Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsbidrag för undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag

1938-02-25 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:179, Angående ytterligare statsbidrag för undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179-

1

Nr 179.

Kungl. Maj-ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsbidrag

för undersökning rörande vissa vattenregleringsföretag;

given Stockholms slott den 25 februari

1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt. #

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott dea 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramsstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:t vissa framställningar om ytterligare

statsbidrag för undersökning rörande vattenregleringsföretag:

1 :o.

Emans reglering i Kalmar län.

Av 1930 års riksdag (prop. nr 200; R. skr. nr 232) anvisades för budgetåret

1930/1931 ett extra reservationsanslag av 4,000 kronor såsom bidrag

för utredning och undersökning rörande vattenavledning från Ernåns vattenBihang

till riksdagens protokoll 19,18. 1 sami. Nr 179.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj-.ts proposition nr 179.

område. Såsom skäl för understödet åberopades, att de under de senare

åren återkommande översvämningarna i Smån nödvändiggjorde ingående

undersökning av orsakerna härtill. Vidare anfördes, att då det övervägande

antalet av de många intressenterna i ett blivande företag för reglering av

Emån utgjordes av mindre jordägare och det knappast kunde förväntas, att

undersökningarna komme till stånd utan att det allmänna trädde hjälpande

emellan, goda skäl syntes föreligga för att staten ingrepe.

Den 26 september 1930 ställde Kungl. Majit anslaget till länsstyrelsens i

Kalmar län förfogande att användas för därmed avsett ändamål, varjämte

Kungl. Majit föreskrev, att utförandet av erforderliga undersökningar och

utredningar m. m. finge av länsstyrelsen uppdragas åt särskilda sakkunniga,

varvid i statstjänst anställda personer borde, där så lämpligen läte sig göra,

i främsta rummet komma i fråga, samt att länsstyrelsen skulle äga att

med sålunda tillkallad förrättningsman träffa avtal om ersättning för med

uppdraget förenade arbeten, i den mån för beräkning av nämnda ersättning

icke gällde av Kungl. Majit fastställd taxa.

Ytterligare anslag för ändamålet hava anvisats av 1932 års riksdag (motionerna

I: 203 och lii 303; R. skr. nr 150) och 1933 års riksdag (IX. H. T. p.

125; R. skr. nr 9) med 4,000 kronor vartdera året ävensom av 1934 års riksdag

(prop. nr 210; R. skr. nr 239) med 10,000 kronor. De av 1932, 1933 och

1934 års riksdagar anvisade anslagen hava den 13 maj 1932, den 12 maj 1933

och den 31 maj 1934 av Kungl. Majit ställts till förenämnda länsstyrelses förfogande

på nyssberörda villkor. I beslutet den 31 maj 1934 har Kungl. Majit

förklarat sig förutsätta, att medlen ej utanordnades i vidare mån än som befunnes

oundgängligen erforderligt.

Med skrivelse den 16 november 1937 har länsstyrelsen i Kalmar län överlämnat

en till länsstyrelsen ingiven framställning från förrättningsmannen

lantbruksingenjören Erik Lindqvist om anvisande av ytterligare statsbidrag

å 7,317 kronor 5 öre för utredningen rörande ifrågavarande vattenavledning.

Till närmare utveckling av sin hemställan har Lindqvist framhållit huvudsakligen

följande.

Lindqvist, som av länsstyrelsen i Kalmar län förordnats att verkställa undersökning

och utredning rörande vattenavledning från Emåns vattenområde

i överensstämmelse med föreskrifterna i Kungl. Majits brev den 26 september

1930, hade, sedan han slutfört sitt uppdrag, den 22 juli 1937 till länsstyrelsen

avgivit utlåtande i ämnet. Av de för undersökningens och utredningens

verkställande anvisade statsanslagen å tillhopa 22,000 kronor hade intill

den 29 juni 1937 utanordnats sammanlagt 12,778 kronor 12 öre. Den 30

juni samma år hade Lindqvist till länsstyrelsen ingivit räkning å honom enligt

gällande lantbruksingenjörstaxa tillkommande arvode för omförmälda

undersökning och utredning. Arvodesräkningen slutade å ett belopp av

19,039 kronor 93 öre, varifrån emellertid skulle avräknas tidigare till honom

utanordnade belopp å tillhopa 3,005 kronor 10 öre. Av hans därefter kvarstående

tillgodohavande, 16,034 kronor 83 öre, hade länsstyrelsen utanordnat

9,221 kronor 88 öre eller återstoden av för ändamålet anvisade statsmedel.

