Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av konsthögskolan m. m

1938-02-18 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:204, Angående omorganisation av konsthögskolan m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204-

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av konsthögskolan m. m.; given Stockholms

slott den 18 februari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Under punkten 54 av 1938 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1938/39 till

Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan: Avlöningar ett

förslagsanslag av 168,000 kronor.

Förevarande ärende är numera färdigberett, och jag tillåter mig därför

att ånyo anmäla detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 204-

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20Jf .

Inledning.

Under mer än ett decennium har frågan om konstakademiens och

konsthögskolans omorganisation varit föremål för övervägande och diskussion

såväl inom akademien som bland konstnärer och konstintresserade

i övrigt. Sedan akademien föranstaltat om utredning i ämnet, anförde

konstnären Christian Eriksson i berörda fråga i en till Kungl.

Maj:t ställd, den 6 februari 1929 dagtecknad skrift bland annat följande:

Mångå utövande konstnärer och andra för ett rationellt ordnande av

vår konstundervisning intresserade personer hade säkerligen frågat sig,

huruvida akademiens och konsthögskolans stora, tungrodda och dyrbara

apparat med komplicerade sektioner, lärarråd, förvaltnings- och stipendienämnder

etc. verkligen vore av behovet påkallad. När man toge i

betraktande det sätt, varpå nära nog alla betydande konstnärer — särskilt

mera märkliga och epokgörande — studerat och arbetat sig fram,

kunde man ej underlåta att fråga sig, örn allt detta tillrättaläggande,

detta insnörande av undervisningen under skolregler, vore rätta vägen

att vinna syftet med konstundervisningen. Ty avsikten med det hela

vore givetvis icke att i något slags administrativt ämbetsverk producera

medelmåttiga konstnärer i mängd. Det gåves otaliga exempel på, huru

konstnärer med sin allmänna läggning och säregna begåvning haft svårt,

ja, helt enkelt icke kunnat underordna sig den regelmässighet, som vore

till finnandes i en skolaktig klassinrättning. Man torde utan överdrift

kunna säga, att de, som varit minst lämpade för en dylik skolmästaraktig

undervisning, blivit de största konstnärerna.

Problemet att ordna konstundervisningen på ett mera praktiskt sätt

än det nuvarande vid konsthögskolan använda vore synnerligen svårlöst.

Att statsmakternas medverkan vid fyllandet av en så viktig kulturell,

samhällelig uppgift som konstundervisningen vore nödvändig,

kunde och borde ej sättas i fråga, och statens medverkan borde allt

framgent i° viss mån utövas genom akademien såsom den högsta institutionen

på det konstnärliga området. Men akademien borde för denna

uppgift icke gestaltas såsom ett ämbetsverk utan såsom en rådgivande,

medelförvaltande myndighet, handhavare och utdelare av de medel till

understöd, stipendier m. m., vilka genom statsbidrag och enskilda personers

donationer ställts eller ställdes till akademiens förfogande för tillgodoseende

av utbildning utav unga konstbegåvningar. Härvidlag leddes

tanken osökt till en jämförelse med en annan statsinstitution, nämligen

Svenska akademien. Denna befattade sig ju icke med någon skola för

utbildandet av författare.

Konstundervisningen borde uppdelas i teoretisk och praktisk undervisning.

. Den teoretiska, omfattande sådana läroämnen som anatomi,

perspektivlära, materialkunskap, konsthistoria m. nr., kunde alltjämt försiggå

vid konsthögskolan — i sådana ämnen, där så lämpligen kunde

ske — kombinerad med undervisningen vid andra statsunderstödda institutioner,

exempelvis karolinska institutet och tekniska skolan. Föreläsningarna

borde då vara offentliga, varigenom åtminstone den nu förefintliga

risken att föreläsa inför tomma väggar skulle minskas. Likaså

kunde möjligen teckning efter modell under kvällstimmarna förläggas

till konsthögskolans lokaler.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20J+.

Den praktiska undervisningen med nyss nämnt undantag borde —

såsom undervisningen vid konsthögskolans avdelning för dekorativ konst

delvis redan syntes vara anordnad — överlämnas till självständiga utövande

konstnärer, villiga och lämpliga att åtaga sig densamma, och

vilka med stöd av statsbidrag utövade denna sin verksamhet i sina privata

elevateljéer. Läraren skulle i fråga om urvalet av elever och makt

över dessa stå helt och hållet fri utan någon högre myndighet över

sig, vars verksamhet i övervakande och kontrollerande syfte vore reglerad

genom en mångfald bestämmelser i reglementen o. dyl.

Eleven hade möjlighet att bland de tillsatta lärarna välja den, som

bäst representerade den konstriktning, eleven satte högst. Läraren å

andra sidan skulle kunna välja sina elever på det sätt, han funne bäst,

t. ex. unga begåvade nybörjare eller sådana, som redan erhållit undervisning

i ämnet. Någon lägre av staten anordnad undervisningskurs

före inträdet till lärarens skola skulle ej fordras, ty många lärare föredroge

den adept, som förut ej mottagit någon undervisning. För övrigt

skulle ju alltjämt finnas möjligheter till förstudier, t. ex. vid tekniska

skolan.

Några med statsmedel understödda konstskolor av den typ, t. ex.

Carl Wilhelmssons privata målarskola på sin tid företrädde, skulle

vara fullt tillräckliga att tillgodose vårt lands behov av konstnärer, i

synnerhet som många sökte sin utbildning i utlandet. De för skolor av

denna typ erforderliga medlen skulle säkerligen utgöra endast ett ringa

belopp i förhållande till de summor, konsthögskolans undervisning slukade.

Genom att i stället överflytta den praktiska undervisningen till

dylika halvprivata konstskolor, skulle sovringen bland eleverna bliva

större och lärarnas samt elevernas arbetshåg stimuleras. Vidare skulle

säkerligen större möjligheter öppnas för de självständiga verkliga begåvningarna

— de som skulle få någon betydelse för vårt lands kulturella

liv —- att bättre komma till sin rätt än nu. Tillsättandet av dessa lärare

och utdelandet av statsbidraget borde tillkomma Kungl. Majit,

möjligen dock med förslagsrätt från akademiens sida. Akademien skulle

dessutom i viss mån kunna kontrollera skolorna och resultatet av undervisningen

därstädes genom sin dispositionsrätt över belöningar och stipendier,

vilken den alltjämt skulle utöva i samma utsträckning som

hittills.

Det syntes önskligt, att ovan angivna synpunkter måtte komma i betraktande

vid det slutliga avgörandet av denna för vårt lands kulturella

liv så betydelsefulla fråga.

I skrivelse den 10 juli 1931 framlade konstakademien för Kungl. Majit

förslag angående omorganisation av akademien och konsthögskolan, i

samband varmed akademien hemställde om fastställelse av nya stadgar

och ny stat för dessa institutioner. Detta omorganisationsförslag berörde

icke högskolans byggnadsskola, enär denna skolas framtida ställning

syntes akademien böra bliva föremål för särskild utredning i samråd

med tekniska högskolan i Stockholm, en utredning, som bland annat

skulle taga sikte på, huruvida reformer också kunde anses påkallade

beträffande arkitektutbildningen. Statskontoret avgav den 7 juli 1932

yttrande i ärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.j.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift av den 3 oktober 1931 anförde

amanuensen vid nationalmuseum Carl Gunne vissa erinringar mot konstakademiens

ifrågavarande omorganisationsförslag.

Som mål måste uppställas, att högskolan skulle kunna meddela en

undervisning, lämpad efter de aktuella behoven, inriktad på mer praktiska

uppgifter. Därigenom skulle eleverna givas större utkomstmöjligheter

och produktionen av blivande konstnärsproletärer begränsas. En

orientering mot ett samarbete, eventuellt en sammanslagning av konsthögskolan

och tekniska skolans i Stockholm högre avdelning, den högre

konstindustriella skolan, vore därvid den naturligaste lösningen.

I detta sammanhang torde få erinras, att styrelsen för svenska slöjdföreningen

i en den 18 april 1933 dagtecknad, till Kungl. Majit ingiven

skrift gjorde framställning om omorganisation av tekniska skolan i Stockholm.

Däri betonades bland annat, att den konstindustriella undervisningen

borde avse framförallt utbildning av konstnärliga krafter med

självständigt skapande förmåga vid en högre konstindustriskola, bildad

ur den nuvarande högre konstindustriella skolan och eventuellt, vad den

allmänna konstundervisningen beträffade, sammanslagen med konsthögskolan.

I ett i ärendet den 7 november 1933 avgivet yttrande uttalade styrelsen

för tekniska skolan betänkligheter emot även en allenast partiell

sammanslagning av högre konstindustriella skolan och konsthögskolan.

Däremot vore det icke otänkbart med visst samarbete mellan de båda

undervisningsanstalterna.

I anslutning till sin framställning örn beviljande av anslagsmedel för

budgetåret 1935/36 föreslog konstakademien i skrivelse den 28 september

1934, att såsom ett led i konsthögskolans modernisering måtte, på sätt

akademien redan i sin förenämnda skrivelse den 16 juli 1931 hemställt,

inrättas ett institut för materialkunskap från och med sagda budgetår

även i det fall, att Kungl. Majit icke skulle finna anledning förelägga

1935 års riksdag förslag rörande omorganisation av konsthögskolan i

dess helhet.

Under punkten 56 av 1935 års åttonde huvudtitel föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen, bland annat, att ett institut för materialkunskap skulle knytas

vid högskolan. Institutets föreståndare skulle uppföras på ordinarie

stat i lönegraden B 24, och för en assistent vid institutet skulle upptagas

ett belopp av 2,000 kronor för år. Detta förslag vann riksdagens

bifall (riksdagens skrivelse nr 8/1935, punkt 51).

Genom beslut den 17 maj 1935 anbefallde härefter Kungl. Majit konstakademien

att med anledning av vad i ämnet förekommit taga under

förnyat övervägande frågan om omorganisation av konsthögskolan.

Vidare hava jämlikt Kungl. Majits den 29 maj 1936 givna bemyndigande

tillkallats särskilda sakkunniga (1936 års yrkesskolsakkunniga) för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr W/h

att bland annat utreda frågan angående organisationen av de delar av

tekniska skolan i Stockholm, som komme att kvarstå efter en eventuell

utbrytning ur densamma av maskin- och byggnadsyrkesskolorna. De

sakkunniga borde enligt de för sakkunniguppdragets utförande lämnade

direktiven vid behandlingen av spörsmålet örn den framtida användningen

av den högre konstindustriella skolan och därmed sammanhängande

frågor träda i förbindelse med akademien för de fria konsterna. Detta

sakkunniguppdrag är ännu icke slutfört.

Med anledning av Kungl. Maj:ts omförmälda beslut av den 17 maj

1935 framlade konstakademien i skrivelse den 8 juni 1936 ett i förhållande

till 1931 års framställning i vissa avseenden reviderat förslag till

omorganisation av akademien och konsthögskolan. I samband härmed

uttalade akademien, att de av amanuensen Gunne och svenska slöjdföreningen

berörda frågorna lämpligen syntes böra bliva föremål för särskild

utredning. Då en omorganisation enligt de av akademien förordade

riktlinjerna icke syntes kunna lägga några hinder i vägen för den

ifrågasatta utredningen eller binda händerna för eventuella överflyttningar

och omläggningar av ämnen på högskolans program, funnes enligt

akademiens mening av denna anledning icke skäl till ytterligare uppskov

med lösandet av den sedan länge vilande frågan rörande omorganisation

av konsthögskolan och dess förhållande till konstakademien.

Över berörda förslag avgåvos utlåtanden den 6 augusti 1936 av statskontoret

och den 9 december 1936 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Såsom ovan framhållits, omfattade konstakademiens omorganisationsförslag

av den 16 juli 1931 icke högskolans byggnadsskola. Frågan om

denna avdelnings framtida organisation hänsköts i första hand till vissa

av akademien och tekniska högskolan utsedda kommitterade, vilka i

september 1935 avgåvo betänkande med förslag till förändringar beträffande

arkitektutbildningen. En inom akademien tillsatt kommission av

arkitekter yttrade sig den 29 november 1935 över nämnda förslag, varjämte

svenska arkitektföreningen den 12 mars 1936 och konsthögskolans

lärarråd den 16 april 1936 avgåvo utlåtanden i ämnet. Akademien uppdrog

härefter åt dem av sina ledamöter, som voro arkitekter, att i samråd

med professorerna vid högskolan Martin Olsson och Wolter Gahn

utarbeta förslag till nya stadgar för konsthögskolans arkitekturskola i

huvudsaklig överensstämmelse med de av ovannämnda kommitterade

angivna riktlinjerna. På grundval av den utredning, som sålunda förebragts,

framlade konstakademien i skrivelse den 15 juni 1937 för Kungl.

Majit förslag till organisation av högskolans arkitekturskola (= den nuvarande

byggnadsskolan), i samband varmed akademien hemställde örn

fastställelse av nya stadgar för nämnda skola.

I detta ärende hava yttranden avgivits den 22 september 1937 av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204-

statskontoret, den 24 september 1937 av styrelsen för tekniska högskolan

i Stockholm, den 29 september 1937 av byggnadsstyrelsen, den 29

september 1937 av svenska arkitektföreningen samt den 30 september

1937 av svenska arkitekters riksförbund.

Med anledning av nyssberörda förslag till omorganisation av konsthögskolans

byggnadsskola upptog konstakademien till förnyad prövning

sina tidigare till Kungl. Maj:t ingivna organisationsförslag beträffande

högskolan i övrigt, varvid akademien fann erforderligt att i vissa delar

omarbeta desamma för åvägabringande av överensstämmelse mellan de

vid olika tidpunkter framställda förslagen med avseende å högskolans

organisation och dess förhållande till akademien. Med skrivelse den 15

juni 1937 har akademien underställt Kungl. Maj:ts prövning sitt sålunda

slutligt utformade organisationsförslag, över vilket statskontoret den 22

september 1937 avgivit utlåtande.

