Med förslag till lag om handel med fodermedel
1938-03-12 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:254, Med förslag till lag om handel med fodermedel
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
1
Nr 254.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
handel med fodermedel; given Stockholms slott den
12 mars 1938.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om handel med fodermedel.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 254.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
Förslag
till
Lag
om handel med fodermedel.
Härigenom förordnas att, med ändring av vad lag eller författning innehåller
häremot stridande, skall gälla som följer:
1 §•
Denna lag äger tillämpning å yrkesmässig handel med fodermedel, framställda
på kemisk eller mekanisk väg och avsedda för nötkreatur, hästar, får,
getter, svin eller fjäderfä, dock med undantag av följande varor, därest de
äro i oblandat skick, nämligen kvarn- och mejeriavfall, krossad eller gröpad
spannmål, biprodukter från bryggeri-, bränneri- och sockerindustrierna samt
koksalt och krita.
2 §•
Säljaren är, evad köparen det påfordrar eller icke, pliktig att till denne
avgiva skriftlig deklaration rörande den salda varans sammansättning.
Deklaration erfordras dock icke för vara i lös vikt, understigande 100 kilogram,
där fråga är om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt
av sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen.
3 §•
1 mom. Deklarationen skall innehålla uppgifter om säljarens namn och
adress samt varans benämning ävensom
a) i fråga om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt av
sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen: uppgift om halten
av vatten, råprotein och råfett, allt angivet i procent av varans vikt;
b) i fråga örn fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av andra ämnen än
under a) sägs: uppgift i de avseenden Konungen för varje särskild vara bestämmer.
Avser köpet blandning av fodermedel, skola tillika angivas de beståndsdelar,
som ingå i blandningen, samt det procenttal, varmed varje beståndsdel
ingår däri.
2 mom. Utöver de i 1 mom. omförmälda uppgifterna må deklarationen
icke innehålla annat än uppgifter om varans beskaffenhet i övrigt. Dessa
uppgifter må icke meddelas på mera framträdande sätt än de först nämnda.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
4 §•
Deklarationen skall avgivas till köparen senast då varan avlämnas. Har
varan införts från utlandet, må dock med avgivandet anstå till dess en vecka
förflutit efter det varan ankom till den ort, där den skall emottagas av importören.
Deklaration, som blivit inlämnad för befordran med post eller telegraf
eller eljest avsänd på ändamålsenligt sätt, skall anses vara köparen meddelad.
5 §•
Har den, som jämlikt denna lag är skyldig att i deklaration uppgiva såld
varas halt av vatten, råprotein och råfett, ej redan vid köpet lämnat köparen
muntlig eller skriftlig uppgift därom, skall han anses hava tillförsäkrat, att
varan, i vad uppgift sålunda ej föreligger, vid avlämnandet motsvarar då
gällande normaltal för halten av råprotein och råfett hos sådan vara. Gälla
olika normaltal för olika kvaliteter av varan, skall, örn kvaliteten angivits
vid köpet, det för sådan kvalitet fastställda normaltalet tillämpas; eljest tilllämpas
normaltalet för den kvalitet, vilken allmännast förekommer i handeln.
Lantbruksstyrelsen fastställer normaltal för varje år samt angiver, vilken
kvalitet av en vara skall anses vara i handeln allmännast förekommande.
6 §.
Har vid köpet gjorts förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet
i anledning av fel i varan, må förbehållet ej av säljaren åberopas, med mindre
det upptagits i skriftligt avtal rörande köpet och skett annorledes än blott
genom hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt meddelande.
7 §•
Den som idkar handel med fodermedel är pliktig att, enligt de närmare
föreskrifter Konungen utfärdar, utan rätt till ersättning låta prov tagas av
sådant varuparti, som är färdigt för leverans. Den hos vilken prov tages
är skyldig att därvid lämna uppgifter av enahanda innehåll som i 3 § 1 mom.
sägs, dock att om varan införts från utlandet, därmed må anstå till dess
en vecka förflutit efter det varan ankom till den ort, där den skall emottagas
av importören.
8 §•
Uraktlåter någon att fullgöra den uppgiftsplikt, som enligt denna lag åligger
honom, straffes med dagsböter; dock må ej till ansvar dömas, där på
grund av särskilda omständigheter hinder mött att meddela uppgift.
Med böter från och med fem till och med trehundra kronor straffes den
som bryter mot vad i 3 § 2 mom. stadgas.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
9 §•
1 mom. Finnes sådan i deklaration meddelad uppgift, varom i 3 § 1 mom.
sägs, vara oriktig, straffes säljaren med dagsböter; dock må ej dömas till
ansvar, där säljaren ej insett eller bort inse oriktigheten.
Uppgift skall ej anses oriktig, där avvikelsen från uppgiften ej överstiger
av Konungen fastställt analysspelrum.
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas beträffande oriktig uppgift i deklaration
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om sådan uppgift, som lämnats
på grund av stadgandet i 7 §.
10 §.
Är säljaren förvunnen att hava i deklaration lämnat oriktig uppgift
om varans sammansättning, må den omständigheten, att han med köparen
avtalat om särskilda regler för uttagande och undersökning av prov från
den sålda varan, ej utgöra hinder för köparen att under åberopande av uppgiftens
oriktighet göra gällande de befogenheter, som på grund av fel i varan
eljest må tillkomma honom.
11 §•
Den som fälles till ansvar jämlikt 9 § skall tillika förpliktas att enligt
gällande taxa ersätta statsverket kostnaden för undersökning, som i samband
med åtalet må hava verkställts.
12 §.
Allmän åklagare åligger att åtala förseelse mot denna lag.
13 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
14 §.
Konungen äger i fråga om visst varuslag eller viss fodermedelsblandning
medgiva undantag från lagens tillämpning. De ytterligare föreskrifter, som
erfordras för tillämpningen, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
5
Utdrag av protokollet över jordbr.uksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenien i statsrådet å
Stockholms slott den 11 februari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga örn
lagstiftning angående handel med fodermedel.
Föredraganden anför:
I motioner vid 1931 års riksdag väcktes förslag om utredning angående
kontroll å handeln med fodermedel och konstgödsel. Sedan vederbörande
utskott avgivit utlåtanden i anledning av motionerna, begärde riksdagen i
skrivelse den 9 maj 1931 (nr 192) utredning, på vilket sätt kontroll å handeln
med fodermedel lämpligast borde ordnas. I anledning härav uppdrog Kungl.
Maj:t den 31 juli 1931 åt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen att gemensamt
verkställa utredning samt att därmed och med förslag i ämnet
inkomma till Kungl. Maj:t.
Den 26 juli 1935 inkommo ämbetsverken med betänkande jämte förslag till
dels lag angående handel med vissa fodermedel, dels ock kungörelse med
föreskrifter rörande tillämpningen av och tillsynen å efterlevnad av lagen
angående handel med vissa fodermedel.
Yttranden över nämnda förslag hava avgivits av centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, professor H. Edin, hushållningssällskapens
ombud, utredningsmännen rörande frågan om omorganisation av den
med statsmedel understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten,
Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskammare,
Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren
i Karlstad, handelskammaren för örebro och Västmanlands län, handelskammaren
i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, Sveriges allmänna
lantbrukssällskap, Svenska lantmännens riksförbund, Föreningen Sveriges
spannmålsintressenter, Svenska kvarnföreningen, Svenska foderämnesoch
spannmålsimportörernas förening, Sven Hylander & C:o, Kooperativa
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges kemiska industrikontor,
Svenska sockerfabriks aktiebolaget, Linoljeslageriernas försäljningsaktiebolag,
Stockholms benmjölsfabriks aktiebolag, Aktiebolaget Stockholms bryggerier,
Aktiebolaget Pripp & Lyckholm och Gullvilcs fabriks aktiebolag.
Med anledning av vad i ärendet förekommit anbefallde Kungl. Majit genom
beslut den 6 februari 1936 kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
att, efter hörande av inspektören för de kemiska stationerna, avgiva förnyat
utlåtande jämte förslag i ämnet.
Ämbetsverken hava därefter den 18 september 1937 inkommit med nytt
förslag till lag och kungörelse samt därvid fogat, bland annat, ett yttrande
av inspektören för de kemiska stationerna, professor A. K. O. Svanberg, en
promemoria av direktören Ivar M. G. Sandberg i Eslöv och en inom lantbruksstyrelsen
utarbetad promemoria av byrådirektören Sonesson.
I anledning av detta förslag har Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening avgivit förnyat yttrande i ärendet. Därjämte har Sveriges
fjäderfäavelsförening inkommit med en framställning i ämnet.
På grundval av de av ämbetsverken framlagda förslagen och de avgivna
yttrandena har därefter utarbetats förslag till lag om handel med fodermedel.
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majit detta förslag.
Nuvarande förhållanden inom handeln med fodermedel.
Till en början torde jag få redogöra för vad i ämbetsverkens utredning
anförts rörande de nuvarande förhållandena inom handeln med fodermedel.
Någon särskild reglering i lag av handeln med fodermedel finnes icke för
närvarande. Statsmakterna hava emellertid öppnat vissa möjligheter för enskilda
att erhålla undersökningar rörande fodermedel verkställda av de med
statsmedel understödda kemiska stationerna.
Enligt det av Kungl. Maj :t den 3 december 1926 fastställda reglementet för
de med statsmedel understödda kemiska stationerna hava dessa till uppgift
bland annat att på begäran verkställa undersökning (analys) av handelsvara
och andra ämnen, vilka äro av betydelse för jordbruk och andra näringar,
att, där omständigheterna därtill föranleda, självmant genom kontrollundersökning
övervaka handeln med bland annat fodermedel, ävensom att tillhandagå
allmänheten med råd och upplysningar i de ämnen, som falla inom
området för kemisk stations verksamhet. Genom nämnda reglemente samt
genom av lantbruksstyrelsen den 27 november 1929 utfärdad kungörelse angående
bestämmelser för undersökning vid ifrågavarande stationer hava
meddelats närmare regler för undersökningens verkställande, provtagning
m. m. Dessutom gälla för dessa stationer dels Kungl. Maj :ts kungörelse den
18 juni 1927 angående statsbidrag till nämnda stationer och dels lantbruksstyrelsens
kungörelse den 13 april samma år angående taxa för desamma.
Rörande det nu vanligen tillämpade förfarandet i fråga örn kontrollen av
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
varorna vid handel med fodermedel framgår av ämbetsverkens utredning i
huvudsak följande. Vid import av kraftfoder söker i allmänhet en importör
vid affärens avslutande genom kontrakt försäkra sig om att erhålla leverans
med en viss bestämd procenthalt av råprotein och fett. Vid leveransens
emottagande uttages prov i och för kontrollundersökning. Återförsäljarna i
sin tur köpa på samma basis av importören och en jordbrukare köper i regel
icke t. ex. oljekakor utan att han vet, varifrån de komma, vilka kvalitetsfordringar
de uppfylla och vilken halt av råprotein och fett, eventuellt smältbar
äggvita, som de innehålla. Vad angår kraftfoderblandningar, pläga
de firmor, som hava s. k. blandningsverk, medsända i varje förpackning, som
är plomberad, en garantisedel, å vilken finnes angivet dels procentuella
andelen av de olika sorter, som ingå i blandningen, och dels halten av
protein och fett, smältbar äggvita, växttråd och antal foderenheter per 100
kg. I allmänhet torde dock garantien avse endast halten av protein och fett
med ett analysspelrum av i regel 1 V2 å 2 °/o. Handeln med dessa blandningar
försiggår vanligen på basis av deras halt av fett och protein samtidigt som
prissättningarna grundas på de olika procentsatserna i blandningen. Härtill
kommer, att de flesta blandningsverken tillverka sina blandningar under
fullt sakkunnig och betryggande kontroll beträffande såväl de färdiga blandningarna
som de inköpta råvarorna. Handeln med blandningar är helt beroende
på att jordbrukarnas förtroende till desamma vidmakthålles. Rubbas
detta förtroende bliva, enligt vad i utredningen framhållits, firmorna själva
mest lidande härpå och vetskapen härom torde innebära den bästa tryggheten
för tillfredsställande kvalitéer. Den av lantmännens organisationer bedrivna
verksamheten torde likaledes bidraga till skapande av erforderlig kontroll
å handeln.
Beträffande blandningar avsedda för höns, svin och rävar m. m. lämnas
vanligen icke i något hänseende deklaration eller garanti.
I fråga om importen av vissa oljekakor har upplysts, att sådana köpas från
utlandet med garanti för protein och fett och med bestämmelse rörande förekomsten
av sand , silica och castor seed (ricinus). Visar det sig vid verkställd
analys, att leveransen ej hållit garanterad procentsats, sker reglering av priset.
Ersättningsskyldigheten är olika bestämd i olika kontraktstyper. Enligt t. ex.
South American-Scandinavian eif contract 1931 skall, om varans halt av protein
och fett är mer än V2 °/o lägre än den garanterade, ersättning utgå med
2 °/o av priset för envar av de tre första felande procenten och med 3 °/o av priset
för varje felande procent därutöver. Kontrakten innehålla även bestämmelser
örn provtagning och undersökning av prov (i allmänhet vid någon utländsk
station). Importörerna reglera även priset på motsvarande sätt gentemot
sina köpare.
Emellertid förekommer även, enligt vad som i utredningen upplysts, att
importörerna i stor omfattning inköpa varor utan analysgaranti. Det må
även anmärkas, att importerade foderkakor trots analysgaranti ofta kunna
hålla cn annan procentsats än den avtalade, beroende på primitiva fabrikationsmetoder.
