Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om handel med fodermedel

1938-03-12 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:254, Med förslag till lag om handel med fodermedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

1

Nr 254.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

handel med fodermedel; given Stockholms slott den

12 mars 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om handel med fodermedel.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 254.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

Förslag

till

Lag

om handel med fodermedel.

Härigenom förordnas att, med ändring av vad lag eller författning innehåller

häremot stridande, skall gälla som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å yrkesmässig handel med fodermedel, framställda

på kemisk eller mekanisk väg och avsedda för nötkreatur, hästar, får,

getter, svin eller fjäderfä, dock med undantag av följande varor, därest de

äro i oblandat skick, nämligen kvarn- och mejeriavfall, krossad eller gröpad

spannmål, biprodukter från bryggeri-, bränneri- och sockerindustrierna samt

koksalt och krita.

2 §•

Säljaren är, evad köparen det påfordrar eller icke, pliktig att till denne

avgiva skriftlig deklaration rörande den salda varans sammansättning.

Deklaration erfordras dock icke för vara i lös vikt, understigande 100 kilogram,

där fråga är om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt

av sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen.

3 §•

1 mom. Deklarationen skall innehålla uppgifter om säljarens namn och

adress samt varans benämning ävensom

a) i fråga om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt av

sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen: uppgift om halten

av vatten, råprotein och råfett, allt angivet i procent av varans vikt;

b) i fråga örn fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av andra ämnen än

under a) sägs: uppgift i de avseenden Konungen för varje särskild vara bestämmer.

Avser köpet blandning av fodermedel, skola tillika angivas de beståndsdelar,

som ingå i blandningen, samt det procenttal, varmed varje beståndsdel

ingår däri.

2 mom. Utöver de i 1 mom. omförmälda uppgifterna må deklarationen

icke innehålla annat än uppgifter om varans beskaffenhet i övrigt. Dessa

uppgifter må icke meddelas på mera framträdande sätt än de först nämnda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

4 §•

Deklarationen skall avgivas till köparen senast då varan avlämnas. Har

varan införts från utlandet, må dock med avgivandet anstå till dess en vecka

förflutit efter det varan ankom till den ort, där den skall emottagas av importören.

Deklaration, som blivit inlämnad för befordran med post eller telegraf

eller eljest avsänd på ändamålsenligt sätt, skall anses vara köparen meddelad.

5 §•

Har den, som jämlikt denna lag är skyldig att i deklaration uppgiva såld

varas halt av vatten, råprotein och råfett, ej redan vid köpet lämnat köparen

muntlig eller skriftlig uppgift därom, skall han anses hava tillförsäkrat, att

varan, i vad uppgift sålunda ej föreligger, vid avlämnandet motsvarar då

gällande normaltal för halten av råprotein och råfett hos sådan vara. Gälla

olika normaltal för olika kvaliteter av varan, skall, örn kvaliteten angivits

vid köpet, det för sådan kvalitet fastställda normaltalet tillämpas; eljest tilllämpas

normaltalet för den kvalitet, vilken allmännast förekommer i handeln.

Lantbruksstyrelsen fastställer normaltal för varje år samt angiver, vilken

kvalitet av en vara skall anses vara i handeln allmännast förekommande.

6 §.

Har vid köpet gjorts förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet

i anledning av fel i varan, må förbehållet ej av säljaren åberopas, med mindre

det upptagits i skriftligt avtal rörande köpet och skett annorledes än blott

genom hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt meddelande.

7 §•

Den som idkar handel med fodermedel är pliktig att, enligt de närmare

föreskrifter Konungen utfärdar, utan rätt till ersättning låta prov tagas av

sådant varuparti, som är färdigt för leverans. Den hos vilken prov tages

är skyldig att därvid lämna uppgifter av enahanda innehåll som i 3 § 1 mom.

sägs, dock att om varan införts från utlandet, därmed må anstå till dess

en vecka förflutit efter det varan ankom till den ort, där den skall emottagas

av importören.

8 §•

Uraktlåter någon att fullgöra den uppgiftsplikt, som enligt denna lag åligger

honom, straffes med dagsböter; dock må ej till ansvar dömas, där på

grund av särskilda omständigheter hinder mött att meddela uppgift.

Med böter från och med fem till och med trehundra kronor straffes den

som bryter mot vad i 3 § 2 mom. stadgas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

9 §•

1 mom. Finnes sådan i deklaration meddelad uppgift, varom i 3 § 1 mom.

sägs, vara oriktig, straffes säljaren med dagsböter; dock må ej dömas till

ansvar, där säljaren ej insett eller bort inse oriktigheten.

Uppgift skall ej anses oriktig, där avvikelsen från uppgiften ej överstiger

av Konungen fastställt analysspelrum.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas beträffande oriktig uppgift i deklaration

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om sådan uppgift, som lämnats

på grund av stadgandet i 7 §.

10 §.

Är säljaren förvunnen att hava i deklaration lämnat oriktig uppgift

om varans sammansättning, må den omständigheten, att han med köparen

avtalat om särskilda regler för uttagande och undersökning av prov från

den sålda varan, ej utgöra hinder för köparen att under åberopande av uppgiftens

oriktighet göra gällande de befogenheter, som på grund av fel i varan

eljest må tillkomma honom.

11 §•

Den som fälles till ansvar jämlikt 9 § skall tillika förpliktas att enligt

gällande taxa ersätta statsverket kostnaden för undersökning, som i samband

med åtalet må hava verkställts.

12 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förseelse mot denna lag.

13 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

14 §.

Konungen äger i fråga om visst varuslag eller viss fodermedelsblandning

medgiva undantag från lagens tillämpning. De ytterligare föreskrifter, som

erfordras för tillämpningen, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

5

Utdrag av protokollet över jordbr.uksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenien i statsrådet å

Stockholms slott den 11 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga örn

lagstiftning angående handel med fodermedel.

Föredraganden anför:

I motioner vid 1931 års riksdag väcktes förslag om utredning angående

kontroll å handeln med fodermedel och konstgödsel. Sedan vederbörande

utskott avgivit utlåtanden i anledning av motionerna, begärde riksdagen i

skrivelse den 9 maj 1931 (nr 192) utredning, på vilket sätt kontroll å handeln

med fodermedel lämpligast borde ordnas. I anledning härav uppdrog Kungl.

Maj:t den 31 juli 1931 åt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen att gemensamt

verkställa utredning samt att därmed och med förslag i ämnet

inkomma till Kungl. Maj:t.

Den 26 juli 1935 inkommo ämbetsverken med betänkande jämte förslag till

dels lag angående handel med vissa fodermedel, dels ock kungörelse med

föreskrifter rörande tillämpningen av och tillsynen å efterlevnad av lagen

angående handel med vissa fodermedel.

Yttranden över nämnda förslag hava avgivits av centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, professor H. Edin, hushållningssällskapens

ombud, utredningsmännen rörande frågan om omorganisation av den

med statsmedel understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten,

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskammare,

Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren

i Karlstad, handelskammaren för örebro och Västmanlands län, handelskammaren

i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, Sveriges allmänna

lantbrukssällskap, Svenska lantmännens riksförbund, Föreningen Sveriges

spannmålsintressenter, Svenska kvarnföreningen, Svenska foderämnesoch

spannmålsimportörernas förening, Sven Hylander & C:o, Kooperativa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges kemiska industrikontor,

Svenska sockerfabriks aktiebolaget, Linoljeslageriernas försäljningsaktiebolag,

Stockholms benmjölsfabriks aktiebolag, Aktiebolaget Stockholms bryggerier,

Aktiebolaget Pripp & Lyckholm och Gullvilcs fabriks aktiebolag.

Med anledning av vad i ärendet förekommit anbefallde Kungl. Majit genom

beslut den 6 februari 1936 kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

att, efter hörande av inspektören för de kemiska stationerna, avgiva förnyat

utlåtande jämte förslag i ämnet.

Ämbetsverken hava därefter den 18 september 1937 inkommit med nytt

förslag till lag och kungörelse samt därvid fogat, bland annat, ett yttrande

av inspektören för de kemiska stationerna, professor A. K. O. Svanberg, en

promemoria av direktören Ivar M. G. Sandberg i Eslöv och en inom lantbruksstyrelsen

utarbetad promemoria av byrådirektören Sonesson.

I anledning av detta förslag har Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening avgivit förnyat yttrande i ärendet. Därjämte har Sveriges

fjäderfäavelsförening inkommit med en framställning i ämnet.

På grundval av de av ämbetsverken framlagda förslagen och de avgivna

yttrandena har därefter utarbetats förslag till lag om handel med fodermedel.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majit detta förslag.

Nuvarande förhållanden inom handeln med fodermedel.

Till en början torde jag få redogöra för vad i ämbetsverkens utredning

anförts rörande de nuvarande förhållandena inom handeln med fodermedel.

Någon särskild reglering i lag av handeln med fodermedel finnes icke för

närvarande. Statsmakterna hava emellertid öppnat vissa möjligheter för enskilda

att erhålla undersökningar rörande fodermedel verkställda av de med

statsmedel understödda kemiska stationerna.

Enligt det av Kungl. Maj :t den 3 december 1926 fastställda reglementet för

de med statsmedel understödda kemiska stationerna hava dessa till uppgift

bland annat att på begäran verkställa undersökning (analys) av handelsvara

och andra ämnen, vilka äro av betydelse för jordbruk och andra näringar,

att, där omständigheterna därtill föranleda, självmant genom kontrollundersökning

övervaka handeln med bland annat fodermedel, ävensom att tillhandagå

allmänheten med råd och upplysningar i de ämnen, som falla inom

området för kemisk stations verksamhet. Genom nämnda reglemente samt

genom av lantbruksstyrelsen den 27 november 1929 utfärdad kungörelse angående

bestämmelser för undersökning vid ifrågavarande stationer hava

meddelats närmare regler för undersökningens verkställande, provtagning

m. m. Dessutom gälla för dessa stationer dels Kungl. Maj :ts kungörelse den

18 juni 1927 angående statsbidrag till nämnda stationer och dels lantbruksstyrelsens

kungörelse den 13 april samma år angående taxa för desamma.

Rörande det nu vanligen tillämpade förfarandet i fråga örn kontrollen av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

varorna vid handel med fodermedel framgår av ämbetsverkens utredning i

huvudsak följande. Vid import av kraftfoder söker i allmänhet en importör

vid affärens avslutande genom kontrakt försäkra sig om att erhålla leverans

med en viss bestämd procenthalt av råprotein och fett. Vid leveransens

emottagande uttages prov i och för kontrollundersökning. Återförsäljarna i

sin tur köpa på samma basis av importören och en jordbrukare köper i regel

icke t. ex. oljekakor utan att han vet, varifrån de komma, vilka kvalitetsfordringar

de uppfylla och vilken halt av råprotein och fett, eventuellt smältbar

äggvita, som de innehålla. Vad angår kraftfoderblandningar, pläga

de firmor, som hava s. k. blandningsverk, medsända i varje förpackning, som

är plomberad, en garantisedel, å vilken finnes angivet dels procentuella

andelen av de olika sorter, som ingå i blandningen, och dels halten av

protein och fett, smältbar äggvita, växttråd och antal foderenheter per 100

kg. I allmänhet torde dock garantien avse endast halten av protein och fett

med ett analysspelrum av i regel 1 V2 å 2 °/o. Handeln med dessa blandningar

försiggår vanligen på basis av deras halt av fett och protein samtidigt som

prissättningarna grundas på de olika procentsatserna i blandningen. Härtill

kommer, att de flesta blandningsverken tillverka sina blandningar under

fullt sakkunnig och betryggande kontroll beträffande såväl de färdiga blandningarna

som de inköpta råvarorna. Handeln med blandningar är helt beroende

på att jordbrukarnas förtroende till desamma vidmakthålles. Rubbas

detta förtroende bliva, enligt vad i utredningen framhållits, firmorna själva

mest lidande härpå och vetskapen härom torde innebära den bästa tryggheten

för tillfredsställande kvalitéer. Den av lantmännens organisationer bedrivna

verksamheten torde likaledes bidraga till skapande av erforderlig kontroll

å handeln.

Beträffande blandningar avsedda för höns, svin och rävar m. m. lämnas

vanligen icke i något hänseende deklaration eller garanti.

I fråga om importen av vissa oljekakor har upplysts, att sådana köpas från

utlandet med garanti för protein och fett och med bestämmelse rörande förekomsten

av sand , silica och castor seed (ricinus). Visar det sig vid verkställd

analys, att leveransen ej hållit garanterad procentsats, sker reglering av priset.

Ersättningsskyldigheten är olika bestämd i olika kontraktstyper. Enligt t. ex.

South American-Scandinavian eif contract 1931 skall, om varans halt av protein

och fett är mer än V2 °/o lägre än den garanterade, ersättning utgå med

2 °/o av priset för envar av de tre första felande procenten och med 3 °/o av priset

för varje felande procent därutöver. Kontrakten innehålla även bestämmelser

örn provtagning och undersökning av prov (i allmänhet vid någon utländsk

station). Importörerna reglera även priset på motsvarande sätt gentemot

sina köpare.

Emellertid förekommer även, enligt vad som i utredningen upplysts, att

importörerna i stor omfattning inköpa varor utan analysgaranti. Det må

även anmärkas, att importerade foderkakor trots analysgaranti ofta kunna

hålla cn annan procentsats än den avtalade, beroende på primitiva fabrikationsmetoder.

