Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension m. m
1938-04-08 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:274, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
1
Nr 274.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907
(nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
m. m.; given Stockholms slott den 8 april 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen
den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1938.
1 sami.
Nr 274.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension1.
Härigenom förordnas, att 5 och 13 §§ lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan sägs ävensom att 3 § sista stycket, 4 § sista stycket och 11 § samma
lag skola upphöra att gälla.
5 §•
Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:
för manlig---trettiofem tjänstår;
för kvinnlig---trettio tjänstår;
dock att sådan rätt inträder:
a) för kvinnlig befattningshavare, tillhörande sjukvårds- eller ekonomipersonalen
vid statens sinnessjukhus: vid femtiofem levnads- och tjugufem
tjänstår;
b) för manlig befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen vid statens
sinnessjukhus: vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstår;
c) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, lantbrukshögskolan
samt lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp:
vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;
d) för ämneslärare vid allmänna läroverken och lärare vid skeppsgosseskola:
vid sextiofem levnads- och trettiotre tjänstår.
13 §.
Pension enligt denna lag sökes i fråga om tjänst vid domänstyrelsen eller
tjänst, som lyder under denna, hos domänstyrelsen.
I övrigt---— fullo guldits.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.
1 Senaste lydelse, se beträffande 3 och 4 §§ 1921:455, 5 § 1935:174, 11 § 1936:68 och 13 §
1934:444.
Kungl. Majlis proposition nr 274.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 8 april 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, ecklesiastik-
och jordbruksdepartementen anför chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss:
Jag anhåller att nu få dels återkomma till den i årets statsverksproposition
berörda frågan om fortsatt fondering av pensionsavgifter och pensionsavdrag,
dels ock underställa Kungl. Maj:t förslag om vissa ändringar i 1907 års lag
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Till en början torde jag
få upptaga förstnämnda spörsmål till behandling.
Fonderingsfrågan.
I gällande pensionslagstiftning finnes icke utformat något enhetligt system
beträffande fondering för pensionsändamål. Medan sålunda föreskrifter om
fondbildning finnas meddelade i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension och i civila tjänstepensionsreglementet
den 30 juni 1934 (nr 442), saknas dylika föreskrifter helt i militära tjänstepensionsreglementet
den 17 maj 1935 (nr 167). Allmänna familjepensionsreglementet
den 16 oktober 1936 (nr 542), vilket reglemente är tillämpligt å
såväl civila som militära befattningshavare, saknar jämväl föreskrifter om
fondering. Detsamma är förhållandet beträffande tjänstepensionsreglementet
för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443) och familjepensionsreglementet
för arbetare den 16 oktober 1936 (nr 543).
Nuvarande fondbildningar.
Tjänstepensionsfonder. För de civila tjänstemännens tjänstepensionering
har inrättats civila tjänstepensionsfonden, vilken fond förvaltas av statskontoret.
Enligt bestämmelse i 11 § 1907 års civila pensionslag skola de av
tjänstemännen erlagda pensionsavgifterna ingå till nämnda fond. Därjämte
tillföres fonden, på grund av föreskrift i 11 § civila tjänstepensionsreglemen
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 i.
tet, den för varje räkenskapsår överslagsvis beräknade summan av pensionsavdragen
för andra än vissa affärsverks tjänstemän. Erinras må, att fonderingen
av civila tjänstepensionsfondens inkomster under senare budgetår
provisoriskt inställts och att dessa inkomster i stället, i den mån de icke
tagits i anspråk för bestridande av på fonden författningsenligt ankommande
andel i pensionsutgifter, tillgodoförts riksstatsanslaget till pensionering av
civila tjänstinnehavare.
Särskilda tjänstepensionsfonder förekomma dessutom vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Dessa fonder förvaltas
av styrelserna för vederbörande verk och tillföras den överslagsvis
beräknade summan av pensionsavdragen enligt civila tjänstepensionsreglementet
för dessa verks tjänstemän.
Även för den militära tjänstepensioneringen förekommer en särskild fondbildning,
nämligen militära tjänstepensionsfonden. Å denna redovisas de förutvarande
militära pensionskassornas hopsamlade tjänstepensionsmedel.
Fonden tillföres vissa pensionsavgifter. Däremot förekommer icke någon
avsättning till fonden, motsvarande pensionsavdrag.
Beträffande statliga arbetares tjänstepensionering har fondbildning genomförts
vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. De där
befintliga fonderna, som förvaltas av vederbörande verksstyrelser, benämnas
numera telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks arbetarpensionskassor.
Kassorna tillföras belopp svarande mot den överslagsvis
beräknade summan av arbetarnas årliga pensionsavdrag. Därjämte tillföras
kassorna årligen vissa belopp av respektive verks driftmedel. Dessa belopp
utgöra vid telegrafverket 154,500 kronor, vid statens järnvägar 1,300,000
kronor och vid statens vattenfallsverk 51,500 kronor. I skrivelse den
24 september 1935 har domänstyrelsen gjort framställning om fondering av
tjänstepensionsavdragen för arbetare jämväl vid domänverket.
Familjepensionsfonder. Allmänna familjepensionsfonden bildades vid statens
övertagande från och med den 1 juli 1937 av civilstatens änke- och pupillkassa,
arméns familjepensionskassa samt marinens familjepensionskassa.
Därjämte har fonden från och med den 1 januari 1938 övertagit tullstatens
enskilda pensionsinrättnings tillgångar. Fonden förvaltas av statskontoret.
Någon fondering av belopp, som svara emot familjepensionsavdragen,
förekommer icke. Däremot fonderas vissa pensionsavgifter. Särskilda
familjepensionsfonder finnas vidare vid telegrafverket och statens järnvägar.
Dessa fonder förvaltas av verkens styrelser. Avsättningen till fonderna
omfattar såväl mot tjänstemännens familjepensionsavdrag svarande belopp
som tjänstemännens pensionsavgifter.
Några fonder ha icke inrättats i anledning av arbetarnas familjepensionering.
Framställning om fondering av arbetarnas familjepensionsavdrag har
emellertid gjorts av telegrafstyrelsen i skrivelse den 9 juli 1937.
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
5
Nuvarande ordning lör pensionsutgifternas bestridande.
Tjänstepensionsutgifter. Pensionerna enligt 1907 års civila pensionslag
utgå vid postverket och domänverket av de medel, från vilka verkens utgifter
i övrigt bestridas, vad beträffar tjänstinnehavare vid domänverket dock
endast i den mån pension beviljats efter 1912 års början, samt vid övriga
verk och inrättningar från riksstatsanslag till pensionering av civila tjänstinnehavare.
De medel eller det anslag, varifrån pensionerna sålunda utbetalts,
erhålla gottgörelse från civila tjänstepensionsfonden eller — vad postverket
beträffar — från postverkets tjänstepensionsfond med belopp, som
svara mot vederbörande fonds efter av Kungl. Maj:t fastställd fördelningsgrund
uträknade andel i pensionsutgifterna. Fondbidragen äro sålunda försäkringstekniskt
beräknade.
