Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående särskilda grunder för klockaroch organistlöns bestämmande samt örn dispositionen av till klockaroch organisttjänst hörande avlöningstillgångar

1938-02-25 · 87 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:188, Med förslag till lag angående särskilda grunder för klockaroch organistlöns bestämmande samt örn dispositionen av till klockaroch organisttjänst hörande avlöningstillgångar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns

bestämmande samt örn dispositionen av till

klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar;

given Stockholms slott den 25 februari 1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående särskilda grunder

för klockar- och organistlöns bestämmande samt örn dispositionen

av till klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 188.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Förslag

till

Lag

angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande

samt örn dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande

avlöningstillgångar.

Härigenom för ordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

För varje klockar- och organisttjänst, vartill rätteligen hör lönefastighet

eller lönefond, som i denna lag sägs, eller varmed är förenad viss

åt klockaren eller organisten annorstädes än i lönefastighet upplåten

bostadslägenhet, har klockardistriktet att företaga reglering av klockarens

och organistens löneförmåner till överensstämmelse med vad i denna

lag stadgas; skolande därvid i övrigt iakttagas vad i lag eller annan

författning finnes örn ordnandet av dessa befattningshavares löneinkomster

föreskrivet.

2 §•

I denna lag avses

med klo ekar distrikt: församling, som själv handhar de med klockares

eller organists avlönande förbundna angelägenheter, eller, där två eller

flera församlingar gemensamt handhava dessa angelägenheter, sådan

samfällighet;

med lönefastighet: jord (bebyggd eller obebyggd), som blivit klockaren

eller organisten på lön anslagen eller annorledes anvisats såsom avlöningstillgång

vid tjänsten, ävensom å annan mark uppförd byggnad,

som — utan att eljest till byggnaden hör jord — utgör avlöningstillgång,

som nu sagts; dock skall icke såsom lönefastighet anses bostadslägenhet,

som av klockardistriktet tillhandahålles befattningshavaren i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

någon även för annat ändamål disponerad byggnad, vilken icke i sin

helhet utgör avlöningstillgång vid tjänsten;

med lönefond: vid en klockar- eller organisttjänst, från tid före lagens

tillämpning beträffande tjänsten i fråga, uppsamlade försäljnings- eller

andra ersättningsmedel eller avkomstmedel eller eljest för löneändamål

avsedda medel, som härröra av alltjämt eller tidigare till tjänsten hörande

lönefastighet.

Lönefastighet, som med hänsyn till storlek, värde eller av annan särskild

anledning, enligt vad i 5 § sägs, skall bibehållas såsom publik

arrendegård, benämnes i förevarande lag klockarhemman.

Med boställskapital förstås jämlikt 9 §, efter uppskattning av de till

en klockar- eller organisttjänst hörande lönefastigheter och lönefonder,

i areal åkerjord fastställt värde av dylika avlöningstillgångar.

Med boställsränta förstås för visst år efter fastställd avkastningsprocent,

som i 9 § sägs, beräknad avkastning av boställskapitalet.

Om klockares avlöning.

3 §■

Vid lönereglering enligt denna lag skall klockarens lön sättas att helt

utgå i penningar. Årligt lönebelopp, som därvid bestämmes, må ej,

med mindre domkapitlet så medgiver, understiga sammanlagd boställsränta,

som vid tiden för löneregleringen belöper å för tjänsten gällande

boställskapital.

Uppgår vid lönereglering sammanlagda boställsräntan till högre belopp

än som skäligen bör tillkomma klockaren i lön, skall klockardistriktet

därom göra anmälan hos domkapitlet. Det ankommer för sådant fall

på domkapitlet att, med tagen hänsyn till omfattningen av klockarens

tjänstegöromål och fästat avseende därå, att dennes löneförmåner under

de föreliggande omständigheterna bliva tillräckliga för tjänstens behöriga

upprätthållande, bestämma, huruvida och i vad mån klockarens lön

må vid löneregleringen sättas lägre än i första stycket sägs.

4 §.

1. Det åligger varje klockar distrikt att, örn förhållandena så kräva,

vid löneglering enligt förevarande lag eller, där sådan lönereglering icke

ifrågakommer, vid anställande av ny klockare, åt klockaren såsom tjänstebostad

anvisa särskild, efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet.

Där tjänstebostad anvisas klockaren, skall denne vara skyldig att mottaga

densamma och att rörande lägenhetens begagnande iakttaga av

klockardistriktet meddelade närmare föreskrifter. För åt klockaren an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

visad tjänstebostad skall denne erlägga årlig ersättning med skäligt, av

klockardistriktet bestämt belopp. Sådan ersättning må klockaren tillförbindas

att erlägga genom avdrag å den för året till honom utgående

lönen.

2. Har klockardistriktet åtagit sig att — tillika med tjänstebostad —

tillhandahålla klockaren för tjänstebostaden erforderligt bränsle, åligger

det klockaren att i enahanda ordning, som stadgats i fråga om ersättning

för tjänstebostads begagnande, för emottaget sådant bränsle erlägga

ersättning, beräknad efter klockardistriktets självkostnadspris.

Om disposition av avlöningstillgångar vid

klockartjänst.

5 §•

1. Beträffande varje till klockartjänst hörande lönefastighet skall,

sedan boställskapital och avkastningsprocent, på sätt i 9 § stadgas, blivit

för fastigheten fastställda, av stiftsnämnden, efter samråd med klockardistriktet,

uppgöras och till Konungens beprövande överlämnas förslag

örn fastighetens lämpligaste disposition. Härvid skall, under beaktande

av fastighetens storlek, värde och beskaffenhet i övrigt, undersökas,

huruvida och i vad mån fastigheten är erforderlig för något kommunalt

eller annat allmänt ändamål eller densamma, såsom för främjande

av uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk, lämpar sig

att försäljas eller fastigheten tjänligare bör bibehållas såsom publik

arrendegård, klockarhemman.

2. I den mån dispositionen av lönefastighet, på sätt i 1 mom. avses,

icke blivit genomförd, då lönereglering enligt denna lag vinner tillämpning

vid den klockartjänst, vartill lönefastigheten hört, skall fastigheten

omhändertagas av stiftsnämnden för att av denna tillsvidare förvaltas

enligt de närmare föreskrifter, Konungen härför meddelar.

3. Klockarhemman skall för kyrkofondens räkning disponeras och förvaltas

på sätt om allmänt kyrkohemman är eller varder stadgat. Annan

lönefastighet, som ej varder försåld, skall, där laga hinder icke möter,

övertagas av den församling, inom vars område fastigheten är belägen,

för att av denna församling, med förbehåll likvisst för särskild till fastigheten

tidigare upplåten rätt, disponeras på sätt örn kommunal egendom

i allmänhet gäller. Där åtkomst till fastigheten för församlingen

icke kan av densamma styrkas, skall äganderätten till fastigheten, i samband

med dess överlämnande till församlingen, överlåtas å denna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

6 §•

Lönefond, som härrör av klockarhemman, skall tillföras kyrkofonden.

Av annan lönefastighet härrörande lönefond skall överlämnas till den

församling, inom vars område fastigheten är belägen.

På sätt sålunda för lönefond stadgats, skall ock redovisas behållen

del av köpeskilling, som inflyter vid försäljning av lönefastighet eller

del av sådan fastighet.

Rörande dispositionen av till församling överlämnade medel, som ovan

sägs, skall gälla vad i särskild lag är föreskrivet i fråga om användningen

av ersättning, som av församling uppburits vid försäljning av

tillgång för stadigvarande bruk.

7 §•

Församling, som, jämlikt vad härförut stadgats, har att för egen disposition

övertaga lönefastighet, lönefond eller försälj ningsmedel för lönefastighet,

skall stå i ansvar för boställskapital, som för sådan avlöningstiilgång

fastställts.

För boställskapital, som för klockarhemman och till kyrkofonden överförd

lönefond blivit fastställt, ansvarar kyrkofonden.

8 §•

1. För boställskapital ansvarig församling har att, oavsett vad eljest

för gäldande av klockarlön må på församlingen ankomma, till avlöning

vid den klockartjänst, för vilken boställskapitalet gäller, årligen tillskjuta

så stort belopp, som svarar mot för året å detta boställskapital belöpande

boställsränta.

Till avlöning vid klockartjänst, vartill klockarhemman hört, skall ur

kyrkofonden till klockardistriktet årligen utgå ett belopp, motsvarande

den för året å boställskapitalet för klockarhemmanet och därtill hörande

lönefond belöpande boställsränta.

Vad till klockarlönen sålunda av viss församling eller av kyrkofonden

särskilt tillskjutes skall av klockardistriktet tagas i anspråk till avlöningens

bestridande, innan därtill för året ytterligare erforderliga medel

inom distriktet uttaxeras.

2. Där enligt 1 mom. till klockarlön tillskjutet belopp till följd av

domkapitlets bestämmande, på sätt i 3 § sägs, eller eljest icke för året

helt åtgår till avlöning vid tjänsten, skall överskjutande belopp av

klockardistriktet avsättas och fonderas. Sålunda avsatta medel skola

av klockardistriktet göras räntebärande och skall därå upplupen ränta

tilläggas kapitalet; ägande Konungen att, efter därom gjord framställ
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

ning, av ifrågavarande medel bevilja församling inom klockardistriktet

bidrag för tillgodoseende av sådant kyrkligt ändamål, vartill kyrkokassas

medel må av församling användas.

Om uppskattning av avlöningstillgångar vid

klockarg änst.

9 §.

1. Före verkställandet av lönereglering, som i 1 § sägs, skall särskild

uppskattning ske av till klockargänsten hörande lönefastigheter och

lönefonder.

Uppskattning av lönefastighet skall avse utrönande av fastighetens

beräkneliga saluvärde vid tiden för uppskattningens företagande ävensom

värdet av den behållna årsavkastning, som fastigheten må antagas

kunna vid samma tidpunkt lämna.

Behållen årsavkastning av lönefond uträknas efter den procent av

lönefondens uppskattade värde, som vid tiden för uppskattningen skall

för bestämmande av tillskott till pastorats prästlönekostnader tillämpas

vid beräkning av prästlönefonds avkastning.

2. För bestämmande av boställskapital skall enligt 1 mom. uppskattat

värde av lönefastighet och av lönefond omräknas i areal åkerjord.

Arealen åkerjord angives därvid i hektar eller motsvarande lägre ytenhet

efter det för orten vid senast verkställda allmänna fastighetstaxering

tillämpade enhetsvärdet å åker av högsta inom samma ort förekommande

godhetsklass vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt

byggnadsbestånd.

Enligt 1 mom. bestämd årsavkastning av de lönefastigheter och lönefonder,

vilkas uppskattade värden sålunda legat till grund för visst

boställskapitals bestämmande, skall omräknas i procent av det sammanlagda

uppskattningsvärde, som i boställskapitalet ingår, och skall detta

procenttal utgöra avkastningsprocent för boställskapitalet.

3. Boställskapital och avkastningsprocent fastställas av stiftsnämnden.

Talan mot av stiftsnämnden därom meddelat beslut må fullföljas hos

kammarkollegiet genom besvär, vilka skola hava till kollegiet inkommit

före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden erhållit

del av beslutet. Över kammarkollegiets beslut må klagan ej föras.

Om organists avlöning m. m.

10 §.

I fråga om organists avlöning, dispositionen av till organisttjänst

hörande lönefastigheter och lönefonder samt uppskattning av sådana

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.

avlöningstillgångar skall i tillämpliga delar gälla vad härförut i denna

lag stadgats beträffande klockares avlöning och dylika avlöningstillgångar

vid klockartjänst.

Särskilda bestämmelser.

11 §•

Därest laga kraft ägande beslut, varigenom — på sätt i 9 § stadgats

— boställskapital och avkastningsprocent blivit beträffande viss lönefastighet

fastställda, sedermera skulle befinnas i avseende å fastighetens

ägovidd eller bebyggelse vila på väsentligen oriktiga förutsättningar,

åge Konungen på därom av vederbörande församling eller klockardistrikt

gjord framställning förordna om den ändring av berörda värden, som

må av omständigheterna påkallas.

Jämkning, som nu sagts, åge Konungen jämväl på framställning av

församlingen medgiva, där lönefastigheten blivit försåld till pris understigande

fastighetens i fastställt boställskapital ingående beräknade saluvärde,

så ock för det fall att församlingen i följd av byggnads- och

underhållsskyldige boställshavarens betalningsoförmåga icke kunnat till

fullo utfå ersättning, som boställshavararen vid avträdessyn å lönefastigheten,

hållen i samband med denna lags tillämpning beträffande

tjänsten i fråga, ålagts utgiva för bristande byggnad och underhåll å

fastigheten.

Framställning, som här ovan i första och andra styckena avses, skall,

för att kunna vinna beaktande, vara till ecklesiastikdepartementet ingiven

sist inom ett år efter det lönereglering enligt 1 § för den ifrågavarande

tjänsten vunnit tillämpning; dock att framställning berörande

vid avträdessyn utdömd ersättning, varom i andra stycket sägs, må ingivas

inom ett år från det synen vunnit laga kraft.

Därest vid avträdessyn, som i andra stycket avses, boställshavare

ådömd ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastighet

befinnes vara för boställshavaren alltför tyngande, må Konungen på

ansökan av boställshavaren kunna medgiva denne befrielse från eller

skälig nedsättning i sådan hans ersättningsskyldighet; och äger Konungen

därvid tillika förordna om den jämkning av förutnämnda beträffande

lönefastigheten fastställda värden, vartill sålunda lämnat medgivande

föranleder.

12 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna

lag, utfärdas av Konungen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer. Med lagens

ikraftträdande upphör att gälla vad i annan lag eller författning finnes

stridande mot bestämmelserna i denna lag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 188.

9

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Jag anhåller att få anmäla en fråga berörande klockares och organisters

avlöning och, i samband därmed, spörsmålet örn ändrad disposition

av de åt dessa befattningshavare anslagna boställen.

Ett av huvudsyftena med den sedan senare hälften av förra seklet

företagna nyordningen beträffande löneförhållandena för befattningshavare

i allmän tjänst har varit den definitiva avvecklingen av det av

ålder i vårt land tillämpade system, varigenom sådana befattningshavare

helt eller delvis avlönats med anvisande av boställen för nyttjande

under s. k. bostadsrätt och med avkomsten av löningsjord i övrigt.

Inom såväl civil- som militiestaten är denna nyordning sedan

länge — örn man frånser ett ringa antal övergångsfall — genomförd.

Vad angår ecklesiastikstaten åvägabragtes omsider, för församlingsprästernas

del, avvecklingen av naturaavlöningssystemet genom 1910 års

prästlönelagstiftning. För tvenne andra till ecklesiastikstaten hörande

befattningshavargrupper, dels den fåtaliga kretsen av rikets biskopar,

dels klockare och organister, har, såsom bekant, motsvarande reform

genom förhållandenas makt kommit att än mera fördröjas. Sedan 1936

års riksdag och kyrkomöte godkänt då framlagda förslag till ändrade

bestämmelser örn biskoparnas avlönande samt de nya författningarna i

ämnet trätt i tillämpning från och med den 1 maj 1937, är en definitiv

nyordning i här berörda hänseende för biskoparnas del säkerställd.

Praktiskt taget utgöra klockarna (klockare, organister och kyrkosångare)

för närvarande den enda större tjänstemannagrupp, för vilken avvecklingen

av det antikverade jordavlöningssystemet ännu icke fått sin

lösning.

Jag får erinra örn att spörsmålet örn en lagstiftning beträffande klockarboställena

i riket tidigare varit före dels i ett större sammanhang,

nämligen gemensamt med övriga frågor angående en tilltänkt omregle
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

ring av klockarinstitutionen i dess helhet, dels beträffande vissa begränsade

rättsförhållanden, i en av Kungl. Majit till 1932 års kyrkomöte

avlåten framställning.

Redan den 31 januari 1908 avgåvo särskilda kommitterade ett betänkande

med förslag till en genomgripande omorganisation av klockarinstitutionen.

Det uppdrogs sedermera åt hovrättsrådet K. J. Ekman

att inom departementet biträda vid frågans fortsatta behandling, särskilt

vad anginge de med klockarinstitutionen förenade löneförmåner.

Ekman avgav den 7 januari 1915 en promemoria i ämnet. Härefter

tillkallades ytterligare sakkunniga, vilka den 19 maj 1915 överlämnade

förslag till lag angående kantorer.

Efter nådigt uppdrag utarbetade vidare regeringsrådet G. Thulin en

vidlyftig utredning angående klockar-, organist- och kantors-(kyrkosångar-)befattningarna,

vilken år 1919 befordrades till trycket (1919 års

klockarutredning). Denna innehåller, förutom omfattande historiska och

statistiska utredningar, en redogörelse för 1915 års förslag och däröver

avgivna yttranden ävensom nytt förslag till riktlinjer för lagstiftning i

ämnet. Thulin avgav även ett förslag till lag angående kantorer jämte

därmed sammanhängande författningsförslag. Sedermera tillkallades ytterligare

fyra sakkunniga att under Thulins ordförandeskap biträda med

fortsatt utredning rörande klockarinstitutionen. Dessa sakkunniga avlämnade

ett den 6 mars 1920 dagtecknat betänkande.

Med skrivelse, nr 13, till 1920 års allmänna kyrkomöte framlade Kungl.

Majit ett i allt väsentligt med sistnämnda sakkunnigas betänkande överensstämmande

förslag till lag örn kantorer. Förslaget antogs med några

mindre modifikationer av kyrkomötet. Genom proposition, nr 22, föreslog

Kungl. Majit 1921 års riksdag att antaga det av kyrkomötet antagna

lagförslaget. På hemställan av första lagutskottet i dess utlåtande,

nr 25, blev emellertid propositionen avslagen av riksdagen.

Till den nyss av mig omnämnda framställningen till 1932 års kyrkomöte

skall jag i det följande återkomma.

De med klockarboställsväsendet i dess hittillsvarande former förbundna

olämporna torde sedan länge vara så väl kända, att någon utförligare redogörelse

därför icke nu synes behövlig. En belysande skildring av dessa

olämpor finnes senast framlagd i en till Kungl. Majit den 21 december

1935 inkommen framställning i ämnet från Lunds stifts och Hallands

organist- och kantorsföreningar. I den förevarande skrivelsen, som torde

få såsom bilaga fogas till detta protokoll (Bil. I), framhålles, hurusom

för de kyrkomusici, i vilkas avlöning avkastning från klockargårdar ingår,

berörda inkomst är förknippad med risker, som på senare tid hotat

att för dem få rent av ruinerande följder. Den underhålls- och byggnadsskyldighet,

som anses åvila boställshavaren, hade — enligt vad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

i skrivelsen betonas — genom byggnadskostnadernas stegring blivit en

börda, som verkade en nedbrytande otrygghet. Såväl här åsyftade

missförhållanden som andra betydande, med den antikverade rättsregleringen

beträffande dessa boställsfastigheter förbundna olägenheter, vilka

jag vid handläggningen inom departementet av hithörande ärenden haft

särskild anledning uppmärksamma, hava föranlett mig undersöka, huruvida

icke en snar och verksam reform på denna punkt inom förvaltningen

läte sig genomföra. Efter av Kungl. Majit därtill lämnat bemyndigande

har en utredning av härmed sammanhörande spörsmål verkställts

av tillkallad sakkunnig, kammarrådet Tom Wohlin, som med

skrivelse den 15 september 1936 till mig överlämnat ett av honom upprättat

förslag till frågans lösning.

Innan jag övergår till en redogörelse för det nu av mig berörda förslaget,

anhåller jag att få lämna några uppgifter rörande de boställsfastigheter,

varom här är fråga.

Som bekant är för närvarande, åtminstone formellt-organisatoriskt,

klockarinstitutionen uppdelad på tre skilda befattningar: klockar-, organist-

och kyrkosångar-(kantors-)befattning. I de flesta fallen äro dessa

tjänster med varandra förenade. Av de för klockarinstitutionen anslagna

boställena eller löningsjordarna äro de ojämförligt flesta anvisade såsom

klockarboställe. I ett fåtal församlingar finnas boställsjordar betecknade

såsom organistboställe. Jord, uttryckligen anvisad såsom boställe

eller lönetillgång för kyrkosångare, är icke känd.

På den företrädesvis rättshistoriska frågan örn tillkomsten av klockarboställena

— under vilken beteckning jag i det följande kommer att

inbegripa även de boställsfastigheter som äro särskilt anvisade såsom

lönetillgång vid organisttjänst — behöver jag i detta sammanhang icke

närmare ingå. Jag erinrar blott om det kända förhållandet, att man

härvid har att räkna med ett nog så brokigt ursprung. Såsom fallet är

i fråga om prästlönej or darna har man sålunda i första hand att leda

detta ursprung tillbaka till upplåtelser av församlingarna, till anslag

från kronan eller till dispositioner av enskilda. På kameralhistoriska

och jordrättsliga utredningar i dessa ursprungsfrågor hava, som bekant,

nedlagts mycken forskarmöda. Det kan befaras, att betydelsen för det

allmänna av dessa utredningar icke motsvarat de därå gjorda arbetsoch

kostnadsinsatserna. Av uppenbart intresse för en rationell lösning

av det föreliggande förvaltningsproblemet är återigen en kännedom om

den allmänna karaktären av det fastighetsbestånd, varom nu är fråga.

Känt är sålunda, att de för avlöningsändamål för klockar- och organisttjänsterna

under tidernas lopp tillkomna anslagen av boställs- och löningsjord

utgöras av fastigheter av mycket skiftande storlek och värden.

I några för mig tillgängliga tabellbilagor, vilka ock torde få såsom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

bilagor fogas till detta protokoll (Bil. II a—e), hava sammanställts

vissa statistiska siffror rörande egendomarna i fråga. Siffrorna grunda

sig å uppgifter, som under år 1936 erhållits från kyrkoråd och stiftsnämnder,

och ha lämnats såsom svar å en från ecklesiastikdepartementet

företagen enquéte. De erhållna uppgifterna ha i fråga om såväl

fullständighet som precisionen i allmänhet lämnat åtskilligt övrigt att

önska. För den översiktliga belysning av fastighetsbeståndets allmänna

karaktär, som med uppgifternas insamlande i första hand åsyftats, lära

de dock kunna göra tillräcklig tjänst.

Uppgifterna ha sammanställts, först i tre huvudtabeller med hänsyn

till de ifrågavarande boställsfastigheternas fördelning dels efter storlek

och ägoslag samt förekomsten av bebyggelse och efter taxeringsvärden,

dels efter fastigheternas förhandenvarande utnyttjande och omfattningen

av å desamma förekommande bebyggelse samt dessutom i två specialtabeller,

angivande dels de bebyggda fastigheterna fördelade med

hänsyn till vem byggnadsskyldigheten för närvarande ansetts åligga,

dels samtliga redovisade fastigheter fördelade efter förekomsten av virkesavkastning

och storleken därav. Till dessa tabeller tillåter jag mig

att hänvisa. I förevarande sammanhang böra dock följande betydelsefulla

siffror särskilt framhållas.

Av tabellbilagorna II a och II b framgår sålunda, att av redovisade

774 klockar- och organistfastigheter sammanlagt 605 ha lägre areal inrösningsjord

än 10 hektar, medan blott 142 ha en inägoareal av 10 hektar

och därutöver. För 27 fastigheter saknas uppgift rörande arealen. Av

förenämnda 605 mindre fastigheter understiger för 200 stycken inägoarealen

en hektar. Av samtliga fastigheterna utgöras 58 av enbart tomtmark

och trädgård. Till 330 fastigheter hör, utöver den angivna inägoarealen,

dessutom en större eller mindre areal avrösningsjord. Vidare

inhämtas av samma tabeller, att 300 av de uppgivna fastigheterna äro

obebyggda och 474 försedda med mer eller mindre fullständig, boställs*

fastigheten såsom sådan tillhörande bebyggelse. Beträffande fastigheternas

betydenhet ur värdesynpunkt, sådan denna framgår av för fastigheterna

gällande taxeringsvärden, utvisa tabellerna, att 162 fastigheter

ligga i värde under 2,000 kronor och sammanlagt 441 fastigheter

under 10,000 kronor. För 130 fastigheter har värde ej uppgivits. I

denna sammanställning ha givetvis uteslutits särskilt åsätta taxeringsvärden

för å fastigheterna uppförda skolhus och dylika kommunala

byggnader.

Sakkunnigförslaget.

Jag övergår härefter till en redogörelse för den sakkunniges

förslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

Den sakkunnige har till en början , upptagit till besvarande frågan örn

en separat behandling av boställsfrågan vid klockar- och organisttjänsterna

och anför härom, bland annat, följande:

Omedelbara åtgärder för en reglering av detta spörsmål måste utan

tvekan bedömas såsom högeligen trängande. Det bör dock erinras

därom, att denna fråga kommit i ett mindre fördelaktigt läge därigenom,

att lösningen av densamma kommit att ingå såsom ett led i förslag

av större räckvidd, syftande till en allmän nygestaltning av klockarinstitutionen,

såväl i tjänsteorganisatoriskt som i avlöningshänseende.

Det förslag av sådan innebörd, som efter vidlyftiga förarbeten förelädes

1921 års riksdag, blev av vissa principiella skäl av riksdagen avböjt.

Huruvida de då anförda avslagsskälen — i främsta rummet betänkligheter

mot det intrång i den kommunala självbestämningsrätten, som

förslagens genomförande förmenades komma att medföra, — nu efter

halftannat årtionde skulle tilläggas samma utslagsgivande betydelse som

tidigare kan visserligen ställas i fråga. Utsikterna för en förnyad hänvändelse

till riksdagen för reglering av »klockarfrågan» i hela dess vidd

på de grunder, varpå 1921 års förslag vilade, måste väl i allt fall framstå

såsom ovissa. Med hänsyn till dessa förhållanden har det synts

angeläget att undersöka, huruvida icke en avveckling av klockarboställsväsendet

i dess hittillsvarande gestaltning kunde företagas utan samband

med en lösning av den s. k. klockarfrågan i dess helhet. En reform

i sådant hänseende behövde icke föregripa prövningen av de längre

syftande förslag till klockarinstitutionens omdaning, som tidigare framförts,

utan torde fast hellre bliva ägnad att jämna vägen för en definitiv

reglering av den därmed sammanhängande avlöningsfrågan. Jag har

sålunda stannat i den uppfattningen, att en dylik ordning för behandlingen

av de hithörande spörsmålen är både möjlig att följa och under

förhandenvarande förhållanden lämplig.

Den sakkunnige har härjämte funnit sig föranlåten att" för belysning

av det av honom framlagda förslaget förutskicka några erinringar av mera

allmän innebörd. Han yttrar:

Reformarbetet inom området för den kyrkligt-ekonomiska författningsregleringen

-— enkannerligen då det gällt dispositionen och förvaltningen

av för kyrkliga ändamål anslagen fast egendom — har sedan gammalt

i vårt land gått fram i trögt före. Huvudorsaken härtill ligger, som

väl känt är, i rättsregler!ngens egen natur och behöver i detta sammanhang

icke beröras. En medverkande faktor har dock otvivelaktigt varit,

att utredningen i dessa spörsmål merendels plägat läggas på så bred

bas, att detaljerna genom sin blotta mängd kommit att stå skymmande

för överblicken över den aktuella huvudfrågan. Rättsutvecklingen på

detta område har i följd härav merendels kommit att otillbörligen fördröjas,

och lösningen av uppkomna frågor har desslikes icke sällan blivit

lidande av en föga önsklig inveckling. Vad angår den nu aktualiserade

klockarboställsfrågan, synes det ligga vikt uppå, att denna herodes

en lösning efter möjligast enkla linjer. Otvivelaktigt kunna härvid

åtskilliga i och för sig beaktansvärda alternativ bringas under diskussion.

Allehanda önskemål kunna anmäla sig, och bristande utredning

kan efterlysas pä den ena eller andra punkten inom detta på antikve
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

rade rättsförhållanden rika rättsgebit. Önskar man omsider komma

från ord till handling i denna, i det hela, enbart praktiska förvaltningsfråga,

torde emellertid starka skäl tala för att i och för densammas

uppordnande söka taga ett mera summariskt grepp. Där större svårigheter

för utredning örn äldre förhållanden möta, torde med fördel erbjuda

sig att hellre än att minutiöst söka frilägga trådarna i härvan

resolut, örn uttrycket tillätes mig, hugga den av. Något allmänt intresse

av betydelse lärer genom ett sådant tillvägagångssätt icke komma

att äventyras.

Den reglering i lag, som här tarvas, synes kunna inskränkas till den

minsta möjliga omfattning. Endast de för omläggningen konstitutiva

bestämmelserna torde böra erhålla lags natur. De flera eller färre stadgande^

som tarvas för tillämpningen av den nya ordningen i dess detaljer,

kunna och böra lämpligen överlämnas åt en efterföljande reglering

i administrativ väg.

1. Boställsreformens inverkan å klockarnas och organisternas

löneförhållanden.

Den sakkunnige anför till utredning härom, bland annat, följande:

Huvudbestämmelsen om förmån av boställe vid klockarbefattning

återfinnes i 3 § i kungl, förordningen den 2 november 1883 angående

allmänt ordnande av klockarnas löneinkomster. I paragrafen är stadgat:

»Klockaren skall bibehållas vid bostad och jord, som må vara honom

på lön anslagna; dock att förmånen av bostaden och avkastningen av

jorden må i lönen inberäknas, såvitt hinder ej möter av särskilt meddelade

föreskrifter.»

Ehuru en viss tveksamhet förekommit beträffande tolkningen av här

återgivna stadgande, torde dess innebörd likväl, i belysning av uttalanden

i samband med stadgandets tillkomst, med rätt stor säkerhet få

antagas vara följande.

Boställsförmånen — vare sig denna består av bostad, av bostad med

tillhörande jord eller endast av löningsjord — skall regelrätt ingå i den

av församlingen för innehavare av klockartjönsten antagna löneregleringen

och vara upplåten åt denne under boställsrätt. Stadgandet att förmånen

av bostaden och avkastningen av jorden må inberäknas i lönen

syftar endast att ge uttryck åt den grundsatsen, att, då församlingen

enligt 2 § i förordningen har att bestämma den klockaren tillkommande

lönen i skäligt förhållande till omfattningen av hans tjänstegöromål,

bruks- och avkomstvärdet av de angivna naturalönetillgångarna får ingå

i den totallön, som efter skälighetsprövningen ansetts böra bestämmas.

Någon befogenhet för församlingen att, så att säga, lösa ut klockaren

med ett kontantbelopp, som antages svara mot värdet av de nämnda

förmånerna, och att därefter själv med större eller mindre frihet disponera

över den ifrågavarande fasta egendomen rymmer stadgandet icke.

Känt är emellertid, att en dylik reglering företagits i ett avsevärt antal

församlingar. I en del av här åsyftade fall stöder sig anordningen visserligen

på ett särskilt därtill lämnat medgivande av Kungl. Majit. I

regel lär dock sådant tillstånd icke lia utverkats. Församlingarnas i

dessa fall självrådigt vidtagna åtgärder få väl betraktas såsom liggande

vid sidan av klockaravlöningsförordningens bestämmelser och till följd

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188. 15

härav, åtminstone om man anlägger strängare formella synpunkter, sakna

rättslig giltighet.

Såsom en allmän förutsättning för företagande nu av en avveckling

av kloekarboställsinstitutet utan samband med en generell nygestaltning

av dessa tjänstemäns avlöningsförhållanden måste givetvis gälla,

att denna — partiella — reform icke i något avseende försämrar den

position i lönehänseende, som klockarkåren nu innehar. Man har härvid

att uppmärksamma, att bestämmelsen i ,‘3 § i klockaravlöningsförordningen

att »klockaren skall bibehållas vid bostad och jord, som må

vara honom på lön anslagna», åtminstone såtillvida är av viss betydelse

för kåren från löneregleringssynpunkt, som en församling icke är

berättigad att utmäta klockarlönen till belopp understigande värdet av

dessa naturaförmåner, där sådana finnas. De fall, då denna garanti

kan ha någon aktualitet, lära väl icke vara så särdeles många, då ju

även vid de svagast avlönade klockargänsterna i landet den reglerade

lönen merendels torde överskjuta värdet av naturaförmånerna. Tillbörlig

hänsyn till dessa fall lärer dock vid den nu tillämnade omregleringen

böra tagas. Här berörda förhållande påkallar bestämmelser av innebörd,

att de vid omregleringen inom varje församling befintliga fasta

klockaravlöningstillgångarna göras till föremål för en allmän värdeuppskattning.

Som jag i det följande får tillfälle att närmare beröra lärer

en dylik värdeuppskattning visa sig behövlig även för tillgodoseende av

andra med nämnda tillgångar förbundna intressen.

Såsom ovan framhållits finnes i åtskilliga församlingar boställe eller

löningsjord även vid organisttjänst. Beträffande dispositionen av sådan

fastighet saknas uttryckliga författningsbestämmelser. Man torde emellertid

lia att utgå ifrån att de regler, som enligt 3 § i klockaravlöningsförordningen

äro meddelade för dispositionen av klockarjord, sedvanerättsligt

äga motsvarande giltighet för organistboställena. Då en restfri

avveckling nu bör åvägabringas av boställsväsendet såväl för klockare

som för organister, bör givetvis sådan värdeuppskattning, som nyss

ifrågasatts för klockaravlöningstillgångarna, utsträckas till att avse jämväl

motsvarande tillgångar vid organisttjänst.

