Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till Bassholmabäckens regleringsföretag inom Tosjö och Rya socknar av Kristianstads län

1938-02-25 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:172, Angående ytterligare statsunderstöd till Bassholmabäckens regleringsföretag inom Tosjö och Rya socknar av Kristianstads län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 172.

1

JVr 172.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till Bassholmabäckens regleringsföretag inom

Tosjö och Rya socknar av Kristianstads län; given

Stockholms slott den 25 februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Den 20 oktober 1922 beviljade Kungl. Majit till Bassholmabäckens regleringsföretag

av år 1918, avseende torrläggning av Ramnasjöns botten samt

vattenskadad mark i Tosjö och Rya socknar av Kristianstads län, dels statsbidrag

från allmänna avdikningsanslaget med 29,120 kronor och dels lån från

odlingslånefonden med 58,260 kronor, varjämte Kungl. Majit fastställde för

företaget upprättad arbetsplan.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 172.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Vidare beviljade Kungl. Majit den 21 november 1925 till företagets utförande

ytterligare lån å 24,840 kronor från odlingslånefonden.

Sedan det visat sig, att det för vissa intressenter i företaget mötte svårighet

att fullgöra dem åliggande amortering för lånen, medgav Kungl. Majit den

17 november 1933 beträffande åtta intressenter visst kortare anstånd med erläggande

av under år 1933 till betalning förfallna delar av intressenterna påförda

annuiteter å lånet av den 20 oktober 1922.

Härjämte medgav Kungl. Majit den 9 mars 1934 dels uppskov under tre

år med erläggande av envar av de annuiteter, som för vissa, omförmälda intressenter

tillhöriga fastigheter från och med år 1933 förfallit eller förfölle till

betalning å de jämlikt Kungl. Maj :ts förenämnda beslut den 20 oktober 1922

och den 21 november 1925 till företaget beviljade lånen, dels ock räntefrihet

under uppskovstiden å samma fastigheters andelar i oguldna kapitalskulden

å sagda lån.

Slutligen medgav Kungl. Majit den 30 oktober 1936 fyra av förberörda intressenter

dels anstånd under ytterligare ett år med erläggande av envar av de

annuiteter, som för deras fastigheter från och med år 1936 förfölle till betalning

å nyssnämnda båda lån, dels ock räntefrihet under uppskovstiden å samma

fastigheters andelar i oguldna kapitalskulden å lånen.

I en den 18 januari 1937 dagtecknad skrift hava delägarna i regleringsföretaget

hemställt örn befrielse från skyldigheten att återbetala de delar av till

sagda företag beviljade lån från odlingslånefonden, som belöpte på den i

företaget ingående Ramnasjön, ävensom om nedskrivning av övriga delar

av samma lån med belopp, motsvarande skillnaden mellan de verkliga kostnaderna

för ifrågavarande arbeten och de kostnader, samma arbeten skulle

hava dragit, därest de blivit utförda enligt nu gällande arbetspriser.

Över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits den 4 december

1937 av lantbruksstyrelsen, som därvid överlämnat yttrande av lantbruksingenjören

L. Holmström, samt den 1 februari 1938 av statskontoret. Sistnämnda

myndighet har därvid jämväl haft att taga i övervägande ett av

lantbruksstyrelsen den 30 november 1936 på grund av särskild anbefallning

avgivet utlåtande — jämte därvid fogade yttranden av länsstyrelsen i Kristianstads

län och lantbruksingenjören Holmström — angående lindring i fråga om

återbetalningen av de till förevarande företag beviljade statslånen.

