgöra den skolade personal, till vilken

institutet hade att i första hand lita vid utförande av arbeten av

mera teknisk art. Å andra sidan bjöde sig här en naturlig begränsning, i

det givetvis den vägledande principen måste vara, att hithörande befattningshavare

under hela året kunde sysselsättas under full arbetstid. De

sakkunniga hade funnit, att det vid institutet funnes vissa grenar av

arbeten, som vore av den art, att de fyllde denna förutsättning och

vilka vardera krävde sin speciella kompetens, och föresloge, att den

mera fast anställda kontorspersonalen skulle bestå av en förste assistent,

tillika byråföreståndare, samt ytterligare tre assistenter. Då den organisation,

de sakkunniga förordat, icke, innan större erfarenhet vunnits

vid institutet angående omläggningen av arbetsuppgifterna och därav

betingade krav, borde fastställas som definitiv, hade de sakkunniga ansett

lämpligt, att dessa samtliga i lönehänseende placerades som extra

ordinarie befattningshavare i likhet med vad som vore fallet med nu

anställda assistenter.

Vad förste assistentbefattningen beträffade, hade de sakkunniga ansett

denna nödvändig av väsentligen två skäl. Å institutet arbetade ej

endast den mera fast anställda kontorspersonalen utan tidvis också en

extra personal. För att under chefens överinseende leda och övervaka

arbetet vore en kontorschef eller, som han förut betecknats, en byråföreståndare

därför behövlig. Innehavaren borde som sådan besitta

lämpliga chefsegenskaper. Det andra skälet vore i viss mån en konsekvens

av indragningen av statistikertjänsten. Med den betydelse, som

den statistiska hjälp vetenskapen hade för arbeten av den art, som bedreves

vid institutet, hade det ansetts nödigt, att chefen bland sina

underordnade ägde någon, som besutte tillräcklig statistisk sakkunskap

för att efter chefens anvisning utföra och leda speciellt detta arbete.

Förste assistenten borde därför äga nöjaktig insikt i de statistiska arbetsmetoderna.

Denna kompetensfordran torde ej kunna förvärvas utan

akademisk utbildning, även om man ej med nödvändighet behövde kräva

redan avlagd dylik examen. Med hänsyn till denna relativt höga kompetens

och förste assistentens ställning som arbetsledare borde lönen

sättas högre än för övriga assistenter vid institutet. Analogier med befattningar

vid andra statliga verk hade varit svara att uppbringa. Snarast

skulle man kunna jämföra befattningen med vissa amanuenstjänster

vid exempelvis statistiska centralbyrån och andra liknande verk. Dessa

vöre i olika verk placerade olika i 14:e—18:e lönegraden. Amanuenstjänsterna

vore dock övergångsplatser, och vederbörande hade utsikter att

vinna befordran inom verket. Någon dylik möjlighet förelåge ej för en

förste assistent vid rasbiologiska institutet, vilket givetvis vore ägnat

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition Nr 159.

att göra platsen mindre eftersökt, om lönen sattes lågt. Å andra sidan

torde för nyssnämnda amanuenstjänster som regel krävas redan avlagd

akademisk examen, vilket de sakkunniga icke ansett nödvändigt uppställa

som villkor för nu ifrågavarande befattning. De sakkunniga funne

ej tillrådligt, att befattningen placerades lägre än i lönegraden 15 i

den för extra ordinarie befattninghavare gällande löneplanen. Den vidare

erfarenheten komme kanske att visa, att en uppfattning av tjänsten

i högre lönegrad kunde bliva nödvändig för att vinna kompetenta

sökande.

De övriga tre assistentbefattningarna hade de sakkunniga ansett böra

på motsvarande sätt placeras i lönegraden 11. Vardera av dessa befattningar

krävde sin särskilda meritering och hänförde sig till väl avgränsade

arbetsuppgifter, som de sakkunniga funnit vara av mera varaktig

karaktär.

Den ena av dessa assistenter skulle ha till uppgift att sköta instiuttets

ganska omfattande bibliotek av vetenskaplig litteratur och tidskrifter,

ombesörja den utländska korrespondensen och biträda vid översättningsarbete.

Som kompetensfordran torde man böra uppställa studentexamen

och ytterligare språkstudier. Bland befattningar inom andra verk hade

de sakkunniga såsom närmast jämförbara funnit befattningen som biblioteksassistent

vid statistiska centralbyrån och befattningen som kansliskrivare

i nationalmuseet, båda placerade i lönegraden B 11.

Den andra assistenten borde vara särskilt kvalificerad för matematisktstatistiskt

räknearbete, och då de statistiska arbetsmetoderna i en del

fall krävde mycket invecklade räkneoperationer, torde man som kompetensfordringar

böra uppställa avlagd studentexamen och speciell träning

i för statistiskt arbete behövliga räknemetoder.

Den tredje assistenten skulle hava till särskild uppgift att vara chefens

sekreterare. Som sådan borde han vara fullt kompetent i maskinskrivning

och maskinräkning samt äga nöjaktig kunskap i främmande språk.

De båda sistnämnda befattningarna krävde genomsnittligt en högre

kompetens än exempelvis kanslibiträdesbefattningar, placerade i lönegraden

B 7, och de sakkunniga hade även för dessa stannat vid att

föreslå en placering i lönegraden 11. Detta syntes de sakkunniga vara

motiverat därav att de nuvarande båda assistentbefattningarna vid institutet

vore placerade i denna lönegrad.

Vad slutligen vaktmästarbefattningen beträffade, motsvarade denna

i fråga om arbetsuppgifterna liknande befattningar vid universitetsinstitutioner.

Vaktmästaren skulle sålunda sköta eldning, städning m. m. Avsikten

vore, att han dessutom skulle sköta ett planerat djurstall. Då

det härvid rörde sig örn arbetsuppgifter, som städse komme att föreligga

i ungefär samma form vid institutet, syntes lämpligt, att befattningen

redan nu uppfördes å ordinarie stat. Emellertid stöde institutet snart

inför en flyttning till sina nya och definitiva lokaler, varför skäl kunde

anses föreligga att icke nu anställa en ordinarie vaktmästare utan därmed

låta anstå, tills man vunnit erfarenhet örn arbetets omfång inom

dessa lokaler. De sakkunniga föresloge därför, att även vaktmästarbefattningen

tills vidare organiserades som en extra ordinarie befattning,

men funne, att arbetsbördan redan nu vore så stor, att befattningen

borde placeras i lönehänseende så, att den, om den vore ordinarie, befunne

sig i samma lönegrad som universitetsvaktmästarna, d. v. s. löne
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition Nr 159.

grad B 7. För närvarande borde befattningen alltså placeras i lönegrad

7 i den för extra ordinarie befattningshavare gällande löneplanen.

Enligt de av de sakkunniga verkställda anslagsberäkningarna skulle

för bestridande av avlöningskostnaderna för ifrågavarande befattningshavare

erfordras ett förslagsanslag till avlöningar å 38,610 kronor.

Beträffande behovet av anslag till materiel och extra personal m. m.

hava de sakkunniga yttrat:

Institutet hade redan tidigare anlitat extra arbetskraft i en viss utsträckning,

men så länge vid institutet övervägande eller uteslutande

bedrevos antropologiska studier, kunde den mera fast anställda personalen,

som vore särskilt skolad för dessa undersökningar, utföra det

väsentliga arbetet såväl vid materielinsamling som vid dess bearbetande.