Kostnaderna för pension och uppskjuten livränta enligt civila tjänstepen
sionsreglementet m. m. skola utgå vid de affärsdrivande verken — postverket,
telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket och statens
reproduktionsanstalt — av de medel, från vilka vederbörande verks utgifter
i övrigt bestridas. Detsamma är förhållandet beträffande följande verk
med specialbudgeter, nämligen bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
stuteriväsendet och försäkringsinspektionen. Vid vägorganisationen
i länen samt vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såvitt angår sådan
befattningshavare i styrelsen, vars avlöning omedelbart före tjänstens
frånträdande utgått av automobilskattemedel, bestridas kostnaderna av dylika
medel. Vid övriga verk och inrättningar åter anlitas riksstatsanslag till
pensionering av civila tjänstinnehavare. Därjämte bidraga de särskilda
pensionsfonderna, nämligen civila tjänstepensionsfonden samt postverkets,
telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks tjänstepensionsfonder
med belopp, som svara mot vederbörande fonds efter av Kungl.
Majit fastställd fördelningsgrund uträknade andel i kostnaderna. Dessa
bidrag, som beräknas försäkringstekniskt, gottgöras de medel eller det anslag,
varifrån pensionsutgifterna bestridas.
Kostnaderna för pension och uppskjuten livränta enligt militära tjänstepensionsreglementet
utbetalas från riksstatsanslag till pensionering av militära
befattningshavare. Detta anslag tillgodoföres avkastningen av militära
pensionsfonden. Någon försäkringsteknisk uträkning av fondens bidrag till
pensionsutgifterna förekommer således icke.
Kostnaderna för pension och uppskjuten livränta enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare utgå vid telegrafverket, statens järnvägar oell statens
vattenfallsverk av de vid dessa verk befintliga arbetarpensionskassorna.
Såsom förut angivits erhålla kassorna årligen bidrag från respektive verks
driftmedel med vissa belopp. Vid postverket, domänverket och statens reproduktionsanstalt
utgå kostnaderna av de medel, från vilka vederbörande
verks utgifter i övrigt bestridas, samt vid övriga verk och inrättningar från
för ändamålet avsett riksstatsanslag.
Familjepensionsutgifter. Kostnaderna för familjepension enligt allmänna
familjepensionsreglementet efter avliden befattningshavare vid telegrafverket
och statens järnvägar bestridas från dessa verks familjepensionsfon
-
6
Kungl. May.ts proposition nr 274.
der. Beträffande befattningshavare vid postverket, statens vattenfallsverk,
domänverket och statens reproduktionsanstalt utgå motsvarande kostnader
av de medel, från vilka verkens omkostnader i övrigt bestridas, samt beträffande
annan befattningshavare från riksstatsanslag till pensioner åt efterlevande
till befattningshavare i statens tjänst. I motsvarande ordning bestridas
kostnaderna för familjepension efter sådana förutvarande delägare i
civilstatens, telegrafverkets och statens järnvägars änke- och pupillkassor,
arméns och marinens familjepensionskassor samt tullstatens enskilda pensionsinrättning,
vilka icke blivit underkastade allmänna familjepensionsreglementets
bestämmelser.
Familjepensioner enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 357) med bestämmelser
angående familjepension i vissa fall för efterlevande till befattningshavare,
som innehaft befattning, å vilken lagen den 11 oktober 1907 (nr 85)
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension äger tillämpning, bestridas
från nyss angivna riksstatsanslag. Från samma anslag bestridas pensioner
enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 279) angående pensionering
av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst.
Allmänna familjepensionsfondens avkastning skall för varje budgetår per
den 30 juni tillgodoföras sagda riksstatsanslag, respektive efter budgetårets
utgång tillföras postverkets, vattenfallsverkets och domänverkets driftkostnadsstater,
allt i förhållande till bruttoutgiftema för de familjepensionskostnader,
som under budgetåret kommit att belasta nämnda anslag, respektive
poster å driftkostnadsstaterna. Någon försäkringsteknisk beräkning av fondens
bidrag sker således icke.
Kostnaderna för familjepension efter avliden arbetare bestridas beträffande
arbetare, som senast varit anställd vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket eller statens reproduktionsanstalt,
av de medel, från vilka vederbörande verks omkostnader i övrigt
bestridas, samt beträffande annan arbetare från för ändamålet avsett anslag
å riksstaten.
Sammanfattning. Av den lämnade redogörelsen framgår, att följande olika
sätt för pensionsutgiftemas bestridande kunna särskiljas.
I flertalet fall bestridas kostnaderna från anslag respektive affärsverks
driftmedel eller specialbudgeter med bidrag från pensionsfond. Detta är förhållandet
beträffande pension enligt 1907 års civila pensionslag samt pension
och uppskjuten livränta enligt civila och militära tjänstepensionsreglementena
ävensom — utom vid statens järnvägar och telegrafstyrelsen — i fråga
om tjänstemännens familjepensioner. Civila tjänstepensionsfondens liksom
postverkets, telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks
tjänstepensionsfonders bidrag äro försäkringstekniskt beräknade, vilket
däremot ej är fallet med bidragen från militära tjänstepensionsfonden
och allmänna familjepensionsfonden. Sistnämnda bidrag motsvara fondernas
avkastning.
Kostnaderna för de pensioner och uppskjutna livräntor, som utgå enligt
pensionsreglementena för arbetare, bestridas av anslag respektive affärs
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
verksmedel utan bidrag från pensionsfond. Undantag härifrån utgöra dock
utgifterna för tjänstepension till arbetare vid telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, vilka utgifter bestridas från nämnda verks
arbetarpensionskassor med bidrag av affärsverksmedel.
Slutligen förekommer, att pensionsutgifterna bestridas från fond utan bidrag
av affärsverksmedel. Detta är fallet med tjänstemännens familjepensioner
vid telegrafverket och statens järnvägar.
Statsverkspropositionen.
I samband med beräkningen av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1938/39 tillstyrkte jag i årets statsverksproposition ett av riksräkenskapsverket
framställt förslag att förvandla civila och militära tjänstepensionsfonderna
samt allmänna familjepensionsfonden till kapitalfonder, vilkas
avkastning skulle tillgodoföras särskilda inkomsttitlar å riksstaten. Jag
framhöll i samband härmed, att detta förslag sammanhängde med frågan
om fondering av pensionsavgifter respektive pensionsavdrag. Med hänsyn
härtill lämnades också i statsverkspropositionen en närmare redogörelse
för sistnämnda frågas nuvarande läge.
