Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

1938-03-03 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:241, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 241.

1

Nr 241.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

given Stockholms slott den 3 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 241.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den

19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3, 7, 8 och 56 §§ förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas om

inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

l

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Bevis

som avses i 2 och 3 §§ — — — genom icke

laga kraft ägande utslag.......................

t

>

angående upptagande till svensk medborgare....

—

—

—

—

—

—

40

—

>

angående tillstånd att ingå äktenskap..........

20

>

angående godkännande av — — — — —

»

av lantmätare och justerare............

i

»

örn uppvisning av pass eller annan legitimations-

handling .....................................

trin

>

örn visering eller uppehållstillstånd för utlänning,

tecknat å pass eller annan legitimationshandling:

för vistelse i riket högst en månad ..........

1

—

—

—

i

—

2

—

2

—

för vistelse i riket över en men högst tre månader

—

—

—

—

—

—

4

8

—

4

8

—

>

örn arbetstillstånd för utlänning, då det särskilt

tecknats å pass eller annan legitimationshandling

1

—

—

—

i

—

1

—

—

—

Där sådant för vinnande av ömsesidighet eller

eljest av särskilda skäl finnes påkallat, äger

Konungen beträffande medborgare i visst land

eller vissa grupper av utlänningar eller vissa ut- länningar förordna, att avgifterna för bevis om

visering eller uppehålls- eller arbetstillstånd skola

utgå efter andra grunder än ovan stadgats eller

att några avgifter härför icke skola utgå.

>

som erfordras — — — — — — — —

1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se 1928:317 (där förordningen i dess helhet är

återgiven), 1929:143 och 259, 1930:243, 1931:169, 1932:285, 1933:378, 1934:327, 1935:310,

1936:330 samt 1937:511 och 942.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

3

Frisedel ............................................

Främlingspass eller identitetscertifikat samt förlängning

av giltighetstiden för sådan handling ..

Fullmakt — — — — — — — — — — —

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Hamnpass; se Pass.

Identitetscertifikat; se Främlingspass.

Instrument — — — — — — ■

Körkort, innefattande tillstånd till förande av automobil

eller motorcykel,

då, efter återkallelse, nytt körkort utfärdas

då det eljest utfärdas......................

duplett av ..............................

dock att — — — — — — — — —

— — — från stämpel....................

Pass, fartygs-:

främlingspass eller identitetscertifikat; se Främlingspass.

för den, som reser — — — — — — —

Resolution, -

, överexekutors — — — — — — —

— — — domstols beslut ..............

på ansökning örn reglering av priset på

elektrisk ström ..........................

eljest innefattande — — — — — —

Trafikkort, innefattande tillstånd att tjänstgöra som förare

av automobil i yrkesmässig trafik ____

duplett av...............................

Trafikpass — — — — — — — — — — —

18

8

1

fri

20

10

2

- fritt -

fri

10

2

25

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och statens —--överförmyndare.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift

och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl

rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål---faststäl
lelse

å avsöndring av jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet, å

sådan avstyckning av område, som omförmäles i 5 kap. i lagen den 12 maj

1917 örn fastighetsbildning i stad, då avstyckningsförrättningen avser avstyckning

av jord örn sammanlagt högst tre hektar, eller å avstyckning, verkställd

enligt lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet, anmärkning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

vid---rubbad själsverksamhet; i ärenden, som avses i 4 § andra stycket

lagen om avbrytande av havandeskap; i mål---inom yrkesinspektionen.

Konungen äger — — — utländska hamnar.

8 §.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats,

skall, då lotteriet avser andra värdeföremål än penningar, av lotteriets

anordnare före utlämnandet förses med stämpel av 10 öre för varje lottsedel.

Se tor övrigt 56 §.

56 §.

Generalpoststyrelsen åge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till anordnande

av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel med

stämpel, under villkor att han inom en månad efter varje dragning till

generalpoststyrelsen dels inbetalar den på de till dragningen försålda lottsedlar

belöpande stämpelavgift, dels ock inlämnar ett av notarius publicus

på grund av räkenskaperna för lotteriet utfärdat intyg över antalet sålunda

försålda lottsedlar; och skall före varje dragning av den person eller

myndighet, som erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utöva tillsyn över lotteriet,

till generalpoststyrelsen insändas uppgift om tiden för dragningen.

