Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag, avseende utdikning av sjöarna Kalängen och Lunnasjön i Hultsjö socken av Jönköpings län

1938-03-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:253, Angående ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag, avseende utdikning av sjöarna Kalängen och Lunnasjön i Hultsjö socken av Jönköpings län

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

11

Nr 253.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till ett torrläggningsföretag, avseende utdikning

av sjöarna Kalängen och Lunnasjön i Hultsjö

socken av Jönköpings län; given Stockholms slott

den 12 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Den 4 augusti 1922 beviljade Kungl. Maj:t till förbättrad utdikning av

förut uttappade sjöarna Kalängen och Lunnasjön för torrläggning av mark

i Hultsjö socken av Jönköpings län dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget

med 15,030 kronor och dels lån från odlingslånefonden med

30,070 kronor, varjämte Kungl. Maj:t fastställde för företaget upprättad arbetsplan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

I en den 5 januari 1938 dagtecknad, av länsstyrelsen i Jönköpings län

med utlåtande den 26 januari 1938 jämte av vederbörande landsfiskal

verkställd utredning rörande de olika delägarnas ekonomiska ställning överlämnad

skrift har cirbetsstyrelsen för företaget anhållit örn nedskrivning med

största möjliga belopp av nyssnämnda till företaget beviljade statslån. Vid

arbetsstyrelsens skrift har fogats, bland annat, ett av lantbruksingenjören

C. Berner med biträde av gode män den 30 december 1937 avgivet utlåtande.

Över ansökningen hava infordrade yttranden avgivits den 10 februari

1938 av lantbruksstyrelsen och den 8 mars 1938 av statskontoret.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Förslag till ifrågavarande företag upprättades vid av lantbruksingenjören

S. Aspegrén åren 1919—1920 hållen syneförrättning enligt lagen den 20

juni 1879 om dikning m. m.

Företaget berör en areal av 65.25 hektar, som vid tiden för arbetsplanens

fastställelse i huvudsak utgjordes av genom tidigare sjösänkning vunnen sjöbotten.

Företaget utfördes under åren 1923—1931 och blev av lantbruksstyrelsen

godkänt den 14 december 1931.

Vid arbetsplanens fastställande upptogs båtnadsvärdet inom företaget i

enlighet med vid syneförrättningen gjord uppskattning till 56,485 kronor

55 öre. Enligt förrättningshandlingarna hade denna uppskattning endast

provisorisk karaktär. Synemännen hade nämligen, med hänsyn till att företaget

avsåge torrläggning av sjöbotten, förklarat sig icke vara i stånd att

verkställa uppskattning av båtnadsvärdet på sådant sätt, att jordägarnas inbördes

delaktighet kunde därefter tillförlitligen bestämmas. På grund härav

hade synemännen utsatt slutlig uppskattning av båtnaden att enligt 42 §

dikningslagen äga rum efter företagets fullbordan. Vederbörande jordägare

hava emellertid försummat att inom i nämnda lag därför föreskriven tid påkalla

sådan slutlig uppskattning.

Kostnaderna för företaget hade vid syneförrättningen år 1920 beräknats

till 56,309 kronor 70 öre. I samband med arbetsplanens fastställande år

1922 vidtogs emellertid, i likhet med vad vid denna tid i regel tillämpades,

en minskning av den beräknade kostnaden med omkring 20 procent till

45,109 kronor 70 öre, i syfte att såvitt möjligt bringa kostnaderna i överensstämmelse

med de arbetspriser, som kunde förväntas bliva rådande under

den för arbetets utförande avsedda tiden. Till följd av särskilda omständigheter

kom den vidtagna kostnadsminskningen likväl icke att motsvaras av

verkligheten. De slutliga kostnaderna för företaget uppgingo sålunda till

sammanlagt 56,890 kronor 68 öre.

Såsom förut nämnts har staten för företagets utförande beviljat:

i statsbidrag utan återbetalningsskyldighet................ kronor 15,030

i lån ................................................... » 30,070

Summa kronor 45,100.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-53.