Lindqvist hade alltså fortfarande ett tillgodohavande å 6,812 kronor 95 öre,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

3

vartill för hantlangningskostnader m. m. under 1937 års undersökningar

komme ett belopp av 504 kronor 10 öre, vilket sistnämnda belopp förskotterats

av Emåns strandägareförening genom bruksägaren Tli. Ekströmer.

Av det anförda franninge, att av kostnaderna för ifrågavarande utredningsarbete

ett belopp av (6,812: 95 + 504: 10=) 7,317 kronor 5 öre ej blivit täckt

på grund av att för ändamålet anvisade statsmedel varit otillräckliga. Att

så blivit fallet hade berott på flera omständigheter, som det varit omöjligt

för Lindqvist att på förhand bedöma. Sålunda vore det först och främst synnerligen

svårt att i förväg någorlunda exakt kunna bestämma kostnaderna

för erforderliga åtgärder avseende en preliminär utredning av denna storleksordning.

De merkostnader (i jämförelse med av Lindqvist under år 1934

gjorda kostnadsberäkningar), som uppkommit för utredningens slutförande,

berodde huvudsakligen på följande omständigheter, nämligen dels verkställandet

av erforderlig nymätning och avvägning av mark inom en del översvämningsområden,

dels vissa vidlyftiga beräkningar och undersökningar,

som måst företagas för bestämmande av invallningsanläggningar, dels utförandet

av erforderlig hantlangning för nyssnämnda åtgärder, dels ock verkställandet

av hydrografiska utredningar med därtill hörande vattenmängdsmätningar

och vattenståndsobservationer, de senare på ett flertal platser inom

översvämningsområdena. Slutligen vore merkostnaderna till ett belopp av

1,600 kronor beroende av en rent siffermässig felberäkning av år 1934 tillgängliga

medel.

Samtliga i det föregående omförmälda åtgärder hade varit absolut nödvändiga

för ärendets behandling. Då nämligen lösningen av förevarande spörsmål

vore av utomordentligt stor betydelse för strandägarna utmed Emån och

dess biflöden, hade en preliminär utredning och undersökning sådan som

den här ifrågavarande måst bliva synnerligen omfattande för att man skulle

kunna angiva orsakerna till vissa flöden ävensom de åtgärder, som strandägarna

(till stor del mindre jordbrukare) vid blivande syneförrättningar kunde

få möjlighet att få slutligt utredda med detaljerade förslag till åtgärdernas

utförande. Större delen av de verkställda utredningarna kunde med

vissa kompletteringar användas vid blivande syneförrättningar.

I detta sammanhang ville Lindqvist även framhålla, att han under den tid

av omkring 500 dagar, som utredningsarbetet tagit i anspråk, måst hava en

personal av upp till 7 personer till sin hjälp samt att han fått bestrida dessa

personers avlöning helt eller delvis. Dessutom hade han fått betala material

och ersättningar till vattenståndsobservatörer.

Länsstyrelsen i Kalmar län har tillstyrkt framställningen samt därvid anfört

bland annat följande.

Lindqvists redogörelse för de kostnader, som ifrågavarande utredning förorsakat,

kunde av länsstyrelsen till riktigheten vitsordas. På grund av att

utredningen varit av synnerligen komplicerad och vidlyftig beskaffenhet torde

det för utredningsmannen ej varit möjligt att i förväg med bestämdhet

beräkna kostnaderna för densamma, vilket vore anledningen till att dessa

stigit till något högre belopp än från början avsetts. Under vitsordande av

den grundlighet och sakkunskap, som såväl Lindqvist som vissa av länsstyrelsen

förordnade särskilda sakkunniga ådagalagt vid utförande av de dem

anförtrodda utredningarna, vilka utan tvivel komme att bliva strandägarna

vid Emån till synnerlig nytta vid vidtagande av de åtgärder, som nu ankomme

på dem, hemställde länsstyrelsen, att till styrelsens förfogande måtte

ställas ett belopp av 7,317 kronor 5 öre för gäldande av de slutliga kostnaderna

i och för den verkställda utredningen angående vattenavledning från

Emåns vattenområde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Departements
chefen.