Jag torde i detta sammanhang även få omnämna, att fyra delägare i företaget

— vilka samtliga tidigare beviljats uppskov med erläggande av å deras

fastigheter belöpande låneannuiteter — uti särskilda till Kungl. Maj :t ställda,

av lantbruksstyrelsen med utlåtande den 13 november 1937, jämte yttranden

av vederbörande lantbruksingenjör och landsfiskal, överlämnade ansökningar

hemställt örn ytterligare anstånd med annuiteternas inbetalande. Över ansökningarna

har statskontoret den 1 februari 1938 avgivit särskilt utlåtande.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid av lantbruksingenjören

L. Holmström åren 1917—1918 hållen syneförrättning enligt lagen den 20 juni

1879 örn dikning m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

3

Företaget, som avsåg dels torrläggning av den förut uttappade Ramnasjöns

botten och dels nygrävning av tilloppet till sagda sjö, den s. k. Bassholmabäcken,

omfattar

Av sagda areal innehava låntagarna 162.18 hektar, därav 75.36 hektar åker

samt 86.82 hektar äng och odlingsmark.

Företaget är slutfört. Arbetena hava godkänts av lantbruksstyrelsen den

23 januari 1924.

Vid arbetsplanens fastställande beräknades båtnaden genom företaget till

157,345 kronor 57 öre, varav låntagarnas andel utgjorde 144,703 kronor.

I en vid intressenternas framställning örn statsunderstöd fogad utredning av

vederbörande förrättningsman beräknade denne kostnaden för företaget till

125,792 kronor 26 öre. Med hänsyn till att vid tiden för ärendets behandling

i lantbruksstyrelsen arbetspriserna voro i fallande, ansågs en reducering av

den i förslaget beräknade kostnaden böra ske till 89,102 kronor 26 öre. De

slutliga kostnaderna för företaget — vilket i huvudsak utförts redan före 1922

eller under en tid med toppriser på arbetsmarknaden — uppgingo till omkring

145,400 kronor.

Såsom förut nämnts har staten för företagets utförande beviljat:

i statsbidrag utan återbetalningsskyldighet .............. kronor 29,120

i lån tillhopa ........................................ » 83,100

Länsstyrelsen i Kristianstads län har genom utslag den 12 april 1928 respektive

den 15 december 1931 fastställt fördelningen av de båda till företagets

utförande beviljade lånen. Därav framgår, att 1922 års lån skall amorteras

under åren 1930—1955 med en annuitet av 3,873 kronor 12 öre under ett

vart av de första 24 åren samt att 1925 års lån skall avbetalas under åren

1933—1958 nied en annuitet av 1,651 kronor 36 öre under ett vart av de första

24 åren.

Företaget finns upptaget i den förteckning över i ekonomiskt trångmål varande

torrläggningsföretag, som intagits i lantbruksstyrelsens till Kungl. Majit

den 24 januari 1934 avgivna utlåtande, vilket utlåtande såsom Bilaga A fogats

till Kungl. Maj:ts den 16 februari 1934 till riksdagen avlåtna proposition nr

144 angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag.

Till stöd för sin framställning av den 18 januari 1937 hava delägarna i

Jörctaget framhållit bland annat följande.

På delägarna hade år 1928 utdebiterats 33,181 kronor 50 öre. Då vissa delägare

ej kunde fullgöra denna utdebitering, måste år 1935 företagas en ny

utdebitering med 5,331 kronor 77 öre på de delägare, som kunde betala. Då

de flesta delägarna vore småbrukare — knappast någon av dem brukade mer

åker .............

äng och odlingsmark

83.41 hektar

103.23 »

Summa 186.64 hektar.

Summa kronor 112,220.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

än 10 hektar åker — hade utförandet av ifrågavarande företag blivit ruinerande

för dem. Ett flertal delägare hade nödgats begära anstånd med annuiteternas

erläggande, vilket också beviljats dem. Emellertid hjälpte ett uppskov

endast för tillfället. För ernående av en verklig och varaktig hjälp åt de

sämst ställda vore det nödvändigt med en avskrivning av statslånen.

Lantbruksingenjören Holmström har anfört väsentligen följande.

De egentliga kostnaderna för företaget hade uppgått till i runt tal 114,330

kronor och sålunda med omkring 11,000 kronor understigit den av Holmström

beräknade och i intressenternas ursprungliga ansökning om statsunderstöd

intagna kostnadssumman, 125,792 kronor 26 öre. Härtill komme emellertid

mycket betydande ränteutgifter till ett belopp av omkring 31,070 kronor,

vilka uppkommit genom att företagets styrelse uraktlåtit att på delägarna

utdebitera vare sig de för arbetet upplånade medlen eller därå upplupen

ränta.

