Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en statens polisskola m. m

1938-03-03 · 57 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 55 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:219, Angående inrättande av en statens polisskola m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av

en statens polisskola m. m.; given Stockholms slott den

3 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund,

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkten 182, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande

av särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m. för

budgetåret 1938/1939 beräkna ett förslagsanslag av 500,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Till en början vill jag därvid sysselsätta mig nied frågan örn

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 219. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.is proposition nr 219.

Inrättande av en statens polisskola.

Inledning. Med stöd av vederbörligt bemyndigande tillkallade jag den 9

juni 1937 numera justitiekanslern Olof Alsén, polisintendenten Gunnar Biörklund,

docenten vid Stockholms högskola Harry Söderman och t. f. statspolisintendenten

Georg Thulin att såsom sakkunniga inom socialdepartementet

biträda vid utredning rörande polisskolans i Stockholm organisation. Enligt

de av mig meddelade direktiven för utredningens bedrivande skulle densamma

omfatta såväl polisskolans organisatoriska ställning som undervisningens

vid skolan utbyggande med en högre kurs, avsedd att meddela kompetens för

mera ansvarsfyllda befattningar inom polisväsendet. Därvid syntes ock böra

tillses, att studieplanen gåves en sådan utformning, att utbildningen i fråga

skänkte erforderliga förutsättningar jämväl för fullgörande av landsfogde

åliggande polisgöromål. Tillika borde vid prövningen av skolans organisation

uppmärksammas, att tillfälle till utbildning i den lägre kursen bereddes i

sådan omfattning, att förefintligt rekryteringsbehov tillgodosåges.

Till fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga den 12 januari 1938

avgivit betänkande i ämnet (statens off. utredn. 1938: 1).

Över betänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits av luftskyddsinspektionen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, Överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms stad, länsstyrelserna

i samtliga län — i förekommande fall efter hörande av vederbörande

landsfogde och polismyndigheter i de större städerna — samt av styrelsen

för polisskolan i Stockholm. Vidare hava från de föreningar eller sammanslutningar,

vilka bereus tillfälle att yttra sig i ärendet, yttranden inkommit

från förbundet Sveriges polismästare och landsfogdar, föreningen Sveriges

landsfiskaler, föreningen Sveriges stadsfiskaler, riksförbundet för fjärdingsman

och polismän, svenska polisförbundet, riksförbundet för svenska

städers polismän, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund

och Fredrika Bremerförbundet. Yttrande har vidare avgivits av föreningen

Sveriges poliskommissarier.

Innan jag går att närmare redogöra för de sakkunnigas förslag och de däröver

avgivna yttrandena, torde jag böra i korthet erinra om polisskolans i

Stockholm nuvarande organisation och verksamhet.

Nuvarande organisation och verksamhet. I samband med 1925 års polislagstiftning

övertogs den för Stockholms poliskår avsedda, år 1917 inrättade

kommunala polisskolan av staten. Den 18 juni 1925 utfärdade nämligen

Kungl. Majit, med stöd av 4, 8 och 17 §§ polislagen, reglemente för polisskolan

i Stockholm och föreskrev därvid i 1 §, att vid Stockholms polisverk

skulle finnas en av staten bekostad polisskola.

Erinras må i detta sammanhang, att en motsvarighet till den omnämnda,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 219.

3

av Stockholms stad inrättade polisskolan sedan år 1929 har funnits i Göteborg.

Skolan därstädes åtnjuter numera statsunderstöd med 7,000 kronor

om året samt har ett av Kungl. Majit den 14 december 1928 fastställt reglemente

och av Kungl. Majit utsedd inspektör. Statsbidraget utgår under förutsättning,

att varje år i skolan beredes plats åt minst 40 elever, därav åtminstone

10 från annan ort än Göteborg. Vid skolan i Göteborg skall enligt reglementet

för skolan meddelas teoretisk och praktisk undervisning av minst

samma omfattning som den, vilken meddelas i polisskolans i Stockholm

lägre klass.

Jämlikt för polisskolan i Stockholm gällande reglemente den 18 juni 1925

(nr 227) med ändringar den 27 maj 1932 (nr 185) och den 21 december

1934 (nr 642) är skolan organiserad på följande sätt. 1 spetsen för densamma

är ställd en styrelse, bestående av polismästaren i Stockholm såsom

självskriven ordförande samt två av Kungl. Majit utsedda ledamöter jämte

suppleanter för dessa. Nuvarande av Kungl. Majit tillsatta ledamöter och

suppleanter äro förordnade för en lid av tre år, räknat från och med den

1 januari 1936. Närmast under styrelsen ledes skolan av en föreståndare -—•

fjärde polisintendenten i Stockholm — vilken i undervisningen biträdes av

ett antal fackligt utbildade ämneslärare. Fjärde polisintendenten tillsättes av

Kungl. Majit, lärarpersonalen i övrigt utses av Överståthållarämbetet.

Skolan består av två klasser, en lägre och en högre, av vilka den lägre

närmast är avsedd att meddela kompetens för polismän i ordningspolistjänst

samt den högre för kriminalpolismän och befäl i egentlig mening.

I detta sammanhang må erinras, att enligt bestämmelserna i 5 § polisreglementet

för riket — jämförda med särskilda av Kungl. Majit meddelade

beslut — till ordinarie polisman i vissa polisdistrikt ej må antagas

annan än den som genomgått lägre klassen i polisskolan i Stockholm eller

Göteborg eller den särskilda, årligen anordnade poliskursen för militärt

underbefäl. Detta är förhållandet i stad och i köping, som bildar eget polisdistrikt,

försåvitt stadens eller köpingens invånarantal överstiger 2,000, samt

i annat polisdistrikt, såframt dess invånarantal överstiger 5,000. Från vad

sålunda föreskrivits kan länsstyrelsen medgiva undantag. Ordinarie anställning

vid kriminalpolisavdelning må ej vinnas av annan än den, som genomgått

skolans högre klass. Sådan utbildning fordras regelmässigt i praktiken

också för anställning som polisbefäl vid ordningspolisen, oaktat någon föreskrift

därom ej finnes i lag uppställd.

Inträde i den lägre klassen kan enligt 30 § i reglementet för skolan

sökas av envar, som är anställd såsom polisman eller uppfyller de fordringar,

vilka äro stadgade för att kunna antagas till extra konstapel i stad, skyldig

att tillhandahålla reservpolispersonal, d. v. s. stad med ett invånarantal av

minst 10,000. Dessa fordringar angivas i de lokala instruktionerna och avse

i allmänhet viss högsta ålder, goll hälsotillstånd, för polistjänst lämplig

kroppsbyggnad och viss skolbildning m. m. I sistnämnda avseende fordras

att hava genomgått furirskola eller 4 klasser i allmänt läroverk eller att,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majrfs proposition nr 219.

efter obligatorisk folkskolundervisning, under minst 6 månader hava bevistat

folkhögskola eller ock att hava förvärvat jämförlig, för polistjänsten

erforderlig allmänbildning. I högre klassen kan envar, som innehar ordinarie

polismansbefattning, söka inträde. Principiellt står alltså lägre

klassen öppen även för andra än dem, som vunnit anställning vid polisväsendet.

Då emellertid, bortsett från de första verksamhetsåren vid skolan,

polismän till fulla antalet platser i klassen anmält sig, hava övriga sökande

måst avvisas på grund av det i 31 § andra stycket i reglementet för skolan

givna stadgandet, att tjänstgöring som polisman ger visst företräde. Försåvitt

icke styrelsen annat medgiver, må sökande ej vinna inträde i lägre

klassen, örn hans levnadsålder överstiger 30 år, och i högre klassen, örn han

är äldre än 35 år. Vid elevernas inträde i lägre klassen hösten 1937 var

den genomsnittliga levnadsåldern 29 år och tiden från första anställningen

vid polisväsendet något mer än 2 år i medeltal. Vad angår eleverna i högre

klassen var levnadsåldern 30 år, tiden från första anställningen vid polisväsendet

6 år och den tid, som förflutit efter erhållen ordinarie anställning,

4 år, allt i genomsnitt.

De båda klasserna äro, i enlighet med bestämmelserna i 12 § i reglementet

för skolan, från och med år 1938 uppdelade, den lägre klassen på 51 och den

högre på 2 avdelningar med 25 elever i lägre och 20 i högre klassen i varje

avdelning. Såväl den lägre som den högre klassens kurs omfattar en lästermin

om 21 arbetsveckor. Årligen givas två kurser med början för båda

klasserna den ena den 2 januari och den andra den 25 juli. Undervisningen

är avgiftsfri för eleverna, och varje elev erhåller kostnadsfritt läroböcker,

vilka han får behålla såsom egna.

I den lägre klassen meddelas undervisning i följande ämnen:

1. polisförfattningar,

2. kriminal- och ordningspolistjänst,

3. straffrätt och straffprocessrätt,

4. svensk stats- och kommunalkunskap,

5. civil- och näringsrätt,

6. exekutionsväsende,

7. modersmålet,

8. maskinskrivning,

9. välskrivning,

10. stenograf!,

11. samarithjälp och

12. fysisk träning.

Ämnet kriminal- och ordningspolistjänst har av praktiska skäl å schemat

uppdelats i två ämnen, nämligen det ena kriminalpolistjänst och det andra

ordningspolistjänst. I dessa båda ämnen meddelas dock endast ett gemensamt

betyg. Vad beträffar undervisningen i ämnet kriminalpolistjänit, avser

visserligen genomgång av lägre klassen såsom förut nämnts närmast att

meddela kompetens för ordningspolistjänst. Då emellertid ordningspolismannen,

i all synnerhet i landsbygdens polisdistrikt, ofta får syssla med

1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1937 hava nämligen medel ställts till skolans

förfogande, varigenom möjliggjorts inrättande under vårterminen 1938 av en femte avdelning i

lägre klassen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

5

spörsmål hörande lill kriminalpolistjänsten, har i lägre klassen undervisningen

måst omfatta jämväl detta ämne. Deltagandet i undervisningen i ämnet

exekutionsväsende är frivilligt för polismän, som ej äro anställda i polisdistrikt

å landsbygden. Ämnet stenografi är helt frivilligt.

I högre klassen meddelas undervisning i samma ämnen som i den lägre

med undantag dock av ämnena svensk stats- och kommunalkunskap, maskinskrivning,

välskrivning, samarithjälp och fysisk träning. Även i den högre

klassen är undervisningen i ämnet kriminal- och ordningspolistjänst uppdelad

på samma sätt som i den lägre. Deltagandet i ämnet exekutionsväsende är

frivilligt för alla elever. Såsom nytt ämne å schemat har tillkommit rättsmedicin.

Vad beträffar modersmålet skall elev, som genomgått lägre klassen,

enligt reglementet anses besitta erforderligt kunskapsmått i ämnet och erhåller

i examen betyget godkänd. I regel deltaga emellertid samtliga elever i

högre klassen jämväl i undervisningen i modersmålet för att därigenom

kunna erhålla högre betyg än godkänd.

Av de vid skolan tjänstgörande lärarna är endast föreståndaren heltidsanställd.

övriga lärare äro timlärare. Emellertid har jämlikt överståthållarämbetets

beslut till tjänstgöring uteslutande vid skolan alltsedan

den 1 januari 1926 från Stockholms polisdistrikt varit kommenderad en

polisman, numera överkonstapel, med ställning vid skolan såsom t. f. poliskommissarie.

Denne sistnämnde undervisar i skolans lägre klass uti ämnena

ordningspolistjänst och fysik träning samt — jämte en jurist — i polisförfattningar.

I övriga ämnen å schemat för lägre klassen undervisa, i kriminalpolistjänst

en kriminalöverkonstapel, i straffrätt med straffprocessrätt skolans

föreståndare och en annan jurist, i stats- och kommunalkunskap en jurist,

i civil- och näringsrätt en jurist, i exekutionsväsende en jurist med erfarenhet

från tjänstgöring å stadsfogdeexpedition, i modersmålet en läroverkslärare i

detta ämne, i maskinskrivning, välskrivning och stenografi två lärare samt i

samarithjälp en praktiserande läkare. Undervisningen i den högre klassen

är anförtrodd åt, i polisförfattningar föreståndaren, i kriminalpolistjänst två

kriminalpoliskommissarier och två kriminalöverkonstaplar, i ordningspolistjänst

den vid skolan heltidstjänstgörande t. f. poliskommissarien, i straffrätt

med straffprocessrätt skolans föreståndare och en jurist med erfarenhet från

åklagartjänstgöring, i civilrätt en jurist, i exekutionsväsende en jurist med

erfarenhet från tjänstgöring å stadsfogdeexpedition, i modersmålet en läroverkslärare

i detta ämne, i stenografi en lärare samt i rättsmedicin en tjänsteläkare.

I såväl lägre som högre klassen bedrives undervisningen 4 å 5 timmar

per dag, eller i den förra ungefär 261l2 timmar och i den senare omkring 27

timmar i veckan.

Efter denna redogörelse för nu gällande ordning övergår jag att lämna en

översiktlig framställning av de sakkunnigas omorganisationsförslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

De sakkunnigas förslag. Såsom bakgrund till sitt förslag framhålla de sakkunniga

inledningsvis, att polisskolan i Stockholm alltifrån sin tillkomst i

stort sett väl fyllt sin funktion såsom central utbildningsanstalt för rikets

polismän. I vissa avseenden hade emellertid brister i skolans organisation

och verksamhet framträtt, för vilkas hävande särskilda åtgärder syntes böra

vidtagas. Till utveckling därav anföra de sakkunniga följande.

Till en början förefölle det kunna ifrågasättas, örn det nuvarande platsantalet

i skolan vore tillfyllest för att motsvara utbildningsbehovet, och detta

icke blott i den lägre klassen utan även i den högre. Vidare hade den starka

utveckling, som på senare år ägt rum å skilda områden, icke kunnat lämna

polisskolans verksamhet orubbad. Vad anginge lagstiftningen erbjödes ett

talande exempel härå av trafikförfattningarna med deras alltmer utpräglade

detaljreglering. För att kunna bereda tillbörligt utrymme åt undervisningen

beträffande nytillkommen viktig lagstiftning hade det visat sig nödvändigt

att i andra delar av ifrågakomna ämnen begränsa undervisningen, varav åter

blivit en följd, att lagstiftning, som ansåges mindre betydelsefull, icke genomginges

eller blott mera ytligt behandlades, ett förhållande som lätt kunde leda

till betänkliga konsekvenser. Ur vissa synpunkter ännu olägligare vore bristerna

beträffande ordnings- och kriminalpolistjänst, de båda huvudämnena

vid skolan. Det vore ett villkor för modern polisverksamhet, att dess utövare

vore väl insatta i berörda ämnen. Utvecklingen hade här under det senaste

årtiondet gått snabbt framåt. Inom ordningspolisen hade uppstått en utarbetad

taktik, vilken sökte anpassa ordningspolisverksamheten till de skiftande

situationer, där polisingripande påkallades. Inom kriminalpolisverksamheten

hade under senare år naturvetenskapliga arbetsmetoder alltmer

börjat göra sig gällande, en utveckling, som redan nått så långt, att kriminalpolismannen

måste besitta avsevärda kunskaper av teknisk natur för att tillfredsställande

kunna utöva sitt yrke. Det torde vara obehövligt framhålla,

hurusom bristande kunskaper i ämnena ordningspolis- och kriminalpolistjänst

för såväl den enskilde som samhället kunde leda till men och tillfoga rättsväsendet

skador.

Med hänsyn till nu berörda omständigheter hade de sakkunniga till prövning

upptagit frågan, huruvida icke en ganska genomgripande förändring i

fråga om kurserna i polisskolans bägge klasser borde genomföras. Med de

alltmer ökade kraven å polisbefälet hade vidare en utbyggnad av polisskolan

till att omfatta undervisning för det högre polisbefälet funnits påkallad.

För polissystrarna saknades för närvarande all utbildning, en brist som 3änge

varit kännbar. Att skolans lärarpersonal delvis utgjordes av timlärare vore,

heter det i betänkandet vidare, en anordning, som i viss mån vöre nödvändig

och ur flera synpunkter till fördel, men det syntes böra övervägas, om ytterligare

fasta lärarkrafter lämpligen kunde anställas vid skolan. Vad slutligen

skolan själv beträffade, hade dess ställning i organisatoriskt avseende

funnits böra underkastas omprövning.

Huvuddragen av de sakkunnigas i enlighet med nämnda riktlinjer

framlagda förslag äro följande.

Vid polisskolan har under flera år förelegat en viss platsbrist, ehuru

hela antalet av de i Sverige för närvarande från lägre klassens kurs

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

7

årligen utexaminerade polismännen rätt väsentligt överstiger det årliga rekryteringsbehovet

vid polisväsendet. För utrönande av den balans, som

förelegat bland annat till den lägre klassens kurs, som tagit sin början innevarande

vårtermin, hade de sakkunniga sökt utarbeta en statistik. De framkomna

siffrorna hade därvid givit vid handen, att till klassen i fråga anmält

sig icke mindre än 207 sökande, av vilka endast 125 kunnat beredas

inträde. De avvisades antal uppgick sålunda till 82.

Med hänsyn till angivna förhållande föreslå de sakkunniga, att den lägre

klassen under åtminstone några av de följande åren skall omfatta 5 ordinarie

parallellavdelningar, därvid varje parallellavdelning liksom hitintills skall

rymma 25 elever. Att med bestämdhet kunna fastslå huruvida efter en viss

övergångstid 5 parallellavdelningar alltjämt skulle behövas, torde, yttra

de sakkunniga, vara förenat med stora svårigheter. De sakkunniga vilja därför

för sin del förorda, att sedan den föreliggande balansen avverkats, skolans

styrelse verkställer en undersökning rörande det antal platser, som i

fortsättningen böra finnas disponibla. Därigenom skulle enligt de sakkunnigas

förmenande en viss elasticitet i fråga om platsantalet tillskapas, varigenom

vissa garantier skulle vinnas för att en balans som den hittillsvarande

i framtiden icke skulle behöva uppkomma.

Även i fråga om den högre klassen förefunnes en viss balans,

vilken enligt de sakkunnigas åsikt snarast borde avarbetas. Sålunda anmälde

sig till vårterminen 1938 203 sökande, av vilka 163 avvisades. De sakkunniga

hava föreslagit, att den nuvarande högre klassen i fortsättningen skall omfatta

5 avdelningar om vardera 20 elever eller sålunda en utökning av antalet

elever i denna klass från nuvarande 80 (2 X 40) till 100.

Beträffande den lägre klassen föreslå de sakkunniga, att denna i

fortsättningen jämväl bör ha samma benämning och att på det hela taget

samma kompetenskrav som hitintills böra uppställas i och för vinnande av

inträde i denna klass.

De ämnen, uti vilka undervisning skulle lämnas i lägre klassen, överensstämma

på det hela taget med hittillsvarande ämnen, dock lia två nya ämnen

upptagits, nämligen socialkunskap samt gasskydds- och luftskyddstjänst.

Undervisning i ämnena välskrivning och stenograf! har icke längre ansetts

erforderlig.

En viss ökning i timantalet har dessutom föreslagits. Det blivande timantalet

skulle enligt förslaget uppgå till 716 timmar mot nuvarande 556; av

ökningen falla emellertid 62 timmar på fysisk träning.

För utvisande huru undervisningen i den lägre klassen skulle komma att

fördela sig å de olika ämnena enligt förslaget jämfört med nuvarande ordning

hänvisa de sakkunniga till följande tablå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 219.

1

Ämne

Antal lektionstimmar

Nu

Enligt

förslaget

1. Ordningspolistjänst ........................

105

108

2. Kriminalpolistjänst ........................

21

71

3. Polisförfattningar...............

63

84

4. Straffrätt med straffprocessrätt.............

63

63

5. Svensk stats- och kommunalkunskap.......

21

21

6. Civilrätt ......................

21

31

7. Exekutionsväsende1........................

21

42

8. Modersmålet...........................

53

53

9. Maskinskrivning...........................

63

63

10. Samarithjälp ..............................

10

23

11. Fysisk träning ............................

63

125

12. Socialkunskap.............................

—

14

13. Gasskydds- och luftskyddstjänst............

—

18

Välskrivning ..............................

10

—

Stenograf!1 2................................

42

—

Summa

556

716

De sakkunniga hava förutsatt, att klassen som hitintills skall omfatta 2

kurser årligen örn vardera ungefär 21 arbetsveckor. Den dagliga undervisningstiden

skulle i genomsnitt uppgå till omkring 52/3 undervisningstimmar,

varav fysisk träning en undervisningstimme.

Den högre klassen har förslagsvis ansetts böra benämnas mellersta

klassen, enär, som i det följande skall beröras, en särskild kommissarieklass

föreslås inrättad. De sakkunniga anse inträdesbestämmelserna till nuvarande

högre klassen alltjämt böra bibehållas, dock att föreskrift ytterligare

bör lämnas därom, att för inträde i mellersta klassen sökande skall ha genomgått

lägre klassen med godkända betyg eller visat sig innehava däremot

svarande kunskapsmått.

De sakkunniga hava till övervägande upptagit frågan örn uppdelning av

förevarande klass på två huvudavdelningar, av vilka den ena skulle vara avsedd

för utbildning i ordningspolistjänst och den andra för utbildning i kriminalpolistjänst.

Med denna uppdelning skulle nämligen en av undervisningens

utökning orsakad förlängning av utbildningstiden måhända kunna helt

eller delvis undvikas. Med hänsyn till den sedan gammalt rådande växelverkan

mellan de båda huvudgrenarna av polisverksamheten, vilken medfört,

att befordran sker från ordningspolisbefattning till kriminalpolistjänst

och vice versa, hava de sakkunniga emellertid ansett det icke för närvarande

vara lämpligt att föreslå en dylik uppdelning.

1 Obligatoriskt blott för landsbygdens polismän.

2 Nu frivilligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

9

Den föreslagna timplanen upptager icke undervisning i exekutionsväsende

och stenograf^ men i densamma har i stället som nytt ämne upptagits fysisk

träning. Vidare har i de flesta ämnena en utökning av antalet lektionstimmar

föreslagits. Timplanen för ifrågavarande klass upptager 814 timmar

mot nuvarande 582. Enligt de sakkunnigas förmenande bör utbildning i gasskydds-

och luftskyddstjänst meddelas eleverna genom luftskyddsinspektionens

försorg. Denna undervisning skulle omfatta cirka 60 timmar och anordnas

i direkt anslutning till klassen, sedan denna genomgåtts.

Undervisningen i dess helhet fördelar sig å de olika ämnena enligt nuvarande

ordning och enligt förslaget på sätt framgår av följande tablå.

Ämne

Antal lektionstimmar

Nu

Enligt

förslaget

1. Ordningspolistjänst..........................

42

91

2. Kriminalpolistjänst..........................

147

222 1

3. Polisförfattningar...........................

105

147

4. Straffrätt med straffprocessrätt ..............

105

105

5. Civilrätt...................................

42

63

6. Modersmålet................................

42

42

7. Rättsmedicin...............................

21

21

8. Bokföring1 2..................................

15

42

9. Fysisk träning..............................

—

81

Exekutionsväsende3 ........................