I skrivelse den 2 december 1937 har konstakademien slutligen i vissa

avseenden bemött vad statskontoret i sina ovannämnda den 22 september

1937 dagtecknade utlåtanden anfört.

I den mån redogörelse i det följande icke kommer att lämnas för de

förenämnda olika framställningarna och yttrandena tillåter jag mig att

hänvisa till handlingarna i ärendet.

Konsthögskolans nuvarande organisation m. m.

Bestämmelser rörande konsthögskolans organisation m. m. återfinnas

i de för högskolan den 13 juni 1908 (nr 79, sid. 12) utfärdade stadgarna

jämte i desamma sedermera vidtagna ändringar.

Högskolans ändamål är att meddela den bildning, som kan anses erforderlig

för ett konstnärligt utövande av målar-, bildhuggar- och byggnadskonst

samt därmed samhöriga arter av bildande konst. Högskolan,

som står under överinseende av akademien för de fria konsterna, omfattar

följande avdelningar: en teckningsskola, en målarskola, en bildhuggarskola

och en byggnadsskola. Var och en av de tre förstnämnda

skolorna är indelad i en högre och en lägre avdelning, medan byggnadsskolan

allenast har en avdelning, fördelad på två årskurser. Förutom

ifrågavarande avdelningar finnas vid högskolan en särskild etsningsskola

och en skola för dekorativ konst, varjämte med högskolan är förenat

ett institut för materialkunskap.

De studerande vid konsthögskolan, som för inträde i densamma hava

att avlägga särskild inträdesprövning, äro dels aspiranter, dels ock elever.

I skolorna för teckning, målning och bildhuggarkonst antages inträdessökande

till aspirant under ett provår. Först om aspiranten under detta

år godkänts, erhåller vederbörande diplom såsom elev vid högskolan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 20Jf
I

skolan för byggnadskonst erhåller kompetent inträdessökande omedelbart

diplom som elev. För inträde i sistnämnda skola erfordras bland

annat avgångsbetyg från fjärde årskursen av fackavdelningen för arkitektur

vid tekniska högskolan i Stockholm eller ock antagligt betyg om

motsvarande kunskaper. Studerande vid högskolan äger rätt att under

högst sex år åtnjuta undervisning vid högskolan, därav högst två år i

den lägre avdelningen. I byggnadsskolan må undervisning dock ej åtnjutas

längre tid än högst fyra år, två år i varje årskurs.

Vården och ledningen av högskolan utövas av en av akademien på

tre år tillsatt direktör jämte ett lärarråd samt av akademiens förvaltningsnämnd.

Konsthögskolans lärarråd utgöres av direktören, tjänstgörande

ordinarie, tillförordnade och vikarierande lärare, akademiens sekreterare,

om han har säte och stämma i akademien, samt av två av akademien,

bland dess röstägande ledamöter, för en tid av två år utsedda

personer.

Akademiens förvaltningsnämnd, som handhaver konsthögskolans penningmedel

och ekonomiska angelägenheter samt äger författningsenligt

besluta i alla hithörande frågor, utgöres jämlikt gällande stadgar för

akademien av den 13 juni 1908 (nr 79, sid. 1), med däri sedermera vidtagna

ändringar, av akademiens preses, vice preses, konsthögskolans

direktör, akademiens sekreterare samt fem av akademien för tre år valda

svenska ledamöter.

Enligt fastställd personalförteckning utgöres akademiens och konsthögskolans

ordinarie personal av följande tjänstemän:

Lönegrad.

1 professor i arkitektur................................B 30

1 professor i svensk arkitekturhistoria.................... B 26

5 professorer (omfattande 2 målning, 1 teckning, 1 landskapsmålning

och 1 modellering).............................. B 24

1 föreståndare för institutet för materialkunskap, tillika lärare i

materialkunskap....................................B 24

1 lärare i etsning..................................... B 17

1 kanslibiträde ......................................B 7

1 förste vaktmästare..................................B 7

1 eldare............................................ B 7

1 vaktmästare.......................................B 5

1 portvakt.......................................... B 5.

Samtliga professorer jämte föreståndaren för institutet för materialkunskap

utnämnas förmedelst fullmakt av Kungl. Majit efter förslag

av akademien. Läraren i etsning utnämnes genom fullmakt av akademien

efter förslag av lärarrådet, medan övriga lärare förordnas av akademien,

likaledes efter förslag av lärarrådet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20jf.

ande budgetår fastställda avlöningsstaten för akademien

och konsthögskolan har följande utseende:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 93,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp ..................kronor 8,700

b. Vikariatsersättningar m. m., förslags
w.

......................... * 200 » 8,900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal....... » 35,900

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordi
narie

tjänstemän, förslagsvis................... »_4,300

Summa kronor 142,500.

Delposten till grundbelopp disponeras på följande sätt:

Arvode åt konsthögskolans direktör.................kronor 3,000

» » akademiens sekreterare................... » 2,400

» » » bibliotekarie................. » 1,500

» » » kamrerare................... » 1,500

Ersättning åt en kassakontrollant................... » 300.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal disponeras

sålunda:

Arvode åt en professor i anatomi...................kronor 4,000

» » » lärare i perspektiv................... » 1,800

» » » »i konsthistoria................. » 2,700

» » 1 »i dekorativ konst............... » 3,000

» » » »i målning vid skolan för dekorativ

konst....................... » 6,500

» » » »i arkitektur vid skolan för dekorativ

konst....................... » 4,500

» » » assistent vid institutet för materialkunskap » 2,000

Undervisning i byggnadsteknik m. fl. ämnen, högst..... » 3,000

Extra biträden vid konsthögskolan, högst............. » 3,000

Arvode åt en tryckare, tillika etsningsskolans tekniska biträde

....................................... » 2,100

Avlönande av ett eldarbiträde..................... » 1,100

Arvode åt en extra vaktmästare vid skolan för dekorativ

konst....................................... » 2,200.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 20J+. 9

Konstakademiens förslag till omorganisation av konsthögskolan m. m.

Konstakademien har med avseende å konsthögskolans omorganisation

och i samband därmed stående frågor — så vitt akademiens förslag här

böra beröras — anfört huvudsakligen följande:

Akademien erinrade till en början, att under gången av akademiens

utredningsarbete genom remiss den 8 februari 1929 överlämnats konstnären

Christian Erikssons till Kungl. Majit inlämnade skrivelse, innehållande

reflexioner och förslag med anledning av frågan om akademiens

och konsthögskolans omorganisation. I anledning härav ville akademien

framhålla, att akademien, som vore medveten om betydelsen

av en samklang mellan .lärarens och elevens kynne, hade under sin granskning

ägnat ett ingående studium åt principfrågan, på vad sätt och i

vilken utsträckning i den statliga konstundervisningen den unge konstnärsadepten

skulle få tillfälle söka sig till den lärare, av vilkens ledning

han väntade sig det lyckligaste resultatet för sin egen utbildning och

utveckling.

Olika mer eller mindre klart formulerade förslag hade under akademiens

förhandlingar och debatter framkommit.

Genom 1908 års stadgar och deras senare provisoriska påbyggnader

hade elevens valfrihet begränsats till aspiranterna i målarskolorna, och

deras val kunde endast falla på en av fyra lärare. Men den, som ville

giva denna punkt i programmet — valfrihet av lärare — en avgörande

betydelse, måste fordra, att eleven i sitt val icke skulle behöva begränsa

sig till vissa vid högskolan för kortare eller längre tid fästa lärarkrafter

utan kunna vända sig till vilken konstnär som helst, vilkens ledning

han önskade och som vore villig meddela undervisning samt då skulle

hava att för denna uppbära viss ersättning av staten.

Mot denna obegränsade valfrihet såsom grundval för ett statligt undervisningsväsen

reste eftertanken snart en mångfald hinder. De, som

sökt finna utvägar att förverkliga idéen om valfrihet, hade också insett

detta och utgått ifrån att antalet lärare och undervisningsateljéer måste

begränsas. Men därvid och vid den gemensamma förebilden av de parisiska

privata »friskolorna» eller »akademierna» stannade överensstämmelsen

mellan förslagsställarna. Huru lärarens kompetens för sitt fack

skulle bedömas och utrönas, huru hans fullgörande av åtagandet skulle

kontrolleras, huru förhållandet mellan hans arbetsprestation och hans

ersättning skulle regleras, huruvida undervisningen skulle bedrivas i de

av akademien upplåtna lokalerna eller i enskilda ateljéer ute i staden

-— därom liksom örn andra detaljer i systemet ginge meningarna i sär.

Något klart formulerat förslag till stadganden i dessa avseenden hade

ej heller framkommit.

Akademien hade vid sin prövning av alla dessa olika förslag först

såsom ogenomförbar borteliminerat tanken på ett obegränsat antal statsunderstödda,

på sina ateljéer undervisande konstnärer-lärare. Därefter

framträdde då som en möjligen tänkbar lösning, att ett större antal

konstnärer förklarades efter ansökan kompetenta att på sina ateljéer

lämna handledning och undervisning och härför finge uppbära gage.

Men akademien hade funnit många vanskligheter förknippade med ett

sådant system, både när det gällde utövande av den kontroll över de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204 ■

anslagna medlens användning, som staten väl knappast ville avstå ifrån,

som beträffande utsikterna att alltid hava tillgång till passande och

tillräckliga lokaler för dessa halvprivata konstskolor.

Den mest betryggande yttre formen för den statliga konstundervisningens

bedrivande syntes akademien alltså vara, att de för sitt ändamål

mycket lämpliga lokaler, som nu stöde till statsverkets förfogande,

fortfarande och tillsvidare, till dess det eventuellt visade sig önskvärt

och möjligt få andra, ännu bättre, mottaga högskolans elever och att

ett visst antal lärare anställdes att där leda undervisningen samt att

eleverna gåves rätt att bland dessa lärare välja den ledare de föredroge.

Men då återstår alltid frågan: varför skulle denna rätt endast tillkomma

målarna? Varför ej även skulptörerna och arkitekterna? Och

svaret kunde naturligtvis ej bliva annat än en hänvisning till det ekonomiska

tvånget. Det vore icke tänkbart — åtminstone för närvarande

— att skolan skulle kunna påräkna medel till ett så stort antal professorslöner,

att ett val i denna omfattning skulle kunna äga rum. Då

emellertid det jämförelsevis större antalet målarelever i varje fall fordrade

ett flertal lärare i detta fack, borde man ju begagna den möjlighet,

som härigenom erbjödes, att i någon mån tillämpa valprincipen.

För att giva denna så stor reell betydelse, som den trånga ramen tilläte,

finge man inrikta sig på att sörja för att det funnes tillgång på lärarkrafter

av skiftande kynnen och läggning och att möjlighet bereddes

för tillförsel av nya förmågor i nära kontakt med rörelserna i samtidens

konst och med de problem, som fångade de ungas intresse.

Högskolan borde enligt akademiens mening organiseras på tre avdelningar:

en målarskola, en skulpturskola och en arkitekturskola, varjämte

med högskolan skulle vara förbundna en skola för grafisk konst och

ett institut för materialkunskap.

Beträffande målar- och skulpturskolorna förordade akademien,

att dessa skulle i motsats till nuvarande organisation i sig innesluta

dels teckningsskolan, dels ock den särskilda skolan för dekorativ konst,

vilka alltså skulle upphöra såsom särskilda avdelningar. Vad den förstnämnda

beträffade syntes det akademien obehövligt att framdeles beteckna

den ateljé, där övningarna i modellteckning under aftnarna bedreves,

såsom en särskild avdelning. Alla elever i målar- och skulpturskolorna

vore nämligen skyldiga att, utan särskild inskrivning, deltaga

i dessa övningar.

Målarskolans elever skulle fördelas på fyra ateljéer under var sin

lärare såsom föreståndare, vilket innebure en utökning av antalet professurer

i måleri från tre till fyra. En av de nuvarande tre professurerna

omfattade landskapsmålning. Då enligt akademiens mening landskapsmåleriet

näppeligen kunde betraktas såsom så väsentligt skilt från

andra arter av målning, att man ovillkorligen behövde en särskild lärarbefattning

eller skolavdelning för detta ämne, borde enligt akademiens

förslag arbetet inom varje ateljé omfatta alla grenar av målning med

den fördelning, som kunde komma att bero dels av lärarens större eller

mindre inriktning på något visst område, dels av elevernas håg och

läggning.

Vid sidan av de fyra ateljéerna i målning skulle finnas en femte ateljé

under föreståndarskap av en av professorerna i målning. Denna ateljé

skulle ersätta den nuvarande skolan för dekorativ konst. Lärarbefatt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''£04.

ningen i måleri därstädes sknlle indragas. Skolan för dekorativ konst,

vilken hittills haft en mera provisorisk karaktär, skulle genom den sålunda

föreslagna anordningen bliva fast inordnad i högskolans organisation.

I denna femte ateljé skulle de elever från vilken som helst av de

fyra målarateljéerna, som önskade pröva sina krafter på dekorativa

uppgifter, få tillfälle att sätta sig in i freskoteknik och andra arter av

kalkmålning, mosaikinläggning, glasmålning m. m. Enligt nuvarande

organisation kunde en elev, som önskade välja den dekorativa linjen,

redan som aspirant få söka sig till den dekorativa skolan. Denna tidiga

anslutning till en specialskola hade emellertid medfört mindre tillfredsställande

resultat, i det att elever härigenom, utan stödet av ett

föregående naturstudium, förfallit till en pseudodekorativ manierism,

varur vederbörande sedan haft svårt att arbeta sig fri. Med den av

akademien nu föreslagna anordningen såsom ersättare för den särskilda

dekorativa skolan åsyftades, dels att vid högskolan binda en konstnärlig

kraft med erfarenhet på det dekorativt-monumentala måleriets område,

dels att giva elevernas studier på samma område mångsidigare impulser

i själva den konstnärliga synen på dekorativa uppgifters lösning. Föreståndaren

för ateljén för dekorativ konst skulle efter direktörens medgivande

äga inkalla särskilda yrkesmän för att biträda vid specialundervisningen

å ateljén.

