Sök i Ratio Lex

Angående an• slag till påbörjande av vissa till Stockholms garnison hörande truppförbands och anstalters utflyttande till Järvafältet

1938-03-03 · 39 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:180, Angående an• slag till påbörjande av vissa till Stockholms garnison hörande truppförbands och anstalters utflyttande till Järvafältet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående an•

slag till påbörjande av vissa till Stockholms garnison

hörande truppförbands och anstalters utflyttande till

Järvafältet; given Stockholms slott den 3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson:

Historik.

Alltsedan den tid, då trupper först började förläggas i garnison till huvudstaden,

har Ladugårdsgärdet utgjort exercis- och manöverplats för dessa. Så

småningom kom större delen av Norra Djurgårdens odisponerade område att

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 180. 497 ss 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 180.

tågås i anspråk för detta ändamål eller för andra militära behov såsom för

kasern- och förrådsbyggnader, stallbyggnad för generalstaben, ammunitionslaboratorium

m. m. Efter hand började emellertid truppernas övningsterräng

på Norra Djurgården att inskränkas icke blott genom att mark därstädes

togs i anspråk för militära byggnader och dylikt utan även genom upplåtande

av vissa områden för andra ändamål exempelvis för hamnanläggningen vid

Värtan, för järnvägs- och väganläggningar m. m. Slutligen började jämväl

krav resas örn upplåtande inom ifrågavarande område av mark för bostadsbebyggelse.

Sålunda föreslogs redan i en vid 1892 års urtima riksdag inom första kammaren

väckt motion, att Ladugårdsgärdet med angränsande, staten tillhöriga

parker m. m. skulle upplåtas och försäljas till bebyggande och att de av en

sådan försäljning inflytande inkomsterna skulle användas till, bland annat,

anskaffande av ett nytt övningsfält. Motionen innehöll emellertid jämväl

förslag örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran om framläggande för riksdagen

av ny plan för grundskatternas avskrivning, och då den i sistnämnda

hänseende icke vann riksdagens bifall, förföll för den gången även

frågan om Ladugårdsgärdets försäljning.

Sedan 1901 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 juni nämnda år

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition örn ny härordning anfört, bland

annat, att i och för bestridande av de med den nya härordningen förenade

extra utgifter vissa områden å Norra Djurgården borde med fördel för

kronan kunna försäljas, tillsattes den 8 april 1902 den s. k. ladugårdsgärdeskommittén,

som fick i uppdrag att avgiva yttrande angående möjligheterna

att stycka och försälja delar av Norra Djurgården med Ladugårdsgärdet samt

beräkna den inkomst, som genom dylik försäljning kunde uppstå, ävensom

att avgiva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som, under

förutsättning av att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att användas

såsom övningsområde för de i Stockholm förlagda truppförbanden, kunde

anses lämplig såsom övningsfält för dessa trupper.

I sitt den 19 maj 1903 avgivna betänkande anförde ladugårdsgärdeskommittén,

bland annat, att av den verkställda utredningen i första hand framgått,

att Ladugårdsgärdet dåmera vore otillräckligt och även i övrigt olämpligt

såsom övningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna och att det

därför måste, oavsett andra på frågan inverkande omständigheter, ersättas

med ett nytt, Såsom sådant föreslog kommittén det s. k. Järvafältet.

I proposition (nr 114) till 1905 års riksdag föreslog Kungl. Majit sedermera,

bland annat, dels att vissa kronan redan tillhöriga egendomar inom

Solna och Spånga socknar måtte upplåtas till lantförsvaret för att användas

till övningsfält för armén tillhörande trupper dels ock att för förvärvande

av annan för detta övningsfält erforderlig mark och för de med fältets anordnande

i övrigt erforderliga kostnaderna måtte få användas ett belopp av

högst 4,000,000 kronor av medel, som beräknades inflyta genom försäljning

av två områden å Norra Djurgården, vartill riksdagens tillstånd jämväl begärdes

i propositionen. Återstående genom sistnämnda områdens försälj
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 180.

ning inflytande medel skulle med vissa angivna undantag ingå i en fond, benämnd

»lantförsvarets fond för byggnader och andia försvarsändamål», vilken

icke skulle få användas annat än efter riksdagens medgivande.

Såsom framgår av riksdagens skrivelse den 18 maj 1905, nr 159, biföll riksdagen

Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseenden. I nämnda skrivelse

anförde riksdagen bland annat, att de markinköp, som erfordrades för det

nya övningsfältet, oförtövat borde bringas till stånd, ävensom att Kungl.

Majit enligt riksdagens uppfattning borde äga att vid inköp av ifrågavarande

mark, utan vidare bemyndigande, vid fältets utkanter göra de markutbyten,

som kunde vara erforderliga för att bereda fältet bekväma och reguljära

gränser.

De för det nya övningsfältets anordnande erforderliga markförvärven

verkställdes sedermera i huvudsak under de närmast därpå följande åren,

men icke förrän år 1917 hade fältet erhållit de gränser, som det sedermera i

stort sett bibehållit, örn man bortser från vissa därefter vidtagna mindre utvidgningar

i norra delen av detsamma.

I sin nyssnämnda skrivelse den 18 maj 1905 framhöll riksdagen jämväl, att

överflyttandet till övningsfältet vid Järva av arméns i huvudstaden uppförda

kaserner, syntes, särskilt vid det förhållandet att största delen av Ladugårdsgärde

fortfarande bibehölles till exercisfält, kunna för en lång tid undanskjutas.

Emellertid har utflyttningsfrågan kommit att bliva aktuell åtskilligt tidigare

än riksdagen vid avlåtande av nyssnämnda skrivelse torde hava förutsatt,

därigenom att truppernas övningsmöjligheter å Norra Djurgården alltmera

inskränkts genom den exploatering av förutvarande övningsmark, som

under de senaste årtiondena i allt större omfattning ägt rum därstädes.

Sålunda medgav 1918 års riksdag (skrivelse nr 240) på förslag av Kungl.

Majit (proposition nr 102), bland annat, att de s. k. Lindarängs- och Kaknäsområdena,

vilka utgjorde en betydelsefull del av Stockholmsgarnisonens

gamla övningsfält, skulle få överlåtas till Stockholms stad för utvidgning av

stadens hamnanläggningar vid Värtan.

Detta beslut om överlåtelse till Stockholms stad av mark tillhörande

övningsfältet följdes en tid därefter av beslut örn ytterligare markupplåtelser

å Ladugårdsgärdesområdet, denna gång för bostadsbebyggelse m. m.

I mars 1928 hade nämligen en den 12 juni 1925 tillsatt kommission —

kronans fastighetskommission av år 1925 — vilken erhållit i uppdrag att ombesörja

vissa utredningar och förhandla med Stockholms stad beträffande

vissa markfrågor, bland annat avlämnat ett den 17 mars 1928 dagtecknat

avtal, benämnt »Ladugårdsgärdesavtalet», mellan kommissionen å kronans

vägnar och delegerade för Stockholms stad, innefattande en principiell uppgörelse

mellan kronan och staden rörande grunderna för Ladugårdsgärdets

intagande i Stockholms stadsplan i och för exploatering.

Tillsammans med det s. k. »Kanslihus-Kungsholmsavtalet» underställdes

nyssnämnda avtal genom proposition (nr 247) 1928 års riksdags prövning. T

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 180.

denna proposition erinrades örn att statens byggnadssakkunniga i sitt den 18

mars 1925 avgivna betänkande framhållit, att en absolut nödvändig förutsättning

för tillämpandet av en av de sakkunniga angiven metod för Norra Djurgårdens

exploatering vore, att Ladugårdsgärdet i sin helhet definitivt upphörde

att vara övningsfält.

I anledning av omförmälda proposition föreslogs i en vid 1928 års riksdag

inom första kammaren väckt motion, nr 332, att riksdagen i samband

med godkännande av nyssnämnda avtal av den 17 mars 1928 måtte hos Kungl.

Maj :t anhålla, att förslag rörande ersättningsbyggnader och övningsområden

för i Stockholm förlagda truppförband måtte framläggas i så god tid, att

truppförbandens övningar kunde normalt fortgå.

Såsom framgår av riksdagens skrivelse den 5 juni 1928, nr 357, godkände

riksdagen — på vissa villkor — den mellan fastighetskommissionen och Stockholms

stad träffade överenskommelsen angående grunder för exploateringen

av vissa delar av Norra Djurgården. Beträffande motionen anförde riksdagen,

att kronans fastighetskommission i sitt utlåtande angående Ladugårdsgärdesavtalet

framhållit, att i sammanhang med upprättandet av exploateringsplan

rörande de till försäljning avsedda områdena borde avgöras,

bland annat, i vad mån och i vilken ordning militärens disposition över områdena

skulle upphöra. Detta förutsatte i sin tur, att förslag framlades jämväl

i de hänseenden, ifrågavarande motion avsåge. Vid sådant förhållande

syntes motionen icke böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens

sida.

I sin förenämnda skrivelse framhöll 1928 års riksdag vidare, att alla de

ytterligare åtgärder, vilka erfordrades, innan exploateringen av de i riksdagens

beslut avsedda områdena å Norra Djurgården kunde äga rum, borde

vidtagas med den största skyndsamhet.

Innan markförsäljningen igångsattes ansågos emellertid vissa huvudfrågor

rörande exploateringsverksamheten böra underställas riksdagens prövning

och i proposition nr 252 till 1930 års riksdag framlades förslag i sådant hänseende.

Därvid föreslogs, bland annat, att exploateringsverksamheten även

i fortsättningen skulle anförtros åt det redan tidigare existerande exploateringsorganet

Djurgårdskommissionen, under vars vård och förvaltning

snarast möjligt skulle ställas hela det område, vilket jämlikt 1928 års avtal

i första hand skulle läggas under stadsplan och exploateras. För statliga

institutioner (kaserner m. m.) i anspråk tagna byggnadsområden skulle dock

i huvudsak alltjämt disponeras för nuvarande eller annat statligt ändamål,

intill dess statsmakterna annorlunda beslöte. Från Djurgårdskommissionens

direkta förvaltning borde därför tills vidare undantagas de områden, vilka

disponerades av militära och andra statliga institutioner såsom byggnadsområden

för kaserner, tygstation m. m.

De i nyssnämnda proposition framlagda förslagen vunno i nu berörda

hänseenden riksdagens bifall. Med tillämpning av de därigenom och genom

1928 års riksdagsbeslut fastslagna grunderna för exploateringsverksamheten

å Ladugårdsgärdet har denna verksamhet därefter snabbt fortskridit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 180.

Följden härav har blivit att de invid Ladugårdsgärdet förlagda truppförbanden

fått sina övningsmöjligheter i kasernernas närhet alltmera inskränkta.

Av denna anledning men även på grund av de ändrade krav, som från militärt

håll numera ställas på övningsterrängens beskaffenhet, hava Stockholmstruppernas

övningar under de senare åren i allt större omfattning måst förläggas

till det nya övningsfältet vid Järva. Då avståndet mellan detta och

kasernerna i Stockholm åtminstone för infanteriet omöjliggör daglig förflyttning

till Järvafältet, hava i avvaktan på uppförandet av nya kaserner provisoriska

anordningar måst vidtagas för beredande av förläggningsmöj ligh eter

för trupperna under vistelsen därstädes. Dessa anordningar hava emellertid,

trots att avsevärda kostnader nedlagts å desamma, icke varit tillfyllest för

åstadkommande av tillfredsställande förläggningsförhållanden.

Frågan örn uppförande av nya kasernetablisseinent i och för Stockholmsgarnisonens

utflyttning till Järvafältet har sålunda blivit alltmera aktuell.

Emellertid har denna fråga sedan länge varit föremål för uppmärksamhet

och förslag och utredningar i ämnet hava vid upprepade tillfällen sett dagen.

Sålunda framlade den i det föregående omförmälda ladugårdsgärdeskommittén

i sitt den 19 maj 1903 avgivna betänkande jämväl en plan över huru

kommittén tänkt sig truppförbandens förläggning vid utflyttning till det av

kommittén föreslagna nya övningsfältet. Enligt denna plan skutte Svea och

Göta livgarden, Svea ingenjörkår och fälttelegrafkåren förläggas intill varandra

på grusåsen utefter nordvästra delen av Brunnsviken norr om Hagaparken,

medan Svea artilleriregemente samt dåvarande Livgardet till häst,

Livregementets dragoner och positionsartilleriregementet skulle förläggas

strax nordväst därom på ömse sidor om järnvägen i höjd med Neder-Järva.

I ett den 6 december 1916 till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet

avgivet yttrande angående tidpunkten och ordningen för utflyttandet

till Järvafältet av till Stockholm förlagda truppförbands kasernetablissement

framlade arméförvaltningens fortifikationsdepartement ett nytt

förslag beträffande de blivande kasernetablissementens förläggning. Enligt

detta förslag, som förutsatte en åtskilligt glesare förläggning än ladugårdsgärdeskommitténs

förslag, skulle bland annat Svea artilleriregemente förläggas

till Över-Järva och fotgardesregementena till området öster om järnvägen

mellan Mariedal och Mellan-Järva. Förslaget innebar jämväl, att krigsskolan

skulle utflyttas till Järvafältet och förläggas till ett område väster örn

Lugnet vid Edsviken.

Redan innan fortifikationsdepartementets nyssnämnda förslag framlades,

hade beslut fattats örn förläggning av Svea ingenjörkår till Frösundavik vid

Brunnsviken, där ett nytt kasernetablissement för kåren uppfördes enligt

Kungl. Majlis brev den 19 maj 1916. De nya kasernerna därstädes stodo färdiga

för inflyttning år 1922.

Under tiden hade jämväl frågan angående fälttelegrafkårens förläggning

varit föremål för behandling. Under år 1915 hade sålunda Lilla Frösunda gård

strax norr örn Stockholm upplåtits till kåren. Sedan under åren 1916 och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

1917 medel anvisats till iordningställande av å nämnda gård befintliga byggnader

m. m., bestämdes genom Kungl. Maj:ts brev den 22 mai-s 1918, att ett nytt

etablissement skulle uppföras därstädes för fälttelegrafkåren. Genom Kungl.

Majits beslut den 11 april 1919 förordnades emellertid, att med uppförandet

av detta etablissement skulle tills vidare anstå.

Under år 1917 hade vidare detaljplaner uppgjorts för uppförande vid nuvarande

Ulriksdals station av en förplägnadsanstalt, omfattande bland annat

ett havremagasin. Sedan 1916 års riksdag anvisat medel till uppförande av

ett dylikt magasin, ställde Kungl. Majit genom brev den 9 mars och den 14

december 1917 medel till förfogande för ändamålet. Genom förenämnda brev

den 11 april 1919 förordnade Kungl. Majit emellertid, att jämväl med uppförandet

av detta magasin skulle tills vidare anstå.

I skrivelse den 17 februari 1926 till arméförvaltningens fortifikationsdepartement

avlämnade sedermera chefen för dåvarande fjärde arméfördelningen

ett med hänsyn till 1925 års härordningsbeslut uppgjort förslag till

förläggning å Järvafältet av ett infanteri-, ett kavalleri- och ett artilleriregemente,

varvid såsom förläggningsplatser föreslogos för infanteriregementet

Ör—Råsta sydväst örn Ulriksdals station, för kavalleriregementet Bagartorp—

Neder-Järva och för artilleriregementet Över-Järva.

