Sök i Ratio Lex

Angående statsunderstöd till Vens elektrifiering

1938-03-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:192, Angående statsunderstöd till Vens elektrifiering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsunderstöd

till Vens elektrifiering; given Stockholms slott den

3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 130, har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, till Vens elektrifiering för budgetåret 1938/

1939 beräkna ett reservationsanslag av 98,000 kronor. Jag torde nu få

ånyo anmäla detta ärende.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 192.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 192.

I en av länsstyrelsen i Malmöhus län med utlåtande den 5 november 1937

överlämnad skrift hava Vens elektrifieringskommitté och Västra Rönnebergs

energiförening u. p. a. anhållit, att såsom bidrag till genomförande av planerad

elektrifiering av ön Ven ett statsanslag av 98,000 kronor måtte utan

återbetalningsskyldighet ställas till energiföreningens förfogande mot redovisningsplikt

och under de villkor i övrigt, som kunde komma att bestämmas.

Vid skriften hava fogats, utom annat, karta över erforderliga högspänningslinjer

och kabel ävensom ledningskarta över Ven.

Till följd av remiss hava utlåtanden i ärendet avgivits den 22 januari

1938 av lotsstyrelsen och den 1 februari 1938 av kommerskollegium.

Till stöd för sin framställning hava Vens elektrifieringskommitté och

Västra Rönnebergs energiförening u. p. a. anfört huvudsakligen följande.

Redan tidigare hade förslag väckts om elektrifiering av Ven. Åren 1923 och

1927 hade sålunda gjorts förberedande utredningar i ämnet, men av särskilda

orsaker hade frågan ej kunnat föras längre. Då numera i drifttekniskt avseende

fullt tillförlitliga kablar kunde tillverkas för den höga spänning, som

lämpligen borde ifrågakomma, hade ett av de väsentliga tekniska hindren

för elektrifieringen bortfallit.

Då närmast ön belägna delar av fastlandet elektrifierades, hade förutsatts,

att Ven skulle erhålla sitt behov av elektrisk energi från den transformatorstation

vid Hilleshög, vilken vöre förbunden med Landskrona genom en

20,000 volts ledning. För detta ändamål hade plats beretts i nämnda transformatorstation

för en utgående 20,000 volts ledning till Ven. Den i tekniskt

och ekonomiskt hänseende lämpligaste anordningen för Vens elektrifiering

hade befunnits vara att draga en 20,000 volts ledning i praktiskt taget rät

linje från transformatorstationen vid Hilleshög till Hakens fyr på Ven. Den

del av ledningen, som korsade sundet, hade en längd av cirka 5 kilometer

och vore avsedd att utföras såsom sjökabelledning. Vid Hakens fyr skulle

spänningen nedsättas till 3,000 volt i en transformatorstation, vilken lämpligen

syntes böra anordnas på mark, som tillhörde lotsverket. Från denna

transformatorstation skulle kraften fördelas på ön till 5 ortstransformatorer,

vilka skulle nedtransformera spänningen från 3,000 volt till den för

förbrukarna avsedda 380/220 volt. Av ortstransformatorerna vore en avsedd

för en industrianläggning (ett större tegelbruk) och medräknades icke

i följande kostnadsberäkning, vilken givit till resultat, att anläggningskostnaden

kunde uppskattas bliva:

1) för 5 km 3 X 25 kvmm 22,000 V. sjökabel inklusive

förläggning ...................................... kronor 83,000

2) för transformatorstation vid Hakens fyr å 150 EVA

20,000/3,000 V................................... » 7,000

3) för 4 stolptransformatorstationer, vardera å 15 EVA,

3,000/380 V. å 750 kronor + utrustning å 250 kronor . . » 4,000

4) för omkring 5 km 3,000 V. ledning 3 X 16 + 10 Cu. . . » 10,000

5) för omkring 15 km 380 V. ledning 4 X 16 Cu......... » 30,000

6) för mätanordningar m. m. i Hilleshög................ » 2,500

7) för 20,000 V. ledning 3 X 16 från Hilleshög till kusten . . » 5,500

8) överspänningsskydd och diverse oförutsett . ......... »__3,000

Summa kronor 145,000.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

3

För att utröna om distributionen kunde väntas bliva av sådan omfattning,

att det planerade företaget kunde bliva räntabelt, hade en försöksteckning

verkställts. Därvid hade det visat sig, att det stora flertalet av öns fastighetsägare

och jordbrukare önskade tillgång till elektrisk kraft för belysning

och motordrift. Den på ön befintliga industrin -— nyss nämnda tegelbruk

samt mejeri, smedja och bageri —• önskade elektrisk kraft och belysning.