Inbetalas avgiftsbeloppet---ränta därå.

Å lottsedel---försorg påtryckas.

Denna förordning träder i kraft, vad angår stadgandet i 3 § rörande ansökning

om reglering av priset på elektrisk ström den 1 juli 1939, vad angår

stadgandet i 7 § rörande ärenden, som avses i 4 § andra stycket lagen örn

avbrytande av havandeskap, ävensom vad angår 8 och 56 §§ den 1 januari

1939 samt i övrigt dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, utrikes-, social-,

kommunikations- och handelsdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, fråga örn ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 19U (nr 383) angående stämpelavgiften samt anför

därvid följande:

1. Bevis angående upptagande till svensk medborgare samt bevis

angående tillstånd att ingå äktenskap.

Sedan föregående års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag (prop. nr 244) beslutat

att i den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen införa en ny

rubrik, bevis angående godkännande av nytt släktnamn, med en avgift i

femte avdelningen av 20 kronor, samt denna ändring trätt i kraft den 1 juli

1937, har såsom avsett varit expeditionssättet i namnärendena sålunda omlagts,

att i stället för resolutioner utfärdas bevis, undertecknade på samma

sätt som departementsskrivelser.

Kungl. Maj :ts beslut angående upptagande till svensk medborgare och angående

tillstånd att ingå äktenskap expedieras alltjämt i form av resolutioner.

Av enahanda skäl som åberopats för ändringen av expeditionssättet

beträffande namnärendena — behovet av förenkling av det nuvarande, med

hänsyn till ärendenas stora antal tyngande expeditionssättet torde en motsvarande

omläggning av expeditionssättet böra genomföras i avseende å medborgarskaps-

och giftermålsärenden. En dylik omläggning av expeditionssättet

i sistnämnda båda grupper av ärenden förutsätter — med hänsyn till

de stämpelavgifter som utgå i dessa ärenden — sadan ändring i stämpelförordningen,

att stämpelavgifter komma alt utgå för de bevis som skulle

utfärdas i stället för de nuvarande resolutionerna. För ernående härav föreslås

att i den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen införas två nya

rubriker, bevis angående upptagande till svensk medborgare samt bevis an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

gående tillstånd att ingå äkteiiskap. För bevis i medborgarskapsärenden

föreslås stämpelavgiften bestämd till samma belopp som nu utgår för resolutioner

eller 40 kronor. För bevis angående giftermålsdispens synes däremot

stämpelbeloppet skäligen böra stanna vid 20 kronor.

2. Ändringar i stämpelförordningen i anledning av de nya

utlänningsförfattningarna.

Den 11 juni 1937 har utfärdats en ny lag (nr 344) örn utlännings rätt att

här i riket vistas (utlänningslag), som ersatt lagen den 2 augusti 1927

(nr 333) om utlännings rätt att här i riket vistas. Den nya lagen upptager,

såvitt nu är i fråga, i huvudsaklig överensstämmelse med äldre lag, bestämmelser

om uppehålls- och arbetstillstånd för utlänning. Sådana tillstånd meddelas

av socialstyrelsen i form av bevis som skola tecknas å utlänningens

legitimationshandling av socialstyrelsen eller beskickningar och konsulat

eller beträffande arbetstillstånd i vissa fall av polismyndighet. Med stöd av

bestämmelserna i utlänningslagen har Kungl. Maj:t den 26 november 1937

utfärdat en kungörelse (nr 912) med föreskrifter i anledning av utlänningslagen,

vilken kungörelse trätt i stället för kungörelsen den 11 november 1927

(nr 411) med vissa föreskrifter i anledning av 1927 års utlänningslag. Den

nya kungörelsen innehåller, såvitt i detta sammanhang är av intresse, nya

föreskrifter om främlingspass och identitetscertifikat samt örn visering. Förut

utfärdades främlingspass och identitetscertifikat av ministern för utrikes

ärendena varjämte själva utfärdandet av sådan handling innebar visering

för vistelse i riket under handlingens giltighetstid. Enligt de nya bestämmelserna