Statskontoret har i remissutlåtande den 15 februari 1938 förklarat sig,

med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen, icke vilja motsätta sig

bifall till föreliggande framställning från länsstyrelsen i Kalmar län. Härjämte

har statskontoret anfört, att det begärda medelsbeloppet, 7,317 kronor

5 öre, torde — i likhet med vad som skett med avseende å de belopp, vilka

tidigare ställts till förfogande för ifrågavarande ändamål — böra äskas av

riksdagen.

Med hänsyn till vad i ärendet framkommit finner jag mig böra biträda

den gjorda framställningen om att ett belopp av 7,317 kronor 5 öre anvisas

för slutligt gäldande av de kostnader, som uppkommit i anledning av ifrågavarande

undersökning rörande Emåns reglering. Såsom framgår av vad i

det föregående anförts ha tidigare medelsanvisningar för sagda undersökning

skett från särskilda anslag å riksstaten. Då emellertid förevarande framställning

inkommit så sent, att något anslag för ändamålet ej kunnat beräknas

i årets statsverksproposition, och då utöver nu begärt belopp några ytterligare

kostnader för undersökningen icke lära komma att ersättas av statsverket,

torde förenämnda belopp, 7,317 kronor 5 öre, lämpligen kunna utgå

från statens avdikningsanslag. Härtill synes emellertid riksdagens samtycke

böra inhämtas. Beloppet, vilket icke torde böra inräknas i det belopp, som

Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande äger för visst år bevilja jämlikt

gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning, bör genom länsstyrelsens

i Kalmar län försorg utbetalas till vederbörande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att såsom bidrag till bestridande av återstående kostnader

för utredning och undersökning rörande vattenavledning från

Emåns vattenområde må från statens avdikningsanslag anvisas

ett belopp av 7,317 kronor 5 öre.

2:o.

Tämnarens reglering i Västmanlands och Uppsala län.

I anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 53,

medgav 1933 års riksdag (R. skr. nr 156), att Kungl. Majit finge efter den

närmare utredning, som kunde anses erforderlig, och på de villkor, som

Kungl. Majit kunde komma att föreskriva, till bestridande av vissa kostnader

för då pågående syneförrättning rörande Tämnarens reglering m. m.

från statens avdikningsanslag under budgetåret 1933/1934 anvisa statsbidrag

med högst 20,000 kronor, mot det att härav utbetalt belopp avräknades å

det statsbidrag, som till genomförande av sagda regleringsföretag kunde

framdeles bliva beviljat från nämnda anslag.

Den 7 juli 1933 anvisade Kungl. Majit för ifrågavarande ändamål av sta
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179-

5

tens avdikningsanslag förenämnda belopp av högst 20,000 kronor att under

iakttagande av vissa angivna bestämmelser ställas till länsstyrelsens i Västmanlands

län förfogande. Bland annat skulle sålunda länsstyrelsen äga att

av ifrågavarande medel mot vederbörliga av lantbruksstyrelsen godkända

räkningar utbetala sådan gottgörelse för syneförrättningen och därmed förenade

undersökningar m. m., som kunde tillkomma dels vederbörande lantbruksingenjör

enligt gällande lantbruksingenjörstaxa, dels ock Inträdande

förrättningsman och gode män enligt de grunder, som i berörda avseende

funnes angivna i kungörelsen den 10 mars 1922 (nr 103) angående gottgörelse

åt synemän vid vissa syneförrättningar.

Nu ifrågavarande företag för reglering av vattenståndet i sjön Tämnaren

och dess avlopp m. m. avser att bereda möjlighet till bättre torrläggning och

råda bot mot översvämningar å stora odlade och oodlade områden belägna

kring eller för sin torrläggning beroende av dessa vattendrag.

I en den 20 december 1937 dagtecknad skrift hava Joel Jansson, Vida

gård, Harbonäs, m. fl. jordägare i Östervåla, Harbo, Tierp och Björklinge

hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för påskyndande av den förrättning,

som avser Tämnarens reglering, över framställningen hava infordrade utlåtanden

avgivits den 2 februari 1938 av lantbruksstyrelsen, som därvid

överlämnat yttrande av lantbruksingenjören H. Welin-Berger, samt den 23

februari 1938 av statskontoret.