I detta sammanhang må även påpekas, att i den danska fo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

dermedelskontrollens berättelse för V9 1935—31/s 1936 särskilt framhållits,

att importerade sydamerikanska bomullsfrökakor, vilka garanterats vara högprocentiga,

i stor utsträckning icke på långt när motsvarade garantin, och

att beträffande vissa sorters jordnötskakor samma förhållande gjort sig gällande.

Försäljningar av fodermedel pläga i regel ske med föreskrift, att uppkommande

tvister skola avgöras av Sveriges skiljenämnd för spannmåls- och

foderämneshandeln. I gällande allmänna bestämmelser för handeln med

spannmål och foderämnen, vilka fastställts av omförmälda skiljenämnd den

15 juni 1931 samt godkänts av rikets handelskamrar, Svenska kvarnföreningen,

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening samt Föreningen

Sveriges spannmålsintressenter, hava även givits detaljerade regler

för provtagning.

Utländsk lagstiftning.

Innan jag närmare ingår på ämbetsverkens förslag och de däröver avgivna

yttrandena, torde jag i anslutning till vad ämbetsverken härutinnan anfört

få lämna en kortfattad översikt över utländsk lagstiftning rörande handeln

med fodermedel.

I Norge gäller enligt lagstiftning 1924 obligatorisk deklarationsskyldighet

beträffande kraftfoder. Säljaren skall vid varje försäljning av över 200 kg

kraftfoder av en sort senast vid leveransen på faktura eller annat skriftligt

dokument lämna säljaren uppgift om varans namn, dess partinummer samt

procentdel av de beståndsdelar, för vilka ett högsta eller minsta procenttal

föreskrivits. För kraftfoderblandningar skall dessutom angivas blandningsdelarnas

art och det förhållande i vilket de förekomma i blandningen. Förutom

denna skriftliga uppgift skall vid varje försäljning av kraftfoder (således

även för partier under 200 kg) emballaget förses med tydligt märke

(stämpel eller märklapp) utvisande säljarens namn samt varans namn och

partinummer. — Tillverkningen, införseln och omsättningen äro underkastade

tillsyn efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. Därvid kan Kungl.

Maj:t förbjuda införsel, tillverkning och försäljning av underhaltigt kraftfoder

och förbjuda införsel av foderblandningar samt bestämma, att tillverkningen

och försäljningen av sådana blandningar endast må ske på villkor,

som fastställas av vederbörande departement. Vidare kan Kungl. Majit

bestämma, att envar, som inför, tillverkar eller saluför kraftfoder, därom

skall göra anmälan till vederbörande departement och vara skyldig föra

de böcker, som av detta må anses nödvändiga för en effektiv kontroll. Vid

import av kraftfoder må varan ej utlämnas från tullverket innan prov av densamma

tagits samt av tullverket insänts till vederbörande distrikts lantbrukskemiska

kontrollstation. Avgift för provuttagning och analys erlägges av

importören efter fastställd taxa. Tillsyn över bestämmelsernas efterlevnad

åvilar förvaltarna av nämnda kontrollstationer, vederbörande tull- och polis
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

9

tjänstemän samt de auktoriserade provuttagare, som vederbörande departement

må hava utsett. — Straffpåföljd finnes stadgad.

I Finland gälla enligt lag av 1929 i huvudsak liknande bestämmelser som i

Norge. Vid försäljning av fodermedel i partier om minst 100 kg skall säljaren

lämna köparen garantibevis, varav framgår orten och tiden för bevisets utfärdande,

säljarens namn, varans namn samt mängden av i varan ingående, dess

bruksvärde bestämmande ämnen. För fodermedelsblandningar skall därjämte

angivas vilka olika foderämnen och hur mycket av vart och ett av dem blandningen

innehåller. Vidare har lantbruksministeriet erhållit bemyndigande

att bestämma, att garantibeviset jämväl skall upptaga varans ursprung eller

uppgifter därom. -— Envar, som har för avsikt att till avsalu tillverka eller

importera fodermedel eller foderblandning, är pliktig att senast en månad

dessförinnan hos lantbruksstyrelsen göra anmälan om benämningen och beskaffenheten

av det fodermedel eller blandning, tillverkningen eller importen

avser. Därjämte är han skyldig att föra sådana böcker, att ur dem med

lätthet kunna erhållas för kontrollen nödiga uppgifter. Vidare har stadgats,

att fodermedelsblandningar endast må införas efter tillstånd av lantbruksministeriet

och i landet endast tillverkas under på tillverkningsplatsen anordnad

statlig kontroll. Tillverkaren skall ersätta staten kostnaderna för

kontrollen. Lantbruksministeriet har medgivits rätt att förbjuda tillverkning

eller införsel av fodermedel. Av alla till landet inkommande, minst 10,000 kg

omfattande partier skall, innan varan får utgivas från tullen, på importörens

bekostnad tagas prov av densamma. Bemyndigande har vidare lämnats statens

agrikulturkemiska laboratorium att låta undersöka i tillverkares, importörs,

försäljares eller förmedlares värjo varande upplag av fodermedel,

taga prov av varan samt granska de särskilda böcker, som fodermedelshandlare

är pliktig föra. — Slutligen har stadgats förbud mot att å fodermedel

använda benämning, som är ägnad att giva ett oriktigt begrepp om dess ursprung,

beskaffenhet eller effektivitet, samt meddelats straffbestämmelser

och regler för skadeståndstalan m. m.

I Tyska Riket har genom lag 1926 stadgats skyldighet för säljare av fodermedel

att lämna skriftlig deklaration rörande varan. Deklarationsskyldigheten

omfattar dels alla varupartier på 50 kg och däröver och dels partier

under 50 kg, då varan levereras i förpackningar. I fall däremot parti under

50 kg levereras i lös vikt och besiktigas av mottagaren, är försäljaren endast

på begäran av köparen pliktig att lämna ifrågavarande uppgift. Deklarationen

skall innehålla uppgift örn fodermedlets benämning och halt av värdebestämmande

beståndsdelar samt för blandningar blandningsdelarna och

blandningsproportioner i procenttal. — Envar, som vill saluföra fodermedel,

som icke förut varit i handeln, skall till vederbörande ministerium eller å

ställe, som av detta bestämts, för införande i ett register skriftligen anmäla

fodermedlets benämning, halt av värdebestämmande beståndsdelar och sättet

för framställningen ävensom för blandningar blandningsdelarna och dessas

blandningsförhållanden i procent. Beträffande benämningen föreskrives,

bland annat, att densamma skall motsvara varans natur. Vidare ha med
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

delats föreskrifter rörande provtagning av varan och undersökning m. m.

samt straffbestämmelser.

Beträffande slutligen Danmark gäller enligt en lag om handel med gödseloch

fodermedel av 1898, att säljare av industriellt behandlade fodermedel i

partier på 200 pund och däröver av en sort skall vid leveransen skriftligen

meddela köparen uppgifter i följande hänseenden, nämligen säljarens och

köparens namn eller firma, varans pris och namn — vilket senare, i fall

varan tillverkats av ett enda råämne, skall innehålla detta råämnes namn

— råämnenas namn, i fall varan tillverkats av flera ämnen, samt varans renhetsgrad.

Vidare skall för foderkakor uppgivas huruvida de tillverkats av

skalade eller oskalade frön. 1 fall fodermedlet säljes med garanti för bestämt

innehåll av näringsämnen skall tillika procentvis angivas mängden av

kvävehaltiga ämnen, mängden av fett samt för kli och andra stärkelserika

foderämnen mängden av kvävefria extraktämnen. Säljaren garanterar med

sin underskrift uppgifternas riktighet. Frihet från uppgiftsskyldigheten kan

emellertid erhållas genom överenskommelse mellan parterna, i vilket avseende

bevisskyldigheten åvilar säljaren. Förutom för riktigheten av de lämnade

uppgifterna, ansvarar säljaren för att varan är fri från skadliga ämnen

och i god kondition. Straffpåföljd är fastställd för försummelse att avlämna

deklaration, då sådan skall lämnas, samt för lämnande av oriktiga uppgifter

i deklarationen. Varje köpare, som erhållit föreskriven garantiförbindelse,

är berättigad att under iakttagande av vissa föreskrivna, detaljerade regler

för provuttagningen insända prov å levererad vara till undersökning.

Provet skall vara taget senast vid varans utlämnande till köparen i parternas,

deras representanters eller gode mäns närvaro. Undersökningen företages

efter närmare fastställd taxa av de analytisk-kemiska laboratorier, med vilka

lantbruksministern träffat övei''enskommelse i ämnet. Kostnaderna för undersökningen

gäldas, i fall varan visar sig vara av sämre kvalitet än vad garanterats,

av statsverket med regressrätt mot säljaren, samt i motsatt fall av

staten och köparen med hälften vardera. Regler finnas vidare stadgade för

överklagande av laboratoriernas utslag, för ersättningsfrågors avgörande genom

skiljemän m. m.

Till denna ämbetsverkens redogörelse för den danska lagstiftningen bör

emellertid fogas den upplysningen, att staten allt sedan den 1 januari 1926

haft anordnad en fodermedelskontroll med frivillig anslutning, vilken för

närvarande omfattar 47 fabriker och 300,000 ton eller omkring V3 av landets

förbrukning av fodermedel. Kontrollen, som huvudsakligen avser foderblandningar,

men även oblandade fodermedel, innebär, att säljare kan frivilligt

underkasta sig vissa regler. Försökslaboratoriets representant täger

då prov såväl hos säljaren som hos köparna och äger tillträde till alla lokaler,

där fabrikation sker eller fodermedel förvaras, varjämte han kan begära

del av de analyser av råvarorna, som ligga till grund för beräkningen av

blandningsförhållandet. Försåld vara skall alltid levereras förpackad och

försedd med deklaration. Försäljning av foderblandningar kan, efter tillstånd,

ske med användande av olika märken, vilka vart och ett garantera viss

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

11

olika halt av smältbar äggvita och foderenheter. Sker försäljning utan märke,

garanteras varan hålla viss (lägre) minimihalt därav. För ersättningsskyldighet

gentemot köparen gälla särskilda regler. Försökslaboratoriet offentliggör

resultaten av kontrollen. Under vissa betingelser kan en delägare uteslutas

från verksamheten. Kostnaderna för verksamheten bestridas av delägarna.

Medan erfarenheterna av den frivilliga kontrollen varit gynnsamma, ha

mot 1898 års lag framställts anmärkningar, främst, att kontrahenterna genom

frivillig överenskommelse kunnat fritaga säljaren från deklarationsskyldighet

och att föreskrifterna för provtagning äro alltför besvärliga. I anledning

härav framlades 1937 ett nytt lagförslag, men detta har ännu icke antagits,

utan är föremål för utskottsbehandling.

1935 års förslag och yttrandena däröver.

Jag torde härefter få lämna en redogörelse för innehållet i ämbetsverkens

förslag den 26 juli 1935. Ämbetsverken hava föreslagit, att bestämmelserna

i ämnet skola upptagas dels i en lag angående handel med vissa

fodermedel och dels i en kungörelse med föreskrifter rörande tillämpningen

av och tillsynen å efterlevnaden av lagen. Lagförslaget innebär i

huvudsak följande.

Lagen skall äga tillämpning å alla fodermedel, vilka äro framställda på

kemisk eller mekanisk väg och utbjudas till försäljning såsom kreatursfoder

eller s. k. foderpreparat. Med fodermedel avser lagen jämväl s. k. fodermedelsblandningar.

Från lagens tillämplighetsområde skola emellertid vara undantagna

avfallsprodukter med en vattenhalt av 70 viktprocent och däröver.

Enligt lagen skall säljaren vid försäljning av fodermedel eller fodermedelsblandning,

som innefattas under lagen, vara pliktig att skriftligen lämna köparen

vissa uppgifter rörande säljaren och varan. Denna deklarationsplikt

skall åvila säljaren oavsett om köparen påfordrar det eller ej. De uppgifter

säljaren har att avgiva äro följande, nämligen säljarens namn och adress,

varans benämning samt mängden av i varan ingående ämnen, som bestämma

dess värde vid användningen (bruksvärde). Beträffande fodermedelsblandning

skola tillika angivas de fodermedel, som blandningen innehåller, samt det

procenttal, varmed varje blandningsdel ingår i blandningen. Uppgiften skall

anses vara köparen meddelad, därest den blivit inlämnad för befordran med

post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänd. För den händelse

vid försäljningen förbehåll gjorts beträffande säljarens ersättningsskyldighet

i anledning av fel i varan, skall sådant förbehåll ej av säljaren fa åberopas

med mindre det upptagits i skriftligt avtal rörande försäljningen och skett

annorledes än blott genom hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt

meddelande. I lagen har stadgats dagsböter dels för de fall säljaren eftersätter

sin uppgiftsplikt och dels för den händelse säljaren lämnar oriktig uppgift.

Straff för underlåtenhet att lämna uppgift skall emellertid ej ådömas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

där på grund av särskilda omständigheter hinder möter för säljaren att meddela

uppgiften senast när varan avlämnas. Straff skall ej ådömas för oriktig

uppgift, där säljaren ej insett eller bort inse felaktigheten i uppgiften. Uppgift,

som lämnats beträffande vara, skall ej anses oriktig, där avvikelsen

från uppgiften ej överstiger av lantbruksstyrelsen fastställt analysspelrum.

Ämbetsverkens förslag till tillämpningsföreskrifter innehåller

rörande den i lagförslaget föreskrivna uppgiftsplikten i huvudsak följande.