I detta sammanhang må även påpekas, att i den danska fo
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
dermedelskontrollens berättelse för V9 1935—31/s 1936 särskilt framhållits,
att importerade sydamerikanska bomullsfrökakor, vilka garanterats vara högprocentiga,
i stor utsträckning icke på långt när motsvarade garantin, och
att beträffande vissa sorters jordnötskakor samma förhållande gjort sig gällande.
Försäljningar av fodermedel pläga i regel ske med föreskrift, att uppkommande
tvister skola avgöras av Sveriges skiljenämnd för spannmåls- och
foderämneshandeln. I gällande allmänna bestämmelser för handeln med
spannmål och foderämnen, vilka fastställts av omförmälda skiljenämnd den
15 juni 1931 samt godkänts av rikets handelskamrar, Svenska kvarnföreningen,
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening samt Föreningen
Sveriges spannmålsintressenter, hava även givits detaljerade regler
för provtagning.
Utländsk lagstiftning.
Innan jag närmare ingår på ämbetsverkens förslag och de däröver avgivna
yttrandena, torde jag i anslutning till vad ämbetsverken härutinnan anfört
få lämna en kortfattad översikt över utländsk lagstiftning rörande handeln
med fodermedel.
I Norge gäller enligt lagstiftning 1924 obligatorisk deklarationsskyldighet
beträffande kraftfoder. Säljaren skall vid varje försäljning av över 200 kg
kraftfoder av en sort senast vid leveransen på faktura eller annat skriftligt
dokument lämna säljaren uppgift om varans namn, dess partinummer samt
procentdel av de beståndsdelar, för vilka ett högsta eller minsta procenttal
föreskrivits. För kraftfoderblandningar skall dessutom angivas blandningsdelarnas
art och det förhållande i vilket de förekomma i blandningen. Förutom
denna skriftliga uppgift skall vid varje försäljning av kraftfoder (således
även för partier under 200 kg) emballaget förses med tydligt märke
(stämpel eller märklapp) utvisande säljarens namn samt varans namn och
partinummer. — Tillverkningen, införseln och omsättningen äro underkastade
tillsyn efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. Därvid kan Kungl.
Maj:t förbjuda införsel, tillverkning och försäljning av underhaltigt kraftfoder
och förbjuda införsel av foderblandningar samt bestämma, att tillverkningen
och försäljningen av sådana blandningar endast må ske på villkor,
som fastställas av vederbörande departement. Vidare kan Kungl. Majit
bestämma, att envar, som inför, tillverkar eller saluför kraftfoder, därom
skall göra anmälan till vederbörande departement och vara skyldig föra
de böcker, som av detta må anses nödvändiga för en effektiv kontroll. Vid
import av kraftfoder må varan ej utlämnas från tullverket innan prov av densamma
tagits samt av tullverket insänts till vederbörande distrikts lantbrukskemiska
kontrollstation. Avgift för provuttagning och analys erlägges av
importören efter fastställd taxa. Tillsyn över bestämmelsernas efterlevnad
åvilar förvaltarna av nämnda kontrollstationer, vederbörande tull- och polis
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
9
tjänstemän samt de auktoriserade provuttagare, som vederbörande departement
må hava utsett. — Straffpåföljd finnes stadgad.
I Finland gälla enligt lag av 1929 i huvudsak liknande bestämmelser som i
Norge. Vid försäljning av fodermedel i partier om minst 100 kg skall säljaren
lämna köparen garantibevis, varav framgår orten och tiden för bevisets utfärdande,
säljarens namn, varans namn samt mängden av i varan ingående, dess
bruksvärde bestämmande ämnen. För fodermedelsblandningar skall därjämte
angivas vilka olika foderämnen och hur mycket av vart och ett av dem blandningen
innehåller. Vidare har lantbruksministeriet erhållit bemyndigande
att bestämma, att garantibeviset jämväl skall upptaga varans ursprung eller
uppgifter därom. -— Envar, som har för avsikt att till avsalu tillverka eller
importera fodermedel eller foderblandning, är pliktig att senast en månad
dessförinnan hos lantbruksstyrelsen göra anmälan om benämningen och beskaffenheten
av det fodermedel eller blandning, tillverkningen eller importen
avser. Därjämte är han skyldig att föra sådana böcker, att ur dem med
lätthet kunna erhållas för kontrollen nödiga uppgifter. Vidare har stadgats,
att fodermedelsblandningar endast må införas efter tillstånd av lantbruksministeriet
och i landet endast tillverkas under på tillverkningsplatsen anordnad
statlig kontroll. Tillverkaren skall ersätta staten kostnaderna för
kontrollen. Lantbruksministeriet har medgivits rätt att förbjuda tillverkning
eller införsel av fodermedel. Av alla till landet inkommande, minst 10,000 kg
omfattande partier skall, innan varan får utgivas från tullen, på importörens
bekostnad tagas prov av densamma. Bemyndigande har vidare lämnats statens
agrikulturkemiska laboratorium att låta undersöka i tillverkares, importörs,
försäljares eller förmedlares värjo varande upplag av fodermedel,
taga prov av varan samt granska de särskilda böcker, som fodermedelshandlare
är pliktig föra. — Slutligen har stadgats förbud mot att å fodermedel
använda benämning, som är ägnad att giva ett oriktigt begrepp om dess ursprung,
beskaffenhet eller effektivitet, samt meddelats straffbestämmelser
och regler för skadeståndstalan m. m.
I Tyska Riket har genom lag 1926 stadgats skyldighet för säljare av fodermedel
att lämna skriftlig deklaration rörande varan. Deklarationsskyldigheten
omfattar dels alla varupartier på 50 kg och däröver och dels partier
under 50 kg, då varan levereras i förpackningar. I fall däremot parti under
50 kg levereras i lös vikt och besiktigas av mottagaren, är försäljaren endast
på begäran av köparen pliktig att lämna ifrågavarande uppgift. Deklarationen
skall innehålla uppgift örn fodermedlets benämning och halt av värdebestämmande
beståndsdelar samt för blandningar blandningsdelarna och
blandningsproportioner i procenttal. — Envar, som vill saluföra fodermedel,
som icke förut varit i handeln, skall till vederbörande ministerium eller å
ställe, som av detta bestämts, för införande i ett register skriftligen anmäla
fodermedlets benämning, halt av värdebestämmande beståndsdelar och sättet
för framställningen ävensom för blandningar blandningsdelarna och dessas
blandningsförhållanden i procent. Beträffande benämningen föreskrives,
bland annat, att densamma skall motsvara varans natur. Vidare ha med
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
delats föreskrifter rörande provtagning av varan och undersökning m. m.
samt straffbestämmelser.
Beträffande slutligen Danmark gäller enligt en lag om handel med gödseloch
fodermedel av 1898, att säljare av industriellt behandlade fodermedel i
partier på 200 pund och däröver av en sort skall vid leveransen skriftligen
meddela köparen uppgifter i följande hänseenden, nämligen säljarens och
köparens namn eller firma, varans pris och namn — vilket senare, i fall
varan tillverkats av ett enda råämne, skall innehålla detta råämnes namn
— råämnenas namn, i fall varan tillverkats av flera ämnen, samt varans renhetsgrad.
Vidare skall för foderkakor uppgivas huruvida de tillverkats av
skalade eller oskalade frön. 1 fall fodermedlet säljes med garanti för bestämt
innehåll av näringsämnen skall tillika procentvis angivas mängden av
kvävehaltiga ämnen, mängden av fett samt för kli och andra stärkelserika
foderämnen mängden av kvävefria extraktämnen. Säljaren garanterar med
sin underskrift uppgifternas riktighet. Frihet från uppgiftsskyldigheten kan
emellertid erhållas genom överenskommelse mellan parterna, i vilket avseende
bevisskyldigheten åvilar säljaren. Förutom för riktigheten av de lämnade
uppgifterna, ansvarar säljaren för att varan är fri från skadliga ämnen
och i god kondition. Straffpåföljd är fastställd för försummelse att avlämna
deklaration, då sådan skall lämnas, samt för lämnande av oriktiga uppgifter
i deklarationen. Varje köpare, som erhållit föreskriven garantiförbindelse,
är berättigad att under iakttagande av vissa föreskrivna, detaljerade regler
för provuttagningen insända prov å levererad vara till undersökning.
Provet skall vara taget senast vid varans utlämnande till köparen i parternas,
deras representanters eller gode mäns närvaro. Undersökningen företages
efter närmare fastställd taxa av de analytisk-kemiska laboratorier, med vilka
lantbruksministern träffat övei''enskommelse i ämnet. Kostnaderna för undersökningen
gäldas, i fall varan visar sig vara av sämre kvalitet än vad garanterats,
av statsverket med regressrätt mot säljaren, samt i motsatt fall av
staten och köparen med hälften vardera. Regler finnas vidare stadgade för
överklagande av laboratoriernas utslag, för ersättningsfrågors avgörande genom
skiljemän m. m.
Till denna ämbetsverkens redogörelse för den danska lagstiftningen bör
emellertid fogas den upplysningen, att staten allt sedan den 1 januari 1926
haft anordnad en fodermedelskontroll med frivillig anslutning, vilken för
närvarande omfattar 47 fabriker och 300,000 ton eller omkring V3 av landets
förbrukning av fodermedel. Kontrollen, som huvudsakligen avser foderblandningar,
men även oblandade fodermedel, innebär, att säljare kan frivilligt
underkasta sig vissa regler. Försökslaboratoriets representant täger
då prov såväl hos säljaren som hos köparna och äger tillträde till alla lokaler,
där fabrikation sker eller fodermedel förvaras, varjämte han kan begära
del av de analyser av råvarorna, som ligga till grund för beräkningen av
blandningsförhållandet. Försåld vara skall alltid levereras förpackad och
försedd med deklaration. Försäljning av foderblandningar kan, efter tillstånd,
ske med användande av olika märken, vilka vart och ett garantera viss
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
11
olika halt av smältbar äggvita och foderenheter. Sker försäljning utan märke,
garanteras varan hålla viss (lägre) minimihalt därav. För ersättningsskyldighet
gentemot köparen gälla särskilda regler. Försökslaboratoriet offentliggör
resultaten av kontrollen. Under vissa betingelser kan en delägare uteslutas
från verksamheten. Kostnaderna för verksamheten bestridas av delägarna.
Medan erfarenheterna av den frivilliga kontrollen varit gynnsamma, ha
mot 1898 års lag framställts anmärkningar, främst, att kontrahenterna genom
frivillig överenskommelse kunnat fritaga säljaren från deklarationsskyldighet
och att föreskrifterna för provtagning äro alltför besvärliga. I anledning
härav framlades 1937 ett nytt lagförslag, men detta har ännu icke antagits,
utan är föremål för utskottsbehandling.
1935 års förslag och yttrandena däröver.
Jag torde härefter få lämna en redogörelse för innehållet i ämbetsverkens
förslag den 26 juli 1935. Ämbetsverken hava föreslagit, att bestämmelserna
i ämnet skola upptagas dels i en lag angående handel med vissa
fodermedel och dels i en kungörelse med föreskrifter rörande tillämpningen
av och tillsynen å efterlevnaden av lagen. Lagförslaget innebär i
huvudsak följande.
Lagen skall äga tillämpning å alla fodermedel, vilka äro framställda på
kemisk eller mekanisk väg och utbjudas till försäljning såsom kreatursfoder
eller s. k. foderpreparat. Med fodermedel avser lagen jämväl s. k. fodermedelsblandningar.
Från lagens tillämplighetsområde skola emellertid vara undantagna
avfallsprodukter med en vattenhalt av 70 viktprocent och däröver.
Enligt lagen skall säljaren vid försäljning av fodermedel eller fodermedelsblandning,
som innefattas under lagen, vara pliktig att skriftligen lämna köparen
vissa uppgifter rörande säljaren och varan. Denna deklarationsplikt
skall åvila säljaren oavsett om köparen påfordrar det eller ej. De uppgifter
säljaren har att avgiva äro följande, nämligen säljarens namn och adress,
varans benämning samt mängden av i varan ingående ämnen, som bestämma
dess värde vid användningen (bruksvärde). Beträffande fodermedelsblandning
skola tillika angivas de fodermedel, som blandningen innehåller, samt det
procenttal, varmed varje blandningsdel ingår i blandningen. Uppgiften skall
anses vara köparen meddelad, därest den blivit inlämnad för befordran med
post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänd. För den händelse
vid försäljningen förbehåll gjorts beträffande säljarens ersättningsskyldighet
i anledning av fel i varan, skall sådant förbehåll ej av säljaren fa åberopas
med mindre det upptagits i skriftligt avtal rörande försäljningen och skett
annorledes än blott genom hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt
meddelande. I lagen har stadgats dagsböter dels för de fall säljaren eftersätter
sin uppgiftsplikt och dels för den händelse säljaren lämnar oriktig uppgift.
Straff för underlåtenhet att lämna uppgift skall emellertid ej ådömas,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
där på grund av särskilda omständigheter hinder möter för säljaren att meddela
uppgiften senast när varan avlämnas. Straff skall ej ådömas för oriktig
uppgift, där säljaren ej insett eller bort inse felaktigheten i uppgiften. Uppgift,
som lämnats beträffande vara, skall ej anses oriktig, där avvikelsen
från uppgiften ej överstiger av lantbruksstyrelsen fastställt analysspelrum.
Ämbetsverkens förslag till tillämpningsföreskrifter innehåller
rörande den i lagförslaget föreskrivna uppgiftsplikten i huvudsak följande.
