Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den Jj januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt

1938-02-25 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:166, Med förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den Jj januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

örn ändring i vissa delar av lagen den Jj januari

1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av

kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av

sådan jord under tomträtt; given Stockholms slott

den 25 februari 1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen

den 4 januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa

fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 166.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående tillstånd

till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till

upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

Härigenom förordnas, att 21, 3, 4 och 5 §§ lagen den 4 januari 1927 angående

tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

2 §.

Då samhällelig nytta, såsom uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk,

därav främjas, må medgivande lämnas till utbyte eller försäljning av

kyrklig jord, som nedan sägs, nämligen av:

a) till tomter---de höra.

Utbyte eller försäljning av kyrklig jord må ock medgivas:

då sådan jord---sitt ändamål.

Vid utbyte---varit förutsatt.

3 §.

Äger någon, som för brukande eller bostadsändamål innehar lägenhet

å kyrklig jord, därå beläget för stadigvarande bruk avsett boningshus, vilket

lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans familj, må tillstånd meddelas

till överlåtelse å innehavaren av det till lägenheten hörande området,

där icke med hänsyn till olägenhet för fastighet, vartill lägenheten hör, för

annan, närbelägen kyrklig fastighet eller eljest för det allmänna försäljning

anses ej böra ske samt under förutsättning i övrigt:

dels att lägenhetsinnehavare---lägenhetshavarens byggnader.

Överlåtelse, som---å området.

Vid uppskattning---varit förutsatt.

Vid försäljning--— områdets gränser.

4 §.

Där för särskilt fall omständigheterna därtill föranleda, må medgivande

lämnas till upplåtelse under tomträtt av tomt å till kyrklig jord hörande

område, som i stadgad ordning blivit planlagt för bebyggande.

1 Senaste lydelse, se 1932:403.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

5 §.

Fråga om medgivande av utbyte eller försäljning av kyrklig jord, varom

i 2 § sägs, eller till upplåtelse under tomträtt av tomt å sådan jord så ock

örn tillstånd till friköp av område, som i 3 § avses, prövas och avgöres av

kammarkollegiet, såvitt ej på grund av stadgande i annan lag eller enligt

Konungens bestämmande ärendets avgörande skall ankomma å Konungens

omedelbara prövning.

Över kammarkollegiets beslut i fråga, som enligt vad här stadgats skall

av kollegiet avgöras, må klagan föras hos Konungen genom besvär, som

skola hava inkommit till ecklesiastikdepartementet före klockan tolv å sextionde

dagen från det beslutet gavs.

Denna lag skall träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition Nr 166.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

Enligt vad erfarenheten givit vid handen är den gällande ordningen för

behandlingen av ärenden rörande försäljning av kyrklig jord tung och omständlig

och även i övrigt i vissa hänseenden mindre ändamålsenlig, I viss

utsträckning äro ärenden av hithörande slag visserligen hänlagda till avgörande

hos underordnad central förvaltningsmyndighet, kammarkollegiet,

men den större anparten av ifrågavarande ärenden ankommer alltfort å

Kungl. Maj:ts omedelbara prövning. Dessa ärenden tillföra ecklesiastikdepartementet

en betydande och, enligt vad det visat sig, för varje år stegrad

arbetsbörda. Då det synts sannolikt, att man genom en vidgad decentralisering

av sådana ärenden till kammarkollegiet skulle kunna vinna avsevärda

fördelar i arbetsbesparande riktning, utan att ett eftersättande av

befogade rätts- eller säkerhetskrav skulle behöva befaras bliva med en

sådan åtgärd förbundet, har jag uppdragit åt särskild inom departementet

tillkallad sakkunnig, kammarrådet Tom Wohlin, att i frågan verkställa

närmare utredning. Med skrivelse den 26 november 1937 har den sakkunnige

överlämnat ett förslag till ändringar i vissa delar av lagen den 4 januari

1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till

upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

Den sakkunnige anför i sin skrivelse till en början följande:

För prövningen av frågor örn avhändelse av ecklesiastik jord har under

en längre rättsutveckling utbildat sig en särskild ordning. Redan före tillkomsten

av 1910 års ecklesiastika boställsordning tilläde sig Kungl. Majit

befogenhet att i särskilda fall — utan frågans hänskjutande till riksdag och

kyrkomöte — medgiva försäljning eller utbyte av prästboställe. Genom

boställsordningen legaliserades denna behörighet för Kungl. Maj:t och angåvos

däri vissa speciella förutsättningar, varunder sådant medgivande

skulle få av Kungl. Maj:t lämnas. Sedan spörsmålet örn ianspråktagande

av publik jord för jordsociala ändamål — särskilt efter tillkomsten av den

för enskilda tillhörig jord gällande lagstiftningen om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, den

s. k. ensittarlagen — kommit att aktualiseras, ersattes de berörda stadgan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts -proposition Nr 166.

deria i 1910 års boställsordning med en särskild lag i ämnet, lagen den 4

januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt. Genom denna lag utsträcktes

den befogenhet, som dittills enligt boställsordningen tillkommit

Kungl. Majit i avseende å tillstånd till föryttring av prästboställen, att gälla

även övriga slag av ecklesiastika fastigheter (biskops-, klockar- och domkyrkosysslomannaboställen

samt kyrkliga hemman och jordar). Härjämte

upptogos i lagen i fråga — gemenligen benämnd kyrkliga försäljningslagen

— de praktiskt betydelsefulla stadgandena örn friköp av lägenheter å kyrklig

jord. För utformningen av sistberörda bestämmelser hava väl ensittarlagens

stadganden i väsentliga stycken fått tjäna till förebild. Men viktigt

är att uppmärksamma, att den möjlighet till friköp, som enligt den kyrkliga

försäljningslagen beretts innehavare av lägenheter å kyrklig jord, icke

— såsom fallet är enligt ensittarlagen — har innebörd av någon tvångsrätt

mot jordägaren, i detta fall det allmänna. Tillämpningen av friköpsbestämmelserna

i den kyrkliga försäljningslagen är sålunda ytterst beroende av en

rent diskretionär prövning, i det överlåtelsen blir tillåtlig allenast, där icke

— såsom lagen uttrycker sig — »med hänsyn till olägenhet för fastighet,

vartill lägenheten hör, för annan, närbelägen kyrklig fastighet eller eljest

för det allmänna försäljning anses ej böra ske».