Till närmare utveckling av sin hemställan hava Joel Jansson m. fl. andraga

följande.

Sjön Tämnaren vore Upplands största insjö, omgiven av en bördig jordbruksbygd.

Dess vatten avbördades genom Tämnarån till Lövstabukten i

Västlands socken av Uppsala län. Markerna kring sjön vöre låglänta, så att

de svårt besvärades av sedvanlig vår- och höstflod. År 1924 väcktes frågan

om en reglering av Tämnarån, som skulle fördjupas och breddas för att

möjliggöra ett hastigare avflöde av högvattnet ur sjön. Länsstyrelsen i

Västmanlands län förordnade lantbruksingenjör H. Welin-Berger att handlägga

förrättningen, och denne hade under tiden därefter utfört en del förberedande

arbeten. Dock hade ännu icke under dessa 13 år något kostnadsförslag

uppgjorts av honom. Däremot hade han under denna tid inom

samma nederbördsområde handlagt flera mindre vattenavledningsföretag,

såsom sänkning av Skärsjön, Dunsjön samt Svina- och Stalbosjön. Tydligt

vore, att läget för jordägarna kring Tämnaren härigenom förvärrats, i det

att vår- och höstfloden nu hastigare komme ned i Tämnaren från dessa avdikade

områden, som ju icke kunde kvarhålla vattnet i samma utsträckning

som före sjösänkningen och avdikningen. Och det rörde sig härvidlag örn

ej mindre än cirka 6,000 hektar, huvudsakligen åkerjord, som till följd av

högvatten icke kunde besås och brukas i normal tid. Under senare tid hade

varje år, antingen på våren eller på hösten, dylik skada inträffat.

Lantbruksingenjören Welin-Berger har i sitt yttrande framhållit huvudsakligen

följande.

För närvarande vore han själv samt 2 å 3 biträden sysselsatta med innearbeten

till ifrågavarande regleringsföretag. Därest utredningsarbetena skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

kunna bedrivas i hastigare takt, måste ytterligare arbetskraft anskaffas. Företagna

undersökningar hade visat, att god och lämplig arbetskraft kunde

erhållas men till priser, som läge väsentligt högre än vad den ordinarie personalen

betingade. Skulle det bliva möjligt att binda denna arbetskraft för

de omfattande arbeten, som ännu återstode, måste bidragsmedel kunna påräknas.

För ändamålet vore en medelsanvisning av högst 4,000 kronor erforderlig.

Av det vid 1933 års riksdag beviljade beloppet, 20,000 kronor, hade utbetalts

tillhopa 16,850 kronor och återstode sålunda endast 3,150 kronor. Då

frågan om anvisande av statsmedel till förrättningen väckts, hade kostnaderna

för hela utredningsarbetet beräknats till 65,000 kronor, vilket belopp

även av lantbruksstyrelsen ansetts antagligt. Någon anledning funnes ej nu

att antaga, att totalkostnaden för utredningen komme att understiga den från

början beräknade. På grund härav syntes det erforderligt, att ett ytterligare

belopp av 20,000 kronor ställdes till förfogande, såframt det ej funnes

lämpligt, att redan nu ett belopp av 45,000 kronor beviljades för ändamålet.

Enligt gällande lantbruksingenjörstaxa ägde lantbruksingenjör att vid förskottsräkning

utfå endast 3/4 av det belopp, som räkningen upptoge. Sannolikt

hade vid taxans utarbetande knappast räknats med förrättningar av sådan

storleksordning som den ifrågavarande. Följden hade blivit, att all den

ersättning, som uppbures, åtginge till tjänstemedhjälpares och biträdens avlöningar,

varjämte förrättningsmannen av egna medel finge ligga ute med

likvider till dessa samt givetvis ej kunde påräkna någon ersättning för sitt eget

arbete förrän förrättningen avslutats. Detta syntes motivera en hemställan

hos Kungl. Majit att förskottsersättning för utförda arbeten måtte få efter

lantbruksstyrelsens prövning utanordnas intill det belopp förskottsräkningen

avsåge.