Likaså vore hamnförvaltningarna vid Kyrkbackens och Bäckvikens hamnar

intresserade av att få elektrisk energi för hamnbelysning och hamnfyrar.

Slutligen hade representanter för lotsstyrelsen under utredningens gång förklarat

sig för verkets räkning intresserade av att den planerade anläggningen

komme till stånd. I ekonomiskt hänsende hade försöksteckningen utvisat,

att anslutningen på ön med visshet kunde beräknas bli så omfattande,

att inkomsterna bleve tillräckliga för att täcka kostnaderna för distributionsnätet

på ön, om man räknade med samma avgifter som de inom Västra

Rönnebergs energiförening u. p. a. gängse. Kostnaderna för erforderlig

utrustning och ledning från Hilleshögsstationen till Hakens fyr samt för nedtransformeringen

å sist nämnda plats kunde emellertid icke förräntas av

den planerade elektrifieringen. Dessa kostnader beräknades uppgå till

98.000 kronor.

Det torde icke kunna ifrågasättas, att befolkningen på Ven skulle tvingas

att betala högre avgifter för elektrisk energi än motsvarande avnämare på

det närbelägna fastlandet. Den företagna försöksteckningen hade också

gjorts under det uttryckliga villkoret, att samma taxor skulle tillämpas som

inom Västra Rönnebergs energiförening. Den allmänna meningen på Ven

syntes vara, att elektrifieringsplanerna bäst skulle realiseras genom att de

blivande avnämarna på ön inginge såsom medlemmar i nämnda förening

och att föreningen, som ägde tillgång till teknisk sakkunskap och erfarenhet

inom området, anförtroddes det tekniska utförandet och den framtida

skötseln av anläggningen. Givetvis kunde föreningen icke åtaga sig detta,

örn ej till dess förfogande ställdes nämnda belopp, som icke kunde förräntas.

De fördelar, som tillgången till elektrisk kraft medförde för landsbygdsbefolkningen

i allmänhet, vore allmänt kända och omvittnade. Ilär finge

endast framhållas, att förenämnda tegelbruk, vilket sysselsatte ett hundratal

man av öns fasta befolkning, genom elektrifieringen skulle erhålla möjlighet

att — i likhet med tegelbruken å fastlandet — omlägga driften till helårsdrift

och skapa trygghet för kontinuerlig arbetstillgång för sina anställda.

Länsstgrelsen har tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning samt

därvid anfört följande.

Elektrifieringen av ön Ven vore ett av befolkningen därstädes sedan lång

tid känt behov. Nämnda förhållande vore helt naturligt, i det att å ön, som

hade en talrik befolkning, funnes tvenne hamnar för fiske- och handelsfartyg,

stor tegelindustri, ej få hantverksidkare, utvecklat jordbruk och fiske

samt eu stor bebyggelse, betingad i någon man även av förekomsten av

sommargäster oell turister. Länsstyrelsen ansåge därför, att elektrifiering,

vilken nied all säkerhet skulle avsevärt främja den ekonomiska utvecklingen

på ön, snarast möjligt borde komma till stånd. Den ökning av

vanliga elektrifieringskostnader, som nedläggning av kabel i sundet för

kraftöverföring medförde, vore emellertid så betydande, att befolkningen

icke kunde påtaga sig densamma.

Jämväl lotsstyrelsen har ansett sig böra tillstyrka framställningen. Styrelsen

har i detta sammanhang andragit väsentligen följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

Såsom franninge av 1938 års statsverksproposition (X H. T. sid. 90 ff.),

hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för anläggning av en fyr jämte

mistsignalstation å Vens sydsida ävensom förbättring av mistsignalanläggning

och fyrbelysning samt bostadsförhållandena vid Hakens fyrplats å Vens

ostsida för budgetåret 1938/1939 anvisa ett belopp av 109,000* kronor, utgörande

hälften av den till 218,000 kronor beräknade kostnaden för dessa åtgärder.

Enligt detta förslag skulle vid Hakens fyrplats anordnas, bland annat,

en medelst råoljemotorer driven elektrisk kraftcentral, vilken skulle

alstra elektrisk energi till mistsignalapparater och fyrbelysning vid såväl Hakens

fyr som den föreslagna fyren å Vens sydsida. Därest driftsäker elektrisk

energi funnes tillgänglig vid Hakens fyrplats, skulle nämnda kraftcentral

icke behöva anordnas. Totalkostnaden beräknades i så fall nedgå

från 218,000 kronor till 190,000 kronor. Med det krav på driftsäkerhet, som

måste ställas på säkerhetsanstalterna för sjöfarten, hade härvid räknats med

anordnandet av en mindre kraftcentral vid Hakens fyrplats att användas som

reserv, därest strömavbrott i enstaka fall skulle uppstå i distributionsnätet.