skola däremot främlingspass och identitetscertifikat utfärdas av socialstyrelsen

samt för att berättiga till vistelse i riket vara viserade. Behörig

att verkställa visering för inresa eller uppehåll i riket var tidigare vederbörande

tjänsteman i utrikesdepartementet eller vid svensk beskickning, lönad

svensk konsulattjänsteman ävensom, efter bemyndigande av ministern för

utrikes ärendena, olönad svensk konsul. Därjämte ägde polismyndighet i

vissa fall meddela visering för viss kort tid (nödfallsvisering m. m.). I den

nya kungörelsen har härutinnan gjorts den ändring att visering för den som

vistas i riket och önskar fortsatt uppehåll härstädes, s. k. uppehållsvisering,

skall meddelas av socialstyrelsen i stället för av vederbörande tjänsteman i

utrikesdepartementet.

För främlingspass och identitetscertifikat har stämpel- och lösenavgift

förut uttagits enligt tarifferna för resepass. Den i 3 § stämpelförordningen

intagna tariffen innehåller härutinnan, att pass, som avser resa till annat

land än Danmark, Finland eller Norge, enligt femte avdelningen, till vilken

utrikesdepartementet hör, skall beläggas nied stämpel till belopp av 4 kronor.

Enligt motsvarande tariff i lösenförordningen skall utgå lösen med 3 kronor,

vartill kommer lösen för översättning av pass beträffande varje språk med

1 krona. Dessutom har för identitetscertifikat uttagits en särskild avgift till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

7

Nationernas Förbund. Genom beslut den 10 december 1937 har Kungl.

Maj:t härutinnan förordnat, att socialstyrelsen vid meddelande av uppebållsvisering

å identitelscertifikat för ryska och armeniska flyktingar skall,

förutom stadgad lösen och stämpelavgift, upptaga en avgift av 5 guldfrancs

per år till förmån för den av Nationernas Förbund bildade fonden för understödjande

av sådana flyktingar.

I fråga örn visering samt uppehålls- och arbetstillstånd innehåller den i 3 §

stämpelförordningen intagna tariffen, att bevis örn visering av pass för utlänning

skall hos myndighet tillhörande femte avdelningen förses med stämpel

till belopp av 7 kronor 50 öre och bevis av socialstyrelsen om uppehållstillstånd

för utlänning med stämpel till belopp av 7 kronor samt att bevis av

socialstyrelsen om arbetstillstånd för utlänning skall vara fritt från stämpel.

För bevis om arbetstillstånd eller visering som tecknas av polismyndighet

uttages stämpel enligt den i tariffen upptagna rubriken bevis annat med 1

krona. Enligt lösenförordningen uttages för bevis om uppehålls- eller arbetstillstånd

lösen med 1 krona. För visering som verkställts av myndighet

i Sverige har enligt föreskrift i 1927 års utlänningskungörelse utgått lösen

med 50 öre. Avgifterna för viseringar som verkställas av beskickningar och

konsulat regleras av förordningen den 28 maj 1920 (nr 402) angående expeditionsavgifter

vid beskickningar och konsulat samt kungörelsen den 8 december

1922 (nr 582) angående ändrade bestämmelser om avgifter för visering

av pass. Huvudregeln är, att utländsk undersåte är skyldig att för visering

av pass erlägga avgift till enahanda belopp som det åligger svensk

undersåte att gälda för visering i Sverige av pass för resa till den utländske

undersåtens hemland. Enligt stadgande i 1927 års utlänningskungörelse

har sistnämnda avgift utgått även vid av vederbörande tjänsteman i utrikesdepartementet

meddelad visering för vistelse härstädes i fråga om den som

tidigare erhållit nödfallsvisering eller visering för direkt resa genom riket.