Under förutsättning att de i det föregående angivna bidragen av statsmedel

ställdes till förfogande, syntes ifrågavarande förrättning kunna slutföras

under våren och försommaren 1939, såvida ej några sådana omständigheter

tillkomme, som nu ej vore kända, eller sådana yrkanden gjordes under förrättningen,

att väsentligt ändrad plan måste utarbetas för hela regleringen.

Lantbruksstyrelsen har för sin del anfört väsentligen följande.

1934 års avdikningssakkunniga hade i sitt den 26 december 1936 avgivna

betänkande framhållit såsom ett önskemål av stor vikt, att åtgärder vidtoges

för att lantbruksingenjörernas förrättningar måtte kunna handläggas snabbare

än vad hittills visat sig vara fallet. Såsom en väsentlig anledning till det

ofta mångåriga dröjsmålet med förrättningarnas avslutande hade de sakkunniga

pekat på det förhållandet, att förrättningsmännens tid alltmer kommit

att tagas i anspråk för utredningar beträffande vattenregleringsföretag av

mera betydande omfattning, vilka arbeten legat så att säga vid sidan av de

ordinarie tjänsteuppgifterna och bekostats av i särskild ordning anvisade statsmedel.

Likaså hade de sakkunniga framhållit, att dylika omfattande utredningar

kunde förväntas bliva framdeles allt mera allmänt förekommande, beroende

på de förändringar i vattenavrinningen, som bleve en följd av under

årens lopp fortgående utdikningar, icke minst den i särskilt slärk takt ökade

avdikningen av skogsmark. En snabbare handläggning på lantbruksingenjörsdistrikten

av nu ifrågavarande, mera krävande utredningar hade de

sakkunniga ansett kunna åstadkommas genom organisering av torrläggningsverksamheten

enligt i betänkandet alternativt framlagt förslag, som innefattade

ett inordnande av sagda verksamhet i dess helhet under statens omedelbara

ledning. Trots delta och andra skäl, som funnits tala för en sådan or
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

i

ganisation, hade de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna föreslå densamma

till omedelbart genomförande.

I nu berörda fråga ville lantbruksstyrelsen för sin del framhålla såsom synnerligen

angeläget, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av en sådan

ordning för handläggningen av lantbruksingenjörernas förrättningar, att

— såsom i nu förevarande fall vore händelsen — för en hel trakt betydelsefulla

jordbruksintressen icke äventyrades genom oskäligt dröjsmål med förrättningens

slutförande. Såsom förhållandena på lantbruksingenjörsdistrikten

hittills utvecklats och jämväl i fortsättningen kunde förväntas komma att

gestalta sig, torde det emellertid icke låta sig göra att med bibehållande av

nuvarande organisation för denna verksamhet ernå en förbättring i berörda

avseende. När en förrättningsman, vars tid redan förut vöre fullt upptagen

av andra tjänsteuppdrag, finge sig anförtrott ett vattenregleringsärende av

särskilt stor betydelse och omfattning, kunde det icke undvikas, att behandlingen

av ett dylikt ärende bleve lidande. Av olika skäl, icke minst sammanhängande

nied gällande avlöningssystem, läge det nämligen för förrättningsmannen

närmast till hands att i första rummet slutföra de enklare och mera

lättarbetade förrättningarna, medan hans befattning med särskilt krävande

och tidsödande utredningar finge mer eller mindre sporadisk karaktär. Förrättningar

av sistnämnda art komme därigenom oundvikligen att taga orimligt

lång tid i anspråk. Det exempel härpå, som Tämnareutredningen utgjorde,

upprepades inom övriga lantbruksingenjörsdistrikt, där torrläggningsärenden

av motsvarande storleksgrad varit eller för närvarande vore beroende

av lantbruksingenjörens handläggning, och utvecklingen syntes gå i den

riktningen, att antalet dylika ärenden alltmera ökades. Lantbruksstyrelsen

funne det med hänsyn härtill angeläget framhålla, att läget i nu berörda

avseende vore ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter.

Vad nu närmast beträffade Tämnareutredningen vore, enligt från förrättningsmannen

inkommet meddelande, erforderliga fältundersökningar numera

i huvudsak avslutade. Däremot återstode i allt väsentligt sådant till utredningen

hörande arbete, som skulle verkställas å lantbruksingenjörens expedition.

