Angående statsunderstöd till Vens elektrifiering
1938-03-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:192, Angående statsunderstöd till Vens elektrifiering
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
1
Nr 192.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsunderstöd
till Vens elektrifiering; given Stockholms slott den
3 mars 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet:
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 130, har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, till Vens elektrifiering för budgetåret 1938/
1939 beräkna ett reservationsanslag av 98,000 kronor. Jag torde nu få
ånyo anmäla detta ärende.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 192.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 192.
I en av länsstyrelsen i Malmöhus län med utlåtande den 5 november 1937
överlämnad skrift hava Vens elektrifieringskommitté och Västra Rönnebergs
energiförening u. p. a. anhållit, att såsom bidrag till genomförande av planerad
elektrifiering av ön Ven ett statsanslag av 98,000 kronor måtte utan
återbetalningsskyldighet ställas till energiföreningens förfogande mot redovisningsplikt
och under de villkor i övrigt, som kunde komma att bestämmas.
Vid skriften hava fogats, utom annat, karta över erforderliga högspänningslinjer
och kabel ävensom ledningskarta över Ven.
Till följd av remiss hava utlåtanden i ärendet avgivits den 22 januari
1938 av lotsstyrelsen och den 1 februari 1938 av kommerskollegium.
Till stöd för sin framställning hava Vens elektrifieringskommitté och
Västra Rönnebergs energiförening u. p. a. anfört huvudsakligen följande.
Redan tidigare hade förslag väckts om elektrifiering av Ven. Åren 1923 och
1927 hade sålunda gjorts förberedande utredningar i ämnet, men av särskilda
orsaker hade frågan ej kunnat föras längre. Då numera i drifttekniskt avseende
fullt tillförlitliga kablar kunde tillverkas för den höga spänning, som
lämpligen borde ifrågakomma, hade ett av de väsentliga tekniska hindren
för elektrifieringen bortfallit.
Då närmast ön belägna delar av fastlandet elektrifierades, hade förutsatts,
att Ven skulle erhålla sitt behov av elektrisk energi från den transformatorstation
vid Hilleshög, vilken vöre förbunden med Landskrona genom en
20,000 volts ledning. För detta ändamål hade plats beretts i nämnda transformatorstation
för en utgående 20,000 volts ledning till Ven. Den i tekniskt
och ekonomiskt hänseende lämpligaste anordningen för Vens elektrifiering
hade befunnits vara att draga en 20,000 volts ledning i praktiskt taget rät
linje från transformatorstationen vid Hilleshög till Hakens fyr på Ven. Den
del av ledningen, som korsade sundet, hade en längd av cirka 5 kilometer
och vore avsedd att utföras såsom sjökabelledning. Vid Hakens fyr skulle
spänningen nedsättas till 3,000 volt i en transformatorstation, vilken lämpligen
syntes böra anordnas på mark, som tillhörde lotsverket. Från denna
transformatorstation skulle kraften fördelas på ön till 5 ortstransformatorer,
vilka skulle nedtransformera spänningen från 3,000 volt till den för
förbrukarna avsedda 380/220 volt. Av ortstransformatorerna vore en avsedd
för en industrianläggning (ett större tegelbruk) och medräknades icke
i följande kostnadsberäkning, vilken givit till resultat, att anläggningskostnaden
kunde uppskattas bliva:
1) för 5 km 3 X 25 kvmm 22,000 V. sjökabel inklusive
förläggning ...................................... kronor 83,000
2) för transformatorstation vid Hakens fyr å 150 EVA
20,000/3,000 V................................... » 7,000
3) för 4 stolptransformatorstationer, vardera å 15 EVA,
3,000/380 V. å 750 kronor + utrustning å 250 kronor . . » 4,000
4) för omkring 5 km 3,000 V. ledning 3 X 16 + 10 Cu. . . » 10,000
5) för omkring 15 km 380 V. ledning 4 X 16 Cu......... » 30,000
6) för mätanordningar m. m. i Hilleshög................ » 2,500
7) för 20,000 V. ledning 3 X 16 från Hilleshög till kusten . . » 5,500
8) överspänningsskydd och diverse oförutsett . ......... »__3,000
Summa kronor 145,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
3
För att utröna om distributionen kunde väntas bliva av sådan omfattning,
att det planerade företaget kunde bliva räntabelt, hade en försöksteckning
verkställts. Därvid hade det visat sig, att det stora flertalet av öns fastighetsägare
och jordbrukare önskade tillgång till elektrisk kraft för belysning
och motordrift. Den på ön befintliga industrin -— nyss nämnda tegelbruk
samt mejeri, smedja och bageri —• önskade elektrisk kraft och belysning.