121

—

Stenograf!3..................................

42

—

Summa

582

814

Den tid, som beräknas för genomgången av den mellersta klassen, har

upptagits till ungefär 7 månader. Detta har haft till följd, att allenast en

kurs örn året skulle kunna givas. Kursen skulle omfatta en hösttermin och

en vårtermin, därvid höstterminen skulle börja omkring medio av augusti

och vårterminen sluta omkring 1 april.

De sakkunniga hava föreslagit, att en särskild kommissarieklass

skall inrättas. I denna klass skulle de polismän vinna inträde, vilka ådagalagt

sådan duglighet i polistjänsten, att de kunde anses lämpliga för kommissarietjänst.

Innehav av överkonstapels tjänstegrad skulle icke erfordras

för vinnande av inträde. Däremot föreslås, att sökande skall hava genomgått

mellersta klassen eller under viss övergångstid nuvarande högre

klassen. Huvudämnen i denna klass skulle vara ordningspolistjänst och kriminalpolistjänst.

En uppdelning av denna klass i två avdelningar, en för

1 För polismän från större städer tillkommer undervisning i fotografering under 10 immar.

2 Nu frivilligt utom schemat.

3 Nu frivilligt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

ordningspolismän och den andra för kriminalpolismän anses av de sakkunniga

kunna ur olika synpunkter innebära fördelar och förty böra övervägas.

Undervisning skulle meddelas jämväl i polisförfattningar, straffrätt

med straffprocessrätt, revisionslära och socialkunskap. Genom luftskyddsinspektionens

försorg skulle undervisning dessutom lämnas i gas- och luftskyddstjänst.

Sammanlagda timantalet i denna klass skulle enligt förslaget

bli 187, därvid dock under en viss övergångstid antalet lektionstimmar skulle

uppgå till 321.

Undervisningen i dess helhet i kommissarieklassen fördelar sig å de olika

ämnena enligt förslaget på sätt framgår av följande tablå.

Ämne

Antal lekt

efter genom- förd orga- nisation

ionstimmar

under över- gångstiden

1. Ordningspolistjänst..........................

49

65

2. Kriminalpolistjänst..........................

58

127

3. Polisförfattningar ..........................

20

20

4. Straffrätt med straffprocessrätt..............

40

40

5. Revisionslära...............................

20

55

6. Socialkunskap..............................

—

14

Summa

187

321

Då undervisningen per dag torde böra omfatta 4 timmar i genomsnitt,

skulle klassen kunna genomgås å omkring 8 respektive 13 veckor eller i runt

tal 2 respektive 3 månader. Därtill komme undervisningen i gasskyddsoch

luftskyddstjänst under ett par dagar respektive drygt en vecka.

De sakkunniga hava vidare föreslagit, att, då så må anses erforderligt, jämväl

en särskild kurs för polissystrar skall kunna inrättas.

Såsom villkor för tillträde till denna kurs borde uppställas, att den sökande

uppfyllde de fordringar, som i de särskilda polisdistrikten angivas för vinnande

av anställning som polissyster, således som regel viss allmänbildning

samt sjuksköterskeutbildning i förening med visst socialt arbete eller måhända

framdeles en mera grundlig social utbildning. Vidare syntes önskvärt, att

sökande fullgjort en tids praktisk tjänstgöring i polisväsendet, förslagsvis

under 1/2 år, för att pröva sin håg och fallenhet för yrket. De ämnen, uti

vilka undervisning i denna kurs skulle meddelas, vore kriminalpolistjänst,

polisförfattningar, straffrätt med straff processrätt, äktenskaps- och hamnrätt,

rättsmedicin, samarithjälp och socialkunskap. Antalet lektionstimmar

i dessa ämnen skulle komma att uppgå till 376, vartill dessutom skulle komma

en veckas praktisk utbildning.

Undervisningen i dess helhet vid polissysterkursen fördelar sig å de olika

ämnena enligt förslaget på följande sätt:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

11

Ämne

Antal

lektions-

timmar

1. Kriminalpolistjänst......................................

146

2. Polisförfattningar ......................................

60

3. Straffrätt med straffprocessrätt..........................

105

4. Äktenskaps- och barnarätt..............................

15

12

6. Samarithjälp............................................

23

7. Socialkunskap..........................................

15

Summa

376

Därtill komme inemot en veckas praktisk utbildning. Då undervisningen

per dag synts böra omfatta 5 timmar, skulle kursen pågå omkring 13 veckor

eller 3 månader.

Ytterligare hava de sakkunniga föreslagit att, då så befunnes vara nödvändigt,

polischefskurser skulle anordnas för blivande polismästare,

polisintendenter, landsfogdar och landsfogdeassistenter. Kurserna

skulle jämväl stå öppna för sådana landsfiskaler och landsfiskalsaspiranter

samt stadsfiskare och stadsfiskalsaspiranter, som funnes skickade att genomgå

en sådan kurs. Med hänsyn till de föreskrifter, som gälla för befordran

till nämnda befattningar, torde enligt de sakkunnigas åsikt några särskilda

fordringar för vinnande av inträde i polischefskursen ej behöva uppställas.

Dock borde praktisk tjänstgöring vid kriminalpolisen i Stockholm eller Göteborg

utgöra villkor för inträde vid kursen; denna tjänstgöring borde omfatta

minst 4 månader.

I polischefskursen skulle undervisningen omfatta 527 lektionstimmar och

avse ämnena ordningspolistjänst, kriminalpolistjänst, polisförfattningar,

rättsmedicin, bokföring med revisionslära, socialkunskap och bruket av

tjänstevapen m. m.

Undervisningens fördelning å de olika ämnena vid denna kurs jämfört

med 1936 års landsfogdekurs framgår av följande tablå.

Ämne

j

Antal lektionstimmar

vid 1936 års!

lankur°sgde" förslaget

1. Ordningspolistjänst..........................

40 1

90

2. Kriminalpolistjänst..........................

167

274

3. Polisförfattningar ..........................

40

60

4. Rättsmedicin ..............................

12

20

5. Bokföring med revisionslära ................

20

50

6. Socialkunskap..............................

—

10

7. Bruket av tjänstevapen m. m...............

—

23

Summa

27!)

527

1 Därjämte praktisk tjänstgöring omkring 3 veckor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Därtill kommer enligt förslaget en vecka, som skulle anslås till praktiska

övningar och studiebesök. Då den teoretiska undervisningen — i enlighet

med vad förhållandet var i fråga örn landsfogdekursen — genomsnittligt

borde omfatta 4 timmar örn dagen, skulle polischefskursen kräva en tid,

praktiska övningar och studiebesök samt gas- och luftskyddskursen inberäknade,

av omkring 22 veckor eller nära 5 månader. Enligt de sakkunnigas

mening bör en kurs anordnas så snart som möjligt under budgetåret 1938/

1939; denna måste, därest den skulle kunna slutföras under år 1938, börja

redan omkring mitten av juli. Detta förutsätter i sin tur, att beslut örn kursens

anordnande föreligger helst redan i maj 1938 för vinnande av tillräckligt

rådrum för ansökningstid, prövning av ansökningar, ordnande av vikariat

för deltagarna m. m. Någon svårighet för skolan att medhinna erforderliga

förberedelsearbeten torde enligt de sakkunniga ej föreligga.

De sakkunniga anse, att examen icke fyller någon verklig uppgift, varför

densamma bör avskaffas.

Vad angår skolans organisatoriska ställning, hava de sakkunniga

föreslagit, att polisskolan i framtiden skall bliva rent statlig och sortera

omedelbart under socialdepartementet. Skolan syntes böra benämnas statens

polisskola. Det nuvarande sambandet mellan polisskolan och Stockholms

polisverk skall dock enligt förslaget bibehållas i så måtto, att såsom föreståndare

och lärare vid skolan skola finnas anställda en polisintendent i

Stockholm och två polismän vid Stockholms poliskår.

I fråga örn avlöningsförmånerna till skolans befattningshavare

innebär förslaget i korthet följande. Allenast tre av de erforderliga

lärarna skola erhålla heltidstjänster, nämligen skolans föreståndare samt

en lärare i vartdera av ämnena ordningspolistjänst och kriminalpolistjänst.

Nämnda tre befattningshavare föreslås skola uppföras å Stockholms stads

lönestat. Därvid hava de sakkunniga med utgångspunkt från de för stadens

tjänstemän gällande lönebestämmelserna beräknat, att löneförmånerna, inklusive

dyrtidstillägg, tillsvidare skola utgöra: för föreståndaren 15,394 kronor,

för läraren i ordningspolistjänst 10,942 kronor samt för läraren i kriminalpolistjänst

9,093 kronor. Kostnaderna för nämnda befattningshavares

löner skola enligt förslaget bestridas av staten, som jämväl skall hava att

ersätta Stockholms stad dess utgifter för befattningshavarnas pensionering.

Utöver de heltidsanställda lärarna skola vid polisskolan även finnas timlärare,

vilka skola åtnjuta arvode med visst belopp för undervisningstimme.

Därjämte föreslås anställande av ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden

B 7 samt en extra ordinarie befattningshavare i 5 lönegraden för expeditionsvakts-,

laboratorie- och reparationsgöromål. Såväl timlärarna som de båda

sistnämnda befattningshavarna skola uppföras å polisskolans avlöningsstat. I

I det följande vill jag uppehålla mig vid motiveringen till vissa delar av

det föreliggande förslaget, framförallt de som ur organisatorisk eller budgetär

synpunkt äro förtjänta av särskild uppmärksamhet. Därefter vill jag

upptaga de sakkunnigas kostnadsberäkningar till behandling.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

13

1 fråga om utvidgningen av kursplanerna för polisskolans

nuvarande båda klasser anlägga de sakkunniga följande allmänna synpunkter.

De sakkunniga ville här såsom en allmän anmärkning framhålla, att det

städse varit en strävan att i görligaste mån såväl begränsa det kunskapsmått,

som skulle inhämtas, som ock inskränka den undervisningstid, som för ändamålet

skulle användas. Detta hade synts så mycket angelägnare, som varje

utökning av undervisningstiden betydde en merutgift icke blott för slaten,

som skulle bestrida undervisningskostnaderna, utan även för eleverna, vilka

som regel själva hade att bekosta vistelsen vid skolan och i många fall måste

vidkännas minskning i sina löneförmåner. Å andra sidan hade de sakkunniga

ansett, att kostnadsskäl icke finge utgöra hinder för framläggande av

sådana förslag, som i och för sig syntes vara välgrundade. De sakkunniga

hade också diskuterat utvägar att hålla antalet lektionstimmar nere. Därvid

hade särskilt beaktats möjligheten att inskränka undervisningen genom att

uppställa den fordran å eleverna, att de i den mån så vore möjligt och lämpligt,

före en lektion beredde sig därå och således i förväg studerade det ämne

lektionen avsåge. Dylika förstudier skulle tilläventyrs också kunna äga rum

före inträdet i skolan, i synnerhet beträffande högre klassen i sådana ämnen,

där mycken minneskunskap skulle inhämtas. Härför fordrades emellertid

tillgång till för detta ändamål utarbetade läroböcker eller kompendier. Med

hänsyn till att sådana hjälpmedel nu till stor del saknades och då det utan

närmare erfarenhet, huruvida dylika förstudier med avsett resultat kunde

genomföras, vore ganska vanskligt att mera allmänt bygga därå, hade de

sakkunniga beräknat timantalet under förutsättning, att undervisningen i

huvudsak bedreves på samma sätt som nu. De sakkunniga ville dock förorda,

att skolledningen närmare prövade denna möjlighet och i mån av erfarenhet

vidtoge de jämkningar i studieplanen, som därav kunde föranledas.

Vad anginge beräkningen av det för undervisningen i skilda ämnen erforderliga

timantalet, mötte naturligen svårigheter att ernå en alldeles exakt

bestämning. I viss mån måste uppfattningarna där variera. Merendels vore

de ämnen, som skulle genomgås, så omfattande, att vederbörande lärare

under alla omständigheter vore nödsakad att ålägga sig en ganska avsevärd

begränsning, men den grad, i vilken detta borde ske, kunde tydligen växla,

beroende å vars och ens uppfattning. I fråga örn det upptagna antalet lektionstimmar

ville de sakkunniga betona, att detsamma naturligen icke borde

betraktas såsom absolut bindande utan att det borde vara skolledningen

obetaget att i mån av vunna erfarenheter vidtaga jämkningar inom studieplanen.

En anledning till att undervisningstiden utökades vore att nya ämnen syntes

böra upptagas å schemat. I detta sammanhang ville de sakkunniga endast

beröra ett ämne, som de sakkunniga kallade socialkunskap. Den uppgift,

som alltid tillkommit polismakten — förutom skyldigheten att upprätthålla

allmän ordning och säkerhet — att vara till hjälp för olika behövande i samhället,

hade på senare tid fått ökad betydelse. Enligt de sakkunnigas mening

borde denna utveckling på allt sätt befrämjas, då värdet av att medborgare

inom skilda samhällsklasser kände samhörighet med polisväsendet icke kunde

skattas nog högt. För alt uppnå detta mål borde emellertid polismännen erhålla

undervisning örn olika sociala förhållanden och de hjälpmöjligheter

som stöde till buds för dem som behövde bistånd. Som bekant hade samhällets

hjälpverksamhet särskilt under de senaste åren avsevärt utvecklats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Vad angår behovet av ett utby g g ande av undervisningen

vid polisskolan samt anordnandet av sådan undervisning,

anföra de sakkunniga bland annat följande.

För närvarande vore i riket ej sörjt för meddelande av teoretisk polisutbildning

utöver den, som lämnades i nuvarande högre klassen vid polisskolan;

ej heller hade krav å sådan utbildning uppställts för erhållande av andra

högre befälsposter inom polisväsendet än landsfogdebefattningarna. Att detta

förhållande måste anses utgöra en allvarlig brist, som med det snaraste

borde avhjälpas, behövde ej närmare motiveras. Genom anordnandet våren

1936 av en förut omförmäld kurs för landsfogdar och landsfogdeassistenter

och uppställandet för dessa befattningshavare av särskilda kompetenskrav

med avseende å polisutbildningen hade inletts en ny ordning, som utan tvivel

borde i erforderlig mån fullföljas, därest innehavarna av högre chefsposter

inom polisväsendet skulle kunna tillfredsställande fylla den uppgift, som

tillagts dem.

Vad anginge de befattningar, för vilka ytterligare teoretisk utbildning utöver

den nu förefintliga borde anordnas och fordras, borde till en början erinras,

att enligt meddelade direktiv de sakkunniga haft till uppgift att överväga anordnandet

av en kurs, avsedd att meddela kompetens för »mera ansvarsfyllda

befattningar inom polisväsendet». I direktiven vore förutsatt, att till de

sålunda angivna befattningarna skulle hänföras landsfogdetjänsterna, och

enär med dem i utbildningshänseende likställts landsfogdeassistentbefattningarna,

borde även dessa räknas dit. Till mera ansvarsfyllda befattningar inom

polisväsendet hörde tydligen ock de med landsfogdetjänsterna jämförliga

befattningarna som polismästare och polisintendenter. De sakkunniga ville

emellertid gå ett steg längre och till ifrågavarande befattningar principiellt

även hänföra poliskommissarierna i större och medelstora släder. Dessa tjänstemän

hade ofta att på eget ansvar och fullt självständigt, örn ock i de största

städerna närmast under polismästare eller polisintendent, ombesörja krävande

såväl ordnings- som kriminalpolisuppgifter. De sakkunniga funne alltså,

att ifrågavarande utbildning borde anordnas för blivande landsfogdar och

landsfogdeassistenter, polismästare och polisintendenter samt poliskommissarier

i nämnda städer och att för behörighet till nämnda befattningar borde

fordras denna utbildning.

Enligt de sakkunnigas mening talade starka skäl för att sådan utbildning

som den nu omnämnda uppställdes såsom villkor för erhållande av landsfiskalsbefattning

i vissa distrikt. I riket funnes många landsfiskalsdistrikt,

där sådana anspråk ställdes på landsfiskalen i hans egenskap av polischef i

distriktet, att landsfiskalstjänsterna i dessa distrikt vore att hänföra till mera

ansvarsfyllda befattningar inom polisväsendet. Med hänsyn till det svävande

läge, vari frågan örn landsfiskalstjänsterna för närvarande befunne sig, hade

de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna eller böra taga bestämd ställning

till frågan om införande av nämnda behörighetsvillkor men ville förorda,

att landsfiskaler och landsfiskalsaspiranter, som funnes skickade att

genomgå förevarande kurs, skulle äga tillträde tili densamma. Vad sålunda

sagts syntes ock äga viss motsvarighet i fråga örn stadsfiskeder och aspiranter

till sådana befattningar.

Den ytterligare utbildning av polisbefäl, som de sakkunniga sålunda förordade,

borde äga rum vid polisskolan i Stockholm. Vid utbildningens anordnande

måste hänsyn tagas till den olikhet i fråga om tidigare polisutbildning,

som förefunnes mellan dem, vilka skulle undergå utbildning. Poliskommissarierna

eller aspiranterna å sådana befattningar kunde nämligen antagas

hava genomgått polisskolans båda klasser, medan de övriga som regel

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

15

icke erhållit någon egentlig teoretisk polisutbildning utöver den de själva

kunnat förskaffa sig. Med hänsyn därtill ville de sakkunniga föreslå, att utbildningen

för kommissarierna och för de övriga ägde rum var för sig.

Till ledning för bedömandet av det antal platser, som behövdes i kommissarieklassen,

kunde nämnas, att antalet kommissariebefattningar av förevarande

slag i riket syntes kunna uppskattas till omkring 00. Att märka vore

nämligen, att titeln poliskommissarie icke i och för sig angåve, att bärare av

denna titel beklädde sinsemellan likvärdiga tjänster. Särskilt å landsbygden

funnes polismän med poliskommissaries titel, vilkas tjänsteuppgifter närmast

motsvarade en överkonstapels åligganden. Med hänsyn till det relativt ringa

antalet kommissariebefattningar skulle kommissarieklassen icke behöva vara

permanent utan anordnas allenast med viss tids mellanrum. De sakkunniga

ville emellertid framhålla, att antalet platser i klassen icke gärna lämpligen

kunde hållas så lågt, att det blott svarade mot den beräknade avgången av

poliskommissarier, utan utbildningen syntes principiellt böra kunna förvärvas

av kvalificerade polismän, villiga att förskaffa sig densamma. Beträffande

tidpunkten för anordnande första gången av förevarande utbildning

ville de sakkunniga förorda hösten 1939. Antalet deltagare syntes icke böra

sättas högre än det i mellersta klassen eller 20. Vid landsfogdekursen var

deltagarantalet visserligen 25, men detta antal sattes så högt med hänsyn till

att minst 25 personer då borde erhålla utbildningen. Nämnda antal hade

emellertid befunnits väl högt.

Även i fråga örn polischef skursen torde det vara tillräckligt, såvitt nu kunde

bedömas, att anordna sådan kurs allenast med viss tids mellanrum. Dock

kunde nämnas, att en reglering av landsfiskalstjänsterna kunde komma att

medföra ökat behov att anordna en polisutbildningskurs sådan som den här

ifrågasatta. Med hänsyn till angelägenheten dels att kunna bereda nu tjänstgörande

landsfogdeassistenter och vissa högre polistjänstemän erforderlig

polisutbildning dels ock att erhålla kompetenta landsfogde- och landsfogdeassistentvikarier,

borde en polischef skurs anordnas så snart som möjligt under

budgetåret 1938/1939. Ej heller vid denna kurs borde deltagarantalet

sättas högre än 20.

De sakkunniga ville i detta sammanhang framföra tanken att anordna

repetitionskurser för dem, som genomgått kommissarieklassen eller polischef

skursen. Å polisväsendets olika områden gjordes ständigt nya rön och

erfarenheter, som borde delges det högre befälet för att av dem i mån av

behov föras vidare till underordnade. Att dylika kurser nu saknades torde

bland polismännen i allmänhet uppfattas som en brist. Kurser av nämnda

slag syntes böra anordnas förslagsvis vart femte år och omfatta ungefär en

vecka. Det torde böra ankomma å skolans styrelse att i sinom tid upptaga

detta förslag till närmare prövning och till Kungl. Maj:t göra den framställning,

som därav kunde föranledas.

Vidkommande spörsmålet örn anordnande av särskilda polissyste rkurser

lämna de sakkunniga till en början följande översikt rörande polissystrarnas

nuvarande utbildning och arbetsuppgifter.

Vid poliskårerna i Stockholm, Göteborg och Malmö funnes anställda kvinnliga

befattningshavare, kallade polissystrar, i Stockholm 10, i Göteborg 5 och

i Malmö 3; i sistnämnda stad hade dock allenast en polissyster full sysselsättning

med polisgöromål. Anställning av polissyster skedde första gången

i Stockholm 1909, i Göteborg 1910 och i Malmö 1934.

Några särskilda för hela riket gemensamma bestämmelser med avseende

å kompetenslordringarna för vinnande av anställning såsom polissyster lim
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

nes ej. Normalinstruktionen för polispersonalen upptoge emellertid under

25 § en bestämmelse av innehåll, att genomgång av polisskola icke vore erforderlig

för vinnande av ordinarie anställning såsom polissyster. Av polissystrarna

hade dock en genomgått sådan skola, nämligen polisskolan i Göteborg.

I stället för polisskola hade viss annan utbildning fordrats av polissystrarna.

De krav, som därutinnan uppställts, varierade i viss mån de olika

städerna emellan men kunde sägas i huvudsak gå ut på — förutom den allmänbildning

genomgång av 8-klassigt läroverk eller motsvarande läroanstalt

medförde — sjuksköterskeutbildning i förening med visst socialt arbete. Från

polisen i Göteborg hade uppgivits, att kravet på sjuksköterskeutbildning sannolikt

i framtiden ej komme att upprätthållas utan att en mera fyllig social

utbildning såsom examen från socialvetenskapliga institutet skulle fordras.

De arbetsuppgifter, som enligt meddelade föreskrifter tillkomme polissystrarna,

växlade i de skilda städerna. I stort sett ålåge det polissystrarna

i samtliga tre städer att taga hand om på polisstation införda kvinnor och

barn, att å allmänna platser hålla tillsyn däröver, att kvinnor och barn icke

bettlade, att vara närvarande då kvinna anhölls eller husrannsakan företogs

hos kvinna, att mottaga och anteckna anmälan, som gjordes av kvinna angående

våldtäkts-, fosterfördrivnings- eller sedlighetsbrott, att hålla förhör

angående dylika brott med kvinnlig målsägare eller kvinnligt vittne men ej

med misstänkt kvinna, att vara närvarande vid förhör å kriminalstation med

kvinna, som misstänktes för brott eller lösdriveri, samt att utföra spaningsuppdrag,

som i varje särskilt fall ålades dem av vederbörande befäl. Av redogörelsen

framginge, att polissysters åligganden i huvudsak hänförde sig

till kriminalpolistjänsten, och i själva verket tillhörde flertalet polissystrar

kriminalavdelningarna.

