Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en statens anstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselever m. rn

1938-03-03 · 45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:198, Angående inrättande av en statens anstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselever m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande

av en statens anstalt för själsligt abnorma

manliga skyddshemselever m. rn.; given Stockholms

slott den 3 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1938.

Kärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under femte huvudtiteln,

punkten 84, föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet

som kunde varda riksdagen förelagd, till Uppförande av anstalt för själsligt

abnorma manliga skyddshemselever för budgetåret 1938/1939 beräkna ett

reservationsanslag av 300,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 198.

570 88 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande

spörsmål.

Inledning.

Genom proposition till 1936 års riksdag föreslog Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,

riksdagen att godkänna de grunder för omorganisation av skyddshemsverksamheten

m. m., som av mig i protokollet angivits. I yttrande till

samma protokoll anförde jag bland annat, att grovt vanartade elever över

femton år, vilka icke kunde vårdas på de vanliga skyddshemmen, redan

från och med budgetåret 1936/1937 syntes böra överföras direkt till statens

uppfostringsanstalt å Bona och alltså icke intagas på skyddshemmet åkerbrukskolonien

Hall. Enligt vad de sakkunniga, som verkställt utredning angående

verksamheten vid skyddshemmen m. m., inhämtat, hade under de

senare åren antalet till Hall överförda svårt vanartade normala elever starkt

minskat. Något skäl att längre upprätthålla en organisation å Hall för detta

klientel syntes därför ej föreligga. Platserna å Hall syntes alltså redan från

den 1 juli 1936 böra uteslutande användas för psykiskt abnorma elever, varför

anstalten snarast borde inrikta sig på sin mera begränsade uppgift.

Härvid borde jordbruksdriften avsevärt nedbringas. Vidare borde den mera

kvalificerade yrkesutbildningen avvecklas. Klart vore att, i den mån det

sjunkande elevantalet gjorde det möjligt, även personalens antal borde nedbringas.

I skrivelse den 5 juni 1936 godkände riksdagen i huvudsak de föreslagna

grunderna för omorganisation av skyddshemsverksamheten m. m. Vad jag

anfört örn verksamheten vid Hall lämnades av riksdagen utan erinran.

Den 23 oktober 1936 erhöll jag Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för att inom socialdepartementet och i samråd med skyddshemsinspektören

biträda med utredning rörande förenämnda skyddshem. I det

anförande till statsrådsprotokollet, som föregick bemyndigandet, framhöll

jag som stöd för min hemställan bland annat, att den omständigheten, att

Hall redan övertagit sin nya uppgift att uteslutande meddela vård och fostran

åt psykiskt abnorma vanartade gossar, jämte det förhållandet, att Halls nuvarande

organisation huvudsakligen vore avpassad efter dess tidigare uppgift

att även mottaga äldre och svårare vanartade icke abnorma gossar, syntes

göra en sådan omprövning särskilt angelägen.

Enär genom omläggningen av verksamheten vid anstalten ett mindre antal

elever — och dessa därtill mindre arbetsdugliga — kunde påräknas förarbete

vid jordbruket, borde -—- framhöll jag vidare — frågan örn inskränkning

av jordbruksdriften övervägas. En allsidig undersökning rörande användningen

av anstaltens överflödiga jord syntes i samband härmed böra

komma till stånd och därvid särskilt uppmärksammas, örn någon del av egendomen

kunde användas för annat statligt ändamål. Vidare borde undersökas

behovet av andra arbetsuppgifter för eleverna, såsom trädgårdsskötsel och

enklare hantverk, jämsides med att till prövning upptoges frågan, i vad mån

nuvarande arbetsmöjligheter borde bibehållas. Sedan jordegendomens och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 198.

elen viel anstalten beelrivna verksamhetens omfattning sålunda bestämts, borde

undersökas, i vilken utsträckning nuvarande förläggnings- och arbetslokaler

kunde tagas i anspråk, med iakttagande av att nödig differentiering av elevmaterialet

komme till stånd. Frågan örn anordnande vid anstalten av en

särskild, sluten avdelning borde även komma under övervägande.

Med hänsyn till det stora antalet anställda befattningshavare i förhållande

till antalet elever ansåg jag vid sidan härav behovet av vårdplatser

samt av personal vid anstalten böra särskilt prövas. Undersökningen borde omfatta

antalet befattningshavare för varje speciellt arbetsområde samt behörighets-

och anställningsvillkor för dem. Undersökning syntes därjämte

böra verkställas, i vilken omfattning den nuvarande personalen kunde behållas

i tjänst vid anstalten med hänsyn till dennas förändrade karaktär. Vid

planläggningen av de inskränkningar i personalbeståndet, som under alla förhållanden

syntes bliva nödvändiga, borde all rimlig hänsyn tagas till de nuvarande

anställda och särskilt de äldre bland dem. I detta syfte syntes förutsättningarna

för sådana befattningshavares förtidspensionering eller överförande

till andra skyddshem, fångvården eller andra statliga institutioner

samt den fria arbetsmarknaden böra närmare undersökas. Slutligen syntes

förutsättningarna för anstaltens förstatligande böra tagas under omprövning.

Sedan jag med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallat sakkunniga

för utredningens bedrivande1), har Kungl. Majit den 3 september 1937 uppdragit

åt de sakkunniga — vilka antagit benämningen 1936 års Hallutredning

— att taga under omprövning jämväl frågan örn den framtida organisationen

och användningen av statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar

å Salbohed.

De sakkunniga hava den 10 december 1937 avgivit betänkande och förslag

rörande vården av själsligt abnorma manliga skyddshemselever samt av vanartade

sinnesslöa gossar m. m. (statens off. utredn. 1937:46).

Inledningsvis anföra de sakkunniga rörande utredningsuppdragets karaktär,

att innefattandet av anstalten Salboheds framtida organisation i de sakkunnigas

arbetsuppgifter medfört ett vidgande av uppdraget från att avse

ett ordnande av anstaltsfrågan för en specialgrupp av skyddshemselever till

att omfatta även andra asociala manliga minderåriga. De sakkunniga

hade också för sin del under arbetets gång bibringats den uppfattningen,

att det för en rationell lösning av de till de sakkunniga överlämnade spörsmålen

vore nödvändigt att se frågorna örn utnyttjandet av ifrågavarande anstalter

— Hall och Salbohed — i ett större sammanhang. De sakkunniga

framhålla vidare:

Vid utredningsarbetets fullgörande hade de sakkunniga gått så till väga,

att de först undersökt vårdbehovet för de olika grupper, det här gällde, samt

därefter övervägt, på vilka anstalter och under vilka former skyddslingarna

lämpligen borde omhändertagas. I de fall, där det visat sig, att till förfogande

stående anstalter ej varit lämpade för avsedda uppgifter, hade de

sakkunniga icke tvekat att taga konsekvenserna härav. Särskilt hade den

*) Do sakkunniga hava varit ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren

Josef Weijno, ordförande, saint professorn vid Uppsala universitet Bernhard Jacobowsky

och godsägaren August Treschow.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

mera bestämda uppdelning av klientelet i å ena sidan sinnesslöa och å den

andra i egentlig mening själsligt abnorma (psykopater), som de sakkunniga

i sitt förslag komme att förorda, medfört, att Hall-anstalten icke kunde föreslås

använd på det sätt, man tidigare tänkt sig. De sakkunnigas starka betonande

av vårdsynpunkterna hade dock icke föranlett dem att förbise

vikten av ett klokt utnyttjande av befintliga anstaltsutrymmen. Ekonomiska

skäl bjöde, att man i första hand använde nuvarande anstalter, när så utan

större olägenhet kunde ske. Men där storlek, byggnadssätt och karaktär

i övrigt av en anstalt med tämligen stor visshet kunde väntas antingen

orsaka onödigt stora driftkostnader eller eljest göra den olämplig för sin

uppgift, måste man nyskapa en anstaltsorganisation. Visserligen kunde engångskostnaderna

därigenom bliva större, men i längden bleve den rationella

organisationen också den billigaste.

Nu angivna synpunkter — framhålla de sakkunniga i fortsättningen —

hade sitt största berättigande i fråga örn vården av de själsligt abnorma.

För dessa krävdes tämligen dyrbara anordningar såväl beträffande anstaltsutrymmen

som ock i fråga örn personal etc. Endast genom att ordna vården

på bästa möjliga sätt kunde man hava utsikter att nå ett relativt gott resultat

av uppfostringsarbetet, som på en dylik anstalt vore förenat med alldeles särskilda

vanskligheter. Uppmärksammas borde också i detta sammanhang, att

skyddshemsyerksamheten i stort vunne betydande fördelar och lättnader,

genom att till skyddshemmens hjälp ställdes en väl organiserad psykopatanstalt

med medicinsk-pedagogisk utrustning. En sådan anstalt komme icke

blott att från skyddshemmen avlasta uppgifter, för vilka dessa icke vore avsedda

och som i hög grad vore ägnade att inverka störande på det normala

skyddshemsarbetet. Anstalten syntes jämväl åt samhället som dugliga medborgare

kunna återskänka ungdomar, vilka näppeligen något annat uppfostringsorgan

skulle kunna leda till rätta, och vilka eljest i stor utsträckning

framdeles skulle som asociala eller kriminella element orsaka samhället betydande

kostnader och svårigheter. Slutligen komme vetskapen örn att icke

blott relativt normala utan även på grund av psykisk abnormitet särskilt

svårbehandlade elever bleve föremål för sakkunnig behandling på en väl utrustad

och skött psykopatanstalt att skänka hela skyddshemsverksamheten

ett större förtroende hos föräldrar och den stora allmänheten.

Yad de sinnesslöa åter beträffade, bleve det ofta mera fråga om vård än

fostran. I varje fall kunde omhändertagandet av dessa ungdomar ske under

enklare former. Liksom fordringarna på resultat av en sinnesslöanstalts

verksamhet icke finge sättas så höga, kunde man också nöja sig med mindre

dyrbara anordningar i anstaltsvården.

I enlighet med dessa synpunkter utmynnar de sakkunnigas betänkande i

följande förslag, vilka till sitt innehåll delvis väsentligt avvika från utredningens

utgångsläge:

Sinnesslöa skola principiellt avskiljas från skyddshemsväsendet och överföras

till sinnesslövården. Vidare skall för omhändertagandet av själsligt

abnorma manliga skyddshemselever upprättas en till kronoegendomen Lövsta

i Trosa-Vagnhärads socken av Södermanlands län förlagd vårdanstalt för

60 elever, organiserad såsom ett kombinerat skol- och arbetshem, vilken

anstalt ställes under ledning av en psykiatriskt särskilt skolad läkare. För

vanartade sinnesslöa gossar skall organiseras en anstalt med en vårdkapacitet

av 80 platser. Denna anstalt föreslås av de sakkunniga förlagd till Salbohed,

som skulle utbyggas för att kunna bereda erforderligt antal vårdplatser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 19H.

I fråga om åkerbrukskolonien Hall ifrågasätta de sakkunniga ett statsförvärv

av egendomen jämte byggnader samt upplåtande av kolonien för

statligt vårdändamål, i första liand för fångvårdens räkning. Skulle kolonien

icke lämpligen kunna utnyttjas för sådant ändamål, föreslå de sakkunniga

alternativt, att statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar förlägges

dit samt att Salbohedanstalten upplåtes såsom jordbrukskoloni för manliga

vuxna vanartade bildbara sinnesslöa i nära anslutning till Salberga sjukhus.

Över de sakkunnigas betänkande hava yttranden avgivits av statskontoret,

fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, allmänna civilförvaltningens och undervisningsväsendets

lönenämnder, pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen,

styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar

samt styrelsen för föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning

Josephina.

Förut denna dag har Kungl. Majit på föredragning av chefen för justitiedepartementet

beslutat att i proposition till riksdagen föreslå, att egendomen

Hall skall för statens räkning förvärvas samt att å egendomen skall i huvudsaklig

överensstämmelse med ett av fångvårdsstyrelsen avgivet förslag uppföras

en säkerhetsanstalt för förvarade och internerade ävensom ny sinnessjukavdelning

inom fångvården.

Yid sådant förhållande torde jag i det följande sakna anledning att närmare

ingå på de sakkunnigas alternativa förslag såväl i fråga om Hall-egen

domens upplåtande till uppfostringsanstalt för sinnesslöa som om Salbohedanstaltens

anslutning till Salberga sjukhus utan har för avsikt att begränsa

min framställning till att avse förslagen örn uppförandet av en till kronoegendomen

Lövsta förlagd anstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselever

samt örn utbyggandet av Salbohedanstalten för vården av vanartade

sinnesslöa gossar.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga.

I fråga örn den vårduppgift, som skulle tillkomma den ifrågasatta

anstalten för själsligt abnorma manliga skyddshemsele

v e r hava de sakkunniga anfört bland annat följande.

Då det gällde att taga ståndpunkt till frågan örn den framtida organisationen

av verksamheten, hade de sakkunniga icke kunnat undgå att finna

vägande skäl tala för att spörsmålet angående vården av själsligt abnorma

vanartade och kriminella barn och ungdomar toges upp i sin helhet och att

diskussionen icke ensidigt toge sikte på skyddshemsväsendets klientel utan

förlänades en betydligt vidare syftning. En utsträckning av anstaltens verksamhetsområde

till vård jämväl av vissa andra kategorier av abnorma ungdomliga

asociala och kriminella utanför skyddshemsklientelet hade för övrigt

diskuterats i samband med frågorna om revision av lagstiftningarna rörande

tvångsuppfostran respektive förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare

m. m., och samma tanke läge även till grund för ett förslag till organisation

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

av vården för unga asociala eller kriminella av sjuklig eller abnorm sinnesbeskaffenhet

i den av professor O. Kinberg utarbetade bilagan till 1936 års

proposition (nr 219) rörande omläggning av skyddshemsverksamheten. Även

de sakkunniga holle före, att den nya psykopatanstalten för minderåriga örn

möjligt borde söka tillgodose vårdbehovet för alla asociala minderåriga

psykopater från hela landet, oavsett de formella omständigheter, som föranlett

deras omhändertagande.

Vad först beträffade det klientel, som borde tillföras anstalten inom skyddshemsorganisationens

nuvarande ram, syntes det enligt de sakkunnigas mening

varken vara lämpligt eller möjligt att uppställa några detaljerade bestämmelser.

Principiellt syntes emellertid å anstalten höra hemma dels sådana

själsligt abnorma barn, vilka på grund av sin psykiska abnormitet visat

sig endast i ringa mån mottagliga för den med uppfostringsarbetet å de

vanliga skyddshemmen avsedda verkan, dels de, som av samma anledning

menligt inverkade å upjDfostringsarbetet av andra elever å dessa hem, dels ock

själsligt abnorma skyddshemselever, vilka av andra orsaker krävde medicinskpsykiatrisk

behandling.

Dessutom borde å anstalten direkt kunna intagas minderåriga vanartade,

vilka omhändertagits för skyddsuppfostran, men som vid den preliminära

undersökning, vilken skulle föregå ett definitivt intagande å skyddshem, befunnits

vara på grund av psykisk abnormitet i behov av vård på psykopatanstalt.

Utom i inskränkt mening själsligt abnorma barn borde från skyddshemmen

till den avsedda specialanstalten överföras vissa nervösa, överkänsliga och

starkt hysteriska barn, kroniska sängvätare och likartade barn, som krävde

medicinsk behandling och vilka inverkade störande på samlevnaden å de vanliga

skyddshemmen. En annan kategori, som syntes höra hemma å specialanstalten,

utgjordes av sådana skyddshemselever, vilka företedde psykiska

defekttillstånd efter genomgångna sjukdomar eller skallskador, karaktärsförändringar

efter sömnsjuka och liknande rubbningar i det psykiska tillståndet.

En ytterligare grupp av skyddshemselever, som syntes böra överflyttas till

den planerade specialanstalten, utgjordes av sådana kroppsligt sjuka, vilkas

tillstånd krävde en mera noggrann daglig medicinsk tillsyn och behandling

än som kunde beredas dem å de vanliga skyddshemmen. Såsom exempel på

sjukdomar, vilka syntes påkalla ett överförande till specialanstalten, borde

nämnas hjärtfel, sockersjuka, vissa nervsjukdomar och endokrina rubbningar.

I fråga örn den föreslagna psykopatanstaltens vårduppgifter utanför skyddshemsklientelet

hava de sakkunniga framhållit bland annat följande allmänna

synpunkter.

De psykiska rubbningar, som innefattades i begreppet psykisk abnormitet,

företrädesvis konstitutionella anomalier från viljeliv, känsloliv och driftliv,

men även mera djupt gripande sviter av psykiska miljöskador i barnaåldern,

ävensom kombinationsformer av dessa båda typer, disponerade enligt all medicinsk

erfarenhet sin bärare för vanart, asocialitet, kriminalitet och andra former

av social och psykologisk missanpassning. Det visade sig också, att psykiskt

abnorma redan såsom minderåriga ej sällan bomme i konflikt med lagen

och bleve föremål för olika former av rättsreaktioner från samhällets sida.

Man funne dem sålunda ej blott bland skyddshemmens klientel utan jämväl

såsom tilltalade inför domstol. I en del fall bleve de tilltalade ungdomliga

psykopaterna föremål för rättspsykiatrisk undersökning och kunde därefter

på grund av läkarutlåtandet antingen bliva straffriförklarade enligt 5 kap.

5 § strafflagen eller förklarade förminskat tillräkneliga enligt 6 § av samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 198.

kapitel och i sistnämnda fall alltefter fallets art bliva ådömda förvaring enligt

lagen om förminskat tillräkneliga förbrytare eller ådömda ett lindrigare,

eventuellt villkorligt straff. Vid de lindrigaste formerna slutligen kunde

läkaren avstå från tillämpningen av nämnda båda lagrum i strafflagen. På

grund av de flytande gränserna kunde det redan vid den rättspsykiatriska

undersökningen av vuxna psykopater stundom vålla stora svårigheter att avgöra,

om en explorand skulle bedömas enligt 5 eller 6 § i 5 kap. strafflagen,

och denna svårighet vore, då det gällde outvecklade ungdomar, ännu mera

framträdande. Enär objektiva, experimentalpsykologiskt bestämbara mått

saknades, bleve avgörandet ofta mera ett uttryck för undersökarens subjektiva

uppskattning av symptomens betydelse.

Man syntes sålunda vara berättigad att påstå, att de olika grupperna, varom

nu vore fråga, eller själsligt abnorma skyddshemselever, straffriförklarade

minderåriga psykopater och förminskat tillräkneliga minderåriga psykopater

sinsemellan knappast visade så stora psykologiska olikheter, att deras utplacering

på skilda anstalter med olika regim kunde anses sakligt motiverad.

Tvärtom hade man anledning antaga, att dessa grupper delvis psykologiskt

täckte varandra, alltså delvis bestode av psykopatologiskt ungefär likvärdiga

fall. Från medicinsk synpunkt talade därför bestämda skäl för en mera enhetiig

vårdteknisk behandling av hithörande fall, lämpligen inom en och

samma anstalt av den typ, varom här vore fråga.

I samma riktning talade enligt de sakkunnigas uppfattning också det

faktum, att det ofta syntes vara en tillfällighet, som bestämde, örn en psykiskt

abnorm vanartad eller kriminell minderårig komme att bliva föremal för omhändertagande

å skyddshem eller ställd inför domstol.