För önskvärd forcering av detta arbete erfordrades anställande av

ytterligare arbetskraft, och hemställde förrättningsmannen i sitt nu föreliggande

yttrande, att för detta ändamål måtte beviljas ett belopp av högst 4,000

kronor. Enligt vad lantbruksingenjören under hand meddelat till lantbruksstyrelsen

avsåges i denna framställning enbart sådan arbetskraft, kontorsbiträde,

till vars avlöning icke finge disponeras medel uranslagen till anställande

hos lantbruksingenjörerna av assistenter och tekniska biträden. Dylika

kontorsbiträde!!, vilka sålunda helt avlönades av lantbruksingenjörerna själva,

kunde av ekonomiska skäl normalt anställas endast i viss, ganska begränsad

utsträckning. Enär i nu förevarande fall en stark forcering av arbetet

vore av särskilda skäl påkallad, och lämplig arbetskraft icke funnes att

tillgå annat än mot en avlöning, som läge över vad lantbruksingenjör i genomsnitt

kunde erbjuda dylikt biträde, funne lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka

lantbruksingenjörens framställning örn medverkan frän statens sida

till anställande för arbetet med Tämnareutredningen av erforderlig extra arbetskraft

av nu nämnt slag. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet

hade lantbruksstyrelsen intet att erinra. Emellertid torde böra krävas, alt

lantbruksstyrelsen lämnat sitt medgivande till anställningen och bestämt det

belopp, som av ifrågavarande statsmedel finge utgå tili biträdets avlönande.

Därutöver borde i fråga om sagda bidrag i tillämpliga delar gälla de allmänna

bestämmelser, som funnes meddelade i Kungl. Majlis beslut den 7 juli

19315 angående anvisande av medel lill syneförrättning rörande reglering av

Tämnaren lii. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Alaj.ts proposition nr 179.

Departements
chefen.

Vad anginge lantbruksingenjörens hemställan, att ett belopp av ytterligare

20,000 kronor måtte ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna

för ifrågavarande syneförrättning, biträdde lantbruksstyrelsen för sin del

denna framställning. Det ytterligare anslaget syntes under enahanda villkor,

som vore gällande för det tidigare beviljade bidraget, böra ställas till

länsstyrelsens förfogande.

Lantbruksingenjören hade slutligen hemställt, att, utan hinder av bestämmelserna

i § 66 av lantbruksingenjörstaxan, å förskottsräkning för ifrågavarande

syneförrättning måtte kunna efter lantbruksstyrelsen prövning utanordnas

hela det belopp räkningen innefattade. Såvitt lantbruksstyrelsen

kunde finna, borde hinder icke möta att, då fråga vore örn anlitande av medel,

som beviljats och utanordnades i nu förevarande ordning, dispensera

från nämnda bestämmelse i arvodestaxan. Giltigt skäl till sådan dispens

måste också anses föreligga, när fråga vore örn så betydande arvodesbelopp,

som här vore fallet. Dock torde viss, proportionsvis mindre del av förskottsräkningens

slutsumma böra innehållas, intill dess sluträkning avgåves av

förrättningsmannen. Lantbruksstyrelsen funne nämnda del böra i förevarande

fall kunna begränsas till 10 procent av vad enligt förskottsräkningen

skulle tillkomma vederbörande förrättningsman.

På grund av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen hemställt, dels

att enligt av styrelsen i det föregående föreslagna grunder måtte för anställande

hos förrättningsmannen av viss extra arbetskraft i syfte att åstadkomma

en forcering av utredningen angående sjön Tämnarens reglering anvisas

ett belopp av högst 4,000 kronor, dels att för bestridande av i övrigt erforderliga

kostnader för det fortsatta utredningsarbetet måtte på enahanda

villkor, som gällde för hittills för ändamålet beviljat statsbidrag, utverkas

och till länsstyrelsens förfogande ställas ytterligare 20,000 kronor, dels ock

att å förskottsräkning för nämnda arbete måtte, utan hinder av gällande bestämmelser,

kunna till vederbörande förrättningsman utanordnas intill 90

procent av vad enligt räkningen tillkomme honom.