13

Länsstyrelsen i Jönköpings län har genon* utslag den 8 september 1932

och den 9 november 1934 fastställt fördelningen av det till företagets utförande

beviljade lånet. Av utslaget framgår, att lånet skall amorteras

under åren 1932—1955 med en annuitet av 1,963 kronor 59 öre under ett

vart av åren 1932—1954 och med en annuitet av 1,941 kronor 56 öre under

år 1955.

Det av lantbruksingenjören Berner jämte gode män den 30 december 1937

avgivna utlåtandet har av företagets arbetsstyrelse åberopats till stöd för den

gjorda framställningen örn nedskrivning av statslånet. Av utlåtandet inhämtas

i huvudsak följande.

Att kostnaderna för företaget uppgått till så högt belopp som 56,890 kronor

68 öre berodde till stor del på att den entreprenör, till vilken arbetet

bortlämnats, icke hade varit vuxen sin uppgift, vilket gjorde, att arbetet

blivit onödigtvis fördyrat, varjämte en del tidigare icke förutsedda förstärkningsarbeten

måst utföras till förhindrande av ras i utloppet. I detta

sammanhang finge framhållas, att förrättningsmannen vid 1920 års syneförrättning

för sin del funnit det då ifrågasatta företaget tvivelaktigt ur

ekonomisk synpunkt och därför avrått från dess utförande. Det oaktat hade

intressenterna likväl beslutat genomdriva företaget, vartill torde hava medverkat

ett vid denna tid avgivet utlåtande från hos svenska mosskulturföreningen

anställd kulturingenjör av innehåll, att jorden inom torrläggningsområdet

vore av utmärkt beskaffenhet och mycket lämplig för odling.

När företaget sedermera blivit slutfört, hade det inom kort visat sig icke

vara möjligt att, på sätt intressenterna förväntat, utnyttja markerna inom

omi‘ådet. Ett av de huvudsakliga skälen härtill vore den betydande sättning

-— i medeltal cirka 0.S meter mot beräknade cirka 0.5 meter — som

marken undergått efter avdikningen. Fara förelåge för övrigt för att de

fortfarande ganska lösa markerna vid odling skulle sätta sig ytterligare.

Därjämte hade vid av mosskulturföreningens kulturingenjör verkställd förnyad

undersökning av ifrågavarande marker dessa befunnits vara ur odlingssynpunkt

betydligt sämre än vad tidigare antagits. En del i torrläggningsområdets

kanter belägna marker å sammanlagt 8.75 hektar hade visat sig

lämpliga endast till skogsmark.

För närvarande vore endast 3.78 hektar av ifrågavarande marker odlade,

medan resten av ängs- och odlingsmarken visserligen delvis dikats men därefter

fått ligga obrukad. En stor del av markerna vore därför nu bevuxen

med buskar och mindre björkskog. Delägarna hade nämligen ansett det

vara för dyrbart och samtidigt för osäkert att fullfölja odlingen.

Med biträde av gode män hade Berner verkställt uppskattning av den

båtnad, som i verkligen kunnat ernås genom företaget, och därvid funnit

värdet av denna båtnad kunna uppskattas till sammanlagt 20,159 kronor

25 öre.

Därest vid statsbidragets beviljande kostnaderna ej beräknats till lägre

belopp än vid syneförrättningen, skulle företaget då erhållit ett statsbidrag,

som med 3,730 kronor överstigit det beviljade. Detta belopp med ränta på

ränta efter 4 procent under 12 år, alltså sammanlagt cirka 6,000 kronor, syntes

därför företaget i första hand böra komma i åtnjutande av. Aven örn

bidraget å 3,730 kronor beviljats vid arbetsplanens fastställande, skulle

emellertid kostnaden för företaget efter avdrag för sammanlagda statsbidragsbeloppct,

18,760 kronor, hava överstigit den uppskattade verkliga båtnaden.

20.160 kronor, med (38,130 — 20,160 = ) i runi tal 18,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Med hänsyn till omständigheterna syntes företagets delägare böra få bära

hälften av denna förlust, medan det kunde anses skäligt, att staten bestrede

den andra hälften eller 9,000 kronor. Sammanlagda nedskrivningen av det

till företaget beviljade statslånet föresloges därför till (6,000 + 9,000 =)

15,000 kronor eller cirka hälften av det ursprungligen beviljade lånet. Därest

nedskrivningen i fråga beviljades, föresloges, att nedskrivningsbeloppen

fördelades mellan de olika i företaget deltagande fastigheterna i samma

proportion som statslånets återbetalning fördelats mellan dem.