De nya bestämmelserna om främlingspass och identitetscertifikat samt visering

föranleda tydligen en omreglering av avgifterna härför. I samband

därmed torde även böra övervägas att vidtaga vissa ändringar i avgifterna

för uppehålls- och arbetstillstånd. Då såväl beträffande utrikesdepartementet

som socialstyrelsen all lösen är överförd till stämpel, böra avgifterna i

fråga om dessa myndigheter fastställas att utgå endast i form av stämpel.

Genom att utfärdandet av främlingspass och identitetscertifikat icke vidare

innebär visering för vistelse i riket uppkommer för innehavarna av

dessa handlingar en kostnadsökning bestående av avgiften för visering.

Emellertid torde snarare anledning finnas att vidtaga en sänkning av avgifterna

för dessa utlänningar, av vilka de flesta äro politiska flyktingar med

svag ekonomisk ställning. I de konventioner som den 28 oktober 1933 och

den 10 februari 1938 upprättats i Geneve angående ryska och tyska flyktingars

internationella ställning stadgas liven, att utfärdande av flyktings legitimationshandling

skall ske mot lägsta avgift som tillämpas i landet för

utfärdande av utländska pass. Sverige har visserligen icke anslutit sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

till dessa konventioner, men desamma torde dock böra beaktas. Med anledning

bärav föreslås att avgifterna för främlingspass och identitetscertifikat

skola utgå endast med en stämpel av 2 kronor. Samma avgifter böra

utgå för förlängning av sådana handlingar. Tillika torde böra övervägas

att införa en viseringsavgift för dessa handlingar som är mindre än för

visering av andra legitimationshandlingar, en fråga till vilken jag strax

skall återkomma. Då nämnda handlingar icke äro resepass i vanlig mening,

torde de lämpligen böra upptagas i stämpeltariffen under särskild

rubrik. Hänvisning till denna bör ske från rubriken pass.

Vad angår viseringar samt uppehålls- och arbetstillstånd som utfärdas

inom riket har hittills vid avgifternas bestämmande i olikhet mot vad fallet

är i flera andra länder hänsyn icke tagits till den tidrymd, för vilken viseringarna

eller tillstånden utfärdas. Skäl torde emellertid finnas att för sådana

viseringar och uppehållstillstånd införa en gradering av avgifterna.

Har t. ex. en utlänning tillstånd att intill viss dag uppehålla sig i riket och

befinnes erforderligt för honom att stanna ytterligare några dagar synes det

rimligt att en lägre avgift uttages för den visering eller det uppehållstillstånd

som i dylikt fall måste utfärdas för honom. I denna del föreslås,

att avgifterna för bevis om viseringar och uppehållstillstånd, varom här är

fråga, bestämmas till 2 kronor för vistelse i riket högst en månad och till

4 kronor för vistelse i riket över en men högst tre månader samt att den

nuvarande avgiften 8 kronor bibehålies endast för längre tids vistelse.

Bevis örn arbetstillstånd, som nu hos socialstyrelsen är stämpelfritt men

för vilket utgår lösen med 1 krona, torde, då det särskilt tecknas å legitimationshandlingen,

oavsett vilken tid det avser, böra beläggas med en

stämpel av 1 krona. Däremot bör motsvarande lösen bortfalla. För av

polismyndighet tecknat bevis om arbetstillstånd samt om nödfalls- eller

annan visering bör uttagas en stämpel av 1 krona och en lösen av 1 krona.

Behov har vidare visat sig att av internationella eller andra hänsyn i

särskilda fall kunna befria utlänning som vistas här i riket från avgifter

för viseringar samt uppehålls- och arbetstillstånd eller att bestämma dessa

avgifter efter annan grund. Vissa studerande, statliga delegationer o. s. v.

böra sålunda kunna befrias från avgiftsskyldighet. Liksom tidigare bör

även gälla att den, som erhållit nödfallsvisering eller visering för direkt

resa genom riket och därefter vill hava visering för fortsatt vistelse härstädes,

skall erlägga samma avgift som för i utlandet meddelad inresevisering.

Såsom förut nämnts bör slutligen viss lindring beträffande avgiften för

visering övervägas för innehavarna av främlingspass och identitetscertifikat.

Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t att meddela närmare

föreskrifter i dessa hänseenden. Detta lärer stå i överensstämmelse med

att Kungl. Majit har rätt att befria utlänning från visering eller uppehålls-

eller arbetstillstånd samt att fastställa avgifterna för visering

vid beskickningar och konsulat. Med anledning härav föreslås, att i

stämpeltariffen införes ett stadgande om rätt för Kungl. Majit att,

där sådant för vinnande av ömsesidighet eller eljest av särskilda skäl

finnes påkallat, beträffande medborgare i visst land eller vissa grupper

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

9

av utlänningar eller vissa utlänningar förordna, att de för viseringar eller

uppehålls- eller arbetstillstånd föreskrivna stämpelavgifterna skola utgå

efter andra grunder än eljest stadgats eller att några avgifter härför icke

skola utgå.

I samband med de nu föreslagna ändringarna i stämpeltariffen torde

i rubriken bevis om uppvisning av pass böra vidtagas en mindre jämkning.

Frågan om ändringar i hithörande hänseenden i expeditionslösenförordningen

torde jag senare få anmäla.

3. Stämpelavgift för vissa resolutioner på ansökning om reglering

av priset å elektrisk ström.

Genom proposition nr 137 har Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag

framlagt förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 15 §§ lagen den

27 juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar.

Förslaget innebär bland annat, att innehavare av elektrisk

starkströmsanläggning, till vilken Kungl. Majit meddelat tillstånd, skall vara

skyldig att underkasta sig viss reglering av priset å strömmen från anläggningen.

Prisregleringen verkställes av en särskild nämnd. Framställning

örn prisreglering skall ingivas till kommerskollegium, som har att verkställa

en förberedande prövning av densamma. Finnes framställningen därvid

uppenbart ogrundad, skall den omedelbart avslås, men eljest överlämnas

till nämnden. Till förhindrande av okynnesframställningar har vidare föreslagits,

att beslut av kommerskollegium vid sådan förprövning, som nyss

nämnts, skall förses med stämpel till belopp av 25 kronor.

I händelse berörda proposition vinner riksdagens bifall torde tillägg böra

ske under rubriken resolution i 3 § stämpelförordningen, därvid för beslut

av ifrågavarande slag en stämpelavgift å 25 kronor upptages i fjärde avdelningen,

till vilken kommerskollegium hänförts.

4. Stämpelavgift å duplett av körkort och trafikkort.

I 20 § 2 mom. fjärde stycket motorfordonsförordningen den 23 oktober

1936 (nr 561) stadgas, att örn körkort förstörts eller förkommit eller undergått

sådan förändring, att detsamma icke lämpligen kan användas, må efter

ansökan bos länsstyrelse, som utfärdat körkortet, duplettkörkort utställas.

Duplcttkörkort skall såsom sådant särskilt angivas genom påteckning

av ordet »duplett».

Örn innehavare av körkort byter namn skall, enligt 2 mom. femte stycket

i nämnda paragraf, efter därom hos länsstyrelsen gjord ansökning, det nya

namnet, där så lämpligen kan ske, införas å körkortet eller ock duplettkörkort

upptagande det nya namnet utfärdas.

Angivna föreskrifter i fjärde stycket av 20 § 2 mom. 1936 års motorfor
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 samt. Nr 241. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

donsförordning förekommo jämväl i 15 § 1 mom. femte stycket motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930 (nr 284). Vissa delar av sistnämnda

förordning äro alltjämt gällande, däribland 29 §, som innehåller föreskrifter

rörande trafikkort. I paragrafens 3 mom. tredje stycket föreskrives, att

vad i 15 § 1 mom. stadgas örn utfärdande av duplettkörkort skall äga motsvarande

tillämpning beträffande utfärdande av duplettrafikkort.

Enligt 3 § stämpelförordningen skall körkort, innefattande tillstånd till

förande av automobil eller motorcykel, då, efter återkallelse, nytt körkort

utfärdas, beläggas, av myndighet tillhörande första avdelningen (Överståthållarämbetet

för polisärenden) med stämpelavgift örn 18 kronor samt av

myndighet tillhörande tredje avdelningen (länsstyrelserna) med 20 kronor.