Jag erinrade därvid till en början om vad jag anförde i frågan i samband
med anmälan av proposition till 1937 års riksdag angående anslag för innevarande
budgetår till pensioner åt efterlevande till befattningshavare i statens
tjänst m. m., vilket uttalande lämnades utan erinran av riksdagen. I
berörda uttalande påpekade jag bland annat, hurusom av statens skyldighet
att svara för familjepensionsutgiftema och den därav föranledda budgettekniska
anordningen för pensionsutgifternas bestridande syntes följa, att
frågan örn fortsatt fondering av familjepensionsavdragen och familjepensionsavgifterna
finge för de icke affärsdrivande verken bedömas ur de
synpunkter som allmänt sett vore avgörande vid behandlingen av frågan
om fondering å riksstaten. Uppenbart vore därför att betänkligheter ur
principiella synpunkter icke behövde hysas mot att fonderingen för det
ifrågavarande speciella ändamålet underlätes. Vad angar affärsverken påpekades,
att det för dem kunde synas naturligt, att familjepensionsutgifterna
redovisades särskilda från utgifterna för rörelsen i övrigt för att ej
påverka dennas resultat. På grund härav ställde sig frågan, huruvida fondering
under den närmast liggande framtiden borde äga rum eller ej, annorlunda
för affärsverken än för den övriga statsförvaltningen.
Vidare återgavs i redogörelsen för fonderingsfrågans läge ett av försäkringsinspektionen
den 15 december 1937 avgivet utlåtande i ämnet, däri
inspektionen anfört följande:
I en enskild pensionsanstalt med frivillig anslutning utgör fonderingen för
pensionsutbetalningar i allmänhet en förutsättning för att anstalten skall
kunna fullgöra sina pensionsförpliktelser. Därest nämligen tillströmningen
av nytt klientel av en eller annan orsak skulle komma att upphöra, kan
självfallet en dylik anstalt, därest en mot anstaltens förpliktelser svarande
fondering icke genomförts, bliva ur stånd att fullgöra sina åtaganden. I en
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 274.
skilda företag andra än pensionsanstalter torde fondavsättningar för ovillkorliga
pensionsutfästelser få anses vara obligatoriska på grund av gällande
lagbestämmelser örn upprättande av balansräkning, även örn företag utan
fondering — i likhet med företag, som uraktlåtit införa en enstaka klar skuldpost
i balansräkningen — i många fall kunna vara fullt solventa för samtliga
sina förpliktelser. Dylika avsättningar äro även vad beträffar villkorliga
utfästelser önskvärda för att företagets driftsresultat och ställning icke
skola komma att utåt framstå i en gynnsammare dager än som motsvaras
av de verkliga förhållandena. Storleken av den erforderliga fondavsättningen
är emellertid ej utan vidare given utan beroende av gjorda antaganden
av olika slag beträffande räntefot, dödlighet, sättet för pensionens intjänande
m. m.
Vad^ beträffar statens tjänstepensionsförpliktelser äro dessa, örn man utgår
från gängse beräkningsmetoder, för närvarande icke inom någon förvaltningsgren
att anse såsom annat än till viss del täckta genom fondavsättningar.
Å andra sidan får statens förmåga att verkställa staten åliggande
pensionsutbetalningar, såvitt nu kan bedömas, anses oberoende av huruvida en
särskild fondering för pensioneringsändamål överhuvud taget sker eller ej.
Det avgörande härvidlag är självfallet styrkan hos statsfinanserna. Någon
anledning att i detta sammanhang skilja mellan den del av pensionen, som
bestrides av de anställdas egna avgifter (i form av pensionsavdrag) och den
del, som bestrides av statsmedel, svnes icke föreligga. För båda delarna av
pensionen gäller, att en statlig fondering icke är nödvändig för pensionsförpliktelsernas
fullgörande. Spörsmålet huruvida en dylik fondering likväl
bör ske, måste därför bedömas ur lämplighetssynpunkter. Vissa synpunkter
kunna anföras till förmån för att fondering vidtages, medan andra skäl
tala emot fondering.
Såsom ett skäl för fondering kan framhållas önskvärdheten av att åstadkomma
en utjämning av stålens pensionskostnader för olika budgetår. I
1930 års pensionssakkunnigas betänkande av år 1932 (sid. 204—205) återgives
en förutberäkning av pensionskostnaderna för den civila statsförvaltningen
vid olika tidpunkter. Av denna framgår, att redan den automatiska
stegringen av pensionskostnaderna — beräknad alltså under förutsättning
av en oförändrad tillämpning av de ar 1932 gällande pensioneringsgrunderna
— skulle beräknas medföra en ökning av tjänstepensionskostnaderna inklusive
bidrag från pensionsfonderna från cirka 22 miljoner kronor år 1934 till
cirka 48 miljoner kronor år 1950. För befattningshavare vid försvarsväsendet
skulle enligt 1934 års militärpensionssakkunnigas betänkande av år 1934
(sid. 248—250) vid de äldre bestämmelsernas oförändrade tillämpning en
automatisk ökning ske från 14 miljoner kronor år 1935 till 17 miljoner kronor
år 1942, detta i trots av nedskärningen i försvarsorganisationen genom
1925 års riksdagsbeslut och utan hänsyn till ökningen av antalet beställningshavare
genom 1936 ars försvarsbeslut. På grund av numera vidtagna
sänkningar av pensionsåldrarna far stegringen i pensionskostnaderna ännu
större betydelse. Det finnes ingen anledning att antaga, att utvecklingen i
stort sett skulle gå i annan riktning på övriga områden av det statliga tjänstepensionsväsendet
än vad som framgår av de här angivna exemplen. I
minst lika hög grad torde den automatiska stegringen av pensionsutbetalningarna
komma att göra sig gällande på familjepensionsområdet.
Verkställes icke en utjämning genom fortsatt fondering för pensionsändamal,
bör självfallet den automatiska stegringen i pensionsutgifterna beaktas
vid dispositionerna i övrigt inom budgeten.
Särskilt vad beträffar affärsverken, där successiva avsättningar motsva
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 274.
9
rande värdet av pensionsförpliktelserna böra betraktas som verkliga driftskostnader,
är det av vikt, att pensionskostnadernas betydelse beaktas vid
verkställandet av olika ekonomiska utredningar angående driftsresultaten.
Sker icke detta, erliållas missvisande resultat, oell verksamheten framstår i
en, ekonomiskt sett, bättre dager än som svarar mot det verkliga läget. Vid
nuvarande fonderingssystem tages i affärsverkens räkenskaper endast delvis
hänsyn till pensionskostnader. Därest en verksamhetsgren inom statligt
affärsväsen skulle komma att upphöra eller inskränkas, framstår ännu klarare
vikten av att pensionskostnadernas betydelse beaktats redan under befattningshavarnas
tjänstetid.
Det må dock i detta sammanhang framhållas, hurusom erfarenheterna
från de gångna åren visa, att förutsättningarna för en utjämning genom
fondering kunna synnerligen avsevärt rubbas genom pensionsregleringar innebärande
sänkta pensionsåldrar eller på grund av penningvärdets fall höj - da pensioner eller en utvidgning av pensionsrätten till nya grupper av befattningshavare.