Professorn i skulptur — motsvarade den nuvarande professorn i modellering

— skulle med avseende på undervisningen i dekorativ konst

få en ställning, som erbjöde stora likheter med föreståndarens för övningsateljén

för dekorativ konst. Det skulle även tillkomma honom

att leda sina elevers övningar i materialbehandling, och han skulle äga

att för biträde härmed efter direktörens medgivande inkalla särskilda

yrkesmän.

I stället för de nuvarande lärarbefattningarna i dekorativ konst och

i arkitektur vid dekorativa skolan skulle enligt det föreliggande förslaget

inrättas en lärartjänst i arkitektur för målar- och skulpturskolorna.

Akademien ansåge nämligen, att såsom en nyhet i högskolans program

borde införas en för samtliga elever i berörda skolor obligatorisk första

kurs i arkitektur med uppgift att giva dem insikt örn grundprinciperna

för arkitektonisk konstruktion och formlära. Hittills hade, frånsett vad

som kunnat medhinnas inom ramen för de allmänt konsthistoriska föreläsningarna,

undervisning härutinnan meddelats endast åt de målare och

skulptörer, som deltagit i dekorativa skolans arbeten. Kännedomen örn

dessa ting såsom ett led i den konstnärliga allmänbildningen tillhörde

emellertid den utbildning, som en konsthögskola vore skyldig meddela

alla sina disciplar. Förutom ifrågavarande obligatoriska första årskurs

skulle följa en andra frivillig kurs, som mera speciellt inriktades på

monumentalmåleriets och skulpturens arkitektoniska problem och därför

särskilt räknade på deltagare bland de elever, som ägnat sig åt

detta gebit.

Beträffande den såsom arvodesbefattning för närvarande förefintliga

professuren i anatomi framhåller akademien, att anledning icke förefunnes

att vidare giva platsen karaktär av professur. En dylik beteckning

förde nämligen nied sig en allt för stark betoning av en rent vetenskaplig

professorskompetens, då däremot enligt akademiens mening

vid tillsättningen av denna lärarbefattning synnerlig hänsyn också

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20If.

måste tagas till andra, det konstnärliga området närliggande meriter.

I enlighet härmed ansåge akademien befattningen böra betecknas lärare

i plastisk anatomi.

I likhet med vad nu vore förhållandet borde alltjämt finnas en professur

i teckning samt lärarbefattningar i perspektivlära och konsthistoria.

Beträffande arkitekturundervisningen vid konsthögskolan erinrade

akademien, att den av akademien och tekniska högskolan i

Stockholm tillsatta kommittén uppdragit vissa riktlinjer för ifrågavarande

undervisnings reformering. Kommittén hade framhållit, bland

annat, att under det undervisningen vid tekniska högskolan avsåge

att bibringa de studerande på byggnadsväsendets område en allmän,

på vetenskaplig grund fotad utbildning, som till sin omfattning vore

lika för alla, syntes det kommittén, att möjlighet borde finnas för

den arkitektutbildade yrkesmannen att genom ytterligare studier under

lärares ledning specialisera sig på ett visst ämnesområde eller fördjupa

sina insikter inom den yrkesgren, som vore föremål för hans

särskilda intresse, i vad avsåge såväl arkitektur- som stadsbyggnadsproblem.

Att en sådan möjlighet förelåge, ansåge kommittén vara av

så stor betydelse, att från det allmännas sida alltjämt borde tillses, att

erforderlig organisation funnes för ändamålet tillgänglig.

Det skulle kunna tänkas, att denna specialutbildning ordnades genom

påbyggnad av tekniska högskolan. En dylik anordning skulle emellertid

stöta på vissa praktiska svårigheter. Någon vinst med ett sådant

arrangemang kunde kommittén i varje fall icke påvisa. Med hänsyn

dessutom till betydelsen av att de vid akademien studerande arkitekterna

bleve i tillfälle att mottaga intryck från den vid akademien bedrivna

verksamheten inom andra konstgrenar samt för tillgodogörandet

av akademiens stipendiefonder ansåge kommittén alltså, att den vid

akademien redan befintliga organisationen borde användas för det nu

ifrågavarande syftet.

En väsentlig brist i undervisningen vid konsthögskolan funne kommittén

vara, att den icke syntes hava ett bestämt mål och en från tekniska

högskolan skild karaktär. Den innebure i stället delvis en upprepning

av undervisningen i arkitektur vid tekniska högskolans sista årskurs.

Studierna vid konsthögskolan kunde sägas vara ordnade på ett alltför

uniformt sätt, huvudsakligen med hänsyn till att studieuppgifterna i prisämne,

program och skisser med få undantag vore lika för alla. Det

torde böra undersökas, om icke det nuvarande, relativt skolmässiga

studiearbetet borde ersättas av en något friare undervisningsform i syfte

att befordra ett mera intimt och individuellt samarbete mellan lärare

och studerande rörande förhandenvarande problem vid sidan av regelbundet

återkommande, gemensamma diskussioner.

Såsom en brist vore även att framhålla en viss ensidighet i de uppgifter,

som förelädes de studerande vid konsthögskolan och som i huvudsak

vore lika för alla. Tävlings- och programuppgifterna borde sålunda

icke så gott som uteslutande bestå i projektarbeten inom monumentalarkitekturen,

utan de mera inträngande studierna borde även i väsentligt

större omfattning ägnas stadsplaneproblem och andra till arkitektens

verksamhetsområde hörande uppgifter såsom exempelvis trädgårdsanläggningar,

inredningar, restaureringar o. dyl. Jämväl borde uppmärksam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20J+.

heten inriktas på mera djupgående teoretiska och systematiska undersökningar

av planläggningssystem samt av byggnadstekniska och ekonomiska

problem. Och slutligen syntes ett mera effektivt samarbete med

målare och skulptörer böra kunna utvecklas, vilket torde bliva till båtnad

för alla parter.

Slutligen ville kommittén framhålla, att det gamla namnet »byggnadsskola»

mera gåve intryck av lägre teknisk undervisningsanstalt än

av en till en akademi knuten läroanstalt. I varje fall gåve icke namnet

uttryck för någon stegring i förhållande till tekniska högskolans

arkitekturfackskola, som vore naturlig och riktig.

Bland de åtgärder, som av kommittén förordades för att råda bot

på de påvisade olägenheterna, kunde nämnas, att de obligatoriska mätningsövningarna

skulle förläggas till tekniska högskolan, medan undervisningen

i svensk arkitekturhistoria och restaureringskonst eljest skulle

bibehållas vid konsthögskolan i sin nuvarande omfattning, varjämte en

restaureringsuppgift skulle kunna uppställas som prisämne, att föreståndaren

i arkitekturskolan •— vilket borde bliva byggnadsskolans namn

—• skulle bibehållas såsom ordinarie professor samt att lärare i speciella

ämnen skulle inkallas i betydligt ökad omfattning.

I enlighet med kommitténs förslag tillstyrkte akademien, att byggnadsskolan

skulle benämnas arkitekturskolan. Såsom föreståndare för

densamma och huvudlärare i ämnet arkitektur skulle alltjämt finnas en

professor. Förutom denna lärarbefattning skulle för arldtekturskolan

avses den nuvarande professuren i svensk arkitekturhistoria — dock

med benämningen professur i svensk och jämförande arkitekturhistoria.

Akademien anslöte sig till förslaget, att prisämne även kunde vara hämtat

från detta område, varigenom ifrågavarande ämne finge en ökad betydelse.

Emot uppmätningsövningarnas förläggning till tekniska högskolan

hade akademien intet att erinra. Härigenom komme ämnet att upptaga

något mindre plats i konsthögskolans studieplan, medan däremot en

motsvarande ökning komme till stånd vid tekniska högskolan. Vad anginge

kommitténs förslag örn regelbunden undervisning vid konsthögskolan

i stadsplanekonst, ville akademien framhålla, att detta ämne tidigare

förekommit på högskolans program, liksom prisämnena sedan flera

år i sig oftast innefattat jämväl problem av denna art. Akademien

funne det emellertid — åtminstone för närvarande — icke lämpligt att

för ändamålet inrätta en fast lärarbefattning.

För att möjliggöra tillkallande av lärare för meddelande av undervisning

i speciella ämnen ville akademien påyrka en ökning av nu utgående

medel för ändamålet — 3,000 kronor — till 12,000 kronor.

I stället för den nuvarande etsningsskolan föresloge akademien inrättandet

av en skola för grafisk konst, vilken vore avsedd att utvecklas

så, att den skulle omfatta alla den grafiska konstens tekniska

metoder eller således även träsnitt och litografi. Den skulle, liksom

hittills etsningsskolan, stå under ledning av en lärare med ett tekniskt

biträde (en tryckare) vid sin sida. Samtliga elever vid konsthögskolan

skulle äga rätt, örn de så önskade, att begagna undervisningen i skolan

för grafisk konst, där dessutom i mån av utrymme f. d. elever och efter

särskild prövning andra konstidkare .skulle få åtnjuta undervisning. I

samband med den sålunda föreslagna omorganisationen skulle lärarens

undervisningsskyldighet ökas från sex till nio timmar i veckan. Erfaren
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mciy.ts ■proposition Nr 204-

heten sedan många år hade nämligen visat, att en rationell skötsel av

skolan icke kunde äga rum med mindre anspråk på lärarens närvaro i

skolan. Jämväl tryckarens tjänstgöringstid måste utökas från nuvarande

6 till 24 timmar i veckan. Motivet härför vore, förutom nödvändigheten

av tillsyn över skolans dyrbara inventarier, behovet av tillgång

till tekniskt biträde under hela den tid, skolan vore tillgänglig för

elevernas arbete, d. v. s. från klockan 12 till klockan 16.

Beträffande institutet för materialkunskap, vilket inrättats

genom beslut av 1935 års riksdag, ifrågasatte akademien icke annan

förändring än högre lönegradsplacering för föreståndaren, vartill akademien

närmare återkomme i det följande.

Akademiens förslag till konsthögskolans organisation innebure med

avseende å anställningsform och löneställning för vissa professorer

en i förhållande till nuvarande ordning betydelsefull omändring,

i det att dessa befattningar skulle omvandlas från ordinarie tjänster

till arvodesbefattningar. Akademien hade framhållit, att det nuvarande

systemet för lärarkårens rekrytering i regel bunde läroverket vid

läraren ända till den tidpunkt i livet, dä han enligt för statstjänare i

allmänhet gällande uppfattning ansåges icke längre besitta tillräcklig

andlig och kroppslig vigor för att tillfredsställande kunna sköta sin

tjänst. Mot detta systems tillämpning vid undervisning, av vad slag

det vara kunde, syntes med fog kunna framställas den anmärkningen,

att däri läge en fara för slentrian och stagnation. Särskilt vore detta

fallet, när det gällde konstundervisningen. Ty denna bestode ej endast

i ett meddelande av rön och erfarenheter, den fordrade från lärarens

sida en alldeles särskild inlevelse i lärjungens föreställningsvärld, sådan

den formades av nya, ständigt växlande yttre förhållanden och idéströmningar.

Därför skulle man vilja giva konsthögskolans ledning möjlighet

att till dess bästa anpassa sitt handlingssätt efter förhandenvarande omständigheter,

d. v. s. att å ena sidan icke behöva vara olösligt bunden

av ett lärarval, som visat sig ofördelaktigt, och att å den andra sidan

kunna draga största möjliga gagn av en alltjämt dugande och för lärarkallet

särskilt begåvad kraft. En sådan anpassning till förefintliga förhållanden

bleve enligt akademiens mening möjlig genom att lärarmandaten

gåves ej intill en för alla lika åldersgräns utan för kortare perioder,

eventuellt med förnyelsemöjlighet.

Men frågan vore icke allsidigt belyst, förrän man undersökt, huruvida

en övergång till ett sådant tillvägagångssätt skulle öka eller minska

lockelsen för framstående konstnärer att åtaga sig lärarkall vid högskolan.

Man frågade sig alltså: vore det troligt, att en framstående

konstnär i sin fulla alstringskraft — och det vore ju en sådan man ville

hava till ungdomens ledare — hellre ville för en kortare tid och mot

rundligare årslön än den, som nu bjödes, även utan utsikt till pension,

påtaga sig det krävande värvet som lärare med ty åtföljande förlust av

tid för sitt eget konstnärliga arbete? Eller skulle å andra sidan en för

framtiden åtminstone i viss grad ekonomiskt säkrad position synas vara

en värdefullare och mera lockande kompensation?

Det svar, som kunde väntas på dessa frågor, måste bliva lika skiftande

som människors lynnen och läggning. Om man även kunde hänvisa

till det faktum, att det icke visat sig svårt att med nu gällande

bestämmelser förvärva goda lärarkrafter, syntes det dock akademien,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204-

som om det vore mera överensstämmande med konstnärligt kynne i

allmänhet att vänta sig ett jakande svar på den första frågan. En

sådan syn på ett konstnärligt lärarskap ägde en större frändskap med

det rörliga konstnärliga arbetet sj älvt än vad livstidslärarens mera ärnbetsmannamässiga

gärning besutte. I varje fall kunde det icke, enligt akademiens

mening, väntas så stor anslutning för en motsatt uppfattning, att

därav de ovan framhållna, med kortare lärarmandat förknippade fördelarna

av livaktighet och rörlighet skulle mista sitt utslagsgivande

värde. Akademien vore alltså av den övertygelsen, att man genom att

utse lärarna för kortare perioder skulle gagna skolan och undervisningen.

Denna skulle vinna i intensitet och framför allt skyddas för faran av

slentrian.

När det gällde att finna en praktisk lösning av denna fråga örn kortvariga

lärarmandat, som ju i årtionden stått på dagordningen, så snart

konstundervisning diskuterats, och som på flera håll vid utländska konstskolor

lösts i den anda, för vilken akademien nu gjorde sig till förespråkare,

hade flera olika vägar anvisats. Man hade föreslagit femårsperioder

med förnyelsemöjlighet utan fastställelse av någon åldersgräns,

över vilken förnyelse ej kunde äga rum, detta för att kunna i det längsta

få behålla en kraft, som befunnits särskilt duglig och nyttig för skolan.

