Sök i Ratio Lex

Angående ny klassificering av trafikanstalterna vid postoch telegrafverken samt statens järnvägar

1938-02-25 · 67 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 61 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:175, Angående ny klassificering av trafikanstalterna vid postoch telegrafverken samt statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175

1

Jr 175.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ny klassificering

av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt

statens järnvägar; given Stockholms slott den 25 februari

1938.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Departementschefen, statsrådet Forslund anför:

Sedan särskilt tillkallade sakkunniga —■ 1936 års klassificeringskommitté

—- avgivit förslag till ny klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken

samt statens järnvägar, torde jag nu få anmäla detta ärende.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 175.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Inledning.

Innan jag ingår på en redogörelse för förslaget, torde jag till en början få

erinra om gällande klassificerings gr under.

Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk blevo föreståndarna

vid postkontoren samt för telegrafverkets och statens järnvägars

stationer inordnade i den för de olika verken gemensamma löneskalan. Dessförinnan

hade beträffande nämnda föreståndarbefattningar vid post- och telegrafverken

tillämpats avlöningsformer, som i viss mån avveko från de för

verkens övriga ordinarie personal gällande.

Sammanförandet av föreståndarbefattningarna vid berörda verks ifrågavarande

trafikanstalter i en gemensam löneskala framkallade även kravet på

att dessa trafikanstalter skulle klassificeras efter såvitt möjligt enhetliga grunder.

En allmän omklassificering i berörda syfte genomfördes genom beslut

av 1926 års riksdag.

Genom berörda klassificering, som grundade sig på ett av kommunikationsverkens

lönenämnd år 1925 avgivet förslag och som var baserad på 1923 års

trafiksiffror, ernåddes, i olikhet mot vad tidigare varit fallet, enhetlighet i huvudgrunderna

för klassindelningen såtillvida, som en för alla verken gemensam

princip lades till grund för särskiljandet i klasser av de olika anstalterna,

sedan dessa ordnats i löpande följd med tillämpning av poängskalor med

olika byggnad för olika verk men med den gemensamma uppgiften att för

varje ökning i poängtalet angiva en för samma skala likformig stegring av

stationsföreståndarens arbete och ansvar. Däremot var det av naturliga skäl

icke möjligt att sinsemellan enhetligt värdesätta de trafikfaktorer, som inom

de särskilda verken ansetts vara av betydelse för klassindelningen.

I fråga örn beräknandet av det poängtal, som skall angiva stationsföreståndarnas

arbete och ansvar, förfares olika vid olika verk. Vid statens järnvägar

och postverket utgår man från ett för varje station på grundval av de

olika trafikfaktorerna, med tillämpning av vissa konstanta reduktionstal, beräknat

trafiktal, angivande den stationen åvilande sammanlagda arbets- och

ansvarsbördan. Poängvärdet av föreståndarens andel i berörda arbete och

ansvar erhålles därigenom, att trafiktalet divideras med ett s. k. ledningstal,

motsvarande det på visst sätt beräknade matematiska värdet av de å stationen

placerade, i arbetsledningen deltagande arbetskrafterna. Härtill kommer

beträffande statens järnvägar visst poängtillägg för allmän inspektion

och nattjänst. I fråga om telegrafverket åter bestämmes föreståndarens poängtal

på det sätt, att varje i poängberäkningen ingående trafikfaktor medräknas

till sitt grundvärde upp till den gräns, vid vilken stationsföreståndaren

normalt ansetts vara i behov av kvalificerad medhjälpare inom det ifrågavarande

arbetsområdet (brytpunkten). Ovanför denna gräns ingår vederbörande

faktor med reducerat värde i förhållande till beskaffenheten av den

hjälp, som ansetts böra stå föreståndaren till buds.

Vid 1926 års riksdag genomfördes därjämte vissa ifrågavarande anstalter

berörande ändringar i 1919 års avlöningsreglemente. Sålunda infördes i den

till reglementet hörande tjänsteförteckningen i 25 :e lönegraden postmästare

av klass 1 A och stationsinspektor av klass 1 A. Samtidigt ändrades benämningen

av postmästare av klass 1 till postmästare av klass 1 B samt av

stationsinspektor av klass 1 till stationsinspektor av klass 1 B. Någon mot
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

3

svarande förändring vidtogs icke beträffande telegrafverket, som sålunda saknar

föreståndarbefattningar i 25 :e lönegraden.

I 16 :e lönegraden inrättades vid postverket en ny befattningsgrupp med benämning

stationsmästare av klass 5, varjämte stationsmästarna av klass 1, 2

och 3 i lönegrad 12, 7 respektive 5, erhöllo benämning stationsmästare av

klass 6, 7 respektive 8.

Föreståndarbefattningarna och deras lönegradsplaceringar vid de tre verken

efter dessa ändringar framgå av följande tablå:

Löne-

grad

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

5

Stationsmästare av klass 8

7

Stationsmästare av klass 7

8

Stationsmästare av klass 7

12

Stationsmästare av klass 6

Stationsmästare av klass 6

15

Telegrafkommissarie av

klass 6

16

Stationsmästare av klass 5

Stationsinspektor av klass

4 B och stationsmästare

av klass 5

17

Telegrafkommissarie av

klass 5

18

Postmästare av klass 4

Telegrafkommissarie av

klass 4

Stationsinspektor av klass

4 A

j 20

Postmästare av klass 3

Telegrafkommissarie av

klass 3

Stationsinspektor av klass 3

22

Postmästare av klass 2

Telegrafkommissarie av

klass 2

Stationsinspektor av klass 2

24

Postmästare av klass 1 B

Telegrafkommissarie av

klass 1 B

Stationsinspektor av klass

1 B

25

Postmästare av klass 1 A

Stationsinspektor av klass

1 A

26

Överpostmästare

| Telegrafkommissarie av

klass 1 A

Överinspektör

Stationsmästare av klass 7 och 8 vid postverket (postexpeditioner) och klass

7 vid statens järnvägar ingingo emellertid icke i 1926 års klassificering.

Förenämnda klassificeringsgrunder hava vid upprepade tillfällen blivit föremål

för erinringar.

Sålunda riktades redan mot lönenämndens förslag av år 1925 åtskilliga anmärkningar

från de tre verksstyrelserna. Jämväl riksdagen fann år 1926 vid

sin behandling av klassificeringsförslaget de av verksstyrelserna gjorda erin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ringarna icke kunna frånkännas berättigande men ansåg dock övervägande

skäl tala för förslagets godtagande.

År 1927 hemställde järnvägsstyrelsen, att det till grund för 1926 års klassificering

liggande systemet måtte beträffande statens järnvägar få utbytas

mot det tidigare vid verket använda systemet. Genom beslut den 14 april

1927 fann emellertid Kungl. Maj:t framställningen icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

År 1931 framlade samtliga tre verksstyrelser förslag till omklassificering

av trafikanstalterna, vilka förslag, särskilt beträffande postverket och statens

järnvägar, vörö byggda på principer, som avveko från grunderna för 1926 års

klassificering.

I häröver avgivna utlåtanden förordade lönenämnden och statens organisationsnämnd

på anförda skäl ett uppskov med den föreslagna klassificeringen.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 19 februari 1932 (proposition nr 146)

av dessa förslag förordade departementschefen med hänsyn till vad av sagda

nämnder anförts, att med klassificeringsfrågans lösning finge någon tid anstå.

Vad departementschefen sålunda och i övrigt anfört föranledde icke något

uttalande från riksdagens sida. Sedermera fann Kungl. Majit genom beslut

den 27 januari 1933 omförmälda förslag icke föranleda någon Kungl.

Majits vidare åtgärd.

I skrivelser den 28 augusti respektive den 11 september 1935 framförde

generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen åter förslag till omklassificering av

trafikanstalterna vid respektive verk. Verksstyrelserna framhöllo med hänsyn

till den starka utveckling, verkens rörelser undergått sedan det år, 1923,

vars trafiksiffror ligga till grund för gällande klassificering, behovet av en

snar omklassificering. I fråga om principerna för klassindelningen frångick

generalpoststyrelsen sitt förslag av år 1931, och båda verksstyrelsernas förslag

grundade sig i huvudsak på de för 1926 års klassificering gällande principerna,

dock med vissa kompletteringar.

Även järnvägsstyrelsen framlade i skrivelser den 30 september och den 30

oktober 1935 förslag i fråga om klassindelningen av statens järnvägars stationer.

Styrelsens förslag innefattade emellertid icke någon mera allmän omreglering

av järnvägsstationernas klassificering utan blott ett mindre antal

ändringar i klassindelningen. Detta torde delvis hava berott därpå, att sedan

1926 års klassificering genomfördes ett betydande antal järnvägsstationer årligen,

särskilt under de senaste åren, blivit upp- eller nedflyttade i klass samt

i vissa fall även helt indragna och lagda under annan station. Då härigenom

de mest trängande önskemålen om jämkningar i klassindelningen blivit

tillgodosedda, hade för statens järnvägars vidkommande behovet av en mera

allmän omklassificering icke gjort sig märkbart i samma grad som vid de

båda övriga verken. I utlåtande den 14 november 1935, som avgivits över

en av centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund gjord framställning

örn uppflyttning i klass av ytterligare ett antal järnvägsstationer hemställde

järnvägsstyrelsen, att åtgärder måtte av Kungl. Maj :t med det snaraste

vidtagas för åstadkommande av ett annat stationsklassificeringssystem, mera

ägnat än det nuvarande att motsvara fordringarna på ett rättvist verkande

och praktiskt användbart sådant.

Lönenämnden, som den 3 december 1935 avgav utlåtande över verksstyrelsernas

nu nämnda förslag, fann en allmän omklassificering för postoch

telegrafverkens vidkommande önskvärd. Vidare erinrade lönenämnden

om de anmärkningar mot gällande klassificeringssystem, som järnvägsstyrelsen

framfört, samt framhöll, att liknande erinringar även inom nämnden

uttalats vid förevarande ärendes behandling. De gjorda anmärkningarna sammanfattades

av lönenämnden sålunda:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 175.

5

I främsta rummet hade befälsuppsättningen vid de olika trafikanstalterna

ansetts äga alltför stort inflytande på klassificeringen. Sålunda hade framhållits,

att de faktorer, som vore bestämmande för poängtalen, alltför mycket

komme att variera med fluktuationerna i trafikrörelsen och de härav

tid efter annan påkallade och vidtagna ändringarna i personalförhållandena,

utan att i verkligheten stationsf öreståndarens arbete och ansvar i motsvarande

mån förändrats. Särskilt hade påpekats, att det s. k. ledningstalet,

som avsåge att utgöra det siffermässiga uttrycket för de i stationsledningsarbetet

deltagande arbetskrafterna, verkade alltför gynnsamt beträffande

vissa mindre stationers föreståndare, med få eller inga biträdande tjänstemän

i ledningsarbetet. Men även i fråga om stationsföreståndarna å större

stationer hade ledningstalet ansetts verka otillfredsställande därigenom, att

stationens placering i klass ej sällan bleve väsentligen beroende av den högre

eller lägre tjänstegraden för en eller annan i stationens ledningstal ingående

tjänsteman. Även mot värderingen av de i klassificeringssystemet ingående

särskilda faktorerna hade erinringar framställts. Sålunda hade ifrågasatts,

huruvida poängberäkningen av sådana faktorer som penninguppbörd och

medelsomslutning vore vid de olika verken riktigt avvägda. Därjämte hade

anmärkts, att beräkningen av faktorn »personal» skedde efter skiftande grunder

vid de särskilda verken. Såsom en brist i systemet hade ock betecknats

den omständigheten, att den ansvarsfulla säkerhetstjänsten vid statens järnvägar

lämnats strängt taget utanför de på klassificeringen inverkande faktorerna.

Slutligen hade såsom en allmän olägenhet med de nuvarande klassificeringsmetoderna

framhållits, att desamma icke vore ägnade att åvägabringa

den stabilitet i klassificeringssystemet, som kunde anses önskvärd till

undvikande av alltför täta sänkningar och höjningar i klass av olika trafikanstalter.

Lönenämnden anförde vidare, att på grund av de allvarliga anmärkningar,

som sålunda till följd av vunnen erfarenhet rörande det nuvarande

klassificeringssystemets praktiska tillämpning riktats mot detsamma, lönenämnden

ansett sig böra understödja det av järnvägsstyrelsen väckta förslaget

om en allmän utredning för ernående av ett förbättrat system. Lönenämnden

ansåge sig visserligen icke våga hysa den förhoppningen, att ett

för samtliga verk fullt lämpat, enhetligt klassificeringssystem stöde att utfinna.

Genom den ifrågasatta utredningen kunde det emellertid förväntas

bliva klarlagt, huruvida sådana modifikationer i det nuvarande gemensamma

systemet läte sig genomföra, att de påtalade bristfälligheterna och ojämnheterna

i detsamma bleve i huvudsak eliminerade, eller huruvida -—- såsom

järnvägsstyrelsen närmast syntes åsyfta —■ en återgång borde ske till de

före år 1926 rådande förhållandena på området, med fristående klassificeringssystem

vid de särskilda verken eller åtminstone vid statens järnvägar.

I varje fall borde det utredningsorgan, som tillsattes för ändamålet, erhålla

sådan sammansättning, att de tre verken däri bleve representerade.

På grund av det anförda förordade lönenämnden, att den ifrågasatta utredningen

med det snaraste igångsattes.

Vid anmälan av nu berörda förslag inför Kungl. Maj:t den 28 februari

1936 (proposition nr 141) anförde dåvarande departementschefen, bland

annat — jämte det han uttalade sin avsikt att inom kort utverka Kungl.

Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning

rörande ändrade grunder för klassificering av trafikanstalterna vid ifrågavarande

verk — att en ändrad klassificering såsom en anordning av mera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

provisorisk natur borde vidtagas på grundval av 1926 års klassificeringsprinciper.

Beträffande detaljerna av de ändringar i klassindelningen av trafikanstalterna,

som år 1936 beslutades, må nämnas, att vissa begränsningar i postoch

telegrafstyrelsernas förslag i fråga örn uppflyttning i klass vidtogos

bland annat med hänsyn därtill, att dylika ändringar icke ansågos böra vidtagas

i större omfattning än som kunde ske utan ett föregripande av den

då prövade principen för klassindelningen. I stort sett innebar 1936 års

ändringar följande uppflyttningar och nedflyttningar av trafikanstalter:

Uppflyttning Nedflyttning Nettoförbättring

Postverket............................ 64 15 49

Telegrafverket ........................ 34 2 32

Statens järnvägar...................... 30 13 17

Ett genomförande av denna ändrade klassindelning beräknades medföra

en årlig kostnadsökning, oberäknat dyrtidstillägg, av i runda hundratal kronor:
vid

postverket ........................ kronor 26,000

» telegrafverket .................... » 16,500

» statens järnvägar .................. » 12,300

Summa kronor 54,800.

Med bifall till därom av chefen för kommunikationsdepartementet

gjord hemställan bemyndigade sedermera Kungl. Maj:t genom beslut

den 15 maj 1936 departementschefen att tillkalla högst fyra sakkunniga

för att, med beaktande av vad departementschefen anfört till statsrådsprotokollet

för samma dag, verkställa utredning rörande ändrade grunder för klassificering

av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar

ävensom att avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Till nämnda statsrådsprotokoll anförde departementschefen, bland annat:

Den erfarenhet, som under de gångna tio åren vunnits beträffande gällande

klassificeringssystem, har givit vid handen, att detsamma icke är tillfredsställande.

Särskilt torde detta vara förhållandet beträffande de verkningar,

som metoden med det s. k. ledningstalet medfört. Jag finner mig

därför böra biträda de gjorda yrkandena om åtgärder för vinnande av

förbättrade förhållanden på ifrågavarande område och vill alltså förorda,

att utredning genom sakkunniga verkställes i syfte att söka ernå ett bättre

avvägt och mera smidigt verkande system för klassindelningen av ifrågavarande

verks trafikanstalter. Vid denna utredning torde böra undersökas,

huruvida ett enhetligt klassificeringssystem över huvud taget kan utfinnas,

som icke är behäftat med de gällande system vidlådande olägenheterna, eller

huruvida olika klassificeringssystem för olika verk böra tillämpas, varjämte

såvitt möjligt fullständiga förslag till klassindelning av de olika verkens

trafikanstalter torde böra av de sakkunniga utarbetas.

Med avseende såväl å grunderna för klassificeringen som å klassindelningen

i varje särskilt fall bör hänsyn tagas till bland annat vad som numera

i betraktande av de med den allmänna utvecklingen över lag ökade

kraven på arbetsprestation och effektivitet skäligen kan anses motivera de

mot de olika klasserna svarande löneställningama.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

7

På grund av Kungl. Maj:ts berörda bemyndigande uppdrog chefen för

kommunikationsdepartementet den 15 maj 1936 åt expeditionschefen i samma

departement T. E. Löfgren samt byråchefen i generalpoststyrelsen K. A.

Carstensen, dåvarande byråchefen i järnvägsstyrelsen J. E. Lindblad och byråchefen

i telegrafstyrelsen S. G. Wold att verkställa ifrågavarande utredning,

varjämte åt Löfgren uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de

sakkunnigas arbete.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen 1936 års klassificeringskommitté,

hava den 15 september 1937 avgivit förslag till ny klassificering av

trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar. Förslaget

har genom postverkets försorg utgivits i tryck. Över detta förslag

hava utlåtanden avgivits av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen,

varjämte yttranden avgivits av postmästareföreningen, posttjänstemännens

förening, svenska telegraftjänstemännens förening, kvinnliga

telegrafpersonalens förening, statens järnvägars befälsförbund och svenska

järnvägarnas kontorspersonalförbund, samt därefter av kommunikationsverkens

lönenämnd. Slutligen hava svenska järnvägsmannaförbundet, postmästaren

S. Hybbinette och telegrafkommissarien G. E. Olvén inkommit

med skrifter.

1936 års klassificeringskommitte''s förslag.

Kommittén har till en början meddelat, att de statistiska och övriga utredningar,

vilka ligga till grund för förslaget, i huvudsak på kommitténs

uppdrag verkställts inom vederbörande verk. Sedan med stöd av dessa utredningar

preliminära förslag till klassificering av de ifrågavarande tre verkens

trafikanstalter upprättats, hade dessa förslag delgivits, beträffande

postverket: postmästareföreningen, posttjänstemännens förening och svenska

postmannaförbundet, beträffande telegrafverket: svenska telegraftjänstemännens

förening och kvinnliga telegrafpersonalens förening samt beträffande

statens järnvägar: statens järnvägars befälsförbund och svenska järnvägarnas

kontorspersonalförbund. Nu berörda organisationer hade därefter

erhållit tillfälle att genom utsedda representanter vid sammanträden med

kommittén överlägga rörande de upprättade preliminära förslagen, därvid

önskemål örn jämkningar i olika avseenden framkommit. Svenska järnvägarnas

kontorspersonalförbund hade i särskild skrivelse till kommittén vidare

utvecklat sin ståndpunkt. De sålunda framkomna önskemålen hade

vid skedd överarbetning av de preliminära förslagen kunnat av kommittén

i viss utsträckning tillgodoses. För att vinna en närmare jämförande kännedom

örn vederbörande anstaltsföreståndares uppgifter i den praktiska verksamheten

hade kommittén genom besök studerat arbetsförhållandena vid

vissa anstalter.

Kommittén har härefter lämnat en allmän motivering för sitt förslag

och därvid till en början erinrat örn alt behovet av en allmän omklassificering

efter nya eller reviderade grunder av trafikanstalterna vid ifrågava
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

rande tre verk sedan flera år tillbaka gjort sig starkt gällande och att detta

behov jämväl från statsmakternas sida erkänts.

I anslutning härtill anför kommittén:

Genom de vid 1936 års riksdag beslutade ändringarna i fråga om vissa

trafikanstalters placering i klass blevo visserligen de till följd av verkens fortgående

utveckling mest framträdande kraven på jämkningar i klassindelningen

beaktade, men de i sådant hänseende vidtagna åtgärderna voro och

betecknades jämväl såsom ett provisorium i avvaktan på den då ifrågasatta

utredningen rörande modifierade eller helt nya klassificeringsgrunder.

Beträffande de år 1936 vidtagna ändringarna i klassindelningen är jämväl

att märka, att de förslag i ämnet, som förelädes riksdagen, framkommit

efter vissa av då rådande förhållanden betingade väsentliga jämkningar i

1926 års klassificeringsgrunder. Dessa jämkningar avsågo beträffande postoch

telegrafverken i huvudsak grunderna för klassgränsdragningen och inneburo

bland annat en av verkens utveckling betingad skärpning av kraven i

fråga örn de olika anstalternas hänförande till högre klass. Vidkommande

statens järnvägar bortsåg 1936 års förslag i stor omfattning från 1926 års

grunder och byggde i motsvarande grad på en rent erfarenhetsmässig bedömning

av stationerna. En fortsatt tillämpning av 1926 års grunder befanns

nämligen beträffande statens järnvägar leda till resultat, som icke

kunde av verket godtagas.

I detta sammanhang må jämväl framhållas, att det hinder, som tidigare

i viss mån ansetts föreligga för en fullständig nyklassificering för post- och

telegrafverkens del, nämligen frågan örn en sammanslagning helt eller delvis

av anstalterna vid dessa verk, numera väl får anses undanröjt, sedan Kungl.

Majit genom beslut den 29 maj 1936 tagit ställning till denna fråga. Kungl.

Majit har därvid förordnat örn utseende av en delegation med åliggande att

närmast svara för att samarbetet mellan de båda verkens myndigheter i skilda

instanser i fråga om gemensamma lokaler och gemensam personal bedrives

systematiskt och på sådant sätt, att uppkommande möjligheter till kostnadsbesparingar

för statsverket och ökad bekvämlighet för allmänheten bliva

vederbörligen beaktade och tillvaratagna.

Kommittén anför härefter, att nu gällande system för avlöning av föreståndarna

vid de tre verkens trafikanstalter förutsätter en indelning av dessa

anstalter i klasser, svarande mot den i lönehänseende vidtagna placeringen

av föreståndartjänsterna i olika lönegrader. Klassificeringens närmaste praktiska

syfte är därför att tjäna som underlag vid föreståndartjänsternas hänförande

till viss lönegrad. Kommittén fortsätter:

Det system, som för vinnande av berörda syftemål tillämpades vid 1926 års

klassificering, innebar i första hand, att de särskilda anstalterna inom varje

verk, med användande av en för verket utarbetad poängberäkning, ordnades

i en löpande följd, där ordningen bestämdes av varje anstalts

poängtal, vilket åter skulle giva ett siffermässigt uttryck för respektive

anstaltsföreståndares ansvar och arbete, sett i förhållande till övriga anstaltsföreståndare

vid samma verk. Ä den poängskala, som för varje verk

erhölls, bestämdes gränserna för de olika klasserna — sedan den övre gränsen

för anstalt av klass I B bestämts med stöd av erfarenhetsmässig bedömning

— efter en i stort sett för de tre verken gemensam matematisk regel,

grundad på avlöningsskillnaden mellan de olika föreståndargraderna.

Vid utarbetandet av detta klassificeringssystem gjordes för första gången

ett försök att genom en siffermässig uppskattning av de ifrågavarande tre

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

9

verkens trafikanstalter efter i möjligaste man enhetliga grunder möjliggöra

en sådan placering av föreståndarna i den för verken gemensamma löneskalan,

att varje föreståndare erhölle en med hänsyn till hans arbete och ansvar

rättvis löneställning ej blott i förhållande till övriga föreståndare vid

samma verk utan jämväl i förhållande till föreståndarna vid de andra två

verken. Denna strävan fick emellertid sitt egentliga uttryck i regeln för bestämmandet

av gränserna mellan de olika anstaltsklasserna å de särskilda

för verken upprättade poängskalorna. I fråga om principerna för upprättandet

av dessa skalor måste åter enhetligheten lämnas åsido, enär det befanns

icke vara möjligt att finna sådana för de tre verken gemensamma faktorer,

vilka med tillfredsställande resultat skulle kunna läggas till grund för poängberäkningen

inom de skilda verken.

Principen att befattningshavare vid olika verk skola erhålla en med hänsyn

till arbete och ansvar rättvis lönegradsplacering i förhållande till övriga

tjänstemän vid de verk, för vilka det gemensamma lönesystemet är tillämpligt,

gäller emellertid uppenbarligen icke blott de ifrågavarande föreståndarna

utan jämväl samtliga övriga befattningshavare vid dessa verk. I fråga

örn flertalet kategorier tjänstemän är det dock i regel icke möjligt att erhålla

en siffermässig jämförande uppskattning av vederbörandes arbete och ansvar,

utan tjänsternas hänförande till olika lönegrader måste ske efter en

allenast på erfarenheten grundad värdering av de skilda tjänsternas arbetsuppgifter,

i möjligaste mån sett i förhållande till jämförbara befattningar i

den gemensamma löneskalan. I detta hänseende hava, såsom av den i det

föregående lämnade översikten framgår, föreståndartjänsterna vid post- och

telegrafverkens samt statens järnvägars trafikanstalter i viss mån intagit en

särställning i det att lönegradsplaceringen av dessa tjänster sedan lång tid

tillbaka skett med hänsyn till storleken av vissa för vederbörande anstalter

beräknade trafikfaktorer, därvid systemen tid efter annan växlat allt efter

verkens utveckling och löneskalornas olika byggnad. Att denna jämförande

siffermässiga uppskattning av vederbörande anstalter och därmed indirekt

även av föreståndartjänsterna varit och fortfarande är möjlig lärer i främsta

rummet bero därpå, att de uppgifter, som tillkomma såväl mindre som större

anstalter vid samma verk, i stort sett äro av likartat slag och att — givetvis

med vissa undantag — den väsentliga skillnaden mellan anstalterna är att

hänföra till omfattningen av där förekommande arbete. Anstalternas stora

numerär och den bland annat därav följande svårigheten att allenast med

stöd av erfarenhetsmässig bedömning verkställa en riktig placering av de

olika föreståndarna i lönehänseende har jämväl nödvändiggjort tillämpningen

av klassificeringssystem, grundade på siffermässiga jämförelsetal.

Kommittén finner uppenbart, att beträffande ifrågavarande anstalter ej

heller i fortsättningen dylika jämförelsetal lämpligen kunna undvaras.

Vid värdesättningen av de faktorer, varur jämförelsetalen skola framkomma,

samt vid utnyttjandet av dessa tal för de särskilda anstalternas placering

i klass måste emellertid den erfarenhet rörande anstalternas inbördes

storleks- och arbetsförhållanden samt angående arten av vederbörande föreståndares

övervakande och ledamdc funktion, som finnes representerad hos

verkens styrelser och personal, tillmätas väsentlig betydelse. Det lärer vidare

ligga i sakens natur, att (åt på siffermässiga jämförelsetal grundat

klassificeringssystem kan vara godtagbart allenast under förutsättning att

dess praktiska resultat vid tillämpningen i stort sell överensstämmer med

den erfarcnlietsmässiga jämförande bedömningen av de ifrågavarande anstalterna.