Uppgiftsplikten skall gälla vid försäljning av fodermedel eller fodermedelsblandning

i sluten förpackning eller i lös vikt i partier om minst 100 kg,

där fråga är örn fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt

utav näringsämnen. Vid försäljning av fodermedel eller foderpreparat, vars

bruksvärde bestämmes av andra ämnen, skall uppgift beträffande varan

lämnas oberoende av partiets förpackning eller storlek. Den i lagförslaget

föreskrivna uppgiftsplikten rörande varas bruksvärde skall avse, i fråga

om fodermedel eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämmes av

varans halt utav näringsämnen, dels vatten, råprotein, råfett, kvävefria extraktivämnen,

växttråd, aska samt smältbar äggvita, allt angivet i procent av

varans vikt, och dels i fråga örn s. k. foderblandningar antalet beräknade

foderenheter i 100 kg av varan. I fråga om fodermedel eller foderpreparat,

vars bruksvärde bestämmes av andra ämnen än de nyss nämnda, skall

uppgiftsplikten avse förhållanden, varom lantbruksstyrelsen för varje särskild

vara meddelar föreskrift. Den i lagförslaget föreskrivna deklarationen

må icke innehålla andra upplysningar örn varans beskaffenhet än nu omförmälda.

Rörande kontrollen över lagens efterlevnad innehåller förslaget till tilllämpningsföreskrifter

huvudsakligen följande.

Vid saluförande inom riket av till kreatursföda avsett fodermedel, varå fodermedelslagen

äger tillämpning, skall allmän åklagare, centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet, med statsmedel understödd kemisk

station, statskonsulent, hos hushållningssällskap anställd konsulent eller

överkontrollassistent för utövande av tillsyn över, att varan innehåller av

säljaren i den föreskrivna deklarationen uppgivna ämnen, äga mot ersättning

efter gängse pris taga prov av den saluhållna varan. Vid dylikt köp

skall säljaren lämna enahanda uppgifter, som förut föreskrivits vid försäljning.

Där av köpare så påkallas, äger sådan myndighet, anstalt eller förrättningsman

jämväl taga prov å inköpta fodermedel, varå fodermedelslagen

äger tillämpning. Härvid skall köparen tillhandahålla den, som verkställer

provtagningen, av säljaren lämnade uppgifter angående varan. Provtagningen

skall verkställas och provet förpackas i enlighet med av lantbruksstyrelsen

meddelade regler angående sättet för uttagande av medelprov utav

fodermedel. Det förpackade provet skall av provtagaren på lämpligt sätt

förseglas. Vid provet skall fogas uppgift angående innehållet och dagen för

provtagningen ävensom, där provet tagits hos säljare, dennes namn och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

13

adress samt, där provet tagits hos köpare, såväl säljarens som köparens

namn och adress. Avskrift av uppgiften skall lämnas till den, hos vilken

provet tagits eller hans ombud. Provet skall omedelbart efter provtagningen

av provtagaren personligen för undersökning antingen ingivas eller med posten

insändas till lantbrukshögskolans kemiska institution eller statsunderstödd

kemisk station eller den, som erhållit vederbörande länsstyrelses förordnande

att utföra dylik undersökning. Intyg angående verkställd undersökning

skall, så snart ske kan, tillställas vederbörande provtagare. Därest

undersökningen ger vid handen, att förseelse mot fodermedelslagen blivit

begången, skall provtagaren överlämna intyget till allmänna åklagaren. För

undersökningarna jämte däröver utfärdade intyg skall utgå ersättning enligt

av lantbruksstyrelsen fastställd taxa för de med statsmedel understödda

kemiska stationerna. Allmän åklagare, statskonsulent eller hos hushållningssällskap

anställd konsulent eller överkontrollassistent skall vara berättigad

till gottgörelse av allmänna medel för vad de fått utgiva för varuprov

eller undersökningar. Sådan ersättning skall efter anmälan utbetalas av

länsstyrelse, därest ej länsstyrelsen finner vederbörande uppenbarligen hava

saknat anledning att taga provet.

Har genom domstols utslag blivit fastslaget, att förseelse mot fodermedelslagen

blivit begången, skall den för förseelsen ansvarige vara pliktig att ersätta

statsverket undersökningskostnaderna samt återbetala för varuprovet

erhållen ersättning.

Gottgörelse, som länsstyrelse förskjutit och som ej blivit ersatt, skall årligen

före januari månads utgång anmälas till ersättande hos Kungl. Maj:t i

j ordbruksdepartementet.

I motiveringen till förslaget ha ämbetsverken under uttalande att

enligt deras mening i stort sett tillräckliga medel för en effektiv kontroll över

fodermedelshandeln redan stöde till buds, understrukit vikten av att vid lagstiftning

på ifrågavarande område den största varsamhet iakttoges så att icke

onödiga band lades på handeln. I all synnerhet borde enligt ämbetsverkens

mening tillses, att icke en sådan lagstiftning genomfördes som medförde

omständlighet vid handelsutövningen och ledde till fördyring av varan. Ämbetsverken

ha sålunda ansett, att ytterligare föreskrifter rörande den direkta

kontrollen av fodermedel, undersökningstvång eller särskilda importföreskrifter

icke borde ifrågakomma. Ämbetsverken ha likaledes för vårt lands

vidkommande avvisat tanken på införandet av särskild registreringsskyldighet

vid fodermedelshandel eller skyldighet att iakttaga särskild bokföring.

Ämbetsverken ha vidare uttalat, att bestämmelser om att benämningen å

fodermedel skulle motsvara varans beskaffenhet icke syntes erforderliga, då

genom lagen den 29 maj 1931 (nr 152) med vissa bestämmelser mot illojal

konkurrens tillräckligt skydd mot vilseledande namn och beteckningar vunnits.

Slutligen ha ämbetsverken iörklarat, att enligt deras mening förbud

mot saluförande av fodermedelssorter, som icke uppfyllde bestämda kvalitetsfordringar,

icke vore av behovet påkallade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

I de över ämbetsverkens förslag avgivna yttrandena har detsamma i allmänhet

vunnit anslutning. I vissa yttranden har emellertid uttalats, att något

behov av den föreslagna lagstiftningen icke förefunnes.

Denna ståndpunkt har intagits av Stockholms handelskammare, Östergötlands

och Södermanlands handelskammare, Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare samt Svenska kvarnföreningen. Såsom ett skäl mot den

tilltänkta lagstiftningen har även anförts, att densamma bomme att medföra

en fördyring av fodermedlen och att kontroll över fodermedelshandeln lika

väl kunde ordnas på frivillighetens väg. Vissa handelskammare och korporationer

hava ansett, att med lagstiftningen borde anstå i avbidan på att frågan

om de kemiska stationernas omorganisation, vilken fråga vore under utredning,

vunnit sin slutliga lösning. I dessa yttranden har framhållits, att det för

att foderämneshandeln skulle kunna under straffansvar åtaga sig analysgaranti

vore nödvändigt att äga tillgång till fullt kvalificerade kemiska stationer

för utförande av erforderliga analyser. Förhållandena härutinnan vore

för närvarande icke tillfredsställande i det att anstalterna vore för små och

hade för ringa analysfrekvens för att kunna hålla en tillräckligt skicklig personal

och erforderlig instrumentutrustning. Denna mening har företrätts av

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge

handelskammare, Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren

i Göteborg, handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län samt Svenska lantmännens riksförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

I en del av dessa yttranden har spörsmålet örn omorganisationen ansetts vara

av sådan vikt, att förrän detsamma lösts, slutligt yttrande rörande den förevarande

lagstiftningsfrågan icke kunde avgivas.

I andra yttranden har emellertid, liksom tidigare i förut omförmälda riksdagsskrivelse,

framhållits, att behov av lagstiftning förefunnes.

Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna

hava avstyrkt förslaget på grund därav att utredningsmännen ansett

att kontrollen över fodermedelshandeln enligt förslaget skulle bliva tämligen

ineffektiv.

I vissa yttranden har påyrkats ytterligare föreskrifter i syfte

att ernå en effektivare reglering av handeln med fodermedel. Centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet och föreståndaren för dess husdjursavdelning,

professor H. Edin, hava skisserat i stort sett överensstämmande

förslag, ehuru mer eller mindre utarbetade i detaljer. Vid den redogörelse för

dessa, som här följer, torde lämpligen böra skiljas mellan fodermedel i oblandat

skick och foderblandningar.

Beträffande import av fodermedel i oblandat skick hava förslagsställarna

ansett det önskvärt med importförbud för uppenbart mindervärdiga slag av

kraftfoder. Vidare har förutsatts, att provtagning ovillkorligen skall ske av

varje importerat parti och provet underkastas analys, allt på importörens

bekostnad.

I fråga om tillverkningen av oblandade fodermedel har likaledes ansetts

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

lämpligt med en ovillkorlig skyldighet att lata analysera varje fiamställt

parti, därvid enligt professor Edin provtagningen borde ske a framställningsplatsen

genom befullmäktigade ombud.

Professor Edin har vidare framhållit, att en standard borde uppgöras för

beteckning och definiering av samtliga fodermedel, som bleve föremål för

kontroll. Vid utbjudande av kontrollerat foderparti skulle säljaren vara

skyldig att tillämpa den varubeteckning, som kontrollmyndigheten i enlighet

med standarden åsatt, samt lämna vissa uppgifter örn sammansättningen.

Centralanstalten har ifrågasatt förbud mot saluförande av fodermedel, som

icke uppfyllde vissa kvalitetsfordringar.

För foderblandningar ha förslagsställarna tänkt sig importförbud, dock att

i enskilda fall importlicens skulle kunna beviljas.

Beträffande tillverkningen har det ansetts lämpligt med antingen obligatorisk

eller frivillig kontroll.

Professor Edin, som förordat frivillig kontroll, har hänvisat till den i Danmark

gällande ordningen såsom förebildlig och har framhållit, att reklamvärdet

skulle ge fabrikanten ersättning för intrång och kostnader till följd

av kontrollen. Alla större fabrikanter skulle snart tvingas att ansluta sig till

kontrollen. .

Centralanstaltens styrelse har anmärkt, att vare sig kontrollen gjordes obligatorisk

eller frivillig, det erfordrades, att kontrollant utsåges för varje tillverkningsplats

och att tillverkare finge förbinda sig att föra särskilda journaler,

varav framginge, hur foderblandningarna vöre sammansatta.

Innan jag härefter ingår på de mot förslagets särskilda bestämmelser riktade

erinringar, torde jag få beröra vissa i yttrandena gjorda uttalanden rörande

möjligheten av att genom analys utröna halten eller

sammansättningen av fodermedel. I ett flertal yttranden har framhållits, att

särskilda analyssvårigheter mötte vid bestämmande av fodermedelsblandningars

sammansättning.

Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna

hava härom anfört:

Det vöre svårt, för att icke säga i vissa fall omöjligt att kontrollera procenttalet

för ingående beståndsdelar. En kemisk analys gåve här ingen ledning.

Bestode blandningsprovet av grövre beståndsdelar kunde man visserligen sarskilja

samt uppväga dessa och på detta sätt fastställa blandningsdelarnas

ungefärliga procenttal. Skulle provet däremot bestå av flera beståndsdelar i

finfördelad form t. ex. sojamjöl med kli eller gröpe etc. kunde endast företagas

en mikroskopisk-botanisk undersökning. Med denna metod, som dock vore

mycket tidsödande och dyrbar, torde dock kunna angivas endast mycket approximativa

värden på beståndsdelarnas procenttal.

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har påpekat samma

svårighet.

I fråga om de i förevarande lagförslag upptagna bestämmelserna har särskilt

föreskriften rörande vilka fodermedel och fodermedel sblandningar

deklarationsskyldigheten bör avse varit

föremål för delade meningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges kemiska industrikontor hava ansett,

att lagstiftningen borde inskränkas till att avse endast fodermedelsblandningar.

I ett stort antal yttranden har framhållits, att kvarnindustrins biprodukter,

närmast då kli och fodermjöl, icke borde omfattas av deklarationsskyldigheten.

Denna ståndpunkt har intagits av utredningsmännen för frågan rörande

omorganisation av de kemiska stationerna, Stockholms handelskammare,

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Gotlands handelskammare,

Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren

i Gävle, Svenska lantmännens riksförbund, Föreningen Sveriges

spannmålsintressenter, Svenska kvarnföreningen, Svenska foderämnes- och

spannmålsimportörernas förening samt Kooperativa förbundet. Beträffande

dessa produkter har framhållits, att de till sin beskaffenhet och sammansättning

vore välkända för jordbrukarna och att det vore svårt att utan fortlöpande

analyser fullgöra deklarationsskyldigheten. Svenska kvarnföreningen

har härom närmare anfört:

Vid mindre företag torde möjlighet att genomföra en analysering icke föreligga.

Strävan att så mycket som möjligt förbilliga klivaran nödvändiggjorde,

att distributionen i görligaste mån skedde i omedelbar anslutning till produktionen.

Man sökte därför undvika ett lagerförande av kli, vilket särskilt

under den varma årstiden vore förenat med svårigheter och dessutom medförde

kostnader, som med hänsyn till försäljningsvärdet vore betydande. Vad

som sålunda gällde för kli, ägde tillika i huvudsak tillämpning å de vid framställning

av siktat mjöl uppkommande varuslagen vetefodermjöl och rågfodermjöl,

ehuru det måste medgivas, att i någon mån dessas bruksvärde kunde

växla efter mängden av varornas för utfodringen värdefulla beståndsdelar.

Analyseringen av dessa produkter, som utgjorde endast några få procent av

hela den förmalda kvantiteten brödsäd, torde erbjuda ännu större svårigheter

än analyserna å kli.