Ehuru på grund av dylika förändringar, som med all sannolikhet
även i framtiden då och då komma att göra sig gällande, en fullständig
utjämning på lång sikt näppeligen torde kunna åstadkommas, kunna
givetvis konsekvenserna av sådana förändringar mildras genom en lämplig
fondering. Här bör även erinras om att staten kan göra faktiska kapitalförluster
å sina tidigare gjorda fondavsättningar, därest penningvärdet faller,
eller genom kapitalförluster av annan art.
Vad beträffar skälen mot en fondering för pensionsändamål vill inspektionen
särskilt understryka svårigheterna att under nuvarande förhållanden
ge pensionsfonderna en lämplig placering. Varje försök till utjämning genom
fondavsättningar kommer att bli i stort sett värdelöst, därest fonderna
icke kunna givas en produktiv användning. Därest fondering skall ske i en
eller annan form, är det därför enligt inspektionens mening av vikt, att reglerna
angående fondernas placering erhålla en lämplig utformning. Beträffande
det privata livförsäkringsväsendet såväl som den enskilda sparverksamheten
i övrigt hava sedan en längre tid tillbaka rått stora svårigheter att
verkställa erforderliga kapitalplaceringar, enär de för placering tillgängliga
värdehandlingarna i form av obligationer, inteckningar etc. synas lia tillväxt
långsammare än de fonder, som behöva placeras. Därest de statliga
fonderna erhålla en mera avsevärd tillväxt och placeras enligt lika stränga
bestämmelser i fråga örn säkerhetens art som livförsäkringsbolagens försäkringsfonder,
ökas givetvis konkurrensen beträffande objekten för nyplaceringar,
varigenom betydande svårigheter skapas bland annat för utvecklingen
av livförsäkringsverksamheten, för vilken viss i gällande lag närmare
föreskriven fondering är nödvändig. I själva verket äro i regel bestämmelserna
rörande placering av statliga pensionsfonder till och med strängare än
bestämmelserna i fråga örn nämnda försäkringsfonder.
Därest en statlig fondering skulle anses påkallad, synes böra undersökas,
huruvida icke möjlighet finnes all mildra en konkurrens av ovan angiven
art. Att den enskilda sparverksamheten, som endast genom sina egna tillgångar
kan svara för sina förbindelser, genom lagstiftningen i stor utsträckning
ålagts att välja så litet riskbetonade placeringar som möjligt torde i oell
för sig ej med nödvändighet behöva leda till att risker i lika hög grad undvikas
beträffande placeringen av statliga fonder. Möjligen kan en inriktning
av den statliga fonderingen på mera riskbetonade plac.eringsobjekt medföra
olägenheter av annan art, eli spörsmål som icke utan närmare undersökning
torde kunna bedömas. Beträffande försäkringsbolagens placeringar
har den nu pågående försäkringsutredningen bland annat alt undersöka
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
huruvida och i vad mån gällande bestämmelser rörande de värdehandlingar,
som få användas för redovisning av försäkringsfonden för livförsäkringar,
böra revideras. Skulle en undersökning angående möjligheterna att på lång
sikt ge de statliga pensionsfonderna en lämplig placering, vid vilken undersökning
samtidigt borde beaktas bland annat livförsäkringens i lag föreskrivna
fonderingsskyldighet, giva negativt resultat, bör enligt inspektionens
mening nyavsättning till de statliga pensionsfonderna upphöra, varvid förutsättes,
att de redan föreliggande fondbehållningarna icke minskas.
Inspektionen sammanfattade de anförda synpunkterna sålunda.
1) En statlig fondering för pensionsändamål är icke nödvändig.
2) En utjämning av de statliga pensionskostnaderna i budgeten är visserligen
önskvärd men synes icke böra åstadkommas genom fondering under
annan förutsättning än att pensionsfonderna kunna erhålla en lämplig
produktiv placering och att placeringsmöjligheterna för den enskilda sparverksamheten,
bland annat livförsäkringsverksamheten, för vilken senare
fondering är nödvändig, ej härigenom i alltför hög grad kringskäras.
3) Om fondering anses böra ske, synes en utredning nödvändig angående
lämpliga placeringsobjekt för de statliga pensionsfonderna.
4) Under alla förhållanden böra, även om fondering icke genomföres,
framtida pensionskostnader beaktas vid ekonomiska undersökningar angående
statens affärsdrivande verksamhet.
För egen del framhöll jag, att jag funne lämpligt, att fondering av pensionsavgifter
och pensionsavdrag ägde rum vid de affärsdrivande verken.
Däremot ansåg jag fonderingen av statstjänstemännens pensionsavgifter och
pensionsavdrag i övrigt böra upphöra.
Departementspromemoria.
Efter statsverkspropositionens avlåtande har inom finansdepartementet utarbetats
en promemoria i fonderingsfrågan. över promemorian ha infordrade
utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket, statskontoret, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen.
I departementspromemorian ha bland annat upptagits till behandling frågorna
om pensionsfondsbildningen, pensionsutgifternas bestridande och fonderingens
omfattning vid affärsverken.
I fråga örn pensionsfondbildningen vid affärsverken innehåller promemorian
huvudsakligen följande.
Civila tjänstepensionsfonden har hittills tillförts pensionsavgifter och pensionsavdrag
från domänverket och statens reproduktionsanstalt. Med hänsyn
härtill kunde, om civila tjänstepensionsfonden förvandlas till kapitalfond
men fondering för pensionsändamål skall äga rum vid affärsverken, ifrågasättas,
att dessa affärsverks andelar i pensionsfonden skulle utbrytas för att
av affärsverken redovisas såsom särskilda fonder. Emellertid torde knappast
tillräcklig anledning förefinnas att i ifrågavarande avseende behandla
statens reproduktionsanstalt på samma sätt som övriga affärsverk. Flera
skäl tala i stället för att reproduktionsanstalten här jämställes med verk
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
med specialbudgeter. Den enda utbrytning ur civila tjänstepensionsfonden,
som skulle erfordras, blir i enlighet härmed domänverkets andel.
Avkastningen av allmänna familjepensionsfonden skall enligt nu fallande
bestämmelser för varje budgetår fördelas mellan anslaget till pensioner at
efterlevande till befattningshavare i statens tjänst samt postverkets, vattenfallsverkets
och domänverkets driftkostnadsstater. Nämnda affärsverks andelar
i fonden böra utbrytas och redovisas såsom särskilda fonder.
Efter dessa utbrytningar ur civila tjänstepensionsfonden och allmänna
familjepensionsfonden komma fonder för tjänstemännens tjänste- och familjepensionering
att finnas vid ettvart av affärsverken utom statens reproduktionsanstalt.
Dessutom finnas vid telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk särskilda arbetarpensionskassor för arbetarnas tjäntepensionering.