Prövningen av fråga örn tillstånd enligt kyrkliga försäljningslagen till friköp

av lägenheter å kyrklig jord skall, enligt särskilt stadgande i samma

lag, i regel tillkomma kammarkollegiet. Till stöd för denna reglering hade

under lagfrågans beredning — utan någon efterföljande erinran från statsmakternas

sida — anförts, bland annat, följande:

»Jämlikt förslag till bestämmelse i den förevarande paragrafen skulle

framställning örn friköp av lägenhet, som i här ifrågavarande ordning inkommer,

såsom regel prövas och avgöras av kammarkollegiet. För denna

anordning torde tala de skäl, som över huvud kunna anföras för en decentralisation

av mindre maktpåliggande ärenden från regeringsmakten.

Det må ytterligare erinras, att kollegiet icke blott tidigare haft sig anförtrott

uppgifter i fråga om föryttring av statlig jord av långt större ekonomisk

betydelse än de här ifrågasatta lägenhetsförsäljningarna (skatteköpsverket)

utan alltjämt har att i sin ämbetsverksamhet träffa avgöranden i

liknande frågor (exempelvis försäljning av halländska kyrkohemman, av

Visingsö skolegodshemman samt Danviks hospitalshemman). Förbindes

den här ifrågasatta bestämmelsen rörande kollegiets befogenhet med det i

förevarande paragraf jämväl upptagna stadgandet örn rätt till fullföljd av

talan mot kollegiets beslut, torde näppeligen någon betänklighet vara förenad

med berörda anordning.»

I samband med den år 1932 åvägabragta omläggningen av prästlönejordens

förvaltning gjordes, genom lag den 30 augusti 1932 nr 403, vissa

ändringar i och tillägg till den kyrkliga försäljningslagen i syfte att utvidga

de förutsättningar, varunder medgivande till avhändelse av kyrklig jord

kunde lämnas av Kungl. Majit.

Bestämmelserna härom, upptagna i 2 § i kyrkliga försäljningslagen, hava

för närvarande följande avfattning:

»Då samhällelig nytta, såsom uppkomsten av egna hem eller mindre

jordbruk, därav främjas, må Konungen medgiva utbyte eller försäljning

av kyrklig jord, som nedan sägs, nämligen av:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

a) till tomter tjänliga områden;

b) bebyggda jordbrukslägenheter, såsom torpställen eller nyodlingar;

c) utjordar och utmarksskiften, som äro avskilt belägna; samt

d) andra ägor, som utan kännbar olägenhet kunna avskiljas från den

fastighet, till vilken de höra.

Utbyte eller försäljning av kyrklig jord må ock av Konungen medgivas:

då sådan jord erfordras för ändamål, som avses i 1 § lagen den 12 maj

1917 örn expropriation;

eller då å prästboställe förlagd tjänstebostad för kyrkoherde eller komminister

med hänsyn till dennes tjänsteverksamhet är olämpligt belägen

och i anledning därav förflyttning av bostaden till plats utom bostället påkallas;
eller

då kyrklig jord eljest på grund av särskilda omständigheter befinnes

icke lämpligen böra bibehållas för sitt ändamål.»

I detta sammanhang må slutligen erinras örn att jämväl fråga örn friköp

kan komma under handläggning hos Kungl. Maj:t, nämligen — förutom

genom besvär över kammarkollegiets beslut i sådant ärende — i särskilda

i lagen angivna fall efter anmälan av kollegiet. Beträffande sådan anmälan

är i försäljningslagen (5 §) föreskrivet, att där ansökan om friköp berör

område, som blivit eller anses böra bliva planlagt för bebyggande i den

ordning särskilt är stadgat, kammarkollegiet har att med eget utlåtande

överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts beprövande.

Till belysande av den omfattning, vari Kungl. Maj:t haft att taga omedelbar

befattning med ärenden rörande försäljning av kyrklig jord jämlikt

kyrkliga försäljningslagen, har den sakkunnige lämnat följande

sammanställning (Tabell I) av uppgifter å inom ecklesiastikdepartementet

å dess kyrkobyrå diarieförda dylika försäljningsärenden, vilka — annorledes

än genom besvär — kommit under Kungl. Maj:ts prövning och under åren

1934, 1935 och 1936 samt under första halvåret 1937 blivit av Kungl. Maj:t

avgjorda:

Tabell 1.

Antal omedelbart av Kungl. Maja jämlikt kyrkliga försäljningslagen avgjorda ärenden

Å r

enligt 2 §

enligt 5 §, första stycket

Summa

bifallna

avslagna

tillhopa

bifallna

avslagna

tillhopa

1934 .......

119

21

140

12

1

13

153

1935 .......

222

27

249

15

4

19

268

1936 .......

311

41

352

8

1

9

361

l/i—s% 1937 . .