Körkort, då det eljest utfärdas, skall beläggas med stämpel om 8 kronor i

första och 10 kronor i tredje avdelningen. Enligt expeditionslösenförordningen

§ 3 utgår dessutom å körkort utfärdat av myndighet tillhörande första

avdelningen lösen med 2 kronor.

Trafikkort, innefattande tillstånd att tjänstgöra som förare av automobil

i yrkesmässig trafik, skall beläggas, av myndighet tillhörande första avdelningen

med stämpelavgift örn 8 kronor jämte lösen med 2 kronor, samt av

myndighet tillhörande tredje avdelningen med stämpelavgift om 10 kronor.

För avskrift utgår stämpelavgift i såväl första som tredje avdelningen med

1 krona för varje ark. Lösen för första arket utgör 2 kronor i första och

1 krona i tredje avdelningen.

I en den 3 juni 1937 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit har justitiekanslcrsämbetet

anfört bl. a. följande:

Sedan i en till ämbetet gjord framställning påtalats att hos Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i de olika länen tillämpades olika förfarande

i fråga om debiterande av avgift för duplettkörkort, hade ämbetet inhämtat

yttrande i ämnet från nämnda myndigheter. Av yttrandena framginge

att fjorton av myndigheterna ifråga taxerade duplettkörkort såsom avskrift

medan återstående elva debiterade 10 kronors avgift.

Ämbetet ansåge, att duplett av kör- eller trafikkort icke vore och icke heller

kunde hava avsetts vara likställt med vanlig avskrift. En sådan vore icke

tillfyllest såsom bevis då förare av motorfordon på anfordran hade att styrka

sin rätt att köra. Duplett måste anses vara en originalhandling. Härav

följde dock ej såsom alldeles klart att debitering såsom för nytt kort vore

det rätta förfarandet. Bland annat med beaktande av att korten före 1930,

då särskild rubrik för körkort ej funnits i stämpelförordningen, hänförts

under rubriken »tillståndsbrev för rörelse eller yrke», torde i allt fall ej

vara säkert att en sådan debitering varit avsedd. Om en körkortsinnehavare

ändrade namn och det nya namnet infördes å körkortet, syntes vederbörande

icke kunna avfordras någon ersättning. I fall då det nya namnet

icke lämpligen kunde införas å det gamla kortet, skulle duplettkort utfärdas.

Det syntes knappast rimligt att den omständigheten, huruvida för

det nya namnet funnes utrymme på det gamla kortet eller icke, skulle vara

avgörande för frågan om vederbörande skulle slippa avgift eller nödgas erlägga

avgift såsom för helt nytt kort. överhuvudtaget torde utställande av

duplettkort få antagas bereda myndigheterna mindre arbete än utfärdande

av kort efter förstagångsprövning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

11

Med hänsyn till berörda oklarhet rörande frågan om rätta debiteringen

av här avsedda kort hade ämbetet, som ansåge billigt att lägre avgift utginge

för duplett än för nytt kort, velat bringa frågan örn utfärdande av närmare

regler i ämnet under Kungl. Maj:ts prövning.

För egen del ansluter jag mig till justitiekanslersämbetets mening och Departement*-

enet en

förordar sådan ändring i stämpelförordningen, att särskilda rubriker för

duplett av körkort och av trafikkort införas i 3 § samt att stämpelavgiften

i vartdera fallet fastställes, i första avdelningen till 1 krona och i tredje avdelningen

till 2 kronor. Jag förutsätter därvid att Kungl. Maj:t, därest detta

förslag vinner riksdagens bifall, senare förordnar om sådan ändring i expeditionslösenförordningen,

att lösen för ifrågavarande slag av duplettkort

fastställes till 1 krona i första avdelningen.

5. Stämpelfrihet vid fastställelse å avstyckning enligt jorddelningslagen.

I 7 § stämpelförordningen stadgas, att frihet från stämpel enligt förordningens

första kapitel — dock icke med avseende å avskrift och bevis, som

på begäran utfärdas till annan än part — äger rum i frågor rörande bland

annat fastställelse å avsöndring av jord eller å sådan avstyckning av område,

som omförmäles i 5 kap. lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad,

då avstyckningsförrättningen avser avstyckning av jord om sammanlagt högst

tre hektar.