Att ej heller krossad eller gröpad spannmål, däri inbegripet majs, måtte

underkastas deklarationsskyldighet, har förordats i ett flertal yttranden. Svenska

lantmännens riksförbund har såsom skäl härför anfört, att en deklarationsplikt

skulle medföra stora praktiska svårigheter och avsevärda kostnader

utan någon större fördel för jordbrukarna. Enligt förbundets mening

måste det nämligen antagas, att varornas egenskaper och fodervärde vore allmänt

bekanta för jordbrukarna och att de försäljningsvillkor, som tillämpades,

vore betryggande.

Beträffande frågan om deklarationsskyldighet för biprodukter från bryggeriindustrin

har Aktiebolaget Stockholms Bryggerier icke funnit anledning

till erinran mot ämbetsverkens förslag, medan däremot Aktiebolaget Pripp &

Lyckholm ansett dem böra undantagas från deklarationsplikten och härom

anfört:

Avfall såsom sloköra, maltgrodd, torkad drav och torkad jäst (våt drav och

jäst folie på grund av sin vattenhalt utanför lagförslaget) alstrades som resultat

av fysiologiska och tekniska processer, vilka måste förläna dem i stort

sett enahanda, allmänt kända egenskaper. Det vore därför onödigt med en

deklaration av den analytiska sammansättningen, helst som denna deklara
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

17

tion ej kunde grundas på analys varje gång, då analyskostnaderna eljest bleve

för höga i förhållande till det billiga priset.

Sveriges kemiska industrikontor har biträtt sist angivna ståndpunkt, under

framhållande tillika, att produkterna försåldes till en begränsad krets av avnämare,

som vore väl förtrogna med deras art och sammansättning.

Enligt ett flertal yttranden borde även biprodukterna från sockerindustrin

undantagas från deklarationsskyldigheten. I denna riktning hava uttalat sig

utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna,

Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Svenska lantmännens riksförbund,

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, Sveriges

kemiska industrikontor och Svenska sockerfabriks aktiebolaget. I Skånes handelskammares

och sockerbolagets yttranden har i huvudsak framhållits:

Melass och torrsnitsel (sockersnitsel) såldes tel quel, d. v. s. köparen finge

åtnöjas med varan, sådan den utfölle vid fabrikationen, dock att viss minimisockerhalt

garanterades. Melassens fodervärde bestämdes uteslutande av

dess sockerhalt. Sockersnitsel innehölle visserligen förutom socker jämväl

andra beståndsdelar med fodervärde, men dessa vore givna med fabrikationsförfarandet

och kunde endast variera något med hänsyn till det vid förarbetningen

använda betmaterialet. Produkterna såldes icke blott till fodermedelshandlare

utan i långt större utsträckning direkt till de över 20,000 betodlarna.

Melassfoder bestode av flera olika ingredienser, vilkas beskaffenhet och proportion

vore värdebestämmande för varan, men tillverkades för närvarande

icke. De framställda produkterna vore till sitt fodervärde kända för avnämarna

och ett fullgörande av deklarationsplikten skulle onödigt betunga sockerindustrin.

Vad melassfoder anginge har sockerbolaget dock förklarat sig icke hava

något att erinra mot dess inbegripande under lagstiftningen.

I åtskilliga yttranden framhålles, att de i det föregående nämnda fodermedlen

borde vara undantagna från lagens tillämpning endast om de såldes

i oblandat skick.

I fråga om höns- och kycklingfoderblandningar hava utredningsmännen

för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna ansett, att sådana

fodermedel borde undantagas från tillämpning, då det med nuvarande

analysmetoder ofta bleve för dyrbart att fastställa fodermedlens sammansättning.

Beträffande hömjöl ha samma utredningsmän ifrågasatt, huruvida icke

undantag från tillämpningen av lagen borde stadgas.

Professor Edin har i sitt yttrande därom anfört, att den värdebildande

faktorn i detta fall utgjordes dels — och huvudsakligen — av mängden i

äggulan övergående färgämnen, dels av mängden A-vitamin. Den kvantitativa

bestämningen vöre i båda fallen svår. Uppgiftsplikten försvårades än

mer därav, att värdet i fråga om dessa båda egenskaper hastigt avtoge om

luft under förvaringen kunde intränga i massan.

Beträffande lagens tillämpning å linkakor och linkakmjöl har Linoljeslageriernas

försäljningsaktiebolag avstyrkt detta samt till stöd härför i huvudsak

anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 234.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

Linkakor och linkakmjöl vore i främsta rummet icke direkt mjölkdrivande

fodermedel med vikten lagd huvudsakligast på protein- och fetthalten, utan

hade mera sitt värde för djuren i dietiskt hänseende, beroende på det växtslem,

kakan och mjölet innehölle. En uppgift om protein- och fetthalt hade

därför ringa värde för köparen, och det skulle komma att erbjuda nära nog

oöverkomliga svårigheter för lantbruksstyrelsen att bestämma en för fastställande

av dessa fodermedels dietiska och för ungdjuren växtbefrämjande egenskaper

m. m. tillförlitlig metod, vilken icke skulle vålla fabrikerna enorma

kostnader och förorsaka mycket stort hinder i deras expedition m. m.

Till den av linoljeslagerierna omfattade meningen hava anslutit sig Sveriges

kemiska industrikontor och handelskammaren i Göteborg, vilken sistnämnda

dock ansett, att tillverkarens namn alltid borde angivas.

Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna

ha ansett, att jämväl torrmjölk borde undantagas, då det ofta bleve

för dyrbart att detaljerat fastställa sammansättningen.

I fråga slutligen om vitaminpreparat har professor Edin framhållit vissa

svårigheter för lagens tillämpning å dessa och därom anfört:

Dessa tarvade mer än andra uppgiftsplikt men det vore svårt att förstå, huru

lagen skulle kunna efterlevas. Konsekvensen av ett strikt vidhållande av lagens

bestämmelser bleve t. ex. i fråga om tranpreparaten den, att de endast

skulle kunna försäljas i plomberade förpackningar och av sådana firmor,

som hade så stor avsättning, att varje enskild förpackning kunde uttagas såsom

generalprov av stora, med goda biandanordningar försedda behållare.

En del av de stora firmorna i branschen praktiserade redan detta tillvägagångssätt,

och det vore givetvis lyckligt, örn bestämmelsen finge till resultat,

att de firmor, som icke hade resurser härför, finge inställa sin verksamhet.

En effektiv kontroll vöre i fråga om sådana preparat förenad med stora svårigheter,

dels därför att bestämningen av den värdebildande faktorn — antalet

D- resp. A-vitaminenheter — medförde betydande kostnader, och att

metoderna för bestämningarnas utförande vore så oskarpa, att förhållandevis

stora avvikelser från uppgivna värden måste tillåtas, dels därför att relationstalet

mellan den för ett och samma preparat med olika djurslag uppmätta

effekten kunde vara mycket växlande för preparat av olika ursprung.

Beträffande storleken av parti, som skall deklareras,

har Föreningen Sveriges spannmdlsintressenter ansett, att gränsen borde sättas

vid 200 kg i fråga örn fodermedel, vilkas bruksvärde bestämdes av halten

näringsämnen.

Centralanstaltens styrelse har ifrågasatt lämpligheten av en sådan generell

föreskrift som den föreslagna. Särskilt för de mindre kvarnföretagen, som

dreve handel med gröpe, fodermjöl och kli, skulle uppgiftsplikten sannolikt

bliva alltför betungande. Styrelsen ansåge sig alltså böra ifrågasätta, huruvida

icke föreskrift borde finnas av innehåll, att den föreslagna uppgiftsplikten

icke skulle hava avseende på produkt, som för tillgodoseende av ortens

behov förmalts av i orten odlad spannmål.

I fråga om innehållet i deklarationen har i ett antal yttranden

framhållits, att deklarationen icke borde ha så vidlyftigt innehåll som

föreslagits. Det har påpekats, att en fullständig analys bleve avsevärt dyrbarare

än en mera inskränkt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

19

Kooperativa förbundet har i förevarande hänseende anfört:

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida man icke gåve lantbrukaren den

bästa upplysningen om ett fodermedels näringsinnehåll genom att angiva

dess fodervärde uttryckt i foderenheter per 100 kg i stället för att lämna analysuppgifter.

En uppgift på foderenheten — ett uttryck för fodermedlets

smältbara innehåll av äggvita, fett, kvävefria extraktivämnen och växttråd —

sade mera än en analysuppgift om fodermedlets rå-innehåll. Foderenheterna

hos normal handelsvara av ifrågavarande slag funnes uträknade i allmänt

kända tabeller. Förutsättningen för ett användande av begreppet foderenhet

i lagstiftningen måste emellertid vara att innebörden av begreppet i fråga

officiellt och siffermässigt fastställdes. För de fodermedel, vilka huvudsakligen

köptes på grund av högt äggviteinnehåll, borde dock förutom antalet

foderenheter även särskild uppgiftsplikt vara föreskriven beträffande halten

av smältbar äggvita. Skyldigheten att för fodermedelsblandningar angiva

mängden av de olika fodermedel, som inginge i blandningen, borde givetvis

kvarstå. Med den sålunda föreslagna anordningen skulle även vinnas den betydande

fördelen, att lantbrukarna ganska snart skulle lära sig att räkna med

olika fodermedels pris per foderenhet.

Även professor Edin har ansett, att antalet beräknade foderenheter alltid

borde uppgivas.

Centralanstalten har ansett lämpligt, att uppgifterna begränsades till de

beståndsdelar, som i främsta rummet bestämde bruksvärdet, t. ex. för oljekakor

och mjöl av oljefrukter råprotein och fett samt eventuellt aska, för

kvarnavfall halten av växttråd, för melassfoder uppsugningsmedlets art och

varans sockerhalt m. m. Beträffande fodermedelsblandningar vore det av

vikt, att särskild uppgiftsskyldighet stadgades i fråga om antalet beräknade

foderenheter och kilogram smältbar äggvita per 100 kg av varan.

Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna

ha varit av den uppfattningen, att uppgiftsplikten i fråga om fodermedel

eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämdes av varans halt

av näringsämnen, kunde begränsas till halten av smältbar äggvita angiven i

procent av varans vikt och antalet beräknade foderenheter per 100 kg av

varan.

Svenska lantmännens riksförbund har ansett det vara tillfyllest, örn halten

av råprotein, råfett och smältbar äggvita angåves. Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

har förordat skyldighet att uppgiva råprotein och råfett samt

beträffande blandningar mängden smältbar äggvita och antalet beräknade

foderenheter.

I fråga om deklaration av fodermedelsblandnings sammansättning hava

Skånes handelskammare och Gullviks fabriks aktiebolag uttalat farhåga att

därigenom fabrikationshemligheter skulle röjas. För bedrivet forskningsarbete

borde skälig ersättning kunna påräknas.

Bestämmelsen i förslaget om förbud mot att i deklarationen

lämna ytterligare upplysningar utöver de obligatoriska har

ansetts mindre lämplig. I vissa yttranden har sålunda framhållits,

att även andra än de obligatoriska uppgifterna, såsom om lämpliga foderstater

och dylikt, kunde vara av verklig nytta för köparen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

I fråga om den föreslagna bestämmelsen om tiden för deklarationens

avgivande lia i ett flertal yttranden framställts erinringar med

avseende å det fall, att importerade fodermedel levereras direkt från lossande

fartyg. Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har uppgivit,

att vissa fodermedel, exempelvis oljekakor, av importörerna levererades

till kunderna, framför allt lanthandlarna, i stor utsträckning direkt från lossande

fartyg. Föreningen har vidare uppgivit, att fodermedlen i stor omfattning

torde ha inköpts utan analysgaranti.

I de yttranden, som berört detta spörsmål, har det uttalats, att det vore

omöjligt för importören att fullgöra deklarationsskyldigheten redan vid leverans

direkt från det lossande fartyget. Och det har framhållits, att därest importören

tvingades att under avvaktan på analys lagra varan, denna därigenom

skulle fördyras, enligt Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening med i genomsnitt 50 öre per 100 kg.

Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna

hava framhållit, att å andra sidan undantag från uppgiftsplikt icke

kunde medgivas för nu ifrågavarande fall, då därigenom fara kunde uppstå,

att mindre nogräknade säljare komme att begagna sig av detta försäljningssätt

för att undgå kontrollen. Utredningsmännen hava föreslagit, att importören

måtte få åtnjuta viss frist med deklarationens avgivande.

Såsom lämplig frist har i andra yttranden föreslagits 10 eller 14 dagar.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter och Gotlands handelskammare

ha ifrågasatt om det ej vore ändamålsenligt att införa vissa standardbestämmelser

beträffande halten utav näringsämnen eller att fastställa vissa lägsta

normaltal för varje vara. Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening har även förordat sistnämnda utväg.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter har beaktat, att enligt ämbetsverkens

förslag från straffansvar för underlåten deklaration gjorts undantag

för det fall, att på grund av särskilda omständigheter hinder mött att meddela

uppgifter senast då varan avlämnades, men det har anförts, att det icke kunde

anses förenligt med eljest tillämpade lagstiftningsprinciper, att en lojal och

normal form för varudistributionen av lagstiftningen hänfördes under en

dylik undantagsbestämmelse, som man för övrigt icke visste hur den kunde

komma att tolkas.

I åtskilliga yttranden har berörts frågan om formen för deklarationen.

Såsom framgår av vad förut anförts, innehåller ämbetsverkens

förslag intet annat stadgande härom än att deklarationen skall vara skriftlig.

Kooperativa förbundet har ansett det i många fall praktiskt, om uppgiftsplikten

fullgjordes medelst ett vid säckarna fästat eller i säckarna inlagt tryckt

meddelande från den ursprungliga leverantören eller från importören, därest

denne vore återförsäljare.

Stockholms benmjölsfabriks aktiebolag har framfört det önskemålet, att

deklarationsskyldigheten måtte anses fullgjord, där uppgifterna vore tryckta

å fakturan eller i broschyr eller priskurant.

De i tillämpningsföreskrifterna upptagna bestämmelserna om rätt för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

21

vissa personer att taga prov hos säljare utan dennes samtycke, ha

även föranlett vissa erinringar.

Centralanstaltens styrelse har anfört, att den föreslagna ordningen med

olika, oberoende av varandra arbetande provtagare, icke kunde bli effektiv.

Det torde vara nödvändigt, att provtagningen organiserades på ett mera

enhetligt sätt.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har ifrågasatt,

huruvida icke organen för kontroll över lagens efterlevnad borde inskränkas

till myndigheter och befattningshavare med statlig auktoritet och tjänstemannaansvar,

i enlighet varmed hos hushållningssällskap anställd konsulent och

överkontrollassistent icke skulle äga befogenhet att taga prov hos säljaren.

Kritik har vidare riktats däremot, att i förslaget till tillämpningsföreskrifter

endast stadgats rätt att taga prov men icke skyldighet därtill.

Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna

hava härom anfört:

Bestämmelserna om kontrollen torde vara förslagets svagaste punkt. Redan

nu hade de statsunderstödda kemiska stationerna jämlikt sitt reglemente

till uppgift, att, där omständigheterna därtill föranledde, självmant genom

kontrollundersökningar övervaka handeln med fodermedel. I praktiken hade

stationerna varken haft tid eller möjlighet att, annat än tillfälligtvis, ägna sig

åt denna uppgift. Erfarenheten beträffande tillämpningen av andra liknande

stadganden hade redan visat, att någon effektivare kontroll ej torde kunna

förväntas av de myndigheter och institutioner, som enligt förslaget skulle

äga rätt utöva tillsynen över lagens efterlevnad. Det torde ligga i sakens

natur, att en tjänsteman i första hand komme att ägna sig åt de uppgifter

han vore skyldig utföra. Kontrollen måste bli mycket ojämn i olika delar av

landet.

Professor Edin har framfört liknande synpunkter.

I ämbetsverkens förslag till tillämpningsföreskrifter har, såsom framgår av

det förut anförda, intagits en bestämmelse om att vid provtagning hos säljaren

ersättning för provet skulle utgå till denne enligt gängse pris

och ett stadgande därom, att nämnda ersättning ävensom vad som måst utgivas

för undersökning av provet skulle ersättas av statsmedel, där ej länsstyrelsen

funne vederbörande uppenbarligen hava saknat anledning att taga

provet, i vilket fall följaktligen provtaga ren skulle få vidkännas

kostnaderna.

Häremot har i vissa yttranden anmärkts, att provet vore av ringa penningvärde

och att risken för provtagare att få vidkännas kostnader vore ägnad att

minska lagens effektivitet.

Angående de föreslagna bestämmelserna om provtagning hos köparen

har föreningen Sveriges spannmålsintressenter anfört:

Då provtagning efter köparens påkallan väl i regel komme alt företagas

hos denne, torde köparens närvaro vid provtagningen genom den föreslagna

anordningen praktiskt säkerställas. Det syntes föreningen vara att föredraga,

att provtagningen verkställdes under former, som möjliggjorde för bägge

parterna att närvara vid densamma ja, att de, örn de därom kunde enas, ägde

befogenhet att gemensamt ombesörja provtagningen. De allmänna bestäm
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

melserna för handeln med spannmål och foderämnen, fastställda av Sveriges

skiljenämnd för spannmåls- och foderämneshandeln, och godkända av

branschorganisationerna, föreskreve i berörda hänseende, att provtagning

skulle, för att vara giltig, verkställas gemensamt av säljaren och köparen

eller ombud för dem eller, därest dessa ej kunde enas örn sättet för provtagningen

eller endera parten ej vore representerad eller förklarat sig ej vilja

deltaga i provtagningen, av två ojäviga, sakkunniga och trovärdiga personer,

som ej vöre anställda i någondera kontrahentens tjänst. Behovet av

att beröva kontrahenterna möjligheten att efter köparens påkallan gemensamt

ombesörja provtagningen syntes icke styrkt.

Enligt det nu förevarande förslaget skall det på sätt framgår av vad förut

anförts ankomma på lantbruksstyrelsen att utfärda särskilda

bestämmelser beträffande deklarationens innehåll i fråga örn fodermedel,

vars bruksvärde ej bestämmes av varans halt utav näringsämnen,

beträffande analysspelrum och beträffande sättet för uttagande av medelprov.

I yttranden av Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare,

Skånes handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Svenska

lantmännens riksförbund, Föreningen Sveriges spannmålsintressenter och

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har givits uttryck

åt den uppfattningen, att man icke kunde taga ställning till förslaget innan

jämväl förslag till sådana bestämmelser förelåge. Sistnämnda förening

har sedermera hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte givas i uppdrag att

efter hörande av representanter för handeln i branschen utarbeta bestämmelser

i ämnet att fastställas till efterrättelse i samband med lagens antagande.

Handelskammaren i Göteborg har ansett, att bestämmelserna angående

analysspelrum och andra omständigheter, stående i samband med analysen,

borde intagas i Kungl. Maj:ts kungörelse och icke överlämnas åt underordnad

myndighet att bestämma därom.

I fråga om de föreslagna straffbestämmelserna har Sveriges

kemiska industrikontor anfört:

Det syntes olämpligt, att förseelse skulle beläggas med dagsböter. Då säljaren

vore ett aktiebolag, komme enligt vanligen tillämpade rättsprinciper

straffet att ådömas verkställande direktören och fixeras med hänsyn till dennes

inkomst, även om försummelse läge en lägre tjänsteman till last. Det

vöre en i och för sig orimlig fordran, att verkställande direktören skulle vara

i tillfälle ständigt övervaka att en enkel uppgiftsskyldighet fullgjordes. Örn

det likväl ansåges ofrånkomligt, att straffet i fråga om ett aktiebolag utkrävdes

av dess verkställande direktör borde straffet dock ej utgå i form av dagsböter

utan förseelsen kunna sonas med vanligt bötesstraff.

Stockholms handelskammare har framhållit, att vid en försäljning i andra

hand deklarationen torde bli densamma som den ursprunglige säljarens.

Men då det gällde oplomberade varor förelåge icke alltid säkerhet, att ej

varans identitet genom utbyte eller på annat sätt förändrats. Straffansvar

kunde då på ett obilligt sätt drabba mellanhanden, vilken torde ha svårt att

bevisa,'' att han varken insett eller bort inse oriktigheten i sin deklaration.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

23

1937 års förslag och utredning.

Såsom framgår av det förut anförda anbefallde Kungl. Maj:t i anledning

av vad i ärendet förekommit kommerskollegium och lantbruksstyrelsen att

avgiva förnyat förslag i ämnet.

De av ämbetsverken i anledning härav utarbetade förslagen till lag och

tillämpningsföreskrifter skilja sig i fråga om principerna icke väsentligt från

ämbetsverkens först omförmälda förslag. På grund av vad i yttrandena

framkommit ha emellertid vissa jämkningar företagits i förslagen. Den

mest väsentliga av dessa har avseende å lagens tillämplighetsområde, övriga

ändringar hänföra sig huvudsakligen till tillämpningsföreskrifterna.

Jag torde nu få lämna en redogörelse för skiljaktigheten mellan de två förslagen.

I det senare lagförslaget har sålunda icke upptagits bestämmelsen, att

lagen icke skulle hava avseende å avfallsprodukter med en vattenhalt av

70 viktprocent och däröver. Bland tillämpningsföreskrifterna ha i stället

upptagits stadganden varigenom lagens tillämplighet i flera viktiga hänseenden

begränsas. Genom dessa stadganden undantagas från lagens tillämpningsområde

följande slag av fodermedel, nämligen kvarn- och mejeriavfall,

krossad eller gröpad spannmål, biprodukter från bryggeri-, bränneri- och

sockerindustrierna samt koksalt och krita. Såsom förutsättning för att dessa

varuslag skola vara undantagna från lagen föreskrives emellertid att de

försäljas i oblandat skick. Från lagen skola vidare enligt det nya förslaget

vara undantagna höns- och kycklingfoderblandningar. I det nya lagförslaget

har därjämte upptagits en generell bestämmelse därom att Kungl. Maj:t

skall äga meddela de undantag från lagens tillämpning, som finnas erforderliga.

I övrigt äro lagförslagen med bortseende från en mindre redaktionell

jämkning likalydande.

I det senare förslaget till tillämpningsföreskrifterna har den uppgiftsplikt,

som enligt lagförslaget föreligger beträffande mängden av i varan ingående

ämnen, som bestämma dess bruksvärde, förklarats såvitt angår fodermedel

eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämmes av varans halt av

vissa näringsämnen, avse allenast vatten, råprotein och råfett. I stället för

det i det första förslaget upptagna förbudet mot andra upplysningar i deklarationen

än de obligatoriska, har i det senare förslaget föreskrivits, att

deklarationen, utöver de obligatoriska upplysningarna, får innehålla jämväl

andra uppgifter örn varans beskaffenhet och inneliållsämnen under förutsättning,

att dessa uppgifter i deklarationen ej gives en mera synlig plats än

övriga uppgifter. I de senare tillämpningsföreskrifterna har såsom provtagare,

utöver de i det tidigare uppräknade, upptagits inspektören för det statsunderstödda

kemiska analysväsendet. Däremot har stadgandet i det tidigare förslaget,

att provet .skulle tagas mot ersättning enligt gängse pris icke upptagits

i det senare förslaget. Såsom behörig undersökare har det nya förslaget upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

tagit statens lantbrukskemiska kontrollanstalt i stället för lantbrukshögskolans

kemiska institution. I det senare förslaget har uteslutits dels bestämmelsen

om rätt för provtagare att efter anmälan hos länsstyrelsen erhålla gottgörelse

för vad han fått utgiva i ersättning för varuprov eller undersökning,

dels föreskriften att länsstyrelsen skall till jordbruksdepartementet göra anmälan

för täckande av förskjuten ersättning, dels ock stadgandet, att den,

som dömts för förseelse mot fodermedelslagen, skall vara pliktig att återbetala

erhållen ersättning för varuprov. I senare förslaget till tillämpningsföreskrifter

har därjämte gjorts vissa mindre jämkningar huvudsakligen av redaktionell

natur.

Ämbetsverken hava såsom motivering till de förordade ändringarna i de tidigare

förslagen i huvudsak hänvisat till vad i yttrandena över detsamma

förekommit.

Vid ämbetsverkens nu ifrågavarande förslag har fogats utlåtande av inspektören

för de kemiska stationerna professor A. K. O. Svanberg, vilken inom

ämbetsverken biträtt vid utarbetande av dessas senare förslag.

I detta utlåtande har professor Svanberg rörande de anledningar till missnöjet

med den nuvarande fodermedelshandeln, speciellt handeln med kraftioderblandningar,

vilka det syntes vara lagstiftningens största uppgift att

undanröja, anfört:

Nuvarande ordning medförde ej någon fullgod garanti för att i synnerhet

blandningar av kraftfoder alltid innehölle den sammanlagda procent av råprotein

och råfett eller det antal foderenheter etc., som uppgåves, och skäl

funnes att misstänka att kraftfoderblandningars halt av innehållsämnen

ej alltid uppnåtts med hjälp av just de botaniska blandningsbeståndsdelar

(såsom jordnötskakor, sojakakor eller mjöl etc.) som uppgåves å deklarationen.

Genom ett visst utbyte av de dietiskt värdefullaste beståndsdelarna mot

sådana kraftfodervaror, i vilka de kemiska innehållsämnena kunde köpas

billigare —- såsom ett utbyte av jordnötskakor och rapskakor — kunde blandningsverken

med lätthet tillskapa vinster motsvarande 50 öre till 1 krona per

100 kg kraftfoderblandning, vilka endast i vissa fall med full säkerhet kunde

påvisas, och därtill droge högre analyskostnader än vanlig kemisk fodermedelsanalys.

Otvivelaktigt vore emellertid, att grövre fall av vilseledande deklaration

i detta avseende kunde fastställas.

Professor Svanberg har ifråga om lagens tillämplighetsområde uttalat att

vissa fodermedel åtminstone tillsvidare borde vara fria från kontroll. I detta

hänseende har i utlåtandet i huvudsak anförts:

Undantagna från lagen borde vara inhemska produkter av kli, gröpe och

fodermjöl av i Sverige vanligen odlade sädesslag och av majs därest de försåldes

i alldeles oblandat skick. Med oblandat skick avsåges även en inblandning

av fodermjöl i kli av samma sädesslag, därest blandningen såldes såsom

kli. Att emellertid till en vara såsom gröpe eller fodermjöl tillsätta vara av

helt annat ursprung eller av lägre värde och därefter försälja blandningen

utan uppgift om dess sammansättning, måste anses vilseledande och otillåtet.

Vid havregrynstillverkningen kvarbleve såsom en föga värdefull biprodukt

havrekli och agnar, vilka lämpligen ej alls borde inblandas i andra fodervaror

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

25

utan efter hand avyttras i fabrikens närmare omgivning, då sådan vara ej

kunde anses rimligen motivera några kostnader för frakt. Vidare borde från

lagen uteslutas sockerfabrikationens biprodukter, melass och torrsnitsel,

samt bryggeriindustriens biprodukter, därest berörda produkter såldes

oblandade. Slutligen borde även stråfoder (grovfoder) och produkter därav

vara undantagna från lagens tillämpning. För närvarande syntes icke någon

inhemsk marknad med hömjöl förefinnas. Emellertid borde bemärkas, att

hömjöl av övermogen vegetation i vissa fall vore lätt att åstadkomma, under

det att hömjöl av späd vegetation vore svårare att framställa och därtill av

mycket större värde. Med hänsyn härtill kunde bestämmelser i fråga örn

handeln med denna artikel i framtiden bliva ett framträdande önskemål.

Den framförda argumenteringen för uteslutande av linkakor och linkakmjöl

vore icke övertygande. Det vore fullt ekonomiskt försvarligt att t. ex. när

nytt parti linfrö toges i arbete och helst med jämna mellanrum uttaga nytt

genomsnittsprov av produkten för analys på fabrikantens bekostnad.

Professor Svanberg har vidare uttalat sig för att deklarationsplikten i

fråga om fodermedel eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämdes

av varans halt av näringsämnen, endast borde avse fuktighet, råfett och råprotein.

Beträffande formen för deklarationen har professor Svanberg i huvudsak

anslutit sig till Kooperativa förbundets förslag.

I fråga om kontrollen över handeln med fodermedel har professor Svanberg

i huvudsak anslutit sig till de av centralanstalten och professor Edin

framlagda önskemålen örn obligatorisk analys av importerade fodermedel

samt av här i landet tillverkade oblandade fodermedel. Beträffande kontrollen

över foderblandningar, som tillverkats här i landet, har professor Svanberg

anfört i huvudsak:

Enligt hans mening borde kontrollen vara obligatorisk vid tillverkning av

blandningar av oljekakor, mjöl av oljefrön och liknande (kraftfoderblandningar)

samt frivillig i fråga örn tillverkning av andra foderblandningar, speciellt

avsedda för vissa slag av husdjur (hönsfoder, kycklingfoder, foderblandningar

för svin, rävar etc.). Det vore icke lämpligt, att kontrollen utövades

genom regelbundna provtagningar av en för varje blandningsverk tillsatt

kontrollant. Det kunde förekomma, att tillverkaren förfogade över eget laboratorium

med personal, väl skickad att öva kontroll, och i övriga fall vore

provtagning av bestämd kontrollant ej tillräcklig garanti. Kontrollen borde

utövas genom viss provtagning hos konsumenterna. Därest tillverkaren förfogade

över analys av varje i blandningen ingående fodervara och blandningsverket

fungerade oklanderligt, förelåge givetvis ganska liten anledning

att ofta taga prov. Av en viss betydelse för möjligheten till statlig kontroll —

i synnerhet därest felaktig vara funnits förekomma hos konsumenterna —

vore, örn den bestämmelsen kunde stadfästas, att fabrikanten vore skyldig

att föra noggrann och lätt överskådlig tillverkningsjournal^ över samtliga till

varje blandningsverk inköpta råvaror samt därifrån försålda varor, varvid

för varje ny råvara analysattesten över dennas sammansättning borde arkiveras

såsom bilaga. Dylik skyldighet kunde ej sägas vara betungande, då

en sådan form av bokföring måste anses nödvändig tor vilken fabriksledning

som helst. Fabrikanten borde i anslutning härtill vara skyldig att lämna

kontrollant tillträde för provtagning av varorna, samt, där anledning därtill

förekommit, för kontroll av tillverkningsjournalerna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

Departements
chefen.

Professor Svanberg synes förutsätta att de av honom sålunda uttalade

önskemålen skulle kunna genomföras genom de av lantbruksstyrelsen utfärdade

bestämmelserna.

I sitt yttrande över ämbetsverkens nu ifrågavarande förslag har Svenska

foderämnes- och spannmålsimportörernas förening hemställt, bland annat,

att, med hänsyn till importhandeln, lagen måtte tillförsäkra säljaren viss tidsfrist

för fullgörande av den honom åvilande deklarationsskyldigheten.

Sveriges fjäderfäavelsförening har i sin förut omförmälda skrivelse hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas i syfte att underkasta alla vitaminpreparat,

som försåldes såsom fodermedel, betryggande kontroll beträffande kvalitet

och vitamininnehåll.

Till en början vill jag framhålla, att förslag till sådan organisation av det

kemiska analysväsendet, som ansetts utgöra den nödvändiga förutsättningen

för en lag om fodermedelshandeln, inom kort torde kunna föreläggas riksdagen.

Med hänsyn härtill synes hinder icke böra möta att nu genomföra den

ifrågasatta lagstiftningen blott det lämnas åt Kungl. Majit att bestämma den

dag, då den skall träda i kraft. En bestämmelse härom har intagits i lagförslaget.

Beträffande principerna i ämbetsverkens förslag har jag ansett, att den

föreslagna deklarationsskyldigheten i regel icke kan komma att verka betungande

för den lojala handeln. Icke heller torde den komma att verka

fördyrande å varan: enligt nu gällande taxa för de kemiska stationerna utgår

vid provtagningen minimiavgift för 1—250 säckar av 4 kronor och för varje

parti därutöver om 250 säckar av 2 kronor jämte resekostnads- och traktamentsersättning

samt för undersökning, avseende fuktighet, fett och protein

14 kronor.

Mera tveksamt kan möjligen vara, om den föreslagna anordningen verkligen

också är tillräckligt effektiv, särskilt i fråga om handeln med foderblandningar,

där missförhållanden oftast torde förekomma. Den kontroll, som

kan utövas över importen och tillverkningen av sådana blandningar, är behäftad

med vissa svagheter, i det den kommer först i efterhand och säkerligen

mycket sporadiskt, varjämte det erbjuder stora svårigheter att analysera en

foderblandnings biologiska sammansättning. Tydligen skulle större effektivitet

kunna ernås med en fortlöpande kontroll under tillverkningen. Det kunde

därför synas frestande att efterbilda det danska systemet, enligt vilket tillverkarna

frivilligt kunna underkasta sig en statlig kontroll i syfte att därigenom

ernå ett bättre pris för sin vara. Då jag emellertid icke velat förorda, att

ämbetsverkens förslag kompletteras med en sådan anordning, har för mig

närmast varit bestämmande angelägenheten av att undvika tillskapandet av

en mer eller mindre vidlyftig kontrollorganisation. Även om, såsom i Danmark,

kostnaderna härför skulle helt falla på de frivilliga deltagarna, måste

dock staten ansvara för arbetets bedrivande och rekryteringen av personal,

variämte vid nedgång i verksamheten med därav följande indragningar ett

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

27

visst ansvar för staten med avseende å personalens utkomstmöjligheter icke

torde kunna undgås. Härtill kommer, att redan nu många tillverkare av

fodermedelsblandningar själva ha anordnat en fullt tillfredsställande enskild

kontroll; redan nu finns det sålunda möjlighet till en uppdelning i marknaden

i kvalitetshänseende allt efter det bättre eller sämre kontroll över

tillverkningen utövas. Det kan för övrigt ifrågasättas, huruvida de tillverkare,

som genom ett omsorgsfullt kontrollarbete skapat ett särskilt gott

namn för sina produkter, ens skulle vara villiga att inträda i en statlig

kontroll såsom jämställda med andra, vilkas tillverkning icke haft samma

anseende.

Slutligen vill jag framhålla, att, oaktat de antydda svagheterna i kontrollen,

nödvändigheten att avgiva deklaration och risken för att produkten kommer

att underkastas kontrollanalys torde hos de allra flesta tillverkare framkalla

noggrannhet och försiktighet, även om det hittills brustit härutinnan. Skulle

en eller flera kontrollanalyser visa, att produkten icke överensstämmer med deklarationen,

lärer nämligen tillverkaren för att kunna undgå ansvar enligt förslaget

bli nödsakad att förete bevisning angående sina inköp och blandningsverkets

funktion m. m.

I ett avseende har jag emellertid funnit mig nödsakad att gå utöver ämbetsverkens

förslag. Enligt detta skall deklarationsskyldigheten fullgöras senast

då varan avlämnas. Det är alltså icke nödvändigt, att uppgifterna om

protein- och fetthalt lämnas köparen redan vid köpet. Intet hindrar, att

köpet sker utan garanti för sådan halt, och trots att den verkliga halten kanske

understiger vad köparen trott sig kunna förvänta, kan han då bli skyldig

att betala ett för denna kvalitet beräknat pris. Då jag icke kunnat

undgå att finna detta mindre tillfredsställande, har jag föranletts att taga

under övervägande, huruvida det icke vore möjligt att beträffande fodermedelshandeln

stadga en bestämmelse motsvarande den som innehålles i 5 § lagen

den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror, d. v. s. av den innebörd,

att därest icke säljaren redan vid köpet lämnat sådana uppgifter, som

deklarationen skall innehålla, han skall anses ha sålt varan med garanti för

att den skall motsvara vissa normaltal. Det har upplysts, alt det icke torde

vara ogörligt att fastställa normaltal jämväl beträffande fodermedels halt av

råprotein och råfett. Av lätt insedda skäl kunna emellertid icke fastställas

några normaltal för foderblandningar såsom sådana. I den danska fodermedelskontrollcns

tionde berättelse finnes intagen en tabell över genomsnittsinnehållet

i oljekakor m. m. Det må härvid dock erinras, att medeltalet

för t. ex. råproteinhalten i skalade jordnötskakor icke kan fastställas

såsom normaltal utan alt normaltalet måste ligga lägre. Lämpligen torde

detta bestämmas med beaktande jämväl av den lägsta gräns till vilken

råproteinhalten går ned hos de kakor, som förekomma i marknaden. Normaltalet

bör därvid givetvis sättas högre än nämnda lägsta gräns, men dock

icke så mycket högre, att ett större antal partier skulle komma att ha lägre

halt än normaltalet. Normaltalet hör för varje år fastställas av lantbruksstyrelsen

i samråd med särskilt tillkallade sakkunniga, framdeles på grundval

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

av det material, som erhålles vid bearbetande av de analyser, vilka efter lagens

ikraftträdande torde komma att utföras i större utsträckning än för närvarande.

Ett stadgande om att säljaren garanterar normaltal, har intagits

i 5 § i det förslag, som nu framlägges. Tydligen kommer emellertid säljaren

genom att vid köpet angiva viss proteinhalt, lägre än normaltalet, att

kunna fritaga sig från ersättningsskyldighet på grund av att den verkliga

halten understiger normaltalet. — Någon bestämmelse om att varan skall

överensstämma med vanligt handelsbruk och icke vara av skadlig beskaffenhet

torde icke erfordras. Härutinnan får köplagen anses erbjuda tillfyllestgörande

reglering.

Om jag sålunda kunnat i det väsentliga biträda ämbetsverkens förslag, har

jag emellertid funnit lämpligt att underkasta avfattningen av författningstexten

åtskilliga ändringar. En granskning av ämbetsverkens förslag ger vid

handen, att förslaget till lag och förslaget till tillämpningsföreskrifter i samma

ämnen innehålla vissa bestämmelser, som måste anses principiellt jämställda.

Så t. ex. innehåller förslaget till lag bestämmelser örn lagens tillämplighet,

vilka bestämmelser emellertid genom tillämpningsföreskrifterna erhålla

ett väsentligt förändrat innehåll. Jag Ilar ansett riktigast, att i lagförslaget

inarbetas de bestämmelser i tillämpningsföreskrifterna, vilka äro av mera

principiell natur. Men vidare torde det vara lämpligt, att bestämmelser om

analysspelrum, örn sättet för provtagning och om deklarationens innehåll i

fråga om fodermedel, vars bruksvärde ej bestämmes av varans halt utav näringsämnen,

som påverka foderenhetsberäkningen, meddelas av Kungl. Majit.

Dylika bestämmelser äro icke utarbetade och kräva helt visst noggrann prövning

och överläggningar med sakkunniga. De torde böra sammanföras med

de bestämmelser i ämbetsverkens förslag, vilka äro av administrativ eller

teknisk natur, i en tillämpningskungörelse.

Jag övergår härefter till närmare redogörelse för det inom jordbruksdepartementet

utarbetade förslaget.

Till en början må erinras, att förslaget i de flesta hänseenden efterbildar

lagen angående handel med utsädesvaror. För ytterligare upplysningar angående

åtskilliga stadganden må därför hänvisas till Kungl. Maj:ts proposition

nr 77 till 1928 års riksdag. I likhet med nämnda lag äro bestämmelserna

i förslaget av tvingande natur.

I frågan vilka fodermedel som skola vara föremål för deklaration har jag

funnit ämbetsverkens senare förslag på det hela taget väl avvägt. Att fodermedelsblandningar

och foderpreparat omfattas av lagstiftningen torde utan

särskilt stadgande tydligt framgå.

Lämpligheten av att från lagstiftningen utesluta höns- och kycklingfoderblandningar

synes mig kunna starkt ifrågasättas. Visserligen har det upplysts,

att beträffande sådana blandningar svårigheter föreligga att rätt tolka

de vid analysering vunna resultaten. Men då dessa svårigheter icke torde

vara oöverkomliga och då det vitsordats, att just på detta område behovet

av en sanering av handeln starkast framträder, har jag, om ock med viss

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

29

tvekan, ansett mig böra förorda, att jämväl dessa fodermedelsblandningar

omfattas av lagstiftningen.

Behovet av lagstiftning hänför sig uppenbarligen främst till den ekonomiskt

betydelsefulla husdjursskötseln och speciellt de husdjur, som av ålder

intagit en särställning i lanthushållningen, nämligen nötkreatur, hästar, får,

getter, svin och fjäderfä. I den mån fodermedel salubjudas såsom avsedda

för andra djur, t. ex. hundar och rävar, böra de enligt min mening icke

falla under lagens tillämpning. 1 § i det förslag, som nu framlägges, har

avfattats i enlighet härmed.

Beträffande linkakor och linkakmjöl torde, med hänsyn till professor

Svanbergs yttrande, något undantag från tillämpningen icke behöva göras.

I fråga örn vitaminpreparat hava, såsom av det föregående framgår, vissa

betänkligheter yppats. Med hänsyn till professor Edins i det föregående återgivna

yttrande, och då de livsmedelslagstiftningssakkunnigas nyligen framlagda

betänkande (Statens offentliga utredningar 1937: 51) bygger på förutsättningen,

att kontrollanalys av vitaminiserade livsmedel kan företagas, torde

ej heller i detta hänseende behöva göras något undantag från lagens tilllämpning.

Undersökning torde lämpligen kunna utföras vid Statens institut

för folkhälsan, därest ett sådant kommer till stånd.

Jag har funnit lämpligt att föreslå lagstiftningens begränsning till allenast

yrkesmässig försäljning (1 §). Denna begränsning återfinnes icke i ämbetsverkens

förslag men torde icke medföra någon minskning av lagstiftningens

effektivitet. Jag har ansett olämpligt, att straff skulle kunna ådömas

för en försäljning utan deklaration, som sker mellan två lantbrukare.

I sådana fall torde det få ankomma på köparen att, därest han önskar

en deklaration, i samband med köpet avkräva säljaren en sådan. Att, i likhet

med lagen angående handel med utsädesvaror, göra undantag från tilllämpningen

för det fall, att köp sker mellan köpmän i och för deras rörelse,

torde icke vara att förorda. En importör eller tillverkare torde med större

fog kunna åläggas att genom analysering eller på annat sätt möjliggöra noggrann

deklaration än t. ex. en lanthandlare, som säljer i andra hand.

I fråga om innehållet av deklarationen kan jag biträda ämbetsverkens

förslag, dock med den ändring, att, såsom förut framhållits, det torde böra

ankomma på Kungl. Maj.t och icke lantbruksstyrelsen att föreskriva, vad

en deklaration skall innehålla i fråga om fodermedel eller foderpreparat,

vars bruksvärde icke bestämmes av varans halt av näringsämnen, som påverka

foderenhetsberäkningen. Bestämmelserna om deklarationens innehåll

återfinnas i 3 § i det nu framlagda förslaget.

Beträffande den uttalade farhågan, att fabrikationshemligheter skulle kunna

röjas genom deklaration av foderblandnings sammansättning, vill jag

hänvisa till den i 14 § Kungl. Majit tillagda rätten att medgiva undantag från

lagens tillämpning.

Lagtextens formulering lärer föranleda, att ett visst procenttal alltid måste

uppgivas (det är ej tillräckligt med uppgift örn t. ex. 40—45 %). Däremot

torde icke erfordras angivande av decimaler.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

Såsom av det föregående framgår, ha mot det sätt, varpå i ämbetsverkens

förslag angivits tiden för deklarationens avgivande, framställts invändningar

från importörernas sida avseende det fall, att leverans sker direkt från lossande

fartyg. Jag har icke kunnat undgå att finna dessa invändningar

värda beaktande. Såsom i yttrandena framhållits, skulle nödvändigheten

att även i detta fall avge deklaration redan vid leveransen medföra en icke

önskvärd fördyring av varan, medan å andra sidan genom en befrielse från

deklarationsskyldighet en alltför stor del av fodermedelshandeln skulle undandragas

lagstiftningen. För övrigt måste jag finna det tvivelaktigt, huruvida

domstolarna å det fall varom nu är fråga skulle komma att tillämpa

vad i ämbetsverkens förslag till lag stadgats om undantag från straffbestämmelsen

för underlåten deklaration. När det gällt att komma till rätta med

denna svårighet har jag funnit det lämpligast att för det avsedda fallet stadga

en viss frist för deklarationsskyldighetens fullgörande. Visserligen förutsätter

det förslag som nu framlägges ett fastställande av normaltal för fodermedlens

halt av näringsämnen, men detta torde icke kunna helt ersätta

deklarationen. Med hänsyn till vunnen upplysning, att en analysering kan

beräknas draga en tid av tre å fyra dagar, har fristen satts till en vecka.

Fristen torde böra räknas från det varan införts i riket och bör få tillgodonjutas

även av dem som sälja i andra hand (4 §).

Vad angår formen för deklarationen har jag intet att erinra mot ämbetsverkens

förslag. Det torde alltså icke föreligga hinder att avtrycka deklarationen

å emballage, faktura, broschyr eller priskurant under förutsättning

att bestämmelserna i 3 § 2 mom. iakttagas.

Att rätten att taga prov hos säljaren — som ju kan innebära intrång i

den personliga friheten — icke bör kunna utövas gentemot andra än dem

som bedriva yrkesmässig försäljning av fodermedel, har synts mig böra

komma till otvetydigt uttryck i lagtexten (7 §). En annan modifikation

har gjorts såtillvida som provtagning får ske endast av partier, som äro

färdiga för leverans. I motsats till lagstiftningen om fröhandeln avser provtagningen

här att konstatera fall av felaktig deklaration, men säljaren är

ju aldrig skyldig att deklarera före leveransen.

I blivande tillämpningskungörelse torde böra stadgas, vilka som skola äga

befogenhet att taga ifrågavarande kontrollprov hos säljaren. Jag har funnit

den av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening framförda

invändningen mot ämbetsverkens förslag härutinnan äga berättigande

ur principiell synpunkt. Emellertid torde kontrollprov näppeligen komma

att tagas i tillräcklig omfattning, därest, såsom föreningen åsyftar, hushållningssällskapens

konsulenter och överkontrollassistenter ställas utanför

provtagningen. Svårigheten torde kunna lösas sålunda, att för dem som

icke äro statstjänstemän (följaktligen även befattningshavare vid de statsunderstödda

kemiska stationerna inbegripna) provtagningsbehörigheten göres

beroende av lantbruksstyrelsens förordnande. Därigenom torde dessa jämlikt

25 kap. 22 § strafflagen bliva underkastade tjänstemannaansvar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

31

Vid provtagning hos köparen torde det icke vara nödvändigt, för övrigt

knappast möjligt att fordra närvaro av representant för säljaren.

Att stadga skyldighet för provtagare att taga visst antal prov torde icke

böra ifrågakomma i förevarande lagstiftning. Bestämmelse härom kan vid

behov utfärdas i annan ordning.

Beträffande ersättning för undersökning av taget prov torde ämbetsverkens

förslag kunna biträdas. Innebörden därav torde vara, att statsverket

skall vidkännas undersökningskostnaderna, då någon av de behöriga kontrollanterna

tagit prov, antingen nu detta skett av eget initiativ hos säljaren

eller på köparens uppmaning hos denne. Möjligheten att i sistnämnda

fall begagna sig av stadgandet för att på statens bekostnad erhålla en analys,

som icke har karaktären av kontrollanalys, undanröjes genom att köparen

vid provtagningen skall tillhandahålla säljarens deklaration. Denne

riskerar då ansvar för oriktig deklaration, vilket torde vara tillräckligt för

att avhålla honom från att i samförstånd med köparen anordna en första

analys på statens bekostnad. Med hänsyn till det allmännas intresse av lagens

efterlevnad torde ingen invändning vara att göra mot att staten bekostar

sådana undersökningar, som avse kontroll över riktigheten av säljarens

deklaration. Härvid förutsättas kontrollanterna stå i sådan kontakt sinsemellan,

att därest ett alltigenom likartat parti säljes till flera köpare, statsverket

får vidkännas kostnaden för undersökning endast hos en köpare.

I blivande tillämpningskungörelse torde böra stadgas, att undersökning

av prov som tagits jämlikt 7 § skall ske vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

eller andra angivna laboratorier utan kostnad för provtagaren,

och att, därest någon, som äger befogenhet enligt 7 §, på köparens föranstaltande

tagit prov hos denne, jämväl undersökning därav skall verkställas kostnadsfritt,

under förutsättning att provtagningen skett enligt givna föreskrifter

och köparen tillhandahållit säljarens deklaration rörande varan.

I fråga om bevisningen i mål rörande oriktig deklaration må framhållas,

att bestämmelserna i blivande tillämpningskungörelse om vissa provtagare,

om sättet för provtagningen och om undersökning av prov vid visst laboratorium

icke skola innebära, att andra bevismedel ovillkorligen äro uteslutna.

Emellertid möter härvidlag en särskild svårighet. De förut omnämnda

allmänna bestämmelserna för handeln med spannmål och foderämnen innehålla

vissa regler för provtagning och undersökning. Det kan följaktligen

inträffa, att på grund härav en undersökning, varom köparen enligt nu förevarande

lagstiftning föranstaltat, frånkännes betydelse i kontrahenternas civilrättsliga

förhållande. Skulle emellertid undersökningen föranleda, att säljaren

i mål mot honom blir övertygad örn att hava lämnat oriktig deklaration,

synes det mindre tillfredsställande, att han skulle undgå ersättningsskyldighet

gentemot köparen därför, att enligt parternas avtal endast provtagning

eller undersökning som skett i viss annan ordning skall kunna åberopas

som bevis på fel i varan. För att undvika en sådan konsekvens har

jag föreslagit, att i 10 § måtte meddelas bestämmelse därom, att för den händelse

säljaren blivit förvunnen att i deklaration hava lämnat oriktig uppgift

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

om varans sammansättning, den omständigheten, att han med köparen avtalat

om särskilda regler för uttagande och undersökning av prov från den

sålda varan, icke må utgöra hinder för köparen att under åberopande av

uppgiftens oriktighet göra gällande de befogenheter, som på grund av fel i

varan eljest må tillkomma honom. Nämnda bestämmelse avser att inbegripa

även det fall, att domstolen väl funnit säljarens deklaration felaktig men ansett

denne icke böra fällas till ansvar därför.

Vad slutligen straffbestämmelserna angår har jag icke funnit anledning

att frångå ämbetsverkens förslag, att straff för däri omnämnda förseelser

skall utdömas i dagsböter. Ansvarigheten för en juridisk person torde få

bedömas enligt vanliga regler.

En särskild straffbestämmelse torde vara erforderlig för det fall, att säljaren

i deklaration lämnar uppgifter annorledes än i 3 § medgivits honom.

Straffet torde lämpligen kunna bestämmas till böter från och med 5 till och

med 300 kronor (8 § 2 st.).

Straff för oriktig deklaration torde endast böra ifrågakomma för uppgifter,

som säljaren är skyldig att lämna (9 § 1 mom.). Jag har vidare ansett,

att ansvar för felaktig deklaration icke bör drabba den säljare, som uppgiver

sin vara sämre än den i verkligheten är. Det undantagsfall, som av

ämbetsverken angivits med orden att »säljaren ej insett eller bort inse oriktigheten»

har i den nu framlagda lagtexten fått en något avvikande formulering,

då de nyss citerade orden skulle kunna anses inbegripa även det fall,

att säljare eller tillverkare försummar att genom tillräckligt noggrann kontroll

eller tillräckligt ofta återkommande analyser förskaffa sig kännedom örn varans

halt eller sammansättning.

Att straffbestämmelserna skola vinna tillämpning även beträffande uppgifter,

som lämnas vid provtagning, har jag ansett böra komma till tydligt

uttryck.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

P. Gullstrand.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

33

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om handel med fodermedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å yrkesmässig handel med fodermedel, framställda

på kemisk eller mekanisk väg och avsedda för nötkreatur, hästar, får,

getter, svin eller fjäderfä, dock med undantag av följande varor, därest de

äro i oblandat skick, nämligen kvarn- och mejeriavfall, krossad eller gröpad

spannmål, biprodukter från bryggeri-, bränneri- och sockerindustrierna samt

koksalt och krita.

2 §•

Säljaren är, evad köparen det påfordrar eller icke, pliktig att till denne

avgiva skriftlig deklaration rörande den sålda varans sammansättning.

Deklaration behöver dock icke avgivas för vara i lös vikt, understigande

100 kilogram, där fråga är om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av

dess halt av sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen.

3 §•

1 mom. Deklarationen skall innehålla uppgifter om säljarens namn och

adress samt varans benämning ävensom

a) i fråga örn fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt av

sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen: uppgift om halten

av vatten, råprotein och råfett, allt angivet i procent av varans vikt;

b) i fråga om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av andra ämnen än

som under a) sägs: uppgift i de avseenden Konungen för varje särskild vara

bestämmer.

Avser köpet blandning av fodermedel, skola tillika angivas de beståndsdelar,

som ingå i blandningen, samt det procenttal, varmed varje beståndsdel

ingår däri.

2 moni. Utöver de i 1 mom. omförmälda uppgifterna må deklarationen

icke innehålla annat än uppgifter örn varans beskaffenhet i övrigt. Dessa

uppgifter må icke meddelas på mera framträdande sätt än de först nämnda.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 254. &

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

4 §•

Deklarationen skall avgivas till köparen senast då varan avlämnas. Har

varan införts från utlandet, må dock med avgivandet anstå till dess en vecka

förflutit efter det varan inkommit till riket.

Deklaration, som blivit inlämnad för befordran med post eller telegraf

eller eljest avsänd pa ändamålsenligt sätt, skall anses vara köparen meddelad.

