Sök i Ratio Lex

Angående den kemiska analysoch kontrollverksamheten för jordbrukets behov

1938-03-03 · 71 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:211, Angående den kemiska analysoch kontrollverksamheten för jordbrukets behov

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211-

1

Nr 211.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående den kemiska

analys- och kontrollverksamheten för jordbrukets behov;

given Stockholms slott den 3 mars 1938.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, håltet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
I

årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

nionde huvudtiteln, punkterna 103—106, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1938/1939 beräkna

dels till Statens lantbrukske miska kontroll anstalt: Avlöningar

ett förslagsanslag av 7,100 kronor,

dels till Statens lantin-ukskemiska kontrollanstalt: O inkos

t na der ett förslagsanslag av 1,200 kronor,

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

dels till Statens lantbruk skemiska kontrollanstalt: Utrustning

ett reservationsanslag av 40,000 kronor,

dels ock till Kemiska stationer m. m.: Understöd åt kemiska

stationer ett anslag av 49,000 kronor.

Vidare har å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd, i avbidan

på ifrågavarande proposition, till Lån för utrustning av lokala

kemiska stationer för budgetåret 1938/1939 beräknats ett reservationsanslag

av 30,000 kronor.

Sedan ärendets beredning nu avslutats, torde jag få underställa detsamma

Kungl. Maj:ts prövning.

Inledning.

Sedan kemistsamfundet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 maj 1928 med

framhållande av vissa önskemål rörande den kemiska undersökningsverksamheten

i landet hemställt om föranstaltande av en allsidig utredning rörande

organisationen av nämnda verksamhet, blev skrivelsen jämte däröver

infordrade yttranden den 10 december 1932 av Kungl. Majit överlämnad

till lantbruksstyrelsen för att tagas i övervägande vid en av styrelsen påbörjad

utredning angående omorganisationen av de statsunderstödda kemiska

stationerna. Lantbruksstyrelsen framlade sedermera i skrivelse till

Kungl. Majit den 21 december 1933 förslag till sådan omorganisation.

Lantbruksstyrelsens förslag innebar i huvudsak, att verksamheten skulle

koncentreras till fyra stationer, benämnda kemiska kontrolianstalter, med

förläggning till Stockholm, Malmö, Skara och Härnösand. I stället för

Skara kunde eventuellt Göteborg ifrågakomma som förläggningsort. Såsom

villkor för statsbidrag skulle gälla, att de hushållningssällskap eller landsting,

inom vilkas områden kontrollanstalt skulle hava sin verksamhet, vart

för sig eller i förening, förbunde sig att upprätthålla verksamheten. En statlig

lånefond skulle bildas, från vilken lån till utrustning av högst fyra kontrollanstalter

finge utlämnas till hushållningssällskap eller landsting. Kompetensfordringarna

för befattningshavare vid anstalterna skulle skärpas.

Över förslaget avgåvos efter remiss åtskilliga yttranden. Olika meningar

beträffande frågans lösning kommo därvid till uttryck. Sålunda uttalade

kommerskollegium, att, om den planerade reformen ansåges påkallad av hänsyn

till jordbruksnäringens behov, de kemiska stationernas uppgift borde

inskränkas till sådana undersökningar, som vore av betydelse för jordbruket

och dess binäringar. Styrelsen för statens provningsanstalt framhöll,

att de ifrågasatta kontrollanstalternas uppgifter borde begränsas till agrikulturkemiska

undersökningar, eventuellt livsmedelsanalyser jämte analyser

av dricksvatten samt arsenikprov och andra kemiskt-hygieniska undersökningar.

I ett flertal yttranden från hushållningssällskapens och landstingens

förvaltningsutskott gjordes gällande, att staten borde bestrida samtliga

kostnader för de föreslagna kontrollanstalterna. Mot förslaget i vad det av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

3

såg verksamhetens förläggande till fyra kontrollanstalter framfördes vissa

invändningar dels i fråga örn antalet dylika anstalter, dels ock beträffande

förläggningsorterna. I flera yttranden föreslogs — i stället för den av lantbruksstyrelsen

förordade anordningen — inrättande av en central kemisk

kontrollanstalt med därtill anknutna lokala kemiska stationer.

Då detta förslag anmäldes inför Kungl. Maj:t i samband med fråga om

anslag till understöd åt kemiska stationer för budgetåret 1934/1935 (propositionen

nr 96/1934), anförde chefen för jordbruksdepartementet, att, då ett

flertal av hushållningssällskapens förvaltningsutskott ställt sig avvisande

mot att på ifrågasatt sätt understödja den kemiska analys- och kontrollverksamheten,

förutsättningarna för ett genomförande av förslaget åtminstone

för det dåvarande saknades.

Ärendet anmäldes ånyo för Kungl. Majit den 15 juni 1934. Föredragande

departementschefen anförde därvid, med hänvisning till vad i ärendet förekommit,

att ifrågavarande organisationsspörsmål syntes böra upptagas till

förnyad utredning. Departementschefen yttrade vidare:

Vid utredningen borde de synpunkter, vilka kommit till uttryck i de över

lantbruksstyrelsens förslag avgivna yttrandena, bliva föremål för närmare

övervägande. I anslutning till vad i vissa yttranden framhållits borde sålunda

bland annat tagas under omprövning, huruvida de kemiska stationernas

uppgifter borde bibehållas vid nuvarande omfattning eller begränsas

att avse frågor rörande jordbruket och dess binäringar. I samband med

övervägandet av det i yttrandena framkomna förslaget om inrättande av en

central kontrollanstalt borde undersökas möjligheten och lämpligheten av

att låta allenast sistnämnda anstalt åtnjuta understöd av statsmedel, medan

de kemiska stationer, som i övrigt kunde finnas erforderliga, finge finansieras

i annan ordning. Angående den närmare ledningen och förvaltningen av

verksamheten borde utarbetas detaljerat förslag, angivande jämväl de kompetensfordringar,

som borde ställas å vid verksamheten knutna befattningshavare,

antalet sådana befattningshavare ävensom löneförmånerna för dessa.

I den mån utredningen gåve vid handen, att för verksamhetens ändamålsenliga

bedrivande fordrades nyanskaffning eller komplettering av de

kemiska stationernas utrustning, borde beräkning företagas av kostnaderna

härför samt avgivas förslag rörande sättet för täckande av sagda kostnader.

Vid utarbetande av de av utredningen föranledda förslagen borde iakttagas,

att statens kostnader för verksamheten i görligaste mån begränsades.

Departementschefen hemställde slutligen örn Kungl. Maj:ts bemyndigande

att tillkalla högst tre utredningsmän för att verkställa utredning rörande

frågan om omorganisation av den med statsmedel understödda kemiska analys-

och kontrollverksamheten.

Sedan Kungl. Majit samma dag lämnat departementschefen det begärda

bemyndigandet, tillkallade denne enligt beslut den 20 juni 1934 såsom utredningsmän

rektorn vid lantbrukshögskolan professorn J. G. C. Barthel,

tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren

J. M. Skoglund, Doverstorp, och dåvarande sekreteraren i statskontoret

nuvarande statskommissarie!! S. T. Örtengren. Ytterligare har departementschefen

enligt Kungl. Majits bemyndigande den 27 september 1935 såsom

utredningsman tillkallat professorn A. K. O. Svanberg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 211.

Utredningsmännen avgåvo den 18 september 1936 betänkande med förslag

till omorganisation av den med statsmedel understödda kemiska analysoch

kontrollverksamheten (stat. off. utr. 1936: 40).

Förslaget åsyftar i huvudsak inrättandet av en statlig central analys- och

kontrollanstalt samt bibehållande av ett begränsat antal lokala statsunderstödda

kemiska stationer med förbättrad utrustning. Arbetsuppgifterna för

nämnda anstalt och stationer böra enligt förslaget omfatta för anstalten

uteslutande och för stationerna i huvudsak analyser för jordbruket och dess

binäringar. I betänkandet återgivas tillika detaljer av lantbruksstyrelsens

berörda organisationsförslag. Jag torde beträffande dessa få hänvisa till betänkandet.

Över utredningsmännens förslag hava infordrade yttranden avgivits av

statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, byggnadsstyrelsen,

statens pensionsanstalt, lantbruksstyrelsen efter hörande av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i samtliga län, kommerskollegium efter hörande

av handelskamrarna, statens provningsanstalt, lantbruksakademien,

landstingens förvaltningsutskott i Jönköpings län, Kalmar läns södra landstingsområde,

Gotlands län, Hallands län, Örebro län, Västmanlands län samt

Västernorrlands län, Kemistsamfundet, Sveriges kemiska industrikontor,

svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, svenska lantmännens

riksförbund, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Sveriges utsädesförening

samt de sakkunniga för inrättande av ett statens socialhygieniska

institut.

Ytterligare må anföras, att, sedan i propositionen nr 249 till 1937 års

riksdag framställts förslag örn en närmare utredning angående betingelserna

för en uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbottens län

arbetsuppgifter samt detta förslag biträtts av riksdagen, Kungl. Maj:t genom

beslut den 30 juni 1937 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en utredningsman för utredningens verkställande samt att

ställa erforderlig expertis och sakkunskap till utredningsmannens förfogande.

I enlighet med bemyndigandet har jag dels den 9 oktober 1937 såsom utredningsman

tillkallat länsassessorn S. E. Rolander, dels den 28 oktober

1937 uppdragit åt föreståndaren för statens försöksgård vid Offer agronomen

G. Eriksson, föreståndaren för avdelningen för jordbruk och växtodling

vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet professorn

K. G. U. Sundelin, inspektören för de statsunderstödda kemiska stationerna

professorn A. K. O. Svanberg samt ledamoten av riksdagens första kammare

lantbrukaren O. L. Tjällgren att såsom särskilda sakkunniga biträda utredningsmannen.

Efter fullgjort uppdrag har utredningsmannen den 13 januari 1938 avgivit

ett av utsedda sakkunniga jämväl underskrivet betänkande med förslag

angående uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbottens

län arbetsuppgifter.

Betänkandet innehåller, så vitt angår den vid anstalten bedrivna kemiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

5

analysverksamheten, förslag om inrättande av en fristående statsunderstödd

lokal lantbrukskemisk kontrollstation i Luleå.

Över detta betänkande hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, statens pensionsanstalt, lantbruksstyrelsen,

styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län,

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och samma läns

landstings förvaltningsutskott. Därjämte hava infordrade yttranden över betänkandet

avgivits av institutioner, som särskilt haft att taga hänsyn till andra

grenar av nämnda anstalts verksamhet än den kemiska analysverksamheten.

Jag återkommer i det följande till de utredningar, som verkställts av såväl

de år 1934 tillkallade utredningsmännen som av den år 1937 för förslag

rörande uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens arbetsuppgifter tillkallade

utredningsmannen ävensom till de i anledning av utredningarna avgivna

yttrandena. Därvid benämnes vid behov för korthetens skull den av

de förstnämnda utredningsmännen utförda utredningen huvudutredningen

samt den sistnämnda utredningen norrbottensutredningen.

Då jag nu går att lämna en framställning rörande de frågor, som i samband

med föreliggande utredningar framträtt, kommer jag att upptaga dem

till skärskådande under följande huvudavdelningar:

1. Behovet av förbättrad organisation av den kemiska analys- och kontrollverksamheten.

2. Analys- och kontrollverksamhetens allmänna planläggning.

3. Befattningshavare och organisation.

4. Lokaler och utrustning.

5. Årliga driftkostnader.

6. Omorganisationens genomförande och därav föranledda ersättningsfrågor.

7. Understöd åt kemiska stationer för budgetåret 1938/1939.

1. Behovet av förbättrad organisation av den kemiska analys- oell kontrollverksamheten.

Den kemiska analys- oell kontrollverksamhet, vars omorganisation nu Nuvarande

ifrågasättes, bedrives av ett antal med statsmedel understödda kemiska anordnin9■

stationer å olika platser i landet. Enligt reglementet den 3 december

1926 (nr 516) hava sådana stationer till huvudsaklig uppgift att på

begäran verkställa undersökning (analys) av handelsvaror och andra ämnen,

vilka äro av betydelse för jordbruk och övriga näringar, att, där omständigheterna

därtill föranleda, självmant genom kontrollundersökning

övervaka handeln med konstgödselämnen och fodermedel, att verkställa sådana

till stations verksamhetsområde hörande undersökningar, som äro i

särskilda författningar föreskrivna, samt att tillhandagå allmänheten med

råd och upplysningar i de ämnen, som falla inom området för kemisk stations

verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

I övrigt må återgivas följande reglementsbestämmelser:

Ledningen av stations verksamhet skall utövas av en

styrelse, bestående av minst tre och högst fem ledamöter samt av stationens

föreståndare såsom självskriven ledamot, övriga ledamöter i styrelsen utses,

då endast ett hushållningssällskap eller ett landsting lämnar bidrag till

stationens verksamhet, av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, respektive

landstinget samt eljest efter av Kungl. Majit fastställda grunder. Styrelsen

tillsättes för en tid av tre år. Styrelsen äger inom sig utse ordförande

och vice ordförande. Styrelsen har till huvudsaklig uppgift att övervaka stationens

verksamhet samt att på allt sätt befrämja densamma ävensom tillse,

att verksamheten bedrives i överensstämmelse med reglementet och i övrigt

meddelade föreskrifter, att efter förslag av stationens föreståndare fastställa

instruktion för stationens befattningshavare, att antaga och entlediga föreståndare

och assistent samt, på förslag av föreståndaren, extra biträden, samt

att årligen uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat för nästföljande arbetsår.

Beträffande personalen vid kemisk station är stadgat att en föreståndare

och minst en assistent skola vara fast anställda. Därjämte skola i

mån av behov anställas extra biträden. Vissa dispenser hava i nu berörda

avseende meddelats av Kungl. Majit.

Föreståndaren åligger att hava närmaste tillsynen däröver, att stationens

verksamhet bedrives i enlighet med reglementet och av lantbruksstyrelsen

eller av stationens styrelse eller ock i övrigt meddelade föreskrifter samt att

leda och övervaka samt själv deltaga i de arbeten, som utföras vid stationen,

och ansvara för att dessa verkställas i full överensstämmelse med gällande

föreskrifter.

Assistenten åligger att under föreståndarens ledning och tillsyn och i enlighet

med gällande föreskrifter verkställa undersökning av till stationen inkommet,

för analys avsett prov samt att bestrida de göromål i övrigt inom

stationen, som åt honom uppdragas.

Örn förefintliga kompetensföreskrifter må anföras följande.

Behörig att vinna anställning som föreståndare är endast den, som förvärvat

dels vid universitet eller högskola grundlig kunskap och utbildning i

kemi, dels genom studier vid lantbruksinstitutet eller på annat sätt fullgoda

kunskaper i agrikulturkemi och närstående grenar av jordbruksläran, dels

ock genom tjänstgöring vid kemisk station eller därmed jämförligt laboratorium

vana vid utförande av agrikulturkemiska och tekniska analyser, varjämte

sökande skall hava ådagalagt praktisk duglighet. För behörighet till

anställning som assistent är föreskrivet, att sökande skall hava vid universitet

eller högskola förvärvat eller eljest styrkt sig äga grundlig kunskap och utbildning

i kemi samt äga vana vid utförande av agrikulturkemiska och tekniska

analyser.

Till föreståndare och assistent utgå avlöningsförmåner som

fastställas av styrelsen. Tantiéme å influtna analysavgifter må ej utgå. Ifrågavarande

befattningshavare anställas tillvidare med minst sex månaders

uppsägning. De äro skyldiga att vara delägare i statens pensionsanstalt.

Beträffande förfarandet vid tillsättning av föreståndare- och

assistentbefattningar är stadgat, att lantbruksstyrelsen äger pröva sökandes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

7

kompetens samt bland de kompetenta uppsätta tre på förslag. Stationens

styrelse antager någon av de å förslaget uppförda.

Tillsyn över de kemiska stationerna utövas av lantbruksstyrelsen, vilken

det jämväl åligger att fastställa föreskrifter rörande analysmetoder

m. m. samt taxa för utförda analyser.

Nu gällande kungörelse angående taxa för de kemiska stationerna är utfärdad

den 13 april 1927. Därefter hava vissa förändringar i taxan skett.

Lantbruksstyrelsen har vidare i kungörelse den 27 november 1929 utfärdat

bestämmelser angående undersökning beträffande olika ämnen. Med

anledning av förordningen den 30 juni 1932 angående kontroll å tillverkningen

av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister

m. m. har lantbruksstyrelsen den 13 september 1932 utfärdat ändrade

bestämmelser för undersökning av mjölk och mejeriprodukter samt margarin

m. m. Slutligen har lantbruksstyrelsen utfärdat föreskrifter dels den 17

oktober 1932 rörande ny kvävebestämningsmetod, dels ock den 11 november

1935 rörande vissa jordanalyser.

De kemiska stationer, å vilka nu omnämnda bestämmelser omedelbart

äga tillämpning, äro till antalet åtta, belägna å följande orter, nämligen i Jönköping,

Kalmar, Visby, Halmstad, Skara, Örebro, Västerås och Härnösand.

Till dessa utgå för innevarande år statsbidrag med tillhopa 43,000 kronor,

fördelat på det sätt att envar av stationerna i Kalmar, Halmstad, Västerås

och Härnösand erhålla 5,375 kronor, stationen i Visby 4,000 kronor, stationerna

i Jönköping och Skara vardera 5,875 kronor samt stationen i Örebro

5,750 kronor.

Såsom villkor för statsbidragens utgående är enligt kungörelsen den 18

juni 1927 föreskrivet, bland annat, att hushållningssällskap eller landsting,

inom vars område kemisk station skall hava sin verksamhet, vart för

sig eller i förening, förbinder sig alt lämna stationen understöd med minst

samma belopp som statsbidraget.

Ytterligare må anföras, att kemisk-växtbiologiska anstalten

i Norrbottens län enligt det för anstalten den 24 januari 1895 av

lantbruksstyrelsen utfärdade reglementet, jämte andra uppgifter, har att såsom

kemisk station främja utvecklingen av jordbruk och näringar genom

meddelande av upplysningar och råd samt medelst undersökning av handelsvaror

och andra ämnen, för vilka dessa hanteringar äro av betydelse.

Enligt reglementet åligger det hushållningssällskapet att bekosta och underhålla

erforderligt kemiskt laboratorium jämte utrustning. Till anstalten utgår,

frånsett visst belopp för en till anstalten ansluten försöksgård för innevarande

år ett statsbidrag av 29,100 kronor, under förutsättning att från

Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas

under motsvarande tid med sammanlagt minst 17,460 kronor, enligt

principen att statsbidraget skall förhålla sig till ortsbidraget som högst 5

till 3. Särskilt understödsbelopp beräknas sålunda ej för den kemiska analysverksamheten

vid anstalten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Utrednings
männen.

(Huvudutred

ningen.)

Utredningsmännen ha erinrat, att kemistsamfundet i dess förut bei-örda

skrivelse den 16 maj 1928 åberopat en av samfundets analytiska sektion avlåten

skrivelse, däri framhållits, att enligt sektionens åsikt den kemiska undersökningsverksamheten

inom landet i många avseenden ej stöde på den höjd

den borde och ej uppfyllde de krav, som kunde ställas på densamma. 1 fortsättningen

hade sektionen framhållit, att de statsunderstödda kemiska stationernas

organisation, undersökningsmetoder och analystaxor syntes hava

varit i hög grad normgivande för den ifrågavarande verksamhetens allmänna

nivå samt vidare anfört.

Allt ifrån sin tillkomst sorterade dessa anstalter under lantbruksstyrelsen,

en anordning, örn vars berättigande man under nuvarande förhållanden kunde

hysa bestämda tvivel. Det vore nämligen tydligt, att stationernas verksamhet

genom denna organisation alltför ensidigt inriktats åt det lantbrukskemiska

hållet, och att de därigenom blivit mindre kvalificerade att fylla de

krav, som industri, handel och den icke jordbruksidkande allmänheten i våra

dagar med skäl kunde ställa på dem.

Utredningsmännen lia vidare erinrat, att lantbruksstyrelsen i dess förut berörda

skrivelse den 21 december 1933 med förslag till omorganisation av de

statsunderstödda kemiska stationerna påpekat, att den kemiska analysens

användning i viss mån ändrat karaktär under den tid som gått, sedan ifrågavarande

kemiska stationer trädde i verksamhet, men att deras betydelse ej

minskats utan snarare ökats. Härmed följde också betydligt ökade krav

såväl i fråga örn vetenskapligt fullt kompetenta arbetskrafter som framför

allt på instrumentell och maskinell utrustning. Ur lantbruksstyrelsens skrivelse

återgives dessutom följande:

De nuvarande kemiska stationerna hade grundats med hänsyn till tidigare

rådande förhållanden och förlagts efter mera lokalt betonade och begränsade

synpunkter. Detta hade också gjort, att dessa stationer i allmänhet taget

uti vetenskapligt och tekniskt hänseende knappast torde vara så rustade,

att de kunde tillfredsställa ens ganska lågt ställda nutida, än mindre framtida

krav på det kemiska analys- och kontrollarbetets område. Stationerna

hade ej heller kunnat förvärva eller bibehålla den auktoritet, som utgjorde

en nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt arbete. Mera betydelsefullt

analys- och kontrollarbete hade därför varit hänvisa! lill utländska anstalter

av ifrågavarande natur eller till enskilda laboratorier. Detta förhållande

återspeglades i viss mån av analysfrekvensen vid stationerna och ännu

mera vid en närmare granskning av analysarbetets art.

För egen del ha utredningsmännen, efter att lia redogjort för de statsunderstödda

kemiska stationernas tidigare betydelse, framhållit, att stationernas

verksamhet alltmer tagits i anspråk för direkt kontrollverksamhet på det

hygieniska området såsom för vattenanalyser och pastöriseringsprov och vidare

för vissa av jordbrukets binäringar, främst mejerihanteringen. Den utveckling,

som skett på hithörande områden, har enligt utredningsmännen

medfört starkt ökade krav såväl på den vid stationerna anställda personalens

kompetens som på stationernas instrumentella och maskinella utrustning.

Dessa ökade fordringar synas enligt utredningsmännens mening de kemiska

stationerna med nuvarande resurser samt med hänsyn till mångfalden av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

9

olika analysuppgifter icke längre kunna motsvara, och i följd därav har det

ej heller blivit möjligt för stationerna att bibehålla eller förvärva nödig

auktoritet.

Behovet av en omorganisation av ifrågavarande kemiska analysväsende Yttranden.

har icke blivit bestritt i något av de avgivna yttrandena. Ur de yttranden, däri

behovet av omorganisation uttryckligen upptages till granskning, må anföras

följande.

Lantbruksakademien har framhållit, att den utveckling, som skett inom

den kemiska vetenskapens och analysmetodikens område, medfört alltmer

ökade krav såväl på den till kontrollverksamheten knutna personalens kompetens

som ock på laboratorieutrustning, och anför vidare, att det icke syntes

vara antagligt att det nuvarande systemet, karakteriserat av ett relativt stort

antal smärre kemiska stationer, var och en med ringa arbetskraft och föga

omfattande instrumentell utrustning, skall kunna i fortsättningen visa sig

vara ägnat att på ett tillfredsställande sätt tillgodose rimliga anspråk på den

lantbrukskemiska kontrollverksamheten i vårt land.

Svenska lantmännens riksförbund har påpekat, att det kemiska undersökningsväsendets

nuvarande organisation medfört vissa olägenheter för förbundet

i dess egenskap av fodermedelsimportör, vilka olägenheter av förbundet

beräknas avsevärt ökas vid genomförande av ifrågasatt lag om handel

med fodermedel. Riksförbundet har vidare anfört.

Som exempel kunde nämnas, att enär de svenska kemiska stationerna icke

ansåges auktoritativa av utländska försäljare av fodervaror, kunde resultaten

av deras undersökningar icke läggas till grund för regleringar, när det gällde

påvisandet av eventuella brister i importerade fodervarors garanterade kvalitet.

För att utfå ersättning vore importörerna därför hänvisade uteslutande

till kemisk undersökningsanstalt i utlandet för företagandet av de erforderliga

analyserna. Den tidsspillan, som dessa undersökningar vållade på grund

av lång transporttid för prover etc., medförde den olägenheten, att importören

måste dröja med att använda importerat kakparti, tills analysen från

utlandet förelåge, vilket oftast medförde extra kostnader.

De nuvarande kemiska stationerna torde ej heller i allmänhet vara rustade

för att verkställa de botaniska analyser av foderblandningar, som kunde

ifrågakomma. Dylika undersökningar vöre redan nu erforderliga, men torde

bliva ännu mer behövliga, när den planerade fodermedelslagen trädde i

kraft.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har i huvudsak

anfört liknande synpunkter som de av svenska lantmännens riksförbund

angivna.

Det torde vara allmänt erkänt att den med allmänna medel understödda Departementskemiska

analysverksamheten i vårt land haft en för jordbruket viktig upp- cA^en‘

gift att fylla för vinnande av kunskap örn sammansättningen av jord, gödselmedel,

produkter av jordbruket och dess binäringar, vatten m. fl. ämnen.

Verksamheten har därvid givetvis varit inriktad även på kontrollen av handeln

med vissa för jordbruket viktiga varor, särskilt konstgödsel och foder
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Utrednings
männen.

(Huvudutred
ningen.

)

medel Den ifrågavarande kemiska analys verksamheten, som bedrivits genom

smärre till skilda orter i landet förlagda stationer, har emellertid ej

varit inskränkt till analyser för jordbrukets och dess binäringars behov.

Analyser hava vid de kemiska stationerna verkställts även för industriens

räkning samt för handeln med ämnen, som ej äro av direkt intresse för

jordbruket och dess binäringar. Stationerna hava alltså haft till föremål

för sin verksamhet ett analysmaterial av starkt växlande beskaffenhet. Dessa

förhållanden och stationernas lokalbetonade karaktär få anses hava motverkat

det behov av specialisering av analytisk verksamhet, som uppstått

för fyllande av nutida anspråk på analysresultatens tillförlitlighet. En viss

brist på förtroende för den nuvarande organisationens förmåga att motsvara

dessa anspråk har gjort sig märkbar. Särskilt må framhållas att enligt uttalanden

av representanter för fodermedelshandeln vid tvist om importerat

foderämnes sammansättning inhemska stationers analysutlåtanden i anledning

av dessa stationers bristande auktoritet ej plägat tillerkännas vitsord.

Behovet av omorganisation torde av den verkställda utredningen och däröver

avgivna yttranden få anses ådagalagd redan med hänsyn till de kemiska

stationernas allmänna uppgifter. Emellertid stegras behovet ytterligare i

händelse av att lag om handel med fodermedel, vartill förslag är avsett att

föreläggas årets riksdag, kommer i tillämpning. Enligt detta förslag skall

den, som idkar handel med fodermedel för nötkreatur, hästar, får, getter, svin

eller fjäderfä, med vissa undantag vara pliktig att, vare sig köparen påfordrat

det eller icke, till denne avgiva skriftlig deklaration rörande den sålda varans

sammansättning. Det obligatoriska deklarationsförfarandet kommer

otvivelaktigt att framkalla ökade kontrollanalyser på enskilda initiativ, men

härtill kommer att enligt lagförslaget offentlig kontroll av lagens efterlevnad

förutsättes, och att förslaget innehåller bestämmelse örn straffrättsligt ansvar

för säljare, som lämnar oriktig uppgift i deklarationen. Det torde vara

uppenbart att ifrågavarande fodermedelskontroll ej kan genomföras utan tillgång

till ett fullt vederhäftigt kemiskt analysväsende.

2. Analys- och kontrollverksamhetens allmänna planläggning.

Utredningsmännen ingå beträffande analys- och kontrollverksamhetens

planläggning till en början på frågan örn arbetsuppgifterna. De

framhålla härvid, att den analysverksamhet, de statsunderstödda kemiska

stationerna för närvarande bedriva, kan uppdelas på följande tre grupper

nämligen a) jordanalyser, vari inbegripas analyser erforderliga för handeln

med vissa industri- och importvaror, som förbrukas inom jordbruksnäringen,

b) livsmedelsanalyser samt c) övriga handels- och industrianalyser.