I utbildningsfrågan anföra de sakkunniga härefter i huvudsak

följande.

I samtliga de städer, där polissystrar nu vöre anställda, hade deras huvudsakliga

arbetsuppgifter kommit att förläggas till kriminalpolisavdelningen.

Detta vore ganska naturligt, då å ena sidan de till ordningspolistiänsten hörande,

för polissystrar lämpade arbetsuppgifterna näppeligen skulle hava

räckt till att utfylla arbetstiden för dem och å andra sidan avsaknad av polissyster

å kriminalpolisavdelningen skulle hava lett till olägenhet. Att sålunda

polissystrar fullgjorde arbetsuppgifter av jämförelsevis kvalificerat slag

utan att hava erhållit någon egentlig polisutbildning syntes mindre tillfredsställande.

Enligt vad de sakkunniga hade sig bekant kände också polissystrarna

själva, särskilt de yngre, bristerna i sina kunskaper och vore angelägna

att få en utbildning, som kvalificerade deni till de uppgifter, de skulle

utföra. Även ur den synpunkten, att polissystrarna icke genom bristande utbildning

skulle gå miste örn den förbättrade ställning i tjänstehänseende, som

eljest kunnat komma i fråga för dem, torde åtgärder för deras polisutbildning

böra vidtagas.

Vid planläggningen av en sådan utbildning, vilken torde böra förläggas till

polisskolan i Stockholm, syntes det avgörande böra vara de arbetsuppgifter,

varmed polissystrarna nu vore sysselsatta eller som skäligen kunde väntas

bliva dem tillagda. Med denna utgångspunkt torde undervisning ei behövas

i flertalet av de ämnen, som förekomme å polisskolans timplaner. Enligt

de sakkunnigas åsikt vore undervisning påkallad allenast i följande ämnen,

nämligen kriminalpolistjänst, polisförfattningar, straffrätt med straff processrätt,

av civilrätt äktenskaps- och barnarätt, rättsmedicin, socialkunskap och

samarit hjälp. Å schemat skulle däremot ej behöva upptagas ämnena ordningspolistjänst,

svensk stats- och kommunalkunskap, övriga delar av civil
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

17

rätten, exekutionsväsende, modersmålet, maskinskrivning, välskrivning, stenograf!,

fysisk träning, bokföring saint gasskydds- och luftskyddstjänst. I

vissa av nu angivna ämnen skulle emellertid särskilda detaljer bliva föremål

för behandling vid genomgång av närliggande ämnen. Måhända borde ämnet

maskinskrivning medtagas å schemat, men det hade synts kunna uteslutas,

då de elever, som önskade lära sig maskinskrivning, utan svårighet torde

kunna själva förskaffa sig erforderlig undervisning i ämnet.

En utbildning av polissystrar i huvudsaklig överensstämmelse med vad de

sakkunniga här föresloge komme väl icke att medföra behörighet till erhållande

av de nu med män besatta tjänsterna över poliskonstapels grad men i

sitt föreslagna skick torde kursen vara sådan, att därest särskilda för kvinnor

avsedda befattningar i högre ställning skulle komma att inrättas, kursen

kunde väntas motsvara de fordringar å teoretisk polisutbildning, som

torde komma att uppställas för desamma.

Med hänsyn till det ringa antal polissysterbefattningar, som för närvarande

funnes, vore det tydligt, att kurser för polissystrar blott sällan behövde anordnas.

Skulle samtliga i tjänst varande polissystrar vilja förskaffa sig den

ifrågasatta utbildningen, erfordrades möjligen inom den närmaste tiden två

kurser, detta för den händelse icke alla polissystrar kunde vara tjänstlediga

samtidigt. För utbildning av nuvarande polissystrar och aspiranter å sådana

befattningar torde i och för sig en kurs vara tillfyllest för flera år framåt.

Sådan kurs syntes kunna anordnas våren 1939. Kursdeltagarnas antal borde

hålla sig omkring 20.

Rörande lärarkraf terna vid polisskolan, deras anställningsförhållanden

och löneförmåner, må av de sakkunnigas uttalanden därutinnan

följande återgivas.

De sakkunniga erinra därvid till en början, att undervisningen vid skolan

för närvarande handhades av föreståndaren, som undervisade i juridiska

ämnen, samt fackligt utbildade ämneslärare. Av de senare hade endast en heltidstjänstgöring

vid skolan, nämligen den från poliskåren i Stockholm kommenderade

läraren i ordningspolistjänst. De övriga ämneslärarna, 14 till antalet,

voro s. k. timlärare. Den sammanlagda årliga undervisningstiden utgjorde

för närvarande 6,720 timmar, varav 3/8, eller 2,520 timmar, komme å

föreståndaren och nyssnämnde heltidstjänstgörande ämneslärare. Timlärarna

undervisade således tillsammans 4,200 timmar.

De sakkunniga anföra därefter:

För polisskolan vore det naturligen av största betydelse, att skolan erhöllé

dugande lärare. För uppnåendet av detta mål spelade sättet för lärarnas anställande

en ej ringa roll. Att lärarkrafterna i den betydande omfattning,

som nu ägde rum, vore tillfälligt anställda, gåve förvisso anledning till särskilt

övervägande, huruvida nämnda ordning vore den bästa.

Då det gällde att taga ställning till denna fråga, borde till en början framhållas,

att skolans normala verksamhet komme att omfatta lägre och mellersta

klasserna. Varken kommissarieklassen eller polischefskursen och än

mindre polissysterkursen kunde väntas återkomma så ofta, att desamma i

förevarande sammanhang syntes böra beaktas. Erinras borde vidare, att av

de ämnen, som förekomme i lägre och mellersta klasserna, de flesta, ehuru

till omfattningen de minsta, måste förbehållas timlärare. Detta vore fallet

med exekutionsväsende ■— i vilket ämne en jurist med erfarenhet av praktiskt

arbete i exekutionsrätt borde anlitas — modersmålet, maskinskrivning,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 saini. Nr 219. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

samarithjälp, rättsmedicin, bokföring, fysisk träning, socialkunskap saint

gasskydds- och luftskyddstjänst. De ämnen, däri heltidslärare syntes kunna

komma i fråga, vore ordningspolistjänst, kriminalpolistjänst, polisförfattningar,

straffrätt med straffprocessrätt, svensk stats- och kommunalkunskap

samt civilrätt. De av de sakkunniga tidigare föreslagna totala timantalen i

lägre och mellersta klasserna utgjorde för helt år 11,230 timmar, såframt vardera

klassen omfattade 10 respektive 5 avdelningar. Timantalen för de ämnen,

i vilka undervisningen måste förbehållas timlärare, uppginge till 4.310

timmar. Återstående 6,920 timmar fördelade sig på följande sätt.

Ordningspolistjänst .................... 1,535 timmar

Kriminalpolistjänst .................... 1,820 »

Juridiska ämnen utom exekutionsväsende . . 3,565 »

De sakkunniga beräknade en undervisningsskyldighet under läsåret för

vecka av 21 timmar för föreståndaren samt 32 timmar för annan heltidslärare.

Antoges föreståndaren utöva undervisning med angivna timantal per

dag under omkring 43 veckor örn året, skulle hans årliga undervisningsskyldighet

uppgå till i runt tal 900 timmar. Heltidslärare, som undervisade i

polistjänst, torde komma att undervisa omkring 38 veckor eller således omkring

1,200 timmar örn året. Av de anförda siffrorna franninge, att undervisningen

vore av sådan omfattning, alt den försloge för en heltidslärare i ett

vart av ämnena ordningspolistjänst och kriminalpolistjänst samt för föreståndaren

och en heltidslärare i juridiska ämnen. Såsom nyss nämndes, hade

föreståndaren samt en lärare i ordningspolistjänst heltidstjänstgöring. Ytterligare

en heltidslärare skulle följaktligen kunna anställas för undervisning

i kriminalpolistjänst och en för juridiska ämnen. Undervisningstiden försloge

däremot icke till fler heltidslärare än nu nämnda fyra.

För undervisningen i polisskolan vore det helt naturligt av synnerlig vikt,

att all möjlig kontakt uppehölles med praktiskt polisarbete, såvitt anginge

ordningspolis- och kriminalpolistjänsten, samt med tillämpningen vid domstolar

och hos administrativa myndigheter av de författningar, som lästes

i de juridiska ämnena, i synnerhet polisförfattningar och straffrätt. Ur denna

synpunkt skulle det ligga närmast till hands att låta undervisningen ombesörjas

av timlärare. Emellertid vore det tydligt, att föreståndaren borde

vara heltidstjänstgörande, och vad anginge lärarna i övriga här nämnda ämnen,

skulle det vara en vinst, örn lärarna, samtidigt som de vore heltidstjänstgörande,

i en eller annan form bibehölle förbindelsen med det verksamhetsområde,

varå de undervisade. De sakkunniga lunne detta vara möjligt i

fråga om lärarna i ordningspolis- och kriminalpolistjänst, vilka enligt de sakkunnigas

mening borde tagas från Stockholms poliskår och tjänstgöra i praktiskt

polisarbete under omkring 2 månader varje år samt eventuellt efter

några års tjänstgöring i polisskolan ersättas av yngre krafter ur Stockholms

poliskår. Att vidtaga motsvarande anordning i fråga örn en heltidslärare i

juridiska ämnen torde emellertid möta svårigheter. De sakkunniga förordade

därför, att undervisningen i dessa ämnen alltjämt såsom hittills i erforderlig

mån skulle uppehållas av timlärare. Ur ekonomisk synpunkt torde någon för

frågan avgörande skillnad i kostnaderna icke uppkomma, om ytterligare en

heltidslärare anställdes i de juridiska ämnena eller örn fortfarande timlärare

anlitades. I detta avseende finge nämnas, att ersättningen till timlärare för

undervisning i juridiska ämnen nu utgjorde lägst 5 kronor 67 öre i timmen

och högst 12 kronor 75 öre samt att enligt de sakkunnigas mening en normalersättning

av 7 respektive 9 kronor i timmen för undervisning i juridiska

ämnen i lägre respektive mellersta klassen borde tillämpas. Efter en medel
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

ersättning av 8 kronor i timmen och en undervisningstid, motsvarande en heltidslärares

under omkring 46 veckor eller omkring 1,450 timmar om året,

skulle ersättningen åt timlärare i juridiska ämnen utgöra 11,600 kronor. För

en heltidslärare, placerad exempelvis i B 27, skulle avlöningen i Stockholm

utgöra lägst 10,728 och högst 12,168 kronor, inklusive dyrtidstillägg m. m

Till jämförelse kunde nämnas, att stadsfiskaler i Stockholm, av vilka för närvarande

2 tjänstgjorde såsom timlärare, hade ej obetydligt högre avlöning

än den nu nämnda.

I fråga örn lärarnas löneställning må i förevarande sammanhang återgivas

vad de sakkunniga i denna del anföra örn ersättningen till timlärarna.

Ersättningen till dessa lärare vöre bestämd till ett visst arvode per timme,

vara dyrtidstillägg utginge. Ersättningarna vore därför till beloppet mycket

ojamna. Sinsemellan företedde ersättningarna också stora olikheter. Det

hade synts de sakkunniga lämpligt, att ersättningarna bestämdes till fasta

belopp utan dyrtidstillägg och om möjligt så avvägda, att större överensstämmelse

mellan dem inbördes ernåddes. På grund av de större krav,

som i flertalet ämnen måste ställas å undervisningen i mellersta klassen, hade

timersättningarna som regel beräknats till högre belopp i denna klass än i

den lägre. Den nuvarande och den av de sakkunniga föreslagna timersättningen

i de olika ämnena i lägre och mellersta klasserna framginge av följande

tablå.

Ämne

I

T

i m 1 ä r a

r a r v o d

e n

Lägre klassen

Mellersta klassen

Nu

Enligt

förslaget

Nu

Enligt

förslaget

Ordningspolistjänst....................

_ 1

6

_ 1

7

j Kriminalpolistjänst................

8''33

6

8-33

7 2

Polisförfattningar................

_ 1

7

10-06

9

Straffrätt med straffprocessrätt ........

7-87

7

7-68

9

Svensk stats- och kommunalkunskap . ..

5-67

7

—

_

Civilrätt.................

11-33

7

12-75

9

Exekutionsväsende...........

8-50

7

8-50

Modersmålet............

6-78

7

7-14

7

Maskinskrivning ..........

4''28

4

—

_

Samarithjälp..................

9-52

10

—

_

Rättsmedicin.....................

—

7-44

10

Bokföring ..................

—

15*—

9

Fysisk träning....................

_ 1

5

—

5

Socialkunskap ..................

—

7

—

7

Gasskydds- och luftskyddstjänst........

—

6

—

—

1 Undervisningen meddelas av heltidslärare.

* Till fasta speciallärare i ämnet hava dessutom följande arvoden per timme beräknats:

Förhörsteknik 9:—, vittnes- och förhörspsykologi 20:—, allmän kriminalpsykologi och rättspsykiatri

lo:—, spårlära 20:— och 40:— samt laboratoriemetoder 15:— kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

I vissa ämnen komme huvuddelen av undervisningen att bestridas av heltidslärarna.

Tablån utvisade, att i de juridiska ämnena föreslagits en timersättning av

7 respektive 9 kronor. I ämnena svensk stats- och kommunalkunskap samt

civilrätt i lägre klassen, i vilka en och samma lärare undervisade för en ersättning

av 5 kronor 67 öre respektive 11 kronor 33 öre i timmen, hade ersättningen

i ena ämnet rönt inverkan av ersättningen i det andra. Betraktades

ämnena såsom ett, skulle ersättningen utgöra 8 kronor 50 öre i timmen.

Ersättningarna hade på ett par undantag när sänkts. Enligt de sakkunnigas

mening borde skolans styrelse äga vidtaga smärre jämkningar i de

belopp, som komme att bestämmas, blott att kostnadsramen i huvudsak

bibehölles. Sålunda kunde det vara rimligt, att en i lärarverksamhet oprövad

yngre kraft uppbure lägre arvode än en erkänt skicklig undervisare med flerårig

tjänstgöring i skolan. Särskilt vid övergången till mera normaliserade

arvoden kunde behov föreligga av jämkningar.

De i tablån angivna ersättningarna vore att betrakta såsom de normala.

Första gången undervisning enligt de sakkunnigas förslag ägde rum i mellersta

klassen, måste emellertid i ämnet kriminalpolistjänst en högre ersättning

beräknas än vad som sedermera syntes bliva nödigt. Undervisningen i

detta ämne skulle nämligen enligt de sakkunnigas förslag bliva föremål för

en omdaning, och de förberedelsearbeten, som därför krävdes, vore av så kvalificerad

och omfattande art, att för utförandet därav särskilda lärarkrafter

måste anlitas. Sedan ämnet emellertid upplagts enligt de nya grundlinjerna

och kompendier utarbetats till ledning för undervisningen, skulle denna

framdeles kunna omhänderhavas av skolans vanliga lärare. Den merkostnad,

som för budgetåret 1938/1939 därigenom uppstode, belöpte sig till omkring

3,000 kronor.

Ämne

Timi!

r a r a r v

oden

Kommissarie-

klassen

Polischefs-

kursen

Polissyster-

kursen

Ordningspolistjänst

Masspsykologi ..................................

40

40

Ordningspolistaktik..............................

15

15

Kriminalpolistjänst

Kriminalpolistjänstens allmänna grunder..........

40

40

Förhörsteknik ..................................

20

40

20

Vittnes- och förhörspsykologi ....................

20

20

20

Allmän kriminalpsykologi och rättspsykiatri......

15

15

15

Kriminaltaktiska synpunkter vid brottsutredningar

40

40

20

Spårlära........................................

40

40

—

Laboratoriemetoder..............................

20

20

15

Varukännedom..................................

25

25

25

Polisförfattningar: specialföreläsningar..............

—

—

25

Civilrätt..........................................

—

—

9

Samarithjälp......................................

—

—

10

Rättsmedicin......................................

—

10

10

Bokföring ........................................

9

9

—

Bruket av tjänstevapen............................

—

5

—

| Socialkunskap ....................................

7

7

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

■21

Undervisningen i kommissarieklassen, polischef skursen och polissgsterkursen

kunde^ beräknas i vissa ämnen komma att ombesörjas av föreståndaren

och de bada andra heltidslärarna vid skolan. I övrigt måste undervisningen

till stor del handhavas av akademiska lärare. Ersättningarna till de

olika timlärarna framginge av förestående tablå.

Jag kommer slutligen till de sakkunnigas motivering i frågan örn polisskolans

organisatoriska ställning.

Rörande nuvarande ordning i detta hänseende erinra de sakkunniga om följande.

I 1 § av det av Kungl. Maj:t den 18 juni 1925 med stöd av bland annat

4 och 8 §§ polislagen för skolan utfärdade reglementet (1925 nr 227, jfr 1932

nr 185), föreskrevs, att vid Stockholms polisverk skulle finnas en av staten

bekostad polisskola. I nämnda lagrum stadgades, i 4 §, att i de polisdistrikt,

Konungen bestämde, skulle polismän för hela rikets behov finnas anställda,

samt i 8 § tredje stycket, att för särskilda anordningar för polisväsendet i

dess helhet vore det polisdistrikt, Konungen bestämde, skyldigt att draga försorg.

Det bolde nämnas, att enligt 15 § 1 mom. polislagen polisdistrikts

kostnader för ifrågavarande polismän och anordningar skulle gottgöras distriktet

av statsmedel. Det anförda innebure, att Stockholms stad hade att

sörja för skolan såsom en anordning för polisväsendet i dess helhet och att

staden finge samtliga sina kostnader ersatta av statsmedel. Å socialdepartementets

huvudtitel i riksstaten funnes för kostnadernas bestridande ett anslag:

»Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda anordningar

för polisväsendet i dess helhet.» Av detta anslag, för budgetåret

1937/1938 upptaget till ett belopp av 300,000 kronor, hade såsom gottgörelse

till Stockholms stad för polisskolan anvisats — förutom tilläggsanslag

å 14,000 kronor för utökning av elevantalet i lägre klassen — högst 76,000

kronor.

Härefter anföra de sakkunniga:

Polisskolans nuvarande organisatoriska ställning inbjöde ur vissa synpunkter

till kritik. Medan skolans uppgift vore rent statlig, hade staten icke

i samma grad som eljest den omedelbara kontrollen över verksamheten vid

skolan. I den mån löneförändringar beträffande polisverket beslötes av

Stockholms stad av beskaffenhet att påverka avlöningsförhållandena för

personal vid polisskolan, hade staten att utan den i avlöningsfrågor vanliga

prövningen ersätta staden de utgifter, besluten medförde. Vad skolans ekonomi

i övrigt anginge, gällde icke för skolan samma regler som eljest vare sig

beträffande vissa detaljer vid anslagsprövningen eller i fråga örn anslagens

disposition. En viss omgång föranleddes också av nuvarande anordning. Väl

torde det förhålla sig så, att berörda omständigheter knappast medfört några

väsentliga olägenheter för staten. Ur principiell synpunkt syntes dock anordningen

böra upphöra, i den mån det lämpligen kunde ske, och skolan

följaktligen göras helt statlig.

Det vöre emellertid tydligt, att anordningen icke tillgripits, örn icke starka

skäl talat därför. Till en början finge anföras, att så länge polisväsendet icke

vore förstatligat försiktighet borde iakttagas att göra allenast någon särskild

del av detsamma statlig. Vidare borde en polisskola, för att den rätt skulle

kunna fylla sin uppgift, på ett eller annat sätt vara anknuten lill en större

poliskår. Delta vore påkallat för undervisningens skull både ur lärarnas

och elevernas synpunkt. Lärarna, som i fråga örn de viktigaste ämnena

måste tagas ur polismännens led, behövde då och då tjänstgöra som polis
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

män för att icke förlora känningen med polisarbetet, och den växelverkan

mellan skolan och en poliskår, som följaktligen vore nödig, kunde häst ordnas

genom att skolan vore anknuten till en större kår. För eleverna kunde

icke det praktiska arbete, som förekomme i skolan, demonstrationer m. lii.

på samma fördelaktiga sätt äga runi, örn skolan vore fristående i förhållande

till en poliskår. En annan omständighet, som på grund av vissa i utlandet

gjorda erfarenheter här även kunde åberopas, vore faran för att en

statlig, från en poliskår fristående skola lätt bleve isolerad och att motsättningar

mellan skolan och poliskåren å den ort, där skolan vore förlagd,

kunde uppstå.

Det först anförda skälet, att polisskolan icke borde förstatligas enbart för

sig, syntes icke böra tillerkännas avgörande betydelse, om ett förstatligande

helt eller delvis av skolan av annan anledning funnes böra äga rum. De

skäl, som i övrigt anförts, torde icke föranleda, att skolan i sin helhet borde

samordnas med ett kommunalt polisverk. Enligt vad de sakkunniga förut

anfört borde vid skolan finnas anställda —- förutom föreståndaren — två

heltidstjänstgörande lärare, en i ordningspolistjänst och en i kriminalpolistjänst.

Därest dessa båda lärarbefattningar bestredes av polismän ur Stockholms

poliskår, torde på ett lämpligt sätt lärarnas kontakt med polisarbetet

kunna upprätthållas och elevernas möjligheter till praktisk tjänstgöring

m. m. i viss mån underlättas. Ej heller torde någon risk för isolering och

eventuella motsättningar av nyss antytt slag behöva förekomma, örn ett

sådant personalsamband nied Stockholms polisverk åvägabragtes som det

beträffande de båda lärarna i polistjänst ifrågasatta. Huruvida detta samband

borde sträcka sig även till föreståndaren kunde vara föremål för olika

meningar. Ur skolans synpunkt vore det naturligen en fördel, om föreståndaren

uppeliölle nära kontakt med det praktiska polisarbetet, något som

med lätthet kunde ordnas, örn han, såsom nu, vore polisintendent i Stockholm.

Emellertid torde till föreståndare för skolan höra utses den som funnes

bäst lämpa sig för denna uppgift, även örn han icke vore eller skulle

önska bliva polisintendent i Stockholm; utan tvivel skulle praktisk polistjänstgöring

i mån av behov det oaktat utan svårighet kunna beredas honom.

Den omständigheten, att föreståndarbelattningen för närvarande

bekläddes av en polisintendent i Stockholm, för vilken pensionsåldern kunde

beräknas inträda först om 20—25 år, syntes emellertid tala för att någon

förändring i förevarande avseende beträffande föreståndaren tillsvidare

icke ägde rum.