Vid syneförrättningen 1917—1918 hade Ramnasjöns botten bestått av delvis

björkbevuxen ängs- och betesmark, under det att marken utmed Bassholmabäcken

sedan gammalt varit odlad. Vid inspektion av företaget 1933 hade

Holmström konstaterat, att kanalerna inom Ramnasjöområdet varit i hög

grad förfallna och på sina ställen igenslammade ända till 1 meters höjd över

det fastställda bottenläget samt att dittills några rensningsarbeten överhuvud

ej förekommit inom företaget. Efter sagda tidpunkt hade emellertid, enligt

vad Holmström försport, någon rensning utförts i Ramnasjöns utlopp, vilket

arbete dock av ekonomiska skäl ej blivit genomgripande. Samtliga kanaler

med undantag av Bassholmabäcken, som vore självrensande, hade sålunda

fått förfalla. Av svenska mosskulturföreningens ombud verkställd undersökning

av jordmånen i sjöbottnen hade givit vid handen, att densamma vore

av mycket god beskaffenhet och lämplig för odling.

I fråga om sökandenas framställning om full avskrivning av de delar av

statslånen, som folie på Ramnäs jon, ville Holmström framhålla, att inga andra

skäl funnes att förebära än fattigdom hos jordägarna samt därav följande

oförmåga att tillgodogöra sig båtnaden. Möjligen kunde därtill läggas åtanken

på den intensitet, varmed statens organ propagerade för nyodlingar under

krigsåren, vilken propaganda säkerligen bidragit till beslutet om företagets

tillkomst. I vad ansökningen avsåge nedsättning av den del av lånen,

som belöpte på markerna längs Bassholmabäcken, med skillnaden mellan de

verkliga kostnaderna för uppgrävningen av nämnda bäck och de kostnader,

samma arbete skulle hava dragit enligt nu gällande arbetspriser, ville Holmström

framhålla, att denna skillnad kunde beräknas utgöra omkring 40 procent

av de verkliga kostnaderna. En dylik nedsättning kunde enligt Holmströms

åsikt hava ett visst berättigande.

Vad beträffade frågan örn i vilken utsträckning utnyttjandet av Ramnasjöns

botten försvårats genom efter företagets utförande inträffad sättning av

marken finge nämnas, att hopsjunkningen av marken särskilt inom de centrala

delarna av sagda område blivit relativt avsevärd eller 0.5 å 0.8 meter.

I detta sammanhang torde få nämnas, att vederbörande landsfiskal i yttrande

över omförmälda uppskovsansökningar från fyra delägare i företaget

tillstyrkt bifall till ansökningarna, dock endast under förutsättning att frågan

örn avskrivning av större eller mindre del av lånen upptoges till prövning. Härvid

har landsfiskalen bland annat framhållit, att den ekonomiska ställningen

för ett flertal delägare bleve ohållbar, för den händelse lånen i sin helhet

skulle uttagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172. 0

Länsstyrelsen i Kristianstads län bär ansett sig böra avstyrka bifall ej

blott till nyssnämnda ansökningar om ytterligare anstånd med annuiteternas

erläggande utan även till ifrågasatt nedskrivning å lånen. Såsom skäl för sitt

avstyrkande i sistnämnda hänseende har länsstyrelsen anfört, att en avskrivning

med hänsyn till därmed förenade konsekvenser syntes utgöra en betänklig

lösning samt att en dylik åtgärd i allt fall icke torde vara lämplig av principiella

skäl.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att till nedskrivning av vissa låntagares

andelar i de till ifrågavarande företag beviljade lånen måtte från statens avdikningsanslag

anvisas ett sammanlagt belopp av 30,454 kronor 16 öre.

Lantbruksstyrelsen har till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.