Dessa och liknande överväganden hade bibringat de sakkunniga den uppfattningen,

att de minderåriga vanartade och kriminella psykopaterna bildade

en i vissa avseenden sluten grupp, vars vårdtekniska differentiering icke

borde ske efter de formella omständigheter, som föranlett omhändertagandet,

utan efter medicinskt-psykologiska principer. De sakkunniga hade därför

principiellt anslutit sig till tanken på sammanförandet av alla psykiskt

abnorma minderåriga vanartade och kriminella till en enda vårdanstalt.

Efter vissa beräkningar rörande den erforderliga omfattningen av en efter

dessa grunder uppbyggd anläggning framhålla de sakkunniga, att de naturligen

ej förbisett, att sammanförandet av det omfattande ungdomliga asociala

klientelet till en större gemensam anstalt i praktiken bleve förenat med avsevärda

vanskligheter och komme att ställa betydande krav å ledning och

anstaltspersonal. De skäl, som de sakkunniga anfört till förmån för en sådan

anstalt, syntes likväl oberoende härav avgjort tala för en dylik lösning.

Då emellertid de sakkunniga icke ansett sig med hänsyn till utredningens

direktiv kunna framlägga förslag örn en sådan mera omfattande vårdanstalt,

hava de sakkunniga — såsom jag inledningsvis antydde — begränsat sitt

förslag till att avse beredandet av tidsenliga vårdmöjligheter för själsligt

abnorma skyddshemselever. De sakkunniga framhålla emellertid, att de vid

planläggningen av den nya anstalten tagit sikte på möjligheten av en framtida

utvidgning av dessa uppgifter.

I samband med övervägandet av dessa spörsmål hava de sakkunniga upptagit

till principiell behandling frågan örn lämpligheten att å

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 198.

skyddshem intaga vanartade sinnesslöa. Härvid hava de

sakkunniga anfört i huvudsak följande.

En betydande del av de manliga skyddshemmens beläggning utgjordes av

intellektuellt undermåliga. Enligt en av doktor G. Nordal verkställd undersökning,

återgiven i bilaga till proposition nr 219/1936, sid. 183, skulle sålunda

denna kategori motsvara 45 procent av antalet i skyddshemmen intagna

och till omkring 2/3 bestå av individer med mindre höggradig undermålighet,

s. k. efterblivna eller hjälpklassmässiga barn. Återstoden av kategorien,

eller 13 procent av samtliga skyddshemselever, syntes enligt Nordal

kunna betraktas såsom i egentlig mening sinnesslöa barn.

De sakkunniga hävda såsom sin uppfattning, att många skäl tala för att

sinnesslöa barn och ungdomar icke — såsom hittills skett — böra mottagas

å skyddshem och såsom följd härav ej heller böra förekomma å den för

psykiskt abnorma skyddshemselever avsedda nya anstalten. I betänkandet

motiveras denna ståndpunkt på följande sätt.

Till en början borde erinras örn att sinnesslöa, vilkas intelligenskvot läge

under 70, i allmänhet icke vore i stånd att i nämnvärd grad tillgodogöra sig

den undervisning, som meddelades i hjälpklasserna, än mindre den, som vore

avsedd att meddelas i normalklass. Närvaron av sinnesslöa i skolklasser, vilka

vöre avsedda för normala eller efterblivna barn (hjälpklass), utgjorde därför

alltid ett svårt hinder för undervisningens fortgång, samtidigt som de

sinnesslöa själva icke hade någon större nytta av den för de mera högtstående

avsedda undervisningen. Ur medicinsk-psykologisk synpunkt talade

även åtskilligt för att sinnesslöa barn principiellt hölles skilda från intellektuellt

mera högtstående barn. Man funne å ena sidan stundom, hurusom

samlevnaden med psykiskt normala barn hos den sinnesslöe uppammade och

underhölle en mindervärdighetskänsla, som kunde aktualisera trotsinställningar

och även på andra sätt försvåra uppfostringsarbetet och den sinnesslöes

sociala anpassning. Å andra sidan funne man ock, hurusom sinnesslöa

på grund av sin osjälvständighet och lättleddhet kunde taga ogynnsamma

intryck av intellektuellt mera högtstående, men i karaktärologiskt

avseende abnorma barn och låta förleda sig till okynne, indisciplinära reak

tioner och brott. Det syntes även strida mot eljest allmänt i Sverige tillämpade

rättsprinciper att låta sinnesslöa bliva föremål för en disciplinär samhällsreaktion

av den art, som intagning på skyddshem otvivelaktigt innebure.

Det borde i detta sammanhang erinras örn, att en fullt utbyggd organisation

redan förefunnes, avsedd att taga vård örn sinnesslöa ungdomar. Erfarenheten

talade för, att flertalet vanartade sinnesslöa, vilka nu omhändertoges

av barnavårdsnämnder för skyddsuppfostran, icke vore i behov av den disciplinära

regim, som tillämpades vid skyddshem, utan kunde tillgodogöra sig

den fostran, som meddelades på de vanliga sinnesslöanstalterna. De former

av imbecillitet, varom här vore fråga, vore nämligen i regel nedärvda, och vanligen

företedde även den unges föräldrar tecken på psykisk undermålighet.

Det sinnesslöa barnet komme därför i regel att växa upp i en fattig, olämplig

eller skadlig miljö och såsom konsekvens härav vore även den vanart, de

sinnesslöa barnen visade, i anmärkningsvärt många fall helt eller huvudsakligen

miljobetingad och därför lätt tillgänglig för den gynnsamma anstaltsmiljöns

korrigerande inflytande, utan att strängare uppfostringsmetoder behövde

tillgripas. För de svårfostrade vanartade sinnesslöa, vilka utgjorde ett

mindretal, funnes en särskild statlig uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar

(Salbohedanstalten).

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 198.

De sakkunniga framhålla i detta samband, att medicinalstyrelsen i sitt utlåtande

den 29 januari 1936 över skyddshemssakkunnigas betänkande förordat

de sinnesslöas avskiljande på nu föreslaget sätt. Önskemal beträffande en

reform i angiven riktning hade för övrigt kommit till uttryck redan i sinnesslövårdssakkunnigas

år 1921 avgivna betänkande angående upprättandet av

uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa. De sakkunniga fortsätta:

Anledningen till att sinnesslöa barn i den utsträckning, som ägt rum, placerats

å skyddshem i stället för å sinnesslöanstalt, syntes bland annat kunna

sökas i det förhållandet, att enligt det för Salbohedanstalten gällande reglementet

intagning av för skyddsuppfostran omhändertaget barn ej finge aga

runi under annan förutsättning än att sådant barn förut vårdats å skyddshem

eller sinnesslöanstalts skolhem, varvid den senare gruppen skulle äga

företräde, samt i den omständigheten, att de vanliga sinnesslöanstalterna

ställt sig avvisande mot omhändertagande därstädes av sinnesslöa barn, som

ådagalagt vanart. Man syntes emellertid hava rätt att påstå, att det förhållandet,

att sinnesslöa barn alltjämt sändes till skyddshem, utgjorde en

otidsenlig kvarleva från en tid, då våra möjligheter att diagnosticera sinnesslöheten

voro mindre än nu, och denna rubbning därför ofta blev förbisedd.

Obestridligen talade sålunda såväl pedagogiska som medicinska, humanitära

och vårdtekniska skäl för ett mera radikalt särskiljande av de sinnesslöa

från andra barn.

Med den organisation av skyddshemsväsendet och av barnavårdsnämndernas

arbetssätt, som nu vore under utbyggnad, syntes det de sakkunniga med

hänsyn till anförda omständigheter ändamålsenligast att redan från början

utgallra alla av barnavårdsnämnderna omhändertagna sinnesslöa barn, beträffande

vilka indikation för intagning å anstalt förelåge, samt att leda

dem över till sinnesslövården med dess för deras undervisning och fostran

avpassade, redan förefintliga organisation. En förutsättning för genomförandet

i praktiken av detta förslag syntes emellertid vara, att sinnesslöanstalterna

såsom villkor för statsbidrag ålades skyldighet att mottaga

dylika barn. Därest sålunda skyddshemsväsendet ej längre skulle belastas

med de sinnesslöa barnen, skulle konsekvensen bliva, att från skyddshemmen

till sinnesslöanstalt er överfördes de å skyddshem intagna barn, som vid verkställd

undersökning visade sig tillhöra ifrågavarande kategori.

Såsom nämnts, gällde som en allmän erfarenhet inom pedagogiken, att

barn, vilkas intelligenskvot läge under 70, i allmänhet icke vore i stånd ait

i nämnvärd grad draga nytta av undervisningen i hjälpklasser och därför

borde hänvisas till sinnesslöanstalten De sakkunniga räknade med, att denna

erfarenhet i allmänhet beaktades vid utgallringen av de barn, vilka skulle

överföras till sinnesslöanstalt. Emellertid visade erfarenheten, att den intellektuella

medelnivån bland skyddshemsklientelet vore lägre än bland genomsnittsbefolkningen.

De undervisningsformer, som inom skyddshemsväsendet

komrne till användning, hade sedan gammalt anpassats i detta avseende.

I överensstämmelse härmed syntes det de sakkunniga riktigt, att även vid

utgallringen av sinnesslöa från skyddshemmen, vilken alltid förutsattes ske

med beaktande ej blott av intelligensmätningarnas resultat utan jämväl av

den omhändertagnes allmänna personlighetsutveckling, hans kroppsliga utveckling,

hans praktiska arbetsduglighet o. s. v., tillämpa mera liberala bedömningsprinciper

och i vissa fall låta barn kvarstanna på skyddshem, även

örn deras intelligenskvot i någon mån understege den vanliga gränsen 70.

A andra sidan borde erinras örn att de undermåligas förmåga att tillgodogöra

sig en hjälpklassundervisning enligt allmän erfarenhet »jonke mycket snabbt,

då man korame nedom denna gräns; en elev, som företedde en intelligens
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 108.

kvot under 65, syntes alltid vara oförmögen att nöjaktigt tillgodogöra sig

hjälpklassernas undervisning.

Sinnesslöa av denna kategori borde sålunda enligt de sakkunnigas mening

icke mottagas å skyddshem utan i stället överföras till sinnesslöanstalt.

Yttranden.

Yad till en början angår de sakkunnigas förslag örn avskiljande av

de själsligt abnorma manliga skyddshemseleverna

från den egentliga skyddshemsverksamheten, hava från

de hörda myndigheternas sida ej någon erinran försports.

Medicinalstyrelsen framhåller, att en psykopatanstalt av ifrågasatt slag jämväl

komme att få taga hand örn ett mindre antal epileptiska gossar, som på

grund av grov vanart icke lämpligen kunde vårdas å anstalt för fallandesjuka.

Vidare anser styrelsen, att ifrågavarande anstalt på grund av sin allmänna

medicinska utrustning vore väl ägnad att bereda vård för tuberkulösa skyddshemselever

av mankön, vilkas placering i många fall för närvarande mötte

avsevärda svårigheter.

Gentemot de av de sakkunniga uppdragna linjerna för psykopatanistaltens

framtida utveckling intager fångvårdsstyrelsen däremot

en avvisande ställning. Styrelsen anför härutinnan bland

annat:

Vad som i betänkandet anfördes örn behovet och önskvärdheten att sammanföra

psykopaterna — oberoende av intagningsgrunden — till en enda

anstalt, vore enligt styrelsens mening icke övertygande.

Man kunde nämligen icke bortse från det faktum, att även i vad det gällde

asociala minderåriga psykopater rättsreaktionens art icke bestämdes enbart

med hänsyn till den minderåriges sinnestillstånd. Avgörandet bleve

beroende även av andra omständigheter. En viktig skiljelinje ginge sålunda

mellan brott och vanart; där brott förelåge, måste domstolen vid valet av

reaktionsform taga hänsyn till den brottsliges ålder, det aktuella brottets

svårighetsgrad, tidigare straffbelastning m. m. Dessa omständigheter kunde

måhända någon gång synas alltför formella. Undersökte man emellertid, hur

förutsättningarna för tillämpningen av en dylik lag kommit till, funne man

att de uppställts främst i rättssäkerhetens intresse. Det kunde visserligen

vara riktigt, att det begångna brottet icke alltid gåve tillförlitligt besked

örn graden av den brottsliges samhällsfarlighet eller örn hans framtida sociala

prognos, men det ginge därför icke att bortse ifrån, att brottets svårighetsgrad

vore av avgörande betydelse icke blott vid straffmätning utan också

för bedömande av frågan örn en skyddsåtgärd vore tillämplig. Ungdomsfängelse

kunde sålunda icke ifrågakomma vid brott, å vilka endast kunde

följa böter, enär såsom det framhölls under förarbetena till lagen, »en viss

relation krävdes mellan den begångna gärningen och straffet för densamma».

Liknande tankegångar återkomme i olika lagförslag på straffsystemets område,

även där fråga vore örn skyddsåtgärder.

Styrelsen ville icke bestrida riktigheten i de sakkunnigas förmodan, att

en tillfällighet kunde bliva avgörande för örn en minderårig hänvisades till

barnavårdsnämnd eller åtalades inför domstol. Detta finge emellertid icke

leda till att gränserna mellan olika reaktionsformer plånades ut. Så bleve

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

fallet, om man på verkställighetsstadiet differentierade klientelet efter enbart

medicinskt-psykologiska principer. Så länge de olika reaktionsformerna bestode,

syntes försiktigheten därför bjuda, att man även efter domen eller beslutet

örn omhändertagande holle de olika grupperna isär.

I vad det gällde socialt eller psykiskt defekta människor, som bleve föremål

för omhändertagande, syntes man väl göra den erfarenheten, att intagna, som

ur en synpunkt förefölle likartade, ur en annan, icke mindre betydelsefull

synpunkt vore disparata. Vid grupperingen gällde det att väga dessa synpunkter

mot varandra. Att det därvid skulle te sig naturligt att sammanföra

å ena sidan den som dömts för ett kvalificerat brott, t. ex. en förvarad, och å

andra sidan den som omhändertagits för vanart eller den som intagits endast

på medicinska indikationer, förefölle icke alldeles givet, även örn den förutsättningen

vore för handen, att alla tre tillhörde samma psykologiska typ,

t. ex. den känslokalla. Sådana omständigheter som aktuell brottslighet och

föregående straffbelastning m. m. kunde nämligen icke lämnas ur sikte.

Styrelsen har därjämte framhållit de vanskligheter, som bomme att uppstå

vid själva arbetet inom en anstalt, där de intagna tillhörde formellt sett olika

grupper.

Av yttrandena framgår vidare, att de sakkunnigas uppfattning,

att vanartade sinnesslöa i princip icke böra intagas å

skyddshem, biträtts av de hörda myndigheterna.

Medicinalstyrelsen framhåller härvid, att en viss differentiering för olika

uppgifter inom sinnesslövården redan börjat genomföras, i det särskilda anstalter

inrättats för imbecilla barn, vilkas lyte komplicerats med psykisk

abnormitet i trängre mening.

Departementschefen.

Den strävan mot ökad differentiering av vårdformerna, som inom de olika

slagen av anstaltsvård gjort sig allt starkare gällande, måste självfallet ej

minst för skyddshemsklientelets vidkommande vara mycket betydelsefull.

I likhet med i ärendet hörda myndigheter har jag ej heller något att i princip

invända mot de sakkunnigas förslag att centralisera vården av huvudsakligen

vissa psykiskt abnorma elever vid de manliga skyddshemmen till en särskild

anstalt. Åtgärder i sådant syfte hava för övrigt förutsatts redan vid fastställandet

av grundlinjerna för den beslutade skyddshemsreformen.

Av vad de sakkunniga anfört har jag blivit övertygad, att den nu för ändamålet

disponerade anstalten, skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall, icke är

lämpad för uppgiften i fråga. Då det numera blivit uppenbart, att Hall-anstalten

med fördel kan tagas i anspråk för annat statsändamal, saknas varje anledning

till tvekan rörande lämpligheten av att för vården av skyddshemmens

psykopatklientel av manligt kön anordna en särskild anstalt. Jag förordar

alltså de sakkunnigas förslag, att för tillgodoseende av sagda uppgift en ny

statlig anstalt inrättas med de uppgifter, som av de sakkunniga ansetts i första

hand böra ifrågakomma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har emellertid de sakkunnigas

förslag ett vidare syfte, i det att man tänkt sig vårduppgifterna framdeles

utvidgade till att omfatta jämväl vissa minderåriga kriminella psykopater.

Häremot hava principiella och praktiska betänkligheter anförts av

fångvårdsstyrelsen. I nu förevarande sammanhang saknar jag skäl att närmare

överväga hållbarheten av den sålunda uttalade meningen. Det lär få

bero på en prövning framdeles, sedan erfarenhet hunnit förvärvas, huruvida

förutsättningar för en utvidgning av anstaltens uppgifter föreligga.

Vidkommande slutligen de sakkunnigas uppfattning örn olämpligheten av

att vanartade sinnesslöa intagas å skyddshem, har jag — lika litet som de

hörda myndigheterna — något att häremot erinra. Tvärtom är jag beredd att

i princip tillstyrka åtgärder, som äro ägnade att på ett tillfredsställande sätt

undanröja förefintliga brister i detta avseende.

Anstalten för själsligt abnorma manliga skyddshemsele ver.

De sakkunniga.

k ör bedömande av platsbehovet å en anstalt för själsligt abnorma

manliga skyddshemselever hava de sakkunniga utgått från elevmaterialet å

Hall och de övriga skyddshemmen för gossar ävensom statens uppfostringsanstalt

å Bona. De sakkunniga anföra härom följande.

Beträffande Hall hade de sakkunniga från anstalten infordrat uppgift angående

beläggningen. Berörda uppgift hänförde sig till den 30 mars 1937.

Vid de övriga skyddshemmen hade undersökningar företagits på fyra

grupper av skyddshem. En grupp av västsvenska skyddshem, omfattande

Vrångsholmen, Gräskärr och Forsane, hade underkastats en grundlig inventering

och en grupjr av mellansvenska skyddshem, omfattande Sundbo, Åkerby

och Norrby gård, en mera summarisk inventering av sakkunnigledamoten

professor Jacobowsky. Vidare hade på uppdrag av de sakkunniga en nordsvensk

grupp, omfattande skyddshemmen Boda och Johannisberg, inventerats

av andre läkaren vid Ulleråkers sjukhus G. Wahlström och en sydsvensk

grupp, omfattande skyddshemmen Båby, Östra Spång och Ljungaskog, undersökts

av överläkaren vid S:t Lars sjukhus, docenten T. Sondén.

Vad beträffade klientelet å Bona hade de sakkunniga haft tillgänglig en

av anstaltens rådgivande psykiater professor A. Petrén företagen undersökning

av klientelet, vilken av de sakkunniga för ändamålet infordrats från anstalten.

Vid bestämmande av indikationerna för intagning å psykopatanstalten

hade de sakkunniga utgått ifrån att barn med en intelligenskvot under 65

icke skulle vårdas å skyddshem. I fråga örn fall av psykopati utan svårare

intelligensdefekt, där gränserna mot det normala vore flytande, hade endast

sådana fall medtagits, där vård å psykopatanstalt ansetts nödvändig på någon

av i betänkandet tidigare angivna indikationer.