För bedömandet i vad mån det ifrågasatta partiella bibehållandet av sambandet

mellan skolan och Stockholms polisverk kunde anses hava någon

ekonomisk betydelse för statsverket, kunde följande upplysningar lämnas

angående de löneförmåner, som utginge eller syntes böra utgå till omförmälda

tre befattningshavare, därvid lill grund för dyrtidstilläggets beräkning

lagts förhållandena under december 1937. Intendenten, som redan åtnjöte

slutlön, uppbure för år 15,394 kronor, varav 12,600 kronor i lön och 2,794

kronor i dyrtidstillägg. De båda heltidstjänstgörande lärarna syntes principiellt

böra väljas bland överkonstaplarna i Stockholm. En överkonstapel

åtnjöte för år i lägsta löneklassen 6,468 kronor, därav 5,580 kronor i lön,

300 kronor i beklädnadspenningar och 588 kronor i dyrtidstillägg, och i

högsta löneklassen 7,893 kronor, därav 6.876 kronor i lön, 300 kronor i beklädnadsbidrag

och 717 kronor i dyrtidstillägg. Då de för överkonstapeln

nu angivna löneförmånerna icke torde innebära full gottgörelse för det med

en heltidslärarbefattning vid skolan förenade ansvaret och arbetet samt det

därjämte måste befaras, att en dugande överkonstapel, tillika skickad att

undervisa, icke skulle vilja åtaga sig en lärarbefattning utan någon ytter
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 219.

23

ligare ersättning, funno de sakkunniga sig böra förorda en särskild gottgörelse

av 1,200 kronor om året utan dyrtidstillägg att åtnjutas med Vio varje

månad av den lill 10 månader beräknade tjänstgöringstiden i skolan, inklusive

semester; de 2 återstående månaderna skulle avse praktisk tjänstgöring.

Såsom nämnts, skulle de båda lärarna tagas bland överkonstaplarna i Stockholm.

Erinras kunde emellertid, att vid polisskolan redan nu funnes en

heltidstjänstgörande lärare i ordningspolistjänst, samt att denne, som vore

överkonstapel vid Stockholms poliskår och pensionsmässig år 1955, alltsedan

staten i samband med 1925 års polislagstiftning övertagit skolan haft

ställning såsom t. f. kommissarie och åtnjutit ersättning med hänsyn härtill.

Han uppbure nu för år 11,186 kronor, därav 9,400 kronor i arvode och 1,786

kronor i dyrtidstillägg. Arvodet vore bestämt i anslutning till kriminalkommissaries

lön enligt den före den 1 juli 1937 gällande lönestaten. För alla

poliskommissarier vore lönen jämte beklädnadsbidrag och dyrtidstillägg

numera 10,230. 10,942. 11.(555 respektive 12,368 kronor i första, andra, tredje

respektive fjärde löneklassen inom lönegruppen. I andra löneklassen

utgjorde lönen 9,528 kronor, beklädnadsbidraget 420 kronor och dyrtidstilllägget

994 kronor. De löneförmåner, som utginge till intendenten och t. f.

poliskommissarien samt ifrågasatts för en överkonstapel såsom lärare vid

skolan uppginge för helt år till sammanlagt 35,673 kronor, därvid för sistnämnde

lärare beräknats högsta till överkonstapel utgående lön. Nämnda

ganska betydande belopp avsåge således löner, beträffande vilka staten genom

det ifrågasatta personalsambandet med Stockholms polisverk icke skulle

hava sedvanligt inflytande. Emellertid vore att märka, att av beloppet

icke mindre än 26,580 kronor avsåge löneförmåner, som för närvarande utginge

till intendenten och t. f. kommissarien. Ehuru varken intendenten

eller t. f. kommissarien vore innehavare av någon å Stockholms stads stat

uppförd befattning såsom intendent respektive kommissarie och följaktligen

ej hade fullmakt respektive ständigt förordnande å sådan befattning,

borde det enligt de sakkunnigas mening icke gärna kunna komma i fråga,

att en omorganisation av skolan skulle medföra en försämrad löneställning

för dem, helst som de under många år innehaft sina befattningar. Staten

torde alltså, oavsett den form som i organisatoriskt avseende valdes för skolan,

böra såsom hittills svara för de löner, som nu utginge till dem. Dock

syntes heltidsläraren i ordningspolistjänst böra hänföras till den löneklass,

som närmast motsvarade hans löneförmåner eller den andra inom lönegruppen,

vilket för närvarande skulle innebära en årlig minskning av hans löneförmåner

nied 244 kronor, en obetydlig sänkning i jämförelse med den

trygghet han enligt förslaget skulle vinna. Det belopp, för vilket staten

skulle svara, skulle alltså utgöra 35,429 kronor. Härvid hade avlöningarna

beräknats för hela året även i fråga örn de båda lärarna i polistjänst, vilka

skulle tjänstgöra vid Stockholms polisverk under två månader; kortvarigare

vikariat inom polisverket kunde nämligen bestridas utan någon egentlig

kostnad för staden. Vad anginge läraren i kriminalpolistjänst — som med

nuvarande dyrtidstillägg skulle uppbära högst 9,093 kronor örn året — syntes

någon erinran mot ersättningen lill honom ej med fog kunna framställas.

Del bär ifrågasatta sambandet mellan polisskolan och Stockholms polisverk

innebure emellertid även, att de löneförändringar, som inträdde beträffande

ifrågavarande befattningar, komma att gälla innehavarna därav, oavsett att

de tjänstgjorde vid polisskolan. Enligt de sakkunnigas mening kunde donna

konsekvens icke utgöra ett avgörande skäl mot anordningens tillämpning.

Nämnas borde att stadens beslut i förevarande lönefrågor skulle

underställas överståfhållarämbctets eller, såvitt anginge intendenterna. Kungl.

Maj.ts prövning. För närvarande behandlades ett av en stadens lönekull!-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

mitté den 29 november 1937 framlagt förslag till ändrade löner för vissa befattningshavare

i staden, innebärande för här ifrågavarande polisintendent

en förhöjning av omkring 1,400 kronor örn året.

Utöver de kostnader, staten skulle hava för nu nämnda befattningshavares

avlöning, skulle staten jämväl hava att ersätta Stockholms stad dess utgifter

för befattningshavarnas pensionering. Dessa kunde för år beräknas

för föreståndaren till 1,594 kronor, för läraren i ordningspolistjänst till 1,438

kronor och för läraren i kriminalpolistjänst till 1,259 kronor. För föreståndaren

kunde tillkomma en överårighetsavgift. Med hänsyn till den ovisshet,

som förelåge beträffande frågan, huruvida och vid vilken tidpunkt avgiften

skulle utgå, hade någon hänsyn till densamma här ej tagits.

De sakkunniga förordade alltså, att det nuvarande sambandet mellan polisskolan

och Stockholms polisverk i så måtto bibehölles, att såsom föreståndare

och lärare vid skolan skulle finnas anställda en polisintendent i Stockholm

och två polismän vid Stockholms poliskår. I övrigt skulle skolan bliva

rent statlig.

Formellt torde nämnda anordning kunna genomföras så, att Kungl. Majit

— med upphävande av beslutet den 18 juni 1925 örn skolans inrättande —

med stöd av 4 § polislagen förordnade, att i Stockholms polisdistrikt skulle

för hela rikets behov finnas anställda en polisman med polisintendents tjänsteställning

samt med avlöning och övriga förmåner enligt de för förste och

andre polisintendenterna i Slockholm gällande regler, en poliskommissarie

och en kriminalöverkonstapel. Därefter skulle intendenten förordnas till

föreståndare för skolan, den nuvarande t. f. kommissarien, som förutsattes

bliva kommissarie vid Stockholms poliskår, kommenderas till skolan såsom

lärare i ordningspolistjänst och en av överkonstaplarna i Stockholm kommenderas

till skolan såsom lärare i kriminalpolistjänst. Före sistnämnda

kommendering, som liksom den förra skulle beslutas av polischefen i Stockholm,

skulle kommenderingen hava godkänts av skolans styrelse. Frånsett

dessa tre befattningshavare, vilkas löner alltså icke skulle vara underkastade

statlig reglering, skulle avlöningar och ersättningar till övriga befattningshavare

samt alla omkostnader behandlas på samma sätt som övriga motsvarande

statsutgifter. Ekonomiskt innebure detta — såframt de sakkunnigas

förslag till undervisningens omläggning och utökning m. m. bifölles — att

ungefär 4/5 av det årliga medelsbehovet tillgodosåges i vanlig ordning, medan

omkring x/s av kostnaderna utgjorde gottgörelse till Stockholms stad för

dess utgifter för ifrågavarande befattningshavare.

De sakkunniga ville tillägga, att det icke borde vara uteslutet för Kungl.

Majit att, därest en till skolan kommenderad överkonstapel vunne befordran

till kommissarie och denne vore särskilt dugande såsom lärare, ändra beslutet

om tillhandahållandet åt skolan av en överkonstapel till att avse tillhandahållandet

av en kommissarie. Å andra sidan torde en ändring av berörda

beslut böra bliva föremål för övervägande, då den nuvarande läraren \ ordningspolistjänst

avginge ur tjänst, i sylte att denne ersattes av en överkonstapel.

Vidare syntes frågan om föreståndarens ställning böra underkastas

omprövning vid den nuvarande tjänstinnehavarens avgång.

De sakkunnigas förslag rörande skolans organisatoriska ställning medförde,

att skolan ej längre skulle utgöra någon del av Stockholms polisverk.

Till följd härav komme den befattning, Överståthållarämbetet hittills haft

med skolans angelägenheter, att upphöra och skolan att sortera direkt under

socialdepartementet, k skolans styrelse torde böra ankomma att utse timlärare

och övrig personal. Skolan syntes hädanefter böra benämnas statens

polisskola.

Vad slutligen anginge skolans styrelse, påkallade den organisato
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

■25

riska ställning, som de sakkunniga förordat beträffande skolan, icke någon

ändring i och för sig i fråga om styrelsen. Emellertid ville de sakkunniga

föreslå, att statspolisintendenten gjordes till ledamot av styrelsen. I samband

med sina årliga resor för inspektion av statspolisens olika avdelningar avlade

statspolisintendenten personliga besök å länsstyrelserna och sammanträffade

med de lokala polischeferna, varigenom han förskaffade sig en tämligen ingående

kännedom om landsortsstädernas och landsbygdens polisväsende. Då

största delen av polisskolans elever komme från landsorten, torde det vara av

vikt, att någon, som hade en mera allmän överblick över landsortens polisväsende,

bleve medlem av styrelsen. Vidare syntes även skolans föreståndare

böra beredas säte och stämma i styrelsen. En sådan ändring, som i och för

sig förefölle påkallad, ansåges hava desto mera skäl för sig, om statspolisintendenten

bleve ledamot av styrelsen, ty eljest .skulle föreståndaren komma

att i förhållande till honom intaga en i viss mån subordinerad ställning. Med

hänsyn till vad sålunda föreslagits torde en utökning av styrelseledamöternas

antal kunna ifrågasättas, förslagsvis från tre till fem.

Vad angår de med personalstaten för skolan i övrigt

sammanhängande spörsmålen, anföra de sakkunniga bland annat följande.

För närvarande tjänstgjorde vid skolan en kvinnlig befattningshavare, som

biträdde vid utförandet av olika känsligöromål. Sålunda upptoge hon stenogram

såväl vid besvarandet av de förfrågningar, vilka dagligen i ganska

stort antal inkomme till skolan, som ock vid lärarnas upprättande av kompendier.

Hon hade vidare att fullgöra förekommande maskinskrivning, varvid

särskilt kunde nämnas, att en ganska omfattande stencilering av kompendier

ägde rum för att förse skolans elever, hittills 280 om året. med dessa

hjälpmedel. En viss bokföring ålåge henne också med avseende å de medel,

som ställdes till skolans förfogande. För sitt arbete avlönades biträdet

i ett för allt med årligt arvode om 3,000 kronor.

Det arbete, som efter den föreslagna omorganisationen av skolan borde

utföras av kanslipersonal, komme att avsevärt ökas både kvantitativt och

kvalitativt. Förslaget innebure ett större elevantal, ökad undervisningstid i

lägre och mellersta klasserna nied en utsträckning av kurstiden i mellersta

klassen att omfatta 1 V2 termin, införande av nya kurser, en betydande ökning

av lärarantalet, ett förstatligande av skolan med nya uppgifter för

föreståndaren m. m. Att mera bestämt i arbetstimmar mäta den ökning,

som härav bleve följden, läte sig icke göra, men enligt de sakkunnigas mening

kunde arbetet icke medhinnas av ett biträde. Nämnas kunde, att den

nuvarande befattningshavaren vöre nödsakad att ständigt arbeta å övertid i

en omfattning, som kunde skattas lill minst t timme örn dagen. Vad anginge

arbetets ari, torde den väsentligaste förändringen föranledas av skolans

förstatligande. På grund därav komme Stockholms stads nuvarande befattning

med vissa ekonomiska angelägenheter rörande skolan att upphöra och

dessa övertagas av skolan själv. Vid handläggningen av de ekonomiska

ärendena måste föreståndaren biträdas av den kvinnliga befattningshavaren,

som därigenom finge vissa nya arbetsuppgifter och även ökat ansvar, bland

annat för omhänderhavda medel. Med hänsyn lill de göromål, som sålunda

komme att åvila henne, och de fordringar, som måste uopstiillas å befattningens

innehavare för att bon skulle kunna lulli tillfredsställande biträda

vid kompendiearbelet — kunnighet i stenograf! och god rutin i maskinskrivning

— hade befattningen synts böra bani Örås till kanslibiträdes grad,

B 7, med en avlöning av 2,832 respektive 3,300 kronor i lägsta och högsta

löneklasserna, vartill komme sedvanliga tillägg. Denna belattning syntes

böra uppföras å ordinarie stat, och torde därutöver ett visst belopp, förslagsvis

1,500 kronor, böra anvisas fin- alt miila behov av ytterligare skrivhjälp,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

vilket behov särskilt under omorganisationstiden kunde komma att bliva

kännbart.

Jämte skrivpersonal erfordrades för skolans räkning även en befattningshavare

med särskild uppgift att biträda vid förekommande laboratoriegöromål.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle i ämnet kriminalpolistjänst undervisning

äga rum i fotografering i lägre klassen över 200 timmar örn året

samt övningar i allmän spårlära m. m. i mellersta klassen omkring 150

timmar om året. De år, då särskilda kurser anordnades, komme härtill det

arbete i nyssnämnda ämnen, som därav föranleddes. Vid utbildningen måste

begagnas en i vissa hänseenden känslig apparatur, som krävde ständig översyn-

Denne befattningshavare skulle vara närvarande vid berörda undervisning

och komme därjämte i betydande utsträckning att vara sysselsatt

med för- och efterarbeten för lektioner och övningar samt med de reparationsarbeten,

som ständigt måste utföras, om skolans apparatur m. m. skulle

hållas i fullgott skick. Då han vidare måste uträtta förekommande expeditionsvaktsgöromål,

kunde han väntas bliva fullt upptagen av sin tjänst. För

att tillfredsställande kunna fullgöra laboratoriegöromålen och reparationsarbetena

måste befattningshavaren vara verkstadsutbildad. Vid de vetenskapliga

institutionerna syntes motsvarande befattningshavare vara placerade

i lönegraden B 7. Tills vidare torde laboratoriebiträdet vid polisskolan

i avbidan å närmare erfarenhet böra upptagas såsom e. o. befattningshavare

i 5 lönegraden. Lönen för honom skulle då uppgå till lägst 2,208 kronor

och högst 2,988 kronor, vartill komme sedvanliga tillägg.

Beträffande slutligen kostnaderna för polisskolan hava desamma

av de sakkunniga beräknats på följande sätt.

P ersö nal kostnader. Kostnaderna för föreståndarens och de båda

heltidslärarnas avlöning och pensionering hade tidigare angivits till 39,720

kronor. Med hänsyn därtill torde statens kostnad för nämnda lärare kunna

uppskattas till A0,000 kronor.

För kanslibiträde syntes böra beräknas omkring 3,300 kronor samt för

e. o. laboratoriebiträde och extra skrivhjälp omkring A,500 kronor.

Timlärararvoden hade uppskattats till ett belopp av i runt tal 51,400 kronor.

Därvid hade de sakkunniga förutsatt, dels att platsantalet i skolans

lägre och mellersta klasser under året uppginge till 250 respektive 100 dels

ock att — i enlighet med det vanligaste förhållandet — skolan omfattade

allenast nämnda håda klasser. Hänsyn hade ej tagits till det belopp å omkring

3,000 kronor, som beräknats såsom särskild kostnad för uppläggandet av

undervisningen i kriminalpolistjänst i mellersta klassen. Därest, på sätt de

sakkunniga förordat, under budgetåret 1938/1939 en polischefs- och en polissysterkurs

anordnades vid skolan, skulle timlärararvodena uppgå till

omkring 65,000 kronor, varvid nyssnämnda belopp å 3,000 kronor medtagits.

Anordnades enligt de sakkunnigas förslag under budgetåret 1939/

1940 en kommissarieklass, skulle timlärararvodena uppgå till omkring 56,300

kronor. Platsantalet i lägre och mellersta klasserna hade för sistnämnda

båda fall beräknats till det nyss angivna av 250 respektive 100.

Till den lärare, som komme att meddelas uppdrag att biträda föreståndaren,

beräknades ett särskilt arvode örn 600 kronor.

För styrelsearvoden syntes böra upptagas 1,300 kronor, till vilket belopp

arvodena under senare år ungefär uppgått.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

27

För utarbetande av kompendier m. m. torde under närmaste budgetår

böra upptagas 5,000 kronor.

Omkostnader. Kostnaderna för läroböcker, som nu kunde beräknas

uppgå till i genomsnitt omkring 45 kronor per elev, torde böra uppskattas till

samma belopp för elev i lägre och mellersta klassen, således tillhopa 15,750

kronor. För deltagarna i polissysterkursen syntes kostnaderna kunna beräknas

till 25 kronor för deltagare, tillsammans 500 kronor. Deltagare i kommissarieklass

och polischefskurs torde själva böra hålla sig med läroböcker.

För inköp av fotograferingsmateriell m. m. — plåtar, kopiepapper, kemikalier

— syntes kunna beräknas i lägre klassen i,000 kronor och i mellersta

klassen 3,500 kronor. Därvid hade antalet elever, som deltoge i ämnet fotografering,

antagits utgöra 200 i lägre klassen och samtliga 100 elever i

mellersta klassen med en kostnad per elev av 20 respektive 35 kronor.

Kostnaden för enahanda ändamål i polischefskursen torde utgöra 650

kronor.

För livräddningsövningar i lägre klassen torde med en beräkning av 5

kronor per elev åtgå 1,250 kronor och för ammunition m. m. till skjutövningar

3 å 4 kronor per deltagare eller omkring 1,350 kronor.

För studiebesök torde resekostnaderna för mellersta klassens elever samt

för deltagarna i polissysterkursen kunna beräknas till 550 respektive 1,250

kronor, tillhopa 1,800 kronor.

Kostnaderna för lyse syntes kunna skattas till 2,000 kronor. Övriga expenser

torde kunna beräknas till 19,000 kronor, därest utom lägre och mellersta

klasserna polischefs- och polissysterkurser anordnades. Expenserna för
-

dela sig på sätt framgår av följande specifikation:

skrivmaterialier — efter nuvarande grund 20:— per elev —...... 7,800

telefoner ...................................................... 1,160

reparation av skrivmaskiner, möbler m. m....................... 3,000

städning ..................................................... 4,000

diverse utgifter .............................................. 3,000

18,960.

Skolan, som från och med den l januari 1938 förhyrde 8 lärosalar m. m.

i en postverket tillhörig fastighet och hade behov av ytterligare 3 lärosalar,

torde vid bifall till de sakkunnigas förslag, i hyra för samtliga dessa lokaler

få betala 32,000 kronor.

Följande engångsutgifter hava av de sakkunniga beräknats.

Möbler. För inredning av nytillkomna lärosalar erfordrades inköp av

skolpulpeter m. m. av samma slag som de, som nu inköpts för skolan. Kostnaden

därför uppginge till omkring 7,000 kronor.

Inköp av kriminalteknisk utrustning. För närvarande vore polisskolans

förråd av undervisnings- oell åskådningsmateriell för ämnet kriminalpolistjänst

synnerligen knapphändigt, vilket visat sig vara till stort men, särskilt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

vid undervisningen i den nuvarande högre klassen. Sålunda funnes blott

en s. k. normalutrustning för kriminaltekniskt ändamål, en kamera, avsedd

för undervisning—den i normalutrustningen ingående kameran kunde ej med

fördel användas för detta senare ändamål — samt en del spåravgjutningar,

fingeravtrycksmateriell och kemikalier. Dessutom förfogade skolan över

skioptikonapparat och smalfilmsprojektor. För undervisning i fotografering,

varvid 40 elever skulle lära sig fotografera, kunde således för närvarande

endast en kamera användas.

Fortsättningsvis anföra de sakkunniga.

Ett villkor för att undervisning i fotografering skulle kunna genomföras

vöre, att ett tillräckligt antal kameror med tillbehör och annan materiell inköptes.

Under förutsättning att eleverna bildade arbetslag örn 2 och 2 vid

övningarna i fotografering, behövdes för en avdelning i lägre klassen om 25

elever 12 eller helst 13 kameror. Med 5 avdelningar i lägre klassen, som

fotograferade var sin dag i veckan, borde detta antal kameror, försåvitt arbetet

organiserades väl, vara tillräckligt för lägre klassens behov. För mellersta

klassen, som särskilt i samband med den allmänna spårläran sysslade

med fotografering, fordrades efter enahanda beräkningsgrunder 10 kameror.

Dessa senare kameror syntes även kunna användas av polischefskursen. 2

kameror borde beräknas som reserv.

Emellertid funnes redan 10 fotografiska utrustningar i statens ägo. Till

de under senare år anordnade kriminaltekniska kurserna för landsfiskaler

m. fl. vid Stockholms högskola inköptes nämligen för statsmedel bland annat

10 reskameror med tillbehör. Dessa ställdes 1933 till statspolisens disposition.

Av utrustningarna borde, om de sakkunnigas förslag rörande den för

ändrade undervisningen vunne bifall, 5 överföras till polisskolan i Stockholm

och 5 till statspolisens avdelning i Göteborg, vid vilken avdelning undervisning

i fotografering för elever vid polisskolan därstädes •syntes böra äga

rum. Endast 20 kamerautrustningar behövde alltså inköpas.

Då det vöre önskvärt, att polisskolan själv i största möjliga utsträckning

framställde skioptikonbilder, förstoringar m. m., så att skolans åskådningsmaterial

komme att avse svenska förhållanden, föreslå de sakkunniga, att

en s. k. småbildskamera med tillbehör för reproduktion och förstoring inköptes.

För undervisningen i skissering behövdes ritbräden, linjaler, kompasser

och måttband.