Örn dessa gruppers ställning inom analysväsendet anföra utredningsmännen

följande.

J ordbruksanalyserna vore den största och viktigaste gruppen,

vilken torde komma att få än mer dominerande betydelse, därest en fodermedelslagstiftning

genomfördes. Inom denna grupp hade för en del sta
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.

11

tioner analyser av mjölk- och mejeriprodukter spelat en mycket stor roll.

Denna analysgrupp torde dock komma att minska i betydelse. Sålunda

stöde ett flertal mejerier och mjölkbedömningsföreningar i begrepp att övertaga

de enklare analyserna. En utveckling i denna riktning vore redan för''

ett flertal stationer ett faktum. Vidare komme, enligt vad utredningsmännen

inhämtat, svenska mejeriernas riksförening inom kort att inrätta egna

laboratorier, vid vilka för de anslutna mejeriernas räkning erforderliga

renskumnings- och renkärningsprover komme att verkställas.

Livsmedelsanalyserna vore för närvarande vid flertalet stationer

relativt fåtaliga. Det kunde i samband härmed erinras, att chefen för

socialdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1936

tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning, bland annat, rörande inrättandet

av ett statens socialhygieniska institut. Härvid skulle upptagas

frågan örn skapandet av ett organ för vitaminkontroll. Därest ifrågasatt

institut inrättades torde kunna förutsättas, att flertalet livsmedelsanalyser

komme att undandragas de statsunderstödda kemiska stationernas verksamhet.

Att därvid utrusta de blivande stationerna för en uppgift, som inom

en snar framtid kunde komma att försvinna, torde icke vara lyckligt.

Utredningsmännen framhålla emellertid, att livsmedelsanalyser och vitaminkontroll

skulle kunna utan svårighet vid behov anordnas vid av utredningsmännen

föreslagen central analys- och kontrollanstalt.

Vad angår övriga handels- och industrianalyser hava

dessa, såsom utredningsmännen framhålla, i åtskilliga fall tillfört de kemiska

stationerna ett stort och ekonomiskt givande analysmaterial. Det har

emellertid ej ansetts möjligt att för rimliga kostnader utbygga nuvarande

verksamhet till sådan effektivitet, att den skall kunna motsvara berättigade

fordringar på vederhäftiga analyser även för de ytterst mångskiftande industrianalyserna.

I samband härmed erinras, att handelns och industriens

behov av analyser i stor utsträckning är tillgodosett genom ett modernt helt

statligt laboratorium, statens provningsanstalt.

Utredningsmännen förorda med hänsyn till det anförda, att de upp

gifter, som efter omorganisation av nu ifrågavarande analys- och

kontrollväsende må anförtros detta, begränsas till att avse analyser för

jordbruket och dess binäringar eller sålunda analyser av jord

arter, jordförbättringsmedel, gödselmedel, vegetation, fodermedel, mjölk,

mejeriprodukter, vatten samt övriga föremål av omedelbar betydelse för

nämnda näringar. Emellertid förutsätta utredningsmännen, att de lokala

kontrollstationerna i undantagsfall må kunna emottaga analysmaterial, som

ej avser jordbruket och dess binäringar.

I avseende å grunderna för anstaltsväsendets planläggning

framhålla utredningsmännen till en början, att den föreslagna begränsningen

i arbetsuppgifterna ansetts önskvärd för möjliggörande av erfoderlig

specialisering. De uttala i anslutning härtill, att en modern kemisk

analysanstalt bör vara bättre utrustad än våra nuvarande kemiska

stationer, och anföra i fortsättningen följande allmänna synpunkter.

Då samtliga nuvarande kemiska stationer, med hänsyn till beräknade

kostnader och analysmaterialets alltför ringa omfattning, ej lämpligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

kunde i önskvärd utsträckning nyutrustas, torde en centralisation bliva

ofrånkomlig.

I anslutning härtill uppställde sig närmast frågan, huruvida en eller flera

större kemiska stationer borde inrättas. Utredningsmännen hade med den

kännedom de förvärvat om analysfrekvensen vid de hittillsvarande kemiska

stationerna fått den uppfattningen, att tre eller högst fyra mera specialiserade

stationer kunde beräknas erhålla tillräcklig sysselsättning. Inrättandet

av exempelvis tre större statliga stationer torde emellertid medföra, att

samtliga hittillsvarande kemiska stationer bleve överflödiga.

Därest mer än en statlig kemisk kontrollanstalt inrättades, torde det vara

nödvändigt att en av dessa erhölle en mera ledande ställning och bereddes

möjlighet pröva nya analysmetoder, kontrollera marknaden genom utförande

av egna analyser etc.

Då det vore synnerligen önskvärt, att en ledande central a nstalt

bleve i alla avseenden så förstklassigt och rikligt utrustad som möjligt,

torde det vara mindre välbetänkt att föreslå ett samtidigt inrättande av

ytterligare nya analysanstalter. För att tjäna i huvudsak samma syfte som

den ledande anstalten skulle övriga laboratorier erfordra en i de flesta avseenden

likartad utrustning, vilket enligt verkställda kostnadskalkyler skulle

medföra större kostnadsanslag än som syntes väl motiverat.

Utredningsmännen, som ansåge behovet av en central lantbrukskemisk

analysanstalt klart dokumenterat genom erfarenheterna från hittillsvarande

kemiska undersökningsväsende, ville därför föreslå, att såsom väsentlig del

av en omorganisation av det kemiska stationsväsendet borde ingå inrättandet

av en central, helt statlig lantbrukskemisk analysanstalt. Denna anstalt

borde förläggas till Stockholm.

Behovet av ytterligare analysanstalter syntes — åtminstone till att börja

med —- böra tillgodoses genom att erforderligt antal av de nuvarande stationerna

bibehölles. Dessa stationer borde av staten erhålla lämpliga engångsanslag

till komplettering av utrustningen, för alt med sålunda ökade

förutsättningar kunna fortsätta sin verksamhet såsom statsunderstödda kemiska

analysanstalter med hjälp av bidrag från samma lokala myndigheter,

som hittills visat stort intresse för deras vidmakthållande och fortsatta

verksamhet. Ett bibehållande av vissa kemiska stationer, underställda

lokala styrelser, och drivna med hjälp av lokala och statliga bidrag, torde

av mången komma att betraktas såsom ett provisorium. Den hittillsvarande

organisationsformen torde dock ej hava spelat ut sin roll, därför att systemet

på alla platser ej lämnat lika uppmuntrande resultat och infriat de förväntningar

man vid stationernas inrättande hyst angående deras framtida

betydelse. Med hänsyn härtill syntes det önskvärt att såvitt möjligt utnyttja

det starka intresse, som på sina håll visats från de lokala myndigheternas

sida. Därest framtiden komme att utvisa, att det lokala intresset avtoge,

att de lokala anstalterna ej lyckades förvärva önskvärd auktoritet, eller att

deras förläggning ur en eller annan synpunkt vore mindre lämplig, borde

frågan om statens övertagande av en eller flera av dessa anstalter, deras

nedläggande eller förflyttande, kunna upptagas till förnyad prövning.

Utredningsmännen ingå härefter på frågan örn grunder för befintliga

stationers bibehållande. De framhålla härvid att såsom fordringar

i första hand för stations bibehållande böra uppställas, att dess verksamhet

ej bör vara av för liten omfattning, att intresset i orten för stationens

bibehållande bör hava tagit sig uttryck i anvisande av erforderliga an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

13

slag för stationens fortsatta verksamhet, samt att stationens uppgifter ej påverkas

i högre grad av föreslagen central kontrollanstalts inrättande.

Från dessa utgångspunkter hava utredningsmännen föreslagit indragning

av statsbidrag till de kemiska stationerna i Visby, Härnösand,

örebro och Västerås. Indragning har vidare förordats av statsbidrag till

stationerna i Kalmar och Halmstad. Bibehållande av statsbidrag

föreslås beträffande stationerna i Jönköping och Skara. Därjämte föreslås

att den av Kristianstads läns hushållningssällskap understödda i enskild

ägo varande kemiska stationen i Kristianstad skall erhålla understöd av statsmedel

och jämställas med stationerna i Jönköping och Skara.

Utredningsmännen motivera i huvudsak sina nu angivna förslag på följande

sätt:

På grund av verksamhetens obetydliga omfattning syntes statsbidragen

till de kemiska stationerna i Visby och Härnösand böra indragas. För södra

och västra Sveriges vidkommande återstode därefter att taga ställning till

frågan örn vilka av de hittillsvarande statsunderstödda kemiska stationerna

i Kalmar, Jönköping, Skara och Halmstad, som borde bibehållas. Av dessa

hade stationerna i Halmstad och Kalmar under de sist förflutna åren haft

den minst omfattande verksamheten, medan stationerna i Jönköping och

Skara varit lyckligare lottade. Det framför allt från fodermedelshandelns

representanter framförda önskemålet, att en för västra Sveriges behov avsedd

kemisk station borde förläggas till Göteborg, skulle sannolikt komma

att medföra högre kostnader för staten än ett bibehållande och utbyggande

av den kemiska stationen i Skara. En förflyttning av Skarastationen till

Göteborg torde nämligen medföra betydligt ökade utgifter för utrustning

och lokalhyra. Vidare syntes en dylik förflyttning komma att medföra minskade

lokala bidrag. Skaraborgs läns hushållningssällskap, som visat det

största intresse för sin kemiska station, torde nämligen ej vara villigt lämna

bidrag till en dylik anstalt i Göteborg och ett anslag av samma storlek från

hushållningssällskap och landsting i Göteborgs och Bohus län torde ej kunna

påräknas. Slutligen kunde framhållas, att i Göteborg funnes enskilda kemiska

analysanstalter. Utredningsmännen ville därför föreslå, att stationen

i Skara bibehölles. Frågan om förflyttande av Skarastationen till Göteborg

borde dock framdeles upptagas till prövning, därest erfarenheten konune

att utvisa, att förläggningen av den för västra Sveriges behov avsedda stationen

till Skara ej vore den lämpligaste.

Då det syntes väl motiverat, att en kemisk station tillsvidare fortsatte sin

verksamhet inom ett av smålandslänen, där intresset för den kemiska analysoch

kontrollverksamheten hittills varit störst och verksamheten livligast,

ville utredningsmännen föreslå, att jämväl stationen i Jönköping bibehölles

tillsvidare.

Emellertid vore det påtagligt, att genom denna anordning södra Sveriges

berättigade intressen skulle bliva mycket illa tillgodosedda. Om till ett naturligt

verksamhetsområde för en station i södra Sverige räknades Halland,

Blekinge och de båda Skånelänen, skulle dessa med nu föreslagen anordning

bliva helt berövade varje form av statligt understödd kontrollverksamhet.

Hittills hade statsunderstödd kemisk kontrollverksamhet för detta område

bedrivits i Halmstad, i Kalmar, vars station haft visst årligt bidrag från

Blekinge läns hushållningssällskap, saint i viss omfattning vid Alnarp, som

visserligen ej haft någon direkt statsunderstödd kemisk station, men där en

av Malmöhus läns hushållningssällskap understödd verksamhet bedrivits

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

med statligt understöd så till vida, att denna verksamhet kunnat bedrivas

på staten tillhörig lokal vid det nu omorganiserade lantbruksinstitutets kemiska

laboratorium. Sistnämnda verksamhet vore dock numera nedlagd.

Utredningsmännen ha funnit det påtagligt, att vid en omorganisation av

det kemiska analysväsendet vederbörlig hänsyn måste tagas till södra

Sveriges intressen. Detta kunde tänkas ske på flera sätt.

För denna landsändas vidkommande vore Malmö utan tvivel en ur många

synpunkter synnerligen lämplig förläggningsort för en kemisk anstalt. Emellertid

torde observeras, att i Skåne ej mindre än tre importhamnar av framträdande

betydelse, bland annat för foderimport, förefunnes, nämligen utom

Malmö även Hälsingborg och Åhus hamn. Vidare importerades ej obetydliga

kvantiteter av jordbrukets förnödenheter över Hallands och Blekinge hamnar.

Härtill konnne, att för samtliga de analysobjekts vidkommande, som icke

representerade någon import utan härstammade från jordbruket som sådant,

alltså prover av jord, vegetation etc., vöre det snarast till fördel, örn en

kemisk station vöre mera centralt belägen.

En synnerligen betydelsefull omständighet i detta sammanhang vore vidare

förefintligheten av en icke statsunderstödd kemisk station i Kristianstad,

verksam sedan år 1885 och understödd av Kristianstads läns hushållningssällskap.

Verksamheten vid denna station vore för närvarande av större

omfattning än vid någon annan kemisk station i det övriga Sverige. Beträffande

Kristianstadsstationen vöre ytterligare att märka, att denna redan

nu analyserade ett stort material även från Blekinge och Malmöhus län. Särskilt

för kvalitetsundersökningar av potatis, för stärkelsefabrikation och

bränneriindustri vore Kristianstads kemiska station av ledande betydelse.

Såvitt utredningsmännen kunnat utröna torde någon för en kemisk station

fullt lämplig lokal icke kunna förhyras inom Malmö stad, utan skulle,

därest en anstalt förlädes dit, en nybyggnad bliva erforderlig för lösandet av

lokalfrågan. Vid sammanträde med en av utredningsmännen hade representanter

för bland annat Malmöhus läns hushållningssällskap för detta ändamåls

vinnande föreslagit en påbyggnad av den till bland annat svenska

smörprovningarna upplåtna byggnaden. Drätselkammaren i Malmö hade

visserligen på förfrågan förklarat sig villig att hos stadsfullmäktige tillstyrka

anvisande av ett belopp för uppförande av lokal för en kemisk station, men

en nybyggnad torde under alla förhållanden bliva ett dyrbart alternativ.

Härtill bomme, att Malmöhus läns hushållningssällskap icke syntes vara

villigt lämna bidrag till en station i länet. Vid förenämnda sammanträde

förklarade nämligen representanter för hushållningssällskapet, att ordnandet

av det kemiska analys- och kontrollväsendet vore en helt statlig angelägenhet.

Slutligen finge i detta sammanhang beaktas, att inrättandet av en

ny kemisk station i Malmöhus län säkerligen ej skulle medföra nedläggandet

av stationen i Kristianstad.

Tydligt vore alltså, att ett inrättande av en statlig station i Malmöhus län

skulle komma att medföra en icke önskvärd konkurrens mellan två stationer

i Skåne, nämligen i Malmö och Kristianstad. Till här anförda skäl gentemot

inrättandet av en helt statlig station i Malmö kunde dessutom anföras,

att det under alla omständigheter syntes lämpligast att först avvakta, huru

stor del av det föreliggande analysbehovet som med fördel kunde tillgodoses

av Stockholmsanstalten, innan staten för betydande kostnader åtoge sig ansvaret

att utan lokala bidrag nyinrätta och bedriva en kemisk kontrollanstalt

i södra Sverige.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

15

På grund av vad sålunda framhållits hava utredningsmännen funnit, att

Malmö ej ur alla synpunkter skulle utgöra den lämpligaste platsen för en

kemisk station för södra Sveriges behov. Övervägande skäl syntes tala för

att vid en omorganisation av det kemiska stationsväsendct Kristianstads station,

därest denna genom hushållningssällskapets försorg crhölle årligt ortsbidrag

i form av helt eller delvis fria lokaler och erforderliga kontanta medel,

tilldelades statligt bidrag.

Betänkandet innehåller förutom i huvudsak återgivna allmänna synpunkter

rörande anstaltsväsendets planläggning speciell motivering för

omorganisationsförslaget.

Härvid lia utredningsmännen beträffande föreslagen central anstalt, som

benämnes statens lantbruk ske miska kontrollanstalt,

anfört, att vid inrättande av en sådan anstalt ställning måste tagas till frågan

huruvida den lämpligaste förläggningsorten för anstalten är huvudstaden

eller landsorten.

Det gjordes stundom gällande att en central kemisk stations belägenhet

inom ett betydelsefullt jordbruksområde vore en väsentlig förutsättning för

dess verksamhet. Häremot kunde emellertid anföras, att det från många

andra synpunkter vore lika betydelsefullt, örn en dylik anstalt hade sådan

belägenhet, att dess föreståndare och övriga personal hade möjlighet till livlig

förbindelse med andra kemiska institutioner och jordbruksinstitutioner.

Vidare torde det vara av stor betydelse, att dessa befattningshavare hade

möjlighet att besöka de större biblioteken och snabbt stifta bekantskap med

de tekniska nyheter på analysväsendets område, som endast med svårighet

kunde finna vägen till landsortsstationerna.

För en central lantbrukskemisk analysanstalt vore det vidare av den största

betydelse, att förläggningen tilläte en snabb anställning av teknisk arbetskraft

under de tider på året, då analysverksamheten visade säsongartad stegring.

Detta vore fallet i Stockholm, där det vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet visat sig ej möta några svårigheter att för

dylikt ändamål anlita studerande, som genomgått den kemiskt-analytiska utbildningen

vid någon av huvudstadens högskolor. Därtill kunde man våga

antaga, att en central anstalt i Stockholm lika väl som i landsorten kunde

samarbeta med hushållningssällskapets tjänstemän, vilka nog oftare än

jordbrukarna hade möjlighet att med anstaltens representanter komma till

klarhet örn, på vilka punkter det kemiska undersökningsväsendet hade förutsättningar

att i högre grad än tidigare vara jordbruksnäringen till gagn.

I anslutning härtill kunde framhållas, att ett givande samarbete mellan statens

lantbrukskemiska kontrollanstalt och lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien

och lantbrukshögskolan kunde komma att utveckla sig, därest anstalten

förlädes till huvudstaden.

Slutligen torde med utnyttjande av redan förefintlig byggnad lokalfrågan

för den föreslagna centrala anstaltens vidkommande kunna lösas för relativt

låga kostnader vid en förläggning till Stockholm. Vid den i samband

med det statliga försöksväsendets omorganisation beslutade överflyttningen

av centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet verksamhet

till Ultuna bleve nämligen centralanstaltens nuvarande institutionsbyggnad

för kemi m. m., vilken syntes vara mycket lämplig för detta ändamål, tillgänglig.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Beträffande utredningsmännens speciella motivering för framställt förslag

rörande de lokala statsunderstödda stationernas förläggning

torde jag få i huvudsak hänvisa till det tryckta betänkandet.

Här må emellertid i korthet omnämnas följande.

Då bibehållandet av en .station för smålandslänen ansetts mycket berättigat,

har stationen i Jönköping tillerkänts företräde framför stationen i Kalmar

på grund av centralare läge och livligare verksamhet samt med hänsyn

därtill att personalen vid stationen i Jönköping i motsats mot förhållandet

vid stationen i Kalmar är fast anställd.

Beträffande stationen i Skara anföra utredningsmännen, att denna i

många hänseenden intager en ledande ställning. Analysinkomsterna hava

varit betydande och de lokala bidragen avsevärda.

Stationens i Kristianstad viktigaste lokala uppgifter för jordbruket

i Kristianstads och Blekinge län hava enligt utredningsmännen bestått i kontrollen

av potatis för bränneri- och stärkelsetillverkning, kontroll av rotfrukter

samt arbeten i samband med fruktodlingen i Blekinge. I viss utsträckning

har även mejerikontroll ägt rum för uppdragsgivare från Malmöhus

län. Slutligen har stationens arbete ökats i hög grad genom en av hushållningssällskapet

nyligen startad jordartsinventering, därvid jordbrukarna

erhålla sina jordar analyserade med avseende på fosfatbehov för viss låg

avgift. Omfattningen av stationens arbetsuppgifter samt det intresse, som

visas stationen från hushållningssällskapets sida, synas ägnade att trygga

dess existens för åtskilliga år framåt.

Även beträffande utredningsmännens specialmotivering för indragning

av statsunderstöd till befintliga stationer torde jag få i huvudsak

hänvisa till betänkandet. Här må dock i korthet återgivas följande.

Frågan om statsunderstöd till kemiska stationen i Kalmar har berörts i

samband med förslag rörande stationen i Jönköping.

Beträffande Visby station framhålla utredningsmännen analysverksamhetens

ringa omfattning och därav följande små analysinkomster. Utredningsmännen

anföra vidare:

Stationen i Visby hade tidigare haft att utföra ett mycket stort antal analyser

å mjölk- och mejeriprodukter, som utgjort upp till 99.4 procent av hela

antalet analysprover. Numera hade dock mjölkbedömningsföreningarna

övertagit största delen av detta analysmaterial. Några andra analysobjekt

av så stor lokal betydelse, att de motiverade bibehållandet av en kemisk station

i Visby eller som ej med fördel kunde försändas till centralt laboratorium,

förefunnes ej.

Att driva en statsunderstödd kemisk station — såsom den i Visby — med

endast en tjänsteman, som utan hjälp av analytiskt utbildat biträde ensam

hade att utföra alla förekommande analysarbeten å det mest mångskiftande

material, torde vara mindre lämpligt. Det torde nämligen i längden icke bliva

möjligt för föreståndaren att ensam nöjaktigt behärska samtliga nödvändiga

analysmetoder.

Den kemiska stationen i Halmstad har vitsordats vara välordnad och föremål

för omsorgsfull omvårdnad av styrelse och tjänstemän. Emellertid har

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 211.

17

antalet undersökta analysobjekt under budgetåret 1934/1935 — om undantag

göres för mjölkanalyser, vilka till följd av mjölkbedömningsföreningarnas

verksamhet visat nedgång, samt gruppen tekniska råvaror och produkter,

vilken representerats huvudsakligen av 194 prov för torrsubstansbestämning

— utgjort allenast 332. Med denna omfattning av rörelsen har det synts mera

ekonomiskt att anordna försändning av prov till annan analysanstalt än att

bibehålla stationen i Halmstad.

Analysinkomsterna vid kemiska stationen i Örebro hava enligt utredningsmännen

varit ganska avsevärda. Bland de statsunderstödda stationerna

har denna station näst efter stationen i Skara intagit andra platsen

beträffande inkomst av jordbruksanalyser. Då avståndet från platser i

Örebro län till Stockholm, där den centrala statliga kontrollanstalten föreslagits

skola förläggas, ej är större än att de lokalt viktiga proverna utan

större svårighet ansetts kunna försändas till denna anstalt, har ett bibehållande

av stationen ej synts vara oundgängligen erforderligt. Vidare framhålla

utredningsmännen, att upprätthållandet av en statsunderstödd station

i Örebro skulle kunna medföra ej önskvärd konkurrens med den statliga

anstalten.

Den kemiska stationens i Västerås analysverksamhet har varit livlig och inkomsterna

därav betydligt högre än vid någon annan av de statsunderstödda

stationerna. Den utgjorde under budgetåret 1934/1935 i runt tal 21,000 kronor,

därvid dock inkomsterna av analyser av jordbrukets produkter utgjort

allenast omkring 40 procent, under det att större delen av analysmaterialet

avsett industriprodukter m. m. Utredningsmännen finna även statsunderstödd

station i Västerås överflödig vid inrättande av statlig anstalt i Stockholm.

örn stationen i Härnösand anföra utredningsmännen, att analysverksamheten

där nedgått till ett minimum. Analysinkomsterna för budgetåret 1934/

1935 hava uppgått till endast 1,480 kronor. I lokala bidrag hava för samma

tid beviljats 12,100 kronor.

Utredningsmännen erinra, att lantbruksstyrelsen i dess förut berörda organisationsförslag

förordat stationens bibehållande för Norrlands behov samt

anföra vidare:

Det syntes uppenbart, att en kemisk station för denna del av landet ännu

så länge endast kunde påräkna ett minimum av arbetsuppgifter. Det norrländska

jordbrukets produktionsriktning vore otvivelaktigt sådan, att det

kemiska stationsväsendet här vore av vida mindre betydelse för dess vidmakthållande

och förkovran än ökade möjligheter för konsulterande verksamhet

från hushållningssällskapens tjänstemäns sida. Med hänsyn härtill

syntes de för anstaltens upprätthållande erforderliga anslagsmedlen kunna

komma till bättre nytta för andra åtgärder till höjandet av det norrländska

jordbruket. Det syntes härigenom även vara för Norrland fördelaktigare

all kunna anlita det nu föreslagna kemiska undersökningsväsendet än att

med för de lokala myndigheterna betungande anslag underhålla en egen kemisk

station. Stationens nedläggande torde icke medföra några svårigheter

för verkställandet av erforderliga analyser, då dessa kunde utföras för övre

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 211

Norrlands vidkommande vid kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå och för

nedre Norrland vid den föreslagna centrala anstalten i Stockholm, dit kommunikationerna

numera vore synnerligen goda.

Jag kommer senare att lämna särskild redogörelse över ett av länsassessorn

Rolander i samband med den av honom utförda utredningen rörande uppdelning

av kemisk-växtbiologiska anstaltens arbetsuppgifter framfört förslag

om anordnande av statsunderstödd kemisk station i Luleå.

Utredningsmännen framhålla beträffande den föreslagna organisationens

varaktighet att förslaget ej får betraktas som en definitiv

lösning. De yttra härom följande.

Innan ett antal års erfarenhet utvisat, huru det förordade analys- och

kontrollväsendet komme att fungera, syntes det vara önskvärt att möjlighet

förefunnes för förändringar i den föreslagna organisationen. Det kunde nämligen

komma att visa sig, att den centrala statliga anstalten helt fyllde föreliggande

behov av lantbrukskemiska analyser, att för den ena eller andra

stationens vidkommande det lokala intresset avtoge i så hög grad, att stationens

verksamhet i föreslagen form ej längre vore möjlig, att en förflyttning

av någon av de lokala stationernas verksamhet till annan ort bleve önskvärd

eller att vid sidan av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt ett eller

två liknande helt statliga laboratorier borde inrättas såsom ersättning för

samtliga lokala anstalter.

Som gemensam benämning å lokala anstalter som ansetts

böra erhålla statsbidrag föreslå utredningsmännen »lokala lantbrukskemiska

kontrollstationer». De anföra vidare:

Trots att staten endast lämnat bidrag till och utövat viss kontroll av

mindre omfattning över de nuvarande kemiska stationerna, medan hushållningssällskap

eller landsting, eventuellt bådadera, utgjort dessas huvudmän,

hade flertalet stationer använt beteckningen »statens kemiska station» i avsikt

att därigenom skilja sig från icke statsunderstödda liknande laboratorier.

Då det i framtiden syntes än mer önskvärt att de statsunderstödda och statskontrollerade

laboratorierna vore försedda med ett i deras namn ingående

ord, som uteslöte förväxling med helt privata laboratorier, undandragna all

kontroll, borde de föreslagna kontrollstationerna medgivas rätt att, där de så

önskade, benämna sig »statens lantbrukskemiska kontrollstationer». Detta

syntes så mycket mera berättigat, som staten förutsattes att vid nu föreliggande

omorganisation komma att lämna ett särskilt utrustningsanslag samt

ett livligare samarbete vore avsett att komma till stånd mellan den centrala

och de lokala anstalterna.

Utredningsmännen, som vid betänkandet fogat förslag till instr u ktion

för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

samt till reglemente för med statsmedel understödda

lokala lantbrukskemiska kontrollstationer, hava angivit

den statliga anstaltens ämbetsbefattning på följande sätt:

Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt skulle hava till uppgift att på

begäran och, där så erfordrades, efter provtagning verkställa undersökning

(analys) av handelsvaror och andra ämnen, vilka vore av betydelse för jordbruket

och dess binäringar, att, där omständigheterna därtill föranledde,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

19

självmant genom kontrollundersökning övervaka handeln med konstgödselmedel

och fodermedel, att verkställa sådana undersökningar, som vore i särskilda

författningar föreskrivna, att tillhandagå allmänheten med råd och

upplysningar i de ämnen, som folie inom området för anstaltens verksamhet,

att dels utarbeta eller pröva för det lantbrukskemiska kontrollväsendet erforderliga

analysmetoder, dels ock utöva inom anstaltens verksamhetsområde

fallande vetenskaplig forskning, att verkställa jämförande undersökning å

från de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna insända eller infordrade

analysobjekt och s. k. normallösningar samt att i övrigt vägleda kontrollstationerna

med råd och upplysningar.