Bringas klockares och organisters innehav under boställsrätt av bostäder,

boställen och löningsjordar eller överhuvud deras rätt till avkomst

från sådana tillgångar att upphöra, uppställer sig spörsmålet,

huruvida och i så fall i vilken form tjänstebostad alltjämt bör tillhandahållas

här ifrågavarande kategorier befattningshavare. Det ligger i sakens

natur, att den nu tillärnade partiella reformen av kloekaravlöningsväsendet,

som blott avser att söka snabbast möjligt undanröja ett av

det gällande systemets mest i ögonen fallande, så att säga, tekniska

olämpor, icke kan undgå att erhålla en i viss mån preliminär karaktär.

Ett definitivt standpunktstagande till, bland andra, tjänstebostadsspörsmålet

kail svårligen ilga rum annat lin i sammanhang nied fastställandet

av de grunder, varpå löneregleringsfrågan i dess helhet, då denna

omsider kan få sin lösning, kommer att fotas. En provisorisk lösningslinje

får fördenskull här sökas.

Vad angili- det aktuella behovet av tjänstebostäder vid klockar- och

organistbefattningar, ina till en början erinras örn det hända förhållandet,

att dessa befattningar ofta äro icke blott sinsemellan förenade utan

även i avsevärd utsträckning, antingen båda eller endera av deni, för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

enade med folkskollärar!jäns!. Då innehavare av folkskollärar!^’anst

skall i denna sin egenskap åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande

ersättning i penningar, bortfaller vid tjänstekombination mellan

klockar- och organisttjänster, å ena, samt folkskollärar^änst, å andra sidan,

behovet av tjänstebostad vid de förra av dessa befattningar. En undersökning

har företagits, i vilken omfattning sådana tjänstekombinationer

förekomma i församlingar, varest avlöningsjord för klockare, respektive

för organist finnes anslagen. De för upplysning härutinnan erforderliga

uppgifterna lia på begäran lämnats av vederbörande tjänsteorganisationer

samt för Visby stift, inom vilket dylik organisation icke existerar,

av domkapitlet. En sammanställning av dessa uppgifter utvisar, att

totalantalet fall, då något slag av tjänstekombination, som nyss nämnts,

för närvarande förekommer, utgör icke mindre än 1,531 samt att av totalantalet

nuvarande, statistiskt redovisade 774 klockar- och organistboställsfastigheter

345 sådana fastigheter, eller 44,r, % av samtliga, finnas

vid de sålunda förenade befattningarna.

Åberopade sammanställning torde jämväl få såsom bilaga fogas till

detta protokoll (Bil. III).

Den sakkunnige anför vidare:

Det må erinras örn att någon allmän förpliktelse för församlingarna

att tillhandahålla klockare tjänstebostad icke finnes stadgad. Än mindre

finnas örn beskaffenheten av dylik bostad några speciella föreskrifter

meddelade. En reglering av sådan innebörd lär ej heller nu kunna ställas

i fråga. Så länge överhuvud utmätandet av klockarnas kontanta

löneförmåner är i princip hänlagt till församlingarnas eget fria bedömande,

allenast bundet av stadgandet, att lönen skall bestämmas i skäligt

förhållande till omfattningen av tjänstegöromålen, synes en reglering

av tjänstebostadsfrågan icke kunna sträcka sig längre än till ett

generellt åliggande för församling att, där förhållandena så kräva, åt

klockaren såsom tjänstebostad anvisa särskild efter ortens bruk ändamålsenlig

lägenhet. Bedömandet, huruvida förhållandena kräva ett

anordnande av dylik tjänstebostad, kan i särskilda fall givetvis ställa

sig ganska vanskligt. Den naturliga utgångspunkten för ett avgörande

härutinnan måste dock alltid bliva ett fastställande, huruvida tjänstegöromålens

omfattning och beskaffenhet fordra befattningshavarens stadigvarande

bosättning å viss plats samt huruvida å denna plats faktisk

möjlighet förefinnes för förhyrning av passande bostad till ett med hänsyn

till befattningshavarens löneförhållanden överkomligt pris. Då vidare

beträffande tjänstebostaden angives, att densamma skall vara av

ändamålsenlig beskaffenhet, må här påpekas, att häri ligger en förpliktelse

för församlingen att i sådant skick bibehålla bostaden under befattningshavarens

hela anställningstid. Uppmärksammas må i detta

sammanhang, att av församling jämlikt 1883 års klockaravlöningsförordning

fattat beslut om klockare tillkommande lön »i skäligt förhållande»

till tjänstegöromålen i rättspraxis ansetts kunna, i besvärsväg, dragas

under myndighets materiella prövning (jfr exempelvis R. Å. 1925:43).

Motsvarande rättsmedel mot möjliga maktmissbruk från församlings

sida i avseende å tjänstebostads anvisande och sådan bostads underhåll

synes givetvis även böra stå till buds, om stadgandena rörande tjänstebostads

villkorliga tillhandahållande gåves det innehåll, som nu sagts.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Klart är, att de nya löneregleringar för klockargänster med anslag

för närvarande av boställsjord, som i samband med reformens genomförande

påkallas, måste avse fastställande av s. k. bruttolön. Skall rätt

för tjänstinnehavaren eller eventuellt skyldighet för denne att disponera

viss tjänstebostad föreligga, böra bestämmelser härom av församlingen

visserligen meddelas i samband med lönens bestämmande men icke givas

innebörden eller formen av en naturaförmån. Då penninglönen skall

utgöra det totala lönevederlaget vid tjänsten, böra tydligen föreskrifterna

örn tjänstebostaden närmast gå ut på utsättandet av det ersättningsbelopp,

tjänstinnehavaren skall hava att vidkännas för bostadens begagnande,

med eventuell bestämmelse tillika, att vid löneutbetalningen

till tjänstinnehavaren avdrag må av församlingen göras för förfallet dylikt

ersättningsbelopp.

2. Dispositionen av klockar- och organistboställena efter

bost ällsre for mens genomförande.

Sitt förslag beträffande dispositionen av klockarboställena efter genomförandet

av en reform på hithörande förvaltningsrättsliga område har den

sakkunnige utvecklat sålunda:

Huvudproblemet vid en avveckling av jordavlöningssystemet för klockarna

knyter sig emellertid icke till reformens inverkan på löneförhållandena

för dessa befattningshavare i och för sig utan till spörsmålet om den framtida

dispositionen av de så att säga ledigblivande avlöningsfastigheterna.

Det måste anses ligga synnerlig makt uppå, att denna fråga kan givas en

lösning, som i görligaste utsträckning tillfredsställer rationella krav. Förutsättningarna

härför synas icke alldeles ogynnsamma. Man finner nämligen

lätt nog, att klockarfastigheterna representera ett publikt egendomsbestånd,

som i mångt och mycket intar en särställning inom det större komplex av

i allmän ägo befintliga fasta tillgångar, som rymmes under beteckningen

kyrklig jord. Det förefaller med hänsyn härtill, som om spörsmålet örn dispositionen

av klockarfastigheterna skulle i det väsentliga kunna hållas fritt

från den ofruktbara problemställning, som i stort sett satt sin prägel på de

senaste årtiondenas diskussioner kring prästlönejorden. Känt är, att klockarboställena

representera ett fastighetsbestånd av mycket heterogen beskaffenhet.

De förhållanden, som åskådliggöras av 1936 års enquéte rörande

dessa fastigheter, måste omedelbart giva övervägandena i dispositionsfrågan

en viss allmän huvudinriktning. Vid en jämförelse med prästlönejorden

visar det sig, att klockarlönefastigheterna äro ojämförligt fåtaligare än

prästlöneboställena — de förras antal uppgår sålunda till mindre än en

fjärdedel av de senare. Klockarlönefastigheterna utgöras härjämte genomsnittligt

av jordparceller av en långt mindre storleksordning och lägre

värdeklass än prästlöneboställena. Redan med hänsyn härtill måste konstateras,

att förutsättningarna för förvaltningsfrågans rationella tillrättaläggande

måste vara för klockarfastighetsbeståndet väsentligen andra än

då det gällt motsvarande spörsmål för prästlönejordens del. Olikheten i förutsättningarna

härutinnan framstår än starkare, då man uppmärksammar

den helt skiljaktiga rättsligt-ekonomiska ställning, som tillkommer prästlöneboställena,

i det dessa senare bilda underlag för de centralt, från kyrkofonden,

utgående tillskotten till prästlönerna, medan klockarjordarna, då

Bihang lill riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. A’r ISS.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

klockarnas avlönande alltjämt är en rent kyrkligt-kommunal angelägenhet,

äro helt friställda från en sådan uppgift.

Utfallet för prästlönejordens vidkommande av den för densamma år 1932

tillskapade förvaltningsordningen behöver i detta sammanhang icke och

skall ej heller här beröras. Allt som allt kan nämligen på goda skäl göras

gällande, att det i alldeles övervägande omfattning i små enheter splittrade

fastighetsbestånd, som klockarlönefastigheterna representera, till sin övervägande

del icke lämpar sig att hänläggas under vare sig ett »statligt»

eller ett »kommunalt» förvaltningssystem på hittills för prästlönejorden

beträdda vägar, förvaltningssystem, i vilka blotta mångfalden av i detalj

reglerande bestämmelser alltid mäste utgöra den allvarligaste fara för att

förvaltningen mer eller mindre kommer att framstå såsom ett självändamål.

Undersökningen bör, synes det, inledas på ett försök att finna en lösning,

som i största möjliga utsträckning gör en publik förvaltningsapparat

överflödig.

Möjlighet att träffa ett avgörande i sådan riktning örn klockarjordarnas

disposition saknas icke. Förverkligandet härav förutsätter åter, i första

hand, ett uppgivande i någon mån av vissa invanda betraktelsesätt, då det

gäller förfoganden över kyrklig jord, och, i andra hand, ett visst matt av

större handlingskraft hos de organ, som skola hava att föra en sådan —

i själva verket ej allt för vittutseende —- reform ut i livet. Ett program för

klockarboställsfrågans uppordnande i nu angivet syfte skall här i största

korthet skisseras.

Grundtanken i här berörda program bör vara den, att varje fastighetsparcell

skall i möjligast största utsträckning givas den användning, som

bäst svarar mot såväl dess beskaffenhet som föreliggande behov och som

på samma gång tillgodoser det angelägna intresset av, att dispositionsformen

möjliggör ett nedbringande till ett minimum av behovet i fortsättningen

av administration och kontroll från det allmännas sida. En målmedveten

aktion bör därför i första hand igångsättas för en inventering och utsortering

av de särskilda fastighetsenheterna från nu angivna synpunkt.

För bestämmande av de dispositionsformer, som därvid närmast böra komma

i fråga, synas omständigheterna själva giva en omedelbar vägledning.

1. Känt är och har redan i det föregående berörts, att i avsevärd utsträckning

inom församlingarna befintliga klockarjordar redan äro av kommunen

— den kyrkliga eller den borgerliga — helt eller delvis tagna i anspråk

för tillgodoseende av det ena eller andra av kommunens markbehov

—- vare sig nu detta skett i strikt författningsenliga former eller ej. Alla

praktiska skäl måste anses tala för, ej blott att dessa markdispositioner

göras bestående och, i fall av behov, legaliseras, utan jämväl att en sådan

reglering av dessa kommunala innehav sker under enklast möjlig rättstitel.

2. Man har anledning räkna med att, sedan de nuvarande innehavarna

av klockartjänst, i händelse av den nu tillämnade reformens genomförande,

successivt kommit att avträda sina innehav av avlöningsjord och dessa

jordar sålunda blivit frigjorda för annan disposition, från fler eller färre

kommuners sida leonline att anmälas ytterligare önskemål att för behov,

som ovan under 1. avsetts, få taga i användning dylik, merendels centralt

inom socknarna belägen mark. Bland markanspråk, som i sådant hänseende

närmast komma i fråga, har man givetvis att uppmärksamma anspråken på

tomt med eventuellt tillhörande trädgårdsland för de tjänstebostäder, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

församlingarna önska bibehålla eller nyanordna vid klockar- eller organisttjänsterna.

Dylika kommunala markanspråk böra ock i första hand tillgodoses.

3. Vid tillkomsten år 1932 av den gällande ordningen för priistlönejordens

förvaltning gavs från statsmakternas sida det livligaste uttryck åt den

grundsatsen, att den kyrkliga jorden borde stå till förfogande för främjande

genom försäljning av därför lämpade jordparceller av uppkomsten av

egna hem eller mindre jordbruk. Uttryckliga bestämmelser härom infogades

också nämnda år i 1927 års s. k. kyrkliga försäljningslag.

Det kan av de statistiska uppgifterna örn klockar jordarnas storleksförhållanden

lätt nog skönjas, att detta kyrkliga smågods, vilket till 78 å 79

procent av enheterna utgöras av fastigheter med en inägovidd icke överstigande

tio hektar, kan antagas i betydlig omfattning väl lämpa sig för

utbud till främjande av det jordsociala ändamål, som den kyrkliga försäljningslagen,

enligt vad nyss framhållits, syftar till att tillgodose. Förutom

bärkraftigare egnahemsjordbruk med normalmått intill angivna areal bör

här finnas en rätt riklig tillgång till mindre lotter, lämpade att utläggas

till och bilda såväl mindre jordbruks- som bostadsegnahemslägenheter. Av

de många obebyggda, till ytvidden obetydliga jordbrukslotterna lära härjämte

icke så få befinnas tjänliga att utbjudas till ägare av grannfastigheter

för arrondering av dessa senare, eventuellt för utökning av s. k. ofullständiga

jordbruk.

4. Genomföres i den utsträckning, som befinnes möjlig och lämplig, en

disposition av klockarfastigheterna på sätt här under 1—3 angivits, kommer

därutöver givetvis att av dessa återstå ett — som man dock kan hava

anledning hoppas, mindre — bestånd, örn vars disposition annan anstalt

måste träffas. Detta bestånd lärer företrädesvis komma att utgöras dels av

allehanda småjordar, som vid den företagna första inventeringen icke kunnat

givas någon aktuell användning, dels av en mindre grupp förhållandevis

större och värdefullare gårdar. Då de förra på goda grunder måste förutsättas

icke försvara kostnaden för någon som helst omständligare publik

fastighetsförvaltning, torde det utan varje tvivel visa sig mest praktiskt,

att desamma helt enkelt överlämnas till vederbörande församlings fria

disposition, inom de rättsliga gränser, som för kommunal egendomsförvaltning

i allmänhet äro utstakade. Vad åter den mindre gruppen av här ifrågavarande

mera värdefulla egendomar beträffar, måste en strängare reglerad

förvaltningsordning för dem anses motiverad. T anslutning till de jordsociala

grundsatser, som beträffande jord i allmän ägo numera mestadels upprätthållas

och ävenledes beträffande den kyrkliga jorden synas böra följas, torde

sistnämnda klockaregendomar böra reserveras för disposition såsom publika

arrendegårdar.

3. Den kyrkor ätt sliga innebörden av den föreslagna omdispositionen

av boställsfastigheterna.

Beträffande den kyrkorättsliga innebörden och de närmare konsekvenserna

av det sålunda skisserade dispositionsprogrammet har den sakkunnige

vidare anfört, bland annat, följande:

Vid regleringen av den kyrkliga jordens rättsliga ställning i vårt land har

grundsatsen följts, att värdet av denna historiskt uppsamlade förmögenhet

borde oavkortat bibehållas såsom ett underlag för finansieringen av ut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition AV LSS.

gifterna för statskyrkans verksamhet. Principen i denna sin generella form

har under lagstiftningsarbetet på ifrågavarande område icke mött någon

egentlig gensägelse. Det må dock framhållas, att man rätt allmänt torde

göra sig överdrivna föreställningar om den anpart av de kyrkliga utgifterna,

sorn kail bestridas med avkastningen av den ifrågavarande fasta egendomen.

Undersöker man siffrorna härutinnan för det avsnitt inom den kyrkliga

ekonomien, som drager de ojämförligt största utgifterna — prästlöneområdet

— befinnes, att, medan totalutgiften för här berörda ändamål —

med grov approximation — kan beräknas bestiga sig till en summa av 25

å 30 miljoner kronor årligen, årsavkastningen av prästlönejord och vederlag

därför kan med utgående från totalsumman av för landets löneboställen

gällande normalavkastningsvärden och eljest tillgängliga redovisningar

skattas till ej fullt 4 miljoner kronor. Avkastningen av prästlönejorden

torde sålunda med endast 14 å 15 procent bidraga till täckande av kostnaderna

för statskyrkoprästernas avlöning. Vad för denna utgift ytterligare

kräves eller de överskjutande 85 till 8G procenten måste, som bekant, uttagas

genom beskattning i statlig eller kommunal form. Några motsvarande

siffror, då det gäller lönerna för klockare och organister samt avkastningsvärdet

av de åt dessa tjänstemän anslagna fastigheterna finnas icke

officiellt sammanställda. Alan har dock utan tvivel att räkna med att beloppet

av vad av klockarfastigheterna kan utvinnas för löneändamål utgör

en än blygsammare kvotdel av totallönesumman för klockarinstitutionen i

rikets församlingar. Grundsatsen, att det värde den kyrkliga jorden representerar,

bör redovisas som en speciell tillgång för finansieringen av de

kyrkliga institutionernas upprätthållande nu och framdeles, får väl sålunda

i avseende å klockarjordarna anses äga en ringa praktisk betydelse. Hur än

härmed må förhålla sig, visar sig likvisst, att den berörda grundsatsen låter

sig väl tillgodose även med det dispositionsprogram, vars konturer blivit

här ovan uppdragna, och detta i själva verket med längre gående garantier

i sådant hänseende än de, varmed omdisposition av klockarlönefastigheter

hittills i praxis i många fall omgärdats.

Utgångspunkten för en reglering i här angivna syfte är givetvis den, att

avlönandet av klockare och organister alltjämt förblir en kyrkligt-kommunal

angelägenhet. Åled hänsyn härtill bör ett värde, motsvarande värdet av

det nuvarande klockarjordbeståndet, alltfort vara ställt till församlingarnas

förfogande direkt eller indirekt för klockarnas och organisternas avlönande.

Då emellertid avgörande praktiska hänsyn påkalla, att så i regel må kunna

ske i möjligast enkla och obundna former, bör garantiregleringens ledande

tanke vara den, att församlingarnas ansvar för sådant kapitalvärde gives

innebörden av en allmän förpliktelse gentemot de kyrkliga institutionerna

att under givna förutsättningar redovisa värdet av den övertagna jorden.

Denna förpliktelse eller, örn man så vill benämna den, kyrkligt-kommunala

obligation bör grundas på en värdering av de av respektive församlingar

övertagna fastigheter i dessas vid övergången till den nya ordningen befintliga

lagliga skick. För tillgodoseende av det från kyrkligt håll ofta understrukna

önskemålet örn en garanti mot de kyrkliga tillgångarnas värdereduktion

genom penningvärdets fall kunna vidare värderingssummorna

utan större omgång omräknas och utsättas i en värdebeständig valuta. På

sätt i det följande kommer att närmare beröras, synes det ligga närmast

till hands att såsom ett dylikt realvärde använda sig av viss ytenhet jord

av bestämd beskaffenhet. Det visar sig ock, att gällande ordning för de all
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

manna fastighetstaxeringarna i landet kan på ett nog så lätthanterligt sätt

tjäna som grundval för ett dylikt värderingssystem och dess tillämpning.

Engångsförrättningar för fastställande av de aktuella värdena å klockarjordarna

måste, på sätt i det föregående utvecklats, äga rum redan för erhållande

av grundbeloppen i de nya löneregleringar, som för boställsreformens

genomförande i varje särskild församling böra fastställas. Då de grunder,

efter vilka sådana värderingar böra företagas, givetvis sammanfalla

med dem, vilka böra följas vid beräkningen av församlingarnas ansvarsbelopp

gentemot de kyrkliga institutionerna, vinnes den betydande fördelen,

att samma uppskattningsresultat kan samtidigt tjäna bägge ändamålen.

Särskilda förrättningar för de kyrkligt-kommunala obligationssummornas

fastställande göras sålunda obehövliga.

Den i det föregående skisserade regleringen syftar till, för att än en gång

precisera dess bärande tanke, att regleringen, samtidigt med att den säkerställer

den förnuftigaste användningen av de mestadels små och föga bärkraftiga

klockarjordarna, på det sätt löser förvaltningsfrågan, att en publik

förvaltningsapparat för deras vård och tillsyn i stort sett göres överflödig.

Det kan förväntas, att en avveckling av klockarboställsväsendet

efter de här uppdragna linjerna skulle av församlingarna ute i landet, vilka

hittills haft att dragas med ständiga bekymmer för dessa fasta tillgångars

författningsenliga handhavande enligt hittills gällande ordning, komma att

mötas enbart med tillfredsställelse. En oeftergivlig betingelse för att en

nyordning enligt de föreslagna riktlinjerna skall leda fram till ett effektivt

resultat ar likvisst, att en fast ordning skapas för befordrande av de initiativ

och åtgärder i övrigt, som av omläggningen påkallas.

4. Proceduren för reformens genomförande.

Beträffande sättet för ny lönereglerings verkställande, sedan de för boställsreformens

genomförande föreslagna författningsbestämmelserna trätt

i kraft, och rörande i samband därmed ifrågakommande åtgärder med avseende

å boställsfastigheterna har den sakkunnige anfört:

Det ligger i det här framlagda dispositionsprogrammets natur, att dess

genomförande måste förutsättas draga ut över en viss övergångstid. Till en

början är att uppmärksamma, att för den definitiva prövningen av den

blivande dispositionen av varje enskild klockarfastighet, som för närvarande

är anslagen viss befattningshavare på lön, måste avvaktas den

tidpunkt, då fastigheten av denne i laga ordning avträdes. I fråga om denna

tidpunkt har man att räkna med tvenne alternativ. Då den planerade omregleringen

givetvis icke får företagas med förnärmande av sittande löntagares

rätt, har man sålunda antingen att invänta tiden för dennes avgång

från tjänsten eller söka befattningshavarens medgivande till ett avträde

av fastigheten dessförinnan. Den enskilde tjänstinnehavarens beredvillighet

härtill måste likväl av naturliga skäl bliva beroende på vilken lönefvllnad

i penningar han kan påräkna i ersättning för de naturaförmåner,

han enligt den gällande löneregleringen åtnjuter. Man finner sålunda, att

den primära angelägenhet det här gäller att uppordna är löneregleringsfrågan.

Proceduren för dennas behandling synes lämpligen kunna bliva följande.

Efter det författningsbestämmelserna i förevarande ämne trätt i kraft

beordras av stiftsnämnderna, vilka enligt gällande instruktion hava att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts -proposition Nr ISS.

utöva inseendet över klockar jordarna inom respektive stift, vederbörande

bostadsnämnder att, envar inom sitt distrikt, företaga de förrättningar, som

påkallas för berörda jordars värdeuppskattning. Enligt regler, som i specialmotiven

till ett vid denna skrivelse fogat lagförslag komma att närmare

beröras, upprättar boställsnämnden förslag beträffande varje särskild

fastighet dels till det kapitalvärde i penningar, som fastigheten prövas böra

åsättas, dels till ett beräknat årligt värde å avkastningen av fastigheten.

Förslaget underställes stiftsnämnden för granskning, varefter stiftsnämnden

fastställer ifrågavarande värden efter deras omräkning i realvärdet,

ytenhet jord, efter grunder, som närmare komma att beröras i specialmotiven.

För säkerställande av enhetlighet i tillämpade bedömningsgrunder,

synes rätt till besvär mot stiftsnämndens fastställelsebeslut böra inrymmas

åt församling och tjänstinnehavare. Rimligen bör dock med hänsyn till

dessa ärendens natur tillses, att Kungl. Majit icke belastas med deras

prövning. Helt tillfylles bör vara, att de ifrågavarande besvärsmålens avgörande

förlägges till ett underordnat centralt ämbetsverk, lämpligen kammarkollegiet,

såsom sista instans.

Sedan boställsfastigheternas uppskattningsvärden blivit i nu angiven

ordning fastställda och härom meddelade avgöranden vunnit laga kraft,

bör det omedelbart ankomma å församlingarna att genom särskilda beslut

företaga de jämkningar i gällande lönereglering för klockare och organist,

som påkallas av boställsreformen. Församlingen har sålunda att i första

hand fixera det belopp i penningar, vartill tjänstinnehavarens totala löneförmåner

prövas böra sättas. Där icke andra, av boställsreformen oberoende,

omständigheter föranleda rubbning i den gällande lönesättningen, blir

väl resultatet av denna förnyade lönesättning i regel allenast den, att till

den dittills kontanta lönen lägges de hittillsvarande naturaförmånernas årsvärde.

På sätt ovan utvecklats bör församling icke tillerkännas befogenhet

att reglera totallönen för vederbörande befattningshavare till belopp understigande

sådant värde. Tydligen kunna dock fall tänkas förekomma, —

särskilt torde så kunna bliva händelsen vid klockartjänst, varmed boställe

med rikligare skogstillgångar hittills varit förenat — då klockarlönen, om

denna skulle fastställas upp till förenämnda årsvärdes belopp, bleve med

hänsyn till göromålens omfattning oskäligt hög. För sådant fall bör det

ankomma å församlingen att söka myndighets — lämpligen domkapitlets —

medgivande till lönens bestämmande till lägre, skäligt befunnet belopp.

I syfte att på ett verksamt sätt intressera de — dock säkerligen fåtaliga

— församlingar, där en dylik situation kan tänkas bliva aktualiserad, för

hänvändelse till domkapitlet i nu angivet syfte, synes vid regleringen av

hithörande rättsförhållande böra tillses, att församlingarna göras i viss

omfattning delaktiga i den avkastning av klockarfastighet, som överskjuter

vad som erfordras till klockarlönens uppbringande till skäligt belopp.

Efter erhållen del av församlingens beslut örn den nya löneregleringen

har tjänstinnehavaren att göra anmälan, huruvida han önskar, med ingående

på denna, omedelbart avveckla besittningen av honom tillkommande

boställsförmån. Någon respittid för dylik anmälan synes icke behöva

eller ens lämpligen böra stadgas, då ju varje tjänstinnehavarens frånträdande

av bostället före avgången från tjänsten måste för det allmänna

innebära en fördel. I regel lär väl ock tjänstinnehavarens eget intresse härav

komma att göra sig gällande. Förklarar sig tjänstinnehavaren villig till

ett sådant frånträdande av boställe i förtid, bör anstalt omedelbart vid
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

tagas för förrättande av avträdessyn i hittills gällande ordning. För annat

fall kommer därmed att anstå till tidpunkten för tjänstinnehavarens avgång

från tjänsten. I god tid före det boställsfastigheterna korinne att i nu

angiven ordning avträdas av sina hittillsvarande innehavare, bör en malmedveten

undersökning igångsättas rörande fastigheternas blivande användning

i anslutning till det ovan härför uppställda programmet. Härvid

måste all erfarenhet anses tala för att initiativ och andra åtgärder för en

dylik uppgifts genomförande icke splittras på flera händer utan bliva fast

förlagda hos ett sammanhållande organ. Detta organ bör av naturliga skäl

bliva stiftsnämnden. Då den tillämnade avvecklingen med hänsyn till

klockar jordarnas ställning ytterst sker i församlingarnas intresse, bör givetvis

stiftsnämnden vid fullgörande av berörda uppgift upprätthålla en fortgående

kontakt med den församling, som därav närmast beröres. Klart är

att prövning av de dispositionsförslag, som stiftsnämnden skall hava att

beträffande varje särskild fastighet uppgöra, i sista hand bör tillkomma

Kungl. Majit. Förutses kan åter, att upprättande av sådana förslag i mångå

fall måste taga sin tid. Och även sedan Kungl. Majit beträffande dispositionen

av klockarjorden inom en församling meddelat definitiva förordnanden,

kan en längre eller kortare tid gå om, innan desamma kunna bringas

till verkställighet. Såsom ett oeftergivligt villkor uppställer sig härvid kravet,

att åt stiftsnämnderna, som skulle få åt sig uppdragen utredningen örn

klockar jordarnas disposition, också anförtros den — interimistiska — förvaltningen

av jordarna under avvecklingstiden. Ordningen för en sådan

förvaltning torde i huvudsak kunna lämpas efter vad som gäller för förvaltningen

av allmänna kyrkohemman. I den mån Kungl. Majits ifrågavarande

förordnanden koinme att gå ut på klockarfastighets överlämnande

till församlings fria disposition eller på sådan fastighets försäljning, komme

ju spörsmålet örn den så disponerade fastighetens fortsatta förvaltning

i särskild ordning att utan vidare förfalla. Kvar komme emellertid att stå

frågan örn den definitiva förvaltningsordning, som efter avvecklingens fullständiga

genomförande lämpligen bör anordnas för de blivande publika

arrendegårdarna. Ett ståndpunktstagande till detta spörsmål synes i närvarande

läge icke erforderligt, utan torde därmed utan olägenhet kunna

anstå, till dess en allmän överblick kunnat erhållas över avvecklingens fortgång

samt kännedom vunnits örn storleken av det fastighetsbestånd, varmed

man för en sådan förvaltningsordning skulle lia att räkna. Det kan i

detta sammanhang framhållas, att klockarfastigheternas här föreslagna provisoriska

hänläggande till förvaltning av stiftsnämnderna helt ansluter sig

till den anordning, som i sammanhang med förvaltningsreformen för prästboställena

år 1932 vidtogs beträffande, bland andra, viss grupp av klockarfastigheter,

nämligen sådana, beträffande vilka av Kungl. Majit tidigare

förordnats, att desamma .skulle utarrenderas med tillämpning av bestämmelserna

i Kungl. Majits skrivelse till kammarkollegiet den 12 november

1858 angående utarrendering av prästerskapets annex- och mensalhemman

i Skåne, Halland och Blekinge. Genom den alltjämt gällande kungörelsen

i ämnet den 16 september 1932 (nr 429) blev sålunda föreskrivet, att den

befattning, som enligt förenämnda skrivelse dittills ankommit på länsstyrelse

och domkapitel, skulle i stället tillhöra stiftsnämnd.

Ett särskilt med den ovan föreslagna boställsreformen för klockarna sammanhörande

rättsligt förhållande synes slutligen böra i detta sammanhang

i korthet beröras.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Den föreslagna anordningen, att vederbörande församling skulle iklädas

eli generell ansvarighet för klockarfastigheternas kapitalvärden, syftar ju

till att möjliggöra dessa fastigheters fria användning efter behovets krav.

Sådan ansvarighet skulle följaktligen komma att inträda dels i avseende

å de fastigheter, som komme att överlämnas till församlingarnas fria disposition,

dels beträffande de jordar, som bleve försålda. Köpeskillingarna

för de senare böra sålunda överlämnas till vederbörande församling. Båda

dessa kategorier av klockarjord komme givetvis, efter sådana förfoganden,

att förlora sin hittillsvarande rättsliga karaktär av kyrklig jord. Ett betydelsefullt

ordningsintresse synes härvid böra tillgodoses beträffande de

fastigheter, vilka komme att överlämnas till församlingarnas fria förfogande.

Den högeligen besvärande faktor för reda och klarhet i vår publika

fastighetsförvaltning, som den svävande formella äganderättsfrågan beträffande

den kyrkliga jorden sedan länge inneburit, synes åtminstone för

denna grupp av fastigheter böra definitivt föras ur världen. Ingen som

helst betänklighet ^synes möta mot att, i samband med att dispositionsbeslutet

rörande sådan fastighet bringas till verkställighet, även den formella

äganderätten till fastigheten överlåtes å församlingen. Vederlaget

härför utgöres av den ansvarighet, som pålagts församlingen för fastighetens

kapitalvärde.

I anslutning till de huvudlinjer för en reform med avseende å klockarboställsväsendet,

som sålunda av den sakkunnige uppdragits, har han upprättat

ett förslag till »lag angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns

bestämmande samt om dispositionen av bostad och jord, som blivit

klockare och organist på lön anslagna», vilket förslag torde få såsom

bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende (Bil. IV).

Yttranden över sakkunnigförslaget.

Av de över lagförslaget hörda myndigheterna har kammarkollegiet jämväl

berört frågan örn klockarjordarnas avstående till församlingarna utan

någon som helst redovisningsskyldighet. Kollegiet har emellertid, såsom av

utlåtandet synes framgå, med hänsyn till de konsekvenser för enhetligheten

i lagstiftningen rörande den kyrkliga jorden i allmänhet, som en sådan radikalare

reglering skulle få, underlåtit att till närmare dryftande upptaga

denna fråga. Kollegiet har, under för handen varande omständigheter, funnit

det upprättade lagförslaget godtagbart.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening,

som lämnats tillfälle att inkomma med yttrande över sakkunnigförslaget,

har uttalat sin tillfredsställelse över att detsamma kommit till stånd och

har förklarat sig anse förslaget i stort sett ägnat att råda bot på rådande

missförhållanden i det avseende, varom nu är fråga.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lunds stift, vilket stift, vid en jämförelse

med övriga, kan uppvisa det med avseende å såväl antal enheter

som dessas värden ojämförligt betydelsefullaste klockarfastighetsbeståndet,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

hava i huvudsak anslutit sig till förslaget. Domkapitlet och stiftsnämnden

i Härnösand lia förklarat sig på det livligaste instämma i sakkunnigförslaget

och hava i anslutning härtill förordat detsamma till antagande. Stiftsnämnden

i Linköping har, i vad lagförslaget berör stiftsnämndens verksamhetsområde,

icke funnit något att i huvudsak erinra mot förslaget. Likaledes

har Stockholms stads konsistorium lämnat förslagets huvudgrunder

utan erinran.