Uppgiftsplikten skall gälla vid försäljning av fodermedel eller fodermedelsblandning
i sluten förpackning eller i lös vikt i partier om minst 100 kg,
där fråga är örn fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt
utav näringsämnen. Vid försäljning av fodermedel eller foderpreparat, vars
bruksvärde bestämmes av andra ämnen, skall uppgift beträffande varan
lämnas oberoende av partiets förpackning eller storlek. Den i lagförslaget
föreskrivna uppgiftsplikten rörande varas bruksvärde skall avse, i fråga
om fodermedel eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämmes av
varans halt utav näringsämnen, dels vatten, råprotein, råfett, kvävefria extraktivämnen,
växttråd, aska samt smältbar äggvita, allt angivet i procent av
varans vikt, och dels i fråga örn s. k. foderblandningar antalet beräknade
foderenheter i 100 kg av varan. I fråga om fodermedel eller foderpreparat,
vars bruksvärde bestämmes av andra ämnen än de nyss nämnda, skall
uppgiftsplikten avse förhållanden, varom lantbruksstyrelsen för varje särskild
vara meddelar föreskrift. Den i lagförslaget föreskrivna deklarationen
må icke innehålla andra upplysningar örn varans beskaffenhet än nu omförmälda.
Rörande kontrollen över lagens efterlevnad innehåller förslaget till tilllämpningsföreskrifter
huvudsakligen följande.
Vid saluförande inom riket av till kreatursföda avsett fodermedel, varå fodermedelslagen
äger tillämpning, skall allmän åklagare, centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet, med statsmedel understödd kemisk
station, statskonsulent, hos hushållningssällskap anställd konsulent eller
överkontrollassistent för utövande av tillsyn över, att varan innehåller av
säljaren i den föreskrivna deklarationen uppgivna ämnen, äga mot ersättning
efter gängse pris taga prov av den saluhållna varan. Vid dylikt köp
skall säljaren lämna enahanda uppgifter, som förut föreskrivits vid försäljning.
Där av köpare så påkallas, äger sådan myndighet, anstalt eller förrättningsman
jämväl taga prov å inköpta fodermedel, varå fodermedelslagen
äger tillämpning. Härvid skall köparen tillhandahålla den, som verkställer
provtagningen, av säljaren lämnade uppgifter angående varan. Provtagningen
skall verkställas och provet förpackas i enlighet med av lantbruksstyrelsen
meddelade regler angående sättet för uttagande av medelprov utav
fodermedel. Det förpackade provet skall av provtagaren på lämpligt sätt
förseglas. Vid provet skall fogas uppgift angående innehållet och dagen för
provtagningen ävensom, där provet tagits hos säljare, dennes namn och
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
13
adress samt, där provet tagits hos köpare, såväl säljarens som köparens
namn och adress. Avskrift av uppgiften skall lämnas till den, hos vilken
provet tagits eller hans ombud. Provet skall omedelbart efter provtagningen
av provtagaren personligen för undersökning antingen ingivas eller med posten
insändas till lantbrukshögskolans kemiska institution eller statsunderstödd
kemisk station eller den, som erhållit vederbörande länsstyrelses förordnande
att utföra dylik undersökning. Intyg angående verkställd undersökning
skall, så snart ske kan, tillställas vederbörande provtagare. Därest
undersökningen ger vid handen, att förseelse mot fodermedelslagen blivit
begången, skall provtagaren överlämna intyget till allmänna åklagaren. För
undersökningarna jämte däröver utfärdade intyg skall utgå ersättning enligt
av lantbruksstyrelsen fastställd taxa för de med statsmedel understödda
kemiska stationerna. Allmän åklagare, statskonsulent eller hos hushållningssällskap
anställd konsulent eller överkontrollassistent skall vara berättigad
till gottgörelse av allmänna medel för vad de fått utgiva för varuprov
eller undersökningar. Sådan ersättning skall efter anmälan utbetalas av
länsstyrelse, därest ej länsstyrelsen finner vederbörande uppenbarligen hava
saknat anledning att taga provet.
Har genom domstols utslag blivit fastslaget, att förseelse mot fodermedelslagen
blivit begången, skall den för förseelsen ansvarige vara pliktig att ersätta
statsverket undersökningskostnaderna samt återbetala för varuprovet
erhållen ersättning.
Gottgörelse, som länsstyrelse förskjutit och som ej blivit ersatt, skall årligen
före januari månads utgång anmälas till ersättande hos Kungl. Maj:t i
j ordbruksdepartementet.
I motiveringen till förslaget ha ämbetsverken under uttalande att
enligt deras mening i stort sett tillräckliga medel för en effektiv kontroll över
fodermedelshandeln redan stöde till buds, understrukit vikten av att vid lagstiftning
på ifrågavarande område den största varsamhet iakttoges så att icke
onödiga band lades på handeln. I all synnerhet borde enligt ämbetsverkens
mening tillses, att icke en sådan lagstiftning genomfördes som medförde
omständlighet vid handelsutövningen och ledde till fördyring av varan. Ämbetsverken
ha sålunda ansett, att ytterligare föreskrifter rörande den direkta
kontrollen av fodermedel, undersökningstvång eller särskilda importföreskrifter
icke borde ifrågakomma. Ämbetsverken ha likaledes för vårt lands
vidkommande avvisat tanken på införandet av särskild registreringsskyldighet
vid fodermedelshandel eller skyldighet att iakttaga särskild bokföring.
Ämbetsverken ha vidare uttalat, att bestämmelser om att benämningen å
fodermedel skulle motsvara varans beskaffenhet icke syntes erforderliga, då
genom lagen den 29 maj 1931 (nr 152) med vissa bestämmelser mot illojal
konkurrens tillräckligt skydd mot vilseledande namn och beteckningar vunnits.
Slutligen ha ämbetsverken iörklarat, att enligt deras mening förbud
mot saluförande av fodermedelssorter, som icke uppfyllde bestämda kvalitetsfordringar,
icke vore av behovet påkallade.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
I de över ämbetsverkens förslag avgivna yttrandena har detsamma i allmänhet
vunnit anslutning. I vissa yttranden har emellertid uttalats, att något
behov av den föreslagna lagstiftningen icke förefunnes.
Denna ståndpunkt har intagits av Stockholms handelskammare, Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare samt Svenska kvarnföreningen. Såsom ett skäl mot den
tilltänkta lagstiftningen har även anförts, att densamma bomme att medföra
en fördyring av fodermedlen och att kontroll över fodermedelshandeln lika
väl kunde ordnas på frivillighetens väg. Vissa handelskammare och korporationer
hava ansett, att med lagstiftningen borde anstå i avbidan på att frågan
om de kemiska stationernas omorganisation, vilken fråga vore under utredning,
vunnit sin slutliga lösning. I dessa yttranden har framhållits, att det för
att foderämneshandeln skulle kunna under straffansvar åtaga sig analysgaranti
vore nödvändigt att äga tillgång till fullt kvalificerade kemiska stationer
för utförande av erforderliga analyser. Förhållandena härutinnan vore
för närvarande icke tillfredsställande i det att anstalterna vore för små och
hade för ringa analysfrekvens för att kunna hålla en tillräckligt skicklig personal
och erforderlig instrumentutrustning. Denna mening har företrätts av
Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge
handelskammare, Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren
i Göteborg, handelskammaren för Örebro och Västmanlands
län samt Svenska lantmännens riksförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.
I en del av dessa yttranden har spörsmålet örn omorganisationen ansetts vara
av sådan vikt, att förrän detsamma lösts, slutligt yttrande rörande den förevarande
lagstiftningsfrågan icke kunde avgivas.
I andra yttranden har emellertid, liksom tidigare i förut omförmälda riksdagsskrivelse,
framhållits, att behov av lagstiftning förefunnes.
Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna
hava avstyrkt förslaget på grund därav att utredningsmännen ansett
att kontrollen över fodermedelshandeln enligt förslaget skulle bliva tämligen
ineffektiv.
I vissa yttranden har påyrkats ytterligare föreskrifter i syfte
att ernå en effektivare reglering av handeln med fodermedel. Centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet och föreståndaren för dess husdjursavdelning,
professor H. Edin, hava skisserat i stort sett överensstämmande
förslag, ehuru mer eller mindre utarbetade i detaljer. Vid den redogörelse för
dessa, som här följer, torde lämpligen böra skiljas mellan fodermedel i oblandat
skick och foderblandningar.
Beträffande import av fodermedel i oblandat skick hava förslagsställarna
ansett det önskvärt med importförbud för uppenbart mindervärdiga slag av
kraftfoder. Vidare har förutsatts, att provtagning ovillkorligen skall ske av
varje importerat parti och provet underkastas analys, allt på importörens
bekostnad.
I fråga om tillverkningen av oblandade fodermedel har likaledes ansetts
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
lämpligt med en ovillkorlig skyldighet att lata analysera varje fiamställt
parti, därvid enligt professor Edin provtagningen borde ske a framställningsplatsen
genom befullmäktigade ombud.
Professor Edin har vidare framhållit, att en standard borde uppgöras för
beteckning och definiering av samtliga fodermedel, som bleve föremål för
kontroll. Vid utbjudande av kontrollerat foderparti skulle säljaren vara
skyldig att tillämpa den varubeteckning, som kontrollmyndigheten i enlighet
med standarden åsatt, samt lämna vissa uppgifter örn sammansättningen.
Centralanstalten har ifrågasatt förbud mot saluförande av fodermedel, som
icke uppfyllde vissa kvalitetsfordringar.
För foderblandningar ha förslagsställarna tänkt sig importförbud, dock att
i enskilda fall importlicens skulle kunna beviljas.
Beträffande tillverkningen har det ansetts lämpligt med antingen obligatorisk
eller frivillig kontroll.
Professor Edin, som förordat frivillig kontroll, har hänvisat till den i Danmark
gällande ordningen såsom förebildlig och har framhållit, att reklamvärdet
skulle ge fabrikanten ersättning för intrång och kostnader till följd
av kontrollen. Alla större fabrikanter skulle snart tvingas att ansluta sig till
kontrollen. .
Centralanstaltens styrelse har anmärkt, att vare sig kontrollen gjordes obligatorisk
eller frivillig, det erfordrades, att kontrollant utsåges för varje tillverkningsplats
och att tillverkare finge förbinda sig att föra särskilda journaler,
varav framginge, hur foderblandningarna vöre sammansatta.
Innan jag härefter ingår på de mot förslagets särskilda bestämmelser riktade
erinringar, torde jag få beröra vissa i yttrandena gjorda uttalanden rörande
möjligheten av att genom analys utröna halten eller
sammansättningen av fodermedel. I ett flertal yttranden har framhållits, att
särskilda analyssvårigheter mötte vid bestämmande av fodermedelsblandningars
sammansättning.
Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna
hava härom anfört:
Det vöre svårt, för att icke säga i vissa fall omöjligt att kontrollera procenttalet
för ingående beståndsdelar. En kemisk analys gåve här ingen ledning.
Bestode blandningsprovet av grövre beståndsdelar kunde man visserligen sarskilja
samt uppväga dessa och på detta sätt fastställa blandningsdelarnas
ungefärliga procenttal. Skulle provet däremot bestå av flera beståndsdelar i
finfördelad form t. ex. sojamjöl med kli eller gröpe etc. kunde endast företagas
en mikroskopisk-botanisk undersökning. Med denna metod, som dock vore
mycket tidsödande och dyrbar, torde dock kunna angivas endast mycket approximativa
värden på beståndsdelarnas procenttal.
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har påpekat samma
svårighet.
I fråga om de i förevarande lagförslag upptagna bestämmelserna har särskilt
föreskriften rörande vilka fodermedel och fodermedel sblandningar
deklarationsskyldigheten bör avse varit
föremål för delade meningar.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges kemiska industrikontor hava ansett,
att lagstiftningen borde inskränkas till att avse endast fodermedelsblandningar.
I ett stort antal yttranden har framhållits, att kvarnindustrins biprodukter,
närmast då kli och fodermjöl, icke borde omfattas av deklarationsskyldigheten.
Denna ståndpunkt har intagits av utredningsmännen för frågan rörande
omorganisation av de kemiska stationerna, Stockholms handelskammare,
Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Gotlands handelskammare,
Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskammaren
i Gävle, Svenska lantmännens riksförbund, Föreningen Sveriges
spannmålsintressenter, Svenska kvarnföreningen, Svenska foderämnes- och
spannmålsimportörernas förening samt Kooperativa förbundet. Beträffande
dessa produkter har framhållits, att de till sin beskaffenhet och sammansättning
vore välkända för jordbrukarna och att det vore svårt att utan fortlöpande
analyser fullgöra deklarationsskyldigheten. Svenska kvarnföreningen
har härom närmare anfört:
Vid mindre företag torde möjlighet att genomföra en analysering icke föreligga.
Strävan att så mycket som möjligt förbilliga klivaran nödvändiggjorde,
att distributionen i görligaste mån skedde i omedelbar anslutning till produktionen.
Man sökte därför undvika ett lagerförande av kli, vilket särskilt
under den varma årstiden vore förenat med svårigheter och dessutom medförde
kostnader, som med hänsyn till försäljningsvärdet vore betydande. Vad
som sålunda gällde för kli, ägde tillika i huvudsak tillämpning å de vid framställning
av siktat mjöl uppkommande varuslagen vetefodermjöl och rågfodermjöl,
ehuru det måste medgivas, att i någon mån dessas bruksvärde kunde
växla efter mängden av varornas för utfodringen värdefulla beståndsdelar.
Analyseringen av dessa produkter, som utgjorde endast några få procent av
hela den förmalda kvantiteten brödsäd, torde erbjuda ännu större svårigheter
än analyserna å kli.