163

13

176

2

2

4

180

Summa

815

102

917

37

8

45

962

Till jämförelse har den sakkunnige tillika meddelat vissa uppgifter

(Tabell II) rörande av kammarkollegiet under samma tid hand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

lagda friköpsärenden. Antalet sådana ärenden och sunaman av däri av kammarkollegiet

fastställda köpeskillingar för till inlösen medgivna friköpslägenheter

framgår av följande uppställning:

Tabell II.

Av kammarkollegiet avgjord

a friköpsärenden

Å r

bifallna

Antal

avslagna

summa

Vid medgivet friköp

fastställd köpeskilling,

sammanlagt belopp i

kronor

1934 ............

117

31

148

92,885

1935 ............

152

20

172

162,684

1936 ............

196

17

213

254,902

Vi—s% 1937 .......

75

7

82

94,235

Summa

540

75

615

604,706

Den sakkunnige har jämväl företagit en undersökning rörande

arealer och köpeskillingar för de fastigheter och fastighetsdelar, vilkas avyttring

medgivits genom Kungl. Maj:ts beslut i de i tabell I angivna 815

ansökningsärendena. Resultatet härav har sammanställts i följande två

tabeller (Tabell III och IV), utvisande de till försäljning medgivna markområdenas

gruppering i storleksklasser dels med avseende å areal, i den

mån denna blivit i försäljningsbeslutet angiven, dels med hänsyn till fastställda

köpeskillingar eller minimiförsäljningspris, där sådana blivit av

Kungl. Majit till beloppen fixerade:

Tabell III.

Antal medgivna

försäljningar,

a v s e e n

de area

1 i hektar

Å r

högst 1

1-3

3-5

5—10

10—20

över 20

ej angiven

areall)

1934 .......

91

12

3

1

2

2

8

1935 .......

156

17

6

7

10

6

20

1936 .......

213

21

15

14

12

11

25

Vi — *% 1937 . .

119

11

9

4

5

2

13

Summa

579

61

33

26

29

21

66

1 Avser huvudsakligast andelar i samfälligheter samt i några fall hela bostadsfastigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

Tabell IV.

Antal medgivna

försäljningar,

mot köpeskilling i kronor

högst

1,000—

3,000-

5,000—

10,000—

över

ej angivet

1,000

3,000

5,000

10,000

20,000

20,000

belopp* l *)

1934 .......

71

31

6

3

2

3

3

1935 .......

116

56

15

16

6

5

8

1936 .......

160

83

21

16

6

5

20

Vi—3% 1937 . .

86

50

7

9

1

5

5

Summa

433

220

49

44

15

18

36

1 Avser huvudsakligast försäljningar av andelar i samfälligheter samt av områden, som först

skola avstyckas och sedan utbjudas till pris, som blott bestämts till visst minimibelopp per

kvadratmeter.

Beträffande det statistiska material, som sålunda sammanställts, anför

den sakkunnige vidare följande:

Av uppgifterna i tabell II inhämtas, att totalsumman av de utav kammarkollegiet

fastställda köpeskillingarna för de 540 friköpslägenheter, som

under angiven tid genom kollegiets beslut medgivits till inlösen, uppgått till

604,706 kronor. Försäljningsvärdet å dessa friköpslägenheter har sålunda

i medeltal för lägenhet utgjort närmare 1,120 kronor. I tio fall under denna

tid har dock köpeskillingen för sådan lägenhet överstigit 5,000 kronor och

i ett fall har köpeskillingen även uppgått till över 10,000 kronor (10,300

kronor). Motsvarande, förhållandevis höga försäljningsvärden å av kammarkollegiet

till inlösen medgivna friköpslägenheter påträffas esomoftast

jämväl för tidigare år och i enstaka fall till och med än högre. Så t. ex. medgav

kammarkollegiet genom beslut den 22 april 1930 friköp av en lägenhet

örn 32,8470 hektar mot en köpeskilling av 25,000 kronor.

Till jämförelse må här framhållas, hurusom, på sätt uppgifterna i tabellerna

III och IV omedelbart giva vid handen, flertalet av de fastigheter och

fastighetsparceller, vilkas försäljning blivit under den tid statistiken avser

av Kungl. Majit jämlikt 2 § i kyrkliga försäljningslagen medgiven, uteslutande

utgjorts av smärre jordområden med mycket begränsade arealer

och merendels jämväl av förhållandevis ringa värden. Av samtliga här

ifrågakommande försäljningsområden, för vilka arealen finnes angiven,

höllö sålunda 77,3 procent en areal örn blott en hektar eller därunder, drygt

85 procent en areal om 3 hektar eller mindre och nästan 90 procent en areal

om högst 5 hektar och av de områden, för vilka försäljningsvärdet blivit av

Kungl. Majit till beloppet bestämt, uppnådde ej 10 procent ett sådant

värde överstigande 5,000 kronor och blott omkring 16 procent ett värde

över 3,000 kronor, medan 55 å 56 procent av desamma hade ett värde av

allenast 1,000 kronor eller därunder.

Av här återgivna siffror och av i övrigt rörande friköpslägenheterna i allmänhet

kända förhållanden kan utan vidare slutas, att i de fall, där försäljningsmedgivande

i ovanberörda ordning lämnats omedelbart av Kungl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

Maj:t, drygt fyra femtedelar av de gjorda framställningarna avsett avyttring

av jordområden, vilka i avseende å såväl storlek som försäljningsvärde

varit fullt jämförliga med friköpslägenheter.

Den sakkunnige har härefter till närmare dryftande upptagit

spörsmålet örn en ändrad behandlingsordning för de för närvarande ä Kungl.