Om fonderingsfrågan nu löses, synes fondbildningen vid affärsverken
böra kompletteras. Sålunda torde fonder för arbetarnas tjänstepensionering
böra inrättas även vid postverket och domänverket, varjämte fonder för
arbetarnas familjepensionering böra inrättas vid samtliga affärsverk, fortfarande
dock med undantag av statens reproduktionsanstalt. Härefter skulle
vid vart och ett av ifrågavarande affärsverk, såvida det ej befinnes lämpligt
att sammanslå fonderna eller vissa av dem, finnas en fond för tjänstemännens
tjänstepensionering, en fond för tjänstemännens familjepensionering, en
fond för arbetarnas tjänstepensionering och en fond för arbetarnas familjepensionering.
Det anses i promemorian angeläget, att ett enhetligt system nu införes för
pensionsutgifternas bestridande vid affärsverken, och framhålles därvid, att
de skäl, vilka överhuvud tala för fondering vid affärsverken, närmast pekade
på utgifternas bestridande från pensionsfonderna samt att en sådan anordning
även ur bokföringssynpunkt vöre att föredraga framför utgifternas bestridande
från driftkostnadsstaterna.
Beträffande fonderingens omfattning vid affärsverken föreslås i promemorian,
att fonderna skulle tillföras dels vederbörande pensionsavgifter och
dels den överslagsvis beräknade summan av pensionsavdragen. Därjämte
borde fonderna i viss utsträckning ersättas av affärsverksmedlen för pensionsutgifterna.
I fråga om denna ersättning framhålles följande.
Närmast till hands skulle väl med hänsyn till motiven för fonderingen ligga
att bestämma ersättningen så, att den tillsammans med pensionsavgifterna
och den beräknade summan av pensionsavdragen motsvarade det försäkringstekniska
värdet av de pensionsberättigades pensionsrätt. Emellertid torde
en ur statsfinansiell synpunkt tillräcklig utjämning av pensionsutgifterna ernås,
om ersättningen endast motsvarar den del av de faktiska pensionsutgifterna,
som överstiger det belopp, med vilket fonderna efter försäkringstekniska
grunder kunna bidraga med hänsyn till deras medelstillgangar och pensionsavdragens
respektive pensionsavgifternas storlek. Även i det senare fallet
måste givetvis vissa försäkringstekniska beräkningar ske, vilka emellertid
då allenast skulle avse den omfattning, i vilken fonderna skola deltaga i pensionskostnaderna,
och som för övrigt med hänsyn till fondernas natur lära
kunna verkställas efter mera summariska grunder.
De ändrade reglerna för pensionsfondsbildningen, pensionsutgifternas bestridande
och fonderingens omfattning vid affärsverken skulle enligt promemorian
tillämpas från och med nästa budgetar.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 274.
I samband med den nu lämnade redogörelsen vill jag anmärka, att i promemoi
ian även beröres fragan örn fonderingen i statens pensionsanstalt. Promemorian
innehåller i denna del huvudsakligen följande.
,.nVtmärk?ndf för det system, som enligt gällande föreskrifter i princip skall
tillampas i fråga om pensionering genom statens pensionsanstalt, är att fondering
skall ske av såväl tjänstemännens som huvudmännens och statens andelar
i pensionskostnaden, vilken sålunda skall helt täckas av fonderade medel.
Denna princip har dock icke konsekvent uppehållits, i det att fondering
underlåtits beträffande kapitalbelopp, motsvarande vissa tjänstemannagrupper
medgiven rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning eller till förhöjda
pensioner; i stället har staten påtagit sig viss räntegottgörelse å sålunda uppkommen
fondbrist. På senare år har man beträffande statens pensionsanstalt,
i anslutning till avbrottet i fonderingen av civila tjänstepensionsfondens
inkomster, provisoriskt inställt såväl fonderingen av inflytande avgifter
från befattningshavare och huvudmän som avgiftsbetalning och räntegottgörelse
från statens sida. Anvisningen av statsmedel till statens pensionsanstalt
har därvid inskränkts till ett belopp, som — jämte anstaltens övriga
inkomster — beräknats erforderligt för bestridande av anstaltens löpande utgifter
utan anlitande av dess kapitalbehållning.
Fran pensionsanstalten ha nyligen överflyttats eller komma inom kort
vissa befattningshavargrupper att överflyttas‘till den av statskontoret handhavda
statliga pensioneringen. I anledning härav kan tydligen uppkomma
fråga örn att överföra fondtillgångar från pensionsanstalten till de av statskontoret
förvaltade pensionsfonderna. För närvarande pågår därjämte utredning
örn ändrade pensionsvillkor för folk- och småskollärarna och i samband
därmed har den frågan aktualiserats, huruvida pensionsvillkoren jämväl
för sådana lärare, som redan pensionerats, eller dessas efterlevande böra
jämkas. Sistberörda^ spörsmål torde icke kunna upptagas till slutligt avgörande,
innan en ingående ekonomisk undersökning verkställts, vilket torde
böra ske i samband med en utredning jämväl i fonderingsfrågan, såvitt pensionsanstalten
angår. En dylik utredning svnes inom kort böra igångsättas.
I anledning av departementspromemorian har riksräkenskapsverket anfört
huvudsakligen följande.
Riksräkenskapsverkets bedömande av de i promemorian framlagda olika
förslagen är helt beroende av ämbetsverkets ställningstagande till frågan örn
fonderingsprincipens tillämpning vid avvägningen av statens årliga pensionskostnader.
Riksräkenskapsverket har följaktligen att i första hand angiva
sm uppfattning rörande sistnämnda spörsmål.
„.. Såsom närmare utvecklats i försäkringsinspektionens utredning äro skälen
tor tonderingens bibehållande väsentligen knutna till önskvärdheten av att
as™komma en utjämning i tiden av statens pensionskostnader. Särskilt beträffande
affärsverken skulle en sådan utjämning vara av betydelse. Därest
successiva avsättningar motsvarande värdet av pensionsförpliktelserna avloras
såsom driftkostnader, ernås onekligen en korrektare avvägning av
affärsverkens arliga vinstresultat. Någon fullständig utjämning av pensionskostnaderna
kan emellertid — av skäl som angivas i försäkringsinspektionens
utredning — icke åstadkommas.
Även om tillämpandet av fonderingsprincipen ur strängt teoretisk synpunkt
salunda mäste anses äga visst företräde framför en ordning, där utjämning
av pensionskostnader icke vidtagits, har riksräkenskapsverket emel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
13
lertid i likhet med försäkringsinspektionen funnit en statlig fondering för
pensionsändamål icke vara nödvändig. De med fonderingen förbundna praktiska
olägenheterna synas vid sådant förhållande kunna utgöra tillräcklig
anledning att för framtiden helt avstå från fondering.