Sålunda företog chefen själv med biträde av sin personal långvariga

resor för materielinsamling. Å institutets stat utgick för dessa

personalens resor i tjänsten ersättning ur ett resekostnadsanslag. Däremot

hade institutet icke kunnat disponera detta resekostnadsanslag för

tillfälligt anställda medarbetare, sysselsatta med materielinsamling, och

även i övrigt ej haft tillräckliga medel till sitt förfogande för ändamalet.

När nu de antropologiska undersökningarna vore avslutade och institutet

ginge över till andra uppgifter, framträdde med särskild styrka behovet

av extra arbetshjälp och medel till dess avlönande, liksom överhuvud

av medel för täckande av utgifter för det vetenskapliga arbetet även

av annan art än i form av avlöningar. De sakkunniga föresloge därför,

att till styrelsens förfogande ställdes ett materielanslag så stort, att

det kunde beräknas täcka utgifterna för det vetenskapliga arbetet i dess

olika faser, vidare att detta materielanslag ställdes till styrelsens disposition

samt att detsamma beviljades som reservationsanslag. Till sin

allmänna karaktär skulle detta materielanslag närmast bli jämförbart

med institutionernas materielanslag vid universiteten.

De sakkunniga ville framhålla, att den uppskattning av storleken av

olika delposter, som inginge i nedanstående framställning och förslag,

icke finge vara hindrande för styrelsen vid disponerandet av årsanslaget.

Institutets arbetssätt vore sådant och måste vara sadant, att vissa ar

stora utgifter behövdes för exempelvis materielinsamling, andra år för

bearbetandet av materielet. Styrelsen måste därför kunna disponera

årsanslaget på det sätt, som för tillfället vore mest av behovet påkallat,

och även inför väntade större utgifter av viss art kunna reservera medel

från ett år till ett annat. Häri läge ock motivet för att materielanslaget

borde ha karaktären av reservationsanslag.

Beträffande materielanslagets .storlek ville de sakkunniga anföra följande.

Av institutets räkenskaper framginge, att vidmakthållandet av institutets

bibliotek genom nyinköp av böcker och tidskrifter torde

kräva en årlig summa av omkring 2,500 kronor, samt att för inköp

av maskiner (skriv- och räknemaskiner m. m.) och instrument

behövdes årligen omkring 500 kronor.

För publikation stryck, översättningsarbeten o. dyl. mäste

beräknas ett årligt belopp, även örn publiceringen av institutets arbeten,

som ju planlades på lång sikt, icke följde gränserna av budgetår. Örn

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr lod. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits ''proposition Nr 159.

materielanslaget finge karaktären av reservationsanslag, syntes det de

sakkunniga möjligt att genorn besparingar på denna post under ett eller

annat år kunna möta de med årsmellanrum uppstående större anspråken,

örn man räknade med 2,000 kronor årligen.

För insamling av materiel liksom även för detta materiels bearbetande

måste institutet ha ett större årligt anslag i och för avlöning

av därför behövlig tillfälligt anlitad personal av olika kategorier, i vissa

lall kanske även för inköp av materiel från arkiv eller dylikt.

Enligt organisationsförslaget bleve den fasta vetenskapliga staben vid

institutet reducerad till chefen och rasbiologen. Institutet komme emellertid

även i fortsättningen att behöva tillgång till vetenskaplig arbetskraft

utanför den, som representerades av de vid institutet anställda.

Med den inriktning av institutets arbete, som nu planerades, komme

emellertid arten av denna arbetskraft att vara beroende av och varierande

med de arbetsuppgifter, institutet vid en viss tidpunkt hade sig

förelagda. Det torde därför enligt de sakkunnigas mening vara uppenbart,

att detta behov bäst tillgodosåges genom tillkallande av lämpliga

vetenskapsmän vid planläggning av eller utförande av arbeten inom

institutet, där institutets egen sakkunskap behövde kompletteras. Till

dylika konsulterande vetenskapsmän borde institutet hava möjlighet att

lämna ersättning, om så påfordrades. Storleken finge i varje särskilt fall

bestämmas av styrelsen. Någon ledning vid avvägandet av för denna

verksamhet erforderliga medel funnes icke, men de sakkunniga hade

ansett sig böra räkna med omkring 1,000 kronor årligen, eller den summa

institutets chef ansett behövlig.

Då det väsentligen vore bristen på rörelsekapital, behövligt för materiehnsamling

och detta materiels bearbetande, som föranlett institutets

chef att söka en ändring i nuvarande organisation, framträdde behovet

pa denna punkt nied särskild styrka. De sakkunniga vore övertygade

örn att härutinnan en ändring måste ske, om institutet skulle kunna

fylla sm uppgift.

Det materiel, institutet behövde för sin fortsatta verksamhet, mäste

insamlas på olika platser i vårt land, exempelvis på sjukhus, i skolor,

i arkiv m. m., och insamlandet måste i varje fall ske i den ordning

som lämpade sig härför. På därvid tänkbara vägar kunde de sakkunniga

ej ingå i detalj utan ville lämna några exempel. Som förut nämnts

utfördes tidigare materielinsamlingen, då det gällde mera ensartade antropologiska

undersökningar, väsentligen genom institutets egen personal.

Till en viss utsträckning kunde även för framtiden denna personal anhtas,

nämligen i den män den ägde erforderlig sakkunskap för ett primärbedömande

av materielet, men detta kunde dock icke vara fallet i

samma utsträckning som tidigare. Dock borde alltjämt räknas med att

medel stöde till förfogande för resor i dessa syften, företagna av institutets

egen, mera fast anställda personal. Ersättning härför utginge nu

av ett särskilt resekostnadsanslag å institutets stat, uppgående till 7,000

kronor. Ur detta utginge reseersättningar jämväl till styrelsens medlemmar,

uppgående till cirka 1,200 kronor årligen. Enligt de sakkunnigas

mening borde emellertid reseersättningarna till styrelsen lämpligen

överföras till ett omkostnadskonto. Till detta återkomme de sakkunniga

senare. Ett särskilt resekostnadsanslag för personalen borde däremot

upptagas. Så oberäkneliga till sin storleksordning, som de årliga rese
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

bidragen till personalen i fortsättningen bomme att gestalta sig, ansåge

de sakkunniga lämpligast, att de utginge ur materielanslaget, och de sakkunniga

beräknade den därför erforderliga summan till 2,000 kronor

per år.

I vissa fall kunde det vara nödvändigt att för materielinsamlingen

anlita en person med vetenskaplig utbildning. Man hade därvid särskilt

tänkt på yngre läkare. De sakkunniga hade härför räknat med en

summa av 4,000 kronor, möjliggörande en arbetstid av omkring 8 månader.

I andra fall kunde materielinsamlingen med större fördel och

bättre sakkunskap anförtros åt personer, boende på den plats, där materielinsamlingen

skedde, exempelvis åt läkare vid sinnessjukhus, lärare

vid skolor, tjänstemän i arkiv. Erfarenheterna från universitet av

doktorsavhandlingar, som grundade sig på dylikt materiel, talade för en

relativt hög kostnad för insamling av materielet. Det kunde vid detta

insamlingsarbete även visa sig nödvändigt att för konferens och närmare

undersökning inkalla personer till institutet, varvid resebidrag måste

utgå. De sakkunniga ansåge, att denna post icke kunde sättas lägre

än till 7,500 kronor årligen, varvid kunde räknas med att under vissa år,

då insamlingen av materiel dominerade arbetet å institutet, denna summa

komme att betydligt överskridas, under andra år besparingar kunde

göras, som uppvägde dylika merutgifter.