Men mot en sådan bestämmelse hade flera grava anmärkningar framställts.

Man hade påpekat, att skolans ledning skulle komma att ställas

inför många mänskligt ömtåliga situationer vid dessa, förslagsvis vart

femte år återkommande prövningar, örn en lärare skulle bibehållas eller

vrakas. Och detta utslag skulle komma att ställa vederbörande domare

inför mänskligt ytterst svåra prov, när det gällde att, utan att kunna

bjuda en pension, avlägsna en gammal konstnär från en syssla, som måhända

till slut blivit hans enda levebröd. På så sätt skulle det nya

systemet kunna komma att medföra raka motsatsen till vad man önskat,

ja, i ännu högre grad än vad man med nuvarande bestämmelser behövde

befara.

För att eliminera denna senare olägenhet hade man föreslagit, att den

omedelbara förnyelsen av mandatet endast skulle kunna ske två gånger,

d. v. s. att befattningen endast skulle kunna innehavas av samma person

15 år i följd, och att det dessutom skulle stipuleras, att ingen, som nått

05 levnadsår, skulle kunna utses till innehavare av någon av dessa befattningar.

De, som pläderat för en sådan anordning, hade även letts av övertygelsen,

att vårt land icke torde äga tillgång till ett tillräckligt stort

antal kompetenta lärarkrafter för allt för täta ombyten. Men detta

system med eventuellt tre omedelbart på varandra följande femårsperioder

vidlåddes alli jämt av den ovan påpekade svagheten att ställa

skolans ledning inför de ömtåliga situationerna vid varje femårsperiods

slut.

I sina år 1901 och år 1936 framställda förslag hade akademien funnit

sig böra föreslå följande lösning av den förevarande frågan. Professorsbefattningarna

i målning, skulptur och teckning, vilka för närvarande

vöre ordinarie tjänster i lönegraden B 24, skulle omvandlas till arvodestjänster.

Förordnande å tjänsterna skulle efter förslag av akademien

meddelas av Kungl. Majit på en tid av fem år. Mandaten skulle kunna

förnyas, dock först efter ett uppehåll av minst två år. Ingen, som upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 204-

nått en levnadsålder av 65 år, skulle kunna utses till innehavare av någon

av ifrågavarande befattningar. Genom att förordnandet sålunda komme

att lämnas för en från början bestämt fixerad tidrymd, bleve skolans

ledning befriad från obehaget att vid dennas slut behöva eventuellt fatta

beslut, som lätt kunde få karaktären av ett avskedande. Detta förslag

skulle emellertid möjliggöra ett återinträde i tjänst efter förloppet av

ytterligare fem år — eller, vid inträffande tidigare vakans redan efter

två år — varigenom högskolan kunde draga nytta av en särskilt duglig

lärare, som efter att en tid hava fått helt ägna sig åt sin konst, vore

villig att ånyo påtaga sig undervisningskallet. Härigenom bemöttes

också invändningen örn den begränsade tillgången på lämpliga lärare.

Akademien har i sina förevarande framställningar föreslagit, att de

årliga arvodesbeloppen för ifrågavarande professorsbefattningar skulle

fastställas till för en var 12,000 kronor, utom för professorn i skulptur,

vilken skulle äga uppbära ett årsarvode å 13,000 kronor. Det högre

arvodet för sistnämnda befattningshavare motiverades med professorns

skyldigheter att leda skulpturskolans övningar i lösning av monumentaluppgifter.

Till den professor i målning, som skulle förestå ateljén för

övningar i dekorativa uppgifter, ansåge akademien böra utgå ett särskilt

tilläggsarvode med 1,000 kronor för år.

Vad beträffade lärarna i plastisk anatomi, perspektivlära och konsthistoria

vore dessa redan innehavare av arvodestjänster. En möjlighet

till ombyte hade även ansetts önskvärd beträffande dem. De finge nu

sina förordnanden tills vidare, men ett upphävande av ett dylikt förordnande

måste för befattningshavaren få en helt annan och gravare

betydelse än ett ombyte efter en från början fastställd tidrymd, varför

något sådant icke skulle ifrågakomma utan mycket tvingande skäl.

Akademien ansåge emellertid, att det även på dessa platser vore av

vikt, att högskolan hade medel att förvärva bästa möjliga förmågor.

Därför borde också här införas femårsmandat, dock med omedelbar förnyelse

intill uppnådda 65 levnadsår. Dessa befattningar skulle enligt

förslaget tillsättas genom förordnande av akademien.

Akademien ansåge en reglering påkallad av de nuvarande arvodena

till lärarna i plastisk anatomi och perspektivlära, ehuru det framlagda

förslaget icke innebure någon utsträckt tjänstgöringstid för dem. Det

syntes nämligen lämpligt att utmäta dessa befattningshavares arvoden

efter det, som utginge för läraren i konsthistoria, vilken för två föreläsningstimmar

i veckan uppbure ett årsarvode av 2,700 kronor. Perspektivläraren,

vars arvode nu utgjorde 1,800 kronor, hade lika många

timmars tjänstgöring, varför arvodet till honom borde fastställas till

enahanda belopp som till läraren i konsthistoria eller till 2,700 kronor.

Läraren i anatomi hade det dubbla antalet lektioner, varjämte han på

grund av elevernas mycket skiftande bildningsgrad ofta måste ägna dem

extra handledning. Fullgoda skäl förelåge därför för en höjning av hans

arvode från nu 4,000 kronor till 5,400 kronor.

Den av akademien föreslagna nya lärarbejattningen i arkitektur borde

enligt akademiens mening tillhöra samma kategori av lärartjänster, som

lärarbefattningarna i anatomi, perspektivlära och konsthistoria. Den

föreläsningsverksamhet, som inginge i denna lärares tjänstutövning, förutsatte

nämligen ett så pass vittomfattande studium, att det kunde bliva

tvivel underkastat, om någon ville förskaffa sig denna kompetens och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20ft.

förmera den, om han hade utsikt att få användning för densamma blott

under en tid av fem år.

Läraren i arkitektur, som skulle övertaga de åligganden, vilka för närvarande

tillhörde lärarbefattningarna i dekorativ konst och i arkitektur

i dekorativa skolan och vilka avlönades med respektive 3,000 kronor

och 4,500 kronor, syntes enligt akademiens mening, med hänsyn till

ökad omfattning av tjänstgöringen, böra få ett i förhållande till ifrågavarande

två arvoden å sammanlagt 7,500 kronor något förhöjt arvode,

förslagsvis 8,000 kronor.

Akademiens sålunda framställda förslag med avseende å anställningsform

och löneställning för ovannämnda professorer och lärare har akademien

i senare gjorda framställningar haft anledning att i viss mån

modifiera. Vid behandling av konsthögskolans arkitekturskola hade

akademien nämligen funnit sig föranlåten att för professorn i arkitektur

föreslå en längre mandattid än förenämnda tid av fem år, varjämte

någon förnyelsemöjlighet av mandatet icke av akademien befunnits böra

förordas för denna befattning. Akademien hade vidare för professuren

föreslagit en särskild avlöningsform, kombinerad med rätt till uppskjuten

pension. För åstadkommande av en organisatorisk enhetlighet inom

högskolan beträffande de på förordnande tillsatta lärarbefattningarna

hade därför akademiens tidigare avgivna förslag omarbetats.

Vidkommande professuren i arkitektur hade sålunda akademien framhållit,

att de skäl, som kunde anföras för en förändring av nämnda professurs

karaktär, vore likartade med dem, som bestämt akademiens ställning

till professurerna i målar- och skulpturskolorna: en önskad större

rörlighet i skolans arbete och en livligare kontakt med utvecklingen på

arkitekturens område. Denna större rörlighet betraktades av alla såsom

mycket önskvärd. Men man hade samtidigt hyst farhågor för att alltför

täta ombyten av huvudlärare i arkitekturskolan skulle bliva till förfång

för undervisningen med hänsyn därtill att denna lärare även skulle

vara föreståndare för skolan. Undervisningen i arkitektur vore ej heller

direkt jämförbar med undervisningen i måleri och skulptur. Arkitekturens

mångskiftande konstnärligt-vetenskapliga karaktär medförde

nämligen enligt all erfarenhet, att en även mycket dugande arkitekt

visserligen tämligen omedelbart kunde meddela viss specialkunskap inom

områden, som han behärskade, men däremot icke omedelbart bliva en

god ledare för hela undervisningen. De första åren av mandatet torde

därför inom arkitekturskolan sällan komma att bliva fullt effektiva.

Gjordes däiemot mandattiden tillräckligt lång, exempelvis tio år, skulle

en sådan anordning icke behöva medföra några olägenheter för undervisningen,

utan tvärtom realisera de önskemål, som ovan angivits. Men

förutsättningen måste därvid vara, att med tjänsten bleve förenade sådana

förmåner med avseende å lön, sjukledighet m. m., att densamma

i dessa avseenden icke komine att intaga en sämre .ställning än professurerna

vid tekniska högskolan. Utan en sådan ekonomisk likställighet

kunde nämligen befaras, att vid rekrytering av tjänsten i fråga konsthögskolan

skulle bliva satt i efterhand, under det att tekniska högskolan

kunde som den högstbjudande välja bland till buds stående krafter.

Detta måste i längden verka menligt och kunde så mycket mindre anses

tillfredsställande som konsthögskolans arkitekturskola dock vore av
Bihang

till riksdagens ''protokoll JOSS. 1 sami. Nr SO//.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

sedd att vara en avslutande påbyggnad på tekniska högskolans fackavdelning

för arkitektur.

Vid övervägande av alla omständigheter i detta spörsmål hade akademien

för sin del funnit, att övertygande skäl framförts för professurens

förändring till mandatsbefattning att tillsättas för tio år utan förnyelsemöjlighet.

För att göra denna tjänst ekonomiskt lockande hade

akademien tänkt sig, att detta skulle ske genom att förena tjänsten med

rätt till uppskjuten pension. Akademien förutsatte därvid, att avgången

befattningshavare skulle bliva berättigad till uppskjuten pension vid 65

års ålder och att densamma skulle beräknas enligt samma regler, som

intjänt pension, omförmäld i 22 § civila tjänstepensionsreglementet.

Beräkningen av den uppskjutna pensionen skulle med andra ord i princip

överensstämma med beräkningen av uppskjuten livränta, dock med

den skillnaden, att de avdrag, som vid livräntans beräkning gjordes för

felande tjänstår, ej här skulle förekomma. Då ett förordnande av den

karaktär, som här ifrågasattes, dels skulle komma att i regel taga ett

tiotal av en konstnärs bästa år i anspråk och dels vara ett i jämförelse

med en fullmaktsprofessur mindre fast engagemang, syntes det akademien

rimligt, att arvodet omedelbart vid tillträdet bleve av en storlek,

som motsvarade lönen i högsta löneklassen av den lönegrad, professuren

för närvarande tillhörde, eller lönegraden B 30.

I anslutning till detta förslag hade akademien, såsom ovan framhållits,

gjort vissa justeringar i sina tidigare framställda förslag. Akadémien

hade nämligen ansett sig böra undersöka, huruvida icke den för

professuren i arkitektur föreslagna avlöningstypen skulle kunna bliva

tillämplig jämväl för de befattningar inom konsthögskolans övriga avdelningar,

för vilka förordnande på visst antal år ansetts vara fördelaktiga,

så att i detta avseende en organisatorisk enhet inom högskolan

skulle vinnas. Detta skulle alltså även innebära, att mandaten för professorerna

i målning, skulptur och teckning skulle bliva tioåriga. Ty

akademien holle för troligt, att det år 1931 och år 1936 föreslagna systemet

med en till sin varaktighet mycket växlande tjänstetid, därtill

uppdelad av intervaller av skiftande längd, skulle göra beräkningen av

pensionsbeloppen liksom av tjänste- och familjepensionsavdrag m. m.

allt för komplicerad. Då man torde kunna utgå ifrån sannolikheten,

att enligt det tidigare förslaget två förordnandeperioder örn vardera fem

år skulle bliva det vanligaste, skulle således fastställande av en tioårsperiod

utan förnyelsemöjlighet jämväl för nu ifrågavarande befattningar

icke innebära en alltför stor avvikelse från den tidigare av akademien

intagna ståndpunkten. Akademien förordade alltså denna modifikation

i sitt ursprungliga förslag. Vidare tillstyrkte akademien, att den för

professorn i arkitektur föreslagna avlöningsformen skulle införas även

för professorerna i målning, skulptur och teckning. Detta medförde i

sin tur en ändrad inställning till de arvodesbelopp, som tidigare av

akademien föreslagits för dessa befattningshavare. Löneförmånerna syntes

nämligen för dem böra beräknas efter samma principer som för professorn

i arkitektur, vilket skulle innebära, att ifrågavarande befattningar

i målar- och skulpturskolorna skulle såsom hittills uppföras i

lönegraden B 24, men med begynnelselön i dess högsta löneklass och

med rätt till uppskjuten pension.

I anslutning till den sålunda föreslagna längre mandattiden för ovan

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 20.f.

omförmälda professorer förordade akademien, att jämväl förordnandena

för lärarna i arkitektur, i plastisk anatomi, i perspektivlära och i konsthistoria

skulle utfärdas för tio år i stället för tidigare föreslagna fem år.