Av tillgängliga upplysningar rörande företaget funne lantbruksstyrelsen det

otvetydigt framgå, att, även örn man bortsåge från det bristande underhållet

av företaget, den vid syneförrättningen påräknade båtnaden särskilt i vad

beträffande Ramnasjöområdet icke kunnat uppnås. Kostnaderna för det

ytterligare grävningsarbete, som skulle erfordras för utvinnande av sagda

båtnad i full utsträckning, hade jämväl funnits bliva så betydande, att sådant

ytterligare arbete syntes nu icke kunna tillrådas. Härtill komme, att

företaget kunde sägas hava i viss grad föranletts av statsmakternas under

världskriget vidtagna åtgärder för höjande genom nyodlingar m. m. av landets

livsmedelsproduktion ävensom att företaget sedermera drabbats av den

därefter inträffade omkastningen i jordbrukskonjunkturerna. Med hänsyn

till dessa förhållanden funne lantbruksstyrelsen för sin del ett ingripande från

statens sida i syfte att lindra det ekonomiska betryck, vari vissa av delägarna

råkat, kunna anses motiverat.

Vad beträffade formen för ett dylikt ingripande finge till en början framhållas,

att detsamma lämpligen syntes böra ske i form av nedskrivning för

de hårdast belastade låntagarna av deras andelar i kapitalskulden å de till

företaget beviljade lånen. För bedömande av denna fråga hade lantbruksstyrelsen

gjort en undersökning angående storleken av låneannuiteterna för

hektar av den för ifrågavarande fastigheter i företaget ingående arealen. För

fastighet, som ägde del i såväl Ramnäs jon som annan i företaget ingående

mark, hade därvid uppdelning skett å dessa båda markgrupper.

I fråga om Ramnasjön torde med hänsyn till den båtnad, som för densamma

torde vara möjlig att ernå genom företaget, annuiteterna icke böra

överstiga 15 kronor för hektar. Enligt den för lånen fastställda fördelningen

uppginge nuvarande annuiteter för den högst belastade låntagaren till sammanlagt

omkring 72 kronor för hektar. En sänkning av kapitalskulden med

omkring 80 procent syntes sålunda böra vidtagas för denna fastighet. Enär

det Hnge förutsättas, att annuiteterna för övriga områden inom Ramnasjön

stöde i samma förhållande till å dem uppkommande båtnad som för nyssnämnda

fastighet, syntes jämväl för övriga delägare, vilka borde komma

ifråga vid eventuell nedskrivning i vad avsåge denna del av företaget, kapitalskulden

böra minskas med 80 procent.

För de marker åter, vilka vore belägna längs Bassholmabäcken, syntes med

beaktande av att å desamma full torrläggningseffekt borde kunna erhållas

genom företaget, låneannuiteten böra få uppgå till högst 25 kronor för hektar.

Enär annuiteten för den starkast belastade sökanden nu utgjorde omkring 41

kronor för hektar, syntes sålunda en nedskrivning av dennes kapitalskuld med

omkring 40 procent böra vidtagas. Av förut nämnda skäl torde motsvarande

procenttal i vad avsåge sistberörda område jämväl i övrigt böra tillämpas, där

nedskrivning borde ifrågakomma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Enligt från statskontoret inhämtad uppgift uppginge, efter inbetalning av

1935 års annuitet, kapitalskulden å 1922 års lån till 54,378 kronor 75 öre

samt å 1925 ars lån till 25,468 kronor 90 öre och företagets ifrågavarande

kapitalskuld i dess helhet sålunda till 79,847 kronor 65 öre. Till nedskrivning

torde böra ifrågakomma de delägare i företaget, vilka funnes upptagna i följande

tabell (vilken inom departementet varit föremål för komplettering i

vissa hänseenden). Eventuell nedskrivning torde böra ske i första hand å

det till företaget år 1925 beviljade mindre lånet, därvid ifrågavarande delägares

andelar i detta lån komme att helt avskrivas, varefter återstående nedskrivningsbelopp

skulle gälla deras andelar i 1922 års lån.

1

2

3

4

f"

5

j Fastighet

Jord-

reg.

nr

Ägare

Annuitet å

1992 års och

1925 års lån

Kronor

Andel i kapitalskulden

1922 års

lån

Kronor

1925 års

lån

Kronor

Summa

Kronor

Mark inom

Ramnasjön.

