Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av kronan tillhöriga stadsägan nr 485 å västra området i Södertälje

1938-03-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:183, Angående försäljning av kronan tillhöriga stadsägan nr 485 å västra området i Södertälje

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 183.

5

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av kronan tillhöriga stadsägan nr 485 å västra

området i Södertälje; given Stockholms slott den 3

mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Genom köpekontrakt den 16 november 1908 försålde Södertälje stad till

kronan ett söder örn lägenheten Fribohagen invid vägen till Tvetaberg beläget

område i Södertälje — i stadens fastighetsregister numera benämnt

stadsägan nr 485 å västra området — örn 2,530 kvadratmeter för en köpeskilling

av 1,500 kronor.

I skrivelse den 10 februari 1932 hemställde arméförvaltningens dåvarande

artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement, att Kungl. Maj:t måtte

639 38

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

föreslå riksdagen medgiva, att omförmälda stadsäga, varå på sin tid uppförts

en byggnad för inrymmande av landstormsförråd samt uthus, finge mot viss

mellangift utbytas mot annan för uppläggning av landstormsförråd lämplig

tomt i stadens mera centrala delar samt att visst belopp finge tagas i anspråk

till bestridande av kostnaderna för berörda mellangift samt omförmälda

byggnaders flyttning till den nya tomten och ombyggnad.

Såsom skäl för sin framställning åberopade departementen, att den å stadsägan

befintliga förrådsbyggnaden, som alltjämt vore i gott stånd, under

senare år icke kunnat användas, enär på grund av dess isolerade läge på

ett avsevärt avstånd utanför stadens bebyggda delar risken för inbrott varit

alltför stor samt att en effektiv bevakning av landstormsförrådet skulle draga

alltför stora kostnader.

Genom beslut den 13 januari 1933 fann Kungl. Majit emellertid ifrågavarande

framställning icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Uti en av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, jämte eget yttrande,

den 25 februari 1938 överlämnad skrift, dagtecknad den 31 januari samma

år, har Idrottsföreningen Kamraterna, Södertälje, anhållit att för en köpeskilling

av 4,000 kronor få för föreningens disposition inköpa omförmälda

fastighet, som för närvarande vore uthyrd åt föreningen.

I sitt berörda yttrande har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse anfört

i huvudsak följande:

I avsikt att utröna möjligheten av en försäljning av såväl landstormsförrådstomten

som därå uppförda byggnader hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement

hösten 1936 genom annons i tidningspressen infordrat

anbud å inköp av tomten och byggnaderna. Före den bestämda anbudstidens

utgång hade tre anbud inkommit, varav det högsta, lydande å 3,600 kronor,

avgivits av omförmälda idrottsförening. Samtidigt "hade föreningen hemställt,

att den måtte för en tid av fem år och mot en årlig hyra av 300 kronor

få hyra fastigheten, att huvudsakligen nyttjas till skidstuga under vintersäsongen.

Utredningen angående lantförsvarets behov av fastigheten hade

emellertid icke hunnit slutföras, varför departementet icke ansett sig redan

då kunna taga definitiv ställning till frågan om fastighetens försäljning. Enär

det syntes departementet önskvärt, att fastigheten genom uthyrning kunde

göras inkomstbringande för lantförsvaret samt chefen för dåvarande östra

arméfördelningen i skrivelse till departementet förklarat sig icke hava något

att erinra mot en uthyrning av densamma, hade föreningen hänvisats till

arméfördelningschefen för förhyrning av fastigheten. Sedermera hade den

30 november 1936 avtal träffats mellan arméfördelningschefen och föreningen,

varigenom föreningen för en tid av fem år från den 1 oktober 1936

förhyrt fastigheten mot en årlig hyra av 300 kronor. I samband därmed hade

föreningen av arméfördelningschefen erhållit tillstånd att företaga viss ombyggnad

av byggnaderna.

Sedan fortifikationsdepartementet anmodat arméfördelningschefen att inkomma

med yttrande, huruvida fastigheten kunde antagas bliva behövlig för

något lantförsvarets ändamål, hade arméfördelningschefen i skrivelse till

departementet den 9 december 1936 meddelat, att, med hänsyn till det behov

av förrådsbyggnader för Stockholms luftvärn, som i en snar framtid

komme att uppstå, skäl enligt hans förmenande icke förelåge att för det då
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 183. 7

varande försälja fastigheten, enär byggnaderna eventuellt kunde komma till

användning genom förflyttning till annan plats.

Vid sedermera på föranstaltande av fortifikationsdepartementet verkställd

värdering av fastigheten hade densamma av värderingsmännen, departementets

domäntjänsteman och byggmästaren O. Åkerlind i Södertälje, åsatts

ett värde av 5,859 kronor, varvid tomten värderats till 759 kronor, förrådshuset

till 4,700 kronor och ett uthus till 400 kronor.

Därjämte hade arméförvaltningens arkitekt avgivit yttrande angående möjligheten

av byggnadernas förflyttning till annan plats och därvid anfört i

huvudsak följande. Det hade ifrågasatts, att byggnaderna längre fram skulle

flyttas till Järvafältet för att där användas som förråd för luftvärnsmateriel.

Ungefärliga kostnaden för sådan flyttning kunde beräknas till 7,500 kronor.