Övriga domkapitel och stiftsnämnder hava, från skilda synpunkter, funnit

sig böra framföra principiella anmärkningar mot lagförslaget, innebärande,

i några fall, ett avstyrkande av förslaget och, i andra fall, att detsamma

först efter omarbetning borde upphöjas till lag.

Även allmänna svenska prästföreningen har inkommit med ett yttrande

över sakkunnigförslaget.

I den mån jag icke i fortsättningen finner anledning återkomma till dessa

yttranden, får jag beträffande innehållet i desamma hänvisa till en inom

ecklesiastikdepartementet utarbetad sammanställning, vilken torde få såsom

bilaga fogas vid dagens protokoll (Bil. V).

Den sakkunnige har i anledning av vissa av de mot lagförslaget framförda

erinringarna till mig inkommit med ett skriftligt yttrande, vari han,

bland annat, anfört:

I de utlåtanden, som av domkapitlen och stiftsnämnderna avgivits över

det i september 1936 framlagda förslaget angående en avveckling av boställsväsendet

vid klockar- och organisttjänster, hava framställts en del

anmärkningar, som röja en på vissa punkter rätt långt gående missuppfattning

rörande förslagets såväl allmänna förutsättningar som dess syfte

och praktiska räckvidd. Då dessa missförstånd — på sina ställen — synas

kunna förklaras av en viss knapphändighet i den motivering, som åtföljde

förslaget, torde det vara påkallat att här göra några kompletterande förklaringar

till belysning av de grunder, varå förslaget är fotat.

I en del av de omförmälda utlåtandena har till en början antytts, att

utfärdandet av lagbestämmelser av den innebörd, som med det föreliggande

förslaget ställts i fråga, skulle vara obehövligt. Man har härvid givit

uttryck åt den meningen, att ett slutligt antagande av det förslag till »lag

med vissa bestämmelser angående boställen för klockare och organister»,

som godkändes av 1932 års kyrkomöte, skulle vara ägnat att råda bot på

de olägenheter, som sedan länge visat sig förknippade med den gällande

dispositionen av dessa fastigheter. Uppfattningen är helt grundlös. Omnämnda

lagförslag berör överhuvudtaget ej det principala spörsmål, det här

gäller att uppordna. Stadgandena däri påbjuda sålunda allenast, att alla de

mångå detaljrika bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning örn fortgående

ekonomiska besiktningar av boställsnämnd och örn kontroll av stiftsnämnd

skola göras tillämpliga på de i regel till såväl areal som värden obetydliga

klockarfastigheterna, och lämnar därtill -— för de jämförelsevis fåtaliga

fall att någon skogstillgång tillhör ett boställe av ifrågavarande slag

— en del föreskrifter om förvaltningen av skogen och dispositionen av dess

avkastning. Spörsmålet om klockarnas och organisternas befriande från

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

deras med innehavet under boställsrätt av dessa fastigheter förbundna förpliktelser

faller helt utanför de rättsförhållanden, som av samma författningsförslag

regleras. Klockarnas ifrågavarande innehav grunda sig, såsom

ofta framhållits, pa särskilt stadgande i förordningen den 2 november 1883

angående allmänt ordnande av klockarnas löneinkomster. Det ligger därför i

sakens natur, att, örn man Aili söka rest löst avveckla de olämpor, som sammanhöra

med boställsväsendet för klockarna, det i första hand kräves, att

sistberörda författningsbestämmelser i angivna hänseende sättas ur kraft.

Det nu föreliggande lagförslaget syftar i första hand därtill.

Ett domkapitel har trott sig med fullt fog kunna förutsätta, att den lönereform,

som det föreliggande lagförslaget siktar till att åvägabringa, skulle

kunna genomföras på frivillighetens väg, och har i anslutning härtill satt

i fråga, att församlingarnas uppmärksamhet skulle fästas på den nu i praxis

medgivna rätten för församlingarna att övertaga förvaltningen av sina

klockarboetällen. Med kännedom om det dåliga skick, i vilket en stor del av

detta fastighetsbestånd dessvärre befinner sig, och med den erfarenhet man

äger om församlingarnas naturliga obenägenhet att ikläda sig till omfattningen

ovissa förpliktelser för fast egendom, där något aktuellt behov av

dess disponerande för egen räkning icke framträtt, vill det synas, som om

domkapitlets här yttrade tro på möjligheten av ett restfritt avlägsnande på

frivillighetens väg av nu rådande missförhållanden på detta område skulle

vara helt verklighetsfrämmande.

Det stora flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna åter vitsorda

visserligen utan förbehåll behövligheten av en lagstiftning i det allmänna

syfte, som det nu föreliggande lagförslaget är avsett att tillgodose. Dessa

myndigheters kritik riktar sig i stället mot de positiva stadganden, som

däri upptagits.

I en del av remissyttrandena har sålunda anmärkts, att den i lagförslaget

upptagna garantiregleringen, varigenom församling ålägges svara för »boställskapitalet»

med avseende å viss av densamma övertagen boställsfastighet,

syntes vara till konsekvenserna oviss, särskilt därutinnan, att förutsättningarna

och ordningen för ansvarighetens eventuella utkrävande icke

vore angivna. Anmärkningen kan icke anses träffa någon punkt av reell

betydelse. Den ifrågavarande garantiregleringen anknyter i själva verket

till en ordning, som sedan lång tid tillbaka följts i administrativ praxis på

förevarande rattsområde. Då Kungl. Maj:t i särskilda fall medgivit församling

att på ett friare sätt disponera Över klockarjord, som av särskilda

skäl blivit för sitt egentliga ändamål obehövlig, hava sålunda medgivanden

härtill i regel förbundits med villkoret, att församlingen i en framtid, om

förhållandena komme att sa påkalla, — på samma eller annan av församlingen

tillhandahållen fastighet — anordnade för klockaren erforderligt

boställe. Den i lagförslaget upptagna ansvarighetsbestämmelsen har ett

principiellt sett motsvarande syfte. Den hänför sig givetvis närmast till ett

sådant nytt rättsläge, att ordningen för bestridande av utgifterna för klockarnas

och organisternas funktioner komme att — genom förändrad lagstiftning

på ifrågavarande område — så omläggas, att kostnaderna härför

från församlingarna helt överflyttades å kyrkofonden, å statsverket eller å

annan. Det faller av sig självt, att utkrävandet av den ansvarighet och

därav följande redovisningsskyldighet för »boställskapitalet», som lagförslaget

tillförbinder vederbörande församling, måste bliva en uppgift för den

lagstiftning, som i övrigt har att uppordna en dylik framtida eventuell

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

rättsomläggning. Det ligger oek i öppen dager, att ett realiserande av en

dylik förpliktelse på intet vis skulle komma att framstå såsom någon obillighet.

Församlingen har genom fastighetens övertagande på sin tid erhållit

den fulla valutan för berörda förbindelse oell genom den år 1936 omsider

genomförda lagstiftningen örn kommunal fondbildning är sörjt för, att en

dylik valuta icke skall kunna av en församlings nuvarande medlemmar, till

förfång för en efterföljande generation församlingsmedlemmar, förbrukas

till utgifter för tillgodoseende av löpande behov.

I allmänna svenska prästföreningens yttrande över lagförslaget framskymtar

den svårförklarliga missuppfattningen, att den föreslagna »avvecklingen

av klockarboställsväsendet» skulle syfta till eller vara liktydig

med någon slags allmän »avveckling» av de tjänstebostäder, som församlingarna

hittills — å klockar jord eller eljest — tillhandahållit åt sina här

ifrågavarande befattningshavare. Att antagandet är grundlöst borde, synes

det, framgå redan därav, att motiven till lagförslaget — såsom exempel

på den användning av klockar jordar, som efter de hittillsvarande boställshavarnas

frånträdande av desamma kunde förväntas komma att aktualiseras

— i första halld angiva sådan jords ianspråktagande till tomt, med

eventuellt tillhörande trädgårdsland, för de tjänstebostäder, sorn församlingarna

önska bibehålla eller nyanordna vid klockar- eller organisttjänst.

Lagförslaget bygger i övrigt på grundsatsen, att tjänstebostad skall av församling

anvisas innehavare av klockar- eller organisttjänst, där förhållandena

så kräva. Det torde ligga i sakens natur, att man vid regleringen av

denna fråga icke kan ålägga församling en längre gående förpliktelse. Fråga

i det särskilda fallet, huruvida, objektivt sett, sådant behov av tjänstebostads

anvisande föreligger, förutsättes i lagförslaget kunna i sista hand bli

föremål för myndighets prövning. Vad beträffar de vid övergången till den

nya förvaltningsordningen faktiskt befintliga tjänstebostäderna har sålunda

vid lagförslagets uppgörande förutsatts, att frågan, huruvida en dylik

tjänstebostad allt fortfarande skall finnas anvisad vid tjänsten, i första hand

bör kunna anförtros åt vederbörande församlings eget bedömande. Det

har synts, som örn församlingarnas eget välförstådda intresse härvid skulle

innefatta tillräcklig garanti mot okloka förfoganden från församlingarnas

sida med avseende å de nu befintliga tjänstebostäderna. Därest en församling

— oaktat en dylik tjänstebostad, med hänsyn till de rådande förhållandena

på orten, kan visas vara, objektivt sett, behövlig för tjänstens

uppehållande — vidtager åtgärd för rivning av den byggnad, vari bostaden

är inrymd, eller eljest på varaktigt sätt omdisponerar bostaden för annat

ändamål, skulle församlingen nämligen riskera att snart nog, efter myndighets

föreläggande, nödgas med sannolikt ökade ekonomiska uppoffringar

åter iordningställa oell tillhandahålla tjänstebostad för klockaren eller

organisten.

I åtskilliga av remissyttrandena uttalas farhågor för, att ett genomförande

av det program för klockariastigheterlias disposition, som framlagts

i det nu föreliggande förslaget, skulle resultera i en forcerad och salunda

för församlingarna oförmånlig försäljning av kloekarfastigheter. De anmärkande

myndigheterna synas härvid hava förbisett en av förslagets centrala

utgångspunkter, nämligen den, att den tilltänkta omdispositionen av

de ledigblivande klockarfastigheterna är avsedd att företagas tor tillgodoseende

i första hand av förr sandi agar nas intresse nied avseende a jordarna

i fråga. Denna omdispositionens karaktär har i lagtörslaget kommit till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ISS.

särskilt uttryck genom anvisningen, att de förslag till fastigheternas lämpligaste

disposition, som skola av stiftsnämnderna underställas Kungl. Maj:t,

skola av nämnderna uppgöras efter samråd vied klockardistrikten. Tanken

pa någon slags allmän realisation till underpris av klockarfastigheter ligger

lagförslaget helt fjärran. Att någon dylik åtgärd ej är tillämnad framj?ar.

re,an av förhållandet, att de försäljningar av klockarjord, som i

lagförslaget ställas i fråga, förutsättas helt falla inom ramen för bestämmelserna

i kyrkliga försäljningslagen. Enligt denna lag skall vid försäljning

av kyrklig jord i första hand iakttagas, att vederlaget svarar mot jordens

värde enligt i orten gängse skäligt pris.

En betydelsefull fråga må vidare i detta sammanhang beröras.

Av några domkapitel och stiftsnämnder har mot lagförslaget framställts

den anmärkningen, att kostnaderna för det tillämnade värderingsförfarandet

kunde befaras bli så betydande, att en stor del av klockarjordarnas avkastning

konime att ga at för berörda kostnaders täckande. Församlingarna

. härigenom att fa vidkännas väsentliga uppoffringar. Myndigheterna

i fråga.vilja härmed tydligen göra gällande, att församlingarna genom dessa

värdenngsförrättningar komme att asamkas större förvaltningsutgifter än

som regelrätt \ ore förbundna såväl med den för närvarande stadgade förvaltningsordningen

som med den förvaltningsordning, som bleve gällande,

därest 1932 ars i det föregående omförmälda författningsförslag bleve upphöjt

till lag. Det rätta sakförhållandet är det motsatta. Båda de här sist

berörda förvaltningssystemen förutsätta en fortgående myndighetskontroll

över alla, även de obetydligaste, av klockarfastigheterna genom periodvisa,

tätt återkommande ekonomiska besiktningar, varvid en mångfald förhållanden

skola av förrättningsmännen undersökas och bedömas. Ett av

huvudsyftena med de i det nu föreliggande lagförslaget upptagna värderingsåtgärderna

är just — på sätt ingående framhållits i de förslaget åtföljande

motiven — att i de allra flesta fallen göra en dylik kontroll med därmed

förbundna periodvis återkommande besiktningsförrättningar för framtiden

obehövlig. De tilltänkta värderingsförrättningarna representera engångsåtgärder.

Då intet skäl föreligger för antagandet, att kostnaden för

en dylik engångsförrättning skall komma att överskrida den utgift, som

nu regelrätt drabbar en församling för ekonomisk besiktning, säger det sig

självt, att den utgift, värderingsförrättningen komme att draga, i det långa

loppet komme att motsvaras av en mångfaldigt större kostnadsbesparing.

Örn det angelägna i att omsider fa till stånd en avveckling av jordavlöningssystemet

jämväl vid landets klockar- och organisttjänster kunna icke

råda några delade meningar. Med hänsyn till de på sina håll svårartade

olägenheter, som visat sig förbundna med upprätthållandet intill nu av

denna otidsenliga avlöningsform, framstar behovet av en nyreglering på

förevarande punkt i avlöningsväsendet för här berörda befattningshavare

såsom trängande. På sätt jag tidigare redogjort för har spörsmålet om en

allmän nyordning av tjänstgörings- och avlöningsförhållandena för klockare

och organister sedan länge varit föremål för omfattande utredningar,

utan att linjerna för en eventuell lösning av dessa frågor i deras vidare sammanhang

ännu kunna sägas ligga klarlagda. Det har emellertid visat sig,

att en fristående reform i boställsfrågan låter sig väl genomföra, utan att

därigenom behandlingen och den slutliga prövningen av det större löneoch

organisationsspörsmålet föregripes. Man har i själva verket att räkna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

med att en dylik behandlingsordning skall visa sig ägnad att positivt främja

en praktisk lösning av det större komplex av spörsmål, som här påkallar

uppmärksamhet från lagstiftningens sida. Jag förordar fördenskull, att

boställsfrågan för klockare och organister nu utan vidare tidsutdräkt upptages

till ett avgörande.

Riktlinjerna för den framtida dispositionen av klockarfastigheterna,

sådana dessa riktlinjer uppdragits i lagförslaget, synas mig vara i det allt

väsentliga ändamålsenliga. Utgångspunkten för den föreslagna regleringen

i förevarande hänseende har varit det utan varje tvivel riktiga bedömandet,

att det ifrågavarande fastighetsbeståndet, såsom helhet betraktat, icke

lämpar sig för att inläggas under något omständligare publikt förvaltningssystem

med den ofruktbara kostnadsbelastning, som i många fall måste

vara därmed förbunden, och den relativa ofrihet, då det gäller fastighetsenheternas

praktiska användning, som vid ett dylikt system svårligen kan

undvikas. Förslagets grundtanke är den, att huvuddelen av de fastighetsparceller,

det här gäller, må kunna omhändertagas av de kyrkliga kommunerna

för tillgodoseende av menigheternas särskilda behov under sådana

former, att dispositionsfriheten framstår ej blott som ett sken utan som en

praktisk realitet. En reglering av denna innebörd har gjorts möjlig genom

upptagandet i den föreslagna lagstiftningen av bestämmelser örn vissa uppskattningar

för fastställande av de särskilda boställsfastigheternas kapitaloch

avkastningsvärden samt om en vederbörande församling tillförbunden

generell ansvarighet för de penningbelopp, som bomme att framgå vid berörda

värderingar. I förslaget ha härjämte upptagits bestämmelser om en

»markegångssättning» — genom »obligationsbeloppens» omräkning i arealenhet

åkerjord — varigenom dessa kommunala obligationers värdebeständighet

komme att bliva på ett verksamt sätt garanterad. Den intressesplittring

av såväl formellt rättslig som ekonomisk innebörd, som sedan

länge består med avseende å den kyrkliga jorden och dess användning, har,

som bekant, i lagstiftningen i övrigt på ifrågavarande område avsatt besvärande

spår i en långt driven inveckling av den hithörande förvaltningen.

Det synes mig uppenbart, att den för dispositionen av klockarfastigheterna

nu föreslagna regleringen — även örn den icke, såsom givetvis från enbart

praktiska synpunkter varit eftersträvansvärt, nu förmått göra rent bord

med de å detta publika fastighetsbestånd i dess egenskap av kyrklig jord

vilande formellt-rättsliga servituten — i allt fall möjliggör ett verksamt

nedbringande av de därmed förbundna olägenheterna. På grund härav och

då de anmärkningar på några grundläggande punkter i förslaget, som framförts

av vissa av de kyrkliga myndigheterna, synas mig, även där de ej helt

föranletts av missförstånd, hava blivit av förslagsställaren på ett bindande

sätt bemötta, tvekar jag icke att i huvudsak tillstyrka förslagets godkännande.

Härmed förfaller givetvis tanken på att begränsa regleringen av

hithörande rättsförhållanden vare sig på sätt, som avsetts med det till 1932

års kyrkomöte framlagda förslaget, eller såsom eljest av vissa av remissmyndigheterna

ifrågasatts.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Marits ''proposition Nr 188.

Vissa jämkningar och förenklingar i sakkunnigförslaget hava synts mig påkallade.

Dessa jämkningar äro på ett par punkter av den betydelse, att jag

redan i detta sammanhang finner mig böra med några ord beröra desamma.

Det är känt, att vid ett flertal klockartjänster i landet fondering under

tidernas lopp ägt rum antingen av försäljnings- eller andra ersättningsmedel

för lönefastighet eller av icke omedelbart för löneändamål ianspråktagna

avkomstmedel — företrädesvis härrörande av skogstillgångar — från

sådan fastighet.

Förefintliga fondmedel av här angivet slag torde i en del församlingar

uppgå till icke alldeles oansenliga belopp. Kammarkollegiet har i sitt utlåtande

över förslaget framhållit, att, därest icke en avveckling av klockarboställsväsendet

på sätt förslaget innebure skedde, ifrågavarande fondmedel

åtminstone i många fall torde kunnat erhålla en placering i fast

egendom genom arrondering av befintligt klockar- eller organistboställe

eller genom inköp av helt nytt boställe. Den värdebeständighet, som eftersträvades

beträffande nu befintliga lönefastigheter, syntes vara lika eftersträvansvärd

i fråga örn de här åsyftade fondmedlen och deras placering.

Kollegiet har i anslutning härtill satt i fråga, att en sådan omräkning i

arealenhet åkerjord, som föreslagits i avseende å klockarfastigheternas saluvärden,

bleve föreskriven även i fråga örn nu berörda lönefonder. Den

tanke, kollegiet här framfört, har synts mig välmotiverad, helst den av

ämbetsverket föreslagna anordningen möjliggör en ytterligare förenkling

av den hithörande löneadministrationen. Jag har fördenskull låtit i den sakkunniges

lagförslag inarbeta de nödigbefunna bestämmelserna i här angivna

syfte.

Den sakkunnige har i sitt förslag upptagit vissa tidsbestämningar med

avseende å, bland annat, inträdandet av församlings ansvarighet för boställskapital

och boställsränta. Beträffande ansvarigheten för boställsränta

torde några särskilda bestämmelser, över huvud taget, icke erfordras, eftersom

sådan ansvarighet omedelbart följer av vederbörandes i det följande

stadgade skyldighet att årligen till avlöning tillskjuta vad mot boställsräntan

för året svarar. Övriga här avsedda tidsbestämningar skulle med hänsyn

till förberörda av mig i förslaget företagna tillägg beträffande lönefonder

behöva ytterligare kompletteras. Då emellertid ifrågavarande bestämmelser

i det väsentliga äro av formell natur, har jag funnit desamma lämpligare

böra upptagas bland de efterföljande administrativa tillämpningsföreskrifterna,

och har jag fördenskull låtit stadganden av denna innebörd helt utgå

ur lagförslaget. I den sakkunniges lagförslag förekomma härjämte en del

procedurföreskrifter, som väl synts mig i stort sett ändamålsenliga, men som

dock icke äro av konstitutiv betydelse för den ifrågasatta nya regleringen.

Jag har ansett även sådana föreskrifter kunna utan olägenhet ur lagförslaget

uteslutas för att sedermera beaktas vid utfärdande av den administrativa

tillämpningsf örf attningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Marits -proposition Nr 188.

Mot bestämmelserna i sakkunnigförslaget, såvitt detta reglerar vederbörande

församlingars ställning till de klockarfastigheter, vilka efter Kungl.

Maj:ts bestämmande konune att förklaras skola bibehållas såsom publika

arrendegårdar, ha — särskilt av stiftsnämnden i Växjö — framförts en del

kritiska erinringar. I sådant hänseende har huvudsakligen erinrats, att, då

enligt förslaget församling, som här är i fråga, skulle, å ena sidan, hava att

för varje fall själv svara för den å fastigheten belöpande boställsräntan

men, å andra sidan, allenast bliva berättigad uppbära den verkliga, av

fastigheten i stiftsnämndens förvaltning fallande behållna årsavkastningen,

en dylik församling komme att stå i ansvar för resultatet av en fastighetsförvaltning,

vilken den själv icke hade möjlighet att påverka. I den män

den verkliga boställsavkastningen komme att nedgå under boställsräntan,

en eventualitet, som enligt stiftsnämndens förmenande lätteligen kunde

komma att inträffa, komme församlingen att tillskyndas förlust.

Riskerna för att vederbörande församlingar i här berörda fall skulle bliva

ekonomiskt lidande synas mig väl i det hela icke vara särdeles stora. Jag

vill sålunda erinra om att de uppskattningar av boställskapital och avkastningsprocent,

som enligt förslaget skola äga rum, givetvis böra företagas

med all tillbörlig försiktighet. Vad särskilt de publika arrendegårdarna beträffar,

vilka komma att förbliva under stiftsnämndernas förvaltning, anser

jag de framförda farhågorna i förevarande hänseende väsentligt överdrivna.

En annan uppfattning innebure en misstro mot dessa nytillskapade fastighetsförvaltande

myndigheters sakkunskap och intresse för sina ämbetsuppgifter,

vilken jag med kännedom örn ifrågavarande myndigheters hittillsvarande

verksamhet icke kan dela.

Jag har likafullt funnit mig sakna anledning motsätta mig en sådan ändring

i sakkunnigförslaget, att full garanti skapas mot ekonomiska förluster

för församlingen i nu anmärkta hänseende. Nu angivna syfte tillgodoses

enklast och rationellast på det sätt, att berörda fastigheter förklaras skola

disponeras — för kyrkofondens räkning — på sätt som gäller för allmänna

kyrkohemman samt att vederbörande klockardistrikt beredes fullt vederlag

för fastighetens avkomst genom att årligen ur kyrkofonden till distriktet

utanordnas ett belopp motsvarande den för fastigheten gällande boställsräntan.

Med en sådan anordning vinnes härjämte den speciella fördelen, att

klockardistriktet får sig säkerställd en jämn — allenast med jordvärdet i

orten fluktuerande — årlig inkomst från fastigheten, ett intresse, som särskilt

vid boställsfastigheter med skogstillgång för avsalu är vanskligt att

eljest behörigen tillgodose. Därest den av mig sålunda förordade ändringen

i förslaget godkännes, bör givetvis även den ändring däri vidtagas, att ansvarigheten

för boställskapital för fastighet, varom här är fråga, förklaras

skola ankomma å kyrkofonden i stället för å församlingen.

Den ändring i sakkunnigförslaget, som jag sålunda funnit mig böra vidtaga

i avseende å förvaltningsformen för här sist berörda klockarfastig
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

heter, vilka lämpligen synas kunna givas beteckningen klockarhemman,

påkallar vissa tillägg — av huvudsakligen formell innebörd — i lagen om

kyrkofond. Förslag rörande dessa jämkningar i kyrkofondslagen torde jag

sedermera få i annat sammanhang anmäla.

Specialmotivering till de av avlöningsreformen föranledda särskilda

författningsförslagen.

Jag övergår härefter till att redogöra för granskningen av de särskilda

bestämmelserna i den sakkunniges lagförslag och för de jämkningar däri,

sorn jag — utöver vad jag i det föregående angivit — funnit på åtskilliga

punkter påkallade. Ändringar i enbart förtydligande syfte eller eljest av

redaktionell natur torde jag härvid kunna förbigå. Anmärkas bör dock, att

jag funnit den av den sakkunnige föreslagna benämningen »klockarfastighet»

böra utbytas mot den mera allmänna beteckningen »lönefastighet».

1 §.

Den sakkunnige har om bestämmelserna i denna paragraf anfört:

o I denna paragraf avsedd ny lönereglering skall företagas inom varje

sådan församling eller, där två eller flera församlingar bilda gemensamhet

med avseende å klockaravlöningsbesväret, varje sådan samfällighet, där

med klockartjänsten är förenad förmån antingen enbart av bostadslägenhet

eller av dylik förmån och jord eller enbart av jord. Då det föreliggande

lagförslaget, såvitt det omedelbart berör klockarnas löneförhållanden, allenast

syftar till en avveckling av det hittills för dessa befattningshavare tilllämpade

naturaavlöningssystemet såsom sådant, d. v. s. det system, enligt

vilket i lönevederlaget ingå poster — nyttjanderätt till bostad och brukningsrätt

till eller avkomst av lönejord — av icke till penningbeloppet

fixerat värde, följer härav, vilket också i den allmänna motiveringen till

förslaget betonats, att detta förslag i övrigt lämnar och måste lämna de

eljest enligt 1883 års klockaravlöningsförordning gällande grunderna för

avlöningens bestämmande i allt väsentligt orubbade.

Det följer av vad jag redan i samband med den allmänna motiveringen

till lagförslaget anfört, att ny lönereglering, varom i förevarande paragraf

är fråga, bör företagas jämväl för det fall, att vid viss klockar- eller organisttjänst

väl ej längre finnes någon lönefastighet men däremot kapitalmedel

i mitt förslag betecknade såsom lönefonder —, som härröra av en tidigare

förefintlig sådan fastighet. Härav betingad jämkning i paragrafens lydelse

har av mig vidtagits. Vad den sakkunnige här i övrigt anfört föranleder från

min sida ingen erinran.

Förevarande paragraf liksom den följande (2 §) har jag ansett lämpligen

böra upptagas under särskild rubrik och givas innehållet av allmänna bestämmelser

för såväl klockar- som organisttjänst. I 1 § i den sakkunniges

lagförslag intagen hänvisning till blivande tillämpningsbestämmelser har

jag funnit här kunna utgå. I samma paragraf förekommande definition av

beteckningen klockardistrikt har jag låtit framflytta till 2 §.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188. 33

2 §.

Den sakkunnige har beträffande stadgandena under denna paragraf anfört:
Paragrafen

upptager vissa allmänna bestämmelser avseende den värdeuppskattning,

som de fasta lönetillgångarna vid klockartjänst skola för

boställsreformens genomförande undergå. Den karaktär, som från rättslig

synpunkt må tillkomma de bostadslägenheter i även för andra ändamål

disponerade byggnader å till klockartjänsten ej hörande jord, såsom i församlingshus

och sockenstugor, vilka på många orter äro anvisade åt klockare,

torde i det hela vara osäker. Praktiska skäl synas i allt fall bjuda, att

sådana bostadslägenheter lämnas utanför det uppskattningsförfarande, som

här, för de egentliga »klockarbolen» ävensom för lönejordarna, bör äga rum.

Att likvisst en omreglering av löneförhållandena — här av företrädesvis

formell innebörd — bör företagas även vid de klockartjänster, vid vilka

dylika bostadslägenheter äro åt klockare upplåtna, följer av de under 1

och 3 §§ föreslagna bestämmelser.

I anslutning till vad jag härförut anfört i avseende å vid klockar- eller organisttjänst

uppsamlade fondmedel bör även ifrågavarande slag av medel

bliva föremål för uppskattning för bestämmande av »boställskapital» och

»avkastningsprocent». De skäl, som av den sakkunnige anförts för att bostadslägenhet,

som enbart utgöres av en lägenhet (våning) i fastighet, vilken

icke i sin helhet tillhör tjänsten, bör uteslutas från sådant uppskattningsförfarande,

hava synts mig bärande.

Vad i övrigt beträffar den förevarande paragrafens innehåll, har jag till

vinnande av större överskådlighet och klarhet låtit i paragrafen sammanföra

alla för förståelsen av de nya lagbestämmelserna erforderliga legaldefinitioner.

I paragrafen hava sålunda intagits definitioner såväl för beteckningarna

klockardistrikt, lönefastighet, lönefond och klockarhemman som för beteckningarna

boställskapital och boställsränta.

3 och 4 §§.

I fråga örn stadgandena i förevarande paragrafer har av den sakkunnige

anförts, bland annat, följande:

Syftet med och innebörden av de under förevarande paragrafer upptagna

stadganden torde i den tidigare lämnade framställningen rörande reformförslagets

huvudgrunder vara tillräckligt belysta. Med avseende å avfattningen

av 3 § må allenast påpekas, att såsom lönetillgång vid viss klockartjänst

kunna finnas anslagna två eller möjligen flera särskilda fastigheter,

för vilka sålunda, var för sig, i paragrafen angiven »boställsränta» kommer

att bliva gällande. Till grund för lönesättningen enligt paragrafen bör tydligen

i sådant fall läggas summan av de för de särskilda klockarfastigheterna

uträknade boställsräntorna.

Mot lagförslagets ståndpunkt beträffande skyldighet för församling att,

där förhållandena så kräva, tillhandahålla tjänstebostad för innehavare av

klockar- eller organisttjänst hava i några av remissutlåtandena framförts

Ilihang till riksdagens ''protokoll 1938. 1 sami. Nr 188.

Departe
mentschefen.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 18S.

vissa erinringar. Sålunda har centralföreningen för Sveriges allmänna organist-

och kantorsförening, å ena sidan, riktat en anmärkning mot det föreslagna

stadgandet, att, där tjänstebostad anvisats vid tjänsten, befattningshavaren

skall vara skyldig själv bebo densamma, men, å andra sidan, påyrkat

meddelande av allmänna bestämmelser till reglerande av tjänstebostädernas

såväl storlek som beskaffenhet i övrigt. Tillika har föreningen hemställt,

att för tjänstebostad icke skall få fastställas hyresersättning utan att

för innehavare av självständig kantorsbefattning skall beräknas fri bostad,

i likhet med vad som gällde för präster och folkskollärare.

Det föreliggande lagförslaget utgår från det i avseende å klockaravlöningsbesväret

alltjämt gällande rättsläget, att klockardistriktet äger att,

åtminstone i första hand, fritt bestämma den kontanta avlöningen vid

klockar- och organisttjänst och att sådant distrikt också har att självt utgöra

de erforderliga medlen för denna avlöning utan att några centrala

bidrag därtill utgå. Tydligt är också, att man tillsvidare och i allt fall vid

den nu tillämnade boställsreformen måste helt räkna med detta rättsläge.

Det lär vid nu angivna förhållande ligga i sakens natur, att så länge åt församlingarna

är inrymd befogenheten att fritt —- må vara inom »skälighetens»,

dock mången gång svårbedömda, gräns — bestämma kontantavlöningens

belopp, någon längre gående författningsmässig reglering av

tjänstebostädernas storlek och beskaffenhet icke gärna kan, och detta redan

av principiella skäl, sättas i fråga. Den villkorliga skyldighet att i givna

fall tillhandahålla en efter ortens bruk ändamålsenlig tjänstebostad, som

enligt förslaget skulle åvila klockardistrikt, lär ock närmast vara att betrakta

såsom en garanti för det allmänna, att upprätthållandet av de kyrkliga

tjänster, varom här är fråga, icke genom avsaknad av bosättningsmöjligheter

för tjänstinnehavarna äventyras.

Det i förslaget upptagna ovillkorliga stadgandet om skyldighet för klockare

att själv bebo honom vid tjänsten anvisad bostad har jag däremot funnit

kunna utan olägenhet modifieras. Något hinder bör skäligen ej resas

mot att en tjänstinnehavare, som visar sig kunna, med större fördel, på

annat sätt ordna sina bostadsförhållanden, beredes möjlighet att — med

klockardistriktets samtycke — uthyra den av honom mottagna tjänstebostaden.

Erinras må, i anledning av vad den omförmälda föreningen i denna del

vidare anfört, att lärarna vid folk- och småskolor jämlikt den 30 september

1937 för dem utfärdat avlöningsreglemente (sv. ffs. nr 868) från och med

innevarande år jämväl skola åtnjuta bruttolön. Ersättning skall sålunda

av lärare (eventuellt genom avdrag å lönen) lämnas för åt honom anvisad

tjänstebostad.