Därest fonderingsprincipen av förut angivna skäl i allt fall anses böra tilllämpas
beträffande affärsverken, bör emellertid fonderingen enligt riksräkenskapsverkets
åsikt avse icke blott — såsom i promemorian förutsatts —
pensionsavdrag respektive pensionsavgifter utan även statens bidrag till pensionskostnaderna.
Först härigenom skulle nämligen en verklig utjämning av
pensionskostnaderna ernås. Härjämte må uppmärksammas, att en till pensionsavdrag
respektive pensionsavgifter begränsad fondering efter eventuell
övergång till nettolönesystem skulle framstå såsom rent godtycklig.
Riksräkenskapsverket, som anser en utvidgning i angiven omfattning av den
hittillsvarande fonderingen för pensionsändamål icke vara att räkna med, får
för sin del förorda, att för framtiden fonderingen slopas beträffande såväl
affärsverk som övriga verk och myndigheter.
Genom att fonderingen helt slopas även vid affärsverken, skulle redovisningen
av pensionsfonder och pensionsutgifter vid dessa verk högst avsevärt
förenklas. De enligt promemorian för varje affärsverk förutsatta fyra olika
pensionsfonderna skulle kunna utan åtskillnad redovisas såsom en gemensam
pensionsfond, vilken i likhet med de nuvarande pensionsfonderna skulle
upptagas såsom diversemedelsfond. I den mån pensionsfondsmedlen tagits i
anspråk för affärsverksrörelsen, skulle avkastningen direkt ingå bland affärsverkets
rörelseinkomster. I den mån åter pensionsfondsmedlen investerats i
till affärsverksrörelsen icke hänförliga tillgångar, bör avkastningen under särskild
rubrik redovisas bland affärsverkets inkomster. Pensionsutgifterna åter
böra bestridas direkt å verkets driftkostnadsstat.
Statskontoret har bland annat yttrat:
Statskontoret vill ifrågasätta, om tillräcklig anledning föreligger att driva
fonduppdelningen vid affärsverken så långt, som i promemorian föreslagits.
Det med fondering avsedda syftet att åstadkomma en utjämning av pensionskostnaderna
under olika budgetår lärer likaväl eller bättre kunna vinnas, om
vid varje affärsverk en för tjänstemän och arbetare gemensam fond för
tjänstepensioneringen inrättas, liksom ock en gemensam fond för familjepensioneringen.
Genom en dylik anordning skulle ock undvikas de överföringar
från arbetarpensionskassorna till tjänstepensionsfonderna, som i händelse av
inrättandet av särskilda fonder i vissa fall bleve nödvändiga. Ämbetsverket
vill därför förorda ett närmare övervägande av frågan, om icke vid affärsverken
böra tillskapas för tjänstemän och arbetare gemensamma tjänstepensionsfonder
respektive familjepensionsfonder.
Enligt förslaget är icke avsett, att särskilda pensionsfonder skulle komma
till stånd vid statens reproduktionsanstalt, utan skulle de vid anstalten förekommande
pensionskostnaderna bestridas i enahanda ordning som motsvarande
kostnader vid de civila verken i allmänhet.
Statskontoret håller av principiella skäl före, att reproduktionsanstalten i
egenskap av affärsverk bör själv bära sina pensioneringskostnader, och måste
med hänsyn härtill avråda ifrån att för anstaltens vidkommande pensionsutgifterna
skulle bestridas i annan ordning än vid övriga affärsverk. De
invändningar, som på grund av den jämförelsevis ringa omfattningen av reproduktionsanstaltcns
affärsrörelse kunna resas mot alt i förevarande avseende
jämställa anstalten med övriga affärsverk, torde avsevärt förlora i
styrka, örn — såsom statskontoret förord!»t — vid affärsverken inrättas gemensamma
pensionsfonder för tjänstemän och arbetare.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
Generalpoststyrelsen har i huvudsak framhållit följande:
Vad beträffar frågan i vilken utsträckning fondering för den egentliga postpersonalens
pensionering bör äga rum vid postverket, torde under alla förhållanden
pensionsavdrag och eventuella pensionsavgifter böra fonderas. För
att åstadkomma en i och för sig önskvärd, fullständig utjämning av verkets
pensionskostnader för olika budgetår borde givetvis fondering ske icke endast
av befattningshavarnas utan även av postverkets andel i pensionskostnaderna.
Då emellertid avsättning av medel, motsvarande sistnämnda andel, icke tidigare
skett, utan jämväl den del av postverkets överskott, som ur nyss angivna
synpunkt rätteligen borde hava tillförts pensionsfonden, inlevererats såsom
överskottsmedel till statskassan, lärer det icke nu kunna ifrågasättas
fondering i full utsträckning, oaktat en sådan vore tillrådlig med hänsyn till
den avsevärda ökning av pensionsutgifterna, som kommer att uppstå efter ett
par tre årtionden på grund av den stora nyanställning av personal, som blivit
en följd av bl. a. postsparbanks- och postgirorörelsens utveckling. För
postverkets vidkommande torde dock behovet av dylik fondering vara mindre
framträdande, enär postverkets verksamhetsområde, såvitt nu kan förutses,
väl snarare torde komma att utvidgas än minskas och i allt fall dess ursprungliga
funktion näppeligen lärer komma att upphöra. Då emellertid — såsom
försäkringsinspektionen framhållit — pensionskostnadernas betydelse torde
böra beaktas vid utredningar rörande verkets driftsresultat, synes matematisk
utredning rörande värdet av de pensionsberättigades pensionsrätt böra företagas
med vissa års mellanrum. Den fondbrist, som därvid konstateras, torde
jämväl böra komma till synes i fondens räkenskaper, lämpligen upptagen
såsom en skuld, förd innanför linjen.
Vidkommande arbetarnas vid postverket tjänstepensionering. synas även
vissa skäl tala för fondering jämväl av statens andel i pensionskostnaderna.
De arbetare, varom här är fråga, äro i huvudsak sysselsatta vid postverkets
verkstad, garage, tryckeri och bokbinderi samt vid den av verket drivna diligensrörelsen.
Därest dessa verksamhetsgrenar eller någon av dem skulle
komma att nedläggas, något som ju kan tänkas, måste arbetarna i regel entledigas
med rätt till erhållande av uppskjuten livränta. Då sammanlagda antalet
arbetare emellertid uppgår till endast mellan 300 och 400 stycken, synes
fondering jämväl av statens andel i pensionskostnaderna näppeligen erforderlig,
helst som icke ens vid dylik fondering med säkerhet lärer kunna
förutses, om fonden framdeles skulle bliva i stånd att ensam bestrida samtliga
pensionsutgifter. Vid sådant förhållande torde det ej heller vara erforderligt
att bilda en särskild fond för arbetarepensioneringen, utan torde härför avsedda
medel lämpligen kunna tillföras tjänstepensionsfonden, vilken sålunda
skulle vara avsedd för pensionering av såväl tjänstemän som arbetare.