De företagna undersökningarna hava för Halls vidkommande utvisat, att

av de där till ett antal av 76 vårdade 33 befunnits vara i egentlig mening sinnesslöa

och återstoden, 43, psykopater.

I fråga örn undersökningen vid de vanliga skyddshemmen, vilken omfattat

11 hem med en totalbeläggning av 349 fall, hava de sakkunniga lämnat följande

översikt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 10H.

13

Anstalt

Beläggningens

Antal

I bohov av vård å psykopatanstalt för

storlek

elever

psykopati

kroppslig sjukdom

Sundbo..........................

30

ii

i

Åkerby..........................

32

32

—

1 (diabetes)

Norrby gård ..................

33

10

i

1 (hjärtfel + cndokrin

rubbning)

Gräskärr ........................

38

38

i

Vrångsholmen ............

27

27

2

Forsane ........................

40

40

3

Boda.............................

23

23

1

1 (underfunktion av sköld- körteln [hypothyreosl)

Johannisberg..................

23

23

2

Håby............................

44

10

—

Ostra Spång ..................

24

6

1

Ljungaskog....................

35

9

1

349

229

13

3

I 13 fall kunde alltså överflyttning anses nödvändig på psykiatrisk indikation

samt i 3 fall på somatisk.

Förutom de undersökta hemmen funnes 9 skyddshem med 333 platser.

De erhållna siffrorna syntes därför kunna ungefär fördubblas. Platsbehovet

skulle då enligt de sakkunnigas beräkningar bliva omkring 26 på psykiatrisk

samt 6 på somatisk indikation.

Yad slutligen anginge uppfostringsanstalten å Bona hade det visat sig, att av

15 anmälda fall 4 vore försöksutskrivna och 2 sinnesslöa, varför återstode

9 fall.

Till den blivande psykopatanstalten skulle enligt dessa beräkningsgrunder

kunna tänkas överförda följande antal elever, nämligen:

Från Hall .............................................................................. 43

» övriga skyddshem ................................................... cirka 32

» Bona .............................................................................. 9

Summa 84 elever

De sakkunniga framhålla vid sina beräkningar ytterligare:

Då efter ikraftträdandet av den vid 1937 års riksdag beslutade nya lagstiftningen

örn tvångsuppfostran elever, som lede av rubbning i själsverksamheten,

ej vidare komme att intagas å allmän uppfostringsanstalt, hade de

sakkunniga ej ansett sig behöva för framtiden räkna med, att från Bonaanstalten

elever annat än i undantagsfall skulle behöva överföras till den nya

anstalten för psykopater. Enär dessutom vissa oberäkneliga faktorer, därvid

de sakkunniga bland annat avsåge den ringa beläggningen av Hall, sedan

denna anstalt fått till uppgift att mottaga allenast själsligt abnorma skyddshemselever,

ävensom nativitetens nedgång, syntes mana till försiktighet vid

bedömande av platsbehovet samt anstalten ej borde erhålla större omfattning

än som visade sig vara oundgängligen nödvändigt, hade de sakkunniga

stannat vid att föreslå, att anstalten för själsligt abnorma skyddshemselever

till en början avsåges för ett antal av allenast 60 elever. Dock borde anstalten

med hänsyn till vad de sakkunniga i det föregående anfört planläggas så,

att den utan olägenhet kunde framdeles i mån av behov utbyggas till ytterligare

vårdkapacitet. Vid beräkning av platsbehovet hade de sakkunniga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Majus proposition nr 198.

räknat nied, att evakuering till sinnessjukvården i viss omfattning komme

att äga rum.

Yad härefter beträffar anstaltens förläggning, hava de sakkunniga

erinrat örn sin inledningsvis hävdade uppfattning om ändamålsenligheten

av en sådan organisationsform, att alla psykopatiska asociala manliga

ungdomar, oavsett enligt vilka skilda legala bestämmelser de omhändertagits,

sammanfördes i en större gemensam anstalt med rationella vård- och uppfostringsmöjligheter.

Därest förslag örn en dylik större anstalt framlagts,

hade det givetvis legat närmast till hands att förorda dess förläggande till

Hall, som med hänsyn till sina stora anstaltsutrymmen och sin avsevärda

jordareal borde kunna avses för en vårdanstalt av större mått. De sakkunniga

anföra härutinnan vidare:

Med den begränsade omfattning, som psykopatanstalten enligt de sakkun

nigas förslag åtminstone till en början skulle erhålla, syntes det fullständigt

uteslutet att ifrågasätta anstaltens förläggning till Hall med dess för ett

mindre klientel alltför stora och även i övrigt synnerligen olämpliga anstaltsbyggnader.

Ej heller Salbohedanstalten, som ju vore avsedd för sinnesslöa elever,

syntes kunna komma i fråga såsom anstalt för själsligt abnorma skyddshemselever.

För dessas differentiering och vård krävdes mera kvalificerade anordningar

än för det i egentlig mening sinnesslöa klientelet, varför Salboheds

apterande för en sådan ny vårduppgift självfallet skulle vara förenat med

mycket betydande omändringar och höga kostnader. Härtill komme att Salboheds

läge på långt avstånd från järnväg och annan kommunikationsled

gjorde den föga lämplig till förläggning för den planerade psykopatanstalten,

som syntes böra hava tillgång till goda kommunikationer samt helst ej ligga

så avlägset från Stockholm som fallet vore med Salbohed.

I anledning av dessa överväganden hava de sakkunniga kommit till den

uppfattningen, att ingen annan utväg syntes stå öppen än att en ny anstalt

uppfördes för det psykopatiska skyddshemsklientelet. De sakkunniga hava

utgått från att en sådan anstalt borde förläggas till lämplig kronoegendom i

relativ närhet av Stockholm. Efter att i frågan hava samrått med vederbörande

domänintendent, som givit anvisning på för ändamålet användbara

och tillgängliga kronoegendomar, hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå,

att den nya anstalten förlädes till kronoegendomen 7%oo mantal Lövsta nr 1

(Lövsta l2) i Trosa-Vagnhärads socken och Hölebo härad av Södermanlands

län. Nämnda egendom vore vackert belägen vid östra stranden av sjön

Sillen, 2 kilometer från allmänna vägen Trosa—Gnesta samt 7 kilometer från

Vagnhärads järnvägsstation. Egendomen hade en areal av sammanlagt 203.0 84

hektar, därav 53.2 28 hektar tomt och åker, 2.3 3 3 hektar äng, 138.816 hektar

skogsmark och 8.707 hektar impediment. Därjämte funnes en trädgård av

mindre omfattning och med en del äldre fruktträd. Å egendomen, som vore

utarrenderad till den 14 mars 1940, funnes kronan tillhöriga byggnader, bestående

av bostad för arrendator, statbyggnad, uthusbyggnader samt för

jordbruket erforderliga byggnader. Dessutom funnes vissa, arrendatorn tillhöriga

mindre hus m. m. Jordbrukets taxeringsvärde utgjorde 38,800 kronor.

Kronan tillhöriga byggnader vore brandförsäkrade för 42,700 kronor. Arrende
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

avgälden utginge med dels 23 hektoliter vete, 30 hektoliter havre och 178

kilogram smör att lösas med penningar enligt fastställt pris i gällande markegångstaxa

och dels därutöver 800 kronor.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat vore den nuvarande arrendatorn villig

att — därest så skulle påfordras — före arrendetidens utgång avträda egendomen

till kronan.

Vidare hava de sakkunniga framhållit, att egendomen Lövsta vore belägen

allenast 5 kilometer från det Stockholms stadsmission tillhöriga skyddshemmet

för själsligt abnorma flickor Skarvik-Tallåsen. Härigenom skulle möjliggöras,

att den å Lövstaanstalten placerade läkaren skulle kunna handhava

läkarvården även för Skarvik-Tallåsens i psykiskt avseende likartade klientel.

Vidkommande härefter psykopatanstaltens organisation

hava de sakkunniga anfört följande:

Vid den av 1936 års riksdag genomförda omläggningen av skyddshemsväsendet

beslöts, att bland skyddshemmen skulle finnas särskilda hem eller

avdelningar av hem uteslutande för vård av själsligt abnorma elever, därvid

det förutsattes, att dessa hem skulle hava i huvudsak samma organisation

som övriga skyddshem. I överensstämmelse härmed stadgades i 43 § 1 morn.

barnavårdslagen, sådant nämnda författningsrum lydde enligt lag den 12 juni

1936, att särskilda skyddshem eller avdelningar av skyddshem skulle finnas

för omhändertagna, vilka vore själsligt abnorma. Enligt stadga för skyddshemmen

skulle tillsyn över verksamheten vid dessa utövas av skyddshemsinspektören

under överinseende av socialstyrelsen. Under utredningsarbetets

gång hade de sakkunniga haft under övervägande, huruvida det icke vore

mera riktigt och ändamålsenligt, att nu ifrågavarande del av skyddshemsverksamheten

med hänsyn till dess i väsentlig grad rent sjukvårdande karaktär

ställdes under medicinalstyrelsens överinseende samt, i likhet med den egentliga

sinnessjukvården, under tillsyn av överinspektören för sinnessjukvården

i riket. Även örn tvivelsutan vissa skäl talade för en sådan anordning, hade

de sakkunniga dock funnit, att därigenom skulle föranledas ett sönderbrytande

av skyddshemsorganisationen, vars konsekvenser icke kunde överblickas.

De sakkunniga hade i anledning härav ansett sig åtminstone icke för närvarande

böra beträffande nu ifrågavarande anstalt förorda en dylik särställning

i organisatoriskt avseende i jämförelse med övriga skyddshem. I händelse

framdeles en mera betydande utvidgning av förevarande anstalt efter

de linjer, som av de sakkunniga i det föregående skisserats, skulle komma till

stånd, borde enligt de sakkunnigas mening nyssberörda organisationsspörsmål

tagas under förnyad omprövning. Det vore emellertid viktigt, att garantier

skapades för att anstalten redan från början kunde på ett fullt tillfredsställande

sätt fylla den vårduppgift, för vilken den vore avsedd. Detta syfte

hade synts de sakkunniga bäst kunna tillgodoses därigenom, att anstalten

ställdes under ledning av en läkare med särskild psykiatrisk skolning samt

att även dess övriga personal och dess styrelse erhölle en för anstaltens verksamhet

lämplig sammansättning.

Yad i övrigt anginge organisationen av anstalten, syntes det de sakkunniga

i främsta rummet angeläget, att möjligheter skapades för en rationell medicinsk

och pedagogisk differentiering av elevmaterialet. De sakkunniga anföra

vidare:

Därvid hade de sakkunniga funnit, att, liksom det genomförts beträffande

de vanliga skyddshemmens och sinnesslöanstalternas klientel, barnen i skol

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is proposition nr 198.

åldern borde avskiljas från de äldre eleverna och sammanföras i en såsom

skolhem anordnad del av anstalten. Den för de äldre eleverna avsedda delen

av anstalten, vilken borde vara belägen på ett ur differentieringssynpunkt betryggande

avstånd från skolhemmet, borde organiseras såsom ett internat-,

utrustat med lämpliga arbetsterapeutiska anordningar. Anstaltens båda avdelningar

— skolhemsavdelningen och arbetshemsavdelningen — borde givetvis

stå under gemensam ledning och anstalten skulle sålunda erhålla karaktären

av ett kombinerat skol- och arbetshem.

I enlighet med tidigare angivna beräkningar hade de sakkunniga kommit

till den uppfattningen, att anstalten till en början borde avses för allenast

60 elever, med möjlighet dock till framtida utbyggande av anstalten. Av

vårdplatserna borde 25 avses för skolhemmet samt 35 för arbetshemmet.

Arbetshemmets klientel skulle komma att utgöras av dels skolhemselever,

vilka efter avslutad undervisning och utbildning i skolan icke lämpligen

kunnat utskrivas från anstalten utan fortfarande vore i behov av vård å denna,

och dels elever, som efter irppnådda 15 år nyintoges å anstalten. Därest elev

i skolhemmet icke kunde utskrivas, när han fyllde 15 år, syntes han, örn så

ansåges för hans fortsatta behandling vara lämpligt, böra överflyttas till

arbetshemmet. De sakkunniga förutsatte, att även andra omständigheter än

elevens ålder och kunskapsmått kunde bliva bestämmande för frågan om

elevs överflyttning från skolhemmet till arbetshemmet.

Vid 1937 års riksdag hade beslutats, att vid skyddshemmet för psykiskt

abnorma flickor, Skarvik-Tallåsen, skulle upprättas en särskild observations-

eller nykomlingsavdelning, avsedd att utgöra den första förläggningen

för varje å hemmet nyintagen elev, intill dess ledningen för hemmet

hunnit bilda sig en uppfattning örn den för eleven lämpligaste behand

lingen. De sakkunniga holle för^, att en liknande avdelning, som syntes

fylla en synnerligen viktig uppgift vid den närmare psykiatriska undersökningen

av de olika fallen och vid bestämmande av dessas vidare behandling,

borde inrättas även på nu ifrågavarande anstalt. Yad det yngsta klientelet beträffade

syntes dock en vistelse å observationsavdelningen i allmänhet knappast

behöva ifrågakomma, utan skulle de skolpliktiga eleverna i flertalet fall

omedelbart kunna placeras å skolhemmet. För de äldre elevernas vidkommande

hade emellertid de sakkunniga ansett, att en längre eller kortare tids

vistelse å observationsavdelningen i regel skulle äga rum, innan sådan elev

utplacerades å arbetshemmet bland de övriga eleverna. Platsbehovet å observationsavdelningen

syntes böra uppskattas till 10 platser, såsom tidigare nämnts

i huvudsak avsedda för det äldre klientelet.

I detta sammanhang hava de sakkunniga framhållit, att å observationsavdelningen

även borde kunna intagas svårbehandlade elever från de vanliga

skyddshemmen för bedömande av elevernas själstillstånd och därav föranlett

vårdbehov. De sakkunniga fortsätta:

Enär man hade anledning antaga, att åtskilliga elever, särskilt bland det

äldre klientelet, åtminstone tidvis syntes vara i behov av vård å sluten avdelning,

hade de sakkunniga övervägt möjligheten, att redan från början

inrättades en sluten avdelning för vård av sådana elever (affektlabila, impulsiva,

amoraliska, sexuellt opålitliga samt elever med rymningstendenser etc.).

Med den begränsade omfattning, som de sakkunniga ansett till en början

böra givas _ anstalten, syntes emellertid anordnandet av en särskild sluten

avdelning icke kunna komma i fråga. De sakkunniga holle före, att med

uppförandet av en dylik avdelning borde kunna anstå, tills erfarenhet vunnits

angående behovet och omfattningen av denna samt den ökade beläggningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majis proposition nr 198.

av anstalten kunde komma att nödvändiggöra en första utvidgning av densamma.

Under tiden borde det behov av slutna vårdplatser, som kunde

tänkas redan från början föreligga, tillgodoses genom lämpliga provisoriska

anordningar. De sakkunniga utginge härvid ifrån, att elev, som på grund av

höggradig konstitutionell psykopati visat sig fullständigt okorrigerbar eller

höggradigt farlig, utan dröjsmål överfördes till lämplig specialavdelning inom

sinnessjukvården.

Eftersom det förutsatts, att på anstalten skulle placeras vissa kroppsligt

sjuka skyddshemselever, vilka icke kunde erhålla lämplig vård å annat skyddshem,

kunde man utgå ifrån, att ett mindre antal platser komme att vara belagda

med kroniskt sjuka. I anledning härav hade de sakkunniga haft under

omprövning de åtgärder, som skulle behöva vidtagas för beredande av vård

åt sådana sjuka. Med hänsyn till det ringa antal dylika sjuka elever, som

vårdades på olika skyddshem, ävensom till den mera kroniska beskaffenheten

av här avsedda sjukdomar (sockersjuka, vissa organiska nervsjukdomar, endokrina

rubbningar etc.), vilka i allmänhet endast tillfälligtvis syntes nödvändiggöra

sänglägesbehandling, hade de sakkunniga räknat med, att erforderlig

vård skulle kunna beredas dessa elever inom den mindre sjukavdelning,

som under alla omständigheter måste inrättas å anstalten.

Beträffande den närmare organisationen av anstalten erfordrades enligt

de sakkunnigas mening för skolhemmet i första rummet en större

byggnad eller huvudbyggnad, som skulle innehålla skolsalar, slöjdrum och

övriga arbetslokaler samt köksutrymmen. Dessutom borde uppföras en

byggnad, inrymmande för båda hemmen avsedd bad- och tvättinrättning

samt gymnastik- och samlingssal. I övrigt hava de sakkunniga i detta avseende

anfört följande.

Angelägenheten av att skolhemmets klientel bereddes en i möjligaste mån

differentierad vård gjorde det önskvärt, att eleverna icke sammanfördes i

en större förläggning, utan att i stället bostäder för dem anordnades i mindre

elevhem. Dessa borde lämpligen innehålla sovrum för 6 eller högst 8 elever

ävensom övriga nödiga utrymmen. Till en början syntes alltså krävas uppförandet

av 4 sådana elevhem. Inom varje elevhem borde finnas 1 vårdare,

som skulle hava den närmaste tillsynen över de där boende eleverna och där

skulle hava sin bostad. För skolhemmet erfordrades sålunda 4 vårdare.

Skoleleverna borde, utöver skolarbetet, under arbetstiden huvudsakligen

sysselsättas med trädgårds- och jordbruksarbete ävensom träslöjd eller något

annat lättare hantverk samt i den utsträckning, som kunde befinnas lämpligt,

deltaga i förekommande husliga sysslor.

Ledningen av skolhemmet borde anförtros åt en person med pedagogisk

utbildning. Nämnde befattningshavare — som syntes böra benämnas avdelningsföreståndare,

tillika lärare — skulle hava överinseendet över skolelevernas

undervisning och fostran samt borde själv meddela undervisning i skolan.

Det syntes de sakkunniga vara angeläget, att för denna med hänsyn till klientelets

beskaffenhet synnerligen besvärliga och ömtåliga uppgift, förvärvades

en på området väl kvalificerad arbetskraft. Då det näppeligen kunde påräknas,

att förenämnde befattningshavare skulle medhinna ali skolundervisning, borde

dessutom anställas en biträdande lärarinna, vilken även kunde åtaga sig uppgiften

såsom husmoder vid skolhemmet. Med hänsyn till det maktpåliggande

arbete, som syntes komma att åvila sistnämnda befattningshavare, syntes det

viktigt, att även för denna befattning förvärvades en arbetskraft med god

erfarenhet och utbildning särskilt på det abnormpedagogiska området. Undervisningen

borde i görligaste mån differentieras med hänsyn till elevernas

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 198.

r.70 38

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

olika åldrar och förståndsutveckling. I följd härav borde vid skolhemmet i

erforderlig utsträckning anordnas såväl normalskola som hjälpklass-skola.

Slutligen erfordrades en vårdare, tillika arbetsledare, vilken borde hava den

närmaste tillsynen över eleverna under dessas fritider samt även handleda

dem vid utförande av vissa sysselsättningar såsom slöjd, trädgårdsarbete m. m.