Därest lotsverket skulle ingå såsom abonnent å elektrisk energi för elektrifiering

av Hakens fyr och den planerade fyren å Vens sydkust, beräknades

den årliga driftkostnaden för dessa anläggningar nedgå med ungefär 200 kronor

i förhållande till motsvarande kostnad för det fall, att erforderlig energi

skulle alstras i en lotsverkets egen kraftcentral. Den sålunda angivna årliga

besparingen vore beräknad med ledning av ett till lotsstyrelsen från Västra

Rönnebergs energiförening u. p. a. ingivet anbud å abonnemang.

Av väsentlig betydelse för driftsäkerheten syntes vara, att stor omsorg ägnades

åt nedläggandet av kabeln, då denna, särskilt i ett så strömuppfyllt farvatten

som Öresund, eljest lätt utsattes för skadegörelse, som kunde medföra

strömavbrott.

För den händelse att elektrisk ström komme att distribueras å Ven, bereddes

jämväl möjlighet att för en förhållandevis ringa kostnad elektrifiera

lotsverkets å öns västsida belägna fyr Ven. Härigenom skulle, bland annat,

en högst önskvärd ökning av denna fyrs ljusstyrka kunna vinnas.

Beträffande sökandenas förslag, att den ifrågasatta kabeln skulle ilandföras

vid Hakens fyr och att en transformatorstation genom sökandenas försorg

skulle anordnas å lotsverket tillhörig mark därstädes, hade lotsstyrelsen

ej annat att anföra, än att styrelsen förutsatte, att anläggningarna i fråga

komme till utförande på sätt, som kunde av lotsstyrelsen godkännas. Lotsstyrelsen

förväntade sig alltså att — i händelse av bifall till framställningen

— beredas tillfälle granska förslagen till kabelns ilandförande och transformatorstationens

anordning, innan dessa anläggningar komme till utförande.

Lotsstyrelsen har sammanfattat de fördelar, som skulle uppstå för lotsverket,

därest driftsäker elektrisk energi från ett allmänt distributionsnät

bleve tillgänglig å Ven, sålunda: anläggningskostnaden för planerad elektrifiering

av Hakens fyr och av ny fyr å Vens sydsida m. lii. nedbragtes från

beräknade 218,000 till beräknade 190,000 kronor, den årliga driftkostnaden

för nyssnämnda anläggningar beräknades nedgå med ungefär 200 kronor,

varjämte framtida elektrifiering av lotsverkets fyr Ven å öns västsida underlättades.

Kommerskollegium, som i likhet nied övriga i ärendet hörda myndigheter

funnit det önskvärt, att elektrifiering av Ven komme till stånd, har ansett det

skäligt, att för detta ändamål — på samma sätt som på sin tid var fallet vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

5

Ölands elektrifiering — statsbidrag lämnades för bestridande av de merkostnader,

som betingades av det insulära läget. Emellertid har kollegium

hållit före, att statsbidraget borde kunna begränsas till 65,000 kronor. Av

vad kollegium anfört i ärendet må här återgivas följande.

De kostnader, som föranleddes av kraftöverföringen till Ven utöver distributionsanläggningen

å själva ön, hade av sökandena beräknats till 98,000

kronor, nämligen för

5 km 22,000 V sjökabel jämte förläggning ................ kronor 83,000

150 EVA transformatorstation 20,000/3,000 V å Ven........ » 7,000

mätanordning m. m. å fastlandet ........................ » 2,500

20,000 V ledning från befintlig kraftledning till stranden vid

sundet ......................................... • • • 8_5,500

Summa kronor 98,000.

Beträffande denna kalkyl ville kollegium först framhålla, att av posterna

i densamma strängt taget endast själva kabelkostnaden betingades av det

insulära läget. Kollegium funne dessutom, att kabelkostnaden upptagits med

oskäligt högt belopp. Enligt handlingarna erfordrades ett effektbelopp av

150 å 200 KW för en fullständig elektrifiering av ön. Den lämpligaste spänningen

vöre vid dylikt förhållande icke 22,000 volt, såsom i kalkylen förutsattes,

utan betydligt lägre. Enligt vad kollegium under hand inhämtat

kunde kostnaden för en 6,000 volts kabel med en överföringsförmåga av

200 å 250 KW beräknas uppgå till högst 55,000 kronor inklusive förläggning.