Likaså vore hamnförvaltningarna vid Kyrkbackens och Bäckvikens hamnar
intresserade av att få elektrisk energi för hamnbelysning och hamnfyrar.
Slutligen hade representanter för lotsstyrelsen under utredningens gång förklarat
sig för verkets räkning intresserade av att den planerade anläggningen
komme till stånd. I ekonomiskt hänsende hade försöksteckningen utvisat,
att anslutningen på ön med visshet kunde beräknas bli så omfattande,
att inkomsterna bleve tillräckliga för att täcka kostnaderna för distributionsnätet
på ön, om man räknade med samma avgifter som de inom Västra
Rönnebergs energiförening u. p. a. gängse. Kostnaderna för erforderlig
utrustning och ledning från Hilleshögsstationen till Hakens fyr samt för nedtransformeringen
å sist nämnda plats kunde emellertid icke förräntas av
den planerade elektrifieringen. Dessa kostnader beräknades uppgå till
98.000 kronor.
Det torde icke kunna ifrågasättas, att befolkningen på Ven skulle tvingas
att betala högre avgifter för elektrisk energi än motsvarande avnämare på
det närbelägna fastlandet. Den företagna försöksteckningen hade också
gjorts under det uttryckliga villkoret, att samma taxor skulle tillämpas som
inom Västra Rönnebergs energiförening. Den allmänna meningen på Ven
syntes vara, att elektrifieringsplanerna bäst skulle realiseras genom att de
blivande avnämarna på ön inginge såsom medlemmar i nämnda förening
och att föreningen, som ägde tillgång till teknisk sakkunskap och erfarenhet
inom området, anförtroddes det tekniska utförandet och den framtida
skötseln av anläggningen. Givetvis kunde föreningen icke åtaga sig detta,
örn ej till dess förfogande ställdes nämnda belopp, som icke kunde förräntas.
De fördelar, som tillgången till elektrisk kraft medförde för landsbygdsbefolkningen
i allmänhet, vore allmänt kända och omvittnade. Ilär finge
endast framhållas, att förenämnda tegelbruk, vilket sysselsatte ett hundratal
man av öns fasta befolkning, genom elektrifieringen skulle erhålla möjlighet
att — i likhet med tegelbruken å fastlandet — omlägga driften till helårsdrift
och skapa trygghet för kontinuerlig arbetstillgång för sina anställda.
Länsstgrelsen har tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning samt
därvid anfört följande.
Elektrifieringen av ön Ven vore ett av befolkningen därstädes sedan lång
tid känt behov. Nämnda förhållande vore helt naturligt, i det att å ön, som
hade en talrik befolkning, funnes tvenne hamnar för fiske- och handelsfartyg,
stor tegelindustri, ej få hantverksidkare, utvecklat jordbruk och fiske
samt eu stor bebyggelse, betingad i någon man även av förekomsten av
sommargäster oell turister. Länsstyrelsen ansåge därför, att elektrifiering,
vilken nied all säkerhet skulle avsevärt främja den ekonomiska utvecklingen
på ön, snarast möjligt borde komma till stånd. Den ökning av
vanliga elektrifieringskostnader, som nedläggning av kabel i sundet för
kraftöverföring medförde, vore emellertid så betydande, att befolkningen
icke kunde påtaga sig densamma.
Jämväl lotsstyrelsen har ansett sig böra tillstyrka framställningen. Styrelsen
har i detta sammanhang andragit väsentligen följande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
Såsom franninge av 1938 års statsverksproposition (X H. T. sid. 90 ff.),
hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för anläggning av en fyr jämte
mistsignalstation å Vens sydsida ävensom förbättring av mistsignalanläggning
och fyrbelysning samt bostadsförhållandena vid Hakens fyrplats å Vens
ostsida för budgetåret 1938/1939 anvisa ett belopp av 109,000* kronor, utgörande
hälften av den till 218,000 kronor beräknade kostnaden för dessa åtgärder.
Enligt detta förslag skulle vid Hakens fyrplats anordnas, bland annat,
en medelst råoljemotorer driven elektrisk kraftcentral, vilken skulle
alstra elektrisk energi till mistsignalapparater och fyrbelysning vid såväl Hakens
fyr som den föreslagna fyren å Vens sydsida. Därest driftsäker elektrisk
energi funnes tillgänglig vid Hakens fyrplats, skulle nämnda kraftcentral
icke behöva anordnas. Totalkostnaden beräknades i så fall nedgå
från 218,000 kronor till 190,000 kronor. Med det krav på driftsäkerhet, som
måste ställas på säkerhetsanstalterna för sjöfarten, hade härvid räknats med
anordnandet av en mindre kraftcentral vid Hakens fyrplats att användas som
reserv, därest strömavbrott i enstaka fall skulle uppstå i distributionsnätet.