Man hade talat örn en viss rytm i institutets arbete på så sätt, att

tider av materielinsamling måste efterföljas av andra, då institutet

väsentligen koncentrerade sitt arbete på bearbetningen av materielet.

Den av de sakkunniga föreslagna mera fast anställda personalen komme

säkerligen ej att räcka till för att inom rimlig tid nå fram till ett

resultat i sin bearbetning av det insamlade materielet. För att så skulle

kunna ske måste extra arbetskraft anlitas i ej så liten utsträckning, och

därtill en arbetskraft, som kunde besitta lämpliga kvalifikationer för

ifrågavarande arbete. Kostnaden härför torde ej få sättas lägre, än vad

själva insamlandet av materielet droge, eller 7,500 kronor per år. Institutets

arbetssätt förde med sig, att vissa år komme att åtgå större

summor för materielanskaffning, andra år större för bearbetningen, varigenom

en viss balans i dessa utgifter kunde erhållas.

Ehuru de sakkunniga icke ansett sig inom materielanslagets ram kunna

upptaga något belopp med hänsyn till vid institutet arbetande enskilda

forskare, vilka därstädes för utförande av egna undersökningar bereddes

arbetsplats, ville de sakkunniga dock uttala den förhoppningen, att ett

efter föreliggande förslag avvägt materielanslag visade sig sä tillräckligt,

att dessa forskare kunde beredas ej blott arbetsplats vid institutet och

tillgång till där befintlig sakkunskap utan ock teknisk hjälp av personalen

och bidrag till materielinsamling, allt i den utsträckning, som

styrelsen prövade skäligt med hänsyn till institutets egna arbetsuppgifter

och det värde för rasbiologin i stort, som vederbörande forskares

arbete kunde innebära. De sakkunniga ansåge sig böra framhålla betydelsen

av att institutet utvecklades till en forskningsanstalt, där även

enskilda forskare inom rasbiologins stora fiilt, kunde känna sig hava

hemortsrätt, och diir sakkunskap och annan hjälp för detta enskilda

forskningsarbete i lämplig grad kunde vara att påräkna.

I de arbetsuppgifter för institutet, sorn planerats, (lii institutet inflyttat

i sina nya lokaler, inginge ock djurexperimentella studier, för vilket

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 159.

ändamål djurstall kunde inredas. Kostnaderna för detta djurstalls drivande

hade av chefen beräknats till 700 kronor årligen. Kostnaderna

fördelade sig på nyinköp av djur och drift på ett sätt, som ej på förhand

läte sig beräknas. Överhuvudtaget ställde sig kostnaderna för dylika

djur experimentella undersökningar ganska oberäkneliga, och de sakkunniga

hade känt sig tveksamma, huruvida det vore riktigt, att låta

dessa omkostnader belasta materielanslaget, men dock stannat vid att

föreslå, att å detta konto skulle upptagas detta belopp å 700 kronor.

I anledning av vad sålunda blivit anfört hade de sakkunniga funnit,

att institutet för sin vetenskapliga verksamhet behövde ett årligt materielanslag

av 27,700 kronor. Anslaget skulle disponeras på följande sätt:

Inköp av böcker och tidskrifter........ kronor 2,500

Inköp av maskiner och instrument...... » 500 kronor

Publikationstryck, översättningar.................. »

Kostnader för insamling och bearbetning av vetenskapligt

materiel:

Reseersättningar åt institutets personal . kronor 2,000

Tillfälliga vetenskapliga medarbetare. . . » 5,000

Ersättning för materiel, insamlat genom

andra myndigheters försorg eller med

hjälp av tillfälliga biträden på annan

ort ............................ » 7,500

Tillfälligt anställd personal vid institutet » 7,500 »

Till djurstallet................................. »

3.000

2.000

22,000

700

Summa kronor 27,700.

Styrelsen skulle äga på en post göra minskning, på en annan ökning,

endast anslagets slutsumma, med tillägg av eventuell förefintlig behållning

å anslaget, icke överskredes.

Övriga av riksdagen beviljade medel borde enligt de sakkunnigas

mening avse att täcka årliga regelbundet återkommande behov för institutets

drift och samlas i ett anslag till omkostnader av förslagsanslags

natur, vilket de sakkunniga beräknat till 7,800 kronor.

När det gällt att taga ställning till detta omkostnadsanslags storlek,

hade de sakkunniga haft tillgång till institutets räkenskaper under de

två sista budgetåren. Institutet hade under dessa år haft ett omkostnadsanslag

av 15,000 kronor av reservationsanslags natur, och styrelsen

hade haft rätt att på en post göra minskning, på en annan ökning,

endast anslagets slutsumma ej överskredes. Då det enligt vad de sakkunniga

hade sig bekant hittills förelegat vissa svårigheter att i varje

enskilt fall avgöra, vad som rätteligen borde räknas till omkostnader,

hade de sakkunniga ansett det angeläget att begränsa dessa omkostnadsanslag

till att omfatta endast ett fåtal bestämda poster, i synnerhet

som de sakkunniga nu förordade, att anslaget finge karaktär av

förslagsanslag.

Till omkostnader borde sålunda räknas de reseersättningar, som

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Marits ''proposition Nr 159.

utginge till ordföranden och övriga styrelsemedlemmar. Styrelsens medlemmar

vore bosatta i Uppsala, Stockholm och Lund och efter föreliggande

erfarenheter kunde kostnaderna normalt beräknas uppgå till 1,200

kronor. Vid enstaka tillfällen kunde tänkas nödvändigt att avhålla

flera sammanträden, och anslaget kunde därför enstaka ar behöva överskridas.

Till omkostnader borde också räknas utgifter för bränsle, lyse och

vatten. Utgiften härför hade under de båda sista åren uppgått till

1,246 kronor respektive 2,176 kronor, vilken senare siffra dock ej fullt

anslöte sig till årsbehovet. Då institutet år 1938 inflyttade i nya och

större lokaler, krävdes säkerligen en höjning på denna post, och de sakkunniga

hade ansett sig böra upptaga 2,500 kronor. Till omkostnaderna

borde ock enligt de sakkunnigas mening räknas expenser för

skrivmateriel, beräknade till 2,000 kronor årligen. För anskaffning och

underhåll av inventarier syntes krävas årligen omkring 600 kronor,

för telefon m. m. omkring 700 kronor och för städning 300 kronor.

Nu angivna siffror hänförde sig till nuvarande förhållanden. Efter överflyttningen

torde man på en del av dessa poster böra räkna med någon

förhöjning, vilken knappast kunde bliva avsevärd, varför de sakkunniga

ansett sig kunna framlägga ovanstående utan några modifikationer inför

ett eventuellt befarat ökat behov.

Till bindning av böcker och handlingar beräknades åtgå 500

kronor årligen.

Omkostnadsstaten skulle följaktligen erhålla följande utseende:

Reseersättningar för ordförande och medlemmar av styrelsen,

förslagsvis..............................kronor 1,200

Bränsle, lyse, vatten, förslagsvis.................... * 2,500

Övriga expenser, förslagsvis................. ; 4,100

Summa kronor 7,800.