Det kunde därför ifrågasättas, att statsbidraget begränsades till sistnämnda

belopp.

Elektrifieringsförhållandena på själva ön syntes i stort sett vara förmånliga,

varför det planerade företaget i ekonomiskt hänseende torde medföra

vissa fördelar för föreningen, i den händelse kabeln bekostades av statsverket.

Det torde emellertid böra förutsättas, att, om Västra Rönnebergs energiförening

u. p. a. erliölle dispositionsrätten till den planerade överföringskabeln,

föreningen borde åläggas skyldighet att ansvara för kabelns skötsel

och eventuella reparationer vid inträffad skada. Härigenom åtoge sig föreningen

en viss ekonomisk risk, som dock kunde anses kompenserad genom

vad föreningen vunne på elektrifieringen. Vidare borde nämnas, att föreningen,

om anläggningen på Ven utfördes med annan spänning än den som

förekomme i föreningens egen anläggning, förorsakades en viss extra kostnad

för transformering, vilken kunde uppskattas till 7,000 kronor. Det kunde

ifrågasättas, att även denna post täcktes med subventionsmedel. Övriga i

kalkylen upptagna poster, avseende ledning på fastlandet samt mätanordningar,

syntes däremot böra hänföras till sådana normala kostnader, för

vilkas täckande subvention ej borde ifrågakomma.

En mera ingående utredning än den sökanden framlagt syntes erforderlig

för frågans bedömande i detalj. Såsom villkor för statsbidrag syntes böra

föreskrivas, att anläggningen skulle utföras enligt av kommerskollegium godkänd

plan. Kollegium ansåge sig i övrigt kunna förorda, att statsbidrag

utginge med ett belopp, som svarade mot de verkliga kostnaderna för kabelförbindelsen

mellan Ven och fastlandet ävensom för den transformatoranläggning,

som för överföringen befunnes erforderlig. Ifrågavarande kostnader

torde såvitt för närvarande kunde bedömas icke överstiga 65,000 kronor.

Avsikten syntes vara, att de blivande avnämarna å ön skulle ingå såsom

medlemmar i Västra Rönnebergsföreningen och åtnjuta samma förmåner

som föreningens förutvarande medlemmar. Ur allmän synpunkt syntes ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

dylikt förfarande lämpligt. Det nya elektrifieringsföretaget komme nämligen

därigenom att i ekonomiskt avseende stödjas av ett större bärkraftigt

företag.

} föreliggande framställning hemställdes, att det ifrågasatta bidraget skulle

ställas till Västra Rönnebergs energiförenings u. p. a. förfogande utan återbetalningsskyldighet.

Kollegium funne det betänkligt, om på så sätt äganderätten

till kabelanläggningen m. m. skulle övergå till ett privat företag, vilket

sannolikt icke kunde garantera anläggningens användning för Vens elektrifiering

allt framgent. Äganderätten till de anläggningar, ett eventuellt statsbidrag

avsåge, syntes enligt kollegii mening böra förbehållas staten. Då

lotsstyrelsen syntes vara den statsinstitution, som hade största direkta intresse

av anläggningarnas bestånd och rationella skötsel, torde det kunna ifrågasättas,

att anläggningarna överlämnades till nämnda styrelses förvaltning. I

annat fall syntes de — liksom då fråga vore om Ölands elektrifiering — böra

överlämnas till vederbörande landsting. Vare sig anläggningarna överlämnades

till lotsstyrelsen eller landstinget, syntes de böra kostnadsfritt ställas

till Västra Rönnebergs energiförenings u. p. a. — eller eventuellt annan distributörs

— disposition under viss tid, exempelvis 20 år för varje gång, med

skyldighet att underhålla dem på nöjaktigt sätt och använda dem till uppgivet

ändamål för elektrifiering av ön Ven, varest föreningen borde förbinda

sig att tillämpa samma taxor för energin som på fastlandet.

I övrigt syntes för bidrags åtnjutande böra gälla villkor, likartade med

dem, som fastställdes i brev den 19 augusti 1927 till statskontoret rörande

bidrag till Ölands elektrifiering.

I anslutning till vad sålunda anförts finge kollegium hemställa, att Kungl.

Maj :t hos riksdagen måtte göra framställning om anvisande av ett reservationsanslag

å 65,000 kronor, att av lotsstyrelsen eller Malmöhus läns landsting

disponeras efter förut angivna grunder och i den omfattning, som svarade

mot de verkliga kostnaderna för kabeln mellan Ven och fastlandet och

för den för överföringen erforderliga transformatoranläggningen.