Lantbruksingenjören och gode männen lia under åberopande av det anförda

livligt tillstyrkt en lånenedskrivning med 15,000 kronor.

Av den genom vederbörande landsfiskal verkställda utredningen rörande

delägarnas ekonomi framgår, att flertalet av delägarna torde befinna sig i

relativt ogynnsamma ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Jönköpings lån har för sin del tillstyrkt arbetsstyrelsens

framställning på sätt lantbruksingenjören och gode männen föreslagit.

Lantbruksstyrelsen har — ehuru med viss tvekan med hänsyn till att företaget

kommit till stånd trots avstyrkande av vederbörande lantbruksingenjör

— föreslagit, att för nedskrivning av till ifrågavarande företag beviljat lån

från odlingslånefonden måtte från statens avdikningsanslag anvisas ett belopp

av 15,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.

Det av lantbruksingenjören Berner med biträde av gode män år 1937

uppskattade båtnadsvärdet för företaget, 20,159 kronor 25 öre, utgjorde endast

omkring 36 procent av det ursprungligen beräknade båtnadsvärdet och

motsvarade ett belopp av i runt tal 310 kronor för hektar av den i företaget

ingående marken. När å andra sidan hänsyn toges till kostnaderna för

företaget, vilka som nämnts uppgått till 56,890 kronor 68 öre, komme på

varje hektar av samma mark en kostnad av omkring 870 kronor. Proportionen

mellan båtnad och kostnad vöre sålunda i förevarande fall i särskilt

hög grad ogynnsam. Av kostnaderna hade ett belopp av 230 kronor per

hektar täckts av det till företaget beviljade statsbidraget och 180 kronor tillskjutits

av intressenterna själva. För återstoden, eller 460 kronor för hektar,

häftade delägarna i företaget i skuld till odlingslånefonden, och de hade att

återbetala denna skuld med en annuitet av i runt tal 30 kronor för hektar.

Uppenbart vöre, att denna årliga utgift måste betecknas som orimligt hög

i förhållande till den avkastning, som vore möjlig att utvinna ur den i företaget

ingående marken. Med hänsyn härtill ävensom till, bland annat, det

förhållandet att ifrågavarande företag torde delvis hava tillkommit under

trycket av då rådande kristid, varunder det ansetts vara ett allmänt intresse

att söka i möjligaste grad öka jordbruksproduktionen, funne lantbruksstyrelsen

det kunna ifrågasättas, huruvida icke, i likhet med vad fallet varit

beträffande vissa andra vid samma tid tillkomna torrläggningsföretag, ett

ingripande från statens sida borde ske för upphjälpande av företagets ekonomiska

ställning. På sätt tillämpats i tidigare fall, då anledningen till företagets

ekonomiska misslyckande huvudsakligen legat i utebliven eller väsentligt

reducerad båtnad, såsom i fråga om Säveåns regleringsföretag i

Älvsborgs län och Aråns regleringsföretag i Jönköpings län, kunde det synas

rimligt, att ett eventuellt ingripande från statens sida finge gälla samtliga

delägare i företaget, sålunda även för det fall att så icke kunde sägas vara

direkt påkallat med hänsyn till vederbörandes ekonomiska ställning. Lant
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253-

15

bruksstyrelsen finge därför, om också med någon tvekan i sistberörda del,

förorda vidtagande av åtgärd från statens sida i nu angivet syfte. Detta

syntes lämpligen böra ske genom viss nedskrivning av det till företaget beviljade

lånet. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, varav i detta fall

utnyttjandet av de i företaget ingående markerna vore beroende, syntes låneannuiteten

icke böra överstiga 15 kronor för hektar. Denna begränsning

av annuiteten förutsatte en nedskrivning av lånet med 50 procent eller med

i runt tal 15,000 kronor. Därest nedskrivning av lånet medgåves, torde

statens avdikningslånefond böra tillföras motsvarande belopp, vilket lämpligen

syntes böra utgå från statens avdikningsanslag, dock under iakttagande

att detsamma icke inräknades i det anslagsbelopp, som Kungl. Majit

enligt riksdagens medgivande ägde för visst år jämlikt gällande bestämmelser

bevilja.