Genom lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet upphävdes lagen

den 27 juni 1896 örn hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

och infördes institutet avstyckning även beträffande landsbygden. På

grund av stadgande i 14 § promulgationslagen till jorddelningslagen kan

tillämpning av äldre bestämmelser angående fastställelse å jordavsöndring

dock alltjämt ifrågakomma.

I en den 26 januari 1937 dagtecknad skrivelse till chefen för finansdepartementet

har landssekreteraren i Älvsborgs län uttalat, att ehuru i stämpelhänseende

någon skillnad mellan avstyckning enligt jorddelningslagen och

avsöndring icke syntes böra föreligga, något uttryckligt stadgande om stämpelfrihet

vid fastställelse å sådan avstyckning likväl icke funnes, varför det

syntes oklart, huruvida stämpelavgift i dylikt fall borde utgå eller ej. Praxis

vore också härutinnan skiftande vid olika länsstyrelser.

Lantmäteristgrelsen har i avgivet yttrande anfört bl. a. följande:

Avstyckningsförrättning enligt jorddelningslagen fastställdes i allmänhet

av överlantmätaren, i vissa fall av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten

samt i fråga om avstyckning inom samhälle eller område, varom i 19 kap.

5 § andra stycket jorddelningslagen sägs, av länsstyrelsen.

I utredning, verkställd på anmodan av första särskilda utskottet vid 1926

års riksdag, hade lantmäteristyrelsen i fråga örn avstyckningsinstitutet enligt

den då föreslagna jorddelningslagen yttrat: »Beträffande kostnaderna för

fastställelse^ till den del denna kommer alt meddelas av överlantmätaren,

vilket torde bliva regel, förutsätter lantmäteristyrelsen, att jordägarna icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 241

Departementschefen.

betungas med kostnad för något protokollsutdrag. Enligt gällande förordning

angående stämpelavgiften lärer stämpelavgift icke komma att utgå för

av överlantmätaren meddelat fast.ställelsebevis å kartan.» Även i sitt år 1927

framlagda taxeförslag — varpå gällande lantmäteritaxa vore grundad — hade

styrelsen förklarat, att man för framtiden kunde bortse från kostnad för fastställelse

å avstyckning. Några erinringar mot dessa uttalanden hade varken

gjorts av Kungl. Maj:t eller riksdagen, vilket syntes utvisa, att man vid jorddelningslagens

tillkomst räknat med, att fastställelse å avstyckning enligt

samma lag skulle vara fri från stämpel.

Emellertid hade erfarenheten visat, att fastställelseprövningen i större utsträckning

än lantmäteristyrelsen tidigare haft anledning förmoda, kommit

att åvila annan myndighet än överlantmätarna. Särskilt genom de tilltagande

samhällsbildningarna och efter 1931 års stadsplanelags stadganden örn

byggnadsplaner och utomplansbestämmelser för landsbygden hade länsstyrelsernas

befattning med fastställelsen ökats.

Med hänsyn till avstyckningsinstitutets synnerliga betydelse för egnahemsverksamheten

och då sökande till avstyckningsförrättningar ofta nog torde

vara mindre bemedlade, förelåge ali anledning att medgiva stämpelfrihet i

förevarande fall. Skäl torde icke finnas till sådan begränsning av stämpelfriheten,

som i 7 § stämpelförordningen bestämts för avstyckning enligt lagen

om fastighetsbildning i stad. På landet torde avstyckning av mindre områden

vara vanligast i trakter med högt jordvärde, under det att i trakter med

lågt jordvärde, där avstyckningar för bildande av småbruk företrädesvis förekomme,

de avstyckade arealerna i allmänhet torde vara större. En begränsning

av stämpelfriheten till områden av viss maximistorlek kunde därför antagas

medföra, att befolkningen i de trakter, som i regel vore sämst ställda i

ekonomiskt avseende, i högre grad än annorstädes betungades med stämpelavgift.