I en den 10 februari 1938 dagtecknad skrift har Västra Rönnebergs energiförening

u. p. a. framlagt en i vissa hänseenden ändrad plan för ifrågavarande

elektrifiering. Kostnaderna hava härvid beräknats kunna något reduceras,

till följd varav föreningen ansett sig böra begränsa framställningen

om statsbidrag till 90,000 kronor. Föreningen har anfört i huvudsak följande.

Under förutsättning att invånarna å Ven sknlle bilda ett distributionsföretag

för oris elektrifiering och inköpa erforderlig energi vid 20,000 volts spänning

från Västra Rönnebergs energiförening vid föreningens transformatorstation

vid Hilleshög hade det tidigare, med hänsyn jämväl till då rådande

prisläge ansetts riktigast, att kraftöverföringen skedde medelst en 20,000

volts kabel till Ven för att nedtransformeras till 3,000 volt å ön. Med utgångspunkt

härifrån hade den i framställningen örn statsanslag intagna kostnadsberäkningen

upprättats.

Emellertid hade det visat sig, att befolkningen på Ven föredroge, att energidistributionen

handhades av föreningen, som ägde mångårig erfarenhet på

området. Föreningen hade förklarat sig villig utvidga sitt distributionsområde,

så att detta komme att omfatta jämväl ön Ven men endast under

förutsättning, att föreningens förutvarande medlemmar icke härigenom

åsamkades ökat ekonomiskt ansvar. För att föreningen, utan att öka de

förutvarande medlemmarnas avgifter, skulle kunna tillämpa samma relativt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

7

låga taxor på Ven som på fastlandet, vore det nödvändigt, att föreningens

kostnader inskränktes till sådana, som vore nödvändiga för själva distributionen

å ön, d. v. s. för liög- och lågspänningsledningar jämte ortstransformatorer

med tillbehör.

På fastlandet användes en distributionsspänning av 3,000 volt. För denna

spänning, som visat sig lämplig, kunde betryggande isolation, avsedd för

10,000 volt, erhållas utan allt för hög kostnad. Utmed kusten — och givetvis

även på Ven — förekomme ofta saltbeläggningar på isolatorerna, varigenom

överledningar kunde förekomma vid samma isolatorer, som utgjorde

fullt betryggande isolation i det inre av landet. För att kunna garantera så

stor driftsäkerhet, som allmänheten för närvarande krävde och som säkerligen

vore av största betydelse för lotsverket, hade föreningen beslutat, att

elektrifiering på Ven skulle utföras med föreningens standardspänning 3,000

volt, örn föreningen överhuvud taget skulle åtaga sig den ifrågasatta elektrifieringen.

Ett ytterligare skäl för att använda samma spänning som å fastlandet

vore, att föreningen förfogade över reservtransformatorer för denna

spänning, vilka hastigt kunde ersätta sådana i drift varande transformatorer,

som bleve skadade.

Visserligen skulle spänningen på ön kunna bestämmas till 3,000 volt men

sjökabeln utföras för högre spänning för att minska kopparåtgången och

därmed kostnaden. Emellertid måste man i så fall räkna med en tillkommande

kostnad för transformator för nedtransformering av den högre spänningen

till 3,000 volt. Dessutom komme en dylik mellantransformator att

medföra förluster, vilka årligen finge betalas icke endast av förbrukarna på

Ven utan även av föreningens nuvarande medlemmar, då energiavgifterna

skulle beräknas enligt enhetliga grunder för alla avnämare.

Vid 3,000 volts driftspänning kunde man av erfarenhet räkna med betydligt

större driftsäkerhet än vid högre spänningar. Detta gällde även för sjökablar

och deras sammankopplande med luftledningar. Föreningen hade

därför låtit undersöka kostnaderna för kraftöverföringen med 3,000 volts

sjökabel och funnit kostnaderna vid nuvarande prisläge vid detta alternativ

ställa sig avsevärt lägre än vad som tidigare vid högre prisnivå beräknades

för 20,000 volt. Nämnda kostnader, vilka avsåge samtliga de anläggningar

och anordningar, vilka erfordrades för kraftöverföringen från föreningens

transformatorstation vid Hilleshög till Hakens fyrplats på Ven, hade beräknats

sålunda:

1) erforderlig utrustning i Hilleshög.................... kronor 2,000

2) 20,000 volts ledning Hilleshög—kusten .............. » 5,500

3) transformatorbyggnad vid kusten.................... » 3,000

4) transformator därstädes 20,000/3,300 V., 250 EVA .... » 3,800

5) instrumentering för 20,000 V....................... » 750

6) » » 3,000 V....................... » 1,750

7) 5,250 m. sjökabel 3 X 50 kvmm, förlagd............ » 61,800

8) kopplingskiosk vid Hakens fyrplats.................. » 4,000

9) sjömärken, marklösen m. m......................... » 2,400

10) diverse signalapparater m. m....................... » 1,500

11) jordindikeringsutrustning m. m............... » 1.500

Summa kronor 88,000.