Ämnena mikroskopering, undersökningar i ultraviolett ljus och dammundersökningar

krävde anskaffande av viss apparatur. Vid modern polisundervisning

borde eleverna erhålla någon praktisk kännedom örn mikroskoperingens

möjligheter. Med hänsyn därtill och då ämnet förekomme både i

mellersta klassen och polischefskursen, syntes 10 mikroskop böra anskaffas.

Undersökningarna i ultraviolett ljus fordrade en kvartslampa och dammundersökningarna

en specialdammsugare med filter.

För undervisningen i förfarandet att framkalla bortfilade nummer borde

bland annat en slipapparat inköpas.

Vidare behövdes en ny uppsättning fingeravtrycksutrustningar samt ett

antal vapen och låsmodeller.

I följande tablå hava kostnaderna för den kriminaltekniska utrustningen

detaljberäknats.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219. 29

Fotografisk materiell.

20 kameror 9X12 vardera med 3 metallkassetter .... 2,800: —

20 objektiv .................................... 1,200: —

2 vidvinkelobjektiv ............................ 120: —

20 kameraväskor .............................. 400: —

2T) slutare ...................................... 240: —

20 stativ ...................................... 300: —

20 stativhuvuden ................................ 120: —

25 exponeringsmätare .......................... 125: —

25 djupskärpetabeller ............................ 37: 50

20 inställningsdukar ............................ 50: —

5 bertillonkassetter ............................ 250: —

5 hemstativ .................................. 400: —

220 glasskålar .................................. 528: —

110 enliters flaskor................................ 110: —

110 tvåliters flaskor .............................. 220: —

9 mörkrumslampor ............................ 270: —

9 kopieringsapparater .......................... 315: —

2 kemikalievågar .............................. 160: —

110 torkställ .................................... 66: —

2 skärapparater ................................ 92: —

1 högglanspress ................................ 70: —

4 gummivalsar ................................ 40: —

110 högglansplåtar .............................. 165: —

6 filtersatser .................................. 80: —

1 förstoringsapparat ............................ 350: —

1 Kontaxkamera med reproduktionstillbehör ...... 1,200: — 9,708: 50

Skisseringsmateriell.

65 ritbräden .................................... 130: —

40 kompasser .................................. 80: —

40 linjaler ...................................... 40: —

40 måttband .................................. 400: — 650: —

Materiell för undervisning i spårlåra och laboratoriemetoder.

10 mikroskop .................................. 3,000: —

2 binokulära mikroskop ........................ 1,200: —

1 kvartslampa ................................ 700: —

1 dammsugare ................................ 300: —

2 slipapparater ................................ 300: —

Diverse verktyg .................................. 200: —

5 fingeravtrycksutrustningar .................... 250: —

Diverse vapenmodeller ............................ 500: —

Diverse låsmodeller .............................. 500: —

övrig materiell .................................. 2,000: — 8,950: —

19,308: 50.

Kostnaderna hava ansetts böra beräknas till 19,000 kronor.

Inköp av annan materiell. För närvarande förfogade skolan för undervisningen

i maskinskrivning över 65 skrivmaskiner. Detta antal måste ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

ökas, därest undervisningen i lägre klassen med 5 avdelningar skulle kunna

tillfredsställande bedrivas. Enligt de sakkunnigas uppskattning krävdes

nyanskaffning av 20 skrivmaskiner. Då fullgoda maskiner i inköp betingade

ungefär 350 kronor per styck, skulle för ifrågavarande ändamål åtgå

7,000 kronor.

För undervisningen i bruket av tjänstevapen krävdes 25 pistoler och 100

övningssablar. Dessa kunde beräknas kosta 1,500 respektive 500 kronor.

Inredningsarbeten i skollokalerna. Hittills hade eleverna för framkallning

av negativ varit hänvisade till en garderob, som nödtorftigt inretts för

ändamålet. I polisskolans nya lokaler hade emellertid inretts 4 mörkrum,

avsedda för den hittillsvarande undervisningen i högre klassen. Dessa kunde

vid behov utökas till 9, som med en god organisation av arbetet torde

räcka. Därjämte erfordrades vissa arbeten för omändring av en lärosal till

laborationsrum samt en del andra smärre inredningsarbeten. Nu nämnda

inredningsarbeten torde draga en kostnad av omkring 14,700 kronor.

För inredandet av 130 skåp, avsedda till förvaring av undervisningsmateriell,

som utlämnades till eleverna, erfordrades omkring 2,000 kronor.

Av de sakkunniga lämnas slutligen följande sammanfattning av

kostnaderna. I samband därmed anmärkes, att vid denna sammanfattning

till grund för beräkningen lagts förhållandena under budgetåret 1938/

1939. Med hänsyn till nödvändigheten för skolans styrelse att äga tillgång

till en viss medelsreserv för mötande av oförutsedda utgifter hade vidare

kostnaden för avlöningar till icke ordinarie personal, 70,100 kronor, upptagits

till 73,600 kronor.

Personalkostnader :

Föreståndare och 2 heltidslärare...................... 40,000

Kanslibiträde ...................................... 3,300

Avlöningar till icke-ordinarie personal.................. 73,600

Ersättning till styrelsen för skolan .................... 1,300

Ersättning för utarbetande av kompendier ............ 5,000 123 200

Omkostnader:

Läroböcker ........................................ jg 250

Fotograferingsmaterial m. m......................... 8,150

Livräddningsövningar .............................. 1,250

Ammunition m. m................................. 1,350

Studiebesök ........................................ j 800

Lyse .............................................. 2,000

övriga expenser .................................... 19,000

32»000 81,800

205,000

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219. 31

Engångsutgifter:

Möbler ............................................ 7,000

Kriminalteknisk utrustning .......................... 19,000

Skrivmaskiner ...................................... 7,000

Tjänstevapen ...................................... 2,000

Inredningsarbeten .................................. 14,700

SkåP .............................................. 2,000 51,700.

De löpande kostnaderna under budgetåret 1938/1939 skulle alltså utgöra

omkring 205,000 kronor. Enligt förslaget skulle under detta budgetår anordnas

dels en polischefskurs dels ock en polissysterkurs. Därest skolan —

i enlighet med det vanligaste förhållandet —- bestode av allenast lägre och

mellersta klasserna, skulle kostnaderna kunna skattas till i Tunt tal 186,000

kronor om året. Antoges, att skolan haft samma elevantal i lägre klassen

under höstterminen 1937 som under vårterminen 1938 d. v. s. 125 och att

skolan varit inrymd i samma lokaler som nu, skulle kostnaderna för skolan

under budgetåret 1937/1938 kunna beräknas uppgå till 121,000 kronor.

Kostnadsökningen kunde med hänsyn därtill sägas utgöra 65,000 kronor om

året. Ökningen för budgetåret 1938/1939 skulle uppgå till 84,000 kronor,

vartill skulle komma engångsutgifter å 51,700 kronor.

Yttranden. Förslaget har i huvudsak vunnit gillande av det stora

flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. Från åtskilliga håll

hava dock erinringar framställts, av vilka emellertid huvudparten riktar sig

mot detaljer i förslaget, främst i fråga örn de föreslagna undervisningsplanernas

omfattning och utformning.

I yttrandena har i allmänhet uttalats, att lagstiftningens utveckling under

de senaste åren samt de stigande kraven på kunnighet och utbildning hos

polismännen, såväl högre som lägre, alltmer aktualiserat behovet av en modernisering

och omläggning av undervisningen vid polisskolan. Kravet på

åtgärder för undanröjande av den konstaterade platsbristen vid densamma

har vidare understrukits i ett flertal yttranden.

Jag lämnar härefter en närmare redogörelse för yttrandena, i vad de avse

förslagets särskilda delar.

Vad därvid till en början angår förslaget rörande undervisningen

i lägre klassen, hava från länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands

samt Göteborgs och Bohus län framkommit önskemål örn en uppdelning

av eleverna i sådana, som hade anställning i landsbygdsdistrikt, och sådana

med anställning i större eller medelstora städer. Visserligen — anföres det

i ett av dessa yttranden — förekomme växling på det sätt, att meriterade

polismän från landsbygden på grund av de bättre avlöningsvillkoren och

andra omständigheter sökte sig till städerna, och visserligen vore åtskilliga

samhällen på landsbygden i polisavseende likställda med vissa städer, men i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

flera avseenden förelåge dock en skillnad mellan den ena och den andra gruppens

kompetensbehov. Av landsfogden i Östergötlands län anmärkes i detta

avseende, att medan i de större och medelstora städerna poliskonstaplarna

huvudsakligen ägnade sig åt trafikpolistjänst samt tillsyn över allmän ordning

och säkerhet i övrigt å gator och andra allmänna platser, toges poliskonstaplarna

i de mindre städerna ej i samma utsträckning och fjärdingsmännen

ytterst sällan i anspråk för dylika tjänsteuppgifter. Å andra sidan torde

poliskonstaplarna i de större och medelstora städerna icke, åtminstone ej i

regel, befatta sig i större utsträckning med utredningar i brottmål, ordningsförseelser

eller andra ärenden, vilket däremot vore förhållandet i fråga om

poliskonstaplarna i de mindre städerna och fjärdingsmännen. Undervisningen

för sistnämnda kategorier borde därför, frånsett ämnet exekutionsväsende

beträffande fjärdingsmännen, läggas så, att densamma komme att

mera än vad de sakkunniga föreslagit omfatta kriminalpolistjänst och utredningar

i trafik och andra ordningsmål.

Jämväl riksförbundet för fjärdingsmän och polismän har uttalat sig i samma

riktning och därvid framhållit, att i en sådan särskild avdelning för

landsbygdens polismän större utrymme än vad de sakkunniga förordat borde

givas undervisning i exekutionsväsendet, varemot undervisning i ren ordningspolistjänst

icke skulle behöva meddelas i samma omfattning som i

fråga om städernas polismän.

I övrigt hava de erinringar eller önskemål, som framkommit rörande undervisningen

i lägre klassen, huvudsakligen tagit sikte på kursplanen i dess

föreslagna skick, därvid försports skilda åsikter örn de i planen ingående

ämnenas betydelse eller lämplighet och den tid, som ur olika synpunkter

borde bestämmas för desamma. Rörande kurstidens längd, sådan den av de

sakkunniga föreslagits, har dock i allmänhet icke gjorts anmärkning. I några

yttranden har emellertid påpekats önskvärdheten av en minskning härutinnan,

detta främst med hänsyn till det förhållandet, att för flertalet elever

bevistandet av kursen vore förenat med ej obetydliga ekonomiska uppoffringar.

Att kursplanen i viss mån kunde jämkas till förmån för en mer

koncentrerad undervisning inom ett mindre antal ämnesgrupper har vidare

framhållits i vissa yttranden.

I förevarande sammanhang torde ytterligare endast böra anmärkas, att

länsstyrelsen i Uppsala län funnit sig böra uppmärksamma, att eleverna i

den lägre klassen ingalunda alltid kunde påräkna bidrag från polisdistriktet

till sin utbildning och att, örn utbildningen helt skulle bekostas av dem själva,

undervisningstiden kunde bliva alltför betungande och hindra även

aspiranter, som eljest skulle vara mycket lämpliga för polistjänst, att begagna

sig av utbildningen. Det vore därför enligt länsstyrelsens uppfattning

önskvärt, att något anslag till stipendier för eleverna kunde ställas till förfogande.

Sistnämnda spörsmål har även berörts i det av riksförbundet för fjärdingsman

och polismän avgivna yttrandet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

33

Vad som sisi anförts beträffande lägre klassen har sin motsvarighet i ett

stort antal uttalanden i fråga om undervisningens anordnande

i m el lersta klassen. Synpunkter för och emot vissa ämnens upptagande

på undtrvisningsschemat hava sålunda anförts. Beträffande särskilt

kurstidens längd hava erinringar framkommit mot den förlängning, som av

de sakkunniga förordats. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det sålunda

önskvärt, örn förlängningen kunde begränsas. Rekryteringen till denna

klass vöre nämligen i hög grad beroende av vederbörande kommuners inställning

till frågan om beredande av erforderlig tjänstledighet för hos dem anställda

polismän och dessas bibehållande av löneförmåner vid bevistande av

kursen. Landsfogden i örebro län, vars yttrande åberopas av länsstyrelsen i

lånet, anmärker i detta avseende, att han fäst sig vid den enligt hans mening

högst avsevärda förlängningen från nuvarande 21 veckor till föreslagna 28.

Med hänsyn därtill — fortsätter landsfogden -— att eleverna vid den tid, då de

bevista undervisningen i denna klass, varit anställda vid polisväsendet ett flertal

år, framstode detta som mindre tillfredsställande. En stor del av eleverna

torde då vara familjeförsörjare och lönerna vore icke så utmätta, att eleverna

haft möjlighet att lägga av några medel för den fortsatta utbildningen. Under

den tid de bevistade skolan torde de i regel få avstå samtliga löneförmåner.

Följden bleve, att de nödgades skuldsätta sig för att uppbringa nödiga medel

till såväl familjens uppehälle i hemorten som deras eget i Stockholm. Varje

förlängning av undervisningstiden bleve därför för dem ytterst kännbar

och sträckte sina verkningar långt fram i tiden. Det vore enligt landsfogden

önskvärt att undersöka, om icke någon möjlighet funnes att knappa

in på undervisningstiden i denna klass. I vissa avseenden syntes undervisningen

vara en repetition av vad som inlärts i lägre klassen. Så syntes exempelvis

vara fallet med ämnet polisförfattningar. Ifrågasättas kunde, örn

det icke vore möjligt att nedbringa undervisningstiden genom att exempelvis

låta eleverna undergå skriftliga eller muntliga prov i sådana ämnen vid inträdet

i högre klassen. Därigenom skulle eleverna tvingas till tidsbesparande

förstudier. Vidare ville landsfogden betona vikten av att kompendier

och handböcker i största möjliga utsträckning koinme till användning och

att tidsödande föreläsningar med diktamen för åhörarna så långt möjligt

lind vekes.

Erinringar mot förlängningen av kurstiden ur synpunkten av elevernas

ekonomi hava jämväl framkommit i andra av de avgivna yttrandena.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför därutinnan följande.

Då väl eleverna i allmänhet endast hade att lita till lönen av sin tjänst,

torde genomgåendet av en sju månaders kurs för det stora flertalet innebära

en ekonomisk uppoffring av sådan omfattning, att många för polistjänst

eljest mycket lämpliga personer måste avstå från kursens genomgång.

Då undvikandet av sådana konsekvenser väl måste anses bliva till båtnad

jämväl för staten, som torde hava intresse av att erhålla så väl utbildad polispersonal

som möjligt, hade länsstyrelsen tänkt sig möjligheten av att staten

lämnade ekonomiskt understöd till de polismän från landsbygden, som

genomginge polisskolans högre klass. Detta understöd skulle kunna beredas

på så sätt, att vederbörande elev berättigades att även under ledigheten

Ililläng lill riksdagens protokoll 10.18. 1 sami. Nr 219. ,‘j

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

för kursens bevistande uppbära den del av avlöningen, som utginge av statsmedel,

det vill säga i regel hälften. För avlöning av vikarie skulle då i vanlig

ordning statsbidrag utgå med 50 % av lönebeloppet. Därest även vederbörande

polisdistrikt ville låta befattningshavaren behålla jämväl distriktets

andel i lönen skulle saken givetvis ställa sig annorlunda, men något åläggande

kunde givetvis därutinnan icke ske.

Ett genomförande av detta länsstyrelsens förslag skulle ock medföra, att

polispersonalen på landsbygden bleve i nu förevarande hänseende i någon

mån likställd med motsvarande personal i städerna, vilka väl i regel läte vederbörande

behålla lön även under tiden för bevistande av polisskolan.

Ett uttalande i samma riktning föreligger från landsfogden i Värmlands

län. I berörda avseende påpekas vidare av riksförbundet svenska städers

polismän den enligt förbundets uppfattning trängande nödvändigheten av

att bestämmelser bleve meddelade av innehåll, att ordinarie polisman, som

genomgått lägre klassen och därefter erhållit inträde i skolans mellanklass

under sin elevtid i denna klass erhölle garantier att oavkortade få uppbära

vederbörande tillkommande ordinarie löneförmåner. Det hade nämligen inträffat

— anmärker förbundet — att elever i högre klassen, kommande från

vissa polisdistrikt icke kommit i åtnjutande av sådana förmåner, medan däremot

elever från andra distrikt fått sina löner oavkortade. Därest en ändring

ej komme till stånd, kunde det befaras att en utökning av kurstiden

kunde tänkas avhålla polismän från distrikt, varest oavkortade löner ej erhölles

under elevtiden — exempelvis sådana polismän som vore familjeförsörjare

— att söka inträde i klassen i fråga. Av landskommunernas förbund

uttalas det önskemålet, att staten helt eller delvis bestrider kostnaderna för

landsbygdens polismän under elevtiden vid skolan. I det av polismästaren i

Göteborg avgivna yttrandet framhålles, att frågan om ersättning eller bidrag

till sådana elever, som under genomgående av polisskolan icke hade inkomst

av tjänst vore av sådan vikt, att den borde göras till föremål för särskild

utredning.

I några yttranden har framhållits ändamålsenligheten av den av de sakkunniga

övervägda men såsom för närvarande icke lämplig avvisade uppdelningen

av förevarande klass i två huvudavdelningar, av vilka den ena

skulle vara avsedd för utbildning i ordningspolistjänst och den andra för

utbildning i kriminalpolistjänst.

Landsfogden i Gotlands län anser sålunda starka skäl tala för att ett dylikt

särskiljande, särskilt med hänsyn till kriminalpolistjänsten, borde komma

till stånd redan under utbildningstiden. Då de sakkunniga syntes luta åt

samma uppfattning, hade det enligt landsfogdens mening varit välbetänkt

att icke nu uppskjuta en uppdelning, som ändock, enligt de sakkunnigas uttalande,

ställdes i utsikt.

För en dylik uppdelning uttalar sig även svenska polisförbundet.

Mot de föreslagna inträdesfordringarna till mellersta

klassen har rests kritik från sistnämnda förbund, som härutinnan yttrar

följande.

Med största bestämdhet måste förbundet vända sig mot de sakkunnigas för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

35

slaf* i denna del. Av desamma föreslås nämligen, att nuvarande bestämmelser

alltjämt skulle lända till efterrättelse. Förbundet hade nämligen rik

erfarenhet utav, att dessa bestämmelser icke vore lämpliga utan i stället sådana,

att de skadade skolans anseende. De tillgodosåge icke heller de objektiva

befordringsgrunder, som man velat tro att skolans tillkomst skulle

framskapa. För vinnande av inträde skall sökanden styrka sin lämplighet

för kriminalpolisverksamhet eller befälsställning och för sådant ändamål

skall han ingiva av vederbörande polischef utfärdat betyg, vilket utvisar

hans lämplighet i berörda avseenden. Betyget skall vara utfärdat med tilllämpning

av skolreglementets betygsgrader. De olika polischefernas uppfattningar

om fordringarna för erhållande av en viss betygsgrad vore mycket

olika. Därtill komme, att polischefen i många fall, särskilt i större städer,

ej personligen kände sökandenas duglighet utan måste basera sitt utlåtande

på underbefälets uppgifter. Därvid komme helt naturligt dessas

olika uppfattningar, liksom även deras förtroende hos chefen och förmåga

att övertyga denne, att hava stor betydelse. Förklarade polischefen en sökande

olämplig eller mindre lämplig för kriminalpolisverksamhet eller befälsställning,

kunde en sådan sökande, även om polischefens uppgift skulle

vara i hög grad oriktig, som regel aldrig styrka sin lämplighet, ty han hade icke

varit i tillfälle att ådagalägga densamma. Först efter att hava genomgått

skolklassen i fråga, skulle han bliva i tillfälle att styrka sin lämplighet, men

till skolan kunde han icke komma. Å vissa platser finge visserligen de tilltänkta

eleverna först tjänstgöra vid kriminalpolisavdelning för att deras

lämplighet skulle i någon mån kunna utrönas, men det vore icke alla som

på detta sätt finge fullgöra provtjänstgöring vid kriminalpolisavdelning utan

endast de som uttoges därtill av polischefen. Hos polisförbundet hade anförts

ett stort antal klagomål för partiskhet vid sådan uttagning till provtjänstgöring.

Rättelse i berörda förhållande torde — yttrar polisförbundet

vidare — bäst kunna vinnas genom bestämmelse, att ordinarie polisman,

som med godkända betyg genomgått lägre klassen, under minst två år tjänstgjort

som polisman och icke under de tre senaste åren ådömts strängare straff

än varning samt icke uppnått trettiofem års ålder, efter ansökan — och utan

av polischef utfärdat betyg — finge vinna inträde i mellersta klassen. Vid

fall då samtliga sådana sökande ej kunde beredas inträde, skulle företräde

givas den som hade längsta tjänstetiden och vid lika lång sådan tid, åt den

som hade högsta betyget från lägre klassen.

Beträffande de allmänna synpunkter, som av de sakkunniga anlagts på

frågan om den nuvarande polisskolans utbyggande med nya

kurser, har landsfogden i Västmanlands län gjort en allmän erinran, nämligen

att de föreslagna kommissarie- och polischefskurserna endast kunde

tänkas som ett provisorium, så länge som frågan örn en distriktsåklagarreform

icke nått sin lösning. I annat fall torde, yttrar landsfogden, följden

bliva, att man i sinom tid bleve nödsakad att inrätta ytterligare en klass för

blivande landsfiskals- och stadsfiskalsaspiranter. De nu föreslagna kurserna

kunde nämligen icke utan vidare anses lämpade för dessa aspiranter,

främst av den anledningen alt kurserna icke .skulle Idiva permanenta. Ä

andra sidan vore det ur många synpunkter, såväl organisatoriska som ekonomiska,

lämpligt, alt en av de högre klasserna, i främsta rummet då polischefskursen,

finge en sådan utformning, alt deli kunde mottaga aspiranterna

även från distriktsåklagarbanan. För närvarande vore det dock enligt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

landsfogdens förmenande omöjligt att uppdraga riktlinjerna för en så beskaffad

undervisning i de polisvetenskapliga ämnena, beroende på ovissheten

örn huru dessa aspiranter teoretiska utbildning i övrigt komme att anordnas.

Lämpligheten av anordnandet av en polischefskurs, innan den pågående

utredningen i fråga om stads- och landsfiskalstjänsterna avslutats och frågan

om dessa tjänsters reglering blivit slutligt prövad, ifrågasättes jämväl av

landsfogden i Malmöhus län. önskvärt hade varit -—• anför vidare Överståthållarämbetet

— att, då frågan om polisundervisningen i dess helhet varit

föremål för utredning, även spörsmålet om polisundervisningen för distriktsåklagarna,

vilka ju oftast fungerade som polischefer, blivit löst. Länsstyrelsen

i Uppsala län ger uttryck åt den uppfattningen, att en högre polisutbildning

icke kunde uppställas såsom kompetensvillkor för erhållande av landsfiskalsbefattning

i vissa distrikt, varemot önskvärt vore, att såväl landsfiskaler

som landsfiskalsaspiranter bereddes tillfälle att genomgå den av de

sakkunniga föreslagna kommissarieklassen.