Därest lotsverket skulle ingå såsom abonnent å elektrisk energi för elektrifiering
av Hakens fyr och den planerade fyren å Vens sydkust, beräknades
den årliga driftkostnaden för dessa anläggningar nedgå med ungefär 200 kronor
i förhållande till motsvarande kostnad för det fall, att erforderlig energi
skulle alstras i en lotsverkets egen kraftcentral. Den sålunda angivna årliga
besparingen vore beräknad med ledning av ett till lotsstyrelsen från Västra
Rönnebergs energiförening u. p. a. ingivet anbud å abonnemang.
Av väsentlig betydelse för driftsäkerheten syntes vara, att stor omsorg ägnades
åt nedläggandet av kabeln, då denna, särskilt i ett så strömuppfyllt farvatten
som Öresund, eljest lätt utsattes för skadegörelse, som kunde medföra
strömavbrott.
För den händelse att elektrisk ström komme att distribueras å Ven, bereddes
jämväl möjlighet att för en förhållandevis ringa kostnad elektrifiera
lotsverkets å öns västsida belägna fyr Ven. Härigenom skulle, bland annat,
en högst önskvärd ökning av denna fyrs ljusstyrka kunna vinnas.
Beträffande sökandenas förslag, att den ifrågasatta kabeln skulle ilandföras
vid Hakens fyr och att en transformatorstation genom sökandenas försorg
skulle anordnas å lotsverket tillhörig mark därstädes, hade lotsstyrelsen
ej annat att anföra, än att styrelsen förutsatte, att anläggningarna i fråga
komme till utförande på sätt, som kunde av lotsstyrelsen godkännas. Lotsstyrelsen
förväntade sig alltså att — i händelse av bifall till framställningen
— beredas tillfälle granska förslagen till kabelns ilandförande och transformatorstationens
anordning, innan dessa anläggningar komme till utförande.
Lotsstyrelsen har sammanfattat de fördelar, som skulle uppstå för lotsverket,
därest driftsäker elektrisk energi från ett allmänt distributionsnät
bleve tillgänglig å Ven, sålunda: anläggningskostnaden för planerad elektrifiering
av Hakens fyr och av ny fyr å Vens sydsida m. lii. nedbragtes från
beräknade 218,000 till beräknade 190,000 kronor, den årliga driftkostnaden
för nyssnämnda anläggningar beräknades nedgå med ungefär 200 kronor,
varjämte framtida elektrifiering av lotsverkets fyr Ven å öns västsida underlättades.
Kommerskollegium, som i likhet nied övriga i ärendet hörda myndigheter
funnit det önskvärt, att elektrifiering av Ven komme till stånd, har ansett det
skäligt, att för detta ändamål — på samma sätt som på sin tid var fallet vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
5
Ölands elektrifiering — statsbidrag lämnades för bestridande av de merkostnader,
som betingades av det insulära läget. Emellertid har kollegium
hållit före, att statsbidraget borde kunna begränsas till 65,000 kronor. Av
vad kollegium anfört i ärendet må här återgivas följande.
De kostnader, som föranleddes av kraftöverföringen till Ven utöver distributionsanläggningen
å själva ön, hade av sökandena beräknats till 98,000
kronor, nämligen för
5 km 22,000 V sjökabel jämte förläggning ................ kronor 83,000
150 EVA transformatorstation 20,000/3,000 V å Ven........ » 7,000
mätanordning m. m. å fastlandet ........................ » 2,500
20,000 V ledning från befintlig kraftledning till stranden vid
sundet ......................................... • • • 8_5,500
Summa kronor 98,000.
Beträffande denna kalkyl ville kollegium först framhålla, att av posterna
i densamma strängt taget endast själva kabelkostnaden betingades av det
insulära läget. Kollegium funne dessutom, att kabelkostnaden upptagits med
oskäligt högt belopp. Enligt handlingarna erfordrades ett effektbelopp av
150 å 200 KW för en fullständig elektrifiering av ön. Den lämpligaste spänningen
vöre vid dylikt förhållande icke 22,000 volt, såsom i kalkylen förutsattes,
utan betydligt lägre. Enligt vad kollegium under hand inhämtat
kunde kostnaden för en 6,000 volts kabel med en överföringsförmåga av
200 å 250 KW beräknas uppgå till högst 55,000 kronor inklusive förläggning.