Att bilda en särskild fond för arbetarnas familjepensioneiäng synes likaledes
obehövligt, då i detta fall familjepensionsavdragen kunna beräknas täcka
större delen av familjepensionskostnaderna. En gemensam fond för tjänstemännens
och arbetarnas vid postverket familjepensionering anses därför vara
tillfyllest. Vid postverket skulle sålunda endast erfordras två fonder för pensionsändamål.
Ett enhetligt system för pensionsutgifternas bestridande vid affärsverken
torde vara önskvärt. Enligt generalpoststyrelsens åsikt borde utgifterna bestridas
direkt från pensionsfonderna. En dylik anordning synes för postverket
lämplig, enär verkets utgifter för pensionering för visst år i så fall icke skulle
behöva över- eller understiga det i driftkostnadsstaten fastställda beloppet för
verkets bidrag till resp. pensionsfonder. Detta belopp skulle då utgöras av
de för året beräknade pensionsutgifterna — inklusive uppskjutna livräntor
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
— minskade med det belopp av fondens avkastning, som enligt försäkringstekniska
beräkningar kunde disponeras för sagda utgifter. Erforderliga utjämningar
finge äga rum i samband med de med vissa tidsintervaller företagna
försäkringstekniska beräkningarna.
Då postverkets räkenskaper föras för kalenderår vill styrelsen emellertid
ifrågasätta, att de nya bestämmelser, som komma att utfärdas, må träda i
tillämpning först med 1939 års ingång. Härigenom skulle undvikas ändringar
i den för innevarande år fastställda driftkostnadsstaten.
Slutligen får generalpoststyrelsen framhålla att, vid utbrytning av postverkets
andel i familjepensionsfonden, denna andel bör utgöras av icke blott
postverkets andel i förutvarande civilstatens änke- och pupillkassa utan även
av postverkets förutvarande familjepensionsfonds kapitaltillgång per den 30
juni 1937, som då överfördes till allmänna familjepensionsfonden.
Generalpoststyrelsen anser således,
att fondering av pensionsavdrag bör äga rum vid postverket,
att två pensionsfonder böra finnas vid postverket, en för tjänstemännens
och arbetarnas tjänstepensionering och en för båda dessa kategoriers familjepensionering,
att pensionsutgifterna böra bestridas från fonderna samt
att postverkets bidrag till fonderna bör motsvara den del av de faktiska
pensionsutgifterna, som överstiger det belopp, med vilket fonderna efter försäkringstekniska
grunder kunna bidraga med hänsyn till deras medelstillgångar
och pensionsavdragens storlek.
Telegrafstyrelsen anför:
Telegrafstyrelsen ansluter sig till uppfattningen, att fondering av pensionsavgifter
och pensionsavdrag bör äga rum vid de affärsdrivande verken samt
att därvid fyra pensionsfonder bildas, nämligen en fond för tjänstemännens
tjänstepensionering, en fond för tjänstemännens familjepensionering, en fond
för arbetarnas tjänstepensionering och en fond för arbetarnas familjepensionering.
Telegrafstyrelsen kan vidare ansluta sig till förslaget, att den årliga ersättningen
till respektive fonder endast skall motsvara den del av de faktiska
pensionsutgifterna, som överstiger det belopp, med vilket fonderna efter försäkringstekniska
grunder kunna bidraga med hänsyn till sina medelstillgångar
och pensionsavdragens respektive pensionsavgifternas storlek. För telegrafverkets
del förutsätter detta bland annat, att nuvarande bidragsgrunder
till telegrafverkets arbetarpensionskassa skola upphöra och att jämväl vid
tjänstepensionering av arbetare viss procentuell del av de verkligen utgående
pensionerna övertöres till vederbörande fond. I övrigt utgår telegrafstyrelsen
ifrån, att pensionsfonderna liksom hittills varit fallet skola tillgodoföras
icke blott pensionsavdrag och pensionsavgifter utan även ränteavkastning
å fondmedlen.
Järnvägsstyrelsen har, såvitt bär är i fråga, yttrat:
Vid statens järnvägar finnas för närvarande tre pensionsfonder, nämligen
en för tjänstemännens tjänstepensionering, en för arbetarnas tjänstepensionering
och en för tjänstemännens familjepensionering. I promemorian föreslås,
att en fond inrättas för arbetarnas familjepensionering. Järnvägsstyrelsen
finner lämpligt, alt den åsyftade likformigheten åvägabringas. För detta
syftes vinnande synes emellertid icke vara nödvändigt inrätta ännu en tond,
då nuvarande familjepensionsfond utan olägenhet kan i sig upptaga till arbetarnas
familjepensionering hänförliga inkomster och utgifter.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
Styrelsen vill också föreslå, att de båda tjänstepensionsfonderna sammanslås
till en, då ett fortsatt särhållande icke medför någon nytta men väl kan
vålla en del improduktivt arbete. -— Gemenskap i förevarande hänseende mellan
tjänstemän och arbetare är också motiverad därav, att övergång från
arbetare- till tjänstemannaanställning vid statens järnvägar förekommer
i tämligen stor omfattning.
Järnvägsstyrelsen biträder förslaget, att pensionsutgifterna skola primärt
belasta pensionsfonderna. Härmed vinnes bl. a., att driftsräkningens bidrag
kunna jämnt fördelas å hela räkenskapsåret och hållas i nivå med fastställda
stater. Vad beträffar storleken av dessa bidrag vill styrelsen tillstyrka det
i promemorian föreslagna med förtydligandet, att bidraget för visst år skall
motsvara viss procentisk del av de — vid driftkostnadsstatens uppgörande
— förutberäknade pensionsutgifterna. — Lämpligt synes också vara, att
klara bestämmelser utfärdas rörande detta procenttals beräkning, vilken, såsom
i promemorian framhållits, utan olägenhet torde kunna göras skäligen
enkel.
Vad slutligen beträffar tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande,
vill järnvägsstyrelsen erinra, att vid affärsverken icke budgetåret
utan kalenderåret är räkenskapsår, varför övergång helst bör ske vid kalenderårsskifte.
För statens järnvägars del föreslås alltså, att de nya reglerna
må tillämpas fr. o. m. år 1939. Den skillnad i fondernas ställning, som
vållas av ett halvt års uppskov, är icke av sådan storlek, att den kan hava
någon praktisk betydelse.
Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:
I promemorian föreslås, att det vid vart och ett av affärsverken skall finnas
fyra pensionsfonder, såvida det ej befinnes lämpligt att sammanslå fonderna
eller vissa av dem. Dessa fonder skulle vara följande: en fond för
tjänstemännens tjänstepensionering, en fond för tjänstemännens familjepensionering,
en fond för arbetarnas tjänstepensionering och en fond för arbetarnas
famil jepensionering.