Maj:ts omedelbara prövning ankommande försäljningsärendena och anför

härom, bland annat, följande:

Då det gäller frågan örn en utsträckt decentralisering av prövningsrätten

i hithörande ärenden till kammarkollegiet, bör uppmärksammas, att kollegiet

av ålder varit och alltjämt är den myndighet, vilken -— i den mån avgörandet

ankommit å Kungl. Majit — har att såsom den sista remissinstansen

framlägga fullständigt förslag till Kungl. Maj:ts beslut. Enligt vad

erfarenheten givit vid handen ställer sig beredningen av ifrågavarande ärenden,

icke minst till följd av det ecklesiastika fastighetsväsendets i rättsligi

avseende nog så invecklade beskaffenhet, i allmänhet jämförelsevis tung och

besvärlig. Utformningen av de skiftande villkorsbestämmelser, som i de

speciella fallen bliva erforderliga, utgör också i särskild grad en rutinfråga.

Det har även visat sig, att de fall, då Kungl. Maji frångått av kammarkollegiet

framlagt förslag till beslut i sådant ärende, varit mycket få. Att

märka är slutligen, att en vidgad decentralisering av dessa ärenden till kollegiet

skulle medföra en avlastning i arbetsbördan icke blott inom ecklesiastikdepartementet.

Det kan nämligen med fog antagas, att åtgärden skulle

få en motsvarande verkan för kollegiets eget vidkommande, i det ämbetsverket

bleve befriat från det -—• icke oväsentliga — arbete, som representeras

av den skriftliga utformningen av motiveringen i de utlåtanden, kollegiet

för närvarande har att i dessa ärenden avgiva till Kungl. Majit.

Det borde, vill det synas, med hänsyn till de förhållanden som i det föregående

berörts, knappast möta några större betänkligheter, örn åt kammarkollegiet

uppdroges befogenheten att i första hand pröva och avgöra försäljningsmål

i hela den utsträckning, vari avgörandet nu jämlikt 2 § i försäljningslagen

omedelbart ankommer å Kungl. Majit. Anledning till ett förbehåll

— av mera formell innebörd — föreligger dock härvid till en början.

Å Kungl. Majits prövning är för närvarande beroende ett lagförslag berörande,

bland annat, dispositionen av de åt klockare och organister anslagna

boställen. I förslaget är förutsatt, att fråga örn sådant boställes

lämpligaste användning under viss angiven betingelse skall underställas

Kungl. Majits beprövande. Såsom två huvudalternativ för dylik fastighets

disposition äro angivna dels fastighetens bibehållande såsom publik arrendegård,

dels dess överlämnande lill vederbörande församlings förfogande enligt

de grunder, som äro stadgade för kommunal egendom i allmänhet. I

samband därmed skall dock även övervägas lämpligheten av fastighetens

försäljning. Den allsidiga prövning av klockarboställes ändamålsenligaste

disposition, som sålunda i berörda lagförslag förutsatts skola tillkomma

Kungl. Majit, bör tydligen äga rum i ett sammanhang. För det fall att

detta förslag varder upphöjt till lag eller annan lagstiftning i liknande syfte

framdeles skulle komma till stånd, lärer det bliva erforderlig^, att i den

kyrkliga försäljningslagen inrymmes ett förbehåll av innebörd, att vad

sålunda i annan lag kan finnas stadgat i fråga om behörighet för Kungl.

Majit att omedelbart besluta i en uppkommande fråga örn försäljning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

kyrklig jord skall gälla framför försäljningslagens allmänna föreskrifter

i ämnet.

Vissa skäl skulle måhända även kunna anföras för att kammarkollegiets

behörighet att i första hand pröva och avgöra fråga om försäljning av kyrklig

jord under de i 2 § i försäljningslagen angivna förutsättningar gjordes

beroende av försäljningsobjektets storlek eller värde, så att den omedelbara

prövningen av de ekonomiskt — och kanske även socialt — sett betydelsefullaste

försäljningsärendena körnare att alltfort bibehållas hos Kungl.

Majit. Att döma av siffrorna i de åberopade tabellerna III och IV synes

också syftet med den ifrågasatta decentralisationsåtgärden kunna i betydande

utsträckning vinnas, även örn gränsen vid en dylik behörighetsreglering

icke droges högre än exempelvis vid en areal av 10 hektar och ett försäljningsvärde

av 10,000 kronor. Någon betänklighet mot att höja behörighetsgränsen

även därutöver torde dock från praktisk synpunkt icke kunna

anses föreligga. Lämpligt synes i så fall i första hand vara, att kammarkollegiets

befogenhet att i här ifrågavarande ordning medgiva försäljning

av kyrklig jord begränsas till att avse jordområden örn högst 20 hektar,

där sådant område med vad därtill hör och i köpet ingår i försäljningsvärde

icke överstiger 20,000 kronor. Inom en så angiven storleksklass torde det

emellertid kunna komma att inrymmas åtskilliga fall, där försäljningsområdet

utgöres av en hel fastighet, vilken från social synpunkt kan anses

värdefull att bevara såsom publik arrendegård. Då givetvis vissa skäl kunna

anses tala för att frågan örn avyttring av en dylik fastighet i regel bör

komma under Kungl. Majits omedelbara avgörande, synes förslagsvis kunna

förordas, att den avsedda behörighetsgränsen i fråga örn ett försäljningsområdes

inägoareal sättes till 10 hektar, vilken ägovidd i genomsnitt för

landet i dess helhet plägar antagas utgöra gränsen nedåt för ett bondebruk

i allmänhet. Skulle detta förslag befinnas godtagbart och skulle följaktligen

prövningsrätten i ärende, som avses i 2 § i kyrkliga försäljningslagen

komma att — utöver vad i särskild lag i sådant hänseende kan varda stadgat

— förbehållas Kungl. Majit för det fall, att den till försäljning avsedda

fastigheten eller fastighetsdelen har en inägoareal över 10 hektar eller en

sammanlagd areal över 20 hektar eller densamma i värde uppgår till melån

20,000 kronor, torde övervägande skäl tala för att samma reglering av

behörigheten mellan Kungl. Majit och kammarkollegiet göres gällande i

avseende å överlåtelser av friköpslägenheter enligt 3 § i nämnda lag.

Givet är,

för Kungl. Majit ej skall föreligga att, där omständigheterna så föranleda,

kunna till omedelbar prövning upptaga framställning om försäljning axvisst

jordområde, även om sådant jordområde icke skulle hava den storlek

eller det värde, som nyss angivits.

De erforderliga författningsföreskrifterna för den sålunda föreslagna behörighetsregleringen

torde icke behöva upptagas i försäljningslagen. Därest

grunderna för en sådan reglering varda av statsmakterna godkända, torde

de närmare bestämmelserna i ämnet lämpligen kunna införas i den administrativa

tillämpningskungörelsen till försäljningslagen, vilken kungörelse

(Sv. ffs. 433/1932) för övrigt även i andra delar, därest det i det föregående

framförda förslaget vinner beaktande, torde behöva underkastas revision.

Jämlikt 4 § i kyrkliga försäljningslagen skall fråga örn upplåtelse under

tomträtt av tomt å till kyrklig jord hörande område prövas av Kungl.

Majit. Under de snart elva år, varunder den ifrågavarande lagen varit i gäl
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 166.

lande kraft, har likväl någon tillämpning av här berörda stadgande ej förekommit.

Givetvis bör ej någon betänklighet möta mot att överflytta prövningsrätten

jämväl beträffande angivna slag av upplåtelser till kammarkollegiet.

. .

På sätt redan i det föregående omförmälts, innehåller 5 § i försälj mngslagen

bestämmelsen, att, där fråga örn tillstånd till friköp av lägenhet å

kyrklig jord berör område, som blivit eller anses böra bliva planlagt för

bebyggande i den ordning, särskilt är stadgat, kammarkollegiet skall med

eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts beprövande. Till stöd

för denna bestämmelse anfördes under lagstiftningsfrågans beredning, bland

annat, följande.

»Från regeln att avgörandet av ansökningar örn friköp må ankomma å

kammarkollegiet torde böra föreskrivas undantag för vissa fall, där lämpligheten

bjuder, att prövningen av friköpsfrågan förbehålles Kungl. Majit.

Sådana fall torde föreligga, där lägenheten tillhör ett samhälle, som nått

en viss högre grad av utveckling, och där ansökningen avser mark, som

antingen redan blivit eller lämpligen synes böra bliva föremål för stadsplaneläggning

och tomtindelning.»

»De allmänna förutsättningar, som föreligga vid friköp i fall, som här

beröras, måste i själva verket antagas i regel komma att sammanfalla med

dem, som jämlikt stadgandet i 2 § näst sista stycket av författningsförslaget

reglera Kungl. Maj:ts befogenhet att för där nämnt fall medgiva försäljning

av kyrklig jord (’med synnerlig fördel styckas till tomter’). En följd

härav blir då också den, att Kungl. Maj:ts avgörande i sådant friköpsärende

såsom regel kan träffas utan bundenhet av de särskilda villkor, som

angivas i 3 §. Genom den här ifrågasatta anordningen, varigenom prövningen

av friköpsärenden av förevarande särskilda beskaffenhet skulle hänskjutas

till prövning av Kungl. Majit, torde ytterligare vinnas den praktiska

fördelen, att samtidigt med prövningen av friköpsärendet kan tagas

under övervägande, huruvida i stället för försäljning av tomter mom det

ifrågavarande området upplåtelser under tomträtt därstädes lämpligen ma

kunna äga rum.» , . ...

Vidtages den omreglering, som härförut föreslagits, i fråga om prövningsrätten

i avseende å ärenden enligt 2 § och enligt 4 § i kyrkliga försäljningslagen,

lärer här ifrågavarande bestämmelse i 5 § utan olägenhet kunna och

jämväl böra ur lagen utgå.

Då den kyrkliga försäljningslagen, i händelse det sålunda framförda förslaget

befunnes böra genomföras, nu i allt fall skulle tarva ändring, har den

sakkunnige funnit praktiska skäl tala för att en jämkning av bestämmelserna

i denna författning även på en annan punkt i detta sammanhang företoges.

Frågan berör friköpsärendenas handläggning hos ortsmyndigheterna.

Den sakkunnige anför härom, bland annat:

I 5 § i lagen är stadgat, att ansökan örn friköp skall ingivas till länsstyrelsen,

sorn, efter det utredning i föreskriven ordning verkställts, insänder

handlingarna i ärendet till kammarkollegiet. Beträffande länsstyrelsens

åligganden i avseende å friköpsärendenas beredning och vad därmed äger

samband finnas de närmare bestämmelserna meddelade i den i det föregående

omförmälda tillämpningsknngörelsen nr 433 är 1932. Att märka är,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 166.

att dessa åligganden ej blott äro av formell och expeditionell natur. I viss

omfattning förutsattes nämligen härvid jämväl en sakprövning från länsstyrelsens

sida.