Det kunde därför ifrågasättas, att statsbidraget begränsades till sistnämnda
belopp.
Elektrifieringsförhållandena på själva ön syntes i stort sett vara förmånliga,
varför det planerade företaget i ekonomiskt hänseende torde medföra
vissa fördelar för föreningen, i den händelse kabeln bekostades av statsverket.
Det torde emellertid böra förutsättas, att, om Västra Rönnebergs energiförening
u. p. a. erliölle dispositionsrätten till den planerade överföringskabeln,
föreningen borde åläggas skyldighet att ansvara för kabelns skötsel
och eventuella reparationer vid inträffad skada. Härigenom åtoge sig föreningen
en viss ekonomisk risk, som dock kunde anses kompenserad genom
vad föreningen vunne på elektrifieringen. Vidare borde nämnas, att föreningen,
om anläggningen på Ven utfördes med annan spänning än den som
förekomme i föreningens egen anläggning, förorsakades en viss extra kostnad
för transformering, vilken kunde uppskattas till 7,000 kronor. Det kunde
ifrågasättas, att även denna post täcktes med subventionsmedel. Övriga i
kalkylen upptagna poster, avseende ledning på fastlandet samt mätanordningar,
syntes däremot böra hänföras till sådana normala kostnader, för
vilkas täckande subvention ej borde ifrågakomma.
En mera ingående utredning än den sökanden framlagt syntes erforderlig
för frågans bedömande i detalj. Såsom villkor för statsbidrag syntes böra
föreskrivas, att anläggningen skulle utföras enligt av kommerskollegium godkänd
plan. Kollegium ansåge sig i övrigt kunna förorda, att statsbidrag
utginge med ett belopp, som svarade mot de verkliga kostnaderna för kabelförbindelsen
mellan Ven och fastlandet ävensom för den transformatoranläggning,
som för överföringen befunnes erforderlig. Ifrågavarande kostnader
torde såvitt för närvarande kunde bedömas icke överstiga 65,000 kronor.
Avsikten syntes vara, att de blivande avnämarna å ön skulle ingå såsom
medlemmar i Västra Rönnebergsföreningen och åtnjuta samma förmåner
som föreningens förutvarande medlemmar. Ur allmän synpunkt syntes ett
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
dylikt förfarande lämpligt. Det nya elektrifieringsföretaget komme nämligen
därigenom att i ekonomiskt avseende stödjas av ett större bärkraftigt
företag.
} föreliggande framställning hemställdes, att det ifrågasatta bidraget skulle
ställas till Västra Rönnebergs energiförenings u. p. a. förfogande utan återbetalningsskyldighet.
Kollegium funne det betänkligt, om på så sätt äganderätten
till kabelanläggningen m. m. skulle övergå till ett privat företag, vilket
sannolikt icke kunde garantera anläggningens användning för Vens elektrifiering
allt framgent. Äganderätten till de anläggningar, ett eventuellt statsbidrag
avsåge, syntes enligt kollegii mening böra förbehållas staten. Då
lotsstyrelsen syntes vara den statsinstitution, som hade största direkta intresse
av anläggningarnas bestånd och rationella skötsel, torde det kunna ifrågasättas,
att anläggningarna överlämnades till nämnda styrelses förvaltning. I
annat fall syntes de — liksom då fråga vore om Ölands elektrifiering — böra
överlämnas till vederbörande landsting. Vare sig anläggningarna överlämnades
till lotsstyrelsen eller landstinget, syntes de böra kostnadsfritt ställas
till Västra Rönnebergs energiförenings u. p. a. — eller eventuellt annan distributörs
— disposition under viss tid, exempelvis 20 år för varje gång, med
skyldighet att underhålla dem på nöjaktigt sätt och använda dem till uppgivet
ändamål för elektrifiering av ön Ven, varest föreningen borde förbinda
sig att tillämpa samma taxor för energin som på fastlandet.
I övrigt syntes för bidrags åtnjutande böra gälla villkor, likartade med
dem, som fastställdes i brev den 19 augusti 1927 till statskontoret rörande
bidrag till Ölands elektrifiering.
I anslutning till vad sålunda anförts finge kollegium hemställa, att Kungl.
Maj :t hos riksdagen måtte göra framställning om anvisande av ett reservationsanslag
å 65,000 kronor, att av lotsstyrelsen eller Malmöhus läns landsting
disponeras efter förut angivna grunder och i den omfattning, som svarade
mot de verkliga kostnaderna för kabeln mellan Ven och fastlandet och
för den för överföringen erforderliga transformatoranläggningen.