Beträffande undervisningsplanerna för de nya kurserna framhåller styrelsen

för polisskolan i Stockholm, att då närmare erfarenhet rörande dessa

nya utbildningsområden saknades, det vore lämpligt, att frågan om kursplanernas

omfattning och innehåll upptoges till förnyat övervägande och

slutligt avgörande, sedan de första kurserna av olika slag hållits.

Uttryck för tillfredsställelse över den av de sakkunniga framförda tanken

på anordnande av repetitionskurser för dem, som genomgått någon av de

föreslagna högre kurserna — kommissarie- eller polischefskursen -— hava

kommit till synes i ett antal yttranden. Landsfogden i Västmanlands län

finner sig dock därvidlag böra göra det förbehållet, att de som genomgå sådan

kurs, åtminstone de i statstjänst anställda, skola erhålla traktamentsersättning

av statsmedel, under den tid kursen varar, ävensom vara bibehållna

vid sina avlöningsförmåner, vare sig semester eller annan tjänstledighet

sökes för ändamålet. I detta sammanhang — fortsätter landsfogden — torde

även önskemålet örn inrättande av statsstipendier för samma ändamål

kunna framföras. Inom ett flertal andra förvaltningsgrenar hade sålunda

stipendier anslagits för att bereda vederbörande tjänstemän tillfälle till studier

i utlandet. Även för polisvetenskapens utveckling inom landet torde

det emellertid vara angeläget, att dess utövare bereddes tillfälle att på ort

och ställe taga del av de nya rön och anordningar på området, vilka gjorts

i främmande länder.

Landsfogden i Västernorrlands län erinrar i sistnämnda avseende, att

repetitionskurserna enligt de sakkunnigas uttalande skulle anordnas vart

femte år och omfatta en tid av ungefär en vecka. Såvitt landsfogden dock

kunnat finna, vore denna tid för snävt tilltagen; minst två veckor syntes

böra anslås för genomgåendet av dylik kurs.

Ur de avgivna yttrandena, såvitt angår anordnandet av en kommissarieklass,

må återgivas följande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 219.

Överståthållarämbetet anför, med avseende å den ifrågasatta uppdelningen

av undervisningen inom denna klass på två linjer, en för ordningspolismän

och en för kriminalpolismän, följande.

Ämbetet hade för sin del eftersträvat att upphäva den nuvarande uppdelningen

av poliskåren i en ordningspolislinje och en kriminalpolislinje och för

sådant ändamål åvägabragt, att befattningshavarna å de olika linjerna i

Stockholm blivit fullt likställda i lönehänseende. För huvudstadens vidkommande

vore sålunda nu antydda uppdelning av undervisningen i kommissarieklassen

icke av något intresse.

Landsfogden i Kalmar län anser en dylik uppdelning varken nödvändig

eller lämplig, alldenstund — bortsett från de största städerna — särskilda

kommissarietjänster i ordnings- och kriminalpolistjänst ej funnes. Samma

ståndpunkt till frågan intages i föreningen Sveriges stadsfiskalers yttrande.

Lämpligheten överhuvud taget av anordnandet av en särskild kommissarieklass

ifrågasättes av landsfogden i Västmanlands län, som därutinnan

uttalar i huvudsak följande.

I högre grad än beträffande sökandena till högre klassen gällde här, att

ekonomiska synpunkter komme att verka avskräckande på eventuella sökande.

Vidare vore det här icke fråga om ungdomar utan örn till åren tämligen

långt komna män, vilka måste finna det mindre nöjsamt att än en

gång behöva sätta sig på skolbänken. Viktigare än dessa synpunkter vore

dock, att betyg över genomgången kommissariekurs icke utgjorde någon tillförlitlig

värdemätare på vederbörandes lämplighet för kommissarietjänsten.

A ena sidan funnes det givetvis personer med fallenhet för bokliga studier,

vilka med lätthet kunde inlära det föreskrivna kunskapsstoffet, bestå de

skriftliga proven och på så sätt erhålla ett vackert betyg men vilka icke desto

mindre finge anses mindre lämpliga för tjänsten i fråga. Å andra sidan

borde en sökandes duglighet och lämplighet för kommissarietjänsten i främsta

rummet ådagaläggas under praktisk tjänstgöring. Sålunda måste man

på innehavaren av en dylik tjänst uppställa bland annat vissa fordi ingar

i fråga om personliga egenskaper, vilka icke kunde komma till uttryck i ett

skolbetyg. Faran med att uppställa genomgång av en särskild kurs såsom

villkor för befordran till ifrågavarande tjänster läge därför bland annat i att

vid tjänstetillsättningen avgörande betydelse tillmättes kursbetygen.

Ville man emellertid — yttrar landsfogden fortsättningsvis — bereda aspiranterna

till kommissariebefattningar tillfälle att under praktiskt arbete förkovra

sina insikter i de viktigaste tjänstegrenarna och därigenom ådagalägga

sin större eller mindre duglighet, torde utvägar därtill jämväl stå till buds.

Sålunda kunde föreskrivas såsom villkor för erhållande av kriminalkommissariebefattning,

att vederbörande under en tid av exempelvis 6 månader

tjänstgjort vid det blivande kriminallaboratoriet i Stockholm. För aspiranter

å ordningskommissarictjänst kunde i stället föreskrivas motsvarande

tids tjänstgöring i befälsställning vid ordningspolisavdelning i Stockholm,

Göteborg eller Malmö. Fördelen med en dylik anordning vore i båda fallen

påtaglig. Sålunda finge ett halvt års tjänstgöring å kriminallaboratoriet

skänka större färdighet och giva eit högre mått av praktisk erfarenhet än

ett 60-tal timmars undervisning i ämnet. Beträffande ordningspolistjänsten

torde en tids tjänstgöring i en större stad bättre än den teoretiska undervisningen

lära vederbörande att bemästra under arbetet uppkommande svårigheter.

Förutsättningen för den föreslagna metodens genomförande vore

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

givetvis, att å det blivande kriminallaboratoriet och vid de större städernas

polisavdelningar platser ställdes till förfogande för ändamålet ävensom att

vederbörande kommissarieaspiranter under tjänstetiden erhölle avlöning enligt

de grunder, som gällde för tjänsteinnehavare i motsvarande befattningar.

Även polismästaren i Karlskrona ger uttryck för tveksamhet rörande behovet

av en kommissarieklass. De polismän, som med goda betyg genomgått

polisskolans högre klass och vilka kunde och ville aspirera på att bliva kommissarier,

torde mycket väl på grundval av vad de lärt sig, genom självstudier

och god praktisk tjänstgöring göra sig lämpliga för dylik tjänst. Konkurrensen

torde dessutom göra sitt till för att utkristallisera de bästa kommissarieämnena.

Lämpliga kompendier och handböcker i erforderliga ämnen

borde emellertid i större omfattning än nu vore fallet för ändamålet

utarbetas och hållas tillgängliga för inköp av polismän, vilka önskade påbygga

sin utbildning.

Landsfogden i Örebro län vitsordar vikten av att endast väl utbildade och

prövade polismän bekläda poster som kommissarier och kommissarieaspiranter.

Vanskligt vore dock enligt landsfogdens åsikt att bedöma värdet av

en sådan kommissariekurs. Allt berodde på huru undervisningen komme

att bedrivas. Av det uppgjorda förslaget till kursplan att döma ville det

synas, som örn denna kurs närmast komme att bliva en repetition av vad

eleverna fått lära sig i mellersta klassen, med vederbörlig hänsyn tagen till

de lagändringar och de vetenskapliga framsteg på kriminalteknikens område,

som kunde hava gjorts. Enligt landsfogdens mening skulle det vara

av värde, örn vid undervisningen i denna klass huvudvikten lades på praktiska

tillämpningsövningar, gärna med levande material.

Vidkommande de av de sakkunniga uppställda fordringarna f ö r

vinnande av inträde i kommissarie k lassen (lämplighet

till kommissariebefattning, genomgång av mellersta klassen eller under övergångstid

nuvarande högre klassen) hava förevarande spörsmål uppmärksammats

i några yttranden.

Svenska polisförbundet anmärker, att beträffande villkoret örn lämplighet

lill kommissariebefattning de sakkunniga icke på något sätt angivit eller

antytt, på vilket sätt sökanden skulle styrka denna sin lämplighet eller vem

som skulle pröva och avgöra, huruvida sökanden vöre lämplig. Förbundet

ansåge det emellertid olämpligt, att bestämmelser beträffande ett sådant ömtåligt

spörsmål icke skulle finnas och föreslår därför följande villkor. Inträde

i klassen skulle kunna vinnas av polisman, som med godkända betyg

genomgått mellersta klassen eller nuvarande högre klassen, under minst tio

år tjänstgjort som ordinarie polisman, icke under de senaste fem åren ådömts

annan bestraffning än varning och icke uppnått femtio levnadsår. Vid fall

då samtliga sökandena icke kunde vinna inträde, skulle företräde givas åt

den, som hade längsta ordinarie tjänstetid, och vid lika lång tjänstetid åt den,

som hade högsta betyget från mellersta klassen eller nuvarande högre klassen.

Riksförbundet svenska städers polismän anser sig böra understryka vikten

av att den av de sakkunniga föreslagna övergångstiden så utsträcktes, att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

39

sökande, vilka genomgått nuvarande högre klassen, även erhölle möjlighet

till inträde i kommissarieklassen.

Föreningen Sveriges poliskommissarier är av den åsikten, att polisman

för att få tillträde till kommissarieklassen ej endast bör hava genomgått mellersta

klassen — respektive nuvarande högre klassen — utan därjämte borde

vara överkonstapel och under sin tjänstgöring som sådan hava ådagalagt

sådana egenskaper, att han kunde anses lämplig att befordras till kommissarie.

Gentemot kursplanen för denna klass hava i stort sett inga erinringar

av betydelse försports. Ämnet polisförfattningar anses emellertid i

några yttranden böra utgå, varemot i andra yttranden ges uttryck för önskvärdheten

av en repetitionskurs i civilrätt.

Förslaget om anordnande av en särskild polischefskurs har vid

remissbehandlingen vunnit ganska allmänt gillande men i vissa avseenden

föranlett erinringar.

I fråga om kursplanen har i åtskilliga yttranden från landsfogdar ifrågasatts,

huruvida icke ämnet polisförfattningar, med hänsyn till kursdeltagarnas

förutsatta teoretiska och praktiska utbildning, kunde helt utgå eller åtminstone

till väsentlig del beskäras. Uttalanden i denna riktning hava gjorts

av landsfogdarna i Uppsala, Södermanlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Skaraborgs, örebro och Västmanlands län. Svenska polisförbundet

anser, att ämnet ordningspolistjänst samt tid för praktiska övningar givits

för ringa plats. Enligt landsfogden i Västmanlands län borde antalet föreläsningstimmar

kunna nedskäras genom att bereda större utrymme för självstudier

i kursplanen; detta innebure å ena sidan en tidsbesparing och gåve

å andra sidan möjlighet till att anslå ett något större antal timmar till praktiska

övningar och laborationer. Landsfogdarna i Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län anse, att antalet undervisningstimmar i vissa

ämnen skulle kunna avsevärt nedbringas därigenom, att kursdeltagarna i

god tid före kursens början tillställdes kompendier i de skilda ämnena.

Landsfogden i Västerbottens län finner vid en jämförelse med undervisningstiden

vid 1936 års landsfogdekurs, att den för polischefskursen föreslagna

kurstiden är för lång; enligt landsfogdens mening var undervisningen vid

nämnda landsfogdekurs till omfånget fullt tillräcklig i alla ämnen utom i

bokföring.

Angående inträdesfordringarna till polischefskursen

framhålles i några yttranden, däribland de av länsstyrelsen i Gävleborgs län

och föreningen Sveriges landsfiskaler avgivna, alt möjlighet borde beredas

för såväl landsfiskaler som landsfiskalsaspirantcr att komma i åtnjutande

av undervisningen i polisskolan i större utsträckning än de sakkunniga syntes

hava avsett.

Enligt landsfogden i Blekinge län borde genomgång av denna kurs vara

obligatorisk jämväl för erhållande av stadsfiskalstjänst i städer med mera än

exempelvis 6,000 invånare, i vilka stadsfiskalen vore lokal polischef. Del
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

tagarna i polischefskursen borde — enligt samma landsfogdes uttalande —

uttagas av Kungl. Maj:t.

Tillträde till kursen bör — enligt föreningen Sveriges staclsfiskalers uttalande

— beredas flertalet stadsfiskal, som tillika hava med polisväsendet

att skaffa. Tillträde till sådan kurs syntes under en övergångstid av åtskilliga

år ej böra bliva beroende av om vederbörande några månader tjänstgjort

i Stockholm eller Göteborg. Tillfredsställande polismannaerfarenhet

och förmåga att tillgodogöra sig kursen torde ändock kunna förefinnas. För

övrigt vore det enligt föreningens uppfattning lämpligt med en kortare polischefskurs

för nuvarande äldre stadsfiskaler.

Ur de avgivna yttrandena beträffande den föreslagna utbildningen av

polissystrar må anföras följande.

Fredrika Bremer förbundet anmärker inledningsvis, att benämningen

polissyster vore mindre lämplig. Det vore — yttrar förbundet därefter — väl

naturligt, att när kvinnor för c:a 30 år sedan anställdes i polisens tjänst, de

erhölle denna titel; deras förutvarande egenskap av sjuksköterskor och deras

uppgift motiverade denna benämning. Däremot vore det avgjort olämpligt

att överföra denna benämning på de kvinnor, som inom kriminalpolisen

skulle komma att utföra samma arbete som manlig poliskonstapel i de uppgifter,

som de finge sig anförtrodda. För att åtskilja de tvenne kategorierna

av kvinnliga befattningshavare vid polisen -— de som väsentligen hade vakttjänst

och de som efter polisutbildning utförde polistjänst å kriminalavdelning

— torde det vara lämpligt att för de senare införa benämningen kvinnlig

polis, vilken bättre angåve deras tjänsteställning. För de kvinnliga poliserna

krävdes en allsidig polisutbildning fullt likvärdig med den utbildning,

som erfordrades för manlig poliskonstapels befordran till kriminalkonstapel.

I ämnet anför förbundet huvudsakligen följande.

De sakkunniga hade utgått ifrån att den kvinnliga poliskursen skulle giva

en specialundervisning. Förbundet ville framhålla, att den utbildning en sådan

kurs skulle giva, icke torde vara tillräcklig för en kvinnlig polis, som

icke finge sin tjänstgöring begränsad till en viss specialavdelning. Men den

torde icke heller vara tillfredsställande för de kvinnliga poliser, som tjänstgjorde

å sådan avdelning, för så vitt den icke gåve en grundläggande allmän

polisutbildning. Det förefölle även, som om den vore alltför koncentrerad.

Det hade från sakkunnigt håll uppgivits, att de hittillsvarande kurserna för

polismän vöre synnerligen pressande. Dessa sträckte sig dock för närvarande,

den lägre kursen över c:a 5 månader och den högre samma tid, alltså över

inalles c:a 10 månader, under det att den kvinnliga kursen skulle koncentreras

till c:a 3 månader.

Förbundet ville ifrågasätta, huruvida icke undervisningen för kvinnlig polis

lämpligen borde anordnas på så sätt, att i stället för den lägre kursen

kvinna, som hade eller sökte anställning i poliskår, finge tillfälle genomgå en

kortare förkurs, som berättigade till inträde i den mellersta kursen. Vissa

ämnen i den lägre kursen såsom modersmål, maskinskrivning, stats- och kommunalkunskap,

socialkunskap, fysisk träning och större delen av ordningspolistjänsten

torde med hänsyn till ämnenas art och kvinnornas i regel större

förkunskaper kunna bortfalla. Borttoges dessa ämnesgrupper skulle

återstå c:a 330 timmar av den lägre kursens undervisningsplan, vilket tim
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

41

antal torde ytterligare kunna nedbringas, om kursen Indes såsom en förberedelse

till den mellersta. Efter genomgång av den mellersta kursen skulle

den kvinnliga polisen på så sätt hava erhållit en fullt likvärdig utbildning

med den manliga polisen.

För staten torde en sådan anordning bliva billigare än den av de sakkunniga

föreslagna. Även torde det vara lättare att få till stånd en sådan förkurs

allt efter som aspiranter anmälde sig och behovet av kvinnlig polis gjorde

sig gällande. De sakkunniga uttalade beträffande behovet av kvinnlig kurs,

att möjligen två kurser skulle vara erforderliga, därest inom närmaste tiden

samtliga nuvarande polissystrar ville förskaffa sig den ifrågasatta utbildningen,

för den händelse de icke alla kunde vara tjänstlediga på en gång.

Det torde icke kunna tänkas, att de äldre av polissystrarna önskade eller

hade anledning genomgå polisskola. Flera av dem hade i många år tjänstgjort

inom ordningspolisen och torde icke aspirera på annan tjänst. Även

torde kursen vara nödvändig endast för dem av polissystrarna, som utförde

eller önskade utföra verklig polistjänst inom kriminalavdelning. Örn således

endast ett mindre antal av de nuvarande polissystrarna kunde tänkas bliva

elever i skolan, torde däremot flera unga kvinnor önska inträde på polisbanan,

så snart utbildning erbjödes dem. Det funnes redan kvinnor, som,

enär polisutbildning för kvinnor saknades i Sverige, genom praktik i utlandet

sökte kvalificera sig för polistjänst i Sverige. Förbundet vore övertygat

om, att tillträde till polisskolan skulle bereda ett nytt verksamhetsfält för

socialt intresserad kvinnlig ungdom till gagn för samhället.

Beträffande förkunskaperna för inträde i skolan vore förbundet tveksamt,

huruvida fullständig sjuksköterskeutbildning skulle vara erforderlig.

En lämplig kortare sjuksköterskekurs samt tjänstgöring vid sinnessjukhus

torde vara tillräckligt. Däremot torde kravet på sjuklassig fliekskoleutbildning

eller däremot svarande kunskaper samt genomgång av socialpolitiska

institutet eller däremot svarande utbildning böra upprätthållas.

Därest för anordnande av utbildning för kvinnliga poliser i en förberedande

kurs med efterföljande genomgång av den mellersta kursen skulle erfordras

särskild utredning, ville förbundet uttala sig för, att de sakkunnigas förslag

lades till grund för anordnande av en kurs för kvinnliga poliser. Förbundet

hemställde därvidlag, att denna kurs komme att meddela en omfattande

och grundlig utbildning, medförande kompetens även för kriminalkonstapelstjänst.

Polismästaren i Gävle, vilkens yttrande i förevarande del åberopas av länsstyrelsen

i Gävleborgs län, är jämväl av den åsikten, att den för de kvinnliga

befattningshavarna anslagna undervisningstiden vöre alltför knapp.

Polismästaren åberopar till stöd därför i huvudsak följande.

Uppgifter, som vore speciellt lämpade för kvinnlig polis, förekomme även

i medelstora och mindre städer, men dessa uppgifter kunde där icke utfylla

dessa befattningshavares tjänstetid. Därför borde de kvinnliga befattningshavarna

även kunna användas för sådant utredningsarbete, där kvinnlig

arbetskraft visserligen icke vore erforderlig men dock kunde användas lika

väl sorn manlig arbetskraft, nämligen i fråga örn fattigvårdsmål, mantalsskrivningsmål,

angående försumliga familjeförsörjare och social hjälpverksamhet

av olika slag, där utredning gjordes genom polisen. De kvinnliga befattningshavarna

syntes böra jämställas med kriminalpolis, ehuru deras verksamhetsområde

borde avgränsas något annorlunda än kriminalpolisens. Bevakningstjänst

avseende kvinnor förekomme, utom i de större städerna, så

sällan, alt man icke borde taga särskild hänsyn därtill vid bedömande av

erforderliga kvalifikationer för kvinnlig polis. I överensstämmelse därmed

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

syntes längre utbildningstid för kvinnliga befattningshavare vara erforderlig.

Större antal undervisningstimmar borde upptagas i fråga om polisförfattningar,

äktenskaps- och barnarätt, utökad med föräldrarätt och förmynderskapsrätt

samt socialkunskap, varjämte stats- och kommunalkunskap

syntes böra ingå i undervisningsplanen. Benämningen polissyster vöre enligt

polismästaren icke lämplig.

Vissa önskemål i fråga om undervisningsämnena i berörda kurs hava jämväl

framkommit. Härvid må nämnas, att Överståthållarämbetet anser undervisning

i gas- och luftskvddstjänst erforderlig. Luftskyddsinspektionen uttalar

sig för sin del för någon utbildning i gassjukvårdstjänst, därest eleverna

icke vid sjuksköterskeutbildning erhållit sådan. Tveksamt vore emellertid

enligt inspektionen, huruvida detta ämne nödvändigtvis borde upptagas i

timplanen; möjligheter torde nämligen föreligga för eleverna att å fritid

genom bevistande av svenska röda korsets kurser i gassjukvård förvärva erforderliga

insikter i detta ämne.

Vad de sakkunniga föreslagit i frågan om polisskolans organisatoriska

ställning har föranlett erinringar endast i ett mindre antal

av de avgivna yttrandena.

Det ifrågasatta förstatligandet av polisskolan avstyrkes endast av

Överståthållarämbetet. Ämbetet framhåller därvid till en början, att enligt

ämbetets uppfattning valet i fråga om skolans organisatoriska ställning endast

kunde stå mellan att bibehålla den nuvarande ordningen eller att förstatliga

skolan jämväl vad anginge de heltidstjänstgörande lärarna. Fortsättningsvis

anför ämbetet härefter i huvudsak följande.

Rent formellt syntes en åtgärd, som avsåge skolans förstatligande och avskiljande

från Stockholms polisdistrikt, stå i strid mot gällande polislag,

enligt vilken polismän för hela rikets behov skulle vara anställda vid visst

polisdistrikt, varjämte anordningar för polisväsendet i dess helhet skulle

åvila det polisdistrikt Kungl. Majit bestämde. I och för sig kunde givetvis

ett dylikt formellt hinder icke utgöra skäl för ett avstående från skolans förstatligande,

därest denna anordning ur praktisk synpunkt befunnes lämplig.