Avslutningsvis hava de sakkunniga framhållit, att det sålunda framlagda

omorganisationsförslaget i första hand vore avsett att giva institutet

den anpassningsförmåga, som syntes vara nödvändig, för att det

skulle fylla sin uppgift under den närmaste framtiden. Men även med

detta mera begränsade mål i sikte syntes det de sakkunniga möjligt,

att redan under den närmaste framtiden vissa modifikationer komme

att visa sig ändamålsenliga. Sålunda torde det kunna visa sig förenligt

med institutets arbeten, att rasbiologtjänsten bleve ordinarie. Vidare

torde det, i den mån större erfarenhet vunnes örn mera stadigvarande

arbetsuppgifter inom institutet, som ej kunde medhinnas av den egna

personalen, visa sig nödvändigt, att i lämplig utsträckning ge den tillfälliga

arbetshjälpen fastare ställning genom inrättande av flera extra

ordinarie befattningar, vilket i budgethänseende skulle medföra en ökning

av avlöningsanslaget och en minskning av materielanslaget. De

sakkunniga hade också ansett angeläget undersöka, i vad mån den föreslagna

organisationen nu vore genomförbar med hänsyn till den redan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

anställda personalen. För närvarande vore statistiker- och genealogtjänsterna

vakanta, och rasbiologtjänsten uppehölles på förordnande. För

dessa befattningar mötte alltså intet hinder mot en förändring i den

föreslagna riktningen. Även i fråga örn kontorspersonalen kunde organisationen

genomföras, utan att någons rätt behövde kränkas. Det torde

ankomma på institutets styrelse att pröva storleken av de arvoden,

som komme att utgå från materielanslaget till redan nu anställda

personer.

3. Myndigheternas yttranden över sakkunnigförslaget.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har som eget yttrande åberopat

ett utlåtande av medicinska fakulteten därstädes, som anfört

följande:

En utökning av institutets materielanslag funne fakulteten vara ett

angeläget önskemål, vilket vore så mycket mera trängande, som institutet

efter en tidigare huvudsakligen antropologiskt inriktad verksamhet

och en i enlighet därmed till visst område begränsad materielinsamling

under den närmaste framtiden komme att upptaga nya områden

till vetenskaplig bearbetning. Fakulteten funne det ändamålsenligt, att

detta anslag ej blott underginge en ökning av den föreslagna storleksordningen

utan också finge den rörliga karaktär, som de sakkunniga

föreslagit, i det styrelsen skulle få möjlighet att inom ramen av ifrågavarande

anslag vidtaga de jämkningar mellan olika poster, som kunde

befinnas erforderliga. Fakulteten funne det också välbetänkt, att denna

del av institutets driftsanslag, enligt förslaget tillsammans 27,700 kronor,

föresloges utgå i form av ett reservationsanslag, vilket möjliggjorde

en smidigare anpassning till den funktionella rytmik, ett institut av

denna art företedde, där tider av kostsam materielinsamling avlöstes

av tider, under vilka huvudsakligen det insamlade materielet bearbetades.

Då posterna inom materielanslaget på detta sätt gjorts rörliga,

saknade fakulteten anledning att ingå på en detaljbedömning av deras

inbördes storlek.

Fakulteten kunde icke undgå att beklaga, att den föreslagna kraftiga

reduktionen av institutets vetenskapliga personal visat sig nödvändig.

Fakulteten insåge emellertid, att med den begränsning, som institutet

måste ha, de föreslagna anordningarna varit nödvändiga och att den

ständiga, allsidiga sakkunskap, som institutet helst borde äga, kunde

sägas bli i viss mån ersatt med en temporärt specialiserad sådan, anpassad

efter de vetenskapliga behov, som under en viss period gjorde

sig gällande. Med denna utgångspunkt för ögonen ville fakulteten biträda

de sakkunnigas förslag, att den nu uppgjorda organisationsplanen

genomfördes såsom ett provisorium för den närmaste framtiden.

I en vid fakultetens yttrande fogad reservation har professorn Linders

anfört, att enligt hans åsikt något bärande skäl att avskaffa statistikertjänsten

och ersätta densamma med en assistentbefattning icke syntes

hava framlagts. Icke minst med hänsyn till kontinuiteten i institutets

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts ''proposition Nr 159.

arbeten syntes det tvärtom vara lämpligt att bibehålla statistikerbefattningen

med placering lägst i lönegrad B 24 och med så fast anställning

som organisationsförhållandena medgåve.

Styrelsen för rasbiologiska institutet har anfört i huvudsak följande:

De sakkunnigas förslag vilade på förutsättningar, som vore givna genom

den nuvarande kostnadsramen för verksamheten och genom för

närvarande existerande arbetsmöjligheter vid institutet. Det vore enligt

styrelsens uppfattning icke blott befogat utan nödvändigt och viktigt,

att full hänsyn till nu berörda förhållanden foges. Styrelsen ville särskilt

kraftigt understryka, att det vore högst betydelsefullt och angeläget,

att en organisation skapades, som stöde i överensstämmelse med

chefens vetenskapliga inriktning och beredde goda arbetsmöjligheter för

de forskningar, han önskade bedriva och leda.

Ur dessa synpunkter ansåge sig styrelsen kunna i allt väsentligt tillstyrka

de sakkunnigas förslag.

Endast beträffande en av tjänsterna funne styrelsen anledning föreslå

en förändring. Enligt de sakkunniga skulle förste assistenten placeras i

löneklass B 15. De sakkunniga vore emellertid tveksamma på denna

punkt och uttalade, att en uppfattning av tjänsten i högre lönegrad

kunde bliva nödvändig för att vinna kompetenta sökande. Styrelsen

hade tidigare föreslagit en något högre lön och ville i anslutning härtill

förorda, att denna tjänst placerades i lönegrad B 16.

De framlagda kostnadsberäkningarna syntes i stort sett vara tillräckliga

och väl motiverade. Två poster i anslaget till materiel m. m. vore

dock enligt styrelsens uppfattning alltför knapphändigt beräknade. För

djurexperimentella studier upptoges ett anslagsbelopp av 700 kronor.

För att undersökningar av detta slag överhuvud skulle komma till stånd,

vilket i och för sig vore önskvärt och kunde sägas vara naturligt även

av det skälet, att djurstallar funnes inredda i den lokal, institutet fått

övertaga, syntes det nödvändigt, att ett större belopp än 700 kronor

stöde till förfogande härför. Ehuru det framtida behovet ej kunde överblickas,

förrän erfarenhet vunnits, syntes det styrelsen oundgängligt, att

redan nu ett belopp av lägst 1,200 kronor beräknades för ändamålet. I

visst samband med denna post stöde posten för inköp av kontorsmaskiner

och instrument, som beräknats till 500 kronor. De sakkunniga

meddelade, att detta belopp beräknats på grundval av institutets räkenskaper.

Till de skriv- och räknemaskiner, som huvudsakligen torde avses,

komme emellertid, om djurexperimentella undersökningar skulle bedrivas,

en härför nödvändig utrustning av mikroskop och andra optiska

instrument samt diverse apparater för djurens undersökning. Erfarenheten

visade, att även en begränsad utrustning av dessa slag krävde

ett relativt högt årligt belopp för förnyelse och underhåll. Ett belopp

av 1,500 kronor för kontorsmaskiner, instrument och apparater vore

sannolikt för lågt, men det syntes lämpligt att för närvarande, till dess

erfarenhet vunnits, stanna vid vad som med bestämdhet kunde sägas

vara oundgängligt. Styrelsen föresloge därför, att nämnda post upptoges

till 1,500 kronor.