Att ej heller krossad eller gröpad spannmål, däri inbegripet majs, måtte
underkastas deklarationsskyldighet, har förordats i ett flertal yttranden. Svenska
lantmännens riksförbund har såsom skäl härför anfört, att en deklarationsplikt
skulle medföra stora praktiska svårigheter och avsevärda kostnader
utan någon större fördel för jordbrukarna. Enligt förbundets mening
måste det nämligen antagas, att varornas egenskaper och fodervärde vore allmänt
bekanta för jordbrukarna och att de försäljningsvillkor, som tillämpades,
vore betryggande.
Beträffande frågan om deklarationsskyldighet för biprodukter från bryggeriindustrin
har Aktiebolaget Stockholms Bryggerier icke funnit anledning
till erinran mot ämbetsverkens förslag, medan däremot Aktiebolaget Pripp &
Lyckholm ansett dem böra undantagas från deklarationsplikten och härom
anfört:
Avfall såsom sloköra, maltgrodd, torkad drav och torkad jäst (våt drav och
jäst folie på grund av sin vattenhalt utanför lagförslaget) alstrades som resultat
av fysiologiska och tekniska processer, vilka måste förläna dem i stort
sett enahanda, allmänt kända egenskaper. Det vore därför onödigt med en
deklaration av den analytiska sammansättningen, helst som denna deklara
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
17
tion ej kunde grundas på analys varje gång, då analyskostnaderna eljest bleve
för höga i förhållande till det billiga priset.
Sveriges kemiska industrikontor har biträtt sist angivna ståndpunkt, under
framhållande tillika, att produkterna försåldes till en begränsad krets av avnämare,
som vore väl förtrogna med deras art och sammansättning.
Enligt ett flertal yttranden borde även biprodukterna från sockerindustrin
undantagas från deklarationsskyldigheten. I denna riktning hava uttalat sig
utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna,
Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, Svenska lantmännens riksförbund,
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, Sveriges
kemiska industrikontor och Svenska sockerfabriks aktiebolaget. I Skånes handelskammares
och sockerbolagets yttranden har i huvudsak framhållits:
Melass och torrsnitsel (sockersnitsel) såldes tel quel, d. v. s. köparen finge
åtnöjas med varan, sådan den utfölle vid fabrikationen, dock att viss minimisockerhalt
garanterades. Melassens fodervärde bestämdes uteslutande av
dess sockerhalt. Sockersnitsel innehölle visserligen förutom socker jämväl
andra beståndsdelar med fodervärde, men dessa vore givna med fabrikationsförfarandet
och kunde endast variera något med hänsyn till det vid förarbetningen
använda betmaterialet. Produkterna såldes icke blott till fodermedelshandlare
utan i långt större utsträckning direkt till de över 20,000 betodlarna.
Melassfoder bestode av flera olika ingredienser, vilkas beskaffenhet och proportion
vore värdebestämmande för varan, men tillverkades för närvarande
icke. De framställda produkterna vore till sitt fodervärde kända för avnämarna
och ett fullgörande av deklarationsplikten skulle onödigt betunga sockerindustrin.
Vad melassfoder anginge har sockerbolaget dock förklarat sig icke hava
något att erinra mot dess inbegripande under lagstiftningen.
I åtskilliga yttranden framhålles, att de i det föregående nämnda fodermedlen
borde vara undantagna från lagens tillämpning endast om de såldes
i oblandat skick.
I fråga om höns- och kycklingfoderblandningar hava utredningsmännen
för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna ansett, att sådana
fodermedel borde undantagas från tillämpning, då det med nuvarande
analysmetoder ofta bleve för dyrbart att fastställa fodermedlens sammansättning.
Beträffande hömjöl ha samma utredningsmän ifrågasatt, huruvida icke
undantag från tillämpningen av lagen borde stadgas.
Professor Edin har i sitt yttrande därom anfört, att den värdebildande
faktorn i detta fall utgjordes dels — och huvudsakligen — av mängden i
äggulan övergående färgämnen, dels av mängden A-vitamin. Den kvantitativa
bestämningen vöre i båda fallen svår. Uppgiftsplikten försvårades än
mer därav, att värdet i fråga om dessa båda egenskaper hastigt avtoge om
luft under förvaringen kunde intränga i massan.
Beträffande lagens tillämpning å linkakor och linkakmjöl har Linoljeslageriernas
försäljningsaktiebolag avstyrkt detta samt till stöd härför i huvudsak
anfört:
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 234.
2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
Linkakor och linkakmjöl vore i främsta rummet icke direkt mjölkdrivande
fodermedel med vikten lagd huvudsakligast på protein- och fetthalten, utan
hade mera sitt värde för djuren i dietiskt hänseende, beroende på det växtslem,
kakan och mjölet innehölle. En uppgift om protein- och fetthalt hade
därför ringa värde för köparen, och det skulle komma att erbjuda nära nog
oöverkomliga svårigheter för lantbruksstyrelsen att bestämma en för fastställande
av dessa fodermedels dietiska och för ungdjuren växtbefrämjande egenskaper
m. m. tillförlitlig metod, vilken icke skulle vålla fabrikerna enorma
kostnader och förorsaka mycket stort hinder i deras expedition m. m.
Till den av linoljeslagerierna omfattade meningen hava anslutit sig Sveriges
kemiska industrikontor och handelskammaren i Göteborg, vilken sistnämnda
dock ansett, att tillverkarens namn alltid borde angivas.
Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna
ha ansett, att jämväl torrmjölk borde undantagas, då det ofta bleve
för dyrbart att detaljerat fastställa sammansättningen.
I fråga slutligen om vitaminpreparat har professor Edin framhållit vissa
svårigheter för lagens tillämpning å dessa och därom anfört:
Dessa tarvade mer än andra uppgiftsplikt men det vore svårt att förstå, huru
lagen skulle kunna efterlevas. Konsekvensen av ett strikt vidhållande av lagens
bestämmelser bleve t. ex. i fråga om tranpreparaten den, att de endast
skulle kunna försäljas i plomberade förpackningar och av sådana firmor,
som hade så stor avsättning, att varje enskild förpackning kunde uttagas såsom
generalprov av stora, med goda biandanordningar försedda behållare.
En del av de stora firmorna i branschen praktiserade redan detta tillvägagångssätt,
och det vore givetvis lyckligt, örn bestämmelsen finge till resultat,
att de firmor, som icke hade resurser härför, finge inställa sin verksamhet.
En effektiv kontroll vöre i fråga om sådana preparat förenad med stora svårigheter,
dels därför att bestämningen av den värdebildande faktorn — antalet
D- resp. A-vitaminenheter — medförde betydande kostnader, och att
metoderna för bestämningarnas utförande vore så oskarpa, att förhållandevis
stora avvikelser från uppgivna värden måste tillåtas, dels därför att relationstalet
mellan den för ett och samma preparat med olika djurslag uppmätta
effekten kunde vara mycket växlande för preparat av olika ursprung.
Beträffande storleken av parti, som skall deklareras,
har Föreningen Sveriges spannmdlsintressenter ansett, att gränsen borde sättas
vid 200 kg i fråga örn fodermedel, vilkas bruksvärde bestämdes av halten
näringsämnen.
Centralanstaltens styrelse har ifrågasatt lämpligheten av en sådan generell
föreskrift som den föreslagna. Särskilt för de mindre kvarnföretagen, som
dreve handel med gröpe, fodermjöl och kli, skulle uppgiftsplikten sannolikt
bliva alltför betungande. Styrelsen ansåge sig alltså böra ifrågasätta, huruvida
icke föreskrift borde finnas av innehåll, att den föreslagna uppgiftsplikten
icke skulle hava avseende på produkt, som för tillgodoseende av ortens
behov förmalts av i orten odlad spannmål.
I fråga om innehållet i deklarationen har i ett antal yttranden
framhållits, att deklarationen icke borde ha så vidlyftigt innehåll som
föreslagits. Det har påpekats, att en fullständig analys bleve avsevärt dyrbarare
än en mera inskränkt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
19
Kooperativa förbundet har i förevarande hänseende anfört:
Det torde kunna ifrågasättas, huruvida man icke gåve lantbrukaren den
bästa upplysningen om ett fodermedels näringsinnehåll genom att angiva
dess fodervärde uttryckt i foderenheter per 100 kg i stället för att lämna analysuppgifter.
En uppgift på foderenheten — ett uttryck för fodermedlets
smältbara innehåll av äggvita, fett, kvävefria extraktivämnen och växttråd —
sade mera än en analysuppgift om fodermedlets rå-innehåll. Foderenheterna
hos normal handelsvara av ifrågavarande slag funnes uträknade i allmänt
kända tabeller. Förutsättningen för ett användande av begreppet foderenhet
i lagstiftningen måste emellertid vara att innebörden av begreppet i fråga
officiellt och siffermässigt fastställdes. För de fodermedel, vilka huvudsakligen
köptes på grund av högt äggviteinnehåll, borde dock förutom antalet
foderenheter även särskild uppgiftsplikt vara föreskriven beträffande halten
av smältbar äggvita. Skyldigheten att för fodermedelsblandningar angiva
mängden av de olika fodermedel, som inginge i blandningen, borde givetvis
kvarstå. Med den sålunda föreslagna anordningen skulle även vinnas den betydande
fördelen, att lantbrukarna ganska snart skulle lära sig att räkna med
olika fodermedels pris per foderenhet.
Även professor Edin har ansett, att antalet beräknade foderenheter alltid
borde uppgivas.
Centralanstalten har ansett lämpligt, att uppgifterna begränsades till de
beståndsdelar, som i främsta rummet bestämde bruksvärdet, t. ex. för oljekakor
och mjöl av oljefrukter råprotein och fett samt eventuellt aska, för
kvarnavfall halten av växttråd, för melassfoder uppsugningsmedlets art och
varans sockerhalt m. m. Beträffande fodermedelsblandningar vore det av
vikt, att särskild uppgiftsskyldighet stadgades i fråga om antalet beräknade
foderenheter och kilogram smältbar äggvita per 100 kg av varan.
Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna
ha varit av den uppfattningen, att uppgiftsplikten i fråga om fodermedel
eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämdes av varans halt
av näringsämnen, kunde begränsas till halten av smältbar äggvita angiven i
procent av varans vikt och antalet beräknade foderenheter per 100 kg av
varan.
Svenska lantmännens riksförbund har ansett det vara tillfyllest, örn halten
av råprotein, råfett och smältbar äggvita angåves. Föreningen Sveriges spannmålsintressenter
har förordat skyldighet att uppgiva råprotein och råfett samt
beträffande blandningar mängden smältbar äggvita och antalet beräknade
foderenheter.
I fråga om deklaration av fodermedelsblandnings sammansättning hava
Skånes handelskammare och Gullviks fabriks aktiebolag uttalat farhåga att
därigenom fabrikationshemligheter skulle röjas. För bedrivet forskningsarbete
borde skälig ersättning kunna påräknas.
Bestämmelsen i förslaget om förbud mot att i deklarationen
lämna ytterligare upplysningar utöver de obligatoriska har
ansetts mindre lämplig. I vissa yttranden har sålunda framhållits,
att även andra än de obligatoriska uppgifterna, såsom om lämpliga foderstater
och dylikt, kunde vara av verklig nytta för köparen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
I fråga om den föreslagna bestämmelsen om tiden för deklarationens
avgivande lia i ett flertal yttranden framställts erinringar med
avseende å det fall, att importerade fodermedel levereras direkt från lossande
fartyg. Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har uppgivit,
att vissa fodermedel, exempelvis oljekakor, av importörerna levererades
till kunderna, framför allt lanthandlarna, i stor utsträckning direkt från lossande
fartyg. Föreningen har vidare uppgivit, att fodermedlen i stor omfattning
torde ha inköpts utan analysgaranti.
I de yttranden, som berört detta spörsmål, har det uttalats, att det vore
omöjligt för importören att fullgöra deklarationsskyldigheten redan vid leverans
direkt från det lossande fartyget. Och det har framhållits, att därest importören
tvingades att under avvaktan på analys lagra varan, denna därigenom
skulle fördyras, enligt Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening med i genomsnitt 50 öre per 100 kg.
Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna
hava framhållit, att å andra sidan undantag från uppgiftsplikt icke
kunde medgivas för nu ifrågavarande fall, då därigenom fara kunde uppstå,
att mindre nogräknade säljare komme att begagna sig av detta försäljningssätt
för att undgå kontrollen. Utredningsmännen hava föreslagit, att importören
måtte få åtnjuta viss frist med deklarationens avgivande.
Såsom lämplig frist har i andra yttranden föreslagits 10 eller 14 dagar.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter och Gotlands handelskammare
ha ifrågasatt om det ej vore ändamålsenligt att införa vissa standardbestämmelser
beträffande halten utav näringsämnen eller att fastställa vissa lägsta
normaltal för varje vara. Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening har även förordat sistnämnda utväg.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter har beaktat, att enligt ämbetsverkens
förslag från straffansvar för underlåten deklaration gjorts undantag
för det fall, att på grund av särskilda omständigheter hinder mött att meddela
uppgifter senast då varan avlämnades, men det har anförts, att det icke kunde
anses förenligt med eljest tillämpade lagstiftningsprinciper, att en lojal och
normal form för varudistributionen av lagstiftningen hänfördes under en
dylik undantagsbestämmelse, som man för övrigt icke visste hur den kunde
komma att tolkas.
I åtskilliga yttranden har berörts frågan om formen för deklarationen.
Såsom framgår av vad förut anförts, innehåller ämbetsverkens
förslag intet annat stadgande härom än att deklarationen skall vara skriftlig.
Kooperativa förbundet har ansett det i många fall praktiskt, om uppgiftsplikten
fullgjordes medelst ett vid säckarna fästat eller i säckarna inlagt tryckt
meddelande från den ursprungliga leverantören eller från importören, därest
denne vore återförsäljare.