Den omständigheten, att 1926 års klassificeringssystem, trots de

däremot redan från början framkomna erinringarna, kunde läggas lill grund

för den år 1926 genomförda ändrade klassindelningen av trafikanstalterna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

har sin förklaring bl. a. däri, att resultatet av detta system, anpassat efter

och tillämpat å då rådande förhållanden, befanns i huvudsak tillfredsställande.

Därest samma system oförändrat tillämpas å nuvarande omslutningsoch

trafiktal, kommer — såsom redan i samband med 1936 års provisoriska

omklassificering konstaterats — resultatet icke att bliva godtagbart utan väsentliga

jämkningar.

Kommittén meddelar härefter, att kommittén till en början inriktat sitt

arbete på utredning av frågan, huruvida ett enhetligt klassificeringssystem

för ifrågavarande tre verk överhuvud taget kunde utfinnas. I dylikt syfte

hade kommittén införskaffat uppgifter om de grunder, som tillämpades vid

klassificering av motsvarande trafikanstalter i Danmark och Norge. Vidare

hade kommittén tagit del av det klassificeringssystem, som gällde vid tullverket

beträffande tullkamrarna, ävensom reglerna för klassificeringen av

de enskilda järnvägarnas i Sverige stationer.

Efter att i korthet ha redogjort för de sålunda inhämtade uppgifterna anför

kommittén, att intet av nu berörda eller de övriga klassificeringssystem,

varav kommittén tagit del, befunnits vara av den art, att det skulle kunna

läggas till grund för ett gemensamt system beträffande post- och telegrafverken

samt statens järnvägar. Kommittén fortsätter:

Svårigheten att finna ett dylikt gemensamt system har givetvis sin främsta

orsak i de olikheter i fråga örn arbetsuppgifter, som vederbörande verks

trafikanstalter uppvisa. Vad postanstalterna beträffar hava arbetsuppgifterna

därstädes sin tyngdpunkt i uppbördsväsendet samt penningförmedlingen.

Härtill komma för postmästarna, förutom chefskapet över det egna

kontoret med dess lokala område, bland annat betydande uppgifter i olika

avsenden beträffande andra postanstalter inom postkontorets förvaltningsområde

samt organiserandet av postföringen inom samma område. Föreståndarna

för telegrafverkets stationer hava såsom regel sina huvudsakliga

uppgifter hänförda till ledningen och övervakningen av telefontrafiken samt

till abonnemangsväsendet och därmed sammanhängande uppbörds- och

kreditgivningsfrågor. I likhet med postkontoren hava jämväl telegrafstationerna

— med undantag för en station, vilken är avsedd att indragas —

underlydande förvaltningsområden, vilkas geografiska utsträckning ofta är

betydande. Inom dessa områden hava stationsföreståndarna att övervaka

underlydande anstalter och ledningsnät, väsentligen ur teknisk och trafikteknisk

synpunkt. Föreståndarna för statens järnvägars stationer åter hava

i huvudsak sina arbetsuppgifter förlagda till den egna stationen, där bestyret

med trafikrörelsen och den därmed sammanhängande säkerhetstjänsten

i första hand tager föreståndaren i anspråk.

Kommittén har vidare undersökt möjligheterna att utfinna ett enhetligt

klassificeringssystem, där de för erhållande av erforderliga jämförelsetal

nödvändiga faktorerna för samtliga verken skulle väljas så, att de komme

att avse förhållanden, vilka vore i huvudsak för verken jämförbara. Sålunda

hade kommittén bland annat haft under övervägande ett klassificeringssystem,

huvudsakligen byggt på den å vederbörande anstalt placerade

och den därunder lydande personalen, varvid till grund för poängberäkningen

skulle läggas antalet personal med viss värdering med hänsyn till lönegradsplacering

samt det sammanlagda avlöningsbeloppet. Det praktiska re
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 175.

11

sultatet av ett dylikt system hade emellertid icke befunnits tillfredsställande.

Jämväl övriga försök i enahanda syfte hade lett till negativt resultat. Ej

heller hade från de av klassificeringen intresserade personalorganisationerna

framkommit något uppslag, som skulle kunna läggas till grund för utformandet

av ett i nu berörda avseende enhetligt och rättvist verkande system.

På grund av nu nämnda och jämväl i övrigt verkställda utredningar har

kommittén kommit till den uppfattningen, att med hänsyn till föreliggande

väsentliga olikheter mellan ifrågavarande anstalter ett fullt enhetligt klassificeringssystem

för de berörda verken, vilket i den praktiska tillämpningen

är tillfredsställande, icke står att vinna.

Olikheterna mellan de skilda verkens anstalter nödvändiggöra enligt kommitténs

mening därför uppbyggandet för varje verk särskilt av de poängskalor,

som skola ligga till grund för klassificeringen, därvid valet av faktorer

och värdesättningen av dessa faktorer måste ske med hänsyn till varje

verks speciella förhållanden i fråga örn arbete och organisation. I denna

del intager kommittén samma principiella ståndpunkt, som kom till uttryck

vid 1926 års klassificering.

Under erinran om att de vid sistnämnda klassificering tillämpade, för

varje verk särskilt uppbyggda poängskalorna bland annat angåvos hava

den gemensamma uppgiften, att varje ökning i poängtalet skulle utmärka

en för samma skala likformig stegring av vederbörande anstaltsföreståndares

arbete och ansvar, anför kommittén härefter:

En dylik konstruktion av poängskalorna, i den mån den kan på godtagbart

sätt åstadkommas, är jämväl enligt kommitténs mening förutsättning

för att överhuvud en för de tre verken gemensam matematisk princip för

gränsdragningen klasserna emellan skall kunna tillämpas.

Mot det vid postverket och statens järnvägar tillämpade systemet framkommo

emellertid redan från början allvarliga erinringar. Befogenheten av

dessa erinringar har under den tid systemet varit i tillämpning bestyrkts

av såväl vederbörande verksstyrelser som därav berörda personalorganisationer.

Jämväl kommittén finner ifrågavarande system förenat med sådana

olägenheter att detsamma icke lämpligen synes höra i fortsättningen vinna

tillämpning. Frånsett vanskligheten överhuvud att med stöd av vederbörande

tjänstemäns avlöningsgrader erhålla ett rättvisande siffermässigt uttryck

för den biträdande befälspersonalens betydelse för stationsledningsarbetet,

kan systemet i sig självt leda till icke önskvärda konsekvenser. Sålunda

skulle exempelvis vid systemets tillämpning en ökning av antalet

tjänstemän i befanställning vid en anstalt i vissa fall kunna tänkas föranleda

en nedsättning av stationens poängtal på ett sätt, som ur saklig synpunkt

icke är motiverat, eventuellt medförande en nedflyttning av anstalten

i lägre klass. Då man bör kunna utgå från, att en förstärkning av befälspersonalen

å viss anstalt som regel genomföres allenast i den mån så erfordras

med hänsyn till ökad omfattning av anstaltens arbete eller tillkomsten

av nya arbetsuppgifter, synes en dylik förstärkning i och för sig tyda

på en sådan ökning av det totala ledningsarbetet, som åtminstone i någon

mån jämväl medför ökat arbete och ansvar för föreståndaren själv. I

många fall lärer ock utökningen av befälspersonalen vara nödvändig just

för att möjliggöra för föreståndaren att kunna fullgöra de mera kvalificerade

uppgifter, som följa med anstaltens tillväxt. En förstärkning av befäls
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 175.

personalen synes därför i normala fall icke böra lända föreståndaren till

sådan nackdel i fråga om poängberäkningen, att en sänkning av poängtalet

äger rum. Kommittén finner för sin del ifrågavarande metod för utfinnandet

av värdet å anstaltsföreståndarens eget arbete och ansvar, sådan den i

nuvarande system utformats, icke vara principiellt riktig.

Vad åter angår den vid telegrafverket tillämpade metoden med brytning

enligt vissa normer av de olika faktorernas poängvärde synes densamma

mera ägnad att leda till ett rättvisande resultat. Kommittén var också till

en början närmast inriktad på att lägga denna metod till grund för en

klassificering åtminstone beträffande post- och telegrafverken. Yrkanden i

sådan riktning, så vitt avser postverket, hava jämväl vid de förda förhandlingarna

framställts av representanter för postmästareföreningen och posttjänstemännens

förening. Dessa representanter framförde därvid huvudsakligen

den uppfattningen, att genom brytningsmetoden särskilt postmästarnas

administrativa uppgifter skulle kunna få en rättvisare värdering än vid det

system, som kommittén i det följande förordar, samt vidare att brytningsmetoden

vore ägnad att på ett bättre sätt möjliggöra en riktig avvägning av

förhållandet mellan anstalter med mera speciella arbetsuppgifter och anstalter

av genomsnittlig karaktär.

Emellertid har kommittén under arbetets gång funnit, att jämväl mot

brytningsmetoden vägande erinringar kunna framställas. I sådant hänseende

framhåller kommittén följande:

Till grund för de olika trafikfaktorernas poängbrytning torde näppeligen

i huvudsak kunna läggas andra omständigheter än de, vartill hänsyn tagits

i den vid telegrafverket tillämpade metoden, d. v. s. det beräknade normala

behovet inom de särskilda arbetsgrenarna av biträdande befälspersonal å

anstalterna. Då tillsättningen av dylik personal i verkligheten icke sker

exakt efter de teoretiska normerna, föreligga givetvis härvid åtskilliga möjligheter

till felaktiga resultat vid poängberäkningen för de särskilda anstalterna.

Bortser man härifrån, kvarstår emellertid det förhållandet, att en

för viss faktor fastslagen brytningsregel, vilken vid tiden fördess fastställande

är riktig med hänsyn till då rådande förhållanden, vid en senare tidpunkt

kan visa sig ohållbar med hänsyn till verkets dåvarande utveckling, ändrad

organisation, vidtagen rationalisering av arbetskrafterna eller stegrade krampä

arbetsprestation m. m. Erfarenheten från telegrafverket bekräftar det

nu sagda.

Sålunda må exempelvis nämnas, att man vid bestämmandet år 1926 av

brytningspunkten för faktorn 8), uppbörds- och räkenskap sväsendet, räknade

med anställandet av särskild kassör vid en uppbörd av 250,000 kronor,

under det, enligt vad kommittén inhämtat, numera särskild kassör normalt

anställes först vid en uppbörd av inemot 400,000 kronor. Skälet att förlägga

brytningen beträffande denna faktor på sätt enligt gällande system sker har

härigenom bortfallit. Liknande exempel beträffande andra faktorer torde

kunna anföras.

Vidare lärer mot brytningssystemet kunna riktas samma anmärkning som

framställts mot det vid postverket och statens järnvägar tillämpade systemet,

nämligen att det verkade allt för gynnsamt beträffande de mindre stationerna,

vilka i regel få tillgodoräkna sig poängen obruten, medan beträffande

de större stationerna det kvalificerade arbetet icke erhölle sin

riktiga värdering. Enligt 1926 års klassificeringssystem inträder brytning

mera allmänt först vid telegrafstation av klass 3. Stationer av klass 4, 5 och

6 få i allmänhet tillgodoräkna sig poängen obruten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

13

Efter avvägande av de fördelar och nackdelar, som kunna vara förenade

med brytningsmetoden, har kommittén ansett sig icke böra lägga denna metod

till grund för sitt klassificeringsförslag beträffande något av ifrågavarande

verk.

Kommittén förordar, att såsom ledning vid klassificeringen beträffande

samtliga tre verken tillämpas en poängskala, där — med ett av förhållandena

påkallat undantag i visst fall — varje trafikfaktor, enligt givna regler

omvandlad i enhetstal, får medräknas till sitt fulla värde. Den för varje

anstalt uträknade summan av de olika faktorernas poängtal kommer i enlighet

härmed alt utgöra anstaltens poängtal. Genom att inom varje verk

ordna anstalterna i löpande skala efter poängtalet erhålles relationen mellan

det totala trafikai''bete å varje anstalt, för vilket föreståndaren i sista hand

har att ansvara, samt motsvarande trafikarbete å övriga anstalter vid samma

verk.

Kommittén förordar vidare, att gränserna å poängskalorna mellan de olika

anstaltsklasserna bestämmas med stöd av erfarenhetsmässig bedömning utan

anlitandet av någon gemensam matematisk regel. I denna del innebär förslaget

alltså ett frångående av den enligt kommitténs mening dock enbart

formelia enhetlighet, som 1926 års klassificeringssystem ansågs medföra.

Beträffande skälen till sitt ståndpunkttagande i denna fråga framhåller

kommittén följande:

Den år 1926 godkända gemensamma huvudregeln för klassgränsdragningen

byggde på avlöningsskillnaden mellan de olika lönegraderna för anstaltsföreståndarna.

Någon annan grund, lämplig för uppbyggandet av en

dylik regel, lärer ock svårligen utfinnas. I förbigående kan här erinras, att

vissa olikheter verken emellan förefinnas beträffande anstaltsföreståndarnas

lönegradsplaceringar. På en regel av ifrågavarande slag måste emellertid,

såsom inledningsvis framhållits, ställas det kravet att den i tillämpningen

leder till resultat, som den praktiska erfarenheten kan godtaga. Det torde

också förhålla sig så, att 1926 års poängskalor till väsentlig del uppbyggdes

just med tanke på att ett dylikt resultat skulle framkomma vid klassgränsdragningsregelns

tillämpning å då rådande förhållanden. Vidare må erinras,

att sagda regel icke genomgående kunnat tillämpas, i det vissa gränsbestämningar

måste fastställas genom rent erfarenhetsmässig bedömning,

exempelvis för anstalter av klass 1 B och högre. Vid den år 1936 genomförda

provisoriska omklassificeringen visade det sig, som förut nämnts, att

1926 års gränsdragningsregel icke kunde tillämpas vid statens järnvägar

och vid de övriga två verken allenast med väsentliga jämkningar. Överhuvud

synes det föga sannolikt, att man skulle kunna konstruera en enhetlig gränsdragningsregel

som, lämplig vid ett tillfälle, utan jämkningar i själva regeln

eller poängskalorna skulle kunna tillämpas vid de senare omklassificeringar,

som måste förutsättas tid efter annan bliva nödvändiga. Ett särskilt osäkerhetsmoment

vid konstruerandet för närvarande av en dylik regel komme

jämväl att ligga däri, att med hänsyn till den pågående allmänna löneutredningen

ovisshet måste föreligga i fråga om de lönebelopp, vilka skulle

tagas till utgångspunkt vid gränsbestämningarna.

Ytterligare en synpunkt må i detta sammanhang framhållas. Varje statens

tjänsteman måste anses skyldig att inom skäliga gränser utan anspråk på

uppfattning i lönegrad underkasta sig den ökade arbetsbörda, som genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

organisatoriska förändringar eller vederbörande verks normalt fortgående utveckling

pålägges honom. Fastslås inom förevarande grenar av statsförvaltningen

en gemensam matematisk gränsdragningsregel för klassindelningen,

uppstår vid ansvällning av en anstalts trafikarbete helt naturligt lätt anspråk

på automatisk uppflyttning i klass, därest tillämpningen av sagda regel därtill

skulle föranleda, oavsett huruvida dylik uppflyttning ur nyssnämnda skälighetssynpunkt

är berättigad, ett krav, som icke på samma sätt kan motiveras

inom de förvaltningsgrenar, där en motsvarande siffermässig värdering

av arbetsbördan ej förekommer. Ur denna synpunkt torde det vara till viss

fördel, att jämväl beträffande ifrågavarande trafikanstalter göra gränsdragningen

beroende av skäliglietsprövning, ett förfarande som tillämpas i motsvarande

fall vid tullverket samt inom Danmark och Norge. Med utgångspunkt

från rådande förhållanden och med stöd av såväl hos de berörda verkens

styrelser som hos dess personal förefintlig erfarenhet lärer större svårighet

att vid varje klassificeringstillfälle med tillhjälp av då föreliggande

poängskalor i detta hänseende komma till ett tillfredsställande resultat ej förefinnas.

Vid de med personalorganisationerna förda förhandlingarna har

yrkande på bibehållandet av en matematisk gränsdragningsregel framställts

allenast av en utav representanterna för svenska telegraftjänstemännens förening.

De skäl, som därvid anförts, hava emellertid icke föranlett kommittén

att frångå sin ovan uttalade uppfattning.

Då kommittén ansett övervägande skäl tala för ett avstående från kravet

på en enhetlig matematisk klassgränsdragningsregel, har särskild anledning

icke funnits att konstruera poängskalorna så att en ökning i poängtalen

skulle motsvaras av en proportionsvis lika stor stegring av vederbörande föreståndares

arbete och ansvar; en konstruktion, som på sätt ovan antytts

utgör förutsättningen för tillämpningen av en enhetlig matematisk gränsdragningsregel.

De ovan påvisade olägenheter, som äro förenade med en dylik

konstruktion — vilken metod för dess åstadkommande som än användes

— hava därför i föreliggande förslag kunnat undvikas. Detta förslag uppvisar

därjämte enligt kommitténs mening den fördelen, att de tillämpade

grunderna för poängberäkningen böra kunna, oavsett trafikarbetets utveckling,

vid olika tillfällen i stort sett oförändrade tillämpas med allenast sådana

jämkningar, som betingas av nytillkommande arbetsgrenar, ändrade arbetsformer

och dylikt.

Kommittén har emellertid icke underlåtit att taga hänsyn till den tankegång,

som kom till uttryck vid 1926 års klassificering, nämligen att det totala

stationsledningsarbetet icke alltid står i direkt förhållande till vederbörande

föreståndares eget arbete och ansvar. Härav lärer bland annat följa, att en

viss ökning av arbetskvantiteten, som beträffande den anstalt, där föreståndaren

är utan kvalificerade medhjälpare eller har ett fåtal sådana, skäligen

anses böra föranleda en höjning i klass, icke bör i motsvarande grad för

uppflyttning i klass få tillgodoräknas en föreståndare med biträdande befälspersonal

i större omfattning.

Det nu sagda hade, uttalar kommittén, i föreliggande förslag, där anstalternas

poängtal gåve ett direkt uttryck för det totala ledningsarbetet, beaktats

på det sätt, att beträffande varje verk för sig intervallerna mellan klassgränserna

å poängskalan, d. v. s. skillnaden mellan högsta och lägsta poängtal

inom respektive klass, i viss omfattning ökats för varje klass.

Kommittén har vid utarbetandet av sistnämnda förslag sökt dels att med

stöd av jämförande utredningar och verksrepresentanternas kännedom örn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 175.

lf>

respektive verk åstadkomma en rättvis värdering av anstalterna verken emellan,

dels ock att enligt de givna direktiven i möjligaste mån taga hänsyn

till vad som numera, i beaktande av de med den allmänna utvecklingen över

lag ökade kraven på arbetsprestation och effektivitet, skäligen kan anses

motsvara de mot de olika klasserna för närvarande svarande lönegraderna.

Däremot har kommittén med hänsyn till de pågående allmänna löneutredningarna

icke ansett sig böra ingå på frågor om ändrad placering av föreståndartjänsterna

i avlöningsreglementets tjänsteförteckning. Anledning härtill

har ansetts så mycket mindre föreligga, som jämkningar i berörda avseende

icke i och för sig skulle medföra rubbning i de huvudgrunder, kommittén

förordar.

Efter att hava erinrat om att 1926 års klassificering i stort sett var byggd

på trafikförhållandena under år 1923, medan till grund för de av 1936 års

riksdag beslutade jämkningarna i klassindelningen lågo 1934 års trafiksiffror,

samt upplyst, att kommitténs föreliggande förslag i huvudsak är grundat

på trafikrörelsen under år 1935, har kommittén till belysande av trafiksiffrorna

för sistnämnda år i jämförelse med motsvarande siffror

för åren 1934 och 1936 samt verkens allmänna utveckling

från år 1923 i följande tablåer lämnat en sammanställning av vissa trafikfaktorer

för nämnda år1:

A. Postverket.

Inkomster och penningförmedling.

1923

1934

1935

1936

Inkomste r:

Miljoner kronor

Frankoteckensuppbörd (+ frankostämp-

ling)................................

50.1

56.5

59.3

62.3

Postavgifter för tjänsteförsändelser......

3.9

4.9

5.2

5.7

Befordringsavgifter:

för masskorsband....................

0.4

1.2

1.3

1.4

> postabonnerade tidningar........

3.9

4.5

4.6

4.9

» utgivarkorsband ................

1.5

2.6

3.0

3.3

Övriga inkomster......................

6.1

15.6

14.0

14.8

Summa

65.9

85.3

87.4

92.4

In- och utbetalade medel:

Vid postkontor (med underlydande post- anstalter) omsatta medel i postanvis- nings- och postgirorörelsen (girerade be-

lopp ej medräknade)................

1,038.1

6,304.8

7,123.1

7,984.6

Abonnemangsavgifter för tidningar och

tidskrifter ..........................

15.4

13.9

14.4

15.0

Postsparbanksmedel ..................

83.5

426.0

465.9

503.9

Utbetalade folkpensionsmedel ..........

35.8

74.8

77.5

78.9

Inbetalade kronoskattemedel ..........

92.7

116.3

126.4

149.4

Influtna medel för försålda radiolicenser

—

5.6

6.3

7.4

Summa

1,265.6

6,941.4

7,813.6

8,739.2

1 Vid jämförelse mellan inkomstsiffrorna för de olika åren må beaktas de tid efter annan

genomförda taxesänkningama.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Antal postförsändelser m. m.

1923

1934

1935

1936

j

Miljoner

Antal inlämnade postförsändelser:

brev................................

374.8

556.9

601.2

594.9

paket ..............................

9.5

9.6

9.7

10.1

postanvisningar ....................

18.01

12.61

12.3)

12.31

in- och utbetalningskort ............

- J

23.2)

25.7/

27.8/

exemplar av postabonnerade tidningar

242.2

234.5

236.8

256.4

j Antalet postsparbanksomsättningar ....

0.9

5.7

6.1

6.4

> inbetalade kronoskattepostanvis-

ningar......................

1.6

2.7

2.7

2.9

> folkpensionsutbetalningar ......

2.6

2.5

2.6

2.7

> försålda radiolicenser ..........

—

0.6

0.6

0.7

Postanstalter och landsvägsposllinjer.

1923

1934

1935

1936

Antal postkontor......................

244

237

239

235

> övriga fasta postanstalter (pöstom-

bud inräknade) ..............

3,456

3,999

4,101

4,236

Landsvägspostlinj er:

postföring:

antal linjer ......................

677

715

782

866

linjernas längd, km................

14,523

20,633

22,487

24,551

postförda km ....................

5,813,500

12,268,429

14,123,448

15,640,465

lan tb revbäring:

antal linjer ......................

2.646

3,149

3,122

3,068

linjernas längd, km................

39,621

55,975

56,317

55,977

postförda km ....................

9,864,500

15,595,959

15,871,919

15,892,863

B. Telegrafverket.

1923

1934

1935

1936

Centralstationer ......................

146

129

128

128

Understationer........................

4.179

5,731

5,814

6.064

Samtalsapparater......................

390,989

602,205

628.108

672,425

Lokal- och landssamtal................

538,417,242

830,194,271

880,889,014

931,535 823

Rikssamtal:

inländska ..........................

33,064.349

45,702,577

47,981,227

50.597,870

utländska ..........................

550.565

893,375

936,210

1,011,462

Summa

33,614,914

46,595,952

48,917,437

51,609,332

Taxerade telegram:

inländska ......................

2,755,005

2,456.018

2,529,130

2,584.674

utländska ..........................

3,504.520

2,527,907

2,532,407

2.513 619

Summa

6,259,525

4,983,925

5,061,537

5,098,293

Radiolicenser....................

_

733,190

834,143

944,487

Kilometer lokal- och landsledningar ....

530,184

864,634

910,584

997.565

Kilometer riksledningar...............

204.712

477.252

502,234

536,018

Telegrafverkets totala inkomst kr.......

Personal vid de stationer, som förestås

82,049,361

107,979,718

113,414,089

120,876,469

av telegrafkommissarier..............

5,005

5,514

5,730

5,875

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 17

C. Statens järnvägar.

1923

1934

1935

1936

Trafikerad väglängd, km ..............

5,708.6

7,513.9

7,525.5

7,525.5

Trafikuppsamlingsställen:

stationer och trafikplatser............

599

669

666

654

hållplatser.........................

ilo

344

351

353

lastplatser ..........................

58

•82

80

81

håll- och lastplatser ................

129

277

279

283

Summa

896

1,372

1,376

1,371

Personal för drift och underhåll, antal

man............................

27,790

26,395

26,887

27,567

Härav vid trafikavdelningen ..........

10,675

10,849

11,137

11,531

Tågkilometer i milj.....................

23.03

40.11

43.09

'' 47.8

Vagnaxelkm > > ...............

848.2

1,134.07

1,264.7

1,406.5

Antal resor > » ......

25.3

36.7

39.9

41.8

Personkm > » ........

1,205

1,700

1,871

2,014

Tonkm av avgiftspliktigt gods utom lapp- landsmalm milj..............

1,215

1,533

1,673

1,800

Tonkm av lapplandsmalm milj..........

656

472

''760

1,128

Inkomster milj. kr.........

199.7

183.8

196.6

209.2

Trafikavdelningens utgifter milj. kr.....

46.6

38.8

39.0

40.0

Antalet lastade godsvagnar (exkl. lapp- landsmalm) ............

993,132

1,030,582

1,079 663

1,115,401

Bilkilometer milj.........

0.10

1.34

2.67

4.9

I anslutning till dessa tablåer anför kommittén:

Tablåerna utvisa, att verkens allmänna rörelse under treårsperioden 1934—

1936 undergått en fortgående stegring med viss tendens till hastigare ökning

av trafiksiffrorna beträffande år 1936. Av kommittén inhämtade upplysningar

giva vid handen, att någon minskning av trafikrörelsen icke är att förvänta

beträffande år 1937. Det kunde ifrågasättas, att till grund för klassificeringen

borde läggas medeltalet av trafiksiffrorna för nyssnämnda treårsperiod.

Emellertid saknas beträffande år 1934 statistiska uppgifter av det

slag, som erfordras för den beträffande statens järnvägar föreslagna poängberäkningen.

Då vidare medeltalet av de särskilda anstalternas trafikrörelse

under perioden kan antagas komma att ligga snarare något över än under

1935 års rörelse samt sistnämnda år torde kunna betecknas såsom relativt normalt

under ifrågavarande utvecklingsskede, har kommittén ansett 1935 års

siffror godtagbara såsom grundläggande för klassificeringen. Kommittén

förutsätter emellertid, att därest vederbörande verksstyrelse vid den slutliga

granskningen av föreliggande detaljförslag i fråga örn anstalternas klassindelning

skulle finna utvecklingen av trafikrörelsen vid någon anstalt avvika

från den allmänna utvecklingen, jämkning i detaljförslagen skall kunna

ske.