Vad anginge anställningsformen för övriga lärarbefattningar, nämligen

professorn i svensk arkitekturhistoria, föreståndaren för institutet för

materialkunskap och läraren i grafisk konst, ifrågasatte akademien icke

någon förändring av deras ordinarie ställning. Förstnämnda professorsbefattning

borde liksom hittills vara uppförd i lönegraden B 26. ^ Då

akademien ansåge föreståndaren för institutet för materialkunskap såväl

med avseende å graden av kompetensfordringar som på grund av tjänstgöringens

omfattning och på en gång vetenskapliga och konstnärliga

karaktär böra närmast jämställas med professorn i svensk arkitekturhistoria,

syntes det akademien riktigt, att ifrågavarande föreståndarbefattning

uppflyttades från lönegraden B 24 till lönegraden B 26. För

en dylik uppflyttning talade jämväl det förhållandet, att föreståndaren,

som nu hade samma lönegradsplacering som professorerna i målning,

teckning och modellering, i motsats till dessa icke komme i åtnjutande

av ferier. Läraren i grafisk konst vore nu under beteckningen lärare

i etsning placerad i lönegraden B 17. Akademien hade såsom i det föregående

anförts föreslagit en från sex till nio timmar i veckan ökad

tjänstgöring för denne befattningshavare. Denna ökade tjänstgöring

borde givetvis enligt akademiens förmenande medföra en uppflyttning

av tjänsten i högre lönegrad. För att jämväl markera konstartens med

andra likvärdiga ställning och med tanke på att till föreståndare för

den grafiska skolan erhålla en person, som med teknisk specialkunskap

förenade en rent konstnärligt framstående kompetens, ville akademien

föreslå ifrågavarande befattnings uppflyttning till lönegraden B 24.

Akademien hade i sitt omorganisationsförslag även upptagit en ny

ordinarie vaktmästarbefattning i lönegraden B 5 i stället för en extra

vaktmästare vid dekorativa skolan med årligt arvode av 2,200 kronor.

Denna vaktmästartjänst vore behövlig för högskolans avdelningar vid

Sergelgatan, där han tjänstgjorde såsom portvakt. Akademien funne

det skäligt, att han placerades i samma lönegrad som portvakten hos

akademien.

Med hänsyn till den i det föregående omförmälda ökade tjänstgöringstiden

för den i skolan för grafik anställda tryckaren och de honom åvilande

ansvarsfulla uppgifterna ville akademien föreslå en förhöjning av

hans arvode från nu 2,100 kronor till 4,000 kronor.

Beträffande konsthögskolans direktör och akademiens sekreterare hade

akademien funnit skäl tala för en ökning av de till dem nu utgående

arvodena å respektive 3,000 kronor och 2,400 kronor.

Direktörsbefattningen, sådan densamma kommit att gestalta sig på

grund av omständigheternas makt, vore mycket tidskrävande — anför

akademien — och förenad med en del extra omsorger, som berodde dels

på elevmaterialets säregna beskaffenhet, dels på den ställning till allmänheten,

som innehavaren av direktörsbefattningen vid konsthögskolan

under tidernas lopp kommit att intaga. Som ytterligare skäl till

en arvodesökning kunde läggas det ökade ansvar för själva konsthögskolans

skötsel, som flir var och en torde vara uppenbart såsom en given

följd av den föreslagna nya anordningen för högskolan. Man behövde

blott sätta sig in i vad de tätare ombytena på lärarposterna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 20/+.

komme att betyda för den, på vilken det främst ankomme att intressera

framstående konstnärer att åtaga sig dessa. Akademien ansåge

därför arvodet till direktören böra uppbringas till 5,000 kronor för år.

Sekreteraren, vilken åvilade en betydande del av akademiens dagliga

administrativa arbete såsom protokollsföring, utredningar, korrespondens

och förvaltningsgöromål av olika slag, åtnjöte förutom ovannämnda arvode

fri bostad i akademiens hus jämte lyse och bränsle samt ett särskilt

arvode örn 750 kronor från den vid akademien stiftade pensionskassan.

Dessa förmåner ansåge akademien ingalunda kunna kompensera

det direkta arbete, som i medeltal upptoge honom fyra timmar

under vardagarna och den ständiga omtanken örn akademiens och konsthögskolans

angelägenheter. Det vore att förutse, att sekreterarens arbetsbörda

komme att ökas genom den föreslagna omorganisationen. Härjämte

torde böra framhållas, att tillkomsten av nya donationer, vilka i

regel anförtrotts akademien på grund av dess ställning såsom statsinstitution,

ställt ökade krav ej endast på kamreraren, vilken härför fått sig

tillerkänt särskilt arvode från donationsmedlens avkastning, utan även

på sekreteraren. Med tanke på redan förhandenvarande förhållanden

och på vad väntas kunde, ansåge akademien det därför tillbörligt, att

sekreterarens arvode av statsmedel höjdes till 5,000 kronor.

Slutligen hemställde akademien örn höjning av posten till extra biträden

vid konsthögskolan från 3,000 kronor till 4,000 kronor och delposten

till vikariatsersättningar från 200 kronor till 500 kronor.

Akademiens omorganisationsförslag — sådant det av akademien slutligt

fullföljts — skulle medföra en kostnadsökning för statsverket av

28,700 kronor.

Myndigheterna m. fl.

Statskontoret har i sina yttranden i ämnet anfört huvudsakligen

följande:

Inledningsvis ville statskontoret erinra, att Kungl. Majit genom beslut

den 24 april 1936 tillsatt en kommitté, 1936 års lönekommitté, med uppdrag

att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för bland

andra befattningshavare vid den civila statsförvaltningen i huvudsaklig

överensstämmelse med av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

över finansärenden för nämnda dag angivna riktlinjer. Vidare

vore att märka, hurusom akademien uttalat sig för att en utredning

måtte verkställas av frågan angående en nyordning av undervisningen

på det konstindustriella området och örn konsthögskolans ställning

till en sådan nyordning. I betraktande av nu berörda omständigheter

skulle det väl kunna ifrågasättas, huruvida icke med prövningen av de av

akademien framlagda reformförslagen borde anstå i avvaktan på resultatet

av de sålunda ifrågasatta eller redan pågående utredningarna. Då emellertid

konsthögskolans organisationsfråga sedan ett flertal år tillbaka stått

på dagordningen och lösningen av densamma icke torde utan betydande

olägenheter kunna ytterligare uppskjutas, ansåge sig statskontoret icke

böra framställa någon erinran mot att de föreliggande organisationsoch

lönespörsmålen nu upptoges till omedelbart avgörande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Marits ''proposition Nr 20 4■

Vad anginge de å ordinarie stat för närvarande uppförda tjänsterna,

vore att märka, att befattningen såsom föreståndare för institutet för

materialkunskap, vilken befattning i 1931 års akademiförslag upptogs i

26:e lönegraden men vid befattningens uppförande å ordinarie stat från

och med den 1 juli 1935 hänfördes till 24:e lönegraden, i det nu föreliggande

statförslaget ånyo ifrågasatts till inplacering i förstnämnda

lönegrad. Statskontoret ville i anledning härav erinra, att spörsmålet

om denna befattnings uppflyttning till högre lönegrad varit föremål för

övervägande, även sedan densamma blivit uppförd å ordinarie stat. I

utlåtande den 24 oktober 1935 över en av akademien gjord hemställan

örn befattningens uppflyttning till 26:e lönegraden yttrade statskontoret,

att redan den omständigheten, att lönegradsplaceringen för ifrågavarande

föreståndare blivit fastställd så sent som år 1935, utgjorde tillräckligt

skäl att icke bifalla akademiens hemställan. Frågan upptogs sedermera

till behandling i statsverkspropositionen till 1936 års riksdag, varvid vederbörande

departementschef förklarade sig icke kunna biträda förslaget

om befattningens uppflyttning i högre lönegrad. I betraktande alltså

därav, att frågan om förbättrad löneställning för ifrågavarande föreståndare

så nyligen varit föremål för omprövning, ansåge sig statskontoret

sakna skäl att tillstyrka akademiens nu åter framförda förslag örn

befattningens uppflyttning till 26:e lönegraden.

Beträffande föreståndaren för skolan för grafisk konst beaktade statskontoret

till fullo vikten av att avlöningsförmånerna å befattningen

i fråga tillmättes så, att densamma kunde förväntas bliva på bästa möjliga

sätt rekryterad. Ämbetsverket holle emellertid före, att en placering

av befattningen i lönegrad B 21, åtminstone tillsvidare, torde få

anses tillfyllest. Ämbetsverket funne sig alltså icke kunna förorda, att

ifrågavarande föreståndare placerades i högre lönegrad än den 21:a.

Vidkommande de med arvode avlönade befattningarna ifrågasatte

akademien en höjning av direktörens arvode från 3,000 kronor till 5,000

kronor. Beträffande denna löneförhöjning ansåge statskontoret sig icke

kunna finna, att en omorganisation av högskolan skulle ställa så stora krav

på direktören, att härav skulle motiveras en höjning av hans arvode. Det

ville närmast synas ämbetsverket, som örn någon ändring av det fastställda

arvodesbeloppet därför icke borde vidtagas.

I fråga om den för akademiens sekreterare föreslagna höjningen av

arvodet från nu utgående belopp, 2,400 kronor till 5,000 kronor, ville

statskontoret med hänsyn till vad som från akademiens sida framförts

såsom skäl för en dylik förhöjning icke motsätta sig en sådan. I betraktande

emellertid därav, att sekreteraren åtnjöte fri bostad jämte

lyse och bränsle, syntes den ifrågasatta förhöjningen kunna reduceras

och statskontoret ville i sådant avseende föreslå att arvodet till sekreteraren

fastställdes till 4,000 kronor.

I fråga örn den föreslagna ökningen av arvodena lill lärarna i perspektiv

och i anatomi till respektive 2,700 kronor och 5,400 kronor

syntes sagda ökning icke tillräckligt motiverad. Emot det till läraren i

arkitektur föreslagna arvodet å 8,000 kronor hade statskontoret däremot

icke funnit anledning lill erinran.

Avlöningen till den å skolan för grafisk konst anställde tryckaren

höjdes av 1920 års riksdag från 400 kronor till 2,000 kronor, och såsom

skid härför anfördes, bland annat, att tryckarens tjänstgöring i regel

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 201+.

vore fyra timmar om dagen. Är 1926 höjdes arvodet till 2,100 kronor.

Av akademiens framställning franninge emellertid, att tryckaren hade

skyldighet att assistera vederbörande lärare under endast sex timmar

i veckan; och såsom skäl för en höjning av arvodet till 4,000 kronor

anfördes, att han skulle tjänstgöra fyra timmar dagligen och alltså erhålla

den tjänstgöringsskyldighet, som på sin tid ansetts böra motivera,

att arvodet utginge med 2,000 kronor. På grund härav kunde det ifrågasättas,

örn någon ytterligare höjning av arvodet nu kunde anses befogad.

Med erinran örn att det tekniska biträdet vid handtecknings- och

gravyravdelningen å nationalmuseum vore hänförd till lönegraden B 7,

ville statskontoret dock icke motsätta sig att arvodet för nu ifrågavarande

tryckare höjdes något, dock högst till 3,000 kronor.

Anslaget till extra biträden hade i förslaget höjts från 3,000 kronor

till 4,000 kronor. Då de föreslagna förändringarna knappast kunde

anses påkalla ökat behov av extra biträden, torde någon höjning av

ifrågavarande anslag icke vara erforderligt.

Beträffande akademiens år 1931 och år 1936 framställda förslag örn

fastställande av ett årligt arvode av 12,000 kronor för lärarna i målning

och teckning hade olika meningar vid olika tidpunkter gjort sig gällande

inom statskontoret. Sålunda hade statskontoret i sitt utlåtande den 7

juli 1932 med hänsyn till den förändrade ställning, dessa lärare skulle

komma att intaga, ansett sig icke böra motsätta sig berörda förslag.

Tre av ämbetsverkets sex i beslutet deltagande ledamöter hade emellertid

reservationsvis framhållit såsom sin mening, att ifrågavarande arvode

vore alltför högt, särskilt med tanke på att de långa ferierna och

den korta dagliga tjänstgöringstiden för dessa lärare i icke obetydlig

utsträckning syntes möjliggöra, att de ägnade sig åt utövande av konstnärskap.

Med utgångspunkt från den avlöning, 9,060 kronor, som å

G-ort utginge i högsta löneklassen i den lönegrad, B 24, i vilken professorerna

i dessa ämnen vore placerade, hade det synts reservanterna,

att arvodet till envar lärare i nämnda ämnen — jämte till professorn

i skulptur — lämpligen borde fastställas till 9,000 kronor. I sitt utlåtande

den 6 augusti 1936 hade statskontoret i denna fråga ändrat mening.

En höjning av arvodet vore visserligen på grund av den förändrade

anställningsformen motiverat, men syntes densamma enligt statskontorets

nu uttalade uppfattning böra begränsas till 10,500 kronor,

motsvarande begynnelselönen å G-ort inom byråchefsgraden. Arvodet

till läraren i skulptur syntes statskontoret böra fastställas till enahanda

belopp som för lärare i målning och teckning eller alltså till 10,500 kronor.

Däremot ville statskontoret icke motsätta sig, att ett tilläggsarvode

av 1,000 kronor tillerkändes den lärare i målning, vilken förordnades

att vid sidan av föreståndarskapet för egen ateljé vara föreståndare

jämväl för den speciella ateljé, där övningar i användningen av

olika för dekorativ konst lämpade material och arbetsmetoder vore avsedda

att bedrivas. Av statskontorets sex i 1936 års beslut deltagande

ledamöter anförde tre reservationsvis avvikande mening beträffande arvodena

till lärarna i målning, teckning och skulptur och anslöto sig till

den mening, statskontoret uttalat år 1932, att ifrågavarande arvoden

borde bestämmas till 12,000 kronor.