Stockholms benmjölsfabriks aktiebolag har framfört det önskemålet, att
deklarationsskyldigheten måtte anses fullgjord, där uppgifterna vore tryckta
å fakturan eller i broschyr eller priskurant.
De i tillämpningsföreskrifterna upptagna bestämmelserna om rätt för
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
21
vissa personer att taga prov hos säljare utan dennes samtycke, ha
även föranlett vissa erinringar.
Centralanstaltens styrelse har anfört, att den föreslagna ordningen med
olika, oberoende av varandra arbetande provtagare, icke kunde bli effektiv.
Det torde vara nödvändigt, att provtagningen organiserades på ett mera
enhetligt sätt.
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har ifrågasatt,
huruvida icke organen för kontroll över lagens efterlevnad borde inskränkas
till myndigheter och befattningshavare med statlig auktoritet och tjänstemannaansvar,
i enlighet varmed hos hushållningssällskap anställd konsulent och
överkontrollassistent icke skulle äga befogenhet att taga prov hos säljaren.
Kritik har vidare riktats däremot, att i förslaget till tillämpningsföreskrifter
endast stadgats rätt att taga prov men icke skyldighet därtill.
Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna
hava härom anfört:
Bestämmelserna om kontrollen torde vara förslagets svagaste punkt. Redan
nu hade de statsunderstödda kemiska stationerna jämlikt sitt reglemente
till uppgift, att, där omständigheterna därtill föranledde, självmant genom
kontrollundersökningar övervaka handeln med fodermedel. I praktiken hade
stationerna varken haft tid eller möjlighet att, annat än tillfälligtvis, ägna sig
åt denna uppgift. Erfarenheten beträffande tillämpningen av andra liknande
stadganden hade redan visat, att någon effektivare kontroll ej torde kunna
förväntas av de myndigheter och institutioner, som enligt förslaget skulle
äga rätt utöva tillsynen över lagens efterlevnad. Det torde ligga i sakens
natur, att en tjänsteman i första hand komme att ägna sig åt de uppgifter
han vore skyldig utföra. Kontrollen måste bli mycket ojämn i olika delar av
landet.
Professor Edin har framfört liknande synpunkter.
I ämbetsverkens förslag till tillämpningsföreskrifter har, såsom framgår av
det förut anförda, intagits en bestämmelse om att vid provtagning hos säljaren
ersättning för provet skulle utgå till denne enligt gängse pris
och ett stadgande därom, att nämnda ersättning ävensom vad som måst utgivas
för undersökning av provet skulle ersättas av statsmedel, där ej länsstyrelsen
funne vederbörande uppenbarligen hava saknat anledning att taga
provet, i vilket fall följaktligen provtaga ren skulle få vidkännas
kostnaderna.
Häremot har i vissa yttranden anmärkts, att provet vore av ringa penningvärde
och att risken för provtagare att få vidkännas kostnader vore ägnad att
minska lagens effektivitet.
Angående de föreslagna bestämmelserna om provtagning hos köparen
har föreningen Sveriges spannmålsintressenter anfört:
Då provtagning efter köparens påkallan väl i regel komme alt företagas
hos denne, torde köparens närvaro vid provtagningen genom den föreslagna
anordningen praktiskt säkerställas. Det syntes föreningen vara att föredraga,
att provtagningen verkställdes under former, som möjliggjorde för bägge
parterna att närvara vid densamma ja, att de, örn de därom kunde enas, ägde
befogenhet att gemensamt ombesörja provtagningen. De allmänna bestäm
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
melserna för handeln med spannmål och foderämnen, fastställda av Sveriges
skiljenämnd för spannmåls- och foderämneshandeln, och godkända av
branschorganisationerna, föreskreve i berörda hänseende, att provtagning
skulle, för att vara giltig, verkställas gemensamt av säljaren och köparen
eller ombud för dem eller, därest dessa ej kunde enas örn sättet för provtagningen
eller endera parten ej vore representerad eller förklarat sig ej vilja
deltaga i provtagningen, av två ojäviga, sakkunniga och trovärdiga personer,
som ej vöre anställda i någondera kontrahentens tjänst. Behovet av
att beröva kontrahenterna möjligheten att efter köparens påkallan gemensamt
ombesörja provtagningen syntes icke styrkt.
Enligt det nu förevarande förslaget skall det på sätt framgår av vad förut
anförts ankomma på lantbruksstyrelsen att utfärda särskilda
bestämmelser beträffande deklarationens innehåll i fråga örn fodermedel,
vars bruksvärde ej bestämmes av varans halt utav näringsämnen,
beträffande analysspelrum och beträffande sättet för uttagande av medelprov.
I yttranden av Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare,
Skånes handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Svenska
lantmännens riksförbund, Föreningen Sveriges spannmålsintressenter och
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har givits uttryck
åt den uppfattningen, att man icke kunde taga ställning till förslaget innan
jämväl förslag till sådana bestämmelser förelåge. Sistnämnda förening
har sedermera hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte givas i uppdrag att
efter hörande av representanter för handeln i branschen utarbeta bestämmelser
i ämnet att fastställas till efterrättelse i samband med lagens antagande.
Handelskammaren i Göteborg har ansett, att bestämmelserna angående
analysspelrum och andra omständigheter, stående i samband med analysen,
borde intagas i Kungl. Maj:ts kungörelse och icke överlämnas åt underordnad
myndighet att bestämma därom.
I fråga om de föreslagna straffbestämmelserna har Sveriges
kemiska industrikontor anfört:
Det syntes olämpligt, att förseelse skulle beläggas med dagsböter. Då säljaren
vore ett aktiebolag, komme enligt vanligen tillämpade rättsprinciper
straffet att ådömas verkställande direktören och fixeras med hänsyn till dennes
inkomst, även om försummelse läge en lägre tjänsteman till last. Det
vöre en i och för sig orimlig fordran, att verkställande direktören skulle vara
i tillfälle ständigt övervaka att en enkel uppgiftsskyldighet fullgjordes. Örn
det likväl ansåges ofrånkomligt, att straffet i fråga om ett aktiebolag utkrävdes
av dess verkställande direktör borde straffet dock ej utgå i form av dagsböter
utan förseelsen kunna sonas med vanligt bötesstraff.
Stockholms handelskammare har framhållit, att vid en försäljning i andra
hand deklarationen torde bli densamma som den ursprunglige säljarens.
Men då det gällde oplomberade varor förelåge icke alltid säkerhet, att ej
varans identitet genom utbyte eller på annat sätt förändrats. Straffansvar
kunde då på ett obilligt sätt drabba mellanhanden, vilken torde ha svårt att
bevisa,'' att han varken insett eller bort inse oriktigheten i sin deklaration.
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
23
1937 års förslag och utredning.
Såsom framgår av det förut anförda anbefallde Kungl. Maj:t i anledning
av vad i ärendet förekommit kommerskollegium och lantbruksstyrelsen att
avgiva förnyat förslag i ämnet.
De av ämbetsverken i anledning härav utarbetade förslagen till lag och
tillämpningsföreskrifter skilja sig i fråga om principerna icke väsentligt från
ämbetsverkens först omförmälda förslag. På grund av vad i yttrandena
framkommit ha emellertid vissa jämkningar företagits i förslagen. Den
mest väsentliga av dessa har avseende å lagens tillämplighetsområde, övriga
ändringar hänföra sig huvudsakligen till tillämpningsföreskrifterna.
Jag torde nu få lämna en redogörelse för skiljaktigheten mellan de två förslagen.
I det senare lagförslaget har sålunda icke upptagits bestämmelsen, att
lagen icke skulle hava avseende å avfallsprodukter med en vattenhalt av
70 viktprocent och däröver. Bland tillämpningsföreskrifterna ha i stället
upptagits stadganden varigenom lagens tillämplighet i flera viktiga hänseenden
begränsas. Genom dessa stadganden undantagas från lagens tillämpningsområde
följande slag av fodermedel, nämligen kvarn- och mejeriavfall,
krossad eller gröpad spannmål, biprodukter från bryggeri-, bränneri- och
sockerindustrierna samt koksalt och krita. Såsom förutsättning för att dessa
varuslag skola vara undantagna från lagen föreskrives emellertid att de
försäljas i oblandat skick. Från lagen skola vidare enligt det nya förslaget
vara undantagna höns- och kycklingfoderblandningar. I det nya lagförslaget
har därjämte upptagits en generell bestämmelse därom att Kungl. Maj:t
skall äga meddela de undantag från lagens tillämpning, som finnas erforderliga.
I övrigt äro lagförslagen med bortseende från en mindre redaktionell
jämkning likalydande.
I det senare förslaget till tillämpningsföreskrifterna har den uppgiftsplikt,
som enligt lagförslaget föreligger beträffande mängden av i varan ingående
ämnen, som bestämma dess bruksvärde, förklarats såvitt angår fodermedel
eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämmes av varans halt av
vissa näringsämnen, avse allenast vatten, råprotein och råfett. I stället för
det i det första förslaget upptagna förbudet mot andra upplysningar i deklarationen
än de obligatoriska, har i det senare förslaget föreskrivits, att
deklarationen, utöver de obligatoriska upplysningarna, får innehålla jämväl
andra uppgifter örn varans beskaffenhet och inneliållsämnen under förutsättning,
att dessa uppgifter i deklarationen ej gives en mera synlig plats än
övriga uppgifter. I de senare tillämpningsföreskrifterna har såsom provtagare,
utöver de i det tidigare uppräknade, upptagits inspektören för det statsunderstödda
kemiska analysväsendet. Däremot har stadgandet i det tidigare förslaget,
att provet .skulle tagas mot ersättning enligt gängse pris icke upptagits
i det senare förslaget. Såsom behörig undersökare har det nya förslaget upp
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
tagit statens lantbrukskemiska kontrollanstalt i stället för lantbrukshögskolans
kemiska institution. I det senare förslaget har uteslutits dels bestämmelsen
om rätt för provtagare att efter anmälan hos länsstyrelsen erhålla gottgörelse
för vad han fått utgiva i ersättning för varuprov eller undersökning,
dels föreskriften att länsstyrelsen skall till jordbruksdepartementet göra anmälan
för täckande av förskjuten ersättning, dels ock stadgandet, att den,
som dömts för förseelse mot fodermedelslagen, skall vara pliktig att återbetala
erhållen ersättning för varuprov. I senare förslaget till tillämpningsföreskrifter
har därjämte gjorts vissa mindre jämkningar huvudsakligen av redaktionell
natur.
Ämbetsverken hava såsom motivering till de förordade ändringarna i de tidigare
förslagen i huvudsak hänvisat till vad i yttrandena över detsamma
förekommit.
Vid ämbetsverkens nu ifrågavarande förslag har fogats utlåtande av inspektören
för de kemiska stationerna professor A. K. O. Svanberg, vilken inom
ämbetsverken biträtt vid utarbetande av dessas senare förslag.
I detta utlåtande har professor Svanberg rörande de anledningar till missnöjet
med den nuvarande fodermedelshandeln, speciellt handeln med kraftioderblandningar,
vilka det syntes vara lagstiftningens största uppgift att
undanröja, anfört:
Nuvarande ordning medförde ej någon fullgod garanti för att i synnerhet
blandningar av kraftfoder alltid innehölle den sammanlagda procent av råprotein
och råfett eller det antal foderenheter etc., som uppgåves, och skäl
funnes att misstänka att kraftfoderblandningars halt av innehållsämnen
ej alltid uppnåtts med hjälp av just de botaniska blandningsbeståndsdelar
(såsom jordnötskakor, sojakakor eller mjöl etc.) som uppgåves å deklarationen.
Genom ett visst utbyte av de dietiskt värdefullaste beståndsdelarna mot
sådana kraftfodervaror, i vilka de kemiska innehållsämnena kunde köpas
billigare —- såsom ett utbyte av jordnötskakor och rapskakor — kunde blandningsverken
med lätthet tillskapa vinster motsvarande 50 öre till 1 krona per
100 kg kraftfoderblandning, vilka endast i vissa fall med full säkerhet kunde
påvisas, och därtill droge högre analyskostnader än vanlig kemisk fodermedelsanalys.
Otvivelaktigt vore emellertid, att grövre fall av vilseledande deklaration
i detta avseende kunde fastställas.
Professor Svanberg har ifråga om lagens tillämplighetsområde uttalat att
vissa fodermedel åtminstone tillsvidare borde vara fria från kontroll. I detta
hänseende har i utlåtandet i huvudsak anförts:
Undantagna från lagen borde vara inhemska produkter av kli, gröpe och
fodermjöl av i Sverige vanligen odlade sädesslag och av majs därest de försåldes
i alldeles oblandat skick. Med oblandat skick avsåges även en inblandning
av fodermjöl i kli av samma sädesslag, därest blandningen såldes såsom
kli. Att emellertid till en vara såsom gröpe eller fodermjöl tillsätta vara av
helt annat ursprung eller av lägre värde och därefter försälja blandningen
utan uppgift om dess sammansättning, måste anses vilseledande och otillåtet.
Vid havregrynstillverkningen kvarbleve såsom en föga värdefull biprodukt
havrekli och agnar, vilka lämpligen ej alls borde inblandas i andra fodervaror
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
25
utan efter hand avyttras i fabrikens närmare omgivning, då sådan vara ej
kunde anses rimligen motivera några kostnader för frakt. Vidare borde från
lagen uteslutas sockerfabrikationens biprodukter, melass och torrsnitsel,
samt bryggeriindustriens biprodukter, därest berörda produkter såldes
oblandade. Slutligen borde även stråfoder (grovfoder) och produkter därav
vara undantagna från lagens tillämpning. För närvarande syntes icke någon
inhemsk marknad med hömjöl förefinnas. Emellertid borde bemärkas, att
hömjöl av övermogen vegetation i vissa fall vore lätt att åstadkomma, under
det att hömjöl av späd vegetation vore svårare att framställa och därtill av
mycket större värde. Med hänsyn härtill kunde bestämmelser i fråga örn
handeln med denna artikel i framtiden bliva ett framträdande önskemål.