Statskontoret har i sitt yttrande framhållit följande.

Såsom av ärendet inhämtades hade vederbörande lantbruksingenjör avstyrkt

igångsättandet av ifrågavarande företag. Dessutom framginge av

handlingarna i ärendet, att det läge, vari utdikningsföretaget kommit, till

icke ringa del hade sin grund i det sätt, på vilket arbetet med företagets utförande

handhafts. Med hänsyn till dessa förhållanden och i betraktande

av de konsekvenser för statsverket, som kunde befaras vid ett bifall till den

gjorda framställningen, kunde statskontoret icke tillstyrka nedskrivning av

det till företaget beviljade lånet ur statens avdikningslånefond.

Statskontoret ansåge sig dessutom böra fästa uppmärksamheten vid, att

två av nuvarande ägare till av företaget berörda fastigheter syntes hava

förvärvat sina fastigheter efter företagets slutförande och att sålunda i dessa

fall vid köpeskillingarnas bestämmande hänsyn kunnat tagas till att fastigheterna

graverades av avdikningslån.

Den i ärendet verkställda utredningen ger vid handen, att den båtnad, Departementssom

kunnat utvinnas av förevarande torrläggningsföretag, ej utgör mer än chefen.

omkring 36 procent av det vid företagets igångsättande påräknade båtnadsvärdet.

Tillika ha de verkliga kostnaderna — i huvudsak till följd av omständigheter,

varöver delägarna ej torde ha kunnat råda — kommit att ej

oväsentligt överstiga de kostnader, varmed man ansett sig böra kalkylera vid

beviljande av statsunderstöd åt företaget. Mot ett båtnadsvärde av i lunt

tal 310 kronor per hektar av den i företaget ingående marken svarar sålunda

ett kostnadsbelopp av omkring 870 kronor per hektar. Enligt vad

som framgår av utredningen ha intressenternas egna kostnader för torrläggningen

uppgått till cirka 640 kronor per hektar, och deras annuiteter

för statslånet belöpa sig enligt utredningen till i runt tal 30 kronor per

hektar. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit är nyssnämnda proportion

mellan vunnen båtnad och utlagd kostnad i hög grad ogynnsam, varjämte

den årliga utgift i form av låneannuitct, som delägarna lia att vidkännas,

får betecknas som synnerligen hög, särskilt i betraktande av att intressenternas

ekonomiska ställning i allmänhet är mindre god. Med hänsyn till det

nu anförda ävensom därtill, att de undersökningar rörande ifrågavarande

marks lämplighet ur odlingssynpunkt, som föranledde tillkomsten av ifrågavarande

företag, synas lia givit ett missvisande resultat, torde billiglietsskäl

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

tala för att ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Vrad statskontoret

anfört torde alltså enligt min mening icke i detta fall få utgöra hinder för

en dylik åtgärd.

Statsunderstödet torde på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit böra få formen

av bidrag till minskning av företagets skuld till staten å det den 4 augusti

1922 beviljade lånet från odlingslånefonden. Den beräkningsgrund, som

lantbruksstyrelsen tillämpat för bestämmande av bidragets storlek, kan jag

biträda. Från avdikningsanslaget torde alltså för nedskrivning av nyssnämnda

lån böra anvisas ett belopp av 15,000 kronor. Härtill bör emellertid riksdagens

samtycke inhämtas. Beloppet torde icke böra inräknas i det belopp,

som Kungl. Maj:t enligt riksdagens medgivande äger för visst år bevilja jämlikt

gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att till nedskrivning av det till förbättrad utdikning av

förut uttappade sjöarna Kalängen och Lunnasjön för torrläggning

av mark i Hultsjö socken av Jönköpings län den

4 augusti 1922 beviljade lånet från odlingslånefonden må

från statens avdikningsanslag anvisas ett belopp av 15,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. Gullstrand.

387593. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:188 Riksdagens skrivelse Nr 188 a1 i texten
  2. JoU 1938:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till ett torrläggningsföretag, avseende utdikning av sjöarna Ralången och a1 i texten