I en den 10 februari 1938 dagtecknad skrift har Västra Rönnebergs energiförening
u. p. a. framlagt en i vissa hänseenden ändrad plan för ifrågavarande
elektrifiering. Kostnaderna hava härvid beräknats kunna något reduceras,
till följd varav föreningen ansett sig böra begränsa framställningen
om statsbidrag till 90,000 kronor. Föreningen har anfört i huvudsak följande.
Under förutsättning att invånarna å Ven sknlle bilda ett distributionsföretag
för oris elektrifiering och inköpa erforderlig energi vid 20,000 volts spänning
från Västra Rönnebergs energiförening vid föreningens transformatorstation
vid Hilleshög hade det tidigare, med hänsyn jämväl till då rådande
prisläge ansetts riktigast, att kraftöverföringen skedde medelst en 20,000
volts kabel till Ven för att nedtransformeras till 3,000 volt å ön. Med utgångspunkt
härifrån hade den i framställningen örn statsanslag intagna kostnadsberäkningen
upprättats.
Emellertid hade det visat sig, att befolkningen på Ven föredroge, att energidistributionen
handhades av föreningen, som ägde mångårig erfarenhet på
området. Föreningen hade förklarat sig villig utvidga sitt distributionsområde,
så att detta komme att omfatta jämväl ön Ven men endast under
förutsättning, att föreningens förutvarande medlemmar icke härigenom
åsamkades ökat ekonomiskt ansvar. För att föreningen, utan att öka de
förutvarande medlemmarnas avgifter, skulle kunna tillämpa samma relativt
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
7
låga taxor på Ven som på fastlandet, vore det nödvändigt, att föreningens
kostnader inskränktes till sådana, som vore nödvändiga för själva distributionen
å ön, d. v. s. för liög- och lågspänningsledningar jämte ortstransformatorer
med tillbehör.
På fastlandet användes en distributionsspänning av 3,000 volt. För denna
spänning, som visat sig lämplig, kunde betryggande isolation, avsedd för
10,000 volt, erhållas utan allt för hög kostnad. Utmed kusten — och givetvis
även på Ven — förekomme ofta saltbeläggningar på isolatorerna, varigenom
överledningar kunde förekomma vid samma isolatorer, som utgjorde
fullt betryggande isolation i det inre av landet. För att kunna garantera så
stor driftsäkerhet, som allmänheten för närvarande krävde och som säkerligen
vore av största betydelse för lotsverket, hade föreningen beslutat, att
elektrifiering på Ven skulle utföras med föreningens standardspänning 3,000
volt, örn föreningen överhuvud taget skulle åtaga sig den ifrågasatta elektrifieringen.
Ett ytterligare skäl för att använda samma spänning som å fastlandet
vore, att föreningen förfogade över reservtransformatorer för denna
spänning, vilka hastigt kunde ersätta sådana i drift varande transformatorer,
som bleve skadade.
Visserligen skulle spänningen på ön kunna bestämmas till 3,000 volt men
sjökabeln utföras för högre spänning för att minska kopparåtgången och
därmed kostnaden. Emellertid måste man i så fall räkna med en tillkommande
kostnad för transformator för nedtransformering av den högre spänningen
till 3,000 volt. Dessutom komme en dylik mellantransformator att
medföra förluster, vilka årligen finge betalas icke endast av förbrukarna på
Ven utan även av föreningens nuvarande medlemmar, då energiavgifterna
skulle beräknas enligt enhetliga grunder för alla avnämare.
Vid 3,000 volts driftspänning kunde man av erfarenhet räkna med betydligt
större driftsäkerhet än vid högre spänningar. Detta gällde även för sjökablar
och deras sammankopplande med luftledningar. Föreningen hade
därför låtit undersöka kostnaderna för kraftöverföringen med 3,000 volts
sjökabel och funnit kostnaderna vid nuvarande prisläge vid detta alternativ
ställa sig avsevärt lägre än vad som tidigare vid högre prisnivå beräknades
för 20,000 volt. Nämnda kostnader, vilka avsåge samtliga de anläggningar
och anordningar, vilka erfordrades för kraftöverföringen från föreningens
transformatorstation vid Hilleshög till Hakens fyrplats på Ven, hade beräknats
sålunda:
1) erforderlig utrustning i Hilleshög.................... kronor 2,000
2) 20,000 volts ledning Hilleshög—kusten .............. » 5,500
3) transformatorbyggnad vid kusten.................... » 3,000
4) transformator därstädes 20,000/3,300 V., 250 EVA .... » 3,800
5) instrumentering för 20,000 V....................... » 750
6) » » 3,000 V....................... » 1,750
7) 5,250 m. sjökabel 3 X 50 kvmm, förlagd............ » 61,800
8) kopplingskiosk vid Hakens fyrplats.................. » 4,000
9) sjömärken, marklösen m. m......................... » 2,400
10) diverse signalapparater m. m....................... » 1,500
11) jordindikeringsutrustning m. m............... » 1.500
Summa kronor 88,000.