Den framförda argumenteringen för uteslutande av linkakor och linkakmjöl
vore icke övertygande. Det vore fullt ekonomiskt försvarligt att t. ex. när
nytt parti linfrö toges i arbete och helst med jämna mellanrum uttaga nytt
genomsnittsprov av produkten för analys på fabrikantens bekostnad.
Professor Svanberg har vidare uttalat sig för att deklarationsplikten i
fråga om fodermedel eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämdes
av varans halt av näringsämnen, endast borde avse fuktighet, råfett och råprotein.
Beträffande formen för deklarationen har professor Svanberg i huvudsak
anslutit sig till Kooperativa förbundets förslag.
I fråga om kontrollen över handeln med fodermedel har professor Svanberg
i huvudsak anslutit sig till de av centralanstalten och professor Edin
framlagda önskemålen örn obligatorisk analys av importerade fodermedel
samt av här i landet tillverkade oblandade fodermedel. Beträffande kontrollen
över foderblandningar, som tillverkats här i landet, har professor Svanberg
anfört i huvudsak:
Enligt hans mening borde kontrollen vara obligatorisk vid tillverkning av
blandningar av oljekakor, mjöl av oljefrön och liknande (kraftfoderblandningar)
samt frivillig i fråga örn tillverkning av andra foderblandningar, speciellt
avsedda för vissa slag av husdjur (hönsfoder, kycklingfoder, foderblandningar
för svin, rävar etc.). Det vore icke lämpligt, att kontrollen utövades
genom regelbundna provtagningar av en för varje blandningsverk tillsatt
kontrollant. Det kunde förekomma, att tillverkaren förfogade över eget laboratorium
med personal, väl skickad att öva kontroll, och i övriga fall vore
provtagning av bestämd kontrollant ej tillräcklig garanti. Kontrollen borde
utövas genom viss provtagning hos konsumenterna. Därest tillverkaren förfogade
över analys av varje i blandningen ingående fodervara och blandningsverket
fungerade oklanderligt, förelåge givetvis ganska liten anledning
att ofta taga prov. Av en viss betydelse för möjligheten till statlig kontroll —
i synnerhet därest felaktig vara funnits förekomma hos konsumenterna —
vore, örn den bestämmelsen kunde stadfästas, att fabrikanten vore skyldig
att föra noggrann och lätt överskådlig tillverkningsjournal^ över samtliga till
varje blandningsverk inköpta råvaror samt därifrån försålda varor, varvid
för varje ny råvara analysattesten över dennas sammansättning borde arkiveras
såsom bilaga. Dylik skyldighet kunde ej sägas vara betungande, då
en sådan form av bokföring måste anses nödvändig tor vilken fabriksledning
som helst. Fabrikanten borde i anslutning härtill vara skyldig att lämna
kontrollant tillträde för provtagning av varorna, samt, där anledning därtill
förekommit, för kontroll av tillverkningsjournalerna.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
Departements
chefen.
Professor Svanberg synes förutsätta att de av honom sålunda uttalade
önskemålen skulle kunna genomföras genom de av lantbruksstyrelsen utfärdade
bestämmelserna.
I sitt yttrande över ämbetsverkens nu ifrågavarande förslag har Svenska
foderämnes- och spannmålsimportörernas förening hemställt, bland annat,
att, med hänsyn till importhandeln, lagen måtte tillförsäkra säljaren viss tidsfrist
för fullgörande av den honom åvilande deklarationsskyldigheten.
Sveriges fjäderfäavelsförening har i sin förut omförmälda skrivelse hemställt,
att åtgärder måtte vidtagas i syfte att underkasta alla vitaminpreparat,
som försåldes såsom fodermedel, betryggande kontroll beträffande kvalitet
och vitamininnehåll.
Till en början vill jag framhålla, att förslag till sådan organisation av det
kemiska analysväsendet, som ansetts utgöra den nödvändiga förutsättningen
för en lag om fodermedelshandeln, inom kort torde kunna föreläggas riksdagen.
Med hänsyn härtill synes hinder icke böra möta att nu genomföra den
ifrågasatta lagstiftningen blott det lämnas åt Kungl. Majit att bestämma den
dag, då den skall träda i kraft. En bestämmelse härom har intagits i lagförslaget.
Beträffande principerna i ämbetsverkens förslag har jag ansett, att den
föreslagna deklarationsskyldigheten i regel icke kan komma att verka betungande
för den lojala handeln. Icke heller torde den komma att verka
fördyrande å varan: enligt nu gällande taxa för de kemiska stationerna utgår
vid provtagningen minimiavgift för 1—250 säckar av 4 kronor och för varje
parti därutöver om 250 säckar av 2 kronor jämte resekostnads- och traktamentsersättning
samt för undersökning, avseende fuktighet, fett och protein
14 kronor.
Mera tveksamt kan möjligen vara, om den föreslagna anordningen verkligen
också är tillräckligt effektiv, särskilt i fråga om handeln med foderblandningar,
där missförhållanden oftast torde förekomma. Den kontroll, som
kan utövas över importen och tillverkningen av sådana blandningar, är behäftad
med vissa svagheter, i det den kommer först i efterhand och säkerligen
mycket sporadiskt, varjämte det erbjuder stora svårigheter att analysera en
foderblandnings biologiska sammansättning. Tydligen skulle större effektivitet
kunna ernås med en fortlöpande kontroll under tillverkningen. Det kunde
därför synas frestande att efterbilda det danska systemet, enligt vilket tillverkarna
frivilligt kunna underkasta sig en statlig kontroll i syfte att därigenom
ernå ett bättre pris för sin vara. Då jag emellertid icke velat förorda, att
ämbetsverkens förslag kompletteras med en sådan anordning, har för mig
närmast varit bestämmande angelägenheten av att undvika tillskapandet av
en mer eller mindre vidlyftig kontrollorganisation. Även om, såsom i Danmark,
kostnaderna härför skulle helt falla på de frivilliga deltagarna, måste
dock staten ansvara för arbetets bedrivande och rekryteringen av personal,
variämte vid nedgång i verksamheten med därav följande indragningar ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
27
visst ansvar för staten med avseende å personalens utkomstmöjligheter icke
torde kunna undgås. Härtill kommer, att redan nu många tillverkare av
fodermedelsblandningar själva ha anordnat en fullt tillfredsställande enskild
kontroll; redan nu finns det sålunda möjlighet till en uppdelning i marknaden
i kvalitetshänseende allt efter det bättre eller sämre kontroll över
tillverkningen utövas. Det kan för övrigt ifrågasättas, huruvida de tillverkare,
som genom ett omsorgsfullt kontrollarbete skapat ett särskilt gott
namn för sina produkter, ens skulle vara villiga att inträda i en statlig
kontroll såsom jämställda med andra, vilkas tillverkning icke haft samma
anseende.
Slutligen vill jag framhålla, att, oaktat de antydda svagheterna i kontrollen,
nödvändigheten att avgiva deklaration och risken för att produkten kommer
att underkastas kontrollanalys torde hos de allra flesta tillverkare framkalla
noggrannhet och försiktighet, även om det hittills brustit härutinnan. Skulle
en eller flera kontrollanalyser visa, att produkten icke överensstämmer med deklarationen,
lärer nämligen tillverkaren för att kunna undgå ansvar enligt förslaget
bli nödsakad att förete bevisning angående sina inköp och blandningsverkets
funktion m. m.
I ett avseende har jag emellertid funnit mig nödsakad att gå utöver ämbetsverkens
förslag. Enligt detta skall deklarationsskyldigheten fullgöras senast
då varan avlämnas. Det är alltså icke nödvändigt, att uppgifterna om
protein- och fetthalt lämnas köparen redan vid köpet. Intet hindrar, att
köpet sker utan garanti för sådan halt, och trots att den verkliga halten kanske
understiger vad köparen trott sig kunna förvänta, kan han då bli skyldig
att betala ett för denna kvalitet beräknat pris. Då jag icke kunnat
undgå att finna detta mindre tillfredsställande, har jag föranletts att taga
under övervägande, huruvida det icke vore möjligt att beträffande fodermedelshandeln
stadga en bestämmelse motsvarande den som innehålles i 5 § lagen
den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror, d. v. s. av den innebörd,
att därest icke säljaren redan vid köpet lämnat sådana uppgifter, som
deklarationen skall innehålla, han skall anses ha sålt varan med garanti för
att den skall motsvara vissa normaltal. Det har upplysts, alt det icke torde
vara ogörligt att fastställa normaltal jämväl beträffande fodermedels halt av
råprotein och råfett. Av lätt insedda skäl kunna emellertid icke fastställas
några normaltal för foderblandningar såsom sådana. I den danska fodermedelskontrollcns
tionde berättelse finnes intagen en tabell över genomsnittsinnehållet
i oljekakor m. m. Det må härvid dock erinras, att medeltalet
för t. ex. råproteinhalten i skalade jordnötskakor icke kan fastställas
såsom normaltal utan alt normaltalet måste ligga lägre. Lämpligen torde
detta bestämmas med beaktande jämväl av den lägsta gräns till vilken
råproteinhalten går ned hos de kakor, som förekomma i marknaden. Normaltalet
bör därvid givetvis sättas högre än nämnda lägsta gräns, men dock
icke så mycket högre, att ett större antal partier skulle komma att ha lägre
halt än normaltalet. Normaltalet hör för varje år fastställas av lantbruksstyrelsen
i samråd med särskilt tillkallade sakkunniga, framdeles på grundval
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
av det material, som erhålles vid bearbetande av de analyser, vilka efter lagens
ikraftträdande torde komma att utföras i större utsträckning än för närvarande.
Ett stadgande om att säljaren garanterar normaltal, har intagits
i 5 § i det förslag, som nu framlägges. Tydligen kommer emellertid säljaren
genom att vid köpet angiva viss proteinhalt, lägre än normaltalet, att
kunna fritaga sig från ersättningsskyldighet på grund av att den verkliga
halten understiger normaltalet. — Någon bestämmelse om att varan skall
överensstämma med vanligt handelsbruk och icke vara av skadlig beskaffenhet
torde icke erfordras. Härutinnan får köplagen anses erbjuda tillfyllestgörande
reglering.
Om jag sålunda kunnat i det väsentliga biträda ämbetsverkens förslag, har
jag emellertid funnit lämpligt att underkasta avfattningen av författningstexten
åtskilliga ändringar. En granskning av ämbetsverkens förslag ger vid
handen, att förslaget till lag och förslaget till tillämpningsföreskrifter i samma
ämnen innehålla vissa bestämmelser, som måste anses principiellt jämställda.
Så t. ex. innehåller förslaget till lag bestämmelser örn lagens tillämplighet,
vilka bestämmelser emellertid genom tillämpningsföreskrifterna erhålla
ett väsentligt förändrat innehåll. Jag Ilar ansett riktigast, att i lagförslaget
inarbetas de bestämmelser i tillämpningsföreskrifterna, vilka äro av mera
principiell natur. Men vidare torde det vara lämpligt, att bestämmelser om
analysspelrum, örn sättet för provtagning och om deklarationens innehåll i
fråga om fodermedel, vars bruksvärde ej bestämmes av varans halt utav näringsämnen,
som påverka foderenhetsberäkningen, meddelas av Kungl. Majit.
Dylika bestämmelser äro icke utarbetade och kräva helt visst noggrann prövning
och överläggningar med sakkunniga. De torde böra sammanföras med
de bestämmelser i ämbetsverkens förslag, vilka äro av administrativ eller
teknisk natur, i en tillämpningskungörelse.
Jag övergår härefter till närmare redogörelse för det inom jordbruksdepartementet
utarbetade förslaget.
Till en början må erinras, att förslaget i de flesta hänseenden efterbildar
lagen angående handel med utsädesvaror. För ytterligare upplysningar angående
åtskilliga stadganden må därför hänvisas till Kungl. Maj:ts proposition
nr 77 till 1928 års riksdag. I likhet med nämnda lag äro bestämmelserna
i förslaget av tvingande natur.
I frågan vilka fodermedel som skola vara föremål för deklaration har jag
funnit ämbetsverkens senare förslag på det hela taget väl avvägt. Att fodermedelsblandningar
och foderpreparat omfattas av lagstiftningen torde utan
särskilt stadgande tydligt framgå.
Lämpligheten av att från lagstiftningen utesluta höns- och kycklingfoderblandningar
synes mig kunna starkt ifrågasättas. Visserligen har det upplysts,
att beträffande sådana blandningar svårigheter föreligga att rätt tolka
de vid analysering vunna resultaten. Men då dessa svårigheter icke torde
vara oöverkomliga och då det vitsordats, att just på detta område behovet
av en sanering av handeln starkast framträder, har jag, om ock med viss
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
29
tvekan, ansett mig böra förorda, att jämväl dessa fodermedelsblandningar
omfattas av lagstiftningen.
Behovet av lagstiftning hänför sig uppenbarligen främst till den ekonomiskt
betydelsefulla husdjursskötseln och speciellt de husdjur, som av ålder
intagit en särställning i lanthushållningen, nämligen nötkreatur, hästar, får,
getter, svin och fjäderfä. I den mån fodermedel salubjudas såsom avsedda
för andra djur, t. ex. hundar och rävar, böra de enligt min mening icke
falla under lagens tillämpning. 1 § i det förslag, som nu framlägges, har
avfattats i enlighet härmed.