I avseende å vad den sakkunnige vid nu ifrågavarande paragrafer anfört,

finner jag skäl framhålla, att, där till en klockar- eller organisttjänst

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition Nr 188.

höra flera lönefastigheter, belägna inom en och samma församling, eller

vid tjänsten finnas lönefonder, härrörande av skilda fastigheter i en församling,

det icke torde finnas anledning att vid boställskapitals och avkastningsprocents

fastställande uppehålla skillnaden i ursprunget. För lönefåstigheterna

uppskattade saluvärden eller för lönefonder beräknade kapitalvärden

synas i dylika fall, efter dessa värdens omräkning i åkerareal,

utan olägenhet kunna sammanräknas till ett gemensamt boställskapital och

avkastningsprocenten för detta uträknas på grundval av summan av för

fastigheterna uppskattad årsavkastning eller för lönefond beräknad årsränta.

5—8 §§.

Till bestämmelserna i förevarande paragrafer har den sakkunnige lämnat

följande närmare motivering:

I samband med stiftsnämndens övertagande av klockarfastigheternas

förvaltning böra, såsom redan i det föregående antytts, avträdessyner i hittills

gällande ordning företagas för fastställande av dittillsvarande boställshavares,

respektive församlings ansvarighet för fastigheterna till byggnader

och hävd. I den allmänna motiveringen för det föreliggande förslaget har

framhållits, att huvudgrunderna för den till stiftsnämnderna hänlagda

interimistiska förvaltningen av klockarfastigheterna lämpligen synas kunna

i det stora hela anslutas till de bestämmelser, som gälla för de allmänna

kyrkohemmanen. Härvid måste dock komma i fråga vissa avvikelser, som

betingas därav, att förvaltningen äger rum för vederbörande församlings

räkning. Vad angår kostnad för byggnad och underhåll vid fastigheterna

till den del de under stiftsnämndernas förvaltning komma att upplåtas på

arrende, lär sådan kostnad böra i sista hand bäras av fastighetens avkastning.

Härvid torde dock stiftsnämnderna böra bemyndigas att av omhände

rhavda kyrkofondsmedel förskjuta för kostsammare byggnads- och underhållsarbeten

nödiga belopp mot återredovisning till fonden därav med ränta

inom lämpliga, med hänsyn till omständigheterna avpassade terminer.

De fastigheter eller delar av fastigheter, som enligt de i förevarande

paragraf upptagna bestämmelserna förutsättas skola komma att övertagas

av vederbörande församling, komme att utgöras dels av sådana fastigheter

eller områden, vilka redan vid lagens ikraftträdande disponeras för särskilda

kommunala behov, dels av sådana, som för dylikt ändamål ytterligare

behöva tågås i anspråk, dels slutligen av sådana fastighetsenheter, för vilka

annat lämpligare dispositionsalternativ icke erbjudit sig. Enligt förslaget

skall för här berört fall äganderätten till fastigheten, där sådan rätt icke

kan visas redan tillkomma församlingen, överlåtas å denna. Vederlaget härvid

utgöres av den i 7 § stadgade ansvarighet flir »boställskapital» och

»boställsränta», vartill församlingen genom fastighetens övertagande blir

bunden. Det må framhållas, att cn överlåtelse ä församling av klockarfastighet

under här föreliggande förutsiittningar och på de i lagförslaget

upptagna villkor helt faller inom ramen för den åt Kungl. Majit i kyrkliga

försäljningslagen härutinnan givna befogenhet. Jämlikt 2 § i sistnämnda

lag är sålunda såsom en särskild förutsättning flir utbyte eller försäljning av

kyrklig jord upptaget det fall, att sådan jord på grund av särskilda omständigheter

befinnes icke lämpligen böra bibehållas för sill ändamål. lie
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

träffande de avhändelser av klockarfastighet till församling, varom här är

fråga, skulle angivna legala förutsättning för åtgärden pa det mest otvetydiga

sätt vara för handen, då ju ett av den nu förevarande lagregleringens

huvudsyften är, att ifrågavarande fastigheter skola upphöra att omedelbart

tjäna sitt hittillsvarande ändamål såsom underlag för klockaravlöningen.

Att köpeskillingsmedel för försåld klockarjord kunna och böra, på sätt

i 6 § angives, överlämnas till församlingen, är givetvis betingat därav, att

samma församling enligt 7 § göres ansvarig för det för fastigheten fastställda

boställskapitalet. Den församlingen medgivna rätten att uppbära

avkomsten av klockarfastighet under den tid, denna star under stiftsnämnds

förvaltning, svarar äter mot den enligt 7 och 8 §§ samma församling

ålagda skyldigheten att till klockaravlöningen tillskjuta visst särskilt

belopp (boställsräntan). Hänvisningen i 6 § beträffande dispositionen av

köpeskillingsmedel, som sålunda överlämnas till församling, avser bestämmelserna

i lagen den 12 juni 1936 (nr 282) angående användningen i vissa

fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom.

Den församling, som enligt de föreslagna reglerna skall ha att till klockarens

avlöning vid viss tjänst tillskjuta ett mot boställsräntan svarande

belopp, blir ju i alla de fall, då församlingen ensam avlönar egen klockare,

identisk med klockardistriktet. Skyldigheten att tillskjuta angivna belopp

lär för sådant fall merendels allenast föranleda därtill, att församlingen i sin

årliga stat för klockarens avlönande i första hand beräknar den inkomst,

som församlingen antingen åtnjuter av en i dess ägo befintlig förutvarande

klockarfastighet eller av hos församlingen uppsamlade försäljningsmedel

för klockarfastighet eller ock från stiftsnämnden uppbär i avkomst av en

under dennas förvaltning kvarstående klockararrendefastighet. Finnes icke

dylik inkomst för församlingen — t. ex. då klockarfastigheten överlämnats

till församlingen och av denna nyttjas för något dess eget, ej inkomstgivande

ändamål eller då densamma tidigare under avvecklingen genom

stiftsnämndens försorg eller därefter av församlingen själv försålts och försäljningsmedlen

omdisponerats, så att någon avkastning därav ej erhålles,

— kommer angivna skyldighet för sådan församling icke i annan mån till

uttryck än att församlingen har att, i enlighet med vad eljest åligger densamma,

uttaxera vad för klockarens avlönande erfordras. För det fall åter,

att klockardistriktet icke sammanfaller med den för boställsräntan ansvariga

församlingen (denna ingår med avseende å klockaravlöningsbesväret

med en eller flera andra församlingar i samfällighet), får den för vederbörande

församling här stadgade skyldigheten att till klockarens avlöning vid

den ifrågavarande tjänsten tillskjuta ett särskilt belopp, givetvis innebörden

av ett denna församling särskilt åliggande onus. Den har sålunda att

ensam gälda för viss del av klockarlönen erforderliga medel men att därjämte

ändock, efter stadgad grund, med övriga i samfälligheten ingående

församlingar bidraga till vad inom distriktet behöver därutöver genom

uttaxering uttagas.

De ändringar i sakkunnigförslaget, som jag under förevarande paragrafer

funnit anledning vidtaga, äro i allt väsentligt betingade av mitt i det föregående

berörda förslag beträffande dels sättet för dispositionen och förvaltningen

av de lönefastigheter, som komme att förklaras skola bibehållas

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

såsom publika arrendegårdar, klockarhemmanen, dels ock behandlingen av

lönefonder, som ingå bland avlöningstillgångarna vid klockar!;]''anst. I avseende

å den rättsliga ställning, som komme att intagas av klockarhemmanen,

vill jag här blott ytterligare fästa uppmärksamheten på att, då avkomsten

av dessa fastigheter, i likhet med vad som gäller beträffande de

allmänna kyrkohemmanen, tillföres kyrkofonden, denna åtgärd icke innebär

någon indragning i vedertagen mening till samma fond av ifrågavarande

lönefastigheter eller deras avkomst. Då kyrkofonden skall ha att

årligen till vederbörande klockardistrikt gälda den för klockarhemmanet

bestämda boställsräntan, framstår regleringen på denna punkt, sakligt sett,

såsom en inlösen av fastigheten för fondens räkning, en inlösen, som motiveras

av fastighetens användning och för vilken kyrkofondens föreslagna

ansvarighet för boställskapitalet utgör vederlag.

I avseende å den i 8 § 1 mom. stadgade förpliktelsen för vederbörande

församling att till klockarlönen tillskjuta ett mot boställsräntan svarande

belopp torde för sådana fall, då klockardistriktet består av två eller flera

församlingar och fastställt boställskapital helt utgöres av eller eljest i sig

innefattar värde av bostadsbyggnad, som efter ny lönereglering skall disponeras

såsom tjänstebostad vid klockarbefattningen, böra i den efterföljande

administrativa regleringen meddelas vissa närmare föreskrifter. Övertager

distriktet med äganderätt bostadsbyggnad, som här avses, erfordras

visserligen ej någon särskild reglering utöver här angivna lagstadgande.

Skulle åter distriktet endast vara villigt att övertaga dispositionsrätten

till byggnaden, bör den tillskottspliktiga församlingen vara berättigad att

i stället för att i penningar erlägga den del av boställsräntan, som å sådan

byggnad belöper, fullgöra denna betalningsskyldighet genom dispositionsrättens

upplåtande till distriktet.

Enligt 8 § 2 morn. i sakkunnigförslaget skulle det tillkomma Kungl.

Majit att, där boställsränta vid viss klockartjänst icke behövde i sin helhet

tagas i anspråk för klockarlönens bestridande, bestämma rörande dispositionen

av överskottsmedlen. Jag erinrar om att sådant överskott kan uppkomma

ej blott i följd av domkapitlets bestämmande, på sätt i 3 § avses,

utan även annars på grund av boställskapitalets fluktuerande värde. Viss

justering av stadgandet har med hänsyn härtill vidtagits. Jag framhåller

likväl, att de fall, då överskott, som här avses, kan tänkas uppstå, icke

kunna förväntas bliva många. I anledning av därom framställda erinringar

i vissa remissutlåtanden har jag emellertid låtit, i syfte att närmare precisera

de ändamål, för vilka medel av ifrågavarande slag böra få tagas i användning,

vidtaga viss jämkning i bestämmelsens avfattning.

9 §.

I avseende å bestämmelserna under förevarande paragraf har av den sakkunnige

anförts, bland annat, följande:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.

För den i 9 § angivna uppskattning av klockarfastighets beräkneliga saluvärde

ävensom av värdet av dess behållna årsavkastning lära vissa närmare

anvisningar böra meddelas i administrativ ordning.

Uppskattningen lärer böra avse klockarfastigheten i laggillt skick med

hänsyn till fastighetens förhandenvarande utnyttjande såsom avlöningstillgång

vid klockar tjänsten eller sålunda med utgående från att vid uppskattningstillfället

förefintliga brister å jord, bebyggelse, hägnad eller annat,

som till fastigheten hör, skola i vederbörlig ordning botas eller ersättas.

Det lär böra ankomma på stiftsnämnden att föranstalta om uppskattning,

som här avses. Uppskattningen torde böra förrättas av vederbörande

boställsnämnd, inom vars tjänstgöringsområde klockarfastighet är belägen,

eller, där stiftsnämnden med hänsyn till fastighetens mindre betydenhet

prövar sådant lämpligen kunna äga rum, av ordföranden i denna boställsnämnd.

Erfordras för uppskattningen biträde av lantmätare eller av eljest sakkunnig

person, bör stiftsnämnden äga på framställning av boställsnämndens

ordförande därom förordna. För värdering av klockarfastighet tillhörande

skog och skogsmark samt avkastning därav synes dock, då särskild utredning

härför kräves, nödigt biträde vid uppskattningen böra lämnas av

vederbörande revirförvaltare.

Kostnaderna för uppskattningen, inbegripet kostnad för av stiftsnämnden

förordnat särskilt biträde, synas böra i den ordning, som gäller för bestridandet

av avlöningsförmånerna vid klockartjansten, gäldas omedelbart

av det klockardistrikt, vartill tjänsten hör.

Såsom den värdebeständiga valuta, vari klockarfastigheternas saluvärden

skola efter omräkning utsättas, föreslås, i anslutning till vad härom i den

allmänna motiveringen anförts, viss i hektar eller motsvarande lägre ytenhet

angiven areal åker av högsta inom orten förekommande godhetsklass

vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd. Det

kan mot förslaget i denna del givetvis invändas, att med en så beskaffad

realvärdesättning den särskilda värdestegring, som en klockarfastighets

skogstillgångar eller densamma tillhöriga tomtmarksområden kunna tänkas

undergå, ej omedelbart kommer till uttryck i det för fastigheten fastställda

boställskapitalet och alltså eventuellt icke i detta realvärde helt tillvaratages.

Kraven på ett »markegångssystem» vid klockarfastigheternas

uppvärdering torde dock rimligen icke få ställas för höga, så att systemet

otillbörligen kompliceras. Från praktisk synpunkt lärer ock den här föreslagna

omvärderingen enbart i jordbruksjord framstå såsom för ändamålet

fullt tillräckligt effektiv. Densamma måste ju i allt fall förutsättas innebära

ett verksamt skydd mot ett successivt sjunkande penningvärde.

De tillägg, som jag funnit nödigt foga till bestämmelserna under förevarande

paragrafer i sakkunnigförslaget, avse den särskilda uppskattning

av förefintliga lim(''fonder och avkastningen därav, som jag, på sätt framgår

av mitt tidigare ställningstagande till förslaget, ansett mig böra förorda.

Vad angår beräkningen av fondavkastning, varom här är fråga, har

det synts mig lämpligast och ledande till största möjliga förenkling i tillvägagångssättet,

att sådan avkastning beräknas till den procent av lönefonds

uppskattade värde, som vid tiden för uppskattningen skall till
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

lämpas i avseende å prästlönefond vid beräkning av tillskott till pastorats

prästlönekostnader. För närvarande utgör denna procentsats, enligt Kungl.

Maj:ts kungörelse den 11 september 1936 nr 509, tre och en halv.

Vad av den sakkunnige i övrigt anförts beträffande här ifrågavarande

uppskattningsförrättningar föranleder från min sida ingen erinran. Av vikt

är att uppmärksamma, att den värdeuppskattning av lönefastigheterna,

som här avses, blir en engångsåtgärd. Betydelsefullt blir likaledes att tillse,

att utredningen rörande lönefastighetens laggilla skick vid tiden för förrättningen

— enkannerligen i avseende å fastighetens byggnadsbestånd —

icke fullföljes längre än som av sakens natur i varje fall betingas. Känt är

nämligen, att ett fastställande härav, särskilt där vederbörande församling

egenrådigt förfogat över fastigheten och i samband därmed vidtagit förändringar

i avseende å bebyggelsen, kan vara förbundet med vissa vanskligheter.

Såsom regel synes härvid vara tillfyllest, att upplysning örn fastighetens

lagenliga byggnadsbestånd sökes i instrumentet över den syneförrättning,

som senast företagits å fastigheten.

Några remissmyndigheter lia riktat anmärkningar mot förslaget dels i

anledning därav, att vederbörande revirförvaltare — och ej stiftsjägmästaren

— förutsatts skola medverka vid uppskattning av lönefastighets

skogstillgång, dels beträffande förslaget, att kammarkollegiet skall utgöra

särskild instans för prövning av besvär över stiftsnämnds beslut rörande

fastställande av boställskapital och avkastningsprocent. Anmärkningarna

synas mig vara helt obefogade. Att revirförvaltaren och ej stifts jägmästaren

anförtros omförmälda uppgift att biträda vid skogsvärderingen följer

givetvis därav, att dessa fastigheters skogar alltjämt vid tiden för den

ifrågavarande förrättningen kvarstå under skogsstatens vård och förvaltning

och att följaktligen revirförvaltaren måste antagas besitta en förhandskännedom

om skogen, som icke kan hos stiftsjägmästaren förutsättas. Till

stöd flir lämpligheten, att kammarkollegiet insättes såsom besvärsinstans i

mål av här omförmäld beskaffenhet, behöver jag blott erinra örn den centrala

ställning detta ämbetsverk enligt gällande lagbestämmelser intager

vid handläggningen av ärenden rörande försäljning av kyrklig jord.

10 §.

Den sakkunnige har härvid anfört:

Då för klockarboställe beräknat saluvärde enligt stadgandet i 9 § 2 mom.

skall omräknas i areal åkerjord samt då i sådan valuta uttryckt boställskapital

jämlikt bestämmelsen i 10 § skall i sin tur omräknas i penningar,

skall detta ske på grundval av de vid senast verkställda allmänna fastighetstaxering

tillämpade enhetsvärdena för motsvarande ägoslag. Den förstnämnda

av dessa räkneoperationer skall ankomma på stiftsnämnden och

blir en engångsåtgärd. Den senare omräkningen skall klockardistriktet hava

att företaga vid uppgörande av såväl den första som sedermera inträffande

löneregleringar enligt förevarande lag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen,

Departe
mentschefen,

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

I anslutning till vad jag tidigare härom framhållit, har jag funnit denna

paragraf, som allenast upptager vissa för lagregleringen icke konstitutiva

procedurföreskrifter, böra ur lagförslaget utgå. Såsom nummer 10 i paragrafföljden

bör i dess ställe upptagas lagförslagets 11 §.

11 §•

Sedan förslagets bestämmelser under denna paragraf överflyttats till det

ledigblivna paragrafrummet 10, har jag härunder i stället låtit införa ett

stadgande i syfte att, för vissa undantagsfall, möjliggöra en revision i särskild

ordning av värden, som genom eljest laga kraft ägande beslut fastställts

för boställskapital och avkastningsprocent.

På sätt jag anfört vid granskningen av bestämmelserna under 9 § kunna

fall tänkas förekomma, där vid uppskattningsförrättning jämlikt denna paragraf

viss svårighet förelegat att bedöma omfattningen och beskaffenheten

av fastighets lagenliga byggnadsbestånd. Det lär härvid kunna inträffa, att

de förutsättningar i förevarande avseende, varmed man vid boställskapitalets

och avkastningsprocentens fastställande räknat, sedermera — exempelvis

genom det avgörande, som träffats vid den efterföljande avträdessynen,

— befinnas vara oriktiga. Likaledes kan tänkas, att till grund

för berörda värden legat sådana felaktiga uppgifter beträffande fastighetens

ägo vidd, att värderingsresultatet därigenom blivit i avsevärd mån påverkat.

Möjlighet till en efterföljande korrigering av uppskattningsvärdena synes, i

fall som här avses, icke böra saknas.

I några remissyttranden har framförts en erinran mot sakkunnigförslagets

reglering i avseende å vederbörande församlingars ansvar för uppskattat

boställskapital och för boställsräntan för lönefastigheter, som under

stiftsnämndens interimistiska förvaltning bleve försålda. Anmärkts har

sålunda, det ingen garanti förelåge, att köpeskillingen uppginge till boställskapitalets

värde. Vederbörande församling kunde i sådant fall bliva skyldig

att svara för större kapital än den mottagit. Ehuru det med fog kan antagas,

att ett medgivande av Kungl. Maj:t till föryttring av en lönefastighet

till underpris på sätt här förutsatts icke — i allt fall ej annat än

i rent undantagsfall — skulle komma att lämnas, har jag funnit mig kunna

förorda, att vederbörande församlingar även i här berört fall helt säkerställas

för varje möjlighet till förlust.

Ytterligare ett fall, därvid församling kan tänkas kunna åsamkas förlust

i följd av att boställskapitalet måst fastställas, innan avvecklingen

med avseende å till tjänsten hörande lönefastighet kunnat slutföras, har

jag ansett böra i förevarande samband bliva föremål för särskild reglering.

Då klockare eller organist vid ikraftträdande av lönereglering enligt den

i lagen avsedda nya ordningen skall frånträda lönefastighet, vilken befattningshavaren

därförut innehaft under boställsrätt, bör givetvis, såsom jag

även tidigare berört, avträdessyn enligt nu gällande föreskrifter äga rum

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 18S.

för fastställande av den ansvarighet beträffande lönefastighetens byggnad

och underhåll, som hittills ålegat boställshavaren. Vid sådan syn

torde stiftsnämnden, såsom företrädare för lönefastigheten under avvecklingstiden,

lämpligen böra intaga ställningen såsom tillträdare. Vid synen

utdömd ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastigheten

lärer fördenskull i första hand böra uppbäras av stiftsnämnden. Då emellertid

lönefastighetens för boställskapitalets bestämmande beräknade saluvärde

uppskattats med hänsyn till fastighetens laggilla skick, måste den vid

den efterföljande avträdessynen utdömda ersättningen hava blivit vid boställskapitalets

fastställande förutbedömd och i boställskapitalet inräknad.

Följaktligen skall influten sådan ersättning i sinom tid för lönefastighet,

som ej skall utgöra klockarhemman, av stiftsnämnden redovisas till vederbörande

församling, som är för boställskapitalet ansvarig. Visar det sig da

sedermera, att den förutvarande boställshavaren, vilken adömts ersättningen,

eller dennes rättsinnehavare är oförmögen att — helt eller delvis

— gälda ersättningen, beredes tydligtvis församlingen därigenom en för

framtiden bestående årlig förlust, därest icke möjlighet gives att i efterhand

med hänsyn därtill omreglera boställskapitalet.

Den ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastighet, varom

här varit fråga, kan säkerligen i åtskilliga fall — och även utan att

vanvård därvid kan läggas boställshavaren till last — komma att uppgå

till så betydande belopp, att utgivandet därav, oavsett boställshavarens

större eller mindre betalningsförmåga, måste komma att vid en jämförelse

med de av boställshavaren åtnjutna löneinkomsterna te sig såsom för honom

oskäligt betungande. Den obillighet, som ett indrivande av dylika höga

syneersättningar alltid kommer att innebära, torde i månget fall ytterligare

skärpas i betraktande av den förhållandevis låga lönenivå, som för

dessa befattningshavare merendels föreligger. Med hänsyn härtill har jag

ansett lämpligt, att Kungl. Maj:t förbehålles befogenhet att efter skälighetsprövning

medgiva avträdande boställshavare nedsättning i sådan hans

ersättningsskyldighet, som här avsetts, eller att i undantagsfall befria

boställshavaren därifrån. Jag vill här erinra örn att en likartad förmån

medgavs biskoparna vid den för dem år 1930 beslutade avlöningsreformen.

Avvecklingen av biskoparnas dittillsvarande boställsinnehav förbands nämligen

då med, bland annat, befogenhet för Kungl. Majit att från den förutvarande

biskopslöneregleringsfonden utlämna lån eller bidrag åt biskop

eller biskops rättsinnehavare till gäldande av kostnad, som uppkommit

på grund av den biskopen såsom boställshavare enligt förut gällande bestämmelser

åvilande byggnadsskyldigheten. Medgives Kungl. Majit nu med

avseende å klockarna och organisterna sådan befogenhet, som jag här föreslagit,

förutsätter detta givetvis även möjlighet för Kungl. Majit att i

samband därmed förordna örn den jämkning av fastställt boställskapital

och av den för boställskapitalet gällande avkastningsprocenten, som på
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

kallas i följd av att församlingen går miste om vid avträdessynen utdömd

byggnads- eller husröteersättning.

Enligt de stadgande^ som jag, i anslutning till vad jag här anfört, låtit

under förevarande paragraf införa, skall alltså en efterföljande korrigering

av värdena för boställskapital och avkastningsprocent — dels på äv vederbörande

församling eller, i visst fall, av klockardistriktet därom gjord framställning,

dels i fall, som här ovan sist berörts, utan särskild framställning

— kunna under i paragrafen angivna förutsättningar efter prövning av

Kungl. Majit äga rum.

12 §.

Under denna paragraf har i sakkunnigförslaget intagits vissa bestämmelser

rörande dispositionen av sådana, från tid före lagens tillämpning beträffande

viss klockar- eller organisttjänst uppsamlade kapitalmedel, som i mitt

förslag, för vilket jag härförut redogjort, betecknats såsom lönefonder. Godkännas

de bestämmelser beträffande behandlingen av ifrågavarande slag av

medel, som jag i det föregående förordat, böra de här berörda stadgandena i

sakkunnigförslaget utgå. — Förslagets 13 § bör härefter i stället erhålla

nummer 12.

13 §.

I fråga örn stadgandet i förevarande paragraf har den sakkunnige anfört,

bland annat, följande:

I avseende å de administrativa bestämmelser, som skulle komma att

erfordras för den föreslagna lagens tillämpning, hava i 1 § särskilt angivits

bestämmelser rörande ordningen för lönereglerings företagande och blivande

tillämpning. Härom synes behövligt att i detta sammanhang ytterligare

framhålla följande.

Med bestämmelserna i 1 § åsyftas, att lönereglering först generellt företages

vid alla de ifrågakommande klockartjänsterna, så att de nya grunder

för lönens bestämmande, som den föreslagna lagen upptager, komma att

överallt vinna tillämpning. Som emellertid reglerna för uträkningen av boställsräntan

innebära, att dennas värde fluktuerar med värdet av den åkerareal,

vari det till grund för boställsräntan liggande boställskapitalet är

utsatt, erfordras även — med hänsyn till boställsräntevärdets betydelse ej

mindre, enligt 3 §, för klockarlönens bestämmande, än även, enligt 8 §, för

bestämmandet av församlings särskilda bidragsskyldighet för klockarlönens

bestridande — att enligt lagen en gång uppgjord lönereglering tid efter

annan förnyas vid sådan tjänst, för vilken boställskapital finnes fastställt.

Det till grund för bestämmandet av boställskapitalets värde liggande s. k.

enhetsvärdet för åkerareal blir för en var ort till sin storlek bestämt vid de

för närvarande vart femte år inträffande allmänna fastighetstaxeringarna.

Föreskrifter om uppgörande av förslag till dylika enhetsvärden samt om

dessa värdens upptagande i särskild, inom beredningsnämnden vid allmän

fastighetstaxering för varje kommun upplagd längd återfinnas i gällande

taxeringsförordning 59 § 1 mom. och 62 § 4 mom. Örn deras tillämpning

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

vid fastighetstaxeringen stadgas ytterligare i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen,

punkt 1. — För att dessa värden må kunna för i förevarande

lagförslag angivna syften bli lätt tillgängliga för såväl stiftsnämnd

som vederbörande klockardistrikt, torde visa sig lämpligt, att länsstyrelserna

åläggas införa desamma, i erforderlig utsträckning, i länskungörelserna.

Sådant kungörande skulle givetvis dock krävas blott det år allman

fastighetstaxering inträffar och bör då ske omedelbart elter det fastighetsprövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året samt avse de eventuellt

justerade värden, som av prövningsnänmden tillämpats. Vederbörande

stiftsnämnd synes böra härför meddela länsstyrelse uppgift å de kommuner,

varest sådan klockarfastighet finnes, som här är i fråga. — Därest lagstiftning

på i förevarande förslag upptagna grunder skulle komma till stånd,

torde författningsbestämmelserna i ämnet kunna antagas komma att tilllämpas

från ingången av år 1938. Sagda år skall enligt nu gällande ordning

allmän fastighetstaxering äga rum i hela riket, och i länen skola fastighetsprövningsnämnderna

hava avslutat sitt arbete senast den 20 juni samma ar.

Med dessa data för ögonen synes man kunna tänka sig ordningen för de

nya löneregleringarnas uppgörande och tillämpning bliva ungefär följande.

Lönereglering, som här nämnts, verkställes första gången under senare

hälften av år 1938. Dess tillämpning vid tjänsten inträder den 1 januari

1939, därest den, som då innehar tjänsten, tillsatts efter lagens ikraftträdande

eller han ändock så medgiver. I annat fall bör regleringen tillämpas

först vid det näst efter utgången av år 1938 men före den 1 januari 1944

inträffande ombytet av klockare.

Sedan sålunda för klockartjönsten lönereglering, som i 1 § avses, blivit

första gången verkställd, bör — även om löneregleringen i fråga icke kommit

att vid tjänsten tillämpas — förnyad reglering av lönen i enahanda

ordning verkställas, första gången, till det ombyte av klockare, som inträffar

näst efter utgången av år 1943, samt därefter ånyo till varje sådant

ombyte, som äger rum närmast efter utgången av femte året efter det den

nästföregående löneregleringen vid tjänsten vidtagits. Förnyad lönereglering,

som här angivits, synes böra uppgöras tidigast sex månader före det

förestående ombytet av klockare, så att därvid av fastighetsprövningsnämnd

tillämpade nya enhetsvärden må hinna bli offentliggjorda. Den nya

löneregleringen torde böra vinna tillämpning vid den nye tjänstinnehavarens

tillträde av tjänsten eller, örn beslutet örn löneregleringen då ej vunnit

laga kraft, när så sker.

Såsom jag redan under 12 5 anfört, bör nu förevarande paragraf med hänsyn

till den ändrade nummerföljden för närmast föregående paragrafer erhålla

nummer 12.

Enligt sakkunnigförslaget är förutsatt, att så snart ny lönereglering, som

i 1 § avses, blivit av klockardistriktet beslutad, vederbörande tjänstinnehavare

skall äga vitsord att omedelbart påkalla tillämpning av densamma

vare sig han antagits till befattningen före eller efter den nu tillämnade

lagens ikraftträdande. Motivet härför är givet vis, att de tjänst innehavare,

som nu hava att dragas med de med klockarboställsväsendet förbundna

olägenheterna, må kunna varda därifrån utan längre tidsutdräkt. befriade.

Stiftsnämnden i Luleå har funnit ett stadgande av loir angiven innebörd

Departe
mentschefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

ägnat att ingiva betänklighet. Enligt stiftsnämndens förmenande kunde

det nämligen, därest den av den sakkunnige föreslagna regleringen bleve

gällande, tänkas att en församling komme att tillskyndas vissa utgifter för

klockarens avlöning utöver de från boställena tänkta eller beräknade inkomsterna.

Stiftsnämnden synes härvid hava haft i tankarna förlust för en

församling, som, vid ett godkännande av den sakkunniges förslag, kunde

tänkas uppstå dels beträffande avkomsten av lönefastighet, som förklarats

skola bibehållas såsom publik arrendegård, dels vid försäljning av lönefastighet

till pris understigande boställskapitalets värde.

Jag erinrar örn att den risk för förluster för vederbörande församling i här

berörda fall, som enligt sakkunnigförslaget må hava förelegat, blivit genom

de av mig företagna ändringarna i förslaget under 5, 7 och 8 §§ samt

genom bestämmelserna i den av mig föreslagna paragrafen 11 helt förebyggd.

Jag har följaktligen icke funnit anledning att på denna punkt motsätta

mig den sakkunniges förslag. Ej heller föranleder vad den sakkunnige i

övrigt anfört under nu förevarande paragraf annan erinran från min

sida, än att, då den av mig nu förordade lagstiftningen icke lärer kunna

tänkas vinna tillämpning förrän tidigast under hösten år 1938, tidsfristerna

för den av den sakkunnige förutsatta ordningen för de nya löneregleringarnas

uppgörande och tillämpning givetvis kunna komma att i förhållande

härtill förskjutas framåt.

I anslutning till vad i det föregående anförts har inom ecklesiastikdepartementet

utarbetats förslag till lag angående särskilda grunder för

klockar- och organistlöns bestämmande samt örn dispositionen av till

klockar- och organisttjänst hörande avlöning stilig äng ar.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nu omförmälda

lagförslag måtte i proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protkoollet:

G. v. Krusenstjerna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 188.

45

Bil. I.

(åberopad sid. 10)

Till KONUNGEN.