I slutet c^v 1920-talet hade fråga uppkommit örn uppförande av nya och

mera tidsenliga byggnader för Stockholms tygstations ammunitionsförråd,

vilket då var förlagt till mindre lämpliga lokaler vid Hundudden å Norra

Djurgården samt å det för exploatering avsedda området å Ladugårdsgärdet.

Sedan 1929 och 1930 års riksdagar anvisat medel för ändamålet, bemyndigade

Kungl. Majit genom brev den 11 juli 1930 arméförvaltningens fortifikationsdepartement

att gå i författning örn uppförande vid Lilla Ursvik å Järvafältet

av nya byggnader för nämnda förråd samt utförande av i samband därmed

stående anordningar. För denna del av Stockholms tygstation har förläggningsplats

alltså redan fastställts å det nya förläggningsområdet och förrådsbyggnaderna

ifråga äro numera färdigställda.

1928 års riksdagsbeslut örn en snabb exploatering av vissa delar av Ladugårdsgärde

aktualiserade i hög grad de vid upprepade tillfällen från militärt

håll framställda kraven på vidtagande av åtgärder för garnisonens bortflyttning

från Stockholm. Efter framställningar i ämnet från såväl arméförvaltningens

fortifikationsdepartement som chefen för östra arméfördelningen

uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 18 januari 1929 åt fortifikationsdepartementet

att i samråd med chefen för östra arméfördelningen och

djurgårdskommissionen, bland annat, undersöka möjligheterna för de till

Stockholms garnison hörande truppernas utflyttning till Järvafältet samt till

Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill berörda undersökning kunde

föranleda.

1931 års förslag.

För lösande av det sålunda givna uppdraget bildades år 1929 den s. k.

garnisonskommittén, bestående av cheferna för fortifikationen och östra

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

arméfördelningen samt ordföranden i djurgårdskommissionen. Det egentliga

utredningsarbetet utfördes emellertid av ett arbetsutskott — garnisonskommitténs

arbetsutskott — bestående av ordföranden i djurgårdskommissionen

och vissa av cheferna för fortifikationen och östra arméfördelningen utsedda

personer med tjänstgöring i fortifikationsdepartementet eller östra arméfördelningens

stab.

Detta arbetsutskott överlämnade i mars 1931 till fortifikationsdepartementet

en redogörelse med sammandrag över utskottets verksamhet under

åren 1929 och 1930, däri förslag framlades angående truppförbandens förläggning

till Järvafältet. Enligt detta förslag skulle, bland annat, Svea livgarde

förläggas till Sörentorp strax norr om Över-Järva, Livregementet till

häst till Över-Järva, Svea artilleriregemente till Stora Ursvik samt artilleriets

tygverkstäder till Solvalla hållplats och arméns intendenturförråd till

Bagartorp invid Ulriksdals station. I sammandraget redogjordes vidare för

vissa allmänna synpunkter, till vilka hänsyn borde tagas vid valet av förläggningsorter,

för väg-, bostads- och skolförhållandena å Järvaområdet, för möjligheterna

att därstädes ordna vatten- och avloppsledningar m. m.

Sammandraget överlämnades med skrivelse den 28 april 1931 till Kungl.

Majit av fortifikationsdepartementet, som därvid framhöll, bland annat, att

det, därest den ur ekonomisk synpunkt för kronan betydelsefulla exploateringen

av Ladugårdsgärdet icke skulle fördröjas, vore av vikt, att åtgärder

skyndsamt vidtoges för en utflyttning till Järvafältet av delar av garnisonen

i Stockholm. I första hand borde Svea artilleriregemente och arméns intendenturförråd

i Stockholm beredas ersättningsbyggnader å Järvafältet. En

första förutsättning härför vore emellertid, att de blivande förläggningsplatserna

för dessa truppförband fastställdes. Departementet hemställde därför,

att Kungl. Majit måtte i enlighet med garnisonskommitténs arbetsutskotts

förslag bestämma förläggningsplatserna för sistnämnda båda institutioner

till Stora Ursvik respektive Bagartorp.

I ett den 22 augusti 1931 avgivet utlåtande över denna fortifikationsdepartementets

framställning anförde chefen för dåvarande generalstaben följande:

Vid bedömandet av föreliggande fråga måste s‘åväl militära som byggnadstekniska

synpunkter läggas till grund. Därjämte måste erforderlig hänsyn

tagas till de administrativa förhållandena på Järvafältet, t. ex. sockenindelning

med därav följande konsekvenser i fråga om mantalsskrivning lii. lii.

De byggnadstekniska synpunkterna undandraga sig ett bedömande från

chefens för generalstaben sida. Enahanda gäller de administrativa förhållandena.

Vid frågans bedömande ur militär synpunkt måste hänsyn tagas till utbildnings-,

mobiliserings- och disciplinära förhållanden.

Ur synpunkten av utbildningens ändamålsenliga bedrivande kräves för

varje truppförband ett mindre övningsområde, som täcker det dagliga behovet,

utan att reglerande bestämmelser härför behöva utfärdas. Dessa örn

råden lä emellertid icke inkräkta på de mera vidsträckta områden, som

erfordras för övningar i större skala. Den härför lämpliga delen av Järvafältet

utgöres av terrängen omkring Ursvik—Kymlinge—Kista—Spånga samt

Spånga—Kista—Akalla—Hästa.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 180.

De olika truppförbandens etablissement måste självfallet ligga i omedelbar

närhet av de mindre övningsområdena. Dessa skola i sin ordning väljas

på sådant sätt i förhållande till de större områdena, att tidsödande förflyttningar

dit undvikas.

Härav följer, att platser för etablissementen böra väljas i Järvafältets

ytterkanter runt de ovan angivna större områdena.

Truppförbandens mobilisering måste med hänsyn till företag från luften

kunna genomföras utanför befintliga byggnader. Härför erfordras, att de

olika truppförbanden förfoga över ett jämförelsevis vidsträckt område, vilket

till undvikande av tidsödande ^transporter av materiel bör vara förlagt i

anslutning till vederbörligt etablissement. Även denna synpunkt talar sålunda

för en utbredning av de olika etablissementen längs fältets ytterkanter.

Härigenom minskas samtidigt sårbarheten av garnisonens förläggning i sin

helhet mot företag från luften.

De disciplinära förhållandena slutligen kräva ovillkorligen, att officers- och

underofficerskårerna i sin helhet eller åtminstone till övervägande del äro bosatta

i etablissementens närhet. Skola bostäder kunna anordnas på ovan angivet

sätt för ifrågavarande personal, måste platserna för de olika truppförbandens

etablissement väljas på ett härav betingat, tillräckligt stort avstånd

från varandra samt om möjligt ansluta till Järvafältet närbelägna samhällen,

t. ex. även Tureberg och Jakobsberg (Järfälla kommun). Härmed kan den

enskilda byggnadsverksamheten i dessa samhällen tillgodogöras. I samband

härmed måste frågor angående skolförhållandena, mantalsskrivningsskyldighet

m. m. upptagas till prövning. Härvid måste uppmärksammas den omständigheten

att Järvafältet är beläget inom flera socknar.

Vid en granskning av »Sammandrag av garnisonskommitténs arbetsutskotts

verksamhet 1929—1930» framgår, att de ovan angivna militära huvudsynpunkterna

vid utflyttning till Järvafältet av Stockholms garnison icke i erforderlig

grad vunnit beaktande. De byggnadstekniska synpunkterna hava framförallt

fått göra sig gällande. De administrativa frågorna hava icke upptagits till

prövning sannolikt på grund av en till synes kommande strävan att etablissementen

under alla förhållanden icke borde förläggas längre från Stockholm än

nödvändigt.

Samtliga etablissement hava föreslagits förlagda till Järvafältets sydöstra

hörn.

Genom förläggning av Svea artilleriregementes etablissement till St. Ursvik

inkräktas det för övningar i större skala erforderliga området omkring

Ursvik—Kymlinge—Kista—Spånga.

Samtliga truppförband kunna icke utan betydande tidsförlust till men för

utbildningen nå det för övningar i större skala erforderliga området vid

Spånga—Kista—Akalla—Hästa. Så mycket mera gör detta sig gällande vid

övningar inom Järvafältets norra del. Här nämnda tvenne områden måste

vidare vid en förläggning av garnisonens truppförband inom Järvafältets

sydöstra hörn oftare tagas i anspråk för övningar av samtliga truppförband

än vid en förläggning runt om Järvafältet och i dess ytterkanter. I detta

sammanhang torde böra framhållas, att en framtida utvidgning av övningsområdet

måste ske i stort sett i nordlig riktning med hänsyn till de i öster,

söder och väster belägna samhällena, ett förhållande som ytterligare kommer

att inverka försvårande på utbildningen.

Från den föreslagna platsen för Svea livgardes etablissement vid Sörentorp

kräver en förflyttning till nämnda övningsområde en avsevärd tid, enär

detta truppförband måste förflyttas endera norr eller söder örn nu befintlig

skjutbana med tillhörande farligt område.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

9

Vidare kommer den föreslagna sammanträngda förläggningen av etablissementen

i Järvafältets sydöstra hörn att i ytterlig grad försvåra genomförandet

av en mobilisering med hänsyn till skydd mot företag från luften.

Med de föreslagna platserna för etablissementen kunna alltid samtidigt två

av dessa senare skadas genom en och samma bombfällning från en så liten

flygstyrka som en bombdivision (9 plan).

Arbetsutskottet har självt anfört, att med den föreslagna förläggningen

bostäder för ali den fast anställda personalen av officers och underofficers

grad icke torde kunna beredas inom eller i närheten av etablissementen.

Ett sådant anordnande av bostäder är emellertid, som ovan framhållits, ur

disciplinär synpunkt nödvändigt.

Skolförhållandena på Järvafältet äro, såsom arbetsutskottet vidare anfört,

för närvarande icke tillfredsställande. Kommer huvuddelen av den fast anställda

personalen att vara bosatt i etablissementens närhet, uppstår emellertid

ett intresse hos närliggande samhällen att genom en ökad tillgång på

elever kunna påbygga nuvarande folkskolor till kommunala mellanskolor.

Under sådana förhållanden kommer personalen i detta hänseende icke i ett

sämre läge än exempelvis personalen vid Bodens truppförband.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställde chefen för generalstaben,

att utflyttningsfrågan skulle göras till föremål för förnyad utredning i avsikt

att utröna, i vad mån de av honom angivna militära synpunkterna kunde

tillgodoses. Vid denna förnyade utredning, vilken med hänsyn till det omedelbara

behovet av nytt etablissement för Svea artilleriregemente snarast borde

slutföras, måste de administrativa förhållandenas inflytande på förflyttningen

ingående undersökas.

Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement anmodats att med

anledning av vad chefen för generalstaben sålunda anfört avgiva utlåtande

i ärendet, anförde fortifikationsdepartementet, efter inhämtande av yttrande

i ärendet från chefen för östra arméfördelningen, i utlåtande den 25 november

1931 bland annat följande:

I det för yttrande remitterade utlåtandet framhåller chefen för generalstaben,

att föreliggande fråga bör bedömas ur såväl militära som byggnadstekniska

synpunkter, varjämte erforderlig hänsyn måste tagas till å Järvafältet

rådande administrativa förhållanden. Dessa synpunkter och förhållanden

hava av garnisonskommittén till fullo beaktats vid valet av förläggningsplatser

å Järvafältet, varjämte hänsyn även tagits till de ekonomiska konsekvenser,

som äro förbundna med utflyttningsfrågans lösning. Chefen för

generalstaben har likväl i sitt yttrande berört endast de militära synpunkterna,

enär de byggnadstekniska och administrativa förhållandena enligt

hans förmenande undandraga sig ett bedömande från hans sida. Emellertid

synes det fortifikationsdepartementet nödvändigt, att alla på frågan inverkande

förhållanden beaktas samtidigt och vägas mot varandra, på det att

en ur alla synpunkter godtagbar lösning må kunna vinnas.

Chefen för generalstaben synes anse, att den bästa lösningen — ur militär

synpunkt — vore, att platserna för truppförbanden valdes i Järvafältets ytterkanter

runt de två områdena Ursvik—Kymlinge—Kista—Spånga och Spånga

—Kista—Akalla—Hästa, vilka områden erfordras för övningar i större skala.

Garnisonskommittén har för sin del funnit en mera samlad förläggning sydöst

örn dessa områden vara fördelaktigast. En sammanfattning av de skäl,

som därvid för kommittén varit avgörande, visar, dels att de synpunkter,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

som av chefen för generalstaben särskilt framhållits, blivit behörigen beaktade,

dels att en dislokation efter de riktlinjer, som generalstabschefen antytt,

icke skulle medföra några verkliga fördelar, men väl betydande olägenheter

ur såväl militära som tekniskt-ekonomiska synpunkter, ävensom med hänsvn

till på frågan inverkande sociala och administrativa förhållanden.

Efter att därpå hava erinrat örn att chefen för generalstaben i sitt utlåtande

framhållit, att vid frågans bedömande ur militär synpunkt hänsyn

måste tagas till utbildnings-, mobiliserings- och disciplinära förhållanden,

anförde fortifikationsdepartementet vidare:

Av hänsyn till utbildningen uppställas av chefen för generalstaben följande

krav:

de olika truppförbandens etablissement böra ligga i omedelbar närhet av

ett för förbandets behov avpassat mindre övningsområde;

detta övningsområde bör icke inkräkta på de mera vidsträckta terrängområden,

som erfordras för övningar i stor skala, under samtidigt beaktande,

att för nående av sistnämnda terräng längre marscher icke bliva erforderliga;

samt

hänsyn måste jämväl tagas till skjutbaneförhållandena.

Garnisonskommittén har i sitt förslag praktiskt tillämpat dessa teoretiska

synpunkter.

Varje truppförband har sålunda fått sig tilldelat ett eget, mindre övningsområde

med terräng, vald med hänsyn till varje truppslags speciella utbildningsförhållanden.

Beträffande de för större övningar lämpliga områdena framhåller chefen

för generalstaben, att dessa utgöras av terrängen omkring Ursvik—Kymlinge—Kista—Spånga

samt Spånga—Kista—Akalla—Hästa. Garnisonskommittén

har emellertid hyst den uppfattningen, att ytterligare ett för större

övningar synnerligen lämpligt område förefinnes inom Järvafältet, nämligen

terrängen norr örn Akalla—Järfälla å ömse sidor om Säbysjön.

Ett förläggande av truppförbanden i ytterkanterna och runt omkring förstnämnda

områden, såsom chefen för generalstaben antyder, skulle med nödvändighet

komma att inkräkta på dessa områdens avsedda användning för

större övningar. Garnisonskommittén har undvikit detta genom att förlägga

truppförbanden utefter östra, sydöstra och södra gränserna. Förläggas

etablissementen runt omkring de större övningsområdena och således även i

norra delen och öster om Säbysjön, omöjliggöres vidare skjutning med artilleripjäser

å Järvafältet, ett förhållande som chefen för generalstaben icke

alls beaktat.

öster örn Säbysjön och i dalgången Knista—Nysved äro de mest använda

fältskjutningsområdena belägna. Skulle militära etablissement förläggas i

denna terräng måste sålunda dessa fältskjutningsområden —- åtminstone till

större delen — slopas. Med hänsyn till den trängsel i fråga örn disponerandet

av fältskjutningsbanor, som enligt uppgift är rådande, skulle det bliva ofrånkomligt

att anordna nya dylika å annan del av övningsfältet. En sådan

ytterligare inskränkning uti övningsfältets användning för annan utbildning

har garnisonskommittén ansett vara en militär huvudsynpunkt att söka undvika.