Befattningen såsom avdelningsföreståndare, tillika lärare, borde med hänsyn

till de särskilda krav, som måste ställas på dess innehavare, ej placeras

lägre än i lönegraden B 20 av allmänna civila avlöningsreglementet. Samma

löneplacering hade genom beslut av 1937 års riksdag tillerkänts befattning

såsom lärare eller lärarinna vid bland annat blindundervisningen. Befattningen

såsom biträdande lärarinna, tillika husmoder, syntes i likhet med vad som

ifrågasatts för motsvarande befattning vid statliga skolhem för gossar böra

hänföras till lönegraden B 11. Vårdarna borde med hänsyn till sina åligganden

i fråga örn det egentliga uppfostringsarbetet placeras i lönegraden B 8. Befattningen

såsom vårdare, tillika arbetsledare, syntes i lönehänseende böra inordnas

i lönegraden B 10 eller samma lönegrad, som föreslagits för motsvarande

befattning vid skolhem för gossar (assistent och arbetsledare).

I fråga örn ar betshemmets organisation hava de sakkunniga anfört

i huvudsak följande.

Den för de vuxna eleverna avsedda delen av anstalten eller arbetshemmet

syntes, såsom nämnts, till en början böra anordnas för allenast omkring

35 elever. Då emellertid å observationsavdelningen förutsattes placerade

omkring 10 av de till arbetshemmet hörande eleverna, skulle i själva verket

platsantalet ä det egentliga arbetshemmet reduceras till 25. För arbetshemmet

syntes böra uppföras två i anslutning till varandra liggande byggnader,

inrymmande bostäder för 35 elever, matsal, kök, arbetslokaler samt i viss utsträckning

personalbostäder. Dessutom erfordrades vissa bostadshus för

personalen.

Eleverna vid arbetshemmet skulle företrädesvis sysselsättas med jordbruks-

och trädgårdsarbete. Möjlighet till annan yrkesutbildning borde emellertid

även beredas eleverna, därvid de sakkunniga holle före, att dylik utbildning

till en början kunde begränsas till en yrkesgren. Särskilt med hänsyn

till de byggnadsarbeten, som bomme till utförande vid anstalten under

första tiden av dess verksamhet, syntes vara lämpligast sysselsätta eleverna

med snickeriarbete. Såsom handledare av eleverna i denna yrkesgren syntes

böra anställas en yrkeslärare i snickeri. Sistnämnde befattningshavare borde,

i rikhet med vad som föreslagits för hantverksmästare vid yrkeshem, placeras

i lönegraden B 12.

Den närmaste ledningen av arbetshemmet borde handhavas av en avdelningsföreståndare,

tillika redogörare. För tjänsten borde förvärvas en person

med grundlig pedagogisk utbildning och erfarenhet, vilken dessutom ägde

goda insikter i ekonomisk förvaltning. Avdelningsföreståndaren borde med

hänsyn till omfattningen av honom åliggande göromål ej själv handhava den

egentliga räkenskapsföringen, utan borde arbetet därmed anförtros åt ett

kvalificerat biträde (kameralbiträde), som mera självständigt kunde sköta

räkenskaperna samt i mån av tid jämväl tjänstgöra såsom skrivbiträde åt

anstaltens chef. Avdelningsföreståndaren borde med avseende å det maktpåliggande

arbete, som syntes komma att åvila honom, placeras i lönegraden

B 20. Kameralbiträdet syntes i likhet med motsvarande befattningshavare

vid statens sinnessjukhus böra uppföras i lönegraden B 8. Vidare erfordrades

vid arbetshemmet en biträdande lärarinna, tillika husmoder. Innehavaren

av sistnämnda befattning borde äga god erfarenhet och utbddning speciellt

på det abnormpedagogiska området. I likhet med vad som föreslagits beträf
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 198. 19

tande motsvarande befattningshavare vid skolhemsavdelningen borde nu

ifrågavarande befattningshavare placeras i lönegraden B 11.

Förutom ovan angiven personal erfordrades för arbetshemmet och observationsavdelningen

gemensam sjukvårdspersonal, vilken till en början syntes

kunna begränsas till 1 avdelningssköterska och 3 skötare. Avdelningssköterskan,

som borde vara utbildad i allmän sjukvård och äga behörighet till

befattning som Översköterska vid statens sinnessjukhus, syntes böra placeras

i lönegraden B 8. Skötarna borde, i överensstämmelse med vad som gällde

i fråga örn motsvarande personal vid statens sinnessjukhus, inordnas i lönegraden

B 6.

Samtliga befattningshavare funno de sakkunniga böra uppföras å lönestat.

Utöver den å lönestat uppförda personalen syntes vara behövlig viss

arbetspersonal, såsom 1 gårdskarl, tillika chaufför, köksbiträden etc.

Jordbrukets och trädgårdens skötsel krävde viss personal — däribland 1

rättare och 1 trädgårdsmästare — vilken personal syntes böra avlönas av

inkomsterna från jordbruket respektive trädgården. Vid utmätande av avlöningen

till denna personal borde skälig hänsyn tagas till dess uppgifter

att leda eleverna i arbetet.

I det följande hava de sakkunniga uppehållit sig vid frågan örn de kvalifikationer,

som anstaltens chef borde besitta. Härvid hava de sakkunniga

anfört:

Enär anstalten vore avsedd för själsligt abnorma elever, vilkas vård och

handledning krävde särskild insikt och erfarenhet å det psykiatriska området,

borde enligt de sakkunnigas mening anstalten ställas under ledning av en

psykiatriskt särskilt skolad läkare. Utom elevernas psykiatriska vård borde

givetvis ifrågavarande läkare även handhava kroppssjukvården vid anstalten.

Med hänsyn till den planerade anstaltens relativt ringa omfattning syntes

emellertid de göromål, som skulle komma att åvila läkaren-chefen, icke

komma att utgöra full sysselsättning för denne. Då anstalten avsåges att förläggas

till en egendom, som vore belägen på ett relativt obetydligt avstånd

(cirka 5 kilometer) från skyddshemmet för själsligt abnorma flickor, SkarvikTallåsen,

hade de sakkunniga — såsom tidigare antytts — tänkt sig den anordningen,

att förenämnde läkare även skulle stå till förfogande såsom läkare för

eleverna vid detta hem. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, anlitades för närvarande

vid hemmet två psykiater för elevernas psykiska vård samt vederbörande

provinsialläkare vid andra förekommande sjukdomsfall. Vid överläggningar,

som de sakkunniga haft i frågan med representanter för hemmets ägare,

Stockholms stadsmission, hade framgått, att från stadsmissionens sida intresse

funnes för en sådan lösning av hemmets läkarfråga, att läkaren vid den planerade

anstalten för psykiskt abnorma manliga skyddshemselever kunde ombesörja

läkarvården jämväl vid Skarvik-Tallåsen. Även fullgörandet av läkarvården

vid Skarvik-Tallåsen borde enligt de sakkunnigas mening tillkomma läkaren

såsom tjänsteåliggande. Stockholms stadsmission borde givetvis härför till

staten utgiva ersättning, varom överenskommelse syntes få träffas med stadsmissionen.

De uppgifter, som enligt vad ovan anförts borde tillkomma läkaren

såsom tjänsteåligganden, syntes de sakkunniga motivera, att den avsedda befattningen

såsom anstaltens chef, tillika läkare, uppfördes å lönestat. Befattningen

syntes lämpligen böra placeras i lönegraden B 28 i likhet med befattning

såsom överläkare av andra klass vid statens sinnessjukhus. Med befatt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

ningen borde även vara förenad förmånen av fri bostad. Jämväl beträffande

övriga förmåner borde innehavaren av ifrågavarande „ befattning vara jämställd

med överläkare av andra klass vid statens sinnessjukhus.

Vidare hade de sakkunniga tänkt sig såsom en lämplig anordning, att

läkaren jämväl skulle tjänstgöra såsom psykiatrisk rådgivare åt skyddshemsinspektören

i de ärenden, beträffande vilka inspektören behövde anlita psykiatrisk

sakkunskap. Dylik sakkunskap bleve tvivelsutan erforderlig i vida

stegrad omfattning efter genomförandet av den nya ordningen för intagning

i skyddshem. Härigenom skulle nämnde läkare också erhålla en särskild

erfarenhet och sakkunskap rörande skyddshemsklientelet och dettas psykiska

beskaffenhet, vilken kunde bliva av värde för hela skyddshemsväsendet. Uppdraget

att vara psykiatrisk rådgivare åt skyddshemsinspektören syntes emellertid

de sakkunniga icke böra ingå i de åligganden, som läkaren hade att

fullgöra mot åtnjutande av löneförmånerna såsom läkare vid anstalten, utan

syntes läkaren härför böra uppbära ett särskilt arvode, vilket lämpligen

kunde bestämmas till 2,000 kronor för år.

Med hänsyn till de krav, vilka måste ställas på innehavaren av läkarbefattningen,

samt den placering i lönehänseende, som föreslagits beträffande

denna, har det synts de sakkunniga lämpligt att för behörighet till befattningen

uppställas samma villkor, som gälla i fråga örn befattning såsom överläkare

(tillika sjukhuschef) vid statens sinnessjukhus. Därest sökande under

tidigare verksamhet förvärvat ingående förtrogenhet rörande behandlingen

av vanartade psykiskt abnorma ungdomar, har detta synts böra tillmätas

särskild vikt vid befattningens tillsättande. I likhet med vad som gällde överläkare

vid statens sinnessjukhus borde läkaren utnämnas av Kungl. Maj:t.

Enär anstalten i organisatoriskt avseende skulle tillhöra skyddshemsväsendet

samt sålunda stå under socialstyrelsens överinseende, hava de sakkunniga

ansett riktigast, att förslag örn läkarbefattningens besättande avgives av socialstyrelsen

och medicinalstyrelsen gemensamt.

I enlighet med det anförda hava de sakkunniga uppgjort följande förslag

till lönestat för den nya anstalten.

Befattning. Lönegrad. Lön.

1 chef, tillika läkare ................................................... B 28 9,540

1 avdelningsföreståndare, tillika redogörare .................. B 20 5,880

1 » » lärare ........................ B 20 5,880

1 yrkeslärare ............................................................ B12 3,660

1 biträdande lärarinna, tillika husmoder........................ Bil 3,240

1 » » » » ........................ B11 3,240

1 vårdare, tillika arbetsledare .................................... B 10 3,240

1 kameralbiträde ...................................................... B 8 2,730

1 avdelningssköterska ................................................ B 8 2,730

1 vårdare ............................................................... B 8 2,880

3 » ............................................................... B 8 8,640

1 skötare.................................................................. B 6 2,580

2 » .................................................................. B 6 5,160

Summa kronor 59,400

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Lönerna hava inom de angivna lönegraderna beräknats för den högsta

löneklass å A-ort, enligt vilken vederbörande äger rätt att uppbära lön. Befattningen

såsom kameralbiträde har förutsatts beklädas med kvinnlig innehavare.

De sakkunniga hava slutligen i förevarande samband yttrat följande:

Den av de sakkunniga sålunda föreslagna personalsorganisationen för

anstalten syntes tvivelsutan kunna förefalla väl stor i betraktande av det

beräknade relativt ringa platsantalet å anstalten. Den särskilda beskaffenheten

av det klientel, som skulle omhändertagas å anstalten, syntes emellertid nödvändiggöra

en större och mera kvalificerad personal, än som i allmänhet

vore erforderlig vid vanliga skyddshem. Disproportionen mellan antalet

elever och befattningshavare vid anstalten, som i förevarande fall ej syntes

kunna undvikas, komme givetvis att minskas, allteftersom anstalten utbyggdes

och beläggningens omfattning ökades. Anställande av personal syntes för

övrigt böra ske allenast successivt, i den mån behovet av arbetskrafter å

anstalten gjorde sig gällande.

Verksamheten vid anstalten skall enligt de sakkunnigas förslag ledas av

en styrelse, vilken i likhet med bland annat styrelse för kombinerat skoloch

yrkeshem bör bestå av ordförande och fyra andra ledamöter. Av dessa

bör en äga pedagogisk utbildning, en vara läkare samt en hava allmän praktisk

erfarenhet. Vidare hava de sakkunniga ansett böra stipuleras, att juridisk

sakkunskap skall vara företrädd i styrelsen.

Förslag till de örn- och nybyggnader vid Lövsta, som

skulle bliva erforderliga för anstaltsbyggnader och bostadshus för personal,

har i samråd med de sakkunniga utarbetats av arkitekten i järnvägsstyrelsen

B. Jonson.

Enligt detta förslag skulle för skolhemsavdelningen erfordras en skoloch

matsalsbyggnad, innehållande 3 skolsalar, var och en avsedd för 20 elever,

materialrum, 2 slöjdsalar, vardera för 12 å 15 elever, matsal för högst

40 elever jämte erforderliga kökslokaler, bostadslägenheter för biträdande

lärarinna — tillika husmoder — och för kökspersonal ävensom ett gästrum.

Vidare ägde avdelningen behov av en byggnad för gymnastik- och samlingssal.

I denna byggnad, som skulle vara gemensam för hela anläggningen,

borde även inrymmas lokaler för bad- och tvättinrättning. Därjämte erfordrades

4 elevhem, innehållande 2 sovsalar med plats för 3 elever i vardera,

rum för sköterska, rum för elev, dagrum, läsrum samt förråds- och tvättrum.

Slutligen inginge i förslaget uppförandet av två bostadshus, det ena innehållande

3 rum och kök samt hall för avdelningsföreståndare, tillika lärare,

det andra innehållande 2 rum och kök för assistent.

För arbetshemsavdelningen vore nödvändigt uppföra en byggnad för elevförläggning.

Denna byggnad skulle enligt förslaget innehålla sovrum för

elever, bestående av 14 enkelrum, 2 rum med plats för 3 elever i vartdera,

en sluten avdelning, bestående av 5 enkelrum, vaktrum, erforderliga förråd,

tvättrum m. m., skolsal, dagrum, läsrum, matsal med erforderliga kökslokalcr

med förrådsrum ävensom bostadsrum för husmoder samt för kökspersonal.

Vidare erfordrades för avdelningen en administrationsbyggnad.

För detta ändamål kunde enligt förslaget den nuvarande mangårdsbyggnaden

vid Lövsta disponeras. Denna byggnad avsåges skola innehålla expeditionsrum

för läkaren, kontorsrum för föreståndaren, rum för skrivbiträde,

gästrum samt bostad örn 3 rum och kök för föreståndaren. Därjämte

borde uppföras en byggnad för observations- och intagnings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

avdelning, vilken byggnad skulle innehålla sovsal för 3 elever, dubbelrum,

5 enkelrum, vaktrum, dagrum samt matrum med tekök. Denna byggnad

skulle jämväl innehålla erforderliga tvättrum, förrådsrum och dylikt,

expeditionsrum för läkaren, behandlingsrum, rum för skrivbiträde och rum

för psykologisk undersökning. I anslutning till denna observationsavdelning

skulle utrymme jämväl beredas för en sjukavdelning, bestående av sjuksal

för 5 elever, dubbelrum, isoleringsrum samt förråd och sköljrum jämte

bostadsrum för översköterskan. Vidare borde uppföras 7 bostadshus för

befattningshavare vid anstalten, därav ett bostadshus om 6 rum och kök för

läkaren. Enligt detta förslag skulle kostnaderna för byggnadsarbetena uppgå

till sammanlagt 911,000 kronor.

Slutligen erfordrades vissa ekonomibyggnader för jordbruket. För detta

ändamål förelåge dock ej behov av nybyggnader utan allenast vissa omändringar

och reparationer i syfte att modernisera dessa byggnader ävensom

anskaffande av en foderhiss. Kostnaderna för dessa ändringsarbeten m. m.,

till vilka förslag uppgjorts av jordbrukets elektrotekniska forskningsinstitution

i samråd med sakkunnigledamoten Treschow, hade beräknats till 6,700

kronor.

I anslutning till frågan örn Lövsta-anstaltens organisation hava de sakkunniga

uppmärksammat behovet av ändringar i stadgan

för skyddshemmen med hänsyn till anstaltens speciella funktioner.

Härutinnan anföra de sakkunniga:

Enär, såsom framginge av det anförda, den av de sakkunniga föreslagna

organisationen av anstalten i vissa avseenden avveke från vad som härutinnan

stadgats beträffande övriga skyddshem, skulle ett genomförande av de sakkunnigas

förslag påkalla vissa ändringar i stadgan för skyddshemmen. Med

hänsyn till de sakkunnigas förut angivna principiella ståndpunkt i fråga örn

omfattningen av den planerade anstaltens framtida uppgifter ävensom anstaltens

i flera hänseenden från de övriga skyddshemmen skilda organisation

hade de sakkunniga emellertid haft under övervägande, huruvida det

icke vore lämpligare, att erforderliga bestämmelser inflöte i ett för anstalten

utfärdat särskilt reglemente än att; den nya stadgan för skyddshemmen —

som ännu icke trätt i tillämpning — underkastades av en eventuell omorganisation

betingade ändringar. En dylik lösning förefölle också kunna innebära

fördelar i författningstekniskt avseende. I anledning härav hade de

sakkunniga avstått från att utarbeta något detaljerat förslag i ämnet utan

funnit, att därmed lämpligen borde anstå, tills beslut fattats i organisationsfrågan.

Yttranden.

Beräkningen av platsbehovet å psykopatanstalten samt förslaget om

anstaltens förläggning till Lövsta hava de hörda myndigheterna

antingen ansett sig sakna möjlighet att bedöma eller ock lämnat

utan erinran.

Domänstyrelsen framhåller i sistnämnda angelägenhet följande.

Styrelsen ville icke motsätta sig, att den på arrende till den 14 mars 1940

upplåtna delen av kronoegendomen Lövsta nr 1 från löpande arrendeperiods

utgång eller den tidigare tidpunkt, varom överenskommelse kunde träffas

med arrendatorn av egendomen, av statsverket disponerades för det av de

sakkunniga föreslagna ändamålet, så länge det ifrågasatta skyddshemmet därstädes

upprätthölles. Styrelsen förutsatte därvid i likhet med de sakkunniga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr W8.

att utan kostnad för domänfonden reglering skedde av de rättigheter och

skyldigheter, kronan ägde gentemot vederbörande arrendator. Beträffande den

till egendomen hörande skogsmarken syntes det styrelsen ur förvaltningssynpunkt

emellertid lämpligast, att denna helt bibehölles under styrelsen.

Det syntes icke vara rationellt, att för skötseln av denna skog två särskilda

förvaltningsorgan anlitades. Hinder borde icke möta mot att sådana anordningar

vidtoges, att anstaltens behov av husbehovsvirke i varje fall säkerställdes.

Det borde även vara möjligt att i första hand erbjuda anstaltens

klientel arbeten, som erfordrades för skogens behöriga skötsel.

Beträffande Lövstaförslagets övriga delar hava visserligen

vederbörande myndigheter anlagt avvikande synpunkter i

vissa avseenden, men i stort sett har förslaget jämväl härutinnan blivit föremål

för tillstyrkan.

Statskontoret finner sig mera allmänt böra framhålla följande:

Statskontoret hade med ledning av de i betänkandet lämnade uppgifterna

angående de arbetsuppgifter, som skulle åvila de olika befattningshavarna,

icke kunnat närmare bedöma storleken och lämpligheten i övrigt av den föreslagna

organisationen av skol- och arbetshemmen vid anstalten. De sakkunniga

hade emellertid uttalat, att anställande av personal borde ske allenast

successivt, i den mån behovet av arbetskrafter å anstalten gjorde sig gällande.