Styrelsen har vidare i sitt yttrande föreslagit, att en till rasbiologiska

institutet hörande forskningsavdelning för ärftlighetspsykiatri skulle upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition Nr 159.

rättas vid Sahlgrenska sjukhusets i Göteborg avdelning för psykiskt

sjuka med överläkaren Torsten Sjögren såsom avdelningsföreståndare.

Förslaget skulle medföra en merkostnad av 9,000 kronor. Beträffande

de till stöd för denna framställning anförda skälen ber jag få hänvisa

till handlingarna i ärendet.

Kanslern har i sitt utlåtande i princip tillstyrkt de sakkunnigas förslag:

När frågan örn rasbiologiska institutets organisation och arbetsuppgifter

nu upptagits till förnyad behandling, oaktat riksdagen så sent

som 1934 på förslag av Kungl. Maj:t fattat beslut om en omorganisation

av institutet, vore orsaken härtill otvivelaktigt i främsta rummet att

söka i det förhållandet, att den förra omorganisationen beslutits, innan

professuren i rasbiologi fått ny innehavare. Ä vetenskapliga institutioner

kunde arbetsuppgifterna inom ramen för ett instituts allmänna

ämnesområde i hög grad variera efter föreståndarens vetenskapliga intressen

och tidigare forskningar. Vid den utredning, som föregått 1934

års riksdagsbeslut, hade räknats med en omläggning av arbetsprogrammet

på det sätt, att de tidigare bedrivna antropologiska undersökningarna

skulle ersättas^ av i huvudsak ärftlighetsmedicinska forskningar.

Inom detta område åter ansågs huvudvikten böra läggas vid ärftlighetsundersökningar

av psykiatrisk karaktär, speciellt undersökningar rörande

sinnessjukdomar. Den år 1936 utnämnde nye innehavaren av professuren

hade ansett sig böra inrikta sitt eget och institutets arbete jämväl och

företrädesvis på rasbiologiska forskningsuppgifter av annan art än psykiatriska.

Det kunde beklagas, att omständigheterna nödvändiggjorde

upptagandet av frågan om en ändrad organisation av institutet, innan

den tidigare chefen avgått och en efterträdare blivit utsedd. I och för

sig kunde dock det ena forskningsområdet inom rasbiologin vara lika

berättigat som det andra. Om det arbetsprogram, som den nuvarande

institutsföreståndaren närmast uppställt för sig, krävde en annan disposition

av tillgängliga anslag än vad tidigare förutsatts, vore detta en

jämförelsevis underordnad fråga. Det väsentliga vore, att institutets insats

inom den rasbiologiska forskningen gjordes så effektiv, som med tillgängliga

anslagsmedel och befintliga förutsättningar i övrigt vore möjligt.

Beträffande förslagets detaljer har kanslern anfört:

De i de föreslagna anslagen ingående särskilda posterna föranledde

icke annan erinran från kanslerns sida, än att uppdelningen av utgifterna

mellan materielanslaget och omkostnadsanslaget på vissa punkter

syntes vara något godtycklig, åtminstone örn man såge saken mera

budgettekniskt, samt att den i omkostnadsanslaget ingående såsom förslagsvis

beräknad angivna posten till övriga expenser å 4,100 kronor,

enligt numera vedertagen praxis torde böra vara maximerad.

Kanslern kände sig ej fullt övertygad om nödvändigheten av de av

institutets styrelse föreslagna höjningarna av posterna till djurstallet

och till inköp av maskiner och instrument. Däremot hade kanslern

intet att erinra mot styrelsens förslag, att förste assistenten placerades

i 16:e lönegraden för extra ordinarie befattningshavare.

Slutligen har kanslern yttrat sig över styrelsens förslag rörande upprättandet

av en forskningsavdelning för ärftlighetspsykiatri.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Kanslern funne det visserligen i och för sig önskvärt, att de av överläkaren

Sjögren bedrivna ärftlighetspsy katriska forskningarna vunne

understöd från statsmakternas sida. Huruvida den lämpligaste formen

härför vore bildandet av en ny fristående avdelning av rasbiologiska

institutet syntes dock kräva ytterligare övervägande, så mycket hellre

som utredning saknades, huruvida vederbörande sjukhusmyndigheter

vore villiga medgiva, att den ifrågasatta forskningsavdelningen finge

inrättas vid sjukhuset och Sjögren utsåges att tillsvidare vara chef för

densamma.

Med utlåtande den 8 februari 1938 har kanslern sedermera överlämnat

en skrivelse från institutets styrelse, varav inhämtas, att direktionen för

Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg beslutat, att ärftlighetspsykiatrisk

forskning finge vid sjukhusets psykiatriska avdelning bedrivas intill den

1 juli 1939.

Statskontoret har anfört, att ur de synpunkter statskontoret hade att

företräda, intet syntes vara att erinra mot den av de sakkunniga föreslagna

organisationsplanen. Med avseende å det framlagda förslaget till

personalstat liksom i fråga om fördelningen av kostnaderna för institutet

å olika riksstatsanslag har ämbetsverket emellertid funnit anledning till

vissa erinringar:

Vad anginge personalstaten, syntes det statskontoret, som örn de göromål,

vilka tänkts skola ankomma på den assistent, som skulle tjänstgöra

såsom chefens sekreterare, knappast påkallade den lönegradsplacering,

som de sakkunniga föreslagit för denne befattningshavare.. För

ändamålet torde böra vara fullt tillräckligt att inrätta en extra ordinarie

kanslibiträdestjänst i 7:e lönegraden. Ej heller kunde statskontoret biträda

de sakkunnigas förslag att uppflytta expeditionsvaktsbefattningen

i 7:e lönegraden. Vad de sakkunniga anfört rörande de arbetsuppgifter,

som påvilade denna befattning, hade icke övertygat statskontoret örn

att befattningen vore jämförbar med institutionsvaktmästartjänsterna

vid universiteten. Befattningen borde bibehållas såsom extra ordinarie

i 5:e lönegraden. I detta sammanhang framhölles, att Kungl. Majit torde

böra förordna, att tjänste- och familj epensionsreglementgna skulle äga

tillämpning å extra ordinarie befattningshavare vid institutet samt att

ett dylikt förordnande borde medföra vissa smärre justeringar av den

i betänkandet intagna avlöningsstaten.

Enligt gällande regler borde kostnaderna för statliga verk och myndigheter

i allmänhet uppdelas å tvenne förslagsanslag, ett för avlöningar

och ett för omkostnader. I anslutning härtill borde det föreslagna, reservationsanslaget

till materiel m. m. med hänsyn till de olika utgiftsposternas

natur uppdelas på avlönings- och omkostnadsanslagen. Till

avlöningsanslaget, posten grundavlöningar m. m., skulle i så fall böra

föras beräknade anslagsbelopp för tillfälliga vetenskapliga medarbetare,

ersättning för materiel, insamlat genom andra myndigheters försorg

eller med hjälp av tillfälliga biträden på annan ort, samt tillfälligt anställd

personal vid institutet, medan medel för övriga under materielanslaget

upptagna utgifter skulle beräknas under omkostnadsanslaget.