Beträffande linkakor och linkakmjöl torde, med hänsyn till professor
Svanbergs yttrande, något undantag från tillämpningen icke behöva göras.
I fråga örn vitaminpreparat hava, såsom av det föregående framgår, vissa
betänkligheter yppats. Med hänsyn till professor Edins i det föregående återgivna
yttrande, och då de livsmedelslagstiftningssakkunnigas nyligen framlagda
betänkande (Statens offentliga utredningar 1937: 51) bygger på förutsättningen,
att kontrollanalys av vitaminiserade livsmedel kan företagas, torde
ej heller i detta hänseende behöva göras något undantag från lagens tilllämpning.
Undersökning torde lämpligen kunna utföras vid Statens institut
för folkhälsan, därest ett sådant kommer till stånd.
Jag har funnit lämpligt att föreslå lagstiftningens begränsning till allenast
yrkesmässig försäljning (1 §). Denna begränsning återfinnes icke i ämbetsverkens
förslag men torde icke medföra någon minskning av lagstiftningens
effektivitet. Jag har ansett olämpligt, att straff skulle kunna ådömas
för en försäljning utan deklaration, som sker mellan två lantbrukare.
I sådana fall torde det få ankomma på köparen att, därest han önskar
en deklaration, i samband med köpet avkräva säljaren en sådan. Att, i likhet
med lagen angående handel med utsädesvaror, göra undantag från tilllämpningen
för det fall, att köp sker mellan köpmän i och för deras rörelse,
torde icke vara att förorda. En importör eller tillverkare torde med större
fog kunna åläggas att genom analysering eller på annat sätt möjliggöra noggrann
deklaration än t. ex. en lanthandlare, som säljer i andra hand.
I fråga om innehållet av deklarationen kan jag biträda ämbetsverkens
förslag, dock med den ändring, att, såsom förut framhållits, det torde böra
ankomma på Kungl. Maj.t och icke lantbruksstyrelsen att föreskriva, vad
en deklaration skall innehålla i fråga om fodermedel eller foderpreparat,
vars bruksvärde icke bestämmes av varans halt av näringsämnen, som påverka
foderenhetsberäkningen. Bestämmelserna om deklarationens innehåll
återfinnas i 3 § i det nu framlagda förslaget.
Beträffande den uttalade farhågan, att fabrikationshemligheter skulle kunna
röjas genom deklaration av foderblandnings sammansättning, vill jag
hänvisa till den i 14 § Kungl. Majit tillagda rätten att medgiva undantag från
lagens tillämpning.
Lagtextens formulering lärer föranleda, att ett visst procenttal alltid måste
uppgivas (det är ej tillräckligt med uppgift örn t. ex. 40—45 %). Däremot
torde icke erfordras angivande av decimaler.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
Såsom av det föregående framgår, ha mot det sätt, varpå i ämbetsverkens
förslag angivits tiden för deklarationens avgivande, framställts invändningar
från importörernas sida avseende det fall, att leverans sker direkt från lossande
fartyg. Jag har icke kunnat undgå att finna dessa invändningar
värda beaktande. Såsom i yttrandena framhållits, skulle nödvändigheten
att även i detta fall avge deklaration redan vid leveransen medföra en icke
önskvärd fördyring av varan, medan å andra sidan genom en befrielse från
deklarationsskyldighet en alltför stor del av fodermedelshandeln skulle undandragas
lagstiftningen. För övrigt måste jag finna det tvivelaktigt, huruvida
domstolarna å det fall varom nu är fråga skulle komma att tillämpa
vad i ämbetsverkens förslag till lag stadgats om undantag från straffbestämmelsen
för underlåten deklaration. När det gällt att komma till rätta med
denna svårighet har jag funnit det lämpligast att för det avsedda fallet stadga
en viss frist för deklarationsskyldighetens fullgörande. Visserligen förutsätter
det förslag som nu framlägges ett fastställande av normaltal för fodermedlens
halt av näringsämnen, men detta torde icke kunna helt ersätta
deklarationen. Med hänsyn till vunnen upplysning, att en analysering kan
beräknas draga en tid av tre å fyra dagar, har fristen satts till en vecka.
Fristen torde böra räknas från det varan införts i riket och bör få tillgodonjutas
även av dem som sälja i andra hand (4 §).
Vad angår formen för deklarationen har jag intet att erinra mot ämbetsverkens
förslag. Det torde alltså icke föreligga hinder att avtrycka deklarationen
å emballage, faktura, broschyr eller priskurant under förutsättning
att bestämmelserna i 3 § 2 mom. iakttagas.
Att rätten att taga prov hos säljaren — som ju kan innebära intrång i
den personliga friheten — icke bör kunna utövas gentemot andra än dem
som bedriva yrkesmässig försäljning av fodermedel, har synts mig böra
komma till otvetydigt uttryck i lagtexten (7 §). En annan modifikation
har gjorts såtillvida som provtagning får ske endast av partier, som äro
färdiga för leverans. I motsats till lagstiftningen om fröhandeln avser provtagningen
här att konstatera fall av felaktig deklaration, men säljaren är
ju aldrig skyldig att deklarera före leveransen.
I blivande tillämpningskungörelse torde böra stadgas, vilka som skola äga
befogenhet att taga ifrågavarande kontrollprov hos säljaren. Jag har funnit
den av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening framförda
invändningen mot ämbetsverkens förslag härutinnan äga berättigande
ur principiell synpunkt. Emellertid torde kontrollprov näppeligen komma
att tagas i tillräcklig omfattning, därest, såsom föreningen åsyftar, hushållningssällskapens
konsulenter och överkontrollassistenter ställas utanför
provtagningen. Svårigheten torde kunna lösas sålunda, att för dem som
icke äro statstjänstemän (följaktligen även befattningshavare vid de statsunderstödda
kemiska stationerna inbegripna) provtagningsbehörigheten göres
beroende av lantbruksstyrelsens förordnande. Därigenom torde dessa jämlikt
25 kap. 22 § strafflagen bliva underkastade tjänstemannaansvar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
31
Vid provtagning hos köparen torde det icke vara nödvändigt, för övrigt
knappast möjligt att fordra närvaro av representant för säljaren.
Att stadga skyldighet för provtagare att taga visst antal prov torde icke
böra ifrågakomma i förevarande lagstiftning. Bestämmelse härom kan vid
behov utfärdas i annan ordning.
Beträffande ersättning för undersökning av taget prov torde ämbetsverkens
förslag kunna biträdas. Innebörden därav torde vara, att statsverket
skall vidkännas undersökningskostnaderna, då någon av de behöriga kontrollanterna
tagit prov, antingen nu detta skett av eget initiativ hos säljaren
eller på köparens uppmaning hos denne. Möjligheten att i sistnämnda
fall begagna sig av stadgandet för att på statens bekostnad erhålla en analys,
som icke har karaktären av kontrollanalys, undanröjes genom att köparen
vid provtagningen skall tillhandahålla säljarens deklaration. Denne
riskerar då ansvar för oriktig deklaration, vilket torde vara tillräckligt för
att avhålla honom från att i samförstånd med köparen anordna en första
analys på statens bekostnad. Med hänsyn till det allmännas intresse av lagens
efterlevnad torde ingen invändning vara att göra mot att staten bekostar
sådana undersökningar, som avse kontroll över riktigheten av säljarens
deklaration. Härvid förutsättas kontrollanterna stå i sådan kontakt sinsemellan,
att därest ett alltigenom likartat parti säljes till flera köpare, statsverket
får vidkännas kostnaden för undersökning endast hos en köpare.
I blivande tillämpningskungörelse torde böra stadgas, att undersökning
av prov som tagits jämlikt 7 § skall ske vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
eller andra angivna laboratorier utan kostnad för provtagaren,
och att, därest någon, som äger befogenhet enligt 7 §, på köparens föranstaltande
tagit prov hos denne, jämväl undersökning därav skall verkställas kostnadsfritt,
under förutsättning att provtagningen skett enligt givna föreskrifter
och köparen tillhandahållit säljarens deklaration rörande varan.
I fråga om bevisningen i mål rörande oriktig deklaration må framhållas,
att bestämmelserna i blivande tillämpningskungörelse om vissa provtagare,
om sättet för provtagningen och om undersökning av prov vid visst laboratorium
icke skola innebära, att andra bevismedel ovillkorligen äro uteslutna.
Emellertid möter härvidlag en särskild svårighet. De förut omnämnda
allmänna bestämmelserna för handeln med spannmål och foderämnen innehålla
vissa regler för provtagning och undersökning. Det kan följaktligen
inträffa, att på grund härav en undersökning, varom köparen enligt nu förevarande
lagstiftning föranstaltat, frånkännes betydelse i kontrahenternas civilrättsliga
förhållande. Skulle emellertid undersökningen föranleda, att säljaren
i mål mot honom blir övertygad örn att hava lämnat oriktig deklaration,
synes det mindre tillfredsställande, att han skulle undgå ersättningsskyldighet
gentemot köparen därför, att enligt parternas avtal endast provtagning
eller undersökning som skett i viss annan ordning skall kunna åberopas
som bevis på fel i varan. För att undvika en sådan konsekvens har
jag föreslagit, att i 10 § måtte meddelas bestämmelse därom, att för den händelse
säljaren blivit förvunnen att i deklaration hava lämnat oriktig uppgift
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
om varans sammansättning, den omständigheten, att han med köparen avtalat
om särskilda regler för uttagande och undersökning av prov från den
sålda varan, icke må utgöra hinder för köparen att under åberopande av
uppgiftens oriktighet göra gällande de befogenheter, som på grund av fel i
varan eljest må tillkomma honom. Nämnda bestämmelse avser att inbegripa
även det fall, att domstolen väl funnit säljarens deklaration felaktig men ansett
denne icke böra fällas till ansvar därför.
Vad slutligen straffbestämmelserna angår har jag icke funnit anledning
att frångå ämbetsverkens förslag, att straff för däri omnämnda förseelser
skall utdömas i dagsböter. Ansvarigheten för en juridisk person torde få
bedömas enligt vanliga regler.
En särskild straffbestämmelse torde vara erforderlig för det fall, att säljaren
i deklaration lämnar uppgifter annorledes än i 3 § medgivits honom.
Straffet torde lämpligen kunna bestämmas till böter från och med 5 till och
med 300 kronor (8 § 2 st.).
Straff för oriktig deklaration torde endast böra ifrågakomma för uppgifter,
som säljaren är skyldig att lämna (9 § 1 mom.). Jag har vidare ansett,
att ansvar för felaktig deklaration icke bör drabba den säljare, som uppgiver
sin vara sämre än den i verkligheten är. Det undantagsfall, som av
ämbetsverken angivits med orden att »säljaren ej insett eller bort inse oriktigheten»
har i den nu framlagda lagtexten fått en något avvikande formulering,
då de nyss citerade orden skulle kunna anses inbegripa även det fall,
att säljare eller tillverkare försummar att genom tillräckligt noggrann kontroll
eller tillräckligt ofta återkommande analyser förskaffa sig kännedom örn varans
halt eller sammansättning.
Att straffbestämmelserna skola vinna tillämpning även beträffande uppgifter,
som lämnas vid provtagning, har jag ansett böra komma till tydligt
uttryck.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
P. Gullstrand.
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
33
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om handel med fodermedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna lag äger tillämpning å yrkesmässig handel med fodermedel, framställda
på kemisk eller mekanisk väg och avsedda för nötkreatur, hästar, får,
getter, svin eller fjäderfä, dock med undantag av följande varor, därest de
äro i oblandat skick, nämligen kvarn- och mejeriavfall, krossad eller gröpad
spannmål, biprodukter från bryggeri-, bränneri- och sockerindustrierna samt
koksalt och krita.
2 §•
Säljaren är, evad köparen det påfordrar eller icke, pliktig att till denne
avgiva skriftlig deklaration rörande den sålda varans sammansättning.
Deklaration behöver dock icke avgivas för vara i lös vikt, understigande
100 kilogram, där fråga är om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av
dess halt av sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen.
3 §•
1 mom. Deklarationen skall innehålla uppgifter om säljarens namn och
adress samt varans benämning ävensom
a) i fråga örn fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt av
sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen: uppgift om halten
av vatten, råprotein och råfett, allt angivet i procent av varans vikt;
b) i fråga om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av andra ämnen än
som under a) sägs: uppgift i de avseenden Konungen för varje särskild vara
bestämmer.
Avser köpet blandning av fodermedel, skola tillika angivas de beståndsdelar,
som ingå i blandningen, samt det procenttal, varmed varje beståndsdel
ingår däri.
2 moni. Utöver de i 1 mom. omförmälda uppgifterna må deklarationen
icke innehålla annat än uppgifter örn varans beskaffenhet i övrigt. Dessa
uppgifter må icke meddelas på mera framträdande sätt än de först nämnda.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 254. &
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
4 §•
Deklarationen skall avgivas till köparen senast då varan avlämnas. Har
varan införts från utlandet, må dock med avgivandet anstå till dess en vecka
förflutit efter det varan inkommit till riket.
Deklaration, som blivit inlämnad för befordran med post eller telegraf
eller eljest avsänd pa ändamålsenligt sätt, skall anses vara köparen meddelad.