Uppförande av nya förrådsbyggnader av ungefär samma typ och storlek som

ifrågavarande beräknades draga en kostnad av cirka 15,000 kronor. Skillnaden

mellan kostnad för flyttning och nybyggnad skulle bliva cirka 7,500

kronor, vilken summa med tillägg för värdet av tomten, beräknat till cirka

660 kronor, eller sammanlagt 8,160 kronor, borde ställas emot försäljningspriset,

3,600 kronor. Alternativet flyttning av byggnaderna skulle alltså rent

siffermässigt innebära en förtjänst för statsverket av 4,560 kronor gentemot

alternativet försäljning. Emellertid bleve en sålunda flyttad byggnad icke

jämförbar i kvalitet med en nybyggnad, då materialet, åtminstone i viss utsträckning,

icke vore förstklassigt och man vid återuppförande av äldre

byggnad vore bunden av förutvarande dimensioner och materialval etc., som

kanske vore mindre lämpligt för det nya ändamålet. Det kunde därför

hända, att den beräknade vinsten bleve ganska illusorisk och att i stället det

andra alternativet skulle vara att föredraga.

Sedan chefen för fjärde arméfördelningen beretts tillfälle att yttra sig

över idrottsföreningens förberörda framställning hade arméfördelningschefen

i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 23 februari 1938 framhållit, att han

tidigare — med hänsyn till ifrågavarande förrådsbyggnads eventuella framtida

tagande i anspråk, eventuellt efter flyttning till annan plats, vid Södertälje

för förvaring av luftvärnsmateriel — ställt sig avvisande mot byggnadens

försäljning. En försäljning för det dåvarande kunde möjligen medföra,

att nytt förråd framdeles i stället måste uppföras vid Södertälje. Härigenom

kunde ökad kostnad uppstå. Om emellertid den framtida förrådsfrågan

kunda anses vara säkerställd även örn försäljning nu skedde, hade han mot

en sådan intet att erinra.

Beräffande frågan huruvida förrådsbyggnaderna vore lämpliga och erforderliga

för förvaring av luftvärnsmateriel hade fortifikationsstyrelsen samråd

med ämbetsverkets tygdepartement, som förklarat sig anse, att byggnaderna

å nuvarande plats icke kunde användas för nämnda ändamål. För närvarande

disponerade lantförsvaret icke någon annan tomt i Södertälje eller

trakten däromkring, till vilken byggnaderna skulle kunna flyttas. Såsom framginge

av arkitektens ovan omförmälda utredning skulle byggnadernas nedtagning

och återuppförande på annan plats rent siffermässigt sett vara för

kronan förmånligare än fastighetens försäljning och uppförande av nytt förrådshus

för luftvärnsmateriel. Fortifikationsstyrelsen ansåge emellertid för

sin del, att den ekonomiska fördel, som möjligen skulle kunna vinnas genom

byggnadernas framtida flyttning och användning såsom förrådsbyggnader,

vore så problematisk, att en försäljning nu vore att föredraga. Vad anginge

den erbjudna köpesumman, vöre denna visserligen lägre än det å fastigheten

satta värdet. På grund av fastighetens isolerade läge på ett avsevärt avstånd

utanför stadens bebyggda delar syntes det dock icke kunna förväntas, att

någon högre köpeskilling skulle kunna erhållas. Med hänsyn därtill och med

s. 8 Kontrollera mot PDF

Demart emerits*

chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

avseende fästat jämväl vid det förhållandet, att föreningen redan å fastigheten

fått nedlägga icke obetydliga kostnader — enligt en idrottsföreningens

skrivelse bilagd ombyggnadsplan belöpande sig till 2,335 kronor — ansåge

fortifikationsstyrelsen den erbjudna köpeskillingen kunna godtagas.

Av utredningen i ärendet torde framgå, att ifrågavarande markområde

med därå uppförda byggnader icke lämpar sig för det militära ändamål, för

vilket det förvärvats, nämligen uppläggning av landstormsförråd. Markområdet

torde icke heller kunna anses vara erforderligt för annat lantförsvarets

eller statens behov. Däremot synes markområdet synnerligen väl

lämpa sig för det syfte, vartill den anmälde köparen, Idrottsföreningen Kamraterna

i Södertälje, avser att utnyttja detsamma. Yad därefter beträffar

den av föreningen erbjudna köpeskillingen, 4,000 kronor, understiger den

visserligen det fastigheten åsätta värdet med 1,859 kronor. Såsom fortifikationsstyrelsen

framhållit torde emellertid på grund av fastighetens isolerade

läge på ett avsevärt avstånd från stadens bebyggda delar en högre köpeskilling

icke kunna väntas bliva erbjuden för densamma. Med hänsyn härtill

och till det förhållandet att föreningen redan å fastigheten nedlagt icke

obetydliga kostnadsbelopp samt att föreningens ändamål med fastighetens

förvärvande torde får anses vara av visst allmänt intresse, anser jag mig

böra tillstyrka den ifrågasatta försäljningen. Emellertid torde köparen

böra ensam svara för samtliga med köpet förenade lagfarts- och andra kostnader.

Inflytande köpeskillingsmedel torde, efter avdrag av eventuella försäljningskostnader,

böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och

andra försvarsändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stadsägan nr 485 å västra området i Södertälje med därå

befintliga byggnader må försäljas till Idrottsföreningen Kamraterna

i Södertälje för en köpeskilling av 4,000 kronor och på

villkor i övrigt, att köparen ensam vidkännes samtliga av försäljningen

föranledda lagfarts- och andra kostnader, samt

att inflytande köpeskilling, efter avdrag av eventuella försäljningskostnader,

må tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1938:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronan tillhöriga stadsägan nr 485 å västra området i Södertälje. a1 i texten