Under en lång följd av år har det bland alla, som satt sig in i förhållandena,

rått enighet om, att kyrkomusikerna på Sveriges landsbygd

blivit synnerligen missgynnade i ekonomiskt hänseende. ^ När andra

tjänstemannagrupper fått sina löner reglerade till skälig nivå, ha särskilt

dessa landsbygdens organister och kantorer, örn man tar penningevärdets

fall i betraktande, snarare fått sina löner minskade än tvärtom. För

de kyrkomusici, i vilkas avlöning avkastningen från klockaregårdar ingår,

har inkomsten därtill varit förknippad med risker, som på senare

tid hota att för dem få rent av ruinerande följder. Den underhållsoch

byggnadsskyldighet, som anses åvila löneboställsinnehavaren, har

genom byggnadskostnadernas stegring blivit en börda, som verkar en

fullständigt nedbrytande otrygghet. Sålunda är det nära nog omöjligt

att få nuvarande byggnader, vilka oftast äro gamla, brandiorsäkrade

till betryggande belopp, så att efter timad eldsvåda, nya, lagliga byggnader

kunna uppföras för försäkringssumman. Vidare förekommer flerstädes,

att synerätten dömer gamla byggnaders ersättande med^ nya,

tidsenliga sådana. Visserligen har den underhållsskyldighet, som åvilar

boställsinnehavaren, i de flesta arrendekontrakt överflyttats till arrendatorn,

särskilt beträffande åbyggnaderna, som av honom begagnas, men

under den svåra jordbrukskris, som övergått vårt land, har det på många

håll varit omöjligt att tillämpa denna punkt i kontraktet, i varje fall

till sådan utsträckning att byggnaderna icke försämrats, enär arrendatorn,

även örn arrendet varit lågt, redan haft svårt att å bestämd tid

erlägga detta. Då en klockaregård av en eller annan omständighet skall

ombyggas, står innehavaren inför en sådan situation, att hans löneinkomst

är ungefär densamma som den var för ett trettiotal år sedan,

under det att byggnadskostnaderna stigit till mer än dubbelt. Med den

ringa lön församlingen tillerkänt kyrkomusikern, lär väl ej något nämnvärt

sparkapital kunnat uppstå, varmed boställsinnehavaren kan bestrida

de reparationer eller ombyggnader, som ålagts honom. Återstår

alltså ej annat än skuldsättning i någon form. Inteckningslån är ju

uteslutet, enär sådant blott tillerkännes ägare av fastighet, och det lär

väl ej heller bliva lätt att anskaffa ett borgenslån, där den knappa

lönen är den enda säkerheten. För ett fattigt sterbhus, vilket ådömes

sådan skyldighet, ställer sig saken än värre. Och vad skall man göra

med en ny tillträdare, som icke har några tillgångar och icke kan få

borgenslån? Skulle tilläventyrs boställsinnehavaren erhålla lån för byggnadsändamål,

så får han med ränta och amortering å länet så stora avdrag

å sina inkomster, att antagligen både arrende och en del av den

kontanta lönen gå åt härför under amorteringstiden. En sådan avbränning

å en redan förut obetydlig lön måste bringa de kyrkomusici, som

helt eller delvis avlönas med boställe, i fullkomlig misär. Harpa några

belysande exempel! I Stora Herrestads församling av Malmöhus län

skedde ombyte av klockare, organist och kantor år 1907. Vid laga av
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition Nr 188.

och tillträdessyn samma år ålades den nye befattningshavaren att uppföra

nya byggnader till visst belopp. Lönen var då 1,100 kronor varav

450 kronor utgjorde den kontanta lönen och 650 kronor erhölls av arrende.

Befattningshavaren förklarade sig ej kunna, på grund av ekonomiska

svårigheter, fullgöra synerättens beslut. Vid därefter hållna

ekonomiska besiktningar å bostället har förhållandet upprepats. Är

1930 anmäldes boställsinnehavare!! hos Lunds domkapitel för uraktlåtenhet

att fullgöra de nybyggnadsskyldigheter, som honom vid senaste

syneförrättning ålagts. Domkapitlet hänsköt ärendet till länsstyrelsen i

Malmöhus län, vilken överlämnade åt sakkunniga att beräkna kostnaderna

för nybyggandet. Länsarkitekten kom till ett kostnadsförslag om

31,000 kronor, under det att riksdagsman Pehrsson i Bramstorp stannade

vid en kostnad av 18,000 kronor. Denna sista summa med tillägg av

vissa tillkommande belopp ålades befattningshavaren utbetala vid äventyr

av utmätning. Sådan åtgärd vidtogs, men enär inga utmätningsbara

tillgångar funnos, förklarades boställsinnehavare!! utfattig. — Vid

tillträdet av klockare-, organist- och kantorstjänsten i Strövelstorps församling

av Kristianstads län blev nytillträdaren vid av- och tillträdessyn

år 1927 å klockarebostället därstädes ålagd att uppföra nytt hästoch

kreatursstall i stället för det gamla, som utdömdes, till en kostnad

av 12,800 kronor. Denna summa fördelades så, att sterbhuset efter

företrädaren .skulle erlägga 4,800 kronor och tillträdaren 8,000 kronor.

För anskaffande av denna summa måste befattningshavaren på egen risk

upptaga ett tioårigt amorteringslån i församlingens sparbank. Den kontanta

lönen var då 150 kronor och arrendeinkomsten 2,000 kronor. Bostad

måste befattningshavaren själv anskaffa för sig och sin familj, enär

bostället blott inrymde bostad för arrendatorn. — I Ränneslövs och

Ysby församlingars pastorat i Halland är lönen åt klockaren, organisten

och kantorn upptagen till 3,810 kronor. Härav avgår för byggnadsskyldighet

årligen 1,425 kronor och för övriga med tjänsten förenade

kostnader 625 kronor varigenom löneinkomsten reduceras till 1,760 kronor.

Exemplen kunde mångfaldigas.

Det hela visar att systemet är fullständigt omöjligt. Det kom till vid

en tid, då en mycket stor del av landets ämbets- och tjänstemän hade

sina inkomster delvis från jorden. De brukade då i regel själva sina boställen.

Efter hand som yrkena fordrade helt sin man, avskaffades

denna form för avlöning såsom otidsenlig. Endast kyrkomusikerna på

landet i provinser, där klockaregårdar finnas, få fortfarande nöja sig med

(lenna avlöningsform. Då de i regel ej äro utbildade för lantbruk och

oftast icke heller lämpa sig härför, eftersom teknisk musikalisk färdighet

och jordbruksarbete låta sig dåligt förena, så måste de arrendera

ut sina boställen. Pä åtskilliga av dessa finns bostad endast ät endera

parten. Upplåtes denna åt arrendatorn, måste boställsinnehavaren beredas

rum annorstädes, men byggnaderna skola underhållas och nybyggas,

när så bestämmes, även örn innehavaren ej har någon bostad

i dessa.

Enär församlingarna kunnat övertaga prästboställena, synes det oss ej

omöjligt, att så även kan ske med klockareboställena. Kungl. Majit

har enligt utslag den 11 augusti 1933 medgivit Svedala församling av

Malmöhus län, att mot utbetalande av full lön till innehavaren av

klockare-, organist- och kantorsbefattningen i församlingen, uppgående

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

till minst samma belopp, som varit bestämt för senaste innehavaren av

nämnda befattningar, disponera klockarebostället ''A mantal Stora Svedala

n:o 5 mot det att förutom den obeskurna kontanta lönen tillhandahålla

befattningshavaren bostad, bestående av 5 rum och kök jämte

ekonomihus och trädgård. Flera sådana överenskommelser hava för

övrigt träffats mellan församlingar och kyrkomusici.

Med stöd av vad sålunda anförts anse vi oss nödsakade att i underdånighet

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,

att kyrkomusikerna befrias från förvaltningen av klockareboställena

och dem åvilande underhålls- och byggnadsskyldigheten; att förvaltningen

övertages av pastoratskyrkoråden under tillsyn av boställs- och stiftsnämnd;

att pastoraten åläggas att hålla bostad åt kyrkomusikern i likhet

med vad som åligger skoldistrikten rörande folkskollärarebostad,

även örn befattningen är förenad med klockaresysslan; att behållen inkomst

från boställena redovisas av pastoraten som lönetillägg åt kyrkomusikerna;

att nuvarande boställsinnehavaren icke genom reformen får

vidkännas minskning av sina löneförmåner under sin tjänstetid samt att

där nuvarande tjänsteinnehavares löneförmåner för självständig kantorsoch

organistbefattning ej överstiger kontant 2,400 kronor per år, förmånen

av fri bostad icke får inräknas i den egentliga lönen och således

verka reducering av denna.

Förvissade örn att möjligheter finnas för stiftande av nya, tidsenligare

förordningar angående kyrkomusikernas löneförmåner, anhålla vi bliva

befriade från nuvarande olidliga förhållanden!

Underdånigst

Ragnar Blennow R. Andersson H. Olbers

ordf. i Lunds stifts v. ordf. i Hallands seler, i Lunds stifts

Organist- och Kantorsförening. Organist- och Kantorsförening. Organist- och Kantorsförening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klockar- och organistboställena fördelade efter ägoslag och areal inrösningsjord (i hektar)

samt efter förekomsten av bebyggelse.

>£*■

oo

Ant

a

1

f

a

s

i

g

li

e

t e

r

utan särski

it

redovisa

d avrösningsj

o r

d

med

Stift

med endast bostads-

med

avrösningsjord

Cj

tomt

och trädgård

övriga

angiven

Summa

Under 1

1-

-5

5

Under 1

i-

-5

5-

-10

10-

-25

25—

Under 1

1-

-5

5-

-10

10-

-25

25—

areal

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

Uppsala.......

i

6

i

1

—

—

9

5

19

15

2

1

_

_

_

_

5

3

9

14

2

10

_

3

i

5

2

53

61

Linköpings.....

2

3

i

—

—

—

8

3

11

10

3

2

i

—

—

—

4

1

4

9

—

8

i

5

—

—

2

1

37

42

Skara.........

2

1

—

—

—

—

13

5

9

10

—

4

—

1

—

—

6

3

5

6

—

5

—

5

—

—

2

1

37

41

Strängnäs......

9

10

—

—

—

—

8

3

6

9

—

1

i

1

—

—

8

4

4

5

—

6

—

1

—

—

5

4

41

44

Västerås.......

—

3

—

2

—

—

4

3

7

11

—

1

—

—

—

—

5

1

2

9

—

4

—

2

—

—

1

—

19

36

Växjö........

—

—

—

—

—

—

1

1

—

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

—

3

—

2

—

—

—

—

1

12

Lunds ........

5

4

2

1

—

—

31

4

29

25

9

16

4

27

—

4

4

2

7

15

1

23

3

32

—

14

1

2

96

169

Göteborgs.....

—

—

—

—

—

—

1

—

3

—

—

1

—

1

—

2

1

—

2

1

—

8

—

19

—

6

—

—

7

38

Karlstads......

—

2

—

—

—

—

—

1

—

2

—

1

—

1

—

—

—

3

2

4

—

3

—

2

—

_

—

_

2

19

Härnösands ....

—

—

—

1

—

—

—

—

2

1

1

—

1

—

—

—

—

1

—

2

—

1

_

_

_

_

_

_

4

6

Luleå.........

1

1

—

1

1

1

—

—

_

—

2

3

Visby.........

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

_

_

_

2

Stockholms stad .

1

1

1

Summa

19

30

4

5

—

—

75

25

87

86

15

27

7

31

—

6

33

18

36

70

3

72

5

72

—

21

16

11

300

474

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

49

Bil. 11 b.

(åberopad sid. 12)

Klockar- och organistboställena fördelade efter areal inrösnings

jord (i hektar) och taxeringsvärde.

Stift

Areal

inrösningsj ord

T axeringsv

å r d e

Summa

Under 1

iO

1

0

»—i

1

to

10—25

1

ifi

<N

Ej angiven

Under 2,000

O

O

»o

1

©

©

©^

oT

5,000—10,000

10,000-20,000

20,000 —

Ej angivet

Uppsala..........

29

59

15

3

1

7

34

24

13

6

3

34

114

Linköpings........

21

35

13

7

—

3

19

18

19

9

2

12

79

Skara ...........

30

30

9

6

—

3

24

17

9

7

1

20

78

Strängnäs.........

42

24

7

3

—

9

21

10

5

9

1

39

85

Västerås..........

16

31

5

2

—

1

17

12

10

7

5

4

55

Växjö...........

2

6

3

2

—

—

2

5

1

3

—

2

13

Lunds ...........

50

79

49

66

18

3

40

42

62

66

41

14

265

Göteborgs........

2

6

9

20

8

—

—

5

5

22

10

3

45

Karlstads.........

6

8

4

3

—

—

2

7

4

6

—

2

21

Härnösands.......

1

6

2

1

—

—

3

3

4

—

—

—

10

Luleå............

—

2

1

2

—

—

—

—

3

2

—

—

5

Visby............

1

1

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

2

Stockholms stad ....

—

1

—

—

—

1

—

—

1

1

—

2

Summa

200

288

117

115

27

27

162 143

136

139

64

130

774

Bihang till riksdagens -protokoll 1988. 1 sami. Nr 188.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

OI

o

Klockar- och organistboställena fördelade efter olika slag av upplåtelseform och bebyggelse.

Stift

Boställshavaren bebor

eller brukar själv fas- tigheten, helt eller

delvis

Fastigheten dispone- ras helt för särskilt

församlings- eller

annat kommunalt

ändamål

F

a

s t

1 g h

e

e

n

11

t a

r

r e

n

d e

r

8

Uppgift om upp- l&telseform saknas

Summa

fastig-

heter

av boställshavaren

av församlingen

av myndighet

uppl&tare ej angiven

83

60

6t

>>

£3

01

£3

O

Bebyggda

83

•o

bo

bo

>.

£

01

£

O

Bebyggda

83

■o

60

60

£>

01

XI

O

Bebyggda

oS

''O

6fi

6C

£3

01

XI

O

Bebyggda

o3

''O

60

60

>.

£3

01

XI

O

Bebyggda

o3

''O

00

60

£3

01

£3

o

Bebyggda

c3

•O

60

60

>»

£3

01

£3

O

Bebyggda

med

bostads- hus + ev.

ekon.- hus

ro

£

d

0

M

01

T3

03

a

ce

''C

fl

01

83

a

a

a

02

med

bostads- hus +ev.

ekon.- hus

fl

.fl

C

0

.*

''fl

0)

a

s

x>

fl

01

03

a

a

3

02

med

bostads- hus-*-ev.

ekon.- hus

ro

fl

.fl

fl

C

M

0)

TT

OJ

a

03

''fl

fl

01

83

a

a

3

02

med

bostads- hus-fev.

ekon.- hus

ro

3

X3

fl

0

01

''C

01

a

ro

83

''O

fl

01

SÖ

a

a

3

02

med

bostads- hus + ev.

ekon.- hus

m

3

X3

fl

0

0)

TJ

01

a

ro

oö

T3

■g

83

a

a

3

03

med

bostads- hus + ev.

ekon.- hus

ro

3

-O

fl

0

M

01

''fl

01

a

03

''O

fl

01

83

a

a

3

02

med

bostads- hus-f ev.

ekon.- hus

ro

3

XJ

fl

0

M

01

T)

01

a

s

''O

a

01

sS

a

a

3

02

fl

£

3

»fl

O

a

85

■ga

Is

o «

£ ''O

a

M

3

»-

£3

''O

O

h

•O

ro

Ig

O *

•O :Ä

£6

3

£3

O

ki

•O

aö

''O r-

11

O öS

ki

£

£t

3

X

''O

ki

O

ki

=0

ro__

|1

1!

ki :CÖ

O

£!

3

k«

XI

''fl

O

kl

•c

ro

o *

^ c

£ ^

fl

Xl

-o

kl

c

kl

£

■g«S

1 b

tn :o3

£

M

3

ki

£3

*fl

O

ki

£

ro _

1 B

S «

•“o

ki :CÖ

:C

3

XI

''fl

O

£

bebyg-

gelse

Uppsala.....

10

7

4

6

17

7

3

2

_

5

8

_

4

6

10

16

3

12

9

24

1

_

_

_

_

1

2

i

_

3

10

2

_

_

2

53

61

Linköpings . . .

6

3

5

2

10

4

3

3

—

6

12

—

5

4

9

12

2

13

1

16

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

2

1

—

—

1

37

42

Skara......

2

1

5

7

13

6

—

1

1

2

12

—

8

4

12

15

—

7

5

12

—

—

—

—

—

1

—

—

i

1

1

—

i

—

1

37

41

Strängnäs ....

11

9

8

4

21

15

5

1

2

8

5

2

—

2

4

4

2

2

—

4

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

5

4

2

i

7

41

44

Västerås.....

7

3

12

4

19

3

—

4

—

4

5

1

2

5

8

3

1

3

1

5

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

19

36

Växjö......

—

—

2

1

3

1

—

—

—

—

—

1

1

—

2

—

—

5

2

7

—

—

1

12

Lunds ......

11

12

32

—

44

4

1

2

—

3

57

8

94

2

104

17

1

9

1

11

4

—

7

—

7

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

96

169

Göteborgs ....

1

—

6

1

7

—

—

—

—

—

6

—

22

1

23

—

6

—

—

6

—

—

2

—■

2

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

7

38

Karlstads ....

1

4

6

—

10

—

1

—

—

1

—

1

2

—

3

1

1

3

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

i

1

—

—

—

-

—

2

19

Härnösands . . .

2

2

1

2

5

—

—

—

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4

6

Luleå......

2

1

1

—

2

1

1

—

2

3

Visby......

—

2

2

2

Stockholms stad

—

1

1

1

...

1

1

Summa

53

45

82

27

154

40

13

13

3

29

108

13

138

24

175

68

16

54

21

91

5

—

9

—

9

7

2

i

2

5

19

7

3

i

11

300

474

Bil. II c.

''åberopad sid. 12)

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

51

Bil. II d.

(åberopad sid. 12)

Byggnadsskyldigheten vid klockar- och organistboställena.

Stift

Byggnädsskyldigheten anses åligga

Summa

bebyggda

boställen

tjänst-

innehavaren

församlingen

annan 1. ej

angiven

Uppsala...............

10

49

2

61

Linköpings .............

3

39

—

42

Skara .................

13

27

1

41

Strängnäs..............

4

37

3

44

Västerås...............

4

31

1

36

Växjö.................

2

10

—

12

Lunds .................

150

13

6

169

Göteborgs.............

32

3

3

38

Karlstads.............

3

16

—

19

Härnösands.............

1

4

1

6

Luleå.................

—

3

—

3

Visby.................

—

2

—

2

Stockholms stad.........

—

1

—

1

Summa

222

235

17

474

Bil. 11 e.

(åberopad sid. 12)

Klockar- och organistboställena fördelade efter förekomsten

av virkesavkastning.

Stift

Ingen virkes- avkastning

Virkesavkastningen

Uppg. om

Summa

överstiger ej

husbehov

överstiger

husbehov

virkesavkastn.

saknas

Uppsala.......

107

i

3

3

114

Linköpings.....

76

—

1

2

79

Skara .........

70

i

3

4

78

Strängnäs ......

79

2

—

4

85

Västerås.......

42

6

6

1

55

Växjö.........

7

2

2

2

13

Lunds.........

231

8

6

20

265

Göteborgs......

25

4

5

11

45

Karlstads......

18

—

2

1

21

Härnösands.....

8

1

—

1

10

Luleå.........

—

3

2

—

5

Visby.........

1

1

—

—

2

Stockholms stad .

2

—

—

—

2

Summa

666

29

30

49

774

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Bil. lil.

(åberopad sid. 16)

Antalet med folkskollärarbefattning förenade klockar- och organist''

befattningar, med och utan tillhörande boställsjord.

Folkskollärarbefattning f

ö r e n a d

med

Förenade

tjänster

både klockar- och

organistbefattning

enbart

klockarbefattning

enbart

organistbefattning

Stift

O CL

EE p:

O >-i

-i p

med kloc- kar- eller

organist- boställs- jord

utan

boställs-

jord

med

klockar-

boställs-

jord

utan

boställs-

jord

med

organist-

beställs-

jord

utan

boställs-

jord

EU

O

”0

p

O <

<n B

*i 9

cr cl

0 ?u

cn CL

f o

1 O

o-F

3- 7

Uppsala . .

83

101

3

3

1

4

195

87

Linköpings

33

146

2

3

2

5

191

37

Skara....

31

194

1

—

—

—

226

32

Strängnäs.

72

68

—

—

—

3

143

72

Västerås. .

25

78

—

—

1

—

104

26

Växjö . . .

15

119

—

—

—

2

136

15

Lunds . . .

43

45

—

—

—

—

88

43

Göteborgs.

8

126

—

—

—

—

134

8

Karlstads .

11

88

—

1

—

2

102

11

Härnösands

8

97

—

2

—

2

109

8

Luleå....

1

42

—

—

1

5

49

2

Visby....

2

35

—

13

1

22

73

3

Stockholms

stad . . .

1

_

_

_

_

_

1

1

Summa

333

1,139

6

22

6

45

1,551

345

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

53

Bil. IV.

(åberopad sid. 24).

Förslag

till

Lag

angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande

samt örn dispositionen av bostad och jord, som blivit klockare

och organist på lön anslagna.

Härigenom förordnas som följer:

Om klockares avlöning.

1 §•

I varje klockar distrikt, där — jämlikt vad hittills gällt — till klockarens

tjänst rätteligen hör bostad eller jord, som anslagits klockaren

på lön eller eljest vid tjänsten anvisats såsom lönetillgång, skall av

distriktet, under iakttagande av vad i övrigt om ordnandet av klockarnas

löneinkomster är föreskrivet, verkställas reglering av klockarens lön

till överensstämmelse med härefteråt stadgade särskilda grunder.

Med klockardistrikt förstås i denna lag församling eller, där två eller

flera församlingar gemensamt handhava de med klockares avlönande

förbundna angelägenheter, sådan samfällighet.

Närmare bestämmelser rörande här föreskriven lönereglerings företagande

och tillämpning meddelas av Konungen.

2 §•

Till ledning för i 1 § föreskriven lönereglering i klockardistrikt, där

i samma paragraf avsedd lönetillgång utgöres av viss fastighet, klockarfastighet,

och till klockartjönsten ej allenast hör en för klockaren anvisad

bostadslägenhet i även för annat ändamål disponerad byggnad,

skall

dels, innan sådan lönereglering för klockartjönsten första gången verkställes,

uppskattning av klockarfastighet, på sätt i 9 § stadgas, företagas

till bestämmande för fastigheten av boställskapital och avkastningsprocent,

dels ock vid såväl denna första som varje därefter företagen förnyad

lönereglering, på sätt i 10 § stadgas, uträknas det värde, b o ställsränta,

som vid löneregleringen skall anses motsvara värdet av den ifrågavarande

med tjänsten hittills förenade klockarfastighetens behållna årsavkastning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

3 §•

Vid lönereglering, som i 1 § sägs, skall klockarens lön sättas att helt

utgå i penningar. Årligt lönebelopp, som därvid bestämmes, må i klockardistrikt,

som i 2 § avses, ej, med mindre domkapitlet så medgiver,

understiga för klockartjönsten vid löneregleringen uträknad boställsränta.

Uppgår värdet av sådan boställsränta till högre belopp än som skäligen

bör tillkomma klockaren i lön, skall klockardistriktet därom göra

anmälan hos domkapitlet. Det ankommer för sådant fall på denna

myndighet att, med tagen hänsyn till omfattningen av klockarens tjänstegöromål

och fästat avseende därå, att dennes löneförmåner under de

föreliggande omständigheterna bliva tillräckliga för tjänstens behöriga

upprätthållande, bestämma, huruvida och i vad mån klockarens lön må

vid den avsedda löneregleringen sättas lägre än då för tjänsten gällande

boställsränta.

4 §.

1. Det åligger varje klockardistrikt att, där förhållandena så kräva,

vid verkställande av ny lönereglering, som i 1 § avses, eller, om sådan

lönereglering icke ifrågakommer, vid anställande efter denna lags ikraftträdande

av ny klockare, åt klockaren såsom tjänstebostad anvisa särskild,

efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet.

Där tjänstebostad anvisas klockaren, skall denne vara skyldig att själv

bebo densamma och att rörande lägenhetens begagnande i övrigt iakttaga

av klockardistriktet meddelade närmare föreskrifter. För begagnande

av anvisad tjänstebostad skall klockaren erlägga årlig ersättning

med skäligt, av klockardistriktet bestämt belopp. Sådan ersättning må

klockaren tillförbindas att erlägga genom avdrag å den för året till

honom utgående lönen.

2. Har klockardistriktet åtagit sig att — tillika med tjänstebostad —

tillhandahålla klockaren för tjänstebostaden erforderligt bränsle, åligger

det klockaren att i enahanda ordning, som stadgats i fråga om ersättning

för tjänstebostads begagnande, för emottaget sådant bränsle erlägga

ersättning, beräknad efter klockardistriktets självkostnadspris.

Om disposition av klockarfastighet.

5 §•

Så snart vid klockartjänst lönereglering, som i 1 § sägs, första gången

träder i tillämpning, skall till tjänsten hörande klockarfastighet av stiftsnämnden

övertagas till förvaltning enligt de närmare föreskrifter, Konungen

härför meddelar. Beträffande varje till förvaltning övertagen fastighet

har stiftsnämnden att, efter samråd med klockardistriktet, uppgöra

och till Konungens beprövande överlämna förslag om fastighetens

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

lämpligaste disposition. Härvid skall, under beaktande av fastighetens

storlek och beskaffenhet i övrigt, undersökas, dels huruvida fastigheten,

helt eller delvis, är erforderlig för något kommunalt eller annat allmänt

ändamål, dels huruvida och i vad mån fastigheten, såsom för befrämjande

av uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk, lämpar sig

att försäljas eller fastigheten tjänligare bör bibehållas såsom publik

arrendegård.

Klockarfastighet eller del därav, som ej varder försåld och ej heller

skall såsom publik arrendegård bibehållas, skall, där laga hinder ej möter,

övertagas av den församling, inom vars område fastigheten är belägen,

för att av församlingen, med förbehåll likvisst för särskild till

fastigheten tidigare upplåten rätt, disponeras på sätt örn kommunal

egendom i allmänhet gäller. Där åtkomst till fastigheten för församlingen

icke kan av densamma styrkas, skall äganderätten till fastigheten

i samband med dess överlämnande till församlingen, överlåtas å denna.

6 §•

Varder klockarfastighet helt eller delvis försåld, skall behållen köpeskilling

överlämnas till den församling, inom vars område fastigheten

är belägen.

Till församling, som nu sagts, skall ock av stiftsnämnden redovisas

i nämndens förvaltning uppburen behållen avkomst av klockarfastighet.

Rörande dispositionen av medel, som enligt vad i första stycket sägs

varda till församling överlämnade, skall gälla vad i särskild lag är föreskrivet

i fråga om användningen av ersättning, som av församling uppburits

vid försäljning av tillgång för stadigvarande bruk.

7 §•

Församling, som, enligt vad härförut stadgats, äger uppbära för klockarfastighet

inflytande försäljnings- och avkomstmedel eller, för visst

fall, har att själv övertaga sådan fastighet, skall stå i ansvar för det

boställskapital, som blivit för den ifrågavarande fastigheten fastställt,

ävensom för å boställskapitalet belöpande boställsränta. Denna församlingens

ansvarighet inträder, i avseende å boställsräntan, i och med att

enligt 1 § verkställd lönereglering för den klockartjänst, vartill fastigheten

hört, första gången vinner tillämpning, men, i avseende å boställskapitalet,

först från och med det klockarfastigheten av församlingen

övertagits eller i den mån för fastigheten erhållet vederlag av församlingen

uppburits.

8 §•

1. För boställsränta ansvarig församling har att, oavsett vad eljest

för gäldande av klockarlön må på församlingen ankomma, till avlöning

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

vid den klockartjänst, för vilken boställsräntan gäller, årligen tillskjuta

så stort belopp, som mot boställsräntan svarar.

Vad sålunda till klockarlönen särskilt tillskjutes skall, frånsett i fall

varom nedan i 2 mom. stadgas, helt tagas i anspråk för lönens bestridande,

innan för densamma därutöver erforderliga medel inom klockardistriktet

uttaxeras.

2. Där i fall, som i 3 § andra stycket avses, domkapitlet bestämt,

att klockarens lön må sättas lägre än för tjänsten gällande boställsränta,

skall av det belopp, som enligt 1 mom. här ovan skall till avlöning

vid tjänsten tillskjutas, årligen avsättas vad jämlikt domkapitlets

beslut för lönen icke åtgår. Rörande dispositionen av sålunda avsatta

medel äger Konungen efter av domkapitlet därom gjord anmälan

bestämma.

Om uppskattning av klockarfastighet.

9 §•

1. För lönereglerings uppgörande föreskriven särskild uppskattning av

klockarfastighet skall avse utrönande av fastighetens beräkneliga saluvärde

vid tiden för uppskattningens företagande ävensom värdet av den

behållna årsavkastning, som fastigheten må antagas vid samma tidpunkt

kunna lämna.

2. Vid uppskattning enligt 1 mom. beräknat saluvärde och värde av

behållen årsavkastning skall omräknas, det förra i areal åkerjord, boställskapitalet,

och det senare i procent av saluvärdet, avkastningsprocenten.

Arealen åkerjord angives därvid i hektar eller motsvarande

lägre ytenhet efter det vid senaste fastighetstaxering för orten tillämpade

enhetsvärdet å åker av högsta inom orten förekommande godhetsklass

vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd.

3. Boställskapital och avkastningsprocent skola fastställas av stiftsnämnden.

Talan mot av stiftsnämnden därom meddelat beslut må fullföljas

hos kammarkollegiet genom besvär, vilka skola hava till kollegiet

inkommit före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden

erhållit del av beslutet. Över kammarkollegiets beslut må klagan ej föras.

10 §.

Värdet av för klockarfastighet fastställt boställskapital skall vid inträffande

lönereglering för klockartjönsten bestämmas genom boställskapitalets

omräkning i penningar efter det vid då senast verkställda

fastighetstaxering för orten tillämpade enhetsvärde, varom i 9 § sägs.

Å sålunda för boställskapitalet bestämt värde skall efter den för klockarfastigheten

fastställda avkastningsprocent uträknas den boställsränta,

som med avseende å fastigheten skall tillämpas för den ifrågavarande

löneregleringen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Om organists avlöning m. m.

11 §•

I fråga om organists avlöning samt dispositionen av till organisttjänst

hörande bostad och jord, som blivit organisten på lön anslagna, skall

i tillämpliga delar gälla vad härförut i denna lag stadgats beträffande

klockares avlöning och klockarfastighet.

Särskilda bestämmelser.

12 §.

Där vid klockar- eller organisttjänst, för vilken lönereglering skall

enligt 1 § företagas, finnas från tid före denna lags ikraftträdande uppsamlade

försäljnings- eller andra ersättningsmedel för lönefastighet eller

avkomstmedel från sådan fastighet eller eljest därav härrörande för löneändamål

avsatta medel, skall av dessa medel bildad fond eller annan

kapital tillgång bibehållas vid tjänsten. Avkastning av sådana tillgångar

skall, sedan i 1 § föreskriven lönereglering första gången vid tjänsten

vunnit tillämpning, användas till bestridande av tjänstinnehavarens vid

löneregleringen bestämda lön eller, till den del avkastningen ej härför erfordras,

för tillgodoseende av annat kyrkligt ändamål, som av Konungen

bestämmes.

13 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna

lag, utfärdas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag, Konungen förordnar. Med lagens

ikraftträdande upphör att gälla vad i annan lag eller författning finnes

stadgat stridande mot denna lag.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majlis ''proposition Nr 188.

Bil. V.

(åberopad sid. 25).

Sammanställning

av yttranden, avgivna av myndigheter och andra över förslag till lag angående

särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande samt

örn dispositionen av bostad och jord, som blivit klockare och

organist på lön anslagna.

Över den sakkunniges förslag hava yttranden avgivits av domkapitlen

och stiftsnämnderna i samtliga stift, Stockholms stads konsistorium och

kammarkollegiet samt av centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist-

och kantorsförening och allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse.

Därjämte hava särskilda yttranden avgivits inom stiftsnämnden

i Uppsala av stiftssekreteraren J. Waltersson, inom domkapitlet

i Lund av domprosten Y. Brilioth, inom stiftsnämnden i Göteborg

av jägmästaren A. Wigelius, inom domkapitlet i Visby av lektorn E.

Arvidson och inom kammarkollegiet av t. f. kammarrådet G. Prawitz.

Av domkapitlet i Luleå har överlämnats yttrande av kyrkoherden i

Nederluleå församling, kontraktsprosten A. Nordberg.

Förslaget har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av

domkapitlen i Lund och Härnösand, stiftsnämnderna i Linköping, Lund

och Härnösand, Stockholms stads konsistorium, ledamoten av domkapitlet

i Visby lektorn Arvidson, kammarkollegiet och allmänna organistoch

kantorsföreningen samt i stort sett tillstyrkts även av stiftsnämndsledamoten

i Göteborg jägmästaren Wigelius.

Domkapitlen i Linköping, Skara, Västerås, Växjö, Karlstad och Luleå

samt stiftsnämnderna i Skara, Västerås, Växjö, Göteborg, Karlstad och

Luleå ävensom t. f. kammarrådet Prawitz hava avstyrkt förslaget.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala och — med i vissa avseenden

från dessas yttranden avvikande mening — stiftssekreteraren därstädes

Waltersson samt domkapitlen och stiftsnämnderna i Strängnäs

och Visby och domkapitlet i Göteborg ävensom allmänna svenska prästföreningen

hava, med instämmande i sakkunnigförslagets huvudsyfte

eller erkännande av vissa däri framförda grundprinciper, förordat en

mer eller mindre vittgående omarbetning av förslaget. Domkapitelsledamoten

i Lund domprosten Brilioth har i sitt särskilda yttrande

endast framställt anmärkning i en detaljfråga. Kontraktsprosten Nordberg

i Nederluleå har i det väsentliga instämt i förslagets huvudsyfte

men har likväl förklarat sig icke kunna biträda detsamma.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts ''proposition Nr 188.

Behovet av en reglering av boställef rågan vid klockar- och

organisttjänsterna har i allmänhet vitsordats. Därvid hava vederbörande

emellertid, såsom ovan berörts, mer eller mindre helt anslutit sig

till de av7 den sakkunnige föreslagna riktlinjerna. Av uttalandena härom

må följande återgivas:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala: Med tillfredsställelse har

beaktats, att ett initiativ ånyo tagits till lösning av den kombinerade

frågan om lönereglering för klockare och organister och om ändrad förvaltning

av de nämnda befattningshavare på lön anslagna fastigheterna.