Statskontoret delade de sakkunnigas uppfattning om det lämpliga i en sådan

anordning och ville i anslutning därtill framhålla angelägenheten av att i

avvaktan på erfarenhet angående storleken av det personalbehov, som kunde

komma att uppstå, försiktighet iakttoges i fråga om beredande av fastare

anställning åt befattningshavarna. I varje fall syntes ordinarie tjänster icke

böra inrättas i vidare mån än det befunnes otvivelaktigt, att för framtiden

bestående behov därav bomme att föreligga. Enligt ämbetsverkets mening

kunde ifrågasättas, örn icke i avvaktan på närmare erfarenhet därutinnan hela

anstalten borde uppföras på extra stat.

Medicinalstyrelsen anser, att psykopatanstalten med hänsyn till dess arbetsuppgifter

och till den omständigheten, att den av de sakkunniga föreslagits

ställd under medicinsk ledning, lämpligen bör underställas medicinalstyrelsen.

Styrelsen kan icke dela de sakkunnigas mening, att anstalten icke bör intaga

en särställning i organisatoriskt avseende i förhållande till övriga skyddshem.

Styrelsen anför till stöd för sin ståndpunkt bland annat:

De sakkunniga sade sig hava räknat med att evakuering till sinnessjukvården

i viss omfattning bomme att äga rum, en omständighet, som enligt

styrelsens förmenande ytterligare underströke, att gränsdragningen mot den

egentliga sinnessjukvården bleve konstlad, i det sinnessjukvården till en

början beräknades skola tillhandahålla det antal platser å slutna specialavdelningar,

som komme att visa sig vara ofrånkomligt, intill dess en egen

sluten avdelning vid anstalten blivit organiserad under ett senare utbyggnadsskede.

För den av styrelsen sålunda hävdade uppfattningen talade slutligen, att

den föreslagna anstalten i sitt slutliga skick avsåges komma att bestå av ett

skyddshem för psykopater, en förvaringsanstalt för förminskat tillräkneliga

minderåriga förbrytare och slutligen av ett sinnessjukhus för omhändertagande

av straffriförklarade. Då det redan befunnits lämpligt avskilja de

sinnesslöa från skyddshemmen för att överföras till sinnesslövården, funne

styrelsen det lika naturligt, att även anstalten för övriga psykiskt abnorma

redan från början underställdes medicinsk myndighet. Den fullt utbyggda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

anstalten kunde icke till sina olika komponenter sortera under olika administrativa

myndigheter, nämligen socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen och

medicinalstyrelsen. Då den skulle handhava vården av i olika avseenden

psykiskt abnorma, borde den ock redan från början inrangeras bland rikets

sjukvårdsanstalter, detta så mycket mera som den även komme att få taga

vård örn vissa psykiskt abnorma, epileptiska gossar, som icke lämpligen borde

vårdas på epileptikeranstalt.

Yad angår de föreslagna anstaltsbyggnadernas planläggning

framhåller byggnadsstyrelsen följande:

Till remissakten hörande ritningsförslag till de avsedda byggnaderna gåve

styrelsen i stort sett icke anledning till erinran; dock borde vid deras vidare

utarbetande beaktas, att planen till gymnastiksalens källarvåning, som vore

mindre tillfredsställande, omarbetades, förslagsvis med ledning av skolöverstyrelsens

normalritningar till sådana lokaler ävensom att trappan och trapphallen

i observationsbyggnaden erhölle direkt dager.

Medicinalstyrelsen, som icke vore i tillfälle att uttala sig om de föreslagna

byggnadernas planläggning, har emellertid framhållit följande.

Yad beträffade den för den föreslagna anstalten framlagda organisationsplanen

ville styrelsen framhålla, att uppdelningen av skolhemsavdelningen

på 4 smärre byggnader med endast 6 å 8 elever i varje syntes styrelsen väl

ägnad att så långt möjligt differentiera elevernas vård och giva deras omgivning

önskvärd hemkaraktär. Därtill komme även att bidraga, att inom varje

sådant elevhem en vårdare skulle vara boende. Enligt utredningen vore

även ett rum för sköterska upptaget i planen inom varje byggnad. Styrelsen

hade under hand förvissat sig örn, att de sakkunniga i första hand tänkt sig,

att innehavarna av befattningarna i fråga skulle vara kvinnor. Styrelsen ville

dock framhålla, att beläggningen kunde bliva sådan, att ett eller flera av

dessa elevhem kunde komma att kräva manlig vårdare, i vilket fall bostad

för gift sådan måste beredas honom i eller invid hemmet.

Yad härefter angår personalens storlek, har medicinalstyrelsen

hävdat, att en viss ökning av den föreslagna personalstaten syntes ofrånkomlig.

Styrelsen har rörande detta spörsmål anfört:

Under hand hade styrelsen erfarit, att personaluppsättningen vid skolhemmet

beräknats med hänsyn till vid skyddshemmen tillämpade arbetstider. Då

emellertid en viss tillgång till avbytare för vårdpersonalen enligt styrelsens

förmenande alltid måste finnas tillgänglig, måste personalstaten ökas med

hänsyn därtill.

Yad anginge arbetshemmet, ville styrelsen först erinra örn att detta planerats

såsom ett observations- och upptagningshem med 10 platser och en

egentlig arbetshemsavdelning om 25 platser, vartill komme en avdelning för

sängliggande sjuka, beräknad för 8 platser. I avseende å sistnämnda avdelning

ville styrelsen — med hänsyn till vad styrelsen anfört örn vård av å

skyddshemmen befintliga tuberkulösa elever å ifrågavarande anstalt — framhålla,

att den planerade sjukavdelningen icke kunde tillgodose detta nya krav.

Vid anstaltens definitiva utformning måste nödig hänsyn därtill tagas. Enligt

utredningen skulle den närmaste ledningen av observationsavdelningen och

sjukavdelningen handhavas av en avdelningssköterska. Till hennes hjälp

hade beräknats 3 skötare. Observationsavdelningen måste enligt styrelsens

förmenande organiseras som en övervakningsavdelning med permanent tillsyn

natt och dag. Ehuru styrelsen icke haft tillfälle taga del av ritningarna och

sålunda ej kunnat göra sig en bestämd uppfattning örn de i dessa avdel
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

ningar ingående olika lokaliteternas inbördes placering, ansåge styrelsen sig

dock med bestämdhet kunna hävda, att personalen vore för knappt beräknad.

Därtill komme, att de sakkunniga icke hade tagit hänsyn till skälig arbetstidsbegränsning,

en omständighet som ytterligare underströke, att personalen

icke vore tillräcklig.

I fråga örn anstaltschefens utbildning och löneförmåner

framgår av de avgivna yttrandena bland annat följande.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till vad de sakkunniga anfört rörande behörighetsvillkoren

men vill dock framhålla, att jämväl en viss utbildning i

pediatrik synes styrelsen värdefull.

Beträffande löneförmånerna anför statskontoret:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle befattningen såsom anstaltens chef

— vilken skulle vara läkare med särskild psykiatrisk skolning — i likhet med

överläkare av 2:a klass vid statens sinnessjukhus inplaceras i lönegraden

B 28 och därutöver åtnjuta förmånen av fri bostad. För den sålunda föreslagna

lönen skulle anstaltschefen enligt förslaget vara skyldig att utan särskild

ersättning stå till föfogande som läkare för eleverna vid Stockholms

stadsmissions skyddshem Skarvik-Tallåsen för själsligt abnorma flickor, varvid

stadsmissionen efter därom träffad överenskommelse skulle lämna statsverket

gottgörelse för denna vård. Därjämte hade de sakkunniga funnit det

vara en lämplig anordning, att chefen för anstalten jämväl skulle tjänstgöra

som psykiatrisk rådgivare åt skyddshemsinspektören. För sistnämnda uppdrag

skulle han äga uppbära ett särskilt arvode, vilket enligt de sakkunnigas

mening borde bestämmas till 2,000 kronor för år.

Statskontoret hade icke något annat att erinra beträffande avlöningsförmånerna

åt anstaltens chef än att det syntes ämbetsverket kunna ifrågasättas,

örn icke befattningen såsom psykiatrisk rådgivare åt skyddshemsinspektören

borde utan särskild gottgörelse förenas med chefstjänsten och att särskilt

arvode i stället borde få utgå till anstaltschefen för den av honom lämnade

läkarvården vid stadsmissionens skyddshem Skarvik-Tallåsen. Därigenom

skulle vinnas, att samtliga arbetsuppgifter, som ålåge anstaltschefen i tjänsten,

hade statlig karaktär. Förutsättning för en dylik anordning borde dock vara,

att den gottgörelse, som stadsmissionen skulle hava att gälda för den lämnade

läkarvården vid nämnda skyddshem för flickor, ungefärligen komme att svara

mot det arvode å 2,000 kronor, som ansetts skäligt för uppdraget att vara

rådgivare åt skyddshemsinspektören. I annat fall syntes förevarande spörsmål

böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga

föreslagit.

Skolöverstyrelsen finner självfallet, att anstalten bör till sitt förfogande

hava en läkare med psykiatrisk utbildning. Styrelsen fortsätter:

Huruvida denna befattningshavare jämväl borde bekläda posten som anstaltens

chef, syntes emellertid kunna diskuteras. Även för denna anstalt

syntes kunna tänkas en sådan anordning, som de sakkunniga föreslagit i fråga

örn uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa gossar å Salbohed, nämligen

att anstalten, utan att föreståndaren vore medicinskt utbildad, genom

en vid densamma mot visst arvode anställd läkare hade tillgång till såväl

psykisk omvårdnad som kroppssjukvård. Då Lövstaanstalten i högre grad

än Salbohedanstalten måste anses komma att få karaktären av ett sjukhem

för själsligt abnorma, syntes den förra visserligen vara i större behov av en

läkares ständiga övervakande. Enligt överstyrelsens mening borde det dock

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 198.

undersökas, om icke detta övervakande skulle kunna med tillräcklig effektivitet

åstadkommas, utan att läkaren därigenom bleve bunden vid anstalten

såsom dess föreståndare. De sakkunniga ansåge själva, att läkaren-chefens

åligganden icke skulle av honom kräva full sysselsättning, tydligtvis med

hänsyn till det förhållandet, att närmast under honom skulle vara anställda

två avdelningsföreståndare, en för skolhemmet, tillika lärare, samt en för

arbetshemmet, tillika redogörare. Fördenskull hade de sakkunniga tänkt

sig, att anstaltschefen jämväl skulle kunna stå till förfogande såsom läkare

för eleverna vid det omkring 5 kilometer från Lövsta belägna skyddshemmet

för själsligt abnorma flickor, Skarvik-Tallåsen, som alltså härför skulle till

staten utgiva skälig ersättning, vilken kunde möjliggöra befattningens placering

i lönehänseende till jämställdhet med överläkare av andra klass vid

statens sinnessjukhus eller lönegrad B 28. Överstyrelsen ville icke betvivla,

att en dylik tjänsteförening i praktiken kunde visa sig lämplig och hade intet

att invända mot vare sig denna anordning eller den föreslagna löneplaceringen

med till densamma hörande ytterligare förmåner, allt under förutsättning,

att anordningen med läkaren som anstaltschef visade sig vara den i detta

fall ändamålsenligaste.

Lönenämnderna hava beträffande anstaltschefens löneställning anfört

följande.

Det borde i förevarande sammanhang erinras, att såsom chef för den

ojämförligt mycket större Vilhelmsroanstalten —- med 220 platser och omkring

100 befattningshavare — av medicinalstyrelsen föreslagits en överläkare

av 3:e klass i lönegraden B 27. Huruvida en dylik skillnad i löneställningen

mellan nämnda båda befattningshavare kunde anses sakligt motiverad, undandraga

sig emellertid lönenämndernas bedömande. Lönenämnderna hade även

funnit tveksamt, huruvida icke uppdraget såsom rådgivare åt skyddshemsinspektören

borde utan särskild ersättning för uppdraget ingå i befattningshavarens

ordinarie tjänsteåligganden.

Beträffande den övriga anstaltspersonalens löneförmåner

och kompetens hava några myndigheter framställt vissa

erinringar mot de sakkunnigas förslag. Sålunda framhåller statskontoret:

Inplaceringen i lönegraden B 20 av avdelningsföreståndare vid skolhemmet

kunde måhända giva anledning till tvekan. Med hänsyn till vikten av att för

ifrågavarande befattning förvärva verkligt kvalificerad innehavare ville ämbetsverket

emellertid icke göra erinran mot den föreslagna lönegradsplaceringen.

Däremot ansåge sig statskontoret böra ifrågasätta, huruvida vårdarna

borde hänföras till så hög lönegrad som den av do sakkunniga föreslagna

(B 8). För egen del ville ämbetsverket förorda lönegraden B 7, vilket

skulle innebära att de placerades en lönegrad högre än skötare vid statens

sinnessjukhus.

I fråga örn den föreslagna organisationen av arbetshemmet ville statskontoret

uttala, att tillräckliga skäl knappast syntes föreligga för anställande

av ett kameralbiträde i lönegraden B 8. För utförande av de arbetsuppgifter,

som kunde komma att åvila ifrågavarande biträde åt redogöraren vid anstalten,

syntes det icke vara erforderligt att anställa biträde i högre lönegrad än B 4

eller högst i kanslibiträdesgraden B 7.

Vidare syntes avdelningssköterskan knappast böra placeras mer än en

lönegrad högre än Översköterska vid statens sinnessjukhus. Då sistnämnda

befattningshavare tillhörde lönegraden B 6, borde alltså avdelningssköterskan

vid arbetshemmet enligt statskontorets mening inordnas i lönegraden B 7.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ta proposition nr 198.

Medicinalstyrelsen har jämväl uppmärksammat vårdarnas förhållandevis

gynnsamma lönevillkor men finner dessa skäliga med hänsyn till de speciella

förhållandena.

Pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen framhåller, att elevmaterialet

vid anstalten bomme att utgöras av intellektuellt normalt begåvade

barn, i allmänhet över de första skolåren, varför undervisningen i

stort sett bomme att ligga på folkskolestadiet. Samtliga lärarkrafter borde

således vara folkskollärare med god erfarenhet och utbildning på det

abnormpedagogiska området. Vidare anser inspektören, att konkurrensen

örn lärarplatserna borde stå öppen för manliga och kvinnliga lärare.

Detsamma borde gälla örn befattningarna såsom vårdare och skötare, dock

så att övervägande manliga befattningshavare placerades vid arbetshemmet

och övervägande kvinnliga vid skolhemmet. Slutligen har inspektören —

med hänsyn till det förhållandet, att elevmaterialet vore särskilt svårartat och

att de föreslagna lärartjänsterna vore förenade med annan befattning —

ansett skäligt, att befattningshavarna placerades i något högre lönegrad än

vanliga folkskollärare.

Skolöverstyrelsen yttrar, att den föreslagna befattningen såsom avdelningsföreståndare

vid skolhemmet som regel borde besättas med manlig innehavare.

I fråga örn de två biträdande lärarinnor, vilka tillika skulle vara

husmödrar, framhåller överstyrelsen, att meningen syntes vara, att dessa befattningshavare

med placering i lönegrad B 11 skulle vara småskollärarinnor,

tydligen med någon husmodersutbildning. Överstyrelsen har såsom motivering

för befattningshavarnas placering i högre lönegrad anfört följande.

Då de barn, som skulle komma att undervisas vid denna anstalt, förutsattes

vara i intellektuellt hänseende jämställda med normala barn eller i

varje fall icke underlägsna s. k. hjälpklassbarn, syntes de ock böra erhålla

en undervisning, som svarade mot vanlig folkskola eller hjälpskola och sålunda

meddelas av examinerade folkskollärare. Visserligen syntes det kunna

förutsättas, att minst dylik kompetens komme att innehavas av skolhemmets

föreståndare, som även skulle meddela undervisning, men då han näppeligen

syntes kunna taga hand örn hela folkskolestadiet borde åtminstone den ena av

lärarinnorna — helst båda — hava folkskollärarkompetens. Det vore desto

egendomligare, att de sakkunniga icke uttalat sig härför, som de i fråga örn

Salbohed — där endast sinnesslöundervisning skulle förekomma —• räknat med

att för en lärarinnetjänst skulle kunna bliva anställd person med folkskollärarkompetens,

som i så fall enligt deras förslag borde placeras i lönegrad B 18.

överstyrelsen ifrågasatte alltså, att båda eller åtminstone en av de vid den

föreslagna anstalten å Lövsta anställda lärarinnorna, tillika husmödrar, skulle

vara examinerade folkskollärarinnor med husmoderutbildning och placeras i

lägst lönegrad B 18. Att dessa befattningar skulle, såsom den pedagogiska

inspektören för sinnesslöundervisningen föreslagit, kunna besättas även med

manliga innehavare, syntes med hänsyn till den husmoderliga bisysslan knappast

lämpligt.

Innan lönenämnderna närmare inginge på en detaljgranskning av förslaget

i nu ifrågavarande delar, hava lönenämnderna velat framhålla, att beröringspunkter

i fråga örn befattningshavarnas anställnings- och avlöningsförhållanden

förefunnes mellan å ena sidan de nu ifrågasatta anstalterna samt å

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts proposition >ir 198.

andra sidan vissa andra anstalter, beträffande vilka lönenämnderna på sistone

haft att avgiva yttranden. Lönenämnderna anföra vidare:

Lönenämnderna ville i sådant hänseende erinra örn nämndernas gemensamma

utlåtande den 11 januari 1938 angående förslag till statens övertagande

av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka ävensom örn undervisningsväsendets

lönenämnds yttranden den 27 november 1937 angående anslag till

skyddshemsverksamheten för budgetåret 1938/1939 samt den 4 december 1937

angående förslag örn ändrade avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid

statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa gossar och flickor. Lönenämnderna

ville understryka önskvärdheten av att befattningshavarnas löneställning

och tjänstebenämningar bestämdes efter enhetliga principer vid de olika

slag av anstalter, vilkas organisatoriska förhållanden i olika sammanhang för

närvarande vore föremål för statsmakternas prövning.

Vad härefter anginge utredningsmännens förslag till lönestater för de

ifrågasatta anstalterna, ville lönenämnderna till en början framhålla, att ordinarie

anställning icke borde erhållas, utan att befattningshavarens lämplighet

för tjänsten blivit vederbörligen prövad. I sådant hänseende syntes, i

likhet med vad som i allmänhet gällde vid statens sinnessjukhus, böra krävas

minst två års praktisk tjänstgöring med likartade arbetsuppgifter som de,

vilka ankomme på innehavaren av den ordinarie tjänsten. I detta sammanhang

ville lönenämnderna även framhålla, att det syntes böra övervägas, huruvida

icke en del av de föreslagna befattningarna åtminstone tillsvidare skulle kunna

inrättas såsom extra ordinarie tjänster.

Befattningen såsom yrkeslärare hade de sakkunniga, under hänvisning till

motsvarande förhållanden vid yrkeshemmen, placerat i lönegraden B 12. Lönenämnderna

anföra härom:

I anledning därav ville lönenämnderna erinra örn att undervisningsväsendets

lönenämnd i sitt yttrande den 27 november 1937 rörande skyddshemmen

givit uttryck åt den uppfattningen, att för hantverksmästarna en placering

i lönegraden B 10 vore fullt tillräcklig. Därvid hade nämnden framhållit, att

i sistsagda lönegrad vore upptagna såväl yrkesmästare av l:a klass vid fångvårdsstaten

som hantverksföreståndare av l:a klass vid statens sinnessjukhus.