Vid tillkomsten av här berörda stadgande i försäljningslagen var huvudparten

av den kyrkliga jorden ställd under länsstyrelsens omedelbara inseende

och denna myndighet var då också i utövning av vidsträckta förvaltningsbefogenheter

i avseende å dylik jord. Genom 1932 års ecklesiastika

torvaltmngsreform har denna länsstyrelsernas befattning med den kyrkliga

jorden upphört. Såvitt angår kontrollfunktionerna beträffande dylik jord

hava som bekant stiftsnämnderna trätt i länsstyrelsernas ställe. Frånser

man den här berörda alltjämt gällande ordningen för friköpsärendens beredning,

äro följaktligen länsstyrelserna numera helt ställda utanför den

kyrkliga jordens administration och anlitas ej heller längre såsom remissmyndighet

vare sig i andra försäljningsärenden berörande sådan jord eller,

över huvud taget, i uppkommande förvaltningsfrågor på detta område,

o Fråste me<l hänsyn till de omständigheter, som här berörts, framstå

såsom föga egentligt att i fortsättningen belasta länsstyrelserna med någon

som helst saklig prövning av ansökningar örn friköp av kyrklig jord enligt

kyrkliga försäljningslagen och då ej heller med den förberedande handläggnmgen

i övrigt av dylika ärenden. Huruvida åter skäl kan föreligga att

bibehålla länsstyrelserna vid vissa andra, i den omförmälda tillämpningskungörelsen

angivna åligganden — exempelvis i fråga örn statsbidrag för i

samband med friköp uppkommande kostnader — torde böra göras till föremål

för närmare övervägande i administrativ ordning.

För möjliggörande av en reglering av den angelägenhet, som här sist

berörts,_ torde i första hand vara erforderligt, att det nyss återgivna stadgandet

i 5 § i kyrkliga försäljningslagen ur lagen uteslutes.

Den sakkunniges förslag i fråga örn en vidgad decentralisering till kammarkollegiet

av prövningsrätten i kyrkliga försäljningsärenden har av flertalet

stiftsnämnder som ock av kammarkollegiet tillstyrkts utan förbehåll.

Stiftsnämnden i Visby anser dock, att frågor örn försäljning

av kyrklig jord fortfarande böra, i den omfattning som nu äger rum, prövas

och avgöras av Kungl. Maj:t.

Stiftsnämnden i Växjö finner visserligen en decentralisering

av försäljningsärenden i utsträckt omfattning väl motiverad men anser, att

prövningsrätten borde överlämnas icke till kammarkollegiet utan till stiftsnämnderna,

vilka besutte särskilda kvalifikationer för ett objektivt bedömande

av berörda ärenden i enlighet med de gällande, i författningarna

härom meddelade bestämmelserna. — Liknande synpunkter hava framförts

av stiftsnämnden i Strängnäs, som dock i första hand

ansett förslaget icke böra föranleda någon åtgärd. Sistnämnda myndighet

har därjämte, därest en decentralisering ändock skulle befinnas erforderlig,

såsom sin mening — i likhet med stiftsnämnden i Göteborg,

som i övrigt likväl tillstyrkt förslaget, — framhållit, att bestämmelserna

till reglering av kompetensfördelningen mellan Kungl. Majit och vederbörande

underordnad myndighet borde införas i försäljningslagen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 166.

Stiftsnämnden i Skara har — liksom stiftsnämnden i Strängnäs

— ifrågasatt, huruvida icke gränsen för kammarkollegiets behörighet

att i första hand upptaga fråga örn tillstånd till försäljning av kyrklig jord

borde sättas lägre än vad av den sakkunnige föreslagits.

Förslaget, i vad det avser en avkoppling av länsstyrelsernas nuvarande

befattning med friköpsärendena, har tillstyrkts av samtliga stiftsnämnder.

Över förslaget i denna del har även inhämtats länsstyrelsernas yttranden.

Alla länsstyrelser med undantag av länsstyrelserna i Uppsala, Vänersborg

och Visby hava härvid tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.

Länsstyrelsen i Uppsala har anfört, bland annat:

Med avseende å område, som blivit eller anses böra bliva planlagt för

bebyggande i den ordning särskilt är stadgat, kan bildandet av en särskild

fastighet inverka på planläggningen av kommunikationsleder och bebyggelse.

Stadsplane-, byggnadsplane- och utomplansärenden ha visat sig växa

i betydelse för samhällsbildningen. Då dessa ärenden i första hand ankomma

på länsstyrelsen, bör ansökan örn försäljning av område av ovannämnda

beskaffenhet fortfarande bliva föremål för länsstyrelsens utredning och yttrande.

Länsstyrelsen i Vänersborg yttrar:

Länsstyrelsen ser gärna, att länsstyrelsens befattning med omskrivna försäljningar

upphör och övertages av andra myndigheter. Däremot anser

länsstyrelsen önskvärt, att länsstyrelsen höres beträffande de villkor, på

vilka överlåtelserna ske. Värdet av senare års ökade möjligheter till förvärv

av kyrklig jord reduceras väsentligt om köpeskillingar krävas, vilka bliva i

hög grad betungande för köparna och hämmande för samhällsbildningen.

Länsstyrelsen har erfarenhet av att enligt länsstyrelsens mening höga jordpriser

begäras av de kyrkliga myndigheterna. Örn dessa nu bliva ensamma,

i varje fall på det utredande stadiet, att yttra sig i prisfrågan, kunna ovannämnda

olägenheter ökas. Befrias länsstyrelsen åter från försäljningsbestyren,

men blir remissinstans, äger länsstyrelsen ökade möjligheter att bevaka

ovan omförmälda viktiga intressen. — Länsstyrelsen tillstyrker alltså

förslaget under förbehåll av att länsstyrelsen höres i omskrivna ärenden.