Sedan akademien framlagt sitt förslag om avlöningsformen för professorn

i arkitektur — gående ut på inrättandet av en arvodestjänst

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20/+.

med pensionsrätt enligt särskilda beräkningsgrunder — anförde statskontoret

i utlåtande i detta ärende, att förslaget skulle innebära ett avsteg

från de allmänna grunder, vilka gällde beträffande ordinarie statstjänstemän,

tillhörande den civila statsförvaltningen. Enligt statskontorets

mening borde det av principiella skäl vara uteslutet att enbart för konstakademien

tillskapa en inom statsförvaltningen i övrigt icke förekommande

typ av statstjänst. Ej heller torde det kunna komma i fråga

— vilket akademien synbarligen icke heller tänkt sig — att inordna

nu ifrågavarande professur bland de i avlöningsreglementets 5 § upptagna

befattningar, vilkas innehavare tillsattes genom förordnande på

viss tid. Vid sådant förhållande syntes — därest det icke skulle anses

lämpligt att bibehålla befattningen såsom fullmaktstjänst i lönegraden

B 30 — annan utväg icke återstå än att konstituera professuren såsom

en icke-ordinarie befattning, förenad med visst arvode, men utan pensionsrätt.

I så fall hade statskontoret intet att erinra mot det arvode

av i runt tal 12,000 kronor, som akademien i annat sammanhang föreslagit.

I anledning av akademiens förslag örn införande av enahanda avlöningsform

med arvode jämte pensionsrätt enligt särskilda beräkningsgrunder

för jämväl professorerna i målning, skulptur och teckning åberopade

statskontoret dels sitt nyss omförmälda yttrande angående professorns

i arkitektur löneställning och anställningsform, dels ock vad

ämbetsverket i arvodesfrågan för professorerna i målning, skulptur och

teckning föreslagit i sitt år 1930 avgivna utlåtande.

Slutligen har statskontoret med anledning av akademiens förslag om

ökning av det i akademiens stat uppförda anslaget till undervisning i

speciella ämnen i arkitekturskolan från 3,000 kronor till 12,000 kronor

framhållit, att denna höjning — avseende en fyrdubbla^ av det nuvarande

anslagsbeloppet — förefölle påfallande hög. Då de till grund för

anslagsberäkningen liggande kalkylerna i stort sett undandroge sig statskontorets

bedömande, ansåge sig ämbetsverket icke kunna ingå på en

prövning av anslagsbehovet, utan inskränkte sig till att erinra örn att

den av akademien och tekniska högskolan tillsatta kommittén för utredning

av frågan örn arkitektutbildningen funnit sig för nämnda ändamål

böra räkna med 8,000 kronor, ett belopp, som redan det innebure

bortåt en tredubbling av nu utgående anslag.

Allmänna civilförvaltningens löne nämnd, som yttrat sig

över akademiens år 1932 och år 1936 framställda förslag, har anfört

bland annat följande:

Enligt akademiens förslag skulle de nuvarande ordinarie professorsbefattningarna

i lönegraden B 24 utbytas mot arvodesavlönade lärarbefattningar.

Ehuru givetvis vissa skäl kunde tala för akademiens förslag

i denna del, ansåge lönenämnden synnerligen tveksamt, huruvida

arvodesbefattningar borde inrättas vid konsthögskolan i den utsträckning,

som föreslagits. Härtill komme, att för ifrågavarande befattningshavare

föreslagits anställningsformer, som saknade motsvarighet vid

andra verk. Ett tillskapande av befattningar med den karaktär, som

akademien sålunda förordat, syntes lönenämnden kunna erhålla vittgående

konsekvenser. Med hänsyn till det anförda och då frågan örn avlöningsförhållandena

för konsthögskolans lärare syntes böra prövas i ett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20Jf.

sammanhang, ville lönenämnden förorda, att akademiens förslag beträffande

lärarpersonalens löneställning i sin helhet måtte underkastas granskning

av 1936 års lönekommitté.

För den händelse skäl ansåges föreligga att till omedelbart avgörande

upptaga samtliga ifrågavarande avlöningsspörsmål, hade lönenämnden

emellertid ansett sig böra något närmare beröra de av akademien föreslagna

ändringarna beträffande löneförmånerna för akademiens och konsthögskolans

befattningshavare.

Vad först anginge de å ordinarie stat uppförda befattningarna, hade

akademien ifrågasatt uppflyttning från 24:e till 26:e lönegraden av befattningen

såsom föreståndare för institutet för materialkunskap, tillika lärare

i materialkunskap. Med hänsyn till att nämnde befattningshavares

löneställning fastställdes så sent som vid 1935 års riksdag samt jämväl

därefter varit föremål för övervägande (1936 års åttonde huvudtitel,

sid. 106), ansåge sig lönenämnden icke kunna tillstyrka den föreslagna

uppflyttningen.

Den nuvarande befattningen såsom lärare i etsning i lönegraden B 17

föresloges av akademien ombildad till en befattning som föreståndare

för skolan för grafisk konst, med placering i lönegraden B 24. Till stöd

för den förordade lönegradsuppflyttningen hade akademien åberopat,

att lärarens undervisningsskyldighet ökats, varjämte framhållits, att en

höjning av lönen innebure dels en högre grad av erkännande åt konstartens

med andra likvärdiga ställning, dels ock fördelen av att till föreståndare

för skolan erhålla en person, som med teknisk specialkunskap

förenade en rent konstnärligt framstående kompetens. Lönenämnden

hade intet att erinra mot en förbättring av den ifrågavarande befattningshavarens

löneställning och finge lönenämnden för sin del förorda, att

föreståndaren för skolan för grafisk konst hänfördes till lönegraden B 22.

Då den ifrågasatta omorganisationen av konsthögskolan icke syntes

lönenämnden komma att medföra någon nämnvärd utökning av direktörens

eller sekreterarens göromål, hade nämnden icke funnit anledning

att tillstyrka den för dem föreslagna arvodesförhöjningen.

Vad härefter anginge de föreslagna arvodena för lärarna i teckning,

målning och skulptur, hade akademien ansett, att en höjning av nu

utgående löneförmåner för berörda befattningshavare vore betingad av

de ifrågasatta förändringarna med avseende å anställningsformerna. Det

vöre givetvis synnerligen vanskligt att i ett fall som detta, då jämförelser

med andra befattningar av naturliga skäl vore helt uteslutna,

fastställa ett lämpligt arvodesbelopp. Emellertid syntes det lönenämnden

böra komma i betraktande, att ifrågavarande befattningshavare till följd

av den relativt begränsade tjänstgöringsskyldigheten samt de långvariga

ferierna hade stora möjligheter att vid sidan av sin lärarverksamhet

bibehålla utövningen av konstnärsyrket. Efter övervägande av de synpunkter,

som enligt lönenämndens förmenande kunde läggas på ifrågavarande

spörsmål, hade nämnden ansett sig böra förorda, att arvodet

för samtliga nu avsedda lärare — sålunda även läraren i skulptur —

icke bestämdes till högre belopp än 10,000 kronor för år.

Enligt lönenämndens mening hade tillräckliga skäl icke anförts för

höjning av de till lärarna i anatomi och perspektiv utgående arvodena.

Däremot finge lönenämnden förorda, att arvodet till en assistent vid

skolan för grafisk konst fastställdes till 3,000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 204.

Styrelsen för tekniska högskolan har i likhet med högskolans

lärarkollegium tillstyrkt bifall till akademiens förslag beträffande

omorganisation av konsthögskolans arkitekturskola.

Byggnadsstyrelsen hade icke något att erinra mot nyssnämnda

förslag och finge, med framhållande av vikten av att den högre utbildningen

för arkitekter snarast bleve definitivt ordnad, hemställa om bifall

till detsamma.

Svenska arkitektföreningen har tillstyrkt bifall till samma

förslag.

Svenska arkitekters riksförbund har yttrat bland annat följande:
Riksförbundet

ville uttala sin anslutning till den principen, att lärarbefattn

ingen i arkitektur icke borde bliva en fullmaktsbefattning utan

tillsättas endast på ett visst antal år. Då denna sak tidigare diskuterades

inom svenska arkitektföreningen, uppgavs det, att man åt en på

detta sätt tillsatt befattning icke skulle kunna giva den ställning och

värdighet och icke heller de löne- och pensionsförmåner, som vore önskvärda

för en så betydelsefull lärostol. Det vore därför så mycket mera

glädjande, att akademien i sitt omorganisationsförslag kunnat påvisa en

form för denna befattning, som dels gåve lärartjänsten den sociala ställning

och den säkerhet ur ekonomisk synpunkt, som gjorde, att den komme

att sökas av personer med för densamma önskvärda kvalifikationer, dels

ock gåve undervisningen den aktualitet, som ombyte av lärare med

lämpligt avvägda tidsmellanrum kunde väntas medföra.

Av största betydelse för undervisningens aktualitet vöre också möjligheten

att för föreläsningar i speciella ämnen kunna till konsthögskolan

för kortare perioder knyta inom respektive områden framstående fackmän.

Det vore riksförbundets uppfattning, att konsthögskolan genom

att utveckla denna form av undervisning kunde skapa ett institut av

stort värde för byggnadskonstens utveckling. Genom densamma uppnådde

man möjlighet till ett fortsättande och fördjupande medelst specialstudier

av den allmänna arkitektutbildning, som gåves vid tekniska högskolan.

Det syntes riksförbundet vara ett önskemål att föreläsningarna vid

byggnadsskolan och särskilt föreläsningarna i speciella ämnen gjordes tillgängliga

för allmänheten, så att även fackmän utanför elevernas krets

bleve i tillfälle följa undervisningen i de delar, varav de kunde hava särskilt

intresse. Icke minst med hänsyn till den betydelse för de praktiskt

arbetande byggnadsfackmännens utbildning, som dessa föreläsningar skulle

kunna få, ansåge riksförbundet det vara av största vikt, att denna del

av skolans verksamhet erhölle det ekonomiska underlag, som det begärda

anslaget utgjorde.

Riksförbundet ville slutligen framhålla, att förslaget till omorganisation

av konsthögskolans byggnadsskola endast vore att betrakta som

en visserligen mycket väsentlig detalj av den teoretiska utbildningen

för byggnadsfacket överhuvudtaget. Då behovet av en omorganisation

av konsthögskolan vore trängande, ville riksförbundet icke motsätta sig,

att denna detalj behandlades för sig, men ville samtidigt framhålla

önskvärdheten av att byggnadsfackets undervisningsfråga upptoges till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 804.

granskning i sin helhet, innan undervisningsplanen blivit bunden genom

partiella reformer på flera områden. Riksförbundet finge alltså livligt

tillstyrka det av akademien avgivna förslaget till omorganisation av

konsthögskolans byggnadsskola.

Konstakademien har till bemötande av vad statskontoret anfört

i fråga örn den av akademien föreslagna särskilda avlöningsformen för

professorerna i arkitektur, målning, skulptur och teckning framhållit

huvudsakligen följande:

Enligt akademiens mening hade statskontoret icke kunnat som skäl

för sin ståndpunkt anföra några omständigheter, som skulle kunna lägga

avgörande hinder i vägen för genomförandet av den av akademien för

ifrågavarande tjänster föreslagna löneformen. Akademien hade framhållit

de reella fördelarna för undervisningen vid konsthögskolan av den

föreslagna anordningen och hurusom en anställning med uppskjuten

livränta vore särskilt passande för den grupp av andliga arbetare, vars

medverkan det här gällde att förvärva.

Mot en sådan anordning anförde statskontoret, att den skulle innebära

tillskapandet av en ny typ av statstjänst. Men vore verkligen

avsteget^ från nu gällande allmänna grunder för de ordinarie statstjänsterna

så stort, att det icke skulle kunna tagas, om man vore övertygad,

att därmed något reellt gott, något för staten gagneligt skulle kunna

vinnas? I nu gällande pensioneringsbestämmelser funnes ju redan stadgat,

att s. k. uppskjuten livränta tillkomme ordinarie tjänsteman, som

av en eller annan anledning lämnade sin tjänst före den tidpunkt, då

han i vanlig ordning skulle frånträtt densamma och kommit i åtnjutande

av pension. Vad akademien nu begärde, vore endast, att den rätt,

som således tillförsäkrats varje ordinarie tjänstinnehavare, örn denne

före pensionsåldern lämnade sin befattning, måtte i analogi därmed tillkomma

ett fåtal befattningshavare vid konsthögskolan, för vilka tjänstetiden

obligatoriskt begränsades till tio år. Detta syntes akademien icke

behöva medföra några administrativa svårigheter. Ej heller syntes det

innebära några risker ur prejudikatssynpunkt. Skulle det med samma

övertygelse, som nu skett vad beträffade konsthögskolan, kunna påvisas,

att statsverket finge gagn av en sådan anordning för andra grupper av

löntagare, vore detta väl endast en vinst.

Er ekonomisk synpunkt torde den av akademien föreslagna löneformen

ej kunna sägas innebära ökade krav från löntagarnas sida i jämförelse

med nu gällande stat. Den uppskjutna livräntan vore ju endast en på

försäkringsteknisk väg uträknad kapitalisering av inbetalade pensionsavgifter.

Visserligen begärde akademien, att lönen måtte omedelbart

utgå i högsta löneklassen, men detta syntes vara en rimlig kompensation

för frånträdandet av det fastare engagemang, som en fullmaktsprofessur

innebure, och motiverades, vad beträffade arkitekturprofessuren,

särskilt av nödvändigheten att göra konsthögskolans professur i

detta ämne minst lika attraktiv som motsvarande tjänster vid tekniska

högskolan.

Denna lönefråga kunde i få drag sammanfattas sålunda. Konstnärerna

hade för att nå större effektivitet i den statliga konstundervisningen

förklarat sig vilja avstå från den personligt ekonomiska fördel, som en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majlis proposition Nr 20 4.

för lång tid tillförsäkrad statstjänst innebure. För detta offer begärde

de några tilläggsbestämmelser i löne- och pensionsreglementena. Det

torde icke vara tvivel underkastat, att den, som borde räknas som vinnande

part i denna överenskommelse, vore arbetsgivaren-staten.

Akademien ansåge sig även böra upptaga till bemötande en annan

passus i statskontorets utlåtande. I detta föresloges med avseende på

professuren i arkitektur, att denna antingen bibehölles såsom ordinarie

fullmaktstjänst i lönegraden B 30 eller också skulle konstitueras som en

icke-ordinarie befattning, förenad med ett arvode av 12,000 kronor,

vilket uppgåves vara det belopp, akademien föreslagit.

Akademiens förslag örn 12,000 kronor avsåge emellertid professurerna

i målar- och skulpturskolorna, ifall dessa professurer skulle omvandlas

till arvodesbefattningar utan pensionsrätt. En på samma sätt omlagd

professur i arkitektur hade akademien överhuvudtaget icke begärt

och således icke heller fixerat något arvodesbelopp för densamma. För

denna befattning hade akademien endast yrkat på tjänstetidens begränsning

till tio år och pensionens förändring till uppskjuten livränta. Örn

akademien hade upptagit arkitekturprofessuren som en tioårig arvodestjänst

utan pension, skulle givetvis samma gradskillnad hava iakttagits

i löneavseende mellan denna befattning och professurerna i målar- och

skulpturskolorna som den, vilken förefunnes dem emellan i nu gällande

stat, och alltså ett högre belopp än 12,000 kronor begärts för professuren

i arkitektur.

När konstakademien år 1931 framlade sitt första omorganisationsförslag,

omfattade detta icke — liksom ej heller det av akademien år 1936

omarbetade förslaget — den i högskolan ingående byggnadsskolan. Denna

fråga hade överlämnats till utredning av särskilda, av akademien och

tekniska högskolan i Stockholm utsedda delegerade. Då starka skäl

talade för att högskolans omorganisationsfråga borde upptagas till avgörande

i ett sammanhang, blev akademiens tidigare förslag vilande

i avvaktan på att jämväl slutligt förslag skulle från akademiens sida

framkomma med avseende å byggnadsskolans framtida utformning. Sedan

sådant förslag numera överlämnats till Kungl. Majit, synes tidpunkten

vara inne att bringa konsthögskolans omorganisationsfråga till

en lösning. Det är visserligen sant, att de förslag, som kunna framgå

ur den pågående utredningen örn ordnandet av den högre konstindustriella

undervisningen, kunna inverka på konsthögskolans arbetsförhållanden.

I anslutning till vad statskontoret anfört vill jag emellertid

framhålla, att det icke synes behövligt eller lämpligt, att av denna anledning

och till en oviss tidpunkt uppskjuta ställningstagandet till den

föreliggande organisationsfrågan, som varit aktuell under en följd av ar.

Som en förutsättning gäller emellertid, att organisationen får en rörlighet

och elasticitet, som gör det möjligt att utan större svårigheter i

framtiden vidtaga modifikationer i organisationsplanen. Av det föregående

och av handlingarna i ärendet framgår, att detta vid organisationsförslagets

utarbetande varit en huvudsynpunkt lör konstakademien.

Departe
mentschefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Vid den diskussion, som förts angående organiserandet av den högre

konstnärliga utbildningen i vårt land, hava, såsom naturligt är, då det

gäller ett spörsmål av denna art, olika synpunkter gjort sig gällande.

Den uppfattning, som hävdats av framlidne konstnären Christian Eriksson

i hans förenämnda framställning, torde med all säkerhet delas athera

bland våra konstnärer. Det lärer ej heller kunna förnekas, att

Christian Eriksson i sin kritik anfört åtskilliga beaktansvärda synpunkter.

En anordning, som medger stor frihet vid val av lärare, å ena sidan,

och vid val av elever, å andra sidan, är måhända mera ägnad att tillvarataga

de betydande konstnärliga begåvningarna än en institution av

konsthögskolans karaktär. Huruvida den även leder till att mera effektivt

utestänga eller på ett tidigt stadium utsöndra mindervärdiga eller

medelmåttiga elever, lämnar jag därhän. Övertygad härom är jag i

varje fall icke. Under alla förhållanden är jag ej beredd att nu förorda

åtgärder, syftande mot att staten, som sedan lång tid tillbaka i sin konsthögskola

sökt bereda förutsättningar för meddelande av högre konstnärlig

utbildning, skulle frånträda denna uppgift och helt överlåta densamma

på enskilda utövande konstnärer, vilka med statsunderstöd skulle

bedriva undervisningen i sina privata ateljéer. Svårigheterna att utvälja

de ifrågavarande konstnärerna skulle, såsom akademien framhållit, för

visso bliva stora, ehuru väl ej oöverkomliga. Men än svårare skulle det

enligt min mening bliva att åstadkomma en sådan kontroll över undervisningen

och användningen av statsunderstöden, som från statens sida

måste fordras. Vid sådant förhållande och då nu konsthögskolans lärarråd

och konstakademien, vilka i sig innesluta ett flertal av våra förnämsta

namn på konstens område, enhälligt förenat sig örn ifrågavarande

förslag till akademiens och högskolans omorganisation, ser jag

häri ett starkt skäl att icke för närvarande ifrågasätta någon förändring

av huvudprinciperna för den högre konstundervisningens organisation.

Huruvida utvecklingen i en framtid kommer att gå i den riktningen,

att den nuvarande mera skolmässigt ordnade undervisningen inom konsthögskolan

kan avlösas av en friare organiserad konstutbildning, är för

närvarande icke möjligt att bedöma. Ett steg i denna riktning kan

emellertid akademien redan sägas hava tagit genom sitt nu förebragta

förslag, i det att akademien förordat lärarförordnanden på allenast viss

begränsad tid, varigenom ernås en helt annan rörlighet i undervisningen

än den, som eljest i regel kan bliva möjlig vid utbildningen i en fast

organiserad statlig läroanstalt. Härigenom synes en av de allvarligaste

olägenheterna beträffande konsthögskolans nu gällande organisation bliva

borteliminerad.

Vad angår högskolans indelning på olika avdelningar och

dessas beteckning, kan jag helt giva min anslutning till vad akademien

i detta avseende föreslagit. Högskolan bör alltså omfatta tre

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204-

avdelningar: en målarskola, en skulpturskola och en arkitekturskola.

Med högskolan bör härjämte förbindas dels en skola för grafisk konst,

dels ock ett institut för materialkunskap. Denna indelning innebär

bland annat, att den nuvarande teckningsskolan, som nu är ett slags

appendix till målar- och skulpturskolorna, skulle uppgå i dessa. Jag

förutsätter, att berörda anordning genomföres på ett sådant sätt, att

resultatet blir ett stärkande av teckningsundervisningens ställning vid

högskolan. Den särskilda skolans för dekorativ konst uppgifter skulle

övertagas av nyssnämnda två skolor. För det dekorativt-monumentala

måleriet m. m. skulle avses en särskild ateljé i målarskolan och på

skulpturskolan skulle falla jämväl undervisningen i dekorativ konst, så

vitt den berör skulpturens område. Ifrågavarande anordning medför

bland annat den fördelen, att undervisningen i dekorativ konst på ett

organiskt bättre sätt än nu är förhållandet kommer att inordnas i högskolans

verksamhet.

Enligt akademiens förslag skulle målarskolan organiseras på fyra

ateljéer under var sin professor såsom föreståndare. Dessa skulle betecknas

professorer i målning. Någon särskild professor i landskapsmålning

skulle icke vidare förekomma. Härjämte skulle i skolan ingå

den nyssnämnda ateljén för dekorativ konst, vilken skulle förestås av

en av ifrågavarande fyra professorer. Detta förslag innebär å ena sidan,

att antalet professorer i målning skulle utökas med en, medan å andra

sidan nuvarande lärarbefattningen i målning i skolan för dekorativ konst

skulle bortfalla. Jämväl till detta förslag, vilket synes mig väl motiverat,

kan jag giva min anslutning.

Den av akademien för undvikande av parallellism med undervisningen

i tekniska högskolans arkitekturfackskola förordade omläggningen

av undervisningen vid konsthögskolans arkitekturskola synes mig lämplig.

Jag tillstyrker likaledes akademiens förslag, att professuren i svensk

arkitekturhistoria erhåller beteckningen professur i svensk och jämförande

arkitekturhistoria.

Den föreslagna omändringen av professorsbefattningen i anatomi till

en lärartjänst, vilken skulle tillsättas av akademien, synes mig även hava

fog för sig. Likaledes tillstyrker jag akademiens förslag om inrättandet

av en lärarbefattning i arkitektur för målar- och skulpturskolorna för

övertagande i stort sett av de åligganden, vilka för närvarande tillkomma

lärarna i dekorativ konst och i arkitektur i dekorativa skolan.

Ett utbyggande av den nuvarande etsningsskolan till en skola för

grafisk konst i syfte att i densamma meddela undervisning i alla den

grafiska konstens tekniska metoder synes mig välbetänkt och ägnat att

på ett lyckligt sätt komplettera den i övrigt vid konsthögskolan bedrivna

verksamheten. Jag har alltså intet att erinra mot akademiens förslag

i denna del.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 20 4.

Förutom ovannämnda förslag till ändringar i konsthögskolans nuvarande

struktur innefattar akademiens framställning förslag till omvandling

av vissa ordinarie professorsbefattningar till arvodestjänster

med förordnanden allenast för viss tid. Jag delar i princip

den uppfattning, som kommit till uttryck i akademiens ifrågavarande

förslag, och anser detsamma ägnat att höja effektiviteten i den

statliga konstundervisningen. Ett konstnärligt lärarskap måste nämligen

enligt min mening förbindas med sådana krav på rörlighet och produktivitet

samt kontakt med utvecklingen på olika områden av det

konstnärliga livet, att övervägande skäl tala för att möjlighet beredes

till ombyte av lärare på de ledande lärarbefattningarna inom konsthögskolan.

Den nuvarande anordningen med fullmaktstjänster kan, såsom

akademien med styrka framhållit, medföra fara för stagnation och

en viss slentrian i undervisningen. Enligt akademiens förslag — sådant

det slutligt utformats — skulle de nuvarande ordinarie professorsbefattningarna

i arkitektur, i målning (2), i landskapsmålning, i modellering

och i teckning ersättas av sju såsom arvodestjänster anordnade professurer,

en i arkitektur, fyra i målning, en i teckning och en i skulptur,

tillsatta av Kungl. Majit på en tid av tio år och utan möjlighet att

därefter få mandattiden förlängd. Akademien har framhållit, att en

kortare mandattid icke kan vara att förorda beträffande professuren

i arkitektur med hänsyn bland annat till att de första åren av förordnandet

— på grund av arkitekturens mångskiftande konstnärligt - vetenskapliga karaktär — sällan komme att bliva fullt effektiva. För

de övriga nyss angivna professorsbefattningarna skulle visserligen kortare

förordnandetider ur vissa synpunkter vara att föredraga, men

akademien har för åstadkommande av enhetlighet i högskolans organisation

och med hänsyn till lönetekniska skäl ansett sig böra föreslå tioårsmandat

jämväl för dessa tjänster utan möjlighet till förordnandets

förlängning. För egen del finner jag förslaget om förordnanden på tio

år vara att föredraga framför en anordning med förslagsvis femårsmandat

och därefter, efter viss frånvaro, möjlighet till nytt förordnande.

En bestämt fixerad tid en gång för alla för förordnandets varaktighet

synes mig innebära en klarare utgångspunkt både för högskolan vid

dess val av lärare och för den enskilde konstnären, när det för honom

gäller att binda sig vid den lärargärning, varom här är fråga. Jag tillstyrker

alltså akademiens förslag i förevarande del. Med hänsyn till

att samtliga ifrågavarande professurer för närvarande äro vakanta och

allenast uppehållna på förordnande, möter intet hinder att införa den

ifrågavarande ändrade anställningsformen redan från och med nästa

budgetår. Några övergångsanordningar med avseende å tjänsterna äro

alltså icke erforderliga. I enlighet med vad jag sålunda förordat torde

ur gällande personalförteckning för akademien för de fria konsterna

med konsthögskolan böra avföras omförmälda sex ordinarie professorer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majlis proposition Nr 20J+.

I analogi med att mandattiden för professurerna skulle bliva tio år

synas, på sätt akademien förordat, även de lärarbefattningar, som enligt

förslaget skola tillsättas genom förordnande av akademien, nämligen

i arkitektur, plastisk anatomi, perspektivlära och konsthistoria,

böra besättas för tioårsperioder. Här skulle dock möjlighet till förnyat

förordnande förefinnas, dock ej utöver 65 års ålder.

Beträffande den ordinarie personal, som efter konsthögskolans i

det föregående angivna omorganisation skulle finnas anställd vid högskolan,

har akademien icke ifrågasatt annan ändring med avseende å

löneställning än att föreståndaren för institutet för materialkunskap

skulle uppflyttas från lönegraden B 24 till lönegraden B 26, att föreståndaren

för skolan för grafisk konst skulle placeras i lönegraden B 24

i stället för den nuvarande läraren i etsning med lön i lönegraden B 17

samt att i stället för en extra vaktmästare med arvode å 2,200 kronor

skulle upptagas en ordinarie vaktmästarbefattning i lönegraden B 5.

Jag får erinra, att frågan örn föreståndarens för institutet för materialkunskap

lönegradsplacering tidigare vid två tillfällen varit föremål

för Kungl. Maj:ts prövning, nämligen dels år 1935 vid befattningens

inrättande, dels ock år 1936 i samband med akademiens anslagsäskanden

för budgetåret 1936/37. Då denna fråga så nyligen varit föremål

för omprövning och några nya skäl icke blivit anförda för en förbättrad

löneställning för ifrågavarande föreståndare, saknar jag anledning

förorda en ändring av hans löneställning.

Föreståndaren för skolan för grafisk konst kommer givetvis genom

omorganisationen av etsningsskolan att i förhållande till de uppgifter,

som nu åligga läraren därstädes, få sitt arbete och ansvar utökat, vilket

torde motivera en högre lönegradsplacering än den nuvarande i

lönegraden B 17. Med hänsyn till de höga konstnärliga krav, som måste

ställas på innehavaren av ifrågavarande befattning, tillstyrker jag, i

överensstämmelse med allmänna civilförvaltningens lönenämnd, att befattningen

hänföres till lönegraden B 22.