På grund av de skäl, som i betänkandet anförts för en sådan åtgärd,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

ville statskontoret emellertid icke motsätta sig, att medel för gäldande

av ovannämnda utgifter av natur att rätteligen böra hänföras till avlömngsanslaget

ställdes till förfogande å särskilt för ändamålet anvisat

reservationsanslag. Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka, att

medel för återstående, av de sakkunniga till materielanslaget hänförda

kostnader anvisades i annan ordning än under institutets omkostnadsanslag.

Medicinalstyrelsen, som anslutit sig till de allmänna riktlinjer för

institutets organisation, som de sakkunniga uppdragit, har understrukit,

att med hänsyn till rasbiologins utomordentligt stora betydelse för åtgärder

till befrämjande av folkhälsan i stort, den nu framlagda organisationsplanen

för institutet, särskilt i fråga om den knappt tillmätta

ramen för anställande av vetenskapliga arbetskrafter men också i fråga

om budgetens ringa omfattning i allmänhet, syntes böra betraktas såsom

ett provisorium.

Riksräkenskapsverket har anfört bland annat:

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna ändrade anställningsvillkoren

för rasbiologbefattningen hade riksräkenskapsverket intet annat

att erinra än att för bestämmandet av antalet semesterdagar och tjänstledighetsavdragets

belopp jämväl borde angivas den lönegrad och löneldass

(E. o. 26: 26), befattningen skulle anses tillhöra.

Då det arbete, som skulle åligga den assistent, vilken skulle vara

chefens sekreterare, knappast torde bliva mer kvalificerat än sådant, som

i allmänhet ålåge befattningshavare i kanslibiträdesgrad, föresloge riksräkenskapsverket,

att för en av assistenterna beräknades avlöning enligt

r.e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän.

Vad härefter anginge materielanslaget, hade å detsamma uppförts

bland annat ersättningar till tillfällig personal (tillfälliga vetenskapliga

medarbetare, tillfälliga biträden och tillfälligt anställd personal vid institutet).

Enligt numera gällande principer skulle emellertid alla personalkostnader

förås till avlöningsanslaget. Riksräkenskapsverket ville

dock nu icke påfordra annan ändring i de sakkunnigas förslag angående

ifrågavarande anslag, än att detsamma uppdelades i två riksstatsanslag

båda reservationsanslag — nämligen ett anslag för tillfällig arbetspersonal

och ett omfattande övriga under det föreslagna materielanslaget

upptagna . poster. Visserligen innebure en sådan anordning någon

inskränkning i den föreslagna friare dispositionen av institutets anslag

insamling och bearbetning av materiel, men riksräkenskapsverket

holle före, att den av ämbetsverket förordade tudelningen av anslaget

icke i nämnvärd grad komme att verka hämmande på institutets forskningsverksamhet.

Beträffande de ersättningar, som komme att utbetalas till tillfällig

personal från nyssnämnda anslag, torde särskilt böra angivas, att dyrtidstillägg

icke skulle utgå å sagda ersättningar.

Vad slutligen anginge omkostnadsstaten, borde — i anslutning till

vad numera eljest tillämpades — föreskrift meddelas, att posterna till

reseersättningar samt till övriga expenser icke finge överskridas utan

Kungl. Maj:ts medgivande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 159.

27

4. Anslagsäskanden för budgetåret 1938/39.

Avlöningsanslaget. Detta anslag är nu uppfört med 58,300 kronor.

För institutet gällande personalförteckning och avlöningsstat återfinnas

å sid. 427 i statsliggaren för budgetåret 1937/38.

Institutets styrelse har i skrivelse den 11 december 1937 i anslutning

till sitt förutnämnda yttrande över sakkunnigförslaget gjort framställning

örn anslag till förevarande ändamål för nästkommande budgetår

med 38,820 kronor.

Kanslern har i utlåtande den 22 januari 1938 icke gjort någon annan

erinran mot storleken av det av styrelsen begärda avlöningsanslaget,

än att anslagsbeloppet borde undergå jämkning efter sedvanliga grunder,

därest — vilket kanslern föresloge — civila tjänstepensionsreglementet

och allmänna familjepensionsreglementet komme att bliva tilllämpliga

å institutets extra ordinarie befattningshavare.

Omkostnadsanslaget. Detta anslag, vilket nu är betecknat såsom reservationsanslag,

är uppfört med 20,000 kronor. För institutet gällande

omkostnadsstat återfinnes å sid. 428 i statsliggaren för budgetåret 1937/38.

Styrelsen har hemställt att för ändamålet måtte för nästa budgetår

såsom förslagsanslag anvisas det av de sakkunniga beräknade beloppet

av 7,800 kronor.

Kanslern har intet att erinra mot storleken av det begärda anslaget.

Anslag till materiel m. m. Styrelsen har för nästa budgetår anhållit

örn ett reservationsanslag å 29,200 kronor till detta ändamål. Anslagsbeloppet

har erhållits genom att öka det av de sakkunniga föreslagna

anslaget — 27,700 kronor — med 1,500 kronor på sätt styrelsen i yttrandet

över de sakkunnigas förslag angivit.

Vidare har styrelsen anhållit örn anslag å sammanlagt 9,000 kronor

till förenämnda forskningsavdelning för ärftlighetspsykiatri vid Sahlgrenska

sjukhusets i Göteborg avdelning för psykiskt sjuka, därav till

materiel ett reservationsanslag å 8,000 kronor och till omkostnader ett

förslagsanslag å 1,000 kronor.

Kanslern har, under hänvisning till sitt utlåtande över de sakkunnigas

betänkande, föreslagit en begränsning av materielanslaget till 27,700

kronor. Framställningen örn anslag till forskningsavdelningen har kanslern

avstyrkt.

Anslag till inredning och utrustning av institutets lokaler. I skrivelse

den 25 augusti 1936 anhöll institutets styrelse om anvisande av ett anslag

å tillhopa 68,000 kronor för omändring och inredning av hygieniskbakteriologiska

institutionens byggnader till lokaler för institutet. I

skrivelse den 23 november 1936 anhöll styrelsen därefter, att det tidi
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Marits proposition Nr 159.

gare begärda anslaget måtte höjas med 16,200 kronor till 84,200 kronor.

I propositionen nr 75/1937 föreslog Kungl. Maj:t att för ändamålet

måtte anvisas ett reservationsanslag av 68,000 kronor, vilket belopp jämväl

riksdagen beviljade.

I skrivelse den 20 november 1937 har styrelsen, under framhållande

av att på grund av den inträdda prisstegringen berörda anslag å 68,000

kronor visat sig otillräckligt, hemställt, att 22,500 kronor måtte anvisas

för inredning och utrustning av de nya lokalerna.

Det för ändamålet behövliga anslaget fördelade sig på följande sätt:

1. Burinredning i djurstallet.

Djurburar av galvaniserat järn å fasta galvaniserade

järnställningar (för möss, marsvin och kaniner) samt

foderbackar...............................kronor 4,075: —

2. Fasta bokhyllor i bibliotéket.

350 hyllmeter å 10 kronor per meter ......... » 3,500: —

3. Oljeeldningsanläggning.... » 3,700: —

4. Möbler, gardiner och belysningsarmatur.

Till chefens rum delvis ny möbel .......... » 1,650: —

» statistisk arbetslokal...................... » 160:_

» biblioteket....................... » 520:_

Diverse möbelanskaffning....., ................ » 1,270: —

Komplettering av gardiner........ . ............. » 600: —

» » belysningsarmatur............. » 500: —

5. Linoleummattor...... » 2,347:50

6. Hyllinredning i arkivrummet.

Inredning med hyllor av järnplåt, anbringade på järnstativ

och konsoler......................... > 70O:_

7. Inläggande av golv å vinden . . » 450: —

8. Eldsläckning smat er ial .... » 80: —

9. Vattrivning och ommålning av

husets ytterväggar m. m...... » 2,500: —

10. Oj druts edda arbeten .... » 447: 50

Summa kronor 22,500

Kanslern har i utlåtande den 23 november 1937 tillstyrkt ett anslag

av 15,000 kronor till förevarande ändamål.