Med instämmande i vad lantmäteristyrelsen anfört, föreslår jag att i 7 §

stämpelförordningen införes en bestämmelse, att frihet från stämpel enligt

förordningens första kapitel äger rum i frågor rörande fastställelse å avstyckning,

verkställd enligt jorddelningslagen.

6. Stämpelfrihet för vissa ärenden enligt lagen om avbrytande

av havandeskap.

Genom proposition nr 136 har Kungl. Majit förelagt innevarande års

riksdag förslag till lag om avbrytande av havandeskap. Enligt 4 § andra

stycket av förslaget får i vissa fall, nämligen vid så kallade eugeniska indikationer

samt då kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga

att lämna giltigt samtycke till abortframkallning, avbrytande av havandeskap

äga rum först efter prövning av medicinalstyrelsen. Därest ej

i stämpelförordningen annorlunda stadgas, komma medicinalstyrelsens expeditioner

i sådana ärenden att förses med stämpel.

Då de expeditioner varom nu är fråga icke böra beläggas med någon

avgift synes, under förutsättning att det nämnda förslaget vinner riksdagens

bifall, i stämpelförordningen böra upptagas föreskrift örn, att expeditioner

i ärenden enligt 4 § andra stycket av ifrågavarande lag icke skola stämpelbeläggas.

Stadgande härom torde böra införas i 7 §.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 241.

13

7. Stämpelfrihet för lottsedlar i penninglotteri.

Enligt 8 § stämpelförordningen skall lottsedel för deltagande i lotteri,

som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats, av lotteriets anordnare före

utlämnandet förses med stämpel, då lotteriet avser penningar, av 20 öre

för varje hel krona av det belopp, varå lottsedeln lyder och, då lottteriet

avser andra värdeföremål, av 10 öre för varje lottsedel. Jämlikt 56 § stämpelförordningen

äger emellertid generalpoststyrelsen medgiva, att den, som

erhållit tillstånd till anordnande av lotteri, under vissa villkor, olika för

penninglotterier och andra lotterier, må inbetala stämpelavgiften utan att

förse lottsedlarna med stämpel.

Genom proposition nr 24 har Kungl. Majit för innevarande års riksdag

framlagt förslag till ordnande av penninglotteriväsendet i riket. Förslaget

innebär bland annat, att förvaltningen av penninglotteriväsendet från och

med ingången av år 1939 skall uppdragas åt ett för detta ändamål stiftat,

av staten koncessionerat aktiebolag, vars aktier i den utsträckning lagen

tillåter skola innehavas av staten. I fråga om lotteriföretagets inkomster

och utgifter utgår förslaget från att lottpriset sänkes från 12 kronor — vilket

är det i nuvarande penninglotterier brukliga — till 10 kronor samt att

lotteriet befrias från stämpelplikt. De inkomster, staten därigenom förlorar,

skola ersättas genom ökad inleverering till statsverket av behållningen

i lotteriet.

Vid bifall till berörda proposition påkallas ändring av ovan angivna stadganden

i 8 och 56 §§ stämpelförordningen, vilken ändring torde böra träda

i kraft den 1 januari 1939, då det nybildade lotteribolagets verksamhet, såsom

redan nämnts, skulle taga sin början. I fråga om penninglotterier,

anordnade före sagda dag, böra nuvarande bestämmelser alltjämt gälla.

Förutom sist omförmälda ändring bör jämväl det föreslagna stadgandet

i 7 § rörande ärenden, som avses i 4 § andra stycket lagen om avbrytande

av havandeskap, träda i kraft den 1 januari 1939. Stadgandet i 3 §

rörande ansökning om reglering av priset på elektrisk ström bör erhålla tilllämpning

från och med den 1 juli 1939. övriga av mig nu förordade bestämmelser

torde böra träda i kraft dagen efter den, då förordning om

ändringarna utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Föredragande departementschefen hemställer därefter, att inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 241.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Ericson.

387608. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:377 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överenskommelse örn svensk-danskt samarbete för bekämpande av muloch klövsjukcm. s. 4 i texten
  2. BevU 1938:31 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten