Sök i Ratio Lex

Angående statsförvärv av Gävle—Ockelbo järnväg

1938-03-01 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:215, Angående statsförvärv av Gävle—Ockelbo järnväg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

1

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsförvärv av

Gävle—Ockelbo järnväg; given Stockholms slott den

3 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:

Bland de förbindelser, vilka statens järnvägar övertogo i och med förvärv

jämlikt beslut vid 1933 års riksdag av det s. k. Ostkustbanekomplexet

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 215. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ingick ett av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag den 21 juni 1930 träffat

och till och nied den 31 december 1935 gällande kontrakt med Gävle—

Ockelbo järnvägsaktiebolag angående arrende av detta bolags järnväg. Arrendekontraktet,

som sålunda samtidigt med Uppsala—Gävle järnväg övertogs

av statens järnvägar, har sedermera undan för undan förlängts, sista

gången till och med den 30 juni detta år. Från och med den 1 juli 1936

har emellertid arrendeavgift, vilken tidigare utgjort 32,000 kronor per år,

icke utgått. Sedan bolaget i skrivelser till Kungl. Majit den 22 december 1934

och 4 juni 1937 samt till chefen för kommunikationsdepartementet den 15

februari 1938 hembjudit järnvägen till staten, ha underhandlingar innevarande

år ägt rum mellan järnvägsstyrelsen och representanter för bolaget.

Därvid har avtal, vilket torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet,

träffats rörande järnvägens överlåtande till staten. Avtalet förutsätter Kungl.

Majits samt bolagsstämmans godkännande före den 1 juli detta år.

Innan jag närmare ingår på de villkor, under vilka överlåtelsen enligt

avtalet skall ske, torde jag få lämna en redogörelse för järnvägens tekniska

och ekonomiska förhållanden m. m.

Koncession å normalspårig järnväg mellan Gävle och Ockelbo station

vid norra stambanan beviljades den 17 november 1882 konsul John Rettig

m. fl. Med Kungl. Maj :ts tillstånd överläts koncessionen den 15 december

samma år på Gävle—Ockelbo järnvägsaktiebolag. Järnvägen öppnades

för allmän trafik 1884. Avståndet mellan banans ändstationer är 38 km.

Den bantekniska utrustningen är fullt tillfredsställande för en linje med lokala

trafikuppgifter men, med rälsvikt om 34.5 kg per meter, av väsentligt

lägre standard än på angränsande statsbanelinjer, Uppsala—Gävle och Krylbo—Ånge

(rälsvikt minst 40 kg per meter).

Syftet med järnvägens anläggande var i första rummet att vinna en förkortning

av avståndet järnvägsledes mellan Gävle och Norrland; vinsten

gentemot den äldre vägen över Storvik uppgår för alla stationer fr. o. m.

Ockelbo och norrut till 39 km. Dessutom har banan på sin tid varit av

stor nytta för tillgodogörande av de betydande skogstillgångar, som finnas

inom de trakter densamma genomlöper. Järnvägen har alltifrån sin tillkomst

stått i driftsgemenskap med Uppsala—Gävle järnväg, vars ägare såsom

arrendator svarat för trafikeringen. Gävle—Ockelbo järnvägsaktiebolags

ställning har från början och fram till 1924 varit mycket god. Bolaget

är nämligen sedan omkring 25 år tillbaka praktiskt taget skuldfritt och

har t. o. m. år 1924 kunnat regelbundet lämna — efter järnvägsförhållanden

— stora utdelningar. Sagda årtal betecknar däremot en avgörande vändning,

med inträdande av en snabb och djupgående försämring i inkomstgivningen.

I skrivelse den 2 mars detta år med anledning av förenämnda förhandlingar

och avtal rörande järnvägens överlåtelse till staten lämnar järnvägsstyrelsen

följande sammanställning över inkomster av järnvägsrörelsen å Gävle

—Ockelbo järnväg:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

3

År

Person-

trafik

Gods-

trafik

övriga

inkomster

Summa

Tus

enta

1 k r o

n o r

1924 .........

......... 148

464

12

624

25 .........

......... 146

366

10

522

26 .........

......... 134

365

8

507

27 .........

......... 115

332

2

449

28 .........

......... 101

270

3

374

29 .........

......... 103

260

3

366

30 .........

......... 99

219

4

322

31 .........

......... 92

153

6

251

32 .........

......... 82

115

4

201

33 .........

......... 75

93

4

172

34 .........

......... 84

92

4

180

35 .........

......... 87

113

6

206

36 .........

......... 89

122

5

216

37 .........

......... 91

128

7

226

Järnvägsstyrelsen anför vidare:

Medan alltså år 1924 uppvisade en inkomst av järnvägsrörelsen å 624,000

kronor var motsvarande siffra för år 1933 blott 172,000 kronor. Detta innebar

en minskning med ej mindre än 72 procent. Delina nedgång var endast

till en mindre del att tillskriva det förhållandet, att det allmänna ekonomiska

läget år 1933 var sämre än år 1924, de efter sistnämnda år företagna allmänna

taxesänkningarna eller biltrafikens genombrott. För alla landets järnvägar

tillhopa var nämligen nedgången i inkomster under samma tid ej större

än 22 procent, mot förenämnda 72 procent för Gävle—Ockelbo järnväg.

Bilden blir i huvudsak densamma, om persontrafik- och godstrafikinkomsten

tages var för sig, såsom följande siffror visa.

Nedgång i procent från 1924 till 1933

G.O.J. Samtliga järnvägar

Persontrafik .................... 49 13

Godstrafik .................... 80 34.

Av det anförda framgår, framhåller styrelsen, att förevarande järnvägs

svåra läge till större delen är att tillskriva mera lokalt verkande orsaker.

De viktigaste av dessa torde vara Ostkustbanans tillkomst, med ty åtföljande

trafikavledning, den fr. o. m. år 1931 ikraftträdande nya samtrafiksordningen

samt förändringar i fråga om skogsavverkningarnas inom trafikomr

rådet omfattning samt omläggning av härmed sammanhängande transporter

(till flottning och landsvägsbefordran). I anslutning härtill anför styrelsen:

Det är givetvis icke möjligt att nied säkerhet avgöra, vilken andel var och

en av dessa orsaker har i den konstaterade nedgången. Minsta svårigheterna

erbjuder detta i fråga om den nya samtrafiksordningen, eftersom viss ersättning

erlägges till banan för genom denna förlorad godstrafik. Denna ersättning

beräknas å ett årligt bruttobelopp av 42,000 kronor, och den nya samtrafiksordningen

spelar således en relativt underordnad roll i jämförelse med

övriga faktorer.

Samtidigt som största delen av banans förutvarande trafik gått förlorad,

hade emellertid, anför styrelsen, också utgifterna kunnat starkt nedbringas,

örn det än som vanligt givetvis icke varit möjligt att hålla jämna steg med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

minskningen i inkomster. Utvecklingen härvidlag franninge av följande sammanställning,

avseende förhållandena under åren 1924—1937, i vilken sam
-

manställning utgifterna vore räknade exkl. arrende:

Inkomster

År

a v

T u

1924 .........

......... 624

1925 .........

......... 522

1926 .........

......... 507

1927 .........

......... 449

1928 .........

......... 374

1929 .........

......... 366

1930 .........

......... 322

1931 .........

......... 251

1932 .........

......... 201

1933 .........

......... 172

1934 .........

......... 180

1935 .........

......... 206

1936 .........

......... 216

1937 .........

......... 226

Utgifter

rörelsen

överskott (+ )

eller under- skott (—)

i e n t a 1

kronor

453

+ 171

460

+ 62

418

+ 89

367

+ 82

282

+ 92

266

+ 100

251

+ 71

297

— 46

263

— 62

217

— 45

230

— 50

241

— 35

257

— 41

261

— 35

Enligt en inom järnvägsstyrelsen år 1934 verkställd utredning skulle vid

fortsatt drift under dittillsvarande former och villkor järnvägen Gävle—

Ockelbo för statens järnvägars del kunna förväntas uppvisa följande ekonomiska

data:

Tusental kronor

Inkomster .............................. 180

Utgifter, exkl. arrende.................... 210

Underskott å driften 30

Arrende ........... 32

Summa förlust 62

Järnvägsstyrelsen erinrar härefter, att styrelsen under intryck av dessa

siffror år 1934 fann sig föranlåten att per den 31 december 1935

uppsäga arrendeavtalet och samtidigt förklara sig sakna intresse för

avslutande av nytt sådant kontrakt. Såsom förut nämnts hade emellertid

banan aldrig trafikerats i egen regi, och ägandebolaget saknade

därför såväl materiel som organisation för att självt upptaga bandriften.

Föreliggande siffror visade jämväl, att en sådan anordning, örn densamma

överhuvud kunnat bringas till stånd, icke skulle kunnat ekonomiskt

balanseras. Med hänsyn till detta förhållande vore det också tydligt, att oberoende

av arrendeavgiftens storlek ingen annan järnväg gärna kunde vara

villig att åtaga sig arrendet. Skulle banan i berörda bygders intresse bevaras,

framstode alltså trafikering på det allmännas bekostnad såsom den enda

tänkbara utvägen.

Härefter anför styrelsen:

Avtalsuppsägningen föranledde omedelbart framställningar i syfte att

åstadkomma en sådan ordning, nämligen dels förut nämnda skrivelse från

bolagets styrelse den 22 december 1934, kompletterad av en den 9 januari

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

5

1935 dagtecknad inlaga från handelskammaren i Gävle, dels två likalydande

motioner till 1935 års riksdag (I: 136 och 11:257).

Bolagets skrivelse utmynnade i ett anbud örn försäljning till staten av järnvägen

med därtill hörande anläggningar för ett pris av 463,000 kronor, motsvarande

det beräknade realisationsvärdet, och med tillträde vid tidpunkten

för arrendekontraktets upphörande. För den eventualitet, att sådan försäljning

icke skulle komma till stånd, hemställde bolaget i andra hand örn

rätt att fr. o. m. samma tidpunkt nedlägga järnvägen. 1 motiveringen framhölls

bl. a. »att Ockelbobanan i statens järnvägars ägo,skulle utgöra icke blott

en viktig förbindelseled mellan tvenne parallella statsbanor än även en trafikled

av största betydelse för trafiken mellan Stockholm och Östra Svealand

över huvud å ena samt Norrland å den andra sidan».

Förenämnda riksdagsmotioner överensstämde såväl i fråga om huvudyrkande

som beträffande motiveringen med bolagets framställning. Motionärerna

ansågo emellertid ett nedläggande av banan uteslutet och hemställde

supplementärt, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder

till förebyggande av trafikens och järnvägens nedläggande efter 1 januari

1936, till dess Kungl. Majit och riksdagen blivit i tillfälle att pröva

frågan i dess helhet.

Sedan utlåtande i ärendet den 26 februari 1935 avgivits av järnvägsstyrelsen,

som därvid avstyrkte varje åtgärd syftande till statsförvärv av banan,

bemyndigade riksdagen (skrivelse nr 102 år 1935) Kungl. Majit att, i avvaktan

på den slutliga prövningen av frågan örn en statsinlösen av järnvägen

Gävle—Ockelbo eller ock banans eventuella nedläggning, vidtaga åtgärder för

upprätthållande tillsvidare av trafiken å nämnda järnväg.

I utlåtande den 16 maj 1935 anslöt sig länsstyrelsen i Gävleborgs lån till i

förenämnda riksdagsmotion anförda synpunkter och ansåg driftens nedläggande

vid järnvägen vara otänkbart. Länsstyrelsen ansåg angeläget, att

utredningen och därav föranledda åtgärder skulle fullföljas i positivt syfte

att göra det bästa möjliga av Ockelbobanans fortsatta drift genom statens

järnvägars försorg.

I förnyat utlåtande den 27 juni 1935 förordade järnvägsstyrelsen, att ärendet

skulle i första hand överlämnas till länsstyrelsen, som borde med Gävle

stad samt övriga närmast berörda samhällen förhandla angående en eventuell

aktion, syftande mot banans bevarande såsom ett av trafikområdets

kommuner ägt allmän-företag. Örn kommunerna förvärvade järnvägsbolagets

egendom, vore järnvägsstyrelsen villig att svara för trafikeringen och

underhållet mot ersättning beräknad att motsvara blott de direkta merkostnaderna

eller kanske till och med på egen risk beträffande balansen mellan

trafikinkomsterna och driftsutgifterna; något arrendebelopp dock icke i

dessa senare inräknat.

Över järnvägsstyrelsens förnyade yttrande avgav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utlåtande den 5 juli 1935. Styrelsen framhöll därvid, bland

annat:

Även om statsinlösen av järnvägen i många avseenden syntes ändamålsenlig

torde det var erforderligt att, nied hänsyn till de av vederbörande kommuner

gjorda uttalandena, förebringa ytterligare utredning av frågan. 1 avvaktan

härpå borde järnvägens drift upprätthållas, vilket endast kunde ske

genom statens järnvägars försorg. Intet hinder syntes möta att detta skedde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

som hittills genom avtal med bolaget. Avtal syntes böra träffas för så lång

tid att såväl erfarenhet om banans värde i olika avseenden kunde förvärvas

som ock tid för utredningar och överläggningar mellan skilda intressenter

vinnas.

Chefen för generalstaben tillstyrkte i utlåtande den 26 juli samma år överenskommelsen

i huvudsak efter den av järnvägsstyrelsen föreslagna linjen.

Ärendet remitterades därefter den 11 september 1935 till länsstyrelsen i

Gävleborgs län. Länsstyrelsen sökte dels åstadkomma överflyttning till kommunerna

av tidigare i enskild ägo varande aktier, dels få till stånd ett nytt

trafikeringsavtal. I länsstyrelsens utlåtande den 17 december 1936 meddelades,

att sådan överflyttning av mycket betydande omfattning kommit till

stånd, och till detsamma fanns bilagt ett ■—■ länsstyrelsens och järnvägsstyrelsens

gemensamma — avtalsförslag. Beträffande innehållet häri torde vara

nog framhålla, att avtalets ikraftträdande icke skulle medföra någon väsentlig

ändring i sak gentemot nuvarande förhållanden, samt att giltighetstiden var

tänkt till 10 år. Sedermera överenskoms preliminärt örn en förkortning till

5 år. Förslaget har hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Emellertid hade, framhåller järnvägsstyrelsen, inom de aktieägande kommunerna

aldrig rått någon tillfredsställelse med den åsyftade anordningen och

från dessas sida hade därför inga åtgärder försports syftande att stödja det

av länsstyrelsen framlagda förslaget till trafikeringsavtal. Däremot hade ansträngningarna

inriktats på att söka finna någon annan utväg. Ett tillfälle

härtill ansågs yppa sig, då järnvägsstyrelsen, med fullföljande av ett äldre

initiativ, i framställning den 3 april 1937 hemställt om sådan ändring i gällande

bestämmelser rörande förvaltningen av statens järnvägars pensionsfond,

att från fonden härrörande, av statens järnvägar såsom kassaförlag

disponerade medel kunde få användas för förvärv av aktier i järnvägsaktiebolag.

Av nämnda kommuner utsedda järnvägskommitterade ansågo, att

vid ett eventuellt bifall till denna järnvägsstyrelsens framställning, aktier i

Gävle—Ockelbo järnvägsaktiebolag borde i första hand ifrågakomma till förvärv,

och avläto den 4 juni 1937 en skrivelse med syfte att förbereda en sådan

affärstransaktion.

I skrivelsen framhålles bland annat, att ett sådant förvärv ur flera synpunkter

vore ett allmänt intresse. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, chefen

för generalstaben och näringslivets representanter hade framhållit banans

betydelse. Att dess bibehållande ej blott vore ett lokalt utan ett riksintresse

syntes ligga i öppen dag. Statens järnvägars trafikering av en av

kommunerna ägd järnväg syntes under sådana förhållanden utgöra en halvmesyr,

och kommunerna komme genom densamma in på för dem i viss mån

främmande verksamhetsområde. Därest statens järnvägar, som redan ä?de

en större aktiepost i bolaget, förvärvade övriga aktier, vunnes en lämplig

övergångsform för järnvägens slutliga införlivande med statsbanenätet.

Kommunerna liksom också landstinget hemställde, att Kungl. Maj:t skulle

bemyndiga järnvägsstyrelsen att till ett pris, som efter förhandlingar kunde

överenskommas och godkännas av Kungl. Maj:t, förvärva aktierna i Gävle—

Ockelbo järnväg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

7

Skrivelsen föranledde ny remiss av det förevarande ärendet till järnvägsstyrelsen,

som dock fann den senast föreslagna vägen oframkomlig; sökandenas

argumentering vilade nämligen på en rad av förutsättningar, vilka enligt

järnvägsstyrelsens mening till nära nog ingen del vore uppfyllda.

I järnvägsstyrelsens den 6 november 1937 avgivna utlåtande framhölls

bl. a. att styrelsen aldrig haft en tanke på att placera fondmedel i sådana

aktier som de förevarande. Eftersom det gällde medel, för vilka statens

järnvägar hade en direkt ränteutgift, vore en begränsning till från statens

järnvägars affärssynpunkt direkt eller indirekt gynnsamma dispositioner

självfallen. För att omgången med aktieköp skulle hava någon mening, måste

det vidare vara ådagalagt eller åtminstone framstå som sannolikt, att banegendomen

i dess helhet icke stöde att förvärva för en köpeskilling, liggande

i nivå med det begärda aktiepriset.

Att den förstnämnda förutsättningen här skulle vara uppfylld, d. v. s. att

Gävle—Ockelbo järnväg skulle i statens hand hava ett affärsvärde, torde

ingen på allvar kunna ifrågasätta. Att ej heller det senare villkoret vore fyllt,

framginge tydligast av den fortsatta utvecklingen.

Beträffande underskottsbanor sådana som Gävle—Ockelbo järnväg, påpekade

järnvägsstyrelsen, att frågeställningen där bleve en helt annan än i de

fall, som avsåges i styrelsens framställning av den 3 april 1937. Så snart

det gällt förvärv av en underskottsbana hade järnvägsstyrelsen vid sitt tillstyrkande

städse fäst villkoret, att anläggningskapitalet skulle avskrivas —- åtminstone från förräntningssynpunkt. (Efter beslut av 1937 års riksdag om

ändrad uppställning av riksstaten m. m. komme för övrigt denna avskrivning

eller rättare bortskrivning av kapitalet att också bli bokföringsmässig.) En

sådan åtgärd förutsatte, att aktieägarna utan ersättning avstode från sin -—- avkastningslösa och ej sällan förlustbringande — egendom.

Genom en den 15 februari 1938 dagtecknad skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet,

fortsätter järnvägsstyrelsen, hade kommunerna

gjort ännu en framställning rörande försäljning av aktierna i bolaget. Emellertid

hade anspråken på ersättning reducerats så mycket, att det icke vore

nödvändigt avvakta statsmakternas beslut i ärendet rörande placering av

fondmedel.

I anledning av remissen hava emellertid överläggningar ägt rum mellan

järnvägsstyrelsen och representanter för bolaget. Rörande dessa anför järnvägsstyrelsen

:

Vid förhandlingarna har framkommit, att nian från kommunernas sida

icke lade någon vikt vid bibehållandet av nämnda för järnvägsstyrelsen i ett

fall som detta oacceptabla form; utan vad man önskade vore blott att staten

trädde i kommunernas ställe såsom ägare av banan. Även i övrigt visade sig

de tidigare högst avsevärda skiljaktigheterna mellan parterna i uppfattning

örn sakläget lia blivit reducerade så mycket, att en sammanjämkning befanns

möjlig. Såsom resultat av överläggningarna har framgått det villkorliga avtal

örn statsförvärv av banan, vilket styrelsen underställer Kungl. Maj:ts

prövning. Avtalet står formellt på samma linje som bolagets ursprungliga

framställning av den ‘22 december 1934, d. v. s. avser ett direkt förvärv

av järnvägen med allt vad därtill hör. Mot denna formella likhet står emellertid

en högst betydlig skillnad i innehåll. Vad beträffar eftergifter från

bolagets sida, är främst att märka den krävda köpeskillingens reduktion

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

från 463,000 till 50,000 kronor. Härmed har banans ägare helt uppgivit

anspråket att få vid överlåtelsen tillgodoräkna sig det s. k. realisationsvärdet,

ett anspråk, vars skälighet från många håll med styrka förfäktats men som

järnvägsstyrelsen alls icke kan finna grundat, då det gäller egendom besvärad

av särskilda förpliktelser. Den radikala nedskärningen av säljarnas anspråk

medför vidare att särskilda medel icke behöva anvisas för järnvägens förvärvande.

Såsom i det följande skall närmare utvecklas, ha nämligen de inkomster,

som statens järnvägar komma att erhålla vid egendomens övertagande

och bolagets likvidation, beräknats bliva av ungefär samma storlek

som nämnda köpeskilling. En konsekvens härav är att anläggningskapitalet

kan helt avskrivas; ovan angivna ofrånkomliga villkor för statsförvärv av

underskottsbanor är alltså uppfyllt.

Bemärkas bör vidare, att banan överlämnas utan villkor; statsmakterna få

alltså full frihet att bestämma om framtida utrustning och trafikuppgifter.

Vad angår ändringen i järnvägsstyrelsens inställning, är det primära, framhåller

styrelsen, att styrelsen funnit sig nödsakad uppgiva tanken på banans

nedläggning i en relativt nära framtid. I anslutning härtill anför järnvägsstyrelsen:
-

Visserligen är linjens karaktär av underskottsbana orubbad och omfattningen

av de transportprestationer, vilkas utförande är beroende på banans fortbestånd,

alltfort skäligen ringa, låt vara att ställningen för närvarande, med

högtrafikåret 1937 i förgrunden, förefaller något mindre mörk än för tre år

sedan. Följande uppgifter avseende tiden under järnvägsstyrelsens förvaltning

belysa detta.

1934 1935 1936 1937

T usental kronor

Inkomster av järnvåg srörelsen.

Persontrafiken.............. 84

Godstrafiken................ 92

Övriga inkomster........... 4

Summa 180

Utgifter för järnväg srörelsen

Driftkostnader............... 230

Underskott.................. 50

87

89

91

113

122

128

6

5

7

206

216

226

241

257

261

35

41

35

Järnvägsstyrelsen vidhåller alltså sitt tidigare uttalande, att vare sig huvudvikten

lägges vid de affärsintressen, vilka styrelsen som förvaltare av

statens järnvägar har att bevaka, eller frågan skärskådas från allmän transporthushållningssynpunkt,

så framstår ett nedläggande av banan Gävle—

Ockelbo såsom den rationella lösningen.

Häremot står emellertid en rad uttalanden med motsatt syfte, synbarligen

till väsentlig del bestämda av motiv liggande på ett annat plan än det ekonomiska.

Sålunda synes trafikområdets befolkning tillmäta banans fortbestånd

ett betydande värde, väl främst därför att banan utgör en alltid tillhands

varande samfärdsmöjlighet; för fyllande av det aktuella behovet särskilt

av godstransporter användas ju gärna andra medel. Denna uppskattning

har emellertid tagit sig uttryck icke blott i ord utan också i villighet till

ekonomiska insatser från kommunernas sida, av för vissa kommuner relativt

betydande mått.

Vidare har den militära sakkunskapen, representerad av generalstaben i

förenämnda utlåtande den 26 juli 1935, förklarat banan vara av väsentlig betydelse

för landets försvar, särskilt med hänsyn till riskerna för angrepp

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

9

från luften. Med beaktande jämväl av länsstyrelsens alla ansträngningar

för banans bevarande samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalanden i

samma syfte har järnvägstyrelsen kommit till uppfattningen, att tanken på

banans nedläggning i en nära framtid måste uppgivas och följaktligen förlusterna

å banan betraktas såsom en tills vidare ofrånkomlig uppoffring för

det allmänna.

Vad beträffar fördelningen av förlusterna mellan staten och kommunerna

framhåller järnvägsstyrelsen, att den förut berörda av styrelsen i skrivelse

den 27 juni 1935 framlagda planen syftade mot en sådan ordning, att staten

på egen risk skulle svara för trafikeringen, inklusive det löpande underhållet

även av fasta anläggningar, medan kommunerna skulle bekosta framtida

förnyelse av dessa, en linje som också vore följd i det av länsstyrelsen med

skrivelse den 17 december 1936 framlagda avtalsförslaget. I anslutning härtill

anför styrelsen vidare:

Frågan om fasthållande vid denna ordning måste emellertid självfallet

betraktas i sitt järnvägspolitiska sammanhang. Vid bibehållande av det för

vårt land säregna blandade järnvägssystemet, med följd att omsorgen örn de

icke räntabla järnvägslinjerna i södra och mellersta Sverige till mycket stor

del blir en kommunal angelägenhet, torde nämnda anspråk på här förevarande

kommuner framstå som mycket blygsamma. Helt annat blir dock läget

efter ett eventuellt allmänt förstatligande av landets normalspåriga järnvägsnät;

det kan vid sådant fall icke komma i fråga låta Gävle—Ockelbo

järnväg stå i en särställning. Även om järnvägsnätets konsolidering skulle

sökas i formen av regionala gruppfusioner synes resultatet bli nära nog

detsamma, det torde även i ett sådant system icke bli plats för några så

små enheter som Gävle—Ockelbo järnväg. Här berörda stora fråga befinner

sig för närvarande under utredning genom särskilda sakkunniga, och

styrelsen vill icke inlåta sig på någon prognos beträffande resultatet. Framhållas

må däremot, att redan den utvidgning av statsbanenätet, som ägt rum

efter år 1935, kommit den för Gävle—Ockelbo järnväg planerade anordningen

att nu framstå som mindre rationell än vid tidpunkten för planens framläggande.

I betraktande av denna omständighet och med hänsyn tagen jämväl till

de utsikter, som öppnats genom på allra senaste tiden villkorligt avtalat förvärv

av järnvägsaktier, har järnvägsstyrelsen funnit sig böra tillmötesgå bolagets

begäran örn kommunernas frikallande från framtida medverkan i

banans förvaltning.

På anförda grunder säger sig järnvägsstyrelsen intet lia att erinra mot

att den i riksdagens skrivelse nr 102/1935 omförmälda slutliga prövningen

av frågan örn förevarande järnvägs fortbestånd upptages redan nu. Så vitt

styrelsen kunnat finna vore nämligen intet att vinna på ett uppskov under

några år, eftersom erfarenheter redan föreligga från såväl låg- som högkonjunktur

och utlåtanden avgivits av samtliga myndigheter, som kunna

komma i fråga. Styrelsen tillstyrkte därför bifall till det överlämnade avtalsförslaget.

Som redan nämnts, krävdes ingen anvisning av medel å riksstaten

eller tillstånd att placera fondmedel. Vad som erfordrades vore blott

ett bemyndigande åt järnvägsstyrelsen att fullgöra aktielikviden samt balansera

utgiften 50,000 kronor, å ett särskilt konto i statens järnvägars räkenskaper.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Järnvägsbolagets balansräkning för år 1936, den senaste tillgängliga, har

enligt styrelsen följande utseende (beloppen i tusental kronor):

Tillgångar:

Järnvägsanläggningen: Tusental

kronor

Bana och byggnader ........................................ 1,862

Rullande materiel (och inventarier) .......................... 108

Kassa och bankräkning ........................................ 252

2,222

Skulder:

Aktiekapital .................................................. 1,019

Reservfond .................................................. 102

övriga egna fonder............................................ 190

Svävande skulder.............................................. 1

Förnyelsefond ................................................ 738

överskott .................................................... 172

2,222

Såsom av kontraktet framginge, anför styrelsen vidare, skulle vid köpet

erhållas dels fast egendom, dels en motorvagn, vartill komme ett i balansräkningen

ej upptaget mindre förråd av spårmaterialier. I den fasta egendomen

med bokföringsvärde 1,862,000 kronor inginge markområden utanför

den egentliga bananläggningen, värderade till 102,000 kronor. Materialförlaget

vore värderat till 8,000 kronor.

För bolagets del hade ställningen efter överlämnandet beräknats bliva

ungefärligen följande.

Köpeskillingen 50,000 kronor kvittades mot statens järnvägars fordran

för ändring å Ockelbo station c:a 28,000 kronor, och bolaget erhölle alltså

kontant 22,000 kronor att läggas till förefintlig bankbehållning, numera

256,000 kronor. Ställningen bleve då:

Tillgångar Kronor

Kontant och i bank ........................................ 278,000

Skulder

Outtagen vinst ............................................ 1,000

Återstående utgifter utöver ränteinkomster .................... 16,000

Behållning

(att efter likvidationens slut fördela å aktieägarna) .............. 261,000

Av behållningen, anför styrelsen, skulle enligt § 3 enskilda aktieägare (977

aktier) tilldelas 29,300 kronor, medan återstoden, c:a 232,000 kronor, skulle

skiftas på övriga 9,209 st. aktier innehavda av landsting och kommuner

samt statens järnvägar. Statens järnvägars andel för 1,469 aktier skulle bliva

c:a 37,000 kronor. Utgifterna förefölle att vara beräknade med fullt tillräck
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

11

lig säkerhetsmarginal och sistnämnda belopp torde alltså kunna betraktas

som minimum. Härefter anför styrelsen:

Då S. J:s aktieinnehav i Gävle—Ockelbo järnvägsaktiebolag är bokfört utan

värde kan denna utdelning helt gottskrivas förenämnda inköpskonto, vars

saldo därmed minskas till 13,000 kronor. I den mån detta belopp icke

täckes med medel erhållna för ovannämnda till 8,000 kronor värderade förråd

av Täler och växlar synes utjämning lämpligen kunna ske över statens

järnvägars fond för markförvärv. Enligt uppgift bör nämligen en betydande

del av de utanför bananläggningen fallande markområdena kunna

försäljas såsom obehövliga för järnvägsändamål. Med angivna förfaringssätt

ernås möjlighet att omedelbart avskriva hela förestående anläggningskostnad

1,970,000 kronor. I betraktande av denna omständighet har järnvägsstyrelsen

funnit de i avtalet innehållna villkoren från statens järnvägars

synpunkt godtagbara.

Några personalspörsmål uppkomme icke, fortsätter styrelsen, i samband

med detta förvärv, enär trafikeringen redan ombesörjdes av personal i statens

järnvägars tjänst. Hos bolaget anställd vore blott en bokförare, som jämväl

hade annat arbete och icke ifrågasatts till övertagande.

I och för avtalet hade däremot varit nödvändigt att reda upp viss detalj beträffande

banans anslutning till de Gävle—Dala järnvägsaktiebolag tillhöriga

bangårdarna i Gävle. Mellan detta bolag och säljaren hade den

8 nov. 1903/12 jan. 1904 träffats ett avtal örn sådan anslutning. Däri stipulerade

anläggningar hade emellertid icke kommit helt till utförande och

överenskommen likvid hade icke utgått. Genom skrivelse från Gävle—Dala

järnvägsaktiebolag, vilken bilagts järnvägsstyrelsens framställning, hade denna

sedan länge svävande fråga fått en för såväl statens järnvägar som Gävle

—Ockelbo järnvägsaktiebolag tillfredsställande lösning.

Vad beträffar järnvägens förhållanden efter statsförvärvet, fortsätter styrelsen,

innehölle avtalet intet, och statsmakterna hade alltså fritt val mellan

de båda alternativa möjligheterna i förvaltning tills vidare enligt Kungl.

Maj:ts brev den 28 november 1924 med bestämmelser för av staten övertagna

enskilda järnvägars förvaltning eller banans inlemmande så snart ske kunde

i statsbanenätet. Styrelsen fortsätter:

Trots att, som nyss nämnts, personalen redan är i S. J.:s tjänst och alternativvalet

alltså endast gäller taxan blir skillnaden i järnvägsekonomisk

effekt — relativt här förevarande affärsuppgörelses direkta omslutning —

mycket betydlig. Vid banans trafikering enligt bestämmelserna i sagda

Kungl. Maj:ts brev skulle enligt uppgift i förenämnda utlåtande den 26

febr. 1935 affärsresultatet bli cn förlust av 50,000 kronor, utgifterna räknade

enligt merkostnadslinjen, men inkl. avsättning till förnyelsefond. Senaste

årens erfarenheter giva vid handen att under goda år förlusten blir något

men ej mycket mindre än här angives. Anförda belopp må emellertid bibehållas

i det följande resonemanget. Rörelsen å S. J:s övriga nät ändras

vid detta alternativ icke.

Vid bandelens fullständiga inlemmande i statsbanenätet bli konsekvenserna

däremot vittgående. Främst är att nämna, att i en mängd stationsförbindelser

transportvägen för gods åtminstone teoretiskt omlägges till att föra över

Gävle—Ockelbo mot för närvarande över Söderhamn—Kilafors (''Iler över

Krylbo. Avståndsminskningen blir i det förra fallet 36, i det senare 39 km.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Departe
ments
chefen.

Praktiskt behöver visserligen någon omläggning av transportvägarna ej ske,

eftersom samtliga vägar bli statens järnvägars egna, och järnvägsstyrelsen

kan vara oförhindrad att föra transporterna på väg, som är trafiktekniskt

sett lämpligast. Däremot är en taxering över den kortaste vägen ofrånkomlig.

Härtill äro att lägga verkningarna i fråga om G. O. J:s egen trafik av de

lokala avgifternas nedsättning till statens järnvägars nivå samt bortfallande

av zongränser (för persontrafiken) och övergångsavgifter (för godstrafiken)

i Gävle och Ockelbo. Alla dessa ändringar, inklusive viss eventuell avgiftsnedsättning

för resandetrafik över Krylbo, ha år 1935 beräknats representera

en kalkylatorisk inkomstminskning av tillhopa 180,000 kronor.