Vad sakfrågan anginge vore emellertid, såsom de sakkunniga framhållit,

såväl för erhållande av praktiskt åskådningsmaterial för undervisningen som

för rekrytering av lärarkåren nödvändigt, att skolan fortfarande hade ett intimt

samband med polisdistriktet. Särskilt frågan örn lärarkårens rekrytering

ansåge Överståthållarämbetet därvid vara av den allra största vikt. Enligt

de sakkunnigas förslag skulle undervisningen fortfarande till större delen

fullgöras genom timlärare. Av lätt insedda skäl komme dessa, vad anginge

de rena polisämnena men därjämte sannolikt även beträffande straffrätt

och exekutionsrätt, att rekryteras bland befattningshavarna inom Stockholms

polisdistrikt och Överståthållarämbetet. Då sålunda måste antagas, att

under ämbetet lydande tjänstemän även framdeles komme att tagas i anspråk

för lärarverksamhet inom polisskolan, syntes det — för ett smidigt

anpassande av denna tjänstgöring, så att den icke komme i kollision med

polistjänstgöringen —- mest ändamålsenligt, att förordnandena å lärarbefattningarna

såsom hittills skett meddelades av Överståthållarämbetet. Det

förtjänade i detta sammanhang framhållas, att den särskilda kännedom

angående de olika befattningshavarnas kvalifiktioner, som ämbetet besutte,

utgjorde ett ytterligare skäl för att ämbetet bibehölles vid sin nuvarande

ställning inom polisskolan.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

43

Under den tid, som statens polisskola bestått, hade, såvitt åmbetet kunnat

finna, någon olägenhet av skolans beroende av ämbetet icke framträtt. De

beslut, som ämbetet på förslag av skolans styrelse meddelat beträffande

förordnande av lärare, hade utan undantag tillkommit i bästa samråd med

styrelsen. Däremot hade vid enstaka tillfällen sambandet med Överståthållarämbetet

visat sig vara till gagn. Sålunda hade förekommit, att skolans

förslag angående tillsättning av lärare i vissa avseenden jämkats av ämbetet

med hänsyn till de föreslagna lärarnas tjänstgöring inom ämbetet och

den bättre kännedom Överståthållarämbetet haft angående deras lämplighet

för undervisning. Dessa jämkningar hade skett i samförstånd med styrelsen.

Under åberopande av det anförda ansåge sig ämbetet böra avstyrka den

av de sakkunniga föreslagna förändringen i fråga örn skolans organisatoriska

ställning.

Beträffande särskilt förslaget örn bibehållandet av sambandet mellan

polisskolan och Stockholms polisverk genom anställande såsom

föreståndare och lärare vid skolan av en polisintendent i Stockholm

och två polismän vid Stockholms poliskår har detta förslag godtagits av

styrelsen för polisskolan samt av polismästaren i Stockholm. De sakkunnigas

förslag att genomföra denna anordning med stöd av 4 § polislagen har

däremot i nämnda yttranden ej befunnits vara ur formell synpunkt helt tillfredsställande;

och har till stöd därför anförts i huvudsak följande.

Att den såsom föreståndare för skolan avsedda polisintendenten tillsattes

enligt 4 § polislagen vore otvivelaktigt lämpligt. För denna befattning skulle

därigenom komma att tillämpas samma regler, som nu gällde för befattningen

såsom statspolisintendent. Enligt ett av stadsfullmäktige i Stockholm

numera antaget löneregleringsförslag skulle dessa båda befattningshavare

komma att upptagas på överståthållarämbetets stat mot ersättning

av statsmedel i vanlig ordning.

Däremot borde de såsom lärare avsedda polismännen icke tillsättas enligt

4 § polislagen, enär detta torde medföra, att vissa bestämda personer

.skulle utses till ordinarie innehavare av ifrågavarande tjänster, varigenom

den eftersträvade möjligheten till förflyttning kommenderingsvägen av

personal mellan stadens poliskår och polisskolan skulle utebliva.

Skulle kommenderingsvägen anlitas, vilket ansågs vara riktigt, borde ifrågavarande

polismän tillhandahållas i motsvarande ordning, som i 5 § 3 och

6 § 2 st. polislagen finnes stadgat angående statspolisen. För detta ändamål

erfordrades viss formell ändring av lagtexten.

Genom en sådan anordning skulle utöver själva kommenderingsförfarandet

vinnes även vissa andra fördelar, bland annat att statsverkets ersättning

till staden komme att beräknas efter samma grunder för polismännen såväl

vid statspolisen som vid polisskolan, vilka samtliga måste uppföras på

polisnämndens stat, samt att vissa för tjänstgöringen vid statspolisen gällande

regler t. ex. beträffande det formella kommenderingförfarandet, vikariat

vid ledigheter för sjukdom och dylikt i tillämpliga delar kunde användas

jämväl beträffande de vid polisskolan tjänstgörande polismännen, för vilka

eljest ett flertal specialföreskrifter måste utfärdas.

[ detta sammanhang har styrelsen för polisskolan understrukit, att det

för polisskolans fortsatta verksamhet vore av stor vikt, att förhållandet

mellan å ena sidan polisskolan samt å andra sidan Stockholms polisverk

och Stockholms stads polisnämnd ordnades på sådant sätt beträffande,

bland annat, tillhandahållandet av den för undervisningen vid polisskolan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 219.

erforderliga polispersonalen, att klarhet från början skapades, huru dessa

angelägenheter skulle ordnas.

Enligt riksräkenskapsverket vore det icke fullt lämpligt, att föreståndaren

för en statlig institution, sådan som polisskolan enligt de sakkunnigas förslag,

icke innehade statlig anställning. Med hänsyn därtill ville riksräkenskapsverket

frågasätta, huruvida icke föreståndarens ställning i detta hänseende

borde göras till föremål för närmare omprövning redan nu och icke,

såsom föreslagits, först vid nuvarande tjänsteinnehavarens avgång, vilken

kunde beräknas inträda först om 20—25 år.

Statskontoret förklarar sig vara av den meningen, att verksamhet, vilken

staten helt bekostar, också bör drivas i statlig regi och finner sig av den

grund böra biträda de sakkunnigas förslag örn skolans förstatligande. Detta

måste emellertid medföra, yttrar ämbetsverket vidare, att samtliga befattningshavare

borde bliva statens tjänstemän, varav följde, att vid bestämmandet

av befattningshavarnas löneförmåner hänsyn måste tagas

till vad som i sådant hänseende vore gällande beträffande liknande statliga

eller andra till det statliga lönesystemet anknutna befattningar. Härutinnan

anför statskontoret följande.

Vid den avvägning av vederbörandes löneställning, som sålunda påkallades,

syntes det statskontoret, att föreståndaren för skolan närmast borde jämställas

med rektor vid statlig realskola eller — vid jämförelse med befattningshavare

inom allmänna civilförvaltningen -—- högst med tjänsteman

i lönegraden B 30. Löneförmånerna i högsta löneklassen av denna lönegrad

uppginge vid nuvarande levnadskostnadsindex till i runt tal 13,600 kronor,

barntillägg oräknade. Då den nuvarande föreståndaren för polisskolan i

egenskap av fjärde polisintendent i Stockholm såsom slutlön uppbure i runt

tal 15,400 kronor — vartill enligt ett för närvarande under omprövning liggande

förslag skulle komma en löneökning på omkring 1,400 kronor — innebure

den av statskontoret förordade lönegradsplaceringen en avsevärd lönesänkning,

vilken för den nuvarande innehavaren av befattningen torde böra

kompenseras med ett personligt lönetillägg.

För att möjliggöra ett bedömande av de av de sakkunniga föreslagna löneförmånerna

för de båda heltidslärarna hänvisar statskontoret till följande

uppställning, i vilken till jämförelse upptagits de bruttolöneförmåner (inbegripet

dyrortstillägg, provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg)

vilka utgå till folkskollärare (lönegraden B 17), läroverksadjunkt, lektor vid

allmänt läroverk och professor vid tekniska högskolan, varvid samtliga befattningshavare

förutsatts vara stationerade i Stockholm. (De för Stockholms

stads befattningshavare anförda siffrorna hämtade från betänkandet.)

Begynnelselön Slutlön

Folkskollärare .................................. 6,042 7,794

Överkonstapel i Stockholm......................... 6,468 7,893

Läroverksadjunkt ................................ 8,706 10,248

Lektor .......................................... 10,728 12,168

Poliskommissarie i Stockholm .................. ... 10,230 12,368

Professor vid tekniska högskolan .................... 12,168 13,608

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

45

Statskontoret anför därefter:

Av uppställningen framginge, att överkonstapels slutlön något överstege

den slutlön, som utginge till folkskollärare, medan slutlönen för kommissarie

vöre 200 kronor högre än den slutlön, varav lektor komme i åtnjutande.

Då ifrågavarande lärartjänster vid polisskolan — med hänsyn till den av

de sakkunniga framhållna önskvärdheten av att efter några års tjänstgöring

kunna verkställa ombyte å befattningarna — icke lämpligen torde kunna

placeras i viss lönegrad, ville statskontoret föreslå, att befattningarna avlönades

med arvode, varå dyrtidstillägg icke skulle beräknas. Arvodet syntes

icke rimligtvis kunna bestämmas högre än till belopp ungefär motsvarande

vad som nu utginge till överkonstapel, högst till 8,000 kronor per år.

Därest den lärare, vilken nu hade anställning som tillförordnad kommissarie,

bibehölles vid lärartjänsten, torde ett personligt lönetillägg måhända kunna

tillerkännas honom.

Jämväl riksräkenskapsverket anser, att föreståndaren och de tvenne polismännen

vid Stockholms poliskår skulle komma att i förhållande till befattningshavarna

vid det högre statliga undervisningsväsendet intaga en särskilt

gynnad ställning, som icke kunde anses motiverad av dem -—- i jämförelse

med nämnda befattningshavare —- åliggande arbetsuppgifter. Av

samma mening är allmänna civilförvaltningens lönenåmnd, som dock, därest

den föreslagna organisationen med anknytning till Stockholms polisverk

kunde anses lämplig och ändamålsenlig, anser sig sakna anledning att framställa

någon erinran mot sakkunnigförslaget i detta avseende. Däremot vill

lönenämnden för sin del ifrågasätta någon jämkning nedåt av t i m 1 ä r a rarvodena

för undervisning i kommissarieklassen samt vid polischefsoch

polissysterkurserna; i jämförelse med ersättningarna för undervisning

i lägre och mellersta klasserna vore nämligen dessa arvoden i vissa fall påfallande

höga. Lönenämndens uppfattning i sistnämnda avseende delas av

statskontoret, som föreställer sig, att en sakkunnig granskning av timersättningsplanen

skulle föranleda ej oväsentliga nedsättningar av de föreslagna

beloppen.

Den föreslagna placeringen i 5 lönegraden av ett laboratoriebiträde synes

lönenämnden väl låg i betraktande därav, att denne befattningshavare skall

vara verkstadsutbildad. Även med hänsyn till de mångahanda göromål, anför

lönenämnden vidare, som befattningshavaren i fråga skulle hava att

fullgöra utöver de vanliga expeditionsvaktsysslorna, syntes en något förmånligare

löneställning än den föreslagna kunna ifrågakomma.

Statskontoret ifrågasätter, örn ej polisskolan — därest den förstatligades

— tillsvidare borde uppföras på extra stat. För sådant fall borde enligt

statskontoret den av de sakkunniga föreslagna kanslibiträdestjänsten •— vars

inrättande icke föranledde erinran från statskontorets sida -— utbytas mot

en motsvarande extra ordinarie befattning. Mot anställandet av en extra

ordinarie befattningshavare i 5 lönegraden hade ämbetsverket däremot intet

att erinra.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

I kostnadsfrågan har statskontoret funnit anledning till följande

principuttalande.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle kostnaderna vid genomförande

av deras förslag i avseende å undervisningen i de nu befintliga klasserna

belöpa sig till 186,000 kronor. Medräknades även utgifter för den påbyggnad

av skolan med en polischefskurs och en polissysterkurs, som de sakkunniga

föresloge för budgetåret 1938,1939 stege kostnaderna enligt de sakkunnigas

beräkningar till 205,000 kronor. Därtill komme slutligen engångsutgifter

med 51,700 kronor.

Statskontoret ville ingalunda förneka, att vissa kostnadsdragande ändringar

i skolans arbetssätt och utrustning numera vöre erforderliga. Ämbetsverket

föreställde sig dock, att de knappast kunde vara nödvändigt att i ett

slag vidtaga en utgiftsökning av den storleksordning, varom här vore fråga,

särskilt om hänsyn foges till att skolan hittills kunnat väl fylla sin uppgift.

Den del av förslaget, som medförde den starkaste kostnadsökningen, torde

vara den, som berörde undervisningstiden vid skolan. Antalet lektionstimmar

i lägre klassen skulle ökas med 29 procent och i högre klassen med 40

procent. Frågan örn behovet ur pedagogisk synpunkt av en dylik utökning

undandroge sig givetvis statskontorets bedömande. Ämbetsverket ville dock

ifrågasätta, huruvida icke en begränsning av förslaget i denna del kunde

genomföras, helst som en så väsentlig ökning av lästiden icke syntes hava

tillhört de reformbehov, som föranlett utredningen. I synnerhet förefölle

det ur kostnadssynpunkt angeläget att vidtaga en sådan begränsning i avseende

å undervisningen i den högre klassen, att densamma i fortsättningen

liksom hittills skulle kunna givas å två kurser årligen. Den fördubbling avantalet

avdelningar, som följde med de sakkunnigas förslag, medförde uppenbarligen

en väsentlig stegring i klassens behov av lokaler och undervisningsmateriell.

Enligt statskontorets mening borde vid ett bedömande av frågan om ökning

av undervisningstiden vid skolan hänsyn tagas lill nu rådande rekryteringsförliållanden.

Dessa påkallade enligt de sakkunniga en allenast tillfällig

utökning av antalet avdelningar i lägre klassen till fem. Det normalt

erforderliga antalet hade de sakkunniga skattat till fyra. Beaktade man,

att polischeferna i riket beräknat det årliga rekryteringsbehovet till 226 personer

och att mot detta antal svarade en årlig utbildning i hela riket —

därest polisskolans i Stockholm lägre klass skulle bestå av fyra avdelningar

— av 315 personer, syntes även sistnämnda antal avdelningar inom en

snar framtid kunna komma att visa sig vara för högt. För undvikande av

att arbetet vid skolan anpassades efter en kostnadsram, som inom kort kunde

visa sig vara alltför vid, ville statskontoret förorda, att, innan åtgärder

företoges för utökning av undervisningstiden vid skolan, verkningarna av

den av de sakkunniga förordade utökningen av antalet avdelningar i lägre

klassen under någon tid avvaktades.

Vad särskilt anginge utgifter för kompendier och läroböcker har statskontoret

yttrat följande.

För närvarande tillhandahölles eleverna vid polisskolan kompendier och

läroböcker kostnadsfritt. Vid avslutade studier finge eleverna behålla dem

som egna. De sakkunniga hade föreslagit bibehållande av denna förmån

för eleverna vid skolans nuvarande klasser ävensom vid polissysterkursen.

Deltagarna i kommissarieklassen och polischefskursen borde däremot — i

likhet med andra befattningshavare vid polisväsendet — för sådan undervisningsmateriell

få erlägga skolans självkostnadspris.

Statskontoret kunde för sin del icke tillstyrka gratisutdelning till berörda

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

47

elever av kompendier och läroböcker, motsvarande ett genomsnittligt värde

av 45 kronor per elev. Den kostnadsbesparing, som genom bortfallande av

denna utgift för skolan ernåddes, torde kunna beräknas i första hand till

16,250 kronor eller det belopp, till vilket posten läroböcker upptagits i de

sakkunnigas kostnadsberäkningar.

I anslutning därtill ville statskontoret framhålla, att ämbetsverket icke

biträdde de sakkunnigas förslag, att särskilt anslagsbelopp skulle ställas till

förfogande för utarbetande av kompendier och läroböcker.

Till slut vill jag i förevarande sammanhang anmärka, att riksräkenskapsverket

ansett sig böra föreslå, att utgifterna för polisskolan — för vinnande

av överskådlighet över totalkostnaderna för densamma — skola bestridas

från för ändamålet särskilt uppfört förslagsanslag.

Departementschefen.

Av den förebragta utredningen synes mig klart framgå, att verksamheten

vid polisskolan är i behov av anpassning efter de krav, som ställas på befattningshavare

i skilda ställningar vid polisväsendet. De förslag, som i sådant

avseende framlagts av de sakkunniga, torde också vara av beskaffenhet

att i huvudsak kunna utgöra grundval för en omläggning av verksamheten.

Innan jag emellertid närmare ingår på denna sida av den föreliggande

frågan, lär den av de sakkunniga föreslagna principiella förändringen i skolans

organisatoriska ställning böra upptagas till övervägande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har polisskolan ursprungligen

utgjort en kommunal institution, med uppgift främst att utbilda huvudstadens

polismän. I samband med 1925 års polislagstiftning övertogs skolan

av staten, såtillvida att staten under tiden därefter helt svarat för kostnaderna

för undervisningen. Anslaget till verksamheten utgår i form av ersättning

till Stockholms stad för skolans upprätthållande. En följd av den ordning,

som härutinnan rätt, har blivit, att t. ex. löneförmånerna för skolans föreståndare

bestämts av vederbörande kommunala organ, varefter staten haft

att till staden inbetala det sålunda bestämda beloppet. Vad skolans ekonomi

i övrigt angår, gälla icke samma regler som eljest i fråga om statliga institutioner,

vare sig beträffande vissa detaljer eller i fråga om anslagens disposition.

I berörda ordning hava de sakkunniga nu föreslagit den förändringen, att

skolan framdeles skulle drivas i statens regi. De sakkunniga framhålla i anslutning

till vad nyss anförts att, medan skolans uppgift är rent statlig, har

staten icke i samma grad som eljest den omedelbara kontrollen över verksamheten.

Den nuvarande ordningen har därför synts böra upphöra, i den

mån det lämpligen kan ske. Sistnämnda förbehåll avser det förhållandet,

att de sakkunniga på anförda skäl ansett två heltidsanställda lärare fortfarande

böra vara i stadens tjänst. Och möjligen borde enahanda gälla jämväl

i fråga örn föreståndaren, ehuru saken i denna punkt funnits mera tveksam.

Av praktiska skäl — skolan förestås för närvarande av en polisintendent,

för vilken pensionsåldern kan beräknas inträda först örn 20—25 år

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

— har emellertid någon förändring beträffande föreståndarens ställning icke

synts tills vidare böra äga rum.

Den av de sakkunniga intagna ståndpunkten har vid remissbehandlingen

på ett par håll mött kritik från rakt motsatta utgångspunkter. Överståthållarämbetet

avstyrker sålunda förslaget, under framhållande av att för verksamheten

vid skolan det nära sambandet med Stockholms polisverk vore av

avgörande betydelse. Riksräkenskapsverket och statskontoret företräda den

motsatta ståndpunkten. Enligt riksräkenskapsverket är det icke lämpligt,

att föreståndare för en statlig institution, sådan som polisskolan enligt de

sakkunnigas förslag, icke innehade statlig anställning. Statskontoret förklarar

sig vara av den meningen, att verksamhet, vilken staten helt bekostar,

också bör drivas i statlig regi och påkallar, att samtliga befattningshavare

bliva statens tjänstemän. Anmärkas må för övrigt, att även Överståthållarämbetet

uttalat, att valet i fråga om skolans organisatoriska ställning endast

kunde stå mellan att bibehålla nuvarande ordning oförändrad eller att förstatliga

skolan jämväl vad anginge de heltidstjänstgörande lärarna.

För min del är jag benägen godtaga sagda frågeställning. De principiella

skälen för ett förstatligande äro obestridligen synnerligen starka. Även de

praktiska synpunkterna tala i samma riktning. En viktig omständighet vid

bedömandet är emellertid, om en statens polisskola, formellt fristående från

Stockholms polisverk, skulle i sin verksamhet kunna befaras möta sådana

vanskligheter, att anordningen med hänsyn härtill måste betraktas såsom

mindre välbetänkt. Jag har likväl svårt att föreställa mig att så skulle bliva

förhållandet. Stockholms stad, vars polismän fortfarande skulle utbildas

vid skolan, torde säkerligen kunna förväntas att i fråga örn det praktiska

samarbetet bidraga till att ändamålsenliga anordningar i detta avseende må

kunna träffas. Man lärer ock kunna förvänta, att huvudstaden — liksom

för övrigt andra städer i motsvarande situation -—- icke skall undandraga

sin medverkan, i den mån framdeles staten skulle påkalla, att innehavare

av kommunal tjänst med frånträdande av avlöningen å kommunens

stat, under viss tid tages i anspråk för lärarbefattning vid skolan. Det hittillsvarande

samarbetet på detta, liksom å andra områden, lär vara ägnat att

undanröja sådana farhågor. Jag har också anledning förutsätta, att tjänstgöringen

vid polisskolan — och detta med rätta — bör uppfattas såsom en så

betydande merit ur befordringssynpunkt, att jämväl befattningshavarna inom

polisen kunna väntas visa intresse för dylik tjänstgöring. Vad slutligen angår

vikten av nära samarbete beträffande skolans ledning med Överståthållarämbetet,

avser jag att tillgodose denna betydelsefulla synpunkt vid prövningen

av frågan örn styrelsens sammansättning. Jag kan sålunda icke dela

de framkomna farhågorna för att verksamheten vid en omläggning skulle

lida men och finner mig alltså böra förorda, att polisskolan nu helt förstatligas.

Den nya ordningen bör tillämpas från och med den 1 juli 1938.

Innan jag går att närmare överväga personalorganisationen vid den statens

polisskola, som jag sålunda föreslår inrättad, vill jag uppmärksamma det föreliggande

förslaget, i vad det gäller verksamhetens organisation och omfattning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

49

Vad till en början angår huvuddragen av den organisativa gestaltningen,

föreslås den utvidgningen, att vid sidan av den hittillsvarande

lägre klassen, vilken avser att meddela den allmänna polismannautbildningen,

och den nuvarande högre klassen, som åsyftar utbildning för kriminalpolistjänst

och befälsposter, skulle inrättas ytterligare en klass för utbildning

av högre polisbefäl (kommissarieklassen). Därjämte skulle anordnas

särskilda utbildningskurser för polissystrar samt polischefer (blivande polismästare,

polisintendenter, landsfogdar och landsfogdeassistenter, ävensom i

viss utsträckning landsfiskaler och stadsfiskal). Den högsta klassen och

nämnda båda kurser skulle anordnas med längre eller kortare mellanrum.

Ur utbildningssynpunkt är genomgången av högsta klassen avsedd att vara

likvärdig med genomgång av polischefskurs.

Jag finner behovet av den föreslagna påbyggnaden av skolan med en tredje

klass väl styrkt och biträder alltså förslaget i denna del. Lika med de

sakkunniga anser jag dock ur olika synpunkter, bland annat för att bereda

blivande deltagare skälig beredelsetid till klassens genomgående, att denna

klass bör anordnas först under budgetåret 1939/1940. Jag är vidare ense nied

de sakkunniga därom, att en särskild kurs för polischefer är påkallad. Icke

minst för det närvarande gör sig behovet av en sådan med stor styrka gällande,

vadan redan under nästa budgetår en dylik kurs bör komma till stånd.