Länsstyrelsen i Visby, som jämväl uttalat sig beträffande förslaget

örn en vidgad decentralisering av försäljningsärenden till kammarkollegiet

och därvid framställt samma erinringar som dem, vilka, enligt vad

jag nyss berört, framförts av stiftsnämnderna i Göteborg och Skara, yttrar

sig vidare, rörande länsstyrelsernas befattning med friköpsärendena, sålunda:
Av

den sakkunnige har berörts, att länsstyrelse för närvarande beträffande

försäljningsfrågor i allmänhet icke längre anlitas såsom remissmyndighet.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har uppmärksammat detta

förhållande och skulle i anledning härav vilja hava framhållit, att ärendenas

behandling härigenom i många fall berövas en tillgång på sakkunnig

prövning, särskilt i värderingsfrågor, som länsstyrelse genom egen och un
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

derlydande organs kännedom om de lokala förhållandena samt tillgång till

taxerings- och annat material skulle kunna erbjuda. Ej minst beträffande

särskilt den sociala sidan, när det gäller dessa försäljningsfrågor, torde det

vara lämpligt att länsstyrelsen finge yttra sig. — Med denna utgångspunkt

för sin ställning till försäljningsfrågor i allmänhet har länsstyrelsen den

uppfattningen, att ändring i bestämmelserna för friköp i den riktningen, att

länsstyrelsens nuvarande befattning med desamma skulle upphöra eller i

väsentlig män inskränkas icke vore till någon fördel för det allmänna och

förordar på grund härav ett vidblivande vid nu gällande förhållanden.

Över sakkunnigförslaget i nu förevarande del har jämväl Överståthållarämbetet

inkommit med infordrat utlåtande. Ämbetet anför

häri:

Den sakkunniges förslag, att länsstyrelsernas nuvarande befattning med

ärenden om friköp av kyrklig jord skall upphöra, motiveras med att praktiska

skäl tala därför. Ämbetet kan icke dela denna mening. Länsstyrelserna

äga i regel ingående kännedom örn fastighetsförhållandena och särskilt om

fastighetsvärdena inom sina respektive förvaltningsområden. På skilda

vägar förvärvas denna kännedom. Det må vara tillräckligt att erinra om

länsstyrelsernas befattning med ärenden rörande exekutiva auktioner, fastighetstaxering

och tillämpningen av ensittarlagen. Att i samband med 1932

års ecklesiastika förvaltningsreform beredningen av friköpsärendena rörande

kyrklig jord icke blev, i likhet med många andra ärenden beträffande

förvaltningen av den ecklesiastika jorden, avlyftad från länsstyrelserna, var

icke osannolikt beroende därpå att det ansågs lända till båtnad för handläggningen

a v^ friköpsärendena att tillvarataga länsstyrelsernas insikter om

fastighetsförhållandena på de skilda orterna. I motsats mot den sakkunnige

anser ämbetet, att det är av stor betydelse för ernående av sakligt tillfredsställande

beslut i friköpsärenden att hädanefter liksom hittills länsstyrelsernas

ingående, ständigt förnyade kännedom om fastigheterna i

länen utnyttjas. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig ämbetet

böra avstyrka den sakkunniges förslag i förevarande hänseende.

På sätt jag inledningsvis framhållit, måste en rationalisering av ordningen

för behandlingen av ärenden rörande föryttring eller utbyte av kyrklig jord

framstå såsom önskvärd. Enligt det föreliggande förslaget skulle en verksam

förenkling i behandlingsordningen i första hand åvägabringas genom

en decentralisering i vidgad utsträckning av prövningsrätten i hithörande

frågor till det centrala ämbetsverk, kammarkollegiet, som av ålder utövar

det allmänna rättsliga överinseendet över det kyrkliga fastighetsbeståndet.

Såsom av den sakkunnige påvisats, innebär förslaget i denna del en följdriktig

och praktisk utbyggnad av den kompetensreglering, som alltsedan

den kyrkliga försäljningslagens första tillkomst varit gällande i avseende

å de s. k. friköpsärendena och som, enligt vad erfarenheten givit vid handen,

visat sig i fråga örn dessa ärenden ändamålsenlig och betryggande. Jag

tillstyrker följaktligen lagändring i här föreslaget syfte.

Såsom allmän kompetensgräns för kammarkollegiets behörighet att i första

hand pröva och avgöra fråga om avhändelse av kyrklig jord skulle en
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 166.

ligt förslaget gälla, att den till avhändelse avsedda fastigheten eller fastighetsdelen

har en inägoareal av högst 10 hektar eller en sammanlagd areal

av högst 20 hektar eller i värde icke uppgår till mer än 20,000 kronor. I likhet

med det stora flertalet stiftsnämnder finner jag denna behörighetsgräns

väl avvägd. Enligt sakkunnigförslaget skulle de närmare bestämmelserna

härutinnan liksom även rörande den ordning, i vilken Kungl. Majit må

kunna, oberoende av den här angivna kompetensgränsen, förbehålla sig den

omedelbara prövningen av fråga örn försäljning av visst jordområde eller

vissa slag av jordområden, infogas i den administrativa tillämpningsförfattning,

som närmare reglerar förfarandet vid avhändelser av kyrklig jord.

Anordningen möjliggör, att hithörande stadganden kunna erhålla en utformning

i ett sammanhang och därigenom göras lättare tillgängliga och överskådliga.

Jag påpekar, att den omförmälda tillämpningsförfattningen redan

nu upptager bestämmelser, som icke utan riksdagens medverkan kunna

undergå ändring, nämligen beträffande de av riksdagen godkända grunderna

för dispositionen av anslaget till medellösa förvärvare av kyrkliga ensittarlägenheter.