5 §•
Har den, som jämlikt denna lag är skyldig att i deklaration uppgiva såld
varas halt av vatten, råprotein och råfett, ej redan vid köpet lämnat köparen
uppgift därom, skall han anses hava tillförsäkrat, att varan, i vad uppgift
sålunda ej föreligger, vid avlämnandet motsvarar då gällande normaltal för
halten av råprotein och råfett hos sådan vara. Gälla olika normaltal för
olika kvaliteter av varan, skall, örn kvaliteten angivits vid köpet, det för sådan
kvalitet fastställda normaltalet tillämpas; eljest tillämpas normaltalet för
den kvalitet, vilken allmännast förekommer i handeln.
Lantbruksstyrelsen fastställer normaltal för varje år samt angiver, vilken
kvalitet av en vara som skall anses vara i handeln allmännast förekommande.
6 §•
Har vid köpet gjorts förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet
i anledning av fel i varan, må förbehållet ej av säljaren åberopas, med mindre
det upptagits i skriftligt avtal rörande köpet och skett annorledes än blott
genom hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt meddelande.
7 §■
För tillsyn å lagens efterlevnad må, enligt de närmare föreskrifter Konungen
utfärdar, hos den, som idkar handel med fodermedel, utan ersättning tagas
prov av sadant varuparti, som är avsett för omedelbar leverans. Den,
hos vilken prov tages, är skyldig att därvid lämna uppgifter av enahanda innehåll
som i 3 § 1 mom. sägs, dock att om varan införts från utlandet, därmed
må anstå till dess en vecka förflutit efter det varan inkommit till riket.
8 §■
Uraktlåter någon att fullgöra den uppgiftsplikt, som enligt denna lag åligger
honom, straffes med dagsböter; dock må ej till ansvar dömas, där på
grund av särskilda omständigheter hinder mött att meddela uppgift.
Med böter från och med fem till och med trehundra kronor straffes den,
som bryter mot vad i 3 § 2 mom stadgas.
9 §.
1 mom. Finnes sådan i deklaration meddelad uppgift, varom i 3 § 1 mom.
sägs, vara oriktig, straffes säljaren med dagsböter; dock må ej dömas till
ansvar, där oriktigheten allenast består i att varans sammansättning är för
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
35
köparen förmånligare än i deklarationen uppgivits, ej heller där säljaren iakttagit
vad på honom skäligen bort ankomma för att deklarationen skulle vara
riktig.
Uppgift skall ej anses oriktig, där avvikelsen från uppgiften ej överstiger
av Konungen fastställt analysspelrum.
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas beträffande oriktig uppgift i deklaration
skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn sådan uppgift, som lämnats
på grund av stadgandet i 7 §.
10 §.
Är säljaren förvunnen att hava i deklaration lämnat oriktig uppgift
örn varans sammansättning, må den omständigheten, att han med köparen
avtalat örn särskilda regler för uttagande och undersökning av prov från
den sålda varan, ej utgöra hinder för köparen att under åberopande av uppgiftens
oriktighet göra gällande de befogenheter, som på grund av fel i varan
eljest må tillkomma honom.
11 §•
Den som fälles till ansvar jämlikt 9 § skall tillika förpliktas ersätta statsverket
kostnaden för verkställd undersökning enligt gällande taxa.
12 §.
Allmän åklagare åligger att åtala förseelse mot denna lag.
13 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
lag.
14 §.
Konungen äger medgiva undantag från lagens tillämpning. De ytterligare
föreskrifter, som erfordras för tillämpningen, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars
1938.
Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Sandström.
Enligt lagrådet den 28 februari 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 11 februari 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag om handel med fodermedel.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsrådet Gösta Lind.
Lagrådet fann förslaget föranleda följande yttranden:
Ingressen.
Den föreslagna lagen örn handel med fodermedel kommer i likhet med
1928 års lag angående handel med utsädesvaror att innefatta endast en partiell
och supplementär reglering av sitt ämne. I den mån ej annat föranledes
av lagens bestämmelser skola de om avtal och om köp av lös egendom
i allmänhet gällande rättsreglerna äga tillämplighet. För att detta förhållande,
vilket tydligen är av stor vikt för en riktig uppfattning av denna lagstiftnings
karaktär, må komma till uttryck i lagen, torde ingressen böra erhålla
samma avfattning som i 1928 års lag.
3 §.
Av utredningen i förevarande lagstiftningsärende framgår att de analysuppgifter,
som nu bruka avlämnas tillsammans med försålda fodermedel,
ofta åtföljas av andra uppgifter, vilka måste anses vara av värde för förbrukaren,
såsom förslag till lämplig foderstat. Enligt bestämmelsen i 2 mom.
av förevarande paragraf skulle sådana uppgifter icke få upptagas å den deklaration,
som skall avgivas, i annan mån än uppgifterna avse varans beskaffenhet.
Bestämmelsens syfte, som torde vara att de obligatoriska uppgifterna
icke må undanskymmas, torde emellertid, såsom framhållits från näringsutövarnas
sida, bättre uppnås därigenom att det tillses att, om andra uppgifter
lämnas, de obligatoriska uppgifterna erhålla en dominerande plats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
37
Detta kan ske t. ex. genom en föreskrift av innehåll att de skola placeras
främst och i övrigt meddelas på ett mera framträdande sätt. Lagrådet hemställer
att ifrågavarande bestämmelse jämkas i antydd riktning.
4 §.
I förevarande paragraf stadgas såsom huvudregel, att vid försäljning av
fodermedel föreskriven deklaration skall avgivas till köparen senast då varan
avlämnas. Med hänsyn emellertid därtill att importerade fodermedel understundom
säljas för leverans direkt från lossande fartyg, och det då, därest
varan importerats utan analysgaranti, skulle ställa sig omöjligt att fullgöra
deklarationen vid leveransen, har viss frist för deklarationens avgivande
funnits böra medgivas för det fall att fråga är örn försäljning av vara, som
införts från utlandet. Denna frist, vilken beräknats med hänsyn till den tid
som antagits kunna åtgå för erhållande av analys, har satts till en vecka; och
såsom utgångspunkt för fristens löpande har fastställts den dag då varan inkom
till riket.
Mot det sätt, varpå nämnda frist bestämts, synes i första hand kunna
erinras, att den tidpunkt, från vilken fristen skall räknas, ej erhållit så exakt
och otvetydigt uttryck som lärer vara påkallat särskilt i betraktande av den
straffpåföljd, som är förbunden med underlåtenheten att i rätt tid avgiva
deklaration. Vidare lärer böra beaktas, att med hänsyn till det syfte fristen
skall tjäna denna också fastställes så, att möjlighet alltid beredes importören
att inom den bestämda tiden erhålla analys å varan. Härför lärer erfordras
att denne är i tillfälle att erhålla prov å varan vid fristens början. Men tvekan
huru det använda uttrycket skall tolkas kan exempelvis uppstå i det fall
att fartyget, med vilket varan fraktas, före ankomsten till den hamn, där importören
skall emottaga varan, för lossning av andra varor anlöpt en eller
flera inländska hamnar. Mest ändamålsenligt synes vara att tiden för fristens
löpande bestämmes skola räknas från det varan ankom till den ort, där
den skall emottagas av importören.
5 §■
För undvikande av tvetydighet, som eljest icke kan anses utesluten särskilt
vid jämförelse med motsvarande bestämmelse i 1928 års lag (5 §), torde
av lagtexten böra framgå, huruvida sådan vid köpet lämnad uppgift som här
avses kan vara muntlig.
7 §■
En omformulering av stadgandet i första punkten synes önskvärd, exempelvis
så, att den som idkar handel med fodermedel är pliktig att, enligt de
närmare föreskrifter Konungen utfärdar, utan rätt till ersättning låta prov
tagas av sådant varuparti, varom fråga är.
Enligt ordalagen syftar det här föreslagna stadgandet endast på varuparti,
som är avsett till fullgörande av en omedelbart förestående leverans. Emel
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
lertid måste ifrågasättas, örn ej stadgandet erhållit en alltför begränsad räckvidd.
Det kan exempelvis vara behövligt att taga prov av ett större varuparti,
varifrån leveranser redan ägt rum, eller av en kraftfoderblandning, som
är färdigställd för försäljning men varav ännu intet försålts. Stadgandet synes
därför böra jämkas så att prov må tagas från varuparti som är färdigt
för leverans.
I fråga örn skyldigheten att lämna föreskrivna uppgifter angående vara,
som införts från utlandet, hänvisar lagrådet till sitt yttrande vid 4 §.
9 §.
Såsom särskilda grunder för befrielse från straffpåföljd i anledning av
oriktig uppgift i deklaration anges i förevarande paragraf dels att oriktigheten
allenast består i att varans sammansättning är för köparen förmånligare
än i deklarationen uppgivits, dels ock att säljaren iakttagit vad på honom
skäligen bort ankomma för att deklarationen skulle vara riktig.
Vad den förra grunden beträffar torde med hänsyn till de skäl, vilka uppbära
det här avsedda straffstadgandet, icke få förutsättas, att åklagare eller
domstol skulle hemfalla åt sådan bokstavstolkning som att tillämpa stadgandet
emot den säljare, vilken icke låtit annat komma sig till last än att
han »uppgivit sin vara sämre än den i verkligheten är». På grund härav
och då ett dylikt förbehåll saknar varje motsvarighet i 1928 års lag, lärer
den anmärkta bestämmelsen böra utgå.
Med avseende å den senare, mer omfattande straffrihetsgrunden hade i
det av ämbetsverken utarbetade förslaget använts den formulering av vilken
1928 års lag (9 §) i enahanda sammanhang betjänar sig, eller att »säljaren
ej insett eller bort inse oriktigheten». Såsom skäl för avvikelse från
detta förslag har departementschefen anfört, att de anmärkta orden »skulle
kunna anses inbegripa även det fall att säljare eller tillverkare försummar
att genom tillräckligt noggrann kontroll eller tillräckligt ofta återkommande
analyser förskaffa sig kännedom örn varans halt eller sammansättning».
Att det av ämbetsverken förordade, i skilda lagar för jämförliga
fall begagnade uttryckssättet skulle i fråga om handeln med fodermedel
kunna erhålla en dylik tolkning, synes emellertid icke vara att förmoda.
Fastmera torde i den av departementschefen här åsyftade händelsen — eller
att en försummelse av något slag måste anses vara för handen —
straffbestämmelsens tillämplighet väl anges på det hävdvunna sättet att vederbörande
»bort inse» oriktigheten. Då härtill kommer, att på denna punkt
överensstämmelse med 1928 års lag är önskvärd, hemställer lagrådet, att
stadgandet erhåller den av ämbetsverken föreslagna avfattningen.
11 §■
Avfattningen av denna paragraf synes böra jämkas ungefär så, att ersättningsskyldigheten
avser kostnaden för undersökning, som i samband med
åtalet må hava verkställts.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
13 §.
Stadgande om bötesförvandling torde böra upptagas i lagen endast under
förutsättning att den kan väntas träda i kraft före den 1 januari 1939, i det
att dylikt stadgande blir överflödigt sedan den nya lagen om verkställighet
av bötesstraff vid nämnda tidpunkt erhållit tillämpning.
U §.
Då icke kan vara åsyftat att åt Kungl. Maj :t lämna hur vidsträckt dispensbefogenhet
som helst, exempelvis med avseende å enskilda näringsidkare,
lärer åt stadgandet i första punkten av förevarande paragraf böra givas
lämplig begränsning.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 mars 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler
efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets
den 9 mars 1938 avgivna utlåtande över det den 11 februari 1938 till
lagrådet remitterade förslaget till lag om handel med fodermedel.
Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:
I fråga om den i 3 § 2 mom. av lagförslaget intagna bestämmelsen kan
jag icke dela lagrådets uppfattning. Ehuru visserligen andra uppgifter än
sådana som avse varans beskaffenhet kunna vara av värde för förbrukaren,
torde det dock icke vara nödvändigt, att de skola kunna lämnas i själva
deklarationen. Den säljare, som vill tillgodose sina kunder i sådant hänseende,
lärer utan svårighet finna andra utvägar att lämna de upplysningar,
han anser lämpliga. Något behov att medgiva dylika uppgifters intagande
i deklarationen torde sålunda icke föreligga och ej heller torde det kunna
förnekas, att analysuppgifternas särställning bättre framträder, därest
deklarationen begränsas till att avse varans beskaffenhet. Jag vill därför
förorda, att ifrågavarande bestämmelse i det remitterade förslaget bibehålies.
Enligt lagrådets mening holde bestämmelsen i 9 § 1 mom. såvitt den avsåge
undantag från straff för oriktig deklaration bringas till överensstämmelse
med motsvarande stadgande i 1928 års lag angående handel med utsädesvaror.
Genom vad lagrådet i detta sammanhang anfört torde få anses
undanröjd möjligheten, att en i enlighet därmed avfattad bestämmelse bleve
tolkad annorlunda än som avsetts med den i det remitterade förslaget stadgade
undantagsbestämmelsen. Jag vill alltså biträda vad lagrådet härutinnan
föreslagit.
Då lagen icke kan väntas träda i kraft före den 1 januari 1939, torde i anledning
av lagrådets beträffande 13 § framställda anmärkning stadgandet
örn bötesförvandling böra uteslutas.
Vad övriga av lagrådet framställda erinringar beträffar, torde dessa böra
iakttagas. Därjämte synas vissa redaktionella jämkningar i förslaget påkallade.
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
41
I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet
omarbeta det remitterade förslaget.
Föredraganden hemställer härefter, att det omarbetade lagförslaget måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas propositon av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
P. Gullstrand.
Bihang till riksdagens protokoll 1938
I sami
Nr 254.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:305 Skrivelse till Konungen i anledning a/v Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handel med fodermedel. a1 i texten
- 2LU 1938:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om handel med fodermedel. s. 1 i texten