Det synes jämväl lämpligt, att utbildning av kvinnliga poliser, i den mån ett

vitsordat behov av sådana föreligger, meddelas vid skolan. Jag kan dock icke

finna ådagalagt, att redan nästa budgetår en dylik utbildningskurs är av

nöden. Skäl föreligga för övrigt att, med hänsyn till vad vid remissbehandlingen

anförts, närmare överväga den ändamålsenliga läggningen av sistnämnda

kurs.

I fråga om undervisningstiden för de olika klasserna innebär

förslaget större förändringar i förhållande till nuvarande ordning allenast beträffande

andra klassen. Undervisningen i första klassen skulle visserligen i

flera avseenden utvidgas samt den dagliga undervisningstiden något utsträckas,

men såsom hittills pågå ungefär 21 arbetsveckor. Andra klassen har för

närvarande en lästid av 21 veckor, men skulle denna enligt förslaget utsträckas

till omkring 29 veckor, däri inräknad tid för särskild utbildning i gasskyddstjänst,

som skulle meddelas genom luftskyddsinspektionens försorg. I

den till inrättande förordade tredje klassen skulle undervisningen pågå under

övergångstiden 13, framdeles 8 veckor, gasskyddsundervisning genom luftskyddsinspektionens

försorg oberäknad. I nu förevarande avseende har jag

endast funnit den föreslagna utökningen av den andra klassen ägnad att ingiva

vissa betänkligheter. Jag har emellertid ej ansett mig kunna underlåta

att för utbildningen nu beräkna den föreslagna tiden, även örn jag skulle

finna det önskvärt, örn fortsatta överväganden kunde göra det möjligt att något

begränsa densamma.

Vidkommande därefter antalet avdelningar i de olika klasserna delar jag

de sakkunnigas uppfattning örn nödvändigheten att tillsvidare i begynnelseklassen

räkna med 5 avdelningar, envar nied 25 elever vardera terminen.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 219.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Att härvid tillämpa sådan differentiering med avseende å polismän för

städer och landsbygd, som från något håll ifrågasatts, anser jag ogörligt.

I fråga örn andra klassen lär man för nästa budgetår vara nödsakad att

upprätta 5 avdelningar, envar om 20 elever. Därutöver förutsätter jag, att

en särskild polischefskurs under detta år anordnas för 20 å 25 deltagare.

Vad beträffar undervisningens anordning, inträdesfordringar

och examina, saknar jag anledning att nu taga ställning i vidare

mån, än att jag finner mig vid kostnadsberäkningen böra utgå från

de av de sakkunniga angivna totala timtalen. Jag vill emellertid tillfoga, att

jag håller det för välbetänkt, att den formella examen enligt förslaget skulle

bortfalla.

Jag återkommer nu till frågan örn skolans lärarpersonal och

avlöningsförhållandena för densamma. Föreståndaren för

statens polisskola bör lämpligen benämnas rektor och av Kungl. Majit utnämnas

å tjänsten. I lönehänseende synes han böra placeras i 30 lönegraden.

Det synes emellertid vid jämförelse med de löneförmåner, som utgå till rektorerna

vid de allmänna läroverken och realskolorna, skäligt, att rektorn

utöver lönen kommer i åtnjutande av avlöningsförstärkning med ett belopp

av 1,000 kronor för år räknat. Närmare föreskrifter angående nämnda avlöningsförstärkning

torde få meddelas av Kungl. Maj:!. I avseende å de båda

heltidsanställda lärarna lär det ur rekryteringssynpunkt få anses lämpligt,

att dessa efter ansökan förordnas av Kungl. Majit tillsvidare för viss tid,

förslagsvis högst 6 år. Befattningarna böra alltså hava karaktär av arvodestjänster.

Man torde härvid normalt hava att räkna med att för förordnande

böra ifrågakomma väl kvalificerade överkonstaplar inom framför allt de

större städernas poliskårer. För sådan befattningshavare utgår i Stockholm

den totala årsavlöningen (inberäknat dyrtidstillägg m. m.) för närvarande

nied lägst 6,468 kronor och högst 7,893 kronor. Då tjänstgöringstiden för

vecka avses bliva ganska avsevärd, 32 timmar, och det måste anses av synnerlig

vikt att för befattningarna förvärva väl kvalificerade innehavare, finner

jag skäligt föreslå, att årsarvodet fastställes till 9,000 kronor. Jag vill erinra,

att en läroverksadjunkt i Stockholm uppbär i begynnelselön 8,706 kronor och

i slutlön 10,248 kronor. Å arvode bör dyrtidstillägg icke utgå.

Beträffande skolans nuvarande föreståndare lär det få anses skäligt, att

han, därest han övergår i statstjänst, berättigas att uppbära ett personligt

lönetillägg till sådant belopp, att ersättningen å tjänsten i huvudsak bibehålies

oförändrad. Enahanda torde böra gälla om den nu vid skolan heltidsanställde

läraren, vilken genom omorganisationen skulle komma i en

försämrad löneställning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter

verkställd närmare utredning bestämma lönetilläggens belopp.

I fråga örn ersättningen till timlärare är det naturligt, att denna växlar

inom ganska vida gränser, alltefter den meddelade undervisningens mer

eller mindre krävande beskaffenhet. De sakkunniga hava härutinnan utarbetat

normer, som synas mig med någon jämkning kunna bliva vägledande.

I fråga örn den högsta ifrågakommande ersättning, 40 kronor,

vilken skulle tillämpas beträffande vissa ämnen i den högsta klassen samt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

51

i polischefskursen, synes i allt fall regelmässigt en reduktion böra vidtagas

lill förslagsvis 35 kronor. Ue sakkunniga hava vidare föreslagil, att vid

skolan skulle vara anställda ett ordinarie kanslibiträde i lönegraden B 7 och

ett laboratoriebiträde med avlöning såsom e. o. befattningshavare i 5 lönegraden.

Behovet av dessa befattningshavare finner jag styrkt. Med hänsyn

till vad statskontoret anfört synes kanslibiträdet böra tillsvidare placeras som

extra ordinarie i 7 lönegraden. Även örn, på sätt lönenänmdcn anfört, laboratoriebiträdets

löneställning synes mig väl knappt tilltagen, vill jag i avvaktan

på närmare erfarenhet icke i denna punkt ifrågasätta en avvikelse

från sakkunnigförslaget.

Slutligen vill jag nämna, att de sakkunniga å avlöningsstaten beräknat

medel för dels årsarvode till den lärare, som avsetts biträda föreståndaren,

med 600 kronor, dels arvode tilt styrelsen med 1,300 kronor årligen. Med

den mycket betydande ersättning, som skulle utgå till föreståndaren, därest

den nuvarande innehavaren skulle övergå i statstjänst — den skulle i verkligheten

komma att närma sig avlöning i lönegraden A 3 — kan jag ej finna

skäligt tillhandahålla särskilt biträde utöver det c. o. kanslibiträde, som för

ändamålet avsetts. Och vad styrelsen angår, föreligger enligt min mening

icke anledning att avvika från den allmänna principen, att uppdrag av denna

karaktär böra vara oavlönade. Jag finner mig sålunda förhindrad beräkna

medel för nu angivna ändamål.

Ytterligare en angelägenhet anser jag mig i detta sammanhang böra beröra.

De sakkunniga hava starkt understrukit vikten av att åtgärder vidtagas för

att lämpliga läroböcker stå till elevernas förfogande och i sådant avseende

föreslagit, att genom skolans försorg sådana böra komma till stånd. Utan

särskild ersättning har något mera avsevärt arbete för avfattande av kompendier

eller böcker icke ansetts kunna begäras av lärarna vid skolan, och, i

den mån personer utanför skolan komme att anlitas, måste dessa honoreras

på vanligt sätt. Medel för ändamålet hava fördenskull ansetts erforderliga.

De sakkunniga hava uppskattat kostnaderna till 20,000 kronor och ansett, att

för nästa budgetår ett belopp av 5,000 kronor borde stå till förfogande.

Lika med de sakkunniga håller jag det för angeläget, att åtgärder snarast

möjligt vidtagas i nämnda syfte. Genom tillhandahållande av lämplig lärobokslitteratur

böra för övrigt förutsättningar skapas för en begränsning av

undervisningstiden. Mot det för nästa budgetår för ändamålet beräknade

beloppet har jag intet alt erinra. Jag vill tillfoga, att det synes mig skäligt,

att ifrågavarande läroböcker, liksom annan vid undervisningen erforderlig

materiell även i fortsättningen kostnadsfritt tillhandahålles eleverna i första

och andra klassen och beräknar i det följande medel för detta ändamål. Däremot

finner jag mig icke nu kunna medverka till, att av statsmedel stipendier

eller andra förmåner komma eleverna till del.

Jag övergår så till beräkning av kostnaderna å avlönings- och

örn kostnad sstaterna för statens polisskola.

Vad först angår avlöning till ordinarie befattningshavare,

kommer personalförteckningen att upptaga allenast en sådan, rektorn vid

skolan. Enligt vad jag i det föregående anfört, skulle rektorns avlöning utgå

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

enligt 30 lönegraden. I enlighet härmed bör under en anslagspost till avlöning

till tjänsteman å ordinarie stat upptagas ett belopp av 11,100 kronor.

Under posten arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, beräknar jag dels arvoden till 2 heltidsanställda

lärare, vartdera å 9,000 kronor, dels ock arvoden till timlärare. För

sistnämnda ändamål hava de sakkunniga beräknat 65,000 kronor, varvid

emellertid för polissysterkursen avsetts omkring 3,400 kronor. Vidare möjliggör

den av mig förordade jämkningen av ersättningarna någon reduktion

av beloppet. Jag beräknar de sammanlagda kostnaderna för ändamålet till

(65,000 — 3,400— 1,100=) 60,500 kronor. Lämpligen torde i detta sammanhang

medel jämväl beräknas till arvoden åt författare av läroböcker, tidigare

av mig uppskattade i enlighet med de sakkunnigas förslag till 5,000

kronor. Posten skulle sålunda upptagas till (18,000 + 60,500 + 5,000 =)

83,500 kronor.

Posten till avlöningar till övrig icke-ord inaria personal,

delposten grundavlöningar m. m., beräknar jag på följande sätt. Vid skolan

skola finnas anställda ett e. o. kanslibiträde i lönegraden 7 och ett e. o. laboratoriebiträde

i lönegraden 5. Avlöningarna till nämnda båda befattningshavare

kunna beräknas till omkring 4,500 kronor. Därutöver upptager jag

i enlighet med de sakkunnigas förslag ett belopp av 1,500 kronor för extra

skrivhjälp. Posten bör sålunda beräknas till ett belopp av (4,500 + 1,500 =)

6.000 kronor. Delposten avlöningsförhöjningar synes kunna uppföras med

100 kronor.

I fråga örn posten särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän vill jag erinra, att under posten

böra inräknas de personliga lönetillägg, som enligt vad jag i det föregående

uttalat under viss förutsättning skola utgå till polisskolans rektor och

en av de heltidsanställda lärarna. Storleken av nämnda lönetillägg kan icke

nu exakt angivas, men torde ett belopp av sammanlagt 6,000 kronor kunna

anses tillräckligt. I övrigt erfordras medel för provisoriska dyrorts- och lönetillägg,

förslagsvis beräknade till 1,000 kronor ävensom för avlöningsförstärkning

å 1,000 kronor till rektorn. Posten lär alltså böra upptagas till

(6,000 + 1,000 + 1,000=) 8,000 kronor.

Avlöningsstatens slutsumma utgör sålunda (11,100 + 83,500 + 6,100 +

8.000 =) 108,700 kronor.

Jag kommer härefter till omkostnadsstaten. Under posten expenser

synes för delposten bränsle, lyse och vatten böra beräknas ett belopp av 2,000

kronor. För delposten övriga expenser skulle under angivna förutsättningar

erfordras för skrivmaterialier, telefonkostnader, städning och diverse utgifter

ett belopp av 18,500 kronor. Slutligen beräknar jag under posten övriga

utgifter för läroböcker till eleverna ett belopp av 15,750 kronor, för annan

undervisningsmateriell m. m. 10,700 kronor och för studiebesök 550 kronor,

tillsammans 27,000 kronor. Jag har härvid i huvudsak följt de sakkunnigas

beräkningar med bortseende från kostnaderna för kursen för

kvinnliga poliser. Hy res utgifterna för skolan böra bestridas från statens

allmänna fastighetsfond och påverka alltså ej förevarande anslags
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

53

beräkning. Anslaget till polisskolan, omkostnader, skulle sålunda behöva

upptagas till (2,000 + 18,500 + 27,000 =) 47,500 kronor.

Slutligen hava de sakkunniga föreslagit, att anslag bör upptagas för bestridande

av vissa en gångs utgifter, avseende möbler, utrustning

samt inredning av de nya lokalerna. De sakkunniga

hava, på sätt jag förut omförmält, för ändamålet beräknat ett belopp

av 51,700 kronor. Jag har i huvudsak intet att erinra mot sakkunnigförslaget

i denna del, men anser anslagsbehovet kunna begränsas till 50,000 kronor,

till vilket belopp ifrågavarande reservationsanslag synes böra upptagas.

Jag övergår härefter lill behandling av anslaget till

Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda

anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m.

Ifrågavarande anslag har för innevarande budgetår uppförts med ett belopp

av 300,000 kronor.

Kungl. Maj:t har den 18 juni 1937 föreskrivit, att från anslaget skola under

budgetåret 1937/1938 bestridas utgifterna för följande ändamål:

A. Gottgörelse till Stockholms stad för särskilda anordningar för polis
-

väsendet i dess helhet:

Krono

1) för polisskolan i Stockholm (utöver den 11 juni 1937 anvisade

medel) högst ............................................ 76,000

2) för centralbyrån för fingeravtryck, högst.................... 40,200

3) för tidningen »Polisunderrättelser», högst .................... 73,000

4) för polisbyrån för övervakande av utlänningar för tiden t. o. m.

den 31 december 1937, högst ............................. • 33,000

B. Gottgörelse till vissa polisdistrikt för deras kostnader för polispersonal,

som finnes anställd för hela rikets behov:

1) till Trälleborgs stad enligt Kungl. Maj:ts brev den 26 mars 1926,

förslagsvis .............................................. 10,500

2) till Eda sockens polisdistrikt enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27

mars 1931 och den 19 januari 1934, förslagsvis.............. 2,500

3) till Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma

polisdistrikt enligt Kungl. Maj.ts brev den 15 juni 1934, förslagsvis

............................ 2,200

C. Bidrag till polisskolan i Göteborg enligt Kungl. Maj:ts brev

den 26 juni 1936 .......................................... 7,000

Summa kronor 244,400.

Av anslagsbeloppet i övrigt, 55,600 kronor, utgör ett belopp av sammanlagt

26,535 kronor statens å senare hälften av budgetåret 1937/1938 belöpande

andel av kostnaderna för gränskontrollens uppehållande i vissa polisdistrikt.

Körande grunderna för statens bidrag därutinnan torde jag få

hänvisa till mitt i propositionen nr 273 till 1937 års riksdag på grundval av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

förslag från särskilt tillkallade sakkunniga gjorda uttalande i ämnet, vilket

av riksdagen lämnades utan erinran. I korthet innebära dessa grunder, att

staten tills vidare skall med olika andelar deltaga i kostnaderna för gränskontrollens

upprätthållande i vissa polisdistrikt; till Trälleberg skall staten sålunda

bidraga med hela den verkliga kostnaden, varjämte till motsvarande

kostnader i Malmö, Hälsingborg, Landskrona, Göteborg och Stockholm statsbidrag

skola utgå med respektive Vs, Vs, Vs, samt V» och ''/i. Statens bidrag

äro dock maximerade till vissa belopp, nämligen beträffande Trälleberg

till 12,500 kronor (däri inberäknat det till staden med stöd av Kungl. Majlis

förenämnda brev den 26 mars 1926 utgående bidraget om 10,500 kronor)

samt i fråga örn övriga bär angivna städer i nämnd ordning med respektive

22,600 kronor, 13,800 kronor, 365 kronor, 8,275 kronor samt 5,275 kronor.

Vidare skall staten för anställande av en särskild passkonUollant under sommarmånaderna

vid Mölle bidraga med 750 kronor.

Från återstoden av anslaget (55,600 — 26,535) skola slutligen enligt av

mig i förenämnda proposition förordat och av riksdagen utan erinran lämnat

förslag utgå statsbidrag till påbörjande under innevarande budgetår av

arbeten för ombyggnad och renovering av passkontrollokalerna i städerna

Malmö och Hälsingborg.

I skrivelse den 31 augusti 1937 har Överståthållarämbetet framlagt förslag

rörande anslagsbehovet för nästa budgetår till de särskilda anordningar för

polisväsendet i dess helhet, som det i fortsättningen skall åligga Stockholms

stad att ombesörja.

Utgifterna för centralbyrån för fingeravtryck beräknar ämbetet

till 43,000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till det för innevarande

budgetår anvisade beloppet med 2,800 kronor. Såsom skäl för ökningen

åberopar ämbetet dels höjda avlöningskostnader till följd av under

år 1937 genomförd lönerevision för Stockholms stads polispersonal, dels ock

stegrade materialkostnader.

För tidningen Polis un der rättelser beräknar ämbetet ett belopp

av 79,000 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till nu utgående

belopp med 6,000 kronor. Ökningen uppgives hava sin grund i de väsentligt

stegrade kostnaderna för tidningens tryckning samt för papper och annat

material till densamma.

Beträffande polisbyrån för övervakande av utlänningar

erinrar ämbetet, att de arbetsuppgifter, som tidigare ankommit på denna byrå,

från och med år 1938 års ingång övertagits av socialstyrelsen; något äskande

av anslag för byråns driftkostnader komme fördenskull icke att av ämbetet

framställas. Sedan några år tillbaka hade emellertid, yttrar ämbetet vidare,

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande med för byrån anvisade medel bestritts

förutom byråns driftkostnader jämväl vissa pensionskostnader. Dessa senare

kostnader utgjordes för närvarande av dels det belopp, som enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 15 mars 1935 årligen av statsmedel utbetalades till Stockholms

stad såsom bidrag till stadens kostnader för pension åt förre krinn
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

55

nalkommissarien Oscar Carl Oscarsson, vilken viss del av sin tjänstetid vid

Stockholms polisverk tjänstgjort vid polisbjrån, dels ock det belopp, som

på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1936 av statsmedel årligen utbetalades

till Stockholms stad såsom bidrag till dess kostnad för pension åt

änkan efter förre kriminalkommissarien Otto Fredrik Holmgren, vilken under

en del av sin tjänstetid vid stadens polisverk tjänstgjort vid polisbyrån.

För den händelse överståthållarämbetets bemyndigande att verkställa dessa

utbetalningar komme att förlängas, finge ämbetet anmäla, att för ändamålet

under budgetåret 1938/1939 torde fordras ett belopp av 1,150 kronor.

Departementschefen.

Vid min beräkning av anslagsbehovet under förevarande anslagsrubrik

torde jag till en början få erinra, att kostnaderna för den nuvarande polisskolan

i Stockholm samt för polisbyrån för övervakande av utlänningar

i framtiden avses icke skola belasta ifrågavarande anslag. Beträffande

polisskolan har av mig nyss förordats, att anslag för kostnaderna till

densamma skola beräknas under särskild anslagstitel. Vidare hava de uppgifter,

som tidigare ålegat den nämnda polisbyrån, från och med den 1 januari

1938 övertagits av socialstyrelsen, i följd varav jämväl för detta ändamål

medel numera äskas under annat anslag.

Emellertid har, såsom Överståthållarämbetet i sin skrivelse framhållit, av

medel, som tidigare anvisats för polisbyrån, av ämbetet jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande jämväl bestritts vissa pensionskostnader. Då utbetalandet

av dessa alltjämt synes böra ankomma på Överståthållarämbetet,

vill jag förorda, att därför erforderligt belopp, 1,150 kronor, ställes till ämbetets

förfogande, att utgå från förevarande anslag.

Ämbetets beräkning i fråga örn centralbyrån för fingeravtryck

och för tidningen Polisunderrättelser giver mig ej

anledning till erinran. Jag vill sålunda tillstyrka, att härför beräknas respektive

43,000 kronor och 79,000 kronor.

Någon ändring i nu utgående statsbidrag till Eda sockens polisdistrikt,

till Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma polisdistrikt

samt till bestridande av kostnaderna för polisskolan i Göteborg vill jag icke

ifrågasätta. 1 dessa hänseenden böra därför beräknas oförändrade belopp

eller sålunda tillhopa 11,700 kronor.

För nästa budgetår böra vidare medel beräknas för bestridande av statens

andel i kostnaderna för gränskontrollens upprätthållande inom vissa

andra polisdistrikt än de nyss anmäld®!. För ändamålet bör med tillämpning

av de av mig här inledningsvis angivna grunderna upptagas ett belopp

av 63,565 kronor, vilket jämväl innefattar gottgörelse lill Trälleborgs stad enligt

brevet den 26 mars 1926 av 10,500 kronor.

Vid bifall lill vad jag nu förordat skulle medelsbehovet för nästkommande

budgetår uppgå till (1,150 + 43,000 + 79,000 + 11,700 + 63,565=) 198,415

kronor. Då emellertid, i analogi med vad som skett för innevarande budgetår,

anslaget bör vara så tilltaget, att därur, örn så skulle befinnas erforder
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

ligt, kan bestridas under nästa budgetår möjligen uppkommande kostnad

för ombyggnad och renovering av passkontrollokalerna i städerna Malmö

och Hälsingborg, vill jag förorda, att anslaget avrundas uppåt till 215,000

kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens polisskola:
Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänsteman å ordinarie stat

1 rektor ...................................... B 30

dels godkänna följande avlöningsstat för statens polisskola,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/1939:

Avlöningsstat:

1. Avlöning till tjänsteman å ordinarie stat,

förslagsvis .......................... kronor 11,100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit .............. » 83,500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a)

Grundavlöningar m. m. kronor 6,000

b) Avlöningsförhöjningar

m. m. förslagsvis ....__5___100 » 6,100

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. » 8,000

Summa förslagsanslag kronor 108,700;

dels för budgetåret 1938/1939 anvisa

1. till Statens polisskola: Avlöningar ett förslagsanslag

av .......................... kronor 108,700;

2. till Statens polisskola: Omkostnader ett förslagsanslag

av ... . kronor 47,500;

3. till Statens polisskola: Inredning och utrustning

ett reservationsanslag av ............ kronor 50,000;

samt

4. till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande

av särskilda anordningar för polisväsendet

i dess helhet m. m. ett förslagsanslag

av ................................ kronor 215,000.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 219.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Hiliana Utt riksdagens protokoll 1938.

1 sand.

Nr 219.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:263 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. 3Iaj:ts proposition angående inrättande av en statens polisskola m. m. s. 3 i texten
  2. SU 1938:126 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande av en statens polisskola m. m. s. 1 i texten