Kommittén anför härefter, att kommittén — även med beaktande av vad

anförts i fråga örn de allmänt ökade kraven på arbetsprestationer och arbetsintensitet

— ansett den påvisade kraftiga stegringen av trafikrörelsen vid

ifrågavarande verk, vilken i första hand gjort sig kännbar vid verkens trafikanstalter,

motivera uppflyttning av vissa trafikanstalter

i klass. Å andra sidan hade, fortsätter kommittén, vissa anstalter,

där trafikrörelsen gått tillbaka eller icke följt den allmänna utvecklingen, föreslagits

till nedflyttning. De största förändringarna i förevarande av
Bihang

lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 175. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

seende föresloges beträffande postverket och statens järnvägar. En allmän

orsak härtill vore att söka i den omständigheten, att den vid dessa verk tilllämpade

klassificeringsmetoden i större omfattning än den vid telegrafverket

tillämpade givit resultat, som numera icke kunde anses rättvisande.

I övrigt framhåller kommittén i detta sammanhang, att en bidragande

orsak till ökningen av arbetet å de större anstalterna särskilt vid telegrafverket

vore att söka i den -omständigheten, att en minskning av antalet självständiga

förvaltningsenheter genomförts, varigenom en motsvarande utvidgning

av förvaltningsområdena för vissa av de återstående anstalterna av detta

slag uppkommit.

Vad statens järnvägar beträffar hade, fortsätter kommittén, ett flertal stationer

under senare år underlagts närliggande större stationer, vilka härigenom

kommit att ytterligare öka i storlek. Vidare hade till stationerna överförts

arbete från maskinavdelningen i en omfattning, som i runt tal motsvarade

en arbetsprestation av 1,000 man. Slutligen vore ock att märka, att

konkurrensen från den motoriserade landsvägstrafiken medfört icke oväsentligt

skärpta krav på stationsföreståndarna i avseende å förhållandet till

trafikanterna, ehuru ett uttryck för nu berörda förhållande givetvis icke

kunnat vinnas vid poängberäkningen.

Kommittén framhåller härefter, att, därest en omklassificering i enlighet

med kommitténs förslag genomfördes, den därvid fastställda klassindelningen

syntes böra i möjligaste mån bibehållas orubbad till dess en ny allmän

revision av klassindelningen komme till stånd. Det torde emellertid ej vara

lämpligt att nu fastslå tidpunkten för en dylik ny revision

och ej heller huru ofta för framtiden allmänna revisioner skulle ske, då behovet

därav kunde växla med verkens utveckling. Man borde dock kunna

utgå från att såsom regel minst fem år skulle ligga mellan de olika revisionerna.

Under dessa mellantider syntes i regel endast sådana ändringar i

klassindelningen böra ifrågakomma, som påkallades av organisatoriska förändringar

eller andra inträffande speciella omständigheter. Frågor om dylik

ändring i klassindelningen torde städse böra underställas Kungl. Maj:t, som

förutsattes komma att i fråga om höjning av anstalt till klass 2 eller högre

klass underställa frågan riksdagens prövning. Däremot syntes det lämpligen

böra ankomma på Kungl. Majit dels att besluta om enstaka jämkningar i

klassindelningen beträffande anstalter av lägre klass än klass 2, dels ock att

— i överensstämmelse med den allmänna befogenhet Kungl. Majit ägde i fråga

om tjänster — beträffande anstalter av klass 2 och högre vid uppkommande

vakans å föreståndarbefattningen besluta om eventuell nedflyttning i

klass.

Kommittén förutsätter, att förslag till omklassificering skall föreläggas 1938

års riksdag, och uttalar vidare, att enligt kommitténs mening den revision av

gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid bland annat kommunikationsverken,

som uppdragits åt 1936 års lönekommitté, icke syntes

behöva fördröja klassificeringsfrågans framförande. Enligt inhämtade upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunni Maj.ts proposition nr 175.

19

lysningar komme lönekommittén, som ännu icke till närmare prövning

upptagit frågor om ändringar i de vid vederbörande avlöningsreglementen

fogade tjänsteförteckningarna, att framlägga förslag örn revision av lönebestämmelserna

i övrigt. Ett sålunda begränsat förslag, fortsätter kommittén,

torde — med det nu förordade klassificeringssystemet — överhuvud icke kunna

inverka på klassificeringsfrågan. En revision av tjänsteförteckningarna,

i den mån den komme till stånd, syntes ej heller enligt kommitténs mening

behöva medföra rubbning av de grunder, på vilka föreliggande klassificeringsförslag

vore uppbyggt. Tvärt om syntes det förhålla sig så, att därest

ifrågavarande grunder godtoges, därigenom en fast utgångspunkt skapades

vid bedömande av behovet av en revision av tjänsteförteckningarna beträffande

ifrågavarande föreståndarbefattningar. Om därvid ändrad lönegradsplacering

skulle befinnas lämplig för viss eller vissa klasser av föreståndarbefattningarna,

syntes detta i regel kunna ske med bibehållande av de klassgränser,

som i anledning av föreliggande förslag kunde bliva bestämda. Endast

för det fall, att revisionen föranledde uppdelning av någon av de nuvarande

föreståndarklasserna eller inrättande av ny sådan, bleve en ändrad

gränsdragning självfallet erforderlig. Därvid och jämväl därest i övrigt undantagsvis

en jämkning av klassgränserna skulle befinnas lämplig, syntes detta

kunna ske med tillämpning av de nu föreslagna klassificeringsgrunderna.

I de avgivna yttrandena har kommitténs förslag i stort sett vunnit allmän

anslutning med särskilt understrykande av att klassificeringsfrågan borde

vinna sin lösning vid 1938 års riksdag. Från personalhåll har påyrkats att

omprövning av klassificeringen skall ske med jämna tidsmellanrum, förslagsvis

vart femte år.

Generalpoststyrelsen erinrar om att styrelsen vid flera tillfällen framhållit,

att de vid 1926 års klassificering av trafikanstalterna tillämpade huvudgrunderna

icke lämnat ett i alla avseenden tillfredsställande resultat och att särskilt

metoden att mäta anstaltsföreståndarens arbete och ansvar med användning

av s. k. ledningstal icke utan betydande justeringar efter erfarenhetsmässig

bedömning givit ett rättvisande utslag. Styrelsen konstaterar därför

med tillfredsställelse, att kommittén förordar, att gränserna mellan de olika

anstaltsklasserna skola dragas med stöd av erfarenhet utan anlitande av någon

gemensam matematisk regel.

Även i övrigt finner styrelsen förslaget väl avvägt och tillstyrker, att det

lägges till grund för ny klassificering av postanstalterna.

Generalpoststyrelsen tillstyrker därför, att ett på föreliggande utredning,

grundat förslag avlåtes till 1938 års riksdag.

Telegrafstyrelsen uttalar, att det system, som ligger till grund för det föreliggande

klassificeringsförslaget, enligt styrelsens mening är ägnat att för

telegrafverkets del åstadkomma en rättvisare värdering av stationsföreståndarnas

arbetsuppgifter än vad fallet är beträffande de principer, på vilka

1926 års klassificering av de tre berörda verkens trafikanstalter bygger. Styrelsen

säger sig av erfarenhet kunna bekräfta riktigheten av de erinringar,

som kommittén i betänkandets allmänna motivering anfört i fråga örn den vid

sistnämnda klassificering för telegrafverkets stationer tillämpade metoden

med brytning enligt vissa normer av de olika trafikfaktorernas poängvärde.

Styrelsen anför vidare, att det på berörda metod byggda klassificeringssyste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

niet, vars tillämpning för telegrafverkets del styrelsen på sin tid funnit sig kunna

tillstyrka blott såsom ett första försök till enhetlig klassificering av postoch

telegrafverkens samt statens järnvägars trafikanstalter, hade visat sig

vara behäftat med sådana nackdelar, att styrelsen i likhet med kommittén

ansåge detsamma icke böra i fortsättningen läggas till grund för klassificering

av telegrafverkets stationer.

Beträffande sättet för gränsdragningen mellan de olika anstaltsklasserna

å poängskalorna tillstyrker styrelsen livligt förslaget, att gränserna skola bestämmas

med stöd av erfarenhetsmässig bedömning.

Järnvägsstyrelsen erinrar till en början om att styrelsen vid olika tillfällen

haft anledning framhålla såväl de olägenheter, vilka äro förenade med 1926

års klassificeringssystem, som de i flera fall ojämna resultat, som bliva en

följd av dess tillämpning i praktiken. Styrelsen erinrar vidare om att styrelsen

också tidigare hemställt om att detta system icke vidare skulle komma till användning

vid stationernas klassificering och säger sig sålunda vara fullt ense

med klassificeringskommitterade, då de föreslå ett frångående av detsamma.

Styrelsen anför i anslutning härtill:

Vid stationernas klassificering gäller det att på helt objektiv grund få dessa

ordnade i storleksordning med hänsyn till betydelsen och omfattningen av det

på stationerna förekommande arbetet. Stationsföreståndarens övervakningsskyldighet

gäller i främsta rummet säkerhetstjänsten, i vilket hänseende han

är ansvarig för att all underlydande personal — jämväl vid honom underställda

närbelägna driftplatser — är fullt förtrogen med alla på området gällande

föreskrifter, att dessa noggrant följas och att ej någon slentrianmässig

praxis utbildar sig vid utövandet av denna för människoliv, materiel och gods

viktiga tjänstegren. Även i övrigt tillkommer det stationsföreståndaren att leda

och övervaka stationstjänsten med dess mångskiftande arbetsområden i expeditions-,

magasins-, bangårds- och vagntjänst. Härutinnan måste särskilt

i fråga om stationsföreståndarna å de större och medelstora stationerna ställas

stora krav på organisationsförmåga och ekonomiskt omdöme. Stationsföreståndarna

å vissa stationer utöva dessutom befäl över konduktörspersonal och

i en del fall även över maskintjänstens stationära och åkande personal.

Att, såsom i 1926 års klassificeringssystem var avsikten, söka få fram en

rättvis metod, varigenom en viss del av stationsledningsarbetet skulle kunna

fastställas såsom direkt påvilande stationsföreståndaren, finner styrelsen

utsiktslöst och för övrigt även onödigt. Stationsarbetets omfattning är enligt

styrelsens åsikt tillräcklig värdemätare för belysande av stationsföreståndarens

uppgift i organisationen.

Efter att hava erinrat om att den verkställda klassificeringen byggde på

trafiken under år 1935, vilket år av kommittén betecknats såsom ett relativt

normalår, ävensom att kommittén förutsatt, att, därest verksstyrelserna vid

den slutliga granskningen av föreliggande detaljförslag i fråga om anstalternas

klassindelning skulle finna utvecklingen av trafikrörelsen vid någon anstalt

avvika från den allmänna utvecklingen, jämkning av detaljförslagen skulle

kunna ske, anför järnvägsstyrelsen vidare:

Mot att låta 1935 års trafiksiffror vara grundläggande för klassificeringen

har styrelsen intet att erinra, då styrelsen likaledes hyser den uppfattningen,

att nämnda år får anses som ett relativt normalår, varemot 1936 och 1937

års siffror torde få anses ligga över det normala. Under dessa båda år har

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

21

nämligen trafikutvecklingen vid statens järnvägar undergått en ytterligare

kraftig stegring, vilken stegring, enligt vad erfarenheten givit vid handen, huvudsakligen

avspeglar sig i de större och medelstora stationernas poängtal,

vilka sålunda för åren 1936 och 1937 genomgående ligga icke oväsentligt över

de i klassificeringsförslaget för år 1935 angivna. För de mindre stationerna

däremot föreligger icke alltid samma tendens. Här måste man i stället ofta

konstatera ett stillastående, där icke rentav en trafiknedgång är att inregistrera,

beroende på ytterligare avledning av den lokala trafiken, omläggning av

varudistributionen etc. Dessa omständigheter motivera ytterligare den återhållsamhet,

som kommittén ansett böra iakttagas, då det gäder klassgränsdragningen

ifråga om stationer av klass 5 och 6 ävensom hänförandet av stationerna

till dessa klasser. Vad sålunda anförts ävensom en del efter 1935

inträdda ändrade förhållanden, som inverka på stationsarbetet, har föranlett

styrelsen att i flera fall försöksklassificera stationer med ledning av nu tillgängliga

siffror för år 1936, vilka icke förelågo då kommittéarbetet slutfördes.

I främsta rummet gäller detta stationer, beträffande vilka ändring i klass

föreslagits och som skulle höjas eller sänkas från resp. till trafikplats. Det

har nämligen visat sig, särskilt beträffande till höjning föreslagna platser, att

deras för år 1935 uppnådda poängsiffror ofta äro att tillskriva rent tillfälliga

omständigheter, pågående elektrifiering och i samband därmed högre tågantal

etc. Station eller plats, som under ett sådant år som 1936 med dess utpräglade

högtrafik icke kunnat hävda sin ställning i poänghänseende, bör

enligt styrelsens åsikt tills vidare icke ifrågakomma till höjning i klass. Beträffande

station, som föreslagits sänkt i klass men som för 1936 uppvisar

poängtal, som berättigar till den högre klassen, kan däremot ett bibehållande

tills vidare i nuvarande klass anses rimligt.

Kommunikcitionsverkens lönenämnd har till en början yttrat sig örn förutsättningarna

för bibehållande av den i 1926 års klassificering eftersträvade

enhetligheten:

I den mån 1926 års väsentligen ännu gällande klassificeringssystem kan

sägas innebära en enhetlig klassindelning av de skilda verkens trafikanstalter,

hänför sig denna dess egenskap i första hand till den gemensamma

huvudregeln för klassgränsdragningen. Men även de båda särskilda, för

uträknande av anstalternas poängtal tillämpade reduceringsmetoderna —

med ledningstal respektive brytning — tjänade samma syfte. Härigenom

skulle gränsdragningen å de olika poängskalorna enligt den på skillnaden

i anstaltföreståndarnas löneställning grundade, gemensamma regeln i praktiken

möjliggöras. De tre ifrågavarande metoderna — gränsdragningsregeln

och de båda reduceringsmetoderna —- representera alltså tillsammantagna

enhetligheten i 1926 års klassificeringssystem och äro därför inbördes sammanlänkade

på sådant sätt, att frågan om deras bibehållande eller slopande

och, i sistnämnda fall, eventuella ersättande med annat förfaringssätt bör

behandlas i ett sammanhang.

Lönenämnden uttalade i utlåtande den 3 december 1935 visst tvivel, huruvida

ett för samtliga verk fullt lämpat, enhetligt klassificeringssystem stöde

att utfinna, och har sålunda redan i nämnda sammanhang givit uttryck

åt den uppfattningen, att den ifrågavarande, beträffande postverket och statens

järnvägar tillämpade reduceringsmetoden icke lämpligen kunde bibehållas.

På de av klassificeringskommittén anförda skälen biträder lönenämnden

dess i förslaget uttalade mening, att nämnda metod icke bör vinna

fortsatt tillämpning.

Om metoden med ledningstalet slopas utan att ersättas med annat för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

faringssätt, som leder till i stort sett motsvarande resultat, elimineras emellertid

även förutsättningarna för tillämpning av den gemensamma gränsdragningsregeln

och därmed enhetligheten i klassificeringssystemet. Det är

därför angeläget att söka finna en ersättning för den ifrågavarande metoden,

och därvid ligger det närmast till hands att tillämpa den med avseende å

telegrafverket använda brytningsmetoden, i mån av behov modifierad, även

vid de båda andra verken. Kommittén har också till en början närmast

inriktat sig på att lägga denna metod till grund för en klassificering åtminstone

beträffande post- och telegrafverken men har övergivit denna tanke,

enär kommittén funnit, att icke heller denna metod lämpligen borde

komma till användning för berörda ändamål. Till stöd för denna mening

åberopar kommittén tre särskilda skäl, nämligen att den punkt, efter vilken

en faktors poängvärde skall reduceras (brytpunkten), måste bestämmas med

hänsyn till det normala behovet av biträdande befälspersonal inom motsvarande

arbetsområde, medan tillsättandet av dylik personal i verkligheten

icke sker exakt efter de teoretiska normerna, varigenom möjligheter till

felaktiga resultat vid poängberäkningen för de särskilda anstalterna uppkomma;

att en brvtningsregel kan vara riktig vid en tidpunkt men ohållbar

vid en senare till följd av verkets utveckling, ändrad organisation, rationalisering

och liknande under mellantiden, samt att brytningssystemet gynnar

de mindre anstalterna, medan det kvalificerade arbetet vid de större ej

rätt värdesättes.

Vad angår det först anförda skälet, synes detsamma icke äga särskild giltighet

beträffande brytningsmetoden utan mera allmän tillämpning i fråga

om varje regel, som i likhet med denna metod är avsedd att tillämpas på

skiftande faktiska förhållanden. En dylik regel tillskapas ju just därigenom,

att man framhäver det väsentliga men bortser från det mindre viktiga,

och det ligger på så sätt i dess egen natur att vara i viss mån schablonmässig.

Det är sålunda icke möjligt att tillämpningen av en sådan regel

som brytningsmetoden återspeglar varje skiftning i de bakomliggande faktiska

förhållandena.

Det nu anförda torde under normala förhållanden äga giltighet även i

fråga om det andra av de tre skälen mot brvtningsmetodens bibehållande.

De påtalade olägenheterna av tillämpning vid telegrafverket på nuvarande

förhållanden av de år 1925 fastställda brytningsreglerna för olika faktorer

böra nämligen ses mot bakgrunden av verkets exceptionellt starka utveckling

under motsvarande tid och därav påkallade organisatoriska förändringar

och rationalisering. Det lärer med ganska stor visshet kunna påstås, att

varje klassificering, efter vilka grunder den än skett, skulle visat sig otillfredsställande

efter en tioårig utveckling av sådan omfattning, och det synes

sannolikt, att brytningsmetodens olägenheter under en mera normal utveckling

icke skulle varit så framträdande.

Det tredje skälet mot den här ifrågavarande metodens bibehållande slutligen

synes icke rikta sig mot brytningsregeln såsom sådan utan mot dess

praktiska utformning och tillämpning. Om det tillämpade systemet befunnits

missgynna de större anstalterna, synes detta åtminstone i viss mån kunna

undvikas genom att tillämpa mindre sträng reducering av vissa faktorer,

varigenom en undervärdering av det kvalificerade arbetet kunde förebyggas.

Lönenämnden funne sålunda icke de av kommittén anförda skälen mot

brytningsmetodens bibehållande vara av avgörande betydelse. Metodens slopande

syntes emellertid icke spela någon väsentlig roll för frågan om bevarandet

av den genom 1926 års klassificeringssystem grundade enhetlig
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

23

heten de olika verken emellan. Det läge enligt lönenämndens övertygelse

icke inom möjlighetens gräns att konstruera poängskalorna så, att en mekanisk

tillämpning av den gemensamma, matematiska gränsdragningsregeln

gåve godtagbara resultat. Lönenämnden ansåge därför, att de praktiska förutsättningarna

saknades för bibehållande av enhetligheten i klassificeringssystemet,

i den form denna princip kommit till uttryck vid 1926 års klassificering.

Så till vida hade nämnden alltså kommit till samma resultat som

1936 års klassificeringskommitté.

Lönenämnden övergår härefter till kommitténs klassificeringsförslag och

anför:

Det föreliggande klassificeringsförslaget innebär, att anstalterna vid de

olika verken ordnats i löpande följd efter det anstalterna åsätta poängtalet,

vilket uttrycker den relativa storleken av den vid varje anstalt förekommande

samlade trafikrörelsen inom de arbetsområden, som motsvaras av

de vid poängsättningen medräknade faktorerna. Avgörande för en anstalts

hänförande till högre eller lägre klass är, frånsett enstaka undantag, anstaltens

större eller mindre poängsiffra. Enär det praktiska ändamålet med trafikanstalternas

klassindelning är att tjäna till grund för anstaltföreståndamas

lönegradsplacering, förutsätter alltså det av kommittén föreslagna klassificeringssystemet

i princip, att svårighetsgraden av anstaltföreståndarens uppgifter

står i direkt proportion till omfattningen av den vid anstalten förekommande

trafikrörelsen, eller med andra ord, att vid två skilda anstalter

förhållandet mellan föreståndarbefattningarnas svårighetsgrad är detsamma

som förhållandet mellan — den i poäng uttryckta — storleken av

anstalternas sammanlagda rörelse. Denna förutsättning, som kan sägas vara

den grundläggande principen i kommitténs klassificeringssystem, överensstämmer

emellertid icke med de faktiska förhållandena. Kommittén har

också i viss mån beaktat detta genom att uppdraga klassgränserna så, att

poänglatituden i allmänhet är större, ju högre klassen är. Men även efter

denna modifikation av systemets grundprincip har densamma i sin tilllämpning

vid själva klassindelningen visat sig på en del punkter giva mindre

tillfredsställande resultat. I det föreliggande förslaget har detta kommit till

tydligt uttryck allenast, då en anstalt hänförts till annan klass än den,

vartill poängtalet i och för sig berättigar. Men förefintligheten av dessa visserligen

fåtaliga fall, där poängberäkningssystemets missvisning varit så stor,

att avvikelse från den enligt poängtalen riktiga klassindelningen befunnits

nödvändig beträffande anstalter, som i poänghänseende ligga relativt nära

de uppdragna klassgränserna, tyder därpå, att den av poängtalet bestämda

ordningen även beträffande ett antal andra anstalter inom de olika klasserna

icke överensstämmer med de faktiska förhållandena. Betydelsen härav,

då det gäller uppkommande frågor angående ändring av den utav kommittén

föreslagna klassgränsdragningen eller vid jämförelser mellan olika anstalter

vid samma eller skilda verk, ligger i öppen dag.

Lönenämnden understryker i fortsättningen, att en kvantitativ ökning av de

med en befattning förenade göromålen i och för sig icke bör föranleda, att

befattningshavaren uppflyttas i lönegrad. I stället bör, örn ökningen är

tillräckligt stor, arbetet uppdelas på flera befattningar. Detta gäller enligt

lönenämndens mening även befattning som föreståndare för trafikanstalt, örn

ock med viss modifikation. Vidare anför nämnden:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Därest rörelsen vid en trafikanstalt stegras, föranleder detta, när stegringen

nått viss grad, en utökning i första hand av befattningshavare i lägre

lönegrader och därefter även av den mera kvalificerade arbetskraften, och

de nya arbetsuppgifterna fördelas, alltefter sin svårighetsgrad, på de sålunda

nytillkomna befattningshavarna. Till följd därav, att föreståndarbefattningen

såsom sådan icke kan uppdelas, bör emellertid en mera betydande

ökning av anstaltens rörelse, åtminstone i princip, medföra, att föreståndaren

erhåller visst tillskott av kvalificerade uppgifter och ansvar och till

följd därav måste avlastas visst av honom tidigare handlagt arbete, i allmänhet

av mindre kvalificerad art. Det lärer vara denna av anstaltens

växande trafik förorsakade kvalitativa ökning av föreståndarens uppgifter,

som är grunden till, att föreståndarbefattningarna hänförts till olika lönegrader

efter anstalternas storlek. Emellertid är det uppenbart, att den kvalitativa

ökningen av anstaltföreståndarens uppgifter icke sker i tillnärmelsevis

samma proportion som ökningen av anstaltens rörelse och att en förhållandevis

likvärdig dylik ökning inom skilda arbetsområden vid samma anstalt

eller inom samma rörelsegren vid skilda anstalter kan påverka föreståndarens

uppgifter i helt olika grad. Härtill bidrager den stora skillnaden

mellan anstalternas storlek, personaluppsättning och organisation, rörelsens

mera allsidiga eller utpräglat ensidiga natur, vidtagna rationaliseringsåtgärder

och liknande.

Lönenämnden är fullt medveten om de stora, i vissa fall måhända oöverkomliga

svårigheterna att konstruera ett klassificeringssystem, som tar tillbörlig

hänsyn till alla dessa och andra omständigheter av betydelse. En

viss schablonmässighet kan, som ovan antytts, icke heller undvikas. Men

i väsentliga avseenden synes ett klassificeringssystem höra, då det ju åsyftar

lönegradsplacering av anstaltföreståndarna, giva i möjligaste mån rättvisande

uttryck för den mer eller mindre kvalificerade och ansvarsfulla beskaffenheten

av de olika anstaltsföreståndarnas uppgifter. För ernående härav är

det till en början av vikt att utvälja alla men inga andra än de faktorer, som

mera nämnvärt återverka på anstaltföreståndarnas verksamhet, och att värdesätta

dessa faktorer i förhållande till graden av denna återverkan. Härvid

kunde måhända en på ingående praktiska undersökningar av ett antal lämpliga

anstalter grundad statistisk beräkning tjäna till säkrare ledning än de

i allmänhet efter erfarenhetsmässig bedömning utvalda faktorerna och uppskattningsvis

fastställda enhetstalen, som ligga till grund för den av kommittén

verkställda poängberäkningen. Enär klassindelningen av trafikanstalterna

och därmed föreståndarbefattningarnas lönegradsbestämning såsom

ovan antytts vilar på det antagandet, att stegring av en anstalts rörelse i viss

mån medför kvalitativ ökning av föreståndarens uppgifter, i det att kvalificerat

arbete tillkommer och mindre kvalificerat avskiljes, lärer man kunna

utgå ifrån, att de olika faktorernas återverkan på föreståndarens uppgifter

ändras såväl absolut som relativt i och med en successiv ökning av anstaltens

rörelse på så sätt, att vissa faktorers betydelse i förevarande avseende

minskas eller upphör, andra öka i betydelse och nya tillkomma. Även

i detta hänseende synes en statistisk utredning av ovan antydd art beträffande

föreståndarnas arbetsuppgifter vid ett antal anstalter av olika storleksordning

kunna bliva till nytta för uppbyggandet av ett rättvisande poängberäkningssystem.

För ernående härav är det emellertid icke tillfyllest, att

de olika faktorerna utväljas och värdesättas efter grunder, som överensstämma

med de faktiska förhållandena, utan därjämte erfordras en reduktion

av faktorernas värde för de större anstalterna. Detta torde klarläggas

genom följande resonemang. Örn man vill nå ett i möjligaste mån rättvisande

resultat, kan man givetvis icke vid faktorernas utväljande och värde
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

25

sättande utgå ifrån ett för anstalter av olika storleksgrader uträknat medeltal.