Akademiens förslag örn uppförande av en ny ordinarie vaktm ästartjänst

i lönegraden B 5 anser jag mig böra tillstyrka.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle personalförteckningen

för akademien för de fria konsterna med konsthögskolan te sig

som följer:

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 professor i svensk och jämförande arkitekturhistoria........ B 26

1 föreståndare för institutet för materialkunskap, tillika lärare i

materialkunskap....................................B 24

1 föreståndare för skolan för grafisk konst, tillika lärare i grafisk

konst............................................B 22

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis ''proposition Nr %04-

Lönegrad.

1 kanslibiträde ......................................B 7

1 förste vaktmästare.................................. B 7

1 eldare........................................... B 7

2 vaktmästare....................................... B 5

1 portvakt.......................................... B 5.

Härefter torde böra upptagas akademiens framställning rörande fastställandet

av årliga arvodesbelopp för vissa befattningar vid akademien

och konsthögskolan.

I sådant avseende har akademien hemställt örn ökade arvoden till

konsthögskolans direktör och till akademiens sekreterare från respektive

3,000 kronor och 2,400 kronor till respektive 5,000 kronor och 5,000

kronor. Jag har icke funnit skäl föreligga att biträda dessa förslag, i

vad avser arvodeshöjning för direktören. Omorganisationen synes nämligen

icke för denne komma att medföra någon nämnvärd utökning av

göromålen. Annorlunda förhåller det sig med sekreteraren. Det för

närvarande åt honom utmätta arvodet måste redan under nuvarande

förhållanden betecknas såsom alltför knappt tillmätt. Genom högskolans

nyorganisation torde med all sannolikhet nya uppgifter komma att

läggas på honom, varför jag anser det befogat, att hans arvode något

höjes. I sådant avseende får jag föreslå, att arvodet bestämmes till ett

årligt belopp av 3,600 kronor, innebärande en arvodesökning med 1,200

kronor.

Jag övergår nu till behandling av frågan om avvägningen av arvodesbeloppen

till de professorer vid högskolan, vilka i enlighet med vad jag

i det föregående tillstyrkt skola tillsättas genom tioårsförordnanden.

Såsom tidigare erinrats är professuren i arkitektur nu uppförd i lönegraden

B 30 samt professurerna i målning, landskapsmålning, skulptur

(modellering) och teckning i lönegraden B 24. Dessa ordinarie befattningar

äro förenade med rätt till såväl tjänste- som familjepension. Akademien

har ansett, att, därest den ordinarie anställningsformen borttoges

och i samband därmed pensionsrätten upphörde, tjänsterna i fråga måste

förenas med sådana löneförmåner, att de gjordes ekonomiskt lockande.

I sitt slutligt utformade förslag har akademien sökt lösa denna fråga så,

att innehavarna av befattningarna skulle äga uppbära lön i högsta löneklassen

av nuvarande respektive lönegrader med rätt att vid 65 års

ålder erhålla uppskjuten pension enligt samma regler, som gälla för

uppskjuten livränta enligt civila tjänstepensionsreglementet, dock att i

förevarande fall avdrag för felande tjänstår icke skulle förekomma. Statskontoret

har för sin del framhållit, att en dylik anordning skulle innebära

tillskapande enbart för konstakademien av en inom statsförvaltningen

i övrigt icke förekommande typ av statstjänst, något som stats
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 204-

kontoret ansett böra av principiella skäl vara uteslutet. De av statskontoret

anförda principiella betänkligheterna anser jag icke böra tillmätas

så avgörande betydelse, att en i och för sig ändamålsenlig anordning

av denna anledning bör avvisas. Likformighetskravet synes mig

icke böra drivas så långt, att det utesluter en förnuftig anpassning efter

säregna förhållanden. Och sådana kunna här sägas vara förhanden.

Akademien har, med rätta förefaller det mig, framhållit, att den förordade

löneförmånen med rätt till uppskjuten livränta särskilt väl skulle

lämpa sig för den grupp av andliga arbetare, vars medverkan det här

gäller att förvärva. Det synes mig självfallet, att, därest den tryggare

fullmaktsställningen avlöses av förordnanden på viss tid, de ekonomiska

förmåner, som staten bjuder vederbörande lärare vid konsthögskolan,

måste så utmätas, att de kunna bliva lockande för verkligt framstående

konstnärer, vilka under en tid av sin konstnärsbana befinnas beredda

att påtaga sig även lärargärning inom skolan. Den möjlighet att påverka

konstutvecklingen, som ett dylikt lärarkall medför, måste visserligen

i och för sig vara lockande för en framstående konstnär. Men

givet är, att vederbörande, som under tio år — måhända de bästa av

hans konstnärsskap — skall ställa sin tid och sina krafter till konsthögskolans

förfogande, bör kunna påräkna ett med hänsyn härtill avpassat

ekonomiskt vederlag. Därest den av akademien föreslagna avlöningsformen

genomföres, torde enligt min mening garantier hava skapats för en

god rekrytering av ifrågavarande befattningar.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag därför beträffande

anställnings- och avlöningsform samt tjänstepensionsrätt för

här avsedda befattningar tillstyrka en anordning i överensstämmelse

med akademiens förslag. Då emellertid enligt hittillsvarande principer

pensionsrätt icke i någon form tillerkänts andra arvodestjänster än sådana,

som i avlöningsreglementet upptagits såsom ordinarie befattningar,

vilka tillsättas medelst förordnande på viss tid eller tills vidare, lärer

för att förläna den ifrågavarande anordningen önskvärd stadga åtgärd

böra vidtagas för befattningarnas upptagande i avlöningsreglementet

såsom ordinarie förordnandetjänster, med bevarande givetvis av de särdrag

beträffande befattningarnas konstruktion, som här tillstyrkts såsom

påkallade av särskilda förhållanden. En sådan åtgärd synes utan svårighet

låta sig genomföra inom ramen av det förslag till civilt avlöningsreglemente,

som nyligen avgivits av 1936 års lönekommitté och som

torde komma att läggas till grund för proposition till innevarande års

riksdag. I nämnda förslag har nämligen upptagits en särskild avdelning,

avsedd att innehålla avlöningsbestämmelser för ordinarie tjänstemän,

för vilka de allmänna löneplanerna icke lämpa sig eller beträffande

vilka eljest lönebestämmelser, avvikande från de i reglementet intagna

huvudbestämmelserna för tjänstemän i allmänhet, kunna vara erforder
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 20 4. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20J+.

liga. Åt 1936 års lönekommitté torde böra uppdragas att upprätta förslag

till de lönebestämmelser, som sålunda böra meddelas för ifrågavarande

tjänstemän. I avvaktan på ett sådant mera definitivt reglerande

av lönevillkoren torde provisoriska föreskrifter i erforderliga hänseenden,

såsom beträffande avdrag vid sjukledighet, vikariatsersättning m. m.,

få utfärdas av Kungl. Maj:t. Likaledes torde, i avvaktan på meddelande

i vederbörande pensionsförfattningar av bestämmelser örn befattningshavarnas

rätt till uppskjuten tjänstepension, denna rätt provisoriskt få

regleras genom särskilda fristående bestämmelser. I samband med ett

definitivt ordnande av rätten till uppskjuten tjänstepension torde böra

tagas i övervägande, i vad mån och på vad sätt denna rätt bör kompletteras

med en liknande anordning i fråga om familjepension.

Frågan om förslag till riksdagen beträffande de åtgärder, som bliva

erforderliga för tjänstepensionsrättens reglerande på sätt nyss antytts,

torde framdeles få upptagas av chefen för finansdepartementet.

I överensstämmelse med vad jag förut tillstyrkt upptager jag i det

följande arvodet till professorn i arkitektur till 11,940 kronor och till envar

av professorerna i målning, skulptur och teckning till 9,060 kronor.

Dessa arvoden motsvara lönen i högsta löneklassen av ovannämnda

lönegrader.

Då de av akademien anförda skälen för viss arvodesökning för professorn

i skulptur och en av professorerna i målning synts mig bärande,

tillstyrker jag, att såsom tilläggsarvode till dessa två professorer upptages

för vardera ett belopp, som för erhållande av ett med tolv jämnt

delbart tal torde böra fixeras till 504 kronor för år.

Akademiens framställning om ökning av arvodena till lärarna i plastisk

anatomi och i perspektivlära anser jag mig icke böra tillstyrka.

Däremot torde i enlighet med akademiens förslag lärartjänsten i arkitektur

för målar- och skulpturskolorna böra förbindas med ett årsarvode

av 8,000 kronor. För att erhålla med tolv delbara tal bör emellertid

sistnämnda arvode bestämmas till 8,004 kronor och arvodet åt läraren

i plastisk anatomi till 4,008 kronor. Av samma skäl bör arvodet till

assistenten vid institutet för materialkunskap, nu 2,000 kronor, höjas

till 2,004 kronor.

Den i skolan för grafisk konst anställde tryckaren synes hava en både

ansvarsfull och kvalificerad tjänstgöring. Jag tillstyrker därför i likhet

med statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd en höjning

av det till honom nu utgående arvodet av 2,100 kronor till 3,000

kronor. Att såsom akademien påyrkat öka arvodet till 4,000 kronor

anser jag icke böra ifrågakomma, då nämnde anställningshavare i likhet

med flertalet lärare vid konsthögskolan åtnjuter ferier under viss del

av året.

För möjliggörande av tillkallande av extra lärare för meddelande av

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Marits proposition Nr %04-

undervisning i speciella ämnen i arkitekturskolan anser jag den i gällande

stat för ändamålet upptagna posten å 3,000 kronor böra förhöjas

till det av förenämnda kommitté föreslagna beloppet av 8,000 kronor.

I likhet med statskontoret anser jag däremot skäl icke föreligga till beredande

av ökade medel till extra biträden vid konsthögskolan, för vilket

ändamål nu utgår ett belopp av 3,000 kronor.

Avlöningsstaten för akademien för de fria konsterna med konsthögskolan

beräknar jag på följande sätt:

Avlöningsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör

bestämmas till summan av de till de ordinarie tjänstemännen utgående

lönerna i högsta förekommande löneklass, minskad med summan av

tjänste- och familjepensionsavdragen, d. v. s. till i avrundat tal 43,500

kronor.

Från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, delposten till grundbelopp, böra bestridas arvoden och

ersättningar för följande ändamål:

Arvode åt konsthögskolans direktör................kronor 3,000

* » akademiens sekreterare.................. » 3,600

» » » bibliotekarie................ » 1,500

» » » kamrerare.................. » 1,500

Ersättning åt en kassakontrollant.................. » 300

Arvode åt en professor i arkitektur, tillika föreståndare

för arkitekturskolan........................... » 11,940

Arvode åt fyra professorer i målning och en professor i

teckning.................................... » 45,300

Tilläggsarvode åt den professor i målning, som förestår

ateljén för monumentalmålning och dekorativ konst. . » 504

Arvode åt en professor i skulptur.................. » 9,060

Tilläggsarvode åt en professor i skulptur............ » 504

Arvode åt en lärare i plastisk anatomi.............. » 4,008

» » » »i perspektivlära................ » 1,800

» » » »i konsthistoria................. » 2,700

» » » »i arkitektur................... » 8,004

» » » assistent vid institutet för materialkunskap » 2,004

Summa kronor 95,724.

Efter vederbörlig reduktion för tjänstepensionsavdrag bör delposten

bestämmas till 93,630 kronor. Jag förutsätter, att dyrtidstillägg skall

utgå å omförmälda arvoden.

Den under samma avlöningspost angivna delposten till vikariatsersättningar

— vilken akademien ifrågasatt höjd med 100 kronor från 200

kronor till 300 kronor — synes mig böra, med hänsyn bland annat till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition Nr 204-

nödvändigheten att beräkna vissa medel för vikariatsersättningar å ovan

omförmälda med tioårsförordnande tillsatta professorsbefattningar samt

för avrundning av anslagspostens slutsumma, upptagas med ett belopp

av förslagsvis 970 kronor.

Anslagsposten i sin helhet bör alltså bestämmas till (93,630 + 970 =)

94,600 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

böra bestridas kostnaderna för undervisning i vissa specialämnen vid

arkitekturskolan med 8,000 kronor, för extra biträden vid konsthögskolan

med 3,000 kronor, för arvode åt en tryckare vid skolan för grafisk

konst med 3,000 kronor samt för avlönande av ett eldarbiträde med

1,100 kronor. Posten bör alltså uppföras med (8,000 + 3,000 + 3,000 +

1,100 =) 15,100 kronor.

Slutligen synes anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, nu upptagen till 4,300 kronor, under beteckningen

särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän, innefattande

provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst

jämlikt kungörelsen nr 434/1937, böra — med hänsyn till den föreslagna

ändrade anställningsformen för vissa professorer — beräknas till förslagsvis

2,300 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med (43,500 +

+ 94,600 + 15,100 + 2,300 =) 155,500 kronor, innebärande en anslagshöjning

med (155,500 — 142,500 =) 13,000 kronor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid fastställa

nya stadgar för såväl akademien som konsthögskolan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna den personalförteckning för akademien

för de fria konsterna med konsthögskolan, som av mig

i det föregående angivits;

dels godkänna följande avlöningsstat för akademien

för de fria konsterna med konsthögskolan, att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1938/39:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis..............

kronor 43,500

2. Arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp......kronor 93,630

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis. . » 970

94,600

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204-

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal......................kronor 15,100

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

tjänstemän, förslagsvis........... »_2,300

Summa förslagsanslag kronor 155,500;

dels ock till Akademien för de fria konsterna med

konsthögskolan: Avlöningar för budgetåret 1938/39 anvisa

ett förslagsanslag av...........kronor 155,500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposi-v

tion av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Bihang till riksdagens protokoll 11)38. 1 sami. Nr 20//.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1938:82 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslagom upphävande av 11 § civila tijiimte pensions reglementet den 30 juni 1934 s. 2 i texten
  2. Rskr. 1938:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av konsthögskolan m. m. s. 4 i texten
  3. SU 1938:148 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående omorganisation av konsthögskolan m. m. s. 1 i texten