Kostnaden bade således kunnat beräknas bliva cirka 10,000 kronor lägre

än enligt föregående uppskattning. Emellertid vore det icke möjligt att nu

bedöma, i vilken riktning prisnivån komme att förändras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

I förnyat remissutlåtande den 19 februari 1938 i anledning av sist omförmälda

framställning har lotsstyrelsen förklarat sig tillstyrka framställningen

och sålunda förorda, att elektrifieringen av Ven komme till utförande enligt

i framställningen angiven plan. Lotsstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit

huvudsakligen följande.

Den ändrade planen för elektrifieringens genomförande innebure, dels att

den transformatorutrustning, som enligt energiföreningens första förslag avsages

uppställd på lotsverket tillhörigt markområde vid Hakens fyr, komme

att placeras vid kusten på fastlandet, dels ock att sjökabeln bleve av en annan

konstruktion än vad det första förslagets genomförande skulle hava medfört.

Båda dessa förhållanden innebure vissa drifttekniska fördelar för en

anslutning till distributionssystemet av de fyr- och mistsignalanläggningar å

Vens östra och södra sida, till vilka Kungl. Maj :t föreslagit innevarande års

riksdag att bevilja medel. Genom att transformatoranläggningen förlädes

pa fastlandet kunde sålunda vid anläggningen inträffande felaktigheter snabbare

avhjälpas än för det fall att transformeringen skulle ske på Ven. Vidare

torde, om elektrifieringen genomfördes enligt nu framlagt förslag,

bättre möjligheter föreligga att, vid inträffande strömavbrott på det kraftnät,

varur den elektriska energin i normala fall uttoges, tillfälligt förse lotsverkets

anläggningar å ön med energi från annat distributionsnät på fastlandet.

Att sjökabeln utfördes för den förhållandevis låga spänningen av 3,000 volt

torde tillika innebära minskad risk för strömavbrott till följd av fel på

kabeln.

Ehuru det nya förslaget sålunda ur driftsäkerhetens synpunkt innebure

\ issa föi eträden framför det tidigare framlagda förslaget, bleve jämväl vid

den elektriska energins överförande till ön vid 3,000 volts kabelspänning en

mindre reservkraftcentral vid Hakens fyrplats alltjämt erforderlig för de av

lotsstyrelsen föreslagna anläggningarna å Vens ost- och sydsida.

Lotsstyrelsen finge vidare framhålla, att en önskvärd elektrifiering av den

på Vens västra sida befintliga fyren Ven förutsatte tillgång till driftsäker

elektrisk ström och att det med hänsyn härtill vore av vikt, att spänningen

hos distributionsnätet å Ven icke komme att överstiga 3,000 volt. De föreslagna

fyr- och mistsignalanläggningarna å öns ost- och sydsida vore avsedda

att, vid eventuell anslutning av desamma till det föreslagna kraftnätet,

anknytas direkt till sjökabeln i kopplingskiosken vid Hakens fyrplats och

komme till följd därav icke att beröras av driftstörningar inom distributionsnätet

på ön. Spänningen på sagda distributionsnät vöre alltså för sistnämnda

anläggningars vidkommande utan betydelse.

I den kostnadsberäkning, som återfunnes i föreliggande framställning,

vore bland annat upptagen en post om 2,400 kronor, avseende »sjömärken,

marklösen m. m.» Lotsstyrelsen finge med anledning härav framhålla dels

vikten av att från sjön väl synliga, kabelsträckningen utmärkande såväl dagmärken

som överensfyrar anordnades vid kabelns båda ändpunkter till nedbringande

av risken att kabeln vid fartygs uppankring avsletes eller på annat

sätt skadades, dels ock att den uppgivna kostnadssiffran vore skälig.

Därest det skulle ifrågasättas, att sjökabeln och de övriga anordningar,

vartill statsbidrag skulle utgå, anförtroddes till lotsstyrelsens förvaltning, förklarade

styrelsen sig icke hava något att erinra häremot, under förutsättning

att Västra Rönnebergs energiförening u. p. a. på de närmare villkor,

som Kungl. Maj:t kunde komma att fastställa, utan kostnad för lotsverket

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunffl. Maj:ts proposition nr 192.