Därtill kommer svårigheten att inom fältet kunna erhålla ytterligare

fältskjutningsområden, som medgiva riskfri användning.

Förläggandet av exempelvis Svea artilleriregemente till trakten av Säby

har av kommittén tagits under omprövning. Ur utbildningssynpunkt kan en

sådan förläggning för regementets egen del vara ungefär likvärdig med den

av garnisonskommittén föreslagna. Kommittén anser dock, att den i senare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

11

fallet snabbare förbindelsen med Stockholm är en fördel. Kommitterades

mening är även, att ett visst sammanhang bör eftersträvas emellan förläggningsplatserna

för Svea artilleriregemente, stridsvagnsförbandet och tygverkstäderna.

Skulle terrängen sydväst eller väster örn Säbysjön tagas i anspråk

för ett militärt etablissement, bliver därtill hela området väster örn

Säbysjön i det närmaste betydelselöst såsom övningsterräng för andra förband

än det här förlagda.

Chefen för generalstaben framhåller, att en eventuell framtida utvidgning

av Järvafältet måste på grund av redan befintlig bebyggelse ske i nordlig

riktning. Även garnisonskommittén är av den åsikten, att en utökning av

Järvafältet åt detta håll är önskvärd, varigenom området för gemensamma

större övningar komme att erhålla en behövlig utvidgning. Men kommitténs

uppfattning är också, att enbart förefintligheten av denna möjlighet är

ett tillräckligt vägande skäl för att icke förlägga kasernetablissement med

tillhörande övningsområden i nuvarande övningsfältets norra del. Det eventuellt

förstorade övningsfältet skulle nämligen då bliva avklippt i tvenne

delar, och de med utvidgningen förenade fördelarna skulle i viss grad

bortfalla.

De olika etablissementens lägen borde i förhållande till de stora övningsområdena

så väljas, att tidsödande förflyttningar icke behövde förekomma.

Enligt föreliggande förslag skulle Svea livgarde bliva det truppförband,

som komme att ligga längst bort från dessa områden.

Från den för Svea livgarde föreslagna förläggningsplatsen till östra gränsen

(skogsbrynet) av det öppna området för övningar i större förband är förflyttningssträckan

omkring 3 kilometer. Garnisonskommittén har ansett, att

förefintligheten av en terräng av denna utsträckning mellan regementets

förläggning och det för stridsverksamhet lämpliga området skulle vid övningar

i större förband icke behöva medföra några nackdelar.

Svea artilleriregementes förläggning till Stora Ursvik inskränker i viss

grad på Ursvik—Kymlinge—Kista—Spånga, men detta synes vara av mindre

betydelse, sedan Kungl. Majit redan beslutat, att ammunitionsförråden skola

förläggas till terrängen norr örn Lilla Ursvik. Härigenom har nämligen Ursviksterrängen

redan i viss mån förlorat i betydelse som utgångsläge för övningar

i större förband m. m.

Slutligen må framhållas, att, i vilken del av Järvafältet etablissementen

än förläggas, förflyttningarna till motsatta gränsen av de större övningsområdena

bliva avsevärda.

1 fråga örn mobiliseringsförhållandena anförde departementet, att garnisonskommittén

ansett det vara av största betydelse, att truppförbanden

hade tillgång till goda kommunikationer. Vid förläggning av truppförbanden

å södra delen av Järvafältet kunde de härutinnan tillgodoses på ett minst

lika fördelaktigt sätt som vid en förläggning å dess västra och norra delar.

Beträffande etablissementes sårbarhet från luften och luftförsvarets anordnande

hänvisade departementet till ett av departementet samma dag rörande

dessa frågor avgivet särskilt yttrande, däri bland annat påpekats, att en mera

spridd förläggning skulle kräva en väsentlig förstärkning av Stockholms

luftvärnsartilleriförsvar.

Beträffande de disciplinära förhållandena anförde departementet bland

annat följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majda proposition nr ISO.

Vid bestämmandet av lägena för truppförbandens etablissement har hänsyn

jämväl tagits till de tättbebyggda, huvudsakligen av arbetarefamiljer bebodda

förstadssamhällena omedelbart utanför Järvafältets gränser. Vid uppgörandet

av förslaget har man försökt undvika att förlägga etablissementen

i omedelbar anslutning till dessa samhällen och strävat efter att omkring

etablissementen erhålla en viss zon, som tillhör övningsfältet, utan att dock

härigenom i stort sett frångå principen att förlägga etablissementen till ytterkanterna.

Emellertid har det icke kunnat undvikas, att därigenom en remsa

utmed övningsfältets yttergränser i dess södra del i viss mån blivit avskild

från det för själva övningarna användbara området. Örn samma princip tilllämpas

på en förläggning enligt generalstabschefens riktlinjer, torde en icke

obetydlig inskränkning av för övningsändamål lämpliga områden komma att

uppstå. Det synes därför av vikt, att en viss koncentration av förläggningarna

iakttages, så att Järvafältet i största möjliga utsträckning kan användas för

sitt huvudändamål, nämligen såsom övningsfält.

Under rubriken »Tekniskt-ekonomiska synpunkter» behandlade departementet

därefter frågorna om avlopps- och vattenledningar, brandskydd, vägar,

övriga kommunikationer och elektriska anläggningar samt anförde därvid,

bland annat, följande:

a) Avloppsledningar.

Det av garnisonskommittén framlagda förslaget innebär, att avloppen från

samtliga förläggningar, med undantag av tygverkstäderna, ordnas med självavrinning

till Värtan. På grund av de svaga lutningarna skulle en förlängning

av avloppssystemets stamlinje, vare sig det sker åt norr eller nordväst,

medföra, att avloppsledningarna måste ordnas på ett helt annat och mycket

dyrare sätt. Av sanitära skäl är ett utsläppande av orent avloppsvatten i

Edsviken, Säbysjön, Ravaln eller Norra Brunnsviken icke tänkbart. Ett nedförande

av ledningarna till Mälaren i närheten av Riddersvik skulle innebära,

att dessa i stor utsträckning dragas mot de naturliga lutningsförhållandena,

varför i sådant fall flera pumpstationer i serie efter varandra måste ordnas.

Därjämte blir ledningssystemet synnerligen långt. Med hänsyn till vattenverken

vid Görveln och Norsborg, kravet på badmöjligheter i vatten, som

icke är infekterat, m. m. torde det vara en tidsfråga, när förbud mot varje

förorenande av Mälaren i närheten av Stockholm utfärdas. Stora reningsanläggningar

— både mekaniska och kemiska (klorering och oxidering) —- skulle alltså bliva nödvändiga, vilket alternativ än väljes för ett avloppssystem,

som icke direkt utmynnar i Saltsjöns större bassänger (Värtan). Alla dessa

förhållanden skulle vid en förläggning enligt generalstabschefens riktlinjer

i hög grad öka anläggnings- och driftkostnaderna.

b) Vattenledningar.

Med hänsyn till vattenlednings framdragande vore en förläggning vid

Järvafältets västra gräns tänkbar. Däremot skulle kostnaderna härför vid

en förläggning i nordöstra delen bliva väsentligt större än i garnisonskommitténs

förläggningsförslag.

c) Brandskydd.

Garnisonskommittén har i fråga örn sitt förläggningsförslag tänkt sig, att

brandskyddsfrågan skulle så ordnas, att överenskommelse träffas med Stockholms

stad, att dess brandkår skall omhänderhava ali eldsläckning inom de

olika förläggningarna. En sådan anordning kan utan svårighet vidtagas, då ju

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 180.

förläggningarna ligga relativt nära Stockholms stads område och tillträdet

till samtliga äger rum över de stora huvudvägarna till Uppsala och Enköping

samt vägen genom Sundbyberg och Bromsten, vilka vägar äro i utmärkt skick

och försedda med varaktig beläggning. Det nu angivna eldsläckningssystemet

torde näppeligen kunna realiseras, därest förläggningarna skulle komma på

ett mera betydande avstånd från Stockholms stad. Följden bleve, att inom

garnisonen måste uppsättas en för dess räkning avsedd brandkår med tillhörande

attiralj.

d) Vägar.

Beträffande de förläggningar, som kunna tänkas utefter södra och västra

gränserna av övningsfältet, är för kommunikation med Stockholm och med

intilliggande samhällen väl sörjt genom nu befintliga vägar. I fråga örn förläggning

av truppförband utefter nordöstra gränsen måste däremot de nuvarande

vägförhållandena anses underhaltiga. Det är sålunda vid förläggningar

utefter sistnämnda gräns nödvändigt att på statens bekostnad anlägga

och uti förläggningskostnaderna inberäkna utfartsvägar av betydande längd.

Beträffande övriga kommunikationer framhöll departementet, att förutom

vägar endast järnvägar hade någon betydelse för transportväsendet från och

till förläggningarna å Järvafältet. I fråga örn järnvägskommunikationerna

skulle enligt departementets åsikt en förläggning enligt generalstabschefens

riktlinjer väl icke komma att medföra större kostnader, men den skulle bliva

ogynnsammare än en förläggning enligt garnisonskommitténs förslag. Jämväl

i vad anginge elektriska anläggningar funne departementet sistnämnda

förslag fördelaktigare än det av chefen för generalstaben förordade.

Efter att därpå under rubriken »Sociala och administrativa förhållanden»

hava gjort vissa jämförelser i avseende å bostads-, skol och skatteförhållandena

vid förläggning enligt de båda olika alternativen och därvid uttalat, att

chefens för generalstaben förslag även i dessa avseenden vore särskilt ur

ekonomisk synpunkt underlägset det av garnisonskommittén framlagda, anförde

departementet vidare:

Ovanstående jämförelse ur militära, tekniskt-ekonomiska och sociala synpunkter

mellan en förläggning av garnisonens truppförband till Järvafältet

enligt av chefen för generalstaben angivna riktlinjer och enligt garnisonskommitténs

förslag visar oförtydbart, att detta senare förslag genomgående

fyller alla berättigade anspråk på en garnisonsförläggning och är fullt godtagbart

samt gentemot det förra äger sådana uppenbara fördelar, ej minst

ur den ekonomiska synpunkten, att tvekan om dess absoluta företräde icke

kan råda.

Generalstabschefens påstående, att de byggnadstekniska synpunkterna

vid utredningen fått göra sig gällande framför de militära, är oriktigt. Kommitterade

ha tvärtom satt de militära synpunkterna främst, men givetvis nödgats

taga vederbörlig hänsyn till de tekniskt-ekonomiska, varjämte även de

sociala och administrativa förhållandena inverkat på förslagets utformande.

Resultatet av den utav garnisonskommitténs arbetsutskott verkställda utredningen

synes vara icke blott militärt fördelaktigt, utan även ekonomiskt

genomförbart. Då stor hänsyn tagits till de ekonomiska faktorerna - såväl

statliga som privata — utan att härigenom de militära synpunkterna åsidosatts,

och då de sociala och administrativa förhållandena vederbörligen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 180.

beaktats, finner fortifikationsdepartementet — i motsats till chefen för generalstaben

— den gjorda utredningen synnerligen noggrant och allsidigt utförd.

En utbyggnad enligt det av chefen för generalstaben antydda programmet

skulle enligt en i departementet gjord överslagsberäkning draga en merkostnad

av över 12 miljoner kronor.

Efter att till slut hava framhållit, att ett bifall till chefens för generalstaben

hemställan skulle medföra en synnerligen betänklig förhalning av

frågan örn garnisonens utflyttning, vars definitiva lösning det enligt departementets

mening vore nödvändigt att påskynda, hemställde departementet att

chefens för generalstaben förenämnda utlåtande den 22 augusti 1931 icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd ävensom att föreliggande

ärende snarast måtte avgöras i överensstämmelse med departementets tidigare

i ärendet avgivna förslag.

Över fortifikationsdepartementets ifrågavarande framställning hava utlåtanden

därefter avgivits den 26 januari 1932 av 1930 års för svar skommission

samt den 13 december 1933 av Djurgårdskommissionen, varvid bland annat

ifrågasatts, att Svea artilleriregemente skulle kvarbliva i sin gamla förläggning

något längre tid än av myndigheterna tidigare avsetts.

Bland annat till följd av de delade meningar beträffande utflyttningsfrågan,

som kommit till uttryck i de avgivna utlåtandena, har framställningen

därefter icke föranlett någon vidare åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

1936 års förslag.

Sedan under år 1936 ny härordning antagits, har garnisonskommitténs

arbetsutskott i december nämnda år avlämnat ett på grundval av det nya härordningsbeslutet

uppgjort förnyat förslag till förläggning å Järvafältet av

Stockholms garnisons truppförband.

Innan en närmare redogörelse lämnas för detta förslag, torde böra erinras

därom, att Kungl. Maj:! genom beslut den 19 mars 1937, på framställning av

arméförvaltningens fortifikationsdepartement, bemyndigat departementet att

med ägarna till, bland annat, det omedelbart norr om Sörentorp intill Järvafältets

östra gräns belägna markkomplexet Rådan-Silverdal-Kasbytorp-Tegelhagen

upptaga underhandlingar och eventuellt sluta preliminära avtal örn

områdenas förvärvande för kronans räkning. I skrivelse den 15 november

1937 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse meddelat, att det berörda

uppdraget slutförts samt hemställt örn medgivande att för förvärv genom

expropriation av vissa närmare angivna områden inom nämnda markkomplex

få disponera högst 1,650,000 kronor av medel, som innestå å den i statskontorets

räkenskaper upptagna titeln »Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde».

Arbetsutskottet har i nyss omförmälda förslag till en början erinrat örn

att det enda truppförband, som hittills erhållit ett fullt utbyggt etablissement

inom det nya övningsområdet vore Svea ingenjörkår, som redan år 1922 inflyttat

i sina då nybyggda kaserner vid Frösundavik. Härjämte hade partiell

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr ISO.

förläggning ordnats vid Lilla Frösunda för signalregementet (förutvarande

fälttelegrafkåren). Vid Lilla Ursvik hade dessutom byggnader uppförts för

Stockholms tygstations ammunitionsförråd. De truppförband och anstalter,

för vilka förläggningsplatser ytterligare skulle beredas å Järvafältet, vore

Svea livgarde (II), Livregementet till häst (Kl), Svea artilleriregemente

(Al), Arméns intendenturförråd i Stockholm (A IS), Stockholms tygstation

(ST) och Försvarsväsendets kemiska anstalt (FKA). Vid bestämmandet av

förläggningsplatser för dessa truppförband borde hänsyn i första hand tagas

till de militära synpunkterna, men jämväl tekniska, sociala och administrativa

synpunkter borde beaktas.

Utskottet har därefter ur nu angivna synpunkter undersökt de olika förläggningsmöjligheter,

som Järvafältet erbjuder. Vid denna undersökning har

utskottet av olika skäl kommit till den uppfattningen, att de blivande kasernetablissementen,

vilka för att icke onödigtvis inkräkta på övningsterrängen

syntes böra placeras i övningsfältets ytterområden, icke borde förläggas till

fältets norra och västra gränser, där uppförande av permanenta etablissement

skulle medföra avsevärda olägenheter ur såväl övnings- som tekniskt-ekonomiska

synpunkter. Med hänsyn till fältets utnyttjande ur övningssynpunkt

lämpade sig icke heller dess nordöstra gräns till kasernförläggningsplats.

Däremot skulle en kasernförläggning med fördel kunna ske utefter den södra

delen av östgränsen, där terrängen omkring Sörentorp vore lämplig för ändamålet.