Tosjö socken.

j Rävakärr

l6

Elof Nilsson............

574: 27

5,652: 66

2,647: 51

8,300:17

>

l2

A. Andersson ..........

590: 04

5,807: 94

2,720:15

8,528:09

1 Bassholma

87

J. V. Bengtsson ........

344: 07

3,388:74

1,586: 25

4,972:99

»

93

1

,

64

[•Karl J. Johansson ......

321: 72

3,166:73

1,483: 23

4,649: 96

>

96

1

>

av 918

Karl Andersson ........

309:04

3,041:91

1,424: 78

4,466: 69

>

82

Edvin Nilsson..........

310: 66

3,057: 97

1,432:12

4,490: 09

Summa

2,449:80

24,113:95

11,294:04

35,407: 99

Nedskrivning med 80 procent

19,291:16

9,035: 23

28,326:39

Kapitalskuld efter nedskrivningen

4,822: 79

2,258: 81

7,081:60

Mark längs Bassholmabäcken.

Tosjö socken.

Ljungagården

l9

Emil Asklund ..........

76:79

755:92

353: 96

1,109: 88

Bassholma

l11

Sigfrid Johansson........

60: 28

593: 33

277: 92

871: 25

Rya socken.

Persköp

39

Sigfrid Johansson........

111:65

1,099: 05

514: 67

1,613:72

>

310

Helmer Persson ........

93: 96

924:96

433: 08

1,358:04

>

3“

F. H. Pålsson ..........

25: 36

249: 44

117: 10

366: 54

Summa |

368: 04

3,622: 70

1,696: 73

5,319:43

Nedskrivning med 40 procent

1,449: 08

678: 69

2,127: 77

Kapitalskuld efter nedskrivningen

2,173: 62

1,018:04

3,191: 66

I avseende å fastigheten Rävakärr l2 inhämtas av tillgängliga handlingar,

bland annat, att fastigheten under några år ägts av fabrikören A. Andersson,

Klippan, vars ekonomiska ställning av vederbörande landsfiskal uppgivits

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

7

vara god, samt att fastigheten numera lärer hava överlåtits å en son till

Andersson, vilken dock ej själv brukar egendomen utan upplåtit densamma

på arrende.

Vad angår förut omförmälda framställningar av fyra låntagare örn ytterligare

uppskov med gäldandet av vissa låneannuiteter har lantbruksstyrelsen

förklarat sig hysa den uppfattningen, att sökandenas möjligheter att erlägga

sagda annuiteter icke komme att ökas genom fortsatt uppskov. Emellertid

har styrelsen likväl ansett sig böra tillstyrka, att, i avvaktan på slutförandet

av utredningen angående eventuell avskrivning av viss del av lånen,

sagda låntagare måtte komma i åtnjutande av uppskov under ytterligare

ett år med gäldandet av låneannuiteter, som belöpa på dem tillhöriga

fastigheter, ävensom av räntefrihet under uppskovstiden å samma fastigheters

andelar i oguldna kapitalskulden å lånen.

Statskontoret har bland annat anfört följande.

Såvitt statskontoret kunde finna, syntes det läge, vari förevarande regleringsföretag

kommit, till icke ringa del hava sin grund i det sätt, på vilket

företaget handhafts av intressenterna och deras förtroendemän. Med hänsyn

härtill och i betraktande av de konsekvenser för statsverket, som kunde

befaras vid ett bifall till lantbruksstyrelsens hemställan, ansåge sig statskontoret

för sin del icke kunna tillstyrka nedskrivning av avdikningslånefondens

här berörda fordringar.

Härtill komme, att ett flertal av de fastighetsägare, för vilka lantbruksstyrelsen

förordat nedsättning av skuldbeloppen, nämligen A. Andersson, J. V.

Bengtsson, Karl Andersson och Sigfrid Johansson, syntes hava förvärvat sina

i lantbruksstyrelsens utlåtande angivna fastigheter först sedan regleringsföretåget

slutföids och att sålunda i dessa fall vid köpeskillingarnas bestämmande

hänsyn kunnat tagas till att fastigheterna graverats av odlingslån.