De av styrelsen angivna poster, för vilka det nu begärda tilläggsanslaget

skulle användas, syntes, med undantag för möbler och mattor

m. m. (posterna nr 4 och 5 i styrelsens skrivelse), ha ingått bland de

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

poster, som legat till grund för kostnadsberäkningen i styrelsens skrivelse

den 23 november 1936. Vid den i propositionen företagna nedprutningen

av anslaget omnämndes ej de särskilda utgiftsposter, som

syntes böra reduceras eller utgå.

Vad anginge de under punkt 9 upptagna posterna i styrelsens nu ingivna

skrivelse, borde de såsom avseende byggnadens utseende och

underhåll gäldas genom anslag från de medel, som stöde universitetet

till buds för underhåll och reparationer av dess byggnader. Detsamma

syntes kunna sägas örn posten under 8 (eldsläckningsmaterial). Under

7 upptages ett belopp av 450 kronor för inläggande av golv å vinden.

Härmed kunde utan olägenhet anstå till en framtid, då vindsutrymmet

i fråga bleve erforderligt. Övriga poster avsåge ändamål, som i och för

sig vöre angelägna. Dock syntes beloppen kunna i vissa fall reduceias.

De under 1 upptagna djurburarna torde icke samtliga vara för närvarande

behövliga. Kanslern förordade, att ungefär halva beloppet eller

2,000 kronor nu beviljades. Det under 3 upptagna beloppet till oljeeldningsanläggning

torde vara oundgängligt, enär tillräckligt utrymme

icke kunde beredas för förvaring av kol. Utgiftsposterna under 2 (bokhyllor),

4 (möbler m. m.), 5 (linoleummattor) och 6 (arkivhyllor) torde

kunna begränsas till sammanlagt 9,300 kronor och posten under 10

(oförutsedda arbeten) utgå. Det totala beloppet skulle härigenom minskas

till 15,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 14 december 193/ anfört bland

annat:

Byggnadsstyrelsen hade för sin del icke något annat att erinra beträffande

vad universitetskanslern föreslagit, än att den ifrågasatta oljeeldningsanläggningen

icke torde vara av behovet påkallad. Denna anordning

hade motiverats med att det för magasinering av koks befintliga

utrymmet vore för litet. Av en av byggnadsstyrelsen verkställd

utredning hade emellertid framgått, att man utan svårighet kunde anordna

en koksbinge, som rymde en kvantitet, som överstege det maximala

veckobehovet. Med hänsyn härtill och da koks i Uppsala saväl

av stadens gasverk som av flera privata firmor levererades från lager

successivt i mån av behov kunde nämnda utrymme anses, fullt .nöjaktigt.

På grund härav föresloge byggnadsstyrelsen, att oljeeldningsanläggningen

uteslötes och att i stället en koksbinge anordnades. Den

därmed förenade kostnaden torde kunna beräknas till 200 kronor.

Därest från det av universitetskanslern angivna beloppet å 15,000

kronor droges skillnaden mellan kostnaden för oljeeldningsanläggningen

och för koksbingen eller 3,500 kronor, återstode ett belopp av 11,500

kronor. Lades detta belopp till det av riksdagen tidigare till beredande

av lokaler för institutet anvisade anslaget å 68,000 kronor, erholles en

totalkostnad av 79,500 kronor. Sistnämnda belopp överstege endast med

3,500 kronor den av byggnadsstyrelsen tidigare beräknade totalkostnaden,

vilken ökning måste anses fullt skälig med hänsyn till numera inträffade

höjningar beträffande arbets- och materielpriser.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de i ärendet hörda

myndigheterna icke haft några mera väsentliga erinringar mot de sakkunnigas

förslag. Även jag anser mig kunna i princip ansluta mig till

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

detsamma. Ett genomförande av detta förslag ger institutet en friare

organisation och arbetsförhållanden, som bättre än de nuvarande kunna

lämpas efter föreliggande omständigheter. Det av institutets styrelse

framförda förslaget om inrättande av ett annex till institutet i form av

en forskningsavdelning för ärftlighetspsykiatri i Göteborg förtjänar enligt

min mening beaktande men tarvar en grundligare utredning, varför jag

nu icke anser mig kunna ifrågasätta några åtgärder i denna riktning.

Jag övergår härefter till detaljerna i det framlagda sakkunnigförslaget.

De sakkunniga hava föreslagit indragning av de å extra stat uppförda

tjänsterna såsom statistiker och genealog. Institutets mera fast anställda

personal med högre vetenskaplig kompetens skulle sålunda komma att

utgöras av chefen och rasbiologen. Sistnämnda befattning föreslås emellertid

omändrad till en befattning med arvode, fastställt av Kungl. Majit.

I övrigt skulle institutets behov av vetenskaplig sakkunskap tillgodoses

genom tillfälligt anlitade arbetskrafter. Den sålunda föreslagna organisationen

är smidigare och mera lämpad för institutets olikartade arbetsuppgifter

än den för närvarande gällande organisationen. Jag tillstyrker

därför de sakkunnigas förslag. Rasbiologen bör, i enlighet med'' vad

de sakkunniga förordat, förordnas för en tid av tre år. I fråga om

arvodets storlek hava de sakkunniga ansett, att detsamma icke borde

sättas lägre än den avlöning, som utgår till andre läkare vid statens

sinnessjukhus, för närvarande placerad i lönegraden B 26, och på grund

härav föreslagit ett arvode av 8,340 kronor för år (ortsgrupp F), motsvarande

begynnelseavlöningen i nämnda lönegrad. Mot detta förslag

har jag intet annat att erinra, än att arvodet bör reduceras med ett

belopp, motsvarande det avdrag för tjänste- och familjepensionsavgifter,

varmed lönen för berörda sinnessjukläkare reduceras, och följaktligen

bestämmas till i avrundat tal 7,700 kronor. I annat fall skulle nämligen

ifrågavarande arvodesbefattning, med vilken ju icke blir förenad rätt

till tjänste- och familjepension, i lönehänseende komma i en fördelaktigare

ställning än nämnda sinnessjukläkare. Beträffande semester och sjukledighet

m. m. för befattningshavaren böra i tillämpliga delar gälla

stadgandena beträffande extra ordinarie tjänstemän inom motsvarande

lönegrad vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen. Bestämmelser

härom bör Kungl. Majit framdeles meddela.