Kostnaden bade således kunnat beräknas bliva cirka 10,000 kronor lägre
än enligt föregående uppskattning. Emellertid vore det icke möjligt att nu
bedöma, i vilken riktning prisnivån komme att förändras.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
I förnyat remissutlåtande den 19 februari 1938 i anledning av sist omförmälda
framställning har lotsstyrelsen förklarat sig tillstyrka framställningen
och sålunda förorda, att elektrifieringen av Ven komme till utförande enligt
i framställningen angiven plan. Lotsstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit
huvudsakligen följande.
Den ändrade planen för elektrifieringens genomförande innebure, dels att
den transformatorutrustning, som enligt energiföreningens första förslag avsages
uppställd på lotsverket tillhörigt markområde vid Hakens fyr, komme
att placeras vid kusten på fastlandet, dels ock att sjökabeln bleve av en annan
konstruktion än vad det första förslagets genomförande skulle hava medfört.
Båda dessa förhållanden innebure vissa drifttekniska fördelar för en
anslutning till distributionssystemet av de fyr- och mistsignalanläggningar å
Vens östra och södra sida, till vilka Kungl. Maj :t föreslagit innevarande års
riksdag att bevilja medel. Genom att transformatoranläggningen förlädes
pa fastlandet kunde sålunda vid anläggningen inträffande felaktigheter snabbare
avhjälpas än för det fall att transformeringen skulle ske på Ven. Vidare
torde, om elektrifieringen genomfördes enligt nu framlagt förslag,
bättre möjligheter föreligga att, vid inträffande strömavbrott på det kraftnät,
varur den elektriska energin i normala fall uttoges, tillfälligt förse lotsverkets
anläggningar å ön med energi från annat distributionsnät på fastlandet.
Att sjökabeln utfördes för den förhållandevis låga spänningen av 3,000 volt
torde tillika innebära minskad risk för strömavbrott till följd av fel på
kabeln.
Ehuru det nya förslaget sålunda ur driftsäkerhetens synpunkt innebure
\ issa föi eträden framför det tidigare framlagda förslaget, bleve jämväl vid
den elektriska energins överförande till ön vid 3,000 volts kabelspänning en
mindre reservkraftcentral vid Hakens fyrplats alltjämt erforderlig för de av
lotsstyrelsen föreslagna anläggningarna å Vens ost- och sydsida.
Lotsstyrelsen finge vidare framhålla, att en önskvärd elektrifiering av den
på Vens västra sida befintliga fyren Ven förutsatte tillgång till driftsäker
elektrisk ström och att det med hänsyn härtill vore av vikt, att spänningen
hos distributionsnätet å Ven icke komme att överstiga 3,000 volt. De föreslagna
fyr- och mistsignalanläggningarna å öns ost- och sydsida vore avsedda
att, vid eventuell anslutning av desamma till det föreslagna kraftnätet,
anknytas direkt till sjökabeln i kopplingskiosken vid Hakens fyrplats och
komme till följd därav icke att beröras av driftstörningar inom distributionsnätet
på ön. Spänningen på sagda distributionsnät vöre alltså för sistnämnda
anläggningars vidkommande utan betydelse.
I den kostnadsberäkning, som återfunnes i föreliggande framställning,
vore bland annat upptagen en post om 2,400 kronor, avseende »sjömärken,
marklösen m. m.» Lotsstyrelsen finge med anledning härav framhålla dels
vikten av att från sjön väl synliga, kabelsträckningen utmärkande såväl dagmärken
som överensfyrar anordnades vid kabelns båda ändpunkter till nedbringande
av risken att kabeln vid fartygs uppankring avsletes eller på annat
sätt skadades, dels ock att den uppgivna kostnadssiffran vore skälig.
Därest det skulle ifrågasättas, att sjökabeln och de övriga anordningar,
vartill statsbidrag skulle utgå, anförtroddes till lotsstyrelsens förvaltning, förklarade
styrelsen sig icke hava något att erinra häremot, under förutsättning
att Västra Rönnebergs energiförening u. p. a. på de närmare villkor,
som Kungl. Maj:t kunde komma att fastställa, utan kostnad för lotsverket
9
Kunffl. Maj:ts proposition nr 192.