En så betydande avgiftssänkning kommer dock att ej oväsentligt stimulera

trafiken, varjämte bör beaktas viss, för statens järnvägar fördelaktig omläggning

av samtrafiksvägarna. Kvarstående nettoförlust har med hänsyn härtill

ansetts kunna beräknas till endast 90,000 kronor, vilket belopp alltså i

förevarande alternativ blir att addera till förutnämnda, det första alternativet

tillhörande 50,000 kronor, varför man kommer till en förlustsumma av

140,000 kronor årligen. Vid nuvarande högtrafik blir skillnaden mellan alternativen

med säkerhet ej så litet större; sannolikt mer än 100,000 kronor.

Beträffande denna uppoffring för statens järnvägar kan emellertid erinras,

att densamma motsvaras av en än större vinst för trafikanterna. Vad det

gäller är ju i själva verket en taxesänkning, företagen för att åstadkomma

likformighet gentemot äldre delar av statsbanenätet. Järnvägsstyrelsen är

också beredd på, att vad som skett vid tidigare statsförvärv kan komma att

åberopas såsom prejudicerande, och vill heller icke ifrågasätta att förevarande

linje skall i all framtid hållas utanför taxegemenskapen.

I betraktande av alla dessa omständigheter, fortsätter styrelsen, hade styrelsen

funnit lämpligast att utan formellt förord för det ena eller andra alternativet

till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida — bedömt i

ett större sammanhang — övervägande vikt i detta fall borde tillmätas statens

järnvägars affärsintresse av obeskuren inkomstgivning, vilket tydligen jämväl

vore ett statsfinansiellt intresse, eller de förut berörda eller övriga skäl, som

talade för den nyförvärvade linjens omedelbara inlemmande i den statliga

taxegemenskapen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen

att Kungl. Majit måtte dels godkänna det överlämnade avtalet om statsförvärv

av Gävle—Ockelbo järnväg, dels bemyndiga järnvägsstyrelsen att verkställa

avtalad aktielikvid samt bereda sig täckning för utgiften på sätt i det

föregående angivits, dels slutligen förordna, huruvida den förvärvade bandelen

skall omedelbart införlivas i statens järnvägar eller tills vidare förvaltas

enligt förenämnda Kungl. Maj :ts brev den 28 november 1924.

Gävle—Ockelbo järnväg koncessionerades år 1882 och öppnades för trafik

två år senare. Enär banan saknat egen rullande materiel, har den alltsedan

sin tillkomst trafikerats av annan järnväg, nämligen av Uppsala—

Gävle järnvägsaktiebolag till 1933 och därefter av statens järnvägar.

Frågan om driftens upprätthållande vid Gävle—Ockelbo järnväg och de

former, varunder detta eventuellt skulle ske, har, såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, varit aktuell, alltsedan järnvägsstyrelsen år 1934 uppsade

det mellan nämnda järnvägsbolag och Uppsala—Gävle järnvägsaktie
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

13

bolag år 1930 träffade avtalet om järnvägens trafikering. Då Gävle—Ockelbo

järnvägsaktiebolag saknade egen rullande materiel, var förutsättningen

för driftens upprätthållande att annan järnväg, antingen statens eller enskild,

skulle liksom förut ombesörja trafikeringen av järnvägen. Enda alternativet

härtill var driftens nedläggande. I järnvägsbolagets skrivelse till

Kungl. Majit den 22 december 1934, vari järnvägen hembjöds till staten,

hemställdes i enlighet härmed alternativt om rätt att från 1936 års ingång

nedlägga driften å järnvägen.

Från de kommuner, som beröras av järnvägen, liksom också från landsting

och länsstyrelse samt från näringslivets representanter i orten har emellertid

visats ett starkt intresse för driftens upprätthållande. Detta intresse

har, såsom järnvägsstyrelsen framhåller, tagit sig uttryck icke blott i ord

utan även i ekonomiska insatser av för vissa kommuner relativt betydande

mått. Erinras bör att även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och chefen

för generalstaben funnit driftens upprätthållande å järnvägen vara av viss

betydelse.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes mig driftens nedläggande

vid järnvägen örn möjligt böra undvikas. Liksom en järnvägs tillkomst

allmänt anses befrämja näringslivets utveckling, synes mig klart, att driftens

nedläggande vid en sedan flera årtionden trafikerad järnväg måste för ortens

näringsliv framkalla allvarliga olägenheter. Riksdagens beslut år 1935

att bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga anordningar för järnvägens fortsatta

trafikering i avvaktan på slutlig prövning av ärendet, torde också lia föranletts

närmast därav, att åtminstone ett alltför brådstörtat nedläggande av

järnvägen kunde befaras medföra betydande svårigheter för de berörda orternas

befolkning. Den närmare prövning av ärendet, som riksdagen förutsatte

skulle företagas, synes mig icke ha stärkt motiven för järnvägens nedläggande.

Järnvägens driftresultat har under inflytande av konjunkturuppsvinget

något förbättrats. Vid tiden för riksdagens behandling av frågan år 1935

förutsattes ännu att staten, därest den skulle övertaga järnvägen, härför skulle

erlägga en icke obetydlig köpesumma, 463,000 kronor, vilket ansågs vara järnvägens

realisationsvärde. Enligt det nu träffade avtalet överlämnas järnvägen

till staten praktiskt taget utan ersättning till bolaget eller de aktieägande

kommunerna. Köpeskillingen är i avtalsförslaget fastställd till 50,000

kronor. Enär statens järnvägar redan äga 1,469 aktier i bolaget, på vilka

av bolagets kontanta tillgångar skulle vid likvidationen falla en andel av

37,000 kronor, sjunker sålunda köpesumman i verkligheten till 13,000 kronor.

I köpet ingå ett materialförråd värderat till 8,000 kronor samt markområden

utanför den egentliga bananläggningen värderade till 102,000

kronor. Statens järnvägar förutsättas sålunda kunna täcka sina utgifter

genom partiell realisation av här ifrågavarande värden. Under dessa förhållanden

har även järnvägsstyrelsen funnit sig kunna tillstyrka järnvägens

övertagande av staten.