Eftersom klassificeringen, såsom ovan utvecklats, vilar på den förutsättningen,

att med en anstalts stigande rörelse föreståndarens uppgifter undergår

förskjutning i alltmer kvalificerad riktning, måste man i stället utgå

fran beräknade medeltal för anstalter av såväl mindre som större typ. Vid

jämförelse mellan resultaten för de olika anstalttyperna kan man därefter

bedonia, i vilken riktning och i vilken grad ovanberörda förskjutning i anstaltföreståndarens

uppgifter bör motsvaras av en — absolut eller relativ

— ändring av de olika faktorernas värdesättning. Om man fastställer faktorernas

värdesättning efter förhållandena vid den mindre anstalttypen, erhåller

man tydligen felaktiga resultat, örn man utan reducering tillämpar

samma värdesättning i fråga örn den större anstalttypen, enär det vid inträdande

ökning av en anstalts rörelse uppenbarligen förhåller sig så, att vid

en mindre, enklare organiserad anstalt en förhållandevis större del av stegringen

omsättes i kvalitativ ökning av föreståndarens uppgifter, än vad fallet

är vid en större anstalt med mera utvecklad organisation. Det är därför

nödvändigt att tillämpa vissa reduceringsmetoder. Det bör tilläggas, att

en särskilt effektiv reducering antagligen är nödvändig i fråga om vissa anstalter

med en starkt men ensidigt utvecklad rörelse inom arbetsområden, som

förhållandevis svagare påverka de mera kvalificerade av föreståndarens göromål.

Frågan, huruvida ett klassificeringssystem enligt nu antydda principer

låter sig praktiskt genomföra, kan tydligen besvaras först efter en grundlig

utredning, som lönenämnden i detta sammanhang givetvis icke är i tillfälle

att framlägga. Ett i sina huvuddrag sålunda anordnat system står emellertid

i överensstämmelse med klassindelningens innebörd och med de principiella

synpunkter i övrigt, som enligt lönenämndens mening äro av betydelse,

även då det gäller ett bedömande av det utav kommittén framlagda

förslaget, vilket på en del punkter avviker från grunderna i det av lönenämnden

ovan antydningsvis beskrivna systemet.

Lönenämnden ingår härefter på vissa detaljer i kommittéförslaget och anför

härutinnan:

I de av kommittén utarbetade poängskalorna äro poängtalen ett uttryck

för den samlade trafikrörelsen vid anstalterna och icke för anstaltföreståndarens

mer eller mindre kvalificerade uppgifter. Den iögonfallande stora

skillnaden mellan lägsta och högsta poängtal ävensom skalornas sammanträngning

nedåt och allt starkare spridning uppåt torde åtminstone delvis

vara en följd härav.

Utväljandet av de olika faktorerna och deras värdesättning äro i allmänhet

icke grundade på systematisk undersökning av anstaltföreståndarnas arbetsförhållanden

och ansvar utan ett resultat av erfarenhetsmässig bedömning

och uppskattning. I vad mån detta förhållande påverkat poängtalen, kan

givetvis icke utrönas utan dylik undersökning. Vid ärendets behandling

inom lönenämnden har viss tvekan yppats beträffande medtagandet och värdesättningen

av en del faktorer. Hit höra faktorerna 7, nattjänst, och 11,

arbetsorder, i telegrafverkets skala. För statens järnvägars vidkommande

torde med visst fog kunna göras gällande, att den nytillkomna faktorn 3, rengöring

av personvagnar, och faktorn 14, antal ton omlastat vagnslastgods,

äro väl högt värdesatta, under det att faktorn 7, postgöroinål, i samma verks

poängskala ger intryck av att vara undervärderad åtminstone i fråga

örn vissa stationer, där stationsföreståndaren själv handlägger motsvarande

göromål. Slutligen må framhållas, att medtagandet av faktorn 15, gemensam

allmän tjänst, vid statens järnvägar synes tyda på, att den ursprung
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

liga värdesättningen av faktorerna 4 och 5 samt 9—12 ansetts vara i behov av

justering.

Det förhållandet, att samma faktorer med oförändrad värdering varit avgörande

för poängberäkningen för alla anstalter oberoende av storlek, står

icke i överensstämmelse med den ovan utvecklade principen därom, att ökning

av en anstalts rörelse skall medföra en kvalitativ ökning och ändrad

sammansättning av föreståndarens uppgifter, men torde sammanhänga därmed,

att poängtalen hänföra sig till anstaltens storlek och icke till föreståndarens

arbete. Den avvikande poängberäkningen för postexpeditionerna utgör

härutinnan ett undantag, som torde i viss mån belysa den berörda principens

riktighet.

Någon på de särskilda faktorerna tillämpad allmän eller för de ensidiga

anstalterna särskild reduceringsmetod ingår icke i det av kommittén utarbetade

systemet. I vad män detta förhållande, som icke oväsentligt torde hava

bidragit till den starka spridningen av poängtalen i skalornas övre del, medfört

andra praktiska olägenheter kan i allmänhet, lika litet som beträffande

systemets övriga avvikelser från de av lönenämnden ovan berörda principerna,

utrönas utan vidlyftiga undersökningar. I vissa mera utpräglade fall synes

frånvaron av reduceringsregler av ovan angiven beskaffenhet emellertid

kunna spåras i poängsättningen. Sålunda hava vissa ensidiga postanstalter i

de största städerna liksom vissa järnvägsstationer med ensidigt utvecklad trafik

erhållit förhållandevis synnerligen höga poängtal, vilka i poängskalorna

placerat dem framför andra, uppenbarligen mera svårskötta anstalter.

Lönenämnden uttalar därefter, att vad nämnden anfört innebure, att det

föreliggande klassificeringsförslaget, granskat ur principiella synpunkter,

enligt lönenämndens mening icke kunde i alla hänseenden anses tillfredsställande.

Då förslaget av såväl verksstyrelserna som personalorganisationerna

i det stora hela godtagits, syntes man kunna utgå ifrån, att i allmänhet

en anstalts hänförande till viss klass är, vid jämförelse med andra

närliggande anstalter, sakligt motiverad. Detta syntes kunna tillskrivas

den omständigheten, att klassindelningen i avgörande hänseenden, nämligen

i fråga om faktorernas utväljande och värdesättning samt gränsdragningen,

vilade på erfarenhetsmässig bedömning och uppskattning. Men

ur andra synpunkter medförde denna omständighet avsevärda olägenheter,

i det att den försvårade en granskning av förslaget. Poängtalen vore nämligen

icke — och åsyftade icke ens att vara — direkta uttryck för de olika

föreståndarbefattningarnas relativa svårighetsgrad. Hur ordningsföljden

mellan anstalterna inom de olika klasserna vid de skilda verken skulle bliva

med utgångspunkt från den mer eller mindre kvalificerade arten av föreståndarens

uppgifter vöre ovisst. Men att den, åtminstone på många punkter,

skulle bliva en annan än de nu åsätta poängtalen utvisade, syntes vara tämligen

säkert. Detta försvårade tydligen såväl jämförelsen de olika verken

emellan som även justering av de uppdragna gränserna.

Då på sätt nyss framhållits, slutar lönenämnden, de olika anstalternas

hänförande till den ena eller andra klassen i stort sett syntes ansluta sig

till bakomliggande faktiska förhållanden, i den mån dessa hade konstaterats

och kunnat tillförlitligen bedömas efter praktisk erfarenhet, ansåge lönenämnden

sig emellertid kunna tillstyrka, att det remitterade förslaget lades

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

27

till grund för en ny klassificering av trafikanstalterna. Vid den av lönenämnden

verkställda detalj granskningen hade nämnden emellertid på enstaka

punkter funnit sig föranlåten att föreslå avvikelser från kommitténs

förslag, varvid i allmänhet de av nämnden i den föregående framställningen

utvecklade skälen varit avgörande. Av här anförda orsaker hade nämnden

därvid icke ansett sig i allt bunden av de olika anstalternas poängtal enligt

de av kommittén uppgjorda skalorna. För att tjäna till ledning vid detaljgranskningen

hade lönenämnden från verksstyrelserna inhämtat närmare

uppgifter i åtskilliga hänseenden, bland annat beträffande poängtalens fördelning

på de olika faktorerna för samtliga trafikanstalter.

Särskilt yttrande har avgivits av nämndens ledamot, sekreteraren A. Linnäs,

som anfört:

Såsom av lönenämndens utlåtande framgår kunna väl vissa principiella

invändningar göras mot grunderna för 1936 års klassificeringskommittés

förslag till ny klassificering av trafikanstalterna. Detta innebär emellertid

icke, att förslaget i och för sig medför oberättigade höjningar i klass av trafikanstalterna.

Det må erinras om att förslaget i fråga om anstalternas inplacering

har uppgjorts efter ingående omprövning samt överläggningar

med därav berörda personalorganisationer, vilkas önskemål endast i begränsad

omfattning tillgodosetts, och att gränsdragningen av vederbörande

verksstyrelser lämnats utan erinran.

Även om med hänsyn till särskilda förhållanden justeringar i något fall

kunna anses påkallade, anser jag icke den starka beskärning av klassificeringskommitténs

förslag, som lönenämnden föreslår, vara motiverad. Fastmera

finner jag skäl föreligga att tillmötesgå vissa i personalorganisationernas

yttranden framförda önskemål om uppflyttning i klass av trafikanstalter.

I sådant hänseende tillåter jag mig särskilt framhålla postkontoret i

Växjö, vilket, med hänsyn till postområdets storlek och omfattningen av

postmästaren åvilande administrativa uppgifter, synes böra hänföras till

klass 1 A.

Av den lämnade redogörelsen framgår att 1926 års klassificering av trafikanstalterna

vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar redan

tidigt blev föremål för erinringar, vilka särskilt riktade sig mot de i klassificeringssystemet

ingående metoderna för reducering av trafiktalen med

hänsyn till den å de skilda anstalterna placerade biträdande personalens

kvalifikationer. Vid 1936 års riksdag genomfördes ock ett provisorium, som,

även om det byggde på 1926 års grunder, likväl innebar väsentliga avsteg

från desamma.

Det nu föreliggande, av 1936 års klassificeringskommitté utarbetade förslaget,

vilket i huvudsak godtagits av verksstyrelserna och i stort sett även

av personalorganisationerna, avviker i princip från 1926 års grunder främst

därutinnan, att reduceringsmetoderna helt uteslutits. Till grund för klassindelningen

hava lagts på visst sätt uträknade trafiktal, medan gränsdragningen

mellan klasserna stöder sig på vunna erfarenheter och i vissa fall särskilt

verkställda undersökningar. Lönenämnden har framställt vissa principiella

invändningar mot det föreslagna systemet men har dock ansett sig kunna

tillstyrka, att förslaget lägges till grund för statsmakternas beslut.

Departe
ments
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Ehuru det nu föreslagna klassificeringssystemet liksom sannolikt varje

annat sådant system kan göras till föremål för invändningar på olika punkter,

finner även jag, att detsamma är i princip godtagbart.

Vad beträffar det av kommittén berörda spörsmålet om klassificeringsfrågans

samband med de utredningsuppdrag, som anförtrotts 1936 års lönekommitté,

torde kunna sägas, att en prövning av principerna för klassificeringen

kan anses ligga inom ramen för lönekommitténs arbetsuppgifter men

att likväl hinder för att nu till avgörande upptaga den sedan länge aktuella

klassificeringsfrågan icke föreligger, eftersom genomförandet av en ny klassificering

icke synes försvåra den granskning av tjänsteförteckningen, som

är avsedd att utföras i samband med den förestående avlöningsrevisionen.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag ansett mig kunna

tillstyrka, att förslag till omklassificering av ifrågavarande trafikanstalter

förelägges årets riksdag.

I ett avseende har jag dock funnit det böra anstå med den slutliga prövningen

av klassificeringskommitténs förslag. Såsom av det följande närmare

framgår, innefattar kommitténs förslag uppflyttning av åtskilliga trafikanstalter

i den klass, inom vilken anstalterna förestås av befattningshavare

i 26 :e lönegraden, nämligen överpostmästare, telegrafkommissarie av klass

1 A respektive överinspektör. Föreståndare för dessa anstalter äro sålunda

placerade i samma lönegrad som exempelvis trafikinspektöreina vid statens

järnvägar. En utökning av antalet anstalter inom toppklassen synes böra

ske med försiktighet och icke utan särskilda skäl. Såväl med hänsyn härtill

som ock till vanskligheten att beträffande anstalter av denna storleksordning

ernå en rättvis värdering med tillämpning av samma system, som

kan vara passande för mindre anstalter, finner jag det kunna ifrågasättas,

huruvida icke en mera individuell bedömning från fall till fall kan vara

påkallad. På dessa grunder synas mig hithörande spörsmål lämpligen böra

upptagas till omprövning i samband med de förslag, som kunna komma att

framläggas av 1936 års lönekommitté.

Vad slutligen beträffar frågan, huruvida trafikanstalternas klassificering

bör med bestämda tidsmellanrum göras till föremål för förnyad prövning,

finner jag i likhet med klassificeringskommittén icke anledning att härutinnan

framlägga något förslag. Detta spörsmål synes böra bliva beroende på

erfarenheterna av den framtida utvecklingen, och en omprövning av klassificeringen

torde i regel böra förekomma endast i samband med allmänna

lönerevisioner.

Härefter torde jag få övergå till klassificeringskommitténs förslag beträffande

de skilda verken. Därvid torde jag i huvudsak få begränsa mig till de

klasser, som motsvaras av befattningar över 20:e lönegraden. I fråga om

lägre befattningar äger Kungl. Majit att fatta beslut med avseende å antal

och löneställning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Runtti. Maj:ts proposition nr 175.

29

Postverket.

Förevarande förslag till klassificering av postverkets trafikanstalter omfattar

följande slag av postanstalter:

Postkontor av överpostmästarklass.

» » klass 1 A.

i > > 1 B.

j> » » 2.

» » » 3.

» » » 4.

Postexpeditioner av klass 5.

» s > 6.

> » » 7.

» » » 8.

Innan kommittén ingår på en redogörelse för den grundläggande poängskalan

för klassificeringen av de postanstalter, som omfattas av förslaget, lämnar

kommittén en översikt över de fasta postanstalternas organisation och arbetsuppgifter:
De

fasta postanstalter, vilka direkt och självständigt betjäna allmänheten,

utgöras av postkontor, postexpeditioner och poststationer. I fråga örn postarbetets

art föreligger icke någon större skillnad mellan dessa tre slag av postanstalter.

Samtliga deltaga i postverkets alla rörelsegrenar, postkontoren utan

någon inskränkning, postexpeditionerna med den inskränkning, att de icke utväxla

utrikes telegrampostanvisningar, och poststationerna med den inskränkningen,

att vid dem icke till postbehandling mottagas inkasseringsbrev till utlandet,

telegrampostanvisningar, inbetalningstelegram (giro) samt vanliga

postanvisningar till annat främmande land än Danmark eller Norge, såvida

icke generalpoststyrelsen lämnat poststationen särskild befogenhet i sådant

hänseende. Den huvudsakliga skillnaden mellan dessa olika slag av trafikanstalter

ligger på det organisatoriska området.

Postkontoren utgöra ur förvaltnings- och redovisningssynpunkt självständiga

enheter. Postkontoren ombesörja i mindre eller större omfattning även

förvaltningen och redovisningen beträffande de postanstalter, som lyda under

vederbörande postkontor (postexpeditioner och poststationer).

Postexpeditionerna av klass 5 och 6 äro i viss begränsad omfattning ur

förvaltnings- och redovisningssynpunkt självständiga postanstalter. De leverera

överskottsmedel till det överordnade postkontoret och erhålla därifrån

erforderliga medel, frankotecken, kvittenskuponger, statsstämplar, radiolicenstecken

m. m. Dessa postexpeditioner avgiva självständiga redovisningar till

generalpoststyrelsen.

Postexpeditionerna av klass 7 och 8 intaga icke en så självständig ställning

i förvaltnings- och redovisningshänseende som postexpeditionerna av klass 5

och 6. De avgiva inga självständiga redovisningar till generalpoststyrelsen,

utan all deras redovisning sker — liksom i fråga om poststationerna — genom

det överordnade postkontoret, ehuru formerna för denna redovisning något

avvika från den ordning, som i sådant hänseende gäller för poststationerna.

Poststationernas förvaltning och redovisning sker, kan man säga, helt och

hållet genom det överordnade postkontoret. Då postexpeditioner, motsvarande

nuvarande klasserna 7 och 8, först inrättades, expedierades post till och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

från poststationerna i viss omfattning över det överordnade postkontoret för

granskning och kontroll, vilket givetvis innebar en för allmänheten otjänlig

omgång och försening. På denna punkt rådde då en rätt avsevärd skillnad

mellan en postexpedition av klass 7 eller 8 och en poststation. Emellertid har

efter hand denna omgång i expedieringen avskaffats. Den huvudsakliga skillnaden

mellan å ena sidan en postexpedition av klass 7 och 8 och å andra

sidan en poststation är nu att finna på det inre organisatoriska området, uti

föreståndarnas anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. Någon skillnad

i befogenhet råder icke mellan de olika poststationerna; den största som

den minsta betjänar allmänheten i samma utsträckning. Med hänsyn till

föreståndarens avlöning äro emellertid poststationerna indelade i 17 klasser.

Kommittén anför härefter, att postexpeditioner av klass 7 och 8 icke ingått

i tidigare klassificeringar men att kommittén med beaktande av de skäl generalpoststyrelsen

härutinnan anfört i sin skrivelse den 28 augusti 1935 angående

klassificering av postkontoren och postexpeditionerna nu ansett sig böra

i sitt förslag medtaga expeditioner av samtliga klasser. Däremot hade kommittén

icke funnit anledning att till prövning upptaga frågan, i vad mån sådana

poststationer, där poststationsföreståndaren hade full dagstjänsi, borde förändras

till postexpeditioner. Denna fråga hade nämligen ansetts vara av den

organisatoriska natur, att den icke folie under kommitténs bedömande. I de

fall, där en dylik förändring funnes böra ske, torde emellertid de av kommittén

förordade klassificeringsreglerna böra tillämpas vid de nya postexpeditionernas

inplacering i klass.

Kommittén övergår härefter till den grundläggande poängskalan för postanstalternas

klassificering och föreslår i dylikt hänseende, att skalan med viss

i det följande angiven jämkning beträffande postexpeditionerna, uppbygges

med ledning av de trafikfaktorer, som angivas i följande tabell, däri jämväl

för varje faktor föreslås enhetstal för poängberäkningen:

Faktor

Enhetstal

I a

Antal underlydande postexpeditioner och poststationer ............

1

b

Underlydande personal (ordinarie och e. o. tjänstemän, fasta post- och brevbärarbiträden, poststationsföreståndare, postombud, post-

förare, lant- och lådbrevbärare)................................

1

C

Antal linjer, å vilka brevlåds- och tidningsbefordran sker..........

2

II a

» avgående vanliga brevförsändelser utom postsaksförsändelser..

100,000

b

-> 3 nummerexemplar av postabonnerade tidningar ....

''200,000

C

» s vanliga postsaksförsändelser, rekommenderade för-

sändelser, oassurerade paket samt vid postanstalten

inbetalade postanvisningar och inbetalningskort....

10,000

d

j » assurerade försändelser...........................

1,000

e

j ankomna vanliga brevförsändelser och nummerexemplar av

50,000

postabonnerade tidningar ........................

f

3 3 värdeförsändelser utom assurerade postsaksförsän-

delser...........................................

10,000

g

s s assurerade postsaksförsändelser....................

5,000

> h

s utbetalade postanvisningar och utbetalningskort.............

10,000

i

3 3 skattepostanvisningar...........................

3u,O00

13

3 omsättningar för postsparbanken, folkpensionsutbetalningar

1,000

och försålda eller förnyade radiolicenser....................

1 För postkontor medräknas även postkontorets underlydande postanstalter, för vilka redovisning

m. m. sker genom postkontoret.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

31

Faktor

Enhetstal

k

Antal innehavare av postgirokonton..............................

50

1 III a

Postanstaltens uppbörd av frankotecken (jämväl frankostämpling)

och utgivarkorsband samt influtna befordringsavgifter för tidnin-

gar ..........................................................

4,000

b

Bestridda omkostnader (avlöningar, hyror m. m.).................

40,000

C

In- och utbetalade postanvisnings-, postgiro- och tidningsprenumera-

tionsmedel....................................................

200,000

d

Postsparbanks-, folkpensions-, radiolicens- och stämpelmedel........

100,000

De sålunda föreslagna faktorerna äro i stort sett desamma, till vilka hänsyn

tagits vid närmast föregående klassificering. För erhållande av en lämplig avvägning

av de olika trafikgruppernas procentuella inverkan på postanstalternas

hela poängtal har emellertid kommittén ansett vissa ändringar höra vidtagas

beträffande enhetstalen, särskilt i fråga om grupp III.

Beträffande tillgodoräknandet av den under III c) upptagna faktorn postgiromedel

har enligt föreliggande förslag en begränsning skett på det sätt, att

poängtalet för giromedel icke får ingå i postanstaltens sammanlagda poängsumma

med mera än 25 procent.

Efter en redogörelse för de ändringar, som kommittén funnit böra vidtagas,

uttalar kommittén, att genom desamma totalpoängen beträffande postkontoren

kommer att erhålla en lämplig fördelning på de olika trafikgrupperna.

Vid postkontor av klasserna 3 och 4, vid vilka postmästaren i regel icke har

tjänsteman i befordrad ställning såsom biträde med kontroll- och granskningsarbeten,

skulle exempelvis poängsiffrorna fördela sig i genomsnitt på följande

sätt:

grupp I.................................. cirka 25 %

> II.................................. » 30 %

» III............. » 45 %

Beträffande postexpeditionerna, fortsätter kommittén, kunna de angivna

grunderna icke lämpligen tillämpas oförändrade. Under det att en postmästare

i regel icke deltager i det löpande expeditionsarbetet, är detta däremot stationsmästarens

huvudsakliga sysselsättning. Vad postexpeditionerna beträffar

har därför frankoteckensuppbörden ansetts böra vara den vid poängtalens

uträknande mest utslagsgivande faktorn. Genom en ändring av enhetstalen

endast för grupp III, faktorerna a) och b), har enligt kommittén en lämplig

gruppering av dessa postanstalter kunnat vinnas. Förslaget innefattar en

sänkning beträffande postexpeditionerna av enhetstalen för faktorerna III a)

och b) från 4,000 respektive 40,000 till 1,000 respektive 10,000 Därigenom

kommer poängsumman för postexpeditionerna att i genomsnitt fördela sig å

de olika trafikgrupperna på följande sätt:

grupp I.............................. cirka 8—12 %

» II.............................. » 26—30 %

» III.............................. > 66—58 % 1

1 Se föregående sida.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Med hänsyn till de skiljaktigheter i organisatoriskt hänseende samt i fråga

om kompetenskrav å vederbörande föreståndare, som förefinnas mellan postkontoren

och postexpeditionerna, synes det kommittén icke behöva medföra

någon olägenhet att vid klassificeringen använda i någon mån olika grunder

beträffande postkontor och postexpeditioner.

Utöver de arbetsuppgifter, som enligt förslaget sålunda skulle läggas till

grund för poängtalens beräknande och vilka äro gemensamma för samtliga

postanstalter, har kommittén funnit en del speciella åligganden tillkomma

vid vissa anstalter, vartill vid en klassificering hänsyn måste tagas, ehuru

direkt poängvärde icke kan åsättas desamma. Härom anför kommittén:

1) Postanstalter vid de större järnvägsknutpunkterna. Vid dessa har postmästare

respektive stationsmästare övervakningsskyldighet för transporter av

transiterande gods. Å dessa platser äro i regel ett större antal tjänstemän tillhörande

järnvägsposten placerade, varjämte överliggning i stor utsträckning

äger rum. Föreståndaren för den fasta postanstalten har ett icke obetydligt

arbete såsom förmedlare mellan denna personal och vederbörande postdirektion.

Postanstalten får också ständigt vara beredd att tillgodose järnvägspostens

behov av tillfällig personal, vikarier vid tjänstledigheter m. m.

2) Postanstalter, belägna intill rikets gränser, vilka hava karaktär av utväxlingspostanstalter

i de internationella förbindelserna. Dessa anstalter hava

arbetsuppgifter och ansvar av sådan art och omfattning, att särskild hänsyn

härtill måste tagas vid klassificeringen.

Å andra sidan bör, liksom vid tidigare klassificeringar, hänsyn tagas därtill,

att arbetsuppgifterna å vissa anstalter till väsentlig del äro av den speciella

eller ensartade natur, att anstaltens poängtal icke utan vidare kan läggas till

grund för anstaltens placering i klass. En avvikelse från de allmänna gränsdragningsreglerna

kan i sådant fall vara motiverad.

Efter prövning i enlighet med nu angivna principer av frågan örn klassgränsdragningen

å den upprättade poängskalan föreslår kommittén beträffande

postverket tillämpning, i den mån ej undantag i vissa fall anses böra ske,

av följande gränstal för de olika klasserna:

Postkontor:

Överpostmästarklass lägst 1,445 poäng,

klass 1 A 875—1,444 poäng (570 enheter),

» 1 B

375— 874

» (500

5 ).

» 2

235— 374

» (140

» ),

> 3

160— 234

» ( 75

» ).

» 4

85— 159

» ( 75

» )>

Postexpeditioner: I

klass 5 lägst 75 poäng,

j 6 55—74 » (20 enheter),

x 7 40—54 » (15 » ),

» 8 25—39 » (15 » ).

I särskilda tabeller, till vilka jag torde få hänvisa, har kommittén för varje

postanstalt, som ingår i klassificeringen, angivit dess poängtal samt dess av

kommittén föreslagna placering i klass.

Av tabellerna framgår att vissa anstalter hänförts till annan klass än den,

vartill de enligt poängtalen borde hänföras. Kommittén framhåller, att, i den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

33

mån så skett beträffande vissa postkontor i Stockholm och Göteborg, avvikelsen

i första hand ansetts påkallad därav, att postmästarna vid dessa postkontor

icke hade de allsidiga arbetsuppgifter, som i allmänhet ålåge postmästare.

Ifrågavarande postkontor saknade sålunda underlydande förvaltningsområden.

Ej heller utginge från dem lokalbrevbärare. Ordnande av posttransporter

och brevlådtömning ålåge dem i regel icke.

Beträffande kommitténs särskilda motivering av förslaget, i vad det avser

de särskilda klasserna, torde jag under hänvisning i övrigt till handlingarna

här endast behöva redogöra för kommitténs uttalanden rörande de fyra högsta

klasserna (över 20:e lönegraden). Kommittén anför bland annat:

Överpostmästarklass. I föreliggande förslag har det undre gränstalet å

poängskalan för denna klass satts till 1,445. Postkontoren Stockholm 16 och

Stockholm 7 hava emellertid, oaktat deras poängtal överstiger sagda gränstal,

med hänsyn till arten av där förekommande arbete icke ansetts böra uppflyttas

till överpostmästarklass.

Under förhandlingarna med vederbörande personalorganisationer har från

dessas sida framförts önskemål om att — utöver vad kommittén föreslagit

— jämväl kontoren Hälsingborg 1 (poäng 1,386) och Norrköping 1 (poäng

1,268) skulle hänföras till överpostmästarklass.

Kommittén har funnit det vara fullt berättigat att vissa av de större postkontoren

i klass 1 A, där rörelsen undergått en väsentlig ökning, uppflyttas

till överpostmästarklass. Å andra sidan torde man böra beakta, att även

mellan de största nuvarande kontoren i klass 1 A — likväl med undantag av

Stockholm 1 — och de nuvarande överpostmästarkontoren förefinnes en avsevärd

skillnad i storlekshänseende. Det synes därför nödvändigt att iakttaga

försiktighet vid uppflyttningen av nya kontor till ifrågavarande klass.