åtoge sig anläggande, drift och underhåll av anordningarna i fråga. Lotsstyrelsen
ville i detta sammanhang även förorda, att anläggningen ställdes
under statlig kontroll att utövas genom kommerskollegium.
På grund av remiss har kommerskollegium den 2 mars 1938 ånyo utlåtit
sig i ärendet samt därvid anfört väsentligen följande.
Kollegium ville erinra örn att då fråga vöre örn elektrifiering av vissa avlägsna
delar av Norrbottens län statsbidrag visserligen lämnades i avsevärt
större utsträckning, än vad som motsvarade kostnaderna för den huvudledning,
genom vilken kraften tillfördes respektive områden, men detta hade
ansetts vara motiverat genom befolkningens svaga ekonomiska ställning och
de på grund av synnerligen gles bebyggelse förorsakade exceptionellt höga
anläggningskostnaderna. Att motsvarande omständigheter skulle föreligga
hade icke gjorts gällande i ärendet. Kollegium ansåge sig därför böra
vidhålla sin principiella uppfattning att statsbidrag ej borde utgå med större
belopp än som erfordrades för täckandet av de merkostnader, som betingades
av Vens insulära läge.
Vad anginge frågan om lämpligaste spänning för ifrågavarande kraftöverföring
ville kollegium framhålla, att det icke mötte någon som helst svårighet
att ernå samma driftsäkerhet vid en spänning av 6,000 V som vid den
av energiföreningen föreslagna eller 3,000 V. Anläggningar, på vilka måste
ställas högre krav på driftsäkerhet, än vad fallet vore beträffande Venanläggningen,
dreves inom saltstormsregionen med avsevärt högre spänning än
6,000 V. Landsbygdselektrifiering inom längre norrut belägna områden,
v arest saltstormarna vöre svarare än i trakten av Ven, utfördes numera allmänt
med en spänning av 6,000 V. Skulle sjökabeln såsom föreningen föreslagit
utföras för 3,000 V och med en överföringsförmåga av 200 å 250 KW,
skulle kostnaden bliva omkring 10,000 kronor högre (än det av kollegium
tidigare beräknade beloppet 55,000 kronor) utan att någon motsvarande fördel
vunnes.
Vidkommande den i energiföreningens framställning den 10 februari 1938
intagna specifikationen över anläggningsdelar, som föreningen tänkt sig
skola bestridas av statsmedel, avsåge enligt kollegiums uppfattning de under
punkterna 1, 2, 8, 10 och 11 i specifikationen upptagna kostnaderna — sammanlagt
uppgående till 14,500 kronor — anordningar, som icke betingades
av Vens avskilda läge från fastlandet. På grund härav funne sig kollegium
icke böra tillstyrka, att dessa utfördes med suhventionsmedel. För sjökabeln
borde upptagas den av kollegium — med utgångspunkt från 6,000 V driftspänning
— i ämbetsverkets första utlåtande beräknade kostnaden av 55,000
kronor. Beträffande övriga i specifikationen upptagna anläggningsdelar hade
kollegium intet att erinra mot att kostnaderna för dessa, enligt specifikationen
uppskattade till sammanlagt 11,700 kronor, bestredes med statsmedel.
Sistnämnda belopp motsvarade kostnaden tor den för överföringen erforderliga
transformatoranläggningen — nu dock beräknad till något högre
belopp än förut — samt för vissa sjömärken och marklösen, vilken post icke
tidigare medräknats men som nu förordades av lotsstyrelsen. Det erforderliga
subventionsbeloppet .skulle sålunda uppgå till 66,700 kronor.
Med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört ville kollegium förorda, att de anläggningsdelar,
vilka eventuellt konime att utföras nied subventionsmedel,
ställdes under lotsstyrelsens förvaltning på de villkor styrelsen föreslagit.
Av utredningen i ärendet torde framgå, att genomförandet av den plane- Departements.