En kasernförläggning på denna plats komme icke att inkräkta på det

egentliga övningsfältet, avståndet till de i Järvafältets sydöstra del belägna

skjutbanorna vore relativt kort och den för övningar i större förband lämpliga

terrängen kunde icke anses befinna sig på för långt avstånd från den

ifrågasatta förläggningsplatsen. Terrängpartiet vid Sörentorp kompletterades

på ett utomordentligt sätt av ett norr därom beläget, kronan icke tillhörigt

markområde, omfattande Rådan m. fl. gårdar, vilket för den skull jämte

visst strandområde vid Edsviken borde inköpas. Härigenom skulle lämplig

plats erhållas för förläggning av ytterligare ett kasernetablissement inom

denna del av övningsfältet.

Yad fältets södra gräns anginge hade undersökningen ådagalagt, att där

funnes två för kasernförläggning lämpliga områden, det ena vid UlriksdalFrösunda

och det andra vid Risne-Solvalla. Dessa områden, av vilka det

förra redan delvis tagits i bruk för Svea ingenjörkårs och signalregementets

förläggning, vore i huvudsak belägna inom två skarpt markerade utbuktningar

av övningsfältets södra gräns och komme därför att ligga utanför den

del av fältet, som vore lämpligt för övningar i större förband. Jämväl med

hänsyn till å fältet bestående skjutbaneförhållanden vore de lämpligt belägna.

Efter att sålunda hava angivit vilka terrängområden, som ur olika synpunkter

lämpade sig såsom förläggningsplatser, har arbetsutskottet ingått på

en prövning av frågan huru de olika truppförbanden borde förläggas inom

dessa områden, varvid utskottet anfort,''bland annat, följande:

Av de till utflyttning avsedda truppförbanden äro särskilt intendenturförrådet

och tygstationen på grund av sin verksamhet i behov av goda kommunikationer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr ISO.

Inom eller utmed Järvafältets gränser finnas tvenne järnvägslinjer: Norra

stambanan och Yästeråsbanan. Utefter dessa järnvägslinjer vid järnvägsstationerna

Ulriksdal respektive Solvalla hållplats äro tvenne områden belägna,

vilka bägge väl lämpa sig som militära industriområden. Av dessa områden

ligger Ulriksdalsområdet (Bagartorp) mest centralt i förhållande till de ovan

föreslagna platserna för kasernetablissement, vilket innebär en viss fördel

för intendenturförrådet med dess dagliga leveranser till truppförbanden.

Tygstationens förläggande till Solvalla hållplats har förordats av vederbörande

tygmästare. Områdena äro belägna inom de förenämnda utbuktningarna,

deras disponerande för nu angivet ändamål inkräktar alltså icke på övningsterrängen,

och några fältskjutningsområden beröras ej. Från intendenturförbandet

är avståndet till skolskjutningsbanorna tillfredsställande. För tygstationens

vidkommande saknar detta avstånd betydelse.

De områden, som därefter återstå såsom lämpliga förläggningsområden,

äro utefter södra gränsen Risne och utefter den östra Sörentorpsterrängen.

Därest tidigare gjord framställning angående utvidgning av Järvafältet

österut skulle leda till resultat, tillkommer dock här ännu ett område: Rådan,

vilket på ett utomordentligt sätt kompletterar Sörentorpsområdet och dessutom

medger ännu ett truppförbands förläggning.

Av dessa bägge områden är Sörentorpsterrängen med sitt läge vid vatten

det ur förläggningssynpunkt mest tilltalande. Vissa skäl synas tala för, att

Svea livgarde förlägges hit och artilleriregementet till Risne. Närheten till

gevärs- och skolskjutningsbanor är nämligen av ännu större betydelse för

ett infanteriregemente, vartill kommer möjligheterna vid Sörentorp för

pionjärövningar vid den närbelägna stranden. Vid Risne kommer artilleriregementet

att ligga i en viss anslutning till icke blott de vanligaste batteriplatserna

utan ävenledes tygstationen och ammunitionsförrådet, vilket icke

är alldeles betydelselöst.

Sedan de här omskrivna, för kasernetablissement lämpade områdena inom

Järvafältets gränser samtliga sålunda tagits i anspråk, återstår val av plats

för Livregementet till häst.

För detta regemente finnas inom fältets nuvarande areal knappast några

lämpliga områden förutom möjligen Stora Ursvik och Över-Järva. Det förra

inkräktar emellertid i icke obetydlig grad på det meromskrivna området för

övningar i högre förband. Ett förläggande av ett större etablissement till

denna plats skulle alltså komma att förringa Järvafältet som utbildningsfält

och bidraga till att öka trängseln å detsamma. Den senare platsen — ÖverJärva

— har visserligen fördelen att ligga intill kapplöpningsbanan och i

omedelbar närhet av skjutbanorna, men dess läge mellan stora landsvägen

mot Uppsala och järnvägen är så mycket mindre tilltalande. För beredande

av plats för kavalleriregementet är det därför av stor betydelse, att det föreslagna

förvärvet av terrängen norr örn Sörentorp (Rådan m. m.) kommer till

stånd.

Arbetsutskottet har sålunda föreslagit, att kasernetablissement måtte uppföras

för Svea livgarde och Livregementet till häst i terrängområdet Sörentorp—Rådan

och norr därom, för Svea artilleriregemente vid Risne, för arméns

intendenturförråd vid Bagartorp samt för Stockholms tygstation utom

ammunitionsförråden vid Solvalla,

Dessutom har utskottet föreslagit, att Signalregementet måtte i sin helhet

förläggas till Lilla Frösunda.

Beträffande mobiliserings- och luftskyddsförhållandena vid en förläggning

enligt utskottets förslag har utskottet anfört:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 180.

Truppförbandens mobilisering måste av hänsyn till företag från luften

verkställas utanför befintliga etablissement, varför varje förband måste

disponera jämförelsevis vidsträckta områden samt hava tillgång till goda

kommunikationer inom desamma. Ur denna synpunkt äro de föreslagna förläggningsområdena

ävenledes tillfredsställande. Till Risneförläggningens

förfogande stå sålunda de båda vägarna mot Spånga och vidare vägen

Spånga—Järfälla; till Sörentorpsförläggningens förfogande står vägen Ulriksdal—Stocksund

och för Rådanförläggningen vägen Silverdal—Tureberg—- Kista.

Beträffande faran från luften må framhållas, att det med hänsyn till bombfällning

är önskvärt med en viss spridning såväl av etablissementen som inom

desamma av de olika byggnaderna. Avståndet mellan förläggningar vid Bagartorp,

Över-Järva (eventuellt) och Sörentorp är i detta avseende måhända icke

fullt tillfredsställande. En avgörande förbättring skulle emellertid uppnås

genom förvärv av terrängen norr örn Sörentorp. Detta möjliggör nämligen

etablissementens utplacerande på större avstånd från varandra och med

större område för varje etablissement.

Ur allmän flygsynpunkt torde en oregelbunden fördelning av etablissementen

över hela Järvafältet giva det bästa skyddet. Detta är emellertid av

andra skäl uteslutet.

Den föreslagna, mera samlade förläggningen utefter öst- och sydgränserna

medför däremot den fördelen, att ett samordnande med det för huvudstaden

avsedda luftvärnet underlättas. Vid en utspridd förläggning till exempelvis

över fältets norra delar kräves en ytterligare utökning av det fasta luftvärnets

styrka.

Av särskild vikt torde vara, att etablissementen läggas oregelbundet, och

att de enskilda byggnadernas lägen anpassas efter terrängen.

I fortsättningen av sin utredning har arbetsutskottet jämväl berört frågan

örn anskaffande av bostäder för officerare och underofficerare med vederlikar

vid en utflyttning till Järvafältet. Utskottet har därvid framhållit, att

denna fråga lämpligast i stort sett borde lösas utan statens mellankomst.

Bostäder borde sålunda genom statens försorg beredas endast den personal,

som på grund av tjänstens krav under alla förhallanden mäste hava sin bostad

i kasernerna eller deras omedelbara närhet. I övrigt borde officerare och

underofficerare givas frihet att söka sig bostäder i Stockholm eller i de samhällen,

som funnes på relativt kort avstånd från de av utskottet föreslagna

förläggningsplatserna.

Under rubriken »tekniskt-ekonomiska synpunkter» har arbetsutskottet

vidare gjort en jämförelse mellan olika förläggningsalternativ med avseende

å anordnandet av avlopps- och vattenledningar, brandskydd, kommunikationer

och elektriska anläggningar. Utskottet har därvid — på i huvudsak

de i 1931 års förslag angivna grunder — funnit, att en förläggning i södra

delen av Järvafältet i enlighet med utskottets förslag i nu berörda hänseenden

i regel skulle ställa sig åtskilligt förmånligare, särskilt ur ekonomisk

synpunkt, än en förläggning i norra eller västra delarna av fältet.

Jämväl med hänsyn till rådande skolförhållanden skulle en förläggning

enligt arbetsutskottets förslag ställa sig gynnsammare än en förläggning till

de norra eller västra delarna av fältet.

Under åberopande av vad i utredningen anförts, har utskottet till slut

Bihang till riksdagens protokoll 193S. 1 sami. Nr 180. 497 as 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr ISO.

hemställt, att de av utskottet föreslagna områdena måtte fastställas som förläggningsplatser

för Stockholmsgarnisonens truppförband m. m. vid deras

blivande utflyttning till Järvafältet.

Sedan chefen för östra arméfördelningen med skrivelse till arméförvaltningens

fortifikationsdepartement den 11 februari 1937 överlämnat garnisonskommitténs

arbetsutskotts nyssnämnda utredning och därvid anfört, att han

i huvudsak instämde i de slutsatser, vartill arbetsutskottet kommit, har

fortifikationsdepartementet i skrivelse till Kungl. Majit den 19 februari 1937

gjort förnyad framställning i utflyttningsfrågan och därvid anfört, bland

annat, följande:

Fortifikationsdepartementet anser, att de av arbetsutskottet föreslagna förläggningsplatserna

pa skäl, som utskottet anfört, äro lämpliga och att på

grund därav följande förläggningsplatser, som helt äro belägna inom Järvafältets

nuvarande gränser och vilkas fastställande därför ej är beroende av

att ytterligare mark förvärvas åt lantförsvaret, nu böra fastställas, nämligen:

för Svea artilleriregemente vid Risne, för signalregementet vid Frösunda, för

arméns intendenturförråd i Stockholm vid Ulriksdal (Bagartorp), för Stockholms

tygstation utom ammunitionsförråden vid Solvalla och för försvarsväsendets

kemiska anstalt vid Lilla Ursvik. I sammanhang härmed synes fortifikationsdepartementet,

att, då det är i första rummet angeläget, att utflyttning

till Järvafältet av Svea artilleriregemente och signalregementet snarast kommer

till stånd, departementet bör erhålla bemyndigande att vidtaga förberedande

åtgärder härför genom verkställande av markundersökningar och andra erforderliga

utredningar ävensom upprättande av ritningar och kostnadsförslag

till etablissement åt regementena å de nya förläggningsplatserna, därvid till

departementets förfogande till en början bör ställas ett anslag å 150,000

kronor.

I utlåtande den 21 maj 1937 över fortifikationsdepartementets omförmälda

skrivelse har chefen för generalstaben anfört, bland annat, att de föreslagna

förläggningsplatsemas lämplighet icke — utom vad rörde signalregementet —

kunde slutgiltigt bedömas förrän det blivit klarlagt, huruvida och i vilken

utsträckning vissa områden inom Järvafältet komme att tagas i anspråk av

flygvapnet. Utredning angående den inverkan på Järvafältets disponerande

såsom förläggnings- och övningsområde för arméns truppförband, som förläggning

av flvgförband till detsamma komme att utöva, påginge för det dåvarande

inom generalstaben, och resultatet av denna utredning skulle snarast

undeiställas Kungl. Majit. Med anledning härav borde de föreslagna förläggningsplatserna,

med undantag för signalregementets, tillsvidare icke fask

ställas. Frågan om utflyttning till Järvafältet av signalregementet rönte däremot

icke inflytande av ovan nämnda omständigheter och kunde därför lösas

fristående för sig. Med hänsyn till dåvarande fälttelegrafkårens ofördelaktiga

förläggnings- och övningsförhållanden vore det av särskild betydelse, att

nämnda fråga snarast bleve löst.

Sedan Kungl. Majit därefter genom beslut den 21 juli 1937 fastställt förläggningsplats

inom Järvafältets område för den till nyuppsättning beslutade

Svea flygflottilj och ärendet i anledning därav remitterats till chefen för armén

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr ISO. 19

för yttrande, har denne i utlåtande den 27 oktober 1937 anfört, bland annat,

följande:

Chefen för generalstaben har i underdånigt utlåtande den 21 sistlidna maj

bland annat tillstyrkt, att förläggningsplats för S 1 i enlighet med av garnisonskommitténs

arbetsutskott avgivet förslag måtte fastställas. Även örn det

ur luftskyddssynpunkt kan vara förenat med vissa olägenheter att förlägga

S 1 i omedelbar närhet av Ing 1, torde den föreslagna förläggningen böra godtagas.

Av skäl, som dessutom anförts av chefen för generalstaben, anser jag

mig därför böra biträda arbetsutskottets förslag till förläggning av S 1.

Nuvarande förläggnings- och övningsförhållanden vid övriga truppförband

och anstalter äro av sådan beskaffenhet, att en flyttning måste anses vara

ofrånkomlig. Det förband, som därvid i första hand bör komma ifråga, är A 1.

Ett slutgiltigt avgörande bör därför icke fördröjas genom ytterligare, tidsödande

utredningar. Emellertid hava, sedan garnisonskommitténs arbetsutskott

avlämnat sitt förslag, vissa förhållanden inträffat, vilka torde böra

beaktas, innan beslut fattas i garnisonens förläggningsfråga.

Så hava genom kungl, brev den 21 sistlidna juli vissa markområden överlämnats

till flygvapnet för permanent förläggning vid Barkarby av Svea flygflottilj.

Då arbetsutskottet i sitt förslag icke räknat med en permanent förläggning

av flygförband på Järvafältet, synes det icke osannolikt, att, då

dylik förläggning nu beslutats, detta kan komma att påverka förläggningsfrågan

i stort.

Vidare har genom kungl, brev den 6 november 1936 uppdragits åt t. f.

chefen för försvarsstaben att verkställa utredning rörande de principer, som

böra ligga till grund för militära etablissements anordnande med hänsyn till

faran för anfall från luften. Det bör undersökas, i vad mån dessa principer,

som framlagts i underdånig skrivelse den 8 sistlidna mars, kunna tillämpas

på de föreslagna förläggningsområdena.

I fråga örn luftskyddet har garnisonskommitténs arbetsutskott anfört, att

en mera spridd förläggning än enligt det ingivna förslaget skulle kräva en

ytterligare utökning av det för huvudstaden avsedda luftvärnet, därest detta

samtidigt skulle kunna skydda garnisonens kasernetablissement. Genom riksdagens

beslut örn förstärkning av Stockholms luftvärn och i följd därav verkställd

planläggning för grupperingen av sagda luftvärn torde emellertid det

område, som kan skyddas av luftvärnet, hava blivit väsentligt ökat. Med

hänsyn därtill synes garnisonskommitténs arbetsutskotts förslag även ur

luftskyddssynpunkt böra tagas under förnyad omprövning. Därest det därvid

skulle visa sig, att en större spridning av förbanden skulle vara fördelaktig,

synas möjligheterna härtill böra undersökas, även om genom en dylik spridning

vissa eftergifter måste göras beträffande kravet på närheten till övningsplatser

samt strävan att nedbringa kostnaderna för vatten- och avloppsledningar

m. m.

Ytterligare må anföras, att chefen för fjärde arméfördelningen verkställt

och till chefen för armén insänt utredningar rörande förläggningsförhållandena

för dels garnisonskompaniet, dels vid högre staber o. s. v. tjänstgörande

expeditionsbiträde!! under förutsättning, att hela garnisonen utflyttar till

Järvafältet. Av dessa utredningar framgår, att det torde bliva ofrånkomligt

att förlägga denna personal inom staden. Vid en kompletterande utredning

av garnisonens förläggningsfråga böra ävenledes ifrågavarande av chefen för

fjärde arméfördelningen framlagda spörsmål tagas under omprövning.

Slutligen lära planer på en omläggning av infartsvägarna till Stockholm

norrifrån föreligga, varigenom den genomgående trafiken skulle komma att

framföras väster örn järnvägen Stockholm—Uppsala dels söder örn Barkarby

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr ISO.

flygfält, dels i Järvafältets östra del. Även denna omständighet synes kunna

komma att inverka på förläggningsområdenas belägenhet.

På grund av vad sålunda anförts hemställde chefen för armén, bland annat,

att förläggningsplats för signalregementet snarast måtte fastställas i enlighet

med garnisonskommitténs arbetsutskotts förslag samt att åt fortifikationsstyrelsen

måtte uppdragas att i samråd med chefen för fjärde arméfördelningen

skyndsamt verkställa kompletterande undersökning och inkomma med

förnyat förslag till förläggning av övriga truppförband m. m. av Stockholms

garnison, varvid bland annat borde tagas under övervägande de ovan berörda

omständigheter, vilka hade inträffat efter avgivandet av garnisonskommitténs

arbetsutskotts förslag.

Emellertid hade Kungl. Hajd genom beslut den 17 september 1937 såsom

förläggningsplats för de för försvarsväsendets kemiska anstalt till uppförande

avsedda byggnaderna fastställt ett i närheten av Lilla Ursvik å Järvafältet

beläget område.

Sedan cuméförvaltningens fortifikationsstyrelse därefter anmodats inkomma

med yttrande rörande den inverkan de av chefen för armén anförda

synpunkterna kunde äga på frågan om de i ärendet föreslagna förläggningarna

av olika truppföl band och anstalter ävensom med det förslag härutinnan, som

därav kunde föranledas, har fortifikationsstyrelsen i utlåtande den 23 november

1937, under åberopande av yttrande i ärendet från chefen för fjärde arméfördelningen,

anfört följande:

Av de olika synpunkter, ur vilka förevarande förläggningsfråga bör ses

tolde övningssynpunkten böra sättas främst. I andra rummet bör hänsyn

tagas till de ekonomiska faktorerna och först i sista hand torde luftskyddssynpunkten

få lito va inflytande. Såsom skäl härför må anföras, att ifrågavarande

forlaggnmgsfråga ar en fredsangelägenhet och att en för fredsförhallandena

avsedd förläggning givetvis kan, örn så skulle behövas, utrymmas

och evakueras vid mobilisering eller luftanfall. Ett stöd för här anförda uppfattning

ansel sig styrelsen även hava funnit i chefens för försvarsstaben

uttalande, att de av honom föreslagna anvisningarna för militära etablissement

anordnande med hänsyn till anfall från luften icke böra vara ovillkorligt

bindande, utan att deras tillämpning måste ske inom ramen av vad som

i varje särskilt fall är uppnåeligt under för handen varande förutsättningar.

L i ovningssynpunkt är det nied hänsyn till den beskärning, som Järvafältet

undergått genom förläggandet dit av en flygflottilj, av den’allra största

betydelse, att detsamma endast i minsta möjliga mån ytterligare minskas

genom att tagas i anspråk för garnisonens förläggning. Framförallt synes det

vara av vikt, att de delar av fältet, som äro erforderliga dels för övningar i

större förband, dels ock för fältskjutningar såväl med artilleripjäser som med

kulsprutor och eldhandvapen, så mycket som möjligt lämnas ograverade. Iakttages

icke detta, kan det hilva ofrånkomligt att, utöver vad redan blivit ifrågasatt,

ytterligare utvidga fältet åt norr och nordväst, något, sorn, örn det i övrigt

äi genomförbait, kan komma att medföra betydande kostnader. Ur övningssynpunkt

sett äro, enligt fortifikationsstyrelsens mening, förutom för ändamålet

redan i anspråk tagna områden, överhuvudtaget endast följande områden

inom fältets nuvarande gränser tänkbara såsom förläggningsområden,

nämligen:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 180.

1. Sörentorpsterrängen,

2. terrängen mellan Herr-Järva och Över-Järva,

3. Bagartorpsterrängen,

4. Råstaområdet, samt

5. området kring Kisne och söder därom.

Av dessa områden böra de, som upptagits under punkterna 2 och 4, av

andra skäl, än ovan nämnts, icke tagas i anspråk för förläggningsändamål. Sålunda

är terrängen mellan Herr-Järva och Över-Järva så gott som fullständigt

öppen, vadan det icke är möjligt att genom inpassning i terrängen placera för

förläggningen avsedda byggnader på sådant sätt, att de bliva dolda för insyn

från luften. Härjämte skulle en förläggning till området föranleda, dels att

förläggningen på denna plats med hänsyn till områdets närhet till andra förläggningsplatser

bleve trängre, än vad ur luftskyddssynpunkt kan anses tillrådligt,

dels ock att den å området befintliga kapplöpningsbanan skulle behöva

flyttas till annan plats. Båstaområdet är ur byggnadsteknisk synpunkt

olämpligt för förläggning. Ett disponerande av området för byggnadsändamål

skulle nämligen draga med sig mycket stora merkostnader för grundläggning

m. m.

Inom Järvafältets nuvarande gränser finnas alltså, oavsett förut i anspråk

tagna förläggningsområden, endast irenne områden, som, med hänsyn till

fältets användbarhet som övningsfält, äro fullt lämpliga för garnisonens förläggning,

nämligen de områden, som upptagits under punkterna 1, 3 och 5 här

ovan. För att förläggningen icke skall bliva alltför hopträngd, något som är

ett önskemål icke blott ur luftskyddssynpunkt, utan även med hänsyn tagen

till behovet av handexercisfält i etablissementens omedelbara närhet, är det

därför starkt av behovet påkallat, att det norr örn Sörentorpsterrängen belägna

Tegelhagsområdet, vilket lämpar sig synnerligen väl för bebyggelse, förvärvas

av kronan och införlivas med Järvafältet.

För erhållande av erforderliga förläggningsplatser för garnisonen vid utflyttning

till Järvafältet är alltså ett disponerande av områdena 1, 3 och 5

jämte Tegelhagsområdet enligt fortifikationsstyrelsens mening så gott som

nödvändigt. En sådan lösning av förläggningsfrågan ställer sig också, såsom

garnisonskommittén påvisat, ekonomiskt fördelaktigare än varje annan tänkbar

sådan. De olägenheter, som ur luftskyddssynpunkt måhända kunna sägas

vidlåda föreliggande förslag äro, såsom chefen för fjärde arméfördelningen i

sin utredning framhållit, icke av den storleksordning, att de böra tillmätas

avgörande betydelse.

Då sålunda avgörande skäl synas tala för ett godtagande av ovan nämnda

förläggningsområden och den av garnisonskommittén föreslagna fördelningen

av desamma på garnisonens olika truppförband och anstalter synes vara den

ur alla synpunkter lämpligaste, får fortifikationsstyrelsen i underdånighet

hemställa örn fastställelse av följande förläggning för nedan angivna truppförband

och anstalter, nämligen:

I 1 till terrängen kring Sörentorp,

K 1 till terrängen kring Tegelhagen,

A 1 till terrängen kring Risne,

S T till terrängen söder örn Risne och

A I S till terrängen kring Bagartorp,

vad K 1 beträffar dock under förutsättning att Tegelhagsområdet kommer

att av kronan förvärvas.

I sammanhang härmed får fortifikationsstyrelsen även anhålla örn definitiv

fastställelse å förläggning av S 1 i sin helhet till Lilla Frösunda.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts proposition nr ISO.

Som det av såväl militära som ekonomiska skäl är högeligen önskvärt, att

utflyttning med det snaraste kan komma till stånd, böra förslag till de olika

etablissementen, så snart ske kan, upprättas och härför erforderliga förberedelser

verkställas.

Det av chefen för fjärde arméfördelningen berörda förhållandet, att beslut

rörande garnisonskompaniernas förläggning till Stockholm eller Järvafältet

erfordras, innan detaljritningarna för etablissementen uppgöras, saknar betydelse

för upprättandet av nu ifrågavarande förslag, vilka endast äro avsedda

att angiva etablissementens utseende i stort. Nu nämnt beslut bör emellertid

vara fattat, innan de för kasernbyggnadernas utbjudande på entreprenad

erforderliga detalj ritningarna skola uppgöras, d. v. s. örn möjligt senast vid

1939 års riksdag.

I sin handlingarna i ärendet bifogade skrivelse den 19 februari 1937 hemställde

fortifikationsdepartementet, att för vidtagande av vissa förberedande

åtgärder och för upprättande av ritningar till kasernetablissement m. m. för

utflyttning till Järvafältet av vissa regementen måtte till en början ställas till

förfogande ett anslag å 150,000 kronor. Emellertid togs därvid icke i betraktande

åtgärder m. m. för utflyttning av I 1 och K 1, enär frågan örn dessa

regementens förläggning då icke av departementet upptogs till prövning. Som

dessa regementens utflyttning, såsom chefen för fjärde arméfördelningen

framhållit, även bör ske snarast möjligt, erfordras, att nämnda anslagssumma

höjes till 250,000 kronor.

I detta sammanhang får fortifikationsstyrelsen därjämte anmäla, att för att

påskynda arbetena a de blivande etablissementen och icke onödigtvis fördyra

dem erfordras, att, innan arbetena igångsättas, till de olika förläggningsplatserna

framdragas ledningar för vatten, avlopp och elektrisk kraft samt iordningställas

behöriga materialvägar. Kostnaderna härför uppskattas till förslagsvis

2,000,000 kronor.

Med anledning av vad sålunda anförts har fortifikationsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte

dels fastställa de föreslagna förläggningsplatserna för Svea livgarde, Livregementet

till häst, Svea artilleriregemente, signalregementet, Stockholms

tygstation och arméns intendenturförråd i Stockholm, vad Livregementet till

häst beträffade dock under förutsättning att Tegelhagsområdet komme att av

kronan förvärvas,

dels uppdraga åt fortifikationsstyrelsen att låta vidtaga förberedande åtgärder

för de blivande förläggningarna å Järvafältet, låta upprätta och till

Kungl. Majit inkomma med förslag till kasernetablissement m. m. samt förde

avsedda byggnadsarbetenas utförande föranstalta örn anordnande av ledningar

för vatten, avlopp och elektrisk kraft samt anläggning av behövliga

materialvägar,

dels ock i proposition till 1938 års riksdag föreslå riksdagen att för bestridande

av kostnaderna för ifrågavarande arbeten till en början anvisa ett belopp

av 2,250,000 kronor, att utgå av tillgängliga köpeskillingsmedel för försålda

tomter å Ladugårdsgärde.

Chefen för fjärde arméfördelningen har i sitt av fortifikationsstyrelsen åberopade

yttrande till en början framhållit, att vid fattande av beslut örn förläggningsplatser

å Järvafältet en av de grundläggande synpunkterna borde

vara, att dessa platser så valdes, att fältets utnyttjande såsom övningsområde

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

i minsta möjliga mån därav lede intrång. Förläggningsplatserna borde med

hänsyn härtill i princip förläggas till övningsfältets utkanter till terräng, som

för övningarna med minsta olägenhet kunde undvaras. Med hänsyn härtill

ävensom ur tekniskt-ekonomiska synpunkter innebure det förslag, som framlagts

av garnisonskommitténs arbetsutskott, en väl avvägd lösning av garnisonens

förläggningsfråga. — Beträffande den betydelse, som vissa av chefen

för armén i utlåtande den 27 oktober 1937 angivna förhållanden borde tillmätas

vid bedömandet av det föreliggande förläggningsförslaget, har arméfördelningschefen

anfört, bland annat, att förläggningen till Barkarby av ett

flygtruppförband icke syntes påverka den nu föreliggande förläggningsfrågan

i annan mån än att därigenom ytterligare framhävdes nödvändigheten av att

ordna Stockholmsgarnisonens förläggning så att övningsterrängen därigenom

i minsta möjliga grad lede intrång. De önskemål beträffande plats för kasernförläggning,

som avgivits i det av chefen för försvarsstaben i skrivelse den 8

mars 1937 avgivna förslaget till anvisningar för militära etablissements anordnande

med hänsyn till faran för anfall från luften, tillgodosåges i regel med

de av arbetsutskottet föreslagna förläggningsplatserna. I nyssnämnda förslag

till anvisningar hade emellertid anförts, bland annat, att anflygning mot

etablissement borde försvåras, varför byggnadsplats intill större vattendrag

och sjöar, trafikleder, markerade terrängföremål m. m., vilka kunde underlätta

orienteringen, vore mindre lämplig, ävensom att man, därest flera än två

etablissement måste ligga i närheten av varandra, borde tillse, att etablissementen

örn möjligt icke lades på samma enslinje. Dessa av chefen för försvarsstaben

uttalade önskemål komme icke att tillgodoses vid ett genomförande

av arbetsutskottets förläggningsförslag. Ett förläggande av etablissementen

med undvikande av grannskap till järnvägslinjer och sjöar skulle nämligen

göra det nödvändigt att uppföra flertalet av etablissementen inom Järvafältets

mittpartier, och ett tillgodoseende av nyssnämnda önskemål skulle således

utöva en olycklig inverkan på övningsfältets utnyttjande för avsett ändamål.

Ur luftskyddssynpunkt syntes dessutom de föreslagna förläggningsplatserna

kunna godtagas, även örn vid användande av dem önskemålen i fråga

icke tillgodosåges. Enligt arméförclelningschefens förmenande påkallade försvarsstabschefens

ifrågavarande förslag till anvisningar för militära etablissements

anordnande med hänsyn till faran för anfall från luften icke ett frångående

av arbetsutskottets utav arméfördelningschefen förordade förläggnings

förslag. Ej heller medförde de övriga förhållanden, som chefen för armén berört

i sitt föronämnda utlåtande den 27 oktober 1937, sådana konsekvenser, att

ett frångående av nämnda förläggningsförslag vore motiverat.

I förnyat yttrande i ärendet den 20 december 1937 har chefen för armén

anfort, att den av fortifikationsstyrelsen och chefen för fjärde arméfördelningen

verkställda kompletterande utredningen syntes giva vid handen, att

vederbörlig hänsyn i möjlig mån tagits till olika på förläggningsfrågan inverkande

omständigheter och att fortifikationsstyrelsens föreliggande förslag

till frågans lösande måste anses vara väl avvägt. Chefen för armén tillstyrkte

därför de av fortifikationsstyrelsen gjorda framställningarna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Majus proposition nr 180.

I utlåtande i ärendet den 18 januari 1938 har chefen för försvarsstaben anfört

följande:

Fortifikationsstyrelsens förslag innebär, att förläggningsplatser å Järvafältet

skola fastställas för garnisonens truppförband ni. m., att vissa förberedande

arbeten för etablissementens uppförande skola igångsättas, och att

härför erforderliga medel skola äskas av innevarande års riksdag. De avsedda

förläggningsplatserna äro:

för Svea livgarde (I 1) terrängen omkring Sörentorp,

för Livregementet till häst (K 1) terrängen omkring Tegelhagen,

för Svea artilleriregemente (A 1) terrängen omkring Risne,

för signalregementet (S 1) terrängen vid Lilla Frösunda,

för Stockholms tygstation (S T) terrängen söder örn Risne samt

för arméns intendenturförråd i Stockholm (A IS) terrängen omkring

Bagartorp.

Förutsättningen för den föreslagna förläggningen av K 1 är dock, att det

härför erforderliga området kommer att förvärvas av kronan.

Förutom ovan angivna truppförband och anstalter föreslås enligt remissyttrande

av chefen för armén den 7 januari 1938, nr 1560, även, att Gymnastiska

centralinstitutet förlägges till Järvafältet, nämligen till trakten öster

eller norr örn Ulriksdals kapplöpningsbana.

Signalregementet är delvis redan förlagt till Lilla Frösunda. Förslaget

innebär en utvidgning av därvarande etablissement, så att regementets nu

splittrade delar kunna samlas på en plats. Med hänsyn till dessa omständigheter

anser jag mig böra tillstyrka fastställelsen av regementets förläggning

till Lilla Frösunda, trots att denna förläggning på grund av närheten

till Svea ingenjörkårs etablissement och lokstationen m. m. vid Hagalund

icke är ur luftskyddssynpunkt fullt tillfredsställande.

Enligt fortifikationsstyrelsens mening böra förläggningsplatsernas lämplighet

bedömas främst ur övningssynpunkten, därnäst bör hänsyn tagas till

de ekonomiska faktorerna, och först i sista hand bör luftskyddssynpunkten

få öva inflytande. Huruvida denna värdesättning av de olika omständigheter,

som böra beaktas vid frågans lösning, är fullt rättvisande, kan starkt ifrågasättas.

I varje fall kunna de skäl, som styrelsen anfört för sin uppfattning,

knappast anses vara fullt bärande. Nyanordnandet av ett truppförbands förläggning

kan nämligen numera icke längre betraktas huvudsakligen såsom

en fredsangelägenhet. Hänsyn måste även i tillbörlig grad tagas till förhållandena

i samband med ett krigsutbrott och därvid föreliggande risker för

anfall från luften. Såsom i det följande ytterligare kommer att påvisas, är

det förenat med betydande svårigheter att utrymma kasernetablissement och

att organisera och genomföra en spridd mobilisering, vilka svårigheter därför

icke böra ökas genom sättet för förläggningens ordnande.

Ur försvarsstabens synpunkt är luftskyddets tillgodoseende en av de mest

framträdande faktorerna vid förläggningsfrågans bedömande. Med anledning

av chefens för armén yttrande den 27 oktober 1937 har luftskyddsfrågan

underkastats granskning av chefen för fjärde arméfördelningen, som härvid

utgått från det av t. f. chefen för försvarsstaben den 8 mars 1937 framlagda

förslaget till anvisningar för militära etablissements anordnande med hänsyn

till anfall från luften. Såsom framgår av arméfördelningschefens yttrande,

hava de i nämnda förslag angivna principerna i vissa hänseenden icke kunnat

följas. Sålunda skulle samtliga etablissement bliva förlagda till ett jämföielsevis

begränsat område i sydöstra delen av Järvafältet. Förläggningsplatserna

för I 1 och K 1 liksom för A 1 och S T skulle komma att gränsa

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr ISO.

till varandra. Sistnämnda två förläggningsområden ligga därjämte nära intill

järnvägslinjen Stockholm—Västerås, medan orienteringen från luften av de

båda förstnämnda är ännu mera underlättad därigenom, att de äro belägna

mellan den långsträckta sjön Edsviken och järnvägen (samt landsvägen)

Stockholm—Uppsala. De olägenheter, som ur luftskyddssynpunkt äro förenade

med I lis och K l:s tänkta förläggning, bliva ännu mer framträdande,

då de ses i sammanhang med de delvis redan befintliga och delvis föreslagna

etablissementen söder därom, d. v. s. för AIS, S 1 och Ingi, eventuellt även

för Gymnastiska centralinstitutet, vilket senare särskilt ur orienteringssynpunkt

kan komma att utgöra en ytterligare nackdel. En sådan sammanträngd

förläggning av icke mindre än fem (eventuellt sex) förband och anstalter

på i huvudsak samma linje och i anslutning till kommunikationstekniskt

viktiga anläggningar är ur luftskyddssynpunkt i och för sig olämplig.

Därtill komma emellertid svårigheterna att vid behov kunna på ett lämpligt

sätt ordna en mobilisering utanför etablissementen. Ändamålet med ett dylikt

mobiliseringsförfarande är att undvika en anhopning av personal, hästar och

materiel inom de relativt begränsade områden, som kasernetablissenrent

måste anses utgöra ur synpunkten av anfall från luften. De största svårigheterna

för genomförandet av en mera spridd mobilisering uppstår, när den

i fredstid i etablissementen förvarade och för krigsförbandens utrustande

avsedda materielen skall borttransporteras. Denna materiel måste, då mobilisering

förutses eller anbefalles, förflyttas till sådana områden, där de olika

förbandens utrustande sedermera kan ske på ett betryggande sätt. För

materielens uppläggning i avvaktan härpå kräves tillgång på lämpliga lokalutrymmen,

vilka helst böra vara belägna i närheten av terräng, där de utrustade

förbanden kunna erhålla flygskyddad förläggning. De bästa förutsättningarna

härför erbjudas i regel å landsbygden, där befintliga gårdar kunna tagas i

anspråk för materielens uppläggning, och där skyddande terrängpartier kunna

användas för förbandens förläggning. Utrymmesbehovet för en spridd mobilisering

är betydande, och det lär därför bliva nödvändigt att välja områdena

för här ifrågavarande förbands mobilisering på relativt stort avstånd från de

föreslagna fredsförläggningarna.

I betraktande av anförda synpunkter är det tydligt, att den nu tänkta förläggningen

av garnisonen icke är gynnsam. En betydande förbättring skulle

ernås, därest åtminstone vissa förband erhöllo förläggningsplatser närmare

den nordvästra delen av övningsfältet. Därmed skulle transportvägarna till

utom etablissementen eventuellt erforderliga mobiliseringsområden förkortas,

behovet av transportmedel minskas, trafiken underlättas och en ur luftskyddssvnpunkt

gynnsam förläggningsgruppering lättare erhållas. Betydelsen härav

okas därigenom, att det icke med säkerhet kan förutses, att de slutliga förberedelserna

för en mobilisering hunnit vidtagas, innan en motståndare igångsätter

flygoperationer.

Den enda direkta fördel ur luftförsvarssynpunkt, som skulle kunna vinnas

genom ett sammanhållande av förläggningsområdena till sydöstra delen av

ärvafältet, äro ökade möjligheter till skydd genom det för Stockholm avsedda

luftvärnet. Såsom arméiördelningschefen även anfört, medgiver emellertid

den planlagda grupperingen av detta luftvärn en mera spridd förläggning

än den föreslagna.

Då fortifikationsstyrelsen liksom chefen för fjärde arméfördelningen det

oaktat fasthållit vid förslaget örn förläggningarnas anordnande i sydöstra

delen av Järvafältet, beror detta framförallt därpå, att övningssynpunkten

därigenom ansetts kunna bäst tillgodoses. Huvudvikten har härvid lagts på

- - förutom närheten till redan befintliga skjutbanor — önskvärdheten att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 180.

bibehålla största möjliga sammanhängande del av övningsfältet fri från etablissement,

i avsikt att därmed i minsta mån inkräkta på möjligheterna för

övningar i större förband och för fältmässiga skjutningar.

Det är obestridligt, att angivna ändamål bäst tillgodoses genom förslaget,

tråga är emellertid, örn önskemålen i vad rör ett större sammanhängande

och även för artilleriets skjutningar lämpat övningsområde skola tillmätas

den betydelse, att luftskyddssynpunkten på den grund får stå tillbaka i den

utsträckning, som skett. Det kan för övrigt dragas i tvivelsmål, örn artilleriskjutningar

under någon längre tid framåt lämpligen kunna utföras inom det

nuvarande fältet, även om detta — såsom i remissyttrandet från fortifikationsstyrelsen

antydes vara avsikten — skulle utvidgas norrut.

I detta sammanhang bör beaktas, att vissa olägenheter även ur övningssynpunkt

komma att vara förenade med en förläggning enligt det nu föreliggande

förslaget. Sålunda måste såväl I 1 som K 1 för att uppnå lämplig

terräng för huvuddelen av övningarna passera över en landsväg och en järnväg

— bägge synnerligen livligt trafikerade — och samma förhållande gäller

A l i vad rör den norr örn dess avsedda förläggningsplats ledande landsvägen.

Nackdelarna härav bliva sannolikt så avsevärda, att de komma att

nödvändiggöra anordnandet av korsningar i annat plan än ifrågavarande förbindelseleder.

Därtill kommer, att en till fältets sydöstra del sammanträngd

förläggning medför, att den från etablissementen närmast tillgängliga terrängen

sydöst örn Spånga—Kista bliver den mest använda och eftersökta,

med därav följande anhopning av förband under vissa tider.

Helt annorlunda skulle dessa förhållanden gestalta sig, därest t. ex. endast

ett av de tre nu berörda förbanden förlädes i sydöstra delen av fältet och

de två övriga längre nordväst ut på från varandra skilda platser. Även därvid

synes möjlighet finnas att bibehålla ett så stort antal fältskjutningsområden

obeskurna, att godtagbara utbildningsmöjligheter i detta hänseende alltjämt

kunna föreligga. En förläggning på antytt sätt erbjuder därjämte den fördelen,

att luftskyddssynpunkterna bättre kunna beaktas.

Det är mycket möjligt, att en sådan förläggning i och för sig skulle medföra

större kostnader än den föreslagna i fältets sydöstra del. Enär jämförande

utredningar beträffande kostnaderna icke föreligga, är det dock svårt

att för närvarande uttala sig härom. Det är emellertid tydligt, att kostnadsfrågan

bör ses i ett större sammanhang, varvid måste uppmärksammas den

tänkbara framtida utvecklingen av den civila bebyggelsen i anslutning till

Järvafältet. Under de sista decennierna har denna bebyggelse alltmer trängt

inpå och börjat kringgärda övningsområdet. De möjligheter, som tidigare

stått till buds att utom själva övningsfältet intaga utgångslägen m. m. för

övningar, lia sålunda efter hand alltmer beskurits. Det synes troligt, att en

fortsatt utveckling i denna riktning är att befara, och att småningom krav

även komma att resas på ianspråktagande av delar av övningsfältet för civila

byggnadsändamål, även örn den 1936 antagna regionplanen för Stockholm med

omnejd icke beräknar någon framtida bostadsbebyggelse på Järvafältet.

Under alla omständigheter synes försiktigheten bjuda, att man icke bortser

från möjligheten av en sådan utveckling, när det såsom här gäller att fatta

beslut, vars konsekvenser sträcka sig lång tid framåt. Då det vidare är

sannolikt, att en ökad civil bebyggelse främst kommer att eftersträvas inom

de delar av området, som ligga närmast Stockholm, föreligger otvivelaktigt

viss fara för att övningsmöjligheterna för förband, vilka förlagts just till denna

del av övningsfältet, komma att i framtiden bliva försämrade. Det kan därför

ifrågasättas, örn det icke, med tanke på den framtida utvecklingen, vore

fördelaktigast att redan nu söka förläggningsplatser, åtminstone för vissa

förband, i anslutning till det nuvarande fältets nordligare delar ävensom att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

vidtaga åtgärder för fältets utökande med härför erforderliga områden ävensom

med de ännu obebyggda områdena mellan den norra gränsen och trakten

av Ed. Det förefaller icke osannolikt, att en sådan utvidgning skulle kunna

finansieras genom en frånsäljning av sådana områden i de sydligare delarna,

vilka i sådant fall ur övningssynpunkt vore mindre nödvändiga att bibehålla.

Såsom framgår av det anförda, anser jag mig nödgad att uttala vissa betänkligheter

rörande förslagets fastställande i dess nuvarande form. Därest

en kompletterande utredning av frågan omöjliggör den i och för sig behövliga

snara utflyttningen av garnisonens truppförband, vill jag dock icke motsätta

mig en lösning i huvudsak enligt det uppgjorda förslaget.

För att i någon mån minska de olägenheter, som ur luftskydds-, mobiliserings-

och i viss utsträckning även övningssynpunkt äro eller framdeles

kunna bliva förenade med en förläggning av samtliga förband och anstalter

till den sydöstra delen av området, synes emellertid i varje fall böra övervägas,

om icke beslutet i vad rör något av förbanden tills vidare kan uppskjutas

i avvaktan på en undersökning av möjligheterna för detta förbands

förläggande till annat område. Det förband, som härvid närmast synes böra

ifrågakomma, är K 1, vars utflyttning torde vara minst brådskande. Desto

större skäl synas för övrigt finnas för ett uppskov beträffande Kils förläggning,

som spörsmålet örn beredandet av förläggningsutrymmen för garnisonskompanier

och viss övrig personal samt för vissa förråd, enligt chefens

för fjärde arméfördelningen yttrande, kräver fortsatta utredningar.

Med anledning av vad sålunda anförts har chefen för försvarsstaben tillstyrkt

slutligt fastställande av signalregementets förläggning till Lilla Frösunda.

T fråga örn övriga truppförband och anstalter har han, trots därmed

förenade olägenheter, icke velat motsätta sig det föreliggande förslagets fastställande,

därest omständigheterna icke medgåve fortsatt utredningsarbete;

dock syntes böra övervägas, om icke beslutet beträffande Livregementet till

häst i varje fall kunde uppskjutas, till dess undersökning verkställts angående

möjligheterna att ordna detta förbands förläggningsfråga på annat sätt än

som nu föreslagits.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den ti februari 1938 anfört följande:

Statskontoret får erinra örn att föredragande departementschefen i proposition

(nr 227) till 1937 års riksdag örn täckande av vissa å fonden för

förlag till statsverket bokförda förskott till försvarsväsendet m. m. — i samband

med behandlingen av frågan örn ersättande av ett å fonden för förlag

till statsverket redovisat förskott för uppförande av nya byggnader för

Stockholms tygstation — uttalade, att de principer, som av statsmakterna

sedan gammalt tillämpats, när det gällt finansiering av nya försvarsbyggnader,

sorn blivit erforderliga på grund av den fortsatta exploateringen av Ladugårdsgärde,

och varå finansieringen av tygstationsanläggningarna utgjorde

ett exempel, torde få tillämpas även vid framtida beslut av denna natur.

Anläggningskostnaderna för av markexploatering orsakade byggnadsföretag

för försvaret borde sålunda — med iakttagande av att kravet på sammanhang

mellan markförsäljningarna å ena sidan och nyanläggningarna å den andra

noggrant upprätthölles — få tills vidare förskotteras å förlagsfonden, i den

mån de icke från fall till fall funnes böra belasta exploateringskonto. Sedan

ilen täckning av vissa äldre förskott genomförts, varom departementschefen

i det följande framställde förslag, borde inflytande försäljningsmedel i sin

helhet tills vidare fonderas och — i den mån de erfordrades för täckande av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 180.

berörda nya förskott å förlagsfonden--— anses reserverade för försvarsväsendet

för tillgodoseende av detta ändamål. Frågan om en omläggning av detta

system borde lämpligen upptagas till övervägande i samband med en utredning

örn överförande av till försvarsväsendet anslagna byggnader till en

fastighetsfond och örn de budgettekniska formerna för disposition av inflytande

försäljningsmedel.

Mot vad sålunda uttalats gjorde riksdagen (skrivelse nr 250) icke någon

erinran.

I anslutning till föredragande departementschefens ovan återgivna uttalande

synes det statskontoret, att — i den mån utflyttningen till Järvafältet

av de i förevarande framställning omförmälda truppförbanden kan anses

föranledd av exploateringen av Ladugårdsgärde och Mariebergsområdet —

invändning icke bör möta att taga inflytande markförsäljningsmedel för

tomter å Ladugårdsgärde i anspråk för täckande av de med utflyttningen förbundna

kostnaderna.

Yad angår sättet, på vilket detta bör ske, hava de militära myndigheterna

utgått ifrån att det avsedda medelsbeloppet skulle anvisas direkt från diversemedelstiteln

»Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde». Ett sådant

förfarande skulle närmast överensstämma med vad som på senare tid i allmänhet

tillämpats i liknande fall. Med hänsyn till storleken av det belopp

det nu gäller och den alltmer ökade omfattningen, i vilken anspråk å försäljningsmedel

för likartade byggnadsföretag på senaste tiden ställts och även i

fortsättningen lära kunna förväntas, kan emellertid enligt statskontorets

mening ifrågasättas, om icke de medel, vilka för sådana ändamål ställas till

förfogande, böra redovisas över riksstaten. Då försvarsväsendets byggnader

icke ingå bland statsverkets bokförda tillgångar, vore det — så länge detta

förhållande fortbestår — budgettekniskt riktigast, att erforderligt byggnadsanslag

anvisades å driftbudgeten under fjärde huvudtiteln samt att i samband

därmed ett mot anslaget svarande belopp av försäljningsmedlen tillgodofördes

samma budgets inkomstsida. Därest denna utväg anses utesluten,

torde i anslutning till nyssnämnda departementschefsuttalande den anordningen

kunna vidtagas, att anslag tills vidare anvisas å kapitalbudgeten under

fonden för förlag till statsverket. En oeftergivlig förutsättning härför bör

dock enligt statskontorets mening vara att samtliga inflytande tomtförsäljningsmedel

tills vidare fonderas för att på en gång tagas i anspråk för byggnadskostnadernas

täckande i samband med att frågan om de budgettekniska

formerna för redovisningen av försvarsväsendets fastighetsinnehav slutgiltigt

löses.

Upplysningsvis får statskontoret meddela, att den kontanta behållningen

å diversemedelstiteln »Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde» för

närvarande uppgår till i runt tal 6,500,000 kronor. Att märka är emellertid,

att även andra framställningar föreligga örn medel från nämnda diversemedelstitel,

bland annat en av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den

31 december 1937 gjord framställning örn anvisande av 5,452,000 kronor

(varav 3,000,000 kronor för budgetåret 1938/1939) för ordnandet av signalregementets

förläggning vid Lilla Frösunda, över vilken framställning statskontoret

samtidigt härmed avgiver utlåtande.

Signalregementets förläggningsfråga.

Under åtskilliga år har förutvarande fälttelegrafkåren haft sin förläggning

provisoriskt ordnad så, att huvuddelen av kåren disponerat kasemetablisseméntet

å Marieberg i Stockholm, under det att återstoden av den
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majlis proposition nr 180.

samma (två kompanier och tygexpeditionen) varit förlagd till Lilla Frösunda

å Järvafältet. I enlighet med 1936 års försvarsbeslut har fälttelegrafkåren

från och med ingången av budgetåret 1937/1938 ombildats till ett regemente

-—- signalregementet —- och i samband därmed hava jämväl krav framställts

örn ordnande av en mera tillfredsställande förläggning för det nya truppförbandet.

Sålunda framhölls i skrivelse den 28 november 1936 från fälttelegrafkåren

till arméförvaltningens fortifikationsdepartement, att, sedan kåren

genom 1936 års försvarsbeslut erhållit en slutgiltig organisation, ordnandet

av truppförbandets förläggningsfråga icke längre borde uppskjutas. De med

avseende å förläggningen rådande förhållandena hade varit till avsevärt men

för såväl utbildningsresultatet som möjligheterna att effektivt utnyttja befälspersonalen,

varjämte de medfört betydande kostnader. Förläggning borde

därför ordnas för hela truppförbandet vid Lilla Frösunda, varom förslag

samtidigt framlades.

Med skrivelse till Kungl. Majit den 23 februari 1937 överlämnade fortifikationsdepartementet

fälttelegrafkårens ifrågavarande framställning och anförde

därvid, att, på grund av vad i ärendet blivit anfört och i övrigt vore

för fortifikationsdepartementet känt, departementet ansåge, att åtgärder

snarast borde vidtagas för signalregementets förläggning till Lilla Frösunda.

Beträffande det av fälttelegrafkåren avgivna förslaget till förläggningens ordnande

på den nya förläggningsplatsen ansåge sig departementet icke då kunna

yttra sig, men framhöll, att det vore nödvändigt, att vissa byggnadsarbeten

omedelbart komme till utförande. Sålunda borde en uppvärmbar förrådsbyggnad

och en barackbyggnad nyuppföras vid Lilla Frösunda samt en förrådsbyggnad

flyttas dit från etablissementet vid Marieberg.

På av Kungl. Majit i proposition (nr 303) till 1937 års riksdag framlagt

förslag medgav riksdagen, att ett belopp av högst 165,000 kronor av medel

för försålda tomter å Ladugårdsgärde finge disponeras för de ifrågasatta

byggnadsarbetena. Då det sålunda anvisade beloppet visat sig icke vara tillfyllest

för arbetena ifråga, har Kungl. Majit genom brev den 15 oktober 1937

medgivit, att ett ytterligare belopp av högst 40,000 kronor finge för bestridande

av vissa merkostnader för berörda ändamål förskottsvis utgå av

lantförsvarets anslag till extra utgifter1).

Sedermera har arméförvaltningens

Kungl. Majit den 31 december 1937 gjort framställning rörande signalregementets

förläggning och därvid anfört bland annat, att styrelsen, som ansåge,

att ett ytterligare uppskov med ordnandet av signalregementets förläggning

icke utan allvarliga olägenheter kunde ske, nu verkställt utredning angående

regementets förläggning vid Lilla Frösunda, varvid undersökts dels i vilken

utsträckning nuvarande byggnader å platsen lämpligen borde bibehållas, dels

vilka byggnader vid etablissementet å Marieberg som med fördel kunde

flyttas till Lilla Frösunda, dels slutligen behovet av nybyggnader. I skrivelsen

har fortifikationsstyrelsen därefter framlagt ett på grundval av

1) För sistnämnda belopp har enligt beslut av 1938 års riksdag (skrivelse nr 05) täckning

beretts från försälj ningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

den utav styrelsen verkställda utredningen uppgjort förslag angående signalregementets

förläggning till Lilla Frösunda, emot vilket förslag regementschefen

och chefen för fjärde arméfördelningen samt sjukvårds- och veterinärinspektionerna

icke haft något att erinra. Enligt detta förslag skulle

åtskilliga av de nuvarande byggnaderna vid Lilla Frösunda bibehållas och

användas för den nya förläggningen. Så skulle bland annat bliva fallet med

corps de logiet, som skulle användas till officersmäss nr. m., de båda flygelbyggnaderna,

vilka skulle användas till expeditioner och bostadslägenheter,

befintliga baracker, förrådshus m. m., vilka skulle användas till förläggnings-

eller förrådslokaler m. m. Kostnaderna för behövliga ändrings- och

inredningsarbeten m. m. uti ifrågavarande byggnader hava beräknats till

250,000 kronor, vartill skulle komma 5,000 kronor för rivning av vissa befintliga

byggnader, som av olika anledningar icke borde bibehållas för den

nya förläggningen. Vidare skulle tvenne för närvarande å Marieberg befintliga

byggnader, vilka vore användbara jämväl i den nya förläggningen, flyttas

och uppföras å lämpliga platser vid Lilla Frösunda. Kostnaderna härför

hava beräknats uppgå till 40,000 kronor. Slutligen skulle nybyggnad företagas

av ett flertal byggnader, bland annat fyra kompanikaserner för manskapsförläggning,

kanslibyggnad, tre bostadsbyggnader för underofficerare

m. fl., mässbyggnader för underofficerare och manskap, köks- och matsalsbyggnad,

vakt- och arrestbyggnad, sjukhus, stallar, ridhus, exercishus, förråds-

och verkstadsbyggnader m. m. Kostnaderna för dessa nybyggnader

jämte stängsel, väganläggningar, ledningar för vatten, avlopp och belysning

m. m. hava beräknats till 5,000,000 kronor. Till de sålunda angivna kostnaderna

skulle dessutom komma dels 100,000 kronor för ritnings-, kontroll- och

besiktningsarbeten m. m., dels 17,000 kronor för flyttning av förråd och expeditioner

m. m., dels ock det belopp av 40,000 kronor, som enligt vad i det

föregående omförmälts förskotterats från lantförsvarets anslag till extra utgifter

för täckande av merkostnader för de byggnadsarbeten för förläggningen

vid Lilla Frösunda, vartill 1937 års riksdag ställt medel till förfogande.

I anslutning till det sålunda framlagda förläggningsförslaget har fortifikationsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för ordnandet av signalregementets etablissement vid Lilla Frösunda i

huvudsak enligt det av styrelsen uppgjorda förslaget måtte, utöver av 1937

års riksdag medgivna 165,000 kronor, från medel, som influtit genom försäljning

av mark å Ladugårdsgärde, få disponeras ett belopp av 5,452,000 kronor,

varav för budgetåret 1938/1939 3,000,000 kronor, men med rättighet för fortifikationsstyrelsen

att redan under budgetåret 1938/1939 kontraktera samtliga

arbeten för etablissementet ifråga inom den angivna kostnadsramen.

I utlåtande den 8 februari 1938 över fortifikationsstyrelsens nyssnämnda

framställning har statskontoret anfört följande:

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har 1937 års riksdag (skrivelse

nr 391) i anledning av en av Kungl. Majit gjord framställning (proposition nr

303) medgivit, att för utförande av vissa byggnadsarbeten för signalregemen
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr list).

tets förläggning å Lilla Frösunda finge från den i statskontorets räkenskaper

upplagda diversemedelstiteln »Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde»

disponeras ett belopp av högst 165,000 kronor.

Med vad sålunda förekommit skulle närmast överensstämma, att även de

ytterligare kostnader 5,452,000 kronor (varav 3,000,000 kronor för budgetåret

1938/1939), som enligt fortifikationsstyrelsens förevarande framställning

erfordras för ordnandet av signalregementets etablissement vid Lilla Frösunda,

anvisades att utgå från samma diversemedelstitel.

Statskontoret får emellertid erinra örn att ämbetsverket i ett denna dag

avgivet utlåtande angående utflyttning till Järvafältet av Stockholms garnison

tillhörande truppförband m. m. uttalat, att — såvida för utflyttningen erforderligt

byggnadsanslag icke ansåges böra anvisas å driftbudgeten under fjärde

huvudtiteln och i samband därmed ett mot anslaget svarande belopp av försäljningsmedlen

tillgodofördes samma budgets inkomstsida — den anordningen

kunde vidtagas, att anslag för ändamålet ifråga tillsvidare anvisades

å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket, varvid med den

slutliga regleringen borde anstå, intill dess att frågan örn de budgettekniska

formerna för redovisningen av försvarsväsendets fastighetsinnehav blivit löst.

Rörande detta spörsmål tillåter sig statskontoret i övrigt hänvisa till vad i

nämnda utlåtande anförts.

I det i föreliggande framställning begärda medelsbeloppet ingår jämväl

ett belopp av 40,000 kronor, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 15 oktober

1937 förskotterats från lantförsvarets anslag till extra utgifter. Nämnda

anslag torde genom omföring från ovanberörda diversemedelstitel böra erhålla

gottgörelse för ifrågavarande förskotterade belopp.

Departementschefen.

Av den här lämnade redogörelsen för Stockholmstruppernas förläggnings

fråga och därmed sammanhörande spörsmål framgår, att denna fråga sedan

lång tid tillbaka varit föremål för ingående utredningar och upprepade förslag.

Den ständigt fortgående utvecklingen på det militära området med därav

föranledda ändrade fordringar i avseende å övningsterräng och sättet för

militära övningars bedrivande har medfört, att Ladugårdsgärdet med däromkring

liggande mark på Norra Djurgården blivit allt mindre lämpligt såsom

övningsplats för garnisonens truppförband. Detta förhållande har blivit ännu

mera framträdande, sedan statsmakterna beslutat, att stora delar av Norra

Djurgården skulle exploateras för bostadsbebyggelse. Såsom i det föregående

framhållits hava Stockholmstruppernas militära övningar till följd härav

under de senare åren i allt större utsträckning måst förläggas till det jämlikt

beslut av 1905 års riksdag inköpta, norr örn Stockholm belägna s. k.

Järvafältet, där särskilda anordningar för beredande av förläggningsmöjliglieter

för trupperna därför måst vidtagas. Dessa anordningar, vilka hittills

varit av mera provisorisk karaktär, hava emellertid endast i ringa grad kunnat

ersätta en ordnad kasernförläggning. Tjänsten därstädes har därför, särskilt

under otjänlig väderlek, ofta blivit onödigt tung och påfrestande för personalen,

vilket i sin tur medfört, att utbildningsarbetet försvårats. Aven örn

under den senaste tiden vissa förbättringar vidtagits eller planerats med avseende

å förläggningsförhållandena å Järvafältet, synes det dock vara uppen
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 180.

bart, att truppförläggningen därstädes icke kan ordnas på ett i allo tillfredsställande

sätt utan uppförande av nja kasernetablissement. Att så skulle ske, bär

också redan tidigt varit förutsatt. Med ett slutligt ställningstagande till denna

fråga har emellertid hittills ansetts böra anstå i avvaktan på statsmakternas

beslut rörande arméns omorganisation. Sedan sistnämnda fråga numera

vunnit sin lösning genom 1936 års försvarsbeslut — vilket i förevarande

hänseende bygger på den förutsättningen, att Stockholmsgarnisonens truppförband

och anstalter komma att bliva förlagda till Järvafältet — föreligger

ur denna synpunkt icke något hinder för att nu upptaga förläggningsfrågan

till slutlig prövning.

Till de militära skälen för genomförande av en snar utflyttning av Stockholmstrupperna

till Järvafältet kommer att en dylik åtgärd torde bliva nödvändig,

därest den av statsmakterna beslutade markexploateringen å Norra

Djurgården skall kunna fortgå efter tidigare uppdragna riktlinjer. Inom den

närmaste tiden lärer nämligen denna exploatering hava fortskridit så långt,

att av den markareal, som enligt 1928 års riksdags beslut i första hand avsågs

för exploatering, föga mer än kasernområdena och vad därtill hörer

återstår till försäljning. Utan ett friläggande av dessa områden kommer därför

vidare exploateringsverksamhet på Ladugårdsgärdet att inom kort helt

förhindras. Aven av denna anledning är det sålunda av vikt, att Stockliolmstruppernas

förläggningsfråga snarast möjligt erhåller sin lösning.

De utredningar och förslag beträffande utflyttningen, som vid upprepade

tillfällen avgivits av myndigheterna, erbjuda också enligt min mening erforderligt

underlag för besluts fattande rörande de blivande förläggningsplatserna

åtminstone för flertalet av de truppförband och anstalter, som äro avsedda

att förläggas å Järvafältet.