åtoge sig anläggande, drift och underhåll av anordningarna i fråga. Lotsstyrelsen

ville i detta sammanhang även förorda, att anläggningen ställdes

under statlig kontroll att utövas genom kommerskollegium.

På grund av remiss har kommerskollegium den 2 mars 1938 ånyo utlåtit

sig i ärendet samt därvid anfört väsentligen följande.

Kollegium ville erinra örn att då fråga vöre örn elektrifiering av vissa avlägsna

delar av Norrbottens län statsbidrag visserligen lämnades i avsevärt

större utsträckning, än vad som motsvarade kostnaderna för den huvudledning,

genom vilken kraften tillfördes respektive områden, men detta hade

ansetts vara motiverat genom befolkningens svaga ekonomiska ställning och

de på grund av synnerligen gles bebyggelse förorsakade exceptionellt höga

anläggningskostnaderna. Att motsvarande omständigheter skulle föreligga

hade icke gjorts gällande i ärendet. Kollegium ansåge sig därför böra

vidhålla sin principiella uppfattning att statsbidrag ej borde utgå med större

belopp än som erfordrades för täckandet av de merkostnader, som betingades

av Vens insulära läge.

Vad anginge frågan om lämpligaste spänning för ifrågavarande kraftöverföring

ville kollegium framhålla, att det icke mötte någon som helst svårighet

att ernå samma driftsäkerhet vid en spänning av 6,000 V som vid den

av energiföreningen föreslagna eller 3,000 V. Anläggningar, på vilka måste

ställas högre krav på driftsäkerhet, än vad fallet vore beträffande Venanläggningen,

dreves inom saltstormsregionen med avsevärt högre spänning än

6,000 V. Landsbygdselektrifiering inom längre norrut belägna områden,

v arest saltstormarna vöre svarare än i trakten av Ven, utfördes numera allmänt

med en spänning av 6,000 V. Skulle sjökabeln såsom föreningen föreslagit

utföras för 3,000 V och med en överföringsförmåga av 200 å 250 KW,

skulle kostnaden bliva omkring 10,000 kronor högre (än det av kollegium

tidigare beräknade beloppet 55,000 kronor) utan att någon motsvarande fördel

vunnes.

Vidkommande den i energiföreningens framställning den 10 februari 1938

intagna specifikationen över anläggningsdelar, som föreningen tänkt sig

skola bestridas av statsmedel, avsåge enligt kollegiums uppfattning de under

punkterna 1, 2, 8, 10 och 11 i specifikationen upptagna kostnaderna — sammanlagt

uppgående till 14,500 kronor — anordningar, som icke betingades

av Vens avskilda läge från fastlandet. På grund härav funne sig kollegium

icke böra tillstyrka, att dessa utfördes med suhventionsmedel. För sjökabeln

borde upptagas den av kollegium — med utgångspunkt från 6,000 V driftspänning

— i ämbetsverkets första utlåtande beräknade kostnaden av 55,000

kronor. Beträffande övriga i specifikationen upptagna anläggningsdelar hade

kollegium intet att erinra mot att kostnaderna för dessa, enligt specifikationen

uppskattade till sammanlagt 11,700 kronor, bestredes med statsmedel.

Sistnämnda belopp motsvarade kostnaden tor den för överföringen erforderliga

transformatoranläggningen — nu dock beräknad till något högre

belopp än förut — samt för vissa sjömärken och marklösen, vilken post icke

tidigare medräknats men som nu förordades av lotsstyrelsen. Det erforderliga

subventionsbeloppet .skulle sålunda uppgå till 66,700 kronor.

Med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört ville kollegium förorda, att de anläggningsdelar,

vilka eventuellt konime att utföras nied subventionsmedel,

ställdes under lotsstyrelsens förvaltning på de villkor styrelsen föreslagit.

Av utredningen i ärendet torde framgå, att genomförandet av den plane- Departements.

rade elektrilleringen av Ven skulle i olika hänseenden vara till gagn för den thelen.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 192. o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

ekonomiska utvecklingen på ön, vilken äger en talrik befolkning och ett ej

obetydligt näringsliv. Med hänsyn härtill och då det icke rimligen kan

ifrågasättas, att .samtliga kostnader för elektrifieringen skola kunna bäras

av öborna själva vare sig i form av höjda avgifter för elektrisk energi eller

på annat sätt, vill jag förorda, att staten i viss utsträckning lämnar sitt bistånd

till företagets förverkligande. Såsom kommerskollegium framhållit,

torde visserligen skäl kunna anföras emot det av Västra Rönnebergs energiförening