De lokala stationernas uppgift har i reglementsförslaget uttryckts sålunda:

Lantbrukskemisk kontrollstation skulle hava till huvudsaklig uppgift att på

begäran och, där så erfordrades, efter provtagning verkställa undersökning

(analys) av handelsvaror och andra ämnen, vilka vore av betydelse för jordbruket

och dess binäringar, att, där omständigheterna därtill föranledde,

självmant genom kontrollundersökning övervaka handeln med konstgödselmedel

och fodermedel, att verkställa sådana till kontrollstations verksamhetsområde

hörande undersökningar, som vore i särskilda författningar föreskrivna,

samt att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i de ämnen,

som folie inom området för lantbrukskemisk kontrollstations verksamhet.

I förslag till kungörelse angående statsbidrag till lokala lantbrukskemiska

kontrollstationer hava utredningsmännen föreslagit följande med nu gällande

i huvudsak överensstämmande villkor för statsbidrag.

Såsom villkor skulle gälla, att hushållningssällskap eller landsting, inom

vars område kontrollstation skulle hava sin verksamhet, var för sig eller i förening,

förbunde sig att lämna stationen understöd med minst samma belopp

som statsbidraget, att kontrollstationens verksamhet bedreves i enlighet

med för dylik station gällande, av Kungl. Maj :t utfärdat reglemente, att kontrollstationen

verkställde alla undersökningar i full överensstämmelse med

gällande föreskrifter, att kontrollstationen tillämpade av lantbruksstyrelsen

utfärdade taxor för analyser och provtagningar, att vederbörande styrelse

anmälde vid kontrollstationen anställda föreståndare, förste kemist och assistent

till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställde sig till efterrättelse

de i reglementet för sagda anstalt i fråga örn huvudman meddelade föreskrifter,

samt att kontrollstationen underkastade sig den kontroll och de föreskrifter

rörande stationens skötsel, lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall

funne anledning meddela.

Ifrågasatt koncentrering av analysverksamheten har enligt vad utredningsmännen

anföra i flera fall medfört betänkligheter hos de nuvarande kemiska

stationernas huvudmän. Sålunda har framhållits att ett nedläggande av

lokal station sannolikt måste anses medföra ett kännbart avbräck för jordbruket

inom stationens område genom ali lantmännen förlorade direkt tillgång

till kemisk analytisk sakkunskap. Utredningsmännen hava med hänsyn

härtill funnit anledning föreslå särskilda ersättningsåtgärd

e r, ägnade att minska behovet av ett större antal lokala stationer. Dessa

åtgärder hava ansetts böra beslå dels i ordnad provtagning, dels i beviljande

av rabattförmåner, allt genom föranstaltande och på bekostnad av nedlagd

.stations förutvarande huvudman.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Beträffande provtagningens anordning yttra utredningsmännen,

att denna lämpligen synes kunna tillgå så, att varje härför intresserat

hushållningssällskap, eventuellt med bidrag från vederbörande landsting,

anställer en person med särskilt uppdrag att vid förefallande behov fungera

som provtagare och med skyldighet att hålla sig noga underrättad om vilka

undersökningar de kemiska stationerna utföra ävensom örn gällande taxa å

analyser. Utredningsmännen anföra vidare:

Sådan befattningshavare, som borde kunna anställas mot en avlöning understigande

nu utgående lokala bidrag, torde ej bliva helt tagen i anspråk för

provtagningar, vadan hushållningssällskap helt visst borde kunna draga stor

fördel av sådan tjänsteman för andra trängande uppgifter.

Vidare yttra utredningsmännen, alt, därest provtagare till kemisk anstalt

insänder analysmaterial i tillräcklig omfattning, han bör räknas såsom större

uppdragsgivare och till följd härav personer, som genom honom insänt prover,

erhålla rabatt.

Utredningsmännen erinra, att de anordningar, som sålunda skulle stå de

lokala myndigheterna till buds för underlättande av analysprovers insändande

eller eljest för erhållande av rabattförmån, syntes vara rent lokala angelägenheter.

Ytterligare anföra utredningsmännen följande:

Det stöde klart för utredningsmännen, att de föreslagna anordningarna

stundom kunde få svårare att vinna gehör än bibehållandet eller inrättandet

av en lokal kemisk station, oaktat fördelarna av ett centraliserat stationsväsende

läge i öppen dag. Svårigheterna härutinnan torde bland annat närmast

vara att ti0skriva det förhållandet, att analyserna i dessa fall skulle utföras

vid en institution, som ej stöde direkt under de lokala myndigheternas

inflytande och kontroll och vars personal ej åtnjöte fördelen av den

personliga kontakt, som den hittillsvarande organisationsformen medgivit.

Dessa svårigheter syntes dock ej vara större, än att de borde kunna övervinnas,

därest vederbörande stationsföreståndare ålades att tid efter annan,

exempelvis årligen, för representanter för de hushållningssällskap, hans verksamhetsområde

omfattade, redogöra för verksamhetens omfattning, inhämta

de lokala representanternas önskemål och redogöra för framstegen inom del

kemiska kontrollväsendet.

I särskilt sammanhang beröra utredningsmännen närmare frågan om r abätter

å lantbrukskemiska analyser och anföra härom i

huvudsak följande:

Rabatter borde vid det lantbrukskemiska kontrollväsendet utgå dels —

under vissa i det följande angivna förutsättningar — till den, som utövade

jordbruk, husdjursskötsel, skogsbruk, trädgårdsskötsel, mejerihantering, fiskodling

eller jaktvård såsom huvudsaklig näring, dels ock till större uppdragsgivare.

Utövare av jordbruk eller nyssnämnd binäring därtill borde åtnjuta rabatt

intill 50 procent av den enligt taxan fastställda analysavgiften, därest han

vore bosatt inom området för landsting eller hushållningssällskap, som antingen

vore huvudman för kontrollstation eller hade träffat uppgörelse med

statlig eller lokal kontrollanstalt, genom vilken förenämnda näringsutövare

vore tillförsäkrade rabattförmån.

Rabatt till större uppdragsgivare borde däremot avpassas efter uppdragens

årliga omfattning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

21

Därest idkax-e av jordbruk eller dess binäringar, som icke enligt förenämnda

grunder komme i åtnjutande av rabatt, eller representant för dylik näringsutövare

(provtagare) insände prover till statlig eller lokal anstalt, borde

dock — med hänsyn till önskvärdheten av att såvitt möjligt förbilliga för

dessa näringar behövliga analyser — ej uppställas alltför stränga fordringar

på uppdragens årliga omfattning. Till nu nämnd större uppdragsgivare

syntes rabatt böra utgå med förslagsvis intill 25 procent å analyskostnader

uppgående till minst 100 kronor för år samt med intill 50 procent, därest

sagda kostnader uppginge till minst 500 kronor örn året.

Vad därefter anginge övriga större uppdragsgivare syntes skäl ej föreligga

att bevilja dessa större rabatter än som ansåges betingat ur affärssynpunkt.

Ofta nog torde det härvid röra sig om prover från så stora varupartier,

att analysavgiftens storlek knappast kunde nämnvärt inverka på varans

pris. Rabatterna syntes i detta fall böra utgå enligt en skala, som en

av utredningsmännen efter överläggning med de nuvarande kemiska stationernas

föreståndare funnit skälig, nämligen med högst 10 procent för årliga

analyskostnader av minst 100 kronor, med högst 15 procent för kostnader

av minst 200 kronor och med högst 25 procent för kostnader av minst

500 kronor eller därutöver.

Beträffande ett i diskussionen örn det kemiska analysväsendets omläggning

upptaget spörsmål örn auktorisering av analytiker för offentlig

kemisk undersökningsverksamhet anföra utredningsmännen, att detta

spörsmål icke synes beröra av dem verkställd utredning i vidare mån än

i avseende å det lantbrukskemiska kontrollväsendet, samt att, därest av dem

förordad organisation genomföres, det föreliggande problemet för den lantbrukskemiska

kontrollverksamhetens vidkommande ansetts bliva löst på tillfredsställande

sätt.

Av utredningsmännen framfört förslag om begränsning av arbetsuppgifterna

till att avse analyser för jordbruket och dess binäringar biträdes

i allmänhet i de avgivna yttrandena. Härvid framhålles att den specialisering

nutiden medfört på skilda områden lett utvecklingen in på banor

för tillgodoseende av industriens och handelns olikartade behov av analyser

och att statens provningsanstalt inrättats särskilt för dessa behov. Vidare

har erinrats om väntat inrättande av ett socialhygieniskt institut, till vars

uppgifter skulle höra handhavande av erforderlig undersökning och kontroll

på födoämneshygienens område.

Ur inkomna yttranden må återgivas följande.

De sakkunniga för inrättande av ett statens socialhygieniska institut hava

särskilt yttrat sig rörande utförandet av vitaminundersökningar och härom

anfört, bland annat, följande:

Frågan örn vitaminkontrollens ändamålsenliga ordnande berörde såväl

läkemedel, livsmedel som fodermedel. Med hänsyn härtill kunde denna

fråga tänkas lösas sålunda, att vitaminkontrollen uppdelades å två eller flera

av de institutioner, som handhade eller avsåges handhava kontrollen av

respektive läkemedel, livsmedel och fodermedel. En dylik lösning funne de

sakkunniga emellertid föga välbetänkt ur ekonomisk synpunkt i betraktande

av den särskilda och relativt omfattande utrustning (djuruppsättning), som

vitaminkontrollen krävde. Även ur arbetssynpunkt vore en dylik uppdelning

ägnad att väcka starka betänkligheter, enär arbetsmetoderna och forsk
-

YUtande*.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 211-

ningsmålen i samtliga fall vore gemensamma samt det för ett säkert bedömande

av hithörande spörsmål krävdes omfattande undersökningar och

stor erfarenhet. Vid en uppdelning av hithörande arbetsuppgifter inställde

sig därför farhågor för bristande enhetlighet och konsekvens i de olika sidoordnade

instansernas bedömanden. Uppenbart vore ock, att örn vitaminkontrollen

koncentrerades till en anstalt, dennas utrustning kunde i olika

hänseenden göras fullständigare och därmed större garanti vinnas för ett

gott undersökningsresultat. De sakkunniga måste därför med styrka hävda

nödvändigheten av en centralisering av den offentliga vitaminkontrollen till

en anstalt, vare sig det gällde läkemedel, livsmedel eller fodermedel. I denna

anstalts uppgifter borde ock ingå att verkställa sådana praktiskt vetenskapliga

vitaminundersökningar, som påkallades av statliga myndigheter. Att

till anstalten koncentrera all vetenskaplig forskning kring vitaminproblemet

torde däremot ej böra eller kunna komma i fråga.

Beträffande frågan örn det avsedda vitaminlaboratoriet borde organiseras

som en självständig anstalt, såsom fallet vore i Norge och delvis även i

Danmark, eller örn det borde organisatoriskt anslutas till någon av ovan antydda

institutioner, d. v. s. farmaceutiska laboratoriet, det socialhygieniska

institutet eller den föreslagna lantbrukskemiska centralanstalten, hade de

sakkunniga efter övervägande funnit försiktigheten bjuda att icke föreslå

inrättande av en självständig anstalt för ändamålet. Lämpligast och naturligast

syntes de sakkunniga vara att infoga vitaminkontrollen som ett led

i det socialhygieniska institutets verksamhet, i vad denna avsåge födoämneshygien

och livsmedelskontroll. Med den organisation, som de sakkunniga

avsett för detta institut, torde såväl jordbrukets som läkemedelskontrollens

intressen komma att i förevarande hänseende bliva på ett tillfredsställande

sätt bevakade och tillgodosedda.

På anförda skäl hava de sakkunniga för inrättande av ett statens socialhygieniska

institut avstyrkt, att statens lantbrukskemiska kontrollanstalts

verksamhet komme att omfatta vitaminundersökningar för lantbrukets behov.

Svenska lantmännens riksförbund åter har i avgivet yttrande velat framhålla

behovet av att kontrollanstalten erhåller utrustning för möjliggörande

av vitaminkontroll.

Från den i yttrandena eljest framförda meningen att de ifrågavarande

analys- och kontrollinstitutionernas arbetsuppgifter böra avse allenast analyser

för jordbruket och dess binäringar intaga lantbruksstyrelsen och Gotlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott en avvikande ståndpunkt.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att en med statens medverkan ordnad lätttillgänglig

kemisk analys- och kontrollverksamhet kan vara av ej ringa betydelse

även för särskilt mindre näringsutövare och enskilda personer utanför

lanthushållningens område, samt att den ifrågasatta begränsningen medför

försämring av anstalternas ekonomi och därigenom föranleder större behov

av allmänna anslag.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att utvecklingen

av stationernas verksamhet snarast synes innebära en förskjutning

till allt större betydelse för andra näringar än jordbruket.

Utredningsmännens förslag i avseende å lämpligheten av statlig

central anstalt har allmänt hälsats med tillfredsställelse. Däremot har

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

23

föreslagen anordning av lokala stationer mött invändningar i ett

antal yttranden. I samband med frågor örn analysanstalternas förläggning

hava i vissa yttranden framställts yrkanden om bestämd fördelning av

anstalternas verksamhetsområden, men ock önskemål örn frihet

för hushållningssällskap och enskilda att efter lämpligheten hänvända

sig till central eller lokal anstalt för erhållande av analys.

Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen erinrar, att den statliga anstalten enligt förslaget avses

skola intaga en ledande ställning i förhållande till de lokala stationerna,

men att på det betydelsefulla område av verksamheten, som avser övervakandet

av handeln med fodermedel förslaget jämställer den centrala anstalten

och de lokala stationerna. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter i fortsättningen

lämpligheten av en organisation med dels statlig, dels statsunderstödd verksamhet.

Det syntes lantbruksstyrelsen knappast som örn utredningsmännens förslag

kunde anses på ett tillfredsställande sätt lösa frågan örn tillgodoseende

av jordbrukets behov av kemisk analys- och kontrollverksamhet. Den

blandning av statlig och statsunderstödd verksamhet, som här avsåges, innebure

icke oväsentliga olägenheter. Erfarenheten från kontrollverksamheten

på utsädesområdet visade, att så måste bliva förhållandet. Oaktat själva

kontrollen över efterlevnaden av lagen om handeln med utsäde åvilade den

statliga, centrala frökontrollanstalten, medan de lokala anstalterna vore sysselsatta

med analysverksamhet och plombering av utsäde, uppstode lätt olägenheter

till följd därav, att denna analys- och plomberingsverksamhet icke

vore fullt enhetlig och att de lokala anstalterna, för vilka en vidgad verksamhet

medförde ekonomiska fördelar, på olika — även mindre tilltalande

— sätt sökte konkurrera, kanske mindre med varandra än med den statliga

anstalten. De lokala anstalternas inbördes verksamhet vore nämligen ordnad

distriktsvis, under det att den statliga anstalten stöde hela landet till

tjänst. Meningarna vore också mycket delade angående behovet av ett fortsatt

upprätthållande utav de kvarvarande lokala frökontrollanstalterna. På

frökontrollens område syntes det emellertid, som örn starkare skäl förelåge

för upprätthållande av lokal verksamhet än i fråga om det kemiska kontrollväsendet.

Dels spelade den personliga förbindelsen mellan landets jordbrukare

och kontrollanstalten här en större roll, dels vöre snabba underrättelser

här av större betydelse, särskilt för handeln med utsäde.

Därest lokala statsunderstödda kemiska stationer fortfarande skulle upprätthållas,

borde tydligen anledningen härtill från det allmännas sida vara

att i viss mån tillgodose landets olika delar med tillgång till lokal kemisk

analysverksamhet på jordbrukets område. Betydelsen av att sådan lokal

verksamhet tillgodosåge landets olika delar, bleve så mycket större, om,

såsom det föreliggande förslaget syntes innebära, jordbrukarnas analyskostnader

vid de lokala anstalterna skulle bliva lägre än vid den rent statliga anstalten.

Det av utredningsmännen framlagda förslaget tillgodosåge enligt

lantbruksstyrelsens förmenande icke denna synpunkt. Inom Norrland skulle

överhuvud taget icke finnas någon kontrollanstalt av ifrågavarande slag.

Såsom motiv härför åberopades de gynnsamma förbindelserna med Stockholm,

dit den statliga anstalten skulle förläggas. Detta motiv torde emellertid

leda till den uppfattningen, att för södra Sverige, som i kommunikationshänseende

läge ännu gynnsammare till i förhållande till Stockholm

än övre Norrland, behovet av lokala stationer borde vara ännu mindre.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Särskilt finner lantbruksstyrelsen den föreslagna förläggningen av tvenne

statsunderstödda lokala anstalter så nära varandra som i Skara och Jönköping

obefogad. Därest lokal kemisk kontrollverksamhet skall anordnas

för denna del av landet, synes den enligt lantbruksstyrelsen förmenande

böra förläggas till Skara eller Göteborg.

Ej heller förslaget till förläggning av ifrågavarande lokala verksamhet för

södra Sverige till Kristianstad finner lantbruksstyrelsen fullt rationellt.

Lantbruksstyrelsen anför vidare, att vid planläggning för framtiden av

det kemiska undersökningsväsendet det synes mest ändamålsenligt att helt

bortse från de nuvarande lokala statsunderstödda kemiska stationerna och

deras intressen.

Den bärande principen borde vara att den lantbrukskemiska kontrollen,

så vitt möjligt, organiserades fullt enhetligt. Därest, såsom föreslagits, en

rent statlig central kontrollstation skulle anordnas, för vilken anordning

givetvis starka skäl kunde anföras, syntes denna böra få formen av en statens

lantbrukskemiska kontrollanstalt. Eventuella behov av lokal analysoch

kontrollverksamhet borde då tillgodoses genom anordnande av filialer

till denna anstalt, filialer som dock kunde begränsas till sådan analysverksamhet,

som vore av jämförelsevis enklare art och som krävde mindre

utrustning. Ifråga örn det verkliga föreliggande behovet av sådan lokal

verksamhet vore det svårt att nu mera bestämt uttala sig.

En sådan lokal verksamhet syntes dock i första hand kunna antagas vara

motiverad i södra Sverige dels med hänsyn till den där befintliga stora sockerbets-

och potatisodlingen och dess omfattande behov av kontrollanalysverksamhet,

dels med hänsyn därtill, att, huru än en blivande lag om handel

med kraftfoder slutligen komme att utformas, nämnda, redan nu förefintliga

behov av kontroll över importerade fodervaror och dessas sammanställande

till foderblandningar otvivelaktigt komme att ökas. Härtill komme,

att en betydande foderimport skedde särskilt till sydsvenska hamnar.

Det syntes, som om södra Sveriges behov av lokal lantbrukskemisk verksamhet

vore så stort, att det möjligen borde övervägas, huruvida icke redan

från början — det vill säga vid en statlig kontrollanstalts eventuella anordnande

—- en filial till densamma borde förläggas till södra Sverige.

Lantbruksstyrelsen uppställer nu frågan, var en dylik förläggning bölske

och erinrar, att södra Sveriges — speciellt Skånes — behov av lantbrukskemisk

analysverksamhet för närvarande tillgodoses, dels ifråga om potatisodlingen

huvudsakligen utav den med stöd av Kristianstads läns hushållningssällskap

anordnade enskilda kemiska stationen i Kristianstad, dels

i fråga om kontrollanalys för sockerbetsodlingens räkning av Sveriges utsädesförening

i Svalöv, dels i fråga örn foderanalyser m. m. av förenämnda

kemiska station i Kristianstad jämte vissa andra enskilda kemister samt av

utländska kontrollanstalter.

Kemiska stationen i Kristianstad hade tillvunnit sig en stark ställning,

särskilt i fråga om analys- och kontrollverksamhet på stärkelse- och alkoholproduktionens

områden. Detta torde särskilt sammanhänga med dess nuvarande

ledares personliga insats. Han hade emellertid redan nått sådan

ålder, att man ej längre torde kunna påräkna hans medverkan. Det syntes

ock, som örn såväl utredningsmännen som Kristianstads läns hushållningssällskap

tagit övervägande hänsyn till den inom länet starkt utvecklade

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

25

potatisodlingen och dess intressen, men mindre beaktat sockerbetsodlarnas

behov och fodermedelshandelns intressen.

Det nuvarande samarbetet mellan sockerbetsodlingen och utsädesföreningen

i Svalöv funne lantbruksstyrelsen knappast fullt lämpligt. En utvidgning

av föreningens verksamhet till att .jämväl omfatta allmän kontrollverksamhet

syntes nämligen kunna innebära en viss risk för splittring av intresset

för dess egentliga uppgift. Därest den kemiska analys- och kontrollverksamheten

från statens sida ordnades genom inrättande av en särskild statlig

anstalt, syntes det mest rationellt, att inga andra statliga eller statsunderstödda

institutioner ingrepe splittrande på detta område. Vid bedömandet

av frågan örn den lämpliga förläggningen av en filial till statens kontrollanstalt

syntes därför hänsyn böra tagas jämväl till sockerbetsodlingen. Då

vidare Malmö utan tvivel torde få anses såsom Skånes förnämsta importhamn

för kraftfoder och en central för tillverkare av kraftfoderblandningar,

syntes övervägande skäl tala för en förläggning av en eventuell filial till

nämnda stad.

I andra hand kunde det anses möjligt, att en lokal filial komme att visa

sig önskvärd jämväl för västra Sverige, eventuellt i Göteborg. Frågan angående

det verkliga behovet av en sådan filial syntes dock icke kunna bedömas,

förrän erfarenhet vunnits rörande den centrala anstaltens möjlighet

att direkt tillgodose detta behov. Huruvida ur militär synpunkt en till Gotland

förlagd lantbrukskemisk verksamhet vore behövlig, undandroge sig

lantbruksstyrelsens bedömande.

Skulle efter närmare utredning av frågan örn inrättande i vissa delar av

landet av filialer till den statliga centrala anstalten, sådana filialer — flera

eller färre — överhuvud taget anses böra komma till stånd, ville lantbruksstyrelsen

framlägga önskvärdheten av att då även behovet av en dylik filial

på lämplig plats inom Norrland övervägdes.

Ur hushållningssällskapens och landstingens förvaltningsutskotts yttranden

i frågan örn anstalternas förläggning samt deras natur av

statliga eller statsunderstödda må anföras följande.

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att

den kemiska analysverksamheten med hänsyn till dess art bör bedrivas helt

av staten och på lika villkor tillhandagå alla, oberoende av lokala bidrag.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att behovet

av kemisk station för olika orter icke bör avgöras med hänsyn till anstaltens

förmåga att under en viss tid förskaffa sig väsentliga inkomster av

verksamheten. Behovet av en dylik anstalt för ett visst område bör enligt

utskottets mening med lika stora om ej större skäl sökas i sådana omständigheter

som områdets geografiska läge samt dess karaktär ur jordbrukssynpunkt

och betydelse som importort. Ur sistnämnda synpunkter anses större

skäl föreligga för bibehållande av en kemisk kontrollanstalt i Kalmar län

än å föreslagna platser i Jönköpings och Skaraborgs län.

Utskottet understryker vidare önskvärdheten av att vederbörande hushållningssällskap

bör lämnas frihet att för analysbehovets tillgodoseende hänvända

sig till central anstalt eller till den lokala anstalt, som med hänsyn

till förekommande omständigheter kunde finnas vara lämplig.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med hänvisning

lil! länets behov av kemisk station även för andra ändamål än jordbru
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

kets, bland annat för militärt behov, avstyrkt förslaget om indragning av

statsbidrag till kemisk station i Visby.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar, att inom

Malmöhus län med dess livligt utvecklade import och handel med foderoch

konstgödselmedel föreligger ett starkt behov av kemisk station. Utskottet

anser, att Malmö är den enda lämpliga platsen för en lokal lantbrukskemisk

kontrollstation i Skåne.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att,

därest fodcrmedelslagstifning genomföres, föreslagen placering av de lokala

kontrollstationerna blir mindre tillfredsställande, enär därigenom hela västkusten

komme att sakna kontrollstation trots den stora import av fodermedel,

som där äger rum, icke minst över de halländska hamnarna. Med

hänvisning härtill föreslår utskottet, att statsunderstödd station bibehålies i

Halmstad.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott finner

det önskvärt, att en statsunderstödd kemisk station inrättas i Göteborg, men

uttalar, att med hänsyn till de relativt höga kostnaderna för inrättande av

sådan station i Göteborg, stationen i Skara bör åtminstone tillsvidare bibehållas.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott yttrar, att de

lokala kontrollstationerna böra förläggas så, att de ej komma att alltför

mycket konkurrera med varandra och ingripa i varandras verksamhetsområden.

Ett bibehållande av kemiska stationen i Jönköping anses lätt kunna

inverka menligt på verksamheten vid stationerna i Skara och Kristianstad.

Utskottet anser vidare, att stationernas verksamhetsområden såvitt möjligt

böra bestämt avgränsas.

Detta torde lämpligen kunna ske på så sätt, att närliggande hushållningssällskap

eller landsting förbunde sig att lämna vederbörande station visst

årligt bidrag, mot det att utövare av lantbruk och dess binäringar inom respektive

områden erhölle 50 procent rabatt å vid stationen utförda analyser.

Rabattsystemet borde därjämte göras enhetligt vid samtliga kontrollstationer,

den statliga anstalten inbegripen.

Den statliga kontrollanstalten och de tre lokala kontrollstationerna borde

tillerkännas samma auktoritet. Av största vikt för det kemiska kontrollväsendet

inom landet vore, att de analyser, som utfördes vid de svenska kontrollstationerna,

komme att inför utlandet framstå såsom fullt likvärdiga med

sådana, som verkställdes vid utländska laboratorier.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslår, att den

ifrågasatta stationen i Jönköping måtte utgå och i stället de för denna station

avsedda medlen komma kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå till

godo för bättre tillgodoseende av de norrländska länens intressen i förevarande

avseende.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott finner det föga välbetänkt

att, innan tillräcklig erfarenhet vunnits beträffande statlig verksamhet

på området, nedlägga i full gång varande kemiska stationer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

27

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ifrågasätter,

om icke den ställning Malmö intager som handels- och hamnstad samt dess

nära grannskap till universitet och andra vetenskapliga institutioner bör medföra,

att stationen för södra Sverige placeras där. Utskottet finner det vidare

antagligt, att behov med tiden uppstår att överflytta stationen i Skara

till Göteborg.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ifrågasätter

lämpligheten av att till ett så begränsat område som det av utredningsmännen

föreslagna förlägga de tre lokala kemiska stationerna, varigenom praktiskt

taget hela Svealand och Norrland skulle bliva hänvisade till statens

lantbrukskemiska kontrollanstalt.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller, att

under förutsättning att ortsbidrag fortfarande kunde påräknas till kemisk

station i Härnösand eller annan plats i Norrland statsbidrag borde lämnas

för sådan station.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förklarar

sig icke hava något att erinra mot förslaget om indragning av statsbidraget

till den kemiska stationen i Härnösand.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordar inrättande

av helt statliga kontx-ollanstalter i Stockholm, Göteborg och Malmö,

men anför därjämte, att, därest av ekonomiska skäl statliga anstalter å dessa

platser allenast successivt skulle kunna upprättas, ett par av de nuvarande

kemiska stationerna borde upprätthållas tillsvidare.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott avstyrker på i huvudsak samma

grunder som länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott indragning

av statsunderstöd till den kemiska stationen i Halmstad.

Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott påyrkar fortsatt statsunderstöd

till den kemiska stationen i Kalmar.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott erinrar om det starka intresse

för stationen därstädes från landstingets och hushållningssällskapets sida,

vilket tagit sig uttryck i beviljande av betydande anslag till stationens drift,

samt örn den avsevärda omfattningen av stationens verksamhet och avstyrker

indragning av statsunderstöd till stationen.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker nedläggande

av stationen i Västerås, under förutsättning att central statlig anstalt kommer

till stånd i Stockholm.