Det synes nämligen på grund av den antikverade lagstiftningen i ämnet

angeläget, att denna fråga utan onödigt uppskov bringas till en slutgiltig

lösning. En utgångspunkt för en nyordning bör — såsom kammarrådet

Wohlin även framhållit — vara, att det föråldrade naturaavlöningssystemet

jämväl beträffande här berörda tjänstemän ersättes med

kontantavlöningssystemet. Lönerna böra helt utmätas i penningar men

med skyldighet för tjänsteinnehavaren att i de fall, då tjänstebostad

anvisas honom, genom avdrag å lönen erlägga skälig hyresersättning.

En sådan förändring av lönesystemet förutsätter givetvis en omläggning

av förvaltningen av klockar- och organistboställena.

Stiftssekreteraren Waltersson, Uppsala: Jag delar helt kammarrådet

Wohlins mening att man vid reformarbetet icke bör onödigtvis haka

upp sig på formella frågor och subtiliteter utan bör man i stället med

ett raskt och praktiskt grepp på frågan söka åstadkomma en skyndsam

omläggning av de efterblivna förhållandena på området. Såsom kammarrådet

Wohlin även betonat, bör man fasthålla vid det nuvarande

utgångsläget, nämligen att avlönandet av klockare och organister skall

vara en kyrklig-kommunal angelägenhet. Likaså måste man bestämt

hävda, att värdet av de boställstillgångar det här gäller — boställskapitalet

— även framgent skall kunna påräknas såsom grundval för

finansiering av klockar- och organistlönerna — oavsett huru de särskilda

fastigheterna komma att disponeras.

Stiftsnämnden i Linköping: Stiftsnämnden har icke funnit något att

i huvudsak erinra mot ifrågavarande lagförslag, i vad det berör stiftsnämndens

verksamhetsområde. Stiftsnämnden finner sig dock böra fästa

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, huruvida det icke är önskligt, att

någon form kunde utfinnas, varigenom dels det med lagförslaget avsedda

syftet kunde ernås genom anlitande av en enklare procedur än den av

förslagsställaren ifrågasatta, dels ock att vid en avveckling — något

som enligt stiftsnämndens förmenande lämpligen bör ske — av den form

av klockarnas avlöning, som består i anslag av jordbruksboställen, församlingarnas

bestämmanderätt av praktiska skäl icke inskränkas mera

än nödigt är.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara: De med nuvarande boställsväsendet

för klockare och organister förbundna olägenheter synas vara

av så allvarlig art, att en reglering av hithörande förhållanden måste

anses verkligt trängande.

Stiftsnämnden i Strängnäs: Stiftsnämnden finner påkallat att en reglering

av klockarnas och organisternas löner snarast må komma till

stånd, och anser en avveckling av boställsväsendet vara ett första steg

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Marits proposition Nr 1S8.

i riktning mot frågans lösning. Stiftsnämnden vill därför för sin del

tillstyrka en lagstiftning, som befriar tjänsteinnehavarna från förvaltningen

a v boställena och överflyttar densamma på församlingarna med

betryggande garantier för att avkomsten kommer att disponeras till

klockarens avlöning och alltfort äga bestånd såsom en för detta kyrkliga

ändamål avsedd tillgång.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Västerås: Starkt må framhållas önskvärdheten

av en avveckling av klockarboställsväsendet men denna bör

lämpligen ske i samband med en reglering av »klockarfrågan» i hela

dess vidd. Beträffande klockarnes avlöning och vad därmed sammanhänger

så härskar på detta område nu nästan fullständigt kaos och det

är därför synnerligen angeläget, att klockarfrågan ånyo upptages till

prövning och vinner sin slutliga lösning. Ett genomförande av kammarrådet

Wohlins förslag skulle säkerligen komma att medföra ett fördröjande

av klockarfrågans lösning i dess helhet.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö: I åtskilliga fall har klockarbostället

förlorat sin betydelse som bostad för klockaren. Särskilt är

detta fallet, då klockaren tillika är folkskollärare och i denna sin egenskap

har fri bostad. Men även i andra fall kan klockaren naturligtvis

ibland lämpligen förskaffa sig bostad annorstädes än å bostället, t. ex.

om bostället är avlägset beläget. I en hel del fall däremot kan bostaden

å klockarbostället fortfarande vara erforderlig för klockaren. Örn i

de senare fallen klockarbostället består endast av bostad jämte trädgård,

synes någon reform — utöver 1932 års förslag — icke vara påkallad.

Den sakkunniges förslag, att bostället först skulle indragas, dess

kapitalvärde uppskattas, klockarens lön bestämmas endast i penningar

samt bostället sedan åter anvisas klockaren mot avdrag på lönen, synes

innebära en fullständigt onödig procedur. Består bostället åter av även

en jordbruksfastighet, kunna naturligtvis åtskilliga skäl tala för att

avskilja en klockargård på samma sätt som å prästboställe en prästgård

avsatts. Återstoden av bostället övergår då till att vara klockarjordbruk.

Det gamla sättet att avlöna befattningshavare genom upplåtelse tili

dem av jord, som de Ängö bruka, är föråldrat. För prästerna är det

numera — liksom för alla andra befattningshavare — avvecklat. Även

beträffande klockarna har detta skett i en mängd fall. Boställena hava

utarrenderats, oftast av församlingarna, i ett fåtal fall — sammanlagt

14 -— av myndighet (numera stiftsnämnden). Det torde icke råda någon

meningsskiljaktighet om att möjlighet bör beredas till en avveckling av

den form av klockarnas avlöning, som består i anslag av jordbruksboställen.

Däremot synes det vara förkastligt att, såsom nu föreslagits,

till varje pris genomdriva avvecklingen. Det synes i stället böra överlämnas

ät församlingarna själva att bestämma om och när avvecklingen

skall ske. Det ligger i sakens natur, att de klockarboställen eller delar

av sådana, som icke bibehållas såsom bostad åt klockarna, i ett stort

antal fall bliva allt för små för att med fördel kunna behållas som

arrendegårdar. I dessa fall synes en försäljning vara på sin plats. Redan

enligt gällande lag kan en sådan ske, såsom ock den sakkunnige framhållit.

Enligt nu gällande lag skall köpeskillingen fonderas och ränteavkastningen

i regel användas till bestridande av utgifterna till klocka
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

rens avlöning. Denna fondering föreslår den sakkunnige utbytt mot

nedan vidare omförmälda boställskapital.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund, vilka båda, utan att binda

sig vid detaljerna i förslaget, förklarat sig i huvudsak ansluta sig till

detsamma: Domkapitlet vill emellertid framhålla, att den föreslagna

avvecklingen av boställsväsendet vid klockar- och organisttjänster icke

får genomföras utan hänsyn till en eventuell reglering av kyrkomusikernas

löner. En dylik lönereglering kommer eventuellt att föreskriva, att

pastorat eller församling blir skyldigt att upplåta bostad åt kantorn

eller organisten, och därvid komma de nuvarande klockarboställena i

första hand i betraktande. — Enligt stiftsnämndens mening föreligger

ett trängande behov av en omreglering av bestämmelserna rörande disposition

och förvaltning av ifrågavarande boställen.

Stiftsnämnden i Göteborg: För var och en med förhållandena förtrogen

är det uppenbart, att en reglering av klockarboställsväsendet utgör

ett högst angeläget önskemål. I likhet med kammarrådet Wohlin anser

även stiftsnämnden, att en sådan reform kan och bör företagas

utan samband med en lösning av den s. k. klockarfrågan i dess helhet.

Däremot kunna givetvis olika meningar råda om sättet för denna

reform.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand: Klockar- och organistboställena

i Härnösands stift, fåtaliga och utan större betydelse, hava

städse vållat besvär och oreda för de förvaltande myndigheterna. Av

allt att döma, särskilt av den ingångna framställningen från de sydsvenska

organist- och kantorsföreningarna, är boställsväsendets bibehållande

ej heller önskat av tjänstinnehavarne. På det livligaste instämmes

fördenskull i förslaget örn systemets avveckling. Det sätt varpå

kammarrådet Wohlin föreslagit att denna avveckling skall utföras, gör

skäl för det av honom själv använda beteckningssättet: ett summariskt

avhuggande av eventuella svårigheter. Det är enkelt och ändamålsenligt.

Då någon anledning till anmärkning mot det föreslagna förfaringssättet

icke föreligger, förordas det utformade lagförslaget till antagande.

Domkapitlet i Lidea: Det nu föreliggande förslaget synes hava sin

upprinnelse i en fullt förklarlig strävan att ersätta det numera föråldrade

naturaavlöningssystemet med kontanta avlöningar. I den mån en

sådan reform kan genomföras med önskvärd smidighet synes icke något

vara att erinra emot densamma.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå: Jag utgår från förhållandena

här i Nederluleå och från nuvarande ekonomiska situation på jordbrukets

område. Man torde då få förutsätta, att det iir en allmän önskan

hos vederbörande tjänstinnehavare att få utbyta förmånen av boställe

mot kontant, skälig penningersättning.

I Nederluleå åtnjuter klockaren-organisten, som tillika är folkskollärare,

en kontant Ilin av 600 kronor (med 200 kronor dyrtidstillägg) samt

avkomsten in natura av klockarboställe örn ''/« mantal, taxerat till 17,500

kronor (därav jord 13,100 och skog 4,400). Bostället saknar åbyggnader

och församlingen har ingen skyldighet att bebygga detsamma. Klockaren

är så hänvisad till att utarrendera bostället eller att själv bruka det

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis ''proposition Nr 188.

och försälja avkastningen. Nuvarande innehavaren har praktiserat båda

utvägarna och har haft många bekymmer både för lämplig utarrendering

med skälig behållning, då hågen att arrendera mark med hävdskyldighet

är ringa för att ej säga ingen, och med foderförsäljning, då

tillgången på foder de senaste åren varit ovanligt god. Skogsavkastningen

har väl varit hans renaste intäkt av bostället. En tidigare innehavare

under min tid i församlingen synes lia försörjt sin stora familj

huvudsakligen med boställets avkastning. Den nuvarandes företrädare

däremot var så föga skickad att förvalta bostället, av vilket han dock

under kristiden hade stora inkomster, att han vid avträdandet dömdes

till 4,498 kronors vanhävd, vilken dock på grund av konkurs gäldats

med endast 1,198 kronor.

Att klockarna frigöras från boställsförvaltningen synes vara önskvärt

både från deras och boställsvårdens synpunkt.

Stiftsnämnden i Luleå: Det nu föreliggande förslaget synes närmast

syfta till en total avveckling av boställena för det ändamål, som de

för närvarande tjäna. Den närmaste anledningen till denna avveckling

angives vara önskvärdheten av att det nuvarande naturaavlöningssystemet

vid klockartjänsterna avskaffas och ersättes med kontantavlöningar.

Att det nu rådande avlöningssystemet måste anses föråldrat och att

avveckling av detsamma framstår såsom önskvärd finner sig nämnden

vilja oförbehållsamt i princip vitsorda.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Visby: Det finnes intet att erinra

emot att en avveckling av klockarboställsväsendet i dess hittillsvarande

gestaltning företages utan samband med lösning av klockarfrågan i dess

helhet. Deli av kammarrådet Wohlin föreslagna lösningen av förevarande

spörsmål är värt allt beaktande, i den mån den avser församlingarnas

övertagande av klockarfastigheternas förvaltning.

Allmänna organist- och kantorsföreningen: Till en början bedja vi

att få ge uttryck åt vår glädje och tacksamhet över, att det föreliggande

förslaget kommit till stånd. Kyrkomusikerna komma enligt förslaget

att bliva befriade från skyldigheten att förvalta tjänsteboställe,

ävensom från dem åliggande byggnads- och underhållsskyldighet. Detta

huvudsyfte finna vi i hög grad tacknämligt, alldenstund kyrkomusikerna

mångenstädes lida svårt av nu gällande bestämmelser på området

i fråga.

Allmänna svenska prästföreningen: Till vissa av de grundprinciper,

på vilka förslaget vilar, kan centralstyrelsen förklara sin anslutning.

Så synes det centralstyrelsen uppenbart riktigt, att nuvarande avlöningssystem

med anvisande av boställen för nyttjande bör avvecklas, och

detta vare sig denna boställsrätt utgör en mer eller mindre väsentlig

del av löneförmånerna. Likaledes ansluter sig centralstyrelsen till kammarrådet

Wohlins uppfattning, att en avveckling av klockarboställsväsendet

lämpligen kan och bör företagas utan samband med en lösning

av den s. k. klockarfrågan i dess helhet.

Behovet av lagstiftning, sådan som eller motsvarande den föreslagna,

förnekas emellertid av domkapitlet i Karlstad och t. f. kammarrådet

Prawitz. De anföra sålunda:

Domkapitlet i Karlstad: Såsom av lagförslagets bilagor framgår, finnas

i Karlstads stift endast inom få församlingar sådana boställen, som

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts "proposition Nr 188.

betänkandet avser. Och av dessa äro endast i några enstaka fall boställena

av avsevärd omfattning och betydelse. Domkapitlet kan därför

för sin del ej finna lagbestämmelser av nu föreslagen omfattning

motiverade. Förhållandena synas utan svårighet kunna ordnas genom

församlingarnas representation. Också hava redan inom alla stift församlingarna

på ett eller annat sätt träffat bestämmelser om boställenas

skötsel och förvaltning, där denna ej ansetts böra lämpligen åligga indelningshavarna.

T. f. kammarrådet Prawitz: Jag får som min mening framhålla, att

den enda åtgärd, som erfordras för åstadkommande av den åstundade

avvecklingen av klockarboställsväsendet, är upphävandet av 3 § i 1883

års klockarlöneförordning.

Principiella betänkligheter i fråga örn lämpligheten av de utav

den sakkunnige föreslagna åtgärderna hava — utöver vad här förut

återgivits — framförts i, bland andra, följande uttalanden:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala: Det nu framlagda förslaget

till ny förvaltningsordning kan, efter noggrant övervägande, icke

förordas. Detsamma synes nämligen bliva alltför invecklat och onödigt

genomgripande. En enklare förvaltningsanordning, som står i anslutning

till de nuvarande förhållandena och den försiggångna utvecklingen

på området, bör kunna tillskapas. Därför förordas, att förvaltningen

beträffande här ifrågavarande boställsfastigheter ordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med principen i 1932 års ecklesiastika boställsordning,

dock med de modifikationer, som betingas därav att i görligaste mån

förenklade föreskrifter här erfordras med hänsyn till det huvudsakligen

i små och ekonomiskt föga bärkraftiga enheter splittrade boställsbeståndet.

Domkapitlet i Linköping: Domkapitlet kan icke tillråda eller finna

en total och i påskyndat tempo företagen avveckling av klockarboställena

lämplig, utan förordar livligt en enklare förvaltningsprocedur än

den, som föreslagits av den sakkunnige.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara: Nu föreliggande förslag har

betydligt större räckvidd än 1932 års, försåvitt som vad här åsyftas

icke blott är en rättvisare ordning vid lönesättningen för de med boställen

förenade klockar- (respektive organist-) befattningarna, utan också

en radikal avveckling av hela det med denna institution förbundna boställsväsendet.

Det av den sakkunnige förordade förfarandet måste

anses använda större våld än nöden kräver. Att lönerna till de ifrågavarande

befattningshavarna böra utgå i penningar och ej in natura är

allmänt erkänt och måste vara den grundförutsättning, varpå varje reform

på detta område bygger. Den sakkunniges förslag bör dock lämpligen

icke läggas till grund för genomförandet av den önskvärda övergången

till en fast kontantavlöning flir ifrågavarande tjänstinnehavare,

oberoende av boställenas avkastning. I stället förordas en lösning av

denna fråga i huvudsaklig anslutning till den grundtanke, som uppbär

det för 1932 års kyrkomöte framlagda kungl, förslaget.

Domkapitlet i Strängnäs: Domkapitlet vill tillstyrka en överflyttning

av klockar- och organistboställenas förvaltning från tjänstinnehavarna

till församlingarna, varvid dock boställena fortfarande skola utgöra en

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ISS.

församlingens tillgång till klockarens respektive organistens avlöning och

deras egenskap av kyrklig jord ej må förändras.

Stiftsnämnden i Strängnäs: Ehuru stiftsnämnden vill uttala sin tillfredsställelse

(iver förslagets huvudsyfte, en avveckling av boställsväsendet

beträffande klockar- och organist boställena, anser dock stiftsnämnden,

att det föreliggande förslaget i sin nuvarande form icke utan

väsentliga omarbetningar kan läggas till grund för en lagstiftning i

ämnet.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Västerås: Föreliggande förslag bör

under alla förhållanden icke kunna läggas till grund för en lag i ämnet.

Skall frågan om klockarboställenas förvaltning och disposition upptagas

till prövning särskilt för sig, bör en lösning av detta spörsmål sökas i

närmare anslutning till den ecklesiastika bostadslagstiftningen. I detta

sammanhang erinras örn att ett förslag till lag med vissa bestämmelser

angående boställen för klockare och organister varit föremål för kyrkomötets

behandling år 1932 samt att enligt detta förslag, vilket godkänts

av kyrkomötet, klockarskogarna skulle komma att förvaltas i huvudsaklig

överensstämmelse med den genom ecklesiastika boställsordningen

den 30 augusti 1932 för prästskogarna föreskrivna förvaltningen, ävensom

att ekonomiska besiktningar skulle verkställas av boställsnämnderna.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö: Det synes kunna ifrågasättas

örn förslaget verkligen är ägnat att åstadkomma en lösning efter möjligast

enkla linjer. Anlägger man ett naturligt betraktelsesätt på de

omhandlade frågorna, kommer man till ett annat och enklare resultat.

-----För ordnandet av klockarnas boställsfråga torde, jämte det

1932 års förslag antages, församlingarna böra genom cirkulär erinras om

att de i samband med ny lönereglering för klockaren kunna få tillstånd

att undantaga klockarbostället eller den del därav, som icke erfordras till

bostad åt klockaren, och förvalta det själva. Eventuellt kan ett dylikt

tillstånd givas generellt genom en kungl, kungörelse. Med hänsyn till

klockar jordarnas i vissa fall ringa värde bör givetvis kontrollen därefter

lämpas, så att densamma icke blir för dyrbar. Ett stadgande torde

därför vara av nöden av innehåll, att förrättningar å boställena icke

må ske annat än i samband med förrättningar å ecklesiastika löneboställen,

där icke för visst fall stiftsnämnden annorledes förordnar. Samtidigt

med församlingarnas övertagande av boställena bör vidare i det

särskilda fallet undersökas, huru bostället bör på mest rationella sätt

handhavas, örn det är ekonomiskt bärande att fortfarande bibehålla

dess bebyggelse eller mer ändamålsenligt att upphöra med bebyggelsen

och utarrendera inägorna till sambruk med annan fastighet och dylikt.

Erinran härom synes lämpligen kunna göras i förenämnda cirkulär eller

kungörelse.

Stiftsnämnden i Göteborg: Då församlingarna — med eller utan nådigt

tillstånd — själva övertagit förvaltningen av klockarboställena och

förbundit sig att lämna klockaren kontantlön, har redan härigenom

yppats en möjlighet till lösning av de med naturaavlöningssystemet förknippade

svårigheterna. En vidare utveckling på denna väg skulle säkerligen

vara möjlig. Därvid måste givetvis förutsättas, att nya bestämmelser

utfärdas för boställenas förvaltning. Nära till hands ligger, att

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. May.ts ''proposition Nr ISS.

en sådan förvaltning ordnas med prästboställena som mönster. Härtill

syftade även det för 1932 års kyrkomöte framlagda lagförslaget i ämnet.

En i allt väsentligt likformig förvaltning av olika kategorier kyrklig

jord måste självfallet vara att föredraga framför de olika förvaltningsformer

som nu äro rådande. Kammarrådet Wohlin har emellertid icke

sökt lösa klockar jordens problem med utgångspunkt från vad som gäller

för prästboställena, utan framlagt ett helt nytt förslag, vilket syftar

till att i princip frigöra klockarboställena från varje publik förvaltning.

För undvikande av naturaavlöning föreslås en allmän värdeuppskattning

av jorden med fastställande av ett boställskapital och en behållen

årsavkastning, vilken skall utgöra ett fixt underlag vid löneberäkningen.

Denna radikala lösning har onekligen sitt intresse. Härigenom undgår

man det ofta synnerligen irrationella moment, som ligger i förmånen

av bostad och jordens avkastning. Frågan är likväl, om icke det föreslagna

uppskattningsförfarandet blir en alltför teoretisk och invecklad

procedur, som icke medför ett häremot svarande resultat. Åtminstone

för de smärre jordarna måste detta förfarande icke endast bliva skäligen

gagnlöst utan även medföra kostnader och besvär, som icke stå i

rimlig proportion till jordarnas värde. Dessa jordar torde väl i huvudsak

för närvarande disponeras såsom bostadstomt och trädgård. Klockaren

har icke någon olägenhet av att så alltfort blir fallet, blott han

slipper byggnadsskyldigheten. Men även i fråga om medelstora och

större jordar kan det diskuteras, huruvida det föreslagna uppskattningsförfarandet

utgör en »lösning efter möjligast enkla linjer». Det synes

ligga närmare till hands, att man fullföljer den linje, praxis anvisat och

som inledningsvis blivit antydd: en förvaltning av församlingarna under

kontroll av boställsnämnd och stiftsnämnd. I den mån en sådan förvaltning

icke omedelbart kan åvägabringas, får ett successivt genomförande

ske i samband med ny lönereglering för klockaren. Därest möjlighet

lämnades för klockaren att avstå bostället och överlämna dispositionsrätten

till församlingen, skulle säkerligen ett stort antal befattningshavare

begagna sig härav. Därigenom skulle de mest iögonenfallande

nackdelarna av det nuvarande systemet försvinna.

Jägmästaren Wigelius, Göteborg: Att rådande förhållanden på före
varande

område äro i högsta grad otillfredsställande och tarva en genomgående

reformering har länge varit känt. Örn det sätt på vilket denna

skall ske, torde däremot råda rätt så skilda uppfattningar och vad som

framför allt lärer vara ägnat att framkalla meningsbrytningar är frågan,

huru de fastigheter å vilka förevarande boställsväsende bygger, vid en

eventuell reform, skola behandlas.

I fråga härom föreslår kammarrådet Wohlin i sin utredning att på

en gång genom ett radikalt grepp göra upp riikningen med dem och

antingen låta dem övertagas av församlingarna eller försäljas för tillgodoseende

av enskilda behov eller disponeras såsom publika hemman,

vilket senare framför allt skulle giilla sådana större och mera värdefulla

fastigheter, som icke lämpligen anses böra finna förutnämnda användning.

Detta förfarande, genom vilket ifrågavarande fastigheter skulle

komma att i ett slag förlora karaktären av kyrklig jord, har icke accepterats

av stiftsnämnden, som i stället med bibehållande av deras nuvarande

natur velat utnyttja dem för klockar- och organisttjänsters avlönande

enligt i stort sett samma principer, som de ecklesiastika löne
Biliang

lill riksdagens protokoll HISS. 1 sami. AV ISS. ö

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr IS8,

boställena för prästerskapets avlönande. Väl förutser stiftsnämnden,

att en del av ifrågavarande fastigheter av ekonomiska hänsyn skola

befinnas böra avyttras, men anser, att så icke bör ske i hastigare tempo

än som betingas av framställningar om deras förvärvande enligt bestämmelserna

i ensittar- och kyrkliga försäljningslagen. Påtagligt synes

mig följden härav bliva, att sådana ur förvaltningssynpunkt tyngande

småfastigheter i förhållandevis stor utsträckning under avsevärd tid

komma att ingå i det fastighetskomplex, som enligt nämnda principer

skulle underkastas hela den förvaltningsproeedur, som de ecklesiastika

löneboställena äro föremål för. Och därunder blir det kyrkofondens

lott att genom penningförsträckning medverka till att försätta dem likaväl

som naturligtvis övriga boställen i ett för deras ändamålsenliga utnyttjande

erforderligt skick. Med skäl kan befaras, att ett förfarande,

som leder till sådana konsekvenser, snarare kan komma att skada än

gagna det intresse, vilket det är avsett att främja. I betraktande härav

anser jag, att stiftsnämnden borde ha uttalat sig för ett tillvägagående,

ägnat att medföra en snabb avveckling av i första rummet dessa fastigheter

av mindre värde och betydelse.

Stiftsnämnden i Karlstad: När man vill åstadkomma en enkel, rättvis

och praktisk lösning av frågan örn avveckling av klockarnas naturaavlöning

och förvaltningen av klockarboställena, känner man sig i högsta

grad tilltalad av 1932 års lagförslag i ärendet. Detta förslag är, enligt

stiftsnämndens mening, fullgott. Någon annan utredning av frågan än

deli, som innehålles i Kungl. Majrts skrivelse till kyrkomötet 1932, hade

icke varit erforderlig. Den var välmotiverad och välrekommenderad.

I detta förslag är det väl sörjt för beståndet och vården av ifrågavarande

kyrkliga egendom, som också skyddas av prästerskapets privilegier.

Och avkomsten blir använd på rätt sätt. Stiftsnämnden i Karlstad

rekommenderar fördenskull 1932 års förslag till det bästa. Församlingsförvaltning

kommer alltid att inriktas på att skaffa den bästa avkomst

såväl vid utarrendering som vid försäljning av boställen. Ju bättre avkomst,

ju mindre uttaxering för kontant klockaren.

Enligt 1932 års förslag kommer ansvaret för förvaltningen av klockarboställena

i anseende till hus, jord och hävd att avkrävas vederbörande

genom ekonomisk besiktning av boställsnämnd, såsom det är stadgat

för prästgårdar och löneboställen. Stiftsnämnden får den lätta uppgiften

att fungera som överinstans vid klagan över ekonomisk besiktning

på klockarboställe. Stiftsnämnden finner alltså, att regleringen

av klockarnas boställsfråga bäst sker genom att antaga 1932 års förslag,

som behåller församlingarna vid högt värderad frihet och utesluter svårtillämpade

och kostsamma metoder.

Domkapitlet i Luleå: Såvitt domkapitlet kan finna måste, så länge

ifrågavarande befattningshavare äro att betrakta såsom uteslutande kyrkligt-kommunalt

anställda, ett ersättande av naturaavlöningssystemet med

kontanta avlöningar förutsätta medgivande från församlingarnas sida.

Domkapitlet anser sig emellertid med fullt fog kunna utgå ifrån att en

dylik reform skall kunna genomföras på frivillighetens väg. Denna sin

uppfattning grundar domkapitlet på en säkerligen allmänt utbredd uppfattning,

att ett kontant avlönande av alla kommunalt anställda tjänstemän

är att föredraga framför naturaavlöningar. För uppnående av det

syfte, som varit den närmaste anledningen till förslaget, anser sig dom
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 18S.

kapitlet i första liand vilja ifrågasätta att genom kungl, cirkulär eller

särskilda författningsbestämmelser församlingarnas uppmärksamhet fästes

på den nu i praxis medgivna rätten för församlingarna att övertaga förvaltningen

av sina klockarboställen. För denna förvaltning av boställena

synes närmast 1932 års förslag kunna läggas till grund.

Stiftsnämnden i Luleå: Stiftsnämnden finner, att förslaget i olika

avseenden icke innebär den »lösning efter möjligast enkla linjer», som

varit avsett med detsamma. Då emellertid en övergång från det nuvarande

systemet med naturaavlöning till kontant avlöningssystem bör

successivt äga rum, tillåter sig stiftsnämnden ifrågasätta, att det förslag,

som av Kungl. Majit år 1932 framlades för det nämnda år sammanträdande

kyrkomötet och av detta godtogs, av Kungl. Majit framlägges

för riksdagen samt att ny kungörelse utfärdas rörande rätt för församlingarna

att i samband med nya löneregleringar övertaga förvaltningen

av klockar- och organistboställen.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Visby: På det bestämdaste hävdas

den meningen, att klockarfastigheterna äro kyrklig jord. De kunna därför

icke vid berörda boställsväsens avveckling överlämnas till vederbörande

församlingars fria disposition. Det synes därför vara av största

vikt, att sådana bestämmelser skapas, som tydligt utvisa församlingarnas

begränsade dispositionsrätt till såväl fastigheterna som för desamma vid

försäljning utgående vederlagen. Till stöd för denna ståndpunkt hänvisas

till stadgandena uti fjärde, femte och sjätte punkterna uti prästerskapets

privilegier den 16 oktober 1723 ävensom till vad regeringsrådet

Gabriel Thulin framhållit i sin utredning angående klockar-, organistoch

kantors-(kyrkosångar-)befattningarna, avd. I sid. 141 fl''.

Boställsreformens inverkan på befattningshavarnas löneförhållanden

och främst därvid, vad den sakkunnige föreslagit

beträffande lönereglerings verkställande, i fråga örn lönens bestämmande

och om tjänstebostads tillhandahållande, har berörts särskilt i en del

av yttrandena. Sålunda ha följande uttalanden gjorts:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand: Möjligen bör en viss

uppmärksamhet ägnas de i Härnösands stift rätt talrika »klockarboställen

, som genom Kungl. Majits beslut, i ett fall redan under drottning

Kristinas tid, upplåtits från vanligt ecklesiastikt löneboställe mot

avgäld till prästerlige tjänstinnehavaren, numera pastoratet, men utan

att klockarbostället avskilts från lönebostället och införts i jordregistret.

För klockartjönsten torde även i dessa fall böra göras en reglering av

samma art som vid de egentliga klockarboställena. Den framtida dispositionen

av »boställena» torde bliva den att de helt enkelt återfalla till

de ecklesiastika löneboställena mot det att avgälden upphör att utgå.

Bestämmelser härom synas böra inflyta i de administrativa tillämpningsbestämmelser,

sorn ställas i utsikt.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå: Övergången till ett moder
nare

avlöningssystem bör ske, så snart detta utan större olägenhet låter

sig göra. I förslaget har framhållits hurusom en avveckling av naturaavlöningssystemet,

i vad (lenna avveckling skulle beröra dc klockare,

sorn redan tillträtt sina tjänster och därmed de nied dessa förenade

boställena, givetvis icke kan träda i tillämpning, innan fastigheterna av

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. May.ts ''proposition Nr ISS.

vederbörande avträdas. Tjänstinnehavarna skulle emellertid enligt förslaget

vara berättigade att avträda fastigheterna, när de under nuvarande

lönereglering funne för gott. Församlingarna å andra sidan skulle

för sin del vara bundna vid de nuvarande löneregleringarna, intill dess

tjänstinnehavarna förklarade sig vilja frångå desamma. Då det kan

fastslås, att församlingarna efter ett antagande av det föreliggande förslaget

kunna tänkas komma att tillskyndas vissa utgifter för klockarnas

avlöning utöver de från boställena tänkta eller beräknade inkomsterna,

synes det som örn nuvarande tjänstinnehavares rätt att påfordra ny

lönereglering eller sålunda att erhålla hela sin lön i kontanter bör göras

beroende av församlingarnas medgivande. Så vitt det kan bedömas,

skulle man vid annat förhållande göra ett ingrepp i den kommunala

självbestämmanderätten, som icke är önskvärd. Det må erinras örn att

de tjänstinnehavare det här är fråga örn äro kyrkligt-kommunalt anställda

med avlöning endast från respektive församlingar. De lönefrågor,

som beröra dessa klockare, synas därför icke böra röna inflytande av

en lagstiftning, som icke varit förutsedd eller ens kunnat förutses vid

klockarens anställande. Man torde i dessa fall vara nödsakad förutsätta,

att de ömmande fall, som kunna tänkas föreligga med de nuvarande

naturaavlöningarna bliva av vederbörande församlingar avhjälpta.

Endast under förutsättning av ett ömsesidigt medgivande från klockarens

och församlingens sida böra således de nu anställda klockarna och

organisterna kunna komma i åtnjutande av rätten till utbyte av sina

naturaförmåner mot kontant avlöning.

De skäl, som nu anförts mot ett tvångsvis genomförande av ett kontantavlöningssystem,

äga tydligen icke giltighet vid tjänsternas återbesättande

efter en eventuell ny lags tillkomst. Emot en lagstiftning,

som syftar till ett sådant mål, finnes, som av det ovan sagda framgår,

principiellt icke något att erinra.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå: Med hänsyn till den kommunala

självbestämmanderätten synes det böra bero på församlingarnas

eget avgörande med eller utan framställning från tjänstinnehavare, örn

lönen till klockaren skall utgå enbart i penningar eller delvis i form av

rätt till boställe. I förra fallet skulle då församlingen sköta bostället

och inför stiftsnämnden vara ansvarig för dess hävd.

Domprosten Brilioth, Lund: Enligt bestämmelserna i lagförslagets

§ 3 andra stycket och § 8 mom. 2 skulle i vissa fall en del av räntan

av klockarboställe kunna användas för andra ändamål än klockarens

avlöning i församlingen i fråga och örn sådan användning skulle Konungen

äga bestämma efter av domkapitlet gjord anmälan. Dessa bestämmelser

anser jag icke böra ingå i lagen, i varje fall icke utan att rättsgrunden

för desamma närmare prövas. Då det sannolikt är fråga örn jord, som

donerats för visst ändamål, synes det betänkligt att utan tvingande skäl

disponera över densamma på detta sätt. En sådan anordning synes mig

icke heller böra komma i fråga annat än i samband med en allmän

reglering av klockarnas löneförmåner. Då det säkerligen endast gäller

ett fåtal fall, och väl endast i rena undantagsfall kan vara fråga örn

mer betydande belopp, kan olägenheten av att dessa oregelbundenheter

kvarstå icke vara alltför stor, då man beaktar de principiella betänkligheter,

som kunna anföras mot det föreslagna överförandet till andra

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 188. 69

ändamål. Det bör också observeras att lagförslaget icke närmare anger,

för vilka ändamål de skulle tas i bruk.