rade elektrilleringen av Ven skulle i olika hänseenden vara till gagn för den thelen.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 192. o
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
ekonomiska utvecklingen på ön, vilken äger en talrik befolkning och ett ej
obetydligt näringsliv. Med hänsyn härtill och då det icke rimligen kan
ifrågasättas, att .samtliga kostnader för elektrifieringen skola kunna bäras
av öborna själva vare sig i form av höjda avgifter för elektrisk energi eller
på annat sätt, vill jag förorda, att staten i viss utsträckning lämnar sitt bistånd
till företagets förverkligande. Såsom kommerskollegium framhållit,
torde visserligen skäl kunna anföras emot det av Västra Rönnebergs energiförening
u. p. a. framförda förslaget, att staten skall bestrida kostnaderna ej blott
för erforderlig sjökabel utan även för övriga anläggningar och anordningar,
vilka krävas för kraftöverföringen från den föreningen tillhöriga transformatorstationen
vid Hilleshög till Hakens fyrplats på Ven. Emellertid vill jag
med hänvisning till vad lotsstyrelsen anfört lämna mitt förord åt nämnda
förslag. Det synes mig nämligen vara av största vikt, att statens mellankomst
för realiserandet av ett företag av den allmännyttiga art som det bär
gäller göres verkligt effektiv. Det förhållandet att, såsom i ärendet upplysts,
särskilda svårigheter torde möta mot överföringskabelns nedläggande i
ett så strömuppfyllt farvatten som Öresund, utgör enligt min mening en
speciell anledning för statsverket att i större utsträckning än eljest ekonomiskt
engagera sig i företaget. Härigenom blir nämligen staten i stånd att
tillse, att för kraftöverföringen erforderliga åtgärder utföras så, att största
möjliga garanti vinnes för att överföringen skall bliva fullt tillfredsställande
ur driftsäkerhetssynpunkt. En ytterligare omständighet,
som man i detta sammanhang ej får bortse från, är att energiföreningen
förklarat sig icke vara villig att medverka till elektrifieringen, för den händelse
av föreningen senast framlagd plan för företaget icke skulle anses kunna
godtagas. I detta hänseende vill jag uttala, att jag i likhet med kommerskollegium
anser det vara av stor betydelse, att det nya elektrifieringsföretaget
kommer att stödjas av ett större bärkraftigt företag sådant som nyssnämnda
förening. Vidkommande kostnaderna för de anläggningar, som enligt vad jag
nyss förordat böra bestridas av statsmedel, föranleda de av föreningen senast
framlagda beräkningarna rörande sagda kostnader, vilka beräkningar sluta å
en summa av 88,000 kronor, ej någon erinran från min sida. Härvid har jag
utgått från föreningens av lotsstyrelsen tillstyrkta förslag att spänningen för
överföringskabeln skall bestämmas till 3,000 volt. På frågans nuvarande ståndpunkt
anser jag det emellertid ej vare sig nödvändigt eller lämpligt att definitivt
avgöra, vilken spänning, som bör användas för ifrågavarande kraftöverföring.
Ett dylikt avgörande bör efter ytterligare undersökning få i sinom
tid träffas av Kungl. Maj:t.
I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört synes statens bidrag för ändamålet
böra beräknas till ett belopp av 88,000 kronor. En medelsanvisning
av sådan storlek kan möjligen väcka vissa betänkligheter ur statsfinansiell
synpunkt. Emellertid förlora dessa avsevärt i betydelse, därest man beaktar
de fördelar — bland annat i form av besparingar vid planerad elektrifiering
av öns fyrar — som en allmän elektrifiering av Ven kommer att innebära för
Kungl. Maj:ts proposition nr 192.
11
lotsverket. Den ifrågasatta medelsanvisningen torde i sin helhet böra ske
å riksstaten för budgetåret 1938/1939.
Lika med kommerskollegium anser jag, att de anläggningar, som kunna
komma till stånd med anlitande av ifrågavarande statsbidrag, böra förbehållas
staten med äganderätt samt överlämnas till förvaltning av lotsstyrelsen,
till vars förfogande statsanslaget även lämpligen bör ställas. Sedan
anläggningarna fullbordats — vilket såsom lotsstyrelsen föreslagit torde böra
ske genom Västra Rönnebergs energiförenings u. p. a. försorg -— synes lotsstyrelsen
böra kostnadsfritt upplåta dispositionsrätten till desamma åt nämnda
förening, som därvid bör åläggas att utan kostnad för lotsverket ombesörja anläggningarnas
drift och underhåll. På Kungl. Majit torde få ankomma att
meddela de närmare bestämmelserna för anläggningarnas upplåtande till
föreningen. Det bör även ankomma på Kungl. Majit att efter den ytterligare
utredning, som må anses nödig, lämna föreskrift om i övrigt erforderliga
villkor för statsbidragets tillgodonjutande. Bland villkoren synes bland
annat böra inrymmas ett stadgande av innebörd, att ifrågavarande anläggningar
skola utföras enligt av lotsstyrelsen och kommerskollegium godkänd
plan samt att anläggningarna därefter skola ställas under statlig kontroll utövad
av sistnämnda myndighet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Vens elektrifiering för budgetåret 1938/1939 under
nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 88,000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Ros.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Nossans regler ing sf öretag inom Eggvena med flera so s. 3 i texten
- JoU 1938:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd till Vens elektrifiering. a1 i texten