Rörande formerna för järnvägsdriftens upprätthållande har järnvägsstyrelsen

icke framställt något formellt förslag i frågan, huruvida den för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

värvade bandelen skall omedelbart införlivas med statens järnvägar eller

tillsvidare förvaltas i enlighet med bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den

28 november 1924. Styrelsen vill emellertid icke med hänsyn till vad som

skett vid tidigare statsförvärv ifrågasätta, att förevarande linje skall i all

framtid hållas utanför taxegemenskapen. I betraktande av föreliggande omständigheter

synes mig det förstnämnda alternativet vara att föredraga. Förutom

de skäl, som i tidigare liknande fall föranlett, att av staten övertagen

enskild järnväg helt införlivats med statsbanenätet, tillkommer vid detta tillfälle

ännu ett. I och med statens övertagande av Gävle—Ockelbo järnväg

komma fyra statsbanelinjer att sammanlöpa i Gävle. Att sätta en av dessa i

undantagsställning synes mig icke lämpligt, varför jag förordar, att järnvägen

omedelbart införlivas i statsbanenätet.

I övrigt vill jag med hänsyn till vad i ärendet förekommit tillstyrka bifall

till järnvägsstyrelsens nu förevarande framställning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Gävle—Ockelbo järnväg må av staten förvärvas i enlighet

med av mig här förut förordade grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

15

Bilaga.

Avtal.

Mellan Kungl, järnvägsstyrelsen för svenska staten, nedan kallad styrelsen,

å ena sidan, samt Gefle—Ockelbo jämvägsaktiebolag, nedan kallat bolaget,

å andra sidan, är följande avtal träffat angående överlåtelse av den

bolaget tillhörig järnvägen mellan Gävle och Ockelbo m. m.

Avtalet är ingånget för styrelsens del under förbehåll av Kungl. Maj:ts

godkännande och för bolagets del under förbehåll av bolagsstämmans godkännande.

§ 1.

Mom. 1. Bolaget överlåter med full äganderätt till styrelsen den bolaget

tillhöriga järnvägsfastigheten Gefle—Ockelbo jämte allt vad till densamma

hör.

Mom. 2. Bolaget överlåter jämväl till styrelsen med full äganderätt övriga

bolaget tillhöriga fastigheter och markområden, vilka icke räknas tillhöra

järnvägsfastigheten.

Mom. 3. I överlåtelsen ingår den bolaget tillhöriga motorvagnen ävensom

alla bolaget tillhöriga materialer, som höra till järnvägsdriften eller de

överlåtna fastigheterna och markområdena.

§ 2.

Såsom ersättning för vad som enligt § 1 överlåtes erlägger styrelsen en

köpeskilling av femtiotusen (50,000) kronor, vilken utbetalas till bolaget, så

snart detta avtal blivit definitivt godkänt och bolaget genom gravationsbevis

styrkt, att järnvägsfastigheten och övriga överlåtna fastigheterna äro fria

från inteckningar samt bolaget överlämnat för lagfart erforderliga handlingar.

Innan köpeskillingen utbetalas, skall köpeavtal på sedvanliga villkor

upprättas angående de fastigheter och markområden, som omförmälas i

§ 1, mom. 2.

§ 3.

Såsom innehavare av aktier i bolaget förklarar sig styrelsen villig medverka

till att enskilda aktieägare med ett sammanlagt innehav av högst 977 aktier

må vid upplösning av bolaget tillskiftas 30 kronor för varje aktie, även

örn härigenom viss minskning måste äga rum å det belopp, som tillskiftas

övriga aktieägare för var och en av deras aktier.

§ 4.

I och med att tillträde ägt rum, upphöra alla tidigare mellan styrelsen och

bolaget förefintliga avtal att gälla för tiden därefter, varvid det dock åligger

vardera kontrahenten att utgiva de belopp, som förfallit till betalning eller

belöpa på tiden till tillträdesdagen.

Styrelsen ikläder sig icke genom detta avtal några förpliktelser beträffande

överenskommelser, som bolaget ingått med undantag dock för gällande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

''Kungl. Majlis proposition nr 215.

arrende och hyresavtal beträffande de enligt § 1 mom. 2, överlåtna fastigheterna

och markområdena.

I fråga om Gefle—Ockelbo järnvägs införande till Gävle norra station förutsättes,

att Gefle—Ockelbo järnväg vid överlämnandet av järnvägen i statens

järnvägars hand äger rättighet att för all framtid införa sin trafik till

denna station utan att särskild anslutningsavgift därför av järnvägens ägare

kräves. Statens järnvägar skola sålunda’ icke behöva erlägga andra avgifter

för Gefle—Ockelbo järnvägs nyttjande av denna bangård än som normalt

faller på statens järnvägars sammanlagda trafik i form av förvaltnings-, underhålls-

och växlingsbidrag samt bidrag till förändringar och nyanläggningar.

Statens järnvägar skola därjämte tillförsäkras rättighet att om så

skulle erfordras ansluta Gävle—Ockelbo järnvägs linje via statens järnvägars

spår vid Sätra skiljeplats till Gävle norra station.

§ 5.

Därest icke detta avtal blivit å ömse sidor definitivt godkänt före den 1 juli

1938, är detsamma förfallet.

Stockholm den 1 mars 1938. Gävle den 1 mars 1938.

G. Dahlbeck. Gefle—Ockelbo järnvägsaktiebolag.

Erik Malmkvist. J. W. Lind. Emil Linde.

Lars Lundeberg.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

381154

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Gävle—Ockelbo järnvåg. a1 i texten
  2. SU 1938:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående statsförvärv av Gävle—Ockelbo järnväg. a1 i texten