Domkapitlet i Göteborg har även ansett, att berörda bestämmelse i

förslagets 3 § bör utgå.

Domkapitlet i Visby har ansett, att i nämnda bestämmelse omförmälda

medel jämte ränta böra obeskurna få av vederbörande församling disponeras

för kyrkliga ändamål.

Stockholms stads konsistorium : Konsistoriet anser, att lämpligheten att

vid ny lönereglering låta klockarens lön helt sättas i penningar kan

ifrågasättas. Prästerskapets löneförmåner utgå dels i penningar, dels i

bostad eller motsvarande hyresersättning, och möjligen vore det lämpligare

att införa en liknande bestämmelse i fråga om klockares och organists

löneförmåner. Hyresbelopp, vilkas storlek kan skifta ej blott

från ort till ort utan även på samma ort från en kortare tidsperiod till

en annan, kunna lättare och på mera smidigt sätt regleras efter behovet

än en lön, som enligt sakens natur är av mera konstant art.

Domkapitlet i Strängnäs: Förslagets 4 § första stycket ålägger varje

klockardistrikt att, där förhållandena så kräva, åt klockaren upplåta

tjänstebostad med skyldighet för denne att erlägga skälig hyra, som av

klockardistriktet bestämmes. Ett sådant åliggande, som binder både

församling och tjänstinnehavare, kan emellertid vara ofördelaktigt för

den sistnämnde. Det finnes intet som hindrar, att distriktet fastställer

en viss kontant lön och därefter bestämmer en hyra, som utgår med

samma belopp som lönen. Domkapitlet anser därför, att föreskrift örn

obligatorisk tjänstebostad att brukas mot hyra alltså icke bör införas,

men att örn församlingen vill upplåta tjänstebostad, så må det ske under

förutsättning att hyra ej kräves eller att bostadsförmånen icke beräknas

vid fastställande av lönen, utan att denna förmån tillkommer tjänstinnehavaren

utöver lönen.

Allmänna organist- och kantorsföreningen: Några som helst bestämmelser

rörande tjänstebostads storlek och beskaffenhet finnas icke angivna

i förslaget. I motiveringen framhålles, att, eftersom klockarens

lön bestämmes av församlingen, speciella föreskrifter angående tjänstebostad

icke nu böra göras. Detta synes oss icke godtagbart. Kan man

föreskriva, att församlingarna skola övertaga boställena och att »där

förhållandena så kräva» hålla tjänstinnehavaren med bostad samt att

till befattningshavare icke utom i vissa fall antaga annan person än den,

som avlagt av Kungl. Majit föreskriven examen, så bör man också

kunna föreskriva hur stor tjänstebostaden bör vara samt hurudan den

skall vara beskaffad. När boställsordning kunnat utfärdas för präster

och folkskollärare, synas oss kyrkomusikerna böra få åtnjuta samma

förmån. I varje fall torde kunna föreskrivas, att bostaden skall utgöras

av minst 4 rum, jungfrukammare och kök jämte nödiga utrymmen,

såsom skafferi, vindfång, kapprum, garderober m. m. Till tjänstebostaden

böra vidare höra källare, torkvind, tvättstuga, vedbod och hemlighus

samt vedbrand och trädgårdsland.

Enligt i? 4 mom. 1, andra stycket, skall tjänstinnehavare vara skyldig

att själv bebo honom av församlingen anvisad bostad. Ett dylikt

tvång skulle enligt vår mening kunna få flera följder av oangenäm art.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

Tjänstinnehavarens trevnad kunde äventyras oell hans tjänst därigenom

bli lidande. Man skulle sålunda kunna ät befattningshavaren anvisa

en kanske mindervärdig bostad och på långt avstånd från kyrkan

samt ålägga honom att bo där. Örn befattningshavaren vore i stånd

att hålla sig egen bostad, skulle han icke äga rätt härtill. Och en kvinnlig

befattningshavare, som inginge äktenskap med en inom församlingen bosatt

man, skulle trots detta vara tvungen att bebo den henne av församlingen

anvisade lägenheten. Visserligen skulle kanske möjlighet till klagomål

stå öppen. Men denna utväg är ofta mindre angenäm att använda

sig av.

Vidare skulle enligt förslaget kantorn för begagnande av anvisad bostad

erlägga årlig ersättning med skäligt belopp och skulle dylik ersättning

kunna utgå genom avdrag å den för befattningshavaren anslagna

lönen. Vad som här föreskrives skulle enligt var uppfattning kunna bli

en källa till ofta återkommande tvister mellan församling och befattningshavare.

För undvikande härav borde därför för innehavare av

självständig kantorsbefattning, d. v. s. sådan som icke är förenad

med folkskollärar^''änst, beräknas fri bostad, i likhet med vad som är

fallet beträffande präster och folkskollärare.

Allmämia svenska prästföreningen: Av kammarrådet Wohlins utredning

och förslag framgår, att bostad i vissa fall, d. v. s. »då förhållandena

så kräva», bör av distriktet tillhandahållas klockaren, dock icke

såsom en del av lönen, vilken alltid skall fastställas enbart i penningar,

utan med skyldighet för klockaren att erlägga en viss hyra, och att,

där sådan tjänstebostad anvisas klockaren denne skall vara skyldig att

själv bebo densamma och därvid iakttaga av klockardistriktet meddelade

närmare föreskrifter. Så vitt centralstyrelsen kunnat finna, gives

ingen föreskrift, när denna skyldighet inträder för distriktet att bereda

bostad åt klockaren och för denne att bebo densamma. Med denna

skyldighet må nu förhålla sig huru som helst, säkert torde dock vara, att

fall finnas, då det för båda parterna är förmånligast, att klockaren icke

av distriktet tillhandahålles bostad, och likaledes att fall finnas då

det för båda parterna eller åtminstone för endera av dem är fördelaktigast,

att dylik bostad tillhandahålles. I detta sammanhang kan

emellertid den frågan lämnas åsido, huruvida distriktet kan åläggas

att, där boställe, lämpligt för bostad, icke finnes, anskaffa särskild,

efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet». Det, som i detta sammanhang

har sitt intresse, är den frågan, huruvida och i vilken omfattning

de nu befintliga klockarboställena kunna erbjuda möjlighet till anordnande

av en sådan tjänstebostad, ty enligt centralstyrelsens förmenande

böra de även i framtiden, därest så befinnes möjligt och lämpligt just

användas för att fylla denna del av sitt ursprungliga ändamål, att bereda

klockaren bostad. Detta synes centralstyrelsen även vara den

enklaste lösningen av boställsproblemet. — Såsom framgår av de förslaget

bifogade bilagorna och såsom även framhålles i själva betänkandet,

finnas en stor mängd klockarboställen med så ringa areal, att bostället

oförändrat lämpar sig synnerligen väl till bostad med trädgård åt

klockaren, och i dessa fall bör den då också enligt centralstyrelsens

mening bibehållas som sådan. Skulle boställets areal däremot vara för

stor för att i sin helhet lämpa sig som bostad åt klockaren, böra inga

större svårigheter möta, att, därest platsen i övrigt kan anses lämplig,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

lösa frågan så, att ett erforderligt område avskiljes för klockarbostad

och att med den övriga delen förfares på sätt, som kan för distriktet

vara ekonomiskt mest fördelaktigt. Den procedur, som kammarrådet

Wohlin föreslagit, att bostället skall avvecklas som klockarboställe, att

därefter distriktet eventuellt å bostället anskaffar och anvisar bostad

åt klockaren, som härför erlägger fastställd hyra genom avdrag å den

kontanta lönen, synes vara både besvärlig och onödig och kan leda

till obehag och orättvisor, vilka förebyggas, då i själva lönen ingår

som en del förmånen av förefintlig fri bostad.

T avseende å riktlinjerna för den framtida dispositionen, efter

en boställsreforms genomförande, av till klockar- och organisttjänsterna

hörande avlöning stillgångar förekomma i

de avgivna yttrandena, bland andra, följande uttalanden:

Stiftssekreteraren Waltersson, Uppsala: Då det stora flertalet av berörda

fastigheter äro små och ekonomiskt föga bärkraftiga, måste vid

förvaltningsomläggningen en ledande grundsats vara att, med undvikande

av en tung och kostsam förvaltningsapparat, nedbringa den offentliga

kontrollen till ett minimum samt, såvitt möjligt, bortskära för ett rationellt

utnyttjande av boställsjorden hinderliga uniformerade och stela

förvaltningsföreskrifter. Det synes nämligen i detta fall vara en nödvändig

betingelse för en lönande boställsdrift, att förvaltaren får, obunden

av hämmande lagföreskrifter, fritt och smidigt anpassa boställsförvaltningen

efter förhållandena och pä så sätt laga efter lägligheten. Min erfarenhet

från boställsförvaltningen säger mig detta. Förvaltningen av här

ifrågavarande boställsfastigheter bör hänläggas till församlingarna. Dessa

— och enbart dessa — äro ju, såsom ensamma ansvariga för klockarnas och

organisternas avlöning, ekonomiskt intresserade av ett gynnsamt utfall

av boställsförvaltningen. Däri ligger en god garanti för en tillfredsställande

boställsförvaltning, vilket ock i sin mån gör en offentlig kontroll mindre

behövlig. Det synes mig som om de problem, som bilda kärnpunkten

i förevarande förvaltningsfråga, nämligen säkerställande av boställskapitalet

för avlöningsändamål och beredande på samma gång av möjlighet

för ett fritt och praktiskt utnyttjande av boställena, kunde — med

utsträckt tillämpning av förslagsställarens uppslag i ämnet — ordnas

så, att vederbörande församling alltid skall övertaga förvaltningen av

sitt klockarboställe under fri nyttjanderätt men samtidigt ansvara gentemot

det allmänna för värdet av detsamma enligt särskild uppskattning

på sätt kammarrådet Wohlin föreslagit. Förpliktelse skulle alltså åvila

församlingen att under givna förutsättningar redovisa det uppskattade

saluvärdet av den övertagna fastigheten (boställskapitalet). En sådan

nyordning har ock den fördelen, att den utgör en konsekvens av den

skedda utvecklingen på området. Församlingarna ha ju i stor utsträckning

redan övertagit klockarboställe!! mot årlig kontant gottgörelse till

klockaren och ett fullföljande av denna utveckling genom införande av

en allmän föreskrift örn boställenas övertagande synes därför naturlig

och riktig.

Fastigheterna — jämväl skogarna — böra överlämnas till församlingarna

under fri nyttjanderätt utan någon egentlig offentlig kontroll

men ej med äganderätt. Även där församling bevisligen har äganderätt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

till fastigheten, skall densammas karaktär av klockarfastighet dock fortbestå.

Några speciella författningsföreskrifter om boställenas bebyggande

och nyttjande bör icke givas utan bör härutinnan allmänna nyttjanderättslagen

tillämpas. Önskar församling försälja sin klockarfastighet

eller del därav, bör detta ske i den för försäljning av kyrklig jord

stadgade ordning. Efter försäljning upphör församlingens garantiansvar

för fastigheten. Försäljningssumman utgör då boställskapitalet. Alldeles

utan publik kontroll bör dock pastoratens förvaltning av klockarfastigheterna

ej ställas. Stiftsnämnden bör hava en mera allmänt lagd

överuppsikt över boställena. Så bör liggare förås över ifrågavarande

boställsbestånd med angivande av deras disposition samt tillses att boställena

bibehållas.

Då genom den ovanberörda garantiregleringen vinnes säkerhet för

»boställskapitalet» ävensom »boställsräntan» såsom bidrag till avlöningen,

torde ur det allmännas synpunkt någon risk icke föreligga att överlämna

boställena till församlingarna till fritt nyttjande. Frän församlingarnas

synpunkt torde ej heller något motstånd böra befaras, då

deras redovisningsplikt motsvaras av en erhållen tillgång, och uppskattningen

säkerligen blir sådan, att någon svårighet ej bör möta att ur

den överlämnade fastigheten utvinna avkastning, motsvarande »boställsräntan».

Man kan dock ej utan ett visst fog invända, att den föreslagna

garantiregleringen kan synas överflödig, då församlingarna ändock

kunde betros med förvaltningen, men berörda anordning måste dock

anses fullt motiverad av den dubbla uppgift, den har att fylla, nämligen

att ge besked örn samt garantera boställets bidrag till klockarlönen

ävensom att bereda det allmänna säkerhet för boställskapitalet samt

därigenom möjliggöra eftergivande av den offentliga kontrollen över

bostället vid dettas överlämnande till församlingens fria nyttjande. Den

av mig föreslagna nyordningen skulle enligt min mening innebära en

enkel och på samma gäng rationell anordning. Den synes ock vara

tillräcklig för ändamålet. Att därutöver, såsom i det remitterade förslaget

ifrågasatts, göra en inventering och undersökning av boställstillgångarna

för att fastslå deras framtida användning, torde vara överflödigt.

Församlingarna lära, såsom ekonomiskt intresserade, helt visst

sörja för att jorden kommer att utnyttjas på bästa sätt — eventuellt

försäljas. Försummelse härutinnan komme ju ock att drabba dem

själva. På få undantag när torde ock den lämpligaste användningen

av boställsjorden, så att säga, ge sig själv. Helt visst skulle ock berörda

inventeringsarbete — låt vara att det är en engångsuppgift ■—- bliva omfattande och tidskrävande. Man kan ock fråga sig om en sä

stor utredning är lönande, dä det i regel gäller så små fastigheter, som

de förevarande. En nödvändig förutsättning för den sålunda förordade

anordningen av boställsförvaltningen är emellertid, att det ansvar för

boställskapitalet, som skall åvila församlingen, också verkligen skall i

nödfall kunna uttagas, med andra ord, att församlingen gentemot det

allmänna har en obestridlig redovisningsplikt. Härom giver utredningen

icke klart besked. För min del kan jag dock ej finna annat än att en

sådan redovisningsplikt kan genomföras i lagstiftningsväg.

Domkapitlet och stijtsnämnden i Skara: Uppenbart är, att man, vilken

väg som än anlitas för frågans lösning, i ganska stor utsträckning

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

måste räkna med försäljning av boställs]ord. Ofta äro de ifrågakommande

jordlotterna ganska små och olämpliga att självständigt brukas.

Stundom befinner sig till exempel, pä grund av det nuvarande systemets

natur, bebyggelsen på boställena i sådant skick, att en försäljning är

det enda alternativ, som låter sig ekonomiskt försvara. Men lika uppenbart

är, att förhållandena icke alltid äro sådana, att ett acceptabelt

pris kan erhållas, därest en snar försäljning skall verkställas. Det synes

därför vara olämpligt att — såsom följden skulle bliva av det framlagda

förslaget — igångsätta en forcerad realisation av hithörande ecklesiastik

jord. Initiativet till sådan försäljning bör tillkomma församlingarna

själva. Den nyligen genomförda reformen av prästboställsväsendet

har avlagt goda vittnesbörd örn församlingarnas förmåga att

omhänderhava en mera omfattande förvaltning än vad den sakkunnige

förutsätter. Det vore därför ett av erfarenheten icke motiverat avsteg

från den hittills inslagna vägen beträffande den ecklesiastika boställsförvaltningen

att nu följa den sakkunniges förslag. Så mycket mindre

anledning synes härtill vara för handen, som det ju vid klockarboställena

i regel är fråga örn relativt små enheter, vilkas skötsel ej är så

krävande som fallet är med de prästerliga löningshemmanen. Vården

av de till klockare och organister anslagna boställena bör därför ^anförtros

åt församlingarna under nödig kontroll från myndighets sida i

enlighet med vad 1932 års förslag härom innehåller.

Domkapitlet i Växjö: Förslaget innebär en avveckling av klockarboställena.

De skola antingen försäljas eller med äganderätt övertagas

av församlingarna för andra ändamål än det, vartill de avsetts, emot

det att församlingarna få åtaga sig ansvaret för vad som i förslaget

kallas boställskapital» och »boställsränta >. Äganderätten till fastigheten

skall sålunda överlåtas å församlingen i samband med fastighetens överlämnande

till densamma, och örn fastighet varder försåld, skall behållen

köpeskilling överlämnas till den församling, inom vars område fastigheten

är belägen. I dispositionsfrågan bortses bland annat fullständigt

ifrån det förhållandet, att kloekarfastigheter ofta kunna vara donerade

till församlingskyrkan. Ett disponerande enligt förslaget skulle sålunda

i många fall innebära, att församlingskyrkan förlorade en sin tillhörighet,

ett förhållande, sogi icke skulle vara i överensstämmelse med hittills

tillämpad svensk rätt. Det är otvivelaktigt, att nu förevarande frågor

böra kunna ordnas utan denna rättskränkning.

Domkapitlet delar icke förslagets tankegång utan anser, att boställena

böra överlämnas till församlingarna för förvaltning. Förvaltningen bör

vara underkastad den kontroll, som uti den ecklesiastika boställslagstiftningen

avses. Klockaren skall emellertid åtnjuta avkastningen

från vederbörande hemman. Därest avkastningen skulle komma att

överstiga vad som kan anses motsvara en skälig klockaren, skall anmälan

ske till domkapitlet, som må bestämma, huruvida lönen ina sättas

lägre vid löneregleringen än vad som härflyter från bostället. Genom

dessa bestämmelser undgås ett realiserande av boställsbeståndet. En

försäljning kan givetvis även i detta fall komma till stand men ela i

enlighet med gällande försäljningsbestämmelser. Vid försäljning skall

köpeskilling fonderas såsom deus egendom, vilken innehaft äganderätt

till hemmanet, och räntan användas på samma sätt som tidigare hemmanets

avkastning.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

Stiftsnämnden i Göteborg: Den sakkunnige har funnit en publik förvaltning

onödigt dyrbar med hänsyn till klockar]''ordarnas värde. Uppenbart

är emellertid, att han därvid underskattat jordarnas värde. Klockarfastigheterna

torde genomgående vara försedda med mycket svaga

byggnader, vilket måste i betydande grad påverka avkastningen. Sedan

de sämre jordarna försålts och byggnadsfrågorna å övriga jordar ordnats,

kan säkerligen avkastningen förväntas komma att stiga. Med

den utgångspunkt, förslagsställaren intagit till klockarjordarnas värde

och avkastningsförmåga har han velat åstadkomma en inventering och

utsortering av de särskilda fastighetsenheterna. Häremot torde väl intet

i princip vara att invända, därest avsikten är att bibehålla alla jordar,

som alltfort kunna fylla en funktion, såsom kyrklig jord i dess hävdvunna

mening. Förslaget utgår emellertid från att de fastigheter, som

ej säljas och ej heller skola såsom publika arrendegårdar bibehållas,

skola, där laga hinder ej möter, övertagas av församling för att disponeras

på sätt örn kommunal egendom i allmänhet gäller (§ 5 ). Fastigheterna

skulle härigenom förlora sin karaktär av kyrklig jord i egentlig

mening, även om förvaltningen alltfort tillkommer församlingarna. Ehuru

det kan förutsättas, att dessa bestämmelser allenast komma att gälla

de mindre jordarna, anser sig stiftsnämnden dock icke kunna medverka

till att dessa fastigheter helt undandragas de kyrkliga myndigheternas

kontroll. Klockar jordarna äro ofta belägna i omedelbart grannskap till

kyrka och prästgård, således å platser, som i regel äro värdefulla ur

tomtsynpunkt men även ömtåliga för bebyggelse. Betydelsefullt är, att

de kyrkliga myndigheterna icke för framtiden avsäga sig varje möjlighet

att påverka dispositionen av dessa jordar.

Jägmästaren Wigelius, Göteborg: Vad angår den principiella frågan

om boställsjordarnas kvarhållande vid deras nuvarande natur och utnyttjande

för tjänsternas avlönande, synas mig de fördelar, som därmed

stå att vinna, ekonomiskt sett mycket problematiska. Önskemålet om

att åt dem bevara karaktären såsom kyrklig jord finner jag i stället

böra tillgodoses på så sätt, att de av dessa jordar, som lämpa sig att

tjäna såsom avlönings jord, införlivas med de ecklesiastika boställsjordarna

genom deras övertagande av de församlingar, där de äro belägna,

i den mån dessa förfoga över erforderliga ekonomiska resurser, i vilket

avseende de fonder, som litet varstädes torde finnas upplagda av medel,

influtna från mark- och substansförsäljningar, kunna spela roll. En

kanske i många fall gynnsam placering av sådana fonder, som nu mångenstädes

bereda bekymmer, skulle härigenom komma att kunna vinnas.

Måhända har Wohlin varit inne på denna tankegång, då han i sitt

förslag pekar på lämpligheten av att låta församlingarna övertaga en

del av förenämnda jordar.

Även om den i Wohlins förslag förekommande utredningen rörande

omfattningen och beskaffenheten av förevarande jordar är ägnad att

skänka underlag för bedömande i stort av dessa fastigheters ekonomiska

förutsättningar, fordras dock en noggrann kännedom örn varje

boställe för att därur kunna hämta behövliga utgångspunkter för ett

närmare ställningstagande till frågan om deras betingelser för att tjäna

uppgiften såsom avlöningsjord. Utan tillgång till ett sådant material

är det enligt mitt förmenande icke möjligt att göra de bedömanden,

som för nämnda ändamål erfordras. Då för åstadkommande av detta

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

material kräves en inventering beträffande boställena i det väsentliga

av den innebörd, som Wohlin föreslagit för utrönande av dessa jordars

kapitalvärde och årsavkastning, håller jag före, att stiftsnämnden under

alla förhållanden borde ha förordat en sådan inventering och genom

att utnyttja de uppslag till frågans närmare klarläggande, som förevarande

förslag innebär, söka föra den framåt mot en snabb och rationell

lösning, som synes mig i högsta grad påkallad med hänsyn ej blott

till behovet för församlingarna av renare linjer på området, utan även

till de anspråk på en annan tingens ordning, som med fog från organisters

och klockares sida kunna ställas.

Stiftsnämnden i Karlstad: Stiftsnämnden finner, att den restlösa avvecklingen

av naturaavlöning åt klockaren bör lämnas ur räkningen.

Denna paroll dominerar 193ö års föreliggande förslag och drager med

sig ett flertal olämpor t. ex. det onödiga uppskattningsförfarandet och

framtvingande av avveckling eventuellt mot församlingens önskan. 200

klockarbosthilen hava en areal, som är lagom för bostad, trädgård och

jordfruktsland, 288 stycken kunna, örn tjänstinnehavaren så önskar,

drivas såsom småbruk. Från de större kan med fördel bostad och trädgård

avskiljas, såsom det skett i fråga örn prästgårdar. Den övriga

inägojorden kan församlingen utarrendera. Antagligen kunna de obebyggda

jordarna med fördel försäljas till egna hem. Men det bör ske

å lämplig tid och på lämpligt sätt. Realisation till vad pris som helst

bör ej få förekomma. I sistnämnda fall skall köpeskillingen fonderas

såsom klockarlönefond, vars årsavkomst till %o brukas för klockarens

avlöning.

T. f. kammarrådet Prawitz: Klockarboställena hava i allmänhet icke

donerats för sitt nuvarande ändamål, utan hava uppstått genom att

församling beslutat avlöna sin klockare genom att åt honom upplåta

en till församlingskyrkan donerad fastighet eller ett område på församlingens

prästbord. När numera den form för avlöning, som består i

anslag av jord på lön, blivit otidsenlig, synas klockarboställena böra

återgå till sina tidigare ändamål. De, som äro ursprungliga kyrkofastigheter,

böra förvaltas såsom andra kyrkornas fastigheter. Detta innebär,

att förvaltningen ombesörjes, i de gamla svenska provinserna av församlingarna

utan annan kontroll eller inskränkning än den i kyrkolagen,

skogsordningen och kyrkliga försäljningslagen föreskrivna samt i de forna

danska provinserna enligt de särskilda föreskrifter, som äro eller varda

meddelade för förvaltningen av de därvarande kyrkornas hemman. Avkastningen

tillfaller kyrkokassorna och disponeras på sätt om deras

medel är föreskrivet och vedertaget. De klockarboställen, som äro upptagna

å prästboställen, böra återfalla till dessa. Det förefaller mig uppenbart,

att da boställena av de nuvarande boställshavarna avträdas till

församlingarna, dessa, därest boställena icke behövas för församlingsändamal,

i det stora flertalet fall komma att göra framställning örn att

få försälja dem i stället för att behålla dem som arrendegårdar. Det

lärer därför vara obehövligt att såsom föreslagits belasta de redan förut

arbetstyngda stiftsnämnderna med uppgiften att ombesörja avvecklingen

och försäljningen.

Beträffande de boställen, sorn komma att behållas såsom »publika

arrendegårdar», föreligger det knappast något skäl att låta dem förvaltas

av stiftsnämnderna. Detta gäller särskilt i de gamla svenska

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

provinserna, där det för närvarande endast finnes ett klockarboställe,

som förvaltas av stiftsnämnd, medan 125 boställen äro utarrenderade

av församlingarna. Utvecklingen själv synes hava visat vad som är

praktiskt. Mera diskutabel kan frågan vara i de forna danska provinserna,

där mot blott 34 församlingsförvaltade boställen svara hela 13

stiftsnämndsförvaltade och där för övrigt även församlingskyrkornas

enskilda jord ännu förvaltas av myndighet.

Allmänna svenska prästföreningen: Det centralstyrelsen finner i hög

grad anmärkningsvärt är den fullständiga och skyndsamma avveckling

av samtliga klockarboställena, som förslaget innebär. Enligt förslaget

skulle nämligen icke blott de större boställena, vilka klockaren själv

svårligen kan bruka och vilka vid en försäljning komma att inbringa

ett mer avsevärt belopp, försäljas, utan jämväl de mindre, vilka närmast

kunna karaktäriseras som bostad med tillhörande trädgård och

vilka med fördel av klockaren kunna brukas, avvecklas. Någon möjlighet

att bibehålla dessa i den form som hittills, d. v. s. såsom klockarboställen

och kyrklig jord, förefinnes icke enligt förslaget. Mot en

sådan avveckling anser centralstyrelsen tungt vägande skäl kunna anföras.

Centralstyrelsen har intet att invända emot, att klockar jordarna

tagas i anspråk för tillgodoseende av den kyrkliga eller borgerliga kommunens

behov av mark, ej heller att genom försäljning av därför lämpade

jordparceller från klockarjordarna uppkomsten av egna hem eller

mindre jordbruk främjas, men centralstyrelsen håller före, att klockardistrikten

böra förbehållas rätten att avgöra både huruvida och under

vilka förutsättningar klockarboställena skola tagas i anspråk för det ena

eller andra av kommunens markbehov eller eventuellt helt eller delvis försäljas.

Att forcera en avveckling till vad pris som helst är varken nödvändigt

eller ändamålsenligt. Endast under förutsättning att en avveckling

av det enskilda bostället är till gagn för kloekardistriktet och

endast då förhållandena för en sådan avveckling äro lämpliga, bör försäljning

komma till stånd och det bör ankomma på distriktet att i den

ordning, som föreskrives, göra framställning härom. En avveckling, icke

framtvingad utan frivillig, en avveckling, icke vid en bestämd tidpunkt

utan då tillfället är lämpligt, är det, som centralstyrelsen vill förorda,

ty avvecklingen kan enligt centralstyrelsens förmenande icke vara ett

självändamål utan bör i stället tjäna klockardistriktens intressen, och

huvudsaken med reformen bör icke vara, att ett gammalt system avvecklas

utan att genom en sådan avveckling vinnes ett för båda parterna,

klockaren och distriktet, gott resultat.

Enligt centralstyrelsens förmenande bör först göras en noggrann inventering

av samtliga klockarboställen och en .sorgfällig undersökning

rörande dessas natur och beskaffenhet och därmed också deras lämplighet

som bostad åt klockaren. Som centralstyrelsen ser saken, torde

därvid följande synpunkter böra beaktas. De 345 boställen, vilka finnas

i de distrikt, där klockarbefattningen är förenad med folkskollärarbefattning,

bilda en särskild grupp, alldenstund där icke erfordras någon

klockarbostad. Ehuru detta icke framgår av bilagorna, torde man dock

kunna utgå ifrån, att dessa boställen i regel äro att hänföra antingen

till gruppen »obebyggda» eller till någon av grupperna: boställen med

mindre areal. En avveckling av klockarboställsväsendet beträffande

dessa bör således utan några olägenheter och fullt oberoende av miva
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

rande eller blivande lönereglering kunna ske. Angående de övriga boställena,

vilka således kunna betecknas som egentliga klockarboställen,

torde måhända bland dessa, ehuru det ej av bilagorna framgår, finnas

sådana, som höra till gruppen »obebyggda». Dessas areal torde man

också säkerligen kunna räkna såsom jämförelsevis obetydlig. Dessa böra

bilda en särskild grupp och beträffande dem bör utredning verkställas,

huruvida de lämpligen kunna och böra bebyggas för att där bereda

klockaren bostad, eller om de i befintligt skick böra bibehållas, eller på

ett eller annat sätt avyttras. Till en tredje grupp böra de boställen

föras, vilka iiro bebyggda men av mindre areal, och beträffande dem

bör utredningen omfatta, huruvida de till läge och beskaffenhet äro

lämpliga att i oförändrat skick tjänstgöra som bostad åt klockaren, eller

huruvida vissa åtgärder böra och kunna vidtagas för att göra dem därtill

tjänliga. Där utredningen visar att de kunna med eller utan särskilda

åtgärders vidtagande användas såsom bostad åt klockaren, böra

de behållas såsom klockarboställen. Slutligen finnes en fjärde grupp,

där bostället har för stor areal för att detta i sin helhet skall kunna

användas till klockarbostad. Utredningen bör då omfatta, dels huruvida

från förut angivna synpunkter å bostället kan beredas lämplig plats för

klockarbostad och dels, därest så befinnes vara, huru stor del av bostället

bör frånskiljas för detta ändamål. Med den övriga delen bör förfaras

på sätt, distriktet finner vara mest ändamålsenligt. Därest inventeringen

verkställes enligt angivna synpunkter, vinnes en fullständig översikt

över kloekarboställena, vilken bör kunna lämna en tillfredsställande vägledning

vid bedömandet av, vilka boställen böra bibehållas för att bereda

bostad åt klockaren och vilka icke behövas eller äro mindre lämpliga

för detta ändamål.

I frågan örn den kyrkorättsliga innebörden av den föreslagna

omdispositionen av boställsfastigheterna, enkannerligen

med hänsyn till förslaget örn en särskild garantireglering för bibehållande

vid tjänsterna av de nuvarande avlöningstillgångarnas värden, hava

i de avgivna yttrandena olika uppfattningar gjorts gällande. Av vad

sålunda anförts, må här återgivas följande:

Stift ss ekret er ar en Waltersson, Uppsala: Väl inser jag, att man på sina

håll kommer att hesitera inför den ifrågasatta garantiregleringen, som

ju innebär en nyhet, men jag har för min del icke kunnat finna annat

än att berörda anordning innebär ett praktiskt uppslag till en lämplig

nyordning på området. Enligt min erfarenhet är det gamla förvaltningssystemet

med en på flera händer — i detta fall församling, besiktningsnämnd

och stiftsnämnd — splittrad förvaltning opraktisk. Det blir divisionsansvar

och ingen känner riktigt förpliktelse att sörja för en rationell

förvaltning av bostället, då ju andra också skola lia medbestämmanderätt.

För ett gott resultat av boställsförvaltningen fordras, att

en har bestämmanderätten och ansvaret för bostället. En sådan enhetlig

och fri boställsförvaltning kan man, utan eftergivande av det allmännas

intresse att boställena bibehållas, skapa, örn man begagnar sig

av den föreslagna garanti regleringen. Mig synes en sådan nyordning

innebära ersättande av en föråldrad organisationsform med en mera tids
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

mässig. Jag vill särskilt framhålla, att jag beträffande klockar- och

organistboställena finner det oegentlig! om beslutanderätten rörande

boställenas bebyggelse och allmänna utarrendering skulle — såsom i fråga

örn prästlöneboställena — förläggas till boställsnämnden, då ju, enär

församlingarna ensamma svara för klockarnas och organisternas löner,

boställsförvaltningen realiter är enbart ett församlingens eget intresse

och ej något det allmännas ekonomiska intresse såsom vid prästlöneboställen,

där ju byggnads- och utarrenderingsfrågor mycket nära beröra

kyrkofondens intressen på så sätt, att minskade inkomster från boställena

föranleda större prästlönetillskott frän kyrkofonden till församlingarna.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara: Beträffande formen för den

förutsatta avvecklingen av boställsväsendet framför den sakkunnige ett

uppslag, som i och för sig måste betecknas som nog så intressant. För

varje boställsfastighet skulle efter särskild värdering fastställas ett »boställskapital

och en »avkastningsprocent», vilka skola gälla för ali framtid.