Under hänvisning till det anförda ville lönenämnderna förorda, att yrkeslärare

vid den ifrågasatta psykopatanstalten placerades i lönegraden'' B 10.

I övrigt hava lönenämnderna i hithörande angelägenheter gjort följande

påpekanden.

Den föreslagna befattningen såsom vårdare, tillika arbetsledare, i lönegraden

B 10 syntes lämpligen böra benämnas allenast arbetsledare. Samma

benämning hade undervisningsväsendets lönenämnd förordat i sitt yttrande

rörande skyddshemmen för en föreslagen befattning såsom assistent och

arbetsledare (B 10) vid skolhem för gossar.

För de göromål, som av utredningsmännen avsetts för kameralbiträdet

(B 8), ansåge lönenämnderna med hänsyn till anstaltens storlek tillräckligt

med ett kanslibiträde i lönegraden B 7.

I anledning av förslaget örn inrättande av en särskild befattning såsom

avdelningssköterska i lönegraden B 8, ville nämnderna påpeka, att vid läroanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte funnes en särskild överskötersketjänst

i lönegraden B 7 med i viss mån jämförliga arbetsuppgifter.

Med hänsyn till att avdelningssköterskan vid psykopatanstalten borde vara

utbildad i allmän sjukvård ävensom äga behörighet till befattning som Översköterska

vid statens sinnessjukhus, hade lönenämnderna likväl icke velat

påyrka någon ändring av utredningsmännens förslag i förevarande avseende.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

29

Departementschefen.

När det gäller frågan om anstaltens organisation och beräkningen av det

erforderliga platsbehovet, finner jag de sakkunnigas ställningstagande välgrundat.

Vid remissbehandlingen har förslaget också i stort sett funnits tillfredsställande

utformat.

Då jag — vad till en början angår anstaltens förläggning —- ansluter mig

till tanken på ett utnyttjande för ändamålet av kronoegendomen Lövsta, anser

jag mig dock böra biträda domänstyrelsens uppfattning att den till egendomen

hörande skogsmarken lämpligen tills vidare bibehålies under styrelsens förvaltning.

Jag förutsätter emellertid härvid, att tillgång till husbehovsvirke säkerställes

samt att anstaltens klientel i första hand anlitas för nödvändiga arbeten

vid skötseln av den för anstaltens behov disponerade skogsmarken. För övrigt

torde det få ankomma på domänstyrelsen att vidtaga de åtgärder, som bliva

erforderliga för egendomens upplåtelse åt anstalten.

I sitt yttrande över förslaget har medicinalstyrelsen ansett anstalten lämpligen

böra underordnas styrelsen. Även örn en sådan anordning från rent

medicinska synpunkter må synas näraliggande, kan man icke bortse från att

därav skulle följa bestämda olägenheter med hänsyn till skyddshemsorganisationen.

Den föreslagna centralanstalten måste nämligen i första hand framstå

såsom en betydelsefull del av sagda organisation och kan därför svårligen

lösbrytas ur detta sammanhang. Jag tvekar under dessa omständigheter icke

att giva min anslutning till de sakkunnigas förslag i denna punkt.

Vad härefter angår anstaltsbyggnadernas planläggning, synes annan erinran

ej vara att göra än som framgår av byggnadsstyrelsens yttrande i denna del.

Av styrelsen ifrågasatta jämkningar beträffande gymnastiksalen samt observationsbyggnaden

synas sålunda böra beaktas vid förslagets vidare utarbetande.

Medicinalstyrelsens farhågor för att den av de sakkunniga föreslagna personalen

icke skulle komma att visa sig tillräcklig synas överdrivna, även örn

hänsyn tages till den ökning av anstaltens klientel, som inträder, därest jämväl

skyddshemmens tuberkulösa elever -— såsom medicinalstyrelsen enligt min

mening med visst fog föreslagit — skulle beredas vård å anstaltens sjukavdelning.

Vidare finner jag i likhet med de sakkunniga starka skäl tala för att anstalten

ledes av en psykiatriskt särskilt utbildad läkare. Skolöverstyrelsens

betänkligheter härutinnan kan jag sålunda ej dela. Lämpligen bör chefen

hava till åliggande att jämväl vara psykiatrisk rådgivare åt skyddshemsinspektören.

På sätt statskontoret framhållit, bör alltså särskild gottgörelse ej utgå

till läkaren i sistnämnda egenskap. Däremot bör skäligt arvode tillförsäkras

läkaren för meddelad sjukvård vid skyddshemmet Skarvik-Tallåsen.

Såsom jag i samband med kostnadsfrågan skall närmare beröra, torde

anstalten icke kunna beräknas träda i verksamhet förrän tidigast den 1 januari

1940. Vid sådant förhållande lär det icke böra ifrågakomma att nu taga slutlig

ställning till spörsmålet örn anstaltspersonalens tjänsteställning samt placering

i lönehänseende. Härmed bör anstå tills frågan örn pcrsonalstaten kommer

under omprövning. Jag kan alltså nu begränsa mig till att uttala, att jag finner

sakkunnigförslaget i stort sett väl avvägt, ehuru i vissa punkter skäl torde

förefinnas för någon jämkning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa gossar.

De sakkunniga.

I fråga om platsbehovet vid den föreslagna uppfostringsanstalten

för vanartade sinnesslöa gossar hava de sakkunniga anfört följande.

Vad beträffade vården av vanartade sinnesslöa kunde å Salbohedanstalten

för närvarande mottagas omkring 50 elever. Ett genomförande av de sakkunnigas

framställda förslag, att sinnesslöa icke vidare skulle vårdas å

skyddshem, komme givetvis att hava till följd, att åtskilliga av dem, som för

närvarande placerades å skyddshem, i stället intoges å sinnesslöanstalt.

På grunder, som i det föregående anförts, kunde man utgå ifrån, att av nyssberörda

klientel en betydande del komme att kunna vårdas å de vanliga sinnesslöanstalterna.

Å andra sidan finge man förutsätta, att en annan del tillhörde

den typ, som borde omhändertagas å uppfostringsanstalt för vanartade

sinnesslöa. Då såsom villkor för intagning å sådan uppfostringsanstalt

gällde, att den sinnesslöe tidigare vistats å vanlig sinnesslöanstalt, borde såsom

de sakkunniga i ett annat samband framhållit, från vederbörandes sida

hinder icke få resas mot en, låt vara kortvarig, intagning å sådan sinnesslöanstalt

av sinnesslö, som i hemmet eller annorstädes utanför anstalt ådagalagt

vanart. Dock borde i undantagsfall särskilt svårbehandlade barn efter

utlåtande av läkare kunna intagas i anstalt för vanartade sinnesslöa, utan

att tidigare anstaltsvistelse ägt rum. Eör möjliggörande härav krävdes ändring

i gällande reglemente för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa.

För ett mera exakt bedömande av det ökade platsbehovet å anstalten för

vanartade sinnesslöa syntes säkra hållpunkter saknas. Antalet till intagning

å Salbohed anmälda barn, som i brist på utrymme icke kunde mottagas å

anstalten, hade med nu tillämpad praxis blivit relativt ringa. Ett genomförande

av de sakkunnigas förslag syntes emellertid komma att kräva en icke

oväsentlig ökning av platsantalet. Försiktigheten syntes dock bjuda, att

denna ökning tills vidare begränsades till 30 platser, varigenom sammanlagda

antalet platser på anstalten skulle bliva 80.

Salbohedanstaltens lämplighet som förläggning av

den sålunda utvidgade uppfostringsanstalten finna de sakkunniga uppenbar.

Denna utväg skulle enligt de sakkunnigas mening innebära det mest rationella

och även billigaste sättet för tillgodoseende av vårdbehovet för nu ifrågavarande

klientel. Anstalten har också, såvitt de sakkunniga kunnat finna,

visat sig på ett tillfredsställande sätt fylla sin för närvarande mera begränsade

uppgift å förevarande vårdområde.

I detta samband torde jag lämpligen böra återgiva vissa av de sakkunniga

sammanställda uppgifter rörande den nuvarande anstalten

å Salbohed.

Vid 1921 års riksdag beslöts inrättandet från och med år 1922 av en statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed i Västmanlands

län (skrivelse nr 277). Anstalten, för vilken Kungl. Maj:t den 9 november

1922 utfärdade reglemente (nr 525), började beläggas den 25 i samma månad.

Enligt reglementet har anstalten till ändamål att meddela uppfostran,

undervisning och vård åt sådana sinnesslöa minderåriga gossar, vilka äro

eller varit intagna i statsunderstödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller

fallandesjuka men av vederbörande läkare eller inspektör förklarats vara

olämpliga för samlivet i sådan anstalt på grund av vanart, benägenhet att

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majit» proposition nr 198.

rymma, häftigt lynne, våldsamhet eller annan liknande orsak. Sinnesslöa

minderåriga, som äro eller varit intagna i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt,

mottagas även å anstalten. Icke sinnesslö minderårig, som är

eller varit intagen i statsunderstödd uppfostringsanstalt för fallandesjuka

men på sätt nyss nämndes förklarats vara olämplig för samlivet därstädes,

må tills vidare också intagas i anstalten. Jämväl sinnesslö eller fallandesjuk,

som ej längre är minderårig, må intagas i anstalten, när särskilda skäl

därtill äro (§ 1). Utbildningen å anstalten, vilken bör i största möjliga mån

anpassas efter de särskilda elevernas förutsättningar, skall i första rummet

avse dessas övning till arbetsduglighet i jordbruk, hantverk och träslöjd.

Därjämte skola eleverna erhålla undervisning i sådana skolämnen, som kunna

anses vara av särskild betydelse för utveckling av deras intellektuella anlag

och för deras moraliska fostran samt i vissa övningsämnen (§ 7).

Gällande avlöningsstat för anstalten, som ännu icke uppförts på ordinarie

stat, upptager 1 föreståndare, 1 lärare, 1 lärarinna, 1 räkenskapsförare, 2

vårdare, 2 arbetsledare, 1 vaktmästare och 1 husmoder. Den ene arbetsledaren

är tillika trädgårdsmästare.

Avlöningen till förenämnda personal utgår enligt äldre grunder i form av

lön, tjänstgöringspenningar, vissa förmåner in natura ävensom tillfällig löneförbättring.

Härtill kommer dyrtidstillägg.

Utöver ovanberörda personal finnas vid anstalten 1 befallningsman, 1

ladugårdsföman, 1 nattvakt, 3 jordbruksarbetare, 1 chaufför, 1 tvätterska, 1

sömmerska, 1 kokerska och 2 köksbiträden.

Vidare är vid uppfostringsanstalten anställd en läkare.

Anstaltens verksamhet ledes av en styrelse, bestående av ordförande och

fyra ledamöter, som utses av Kungl. Majit på förslag av skolöverstyrelsen.

Av styrelsens ledamöter bör en äga pedagogisk erfarenhet, en vara läkare

med psykiatrisk utbildning samt en hava erfarenhet av jordbruk.

Elevantalet vid anstalten utgör för närvarande 56. Av dessa hava 6 utackorderats

i enskilda hem och bo sålunda utanför anstalten.

Undervisning försiggår i sinnesslöskola och för sinnesslöa avpassad fortsättningsskola.

Av eleverna äro 26 skolelever, därav 6 i fortsättningsskolan.

Enligt vad som framgår av en från anstaltens föreståndare till de sakkun

niga avlämnad promemoria finnas för närvarande vid anstalten följande

elevhem och övriga byggnader:

I. Elevhem av trä i en våning med inredd vind. Bottenvåningen innehåller

matsal med diskkök, 2 dagrum, snyggningsrum, badrum, pannrum, 7

sovrum, med plats för cirka 40 bäddar, isoleringsrum och 2 verkstadsrum.

Vindsvåningen innehåller 1 sovrum med 9 bäddar, 2 skolsalar med materialrum,

1 sjukrum, 1 klädrum med linneförråd samt 1 badrum för personal.

Källarvåning saknas.

II. Köksbyggnad av trä i 2 våningar jämte vindsvåning. Bottenvåningen

innehåller kök för hela anstalten, matrum för personal, förrådsrum, slöjdsal

samt 1 rum för virkesförråd. övre våningen innehåller 1 syrum, 1 vävrme,

4 bostadsrum för kvinnlig personal, hall samt ett mindre expeditionsrum

för husmodern. Vindsvåningen innehåller 3 förrådsrum och 2 enkelrum.

III. Nödiga lantbruksbyggnader (nyuppförda).

IV. 1 bostadshus inrymmande 1 föreståndarebostad om 4 rum och kök,

1 lärarebostad om 3 rum och kök, 1 bostad för lärarinna om 2 rum och kokvrå

samt tillräckliga kontorslokaler.

V. 1 bostadshus för vårdare innehållande 2 rum och kök.

VI. 3 bostadshus för jordbrukspersonal.

Därtill komma smedja, förrådshus feit'' ved samt frukt- och grönsakskäl]are

för trädgårdens behov.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 1U8.

Rörande den utvidgade anstaltens ökade behov av lokaler hava

de sakkunniga anfört följande.

Såsom nämnts, skulle anstalten till en början utbyggas till sådan vårdkapacitet,

att å densamma kunde mottagas 80 elever. Av elevmaterialet syntes

hälften förutsättas komma att utgöras av skolelever och andra hälften av

en äldre grupp. Å anstalten borde i anledning härav inrättas två för de

olika elevkategorierna avsedda, skilda avdelningar eller en skolhemsavdelning

och en arbetshemsavdelning, vardera omfattande 40 elevplatser. Skolhemmet

syntes kunna inrymmas i den nuvarande elevförläggningen, medan

för arbetshemmet borde uppföras en ny byggnad, vilken även skulle innehålla

för anstalten gemensamma ekonomilokaler såsom matsalar, köksavdelning

samt dessutom bostadsrum för anstaltens kvinnliga personal.

Vartdera hemmet borde innehålla erforderliga sovrum. I skolhemmet sammanfördes

eleverna i sovrum med högst 6 elever i varje rum. Arbetshemseleverna

förlädes huvudsakligen i enkelrum. För varje avdelning borde avses

dagrum jämte övriga nödiga utrymmen. Därjämte borde i elevbyggnaden

inrymmas vissa arbetslokaler.

Ytterligare syntes böra uppföras en byggnad, inrymmande anstaltens

gymnastik- och samlingssal.

Förslag till de örn- och nybyggnader vid Salbohed, som betingades av

omorganisationen, hade uppgjorts av anstaltens föreståndare samt sedermera

i samråd med de sakkunniga överarbetats av arkitekten Jonson. I detta förslag

har hänsyn tagits till de önskemål, som de sakkunniga sålunda framhållit

i fråga örn de båda hemmens planläggning. Ytterligare framgår av förslaget

följande.

I skolhemsavdelningen skulle anordnas tvättrum, snyggningsrum, 2 dagrum,

klädrum, sjukrum och isoleringsrum. Den befintliga vindsvåningen

bibehölles i nuvarande skick med 2 skolsalar samt material- och förrådsrum.

Nybyggnaden för arbetshemmet borde uppföras i två våningar jämte

källarvåning. I övre våningen inreddes sovrum, fördelade på dels sovrum

med plats för 3 bäddar i vartdera, dels ock enkelrum. Till avdelningen hörde

tvättrum och klädrum. I bottenvåningen inreddes 2 matsalar, en för vartdera

hemmet, jämte köksavdelning, vidare dagrum och läsrum för arbetshemmet,

4 enkelrum för kökspersonal samt enkelrum med alkov för husmodern.

I vindsvåningen borde inrättas 2 gästrum samt syrum och förrådsrum.

Källarvåningen skulle innehålla förrådsrum, värmecentral, bagarstuga,

tvättstuga samt badavdelning för såväl elever som personal.

Gymnastik- och samlingssalen borde vidare förses med avklädningsrum och

duschavdelning. Gymnastikbyggnaden har i förslaget planerats i överensstämmelse

med motsvarande byggnad vid de statliga skyddshemmen.

Slutligen upptager förslaget uppförande av 7 enfamiljshus för personal,

därav ett örn 3 rum och kök för lärare. De övriga innehålla 2 rum och kök.

Den nuvarande köksbyggnaden har i förslaget omändrats till 2 bostadslägenheter

om 2 rum och kök för jordbrukspersonalen.

Den föreslagna utökningen av anstaltens vårdkapacitet kan — framhålla

de sakkunniga vidare — självfallet icke genomföras utan att viss, däremot

svarande personal nyanställes. De sakkunniga anföra härom:

Vid övervägande av detta spörsmål hade de sakkunniga funnit, att en relativt

obetydlig personalökning skulle påkallas vid genomförande av de sak
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 198.

kunnigas förslag. Berörda ökning syntes sålunda kunna begränsas till 5

tjänstemän, nämligen 1 lärare, 3 arbetsledare, tillika yrkeslärare, samt 1 vårdare,

tillika arbetsledare. Genom viss av de sakkunniga tänkt omändring av

köksanläggningen skulle å andra sidan av den nuvarande arbetspersonalen

1 köksbiträde kunna indragas.

Innehavaren av den nya lärarbefattningen skulle utom fullgörande av

undervisning vid skolhemmet, tjänstgöra såsom föreståndarens assistent samt

i denna egenskap vara föreståndaren behjälplig vid den allmänna tillsynen

å anstalten.

Arbetsledarna skulle handhava ledningen av elevernas sysselsättning och

utbildning i de yrkesgrenar, som vore företrädda å anstalten.

Vårdarnas uppgift skulle vara att hava den närmare tillsynen över eleverna

och handleda dem vid deras sysselsättning i lättare hantverksgrenar samt i

övrigt medverka i fostringsarbetet. Av vårdarna syntes 2 böra avses för vartdera

hemmet.

Arbetshemmets elever borde sysselsättas i olika yrkesgrenar, varvid vikt

lades uppå, att eleverna erhölle arbetsduglighet och praktisk färdighet. Deras

sysselsättning borde också väljas så, att den kunde bliva till största möjliga

gagn för anstalten. De yrkesgrenar, som därvid närmast borde komma i

fråga, syntes vara snickeri, skomakeri, trädgårds- och jordbruksskötsel.

Å lönestat för anstalten skulle enligt de sakkunniga således uppföras

1 föreståndare, 2 lärare, 1 lärarinna, 1 räkenskapsförare och redogörare, 5

arbetsledare, tillika yrkeslärare, 4 vårdare, tillika arbetsledare, och 1 husmoder,

tillika biträdande lärarinna. De sakkunniga fortsätta:

Vidare vore viss arbetspersonal behövlig. Den för jordbrukets skötsel

erforderliga personalen syntes i likhet med vad för närvarande vore fallet

böra avlönas av inkomsterna från jordbruket.

Slutligen borde vid anstalten fortfarande vara anställd en läkare. Läkaren,

som syntes böra handhava såväl klientelets psykiska vård som kroppssjukvården

vid anstalten, borde äga särskild psykiatrisk skolning. Till läkaren

syntes böra utgå visst arvode för år, vilket lämpligen kunde bestämmas till

1,500 kronor.

Beträffande personalens löneförmåner anföra de sakkunniga

följande.

Vad beträffade befattningshavarnas placering i löneavseende syntes föreståndaren

med hänsyn till de med motsvarande befattning nu förenade

avlöningsförmånerna ävensom anstaltens ökade omfattning och svårskötthet

böra placeras i lönegraden B 25. De båda lärartjänsterna syntes i betraktande

av de krävande göromål, som komme att åvila lärarna, särskilt det ansträngande

arbetet med tillsyn av eleverna, i löneavseende böra jämställas

med lärarbefattning vid blindundervisningen samt sålunda inordnas i lönegraden

B 20. Lärarinnan, vilken förutsattes hava utbildning som sinnesslöeller

småskollärarinna, borde, i likhet med motsvarande befattningshavare

å Lövsta, placeras i lönegraden B 11. Därest emellertid för tjänsten anställdes

person med folkskollärarekompetens, syntes avlöningen böra beräknas

efter lönegraden B 18. Befattningen såsom räkenskapsförare och redogörare

syntes närmast böra jämställas med befattning såsom bokhållare vid statens

sinnessjukhus samt i likhet med dylik befattning hänföras till lönegraden

B 15. Arbetsledare, tillika yrkeslärare, borde med utgångspunkt, bland

annat, från de med motsvarande befattning nu förenade löneförmånerna

placeras i lönegraden B 10. I fråga örn vårdarna, tillika arbetsledare, hade de

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 198. 576 38 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr ID8.

sakkunniga visserligen funnit, att dessa i avseende å sina åligganden närmast

bleve jämförliga med skötare vid statens sinnessjukhus. I betraktande

emellertid därav, att vårdarna jämväl skulle få till uppgift att handleda elevernas

sysselsättning i vissa hantverksgrenar samt biträda med deras fostran,

hade de sakkunniga ansett sig kunna förorda, att vårdarna, tillika arbetsledare,

inordnades i lönegraden B 8. Husmodern borde, liksom förutsatts

rörande motsvarande befattningshavare vid Lövsta, placeras i lönegraden

B 11.

I enlighet härmed hava de sakkunniga uppgjort följande sammanställning,

varvid lönebeloppen beräknats efter högsta löneklass å A-ort.

Befattning. Lönegrad. Lön.

1 föreståndare ............................................................ B 25 8100

1 lärare ..................................................................... B 20 5,880

1 » ..................................................................... B 20 5,880

1 räkenskapsförare och redogörare ................................. B 15 4,560

1 lärarinna .................................................................. Bil 3^240

1 husmoder, tillika biträdande lärarinna ......................... B 11 3,240

1 arbetsledare, tillika yrkeslärare ................................. B10 3,240

4 » > » » ................................. B10 12,960

1 vårdare, tillika arbetsledare ....................................... B 8 2,880

3 » > » » ....................................... B 8 8,640

Summa kronor 58,620

I samband med förslaget örn Salboheds ändrade organisation hava de

sakkunniga slutligen till behandling förehaft frågan örn införande av b egränsning

av tiden för elevs vistelse å anstalten. De

sakkunniga framhålla härutinnan:

För närvarande vöre icke, i motsats till vad som gällde i fråga örn skyddshem,

någon maximitid stadgad för elevs kvarstannande å anstalten. Ej heller

vöre för intagning å anstalten fastställd någon åldergräns vare sig uppåt

eller nedåt. Följden härav hade blivit, att elever, tillhörande vitt skilda

åldersgrupper, vöre intagna å anstalten. De sakkunniga hade haft under

c „ ..V8?1011’ huruvida det icke, särskilt med hänsyn till numera förefintlig

böjlighet att från Salbohed överflytta äldre elever till Salberga och Hällsö

hagens sjukhus, borde stadgas en viss ålder, då utskrivning från anstalten

senast skulle äga rum. Därvid borde i överensstämmelse med vad som gällde

för vistelse å skyddshem maximitiden för elevs kvarstannande å anstalten

sattas till fyllda 21 år eller möjligen 24 år. De sakkunniga ansåge emellertid,

att ytterligare erfarenhet i frågan borde avvaktas, innan någon ändring vidtoges

i gällande bestämmelser.

Yttranden.

\idkommande det beräknade platsbehovet vid förevarande uppfostringsanstalt

har styrelsen för föreningen till minne av Konung Oscar 1

och Drottning Josephina framhållit, att det icke vore uteslutet, att elevantalet

vid uppfostringsanstalten kunde komma att överstiga 80, varför enligt

styrelsens mening de sakkunniga här räknat i underkant. I detta samband har

styrelsen gjort följande uttalande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 11)8.

Beträffande omhändertagandet av de sinnesslöa hade de sakkunniga föreslagit,

att de sinnesslöa i regel skulle intagas å någon av de statsunderstödda

sinnesslöanstalterna och först om de befunnes vara olämpliga för samlivet

där överflyttas till uppfostringsanstalt. I flertalet fall kunde detta sannolikt

låta sig göra. Erfarenheterna från åkerbrukskolonien Hall hade emellertid

visat, att ett icke obetydligt antal sinnesslöa vore så pass vanartade, att det

icke skulle hava varit riktigt att först pröva dem på allmän sinnesslöanstalt.

De sakkunniga hade visserligen förutsatt, att i enstaka fall placering måste

ske direkt å statens uppfostringsanstalt för vanartade sinnesslöa, men styrelsen

vore av den uppfattningen, att de fall, som måste gå direkt till denna

anstalt, vore betydligt flera än de sakkunniga räknat med. Med hänsyn därtill

syntes man redan från början böra tillse, att anstalten för vanartade

sinnesslöa finge tillräckligt stort platsantal. I annat fall kunde man befara,

att de övriga sinnesslöanstalterna under lång tid finge behålla olämpliga

element.

Lämpligheten att till Salbohed förlägga uppfostringsanstalten

ifrågasättes icke från något håll, även örn medicinalstyrelsen

önskat framhålla, att ett frigörande av Salbohed att disponeras såsom

ett annex till Salberga sjukhus i och för sig skulle bäst tillgodose de

krav på snar utvidgning, som alltmera gjorde sig gällande inom den av staten

direkt ombesörjda sinnesslövården.

Gentemot denna uppfattning hävdar styrelsen för statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar å Salbohed, att en sådan anordning vore att

bestämt avstyrka dels på grund av det 2 mil långa avståndet mellan anstalterna,

dels ock emedan man å Salberga sjukhus redan tillämpade en betydligt

billigare s. k. familjevård för sådana elever, som eventuellt kunde tänkas

vårdas å en öppen anstalt som Salbohed. Skulle jordbrukskoloni för Salberga

sjukhus vara erforderlig, syntes en intill sjukhuset belägen, Sala stad tillhörig

egendom mera lämpa sig för sådant ändamål.

Yad härefter angår de ökade utrymmen, som vid en utvidgning

av Salbohedanstalten bleve erforderliga, har anstaltsstyrelsen velat förutsätta,

att byggnadsförslagen framdeles komme att underställas styrelsens

prövning. Vidare har styrelsen erinrat örn att styrelsen i tidigare framställningar

till Kungl. Majit påvisat det trängande behovet av bostadshus för

anstaltens befattningshavare, varför det vore önskvärt, att anslag till sådana

i första hand beviljades, örn möjligt för budgetåret 1938/1939.

Statskontoret framhåller, att det undandroge sig ämbetsverkets bedömande,

huruvida de föreslagna ändringsarbetena vore av behovet påkallade.

Den nyanställning av personal, som de sakkunniga föreslagit,

har icke mött någon erinran från do hörda myndigheternas sida.

Beträffande personalens löneförmåner hava däremot i vissa

avseenden avvikande uppfattningar gjorts gällande. Sålunda anför

statskontoret:

Beträffande den föreslagna lönestaten för uppfostringsanstalten för vanartade

sinnesslöa gossar hänvisade statskontoret i tillämpliga delar till vad

ämbetsverket anfört i fråga om förslaget till lönestat för psykopatanstalten å

Lövsta. Därutöver ville statskontoret uttala följande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 198.

Den föreslagna inplaceringen av föreståndarbefattningen i lönegraden B 25

syntes vara val hög. Även med beaktande av de krav, som borde ställas på

ifrågavarande befattningshavare, ville statskontoret förorda, att tjänsten hänfördes

till lägre lönegrad än vad de sakkunniga föreslagit.

Beträffande placeringen i lönegraden B 11 av lärarinnan vid anstalten —

vilken förutsattes skola äga utbildning som sinnesslö- eller småskollärarinna

— hade statskontoret icke någon erinran att framställa. Däremot kunde

ämbetsverket icke biträda förslaget, att avlöningen skulle beräknas efter

lönegraden B18, därest för tjänsten anställdes person med folkskollärarkompetens.

Tillräcklig anledning syntes nämligen icke föreligga för en dylik

osedvanlig anordning med varierande lönegradsplacering allt efter vederbörandes

kompetens.

På den av de sakkunniga föreslagna befattningen i lönegraden B 15 som

räkenskapsförare och redogörare syntes icke komma att läggas kamerala uppgifter

av den art, att en så hög lönegrad kunde anses vara motiverad. Befattningen

syntes böra utbytas mot en kansliskrivare’anst i B 11.

I enlighet med vad statskontoret förordat beträffande motsvarande befattningshavare

vid den föreslagna psykopatanstalten, syntes vårdarna böra inplaceras

i lönegraden B 7.

Statskontoret har slutligen ansett sig böra utgå från att den nuvarande

personalen vid uppfostringsanstalten å Salbohed bibehålies i statens tjänst.

I den mån befattningshavarna därvid icke komme att erhålla löneförmåner

till samma belopp, vartill de för närvarande vore berättigade, syntes det

enligt ämbetsverkets mening skäligt, att de efter prövning av Kungl. Majit

i varje särskilt fall i form av personliga lönetillägg undfinge gottgörelse för

den löneminskning, de hade att vidkännas efter omorganisationens genomförande.

Lönenämnderna framhålla till en början, att den föreslagna utökningen av

anstalten syntes böra medföra en något högre löneställning för föreståndaren

och lärarpersonalen än undervisningsväsendets lönenämnd i sitt utlåtande

den 4 december 1937 förordat.

I likhet med statskontoret anse lönenämnderna, att anstaltens föreståndare

icke bör placeras i lönegraden B 25 utan föreslå B 24 eller samma lönegrad,

som undervisningsväsendets lönenämnd i sitt yttrande rörande skyddshemmen

ansett sig kunna tillstyrka för föreståndarna vid yrkeshem. Lönenämnderna

anföra ytterligare:

För de båda lärarna ville lönenämnderna föreslå samma löneställning, som

kunde komma att bliva fastställd för assistenterna vid yrkeshemmen. Nämnderna

finge i förevarande avseende erinra örn, att undervisningsväsendets

lönenämnd i sitt sistnämnda yttrande närmast uttalat sig för en placering av

assistenttjänsterna i lönegraden B 18. Dock hade lönenämnden framhållit,

att det möjligen med hänsyn till assistenternas speciella arbetsuppgifter

enligt stadgan för skyddshemmen kunde befinnas påkallat att bereda dessa

befattningshavare en något förmånligare löneställning än den nyssnämnda.

Därest så ansåges böra ske, syntes dock lönenämnden en högre placering av

assistenttjänsterna än i lönegraden B 19 icke böra ifrågakomma. De synpunkter,

åt vilka undervisningsväsendets lönenämnd sålunda tidigare givit

uttryck, syntes lönenämnderna böra läggas jämväl på frågan örn löneställningen

för lärarna vid den ifrågavarande sinnesslöanstalten.

Enligt vad lönenämnderna inhämtat, utginge till räkenskapsföraren vid

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Salbohedanstalten enligt nuvarande bestämmelser en kontant slutlön å 2,600

kronor jämte oreglerat dyrtidstillägg. Därtill komme hyresersättning med

400 kronor ävensom förmånen av fritt bränsle och lyse. De sammanlagda

avlöningsförmånerna kunde sålunda beräknas uppgå till omkring 4,000 kronor,

vilket närmast motsvarade slutlön å A-ort i lönegraden B 12. I betraktande

av den förestående utökningen av anstalten syntes befattningen skäligen

böra placeras i lönegraden B 14.

Därest för befattningen s&som husmoder, tillika biträdande lärarinna,

avsåges samma arbetsuppgifter som för motsvarande befattningshavare vid

psykopatanstalt, syntes tjänstebenämningen böra ändras till biträdande lärarinna,

tillika husmoder. I fråga om löneställningen för befattningshavaren

tilläte sig lönenämnderna hänvisa till vad undervisningsväsendets lönenämnd

i sitt berörda yttrande anfört med avseende å lönegradsplaceringen av en

liknande tjänst vid skolhem för gossar.

Vidare har lönenämnderna ansett, att tjänstebenämningarna arbetsledare,

tillika yrkeslärare, och vårdare, tillika arbetsledare, lämpligen kunde utbytas

mot arbetsledare respektive vårdare.

Skolöverstyrelsen anser i motsats till statskontoret och lönenämnderna,

att mot de sakkunnigas förslag örn föreståndarens lönegradsplacering ej finnes

något att invända samt anför härutinnan:

Mot föreståndarens placering i lönegraden B 25 hade överstyrelsen desto

mindre att invända, som överstyrelsen redan i skrivelse till socialdepartementet

den 2 november 1937 förklarat sig finna en dylik placering motiverad.

Detsamma gällde lärartjänsternas inordnande i lönegrad B 20. Denna jämställdhet

med lärarbefattning Aud blindundervisningen ansåge de sakkunniga

motiverad med hänseende till de krävande göromål, som komme att påvila

lärarna, särskilt det ansträngande arbetet med tillsyn av eleverna. Då de

däremot i fråga örn lärarinnetjänsten, under förutsättning att innehavaren

hade folkskollärarkompetens, ville inordna denna i lönegraden B 18, måste

härav dragas den slutsatsen, att denna tjänst skulle vara befriad från vissa

extra åligganden, som skulle tillkomma de manliga innehavarna. Därom

sades dock i utredningen ingenting. Överstyrelsen holle före, att, då likställighet

i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga lärare med samma kompetens

numera syntes vara av riksdagen principiellt godkänd, löneskillnad

beträffande manlig och kvinnlig lärartjänst i här ifrågavarande fall borde

fastställas endast för så vitt blivande instruktionsbestämmelser föreskreve

en mera krävande tjänstgöring för den förra än för den senare.

Pedagogiska inspektören för sinnesslöundervisningen åberopar för förevarande

anstalts vidkommande de principer rörande öppen konkurrens mellan

manliga och kvinnliga lärare vid sökande av lärarbefattningar, som inspektören

hävdat i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag angående Lövstaanstalten.

Departementschefen.

Gentemot de sakkunnigas förslag örn en utvidgning av Salbohed för tillgodoseende

av ett ökat platsbehov för vanartade sinnesslöa gossar har jag i

stort sett icke funnit anledning till erinran. Det har länge vitsordats, att

anstaltens lokalförhållanden icke varit tillfredsställande. Med hänsyn till

ovissheten rörande anstaltens framtida uppgifter har det emellertid icke

Amut möjligt att ifrågasätta åtgärder för uppnående aA'' en bättre ordning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Genom det nu föreliggande förslaget lär detta hinder få anses undanröjt. I

samband med de av utvidgningen föranledda om- och nybyggnadsarbetena böra

givetvis jämväl de hittills svävande lokalfrågorna erhålla sin lösning. Den

plan, som i detta avseende förebragts, synes mig utgöra en god grund för

anstaltens försättande i tidsenligt skick.

Från myndigheternas sida hava icke heller betänkligheter anförts rörande

förslagets olika delar i annan mån, än att styrelsen för Hall-anstalten framhållit

såsom icke uteslutet, att elevantalet vid den nu planerade uppfostringsanstalten

kunde komma att överstiga 80. Även örn — såsom de sakkunniga

jämväl påpekat — säkra hållpunkter saknas för bedömande av det ökade platsbehovet,

synes likväl på i förslaget anförda skäl de sakkunnigas uppskattning

böra godtagas. Jag förordar alltså, att åtgärder i huvudsaklig enlighet med

nämnda plan komma till stånd.

Yad slutligen angår frågan örn lönereglering för anstaltens personal, vill

jag erinra, att jag i annat sammanhang funnit med prövningen av densamma

böra anstå. I samband därmed lär jämväl personalbehovet vid den utvidgade

anstalten böra tagas under övervägande.

Kostnaderna för Lövsta- och Saibohedanstalterna.

De sakkunniga.

Yad angår de engångskostnader, som skulle uppstå för statsverket

vid ett upprättande enligt de sakkunnigas förslag av en till Lövsta

förlagd vårdanstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselever,

hava de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga förutsatte, att Lövstaegendomen, som stöde under domänstyrelsens

förvaltning, utan särskild kostnad av domänstyrelsen upplätes för

här ifrågavarande ändamål. Såsom förut nämnts, vore egendomen emellertid

upplåten på arrende intill den 14 mars 1940, men enligt vad de sakkunniga

inhämtat av vederbörande domänintendent, syntes arrendatorn vara

villig att före nämnda tidpunkt frånträda arrendet, därest så skulle påfordras

från kronans sida. Vid egendomens frånträdande bleve arrendatorn enligt

gällande arrendekontrakt berättigad till ersättning för höstbruket med omkring

1,500 kronor. Dylik gottgörelse syntes böra utgå oavsett tidpunkten

för arrendets upphörande. Därjämte vore arrendatorn berättigad att vid

egendomens avträdande utbekomma gottgörelse för fast förlagda elektriska

ledningar och anslutningskontakter, vilken gottgörelse beräknades till omkring

600 kronor. Å egendomen funnes, bland annat, ett par arrendatorn

tillhöriga mindre hus ävensom vindpump med vattenledning till ladugården.

Enligt yad de sakkunniga inhämtat, syntes ett övertagande av berörda hus

ej böra ifrågakomma. Däremot borde i enlighet med tillämpad praxis inlösen

äga rum av vindpumpen och vattenledningen. Kostnaden härför syntes

kunna uppskattas till 800 kronor. Å andra sidan vore arrendatorn skyldig att

till kronan utgiva ersättning för brister, som vid avträdessyn kunde finnas

föreligga. Enligt vad domänintendenten under hand meddelat de sakkunniga,

syntes den ersättning, som det i anledning härav skulle åligga arrendatorn

att gälda, kunna beräknas till omkring 1,000 kronor.

I enlighet härmed hava de sakkunniga uppskattat statsverkets kostnader

för egendomens övertagande till (1,500 + 600 + 800 —1,000) 1,900 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ta proposition nr 198.

Vidare framhålla de sakkunniga, att det läge i sakens natur, att den avgjort

största posten under engångskostnaderna komme att utgöras av utgifter

för anstaltsbyggnader och bostadshus för personal och dylikt. Enligt

de beräkningar, som verkställts av den av de sakkunniga anlitade arkitekten,

skulle kostnaderna härutinnan komma att uppgå till sammanlagt 911,000

kronor, fördelade på följande poster:

I. Skolhemsavdelningen.

A. Skol- och matsalsbyggnad .......................................... kronor 109,675

B. Byggnad för gymnastik och samlingssal med bad- och

tvättinrättning ......................................................... » 94,785

C. 4 st. byggnader för elevhem å kronor 29,450 .................. » 117,800

D. Bostadsbyggnad för avdelningsföreståndare .................. » 23,000

E. Bostadsbyggnad för assistent .................................... » 17,000

II. Arbetshemsavdelningen.

Ai. Byggnad för elevförläggning ....................................... » 151,150

A2. Administrationsbyggnad ............................................. » 44,025

B. Byggnad för observations- och intagningsavdelning ...... » 88,425

C. Bostadsbyggnad för läkaren ....................................... » 41,000

D. 6 st. bostadsbyggnader för befattningshavare å kronor

17,000 ..................................................................... » 102,000

Utvändiga ledningar samt hydrofor .................................... » 37,440

Väg- och planeringsarbeten ............................................. » 10,000

Arvoden, administration och oförutsedda utgifter ............... » 74,700

Summa kronor 911,000

Då härtill komme en beräknad utgift av 6,700 kronor för reparation av

lantbruksbyggnader m. m. skulle sålunda för byggnader och övriga anläggningar

vid anstalten erfordras (911,000 + 6,700) 917,700 kronor.

Vidare erfordrades inventarier för anstalten. Kostnaderna härför hava av

de sakkunniga uppskattats till 65,000 kronor. Härtill komme särskild medicinsk

och teknisk utrustning för anstalten, till vilket ändamål ansetts komma

att åtgå 4,000 kronor.

För inköp av levande och döda inventarier till jordbruket hava de sakkunniga

beräknat 30,000 kronor.

De sammanlagda engångskostnaderna för anstalten skulle sålunda uppgå

till (1,900 + 917,700 + 65,000 + 4,000 + 30,000=) 1,018,600 kronor.

Beträffande de årliga driftkostnaderna vid Lövsta hava de

sakkunniga till en början erinrat örn sina tidigare beräkningar i fråga örn

avlöningarna till befattningshavarna vid anstalten. Enligt dessa skulle utgifterna

för detta ändamål uppgå till 59,400 kronor för år. De sakkunniga

anföra ytterligare:

Härvid vore att märka, att anstaltens chef även skulle hava att fullgöra

läkarvården vid skyddshemmet Skarvik-Tallåsen, för vilket bestyr ägaren

av detta hem, Stockholms stadsmission, skulle utgiva ersättning till stats
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majus proposition nr 198.

verket, varom överenskommelse i sinom tid förutsatts komma att träffas med

stadsmissionen. I realiteten skulle sålunda de angivna lönekostnaderna

komma att minskas med det belopp, som av stadsmissionen komme att erläggas

till statsverket för läkarvård vid Skarvik-Tallåsen.

Det arvode av 2,000 kronor, som av de sakkunniga föreslagits skola tillkomma

anstaltens chef för fullgörande av uppdrag såsom psykiatrisk rådgivare

åt skyddshemsinspektören, syntes böra bestridas från förslagsanslaget

till skyddsuppfostran samt komme sålunda ej att belasta anstaltens stat.

Till avlöning åt den arbetspersonal, som bleve behövlig vid anstalten, hade

de sakkunniga ansett komma att erfordras 15,000 kronor för år.

Kostnaderna för avlöningar skulle alltså, frånsett dyrtidstillägget, komma.

att uppgå till (59,400 + 15,000) 74,400 kronor.

Såsom förut antytts, hava de sakkunniga räknat med att den för jordbrukets

och trädgårdens skötsel erforderliga personalen skulle avlönas av

inkomsterna från denna verksamhet.

Med ledning av kostnaderna vid vissa jämförliga skyddshem hava anstaltens

övriga omkostnader av de sakkunniga uppskattats, på sätt framgår

av följande sammanställning:

Reseersättningar ............................................................ kronor 2,000

Expenser ........................................................................ » 9,300

Underhåll av byggnader ................................................... » 3,000

Inventarier ..................................................................... » 3,000

Renhållning ..................................................................... » 1,700

Utspisning ..................................................................... » 21,900

Beklädnad och sängkläder ................................................ » 9,000

Hälso- och sjukvård inklusive tandvård .............................. » 3,500

Undervisningsmateriell m. m.............................................. » 500

Elevbelöningar ............................................................... » 1,200

Diverse omkostnader ......................................................... » 2,000

Summa kronor 57,100

I enlighet med det anförda skulle de årliga driftkostnaderna för anstalten

komma att uppgå till (74,400 + 57,100 =) 131,500 kronor. Härifrån borde

dock enligt de sakkunnigas mening dragas dels beloppet av hyra för bostäder,

upplåtna till viss personal vid anstalten, vilket belopp ansetts kunna uppskattas

till 4,000 kronor, dels ock summan av från kommunerna inflytande

elevavgifter eller (300 X 60 =) 18,000 kronor. Statsverkets årliga kostnader

för anstalten skulle sålunda komma att utgöra (131,500 — 4,000 —18,000 =)

109,500 kronor.

Vidkommande härefter de engångskostnader, som skulle föranledas

av ett bifall till de sakkunnigas förslag örn utvidgning av

Salbohedanstalten hava de sakkunniga hänvisat till det av de sakkunnigas

arkitekt slutgiltigt uppgjorda kostnadsförslaget rörande erforderliga

om- och nybyggnader vid anstalten. Enligt detta förslag skulle utgifterna

belöpa till 520,000 kronor i enlighet med följande uppställning:

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 198.

Ändringar i nuvarande elevförläggning .............................. kronor 40,000

Nybyggnad av arbetshem och matsalsbyggnad ..................... » 220,000

Gymnastikhus ............................................................... » 78,000

Lärarebostad .................................................................. » 23,000

6 bostadshus å 17,000 kronor ............................................. » 102,000

Omändring av nuvarande köksbyggnaden till bostadshus ...... » 15,000

Ritningar, administration och oförutsedda utgifter ..... »_42,000

Summa kronor 520,000

Härvid är att märka, att en del av omändringsarbetena av de sakkunniga

förutsatts kunna utföras med biträde av anstaltens egen arbetskraft. De sakkunniga

hava vidare anfört:

I avseende å de angivna arbetena vore att märka, att dessa till stor del

sedan länge ansetts påkallade för anstaltens försättande i ett tillfredsställande

skick. Enligt en av anstaltens föreståndare verkställd, i januari

1929 till anstaltens styrelse överlämnad utredning rörande nödiga nybyggnader

och omändringsarbeten å anstalten borde komma till utförande, bland

annat, en ny ekonomibyggnad för 91,000 kronor, vissa ändringsarbeten av

elevförläggningen för 31,000 kronor, samt nytt vårdhem eller ock 5 nya personalbostäder

för 50,000 kronor. Berörda utredning hade överlämnats till statens

organisationsnämnd, som funnit ekonomibyggnaden böra komma till utförande

under budgetåret 1939/1940. Kostnaderna hade därvid av organisationsnämnden

uppskattats till 103,000 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts syntes de nu föreslagna nybyggnaderna

och ändringsarbetena allenast delvis kunna anses direkt föranledda, av omorganisationsförslaget.

Utom ekonomibyggnaden, varav behovet vitsordats

av organisationsnämnden, syntes, på sätt av förutnämnda utredning finge

anses framgå, anordnandet av 5 bostadslägenheter för personal samt vissa

ändringsarbeten i elevförläggningen sedan länge hava varit påkallade. Vidare

vore en särskild gymnastikbyggnad erforderlig för den nuvarande anstalten.

För anskaffande av inventarier för de nya byggnaderna hava de sakkunniga

slutligen ansett sig böra beräkna ett belopp av 15,000 kronor.

De årliga kostnader, som skulle vara förbundna med driften

av Salbohedanstalten enligt de sakkunnigas förslag hava av dessa

uppskattats efter följande överväganden.

Såsom framginge av de beräkningar, som av de sakkunniga gjorts i annat

sammanhang, skulle lönerna till befattningshavare på anstaltens lönestat belöpa

sig till 58,620 kronor för år. Till avlöning av erforderlig arbetspersonal

syntes böra beräknas 12,000 kronor för år. Härtill komme arvode till läkare

med 1,500 kronor för år. Kostnaderna för avlöningar skulle sålunda, frånsett

dyrtidstillägg, uppgå till (58,620 + 12,000 + 1,500 =) 72,120 eller, i runt tal,

72,100 kronor för år.

För jordbruket och trädgården erforderlig personal borde avlönas av den

avkastning, som härflöte av jordbruket och trädgården.

Vad i övrigt beträffade de årliga omkostnaderna för anstaltens drift, hade

de sakkunniga i samråd med anstaltens föreståndare och med utgångspunkt

från anstaltens nuvarande omkostnadsstat beräknat dessa på följande sätt:

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr 19S.

Reseersättningar ............................................................... kronor 1,000

Expenser ..... » 5,500

Underhall av byggnader ................................................... » 3 000

Inventarier ......................................................» 2^000

Renhållning ..................................................................... » 1,500

Utspisning ................................................................... » 24,800

.Beklädnad och sängkläder ................................................ » 9 000

Hälso- och sjukvård inklusive tandvård .............................. » 2’ö00

TJndervisningsmateriell m. m.............................................. » 1,000

Elevbelöningar ............................................................... » ’gQ0

Diverse omkostnader ......................................................... » 4,500

Summa kronor 55,600

I enlighet med vad sålunda anförts, skulle de årliga driftkostnaderna för

anstalten uppgå till (72,100 + 55,600 =) 127,700 kronor. Härifrån borde dock

dragas dels beloppet av hyra för bostäder, upplåtna till viss personal vid

anstalten, vilket belopp av de sakkunniga beräknats till 3,500 kronor, dels

ock från kommuner inflytande vårdavgifter å 400 kronor per elev och år, varav

summan syntes böra uppskattas till (400 X 80=) 32,000 kronor.

Statsverkets årliga kostnader för anstalten skulle sålunda belöpa sig till

(127,700 — 3,500 — 32,000) 92,200 kronor.

De sakkunniga hava slutligen berört de övergångskostnader, som

kunde beräknas uppkomma för statsverket genom en omorganisation enligt de

nu uppdragna riktlinjerna. De sakkunniga hava i sådant avseende framhållit

bland annat:

I förevarande sammanhang ville de sakkunniga påpeka, att de icke kunnat

framlägga något detaljerat förslag rörande övergången till den nya organisationen

av det vårdområde, det här gällde. Detta sammanhängde med att de

sakkunniga beträffande den framtida användningen av Hall framlagt alternativa

förslag. Det syntes dock bliva nödvändigt, att verksamheten vid Salbohed

— oavsett vilket förslag till förläggning av uppfostringsanstalten för vanartade

sinnesslöa gossar, som vunnit statsmakternas godkännande — under

budgetåret 1938/1939 och sannolikt viss tid därutöver upprätthölles enligt nuvarande

ordning. Statsverkets kostnader för berörda anstalter syntes följaktligen

bliva i huvudsak oförändrade under nu avsedda övergångsperiod.

Det vore givetvis angeläget, att provisorietiden ej bleve alltför långvarig,

utan att mera stabila förhallanden snarast möjligt inträdde å ifrågavarande

vårdområde. Särskilt vore det viktigt, att Lövsta-anstaltens uppförande och

organisation ej onödigt fördröjdes samt att sålunda byggnadsverksamheten där

tornine i gång, så snart omständigheterna det medgåve. De sakkunniga utginge

därför ifrån att av de för byggnadskostnader m. m. erforderliga medlen

en relativt betydande summa ställdes till förfogande under budgetåret

1938/1939. Jämväl för utbyggnad av Salbohed krävdes medel under omförmälda

budgetår.

Efter samråd med den av de sakkunniga anlitade arkitekten hava de sak

kunniga funnit sig böra uppskatta anslagsbehovet för berörda ändamål under

nämnda budgetår till 400,000 kronor.

Yttranden.

Flertalet myndigheter har icke ingått på någon prövning av de kostnader,

som de sakkunniga slutgiltigt beräknat för anstalternas iordningställande och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

drift. Allenast byggnadsstyrelsen har med ledning av i ärendet tillgängliga

ritningar och andra beskrivningar underkastat byggnadsplanerna en närmare

granskning. Styrelsen anför i fråga örn Lövst a-anstalten följande.

De sakkunniga hade förutsatt, att egendomen, som stöde under domänstyrelsens

förvaltning, utan särskild kostnad skulle av domänstyrelsen upplåtas

för ändamålet. Anstalten vore avsedd för 60 elever, fördelade på ett skolhem

och ett arbetshem. För uppförandet av anstaltsbyggnader och bostadshus för

personal samt för lednings- och planeringsarbeten, administration m. nr. hade

approximativt beräknats en kostnad av 911,000 kronor. Denna summa, sorn

motsvarade en kostnad av omkring 15,000 kronor per elev, kunde preliminärt

godtagas. Dock inginge däri icke kostnad för nödtorftig reparation av befintlig

ladugård och lada samt modernisering av logen, vilka arbeten uppskattats

till 6,700 kronor. Av de bifogade handlingarna framginge dessutom, att för

inrymmande av ko- och häststall i den moderniserade logbyggnaden, vilket

syntes bliva nödvändigt, tillkomme en kostnadsökning av mellan 15,000 och

20.000 kronor.

Beträffande Salbo hedanläggningen yttrar byggnadsstyrelsen:

Den nuvarande anstalten för vanartade, sinnesslöa gossar vore avsedd att

utbyggas från att för närvarande hysa 55 elever till att omfatta 80 elever, fördelade

med halva antalet på ett elevhem och andra hälften på ett arbetshem.

Ritningsförslag förelåge icke. Enligt den ekonomiska utredningen skulle utbyggnaden

betinga en kostnad av 520,000 kronor, motsvarande i det närmaste

21.000 kronor per nytillkommen elev. En del av kostnadsbeloppet avsåge emellertid

förbättringsarbeten, som länge ansetts erforderliga. I den av byggnadsstyrelsen

den 10 september 1936 avlämnade planen för statens byggnadsverksamhet

under perioden den 1 juli 1937—den 1 juli 1942 hade sålunda för förbättringsarbeten

vid Salbohed upptagits ett sammanlagt belopp av 169,000

kronor. Den nu föreliggande beräkningen syntes kunna godtagas såsom ett

preliminärt resultat. I densamma inginge dock icke kostnad för reparation av

jordbrukets ekonomibyggnader. En ladugård funnes visserligen nyuppförd,

men i övrigt vore ekonomibyggnaderna i bristfälligt skick. Utredning härom

saknades emellertid.

Departementschefen.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle statsverkets utgifter för övertagande

av Lövs t aegendomen uppgå till 1,900 kronor. Vidare hava

kostnaderna för byggnadsarbeten och övriga anläggningar vid anstalten uppskattats

till ett sammanlagt belopp av 917,700 kronor. Läggas så härtill de beräknade

utgifterna för anskaffande av inventarier och viss annan utrustning

samt för inköp av levande och döda inventarier för jordbruket, eller 65,000,

4.000 respektive 30,000 kronor, skulle, såsom tidigare antytts, engångskostnaderna

för psykopatanstalten enligt förslaget komma att uppgå till sammanlagt

1,018,600 kronor.

De årliga kostnaderna för verksamheten vid samma anstalt hava de sakkunniga

uppskattat till 131,500 kronor, därav till avlöningar 74,400 kronor

och till omkostnader 57,100 kronor. Efter avdrag av vissa hyresinkomster

samt elevavgifterna skulle statsverket enligt dessa beräkningar komma att

åsamkas en årlig utgift av 109,500 kronor.

Beträffande engångskostnaderna för utvidgning av S a 1 b oliedanstal
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 198.

ten framgår av förslaget, att kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten

kunna uppskattas till 520,000 kronor, medan för anskaffande av inventarier

beräknas ett belopp av 15,000 kronor. Vid förstnämnda beräkningar har förutsatts,

att anstaltens elever medverka vid arbetenas utförande.

Slutligen hava de sakkunniga uppskattat de årliga driftkostnaderna vid

Salbohed till 127,700 kronor, varav 72,100 kronor till avlöningar och 55,600

kronor till omkostnader. Med frånräknande av inflytande vårdavgifter och

hyresinkomster skulle av statsmedel erfordras 92,200 kronor årligen.

Mot de sålunda gjorda kostnadsberäkningarna synas några vägande invändningar

icke kunna göras, även örn beloppen i och för sig måste anses

rätt avsevärda. Såsom tidigare framhållits, kräva emellertid behandlingsformerna

vid Lövsta-anstalten relativt dyrbara anordningar. Och vad Salbohed

beträffar, har jag i annat samband redan konstaterat, att de där

planerade byggnadsarbetena delvis avse att avhjälpa bristfälligheter i de nuvarande

lokalförhållandena. Kostnaderna för örn- och nybyggnadsarbeten för

Lövsta-anstalten torde emellertid kunna avrundas till 920,000 kronor.

Såsom jag inledningsvis antytt, har Kungl. Majit förut denna dag på föredragning

av chefen för justitiedepartementet i proposition till riksdagen föreslagit,

att åkerbrukskolonien Hall skall av staten förvärvas för att användas

till vissa fångvårdsändamål. Då detta övertagande är avsett att äga rum tidigast

vid 1940 års ingång, synes såväl den vid Hall som den vid Salbohed för

närvarande bedrivna verksamheten lämpligen böra fortsätta åtminstone intill

nämnda tidpunkt, allra helst som varken anstalten vid Lövsta eller den

utvidgade Salbohedanstalten tidigare torde kunna förväntas vara färdiga att

tagas i bruk.

Under sådana förhållanden har man för nästa budgetår i förevarande sammanhang

endast att räkna med ett anslagsbehov för igångsättandet av de

tillämnade byggnadsarbetena vid Lövsta och Salbohed. I de sakkunnigas

förslag har detta behov uppskattats till 400,000 kronor. Med hänsyn bland

annat till de ytterligare överarbetningar, varav vissa av de framlagda byggnadsförslagen

synas vara i behov, lär emellertid det i årets statsverksproposition

beräknade beloppet, 300,000 kronor, komma att visa sig tillräckligt.

Härvid synas 200,000 kronor kunna avses för arbetena å Lövstaegendomen och

återstoden tagas i anspråk för Salbohed. Anslaget lär lämpligen få karaktär

av reservationsanslag samt benämnas Uppförande av anstalt för själsligt

abnorma manliga skyddshemselever m. m.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta att å kronoegendomen 70/ioo mantal Lövsta nr 1

i Trosa-Vagnhärads socken av Södermanlands län, i överensstämmelse

med av mig förordade riktlinjer, inrätta en statens

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

anstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselever samt att

för ändamålet erforderliga ombyggnads- och nybyggnadsarbeten

in. m. skola för en kostnad av högst 920,000 kronor utföras i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag;

dels besluta att den vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa

gossar å Salbohed bedrivna verksamheten enligt av mig

förordade grunder må utvidgas samt att för ändamålet erforderliga

ombyggnads- och nybyggnadsarbeten skola för en kostnad

av högst 520,000 kronor utföras i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordat förslag;

dels och till Uppförande av anstalt för själsligt abnorma manliga

shyddshemselever m. m. för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett reservationsanslag av .............................. kronor 300,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av säkerhet sanstalt för förvarade och internerade samt ny sinnessjukavdeln s. 8 i texten
  2. Rskr. 1938:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statens anstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselever m. m. s. 6 i texten
  3. SU 1938:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition anende inrättande av en statens anstalt för själsligt abnorma manliga skyddshemselever in. m. s. 5 i texten