u. p. a. framförda förslaget, att staten skall bestrida kostnaderna ej blott

för erforderlig sjökabel utan även för övriga anläggningar och anordningar,

vilka krävas för kraftöverföringen från den föreningen tillhöriga transformatorstationen

vid Hilleshög till Hakens fyrplats på Ven. Emellertid vill jag

med hänvisning till vad lotsstyrelsen anfört lämna mitt förord åt nämnda

förslag. Det synes mig nämligen vara av största vikt, att statens mellankomst

för realiserandet av ett företag av den allmännyttiga art som det bär

gäller göres verkligt effektiv. Det förhållandet att, såsom i ärendet upplysts,

särskilda svårigheter torde möta mot överföringskabelns nedläggande i

ett så strömuppfyllt farvatten som Öresund, utgör enligt min mening en

speciell anledning för statsverket att i större utsträckning än eljest ekonomiskt

engagera sig i företaget. Härigenom blir nämligen staten i stånd att

tillse, att för kraftöverföringen erforderliga åtgärder utföras så, att största

möjliga garanti vinnes för att överföringen skall bliva fullt tillfredsställande

ur driftsäkerhetssynpunkt. En ytterligare omständighet,

som man i detta sammanhang ej får bortse från, är att energiföreningen

förklarat sig icke vara villig att medverka till elektrifieringen, för den händelse

av föreningen senast framlagd plan för företaget icke skulle anses kunna

godtagas. I detta hänseende vill jag uttala, att jag i likhet med kommerskollegium

anser det vara av stor betydelse, att det nya elektrifieringsföretaget

kommer att stödjas av ett större bärkraftigt företag sådant som nyssnämnda

förening. Vidkommande kostnaderna för de anläggningar, som enligt vad jag

nyss förordat böra bestridas av statsmedel, föranleda de av föreningen senast

framlagda beräkningarna rörande sagda kostnader, vilka beräkningar sluta å

en summa av 88,000 kronor, ej någon erinran från min sida. Härvid har jag

utgått från föreningens av lotsstyrelsen tillstyrkta förslag att spänningen för

överföringskabeln skall bestämmas till 3,000 volt. På frågans nuvarande ståndpunkt

anser jag det emellertid ej vare sig nödvändigt eller lämpligt att definitivt

avgöra, vilken spänning, som bör användas för ifrågavarande kraftöverföring.

Ett dylikt avgörande bör efter ytterligare undersökning få i sinom

tid träffas av Kungl. Maj:t.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört synes statens bidrag för ändamålet

böra beräknas till ett belopp av 88,000 kronor. En medelsanvisning

av sådan storlek kan möjligen väcka vissa betänkligheter ur statsfinansiell

synpunkt. Emellertid förlora dessa avsevärt i betydelse, därest man beaktar

de fördelar — bland annat i form av besparingar vid planerad elektrifiering

av öns fyrar — som en allmän elektrifiering av Ven kommer att innebära för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 192.

11

lotsverket. Den ifrågasatta medelsanvisningen torde i sin helhet böra ske

å riksstaten för budgetåret 1938/1939.

Lika med kommerskollegium anser jag, att de anläggningar, som kunna

komma till stånd med anlitande av ifrågavarande statsbidrag, böra förbehållas

staten med äganderätt samt överlämnas till förvaltning av lotsstyrelsen,

till vars förfogande statsanslaget även lämpligen bör ställas. Sedan

anläggningarna fullbordats — vilket såsom lotsstyrelsen föreslagit torde böra

ske genom Västra Rönnebergs energiförenings u. p. a. försorg -— synes lotsstyrelsen

böra kostnadsfritt upplåta dispositionsrätten till desamma åt nämnda

förening, som därvid bör åläggas att utan kostnad för lotsverket ombesörja anläggningarnas

drift och underhåll. På Kungl. Majit torde få ankomma att

meddela de närmare bestämmelserna för anläggningarnas upplåtande till

föreningen. Det bör även ankomma på Kungl. Majit att efter den ytterligare

utredning, som må anses nödig, lämna föreskrift om i övrigt erforderliga

villkor för statsbidragets tillgodonjutande. Bland villkoren synes bland

annat böra inrymmas ett stadgande av innebörd, att ifrågavarande anläggningar

skola utföras enligt av lotsstyrelsen och kommerskollegium godkänd

plan samt att anläggningarna därefter skola ställas under statlig kontroll utövad

av sistnämnda myndighet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Vens elektrifiering för budgetåret 1938/1939 under

nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 88,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Ros.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Nossans regler ing sf öretag inom Eggvena med flera so s. 3 i texten
  2. JoU 1938:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd till Vens elektrifiering. a1 i texten