Därest den angivna, av mig förordade huvudgrunden för behörighetsregleringen

mellan Kungl. Majit och kammarkollegiet, nämligen

viss areal eller visst värde å försäljningsobjektet, varder av riksdagen godkänd,

komma givetvis de blivande stadgandena i tillämpningsförfattningen

i avseende å denna kompetensreglering att erhålla samma bindande natur.

En eventuellt framdeles ifrågasatt ändring av kompetensgränsen bör följaktligen

icke kunna företagas utan en förnyad hänvändelse till riksdagen

i frågan.

Genom den år 1932 åvägabragta s. k. ecklesiastika boställsreformen ställdes

länsstyrelserna, vilka tidigare haft sig anförtrodda vidsträckta förvaltningsuppgifter

beträffande den kyrkliga jorden, utanför dennas administration.

Man kan väl sätta i fråga, huruvida denna länsstyrelsernas avkoppling

från förevarande förvaltningsområde varit nödvändig och välbetänkt.

Då så likväl skett och det lokala inseendet över det kyrkliga fastighetsbeståndet

nu i stället hänlagts till stiftsnämnderna, lärer vara angeläget tillse,

att enhetligheten i den nya förvaltningsorganisationen i görligaste mån upprätthålles.

På sätt den sakkunnige erinrat har, jämlikt ett i 3 § i kyrkliga försäljningslagen

ännu kvarstående stadgande, innehavare av ensittarlägenhet å

kyrklig jord, som önskar friköpa det till lägenheten hörande jordområdet,

att rikta sin ansökan härom till länsstyrelsen. Där det icke är

uppenbart, att friköp ej kan medgivas, ankommer det å länsstyrelsen att

föranstalta örn förrättning på stället, som enligt den gällande ordningen

härför skall företagas av ordföranden i vederbörande, under stiftsnämnden

sorterande, boställsnämnd. Efter förrättningen skola handlingarna

åter överlämnas till länsstyrelsen och först härefter kommuniceras

ärendet med stiftsnämnden, under vars inseende fastig
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 166.

heten är ställd. Stiftsnämnden skall med sitt utlåtande återställa handlingarna

till länsstyrelsen, som slutligen redovisar dem till kammarkollegiet.

Lämnar kammarkollegiet medgivande till friköpet, tillkommer det

återigen stiftsnämnden att företaga de av kollegiets beslut påkallade

verkställighetsåtgärderna.

För att möjliggöra ett undanröjande av den påtagliga dualism i behandlingsproceduren,

som här i korthet beskrivits, har den sakkunnige föreslagit,

att den nyssberörda bestämmelsen i försäljningslagen, att ansökan örn

friköp skall ingivas till länsstyrelsen, skall ur lagen utgå. Förslaget i denna

del har biträtts av alla stiftsnämnderna och även tillstyrkts av det stora

flertalet länsstyrelser. Av några länsstyrelser liksom ock särskilt av Överståthållarämbetet

hava dock gentemot förslaget framställts vissa erinringar.

Härvid har framhållits, dels att friköpsärende, som berör stadsplane-,

byggnadsplane- och utomplansfråga, allt fortfarande borde bliva föremål

för länsstyrelsens utredning och yttrande, dels att, över huvud taget, den

sakkunskap, som länsstyrelserna representerade i fråga örn fastighetsförhållandena

och särskilt beträffande fastighetsvärdena inom sina respektive förvaltningsområden,

alltjämt borde komma friköpsärendena till godo.

Jag finner vad sålunda framhållits beaktansvärt. Den länsstyrelsernas sakkunniga

medverkan, som här avses, bör emellertid i så fall icke begränsas

enbart till friköpsansökningarna utan givetvis även komma övriga kyrkliga

försäljningsärenden till del, helst i det stora flertalet av dessa senare den

sociala karaktären av försäljningsåtgärden icke torde vara mindre framträdande

än i fråga om friköpsärendena. De här framförda önskemålen torde

sålunda lämpligen böra tillgodoses icke genom upprätthållande av den gällande

skiljaktiga ordningen för handläggningen i orterna av, å ena sidan,

friköpsansökningarna och, å den andra, övriga försäljningsärenden utan på

det sätt, att i tillämpningsförfattningen till den kyrkliga försäljningslagen

intages en generell föreskrift av innehåll, att vederbörande länsstyrelses yttrande

skall till vinnande av utredning i de hänseenden, som här särskilt

berörts, av kammarkollegiet inhämtas beträffande alla enligt den förevarande

lagen ifrågakommande försäljningar.

I enlighet med vad av länsstyrelserna allmänt förordats torde prövningen

av fråga om statsbidrag för i samband med friköp av kyrkliga lägenheter

uppkommande kostnader böra bibehållas hos nämnda myndigheter. Då

vederbörande stiftsnämnd givetvis bör hållas underkunnig om, då friköpssökande

på grund av sina svaga för mögenhets villkor gör framställning örn

erhållande av dylikt bidrag, synes föreskrift böra meddelas därom, att sådan

framställning skall ingivas till stiftsnämnden, vilken därefter skall hava

att med eget yttrande befordra densamma vidare till länsstyrelsen.

Jag har med hänsyn till de omständigheter, som jag nu berört, funnit

mig böra biträda den sakkunniges förslag jämväl i vad detsamma avser

ändring av 3 § i kyrkliga försäljningslagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis ''proposition Nr 166.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att det av den sakkunnige

upprättade förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 4

januari 1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 166.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:367 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående särskilda grunder för klockaroch organistlöns bestämmande samt ör s. 4 i texten
  2. 1LU 1938:54 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 4 januari 1927 s. 1 i texten