5 §•

Har den, som jämlikt denna lag är skyldig att i deklaration uppgiva såld

varas halt av vatten, råprotein och råfett, ej redan vid köpet lämnat köparen

uppgift därom, skall han anses hava tillförsäkrat, att varan, i vad uppgift

sålunda ej föreligger, vid avlämnandet motsvarar då gällande normaltal för

halten av råprotein och råfett hos sådan vara. Gälla olika normaltal för

olika kvaliteter av varan, skall, örn kvaliteten angivits vid köpet, det för sådan

kvalitet fastställda normaltalet tillämpas; eljest tillämpas normaltalet för

den kvalitet, vilken allmännast förekommer i handeln.

Lantbruksstyrelsen fastställer normaltal för varje år samt angiver, vilken

kvalitet av en vara som skall anses vara i handeln allmännast förekommande.

6 §•

Har vid köpet gjorts förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet

i anledning av fel i varan, må förbehållet ej av säljaren åberopas, med mindre

det upptagits i skriftligt avtal rörande köpet och skett annorledes än blott

genom hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt meddelande.

7 §■

För tillsyn å lagens efterlevnad må, enligt de närmare föreskrifter Konungen

utfärdar, hos den, som idkar handel med fodermedel, utan ersättning tagas

prov av sadant varuparti, som är avsett för omedelbar leverans. Den,

hos vilken prov tages, är skyldig att därvid lämna uppgifter av enahanda innehåll

som i 3 § 1 mom. sägs, dock att om varan införts från utlandet, därmed

må anstå till dess en vecka förflutit efter det varan inkommit till riket.

8 §■

Uraktlåter någon att fullgöra den uppgiftsplikt, som enligt denna lag åligger

honom, straffes med dagsböter; dock må ej till ansvar dömas, där på

grund av särskilda omständigheter hinder mött att meddela uppgift.

Med böter från och med fem till och med trehundra kronor straffes den,

som bryter mot vad i 3 § 2 mom stadgas.

9 §.

1 mom. Finnes sådan i deklaration meddelad uppgift, varom i 3 § 1 mom.

sägs, vara oriktig, straffes säljaren med dagsböter; dock må ej dömas till

ansvar, där oriktigheten allenast består i att varans sammansättning är för

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

35

köparen förmånligare än i deklarationen uppgivits, ej heller där säljaren iakttagit

vad på honom skäligen bort ankomma för att deklarationen skulle vara

riktig.

Uppgift skall ej anses oriktig, där avvikelsen från uppgiften ej överstiger

av Konungen fastställt analysspelrum.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas beträffande oriktig uppgift i deklaration

skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn sådan uppgift, som lämnats

på grund av stadgandet i 7 §.

10 §.

Är säljaren förvunnen att hava i deklaration lämnat oriktig uppgift

örn varans sammansättning, må den omständigheten, att han med köparen

avtalat örn särskilda regler för uttagande och undersökning av prov från

den sålda varan, ej utgöra hinder för köparen att under åberopande av uppgiftens

oriktighet göra gällande de befogenheter, som på grund av fel i varan

eljest må tillkomma honom.

11 §•

Den som fälles till ansvar jämlikt 9 § skall tillika förpliktas ersätta statsverket

kostnaden för verkställd undersökning enligt gällande taxa.

12 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förseelse mot denna lag.

13 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

lag.

14 §.

Konungen äger medgiva undantag från lagens tillämpning. De ytterligare

föreskrifter, som erfordras för tillämpningen, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars

1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 28 februari 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 11 februari 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om handel med fodermedel.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Gösta Lind.

Lagrådet fann förslaget föranleda följande yttranden:

Ingressen.

Den föreslagna lagen örn handel med fodermedel kommer i likhet med

1928 års lag angående handel med utsädesvaror att innefatta endast en partiell

och supplementär reglering av sitt ämne. I den mån ej annat föranledes

av lagens bestämmelser skola de om avtal och om köp av lös egendom

i allmänhet gällande rättsreglerna äga tillämplighet. För att detta förhållande,

vilket tydligen är av stor vikt för en riktig uppfattning av denna lagstiftnings

karaktär, må komma till uttryck i lagen, torde ingressen böra erhålla

samma avfattning som i 1928 års lag.

3 §.

Av utredningen i förevarande lagstiftningsärende framgår att de analysuppgifter,

som nu bruka avlämnas tillsammans med försålda fodermedel,

ofta åtföljas av andra uppgifter, vilka måste anses vara av värde för förbrukaren,

såsom förslag till lämplig foderstat. Enligt bestämmelsen i 2 mom.

av förevarande paragraf skulle sådana uppgifter icke få upptagas å den deklaration,

som skall avgivas, i annan mån än uppgifterna avse varans beskaffenhet.

Bestämmelsens syfte, som torde vara att de obligatoriska uppgifterna

icke må undanskymmas, torde emellertid, såsom framhållits från näringsutövarnas

sida, bättre uppnås därigenom att det tillses att, om andra uppgifter

lämnas, de obligatoriska uppgifterna erhålla en dominerande plats.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

37

Detta kan ske t. ex. genom en föreskrift av innehåll att de skola placeras

främst och i övrigt meddelas på ett mera framträdande sätt. Lagrådet hemställer

att ifrågavarande bestämmelse jämkas i antydd riktning.

4 §.

I förevarande paragraf stadgas såsom huvudregel, att vid försäljning av

fodermedel föreskriven deklaration skall avgivas till köparen senast då varan

avlämnas. Med hänsyn emellertid därtill att importerade fodermedel understundom

säljas för leverans direkt från lossande fartyg, och det då, därest

varan importerats utan analysgaranti, skulle ställa sig omöjligt att fullgöra

deklarationen vid leveransen, har viss frist för deklarationens avgivande

funnits böra medgivas för det fall att fråga är örn försäljning av vara, som

införts från utlandet. Denna frist, vilken beräknats med hänsyn till den tid

som antagits kunna åtgå för erhållande av analys, har satts till en vecka; och

såsom utgångspunkt för fristens löpande har fastställts den dag då varan inkom

till riket.

Mot det sätt, varpå nämnda frist bestämts, synes i första hand kunna

erinras, att den tidpunkt, från vilken fristen skall räknas, ej erhållit så exakt

och otvetydigt uttryck som lärer vara påkallat särskilt i betraktande av den

straffpåföljd, som är förbunden med underlåtenheten att i rätt tid avgiva

deklaration. Vidare lärer böra beaktas, att med hänsyn till det syfte fristen

skall tjäna denna också fastställes så, att möjlighet alltid beredes importören

att inom den bestämda tiden erhålla analys å varan. Härför lärer erfordras

att denne är i tillfälle att erhålla prov å varan vid fristens början. Men tvekan

huru det använda uttrycket skall tolkas kan exempelvis uppstå i det fall

att fartyget, med vilket varan fraktas, före ankomsten till den hamn, där importören

skall emottaga varan, för lossning av andra varor anlöpt en eller

flera inländska hamnar. Mest ändamålsenligt synes vara att tiden för fristens

löpande bestämmes skola räknas från det varan ankom till den ort, där

den skall emottagas av importören.

5 §■

För undvikande av tvetydighet, som eljest icke kan anses utesluten särskilt

vid jämförelse med motsvarande bestämmelse i 1928 års lag (5 §), torde

av lagtexten böra framgå, huruvida sådan vid köpet lämnad uppgift som här

avses kan vara muntlig.

7 §■

En omformulering av stadgandet i första punkten synes önskvärd, exempelvis

så, att den som idkar handel med fodermedel är pliktig att, enligt de

närmare föreskrifter Konungen utfärdar, utan rätt till ersättning låta prov

tagas av sådant varuparti, varom fråga är.

Enligt ordalagen syftar det här föreslagna stadgandet endast på varuparti,

som är avsett till fullgörande av en omedelbart förestående leverans. Emel
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

lertid måste ifrågasättas, örn ej stadgandet erhållit en alltför begränsad räckvidd.

Det kan exempelvis vara behövligt att taga prov av ett större varuparti,

varifrån leveranser redan ägt rum, eller av en kraftfoderblandning, som

är färdigställd för försäljning men varav ännu intet försålts. Stadgandet synes

därför böra jämkas så att prov må tagas från varuparti som är färdigt

för leverans.

I fråga örn skyldigheten att lämna föreskrivna uppgifter angående vara,

som införts från utlandet, hänvisar lagrådet till sitt yttrande vid 4 §.

9 §.

Såsom särskilda grunder för befrielse från straffpåföljd i anledning av

oriktig uppgift i deklaration anges i förevarande paragraf dels att oriktigheten

allenast består i att varans sammansättning är för köparen förmånligare

än i deklarationen uppgivits, dels ock att säljaren iakttagit vad på honom

skäligen bort ankomma för att deklarationen skulle vara riktig.

Vad den förra grunden beträffar torde med hänsyn till de skäl, vilka uppbära

det här avsedda straffstadgandet, icke få förutsättas, att åklagare eller

domstol skulle hemfalla åt sådan bokstavstolkning som att tillämpa stadgandet

emot den säljare, vilken icke låtit annat komma sig till last än att

han »uppgivit sin vara sämre än den i verkligheten är». På grund härav

och då ett dylikt förbehåll saknar varje motsvarighet i 1928 års lag, lärer

den anmärkta bestämmelsen böra utgå.

Med avseende å den senare, mer omfattande straffrihetsgrunden hade i

det av ämbetsverken utarbetade förslaget använts den formulering av vilken

1928 års lag (9 §) i enahanda sammanhang betjänar sig, eller att »säljaren

ej insett eller bort inse oriktigheten». Såsom skäl för avvikelse från

detta förslag har departementschefen anfört, att de anmärkta orden »skulle

kunna anses inbegripa även det fall att säljare eller tillverkare försummar

att genom tillräckligt noggrann kontroll eller tillräckligt ofta återkommande

analyser förskaffa sig kännedom örn varans halt eller sammansättning».

Att det av ämbetsverken förordade, i skilda lagar för jämförliga

fall begagnade uttryckssättet skulle i fråga om handeln med fodermedel

kunna erhålla en dylik tolkning, synes emellertid icke vara att förmoda.

Fastmera torde i den av departementschefen här åsyftade händelsen — eller

att en försummelse av något slag måste anses vara för handen —

straffbestämmelsens tillämplighet väl anges på det hävdvunna sättet att vederbörande

»bort inse» oriktigheten. Då härtill kommer, att på denna punkt

överensstämmelse med 1928 års lag är önskvärd, hemställer lagrådet, att

stadgandet erhåller den av ämbetsverken föreslagna avfattningen.

11 §■

Avfattningen av denna paragraf synes böra jämkas ungefär så, att ersättningsskyldigheten

avser kostnaden för undersökning, som i samband med

åtalet må hava verkställts.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 254.

13 §.

Stadgande om bötesförvandling torde böra upptagas i lagen endast under

förutsättning att den kan väntas träda i kraft före den 1 januari 1939, i det

att dylikt stadgande blir överflödigt sedan den nya lagen om verkställighet

av bötesstraff vid nämnda tidpunkt erhållit tillämpning.

U §.

Då icke kan vara åsyftat att åt Kungl. Maj :t lämna hur vidsträckt dispensbefogenhet

som helst, exempelvis med avseende å enskilda näringsidkare,

lärer åt stadgandet i första punkten av förevarande paragraf böra givas

lämplig begränsning.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 12 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler

efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets

den 9 mars 1938 avgivna utlåtande över det den 11 februari 1938 till

lagrådet remitterade förslaget till lag om handel med fodermedel.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

I fråga om den i 3 § 2 mom. av lagförslaget intagna bestämmelsen kan

jag icke dela lagrådets uppfattning. Ehuru visserligen andra uppgifter än

sådana som avse varans beskaffenhet kunna vara av värde för förbrukaren,

torde det dock icke vara nödvändigt, att de skola kunna lämnas i själva

deklarationen. Den säljare, som vill tillgodose sina kunder i sådant hänseende,

lärer utan svårighet finna andra utvägar att lämna de upplysningar,

han anser lämpliga. Något behov att medgiva dylika uppgifters intagande

i deklarationen torde sålunda icke föreligga och ej heller torde det kunna

förnekas, att analysuppgifternas särställning bättre framträder, därest

deklarationen begränsas till att avse varans beskaffenhet. Jag vill därför

förorda, att ifrågavarande bestämmelse i det remitterade förslaget bibehålies.

Enligt lagrådets mening holde bestämmelsen i 9 § 1 mom. såvitt den avsåge

undantag från straff för oriktig deklaration bringas till överensstämmelse

med motsvarande stadgande i 1928 års lag angående handel med utsädesvaror.

Genom vad lagrådet i detta sammanhang anfört torde få anses

undanröjd möjligheten, att en i enlighet därmed avfattad bestämmelse bleve

tolkad annorlunda än som avsetts med den i det remitterade förslaget stadgade

undantagsbestämmelsen. Jag vill alltså biträda vad lagrådet härutinnan

föreslagit.

Då lagen icke kan väntas träda i kraft före den 1 januari 1939, torde i anledning

av lagrådets beträffande 13 § framställda anmärkning stadgandet

örn bötesförvandling böra uteslutas.

Vad övriga av lagrådet framställda erinringar beträffar, torde dessa böra

iakttagas. Därjämte synas vissa redaktionella jämkningar i förslaget påkallade.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 254.

41

I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet

omarbeta det remitterade förslaget.

Föredraganden hemställer härefter, att det omarbetade lagförslaget måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas propositon av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

P. Gullstrand.

Bihang till riksdagens protokoll 1938

I sami

Nr 254.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:305 Skrivelse till Konungen i anledning a/v Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med fodermedel. a1 i texten
  2. 2LU 1938:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om handel med fodermedel. s. 1 i texten