Såsom i det föregående framhållits utgöras dessa truppförband och anstalter

av — förutom Svea ingenjörkår, Stockholms tygstations ammunitionsförråd

och försvarsväsendets kemiska anstalt, vilka redan fått sina förläggningsplatser

bestämda — Svea livgarde, Livregementet till häst, Svea artilleriregemente,

signalregementet, Stockholms tygstation utom ammunitionsförrådet

samt arméns intendenturförråd i Stockholm.

Av dessa är signalregementet redan delvis förlagt till Lilla Frösunda

å Järvafältet och i enlighet med myndigheternas enhälliga tillstyrkan torde

jämväl den återstående delen av nämnda regemente böra förflyttas dit från

sin nuvarande förläggning å Marieberg.

Beträffande förläggningsplatser för de övriga till utflyttning avsedda förbanden

och anstalterna hava, såsom av det föregående framgår, delade meningar

i viss mån gjort sig gällande hos de i ärendet hörda myndigheterna.

Sålunda hava arméförvaltningens fortfikationsstyrelse (fortifikationsdepartement)

och chefen för fjärde (östra) arméfördelningen med stöd av den utredning

i ärendet, som verkställts av garnisonskommitténs arbetsutskott, ansett

att etablissementen för samtliga ifrågavarande förband borde förläggas till

södra och sydöstra delarna av övningsfältet. Till denna uppfattning balock

chefen för armén anslutit sig. Chefen för försvarsstaben åter har funnit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 180. 3B

en dylik förläggningsplan mindre tillfredsställande särskilt ur luftskyddssynpunkt

och därför ansett, att förläggningsplatser för åtminstone något eller

några av förbanden borde sökas längre nordvästut på fältet.

Enligt det av fortifikationsstyrelsen framlagda och av chefen för armén

förordade alternativet föreslås Svea livgarde skola förläggas till trakten av

Sörentorp norr örn Över-Järva, Livregementet till häst till det norr örn

Sörentorp belägna, till inköp föreslagna området vid Tegelhagen, Svea artilleriregemente

till trakten av Risne gård mellan samhällena Bromsten och

Duvbo söder örn landsvägen Stockholm—Enköping, Stockholms tygstation

utom ammunitionsförrådet till trakten söder örn Risne samt arméns intendenturförråd

till trakten av Bagartorp strax väster örn Ulriksdals station.

Enligt det av chefen för försvarsstaben ifrågasatta alternativet, vilket

bygger på förutsättningen av en ytterligare utredning i ämnet, hava några

bestämda förläggningsplatser för de olika förbanden icke angivits. Såsom

önskvärt har emellertid framhållits, att endast ett av de till utflyttning

ifrågasatta regementsförbanden — utom signalregementet — förlädes till den

södra delen av övningsfältet och de båda andra på från varandra skilda

platser längre nordvästut. Försvarsstabschefen har emellertid samtidigt förklarat,

att han, därest en ytterligare utredning i ämnet skulle äventyra en

snar utflyttning av garnisonens truppförband, icke ville motsätta sig en

lösning i huvudsak enligt fortifikationsstyrelsens förslag, därvid det emellertid

syntes böra övervägas örn icke beslutet i fråga örn något av förbanden,

företrädesvis Livregementet till häst, tills vidare kunde uppskjutas i avvaktan

på en undersökning av möjligheterna för detta förbands förläggning

till annat område.

För egen del har jag av den i ärendet förebragta utredningen bibragts

den uppfattningen, att en lösning av förläggningsfrågan åtminstone i huvudsak

bör sökas efter de av fortifikationsstyrelsen angivna riktlinjerna. Skälen

härför äro i korthet följande.

Liksom fortifikationsstyrelsen anser jag, att vid bedömandet av de olika

förläggningsplatsernas lämplighet övningskravens tillgodoseende bör komma

i förgrunden. Det synes vara obestridligt, att dessa krav bäst tillgodoses

genom det av fortifikationsstyrelsen framlagda förslaget. Såsom av bifogade

kartskiss (se bilaga) framgår skulle enligt detta förslag samtliga etablissement

komma att ligga utanför den del av övningsfältet, som lämpar sig för övningar

i större förband. Det berättigade önskemålet, att kasernförläggningarna

i minsta möjliga mån skola inkräkta på fältets egentliga övningsområde,

har härigenom blivit tillgodosett. Möjligheterna till artilleriskarpskjutningar

och fältskjutningar med kulsprutor och eldhandvapen å övningsfältet

röna icke heller någon inverkan av de föreslagna kasernanläggningarnas

tillkomst. Hänsyn har vidare tagits till angelägenheten av att erhålla

liimpliga avstånd från förläggningsplatserna till den redan å fältet befintliga

skolskjutningsbaneanläggningen ävensom till de för övningar i större förband

passande terrängområdena.

Jämväl ur andra synpunkter synas de av fortifikationsstyrelsen föreslagna

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 180. m 38 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majus proposition nr 180.

förläggningsplatserna vara i stort sett lämpligt valda. Sålunda ligga de,

enligt vad utredningen giver vid handen, ur synpunkten av avlopps- och

vattenledningssystemens ordnande förhållandevis väl till. För förbindelsemöjliglieterna

med Stockholm och angränsande samhällen är väl sörjt dels

genom redan befintliga vägar, dels ock genom två järnvägslinjer, som framgå

invid eller i närheten av de föreslagna förläggningsplatserna. Genom att

avståndet till Stockholm blir relativt litet torde brandskyddet kunna ordnas

genom överenskommelse med Stockholms stad utan upprättande av särskild

brandkår för garnisonen. Den relativa närheten till Stockholm och ett

flertal andra samhällen medför jämväl, att befälspersonalens bostadsfråga

synes kunna åtminstone i huvudsak ordnas utan särskilda åtgärder från

statens sida. Ur samtliga nu angivna Synpunkter synes en förläggning

enligt fortifikationsstyrelsens förslag vara att föredraga framför den av chefen

för försvarsstaben ifrågasatta ordningen med två förband förlagda längre

nordvästut på övningsfältet.

Chefen för försvarsstaben har emellertid såsom huvudsakligt skäl för sina

erinringar anfört, att vid förläggningsfrågans bedömande större hänsyn borde

tagas till faran för anfall från luften än som skett i det av fortifikation sstyrelsen

framlagda förslaget, enligt vilket samtliga etablissement skulle förläggas

till ett jämförelsevis begränsat område i sydöstra delen av övningsfältet,

vissa med förläggningsplatserna gränsande intill varandra. De föreslagna

förläggningsområdena vore dessutom belägna intill järnvägslinjer — Svea

livgarde och Livregementet till häst dessutom vid eller i närheten av sjö —

varjämte vissa av dem komme att vara förlagda på samma enslinje. Allt

detta vore ägnat att underlätta orienteringen vid ett eventuellt flyganfall.

I likhet med försvarsstabschefen anser även jag, att vid förläggningsfrågans

lösande tillbörlig hänsyn måste tagas till luftskyddssynpunkten.

Dock kan åt denna synpunkt icke få tillmätas en avgörande betydelse. Såsom

fortifikationsstyrelsen påpekat torde nämligen förläggningsfrågan först

och främst böra betraktas såsom en fredsangelägenhet, varav följer, att vid

dess avgörande hänsyn i första hand bör tagas till under fred rådande förhållanden.

Att därvid icke får bortses från de förhållanden, som kunna

inträda vid ett krigsutbrott med därvid föreliggande risker för anfall från

luften, ligger i sakens natur. Men denna hänsyn får enligt min mening icke

drivas därhän, att man på den grund väljer förläggningsplatser, som skulle

försvåra Järvafältets utnyttjande för övningsändamål eller som eljest av

ekonomiska eller andra skäl äro mindre lämpliga.

Ur synpunkten av det anförda synes den av fortifikationsstyrelsen föreslagna

dislokationen av de olika förläggningarna på Järvafältet kunna sägas

i stort sett innebära ett så långt gående hänsynstagande åt luftskyddssynpunkten

som med hänsyn till andra på frågan inverkande faktorer kan

anses lämpligt och riktigt.

Örn jag sålunda är beredd att i stort sett tillstyrka fortifikationsstyrelsens

förslag, anser jag dock, att vissa skäl tala för försvarsstabschefens förslag,

att med bestämmandet av förläggningsplats för något förband bör anstå

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

tills vidare. Enligt fortifikationsstyrelsens förslag skulle Svea livgarde förläggas

till trakten av Sörentorp och Livregementet till häst till terrängen närmast

norr därom, Tegelhagsområdet, som för ändamålet skulle förvärvas för

kronans räkning. För att i någon mån minska de olägenheter, som ur luftskyddsoch

mobiliseringssynpunkt och i viss mån även ur övningssynpunkt anses vara

förenade med detta förläggningsförslag, har chefen för försvarsstaben ifrågasatt,

örn icke åtminstone beslutet beträffande Livregementets till häst förläggning

borde tillsvidare uppskjutas i avvaktan på en undersökning av möjligheterna

för detta förbands förläggande till annat område. Då frågan örn utflyttning av

nyssnämnda regemente icke synes vara av lika brådskande natur som motsvarande

fråga för de övriga förbanden, finner jag mig böra biträda detta

försvarsstabschefens förslag. Under sådana förhållanden synes det jämväl

böra tillsvidare anstå med avgörandet av frågan örn förvärvandet av Tegelhagsområdet

för kronans räkning.

Bortsett från frågan örn utflyttandet av Livregementet till häst finner jag

mig sålunda böra tillstyrka fortifikationsstyrelsens förläggningsförslag. Svéa

livgarde torde alltså böra förläggas till trakten av Sörentorp, Svea artilleriregemente

till trakten av Risne, Stockholms tygstation till trakten söder

örn Risne i närheten av Solvalla hållplats samt arméns intendenturförråd

till trakten av Bagartorp.

Sedan förläggningsplatserna för de nämnda förbanden och anstalterna

blivit fastställda, lära vissa förberedande arbeten och åtgärder för förläggningarnas

ordnande böra omedelbart igångsättas. Sålunda böra vissa markundersökningar

och andra utredningar utföras ävensom ritningar och kostnadsförslag

uppgöras. De för nästkommande budgetår erforderliga kostnaderna

härför hava av fortifikationsstyrelsen beräknats till 250,000 kronor,

därvid förläggningen för Livregementet till häst medtagits i beräkningen.

Som emellertid frågan örn nämnda regementes förläggning icke nu upptages

till behandling, torde nämnda kostnadsbelopp kunna minskas till 200,000

kronor.

På sätt fortifikationsstyrelsen anfört lärer det vidare, för att arbetena å de

blivande etablissementen skola påskyndas och icke onödigtvis fördyras, vara

lämpligt att före arbetenas igångsättande till de olika förläggningsplatserna

framdraga ledningar för vatten, avlopp och elektrisk kraft ävensom iordningställa

behövliga material vägar. Kostnaderna härför hava av fortifikationsstyrelsen

beräknats till 2,000,000 kronor. Med hänsyn till att förläggningen

för Livregementet till häst icke heller i detta fall bör medtagas i beräkningen,

lärer emellertid den för nästkommande budgetår för dessa ändamål

erforderliga summan kunna begränsas till 1,600,000 kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet för de nu nämnda förberedande åtgärderna

skulle sålunda för nästkommande budgetår uppgå till (200,000 + 1,600,000=)

1,800,000 kronor.

Såsom i det föregående omförmälts har fortifikationsstyrelsen i skrivelse

den 31 december 1937 framlagt förslag angående ett definitivt ordnande av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.ts proposition nr 180.

signalregementets förläggning vid Lilla Frösunda. Enligt detta förslag skulle

för ändamålet dels vissa nu å Lilla Frösunda befintliga byggnader omändras

och göras användbara för förläggningen, dels en del vid Marieberg

befintliga byggnader överflyttas till Lilla Frösunda, dels ock vissa nybyggnader

företagas. De sammanlagda kostnaderna för förläggningens slutliga

ordnande — utöver det belopp av sammanlagt 205,000 kronor, som genom

tidigare beslut ställts till förfogande för ändamålet — hava beräknats till

5,412,000 kronor. Fortifikationsstyrelsen bär hemställt, att av nyssnämnda

belopp en summa av 3,000,000 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande

för nästkommande budgetår med rätt för styrelsen att inom den för förläggningens

slutliga ordnande angivna kostnadsramen under budgetåret kontraktera

samtliga återstående arbeten för etablissementet.

För egen del bär jag redan i det föregående tillstyrkt, att signalregementets

nu till Marieberg förlagda del flyttas till Lilla Frösunda. Med hänsyn

till de avsevärda olägenheter, som den nuvarande delade förläggningen i olika

avseenden medför för regementet, synes det vara synnerligen angeläget, att

detta förbands förläggningsfråga snarast möjligt blir slutligt ordnad. Då det

av fortifikationsstyrelsen framlagda förslaget, vilket tillstyrkts av chefen för

armén, synes vara i stort sett lämpligt och väl avvägt, finner jag mig böra

biträda detsamma. Jag förutsätter dock, att definitiva situationsplaner och

huvudritningar m. m. sedermera skola underställas Kungl. Majit för fastställelse.

Emot de i förslaget upptagna kostnadsberäkningarna synes icke

något vara att erinra.

I enlighet med fortifikationsstyrelsens förslag torde av det för etablissementets

färdigställande erforderliga beloppet, 5,412,000 kronor, en summa

av 3,000,000 kronor böra ställas till styrelsens förfogande för nästkommande

budgetår. Yad beträffar arbetets utförande lärer det böra få ankomma på

Kungl. Majit att i mån av behov föranstalta örn träffande av avtal örn

entreprenader m. m. beträffande samtliga för etablissementets färdigställande

erforderliga arbeten, allt inom den för hela förläggningens ordnande angivna

kostnadsramen.

Beträffande gäldandet av ifrågavarande kostnader för förberedande åtgärder

för Stockholmsgarnisonens utflyttande till Järvafältet m. m. finner jag mig, i anslutning

till vad statskontoret anfört och efter att härutinnan hava inhämtat

chefens för finansdepartementet mening, böra föreslå, att de för nästkommande

budgetår för ändamålet erforderliga medlen förskottsvis anvisas å

kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket. Förutsättningen är

härvid, att de å den i statskontorets räkenskaper upplagda diversemedelstiteln

»Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde» inflytande försäljningsmedel,

i den mån icke för visst fall särskilda omständigheter föranleda till

annat, tills vidare fonderas för att sedermera tagas i anspråk för reglering

av samtliga förskott för bestridande av de med garnisonens utflyttande till

Järvafältet förenade byggnadskostnaderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM 1938. K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj-.ts proposition nr 180.

dels till förberedande åtgärder för Stockholms garnisons utflyttande

till Järvafältet å kapitalbudgeten för budgetåret 1938/1939

under fonden till förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag

av 1,800,000 kronor,

dels ock till ordnande av signalregementets förläggning ä Lilla

Frösunda i enahanda ordning anvisa ett reservationsanslag av

3,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Osterholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 180.

Bilaga.

RELATIONS K ARTA

ÖVER

JÄRVAFÄLTET

NORA

(fräns för fältet

Område inom fältet, sorn

ej Hilbor detsamma,

Kasern område

CLmm u n i Höns för rads område

SKALA 1:20000

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:253 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående anslag till påbörjande av vissa till Stockholms garnison hörande truppförbands och anst s. 4 i texten
  2. SU 1938:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avslag till påbörjande av vissa till Stockholms garnison hörande truppförbands och anstalters utflyt s. 5 i texten