Med hänsyn härtill och med beaktande jämväl av motsvarande förhållanden

vid de övriga två verken har kommittén vid den slutliga prövningen av föreliggande

fråga icke ansett sig kunna ifrågasätta ett lägre undre gränstal än

det ovan angivna eller 1,445 poäng.

Klass 1 A. Beträffande postkontoren Stockholm 16 och Stockholm 7 hänvisas

till vad under nästföregående klass anförts.

Postkontoret i Visby skulle enligt poängtalet (717) hänföras till klass 1 B.

Postkontoret, vars postområde omfattar hela Gotland, intager emellertid på

grund av sitt avskilda läge och de särskilt under sommaren varierande kommunikationsförhållandena,

förbindelser med olika hamnar å fastlandet m. m.

en viss särställning. Postmästartjänsten där får betraktas som särskilt krävande

och ställer höga fordringar på innehavarens kvalifikationer. Postkontoret

har därför ansetts böra bibehållas i klass 1 A.

Klass 1 B. Postkontoret Stockholm 3 (Sveavägen 31) har ett poängtal, som

överstiger det övre gräns talet för klass 1 B. Lokalförhållandena vid kontoret

äro emellertid för närvarande icke tillfredsställande, varför frågan om

anskaffande av nya lokaler är aktuell. Då en flyttning kan komma att medföra

ändrade förhållanden beträffande poströrelsen vid kontoret, torde någon

ändring i postkontorets placering i klass för närvarande icke böra företagas.

Poängtalen för postkontoren i Katrineholm och Trelleborg ligga något

under gränsen mellan klasserna 1 B och 2. Med hänsyn till att kontoret i

Katrineholm är beläget vid en av de större järnvägsknutarna samt att postkontoret

i Trelleborg är utväxlingspostanstalt mot utlandet synas emellertid

båda dessa kontor skäligen böra uppflyttas till klass 1 B.

Klass 2. Stockholms tullpostkontor anses fortfarande böra hänföras till

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 175. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

klass 2. Detta postkontor kan med där förekommande speciella arbetsuppgifter

icke klassificeras enligt allmänna grunder.

Postkontoret i Krylbo skulle enligt poängtalet hänföras till klass 3. Med

hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter, som åvila postmästaren på grund av

kontorets läge vid en betydande järnvägsknutpunkt, har detta emellertid ansetts

böra uppflyttas till klass 2.

Kommittén har i en särskild tabell sammanställt de postanstalter, som enligt

förslaget skulle undergå ändring i klass. Därvid har kommittén bortsett

från några av generalpoststyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndiganden

beslutade höjningar inom de lägre klasserna, vilka vore avsedda att

genomföras under år 1937. I sammandrag te sig kommitténs förslag och

därav föranledda kostnadsförändringar (avlöningsskillnaden mellan högsta

löneklasserna utan tillägg eller avdrag) sålunda:

Uppflyttningar i klass.

Antal

Kostn. ökn.

kr.

Från

klass

1

A

till överpostmästarklass ..........

5

2,400

7>

T>

1

B

» 1 A..........................

4

1,920

D

T>

2

» 1 B..........................

6

5,496

T>

»

3

» 2............................

9

7,968

7>

T>

4

» 2............................

1

1,308

T>

»

4

> 3............................

5

1,920

T>

T>

6

» 5............................

2

2,610

»

2>

7

> 5............................

1

2,490

»

7

T> 6............................

16

15,750

Summa 41,862

Ne d f 1y11ningar i klass

Antal

Kostn.

minskn.

kr.

Frän

klass

2

till

3 ..............................

1

876

T>

3

T>

4 ..............................

4

1,506

T>

T>

7

»

8 ..............................

4

1,212

Förändring

av en postexpedition av klass 8 till post-

station..

1

1,100

Summa 4,694

Vid genomförande av kommittéförslaget skulle sålunda uppstå en årlig

kostnadsökning av cirka 37,200 kronor.

Generalpoststyrelsen har icke särskilt yttrat sig i fråga örn kommitténs förslag

i förevarande delar.

Lönenämnden anför i sitt utlåtande:

Postkontoret i Borås har lönenämnden ansett icke böra uppflyttas till

överpostmästarklassen, enär rörelsen vid detta postkontor är ensidigt betonad

till följd av paketrörelsens starka utveckling. Beträffande postkontoret

Stockholm Ban har lönenämnden av liknande skäl hyst viss tvekan, huruvida

sagda postkontor borde hänföras till överpostmästarklassen. Med hänsyn

till kontorets höga poängtal har nämnden likväl icke velat motsätta sig

förslaget på denna punkt.

Vad angår klass 1 A, föreslår lönenämnden sådan ändring av förslaget, att

postkontoren Stockholm A och Visby hänföras till klass 1 B. Rörelsen vid

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

35

förstnämnda kontor, vars poängtal ligger förhållandevis nära undre gränsen

för klass 1 A, är ensidigt utvecklad och har efter inrättandet av postkontoret

Stockholm 15 sjunkit i betydande grad. Förändring av postkontorets klass

synes därför icke böra ifrågakomma. Den av kommittén anförda motiveringen

för postkontorets i Visby hänförande till klass 1 A synes icke utgöra

tillräcklig grund för bifall till förslaget i denna del, enär postkontoret enligt

sitt poängtal kommer långt efter vissa kontor av klass 1 B, vilka enligt nämndens

mening äro avgjort mera svårskötta. Att postkontoret i Visby vid 1936

års klassificering kom att hänföras till klass 1 A berodde tvivelsutan därpå,

att kontorets poängtal då var förhållandevis högt, till följd av ett särskilt

lågt ledningstal. *

Till uppflyttning från klass 2 till klass 1 B har kommittén föreslagit bland

andra postkontoren i Sala (416 poäng), Oskarshamn (378 poäng), Skara

(376 poäng), Katrineholm (371 poäng) och Trelleborg (362 poäng). Lönenämnden

anser, att postkontoren i Sala och Trelleborg böra uppflyttas, det

förra med hänsyn till dess förhållandevis höga poängtal och det senare på

grund av dess stora betydelse såsom utväxlingspostanstalt särskilt beträffande

paketpost. Med hänsyn till den avsevärda skillnaden i poängtal mellan postkontoret

i Sala å ena sidan och postkontoren i Oskarshamn och Skara å

andra sidan och då de sistnämnda kontorens poängtal ligga så obetydligt

över gränsen mellan de båda klasserna, böra dessa postkontor, enligt lönenämndens

mening, kvarstanna i klass 2. Detsamma gäller postkontoret i

Katrineholm, enär de arbetsuppgifter, som på grund av kontorets belägenhet

vid järnvägsknutpunkt åvila postmästaren därstädes, synas lönenämnden numera

icke vara av den art och omfattning, att de motivera kontorets hänförande

till högre klass än den, vartill dess poängsiffra i och för sig berättigar.

Postkontoren i Köping (237), Mora (237) och Krylbo (200), vilka för närvarande

äro 3 klassens kontor och av kommittén placerats i klass 2, böra enligt

lönenämndens mening kvarstanna i förstnämnda klass. Anledningen

till, att lönenämnden sålunda vill draga den undre gränsen för klass 2 mellan

Almhult (239) och Köping, är den, att postkontoret i Älmhult, i olikhet

mot de båda närmast efterföljande kontoren, måste anses vara för föreståndarens

vidkommande minst lika krävande som Lysekil (239), vilket nu tillhör

klass 2 och skäligen bör kvarstanna i klassen. I fråga om postkontoret

i Krylbo får lönenämnden därutöver åberopa, vad nämnden nyss anfört

i fråga om postkontoret i Katrineholm.

Ytterligare ett av de till uppflyttning från klass 3 till klass 2 föreslagna

postkontoren, nämligen Äppelviken (261), bör skäligen kvarstanna i sin nuvarande

klass. Postmästarens administrativa uppgifter vid detta kontor äro

nämligen förhållandevis föga maktpåliggande. Postkontorets poängsiffra för

faktorn I utgör sålunda allenast cirka 12 procent av hela poängtalet och är

lägre än motsvarande poängsiffra för det stora flertalet av 3 klassens postkontor.

Härtill kommer, att två under postkontoret tidigare lydande poststationer

numera ombildats till mera självständiga postexpeditioner.

Vad angår de i klass 3 upptagna postkontoren vill nämnden icke underlåta

att framhålla, att viss tvekan kan råda i fråga örn postkontorets i Ragunda

(160) uppflyttning till denna klass med hänsyn därtill, att dess poängtal,

som ligger i omedelbar närhet av klassgränsen, kan antagas vara påverkat i

höjande riktning av tillfälliga omständigheter (arbetena vid Krångede och

Stadsforsens kraftstationer).

Postkontoret i Tyringe (76; klass 4) är icke av den storleksordning, att detsamma

synes böra bibehållas såsom postkontor. Klassificerad såsom postexpedition

skulle anstalten erhålla ett poängtal av 115 och sålunda hänföras

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

till klass 5. Då det icke synes behöva medföra mera avsevärda olägenheter

att låta det närbelägna postkontoret i Hässleholm övertaga Tyringes uppgifter

beträffande underlydande postanstalter, vill lönenämnden uttala sig för,

att postkontoret i Tyringe omändras till postexpedition av klass 5.

I samband med frågan om gränsdragningen mellan postexpeditioner av

klasserna 5 och 6 vill lönenämnden framhålla följande, som har betydelse

även beträffande statens järnvägar. Skillnaden i poängtal mellan den sista

postexpeditionen i klass 5 (76) och den första i klass 6 (73) är endast 3 poäng.

För statens järnvägars vidkommande är enligt förslaget motsvarande skillnad

praktiskt taget obefintlig, i det att de tre sista stationerna i klass 5 hava

samma poängtal, nämligen 44 poäng, som de fem första i klass 6. Då därtill

kommer, att vid såväl postverket som statens järnvägar stationsmästare

av klass 5 äro hänförda till 16 :e lönegraden, medan stationsmästare av klass

6 tillhöra 12 :e lönegraden, är det uppenbart, att gränsdragningen mellan

dessa båda anstaltsklasser är en fråga av synnerligen vansklig och ömtålig

natur. Därest de trafikanstalter, som nu tillhöra klasserna 5 och 6, varit

uppdelade på tre skilda klasser med föreståndarbefattningarna hänförda

exempelvis till 12 :e, 14 :e respektive 16 :e lönegraden, hade gränsdragningen

mellan dessa anstalter varit lättare att verkställa. Under förhandenvarande

förhållanden anser sig likväl lönenämnden icke böra ifrågasätta någon avvikelse

ifrån den av kommittén föreslagna gränsdragningen mellan dessa klasser.

Postmästareföreningen framhåller såsom anmärkningsvärt, att kommittén,

trots sitt bestämda uttalande mot brytningsmetoden, föreslagit ett införande

av denna metod genom begränsning av poängberäkningen för faktorn

postgiromedel.

Föreningen anför härefter, att den icke hade något att erinra mot den av

kommittén förordade metoden för gränsdragning mellan de olika postkontorsklasserna

men att föreningen vore av den uppfattningen, att gränstalen

nedåt särskilt för överpostmästarklass och klass 1 A äro för höga. Därest

kommittén i detta fall, fortsätter föreningen, med hänsyn till förhållandena

inom telegrafverket och statens järnvägar icke ansett sig kunna sträcka sig

längre, syntes det föreningen som en billig fordran, att inga postkontor utan

synnerligen tvingande skäl hänfördes till lägre klass än den, vartill deras

poängtal berättigade dem. Likaså syntes det föreningen fullt skäligt, att

vissa postkontor, där arbetets art motsvarade förhållandena i en högre klass

än den, i vilken de föreslagits, hänfördes till den högre klassen, ehuru

poängtalet icke vore fullt tillräckligt härför.

Föreningen framlägger härefter förslag örn att vissa närmare angivna postkontor

måtte placeras i högre klass än som av kommittén föreslagits. Rörande

motiveringen härför torde jag få hänvisa till handlingarna.

Under åberopande av vad föreningen anfört hemställer föreningen, att vissa

postkontor måtte uppflyttas i högre klass, nämligen postkontoret Hälsingborg

1 till överpostmästarklass, postkontoret Stockholm 3 till klass 1 A,

postkontoret i Växjö till klass 1 A, postkontoret Stockholm 19 till klass 1 B,

postkontoret Stockholm 17 till klass 2, postkontoret i Strömsund till klass 2

samt postkontoren Göteborg 4 och Göteborg 11 till klass 3, ävensom att postkontoret

i Strängnäs bibehålies i klass 2.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

37

Posttjänstemännens förening har — under erinran om att förslaget för

postverkets vidkommande innebär en uppflyttning i klass av 30 och nedflyttning

av 5 postkontor — till en början anfört, att även om detta resultat

av postpersonalen livligt uppskattades såsom innebärande en rättvisare värdesättning

än tidigare av postmästarnas arbetsuppgifter, så måste detsamma

dock, mot bakgrunden av den stora ökning poströrelsen företett och alltjämt

uppvisade, enligt föreningens mening betraktas såsom blygsamt. Föreningen

uttalar, att den med tillfredsställelse konstaterar, att det tidigare

tillämpade systemet med anlitande vid klassificeringsberäkningarna av det

s. k. ledningstalet övergivits i förslaget.

Vad i övrigt angår de principer, som legat till grund för klassificeringsförslaget,

anför föreningen:

Föreningen kan icke undgå att finna det inkonsekvent, att kommittén

efter att först hava uttalat sig emot systemet med brutna enhetstal dock

använt sig av en liknande metod, då det gällt att begränsa den inverkan,

som postgiromedlen utöva på ett postkontors sammanlagda poängsumma.

Vidare synes det föreningen, att de av kommittén tillämpade klassificeringsgrunderna

borde hava medfört, att åtminstone vissa av de postkontor,

vilkas poängtal överskrider det övre gränstalet för den postkontorsklass, de

tillförts, placerats i den högre klassen. Föreningen vill i sådant hänseende

speciellt framhålla postkontoren Stockholm 19, Stockholm 16, Stockholm 3,

Göteborg 4 och Göteborg 11, och föreningen föranledes så mycket mera att

därvid fästa uppmärksamheten på postkontorets Göteborg 4 placering i

klass, som postkontoret Stockholm 14 med en enhet lägre poängtal hänförts

till högre klass än postkontoret Göteborg 4.

Under uttalande att föreningen vore beredd att i det väsentliga giva det

av kommittén framlagda förslaget sin anslutning, hemställer föreningen

dels om ändrad gränsdragning mellan de högsta postkontorsklasserna, dels

ock om en högre placering i klass av vissa enstaka postkontor. I anslutning

härtill anför föreningen, att olika meningar givetvis kunde göras gällande

i fråga om den av kommittén föreslagna gränsdragningen, då densamma

vilade på övervägande subjektiv grund. Enligt föreningens uppfattning, baserad

på kännedom om det inbördes förhållandet mellan olika postanstalter

samt det arbete och ansvar, som åvilade olika postkontors föreståndare,

borde emellertid gränsen mellan postkontoren av överpostmästarklass och

klass 1 A sättas lägre än som ifrågasatts, förslagsvis vid 1,375 poäng. En

sådan gränsdragning syntes föreningen mera naturlig än den av kommittén

upptagna. Därigenom skulle postkontoren Hälsingborg 1 och Växjö komma

att hänföras till överpostmästarklassen respektive klass 1 A. Beträffande

gränsdragningen i övrigt mellan postkontorsklasserna hade föreningen icke

något att erinra. Föreningen har vidare föreslagit vissa uppflyttningar i klass

av enstaka postanstalter. Beträffande motiveringen för de av föreningen

framställda förslagen torde jag få hänvisa till handlingarna.

Föreningen slutar sin skrivelse med en hemställan, att — utöver de av

klassificeringskommittén föreslagna höjningarna i klass — följande post
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

anstalter måtte hänföras till de postkontorsklasser, som här angivas, nämligen:
till

överpostmästarklassen.......... postkontoret Hälsingborg 1,

» klass 1A...................... » i Växjö,

» » IB...................... » Stockholm 19,

» » 2....................... postkontoren i Strömsund och Strängnäs

» » 3 ....................... postkontoret i Färjestaden

» » 4 ....................... postexpeditionerna Stockholm 13 och

Hälsingborg 2.

Vad till en början beträffar de av klassificeringskommittén tillämpade

beräkningsgrunderna för bestämmande av poängtalen för de skilda postanstalterna,

torde desamma få anses godtagbara.

överpostmästarklassen, som för närvarande endast omfattar postkontoren

Göteborg 1 och Malmö 1, skulle enligt kommitténs förslag utökas med postkontoren

Stockholm 1 (poäng 6,465), Stockholm Ban (2,325), örebro 1

(1,642), Uppsala 1 (1,577) och Borås 1 (1,445), vilka samtliga för närvarande

tillhöra klass 1 A. Enär jag, på sätt jag tidigare framhållit, icke anser mig

böra föreslå någon utökning av antalet av de till ifrågavarande klass hörande

anstalterna, vill jag förorda, att nämnda fem anstalter alltjämt hänföras till

klass 1 A.

I fråga om klass 1 A (875—1,444) innebär kommitténs förslag en uppfattning

dit från klass 1 B av postkontoren Stockholm 7 (1,447), Stockholm

6 (1,101), Stockholm 5 (998) och Stockholm 4 (910), varjämte förslaget innefattar,

att postkontoret i Visby, som med ett poängtal av 717 enligt klassindelningen

borde sänkas från klass 1 A till 1 B, skulle bibehållas i klass 1

A. Lönenämnden anser, att Stockholm 4 och Visby böra hänföras till klass

1 B. Av personalorganisationerna göres gällande, att såväl Stockholm 3

(1,071) som Växjö (873) böra uppflyttas från klass 1 B till 1 A.

I likhet med lönenämnden anser jag, att postkontoret Stockholm 4 bör

kvarstå i klass 1 B. Likaledes finner jag särskilda skäl föreligga att, i enlighet

med kommitténs förslag, bibehålla postkontoret i Visby i klass 1 A.

De av kommittén anförda skälen mot en uppflyttning av Stockholm 3 från

klass 1 B till klass 1 A synas mig med hänsyn till kontorets poängställning

icke utgöra hinder för kontorets uppflyttning till klass 1 A. Jag tillstyrker

alltså sådan uppflyttning. I övrigt har kommitténs förslag icke givit mig

anledning till erinran.

Vad jag sålunda förordat innebär, att antalet överpostmästare skulle bibehållas

vid 2 och att antalet postmästare av klass 1 A, vilket för närvarande

utgör 19, skulle ökas med 4 till 23.

Vad därefter angår postkontoren av klass 1 B (375—874), vilkas antal nu

uppgår till 39, har jag nyss tillstyrkt en uppflyttning av 4 kontor till klass

1 A. Kommitténs förslag innebär därutöver en uppflyttning från klass 2 av

kontoren i Värnamo (486), Sala (416), Oskarshamn (378), Skara (376), Ka
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

39

trilleholm (371) och Trelleborg (362); de båda sistnämnda kontoren, vilkas

poängtal understiga den nedre gränsen för klassen, anser kommittén böra

uppflyttas med hänsyn till deras speciella karaktär. I likhet med lönenämnden

finner jag en uppfattning böra begränsas till kontoren i Värnamo, Sala

och Trelleborg och anser mig alltså icke heller kunna förorda ett av personalorganisationerna

framfört förslag om uppflyttning av postkontoret Stockholm

19 (533) från klass 2 till 1 B. Antalet anstalter i klass 1 B skulle i

enlighet härmed ökas med 3. På grund av förberörda uppflyttning av 4

kontor till klass 1 A, skulle alltså klass 1 B komma att omfatta (39 — 4 + 3)

38 anstalter.

Till klass 2 äro för närvarande hänförda 53 postkontor. Av dessa skulle

enligt mitt förslag 3 uppflyttas till klass 1 B. Kommittén föreslår uppflyttning

till klass 2 (235—374) av postkontoret Göteborg 2 (326) från klass 4

och postkontoren i Äppelviken (261), Storuman (259), Åsele (250), Arvidsjaur

(249), Malung (245), Älmhult (239), Köping (237), Mora (237) och Krylbo

(200) från klass 3, det sistnämnda med hänsyn till ortens karaktär av järnvägsknutpunkt.

Postkontoret i Strängnäs (233) skulle enligt kommitténs förslag

nedflyttas från klass 2 till klass 3. Personalorganisationerna påyrka

bibehållande av Strängnäs i klass 2 samt uppflyttning av Stockholm 17

(270) och Strömsund (231) från klass 3 till klass 2. I likhet med lönenämnden

anser jag mig böra biträda kommitténs förslag med undantag för postkontoren

i Äppelviken, Köping, Mora och Krylbo, vilka torde böra bibehållas

i klass 3. Jag tillstyrker alltså uppflyttning till klass 2 av 6 anstalter och

nedflyttning från klass 2 till klass 3 av postkontoret i Strängnäs. Antalet

postkontor i klass 2 skulle sålunda bliva (53—3 + 6—1) 55, innebärande en

nettoökning med 2.

Vad beträffar anstalterna i klass 3 och lägre klasser, vilkas föreståndare

äro placerade i högst 20:e lönegraden, torde jag i detta sammanhang kunna

begränsa mig till ett förordande i huvudsak av kommitténs förslag. Vad

lönenämnden anfört beträffande ett par av ifrågavarande anstalter torde få

tagas i övervägande vid fastställandet av personalstaten för postverket. Enligt

kommitténs förslag skulle till klass 3 hänföras 65 anstalter — inberäknat de

4 anstalter, vilkas uppflyttning till klass 2 jag avstyrkt — mot för närvarande

68 samt till klass 4 53 anstalter mot för närvarande 55. I de lägre klasserna

påverkas antalet jämväl av de ändringar, som beslutats av Kungl. Maj:t i de

senast fastställda personalstaterna, och från dessa torde här kunna bortses.

Vid bifall till vad jag här förordat skulle alltså antalet överpostmästare

(lönegrad 26) bibehållas vid 2 samt antalet postmästare av klass 1 A (lönegrad

25) ökas med 4 till 23, av klass 1 B (lönegrad 24) minskas med 1 till 38

och av klass 2 (lönegrad 22) ökas med 2 till 55.

Telegrafverket.

Förevarande förslag till klassificering av telegrafverkets trafikanstalter

omfattar verkets centralstationer, vilka äro indelade i följande grupper:

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Station av klass 1 A.

» » » 1 B.

» » » 2.

» » » 3.

» » » 4.

» » » 5.

* » » 6.

Föreståndarna för stationer av klass 1 A intaga samma löneställning som

överpostmästare vid postverket och överinspektörer vid statens järnvägar

(26 :e lönegraden),. Någon motsvarighet till stationsklassen 1 A vid sistnämnda

båda verk, med föreståndare i 25 :e lönegraden, förekommer icke

vid telegrafverket.

Till en början har kommittén lämnat följande redogörelse beträffande de

till centralstationerna hörande understationerna och deras arbetsuppgifter

m. m.

Filialtelegrafstationerna intaga beträffande allmänhetens betjäning fullständigt

samma ställning som den överordnade centralstationen, men deras

trafik förmedlas i regel av centralstationen. Filialtelegrafstationerna förestås

vanligen av förste telegrafexpeditörer.

Växeltelefonstationerna (växelstationer) äro av tre slag:

a) De ur trafiksynpunkt viktigaste förestås av rikstelefonister, landstelefonister

eller lokaltelefonister, vilka utöver avlöningen åtnjuta visst arvode

enligt avlöningsreglementets 37 §. Även den biträdande personalen på dessa

stationer innehar tjänstemannaställning.

b) övriga växelstationer med minst 35 abonnenter hava kontraktsanställda

föreståndare. Föreståndaren har att själv anställa och avlöna erforderliga

biträden. . Föreståndaren antages av trafikdirektören. Någon direkt

motsvarighet till den vid postverket förekommande klassindelningen av poststationerna

förekommer icke här. Utöver förmånen av fri bostad samt ett

fast årligt arvode, vilket icke är i gällande bestämmelser fastställt i vidare

mån än att visst minimibelopp stadgats, erhåller föreståndaren i allmänhet

ett belopp, motsvarande 12 kr. per abonnent och år.

c) Växelstationer med ett abonnentantal understigande 35 förestås av en

av abonnenterna själva anställd och avlönad person, vilken dock därjämte

från telegrafverket åtnjuter vissa förmåner i form av särskilda ersättningar.

Biträde anställes av föreståndaren.

Växelstationerna under gruppen a) äro alltid förenade med telegramexpedition,

vilket innebär att stationen expedierar såväl avgående som ankommande

telegram, dock i allmänhet med viss inskränkning i fråga örn telegram

pa främmande sprak. Stationerna under b) och c) kunna även vara förenade

med telegramexpedition. Vid växelstation, som ej är förenad med telegramexpedition,

kunna telegram dock inlämnas genom intelefonering till

centralstationen från växelstationens allmänna samtalsapparat.

Vid växelstationerna sker uppbörd av avgifter för telefonsamtal (hyttsamtal)

och telegram. Redovisningen sker till den överordnade centralstationen.

Någon självständig redovisning från växelstationerna direkt till telegrafstyrelsen

äger ej rum och numera förekommer ej heller vid växelstationema

någon uppbörd av abonnemangsavgifter.

Understationernas trafik övervakas genom centralstationen, som tillika

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

41

bestämmer dirigering av samtalen samt meddelar erforderliga föreskrifter

örn bokföring och journalisering.

De minsta understationerna benämnas fristående samtalsstationer. Dylik

station består av en enda telefonapparat med ledning till en eller flera andra

stationer. De äro att betrakta såsom ödebygdsstationer och förekomma så

gott som uteslutande i avlägset belägna mindre byar i Norrland och Dalarna

samt på öar i skärgårdarna. För samtal från dylik station upptages viss

apparatavgift, vartill kommer periodavgift i den mån sådan utgår å vederbörande

ledning.

För skötseln av en dylik station utbetalar telegrafstyrelsen till föreståndaren

ersättning i regel endast i form av andel (vanligen hälften) av inflytande

apparatavgifter.

Enligt föreliggande förslag sker uppbyggandet av den för telegrafstationernas

klassificering erforderliga poängskalan med tillämpning av följande

grunder:

Grupp A: Befäl och inspektion.

Faktor 1. Personalen.

a) 1 poäng för varje enhet biträdande personal vid centralstationen och

vid underlydande stationer med personal i tjänstemannaställning,

b) 1 poäng för varje kontraktsanställd föreståndare för station med 35—99

abonnenter samt därutöver V2 poäng för varje påbörjat 100-tal abonnenter

vid sådan station,

c) V4 poäng för varje föreståndare för av abonnenterna bekostad växelstation

och fristående samtalsstation ävensom för varje inom underhållsområdet

anställd linjevakt.

Faktor 2. Understationer.

V3 poäng för varje växelstation (de fristående samtalsstationema medräknas

ej i denna faktor).

Grupp B: Trafikarbetet.

Faktor 3. Telegraf trafiken.

1 poäng för varje 4,000-tal telegrafexpeditioner.

Faktor 4. Rikstrafiken.

1 poäng för varje 8,000-tal riksexpeditioner.

Faktor 5. Lokal- och landstråtiken.

1 poäng för varje 60,000-tal lokal- och landsexpeditioner.

Faktor 6. Taxeområden.

5 poäng för varje taxeområde inom redovisningsområdet utöver centralstationens

eget.

Faktor 7. Nattjänst.

5 poäng för varje central- och telefonistväxelstation inom redovisningsområdet,

vid vilken hel nattjänst är anordnad;

2 poäng för varje annan växelstation inom nämnda område, vid vilken

hel nattjänst är anordnad.

Grupp C: Abonnemangs- och licensrörelsen.

Faktor 8. Telefonabonnemangsrörelsen.

1 poäng för varje 40-tal abonnenter inom redovisningsområdet.

Faktor 9. Radiolicensrörelsen.

1 poäng för varje 400-tal licenser inom redovisningsområdet.

Grupp D: Nyanläggnings- och underhållsarbetet.

Faktor 10. Anläggning och underhåll.

a) då stationsföreståndaren tillika är föreståndare för underhållsområde:

1 poäng för varje 60-tal apparater vid den egna centralstationen samt 1

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

poäng för varje 50-tal apparater vid övriga (central- och växel-) stationer

inom underhållsområdet.

b) då stationsföreståndaren icke är underhållsområdesföreståndare men

inför allmänheten företräder denne: hälften av under a) angivna poängtal.

Faktor 11. Arbetsorder.

1 poäng för varje 50-tal utfärdade arbetsorder.

Grupp E: Uppbörds- och räkenskapsväsendet.

Faktor 12. Uppbörd och räkenskapsvåsen.

1 poäng för varje 5,000-tal kronor uppbörd.

Kommittén framhåller, att de föreslagna faktorerna i stort sett äro desamma,

vartill hänsyn tagits vid närmast föregående klassificeringar, och

lämnar i fortsättningen en närmare redogörelse för poängberäkningen.

I fråga om klassgränsdragningen å den upprättade poängskalan har kommittén

som utgångspunkt tagit de minsta stationerna. Därvid hava emellertid

två stationer, vilkas poängtal mera avsevärt understiger 100, nämligen

Oxelösund (59 poäng) och Mariefred (82 poäng), lämnats ur räkningen,

emedan de, enligt vad kommittén inhämtat, såsom varande för små förvaltningsenheter

vore avsedda att indragas, då lämpligt tillfälle därtill erbjöde

sig. Även Kopparberg (92 poäng) hade ansetts väl liten såsom självständig

förvaltningsenhet, men särskilda förhållanden torde enligt kommittén

nödvändiggöra denna stations bibehållande tillsvidare såsom centralstation.

Med hänsyn härtill har kommittén funnit undre gränsen för stationer i

lägsta klass (klass 6) böra sättas till 100.

Kommittén framhåller härefter, att, på sätt vid föregående klassificeringar

skett, det jämväl nu syntes nödvändigt att beträffande vissa stationer taga

hänsyn till där föreliggande särskilda förhållanden, vilka icke komme till

uttryck vid poängsättningen. Bortsett från dessa fall skulle poänglatituderna

för de skilda stationsklasserna enligt föreliggande förslag utgöra:

klass 1 A ............................ lägst 981 poäng,

» 1 B................ 531—980 poäng (450 enheter),

» 2 .................. 371—530 » (160 » ),

» 3 261—370 x (110 » ),

» 4 181—260 » ( 80 x ),

» 5 131—180 * ( 50 » ),

x 6 .................. 100—130 x ( 30 x ).

I särskilda tabeller, till vilka jag torde få hänvisa, har kommittén angivit

för varje i klassificeringen ingående telegrafstation, dess poängtal samt dess

av kommittén föreslagna placering i klass.

Vidare torde under hänvisning i övrigt till handlingarna i detta sammanhang

endast behöva redogöras för kommitténs motivering av förslaget, i vad

det avser de tre högsta klasserna (över 20:e lönegraden). Kommittén anför

härom:

Klass 1 A. Det undre gränstalet för denna klass har enligt föreliggande

förslag angivits till 981. Från personalens sida har emellertid yrkats, att

sagda gränstal skulle bestämmas till 901, varigenom jämväl Ystads och Lunds

telegrafstationer (927 resp. 903 poäng) skulle komma att bliva uppflyttade.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

43

Verkställd utredning giver vid handen, att därest till grund för bedömande

av föreliggande fråga enbart lägges en jämförelse mellan de trafiktal,

som tidigare vid telegrafverket föranlett viss stations placering i klass 1 A,

samt de sistnämnda två stationernas nuvarande trafikrörelse, skäl för den

begärda placeringen icke saknas. Emellertid torde man icke kunna helt

bortse från, att vid telegrafverket — sett i jämförelse med de övriga två verken

-—- ett proportionsvis stort antal stationer vunnit placering i klass 1 A

(26:e lönegraden motsvarande överpostmästare och överinspektör). Orsaken

härtill lärer i första hand kunna tillskrivas den omständigheten, att vid

telegrafverket i jämförelsevis hög grad en koncentration skett till stora förvaltningsområden,

medförande en minskning av antalet centralstationer. En

bidragande orsak till berörda olikheter mellan verken i fråga örn antalet anstalter,

hänförda till den högsta i klassificeringen ingående föreståndargraden,

synes dock vara att söka i de skiljaktigheter i föreståndarnas lönegraasplaceringar,

som förefinnas. I beaktande härav har kommittén

efter en i möjligaste mån noggrann jämförelse verken emellan, icke ansett

sig kunna ifrågasätta ett lägre gränstal för klass 1 A vid telegrafverket än

det nu föreslagna eller 981 poäng.

Klass 1 B. Till klass 1 B har enligt förslaget hänförts Luleå telegrafstation,

oaktat dess poängtal (526) understiger det undre gränstalet för denna klass.

Vid beräkningen har stationen emellertid upptagits utan det procentuella tillskott

av 10 %>, som vid föregående klassificeringar påförts denna station

med hänsyn till de särskilda krav, som föreståndartjänsten därstädes ställer

på innehavarens förmåga att snabbt och ändamålsenligt ordna^ trafikarbetet

för övre Norrland vid uppkommande störningar och linjefel å de normala

förbindelserna söderut. Med tillägg av dessa 10 °/o skulle poängtalet utgöra

579. Stationen har därför ansetts böra bibehållas i klass 1 B.

Klass 2. Från personalens sida har påyrkats, att det undre gränstalet för

klass 2 skulle bestämmas till 351, vilket skulle medföra uppfattning i denna

klass av Kramfors och Trollhättans stationer. Kommittén har emellertid

icke funnit skäl frångå sitt förslag i denna del.

Av följande sammanställning framgår innebörden av kommitténs uppflyttningsforsing

och de härav föranledda kostnaderna (avlöningsskillnaden

mellan högsta löneklasserna utan tillägg eller avdrag):

Upp flyttningar 1 klass

Från klass 1 B till 1 A

» »2 » 1 B

;> » 3 » 2 . .

» )> 4 » 3 ..

Telegrafstyrelsen har icke något att erinra

Lönenåmnden anför i sitt utlåtande:

Vid telegrafverket motsvara trafikanstalterna av klass 1 A i fråga om föreståndarens

lönegradsplacering (26:e lönegraden) överpostmästarklassen respektive

överinspektorsklassen vid de båda andra trafikverken, där föreståndarbefattningarna

för anstalter av klass 1 A tillhöra 25:e lönegraden.

Vid alla tre verken äro föreståndarna för anstalterna i klass 1 B hänförda till

24:e lönegraden. Uppfattning av en trafikanstalt från klass 1 B till klass

1 A innebär sålunda för telegrafverkets vidkommande en mera betydande

Kostn. ökn.

kr.

3,840

4,608

1,728

__366

Summa 10,542

kommitténs förslag.

Antal

4

5

2

1

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Departe■

mentschefen.

lönegradsförbättring för anstaltsföreståndaren än motsvarande åtgärd vid

något av de andra båda verken. Detta förhållande synes icke, eller åtminstone

icke i tillräcklig grad hava tillmätts betydelse vid avvägningen av

poänglatitudernas progressiva ökning med stigande klass. Med hänsyn härtill

och till poängtalen för telegrafstationerna i gränsområdet mellan klasserna

1 A och 1 B har lönenämnden funnit mest naturligt, att gränsen mellan

nämnda klasser vid telegrafverket dragés vid 1,100 poäng. Därvid skulle

telegrafstationen i Jönköping (1,117) komma att uppflyttas till klass 1 A,

medan de av kommittén till uppflyttning i sagda klass föreslagna stationerna i

Karlstad (1,031), Kristianstad (1,024) och Kalmar (997) skulle kvarbliva i

klass 1 B.

Lönenämnden föreslår vidare, att den undre gränsen för klass 2 sättes till

380 poäng, vilket innebär, att stationerna i Hultsfred och Motala fortfarande

tillhöra sin nuvarande klass 3. Även om gränsen mellan klasserna 2

och 3 bestämdes enligt kommitténs förslag, vore det enligt lönenämndens

mening befogat, att nämnda stationer tillsvidare bibehållas i klass 3, enär

varderas poängtal med allenast 4 respektive 1 poäng överstiger det av kommittén

föreslagna gränstalet.

Lönenämnden ifrågasätter i övrigt ingen annan avvikelse från kommitténs

klassindelning av telegrafstationerna än den, att stationen i Alingsås

uppflyttas i klass 3, vartill dess poängtal mer än väl berättigar. Den av

kommittén anförda motiveringen för stationens bibehållande i klass 4, nämligen

att dess nyligen tillsatta kvinnliga telegrafkommissarie sannolikt skulle

bliva undanträngd från sin tjänst, örn stationen höjdes i klass, synes icke

böra tillmätas avgörande betydelse, då det gäller klassindelning av telegrafstationerna.

Svenska telegraftjänstemännens förening anser, att det icke vore förenligt

med rättvisa och billighet att draga den övre gränsen för klass 1 B vid

poängtalet 981, varigenom stationerna i Ystad (poängtal 927) och Lund

(903) skulle komma att kvarstå i nämnda klass. Föreningen föreslår vidare,

att undre gränsen för klass 2 sättes till 351 poäng och för klass 3 till

250. Under hänvisning till att telegrafstyrelsen i skrivelse den 11 september

1935 föreslagit inrättande av befattningen övertelegrafkommissarie ville

föreningen i detta sammanhang ånyo framföra kravet på införande av

nämnda befattning, vilken skulle avses för de största stationerna. Föreningen

hemställer, att stationerna i Ystad och Lund hänföras till klass 1 A,

stationerna i Kramfors (352) och Trollhättan (351) till klass 2 och stationen

i Vilhelmina (251) till klass 3.

Kvinnliga telegraf personalens förening har för sin del intet att erinra mot

kommitténs förslag.

Mot den av klassificeringskommittén verkställda poängberäkningen för

telegrafanstalterna torde i huvudsak intet vara att erinra.

Lönenämnden har i fråga örn gränsdragningen mellan de skilda klasserna

föreslagit, bland annat, uppflyttning av undre gränsen för klass 1 A från

981 till 1,100. I enlighet med den ståndpunkt, åt vilken jag givit uttryck,

i fråga om postkontor av överpostmästarklass, anser jag mig icke böra förorda

någon förändring beträffande anstalterna av klass 1 A, och frågan om

en gränsdragning mellan nämnda klass och klass 1 B finner jag därför kunna

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

45

uppskjutas för att behandlas i samband med övriga spörsmål om de till klass

1 A hänförliga anstalterna.

Då jag alltså icke kan biträda klassificeringskommitténs förslag om uppflyttning

till klass 1 A av stationerna i Jönköping, Karlstad, Kristianstad och

Kalmar och ej heller tjänstemannaföreningens framställning om enahanda

uppflyttning av stationerna i Ystad och Lund, skulle vid bifall till mitt förslag

antalet anstalter i klass 1 A bibehållas vid 12.

Mot klassificeringskommitténs förslag örn uppflyttning från klass 2 till

klass 1 B (531—980) av stationerna i Vänersborg (584), Filipstad (562),

Härnösand (559), Sala (557) och Hudiksvall (550) samt om bibehållande

av stationen i Luleå (526) i klass 1 B, ehuru poängtalet i och för sig skulle

föranleda sänkning av stationen till klass 2, hava några erinringar icke

framställts i yttrandena. Aven jag anser mig böra giva kommittéförslaget

min anslutning. Antalet anstalter i förevarande klass, nu 19, skulle sålunda

ökas med 5 till 24.

Vad därefter beträffar klass 2 har lönenämnden förordat en höjning av

den undre poänggränsen från 371 till 380, varigenom stationerna i Hultsfred

(375) och Motala (372), vilka för närvarande äro placerade i klass 3 men

av kommittén uppflyttats till klass 2, skulle bibehållas i klass 3; oavsett

gränsdragningen anser lönenämnden dessa stationers placering i klass 3

befogad med hänsyn till att deras poängtal i så ringa grad överstiger det av

kommittén förordade gränstalet 370. Då det lägsta poängtalet för nuvarande

stationer i klass 2 är 382 eller 7 poäng över Hultsfred, medan det högsta

förekommande poängtalet inom klass 3 enligt kommitténs förslag är 352

eller 20 poäng under Motala, synes mig kommitténs förslag till gränsdragning

mellan klasserna 2 och 3 hava fog för sig. Jag anser mig därför i denna

del böra biträda kommittéförslaget. Däremot kan jag icke tillstyrka tjänstemannaföreningens

förslag om uppflyttning till klass 2 av stationerna i Kramfors

(352) och Trollhättan (351). Antalet anstalter i klass 2, nu 23, skulle

alltså, vid bifall till mitt förslag, dels minskas med 5, motsvarande de till

uppflyttning i klass 1 B föreslagna, och dels ökas med 2, vadan antalet sålunda

skulle bliva 20.

Vad slutligen angår klass 3 och lägre klasser innebär kommittéförslaget

— frånsett nyssnämnda uppflyttning — endast en ändring, nämligen uppflyttning

av stationen Värnamo (277) från klass 4 till klass 3. Lönenämnden

har därjämte förordat enahanda uppflyttning av Alingsås (305). För

min del kan jag giva båda dessa förslag min anslutning men torde få återkomma

härtill i samband med personalstaten för befattningar i lönegrad 20

och lägre grader.

Vid bifall till vad jag sålunda i skilda avseenden föreslagit skulle, såvitt

avser lönegrader över den 20 :e, antalet telegrafkommissaricbefattningar i

klass 1 A (lönegrad 26) bibehållas vid 12, antalet befattningar i

klass 1 B (lönegrad 24) ökas från 19 till 24 och antalet befattningar i klass 2

(lönegrad 22) minskas från 23 till 20.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Statens järnvägar.

Vid statens järnvägar förekomma följande slag av trafikanstalter, nämligen:

stationer, trafikplatser, hållplatser, lastplatser samt håll- och lastplatser.

Endast stationerna äro föremål för klassificeringen. Dessa utgöras av följande

grupper:

Järnvägsstation

av

överinspektorsklass

2>

klass

1 A.

»

$

1 B.

»

»

2.

»

3.

2>

»

»

4 A.

»

2>

5 (4 B).

>;

»

6.

2>

>

7.

Kommittén redogör till en början för de olika trafikanstalternas arbetsuppgifter

m. m. och anför i dylikt hänseende:

Den huvudsakliga skillnaden mellan de olika stationsklasserna är att hänföra

till omfattningen av det å stationerna förekommande trafikarbetet. Stationer

av klass 4 A och högre samt stationer av klass 4 B förestås av stationsinspektorer

och stationer av klass 5, 6 och 7 av stationsmästare. Någon formell

skillnad i avseende å befogenheter för dessa stationsföreståndare av

olika kategorier förefinnes icke. Samtliga äro i förhållande till varandra

fullt självständiga.

Beträffande stationer av klass 4 B och 7 må anmärkas, att dessa stationer

i mån av föreståndarnas avgång äro avsedda att utbytas mot stationer av

klass 5 respektive trafikplatser. I förslaget hava med hänsyn härtill inga

stationer upptagits i dessa klasser.

Skillnaden mellan trafikplatser och stationer består huvudsakligen i omfattningen

av trafikarbetet. Trafikplatserna förestås i regel av kontorist (8:e

lönegraden), om platsen är s. k. tvåbemannad, och av trafikbiträde (6:e lönegraden),

örn platsen är s. k. enbemannad, mera sällan av stationskarl (5:e

lönegraden). Trafikplatsföreståndarna intaga en fullt självständig ställning

i förhållande till stationsföreståndarna.

Vid hållplatserna göra tåg uppehåll för resandes på- och avstigning, varjämte

en del hållplatser äro öppna för styckegodstrafik. Hållplats, som icke

är försedd med sidospår, förestås i regel av en (kvinnlig) platsvakt men kan

även vara obemannad.

Lastplatserna äro försedda med sidospår och hållas öppna antingen för

vagnslasttrafik eller för såväl styckegods- som vagnslasttrafik. Vid lastplatserna

förekommer däremot ingen resandetrafik. Lastplatserna förestås, i de

fall där de äro bemannade, av (kvinnlig) platsvakt eller ibland av banvakt.

Håll- och lastplatserna utgöra en kombination av hållplats och lastplats.

Hållplatser, lastplatser samt håll- och lastplatser sortera under stationsföreståndare

vid närbelägen station.

Stationer och trafikplatser hava oinskränkt befogenhet att expediera resande

och gods i inländsk trafik och äro självständiga redovisningsställen.

Vid en del stationer kunna resande och gods expedieras direkt i samtrafik

även med utlandet. Dylika stationer tillhöra, åtminstone sådana med trafik

på andra länder än Danmark och Norge, på grund av sin storlek i regel lägst

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

47

klass 4 A, ehuru något hinder icke föreligger för att även stationer, som förestås

av stationsmästare, kunna erhålla ifrågavarande befogenhet. En stations

intagande i direkt samtrafik med utlandet sker nämligen uteslutande

med hänsyn till förekommande trafikutbyte med respektive länder. Godssändningar

i utländsk trafik till och från stationer och trafikplatser, som

icke äro intagna i direkt samtrafik med utlandet, omexpedieras på respektive

gränsstationer och biljetter försäljas till lämplig station, där direkt biljett

kan erhållas.

Från hållplatser samt håll- och lastplatser är expedieringen av resande och

resgods i regel ordnad på följande sätt: Personbiljetter försäljas till vissa

direkt angivna, merendels närbelägna stationer, dit jämväl i de flesta fall

resgods kan expedieras. Om resande önskar färdas längre, måste omköp

av biljett äga rum vid sådan station, varjämte ompollettering av resgods

där måste äga rum, om godset skall vidarebefordras. In- och utlämning av

paketgods samt il- och fraktstyckegods kan ske vid lastplats samt håll- och

lastplats ävensom vid vissa hållplatser. Expedieringen sker i regel genom

förmedling av närbelägna stationer, vilka fungera såsom huvudstationer. I

den mån inbetalningen av frakt- och andra avgifter samt efterkravsbelopp

icke sker vid platsen, skall den verkställas vid huvudstationerna, vilka alltid

hava att fastställa fraktbeloppen och upprätta redovisning för den underlydande

platsens trafik.

Beträffande statens järnvägar föreslår kommittén, att den för klassificeringen

grundläggande poängskalan skall uppbyggas med hänsynstagande till

i det följande angivna faktorer.

Värdesättningen av de olika faktorerna har, i den mån så varit möjligt,

skett med hänsyn till det arbete de förorsaka, d. v. s. värdetalen (poängtalen)

avse att beträffande varje faktor giva ett i förhållande till övriga faktorer

relativt riktigt siffermässigt uttryck för omfattningen av motsvarande arbete

på expedition, i magasin, å bangård etc. För sådant ändamål hava i vissa

fall tidsstudier ägt rum och fått utgöra grundval vid poängsättningen.

Av faktorer, som i ena eller andra avseendet ingå i nuvarande klassificeringssystem,

hava följande uteslutits i kommitténs förslag, nämligen uppbörd,

antal telegram, tillägg för nattjänst och tillägg för inspektionsarbete.

Beträffande uppbörden har enligt vad kommittén framhåller själva arbetet

därmed fått sitt uttryck i de värdetal, som fastställts för olika slag av biljetter

och godsexpeditioner.

Beträffande värderingen av de i föreliggande förslag använda faktorerna

torde här få återgivas huvuddragen av förslaget:

A. Säkerhetstjänst.

1. Antal tåg i medeltal per dag.

Poäng

Enkel- Dubbel
-

Ur säkerhetssynpunkt bevakade: spår spår

för vilka tåganmälningsskyldighet föreligger................ 1 ''/a

för vilka tåganmälningsskyldighet icke föreligger............ ''/a */«

Ur säkerhetssynpunkt obevakade:

med stationspersonal i tjänstgöring (dock icke enbart som

vägvakt) .............................................. V* */«

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 175.

Vid station, som utgör gräns mellan enkel- och dubbelspår, beräknas antalet

tåg som om stationen läge vid enkelspår.

Vid säkerhetstjänstens värdering göras följande tillägg:

a. Frånvaro av växelförregling helt...................................... 50 %

» » » delvis.................................... 25 %

b. Ordergivningsskyldighet enligt Säkerhetsordningen .................... 10 %

c. Underrättelseskyldighet enligt Säkerhetsordningen...................... 5 %

d. För varje avvikande linje............................................ 10 %

Samtliga tillägg beräknas på tågpoängen, varvid tilläggen a—c beräknas

endast på poängen för ifrågakommande linje eller anslutande järnväg.

B. Tågutrustning m. m.

2. Antal utgångståg i medeltal per dag.

Poäng

Förortståg och tåg, som framföras av motorvagn, rälsbuss eller lokomotor,

samt ensamt lok.................................................... 1

För sådant tåg å vändstation, d. v. s. icke tågutrustningsstation, vid förortslinje

skall poängtalet dock utgöra Vä.

Övriga tåg............................................................ 2

3. Rengöring o. d. av personvagnar.

För yttre och inre rengöring av personvagnar, där sådan utföres av personal

sorterande under stationsföreståndaren, har räknats med följande

poängtal, avseende medeltalet av per dag rengjorda vagnar:

Poäng per

Vagntyp: vagn

Sovvagnar: Ao, ABCo, ACo, AFo, Co............................ 10

» Utrustning (bäddning) dessutom...................... 8

Sittvagnar: Bo.................................................. 6

> BCo................................................ 5

» Co, RCo, BFo ...................................... 4

» C, CF, CD, BC...................................... 2

j CFo, Ro, CDo ...................................... 3

Postvagnar: Do................................................. 1

> D.................................................. Vä

Post- och resgodsvagnar: DFo .................................. 1 Va

» » » DF.................................... 1

Resgodsvagnar: Fo ............................................. 2

» F.............................................. 1

Angivna poängtal avse den regelbundna dagliga rengöringen enligt rengöringsklass

I (särtryck 254 avd. Rp). För rengöringsklass II har poängtalet

satts till hälften av förenämnda tal. Rengöring enligt klasserna III och IV

(mindre omfattande rengöring) medräknas icke.

För vagn, som är i trafik endast en dag i veckan, utgör poängtalet 1/7 av

förestående, för två dagar i veckan 2/7 o. s. v.

Förutom samtliga vagnsättsvagnar räknas med rengöring enligt klass I

två dagar i veckan för samtliga reservvagnar å respektive hemstationer.

Ifrågavarande faktor är nytillkommen och avser det arbete, som under de

senare åren i stor utsträckning överflyttats från maskin- till trafikavdelningen

med direkt övervakningsskyldighet för stationsföreståndaren.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

49

C. Expeditionst jämt.

4. Försålda biljetter m. m.

Antalet under året expedierade biljetter m. m. har värderats sålunda:

Värde
ringstal
Kalendermånads-,

velociped-, resgodstilläggs- och övriga edmonsonska biljetter

utom sovplatsbiljetter, hatten av tur- och returbiljetter samt presentkort.. 1

Fasta månadsbiljetter, resgodsöverviktsbiljetter i inländsk trafik, å tåg eller

buss försålda blankobiljetter ävensom expressgodsexpeditioner............ »5

Blanko nedsättnings-, bok-, blad-, prisskillnads- och militär- m. fl. biljetter,

sovplatskvitton, sovplats- och platsbiljetter samt rabattkort.............. 6

Resgodsöverviktsbiljetter i utländsk trafik, blanko månadsbiljetter, häften

av å tåg eller buss försålda fasta biljetter eller kvitton.................. 9

Säsong-, rundturs- och rundresebiljetter .................................. 30

Resebyrå- och kombinerade biljetter...................................... 100

Listförd sovvagn i medeltal per dag..................: ..................15,000

Av sålunda evalverade enheter skola 10,000 motsvara 1 poäng.

För denna faktor hava tillämpats helt nya beräkningsgrunder, genom vilka

de olika slagen biljetter värdesatts med hänsyn till arbetet med försäljning och

redovisning etc.

5. Avsända och mottagna paket-, il- och fraktgodsexpeditioner.

Antalet under året behandlade godsexpeditioner har för poängberäkningen

värderats sålunda:

Värderingstal

å avs.- å mott.-

Sändningar i inländsk trafik station station

Paketgods................................................ 1 1 1

Ilstyckegods (frakt betald).................................. 12 4

» ( » att betala).............................. 2 6

Fraktstyckegods, småsändningar............................ 1 2 2

» , övrigt (med frakt betald).................. 14 6

» , (att betala) .............................. 4 8

Vagnslastgods ............................................ 5 10

Gods å tjänstefraktsedel och å hushållsfribiljett.............. 1 1

Sändningar i utländsk trafik

Alla slag.................................................. 15

Tillägg göres för:

varje mottaget efterkrav med................................ 8

» avsänd och mottagen expedition av mjölk- och tidnings
försändelser

med .................................. 1

> expedition å utkörningslista med .................... 2

15

Av sålunda evalverade enheter skola 10,000 motsvara 1 poäng.

Även för denna faktor hava tillämpats helt nya beräkningsgrunder med

värderingstal avpassade så, att de skola giva uttryck för det arbete de olika

expeditionerna förorsaka.

6. Telefonväxel.

Den nuvarande faktorn »antalet telegram» har ansetts kunna slopas, enär

efter övergången från telegraf till telefon denna faktor skulle få nämnvärd be
1

För station med kassaregisterapparat eller frankeringsmaskin reduceras summan av antalet

omvärderade, i sådan apparat behandlade expeditioner med ‘/a av verkliga antalet sådana

expeditioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 175.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

lydelse endast för ett fåtal stationer. Däremot har ansetts skäligt, att de stationer,

vilka fungera som växelstationer för distrikts- och sektionsledningsexpeditioner,

huvudverkstad och förrådsintendentskontor med huvudförråd, erhålla

poäng härför enligt följande grunder:

Poäng

för varje trafikinspektörsexpedition ............................ 20

> > annan sektionsföreståndarexpedition, distriktskansli, förrådsintendentskontor

med huvudförråd och huvudverkstad .... 10

Däf huvudförråd är beläget å annan plas än förrådsintendentskontor (Boden),

beräknas 10 poäng för vardera platsen.

7. Postgöromål.

Hittills har vid klassificering av järnvägsstationerna (förenade post- och

järnvägsstationer), frånsett personalfaktorn, hänsyn icke tagits till postgöromål

i annan mån än att frankoteckensuppbörden ingått i stationens uppbördssiffra.

Då uppbörden såsom direkt faktor slopats enligt föreliggande förslag

och då postgöromålen förorsaka föreståndaren icke ringa arbete, skall vid

poängberäkningen enligt förslaget varje järnvägsstation, där postarbete förekommer,

tillgodoräknas hälften av poststationens klassnummer.

8. Personalantal.

Varje påbörjat 10-tal i stationstjänst i medeltal per dag använd personal

motsvarar 1 poäng.

Till stationstjänstpersonal hänföres under stationsföreståndaren sorterande

vagntjänstpersonal men ej stallpersonal och spärrvakter.

Varje påbörjat 5-tal i medeltal per dag använd underlydande tågpersonal

(inkl. rälsbussförare, motorvagnsförare och lokomotorförare i uteslutande tågtjänst)

, spärrvakter samt stallpersonal och åkande maskinavdelningens personal,

i den mån denna är underställd stationsföreståndaren, motsvarar 1 poäng.

D. Magasins- och bangårdst jänst.

9. Antal kolli avsänt, mottaget och omlastat resgods samt omlastat paket
och

ilstgckegods.

Antalet under året behandlade kolli har värderats sålunda:

'' Värderingstal

Avsänt och mottaget resgodskolli .................... 3 (4.5)

Omlastat resgodskolli................................ 2 (3)

> paket- och ilstyckegodskolli ................ 2

Inom parentes angivna värderingstal användas, därest endast antalet expeditioner

är känt.

Av sålunda omvärderade enheter skola 10,000 motsvara 1 poäng.

10. Antal avsända och mottagna godskolli.

Antalet under året avsända och mottagna godskolli har värderats sålunda:

Värderingstal

paket- och ilgodskolli................................ 2.5 (3)

fraktstyckegodskolli.................................. 2 (6)

Därest uppgift å antalet kolli saknas, omvärderas antalet expeditioner med

inom parentes angivna tal. Av sålunda omvärderade enheter skola 10,000 motsvara

1 poäng. Denna faktor är ny.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

51

11. Antal omlastade fraktstyckegodskolli.

Antalet under året omlastade fraktstyckegodskolli fördubblas. Av sålunda

erhållna evalverade enheter skola 10,000 motsvara 1 poäng.

12. Antal godsvagnar.

Vid poängberäkningen skall hänsyn tagas till:

a) antal under året till- och avkopplade godsvagnar, och

b) antal under året lastade och lossade godsvagnar.

Antalet till- och avkopplade godsvagnar multipliceras med 10. Antalet

lastade och lossade godsvagnar multipliceras med 20 sambför vissa hamnstationer

(Stockholm stadsgården, Norrköping C, Sannegården, Göteborg S. J. Hb,

Kristinehamn, Malmö C och Sundsvall C) med 30. I vissa fall, då fråga är

om station med viss ensartad vagnslasttrafik, sker multipliceringen av antalet

lastade och lossade godsvagnar med 10. För vissa stationer med särskilt betydande

masstrafik av ensartat slag, exempelvis Kiruna och Gällivare, har dock

ytterligare reducering skett för undvikande av faktorns övervärdering.

Av sålunda evalverade enheter skola 10,000 motsvara 1 poäng.

13. Avsyning av godsvagnar.

För den egentliga godsvagnsavsyningen, där denna förekommer i större

utsträckning och utföres av personal, underställd stationsföreståndaren, baseras

poängberäkningen på den uträknade poängen för antal godsvagnar (faktor

12) och tages a/s av denna.

För stationer, där tågbildning i egentlig bemärkelse icke förekommer

(Stockholm N, Stockholm S, Sannegården, Värtan), lägges enbart poängen

för lastade och lossade vagnar till grund och tages */s av denna som poäng

för godsvagnsavsyning.

Denna faktor är likaledes ny. Den hänför sig till sådant arbete, som numera

i stor utsträckning överflyttats från maskinavdelningen till trafikavdelningen.

14. Antal ton omlastat vagnslastgods.

I de fall, där det tillkommer stationsföreståndare att övervaka och handhava

omlastning av vagnslastgods mellan smal- och normalspår, erhåller sådan

station en poäng av 1/1,000 av den under året omlastade godsmängden,

uttryckt i ton. Denna faktor är ny.

E. Övrig tjänst.

15. Gemensam allmän tjänst.

För att i poängberäkningen få inrymda de olika mindre betydande arbetsområden,

som ej innefattas i faktorerna 1—14, har det ansetts skäligt, att ett

tillägg göres av 10 procent av sammanlagda poängen för faktorerna 4 och 5

samt 9—12.

Enligt 1926 års klassificeringssystem tages ingen hänsyn till viss station

underlydande driftplatser. Det synes emellertid skäligt, att hänsyn tages

jämväl till trafiken å sådana platser. För sammanslagna stationer och underlydande

platser hava därför i detta förslag trafiksiffrorna sammanräknats

med huvudstationens trafiksiffror. Beträffande postgöromålen vid underlydande

plats, där platsvakten svarar direkt inför postverket för postgöromålens

handhavande, inräknas dock icke platsens klassnummer såsom poststation

i huvudstationens poäng.

Mot de grunder för poängberäkningen, för vilka redogörelse nu lämnats,

hava enligt vad kommittén meddelar representanterna för vederbörande per
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

sonalorganisationer vid de förda förhandlingarna framställt vissa erinringar.

Härom anför kommittén:

Sålunda har till en början framhållits, att ansvaret för säkerhetstjänsten

skulle tillmätts ett allt för ringa värde. Särskilt skulle detta gälla beträffande

stationer vid dubbelspår och stationer å sträcka med automatisk linjeblockering.

Kommittén har emellertid icke ansett tillräckliga skäl föreligga att i nu

berörda hänseende frångå förslaget. En undersökning har givit vid handen,

att poängen för säkerhetstjänsten d. v. s. faktorn »antal tåg», för stationer

med poängtal upp till 45, alltså stationer, som i regel tillhöra klass 6, vanligen

ingår i stationens sammanlagda poängtal med intill hälften och ofta mera.

I övrigt avser poängtalet för dessa stationer arbetsledning, kontroll, ackvisition,

förhållande till allmänheten samt den allmänna tillsynen och befälet på

stationen. För större stationer blir säkerhetstjänstens andel i poängen i regel

procentuellt mindre för att å de största stationerna motsvara 10—20 procent

av stationens hela poängtal. Det torde jämväl vara fullt berättigat, att å dessa

större stationer andra åligganden och arbetsgrenar än själva säkerhetstjänsten

få bilda den större delen av poängen, enär därstädes planläggningen

och ekonomiseringen av arbetet i dess helhet måste ställa större krav på stationsföreståndaren.

Vidare hava representanterna för svenska järnvägarnas kontorspersonalförbund

ansett, att faktorn postgöromål borde erhålla en högre värdering,

samt i sådant hänseende yrkat, att järnvägsstationen i förekommande fall

borde såsom poäng tillgodoräknas poststationens hela klassnummer.

Kommittén har emellertid funnit, att ifrågavarande faktor i föreliggande

förslag erhållit en med hänsyn till övriga faktorer i stort sett riktig värdesättning.

En värdesättning enligt förbundets förslag skulle, enligt vad verkställd

utredning givit vid handen, medföra omkastningar i ordningsföljden

berörda stationer emellan, vilka kommittén icke funnit betingade av svårighetsgraden

i fråga om stationernas skötsel.

I övrigt hava en del jämkningar påyrkats i fråga om värderingen av vissa

faktorer. Då emellertid förslaget i berörda delar tillkommit efter noggranna

utredningar inom järnvägsstyrelsen, har kommittén ej funnit tillräckliga skäl

föreligga att tillmötesgå dessa yrkanden.

I fråga om klassgränsdragningen å den upprättade poängskalan föreslår

kommittén beträffande statens järnvägar tillämpning, i den mån ej undantag

i vissa fall anses böra ske, av följande gränstal för de olika klasserna:

Överinspektorsklass 1,225 poäng och däröver.

Klass

1 A 700—

1,224

poäng

(525

enheter)

>

1 B 400—

699

>

(300

>

)

>

2 230—

399

>

(170

>

)

>

3 125—

229

>

(105

>

/

4 A 80—

124

>

( 45

>

)

>

5 45—

79

»

( 35

>

)

6 25—

44

( 20

).

Station med poäng under 30 har dock hänförts till klass 6 endast under

förutsättning, att summan av poäng för samtliga faktorer utom »antal tåg»

utgör minst 10.

I särskilda tabeller, till vilka jag torde få hänvisa, har kommittén angivit

för varje i klassificeringen ingående järnvägsstation dess poängtal samt dess

av kommittén föreslagna placering i klass.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

53

Under hänvisning i övrigt till handlingarna torde i förevarande sammanhang

endast behöva redogöras för kommitténs särskilda motivering till stationernas

placering i vad avser de fyra högsta klasserna (över lönegrad 20).

Kommittén anför bland annat:

Överinspektorsklass. Enligt föreliggande förslag har det undre gränstalet

å poängskalan för överinspektorsklassen, efter viss jämkning i det preliminära

förslaget, bestämts till 1,225. I enlighet härmed har till denna klass från klass

1 A uppflyttats Stockholm N, Hallsberg, Nässjö, Örebro C, Olskroken och Norrköping

C. Kommittén, som i särskilt utlåtande den 8 februari 1937 yttrat sig

beträffande Hallsberg och Nässjö, har funnit samtliga ifrågavarande sex stationer

numera vara av den storleksordning och svårighetsgrad, att desamma

skäligen böra placeras i överinspektorsklass. Vad särskilt Olskroken beträffar

må framhållas, att där förekommande trafikarbete, bland annat nied

hänsyn till belägenheten av stationen underlydande trafikplatser, Sannegården,

Frihamnen m. fl., är av en art och omfattning, att speciellt stora krav

måste ställas på stationsföreståndare!!. Beträffande utvecklingen av trafiken

vid Norrköping C, vilken sedan länge tillhört klass 1 A och har det lägsta

poängtalet av de till uppfattning föreslagna stationerna, kan nämnas, att

antalet tåg per dag utgjorde år 1923 47, år 1935 80 och år 1936 83.

Från vederbörande personalorganisations sida har krav framförts på en

uppfattning i överinspektorsklass av samtliga stationer med minst 1,200

poäng, det vill säga, utöver de av kommittén föreslagna, ytterligare Tomteboda

(1,309 poäng) och Krylbo (1,215 poäng).

Vad Tomteboda beträffar torde denna station, sedan numera Hagalund

avskiljts därifrån, icke böra ifrågakomma till högre placering än i klass 1 A.

Ej heller synas tillräckliga skäl föreligga att för närvarande för Krylbo station

ifrågasätta uppflyttning i klass.

Klass 1 A. Det undre gränstalet för denna klass har enligt föreliggande

förslag bestämts till 700, vilket innebär en viss efter förhandlingarna med

personalen företagen jämkning i det preliminära förslaget. Vidare har i klass

1 A upptagits Hälsingborg F med 639 poäng, därvid hänsyn tagits till vissa

speciella förhållanden, som icke kunna komma till uttryck vid poängberäkningen,

nämligen en omfattande utlandstrafik, samarbete med tull- och passmyndigheter

m. m.

Från personalens sida har påyrkats, att det undre gränstalet skulle bestämmas

till 600. Vid bifall härtill skulle till klass I A uppflyttas ytterligare

följande stationer: Jönköping C (691 poäng), Sundsvall C (678 poäng), Gällivare

(675 poäng), Luleå (672 poäng), Ängelholm C (665 poäng), Alvesta

(664 poäng), Eslöv (633 poäng), Linköping C (631 poäng), Bollnäs (624

poäng), Boden C (616 poäng) och Katrineholm (606 poäng).

Kommittén har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga att för

dessa stationer ifrågasätta högre placering än i klass 1 B.

Klass 2. Det undre gränstalet för klass 2 har efter viss jämkning i det preliminära

förslaget angivits till 230. Till denna klass har även hänförts Charlottenberg,

oaktat dess poängtal uppgår allenast till 224. Stationens egenskap

av gränsstation har nämligen liksom vid tidigare klassificeringar ansetts motivera

dess bibehållande i sin nuvarande klass.

Från personalens sida har yrkats, att det undre gränstalet för klass 2

måtte bestämmas så, alt jämväl stationerna Nyköping C (225 poäng) och

Skellefteä stad (223 poäng) komme att hänföras till denna klass. Kommittén

linner sig emellertid icke kunna tillstyrka en ytterligare utvidgning av

ifrågavarande klass. 0

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

En sammanställning av kommitténs förslag till uppfinningar och nedflyttningar

samt därav föranledda kostnadsförändringar (avlöningsskillnaden

mellan högsta löneklasserna utan tillägg eller avdrag) ter sig sålunda:

Uppflyttningar i

klass.

Kostn.ökn.

Antal

kr.

Från

klass 1 A till överinspelctorsklass ...

......... 6

2,880

»

»

1 B

» 1 A................

3,840

»

»

2

» 1 B................

4,610

»

»

3

» 2 .................

12.180

»

»

4 A

» 2 .................

1,230

»

»

4 A

» 3 .................

4,880

»

»

4 B]

»

»

5 j

) » 4 A.................

8,360

»

»

6

» 5 .................

22,940

»

trafikplats

» 5 .................

2,040

»

»

» 6 .................

23,500

Summa

86,460

Nedflyttningar

i klass.

Kostn.

Antal

minskn.

kr.

Från

klass

1 B

till 2 ..............

910

»

»

2

» 3 ..............

900

»

»

4 A

» 5 .................

680

»

»

5

» 6 .................

31,140

»

»

5

» tpl .................

1,980

»

»

6

» » ...

9,820

Summa

45,430

Kr.

Kostnadsökning.............

86,460

Kostnadsminskning .........

45,430

Skillnad: ökning ...........

41,030 1

Järnvägsstyrelsen har, under erinran om att de olika trafikfaktorernas

poängberäkning utarbetats inom styrelsen, anfört:

Värdetalen för de olika faktorerna hava fastställts efter vunna erfarenheter

och noggranna detaljstudier av de olika arbetsområdena, varför de enligt

styrelsens åsikt äro väl ägnade att utgöra grundval för stationsarbetets

värdering med för tillfället rådande organisation och arbetsförhållanden.

Med den ständigt fortgående utvecklingen av järnvägstjänsten, genomförandet

av rationellare arbetsmetoder o. s. v. kunna möjligen en del justeringar

av värdetalen efter hand befinnas önskvärda. Enär tillfälle icke givits att

tillämpa den nya metoden för alla stationer på mer än ett års trafiksiffror,

är sålunda att vänta, att det vid den fortlöpande användningen av beräkningsgrunderna

för bedömande av trafikarbetet och i samband därmed fastställandet

av personalbehovet å stationerna kan visa sig behövligt vidtaga

1 I förslaget hava icke medtagits Värtan (klass 2) och Holmsund (klass 6), vilka, enligt vad

koni mutén erfarit, äro avsedda att indragas som självständiga stationer. Efter sådan indragning

hfräknas kostnaderna komma att nedgå med i runt tal 5,000 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

55

vissa smärre ändringar och kompletteringar i beräkningsgrundernas detaljer

på samma sätt som tidigare under årens lopp skett med olika faktorer

i nu gällande klassificeringsgrunder. Styrelsen förutsätter sålunda, att hinder

fortfarande icke möter att genom ett sådant förfaringssätt hålla beräkningsgrunderna

i sådant skick, att dess detaljer följa utvecklingen.

Såsom av kommitterades redogörelse framgår, hava vissa nu använda faktorer

slopats under det flera nya sådana föreslagits. Vid bestämmandet av

såväl de faktorer, till vilka hänsyn skall tagas, som ock de olika värderingsoch

poängtalen har styrelsen ansett angeläget att tillämpa enklast möjliga

beräkningsgrunder och utan att för mycket gå in för värdering av småsaker

ändock nå nödig effektivitet och rättvisa. Självfallet förekomma i vissa fall

även andra förhållanden — av beskaffenhet att inverka på stationsföreståndarens

arbete — än de, som i föreliggande förslag komma till synes. Dessa

äro emellertid oftast av mera sporadisk natur och beröra i regel stationer, för

vilka ett mindretal poängenheter icke inverkar på stationernas hänförande

till ena eller andra klassen. I detta sammanhang må framhållas vikten

av att stationerna icke i alltför hög grad betungas med statistikarbete.

I anslutning härtill uttalar styrelsen, att de föreslagna faktorerna och grunderna

för deras poängberäkning för närvarande i stort sett vöre tillfredsställande

och lämpliga för sitt ändamål. Styrelsen anser sig emellertid böra

uti ett särskilt avseende anföra följande:

Statens järnvägar bedriva, som bekant, numera biltrafik i betydande utsträckning,

dels i egen regi, dels under bolagsform. 1 en del fall hava stationsföreståndarna

å de stationer, som beröras av denna biltrafik, ålagts

trafikledarskap eller i övrigt tillsynsplikt över resp. linjer. Till de stationsföreståndare,

som i detta hänseende fått sig pålagd en arbetsbörda av större

omfattning, utgår särskilt mindre arvode (s. k. tågdirigentarvode). Det hade

självfallet varit önskvärt, att vid resp. stationers hänförande till viss klass

kunna taga vederbörlig hänsyn även till denna arbetsfaktor. Biltrafiken^ är

emellertid till sin allra största del en ny verksamhetsgren, för vilken både

organisation och skötsel ännu ej tagit den fasta form, som slutgiltigt kan

komma att gälla. Styrelsen är därför icke beredd att för närvarande föreslå

några grunder för värdering av detta arbete i form av särskild poängberäkning

för detsamma. Intill dess så kan ske, synes det styrelsen lämpligt att

även i fortsättningen särskild, för varje fall utmätt ersättning tillerkännes

resp. stationsföreståndare på sätt nu skee. I den mån biltrafikens organisation

och skötsel tager fastare utformning och styrelsen kan finna en lämplig

värderingsgrund för denna faktor, torde en eventuell höjning i klass av

berörda stationer med bortfallande av det särskilda arvodet få bliva föremål

för särskild framtida prövning.

Järnvägsstyrelsen erinrar härefter om att den av kommittén föreslagna

klassgränsdragningen, såsom i betänkandet framhållits, icke vore byggd på

någon matematisk regel utan att gränsdragningen skett med stöd av erfarenhetsmässig

bedömning. Styrelsen, som även i detta hänseende vill biträda

kommitténs förslag, framhåller vidare, att det med hänsyn till sättet

för poängberäkningen vid klassgränsdragningen och de olika stationernas

hänförande till vissa klasser kunnat undvikas att under särskild motivering

hänföra stationer till viss lägre eller högre klass än den, vartill poängtalet

berättigade. Undantag härifrån utgjorde dock gränsstationerna Hälsingborg

F, Charlottenberg och Storlien, vilka var och en hänförts till en klass

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

högre (1 A, 2 resp. 3) än den, vartill poängtalet berättigade. Då dessa stationer

vore gränsstationer till utlandet nied därmed förenade särskilda åligganden

för stationsföreståndarna, vilka icke lämpligen kunde komma till

uttryck i poängberäkningen, och då samtliga tre stationer hade en poäng,

som relativt obetydligt underskrede den undre gränsen för respektive stationsklasser,

funne styrelsen det liksom vid tidigare omklassificeringar motiverat,

att stationsföreståndarna i fråga hänfördes till de klasser, som förslaget

upptoge. Även Trelleborg F vore en betydande gränsstation mot utlandet,

och även där ställdes alldeles särskilda krav på stationsföreståndaren.

Med hänsyn till att stationen emellertid läge mycket lågt på poängskalan

bland de till klass 1 B hänförda stationerna, hade styrelsen för närvarande

intet yrkande beträffande denna station.

Styrelsen lämnar härefter en motivering för de avvikelser från kommitténs

förslag, i vad avser stationernas placering i klass, som styrelsen anser böra

ifrågakomma. I detta sammanhang torde jag emellertid få inskränka mig

till alt redogöra för de två avvikelser, som innebära, den ena en uppflyttning

av station till högre klass än klass 3 och den andra en nedflyttning av station,

tillhörande högre klass än klass 3. Beträffande nu ifrågavarande två

stationer anför järnvägsstyrelsen:

Jönköping C har med en poäng av 691 hänförts till klass 1 B. Sedan 1935

har stationsföreståndarens inspektionsområde betydligt utvidgats genom tillkomsten

av spårförbindelsen till Huskvarna. En särskild statens järnvägars

godsexpedition finnes numera inrättad där, vilken sorterar under stationsföreståndaren,

Jönköping C. De trafiksiffror, som ligga till grund för bedömning

av stationens storlek, äro ock numera av annan storleksordning än under

1935. Verkställd klassificering av stationen på basis av 1936 års siffror

ger ett poängtal av 704 och med användande av siffrorna för andra halvåret

1936 och första halvåret 1937 uppgår poängen till c:a 725. Även om en

del av trafikstegringen är av högkonjunkturskaraktär, finnes anledning förmoda,

att stationen även framdeles kommer att uppvisa en poäng, som ligger

över undre gränsen för stationer av klass 1 A. Det må i detta sammanhang

såsom särskilt viktigt framhållas, att järnvägslinjen Ulricehamn—Jönköping

C inom en nära framtid kommer att tillföra Jönköping G en ökad

trafik och bidraga tili en ytterligare höjning av stationens poäng. Styrelsen

anser sig under dessa förhållanden böra föreslå, att Jönköping C hänföres

till klass 1 A.

Filipstads östra, som för år 1935 uppvisar ett poängtal av 235, har hänförts

till klass 2, för vilken klass lägsta poänggränsen utgör 230. Under stationsföreståndaren

sortera både Finnshyttans station med dess omlastning

och stationen Nyhyttan. Bada dessa stationer äro grenstationer och få som

sådana en betydande poäng för säkerhetstjänsten (= antal tåg) och för tågutrustning.

Sammanlagt för alla tre stationerna utgör poängen för säkerhetstjänst

71. Linjen Nyhyttan—Finnshvttan utgör emellertid en sidolinje, där i

regel endast ett tåg samtidigt är ute på linjen. Med hänsyn härtill har styrelsen

för avsikt att för denna linje tillämpa förenklade säkerhetsföreskrifter,

i vilket fall säkerhetspoängen sjunker. I avvaktan på genomförandet av sålunda

ifrågasatt förenklad drift är det lämpligt, att Filipstads östra tills vidare

hänföres till klass 3.

Beträffande åtskilliga till de lägre klasserna hänförda stationer samt ett

antal trafikplatser har järnvägsstyrelsen verkställt omräkning av poängtalen

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

57

på grundval av 1936 års trafik. Styrelsen har med stöd av denna omräkning

i ett flertal fall föreslagit anstalternas bibehållande i deras nuvarande stationsklass

eller såsom trafikplats, där kommittén föreslagit uppflyttning eller

nedflyttning. I fyra fall, där kommittén föreslagit bibehållande i klass, har

styrelsen föreslagit nedflyttning från nuvarande placering, därav i två

fall från klass 5 till klass 6 och i två fall från klass 6 till trafikplats. I ett

fall (Linghem), där kommitténs förslag skulle medföra nedflyttning från

klass 5 till trafikplats, föreslår styrelsen nedflyttning till klass 6.

I anslutning till de av styrelsen ifrågasatta förändringarna i klassificeringskommitténs

förslag har styrelsen uppgivit, bland annat, följande sammanställning

av antalet stationsföreståndare i de olika stationsklasserna dels enligt

nu gällande personalstat, dels enligt kommitténs förslag och dels med

av styrelsen föreslagna ändringar i detta:

Antal befattningar enligt

Befattning

år 1937

klassifice-

järnvägs-

gällande

ringskommit-

styrelsens

personalstat

téns förslag

förslag

Överinspektör ..............................

3

9

9

Stationsinspektor av klass 1 A ..............

10

12

13

» > > 1 B ..............

26

22

21

> > > 2 ..............

17

26

25

» > > 3 ..............

24

24

25

> » > 4 A ..............

62

59

57

> > > 4 B ..............

8

—

—

Stationsmästare > » 5 ..............

123

113

114

» 3 > 6 ..............

197

220

214

Summa

470

485

478

De ifrågasatta ändringarna av kommitténs förslag innebära enligt järnvägsstyrelsen

en sådan förskjutning, att den årliga kostnadsökningen för förslagets

genomförande uppgår lill 35,300 kronor i stället för av kommittén

uppgivna 41,030 kronor, varvid hänsyn icke tagits till planerad indragning

av stationsinspektorsbefattningen av klass 4 A i Aby, vilken anordning skulle

medföra en kostnadsminskning med 5,000 kronor. Vid hänsynstagande jämväl

härtill och till av kommittén omnämnda förändringar beträffande Värtan

och Holmsund komme, anför styrelsen vidare, angivna kostnadsökning

i dess helhet att stanna vid i runt tal 25,000 kronor per år.

Järnvägsstyrelsen framhåller härefter, att trots den större stabilitet i klassificeringen,

som de nya grunderna vore ägnade att medföra, icke obetydliga

förskjutningar kunde från eif år till ett annat inträda till följd

av icke enbart förskjutningar i trafiken utan jämväl och icke minst

som följd av organisatoriska förändringar, såsom postens skiljande

från järnvägen, underlydande platsers förändring till självständiga sådana

etc. På grund härav vore det, fortsätter styrelsen, önskvärt och lämpligt

att även under löpande klassificeringsperiod vidtaga vissa förändringar. För

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

detta ändamål hemställde styrelsen örn bemyndigande att inom ramen av

fastställt antal stationsinspektorsbefattningar av klass 3 och 4 A samt antalet

stationsmästarbefattningar av klass 5 och 6 vidtaga de förändringar i

klass, som kunde befinnas motiverade av trafikförhållandena. De förskjutningar

i kommitténs förslag, som av styrelsen måst ifrågasättas, berodde till

stor del på att man vid förslagets uppgörande icke haft tillgång till trafikfaktorsuppgifter

enligt de nya grunderna för mera än ett år.

I anslutning till vad styrelsen anfört föreslår styrelsen, att Kungl. Majit

måtte i princip godkänna de av kommittén föreslagna nya grunderna för

stationernas klassificering, att styrelsen medgives rätt att, på sätt hittills ägt

rum, med stöd av efter hand vunna erfarenheter göra de detaljändringar i beräkningsgrunderna,

som kunna befinnas önskvärda, att stationerna för närvarande

måtte hänföras till olika klasser i enlighet med kommitténs förslag med

de förskjutningar, som styrelsen ifrågasatt, att stationsinspektorsbefattning

av klass 4 B och stationsmästarbefattning av klass 7 icke vidare skola upptagas

i personalstaten, därvid ännu befintliga innehavare av sådana befattningar

med bibehållna tjänstebeteckningar skola upptagas under stationsmästarbefattning

av klass 5 respektive kontorist, samt att styrelsen bemyndigas

att inom ramen av fastställt antal av stationsinspektorsbefattningar av

klass 3 och 4 A samt stationsmästarbefattningar av klass 5 och 6 disponera

dessa befattningar för stationer, som med hänsyn till uppnådda poäng böra

tillhöra respektive klasser.

Lönenämnden har i sitt utlåtande erinrat, att järnvägsstyrelsen ifrågasatt

avvikelser från kommitténs klassindelning för åtskilliga stationer, under åberopande

i flertalet fall av en på grundval av 1936 års trafiksiffror verkställd

försöksklassificering. Lönenämnden, som anser det i allmänhet olämpligt,

att klassindelningen för de skilda verken grundas på olika års trafiksiffror,

har funnit sig böra biträda järnvägsstyrelsens förslag''allenast i de fall, då

bifall till förslagen innebär, att station bibehålies i nuvarande klass eller då

ändringen av en stations trafikrörelse varit starkt utpräglad eller föranledd

av organisatoriska förändringar. Nämnden anför vidare:

Lönenämnden har icke ansett stationerna Olskroken och Norrköping C

vara av den storleksordning eller föreståndarbefattningarna vid dessa stationer

av den svårighetsgrad, att stationerna böra uppflyttas till överinspektorsklassen.

I fråga örn Stochholm N har lönenämnden varit tveksam i förevarande

hänseende. Anledningen härtill är den, all stationens rörelse är

höggradigt ensidig, i det att en så stor del som 93 % av dess poängtal direkt

hänför sig till godstrafiken. Med hänsyn till stationens synnerligen höga

poängtal vill lönenämnden likväl icke påyrka avvikelse från kommitténs

förslag i fråga om denna station.

Beträffande klass 1 A har lönenämnden funnit den undre gränsen skäligen

böra fastställas till 800 poäng, vilket innebär, att förslaget om höjning

i klass av stationerna Östersund C (762), Södertälje C (725) och Hälsingborg F

(639) icke kan av lönenämnden biträdas. Vad angår Stockholm S (820) har

nämnden emellertid med hänsyn till den i väsentlig mån ensidiga trafiken vid

denna station ansett sig endast med tvekan kunna tillstyrka dess hänförande

till klass 1 A.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

59

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande över klassificeringsförslaget ifrågasatt

uppflyttning till klass 1 A av järnvägsstationen Jönköping C, vilken vid

företagen försöksklassificering på grundval av dels 1936 års trafiksiffror

dels siffrorna för sista halvåret 1936 och första halvåret 1937 erhållit 704

respektive 725 poäng. Såsom en följd av nyss föreslagen gränsdragning vid

800 poäng får lönenämnden avstyrka bifall till järnvägsstyrelsens ifrågavarande

framställning.

Vad angår klass 1 B, har kommittén föreslagit uppflyttning till denna

klass från klass 2 av bland andra följande stationer med inom parentes angivna

poängtal, nämligen Göteborg S. J. Hb (475), Älvsjö (423) och Långsele

(409). Om hänsyn tages enbart till den i poängtal uttryckta storleken av

dessa stationers trafik, föreligger en betydande skillnad mellan den förstnämnda

stationen å ena sidan och de båda övriga å den andra. I betraktande

härav och med utgångspunkt från att Skövde järnvägsstation (454) synes

böra även i fortsättningen tillhöra klass 1 B, finner lönenämnden skäligt, att

gränsen mellan ifrågavarande och efterföljande klass sättes vid 450 poäng

och att Älvsjö och Långsele stationer följaktligen bibehållas i klass 2. Även

om Göteborg S. J. Hb uppvisar ett poängtal, som i och för sig berättigar till

inplacering i klass 1 B, anser lönenämnden likväl, att även denna station

med sin ensidiga, uteslutande till godstrafiken hänförliga rörelse bpr kvarstanna

i klass 2.

Av de till uppflyttning från lägre klass till klass 2 ifrågasatta stationerna

förefinnes i verkligheten en markant skillnad mellan de båda i poänghänseende

varandra närliggande stationerna Älmhult (258) och Gårdsjö (254).

Stationsinspektorens arbetsuppgifter vid den förstnämnda stationen äro till

följd av dess egenskap av betydande järnvägsknut och dess allsidigt utvecklade

rörelse förhållandevis krävande och ansvarsfulla. Gårdsjö station å

andra sidan har fått ett påfallande stort tillskott i sitt poängtal för omlastat

vagnslastgods, vilken faktor enligt nämndens åsikt blivit väl högt värdesatt.

I fråga om praktiskt taget alla övriga faktorer är Gårdsjö däremot betydligt

underlägset Älmhult. Lönenämnden föreslår därför, att gränsen mellan

klasserna 2 och 3 dragés mellan Älmhult och Gårdsjö, varvid stationerna

Gårdsjö och Filipstad Ö (235) skulle hänföras till klass 3, vilket vad angår

sistnämnda station överensstämmer med vad järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande

ifrågasatt. Att poängtalet för Arlövs station (234), som för närvarande

tillhör klass 2, hänför sig den övervägande delen till antalet tåg och den med

tågrörelsen sammanhängande säkerhetstjänsten. Hithörande arbetsuppgifter

vid stationen hava emellertid förenklats i samband med ibruktagandet

under år 1935 av nya, moderna växel- och signalsäkerhetsanläggningar. Med

hänsyn härtill synes intet vara att erinra mot att Arlöv vid bifall till den av

lönenämnden föreslagna gränsdragningen .skulle komma alt nedflyttas från

klass 2 till klass 3. Däremot biträder lönenämnden kommitténs förslag i

fråga örn järnvägsstationens i Charlottenberg hänförande till klass 2 med

hänsyn till dess egenskap av gränsstation till Norge och därav följande särskilda

uppgifter för stationsinspektoren.

Vidkommande klass 3 bär lönenämnden kommit till den uppfattningen, att

den undre gränsen för denna klass bör dragas mellan stationerna Arvidsjaur

(139) och Strömtorp (129). Skälen härtill äro, dels att den eljest sammanträngda

poängskalan här företer markerad intervall och dels att på .stationsinspektoren

i Arvidsjaur ställas .särskilda krav i samband nied åligganden

att i viss mån biträda vid sektionsledningen. Vid dylik gränsdragning

skulle stationerna Strömtorp (129), Osby (129), Tierp (129) och Västanfors

(128) kvarstanna i klass 4 A, som de nu tillhöra. Haparanda (128) och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Storliens (121) järnvägsstationer böra emellertid i egenskap av gränsstationer

på sätt kommittén föreslagit hänföras till klass 3.

Kommitténs förslag i fråga om klass 4 A kan lönenämnden för sin del biträda

med allenast den ändringen, att stationen Karlsborg i enlighet med

av järnvägsstyrelsen i dess ovanberörda utlåtande framställt yrkande bibehålies

i sin nuvarande klass 5. Enligt vad järnvägsstyrelsen i nämnda utlåtande

vidare uttalat, skulle Äby station underställas stationsföreståndaren

vid Norrköping C och därför utgå såsom klassificerad station. Lönenämnden

har emellertid inhämtat, att det är ovisst, örn och när ovanberörda åtgärd,

varom beslut ännu icke föreligger, kan komma att genomföras. Någon

ändring beträffande stationen synes sålunda i detta sammanhang icke påkallad.

Kommittén har beträffande den sist i klass 4 A upptagna stationen

Fors anfört, att densamma enligt poängtalet (79) skulle tillhöra klass 5 men

ansetts böra bibehållas i sin nuvarande klass i avvaktan på trafikens utveckling.

Vid försöksklassificering på grundval av 1936 års trafikförhållanden

har stationen kommit upp till 87 poäng, varför lönenämnden får tillstyrka

bifall till förslaget i denna del.

I fråga om gränsdragningen mellan klasserna 5 och 6 får lönenämnden

hänvisa till vad nämnden härom uttalat i samband med behandlingen av

motsvarande fråga för postanstalternas vidkommande. Beträffande de båda

ifrågavarande klasserna förordar lönenämnden följande av järnvägsstyrelsen

i dess förenämnda utlåtande föreslagna avvikelser från kommitténs

klassindelning, nämligen

att stationerna Bergsjö, Nåssundet och Ragunda, vilka av kommittén upptagits

i klass 5, bibehållas i sin nuvarande klass 6,

att stationerna Kållered, Lottefors, Morgongåva, Aneby och Östavall, av

kommittén hänförda till klass 6, kvarbliva i klass 5, som de nu tillhöra,

att följande av kommittén i klass 6 inordnade trafikplatser bibehållas såsom

sådana, nämligen Barsebäckshamn, Långträsk, Blädinge, Böketofta,

Fredriksfors, Kusfors, Kättilstorp, Myrheden, Ståvieby och Vika, samt

att i klass 6 upptagas följande av kommittén till trafikplatser hänförda

stationer, nämligen Linghem, nu tillhörande klass 5, samt Stavreviken, Rautas,

Västerljung, Öved och Skästra, vilka fem sistnämnda för närvarande äro

stationer av klass 6.

Statens järnvägars bcfålsförbund uttalar, att av förbundet hos kommittén

framförda synpunkter visserligen endast delvis tillgodosetts av kommittén,

men med hänsyn till vad som förevarit och då önskemålen i berörda avseende

närmast gällde vissa detaljer, ville förbundet dock för närvarande icke yrka

på någon ändring vad beträffade själva grunderna för den föreslagna omklassificeringen.

Förbundet säger sig emellertid förutsätta, att det arbete

med statens järnvägars biltrafik, som åligger vissa stationsföreståndare, inom

en snar framtid kommer att värderas genom särskild i poängberäkningen

ingående faktor.

Beträffande klassgränsdragningen mellan de olika stationsklasserna har

förbundet uttalat, att en gränsdragning enligt följande tabell bättre än den

av kommittén föreslagna skulle tillgodose önskemålet om en rättvis avvägning

av stationsföreståndarnas löneställning i förhållande till deras arbetsåliggande

och ansvar:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

61

G r ä n s t a 1

Stations k lass

enligt

kommittéförslaget

poäng

enligt

förbundets förslag

poäng

Överinspektorsklass ................................

klass 1 A..........................................

> 1 B..........................................

» 2 ...............................

1,225 och däröver

1,224—700

699—400

399—230

229—125

124— 80

1,200 och däröver

1,199—600

599—400

399—200

199—120

> 4 A.........................................

119— 80

Vad särskilt angår gränsdragningen mellan klasserna 2 och 3 framhåller

förbundet, att, om gränsen sättes till 200 i stället för 230 enligt kommitténs

förslag, stationerna Nyköping Central och Skellefteå stad med en poäng

av 225 respektive 223 skulle hänföras till klass 2, vilket enligt förbundets

förmenande vore ägnat att ge större rättvisa åt dessa stationer.

Svenska järnvägarnas kontorspersonalförbund bär framställt vissa erinringar

mot kommittéförslagets värderingssystem och härom anfört bland

annat:

Under »B. Tågutrustning m. m.» upptagas vissa poäng för rengöring av

personvagnar. Rengöring av en sovvagn ger 10 poäng och utrustningen av

densamma (bäddning) ger 8 tilläggspoäng, summa 18 poäng. Arbetet anses

medföra direkt övervakningsskyldighet för stationsföreståndaren.

Under »C. Expeditionstjänst» föreslås, att postarbetet på förenad järnvägs-

och poststation skall erhålla ett poängtal, som svarar emot hälften av

det klasstal, poststationerna utvisa.

En jämförelse mellan de båda faktorernas praktiska verkningar ger det

resultat, att en förenad järnvägs- och poststation, med poststationen tillhörande

klass 12, erhåller 6 poäng för postarbetet, då i förra fallet tågutrustningsstationen

erhåller tre gånger så många poäng för rengöring och bäddning

av en sovvagn.

Kontorspersonalförbundet kan icke dela kommitténs mening, att postarbetet

blivit riktigt värdesatt i förslaget med utgångspunkt från de av kommittén

angivna riktlinjerna för faktorernas inbördes förhållande.

Det är emellertid icke enbart postarbetets värdesättning i klassificeringsförslaget,

som skulle kunna göras till föremål för erinringar från förbundets

sida. De faktorer, som förbundet närmast syftar på, äro säkerhetstjänst,

expeditionstjänst (personalantal) och antal godsvagnar. Då förbundet beaktar

de svårigheter, som uppenbarligen föreligga att utan praktisk prövning

av det föreslagna klassificeringsförfarandet nå fram till en så långt

möjligt tillförlitlig grund för mätande av stationsarbetet vid trafikanstalterna,

finner sig förbundet böra avstå från en detaljbedömning av kommittéförslaget.

Förbundet vill dock icke försumma framhålla, alt förslaget visar en

tydlig tendens att vilja förringa de olika arbetsmomenten på de smärre stationerna,

då däremot åt arbetsmomenten på de större stationerna givits genomgående

bättre värden. I belysning härav framstå poängfordringarna för

klasserna 5 och 6 såsom synnerligen stränga.

Kontorspersonalförbundet förutsätter emellertid, att hinder icke skall möta

att genom järnvägsstyrelsens bemedling få vidtagna de justeringar i sta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

tionsindelningen, som kunna finnas påkallade med stöd av förebringade

sakskäl.

Förbundet sammanfattar sin ståndpunkt i ämnet sålunda, att förbundet

anser de föreslagna grunderna för klassificering av trafikanstalterna vid

statens järnvägar böra vinna stadfästelse, med iakttagande likväl därav, att

gränstalen för stationsklass 5 bestämmas till 40—79 och för klass 6 till 20

—39, att trafikanstalts verkliga poängsumma skall ligga till grund för klassbestämningen,

att arbetspoäng för postarbetet vid förenad järnvägs- och poststation

skall svara mot klasstalet för poststationen i fråga, samt att klassificeringsbestämmelsernas

efterlevnad göres beroende av de erfarenheter, som

kunna vinnas under bestämmelsernas fortlöpande tillämpning.

Svenska järnvägsmannaförbundet har framhållit, att kommittéförslaget

syntes i särskild grad gynna de större trafikanstalterna, medan i fråga om

klass 5 en minskning av antalet anstalter föreslagits och i fråga om klass 6

endast en mindre ökning. Förbundet ville därför hemställa, att förslaget icke

utan vidare lades till grund för en ny klassindelning. Vidare framhåller förbundet,

att ett stort antal trafikplatser rätteligen borde hänföras till klass 6,

enär ansvaret för trafiksäkerheten, för resande och gods samt penningmedel

borde berättiga föreståndarna till en löneställning motsvarande lönegrad 12.

Det vore, säger förbundet, långt ifrån rimligt att avlöna tjänstemän med

dylikt ansvar så lågt som i 8:e eller lägre lönegrader. Denna fråga syntes

böra bliva föremål för utredning genom 1938 års personalkommission vid

statens järnvägar. Slutligen framhåller förbundet, att löneskillnaden mellan

klasserna 5 och 6 — fyra lönegrader — vore större än mellan de övriga klasserna.

Vid en utökning av anstalterna i klass 6, såsom förbundet förordat,

syntes de till denna klass hänförliga stationerna böra fördelas i två klasser,

av vilka den högre skulle motsvaras av föreståndarbefattningar i lönegrad 14,

d. v. s. en lönegrad mitt emellan de för klasserna 5 och 6 tillämpade lönegraderna

16 och 12. Sistberörda spörsmål syntes dock böra behandlas i annat

sammanhang än vid omklassificeringen.

Såsom förut framhållits, befunnos 1926 års klassificeringsgrunder redan på

ett tidigt stadium lämna särskilt otillfredsställande resultat beträffande statens

järnvägars stationer. Vid den partiella omklassificeringen år 1936 frångingos

också nämnda grunder i väsentliga avseenden. Det nu föreliggande

förslaget utvisar, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, betydande

skiljaktigheter från 1926 års klassificeringsgrunder, i det att vissa trafikfaktorer

uteslutits från värdering, medan andra tillkommit eller omvärderats,

samt att, liksom i fråga om postverket och telegrafverket, den år 1926 införda

reduceringsmetoden bortfallit.

Ehuru måhända det av kommittén tillämpade värderingssystemet på en

eller annan punkt skulle kunna göras till föremål för diskussion, synes dock

i stort sett resultatet vara godtagbart, och jag anser mig därför icke böra

ifrågasätta någon ändring härutinnan.

Vad därefter beträffar de skilda klasserna anser jag mig, såsom av det ti
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

63

digare anförda framgår, icke nu böra ifrågasätta någon utökning av överinspektorsklassen.

Enligt kommittéförslaget skulle till denna klass uppflyttas

6 stationer av klass 1 A. Med min ståndpunkt till detta spörsmål skulle

till ifrågavarande klass tills vidare hänföras endast stationerna Stockholm C,

Göteborg C och Malmö C, vilka sedan länge tillhöra denna klass.

Till klass 1 A skulle enligt klassificeringskommitténs förslag från 1 B uppflyttas

stationerna i Ånge (1,109), Karlstad C (931), Hässleholm (872), Kristinehamn

(869), Stockholm S (820), Östersund C (762) och Södertälje C (725),

vilkas poängtal överstiger den av kommittén föreslagna undre gränsen för

klassen, 700, samt Hälsingborg F (639), vars särskilda karaktär av gränsstation

ansetts motivera en sådan uppflyttning.

Lönenämnden förordar det undre gränstalets höjning till 800, varigenom

de tre sistnämnda stationerna skulle bibehållas i klass 1 B. Järnvägsstyrelsen

föreslår uppflyttning även av stationen Jönköping G (691), vars för åren

1936 och 1936/1937 omräknade poängtal överstiger 700. Befälsförbundet

hemställer, att gränsen sättes vid 600, vilket vid direkt tillämpning på poängskalan

skulle medföra uppflyttning till klass 1 A av ytterligare 10 stationer.

För min del finner jag lönenämndens förslag till höjning av den undre

gränsen för klass 1 A till poängtalet 800 innebära en lämplig avgx-änsning av

ifrågavarande klass. Jag anser mig dock på av kommittén anförda skäl böra

i likhet med järnvägsstyrelsen förorda uppflyttning även av stationen Hälsingborg

F till klass 1 A. 1 förhållande till kommitténs förslag innebär vad

jag sålunda förordat den ändringen, att stationerna Östersund G och Södertälje

C skulle bibehållas i klass 1 B. Antalet stationer i klass 1 A, för närvarande

10, skulle alltså enligt mitt förslag ökas med 6 till 16.

Med avseende å klass 1 B har kommittén föreslagit uppflyttning dit från

klass 2 av stationerna i Kil (492), Herrljunga (490), Göteborg S. J. Hb (475),

Älvsjö (423) och Långsele (409), vilka samtliga ligga högre i poängskalan än

den av kommittén föreslagna undre klassgränsen, 400, samt nedflyttning till

klass 2 av stationen i Laxå (335). Lönenämnden förordar, att gränsen sättes

till 450 eller 4 poäng under den redan nu till klass 1 B hänförda stationen i

Skövde, att som följd härav stationerna i Älvsjö och Långsele bibehållas i

klass 2 samt att nyssnämnda station i Göteborg med hänsyn till det ensidiga

godsarbetet å densamma likaledes bibehålies i klass 2.

Vad lönenämnden sålunda föreslagit har icke givit mig anledning till erinran

i vidare mån än att jag funnit stationen i Älvsjö skäligen böra hänföras

till klass 1 B. Den undre gränsen för klass 1 B synes mig därför lämpligen

böra sättas till 420. Enligt mitt förslag skulle sålunda från klass 2 uppflyttas

endast stationerna i Kil, Herrljunga och Älvsjö. Antalet stationer i klass

1 B, vilket nu är 26, skulle alltså ökas med 3 men minskas med 7, motsvarande

de till klass 1 A uppflyttade stationerna och den till klass 2 nedflyttade

stationen i Laxå, samt alltså bestämmas till 22.

Vad därefter beträffar klass 2 innefattar kommittéförslaget — förutom nyssnämnda

nedflyttning av stationen i Laxå — att till denna klass (kommittén

230—399) skulle uppflyttas från klass 3 stationerna i Umeå (383), Mora (363),

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Motala C (360), Stenstorp (304), Ljusdal (290), Sala (287), Skelleftehamns övre

(277), Flen (276), Alingsås (274), Uddevalla (270), Vislanda (264), Arvika

(259), Älmhult (258) och Gårdsjö (254) samt från klass 4 A Filipstad Ö (235),

eller sammanlagt 15 stationer. Till denna klass skulle ock fortfarande hänföras

gränsstationen i Charlottenberg, ehuru dess poängtal uppgår till endast 224.

Stationen Skellefteå stad (223) skulle nedflyttas till klass 3. Lönenämnden

förordar, att gränsen mellan klasserna 2 och 3 dragés sålunda, att stationerna

Gårdsjö och Filipstad Ö ävensom den nu till klass 2 hänförda stationen i

Arlöv (234) upptagas i klass 3; stationen i Charlottenberg skulle däremot i

sin egenskap av gränsstation bibehållas i klass 2. I fråga om Filipstad Ö

föreligger samma förslag från järnvägsstyrelsens sida.

I anslutning till lönenämndens förslag vill jag förorda, att den undre gränsen

för klass 2 sättes till 255. Stationerna Gårdsjö och Filipstad Ö skulle sålunda

komma att hänföras till klass 3; beträffande såväl Arlöv som Charlottenberg

synas mig däremot skäl tala för deras bibehållande i klass 2.

Vad beträffar Värtans station i Stockholm utgår kommittéförslaget från att

denna skall indragas såsom särskild station och förläggas under Stockholm

norra. Då denna indragningsfråga synes mig böra göras till föremål för ytterligare

övervägande, anser jag mig emellertid här böra räkna med bibehållande

av denna anstalt i klass 2.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle antalet anstalter inom klass 2,

för närvarande 17, dels minskas med 4, motsvarande de till klass 1 B uppflyttade

stationerna och den till klass 3 nedflyttade stationen Skellefteå stad, och

dels ökas med 14. Antalet anstalter av klass 2 skulle alltså, vid bifall till mitt

förslag, bestämmas till 27.

Vad slutligen angår klass 3 och lägre klasser, omfattande anstalter med

föreståndare i högst 20:e lönegraden, vill jag giva min anslutning i huvudsak

till vad lönenämnden anfört. Undre gränsen för klass 3 torde sålunda böra

höjas från det av kommittén förordade poängtalet 125 till 135, medförande att

4 till klass 4 A hörande stationer, som enligt kommitténs förslag skolat flyttas

upp i klass 3, skulle kvarstanna i klass 4 A. I övrigt synes i detta sammanhang

själva klassificeringsförslaget icke påkalla särskilt yttrande från min

sida.

I kommittéförslaget hava stationer av klass 4 B och klass 7 upptagits bland

stationer av klass 5 respektive trafikplatser, vilka förestås av stationsmästare

av klass 5 respektive kontorister. Järnvägsstyrelsen har anslutit sig härtill och

föreslagit, att stationsinspektorer av klass 4 B och stationsmästare av klass 7

icke vidare skulle upptagas i personalstaterna. Utan att nu taga slutlig ståndpunkt

till detta förslag vill jag framhålla, att detsamma icke innebär ändring

i löneställning för ifrågavarande föreståndare och att därför icke något

synes vara att erinra däremot. Den ändring i tjänsteförteckningen, som härav

kan påkallas, synes emellertid kunna anstå.

Vad järnvägsstyrelsen i övrigt hemställt synes icke påkalla beslut i detta

sammanhang. Jag förutsätter dock, att ändringar i klass av stationer eller

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

65

förändringar av stationer till trafikplatser eller omvänt alltjämt skola underställas

Kungl. Maj:t och, då fråga är om stationer över klass 3, riksdagen.

Vid bifall till vad jag här föreslagit skulle antalet överinspektörer (lönegrad

26) bibehållas, antalet befattningar såsom stationsinspektor av klass

1 A (lönegrad 25) ökas från 10 till 16, antalet sådana befattningar av klass

1 B (lönegrad 24) minskas från 26 till 22 och antalet stationsinspektorsbefattningar

av klass 2 (lönegrad 22) ökas från 17 till 27.

Sammanställning av departementschefens förslag.

Med avseende å de anstalter vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar,

vilkas föreståndare äro placerade i högre lönegrad än den 20 :e, innebära

mina i det föregående framställda förslag följande förändringar:

Lönegrad

för före-

Klass

Nuvarande

antal

Föreslagen

Blivande

antal

ståndaren

Ökning

Minskning

25

Postverket.

1 A....................

19

4

23

24

1 B....................

39

3

4

38

22

2 ....................

53

6

4

55

24

Telegrafverket.

1 B....................

19

5

24

22

2 ....................

23

2

5

20

25

Statens järnvägar.

1 A....................

10

6

16

24

1 B....................

26

3

7

22

22

2 ....................

17

14

4

27

Övergångsanordningar. Departementschefens hemställan.

De av mig i det föregående framställda förslagen beträffande omklassificering

av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar

synas lämpligen böra genomföras från och med den 1 juli 1938. I vanlig

ordning torde böra utverkas riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att

utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna erfordras för genomförande

av förslagen.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1 :o) godkänna de av mig förordade grunderna för ny klassificering

av vissa trafikanstalter vid post- och telegrafverken

samt statens järnvägar;

2:o) besluta, att antalet av följande befattningar skall från

och nied den 1 juli 1938 utgöra:

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 175.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

vid postverket:

postmästare av klass 2 ............................ 55

postmästare av klass 1 B .......................... 38

postmästare av klass 1 A .......................... 23;

vid telegrafverket:

telegrafkommissarie av klass 2 ...................... 20

telegrafkommissarie av klass 1 B .................. 24;

vid statens järnvägar:

stationsinspektor av klass 2 ........................ 27

stationsinspektor av klass 1 B ...................... 22

stationsinspektor av klass 1 A ...................... 16;

3:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av förberörda förslag må

erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175• 67

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning............................................................ 2

1936 års klassificeringskommittés förslag.................................. 7

Departementschefen .................................................. 27

Postverket .......................................................... 22

Departementschefen .................................................. 38

Telegrafverket........................................................ 39

Departementschefen .................................................. 44

Statens järnvägar .................................................... 46

Departementschefen .................................................. 62

Sammanställning av departementschefens förslag.......................... 65

Övergångsanordningar. Departementschefens hemställan.................... 65

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny klassificering av trafikanstalterna vid postoch telegrafverken samt statens järnväg s. 6 i texten
  2. SU 1938:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny klassificering av trafikanstalterna vid postoch telegrafverken samt statens järnvågar jämte i ämn s. 1 i texten