Framställningarna om ytterligare anstånd för vissa delägare i företaget

med erläggande av dem åvilande låneannuiteter avstyrktes av statskontoret.

Av utredningen torde framgå, att de verkliga kostnaderna för utförandet Departementsav

ifrågavarande torrläggningsföretag i huvudsak på grund av omständig- chelenheter,

över vilka delägarna icke kunnat råda, blivit avsevärt högre än de beräknade

kostnaderna. Det torde jämväl få anses ådagalagt, att båtnaden av

torrläggningen — för såvitt angår Ramnasjöns botten, där svåra marksättningar

ägt rum — ej på långt när uppgått till påräknad storlek samt att densamma

understiger vad som normalt hol de svara mot de nedlagda kostnaderna.

Bland annat på grund härav lia vissa intressenter i företaget i större

eller mindre grad råkat i bekymmersamma ekonomiska omständigheter. Förevarande

företag är också, såsom förut nämnts, upptaget i den förteckning

över i ekonomiskt trångmål varande torrläggningsföretag, som finns intagen

i propositionen nr 144/1934. I betraktande av det anförda synas billighetsskäl

tala för att de sämst ställda intressenterna erhålla någon läflnad i sin

skuldbörda genom alt ytterligare statsunderstöd herodes företaget i och för

statslånens nedskrivning. Med hänsyn till vad i ärendet framkommit anser

jag mig emellertid ej kunna förorda, att statsmedel anvisas för nedskrivning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

av de låneandelar, som belöpa å mark längs Bassholmabäcken. Vad däremot

angår den mark, som ligger inom Ramnasjön, tillstyrker jag, att en nedskrivning

sker av de låneandelar, som belöpa å de av lantbruksstyrelsen

angivna fastigheterna med undantag av Rävakärr l2. Nedskrivningen torde

emellertid i avvaktan på ytterligare undersökning böra begränsas till 60 procent

av nuvarande kapitalskuld för omförmälda fastigheter. Vad statskontoret

anfört synes mig ej vara av beskaffenhet att utgöra hinder för en nedskrivning

i av mig angiven omfattning. Mot lantbruksstyrelsen förslag att

nedskrivning i första hand bör ske å 1925 års lån har jag intet att erinra.

Vid bifall till vad jag nu förordat skulle det för nedskrivning erforderliga

beloppet uppgå till 16,127 kronor 94 öre, vilket belopp bör anvisas från statens

avdikningsanslag. Härtill bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa bidragsbeloppets

fördelning å här avsedda fastigheter. Beloppet torde icke böra inräknas i

det belopp, som Kungl. Maj:t enligt riksdagens medgivande äger för visst

år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.

Ifrågavarande företag synes vara av den art, att detsamma bör göras till

föremål för närmare undersökning av de jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 11 juni 1937 tillkallade utredningsmännen för verkställande av utredning

rörande de statsunderstödda torrläggningsföretagen (torrläggningskommittén).

Sedan riksdagens beslut i förevarande ärende fattats, torde

därför handlingarna i ärendet böra överlämnas till sagda utredningsmän.

Beredningen av vissa delägares ansökan örn anstånd med betalning av förfallna

annuiteter å företaget beviljade lån är ännu ej slutförd. Sedan så

skett, torde jag få ånyo anmäla frågan därom för Kungl. Maj:ts prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att till nedskrivning av vissa andelar av de till Bassholmabäckens

regleringsföretag av år 1918 i Tosjö och Rya socknar

av Kristianstads län den 20 oktober 1922 och den 21 november

1925 beviljade lånen från odlingslånefonden må från

statens avdikningsanslag till företaget anvisas ett belopp av

16,127 kronor 94 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

387407. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:183 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Bassholmabäckens regleringsföretag inom Tosjö ock Rya a1 i texten
  2. JoU 1938:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Bassholmabäckens regleringsföretag inom Tosjö och Rya socknar av Kri a1 i texten