Den övriga, mera fast anställda personalen vid institutet skulle enligt

de sakkunniga utgöras av följande extra ordinarie befattningshavare,

nämligen en förste assistent i löle lönegraden, tre assistenter i Ilie lönegraden

och en vaktmästare i 7:e lönegraden. I likhet med statskontoret

och riksräkenskapsverket kan jag icke tillstyrka, att den assistent, som

är avsedd att tjänstgöra såsom sekreterare åt chefen, placeras högre än

i 7:e lönegraden. Det arbete, som skulle åligga denne befattningshavare,

torde icke bliva mera kvalificerat än sådant, som i allmänhet åligger

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Marits proposition Nr 159.

befattningshavare i kanslibiträdesgrad. I likhet nied statskontoret anser

jag mig ej heller kunna förorda de sakkunnigas förslag om uppfattning

av vaktmästarbefattningen i 7:e lönegraden. Åtminstone tills vidare

torde arbetsuppgifterna vid denna befattning icke kunna anses jämförbara

med dem, som åvila institutionsvaktmästarna vid universiteten.

Befattningen bör därför under den närmaste framtiden fortfarande vara

placerad i 5:e lönegraden. I övrigt har jag intet att erinra mot de sakkunnigas

förslag till lönegradsplacering av ifrågavarande personal. Den

av institutets styrelse ifrågasatta placeringen av förste assistenten i 16:e

lönegraden finner jag mig således för närvarande icke kunna biträda.

De sakkunniga hava föreslagit, att de för institutets verksamhet erforderliga

medlen skulle fördelas å tre riksstatsanslag, nämligen ett förslagsanslag

till avlöningar, ett reservationsanslag till materiel m. m. och

ett förslagsanslag till omkostnader. Mot den av de sakkunniga föreslagna

fördelningen av utgifterna mellan dessa anslag hava särskilt statskontoret

och riksräkenskapsverket anfört erinringar av budgetteknisk

natur. De sakkunnigas förslag ansluter sig emellertid till de anslagsprinciper,

vilka tillämpats i fråga örn universiteten och ett antal andra

vetenskapliga institutioner, till vilka institutet är att räkna. Vid anslagskalkylerna

i det följande har jag därför utgått från de sakkunnigas

föreliggande förslag i fråga om anslagsuppdelningen.

Vad först angår det anslag till avlöningar, som för nästa budgetår

bör anvisas till institutet, beräknar jag avlöningsstaten på följande sätt.

Under en anslagspost till avlöning till tjänsteman å ordinarie stat

bör uppföras en delpost å 12,000 kronor till lön och tjänstgöringspenningar

och en delpost å 1,000 kronor till ålderstillägg.

Under en anslagspost till arvode och särskild ersättning, bestämd av

Kungl. Maj:t, bör uppföras dels en delpost å 7,700 kronor till arvode

åt rasbiologen, benämnd Grundbelopp, dels ock en delpost å förslagsvis

500 kronor till vikariatsersättningar m. m.

Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal

beräknar jag till summan av de med tjänste- och familjepensionsavdrag

minskade grundavlöningarna för ifrågavarande personal eller till i runt

tal 13,500 kronor. Frågan om tillämpning på institutets extra ordinarie

befattningshavare av civila tjänstepensions- och allmänna familjepensionsreglementet

lärer komma att framdeles anmälas av chefen för finansdepartementet.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. åt nyssnämnda personal

torde i anslutning till de sakkunnigas kalkyler kunna uppföras med förslagsvis

2,000 kronor.

Slutligen synes anslagsposten till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie

tjänstemän, ur vilken bör bestridas ifrågakommande provisoriska

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

lönetillägg åt de extra ordinarie befattningshavarna, böra uppföras med

förslagsvis 600 kronor.

Anslaget till avlöningar bör alltså för nästa budgetår uppföras med

(12,000 + 1,000 + 7,700 + 500 + 13,500 + 2,000 + 600 =) 37,300 kronor.

Anslaget till omkostnader torde i enlighet med de sakkunnigas beräkningar

kunna uppföras med ett belopp av 7,800 kronor. Anslaget

bör för nästa budgetår disponeras på följande sätt:

1. Reseersättningar till ordförande och ledamöter i institutets

styrelse, förslagsvis......................kronor 1,200

2. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis . . kronor 2,500

b. Övriga expenser................. » 4,100 » ggoO

Summa kronor 7,800.

Kungl. Maj:t torde i sinom tid få fastställa omkostnadsstat för anslaget,

därvid bör föreskrivas, att posten till reseersättningar icke må

överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Beträffande anslaget till materiel m. m. har jag intet att erinra

mot de av de sakkunniga verkställda beräkningarna. De av institutets

styrelse begärda höjningarna av de under detta anslag upptagna posterna

till djurstallet samt till inköp av maskiner och instrument anser

jag mig icke nu kunna tillstyrka. Anslaget skulle således för nästa budgetår

utgöra 27,700 kronor samt disponeras på sätt de sakkunniga föreslagit.

Härtill bör emellertid läggas erforderligt belopp för inredning och

och utrustning av institutets nya lokaler. I likhet med byggnadsstyrelsen

förordar jag, att för ändamålet anvisas allenast 11,500 kronor. Förslag

om anvisande av medel till införande av oljeeldning i institutet

lärer sålunda icke böra föreläggas riksdagen. Anslaget till materiel m. m.

bör alltså uppföras med inalles 39,200 kronor.

Örn hänsyn icke tages till anslagsbelopp av engångskaraktär, uppgå

de anslag, som sålunda föreslagits skola för nästa budgetår anvisas till

institutet, till ett belopp av 72,800 kronor. Då motsvarande anslag å

riksstaten för innevarande budgetår uppgå till sammanlagt 73,300 kronor,

har följaktligen uppstått en anslagsminskning med 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte

ej mindre föreslå riksdagen att

dels för sin del förklara, att personalförteckningen för

rasbiologiska institutet skall upphöra att gälla med utgången

av budgetåret 1937/38;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

dels godkänna följande avlöningsstat för rasbiologiska

institutet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till tjänsteman å ordinarie

stat (institutets chef, tillika professor

i rasbiologi vid universitetet i Uppsala):

a. Lön och tjänstgö
ringspenningar.

....kronor 12,000

Anm.: Av detta belopp utgöra

8,000 kronor lön och 4,000 kronor

tjänstgöringspenningar.

b. Ålderstillägg...... » 1,000

Anm.: Ålderstillägget utgår

efter 5 års tjänstgöring. _ kronor 13,000

2. Arvode och särskild ersättning, bestämd

av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp......kronor 7,700

b. Vikariatsersättningar

m. m., för slag svis. . . » 500 » 8,200

3. Avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar

m. m.............kronor 13,500

b. Avlöningsförhöjnin
gar

m. m., förslagsvis > 2,000 > 15,500

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis........ »_600

Summa förslagsanslag kronor 37,300;

dels till Rasbiologiska institutet: Avlöningar för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av..............................kronor 37,300;

dels till Rasbiologiska institutet: Omkostnader för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av..............................kronor 7,800;

dels till Rasbiologiska institutet: Materiel m. m. för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 39,200;

än även giva riksdagen tillkänna, att proposition i

det i bilaga till årets statsverksproposition, kapitalbudgeten,

bilaga 7, punkt 8, omförmälda ärendet angående

Bihang till riksdagens ''protokoll 1938. 1 sami. Nr 159.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

anslag till införande av oljeeldning i rasbiologiska institutet

icke kommer att avlåtas till riksdagen, i följd varav

medel för sagda ändamål ej komma att erfordras för

budgetåret 1938/39.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Malmberg.

Stockholm 1938, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

380780

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1938/89 till rasbiologiska institutet. s. 1 i texten
  2. SU 1938:99 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1938/39 till rasbiologiska institutet. s. 9 i texten