Statskontoret har, under hänvisning till Kungl. Maj:ts beslut den 7 juli

1933 angående anvisande av medel till syneförrättning rörande ifrågavarande

regleringsföretag, tillstyrkt, att — genom framställning till riksdagen —

under av lantbruksstyrelsen föreslagna villkor ett ytterligare belopp av

20,000 kronor ställdes till länsstyrelsens i Västmanlands län förfogande från

statens avdikningsanslag för bestridande av erforderliga kostnader för fortsatt

utredningsarbete angående regleringsföretaget. Vad angår den ifrågasatta

medelsanvisningen å 4,000 kronor för anställande av viss extra arbetskraft

hos vederbörande lantbruksingenjör har statskontoret icke funnit skäl

föreligga för vidtagande av en så extraordinär åtgärd. Ämbetsverket har

fördenskull avstyrkt lantbruksstyrelsens förslag i denna del.

I betraktande av den stora betydelse ur jordbrukssynpunkt, som det tillämnade

företaget avseende Tämnarens reglering m. m. måste anses äga,

finnér jag mig böra biträda lantbruksstyrelsens av statskontoret förordade

förslag, att ytterligare högst 20,000 kronor nu ställas till länsstyrelsens i

Västmanlands län förfogande för bestridande av erforderliga kostnader för

fortsatt utredningsarbete rörande regleringsföretaget. Beloppet torde liksom

tidigare för ändamålet beviljat statsbidrag anvisas från statens avdiknings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

9

anslag samt disponeras på i huvudsak enahanda villkor som nämnda bidrag.

Vidkommande av lantbruksstyrelsen ifrågasatt medelsanvisning av högst

4,000 kronor för anställande hos vederbörande lantbruksingenjör av viss extra

arbetskraft i syfte att åstadkomma en forcering av utredningsarbetet synes mig

väl i viss mån tveksamhet kunna yppas angående lämpligheten av att vidtaga

en dylik extraordinär åtgärd. Enligt vad jag inhämtat lärer emellertid den

ifrågasatta förstärkningen av arbetskraften vara oundgänglig för att förevarande

syneförrättning överhuvud skall kunna hinna slutföras vid den av

lantbruksingenjören angivna tidpunkten eller under våren och försommaren

1939 och ytterligare dröjsmål undvikas. Med hänsyn härtill och då det

från statsmakternas sida synes böra tillses, att såsom i detta fall för en hel

bygd betydelsefulla jordbruksintressen ej äventyras genom alltför långt

dröjsmål med förrättningens slutförande, vill jag förorda, att staten, utöver

nyssnämnda bidrag å 20,000 kronor, även ställer till länsstyrelsens förfogande

ett belopp av högst 4,000 kronor, att enligt av lantbruksstyrelsen

angivna grunder användas för anskaffande av erforderlig ytterligare arbetskraft.

Jämväl sistnämnda belopp torde böra anvisas från statens avdikningsanslag.

Till anvisandet av de sålunda av mig tillstyrkta beloppen, tillhopa

24,000 kronor, torde riksdagens samtycke böra inhämtas. På Kungl.

Maj:t torde böra ankomma att meddela föreskrifter rörande villkoren för

åtnjutande av förenämnda statsbidrag å 24,000 kronor, vilket sedermera

bör avräknas på det statsbidrag, som kan bliva beviljat för företagets utförande.

Vad slutligen angår lantbruksstyrelsens hemställan om att å förskottsräkning

för ifrågavarande utredningsarbete må, utan hinder av gällande

bestämmelser, kunna till förrättningsmannen utanordnas intill 90 procent

av vad enligt räkningen tillkommer honom, föranleder framställningen i

denna del ingen erinran från min sida. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att i sinom tid meddela beslut rörande denna fråga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att såsom bidrag till bestridande av vissa kostnader för

pågående syneförrättning rörande Tämnarens reglering m. m.

må från statens avdikningsanslag anvisas ett belopp av

högst 24,000 kronor.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar

bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlunder.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 179.

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare bidrag för undersökning rörande vissa vattennegleringsföretag. s. 1 i texten
  2. JoU 1938:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare bidrag för undersökning rörande vissa vattenregleringsf öretag. a1 i texten