Gotlands läns landstings förvaltningsutskott, som tidigare hyst den åsikten

att kemisk station i Visby icke vore erforderlig, har i avgivet yttrande

över utredningsmännens förslag anfört, att stationen därstädes på senare

tid tagits i anspråk i avsevärt större utsträckning än förut samt att med

hänsyn härtill, och då stationen ansetts äga betydelse även ur militär synpunkt,

stationen bör bibehållas. Utskottet framhåller vidare önskvärdheten

av att stationens analysutlåtanden tillerkännas samma vitsord som de större

stationernas utlåtanden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Styrelsen för kemiska stationen i Visby påpekar vissa speciella omständigheter

för behovet av kemisk station i Visby.

Från och med år 1936 hade kemiska stationen på anmodan av Gotlands

betodlarei mening åtagit sig kontrollen vid Roma sockerfabrik av fabrikens

analyser å sockerbetssnitsel och betmassa. Betodlareföreningen gjorde samtidigt

försök med att försända prov till betodlarnas centrallaboratorium i

Svalöv. Dessa analyser blevo emellertid ej fullt tillförlitliga på grund av den

långa transporten. Därtill bomme, att jämväl uttagandet och avvägandet

av proven vid fabriken fordrade en utbildad kemist för att fabriken skulle

kunna godkänna proven. Att denna kontroll vore av mycket stor betydelse

för Gotlands betodlare framginge därav att 0.1 procent felaktighet i analysmedeltalet

å betsnitseln under betkampanjen motsvarade ett belopp av omkring

16,000 kronor. En ändring i betmassans vattenhalt av 1 procent motsvarade

ungefär samma belopp. Från betodlarhåll hade därför livligt förordats

bibehållandet av stationen i Visby.

Vattenförsörjningsfrågan spelade för Gotland stor roll. På grund av

berggrundens sprickighet och den ringa förekomsten av filtrerande material

vöre förorening av vatten vanlig såväl på landsbygden som framför

allt i staden. Från landsbygden hade under senare år allt flera analyser begärts.

I Visby hade hälsovårdsnämnden ägnat samma fråga stor uppmärksamhet.

Åt kemiska stationen hade sålunda uppdragits att utöva kontinuerlig

kontroll av vattnet i stadens vattenledning. Även de i Visby fortfarande

så vanliga privata brunnarna hade varit föremål för undersökning,

varvid i många fall synnerligen svårt förorenade brunnar påträffats. Därför

hade dessa undersökningar ytterligare intensifierats, varför stationen

måst utöka sin utrustning för dessa analyser. Representanter för Visby

stads hälsovårdsnämnd hade framhållit, att en indragning av stationen skulle

icke blott vara menlig för dess verksamhet utan även avsevärt fördyra

kontrollen, eftersom hälsovårdsnämnden såsom stor uppdragsgivare till stationen

åtnjöte rabatt, vilken kunde uppskattas till 1,000 å 1,500 kronor

per år. Vattenproven kunde visserligen försändas till annan ort, men avsevärda

tekniska svårigheter vore förenade därmed.

Visby stad hade icke eget gasverk, utan gasverket ägdes av ett privat bolag,

som på grund av kontrakt med staden levererade gasen. Fordringarna på

gasens kvalitet vore kontraktsenligt fastställda. Drätselkammaren i Visby

hade uppdragit åt kemiska stationen att utöva kontrollen av gasens beskaffenhet.

Ekonomiskt spelade detta stor roll för stadens invånare, då en

sänkning av gasens värmevärde med endast 5 procent, en sänkning som

knappast skulle kunna konstateras av förbrukarna, motsvarade över 5,000

kronor. Vad gasprov anginge torde det knappast vara tekniskt möjligt att

försända dem för analys vid en på annan ort belägen anstalt.

En annan synnerligen viktig synpunkt för bedömande av förevarande fråga

vore den militära. Styrelsen hade från militärbefälhavaren på Gotland infordrat

yttrande beträffande utredningsmännens förslag och ville hänvisa

till detta yttrande. Militärbefälhavaren framhåller däri, att i militärt hänseende

ett upphörande av stationens verksamhet skulle vara allvarlig redan

i fredstid. I händelse av en avspärrning av Gotland bleve en indragning

av stationen ödesdiger. Behovet av en kemisk station å Gotland hänförde

sig dels till försörjningsfrågan, dels och framför allt till den militära sjukvårdens

område.

Såvitt styrelsen kunde finna vore dessa av militärbefälhavaren framhållna

synpunkter av mycket vägande betydelse. Man torde icke kunna undgå att

taga hänsyn till de för Gotland speciella förhållanden, som därvid berördes.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

29

Kemistsamfundet yttrar, att om inrättandet av den föreslagna centrala

kontrollanstalten måste anses väl motiverat, anordningen av de lokala stationerna

kan diskuteras. Enligt samfundets mening är det ur flera synpunkter

önskvärt, alt dessa stationer helt förstatligas och ställas under gemensam

ledning med den centrala anstalten. Därest sådan anordning ej

ifrågakommer, bör tillses att landsting och hushållningssällskap i de län, där

station indrages, på ett eller annat sätt lämna bidrag till station på annat

håll, och att därigenom garanti erliålles för att de kvarvarande stationerna

skola kunna utöva sin verksamhet efter beräkning. Samfundet betonar vikten

av, att högre standard hos de kemiska stationerna än den hittillsvarande

uppnås. Aven de lokala stationerna böra enligt samfundets mening erhålla

sådan auktoritet, att deras analyser värdesättas lika högt som den statliga

anstaltens och kunna godkännas även vid tvister med utländska avlastare

av fodermedel m. m.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening framhåller,

att statsunderstödda anstalter för lantbrukskemiska analyser böra upprättas

i städerna Göteborg och Malmö.

Nämnda städer utgjorde båda betydelsefulla centra för landets fodermedelsimport.

Till Göteborg vore sålunda importen av fodermedel för västra

Sverige koncentrerad, och Malmö vöre landets största importhamn i branschen.

För att stationer borde förläggas till de viktigaste importhamnarna

talade förutom nyttan för importfirmorna att hava tillgång till kemisk station

på platsen även den omständigheten, att härigenom provtagningen kunde

i största möjliga utsträckning ombesörjas under betryggande kontroll av

stationerna själva och på detta sätt de bästa garantier skapas för tillfredsställande

analysering. Även torde förläggningen till importhamnarna vara

ägnad att stärka stationernas auktoritet gentemot utländska avlastare.

Även svenska lantmännens riksförbund förordar inrättandet av kontrollanstalter

i Göteborg och Malmö. Förbundet förutsätter tillkomsten av fodermedelslag

och yttrar i anslutning härtill följande.

Från fodermedelshandelns sida måste det anses vara ett berättigat önskemål,

att de genom fodermedelslagen obligatoriska undersökningarna icke

blott komme till utförande utan onödig tidsutdräkt, utan även bleve fullt

vederhäftiga. Det stora antalet fodermedelsanalyser, som finge antagas bliva

en följd av den ifrågasatta lagens ikraftträdande, torde emellertid icke på

ett tillfredsställande sätt kunna utföras på allenast en kontrollanstalt.

Ytterligare två kontrollanstalter borde därför enligt förbundets mening

inrättas och lämpligen placeras i Göteborg och Malmö. Helst borde även

dessa båda anstalter vara hell statliga, men örn kostnadsfrågan härvidlag

skulle lägga hinder i vägen, anslöte sig förbundet till de sakkunnigas förslag,

att till dessa stationer i varje fall skulle lämnas statsunderstöd, såväl

med engångsanslag för deras förseende med erforderlig modern teknisk utrustning,

som med årligt anslag för uppehållandet av verksamheten. En

dylik anordning torde sannolikt till en början vara tillräcklig. Sedan finge

erfarenheten visa, örn deras förstatligande bleve nödvändigt eller icke.

Beträffande den av de sakkunniga verkställda utredningen av fördelningen

av analyserna vid de olika stationerna framhåller svenska lantmännens

riksförbund, att denna utredning torde vara missvisande, örn man härav vill

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

draga några slutsatser angående lämpligheten av förläggningsplatser för de

olika anstalterna.

I inånga fall torde en stations geografiska läge ej hava varit utslagsgivande

för dess utnyttjande som analysställe. Örn en viss station gjort sig känd

för vederhäftiga analyser och snabb expedition, anlitades densamma även

för undersökningar av partier inkomna till hamnar, så belägna att ur geografisk

synpunkt andra stationer bort äga företräde. En utredning varifrån

proverna för undersökning sänts, hade sannolikt givit en annan bild av

platsfördelningen för de olika undersökningarna.

Sveriges utscidesförening har i avgivet yttrande uttryckt farhågor för menlig

inverkan för jordbruket av allt för stark begränsning av antalet kemiska

stationer.

Med ledning av mångårig erfarenhet från liknande verksamhet ville föreningen

framhålla vikten av, att omorganisationen ordnades på ett sådant

sätt, att möjlighet för en nära kontakt mellan respektive laboratorier och

jordbrukarna förefunnes. Örn den föreslagna inskränkningen i antalet anstalter

genomfördes, komme emellertid denna mycket betydelsefulla kontakt

att i hög grad minskas. Det förtjänade särskilt framhållas, att denna samverkan

måste anses viktig icke blott för jordbrukets utövare utan även för

undersökningsanstalterna själva. Härutinnan kunde exempelvis framhållas,

hurusom diskussionen av enskilda analysresultat, rådgivningen åt enskilda

jordbrukare, samarbetet med intresserade jordbrukareorganisationer samt

upplysningen om undersöknings- och kontrollverksamhetens betydelse vore

nödvändiga led uti strävandena att erhålla uppslag till nya undersökningar

och kontrollåtgärder m. m. Dessutom förefunnes många lokalt viktiga undersökningar

och kontrollintressen, som knappast kunde fullt tillfredsställande

utföras och medföra önskade resultat, om icke en anstalt, som hade nära

beröring med båda de intresserade parterna, hade hand om uppgifterna.

Exempel härpå utgjorde kontrollen i samband med sockerbetsodlingen i Skåne

och angränsande provinser, undersökningar och kontroll i anslutning till

bränneriindustri och stärkelsefabrikation o. s. v. Lokala anstalter kunde också

genom personlig kontakt med uppdragsgivarna bättre stimulera dessa till

ökat intresse för undersökningar än en långt avlägsen, för dem mindre känd

anstalt.

Med tanke på vad förut anförts om betydelsen av lokala anstalter syntes

det föreningen, som det av utredningsmännen föreslagna antalet dylika

anstalter vore för knappt tilltaget, ävensom att jämväl i övrigt önskvärd hänsyn

ej tagits till de faktiskt föreliggande förhållandena. Ett slopande av anstalten

i mellersta Norrland, särskilt i tider, då man från statens sida övervägde

åtgärder till det norrländska jordbrukets höjande, vore icke välbetänkt.

Skäl talade ock för att förlägga tvenne anstalter till de sydligaste provinserna

med dess intensiva och delvis starkt rationaliserade jordbruk, sålunda förutom

en i Kristianstad jämväl en i Malmö. Härvid borde av naturliga skäl

Malmö komma i främsta rummet. Vidare kunde det, som nyss antytts,

ifrågasättas, om icke fördelningen på olika delar av landet av anstalter borde

bliva en annan än den av utredningsmännen föreslagna. Föreningen funne

sålunda, att Örebrostationen, som vore belägen inom ett utpräglat jordbruksområde

av delvis säregen prägel, borde bibehållas framför Jönköpingsstationen.

Den av utredningsmännen framhållna större närbelägenheten till Stockholm

borde därvid icke tillmätas avgörande betydelse.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

31

Utsädesföreningen framhåller vidare, att analyser vid utsädesföreningens

kemiska laboratorium i avsevärd omfattning utförts även för utomståendes

räkning.

Utförda undersökningar för statliga och privata institutioner samt för föreningar

och enskilda hade otvivelaktigt haft stor betydelse för utsädesföreningens

förädlingsverksamhet, framförallt på grund av den ökade erfarenhet

i kvalitetsfrågor i allmänhet, som den gåve förädlingsledarna. Men även i sin

egenskap utav allmän jordbruksinstitution hade föreningen en viss nytta av

denna analysverksamhet genom den intima kontakt, som genom densamma

skapades med jordbruket och dess utövare samt med de industrier, vilka arbetade

med jordbruksprodukter.

Genom denna kombination av egen analysverksamhet med sådan för utomstående

uppdragssgivare i den form, som den förefunnes hos utsädesföreningen,

hade uppstått ett mycket stort laboratorium med stark specialisering

på jordbruksprodukter. Denna organisationsform hade också visat sig

vara synnerligen lämplig, när det gällt att åstadkomma god arbetsekonomi

för laboratoriet. Dessutom hade densamma den väsentliga fördelen, att dessa

extra undersökningar icke medfört några kostnader för statsverket, utan i

stället på grund, av den ovan omnämnda specialiseringen och goda arbetsekonomien

ett avsevärt förbilligande av utsädesföreningens egna analyser för

dess växtförädlingsverksamhet.

Även om den utav utredningsmännen föreslagna organisationsformen för

den nied statsmedel understödda kemiska undersöknings- och kontrollverksamheten

för jordbruket och dess binäringar bomme till stånd, kunde sålunda

det av Sveriges utsädesförening vid sidan om sin egen verksamhet bedrivna

omfattande kemiska undersökningsarbetet icke anses vara överflödigt, ty stora

delar av denna verksamhet förutsatte alldeles speciella insikter och stor erfarenhet

samt i mångt och mycket en speciell utrustning, t. ex. bland annat

fullständigt bakningslaboratorium med kvarnutrustning. Utsädesföreningen

funne i stället, att den kunde vara värd att understödja på det sättet, att analysresultaten

från densamma erhölle samma vitsord som de från statlig anstalt.

Detta skulle nämligen vara av mycket stor betydelse för verksamheten

och för ett framgångsrikt fortsättande av densamma. Denna skulle också,

om en sådan statlig auktorisering erhölles, få ännu större värde för jordbruket,

än vad nu vore fallet, i synnerhet i fråga om viss kontrollverksamhet

samt i fråga om undersökningar, vilka rörde export och import av jordbruksprodukter,

särskilt brödsäd och mjöl.

Med hänvisning till det anförda har utsädesföreningen hemställt om åtgärd

för att föreningens kemiska och cereal-laboratorium måtte erhålla samma

auktorisering som de statsunderstödda kemiska undex^sökningsanstalterna.

Utredningsmännens förslag om anordnande i orterna av särskilda pro v(ägare

förordas i de yttranden, i vilka denna fråga särskilt beröres. Det

bar emellertid i vissa av yttrandena anmärkts, att närmare upplysning örn

auktorisering av provtagare saknas.

I en del yttranden upptagas till skärskådande frågor om a n a 1 y s a vgifter

och rabattsystem. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen finner det betänkligt att enligt utredningsmännens förslag

nuvarande rätt till särskilt billiga avgifter för analyser åt jordbrukare

icke skulle stå öppen vid anlitande av den centrala statliga anstalten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 211.

En av huvudorsakerna till att staten och hushållningssällskapen hittills

stött vissa kemiska stationer, hade givetvis varit en önskan att tillgodose jordbrukets

behov av billigare analyser. Att utredningsmännen syntes hava gått

ut ifrån att de s. k. lokala anstalterna, som stöddes av hushållningssällskapen,

skulle bibehålla samma särställning som hittills i taxehänseende, syntes

lantbruksstyrelsen icke göra förslaget mera tillfredsställande. Fördelen av

billigare analysavgifter skulle då tillkomma endast de delar av landet, där

verksamheten tillgodosåges av kemiska stationerna i Skara, Jönköping och

Kristianstad. En sådan olikhet i taxebestämmelserna mellan den statliga och

de lokala anstalterna torde endast komma att verka skadlig. Emellertid

borde enligt lantbruksstyrelsens förmenande och enligt grunder, som kunde

befinnas skäliga, en särställning tillförsäkras jordbrukets utövare.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott har ej kunnat undgå att

finna föreslagen procedur om insändande av prov genom särskild provtagare

för erhållande av större rabatt besvärlig för många enskilda.

Statens provningsanstalt påyrkar, att frågan om rabatter upptages till förnyad

granskning. Särskilt finner anstalten de föreslagna rabattsatserna för

»övriga större uppdragsgivare» börja vid alltför låga belopp och vara alltför

djupgående.

Svenska lantmännens riksförbund framhåller vikten av att analysavgifterna

ej bliva för betungande och instämma i utredningsmännens förslag att

utövare av jordbruk böra åtnjuta rabatt. Förbundet finner det även rimligt,

att för handelns utövare taxor och rabatter avpassas på sådant sätt, att

de i den förutsatta fodermedelslagen obligatoriska undersökningarna icke

draga för stora kostnader.

I vissa yttranden framhålles behovet av riktlinjer för annan offentlig analytisk

verksamhet än den som avser jordbruket och dess binäringar. I anslutning

härtill beröres frågan om auktorisering av analytiker.

Ur ifrågavarande yttranden må återgivas följande.

Kemistsamfundet uttalar förhoppningen örn att den kemiska livsmedelskontrollen

skall finna en tillfredsställande lösning och erinrar om statens

provningsanstalts verksamhet för tillgodoseende i viss utsträckning av behovet

av kemiska undersökningar på andra områden.

I övrigt hade industrien, handeln och enskilda hittills haft tillgång dels

till de med statsmedel understödda kemiska stationerna, dels till mer eller

mindre privata kemiska laboratorier. Om de statsunderstödda kemiska stationernas

arbetsområde i framtiden begränsades på nu föreslaget sätt, kunde

man vänta, att de privata laboratorierna komme att anlitas i större utsträckning

och även att nya sådana laboratorier komme att uppstå. En sådan utveckling

vore i och för sig icke att beklaga, men det vore uppenbart, att behovet

av och kraven på en statlig auktorisering av icke statsunderstödda laboratorier

i så fall skulle växa. Analytiska sektionen hade påpekat, att 1913

års arsenikkommission uttalat önskvärdheten av ett allmänt stadgande om

vissa kompetensvillkor för behörighet att utfärda attest om kemisk undersökning

av vad slag som helst. Att uppfylla detta önskemål vore att gå för

långt, men sektionen framhölle behovet av att frågan om behörighet att för

allmänhetens räkning utföra kemiska analyser erhölle en rationell lösning.

Den erinrade i samband härmed i synnerhet om analysattester avsedda att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

33

företes inför domstol, och uttalade, att blott förmedelst legitimering genom

ett statens organ av inom skilda fack verkligt kompetenta undersökningsanstalter

och analytici vore det möjligt att skapa auktoritet hos och förtroende

för den analytiska verksamhet, som förtjänade detta. Kemistsamfundet

ville betona, att denna fråga vore av stor vikt ej blott för den analytiska

verksamheten utan också för industri, handel och enskilda uppdragsgivare,

och dess lösning borde ej få uppskjutas till en oviss framtid. Auktorisering

borde också innebära krav på behövlig laboratorieutrustning.

Sveriges kemiska industrikontor framhåller, att nedläggandet av ett betydande

antal kemiska stationer samt indragande från kvarvarande kemiska

stationer av icke jordbruksbetonade analyser innebär en väsentlig förändring

i landets kemiska kontrollväsende.

Industrikontoret vöre dock icke av den åsikten, att detta förhållande skulle

medföra svårigheter för stationernas tidigare uppdragsgivare inom handel

och industri, åtminstone icke beträffande möjligheten att få nödvändiga analyser

utförda. För vissa industriföretag, särskilt sådana som bedreve export,

vore det emellertid av stor vikt att gent emot sina utländska avnämare kunna

erhålla analysintyg från auktoriserade analytiker. De hittillsvarande kemiska

stationerna vöre dylika auktoriserade analysanstalter, vilka dessutom

tack vare sina låga taxor flitigt toges i anspråk av industri och handel, medan

statens provningsanstalt med sina betydligt högre taxor i huvudsak anlitades

för mera kvalificerade skiljeanalyser. I och med att det offentliga kontrollväsendet

enligt utredningsmännens förslag skulle inskränkas till att omfatta

uteslutande analysarbete för jordbrukets behov, ägde frågan om auktorisering

av analytiker ingen aktualitet för utredningsmännen, varför densamma

icke berörts i betänkandet. Emellertid vore det enligt kontorets mening av

stor vikt att även efter omorganisationens genomförande ett tillräckligt antal

auktoriserade analytiker funnes att tillgå för handelns och industriens behov.

I det av länsassessor Rolander framlagda betänkandet med utredning och Norrbottensförslag

angående uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbot- utredningen,

tens län arbetsuppgifter har utredningsmannen förordat, att anstaltens nuvarande

arbetsuppgifter från och med 1 januari 1939 upptagas på följande

sätt:

Staten, som enligt tidigare beslutad anordning från och med den 1 januari

1939 skulle övertaga anstalten tillhörande Alträsks försöksgård, borde från

samma tidpunkt förvärva jämväl anstaltens försöksgård Sunderbyn, varefter

båda försöksgårdarna jämte försöksfält, som kunde anslutas till försöksgårdarna,

borde ställas under ledning av en föreståndare med biträde under vegetationsperioderna

av assistent.

Försöksverksamheten vid Norrbottens läns lantmannaskolor borde organiseras

och understödjas enligt förutsättningarna för utbekommande av statsbidrag

av anvisat anslag för fast försöksverksamhet vid statsunderstödda

lantbruks- och lantmannaskolor.

Den lokala försöksverksamheten, lill vars anordnande Norrbottens läns hushållningssällskap

redan erhållit bidrag ur anvisat anslag för lokala gödslings-,

sort- och ogräsförsök, förutsattes även framdeles komma att bedrivas enligt

grunder, som fastställts för erhållande av sådant bidrag.

Enligt kungörelsen den 21 maj 1937 (nr 239) för lokal försöksverksamhet

förutsatt försökskommitté borde erhålla, utöver sin egentliga uppgift, befo
B

i hang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

genhet att hos den statliga försöksverksamhetens ledning väcka förslag rörande

planläggning och handhavande av den fasta försöksverksamheten i

Norrbottens län.

I stället för den vid kemisk-växtbiologiska anstalten förefintliga avdelningen

för kemisk analysverksamhet borde i Luleå inrättas en fristående kemisk

station med tillsvidare viss förenklad organisation, varjämte föreslagits

särskilda bestämmelser för möjliggörande i lämplig utsträckning av rayonindelning

för analysanstalters mottagande av analysprov.

Fortsatt upprätthållande av frökontrollanstalt i Luleå förordades.

Utredningsmannen, som sålunda föreslår inrättandet av statsunderstödd

kemisk station i Luleå, har i utredningen rörande analysverksamheten lämnat

följande uppgifter om frekvens av analyser vid anstaltens kemiska laboratorium

under 10-årsperioden 1927—1936:

Jordprov ..................................

Jordförbättringsmedel .......................

Gödselmedel ...............................

Fodermedel och skördeprodukter.............

Närings- och njutningsmedel .................

Mjölk ....................................

Mejeriprodukter ...........................

Vatten ....................................

Tekniska råvaror och produkter .............

Mineral och bergarter.......................

Giftprov och medicinsk-kemiska undersökningar

övriga föremål ...........................

Medeltal prov

för 10-års- perioden

Antal pro

år 1936

489

8

0

1

165

193

35

32

. . 9,542

11,999

33

25

112

88

108

77

57

5

13

4

3

3

Analysinkomsterna under angivna 10-årsperiod framgå av följande uppställning:
-

År

Analys-

inkomst

1927 ............

............. 3,376

1928 ............

............. 2,561

1929 ............

............. 3,802

1930 ...........

............. 4,062

1931 ............

............. 2,726

1932 ............

............. 2,082

1933 ............

1934 ............

............. 3,490

1935 ............

............. 3,029

1936 ............

............. 4.334

Efter en redogörelse över nuvarande anordning av det kemiska analysväsendet

och den av huvudutredningen föreslagna organisationen anför utredningsmannen

i huvudsak följande rörande behovet av kemisk station

i Luleå.

Varken med hänsyn till analysfrekvensen eller analysavgifternas storlek

kunde den kemiska analysverksamheten vid kemisk-växtbiologiska anstalten

anses i och för sig betydande. Lämnade siffror härom överträffade dock avsevärt

motsvarande tal vid den kemiska stationen i Härnösand. Det hade in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.

35

om utredningen vitsordats, att analysverksamheten vid kemisk-växtbiologiska

anstalten bedreves på ett ur teknisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt.

Även om stationen i Härnösand skulle komma att fortbestå, bleve avståndet

dit från Norrbottens län allt för stort för att stationen skulle kunna med fördel

anlitas av befolkningen i detta län. Frånsett den längre och besvärligare

transporten av analysobjekt till en mera avlägset liggande station, vöre det

fara värt att avsaknaden av en mera närliggande station kunde medföra minskad

kännedom i orten om analysverksamhetens värde för jordbruksproduktionen.

Vidare framhölles, att det för jordbruksnäringens utövare vore en

stor fördel, att laboratoriepersonalen, såsom fallet finge anses vara vid en

lokal station, vore orienterad i avseende å verksamhetsområdets jordmånsoch

brukningsförbållanden. Härigenom och genom den större möjligheten av

personlig kontakt mellan analyspersonalen och jordbrukarna kunde de senare

mången gång erhålla värdefulla upplysningar angående analysresultatens tilllämpning

för växtodlingen eller husdjursskötsel!!.

Beträffande analysverksamheten för försöksgårdarnas räkning erinrades

att vid planläggningen av de nuvarande statliga försöksgårdarna avsetts, att

dessa skulle utrustas med mindre laboratorier för undersökningar genom försöksgårdspersonalen.

Sådant laboratorium hade kommit till stånd vid Lanna

försöksgård, men ännu icke vid Offers försöksgård. I samband med gjorda

anordningar för statens övertagande av Gisselås försöksgård hade tillsetts, att

utrymme kunde erhållas för inrättande av mindre laboratorium för försöksgården.

Särskilda belopp beräknades i försöksgårdarnas stater för laboratorieverksamhet.

I större utsträckning än resurserna vid centralanstaltens kemiska

laboratorium medgåve, torde det blivande driftslaboratoriet vid lantbrukshögskolans

kemiska avdelning kunna mottaga analysprov från försöksgårdarna.

Behovet för försöksgårdarnas ledning av ett närbeläget kemiskt laboratorium

för utförande av åtskilliga analyser, som krävde nära samarbete mellan

analyspersonal och försöksgårdspersonalen, komme likväl att kvarstå. Med

hänsyn härtill vore det för de båda i Norrbottens län verksamma försöksgårdarna

av största intresse att, därest särskilt laboratorium ej anordnades för

deras räkning, äga tillgång till annat laboratorium på platsen. En kemisk station

i Luleå skulle härvid kunna bliva av stor betydelse för försöksgårdarnas

verksamhet. Under förutsättning att även Sunderbyns försöksgård införlivades

med det statliga försöksgårdssystemet, syntes erforderliga analyser för

försöksgårdarnas räkning kunna erhållas genom att för dem gemensamt beräkna

en analyskostnad av 1,200 kronor om året.

De huvudsakliga skäl, som enligt vad nyss angivits talade för bibehållande

av kemisk station i Luleå, gällde med ökad styrka, örn den i förberörda betänkande

den 18 september 1936 förordade organisationen av den kemiska

analys- och kontrollverksamheten vunne tillämpning. Härigenom skulle i hela

Norrland ej finnas annan kemisk station än den i Luleå förutsatta.

Utredningsmannen förordar ett g e m ensamt u t n y 11 j a n d e a v k emisk

station för Norrbottens och Västerbottens län.

Han anför härom följande.

En gemensam kemisk station för dessa båda län torde vara betingad ej

blott av länens geografiska sammanhang med varandra, utan även av jordbrukets

i huvudsak gemensamma produktionsriktning och den nära överensstämmelsen

i uppkommande undersökningsbehov. Även för andra delar av

landet torde en indelning av stationernas verksamhetsområden kunna ifrågasättas.

Den avsedda statens lantbrukskemiska kontrollanstalt borde givetvis

kunna räkna med hela landet som sitt verksamhetsområde, men därav torde

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yttranden.

Departements
chefen.

ej behöva följa att anstalten skulle vara skyldig mottaga alla slags analysprov

från alla delar av landet. Det kunde visa sig rationellt att kontrollanstalten

ej utan inskränkningar belastades med analysprov från områden, vilkas

behov kunde tillgodoses genom av staten understödd lokal kontrollstation.

På samma gång skulle härigenom en kontrollstation med svaga analysinkomster

men fullt tillfredsställande förmåga att utföra förekommande uppdrag

kunna erhålla nödig förbättring i sina ekonomiska villkor. Utredningen föresloge,

att blivande bestämmelser rörande det statliga och statsunderstödda kemiska

analys- och kontrollväsendet utformades på sådant sätt, att de möjliggjorde

genomförandet av en anordning som den nu antydda. För de två nordligaste

länens vidkommande skulle härigenom förutsättning erhållas att till

kemisk station i Luleå koncentrera huvuddelen av analysproven från länen.

I avgivna yttranden över betänkandet med förslag angående uppdelning av

kemisk-växthiologiska anstaltens i Norrbottens län arbetsuppgifter har b ehovet

av statsunderstödd kemisk station i Luleå ifrågasatts

av statskontoret, som funnit de av huvudutredningen gjorda uttalandena

häntyda på att det kemiska stationsväsendet är av jämförelsevis ringa

betydelse för Norrlands vidkommande. Emellertid finnas enligt statskontoret

vissa skäl, som tala för bibehållande av kemisk station i Luleå. Bland

dessa nämnas det långa avståndet från den avsedda centrala anstalten samt

de från riket i övrigt artskilda förhållanden, varunder jordbruket drives

i de nordligaste länen.

Norrbottensutredningens förslag örn gemensamt nyttjande av

kemisk station för Norrbottens och Västerbottens län

har ej mött invändning. Lämpligheten av fastställd rayonindelning understrykes

av styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten.

Frågan örn rayonindelning beröres även i yttrande av Västerbottens läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som finner det tydligt att en del

analyser från Västerbottens län kunna verkställas vid kemisk station i Luleå.

Utskottet förklarar sig icke hava anledning motsätta sig den föreslagna lösningen

i förevarande hänseende.

Emellertid ville utskottet framhålla, att hushållningssällskapet icke kunde

vara villigt att understödja denna verksamhet genom årsanslag för verksamhetens

upprätthållande. Däremot skulle sällskapet såsom hittills i vissa fall

vilja understödja viss analysverksamhet för tillgodoseende av länets jordbrukares

intresse att erhålla jordbruksanalyser till billigast möjliga kostnad, och

sålunda till Luleåstationen hänvisa analysuppdrag, som sällskapet plägade

ekonomiskt understödja. Därigenom torde stationen i Luleå tillföras arbetsuppgifter,

som jämte de i Norrbottens län föreliggande kunde motivera dess

bibehållande. Om därför Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap

anvisade erforderligt ortsanslag, syntes staten ej böra undandraga sin

medverkan, därest systemet med lokala stationer komme att bibehållas.

Av utredningsmännen föreslagna åtgärder för effektivisering av den kemiska

analysverksamhet, som hittills utövats av de statsunderstödda kemiska

stationerna, avse huvudsakligen begränsning av arbetsuppgifterna samt höjande

av de för uppgifternas fullgörande behövliga resursernas kvalitet såväl

med hänsyn till personal som laboratorieutrustning. För vinnande av avsett

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

37

syfte föreslås, att nämnda verksamhet inskränkes till i huvudsak analyser för

jordbruket och dess binäringar, samt att anstaltsväsendet omlägges på det

sätt, att en central analys- och kontrollanstalt upprättas och drives av staten,

och att de lokala kemiska stationernas antal avsevärt minskas.

Den begränsning av arbetsuppgifterna för ifrågavarande

analysverksamhet, som sålunda av utredningsmännen föreslagits, kan jag i det

väsentliga biträda. Jag erinrar härvid, att analyser och undersökningar av

brännmaterialier, oljor, torrdestillationsprodukter och dylikt ävensom undersökningar

av tekniska produkter av organisk natur, såsom asfalt, cellulosa,

gummi, läder, garvämnen och dylikt, samt kemiska och mekaniska undersökningar

av papper och textilier fullgöras vid statens provningsanstalls kemiskttekniska

avdelning. Undersökningarna där må dock ej avse närings- och njutningsmedel.

Sistnämnda ämneskategorier torde emellertid, därest av Kungl.

Maj:t framlagt förslag till inrättande av ett statens institut för folkhälsan

vinner riksdagens godkännande, komma att upptagas till undersökning vid

detta institut. Då enligt sistnämnda förslag undersökning och kontroll av

vitaminer avses skola centraliseras till institutet för folkhälsan och därvid

även undersökning av fodermedlens vitaminhalt beräknas tillhöra institutets

arbetsuppgifter, synas för närvax-ande särskilda åtgärder för anordnande av

vitaminkontroll i samband med den för jordbruket och dess binäringar avsedda

kemiska analys verksamheten ej böra vidtagas.

Den sålunda godtagna principen om arbetsuppgifternas begränsning till att

avse analyser för jordbruket och dess binäringar efter omorganisationens genomförande

torde emellertid av praktiska skäl ej undantagslöst böra tillämpas.

Till frågan härom återkommer jag i det följande.

Vad angår anstaltsväsendets anordnande torde utredningsmännens

förslag om inrättande och drivande genom staten av en central analys-

och kontrollanstalt säkrast föra till det eftersträvade målet att erhålla

en institution av sådan kvalitet, att dess analysresultat kunna med tillförsikt

godtagas såväl av enskilda som vid offentligt utövad kontroll. Jag finner

mig därför böra förorda inrättandet av en statlig central analysanstalt.

Utöver den centrala anstalten föreslå utredningsmännen, att allenast två

av de nuvarande statsunderstödda kemiska stationerna samt ytterligare en

kemisk station, som hittills icke erhållit statsbidrag, samtliga belägna söder

om Stockholm, skola efter omorganisationens genomförande ingå i det av

staten kontrollerade analysväsendet på ifrågavarande område. I särskild utredning

rörande uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norrbottens

län arbetsuppgifter har därjämte föreslagits, att efter nedläggande av

denna anstalt en fristående kemisk station i Luleå med i viss mån förenklad

organisation skulle erhålla understöd av staten.

För tillgodoseende av det lokala analysbehovet bär från olika håll gjorts

gällande, att statliga filialstationer borde förläggas å lämpliga orter i landet,

särskilt sådana som äga stor betydelse för importen av fodermedel och gödselmedel

m. m. Jag finner mig icke för närvarande kunna biträda så vittgående

förslag. Det intresse, som hittills visats av hushållningssällskap och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

landsting för drivande av analysverksamhet med understöd av statsmedel,

torde alltjämt böra i viss utsträckning tillvaratagas vid analysväsendets omläggning.

Erfarenhet bör i allt fall vinnas örn resultatet av ett blandat helstatligt

och statsunderstött analysväsende, innan statens samverkan på detta

område med hushållningssällskap och landsting helt brytes.

Såväl av utredningsmännen som i åtskilliga av de inkomna yttrandena

hava diskuterats vilka förläggningsorter som böra ifrågakomma för de lokala

stationerna och i samband därmed frågor om bibehållande eller indragning

av statsunderstödda kemiska stationer. I vissa yttranden framkomna

förslag om förläggning av kemiska stationer till de betydande hamnstäderna

Göteborg och Malmö torde under angivna förutsättningar för upprätthållande

av statsunderstödd kemisk station för närvarande ej kunna realiseras, då hushållningssällskap

eller landsting i vederbörande län ej genom åtgärder eller

utfästelser visat sig beredda att åvägabringa stationer av ifrågavarande art i

nämnda städer.

På skäl, som anförts av huvudutredningen, förordar jag, att efter omorganisationens

genomförande statsbidrag utgå till kemiska stationer i Skara,

Jönköping och Kristianstad, samt att nu utgående statsbidrag till stationerna

i Kalmar, Halmstad, Örebro, Västerås och Härnösand indragas. Jag biträder

vidare norrbottensutredningens förslag att statsbidrag må utgå till

kemisk station i Luleå efter förutsatt nedläggande av kemisk-växtbiologiska

anstalten i Norrbottens län.

Det synes mig för närvarande ej vara fullt klart huruvida av huvudutredningen

framställt förslag om indragning av statsunderstöd till kemiska stationen

i Visby må kunna för Gotland med dess i viss mån isolerade läge

medföra avsevärt menliga följder. Jag förordar därför, att provisoriskt, intill

dess närmare erfarenhet vunnits huruvida det gotländska lantbrukets behov

av kemiska analyser må kunna fyllas utan väsentlig olägenhet genom

andra föreslagna analysinstitutioner, särskilt den centrala anstalten, fortsatt

statsunderstöd åt kemiska stationen i Visby beräknas under något år, varefter

frågan örn statsunderstödets bibehållande eller indragning bör upptagas

till ny prövning. Understöd till denna kemiska station utgår för närvarande

med lägre belopp än understöden till övriga stationer. Även i fortsättningen

torde en sådan anordning vara motiverad. Såsom jag senare skall omnämna

torde denna station jämväl i andra avseenden böra intaga en särställning i

förhållande till större stationer.

Beträffande den närmare planläggningen av analysinstitutionernas

arbetsuppgifter bör den av mig förordade principen

örn ifrågavarande analysverksamhets begränsning till att avse jordbruket

och dess binäringar, såsom ock utredningsmännen torde hava åsyftat, undantagslöst

tillämpas vid den statliga centrala anstalten, vars hela verksamhet

bör vara inriktad på tillgodoseende av jordbruksdriftens egna analysbehov.

Framför allt bör å denna anstalt kunna ställas stora anspråk på tillförlitlighet

vid analyser, som begäras av institutioner och enskilda. Den

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 211.

39

offentliga fodermedelskontrollen lärer bliva en av anstaltens viktigaste uppgifter.

På den centrala anstalten bör vidare läggas ansvaret för utarbetande

eller prövning av nya analysmetoder samt viss kontroll och ledning av de lokala

stationernas verksamhet. De anspråk, som härigenom ställas på anstalten,

torde nödvändiggöra att i viss utsträckning även vetenskaplig forskning

inom anstaltens verksamhetsområde ingår i anstaltens arbetsuppgifter.

De lokala analysstationernas arbetsuppgifter böra givetvis i första hand

avse analyser för jordbruket och dess binäringar, och det torde kunna emotses,

att genom stationernas begränsade antal sådana analyser skola i huvudsak

upptaga analyspersonalens tid, under förutsättning att laboratoriernas

kapacitet ej avsevärt ökas. I den mån jordbruksanalysernas behöriga verkställande

så medgiver, torde det ej böra vara förbjudet för dessa lokala stationer

att i viss utsträckning, därom särskilda bestämmelser dock torde böra

meddelas av Kungl. Majit, emottaga andra analysuppdrag än sådana, som

avse jordbruket och dess binäringar. Jag förutsätter härvid, att tillgängliga

resurser medgiva tillförlitliga resultat även beträffande nu avsedda analyser.

Särskild tillsyn torde i allt fall böra åvägabringas till förebyggande, att stationernas

huvuduppgift icke av ekonomiska eller andra skäl genom en dylik

anordning eftersättes.

Beträffande tillämpningen av en blivande fodermedel s1

a g torde det få förutsättas, att förutom den centrala anstalten de föreslagna

större stationerna i Skara, Jönköping och Kristianstad skola äga förmåga

att i allmänhet fullgöra härför erforderliga undersökningar. Det lärer

emellertid få förutsättas att även härutinnan närmare föreskrifter meddelas

av Kungl. Majit. Jag tillåter mig i detta sammanhang förutskicka, att utredningsmännen

i händelse av fodermedelslagens tillkomst funnit ett oavvisligt

behov föreligga att anställa särskild specialist å den centrala anstalten för

verkställande av mikroskopiskt-botaniska undersökningar av vissa kraftfoderblandningar.

Dylik expertis torde ej med visshet kunna påräknas hos de

lokala stationerna.

Föx-eslagna villkor för statsbidrag till lokala stationer

skilja sig endast oväsentligt från nu gällande och föranleda ej erinran.

Mot utredningsmännens förslag att som gemensam benämning å

statsunderstödda kemiska stationer användes uttrycket

»lokala lantbrukskemiska kontrollstationer» har jag icke något att erinra.

Däremot synes mig ett realiserande av utredningsmännens förslag att ifrågavarande

stationer, därest de så önska, må kunna benämna sig »statens lantbrukskemiska

kontrollstationer» innebära en oegentligliet och vara ägnat att

framkalla missuppfattning örn stationernas ställning.

Av Sveriges utsädesförening väckt förslag att föreningens kemiska och

cereal-laboratorium måtte erhålla auktoris ering som statsunderstödd

kemisk station föranleder ej nu särskilt yttrande. Ej heller finner jag för

närvarande anledning upptaga i vissa yttranden framställda förslag om auktorisering

av enskilda utövare av analytisk verksamhet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Såsom ersättning för de olägenheter för orterna, den föreslagna indragningen

av lokala stationer kan innebära, föreslå utredningsmännen, bland annat,

att särskilda pro v tagare anställas av därför intresserade hushållningssällskap.

Utredningsmännen förutsätta, att provtagare skall hava skyldighet

att hålla sig noga underrättad om vilka undersökningar de kemiska

stationerna utföra samt om gällande analystaxor. Däremot föreslås e.j viss

kompetens eller auktorisation av sådan provtagare. Jag erinrar härvid, att

enligt föreliggande förslag till fodermedelslag, särskilda bestämmelser om

sättet för provtagning för tillsyn å lagens efterlevnad förutsättas komma att

meddelas av Kungl. Maj:t. Det torde ligga i sakens natur att vid all offentligt

anordnad analyskontroll provtagningen anförtros allenast person, som

förklarats därtill behörig. Hur önskvärt det än må vara, att även eljest analyser

vid statliga eller statsunderstödda analysinstitutioner utföras efter provtagning

av person med garanterad sakkunskap, synes såsom villkor för den

enskilde att erhålla analys vid sådana institutioner ej i allmänhet kunna

föreskrivas att provtagning skett av auktoriserad person. Då utredningsmännen

föreslå, att provtagare, som anställes av hushållningssällskap, skall

äga rätt att i taxehänseende jämställas med kund och därigenom för sina

uppdragsgivares räkning komma i åtnjutande av rabatt, synes mig en dylik

anordning lämplig, men för att dylika rabattförmåner skola utgå, torde det

vara skäligt att provtagarens kompetens prövats av offentlig myndighet.

Mot de av utredningsmännen anförda grunderna för rabatter å lantbrukske

miska analyser har jag icke något att erinra. Samma rabattsystem

torde böra tillämpas vid den centrala och de lokala anstalterna.

Definitiva bestämmelser härom torde emellertid böra utfärdas i administrativ

väg utan bundenhet i detaljerna vid det framlagda förslaget.

Något bestämt förslag om fördelning av arbetsuppgifterna

mellan de olika analysinstitutionerna föreligger icke. Huvudutredningen synes

dock icke stå främmande för en gruppering av länen i förhållande till

analysanstalterna. I norrbottensutredningen påyrkas uttryckligen en rayonindelning

av landet med hänsyn till det lantbrukskemiska analysväsendet.

I vissa yttranden framställas ock yrkanden härom.

Även jag finner en begränsning av analysinstilutionernas verksamhetsområden

påkallad för vinnande av jämnare fördelning av analysuppgifterna

och därigenom säkrare ekonomi för institutionerna. Den centrala anstalten

bör i likhet med de lokala stationerna tilldelas ett begränsat område, inom

vilket den i huvudsak skall hava att mottaga lantbrukskemiska analysuppgifter

av samma slag som de lokala stationerna. Men därjämte bör denna

anstalt med dess rikare utrustning kunna tjänstgöra som speciallaboratorium

för vissa analysuppgifter med hela landet som verksamhetsområde. Det

torde icke vara uteslutet att vissa av de lokala stationerna kunna utveckla en

eller annan specialitet. Även för sådant fall bör ett större område än det eljest

för stationen anvisade kunna draga nytta av stationens fackinriktning.

Nu föreslagna grunder för analysverksamhetens lokalisering och specialisering

kräva givetvis närmare undersökning för att kunna utmynna i detal
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

41

jerade föreskrifter. Jag förutsätter, att det får ankomma på Kungl. Majit

att närmare förordna härom liksom eljest örn reglementariska föreskrifter

för analysväsendet.

3. Befattningshavare och organisation.

Utredningsmännen föreslå i första hand inrättande av följande befattningar

vid statens lantbrukske miska kontrollanstalt

nämligen

1 föreståndarbefattning, lönegrad B 30

2 förste kemistbefattningar, » B 22

1 kanslibiträdesbefattning, » 7 för extra ordinarie befattningshavare

1 vaktmästarbefattning, » 7 » » » »

Utrednings
männen.

(Huvudutred
ningen.

)

Befattningarna som föreståndare och förste kemist hava ansetts böra tillsvidare

uppföras å extra stat.

Som motivering till föreslagen lönegrad splacering för sistnämnda

befattningshavare åberopa utredningsmännen beträffande föreståndaren

arbetsuppgifternas beräknade omfattning och de fordringar, som böra ställas

å honom, samt hänvisa därtill att jämförliga befattningshavare, såsom

föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt och för statens

centrala frökontrollanstalt, erhållit den för lantbrukskemiska kontrollanstaltens

föreståndare föreslagna lönegradsplaceringen.

Beträffande de förutsatta två förste kemisterna hava utredningsmännen

beräknat, att den ene av dessa borde vara specialist å fodermedel, den andre

å gödselmedel, jordarter m. m. Såsom närmast jämförbara tjänster hava

angivits tjänster i lönegraden B 24 vid statens centrala frökontrollanstalt

samt i lönegraden B 26 vid lantbrukshögskolan. Med hänsyn härtill böra,

säga utredningsmännen, förste kemisterna till en början placeras lägst i lönegraden

B 22.

Kanslibiträdet beräknas få till uppgift att föra anstaltens räkenskaper

samt verkställa erforderlig renskrivning.

Vaktmästaren anses böra jämte expeditionsvakttjänst anlitas för visst biträde

i laboratoriet.

Ytterligare har påräknats extra biträden å laboratoriet för ett årligt belopp

av 2,400 kronor.

Därest en fodermedelslag genomföres, anses härav följa behov av en b efattningshavare

för mikroskop i sk-botani ska undersökningar,

erforderliga för fastställande av de i mjöliga kraftfoderblandningar

ingående fodermedlens procenttal. En befattningshavare med härför

erforderliga kvalifikationer anses kunna erhållas genom inrättande av befattning

i lönegraden 18 för extra ordinarie befattningshavare.

Angående befattningshavare vid de lokala lantbrukskemiska

kontrollstationerna föreslå utredningsmännen ej någon

obligatorisk förändring i nu gällande stadganden, enligt vilka vid statsunderstödd

kemisk station skola finnas fast anställda en föreståndare och

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

minst en assistent. De framhålla emellertid som önskvärt att en befattningshavare,

förste kemist, med större kvalifikationer och högre lön än

som plägar utgå till assistent kunde anställas. En dylik befattningshavare,

som anses böra hava specialiserat sig på fodermedelsanalyser, tros emellertid

med hänsyn till förefintliga ekonomiska förutsättningar till en början ej

kunna påräknas vid annan lokal station än stationen i Kristianstad. Förslag

angående avlöningen till befattningshavare vid lokala stationer hava ej

framställts.

För närmare upplysningar om detaljer avseende befattningshavares åligganden

hänvisas till betänkandet.

Beträffande kompetensfordringar anföra utredningsmännen följande:
För

behörighet att vinna anställning som föreståndare vid statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt och vid de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna

borde särskilda fordringar ej uppställas. Genom sådan anordning,

som tillämpades bland annat vid statens centrala frökontrollanstalt,

hade den myndighet, som skulle tillsätta tjänsten, möjlighet att utöver

examensmeriter tillgodoräkna sökande vissa för föreståndartjänsten värdefulla

egenskaper, såsom stor analytisk skicklighet, auktoritet, erfarenhet av

laboratoriets skötsel och erkänd förmåga att utnyttja det vetenskapliga arbetet

i jordbrukets tjänst, vilka meriter vid sidan av goda examensbetyg

måste tillmätas den största betydelse. „

Vad härefter anginge befattningarna såsom förste kemist vid den statliga

eller de lokala anstalterna borde enligt utredningsmännens mening för behörighet

att vinna sådan anställning uppställas fordran å teoretiska kunskaper

i kemi motsvarande minst filosofie kandidatexamen med kemi såsom

huvudämne vid rikets universitet eller högskolor, agronomie licentiatexamen,

vari inginge ämnet lantbrukskemi, eller ingenjörsexamen vid tekniska

högskolans kemiska avdelning. Därjämte borde sökande äga vana vid utförande

av lantbrukskemiska analyser.

Behörig att vinna anställning såsom assistent (andre kemist) vid det lantbrukskemiska

kontrollväsendet borde endast den vara, som avlagt lägst avgångsexamen

å kemisk linje vid tekniskt gymnasium eller innehade annan

därmed fullt jämställd utbildning.

I avseende å tjänstetillsättning förorda utredningsmännen att vid

statens lantbrukskemiska kontrollanstalt föreståndaren utses av Kungl.

Majit, förste kemisterna av lantbruksstyrelsen samt övrig personal av föreståndaren.

Beträffande de lokala kontrollstationerna föreslås, att föreståndare-,

förste kemist- och assistentbefattningar tillsättas och entledigas på i

huvudsak samma sätt som nu sker vid de statsunderstödda kemiska stationerna.

Utredningsmännen föreslå vidare, att vid utseendet av de första innehavarna

av befattningarna som föreståndare och förste kemister vid statens

lantbrukskemiska kontrollanstalt Kungl. Majit bör hava möjlighet att, där

så befinnes lämpligt, besätta eller låta besätta tjänsterna med kvalificerade

befattningshavare från nedlagda kemiska stationer utan anlitande av eljest

förutsatt ansökningsförfarande.

Någon särskild styrelse för statens lantbrukskemiska

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

43

kontrollanstalt anses av utredningsmännen ej åtminstone till en början

behöva ifrågakomma. De föreslå i stället att anstalten ställes under

lantbruksstyrelsens direkta överinseende och ledning.

De föreslagna lokala kontrollstationerna hava ansetts böra organiseras

på i huvudsak samma sätt som de nuvarande kemiska stationerna.

Nu gällande bestämmelser rörande utseende av styrelse, dennas åligganden,

räkenskapernas förande samt revision hava ansetts lämpligen kunna tilllämpas

å kontrollstationerna.

Det föreslagna lantbrukskemiska kontrollväsendet bör enligt utredningsmännens

mening stå under lantbruksstyrelsens överinseende och

ledning. Utredningsmännen anse emellertid, att lantbruksstyrelsen vid

utövandet av kontroll över verksamheten bör äga tillgång till sådan speciell

sakkunskap, som erfordras för avgörande av vissa med förevarande

verksamhet sammanhängande frågor. De anföra härom följande.

Vid utövandet av kontroll över verksamheten borde lantbruksstyrelsen biträdas

av en sakkunnig inspektor. Härutöver torde emellertid lantbruksstyrelsen

behöva tillgång till en sakkunniginstitution, förslagsvis benämnd

»lantbruksstyrelsens lantbrukskemiska råd», med uppgift att avgiva yttrande

till lantbruksstyrelsen i vissa viktigare frågor rörande det lantbrukskemiska

kontrollväsendet, såsom anställandet och entledigandet av vetenskaplig

personal samt utarbetandet av analysföreskrifter och taxebestämmelser

m. m. Utredningsmännen ville förorda, att i detta råd inspektor för

de kemiska stationerna och föreståndaren för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

skulle ingå såsom självskrivna ledamöter. I övrigt borde i rådet

ingå en professor i kemi vid något av rikets universitet eller högskolor, en

representant för de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna samt två

representanter för det praktiska jordbruket. Av dessa ledamöter borde professorn

i kemi och representanten för de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna

utses av lantbruksstyrelsen samt den ene representanten för

det praktiska jordbruket av hushållningssällskapens ombud och den andre

av Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Ifrågavarande sakkunniga borde erhålla resekostnads- och traktamentsersättning

för bevistat sammanträde enligt härför vanliga grunder. Härav

föranledda kostnader torde kunna bestridas från de medel, som stöde till

lantbruksstyrelsens förfogande för inkallande av sakkunniga.

Utredningsmännen finna det vidare önskvärt att lantbruksstyrelsens

befogenhet att meddela föreskrifter rörande kemisk stations

skötsel ökas. Sålunda framhålles, att lantbruksstyrelsen bör äga förelägga

huvudmännen att utbetala löner efter lämpliga normer samt att, örn det visar

sig erforderligt, anställa ytterligare personal eller anskaffa ytterligare utrustning.

Beträffande befattningshavarnas antal och löneställning

i den centrala kontrollanstalten framhålles i vissa

yttranden, att antalet i förslaget beräknats väl lågt, och att lönegradsplaceringen

för förste kemistbefattningarna icke skulle erbjuda tillräcklig lockelse

för dugande analytiker.

Mot föreslagen löneställning för föreståndaren framställes ej erinran i vi
-

Yttranden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

dare mån än att allmänna civilförvaltningens lönenämnd funnit det tveksamt,

om så hög placering som B 30 bör ifrågakomma, särskilt med hänsyn

till ovissheten rörande den blivande verksamhetens omfattning.

Ur de avgivna yttrandena må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen, som finner personalen för knappt beräknad, framhåller

särskilt, att ökade arbetskrafter böra tillföras anstalten, sedan väntad fodermedelslag

trätt i verksamhet. Med hänsyn till krav på akademisk eller

däremot svarande utbildning för förste kemisterna anser lantbruksstyrelsen

den löneställning, som tillkommer motsvarande befattningshavare vid statens

centrala frökontrollanstalt, B 24, vara den lägsta, som bör ifrågakomma.

Lantbruksakademien framhåller liknande synpunkter som de av lantbruksstyrelsen

anförda och yttrar vidare, att behovet av biträdande personal i den

centrala anstaltens laboratorium torde få förutsättas bliva avsevärt större

än utredningsmännen beräknat.

Kemistsamfundet understryker även vikten av att tjänsterna som förste

kemist vid den centrala anstalten bliva så avlönade, att verkligt dugande

personer lockas att söka dem. Samfundet finner en placering av dessa

tjänster i 24 :e lönegraden väl motiverad.

Beträffande de vetenskapligt utbildade befattningshavarnas antal anses detta

av kemistsamfundet för litet.

Då ju utan tvivel föreståndaren helst borde vara den allmänna auktoritet

i hithörande ting, som bland annat borde medföra hans förordnande till

inspektor för de övriga stationerna och övriga därmed sammanhängande allmänna

arbeten, kunde det därför befaras att den centrala analysinstitutionen

i realiteten endast komme att förfoga över två arbetande kemister med

verklig fackutbildning, de tvenne första kemisterna, och att därför den nya

anstaltens effektivitet ej bleve avsevärt förbättrad i jämförelse med de hittillsvarande

kemiska stationernas.

Kemistsamfundet uttalar i anslutning härtill, att örn en verklig förbättring

skall uppnås genom den nya organisationen, antalet vetenskapligt utbildade

kemister bör utgöra, förutom föreståndaren, tre i stället för föreslagna

två.

Frågan örn avlöningar åt befattningshavarna vid de

lokala stationerna beröres i yttranden av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd samt lantbruksakademien.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalar, att avlöningsförmåner

till dessa befattningshavare böra utgå enligt grunder, som fastställas av lantbruksstyrelsen,

samt att bestämmelser härom böra införas i blivande reglemente

för de kemiska stationerna.

Lantbruksakademien påpekar, att det särskilt ur rekryteringssynpunkt torde

vara lämpligt att en viss relation åvägabringas mellan befattningshavare

vid den statliga och de statsunderstödda anstalterna, samt föreslår, att för

sådan lönereglering det allmänna avlöningsreglementet för statstjänstemän

får tjäna till ledning.

Beträffande föreslagna kompetensföreskrifter framhålles i

yttranden av kommerskollegium och styrelsen för Chalmers tekniska insti
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

45

tut att en från sistnämnda instituts högre avdelnings kemiska fackskola utexaminerad

även bör tillerkännas kompetens som förste kemist.

De föreslagna formerna för tjänstetillsättning hava mött invändningar

av statskontoret och kemistsamfundet.

Statskontoret uttalar, att extra ordinarie personal vid den föreslagna statliga

kontrollanstalten bör tillsättas av lantbruksstyrelsen samt att, därest

24 :e lönegraden skulle bestämmas för förste kemisterna vid nämnda anstalt,

dessa befattningshavare böra utnämnas av Kungl. Maj:t.

Kemistsamfundet förordar, att sakkunnigbedömning må föregå tillsättning

av föreståndare vid den centrala statliga anstalten samt ifrågasätter

lämpligheten av utredningsmännens förslag att tillsätta förste innehavaren

av denna viktiga post utan ansökningsförfarande.

Mot utredningsmännens förslag att särskild styrelse för den

centrala statliga anstalten ej skall utses och att i stället anstalten

skall ställas under lantbruksstyrelsen direkta tillsyn och ledning hava

gensagor anmälts av lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien.

Lantbruksstyrelsen yttrar, att överensstämmelse härutinnan med statens

centrala frökontrollanstalt bör eftersträvas och föreslår i anslutning därtill,

att kontrollanstalten ställes under ledning av en särskild styrelse, men under

lantbruksstyrelsens tillsyn med rätt för lantbruksstyrelsen att utfärda instruktion

och taxor m. m. för anstalten. Därest frågan om anstaltens ledning ordnas

på sådant sätt och kemisk sakkunskap blir företrädd inom anstaltens

styrelse anser lantbruksstyrelsen det föreslagna lantbrukskemiska rådet obehövligt,

helst som lantbruksstyrelsen äger befogenhet att i allmänhet och sålunda

även vid behandling av lantbrukskemiska frågor anlita erforderlig speciell

sakkunskap.

Lantbruksakademien anför i huvudsak liknande synpunkter som lantbruksstyrelsen.

Akademien ifrågasätter sålunda även huruvida särskilt lantbrukskemiskt

råd behöver inrättas.

Ansåges en sådan åtgärd likväl böra vidtagas, torde det vara ändamålsenligt

att rådets uppgifter begränsades och väl preciserades. Efter tillkomsten

av en central lantbrukskemisk kontrollanstalt torde det få anses naturligt,

att föreståndaren för nämnda anstalt erhölle en i fackligt hänseende ledande

ställning inom den lantbrukskemiska kontrollverksamheten och det

förefölle ligga nära till hands, att sagda föreståndare jämväl bleve inspektor

för de lokala kontrollstationerna.

I vissa yttranden har inrättandet av ett lantbrukskemiskt

r å d förordats men särskilda önskemål örn rådets sammansättning framkommit.

Kemistsamfundet anför, att lantbruksstyrelsen inom sig torde äga full sakkunskap

beträffande det praktiska jordbruket och att ifrågavarande sakkunniginstitutions

uppgift bör vara att lämna råd i speciella kemiska frågor.

Med hänvisning härtill föreslår samfundet, att det lantbrukskemiska rådet

sammansättes av inspektor för de kemiska stationerna, professorn i kemi vid

lantbrukshögskolan, en representant för allmän kemisk vetenskap, förestån
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

KungL Maj:ts proposition nr 211.

daren för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och en representant för

föreståndarna för de kemiska kontrollstationerna. Samfundet föreslår ytterligare,

att i rådet beredes plats för en representant för handel och industri.

Svenska lantmännens riksförbund understryker vikten av att handeln blir

representerad i rådet.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening framhåller, att

då ifrågavarande analysverksamhet kommer att hava sin huvuduppgift inom

foderämneskontrollens område, plats i rådet bör beredas representanter för

handeln med fodermedel

norrbottens■ I betänkandet rörande uppdelning av kemisk-växtbiologiska anstaltens i

utredningen. Norbottens län arbetsuppgifter har beträffande anstaltsled ningen

ej föreslagits avvikelse från nu gällande bestämmelser för statsunderstödda

kemiska stationer.

Beträffande personalen har med hänsyn till den relativt låga analysfrekvensen

föreslagits, att fackutbildad assistent tillsvidare ej skall erfordras

vid stationen. Däremot har utredningen förutsatt, att föreståndaren för

stationen ständigt skall äga tillgång till kunnigt laboratoriebiträde.

Yttranden. Mot utredningens förslag i nu berörda hänseenden hava erinringar ej framställts

i inkomna yttranden.

Departements- I åtskilliga yttranden har framhållits, att de för statens lantchefen.

brukskemiska kontrollanstalt föreslagna befattningarna

äro för fåtaliga för att möta de betydande och ansvarsfulla uppgifter,

som beräknas påvila anstalten. Vidare har anmärkts att förste kemistbefattningarna

i förslaget upptagits i allt för låg lönegrad.

De erinringar, som sålunda framställts, äro enligt min mening värda beaktande.

Innan verksamheten vid anstalten varit i gång någon tid och erfarenheten

framvisat ökat behov, torde det emellertid vara svårt att intaga någon

annan ståndpunkt än utredningsmännen i avseende å arbetskrafternas omfattning.

Jag ansluter mig sålunda härutinnan till utredningsmännen, därvid

särskilt torde få påpekas, att, med hänsyn till föreliggande förslag örn

fodermedelslag, i personalen för anstalten bör ingå av utredningsmännen

under sådan förutsättning beräknad specialist för mikroskopisk-botaniska

undersökningar.

Mot föreslagna löneställningar för olika befattningshavare vid anstalten

samt beräknat anslag till extra biträden har jag ej annan erinran, än att utredningsmännens

jämförelser mellan ifrågavarande och nu befintliga tjänster

vid statens centrala frökontrollanstalt och lantbrukshögskolan närmast torde

häntyda på en löneplacering av förste kemisterna i 24 :e lönegraden. Jag

erinrar vidare, att förste kemist vid det blivande kemiska laboratoriet för

försöksverksamheten enligt riksdagens beslut 1937 hänförts till lönegraden

B 24. Det torde knappast, såsom utredningsmännen synas åsyfta, vara

lämpligt att nu bestämma en lönegrad, som senare avses skola höjas. Den

lockelse för dugliga aspiranter, som en högre löneställning utgör, torde böra

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

47

verka redan i samband med första tillsättningen av tjänsterna. Jag anser

mig därför böra föreslå lönegraden B 24 för ifrågavarande förste kemister.

Efter nu angivna grunder och med iakttagande av minskningar i avlöningsbeloppen

svarande mot avdrag enligt civila tjänstepensionsreglementet samt

allmänna familjepensionsreglementet böra årsavlöningar vid statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt beräknas för tjänstemän å extra stat,

nämligen 1 föreståndare, B 30, och 2 förste kemister, B 24, till (10,680 +

8,058 + 8,058 =) 26,796 kronor eller i runt tal 26,800 kronor, för extra

ordinarie tjänstemän, nämligen 1 befattningshavare för mikroskopisk-botaniska

undersökningar, i 18:e lönegraden, 1 kanslibiträde, i 7:e

lönegraden, samt 1 vaktmästare, i 7 :e lönegraden, till (4,248 + 2,376 +

2,376 =) 9,000 kronor, samt för tillfälliga arbetskrafter 2,400

kronor, eller tillhopa sålunda (26,800 + 9,000 + 2,400 =) 38,200 kronor.

Härjämte bör beräknas såsom särskilda löneförmåner till

ordinarie och ick e-o rdinarie tjänstemän ett belopp av 2,200

kronor. Avlöningsstaten för kontrollanstalten beräknas därigenom

sluta å ett belopp av (38,200 + 2,200 =) 40,400 kronor.

Utredningsmännens förslag angående befattningshavare vid lokala

stationer innebär, såsom jag redan omnämnt, icke någon obligatorisk

förändring i nu gällande reglemente för kemiska stationer. Alltså förutsättes

normalt att jämte föreståndare skall vara anställd en analytiskt utbildad

befattningshavare. Såsom önskemål uttalas, att sistnämnde befattningshavare

bör innehava förste kemists ställning. Mot utredningsmännens

förslag härutinnan har jag ej erinran. Undantag härifrån torde emellertid

tillsvidare böra kunna i enlighet med norrbottensutredningens förslag av

Kungl. Majit medgivas beträffande stationen i Luleå. I avseende å stationen

i Visby förutsätter jag, att under föreslaget provisorium förändring i därvarande

organisation ej sker i nämnvärd omfattning.

Mot utredningsmännens förslag till behörighetsföreskrifter

för tillsättning av förste kemist och assistent har jag icke något annat att

erinra, än att examen vid Chalmers tekniska instituts högre avdelnings kemiska

fackskola jämväl bör medföra kompetens för förste kemistbefattning.

Beträffande föreståndare vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

samt vid de lokala lantbrukskemiska stationerna föreslå utredningsmännen,

att särskilda fordringar ej uppställas för behörighet till dessa befattningar,

och motivera förslaget därmed, att tillsättningsmyndigheten vid sådan anordning

erhåller möjlighet att utöver examensmeriter tillgodoräkna sökande

vissa för föreståndartjänst värdefulla egenskaper. Det torde enligt min mening

under alla omständigheter vara tillsättningsmyndighetens plikt att aktgiva

på alt sökande utöver examensmeriter äger sådan erfarenhet och sådana

egenskaper som göra honom lämplig såsom föreståndare. Men tillräckligheten

av hans teoretiska utbildning inom ett fackområde som det ifrågavarande

bör vara på betryggande sätt konstaterad. Ett motsatt förhållande

torde lätt kunna leda lill svårigheter för tillsättningsmyndigheten. Med

hänsyn härtill föreslår jag, att samma behörighetsföreskrifter i avseende å

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

avlagd examen skola gälla för föreståndare vid lokal lantbrukskemisk kontrollstation

som de för förste kemist angivna.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som beräknas tillkomma föreståndaren

för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, i vilka jämväl ingår ledningen

av anstalten åliggande vetenskaplig forskning inom verksamhetsområdet,

synes tillsättningen av denne befattningshavare böra ske efter sakkunnigförfarande

till vinnande av garanti att den, som må bliva utnämnd, fyller

måttet i vetenskapligt hänseende. Bland de ur vetenskaplig synpunkt kompetenta

sökandena bör den för befattningen som anstaltschef lämpligaste

utses.

Befattningarna som föreståndare och som förste kemister vid den centrala

kontrollanstalten torde böra tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av

den styrelse för anstalten, jag i det följande ämnar föreslå. Den extra ordinarie

personalen bör tillsättas av anstaltsstyrelsen.

Av utredningsmännen framställt förslag att den centrala kontrollanstalten

skall ställas under lantbruksstyrelsens direkta ledning och att sålunda särskild

styrelse för denna ej skall anordnas synes mig organisatoriskt

sett mindre tillfredsställande. Förslaget härom har ock avstyrkts av lantbruksstyrelsen

liksom förslaget om inrättande av ett lantbrukskemiskt råd

att ställas vid lantbruksstyrelsens sida. Enligt min mening bör anstalten

erhålla särskild styrelse, så sammansatt att den inrymmer representanter för

lantbrukskemisk och annan jordbruksforskning samt praktisk sakkunskap.

Styrelsen torde lämpligen böra bestå av sju personer. Av dessa böra anstaltsföreståndaren

och professorn i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan

vara självskrivna ledamöter. De övriga torde böra utses av Kungl. Majit.

Den praktiska sakkunskapen bör representera såväl jordbruksnäringen som

handeln med sådana varor, vilka äro av vikt för jordbruksnäringen. Härigenom

och genom tidigare angivet förslag örn sakkunnigförfarande vid tillsättning

av anstaltsföreståndare torde särskilt lantbrukskemiskt råd bliva överflödigt.

Sekreterargöromålen hos kontrollanstaltens styrelse synas lämpligen kunna

ombesörjas av föreståndaren.

Någon förändring i avseende å gällande föreskrifter om de lokala stationernas

ledning synes i huvudsak ej behöva ske genom omorganisationen.

Lantbruksstyrelsens överinseende över det lokala analysväsendet torde

böra bibehållas. Liksom hittills bör lantbruksstyrelsen vid utövningen av

sin tillsyn hava till sitt förfogande en inspektör. Genom den ställning den

centrala kontrollanstalten avses intaga i förhållande till de lokala stationerna

får det anses lämpligt, att den centrala kontrollanstaltens chef utövar

nämnda inspektörsverksamhet.

Det torde få beräknas att lantbruksstyrelsen utfärdar erforderliga föreskrifter

i avseende å undersökningar och provtagningar i den mån Kungl.

Majit ej förbehåller sig dylik befogenhet. Detsamma torde böra gälla örn

utfärdande av taxa å analysavgifter såväl till den centrala kontrollanstalten

som till de lokala stationerna ävensom om auktorisering av sådan i det före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

49

gående omnämnd, av hushållningssällskap anställd provtagare, som i rabatthänseende

må likställas med kund.

Av utredningsmännen väckt förslag örn utökning av lantbruksstyrelsens

befogenhet i avseende å lokala stationers skötsel till att avse rätt att förelägga

huvudmännen att utbetala löner efter lämpliga normer samt att anställa

ytterligare personal torde knappast kunna realiseras, då huvudmännens

villighet att driva stationen givetvis är i väsentlig grad beroende av

kostnadernas storlek. Frågan örn viss stations uppehållande eller nedläggande

skulle därigenom kunna bliva beroende på lantbruksstyrelsens ställningstagande.

En lämpligare anordning torde vara att lantbruksstyrelsen

bos Kungl. Majit gör anmälan om sådana brister i avseende å personal och

utrustning, som efter påpekanden i samband med verkställda inspektioner

ej avhälpas och som må vara av beskaffenhet alt göra stationen otjänlig för

sitt ändamål. Kungl. Majit lärer i sådan händelse få överväga inskränkning

i stationens uppgifter eller förslag örn indragning av fortsatt statsunderstöd

till stationen.

De närmare omorganisationsföreskrifterna i de i denna avdelning avsedda

hänseendena torde få lämnas av Kungl. Majit.

4. Lokaler och utrustning.

I det föregående har angivits att utredningsmännen föreslagit förläggning utrednings.

till Stockholm av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. Lokaler för männen.

, , , „ (Huvmutred■

kontrollanstalten hava ansetts lämpligen kunna erhallas i befintlig ningen)

byggnad vid Experimentalfältet. Utredningsmännen anföra härom följande.

Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt syntes böra förläggas till Experimentalfältet,

där de lokaler, som nu disponerades av centralanstaltens för

försöksväsendet på jordbruksområdet driftlaboratorium, bleve lediga vid

anstaltens överflyttning till Ultuna, vilken beräknades vara slutförd den 1

januari 1939. övriga tänkbara möjligheter för anstaltens förläggning — såsom

nybyggnad, förhyrande av lämplig lokal eller iordningställande av annan,

staten tillhörig, byggnad —- torde ej ens tillnärmelsevis kunna erbjuda

samma förmåner i fråga om lokalfrågans tillgodoseende till relativt låga

kostnader.

Ifrågavarande laboratorielokaler funnes inrymda i centralanstaltens institutionsbyggnad

för kemi m. m. En äldre del av byggnaden ägdes av lantbruksakademien,

under det att en senare tillbyggd del ägdes av staten.

Förslaget alt statens lantbrukskemiska konlrollanstalt bleve förlagd till

dessa lokaler förutsatte, att Kungl. Majit och lantbruksakademien kunde enas

örn det ekonomiska vederlag, som i så fall borde utgå till akademien.

Erforderliga värderingar och underhandlingar med lantbruksakademien

borde verkställas av byggnadsstyrelsen, som därjämte borde verkställa beräkning

av kostnaderna för nödiga reparations- och omändringsarbeten.

Beträffande lokaler för de kemiska stationerna förutsättes, att dessa såsom

för närvarande tillhandahållas genom föranstaltande av stationernas

huvudmän.

För utrustning av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

har av utredningsmännen beräknats en kostnad av 40,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 211.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yttranden.

Utredningsmännen framhålla emellertid, att statsunderstöd erfordras även

för tillgodoseende av de lokala stationernas utrustning. Härom

yttra utredningsmännen följande.

Ett tillräckligt stort bidrag till utrustning skulle för stationerna möjliggöra

anskaffandet av viss nödvändig, modernare apparatur såsom kvarnutrustning,

apparatur för kvävebestämning, förbättrad optisk utrustning, analysvågar,

platinautensilier för askbestämning och elektidsk laboratorieutrustning.

^ Kostnaderna för erforderlig utrustning hade utredningsmännen efter

samråd med vederbörande stationsföreståndare och i jämförelse med det

tidigare för den centrala anstalten omnämnda kostnadsförslaget uppskattat

till 10,000 kronor för varje kontrollstation. Det statliga bidraget till utrustning

borde utgå i form av ett räntefritt lån att åtnjutas så länge verksamheten

bedreves i enlighet med gällande föreskrifter. Såsom ytterligare villkor

för lånets åtnjutande borde föreskrivas, att, därest vinst uppkomme å verksamheten,

staten skulle erhålla del i denna i förhållande till lämnat årligt

bidrag, intill dess ett belopp motsvarande utrustningslånet inlevererats till

statsverket. För att uppkommen vinst på detta sätt skulle komma staten

till godo borde lantbruksstyrelsen i erforderliga fall meddela föreskrift rörande

anstalts inkomst- och utgiftsstat.

Vidare föreslå utredningsmännen, att, därest statsmakterna skulle finna

lämpligt föreskriva viss ränta å utrustningslån, eljest utgående statsbidrag

måtte ökas med belopp motsvarande räntan.

I fråga örn lokaler för den centrala statliga kontrollanstalten

liava byggnadsstyrelsen och lantbruksakademien yttrat sig.

Byggnadsstyrelsen tillstyrker utredningsmännens förslag att de lokaler vid

Experimentalfältet, som disponeras av centralanstaltens för försöksväsendet

på jordbruksområdet driftlaboratorium, sedan motsvarande laboratorium

för försöksverksamhet upprättats vid lantbrukshögskolan, tages i anspråk

för den avsedda statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. Omfattningen av

erforderliga arbeten för lokalernas iordningställande för det nya ändamålet

har byggnadsstyrelsen ej ansett sig kunna bedöma utan en ingående utredning.

Denna har av byggnadsstyrelsen ansetts lämpligen böra verkställas

i samråd med en blivande föreståndare för kontrollanstalten, sedan denne

satts i tillfälle att i detalj undersöka anstaltens olika behov av lokaler.

Beträffande värderingen av den del av lokalerna, som kan anses tillhöra

lantbruksakademien, har byggnadsstyrelsen enligt yttrandet funnit viss hänsyn

böra tagas till i vad mån byggnaden kan i oförändrat skick utnyttjas

för kontrollanstalten. Denna värdering har därför ansetts böra verkställas

i samband med berörd utredning angående lokalernas iordningställande.

Med hänsyn därtill har byggnadsstyrelsen icke före yttrandets avgivande

upptagit förhandlingar med lantbruksakademien om ekonomiskt vederlag

till akademien.

Lantbruksakademien framhåller, att förslaget om disposition för den

centrala kontrollanstalten av lokaler i avsedd byggnad vid Experimentalfältet

förutsätter överenskommelse mellan staten och lantbruksakademien

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

51

om ekonomiskt vederlag till akademien. Något förslag örn sådant vederlag

framställes icke i yttrandet.

Mot utredningsmännens förslag rörande utrustning av den centrala

anstalten och de lokala stationerna hava erinringar ej gjorts.

Under utredningen rörande kemisk-växtbiologiska anstaltens i Norr- Norrbottens.

botten län arbetsuppgifter verkställd undersökning av utrustningen å utrednln3enanstaltens

kemiska laboratorium har, enligt vad utredningsmannen

upplyser, utvisat, att laboratoriets utrustning i flera avseenden är

bristfällig och omodern samt därför i användningen tidsödande. Sålunda har

komplettering ansetts erforderlig beträffande kvarnutrustningen för provens

förmälning, den optiska apparaturen samt apparaturen för kvävebestämning

och annan fodermedelsanalys m. m. Med hänsyn därtill har utredningsmannen

förordat, att för utrustning vid föreslagen lantbrukskemisk kontrollstation

i Luleå beräknas lån å 10,000 kronor på villkor, som beträffande vissa

andra stationer föreslagits i huvudutredningens betänkande.

Det i norrbottensutredningens betänkande framförda förslaget örn u t- Yttranden.

rustningslån å 10,000 kronor har i avgivna yttranden berörts av statskontoret

och lantbruksstyrelsen.

Statskontoret anför, att lånet till stationen i Luleå icke synes böra sättas

lika högt som till de i huvudutredningens betänkande föreslagna större stationerna

och föreslår en minskning av lånet till 6,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen yttrar, att, därest statsmakterna ställa särskilda utrustningslån

till förfogande för vissa kemiska stationer i andra delar av

landet, även den föreslagna kemiska stationen i Luleå bör komma i åtnjutande

av dylikt lån.

Medelsbehovet för dylik tidsenlig utrustning hade emellertid, såvitt lantbruksstyrelsen

hade sig bekant, icke varit föremål för ingående utredning i

varje särskilt fall, utan uppskattats till i runt tal 10,000 kronor för varje

kemisk station. Innan medel för ändamålet ställdes till förfogande, syntes

dock medelsbehovet för sagda ändamål för varje ifrågakommande kemisk

station böra närmare utredas.

Såsom framgår av byggnadsstyrelsens yttrande har byggnadsstyrelsen an- Utredning

sett lämpligast, att utredning rörande iordningställande av ifrågasatta lokaler

vid Experimentalfältet för den avsedda centrala kontrollanstalten verkställes

i samråd med en blivande föreståndare för kontrollanstalten. Då vid

värdering av den del av byggnaden, som ansetts tillhöra lantbruksakademien,

en viss hänsyn enligt byggnadsstyrelsens mening bör tagas till i vad

mån byggnaden kan i oförändrat skick utnyttjas för kontrollanstalten, hava

av utredningsmännen förutsatta förhandlingar mellan byggnadsstyrelsen och

lantbruksakademien ej kommit till stånd.

Efter förslag av lantbruksakademiens förvaltningskommitté har emellertid

en värdering av den för kontrollanstalten avsedda byggnaden, i den

mån denna ansetts tillhöra lantbruksakademien, blivit verkställd genom

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.

värderingsman, av vilka en — disponenten Axel E. Larsson — utsetts av

akademien, en —- byggnadsingenjören Andreas Nordström — av mig och

den tredje — majoren i väg- och vattenbyggnadskåren G. Ernst Eggert —

av de båda förut nämnda värderingsmännen. Det har givetvis förutsatts,

att värderingen icke skulle i någon mån vara bindande för parterna.

I avgivet utlåtande den 16 februari 1938 anföra värderingsmännen, att

värderingen avsett västra äldre delen av lantbruksakademien tillhöriga

stora institutionsbyggnaden med försöksgård och drivhus inom Experimentalfältets

område. Jag torde få tillägga, att byggnaden i övrigt utgöres av

en år 1926, med statsmedel verkställd tillbyggnad för centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet.

Vid värderingen hade hänsyn ej tagits till det förhållandet, att akademien

vore tillförsäkrad besittning av ifrågavarande område endast intill dess

Kungl. Majit och riksdagen annorlunda beslutade. Värderingsmännen förutsatte

alltså, att byggnaden finge kvarstå i överskådlig tid framåt. De hade

erfarit, att hyggnadsdelen år 1926 genomgått viss ombyggnad beträffande

entré m. m., vilket beaktats vid värderingen, i vilken även inginge en del

inventarier, såsom laboratoriebord o. d.

Vid den 12 februari företagen okulärbesiktning av byggnaden hade konstaterats,

att byggnadens yttre — såväl väggar av tegel som tak av plåt —

vore väl underhållet, att bärande grund- och övriga murar liksom bjälklagen

vore i gott stånd, att entrén och trapporna vore i bästa skick, att åtskilliga

av rummens såväl golv som väggar och tak vore i behov av ganska

grundlig översyn samt att fönstren i ett flertal fall vore undermåliga. Det

inre vore överhuvud taget i rätt bristfälligt skick. Byggnaden vore försedd

med nödig anläggning för värme, men ej för varmvatten. Givetvis funnes

vatten, avlopp, gas och elektriskt ljus.

Byggnadsdelen upptoge en markyta av omkring 320 kvm. Till densamma

hade de räknat en obebyggd tomtyta av omkring 680 kvm., varigenom

»tomten» skulle hava en total areal av omkring 1,000 kvm.

Till byggnaden hörde dels en försöksgård av järn och glas, såväl väggar

som tak; golvet av cement, i en del, dels ett drivhus av järn, trä och glas å

betonggrund. „

Enligt tillgängliga uppgifter uppfördes byggnaden pa redan tidigare befintlig

grund åren 1837—38 för en kostnad av 25,731 rdr bko, motsvarande

38.596 kr. vilket här avrundats till 39,000 kr.

Vid värderingen hade först beräknats en skälig hyresavkastning, vilken

uppginge till 10,500 kr. Kapitaliserades detta belopp efter 8.5 %>, bleve

fastighetsvärdet i runt tal 123,500 kr. Då värderingsmännen uppskattade

tomtvärdet efter 10 kr. pr kvm till 10,000 kr., bleve sålunda byggnadens

värde 113,500 kr. Värdet å försöksgård och drivhus beräknades till sammanlagt

8,000 kr. Efter denna kalkyl bleve sålunda hela byggnadsvärdet

121 500 kr.

I en av majoren i väg- och vattenbyggnadskåren Rickard Smedberg den

4 juli 1937 på uppdrag av chefen för finansdepartementet verkställd utredning

angående förberedelser till stundande fastighetstaxering hade angivits

en indexserie för beräkning av nuvärdet av en tidigare utförd anläggning.

Indextalet för år 1837 angåves där till 61, och för år 1938 hade värderingsmännen

med hänsyn till senaste årens prisstegringsförhållande interpolera!

fram en indexsiffra av 175. Byggnadsdelens värde bleve då

39,000 — = 111.900 = avrundat 112,000 kr.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

53

Värdet å försöksgård och drivhus hade förut angivits till 8,000 kr. Efter

denna senare kalkyl bleve sålunda hela byggnadsvärdet 120,000 kr.

Detta värde stämde väl överens med ett med hänsyn till byggnadernas

kvalitet och ålder kalkylerat byggnadsvärde per kbm.

Värderingsmännen hade nied beaktande av vad förut anförts enats om

ett värde å de tre byggnaderna med tillhörande inventarier av tillhopa

120,000 kr.

Enligt vad jag inhämtat hava värderingsmännen med det i värderingsutlåtandet

begagnade uttrycket inventarier närmast avsett fast inredning.

Byggnadsstyrelsen, som anmodats yttra sig över värderingsutlåtandet,

har till departementet överlämnat och i huvudsak åberopat en av intendenten

i styrelsen K. Bildmark upprättad promemoria innefattande vissa principiella

erinringar i anledning av den verkställda värderingen.

I promemorian anföres följande.

Värderingsnämnden hade i första hand använt avkastningsprincipen och

sålunda beräknat ett hyresvärde som kapitaliserats efter 8.5 °/o. Denna metod

vore i och för sig den riktigaste, örn man ville få fram ett fastighetsvärde

och mot den använda procentsatsen syntes intet vara att invända.

I saknad av detaljuppgifter vore det emellertid ej möjligt att bedöma huruvida

den beräknade hyresavkastningen, 10,500 kronor, vore lämpligt avvägd

med hänsyn till bland annat fastighetens belägenhet och byggnadens användbarhet.

För att erhålla byggnadsvärdet hade nämnden på sedvanligt sätt

uppskattat markvärdet. Detta vore därvid beräknat efter ett pris av 10 kr.

pr m2. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke detta pris vore alltför lågt

med hänsyn till att, vid uppläggandet av statens allmänna fastighetsfond,

markvärdet i trakten skäligen uppskattades till 15 kr. pr m2, vilket pris lades

till grund för värdering av såväl skogshögskolans som riksmuséets områden.

En höjning av markpriset för här ifrågavarande område medförde motsvarande

sänkning av byggnadsvärdet. Av utlåtandet framginge icke tydligt

om vid hyresberäkningen skälig hänsyn tagits till de, efter vad det ville

synas, ganska väsentliga brister på grund av slitage, som vidlådde byggnaden.

Det kunde måhända även anses som en lämplig utväg att, såsom värderingsnämnden

alternativt gjort, taga anskaffningskostnaden som utgångspunkt

vid värderingen och med tillämpande av i utlåtandet nämnd indexserie

uträkna nuvärdet. Det borde emellertid observeras att man på så

sätt finge fram ett värde, som väl finge antagas representera ett objekt i nytt

skick och av den art, som anskaffades år 1838, d. v. s. för icke mindre än

100 år sedan. Som följd därav måste emellertid byggnadsvärdet reduceras

med hänsyn till såväl byggnadens ålder som de konstaterade bristerna. En

dylik reduktion kunde ske på två sätt, antingen genom en skälig årlig avskrivning

av byggnadsvärdet på grund av ålder och förslitning eller genom

en beräkning av kostnaderna för behövliga iståndsättningsarbeten. Reduktionen

komme emellertid i förra fallet att i viss mån uppvägas av under

tidernas lopp eventuellt verkställda inredningsarbeten, exempelvis laboratorieinredningar

o. dyl. örn sådana förekomme, ävensom av utförda installaiioner

av rörledningar och elektriska ledningar m. m.

Vid vilken värderingsmetod som än valdes, måste givetvis hänsyn tagas

till byggnadens användbarhet. Örn sålunda ändringsarbeten erfordrades för

alt få densamma i elt sådant skick, att den kunde nyttjas för något lämpligt

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ändamål, måste kostnaderna härför inverka reducerande på byggnadens nuvärde.

Å andra sidan måste tagas i betraktande den höjning av det blivande

avkastningsvärdet, som bleve en följd av eventuellt höjt hyresvärde.

Efter förhandlingar, som på uppdrag av mig förts med ledamöter av lantbruksakademiens

förvaltningskommitté, har lantbruksakademien å sammanträde

den 21 februari 1938 för akademiens del godtagit den verkställda värderingen

och alltså förklarat sig villig att från och med den 1 januari 1939 till

staten överlåta akademiens andel i omförmälda institutionsbyggnad med försöksgård

och drivhus mot en ersättning av 120,000 kronor. Anbudet gäller

till utgången av juni månad 1942. För den händelse staten ej skulle vara beredd

att nu taga ställning till frågan örn ersättning till akademien för dess

andel i byggnaden, har akademien förklarat sig villig att för möjliggörande

av byggnadens användning efter centralanstaltens nedläggande för andra

statliga uppgifter inom jordbrukets område upplåta akademiens andel i

byggnaden åt staten för tiden från och med den 1 januari 1939 till och med

den 30 juni 1942 eller intill dess dessförinnan uppgörelse angående statens

övertagande av byggnadsdelen kommit till stånd. Såsom villkor härför bar

akademien angivit, att å den ersättningssumma för byggnadsdelens överlåtande,

som må bliva tillerkänd akademien, skall beräknas ränta från den

1 januari 1939 till likviddagen med en procent utöver vid varje tid gällande

depositionsränta. Vidare förutsättes, att staten skall under den tid, nämnda

upplåtelse gäller, svara för underhållet av ifrågavarande byggnad, vidmakthålla

gällande brandförsäkring eller eljest övertaga brandrisken gent emot

akademien samt fullgöra den väghållningsskyldighet, som hittills åvilat centralanstalten.

Departements- Utredningsmännen föreslå, att den centrala kontrollanstalten inrymmes i

chefen. den stora institutionsbyggnaden å Experimentalfältet, vilken byggnad består

av tre våningar jämte källarvåning och för närvarande innehåller i

andra och tredje våningarna lokaler för i huvudsak centralanstaltens husdjursavdelning

samt i första våningen och källarvåningen lokaler för anstaltens

analyslaboratorium. Jag finner ifrågavarande byggnad innefatta

lämpliga lokaler för den lantbrukskemiska kontrollanstalten. Till en början

skulle anstaltens behov av utrymme i denna byggnad kunna tillgodoses örn

för ändamålet foges i anspråk byggnadens nedre våning, viss del av andra

våningen samt källarlokalerna. Återstående delen av byggnaden torde tillsvidare

och intill dess planerad byggnadsverksamhet vid lantbrukshögskolan

fortskridit så långt, att erforderliga institutionslokaler där kan beredas de

enligt statsmakternas beslut år 1936 med förläggning till högskolan avsedda

anstalterna för jordbruks- och busdjursförsök böra få disponeras av den

ena av dessa anstalter, nämligen anstalten för husdjursförsök, vilken utgör

en motsvarighet till centralanstaltens husdjursavdelning. I en framtid skulle

möjligen uppkommande behov av ökade utrymmen för statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt kunna tillgodoses inom samma byggnad. I den mån

byggnaden sedermera ej helt kunde behövas för kontrollanstaltens uppgifter,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

55

skulle förefintliga reservutrymmen säkerligen utan svårighet finna användning

för andra statliga ändamål.

Emellertid äger, såsom framgår av den förut lämnade framställningen,

staten endast en del av ifrågavarande byggnad, under det att den andra delen

äges av lantbruksakademien.

Jag torde få erinra, att genom Kungl. Maj:ts brev den 14 juli 1814 till lantbruksakademien

för försöks anställande i lanthushållningen upplåtits den

vid den norra ändan av Djurgården belägna Skeppsbroängen med därå stående

skog, vilket område sedermera benämndes Experimentalfältet. Upplåtelsen

har sedermera vid olika tillfällen förnyats. Då centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet år 1907 trädde i verksamhet, övertog

centralanstalten härför erforderlig del av Experimentalfältets område och

erhöll i samband därmed rätt att begagna följande akademien tillhörande

byggnader därå, nämligen huvudbyggnad jämte försökshus, inspektorsbyggnad,

botaniska institutionens byggnad, äldre botaniska byggnaden med

växthus, ladugård med fasta maskiner, tvätt- och bagarstuga, gasverkshus

samt vissa skjul och andra smärre byggnader. I överensstämmelse med år

1907 gällande brandförsäkringsvärden hava enligt nämnda år upprättat instrument

värden å ifrågavarande byggnader upptagits till sammanlagt 150,950

kronor, därav för huvudbyggnaden med tillhörande försökshus, motsvarande

den av akademien nu ägda delen av stora institutionsbyggnaden,

06,000 kronor. I Kungl. Maj:ts brev den 22 december 1911 angivas omfattningen

av och villkoren för lantbruksakademiens nuvarande nyttjanderätt

till område å Djurgården. Området är enligt detta brev upplåtet avgiftsfritt,

tillsvidare intill dess Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke förordnar örn

områdets användande för annat ändamål med skyldighet för akademien att,

så länge akademien innehar området och verksamheten vid centralanstalten

upprätthalles med statsmedel, för denna verksamhets bedrivande kostnadsfritt

upplåta de delar av området, som disponeras av anstalten, jämte därå

befintliga, akademien tillhöriga och för ändamålet erforderliga byggnader.

Såsom förut omnämnts hava av utredningsmännen förutsatta förhandlingar

med lantbruksakademien genom byggnadsstyrelsen örn vederlag för

statens förvärvande av akademiens andel i den för lokaler åt statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt avsedda institutionsbyggnaden å Experimentalfältet

ej kommit till stånd. Däremot har inom departementet bedrivits

undersökning i syfte att säkerställa erforderliga arbetslokaler åt kontrollanstalten

i ifrågavarande byggnad. Jag bar förut omnämnt, att en företagen

värdering givit till resultat, att akademiens andel i ifrågavarande byggnad

med därtill hörande försöksgård och drivhus uppskattats till 120,000 kronor,

samt att akademien förklarat sig villig att från och med den 1 januari

1939, då centralanstaltens verksamhet upphör, till staten överlåta akademiens

andel i byggnaden jämte försöksgård och drivhus mot ett vederlag

av nämnda belopp. Vid detta anbud står akademien fast till och med den 30

juni 1942. Efter undersökning inom byggnadsstyrelsen har riktats viss kritik

mot grunderna för den verkställda värderingen. Även jag finner det kunna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ifrågasättas, huruvida de använda beräkningsmetoderna äro tillfredsställande,

men härtill kommer att fullt tillförlitlig utredning nu ej kunnat vinnas om

omständigheterna vid byggnadens tillkomst och i vilken utsträckning akademien

under tidernas lopp av statsmedel erhållit bidrag till byggnadens

underhåll med flera förhållanden, som må påverka frågan i vilken mån

ersättning av staten för byggnadsdelens övertagande är skälig. Jag finner

vidare lämpligast, att frågan om lantbruksakademiens nyttjanderätt till

område å Djurgården göres till föremål för allsidig undersökning och att

därvid även förefintliga mellanhavanden mellan akademien och staten i avseende

å byggnader m. m. utredas. Jag förutsätter, att lantbruksakademien

i samband därmed hos Kungl. Maj:t anmäler de behov av markupplåtelse

å Djurgården, som i fortsättningen anses föreligga för akademien. Även

frågor örn dispositionen av staten tillhöriga för centralanstaltens behov anvisade

institutionslokaler och andra byggnader böra därvid upptagas.

Jag är sålunda ej beredd att nu framlägga förslag om visst vederlag till

lantbruksakademien, därest vederlag skall ifrågakomma, för överlåtelse till

staten av den byggnad å Experimentalfältet, i vilken statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt enligt vad jag förut anfört lämpligen bör inrymmas.

Däremot biträder jag det efter förhandlingar med akademien framkomna

alternativet örn upplåtelse på angivna villkor av den av akademien

ägda delen av byggnaden åt staten för tiden från och med den 1 januari 1939,

då centralanstalten nedlagts, till och med den 30 juni 1942 eller intill dess

dessförinnan uppgörelse träffats angående statens övertagande av byggnadsdelen.

Förutom att för lantbrukshögskolans försöksverksamhet härigenom

erhållas lokaler intill dess institutionsbyggnad för försöksverksamheten planenligt

blivit uppförd å Ultuna, vinnes genom ifrågavarande anordning möjlighet

för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt att i jämförelsevis tillfredsställande

lokaler bedriva avsedd verksamhet, intill dess definitiv överenskommelse

träffats med akademien om statens övertagande av akademiens

andel i byggnaden och därefter erforderlig restaurering av byggnaden verkställts.

Förslag till sådan överenskommelse samt anslagsbehov för restaureringens

genomförande torde efter förutsatt utredning få anmälas för Kungl.

Maj :t.

Utredningsmännens beräkning av kostnader för utrustning av kontrollanstalten

vill jag biträda. Jag erinrar, att i årets statsverksproposition, i

överensstämmelse med utredningsmännens förslag, för nästkommande budgetår

beräknats ett reservationsanslag av 40,000 kronor för anstaltens utrustning.

Detta anslag torde böra anvisas enligt beräkningen. Det torde få

förutsättas, att, innan klarhet vunnits örn statens övertagande av byggnaden

och avsedd restaurering kommit till stånd, dessa medel i huvudsak ej tagas i

anspråk för anordningar, som bliva onyttiga i andra lokaler eller i de nu

ifrågavarande efter genomförd restaurering.

Jag biträder vidare huvudutredningens och norrbottensutredningens förslag

om räntefria lån å 10,000 kronor till envar av de förutsatta lokala lantbrukskemiska

stationerna i Skara, Jönköping och Kristianstad samt i Luleå.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211-

57

Det torde dock böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av lantbruksstyrelsen

föreskriva grunder, enligt vilka medelst uppkommen årsvinst

amortering av utlämnat lån må ske. För utrustning av stationerna i Skara,

Jönköping och Kristianstad torde under fonden för låneunderstöd å kapitalbudgeten

för nästa budgetår anvisas beräknade 30,000 kronor.

Då utrustningslån till den kemiska stationen i Luleå ej med hänsyn till

anstaltens omedelbart förestående uppgifter synes trängande, torde detta lån

beräknas utgå först under budgetåret 1939/1940.

5. Årliga driftkostnader.

Beräkningar hava utförts av utredningsmännen rörande årliga örn- Utredningskostnader

för statens lantbrukskemiska kontrollan- ^n^Xdredstalt.

De anföra härom följande. nitten)

Då sådana fall kunde inträffa, som nödvändiggjorde, att föreståndaren och

förste kemisterna å andra orter anordnade eller utförde undersökningar eller

dylikt, syntes ett belopp av 500 kronor böra beräknas till reseersättningar.

Ett belopp av 500 kronor borde vidare beräknas för publikationstryck. Från

denna anslagspost skulle i första hand bestridas kostnader för publicering

av nya analysmetoder, vetenskapliga rön eller dylikt. Till expenser torde ett

belopp av 6,000 kronor bliva erforderligt. Av detta belopp borde för bränsle,

lyse och vatten beräknas 3,500 kronor. Enligt införskaffad uppgift från centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet hade kostnaderna för

uppvärmning och elektrisk energi till den ifrågasatta laboratoriebyggnaden

under de senaste tio åren i medeltal uppgått till 1,350 kronor respektive 1,600

kronor för år. För vatten beräknades 550 kronor. Till övriga expenser,

inberäknat böcker och tidskrifter, beräknades ett belopp av 2,500 kronor.

Kostnaderna för underhåll av byggnaden hade enligt uppgift från centralanstalten

under senare år uppgått till omkring 500 kronor för år. Reparations-

och underhållsarbetena hade dock i avbidan på lokalernas framtida

disposition inskränkts till minsta möjliga omfattning. Med hänsyn härtill

och under förutsättning att byggnaden innan den upplätes till den centrala

anstalten bleve försatt i fullgott skick, syntes ett belopp av 1,000 kronor bliva

erforderligt för ändamålet. Slutligen hade årliga kostnaderna för inventarier

och apparater samt förbrukningsmaterialier uppskattats till 3,000 kronor

respektive 4,000 kronor.

En sammanfattning av utredningsmännens beräkningar i berörda hänse
-

enden framvisar följande förslag till omkostnadsstat:

1. Reseersättningar, förslagsvis ..................

2. Publikationstryck, förslagsvis ................

3. Expenser, förslagsvis ........................

4. Övriga utgifter:

a) underhåll av byggnader, förslagsvis ......

b) inventarier och apparater, förslagsvis

c) förbrukningsmaterialier, förslagsvis ......

kronor 500

» 500

6,000

» 1,000

» 3,000

» 4,000

Summa kronor 15,000.

Utredningsmännen hava vidare lämnat en uppskattning av kontrollanstaltens

inkomster.

För att tjäna till ledning vid ett bedömande av den blivande centrala anstaltens

räntabilitet hade utredningsmännen ansett erforderligt verkställa en

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr ''11.

uppskattning av de inkomster anstalten kunde förväntas erhålla. Det måste

dock förutskickas, att en sådan beräkning vöre ytterst vansklig och resultatet

därav torde bliva mycket approximativt.

Till grund för uppskattningen hade utredningsmännen lagt nettoanalysinkomsternas

fördelning å olika analysgrupper under räkenskapsåret

1934/1935. Utredningsmännen hade ansett sig böra räkna med en tillfällig

nedgång av analysfrekvensen inom nedlagd stations område beträffande mera

lokalbetonade analysobjekt. Denna minskning hade beträffande jordarter,

jordförbättringsmedel, gödselmedel, fodermedel och vatten uppskattats till

25 procent. Vad anginge mjölk- och mejeriprodukter torde de ökade avstånden

till närmaste station medföra, att rutinanalyserna i ökad omfattning

komme att övertagas av mjölkbedömningsföreningar och mejerier. Då emellertid

dessa analyser lämnade en tämligen blygsam inkomst, syntes den beräknade

inkomstminskningen för denna grupp kunna begränsas till 50

procent.

Under förutsättning att de kemiska stationerna i Visby, Örebro, Västerås

och Härnösand nedlades och att med ovan omnämnd reduktion hela analysmaterialet

från stationernas i Visby, Västerås och Härnösand verksamhetsområden

samt 2/3 av analysmaterialet från Örebrostationens verksamhetsområde

tillfördes Stockholmsanstalten, skulle anstalten från dessa områden

av landet tillföras nettoanalysinkomster på omkring 14,000 kronor, varav

omkring 5,400 kronor för undersökningar åt statliga institutioner. Återstående

del av analysmaterialet från Örebrostationen beräknades komma att till

falla Skarastationen. Vidare torde anstalten kunna räkna med nytillkommande

analysmaterial från omgivande län. Nettoinkomsten av dessa analyser

torde till att börja med kunna uppskattas till minst 3,000 kronor.

Då analyser för statens räkning borde utföras vid anstalten utan ersättning,

torde huvuddelen av detta analysmaterial komma att tillföras densamma.

Vid nu förevarande räntabilitetsberäkning syntes dock bruttovärdet av dessa

analyser böra gottskrivas anstalten. Med hänsyn till att nuvarande analysavgifter

kunde anses motsvara självkostnadspriset, borde därvid bruttovärdet

läggas till grund vid beräkningen. Såsom framginge av i betänkandet

intagen bilaga hade för räkenskapsåret 1934/1935 statliga inrättningar vid

de kemiska stationerna åtnjutit rabatter till ett värde av omkring 16,500 kronor,

vilket motsvarade en bruttoanalysinkomst på 33,000 kronor. Den nya

anstalten torde kunna påräkna analyser från statliga institutioner till ett

Värde av omkring 30,000 kronor, under det att återstående analysmaterial

torde komma att tillföras de föreslagna lokala stationerna.

Härefter upptaga utredningsmännen vissa spörsmål, som ansetts inverka

på frågan örn kontrollanstaltens räntabilitet. De anföra

härvid följande.

Därest större uppdragsgivare i fortsättningen medgåves rabatter vid serieanalyser,

vid vilka självkostnaderna kunde nedbringas, syntes detta vara

berättigat ur affärssynpunkt. Med hänsyn härtill hade i denna kalkyl endast

beräknats nettoinkomsterna från dessa uppdragsgivare.

Beträffande utövare av jordbruk med binäringar läge saken dock annorlunda

till. Därest dessa, som i allmänhet endast insände enstaka prover, beviljades

rabatter, borde dessa betraktas såsom statliga bidrag. Vare sig dessa

uppdragsgivare erhölle rabatt eller ej borde sålunda, med hänsyn till att utredningsmännen

utgått från nettoanalysinkomsterna, i denna kalkyl medräknas

värdet av förmånen. Därest 25 procent av nettoanalysinkomsterna

beräknades härröra från denna grupp uppdragsgivare, torde värdet av för
o

25

månen komma att uppgå till [(14,000— 5,400 + 3,000) 1()()=] 2,800 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211. 59

Med de utgångspunkter, som ovan angivits, erhölle räntabilitetskalkylen

följande utseende:

Nettoanalysinkomster från de förutvarande områdena för stationerna

i Visby, Örebro, Västerås och Härnösand (14,000—

5,400) .............................................. kronor 8,600

Nettoanalysinkomster från Stockholm med omnejd ........ » 3,000

Värdet av beviljade rabatter till idkare av jordbruk, trädgårdsskötsel

och mejerihantering i ovannämnda områden...... » 2,800

Bruttovärdet av undersökningar för statens räkning ........ » 30,000

Summa kronor 44,400.

Under förutsättning att fodermedelslag kommer till stånd beräkna utredningsmännen

att anstalten tillföres ytterligare analyser till ett värde av lågt

räknat 25,000 kronor örn året. Inkomsterna vid anstalten förutsättas komma

att tillföras riksstatens inkomstsida.

För de lokala kontrollstationernas vidkommande hava siffermässiga beräkningar

av utgifter och inkomster ej angivits i betänkandet. Utredningsmännen

utgå emellertid från att var och en av stationerna tillerkännes ett statsbidrag

av 6,000 kronor örn året.

I en av utredningsmännen utförd jämförelse mellan statens nuvarande

utgifter för det kemiska stationsväsendet och de kostnader, som beräknas

uppstå efter omorganisationens genomförande hava utredningsmännen

utgått från att för budgetåret 1934/1935 i statsbidrag till kemiska stationer

utbetalats 41,625 kronor, samt att genom minskning av denna summa

med värdet av staten tillerkända rabatter för samma budgetår eller i runt tal

16,500 kronor erhålles en nettoutgift för staten av 25,125 kronor.

Efter genomförande av föreslagen omorganisation beräknas av utrednings
-

männen statens nettoutgift på följande sätt.

Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt:

Avlöningar .......................................... kronor 36,243

Omkostnader ........................................ » 15,000

Bidrag till tre lokala anstalter å 6,000 kronor ............ » 18,000

Summa utgifter kronor 69,243

Härifrån avdragas:

Slutsumman i förestående räntabilitetskalkyl.............. kronor 44,400

Rabatter till staten för analyser vid de lokala anstalterna . . » 1,500

Summa kronor 45,900.

Enligt denna beräkning skulle statens nettoutgift komma att uppgå till i

runt tal 23,400 kronor. Därest en fodermedelslag kommer till stånd, räkna

utredningsmännen med ett mindre överskott å verksamheten.

Vid beräkningarna har hänsyn ej tagits till hyresvärdet av föreslagna

lokaler för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt.

Mot utredningsmännens driftkostnadsberäkningar beträffande den cen- Yttranden.

träla anstalten framställas vissa erinringar av lantbruksstyrelsen, som anser

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Norrbottens
utredningen.

Yttranden.

att tillräcklig hänsyn knappast tagits till de förändringar, som inträffat på

analys- och kontrollverksamhetens område eller som kunna väntas bliva

följden av verksamhetens begränsning till enbart lantbrukskemisk analysoch

kontrollverksamhet.

De goda inkomster, som kontrollen över mjölkpastöriseringen tidigare berett,

komme givetvis att avsevärt minskas, därigenom att denna kontroll hädanefter

huvudsakligen komme att ske vid mejerierna och endast i mindre

utsträckning fullföljas vid kemisk kontrollanstalt. Vidare hade i räntabilitetskalkylen

medräknats ett belopp av 30,000 kronor, motsvarande värdet

av analyser, som utfördes direkt åt staten eller statliga institutioner. Analyser

för statens räkning förutsattes i förslaget skola utföras utan ersättning.

Detta kunde enligt lantbruksstyrelsens förmenande vara riktigt i fråga

om den analysverksamhet, som erfordrades för övervakande av gällande författningsbestämmelsers

efterlevnad, såsom efterlevnaden av eventuell lag om

handel med fodermedel och av lagen om handel med margarin samt därmed

jämförliga författningar. Att däremot den statliga anstalten skulle utan

ersättning tillhandagå alla statliga institutioner med kemiska analyser, funne

lantbruksstyrelsen icke lämpligt. En sådan anordning skulle givetvis komma

att locka till anlitande av anstalten i en omfattning, som knappast vöre nödvändig

eller skälig.

Beträffande storleken av föreslagna statsbidrag hava särskilda uttalanden

ej gjorts i vidare mån än att statskontoret funnit dem blygsamma vid jämförelse

med tidigare framkomna förslag.

I betänkandet med förslag angående uppdelning av kemisk-växtbiologiska

anstaltens i Norrbottens län arbetsuppgifter har uppgjorts följande beräkning

av utgifter och inkomster för den föreslagna kemiska stationen i Luleå.

Utgifter.

Avlöningar .................................................. 14,000

Lokalkostnader inklusive uppvärmning, eldning och städning...... 3,500

Apparater och förbrukningsartiklar ............................ 1,500

Diverse utgifter .................................... 1,000

Summa kronor 20,000

Inkomster.

Analysinkomster ............................................. 4,200

Statsbidrag .................................................. 6,000

Bidrag av hushållningssällskap och landsting (beräknat belopp) ... 9,800

Summa kronor 20,000.

I enlighet med beräkningen har utredningsmannen förordat årligt statsbidrag

till ifrågavarande kemiska station med 6,000 kronor.

I de över norrbottensutredningen avgivna yttrandena har invändning mot

förslaget örn statsbidragets storlek framställts av statskontoret, som finner

ett bidrag av 4,000 kronor om året tillfyllest.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 211

Det torde ligga i sakens natur, att, innan den föreslagna statliga centrala Departementsanstalten

varit i verksamhet och erfarenhet vunnits om dess behov, årskost- eA^en''

naderna för anstaltens drift bliva i viss mån osäkra. Mot utredningsmännens

beräkningar har jag ej erinringar att framställa från deras utgångspunkter.

Såsom i det föregående angivits föreslås emellertid av mig förändring i stationernas

antal samt begränsning av den centrala anstaltens och de lokala stationernas

verksamhetsområden m. m. Dessa förslag komma givetvis, därest

de godtagas, att öva inverkan på inkomstberäkningen för den centrala anstalten.

Några mera betydelsefulla förskjutningar i siffrorna lära dock knappast

föranledas härav.

För de lokala stationernas vidkommande föreslår jag i likhet med huvudutredningen,

att årsanslag tillsvidare efter omorganisationens genomförande

beräknas med 6,000 kronor till var och en av stationerna i Skara, Jönköping

och Kristianstad.

Beträffande stationen i Luleå har norrbottensutredningen förutsatt, att denna

station skall i huvudsak betjäna både Norrbottens och Västerbottens län

med analyser. Båda länens hushållningssällskap finna en sådan anordning

lämplig. Dock förutsättes ej anslag av hushållningssällskap eller landsting

i Västerbottens län. Med hänsyn till det betydande område, för vilket stationen

torde komma att bliva verksam, samt till det eventuella behovet av

att stationen, som tillsvidare tänkes skola drivas med fåtaligare personal än

som eljest är föreskrivet, framdeles erhåller en starkare organisation, synes

dess utveckling ej från början böra stäckas genom allt för snäv medelstilldelning.

Jag förordar därför norrbottensutredningens förslag, att även stationen

i Luleå tilldelas årligt statsbidrag med 6,000 kronor.

Det geografiskt sett mindre betydande område, som avses för stationen i

Visby, samt den begränsning av analysuppgifterna, som enligt de riktlinjer

jag tidigare angivit torde få beräknas för denna station, synas mig böra medföra,

att statsbidrag till stationen inskränkes till 3,000 kronor om året.

6. Omorganisationens genomförande och därav föranledda ersättningsfrågor.

I det av utredningsmännen den 18 september 1936 avgivna betänkandet har

omorganisationens genomförande i huvudsak tänkts ske från

och med budgetåret 1939/1940. Vissa undantag härifrån hava emellertid ansetts

påkallade. Utredningsmännen anföra härom följande.

Den för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt såsom lämplig förordade

laboratorie!okalen i centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet

institutionsbyggnad för kemi m. m. vid Experimentalfältet syntes bliva

tillgänglig först den 1 januari 1939. Med hänsyn till att vissa nödvändiga

omändrings- och reparationsarbeten därefter lämpligen borde verkställas,

ville utredningsmännen förorda, att kontrollanstalten trädde i verksamhet den

1 juli 1939. För att detta skulle kunna ske erfordrades dock, att föreståndaren

tillsattes i god tid före verksamhetens påbörjande, förslagsvis från och med

den 1 januari 1939, samt att utrustningsanslaget funnes tillgängligt vid denna

tidpunkt.

Utrednings
männen.

(Huvudutred
ningen.

)

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

De lokalutrymmen, som föreståndaren behövde disponera under arbetet

med upporganiserandet av kontrollanstalten, torde kunna upplåtas i den för

anstalten föreslagna byggnaden, då erforderliga ombyggnads- och reparationsarbeten

sannolikt ej behövde verkställas i hela lokalen samtidigt, Under organisationstiden

syntes föreståndaren vidare komma att behöva medel för anställande

av tillfällig arbetskraft, bränsle, lyse och övriga expenser. För tillfällig

arbetskraft torde komma att erfordras 1,200 kronor och för bränsle,

lyse och övriga expenser 1,200 kronor. Anslagsbehovet för budgetåret 1938/

1939 skulle under dessa förutsättningar komma att uppgå till (5,910 + 1,200

—) 7>H0 kronor för avlöningar, 1,200 kronor för omkostnader samt 40,000

kronor för utrustning.