Vidare skulle i penningar fastställd »boställsränta», avseende den

ifrågavarande löneregleringsperioden, uträknas. För såväl boställskapital

som boställsränta skulle församlingen »stå i ansvar». Med allt erkännande

åt den intention, som i den föreslagna anordningen kommer

till uttryck: nämligen att bevara den åt klockarna och organisterna

anslagna egendomen vid ett värde, som även vid jordens respektive

skogens försäljning skulle förbliva konstant och oberoende av penningvärdets

växlingar, uppstå likväl starka betänkligheter mot att förorda

en lösning efter dessa linjer. Framför allt gälla betänkligheterna innebörden

och konsekvenserna av den ansvarighet från församlingarnas

sida, varom förslaget talar. Den sakkunnige framhåller själv, att den

föreslagna ordningen saknar motsvarighet i svensk rätt. Domkapitlet

är av den bestämda meningen, att förslaget icke omgärdar den ifrågasatta

nyheten med sådana garantier, att den kan anses i juridiskt hänseende

tillfredsställande tryggad. Sålunda blir det icke av utredningen

fullt klart, gentemot vem den föreslagna ansvarigheten gäller. Väl säges

i motiveringen, att det är fråga örn en »förpliktelse gentemot de kyrkliga

institutionerna», men i själva lagen förekommer intet örn denna

sak. Man lämnas sålunda alldeles i ovisshet om, huru saken skulle gestalta

sig, därest skilsmässa mellan stat och kyrka komme till stånd.

Skulle de församlingsbildningar, som därvid övertoge de nuvarande församlingarnas

religiösa funktioner, också inträda i dessas rättigheter i

ifrågavarande hänseende? I förslaget anges icke heller, huru i aktuella

fall det påtagna ansvaret skall utkrävas och vilka rättsverkningar sagda

obligation medför.

Förutom det här påpekade måste ännu en allvarlig invändning göras

mot förslaget i denna del. Boställskapitalet skall ju fastställas oberoende

av den summa, som genom den blivande försäljningen inkommer.

Ingen garanterar, att ett mot boställskapitalet svarande pris för

det försålda bostället erhålles. Härigenom kan församlingen tillskyndas

förlust och förpliktas svara för en oskäligt hög boställsränta. Består

bostället till största delen av skog, skall ju denna omräknas i viss åkerareal.

I en tid av fluktuerande virkespriser kan mycket väl inträffa,

att en sänkning av skogens värde inträder under tiden mellan uppskattningen

och försäljningen, som också åsamkar församlingen ekono
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

misk förlust. Församlingarnas förlustrisker bli emellertid allra störst,

när det gäller med skog försedda icke försålda boställen, som förvaltas

av stiftsnämnden. Boställsräntan skall ju fastställas för hela löneregleringsperioden,

medan avkomsten av boställena icke kan nied bestämdhet

beräknas. Antag till exempel, att i ett klockardistrikt med flera

än en församling boställsräntan är bestämd till 500 kronor vid en lönereglering,

som bliver gällande i 20 år. Skulle nu den verkliga avkomsten

från bostället efter ett år från det löneregleringen börjat tillämpas

nedgå till exempel till 300 kronor för år och därefter förbliva vid detta

belopp under hela perioden, gör den församling, som har att tillskjuta

det mot boställsräntan svarande beloppet, en förlust för hela perioden

på inemot 4,000 kronor. Man har allt skäl antaga, att dylika konsekvenser,

som mycket väl kunna inträffa, skulle göra den nya ordningen

i hög grad impopulär och allvarligt skada viktiga kyrkliga intressen.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö: I 7 § angives, att församling

skall »stå i ansvar» för boställskapitalet och boställsräntan. Varuti

den konkreta innebörden och de rättsliga verkningarna av ansvaret

för boställskapitalet skola bestå, angives icke i vare sig lagtexten eller

motiven. Man lämnas sålunda i ovisshet om gentemot vem ansvaret

gäller. Klockaren kan det icke vara; knappast heller kronan; snarare

är det väl gentemot »det allmänna», vad sedan detta dimmiga begrepp

kan betyda. Det finns icke något organ, som kan göra ansvaret gällande,

och icke något stadgande, hur och under vilka förhållanden det

belopp, ansvaret gäller, kan avkrävas församlingen. Det är tydligt, att

under den föreslagna lagens giltighetstid något sådant avkrävande överhuvud

icke kan förekomma. Församlingens ansvar för boställskapitalet

är alltså på sin höjd en erinran om att — vilket är ytterst osannolikt

— församlingen genom en framtida lagstiftning skall kunna åläggas att

utgiva kapitalbeloppet. Man kan ju föreställa sig värdet av boställskapitalet

efter en skilsmässa mellan kyrka och stat. Om lagen saknar

antydan om innebörden av församlingens ansvar för boställskapitalet,

så lämnar den däremot i 8 § en föreskrift om innebörden av ansvaret

för boställsräntan. Innebörden är, att klockarlönen icke får vara lägre

än boställsränta. Detta är alltså det reella ändamålet med hela uppskattningsförfarandet.

I. Även efter reformen skall klockare och organist, »där förhållandena

så kräva», erhålla bostad. Består i sådant fall boställets mark av

endast tomt och trädgård, vilket icke sällan är fallet (jfr Bil. Il a),

skall bostället avträdas till församlingen och därigenom upphöra att

vara kyrklig jord. Prästerskapets privilegier skulle icke längre vara

tillämpliga å jorden. Fastigheten skulle sedan, örn församlingen så fann

för gott, upplåtas som bostad åt klockaren. Församlingen skulle därvid

sätta ett årligt värde på bostadsförmånen. Hur högt detta skall

vara bestämt avgöres tydligen av församlingen ensam. Detta värde

kan sålunda sättas högre eller lägre än boställsräntan. Församlingen

sätter det säkerligen icke lägre än att det tillsammans med den kontanta

lön, församlingen är villig att betala, uppgår till boställsräntan.

II. En del klockarboställe!!, troligen det stora flertalet, skulle enligt

förslaget försäljas. I dessa fall skulle köpeskillingen överlämnas lill församlingen,

vilken skulle fä använda den såsom »tillfällig fond» enligt

den ny;i lagen örn kommunal fondbildning, d. v. s. församlingen skulle

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

hava frihet att använda den till anskaffande av vilken »tillgång för

varaktigt bruk» som församlingen funne för gott, exempelvis till gravkapell.

Församlingen skulle i gengäld ansvara för boställskapital och

boställsränta. Intet garanterar, att köpeskillingen för bostället ens från

början uppgår till boställskapitalets värde. Församlingen kan därför

bliva skyldig att svara för större kapital än den mottagit. Då boställskapitalet

vidare är bestämt i hektar åkerjord, kan dess penningvärde

stiga. Detta skulle för församlingen medföra, att den finge svara för

större kapital och ränta än det ursprungliga, och detta utan att församlingen

hade möjlighet att tillgodogöra sig värdestegringen, då ju

jorden är såld. Denna anordning kan uppenbarligen medföra obillig

belastning av församlingen.

III. Ännu orimligare blir församlingens ansvarighet i de fall, då enligt

förslaget bostället skall förvaltas av stiftsnämnd och allenast avkastningen

därav överlämnas till församlingen. I dessa fall kommer

församlingen att stå i ansvar för resultatet av en fastighetsförvaltning,

som den icke har den ringaste möjlighet att påverka.

IV. Då boställena överlämnas till församlingarna för att användas

för annat församlingsändamål än klockarbostad, kan boställsräntan hava

någon mening, ehuru den säkerligen även i sådant fall i allmänhet kommer

att sakna betydelse, emedan den kontanta klockarlönen av församlingen

kommer att bestämmas till högre belopp än boställsräntan. Däremot

synes den vara alldeles obehövlig i de under I—III omnämnda

fallen. Säljas boställena, kan ju räntemedlen direkt användas till klockarlön

och örn bostället förvaltas som jordbruksboställe, finns ju varje

år en avkastning, som kan ingå i klockarlönen.

V. Alldeles absurda bli konsekvenserna av förslaget i de fall, då boställsräntan

är så stor, att domkapitlet enligt 3 § andra stycket i förslaget

bestämmer, att klockarlönen får sättas lägre än boställsräntan.

I sådant fall skall nämligen församlingen årligen avsätta det överskjutande

beloppet till en fond. Över denna äger församlingen icke

disponera utan Kungl. Majit bestämmer om dispositionen därav.

Därest bostället förvaltas av stiftsnämnden, vilket enligt förslaget skall

bliva regel vid boställen av denna storleksklass, får församlingen uppbära

boställsavkastningen, och skall i forsta hand med denna dels gälda

klockarlönen, dels ock verkställa avsättningarna till fonden. Den verkliga

boställsavkastningen, på vilken församlingen icke alls kan inverka,

kommer emellertid lätteligen att nedgå under boställsräntan. Den senare

är ju proportionell mot värdet på prima åker, medan boställsavkastningen

kanske huvudsakligen härflyter från skog. Därest skogens värde

i sådant fall genom konjunkturernas utveckling sjunker i förhållande

till åkerns, kommer den antydda situationen att inträda. Under sådana

förhållanden nödgas församlingen uppenbarligen uttaxera medel för att

kunna fullgöra avsättningarna till den fond, varöver Eders Kungl. Majit

sedermera skall disponera utan att vara bunden av några som helst

lagföreskrifter.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå: Motivering till förslaget

angiver, att utgångspunkten för en reglering i angivet syfte är den, att

avlönande av klockare och organister förblir en kyrkligt-kommunal angelägenhet.

Med denna utgångspunkt bör det nuvarande klockarjordsbeståndet

enligt förslaget vara ställt till församlingarnas förfogande direkt

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 18S.

eller indirekt för klockarnas och organisternas avlönande. Huru har då

förslaget tänkt sig att skapa garanti för att sä blir förhållandet? Jo,

församlingarna skola iklädas en förpliktelse — en kyrkligt-kommunal

obligation — att sedan församlingarna övertagit fastigheterna och dessa

underkastats pä visst sätt angiven värdering »under givna förutsättningar»

redovisa värdet av den övertagna jorden. Enligt motiveringen

skall denna förpliktelse gälla »gent emot de kyrkliga institutionerna». I

lagtexten finnes emellertid detta icke utsagt. Tveksamhet föreligger

rörande den verkliga innebörden av de nyss citerade uttrycken. Under

vilka förutsättningar och av vilken kyrklig institution kan ansvaret

under lagens giltighetstid utkrävas? Förslaget innehåller vidare bestämmelser

därom huru fastigheternas kapitalvärden skola kunna utsättas i

värdebeständig valuta. Här förbigås de erinringar, som otvivelaktigt

kunna uppställas emot det sätt, på vilket församlingarnas förpliktelser

såväl genom sättet för beräkning av kapitalvärdet som genom omräkning

av detsamma bliva fastställda. ------Enligt förslaget

skulle klockarjorden stå till förfogande för främjande genom försäljning

av därför lämpade jordparceller av egna hem eller mindre jordbruk.

Inflytande köpeskillingar skulle överlämnas tili församlingarna

för att av dessa fonderas enligt den nya lagen örn kommunal fondbildning.

I gengäld skulle församlingarna ansvara för boställskapital

och boställsränta. Därest nu icke de influtna köpeskillingarna skulle

uppgå till kapitalvärdet eller boställskapitalet, komme församlingarnas

förbindelser att avse större belopp än som församlingarna mottagit.

Med hänsyn till de tänkta omvärderingarna av boställskapitalet synes

det också möjligt att församlingarna genom en stegring av kapitalvärdet

skulle få svara för större kapital och ränta än som influtit vid försäljningarna.

Församlingarnas på detta sätt stegrade ansvar är icke motiverat,

sedan församlingarna tvingats att realisera fastigheterna, Förslaget

räknar vidare med att, sedan klockarfastigheterna i möjlig och

lämplig utsträckning disponerats på något av de däri angivna sätten,

det i allt fall skulle återstå dels allehanda små jordar och dels en mindre

grupp förhållandevis större och värdefullare gårdar. Dessa sistnämnda

skulle reserveras för disposition såsom publika arrendegårdar och förvaltningen

av desamma ske genom stiftsnämnden. I och för sig torde

detta låta sig göra. Men med hänsyn till det ansvar, till vilket församlingarna

skola förpliktas, synes förslaget vara för församlingarnas del

oantagligt. Att församlingarna skulle få svara för en fastighetsförvaltning,

som de icke hade inflytande på, synes icke rimligt. I de angivna

fallen synes den värderingsprocedur, som församlingarna skulle bekosta,

icke kunnas siigas tjäna något nyttigt ändamål samtidigt som det församlingarna

ålagda ansvaret skulle för församlingarna vara allt för obestämt

eller oskäligt. Det medgives väl, att i vissa fall en värdering på

sätt förslaget tänkt sig kan lia en viss betydelse, men dessa fall synas

dock icke vara av den räckvidd, att de kunna uppväga ovan angivna

olägenheter.

Kammarkollegiet: Sedan på sätt i förslaget ifrågasättes, boställsfastighet

försålts eller efter viss värdering övertagits av vederbörande församling,

torde med åren visa sig, att inom församlingen känslan av att

»boställskapitalet» och »boställsräntan» verkligen svarar mot ett boställe

Bihang till riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. Nr 188.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ISS.

och dess avkastning förbleknar. Församlingens skyldighet härvidlag torde

komma att mera framstå som en slags grundobligation för klockarens

avlöning. Småningom torde då krav framkomma på en avskrivning av

denna grundobligation, förbunden med en församlingens förpliktelse att

svara för avlöning av klockare i likhet med andra kommunala befattningshavare,

låt vara med rätt för myndighet att därvid kontrollera skäligheten

av löneförmånerna. En dylik utveckling torde så mycket mera

vara möjlig, som ingenting finnes som garanterar en - värdebeständig»

placering från församlingens sida av de tillgångar, vilka motsvara boställskapitalet

och vilka övertagits av församlingen.

Kollegium finner emellertid förslaget kunna godtagas. Vid bedömande

av förslaget, som synes ansluta sig till de intressen, det nuvarande boställskapitalet

är avsett att tjäna, må tagas i beaktande, att för närvarande

församlingarna ensamma, utan annat bidrag iin det, som må

härflyta från klockarboställena, hava att svara för klockarnas avlönande.

Med hänsyn till uppkommande konsekvenser synes näppeligen vara

lämpligt att i detta sammanhang upptaga frågan örn klockar jordens avstående

till församlingarna utan någon som helst redovisningsskyldighet.

T. j. kammarrådet Prawitz: Enligt förslaget skall församling, som har

klockarboställe, tillförbindas ansvarighet för dels ett boställskapital, dels

ock en boställsränta. Församlingens ansvarighet för boställskapital synes

vara en ren fiktion. Det meddelas icke några föreskrifter om hur eller

av vem ansvarigheten skall kunna göras gällande och densamma synes

därför icke kunna på något sätt realiseras. Ansvarigheten för boställsräntan

synes, åtminstone i församlingar med egen klockare, endast innebära,

att klockarlönen icke skall få understiga nämnda ränta. Klockarräntans

betydelse blir alltså att garantera, att icke i något fall avlöningen

vid en klockartjänst blir lägre efter avvecklingen av bostället

än den skulle hava kunnat vara, därest bostället bibehållits. I de flesta

fall måste klockarräntan bliva så liten, att det praktiskt taget är uteslutet,

att klockarlönen kan sättas lägre. I dessa fall saknar klockarräntan

praktisk betydelse. Anordningen med en klockarriinta medför, att

man måste hålla närmare 800 värderingsförrättningar. I betraktande av

anordningens ovan påpekade ringa praktiska betydelse synes man kunna

ifrågasätta, om en så stor apparat verkligen är rättfärdigad av det

ändamål, den skall tjäna.

Allmänna svenska p räst] Ören i n gen : Såsom synnerligen betänkligt måste

centralstyrelsen stämpla åtgärden, att med boställenas avveckling vederbörande

distrikt skall iklädas en generell ansvarighet för klockarfastigheternas

kapitalvärden för att så möjliggöra dessa fastigheters fria användning

efter föreliggande behov. Detta skulle innebära, att samtliga

dessa klockarboställen, oavsett hur med dem skall förfaras, skulle förlora

sin hittillsvarande rättsliga karaktär av kyrklig jord. Enligt kammarrådet

Wohlins utsago skulle härigenom »ett betydelsefullt ordningsintresse»

komma att tillgodoses. Centralstyrelsen måste hävda den uppfattningen,

att, hur betydelsefullt detta slags intresse än må vara, det

dock icke kan eller får tillmätas en sådan betydelse, att ett verkligt

rättsintresse trädes för nära. Förslaget innebär i själva verket, att den

nu gällande rätten på en omväg avskaffas.

Enligt förslaget skall för varje klockarfastighet dels vid särskild förrättning

uppskattning företagas till bestämmande av boställskapital och

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

avkastningsprocent för fastigheten, dels vid lönereglering uträknas det

värde, boställsränta, som vid löneregleringen skall anses motsvara värdet

av den ifrågavarande klockarfastighetens behållna årsavkastning. Boställskapitalet

och avkastningsprocenten skola uppenbarligen, sedan de

en gång fastställts, gälla för all framtid; boställsräntan däremot för en

löneregleringsperiod. Man måste härvid ovillkorligen göra sig den frågan,

vilket ändamål denna mycket dyrbara och synnerligen omständliga procedur

skall tjäna. Såvitt man av förslaget kan utläsa, kan ändamålet

icke vara något annat än att därigenom klarhet skall vinnas, att klockarens

lön vid löneregleringen icke fastställes till lägre belopp än vad

bostället skäligen bör lämna i avkastning. Men denna klarhet torde

åtminstone med avseende på det ojämförligt större antalet av boställen

kunna vinnas på ett betydligt enklare sätt. Under alla omständigheter

måste proceduren vara överflödig beträffande de grupper boställen, för

vilka förut redogjorts, omfattande dels de boställen, som äro i distrikt,

där klockarbefattningen är förenad med folkskollärarbefattning, dels de

»obebyggda» boställena och dels slutligen dem med ringa areal, men

även beträffande de andra måste förfarandet anses överflödigt, då enligt

förslaget årslönen under vissa förhållanden kan få understiga klockarboställets

vid löneregleringen uträknade boställsränta. Det förefaller,

som om denna uppskattning tillkommit för att vara en motsvarighet

till den beträffande prästlöneboställena föreskrivna uppskattningen av

normalavkastningen. Denna tjänar emellertid ett bestämt ändamål,

nämligen att reglera pastoratets förhållande till kyrkofonden i avseende

på prästlönerna, men något motsvarande ändamål har icke uppskattningen

av klockarboställena, då distriktet ensamt svarar för klockarens

avlöning. Som sådant ändamål kan centralstyrelsen icke heller anse det

vara, att, därest boställsräntan överstiger klockarlönen, av det överskjutande

beloppet skall bildas en särskild fond, över vilken Konungen äger

att efter av domkapitlet därom gjord anmälan bestämma. Detta förslag

innebär nämligen enligt centralstyrelsens förmenande ett ingrepp i

klockardistriktens, d. v. s. församlingarnas, rätt att själva bestämma

över sin egendom, och därför måste centralstyrelsen på det bestämdaste

avstyrka jämväl denna punkt i förslaget. Därest emellertid en dylik

uppskattning skall verkställas, uppstår den frågan, varför uppskattningen

skall ske på sätt i 9 § föreslås, att vid uppskattningen beräknat saluvärde

och värde av behållen årsavkastning skall omräknas, det förra i

areal åkerjord, boställskapitalet, och det senare i procent av saluvärdet,

avkastningsprocenten. Förslaget i denna del är enligt centralstyrelsens

förmenande synnerligen olyckligt. Åkerjorden måste väl anses som en

mer värdebeständig valuta än penningen, och därför kan det från en

sida sett vara lämpligt, att boställskapitalet fastställes i denna valuta.

Men då penningvärdet fluktuerar och då på grund av konjunkturerna

åkerjordens värde stiger och sjunker, kan detta medföra för distriktet

icke önskvärda konsekvenser, då distriktet skall stil i ansvar för såväl

boställskapitalet som boställsräntan. Det kan också förutses att ifrågavarande

bestämmelse kan försvåra eller rent av lägga hinder i vägen

för en eljest önskvärd hel eller partiell försäljning av fastigheten i de

fall, då försäljningssumman icke svarar mot boställskapitalet, och därigenom

kommer bestämmelsen att verka i strid mot vad med förslaget

bör avses, nämligen kloekarboställenas utnyttjande på för distrikten

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

mest ändamålsenliga sätt. Enligt centralstyrelsens uppfattning ligger i

det föreslagna uppskattningsförfarandet en fingervisning om, att det för

distrikten är säkrast att behålla klockarboställena och bruka dem på

ett verkligt rationellt sätt.

Sakkunnigförslagets särskilda bestämmelser.

5 §•

Beträffande den föreslagna ordningen för förvaltningen av de nuvarande

boställsfastigheterna dels under avvecklingstiden, dels efter omdispositionen

har följande anmärkts:

Domkapitlet och stijtsnämnden i Västerås: Tvivel uttalas rörande

nödvändigheten av att förvaltningen av klockarjordarna anförtros åt

stiftsnämnden under avvecklingstiden, något som torde komma att medföra

en hel del svårigheter och pålasta stiftsnämnderna ett ej ringa

arbete. Förslaget att stiftsnämnderna skola bemyndigas att av omhänderhavda

kyrkofondsmedel förskjuta nödiga belopp för kostsammare byggnads-

och underhållsarbeten vid av stiftsnämnden förvaltade klockarfastigheter

mot återredovisning till fonden därav med ränta inom lämpliga,

med hänsyn till omständigheterna avpassade terminer, synes även

något dunkelt och ej stående i överensstämmelse med den uppgift,

kyrkofonden har sig förelagd. Menas med orden »omhänderhavda medel''

sådana medel, som till stiftsnämnden inflyta från allmänna kyrkohemman

eller medel, som direkt inkomma till stiftsnämnden, så torde

dessa ej förslå långt för nybyggnad och underhåll av klockarfastigheterna.

Med nämnda uttryck torde därför böra förstås, att stiftsnämnderna

skulle bemyndigas att för ändamålet rekvirera nödiga medel

från statskontoret på samma sätt som när det gäller fråga örn nybyggnader

å allmänna kyrkohemman. Men det är ju dock en avsevärd

skillnad på allmänna kyrkohemman, vilka förvaltas direkt för kyrkofondens

räkning, och på klockarfastigheterna, som skola förvaltas för

vederbörande församlingars räkning. Förfarandet i detta fall synes även

något enkelt, när man betänker den omständliga procedur, som erfordras,

då ett pastorat önskar erhålla förskott för nybyggnadskostnader å de

ecklesiastika löneboställena. Och hur skall förfaras i det fall, när avkastningen

av en fastighet icke förslår till gäldandet av eventuella nybyggnadskostnader

?

Den i förslaget intagna föreskriften, att klockarfastighet, som övertages

av församling, skall av församlingen disponeras på sätt om kommunal

egendom i allmänhet gäller, kan ej heller tillstyrkas. Det synes

ligga närmare till hands, att församlingens förvaltning av dessa fastigheter

sker i närmare anslutning till vad som gäller örn förvaltning av

de ecklesiastika löneboställena och att således den ecklesiastika boställsordningen

i tillämpliga delar kommer till användning.

Domkapitlet och stijtsnämnden i Växjö: De klockarboställen eller delar

av sådana, som skulle bibehållas såsom »publika arrendegårdar», lära

icke bliva särdeles många. Enligt förslaget skulle de förvaltas av stiftsnämnden.

I detta avseende står förslaget i skarp motsättning mot 1932

års kungl, förslag. Bortsett från den fingervisning, som ligger i att församlingarna

redan utarrendera över en tredjedel av alla utarrenderade

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

boställen (se bil. II c: 159: [108 + 175 + 68 + 91+5 + 9 + 7 +5]) medan motsvarande

bråkdel för stiftsnämnderna icke är ens Vs». är det tydligt,

att starka skäl tala för att utarrenderingen och skogsförvaltningen skall

ske genom församlingarna.

a) 1932 års kyrkomöte var enhälligt av denna mening. Kammarkollegiet

har godkänt den, åtminstone såvitt angår skogsförvaltningen (örn

jordbruken har kollegiet icke uttalat sig). Kungl. Majit har vidare den

1 februari 1934 gått med på att klockarbostället i Habo i Skara stift

hnge övertagas av församlingen. Medgivandet torde avse såväl skog

som jordbruk.

b) En av huvudorsakerna, varför prästboställena år 1932 överlämnades

till pastoraten, var, att de flesta sådana boställen på grund av sin litenhet

— särskilt skogarnas ringa storlek — icke ansågos vara lämpliga

förvaltningsobjekt för myndighet. Detta skäl för församlingsförvaltning

äger naturligtvis långt större styrka beträffande klockarboställena. Även

de största av dessa nå sällan upp till prästboställets storlek.

c) Hur stor avkastning, som kan avvinnas ett prästboställe är oftast

av betydelse för kyrkofonden. Detta är icke fallet med ett klockarboställe.

Endast för uttaxeringen inom socknen kan det vara av betydelse,

hur stor dess avkastning blir. Det föreligger alltså ännu starkare

skäl, att låta församlingarna förvalta klockarboställena än att låta pastoraten

förvalta prästboställena.

Stiftsnämnden i Göteborg: Den i 5 § förutsatta interimistiska förvaltningen

torde åtminstone för detta stifts vidkommande bliva ganska

omfattande. Även örn klockar jordarna icke äro så många till antalet

äro de som regel ganska stora. På sätt framgår av bil. II b hava tjugo

boställen en areal mellan 10 och 25 hektar inrösningsjord och åtta boställen

över 25 hektar sådan jord. Av rikets omkring tvåhundra större

boställen — med ett taxeringsvärde av 10,000 kronor eller mer — ligger

nära en sjättedel inom Göteborgs stift. Å dessa boställen, som väl

komma att bibehållas såsom publik arrendejord enligt förslaget, erfordras

omfattande byggnadsarbeten. Kyrkofonden torde alltså här få förskottera

ganska betydande belopp, vilket redan nu bör framhållas.--

---Slutligen anser sig stiftsnämnden icke kunna underlåta att framhålla,

att förslaget icke kan genomföras utan ökade kostnader för stiftsnämnd

och boställsnämnder. Så länge den interimistiska förvaltningen

pågår måste stiftsnämndens arbetskrafter ökas — en direkt förvaltning

av 45 mestadels rätt stora boställen kan icke utföras av de nuvarande

arbetskrafterna. Inskränkes stiftsnämndens arbete till att bliva av kontrollerande

art torde dock, så vitt nu kan bedömas, några ökade arbetskrafter

icke erfordras. Boställsnämnderna i tre distrikt (omfattande

Hallands län) erhålla väsentligt ökat arbete, varför en höjning av ordförandenas

arvoden i dessa distrikt under alla förhållanden är nödvändig.

Därest förslagets uppskattningsförfarande genomföres torde dock, åtminstone

i två distrikt, en väsentligt .större höjning böra ske än örn

boställsnämnderna blott erhålla de befogenheter, som förutsatts i 1932

års lagförslag.

9 §•

Mot det av den sakkunnige föreslagna förfarandet vid uppskattningen

av boställsfastighetenias värde och årsavkastning lia även vissa erinringar

gjorts. Eöljande uttalanden i sådant hänseende återgivas här:

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Stiftsnämnden i Strängnäs: Den föreslagna ordningen med värderingsförfarande

finner stiftsnämnden vara alltför komplicerad och kostsam

och kunna för församlingen medföra förlust vid eventuell försäljning av

boställe. En hel del klockarjordars avkastning kommer under flera år

att tagas i anspråk för täckande av värderingsförfarandet och de många

gånger därmed förenade utredningarna och vederbörande församlingar

få vidkännas uppoffringar, vilka komma att äventyra förståelsen för

reformen. Det kan även ifrågasättas, huruvida det föreslagna sättet

för fastställande av boställskapitalets storlek är förenligt med nuvarande

principer för värdesättning av åker och skogsmark. En uppskattning

av »boställsränta > är därjämte obehövlig, enär något avräkningsförfarande

mellan församlingens lönetillgångar för klockargänst och från

annat håll kommande lönetillskott ej kan ifrågakomma.

Domkapitlet oell stiftsnämnden i Västerås: Den allvarligaste anmärkningen

mot kammarrådet Wohlins förslag gäller uppskattningen av

klockarfastigheterna. Att här införa ett alldeles nytt ganska tillkrånglat

systern för uppskattning av en ecklesiastik fastighets avkastning är synnerligen

olämpligt och några hållbara skäl äro ej härför anförda. Det

finns ju redan ett uppskattningsförfarande, nämligen uppskattningen av

normalavkastningen från de ecklesiastika löneboställena, vilket förfarande

även i förevarande hänseende torde kunna vinna tillämpning.

Ett användande av två olika system för uppskattning av avkastningen

från klockarfastigheter och andra ecklesiastika fastigheter lärer komma

att te sig alltför obegripligt för församlingarna, i ali synnerhet som de

olika uppskattningarna skola verkställas av samma myndighet, de ecklesiastika

boställsnämnderna. Samma eller liknande uppskattningsförfarande

torde därför böra användas i båda fallen. För övrigt kan den

tanken framkastas, huruvida en generell uppskattning av ifrågavarande

till största delen rätt obetydliga fastigheter verkligen är av behovet påkallad.

Församlingen har ju att svara för klockarlönen till dess i penningar

bestämda belopp. Ar det då ej blott, åtminstone i de flesta fall,

en bokföringsfråga, om en viss, större eller mindre, del tages från bostället?

När det gäller ecklesiastika löneboställen, vars avkastning ingår

till prästlönekassan, är ju förhållandet ett annat. Här måste en uppskattning

av avkomsten ske för att kunna bestämma pastoratets tillskott

ur kyrkofonden till prästlönerna. Romme frågan örn klockarboställena

att, såsom domkapitlet och stiftsnämnden föreslagit, lösas i

samband med klockarfrågan i dess helhet, torde dock ett dylikt uppskattningsförfarande

kunna undvikas. I fråga om uppskattning av saluvärdet

så är ju den s. k. kyrkliga försäljningslagen tillämplig även på

klockarboställe^ varför vid försäljning en uppskattning kan ske i där

föreskriven ordning.

Stiftsnämnden i Göteborg: Byggnadsfrågorna försvåra uppskattningsvärdets

beräkning (9 §). Skall man — såsom i motiven framhållits —

vid uppskattningen utgå från fastighetens värde i laggill skick erhålles

mångenstädes ett högst fiktivt sådant. Boställsnämnd och stiftsnämnd

komma här att ställas inför stora svårigheter. Den enda möjligheten

att kunna realisera förslagets tankegång synes därför vara, att fastigheten

uppskattas i befintligt skick och sedermera ny uppskattning förrättas,

då så erfordras.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå: Rörande uppskattningen

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

87

säges i förslaget, att densamma skulle beräknas »efter högsta inom orten

förekommande godhetsklass vid en medelstor jordbruksfastighet med

normalt byggnadsbestånd». Jordräntan bör väl icke sättas högre än

att med säkerhet kan beräknas, att bostället såsom utarrenderat av

stiftsnämnd eller församling under den tid jordräntan skall gälla lämnar

i medeltal en däremot svarande avkastning, och med hänsyn härtill

böra normerna för en eventuell uppskattning fastställas. En för hög

uppskattning måste för församlingarna te sig såsom en olämplig utväg

att bereda klockaren höjda löneförmåner. Är lönen otillräcklig, torde

församlingarna hellre på vanlig väg bevilja löneförhöjning.

Kammarkollegiet: Förslaget utgår från att en stor del såväl av de

mindre som större klockarfastigheterna skola försäljas. Även å dessa

fastigheter skall förrättas sådan uppskattning, som avses i 9 §. Ifrågasättas

kan dock, om icke till förenkling av hela proceduren dessa fastigheters

verkliga värde, sådant det framträder i de vunna köpeskillingarna,

må läggas till grund för en omräkning enligt andra punkten i sagda

paragraf och avkastningen beräknas till viss på förhand bestämd procent,

varigenom särskilda värderingsförrättningar å dessa fastigheter bleve

obehövliga och säkrare värde å dem vunnes.

Skäl torde kunna anföras för att sådan omräkning, som avses i 9 §,

gjordes även beträffande de fondmedel, varom förmäles i 12 §. Därest

icke en avveckling av boställsväsendet skedde på sätt förslaget innebär,

torde åtminstone i många fall dessa fondmedel kunnat placeras i fast

egendom genom arrondering av befintligt klockar- eller organistboställe

eller genom inköp av helt nytt boställe. Den värdebeständighet, som

eftersträvas beträffande nu befintliga fastigheter, torde vara lika eftersträvansvärd

i fråga örn fondmedlen och deras placering. Under alla omständigheter

kunde ifrågasättas, att viss del av årliga räntan lades

till kapitalet med hänsyn till ett eventuellt fortgående penningvärdets fall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:367 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående särskilda grunder för klockaroch organistlöns bestämmande samt ör s. 5 i texten
  2. Rskr. 1938:366 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående särskilda grunder för klockaroch organistlöns bestämmande samt ör a1 i texten
  3. 1LU 1938:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 s. 3 i texten