Emellertid syntes det utredningsmännen nödvändigt, att — utan avvaktande

av den centrala anstaltens inrättande — de till bibehållande föreslagna

lokala anstalterna dessförinnan nyutrustades. Därför föresloges, att

envar av dessa stationer —- i Jönköping, Kristianstad och Skara — under

budgetåret 1937/1938 erhölle ovan omförmälda lån för komplettering och modernisering

av utrustningen å 10,000 kronor samt från och med sagda budgetår

årligt statsbidrag å 6,000 kronor. Under tiden intill den 1 juli 1939 borde

förevarande anstalter vara underkastade gällande bestämmelser för statsunderstödd

kemisk station.

Övriga statsunderstödda kemiska stationer, med undantag av stationen i

Härnösand, föresloges komma i åtnjutande av statsbidrag med nu utgående

belopp intill den 1 juli 1939. Däremot syntes det med hänsyn till rörelsens

begränsade omfattning och ringa lokala betydelse ur ekonomisk synpunkt

knappast lämpligt eller försvarligt att efter den 1 juli 1937 utlämna statsbidrag

till den kemiska stationen i Härnösand.

Utredningsmännen erinra att genomföx-andet av organisationsförslaget skulle

medföra nedläggande av de kemiska stationerna i Kalmar, Visby, Halmstad,

örebro, Västerås och Härnösand. Ehuru de befattningshavare, som i anledning

därav skulle komma att skiljas från sina tjänster, med hänsyn därtill

att de äro anställda med viss uppsägningstid, formellt icke äro berättigade

till ersättning för mistade löneförmåner, anse utredningsmännen

dock att före den 1 juli 1931 anställd befattningshavare, vilken innehar

tjänst som anmälts till delaktighet i statens pensionsanstalt och vilken

ej kan beredas sysselsättning vid den nya organisationen, av billighetsskäl

bör erhålla ersättning enligt vissa normer. I samband härmed åberopa utredningsmännen

precedensfall, som beskrives i 1930 års statsverksproposition,

åttonde huvudtiteln, punkt 243, samt riksdagens skrivelse samma år nr 8.

Det finge erinras att enligt det för statens pensionsanstalt gällande reglementet

rätt till genast börjande tjänstepension inträdde vid avgång

från befattningen för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern

eller entledigades på grund av sjukdom. Pensionen vore lika med befattningens

tjänstepensionsunderlag (hel pension), örn den avgående räknade

det härför stadgade antalet tjänsteår. Örn tjänsteårens antal vore mindre,

avkortades pensionen i förhållande därtill (avkortad pension). Rätt till uppskjuten

tjänstepension, vilken utginge med ett i förhållande till inbetalda

pensionsavgifter avvägt belopp, tillkomme den, som avginge från sin befattning

utan att vara berättigad till genast börjande tjänstepension.

Enligt utredningsmännens mening borde intill pensionsålderns inträdande

utgå ersättning till förenämnda befattningshavare med ett årligt belopp motsvarande

den »genast börjande tjänstepension» jämte pensionsförhöjning och

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

dyrtidstillägg, som skulle hava tillkommit befattningshavaren, därest han

kvarstått i tjänst intill pensionsålderns inträdande, att bestridas till hälften

av staten och till hälften av vederbörande huvudman.

I övrigt borde följande villkor föreskrivas:

1. Skulle ersättningsberättigad befattningshavare genom huvudmans eller

statens medverkan erbjudas annan anställning i allmän eller enskild tjänst

med lika stora eller större löneförmåner än som vid tiden för stationens nedläggning

tillkomme honom, med den jämkning, som kunde föranledas av

minskning eller ökning av vid tiden för den nya anställningens erhållande

utgående dyrtidstillägg, skulle ersättning till honom icke vidare utgå.

Skulle den sålunda erbjudna nya anställningen vara förenad med mindre

löneförmåner än de befattningshavaren vid kemisk stations nedläggning tillkommande

löneinkomster, skulle ersättning till ifrågavarande befattningshavare

därefter utgå med det lägre belopp, som Kungl. Maj:t efter därom av

vederbörande huvudman gjord framställning funne skäligt bestämma

Efter därom av vederbörande huvudman i förekommande fal! gjord framställning,

skulle Kungl. Maj :t äga besluta, örn och i så fall med vilket belopp

sådan ersättningsberättigad befattningshavare, som utan huvudmans eller statens

medverkan vunne ny anställning i allmän eller enskild tjänst, finge fortfarande

åtnjuta ersättning.

2. Vunne ersättningsberättigad befattningshavare befordran vare sig i

statens eller enskild tjänst, skulle han vara skyldig att underkasta sig den

minskning eller indragning av utgående ersättningsbelopp, som därav kunde

föranledas.

3. Ersättningsberättigad befattningshavare skulle vara skyldig att beträffande

ändring i sitt anställningsförhållande omedelbart lämna meddelande

till vederbörande huvudman.

4. Utbetalning av ersättning skulle ske genom vederbörande huvudman

månadsvis i efterskott.

I följande tablå hava utredningsmännen angivit de belopp, varmed befattningshavare,

varom här är fråga, enligt vad utredningsmännen inhämtat hos

statens pensionsanstalt, skulle äga att, på grund av inbetalade avgifter, från

inträdet i pensionsåldern, 65 år för man och 60 år för kvinna, erhålla pension

jämte pensionsförhöjning:

Kemiska sta- tionen i

Befattningshavare

Uppskjutna

pensions-

belopp

Pensions-

förhöjning

Summa

1

i Kalmar

Assistenten S. E. Rahlén............

2,903

373

3,276

Visby

> G. Lyttkens ............

2,349

303

2,652

Halmstad

Föreståndaren R. S. Ohlsén..........

1,112

—

1,112

>

Assistenten 0. T. Åkerberg..........

818

—

818

>

> I. M. Thulin............

444

—

444

Örebro

» K. II. Stenman..........

2,307

297

2,604

>

Laboratorietjänaien E. F. Johansson..

601

119

720

Västerås

Assistenten S. Y. Lodin..............

3,106

410

3,516

Härnösand

» T. Tholin................

2,170

278

2,448

>

Vaktmästaren 0. F. Ekelin..........

1,248

204

1,452

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yttranden.

Vidare hava utredningsmännen, enligt beräkningar av statens pensionsanstalt,

upprättat följande tablå över föreslagna ersättningar till ifrågavarande

befattningshavare intill pensionsålderns inträdande.

Befattningshavare

Födelse-

år

Tjäl!ste'' börjande

pensions- tjänsJte

underlag siJonsbe‘,’

Pensions-

tillägg

Summa

Assistenten Rahlén ............

1888

3,800

3,800

496

4,296

> Lyttkens............

1898

3,800

3,800

496

4,296

Föreståndaren Ohlsén ..........

1875

5,000

1,181

—

1,181

Assistenten 0. T. Åkerberg ....

1875

3,800

844

—

844

> Thulin ............

1881

1,560

491

—

491

> Stenman............

1881

3,800

3,800

496

4,296

Laboratorietjänaren Johansson ..

1899

1,200

1,200

204

1,404

Assistenten Lodin..............

1885

3,800

3,800

496

4,296

> Tholin..............

1893

3,800

3,800

496

4,296

Vaktmästaren Ekelin ..........

1878

I 1,360

1,360

248

1,608

Summa

31,920

24,076

2,932

27,008

Å de i tablåerna upptagna beloppen avses dyrtidstillägg skola beräknas.

Utredningsmännen anmärka, att befattningshavarna vid den kemiska stationen

i Halmstad anmälts till delaktighet i statens pensionsanstalt först år

1927, samt att huvudmännen ej inbetalat den engångsavgift, som erfordras

för att befattningshavarna skola äga tillgodoräkna tidigare tjänstgöring.

Beträffande övergången till den nya organisationen

anför lantbruksstyrelsen, att det synes böra övervägas huruvida icke under en

övergångstid av exempelvis tre år statsunderstöd bör enligt nu gällande grunder

beredas väl utrustade kemiska stationer, där fast anställd föreståndare

finnes.

Frågan om ersättning till personal, som ställes utan sysselsättning

vid organisationsförslagets genomförande, beröres av statskontoret,

statens pensionsanstalt, lantbruksstyrelsen samt åtskilliga hushållningssällskaps

och landstings förvaltningsutskott. Ur de inkomna yttrandena må återgivas

följande.

Statskontoret finner i likhet med utredningsmännen billigt och skäligt, att

ifrågavarande befattningshavare erhålla gottgörelse för förlorad anställning.

Utredningsmännens förslag innebure emellertid, att samtliga ifrågavarande

anställningshavare skulle, oavsett levnads- och tjänsteålder, beredas årlig

ersättning intill uppnådd pensionsålder eller tills dess de genom huvudmans

eller statens medverkan erbjödes viss annan anställning i allmän eller enskild

tjänst. I tidigare fall, då ersättning beretts personer inom eller utom

statsförvaltningen, vilka på grund av genom statlig tillskyndan vidtagna organisatoriska

förändringar gått förlustig innehavd anställning, torde i allmänhet

hava bestämts, att årlig ersättning finge utgå, under förutsättning att an
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ställningshavare vid entledigandet uppnått viss levnadsålder ävensom visst

antal tjänstår. Därest dessa förutsättningar icke varit för handen, hade ersättningen

fastställts i form av engångsersättning. Med beaktande härav ville

statskontoret ifrågasätta, huruvida icke den årliga ersättningen i förevarande

tall borde begränsas till befattningshavare vid kontrollstationerna, som

vid entledigandet uppnatt alder av lägst 50 år och därjämte innehaft minst

la anställningsår. I anslutning därtill borde engångsersättning utgå till övriga

befattningshavare.

Med denna utgångspunkt funne sig ämbetsverket i huvudsak kunna ansluta

sig till det av utredningsmännen förordade beräkningssättet för bestämmande

av ifrågavarande ersättning. Ämbetsverket ville dock för sin del ifrågasätta

en korrigering av detsamma vad anginge ersättningarna till befattningshavarna

vid Halmstadsstationen. För sistnämnda befattningshavare

hade, såsom de sakkunniga anmärkt, icke erlagts den engångsavgift, som

erfordrats för alt de skulle äga tillgodoräkna tjänstgöring i tiden, innan de

vunnit delaktighet i anstalten, vilken omständighet medförde att en »genast

börjande pension» vid pensionsåldern för dem endast uppginge till en mindre

del av tjänstepensionsunderlaget. Det synes statskontoret rimligt, att ersättningarna

vid Halmstadsstationen bestämdes efter de pensioner, som från statens

pensionsanstalt kunnat erhallas, därest erforderlig engångsavgift erlagts

för tillgodoräknande av jämväl tjänstetid före vunnen delaktighet i pensionsanstalten.

Skulle, på sätt statskontoret ifrågasatt, ersättning lill vissa entledigade befattningshavare

anses endast böra ifrågakomma såsom engångsersättning,

syntes densamma lämpligen kunna bestämmas att motsvara en årslön eller

det av utredningsmännen såsom årlig ersättning föreslagna beloppet.

I samband härmed ville statskontoret erinra om att ersättningsberättigad

befattningshavare skulle vara skyldig att beträffande ändring i anställningsförhållande

omedelbart lämna meddelande till vederbörande huvudman.

Med hänsyn till statens intressen borde anmälan jämväl göras till statskontoret,

som torde böra erhålla i uppdrag att övervaka tillämpningen av de

föreskrifter i nämnda hänseende, som i anslutning till de sakkunnigas förslag

komme att meddelas.

Även lantbruksstyrelsen linner det rimligt, att någon ersättning beredes de

befattningshavare, som genom omorganisationen förlora sina anställningar.

Da det emellertid icke kunde anses påkallat, att sådan ersättning utginge

till befattningshavare, som vunne annan anställning — vilket i vissa fall

torde komma att bliva fallet, exempelvis därigenom alt ett eller annat hushållningssällskap

fortfarande upprätthölle lokal verksamhet på området utan

statsbidrag — syntes rätten till ersättning, varom här vore fråga, böra bliva

beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Att märka vore,

att vederbörande befattningshavare alltid kunde i enlighet med gällande bestämmelser

för pension från statens pensionsanstalt draga nytia av inbetalda

pensionsavgifter i form av s. k. uppskjuten tjänstepension.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig emellertid i detta sammanhang även höra

erinra därom, att tidigare vid indragande av statsunderstöd några särskilda

åtgärder fran statens sida för tillgodoseende av personal, som härigenom

blivit utan arbete, i allmänhet icke förekommit inom lantbruksstyrelsens

förvaltningsområde. Lantbruksstyrelsen erinrade i sådant avseende örn

skedda upprepade indragningar av anslag till lantbruks-, lantmanna- och

lanthushållsskolor, ävensom örn tidigare indragning av statsunderstödda lokala

liökon t rollanstalter.

bihang till riksdagens yirotokoll 1938. I sand. Nr 211. f,

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Statens pensionsanstalt uttalar, att det föreslagna sättet tor bestämmande

av ersättningar skulle komma att verka ojämnt.

Detta torde framgå vid en jämförelse av ersättningarna vid Halmstadsstationen

med ersättningarna vid övriga stationer. Då, såsom utredningsmännen

anmärkt, för befattningshavarna vid Halmstadsstationen, vilka erhållit

delaktighet i pensionsanstalten först år 1927, ej inbetalats den engångsavgift.

som erfordrats för att befattningshavarna skulle äga tillgodoräkna

tidigare tjänstgöring, komme de vid tillämpning av den av utredningsmännen

förordade regeln för ersättningens bestämmande i en väsentligt

ogynnsammare ställning än övriga. Ett mera rättvist resultat skulle erhallas,

om ersättningarna vid Halmstadsstationen bestämdes ettel de pensioner,

som från statens pensionsanstalt kunnat erhållas, om erforderlig engångsavgift

erlagts för tillgodoräknande av jämväl tjänstetid före år 1927. Pensionsanstalten

ville emellertid ifrågasätta, om det icke vore lämpligast att

— i likhet med vad som i kungörelsen den 9 oktober 1931 (nr 344) föreskrivits

beträffande vissa lärarinnor vid upphörda statsunderstödda enskilda läroanstalter

— ställa ersättningen i mera direkt förhållande till den förut åtnjutna

avlöningen samt att även i någon mån taga hänsyn till den vid entledigandet

uppnådda åldern, av vilken möjligheten att erhålla ny anställning

ju måste vara starkt beroende.

Oavsett vilka normer, som sålunda tillämpades vid bestämmandet av den

ersättning för mistade löneförmåner, som här kunde ifrågakomma, ville det

förefalla statens pensionsanstalt skäligt, att — i likhet med vad som skedde

vid förutnämnda entledigande!! vid vissa enskilda läroanstalter samt i samband

med nedläggandet av vissa småskoleseminarier — de befattningshavare,

som komme i åtnjutande av dylik ersättning och således kunde sägas stå på

indragningsstat, bereddes möjlighet att med avseende å pension bibehållas

vid de rättigheter och skyldigheter, som varit förbundna med deras befattningar

vid de kemiska stationerna. Avgiftsplikt i hittills gällande omfattning

torde härvid böra åvila ej blott befattningshavarna själva utan även vederbörande

huvudmän. Därest den utgående ersättningen för mistade löneförmåner

skulle komma att indragas, borde i samband med beslutet därom övervägas,

örn den fortsatta avgiftsbetalningen skulle upphöra eller icke. Hade

indragningen av ersättningen skett på grund av att vederbörande erhållit annan

befattning, som vore förenad med pensionsrätt, torde den med ersättningen

förbundna avgiftsbetalningen till statens pensionsanstalt böra upphöra.

Vore däremot den erhållna befattningen i avsaknad av pensionsrätt, borde

fortsatt delaktighet med avgiftsbetalning till pensionsanstalten kunna ifrågakomma,

detta i synnerhet om den tillträdda anställningen vore knuten till en

statlig eller statsunderstödd institution. Vad särskilt Halmstadsstationens befattningshavare

anginge syntes det kunna vara anledning att förvänta, att

dessa av huvudmannen bereddes viss pensionsfyllnad, svarande mot tjänstetiden

före år 1927, för vilken ju — på grund av huvudmannens uraktlåtenhet

att härför erlägga erforderliga retroaktivavgifter — någon pension ej vore att

emotse från pensionsanstalten.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott uttalar, att ersättningsbeloppen

för tiden intill pensionsålderns inträde böra omräknas efter de verkliga pensioner,

vartill befattningshavarna äro berättigade.

I vissa yttranden påyrkas, att staten skall antingen helt bestrida ersättningarna

till de av omorganisationen berörda befattningshavarna eller ock

bidraga till dessa ersättningar med större andel än vad utredningsmännen

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

67

föreslagit. Vidare har ifrågasatts vidtagande av sådana åtgärder att befattningshavarna

vid uppnådd pensionsålder kunde komma i åtnjutande av en

mot tidigare anställning svarande full pension, eventuellt genom att befattningshavarna

själva inbetalade de avgifter, som erfordrades för erhållande

av oavkortad pension.

Beträffande omorganisationens genomförande hava utredningsmännen utgått

ifrån, att de för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt avsedda lokalerna

i stora institutionsbyggnaden å Experimentalfältet bliva tillgängliga

omedelbart efter centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet

nedläggande eller från och med den 1 januari 1939, samt att från denna tidpunkt

omändrings- och reparationsarbeten skulle kunna utföras, varefter

från och med den 1 juli 1939 den lantbrukskemiska kontrollanstaltens verksamhet

skulle kunna taga sin början.

Såsom jag förut berört kunna planerade byggnader för de med förläggning

till Ultuna avsedda anstalterna för jordbruksförsök och för husdjursförsök

icke beräknas bliva färdiga till den 1 januari 1939, till följd varav

centralanstaltens nuvarande lokaler i viss utsträckning en tid framåt bliva

behövliga för försöksanstalterna. Jag bar tidigare angivit, att lokaler för anstalten

för husdjursförsök böra beräknas i stora institutionsbyggnaden å Experimentalfältet,

intill dess anstalten kan överflyttas till planerad institutionsbyggnad

vid Ultuna. För försöksanstalterna arbetande kemiskt

analyslaboratorium beräknas under tiden 1 januari—30 juni 1939 komma

att i huvudsak vara inrymt i de lokaler i stora institutionsbyggnaden,

som nu disponeras av centralanstaltens driftlaboratorium. Från och med

den 1 juli 1939 skulle dessa, i nedre våningen och källarvåningen belägna,

lokaler liksom ytterligare erforderlig del av andra våningen kunna ställas

till den lantbrukskemiska kontrollanstaltens disposition, enär försöksverksamhetens

analyslaboratorium då beräknas hava överflyttat sin verksamhet

till lantbrukshögskolans kemiska institution å Ultuna. Då ju försöksanstalterna

alltjämt en tid framåt bliva förlagda till Experimentalfältet, förutsätter

överflyttningen till Ultuna av försöksverksamhetens analyslaboratorium,

att analysprov i stor utsträckning försändas från Experimentalfältet till

Ultuna. Det torde emellertid icke bliva möjligt att helt blottställa försöksanstalterna

i avseende å analyspersonal på platsen. Med hänsyn härtill torde

få beräknas, att under tiden innan försöksanstalternas överflyttning till Ultuna

verkställts, högst två befattningshavare vid försöksverksamhetens analyslaboratorium

bedriva analysarbete i lantbrukskemiska kontrollanstaltens

lokaler för försöksanstalternas räkning. Enligt vad jag inhämtat, anses avsevärda

olägenheter härigenom ej uppstå under den begränsade tid, varom

här är fråga.

Jag förordar, att verksamheten vid statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt tager sin början den 1 juli 1939, då erforderliga

lokaler kunna ställas till anstaltens disposition.

Departements
chefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Utredningsmännens förslag om anställande av föreståndare för anstalten

från och med 1 januari 1939 samt om beräknande i övrigt av vissa avlöningar

och omkostnader för anstalten under tiden 1 januari—30 juni 1939 bygger

på förutsättningen att tillgång till lokaler för anstalten skulle erhållas

redan vid början av år 1939. Då nämnda förutsättning brister samt därtill

kommer, att förutsatta omändrings- och reparationsarbeten måste uppskjutas

i avvaktan på statens förvärvande av lantbruksakademiens andel i stora

institutionsbyggnaden på Experimentalfältet, torde skäl ej föreligga att i nu

berörda hänseende följa utredningsmännens förslag. Åtskilliga åtgärder torde

emellertid böra före anstaltens trädande i funktion vidtagas såsom utseende

av befattningshavare, anskaffning av nödig utrustning, upprättande av stadgar

och andra föreskrifter m. m. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att

närmare förordna örn sättet för nyorganisationens bedrivande. I organisation

skost Hader torde böra för budgetåret 1938/1939 beräknas ett

förslagsanslag av 4,000 kronor.

Då med hänsyn till det nu anförda avlöningar och omkostnader för statens

lantbrukskemiska kontrollanstalt ej torde ifrågakomma under nästkommande

budgetår, bortgå ur statberäkningen å nionde huvudtiteln i årets statsverksproposition

under punkt 103 till nämnda anstalt för avlöningar beräknat förslagsanslag

av 7,100 kronor samt under punkt 104 till samma anstalt för omkostnader

beräknat förslagsanslag av 1,200 kronor.

Beträffande genomförandet av föreslagen omorganisation i avseende

å de lokala stationerna torde jämväl denna böra ske från

och med budgetåret 1939/1940. Ett undantag härifrån torde emellertid böra

göras beträffande stationen i Luleå, som bör träda i verksamhet från och

med den 1 januari 1939, då kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län

beräknas skola nedläggas. För denna station bör under tiden 1 januari—30

juni 1939 gälla samma föreskrifter som för nu befintliga kemiska stationer,

såväl beträffande villkor för statsunderstöds åtnjutande som eljest.

Statsunderstöd till station i Kristianstad bör i överensstämmelse med det

anförda beräknas först från och med budgetåret 1939/1940.

Mot förslaget örn höjning för budgetåret 1938/1939 av nu utgående statsunderstöd

till var och en av de kemiska stationerna i Skara och Jönköping

från 5,875 kronor till 6,000 kronor synes icke något vara att anmärka.

Jag torde få erinra, att, ehuru omorganisationen av det kemiska analysväsendet

eljest är avsedd att träda i tillämpning från och med den 1 juli 1939,

utrustningsanslag för den statliga anstalten och vissa lokala stationer i det

föregående föreslagits skola utgå redan under nästkommande budgetår.

Ehuru staten ej kan anses äga skyldighet att utgiva ersättning till

personal, som i anledning av föreslagen omorganisation ställes utan sysselsättning,

synes, såsom utredningsmännen anfört, billigheten fordra, att staten

bidrager till viss gottgörelse åt sådan personal. I likhet med statskontoret

finner jag emellertid, att utgivande av årlig ersättning bör begränsas till att

avse personal, som vid entledigandet uppnått en levnadsålder av 50 år och

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211

69

då har att tillgodoräkna minst 15 anställningsår. Jag biträder även därutinnan

statskontorets förslag, att till övrig personal må utgå en engångsersättning

motsvarande av utredningsmännen såsom årlig ersättning föreslaget belopp.

Då beviljandet av ifrågasatta ersättningar förestavas av billighetsskäl,

synes vid ersättningsbeloppens bestämmande ej, såsom utredningsmännen

förslagit, hänsyn böra tagas till huruvida av anstalternas huvudmän verkställts

erforderliga inbetalningar till statens pensionsanstalt för befattningshavarnas

rätt att tillgodoräkna tidigare tjänstgöring eller icke. Sålunda böra befattningshavarna

vid den kemiska stationen i Halmstad, för vilka dylika inbetalningar

ej fullgjorts, erhålla ersättningar efter samma grund som befattningshavarna

vid övriga stationer.

Med dessa förändringar har jag icke något att erinra mot de av utredningsmännen

angivna grunderna för ersättningsbeloppens bestämmande.

Den på statsverket enligt förslaget belöpande andelen eller hälften av ersättningen

bör enligt min mening utgå allenast under förutsättning att stationens

huvudman erlägger motsvarande belopp. Detta förbehåll torde böra

gälla även i avseende å engångsersättning.

De kostnader statsverket genom sålunda utgående ersättningar skulle hava

att vidkännas hava frånsett dyrtidstillägg beräknats till i runda tal:

Engångsersättningar .................................. kronor 2,900

Årliga ersättningar .................................... » 11,300.

Av utredningsmännen föreslagna villkor rörande tjänsteanställnings inverkan

på ersättnings utgående kan jag i huvudsak biträda. Utbetalning av statsverkets

andel i ersättning bör dock ej ske genom huvudman, utan genom statskontoret,

som torde hava att övervaka tillämpningen av de föreskrifter rörande

ersättningarnas utgående, som i huvudsaklig överensstämmelse med angivna

grunder lära få utfärdas av Kungl. Majit.

Det av statens pensionsanstalt framförda förslaget att befattningshavare,

vilka komma i åtnjutande av ersättning, böra beredas möjlighet att med avseende

å pension bibehållas vid de rättigheter och skyldigheter, som varit

förbundna nied deras befattningar vid de kemiska stationerna, vill jag biträda

beträffande befattningshavare, som tillerkännas årliga ersättningar.

Även härom torde närmare föreskrifter få utfärdas av Kungl. Majit.

7. Understöd åt kemiska stationer för budgetåret 1938/1939.

Såsom understöd åt kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behov

är i riksstaten för budgetåret 1937/1938 uppfört ett anslag av 43,000

kronor.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1937 förordat,

att i avvaktan på statsmakternas beslut örn den kemiska analysverksamhetens

omorganisation understöd lill kemiska stationer måtte för budgetåret

1938/1939 utgå med oförändrat belopp, 43,000 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departements
chefen.

Enligt vad jag förut anfört torde föreslagen omorganisation av den kemiska

analys- och kontrollverksamheten för jordbrukets behov böra träda i tillämpning

från och med den 1 juli 1939. Med hänsyn härtill böra samtliga nu understödda

kemiska stationer erhålla understöd även under budgetåret 1938/

1939. Härtill kommer, att vid beräknat upphörande från och med den 1 januari

1939 av anslag till kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län

och inrättande från samma tidpunkt av fristående statsunderstödd kemisk

station i Luleå bidrag för denna station bör utgå i avseende å tiden 1/1—30/e

1939.

Anslagen till stationerna i Kalmar, Halmstad, örebro, Västerås, Härnösand

och Visby böra under budgetåret utgå med oförändrade belopp, eller

med tillhopa 31,250 kronor. I överensstämmelse med vad jag förut anfört

torde för var och en av stationerna i Skara och Jönköping böra beräknas bidrag

å 6,000 kronor eller för dessa stationer tillhopa 12,000 kronor, samt för

stationen i Luleå beträffande tiden 1jt—30le 1939 3,000 kronor.

Till understöd åt kemiska stationer för budgetåret 1938/1939 torde alltså

böra i avrundat tal utgå (31,250 + 12,000 + 3,000 —) 46,300 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

1) besluta, att kemisk analys- och kontrollverksamhet för

jordbrukets behov skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående tillstyrkt förslag;

2) godkänna av mig framlagda förslag till grunder för ersättningar

åt personal vid kemiska stationer, vilkas statsunderstöd

indragas, samt för bibehållen pensionsrätt åt sådan

personal;

3) för budgetåret 1938/1939 under nionde huvudtiteln anvisa
a)

till Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt: Organisationskostnader

ett förslagsanslag av 4,000 kronor,

b) till Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt: Utrustning

ett reservationsanslag av 40,000 kronor,

c) till Kemiska stationer m. m.: Understöd åt kemiska stationer

ett anslag av 46,300 kronor;

4) för budgetåret 1938/1939 å kapitalbudgeten under fonden

för låneunderstöd anvisa till Lån för utrustning av lokala kemiska

stationer ett reservationsanslag av 30,000 kronor;

5) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser,

som vid genomförande av framställt organisationsförslag må

befinnas erforderliga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211-

71

Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1938:82 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82 s. 1 i texten