Vattenfallsstyrelsen finner det lämpligt, att fondering sker vid affärsverken
för samtliga ovannämnda ändamål; dock bör vid statens vattenfallsverk
sammanslagning av vissa fonder ske sålunda, att det blir en för tjänstemän
och arbetare gemensam tjänstepensionsfond samt en likaledes för tjänstemän
och arbetare gemensam familjepensionsfond. Detta är bland annat
motiverat därav, att övergång från arbetare- till tjänstemannaanställning förekommer
i relativt stor omfattning. Däremot är det, med hänsyn till de behövliga
försäkringstekniska beräkningarna, ej lämpligt att driva fondsammanslagningen
längre än nyss sagts.
I promemorian synes endast avses fondering av belopp motsvarande de
utav tjänstemännen och arbetarna vidkända pensionsavdragen å avlöningarna.
Dessa avdrag täcka visserligen den större delen av kostnaderna för familjepensioneringen
men icke ens tredjedelen av kostnaderna för tjänstepensioneringen.
Enligt vattenfallsstyrelsens mening böra de årliga avsättningarna av driftmedel
till statens vattenfallsverks pensionsfonder icke motsvara enbart pensionsavdragen,
utan nämnda avsättningar böra vara av sådan storlek, att
pensionsfonderna därigenom och genom tillägg av fondernas ränteavkastning
sättas i stånd att uppfylla verkets totala pensionsförpliktelser, dock med
undantag för familjepensionernas rörliga delar, vilka äro beroende av växlingarna
i levnadskostnadsindexen. Det framstår nämligen för styrelsen såsom
önskvärt att ernå en i möjligaste mån jämn fördelning mellan olika år
av statens vattenfallsverks pensionskostnader, så att verkets räkenskaper
Kungl. Maj:ts proposition nr 274. 17
jämväl med avseende å dessa kostnader komma att förete möjligast rättvisande
driftresultat.
Genom tillämpning av den utav vattenfallsstyrelsen sålunda förordade fonderingsprincipen,
vilken redan, örn än ofullständigt, tillämpas för arbetarpensionskassorna
vid vissa affärsverk, skulle de utbetalda pensionsbeloppen,
med ovan angivna undantag beträffande familjepensionernas rörliga delar,
kunna helt bestridas av pensionsfonderna, varför någon ersättning till fonderna
för nämnda utgifter icke skulle behöva beräknas i de årliga driftkostnadsstaterna.
Däremot borde i driftkostnadsstaterna upptagas utgiftsbelopp
dels för ovannämnda avsättningar till pensionsfonderna, dels ock för de aktuella
familjepensionernas rörliga delar liksom även för dyrtidstilläggen å de
aktuella tjänstepensionerna.
Då vid affärsverken icke budgetåret utan kalenderåret är räkenskapsår,
böra de nya reglerna för avsättningar till pensionsfonder och för pensionsutgifternas
bestridande vid statens vattenfallsverk tillämpas från ett kalenderårsskifte,
helst retroaktivt från 1938 års ingång. De erforderliga försäkringstekniska
beräkningarna — jämväl enligt promemorians förslag behövas
dylika beräkningar — kunna möjligen bli färdiga till bokslutet för år 1938
men sannolikt icke till den tidpunkt, då förslag till driftkostnadsstat för år
1939 skall avgivas.
Då emellertid den bebådade allmänna löneregleringen torde böra åtföljas av
ändringar beträffande pensionsunderlagen och pensionsavdragen, synas de
försäkringstekniska beräkningarna böra uppskjutas i avvaktan därpå och
avsättningarna till pensionsfonderna under mellantiden bestämmas till helt
summariskt uppskattade belopp.
Slutligen har domänstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra
mot promemorians förslag angående fondbildning, pensionsutgifternas bestridande
och fonderingens omfattning vid affärsverken.
Den hittills tillämpade fonderingen av statstjänstemännens pensionsavgif- Departementster
och pensionsavdrag samt de därmed sammanhängande finansiella anord- chefenningarna
ha icke låtit sig väl förena med gällande regler för redovisningen
å allmänna budgeten av statsverkets utgifter och inkomster. Då härtill
kommer, att statens förpliktelser gent emot de pensionsberättigade äga bestånd
oberoende av en dylik fondering, anser jag, såsom redan i statsverkspropositionen
uttalades, att fonderingen av statstjänstemännens pensionsavgifter
och pensionsavdrag vid de icke affärsdrivande verken nu bör
upphöra. Jag kommer i det följande att framlägga förslag till härav betingad
ändring i 1907 års pensionslag. Senare i dag torde jag vidare få anmäla
vissa anslagsfrågor m. m., som sammanhänga med fonderingens upphörande.
Riksräkenskapsverket har förordat, att fonderingen för framtiden skulle
slopas jämväl* beträffande affärsverken. För min del kan jag icke biträda
denna ståndpunkt. Vid detta ställningstagande har jag särskilt beaktat, att
örn all fondering underlåtes, affärsverksfonderna genom pensionsavdragen
och pensionsavgifterna skulle tillföras inkomster, som icke rätteligen böra
få påverka fondernas driftresultat. Jag finner mig sålunda böra vidhålla
min i statsverkspropositionen uttalade, av de i ärendet hörda affärsdrivande
bihang till riksdagens protokoll 193S. 1 sami. Nr 274.
2
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 274-
verken delade åsikt, att fondering för pensionsändamål bör ske vid affärsverken.
Riksräkenskapsverket har vidare framhållit, att, därest fonderingsprincipen
bleve tillämpad beträffande affärsverken, fonderingen borde avse icke blott
pensionsavdrag respektive pensionsavgifter utan även statens bidrag till pensionskostnaden.
Denna uppfattning delas av vattenfallsstyrelsen. En sådan
utvidgning av fonderingen utöver vad som föreslagits i promemorian skulle
emellertid medföra en tidsutjämning av de fonderna åvilande pensionskostnaderna,
som ej kan anses tillräckligt motiverad av affärsmässiga hänsyn
vid uppgörandet av fondboksluten och som skulle komma att sakna motsvarighet
inom allmänna budgeten. Jag vill med hänsyn därtill på denna
punkt i huvudsak ansluta mig till promemorians förslag.
Även i fråga om sättet för pensionsutgifternas bestridande förordar jag
promemorians förslag, vilket i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av de hörda myndigheterna.
Beträffande antalet pensionsfonder ansluter jag mig till det av flera myndigheter
framförda förslaget om allenast två pensionsfonder vid varje ämbetsverk,
en för tjänstemännens och arbetarnas tjänstepensionering samt en
för båda dessa kategoriers familjepensionering. Vid sådant förhållande synas
tillräckliga skäl saknas att i förevarande hänseende tillämpa annan ordning
för statens reproduktionsanstalt än för övriga affärsverk.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ha generalpoststyrelsen och
järnvägsstyrelsen förordat, att de nya reglerna för affärsverken skulle tilllämpas
först från och med år 1939. Även vattenfallsstyrelsen har ansett, att
omläggningen bör ske vid kalenderårsskifte. Jag finner vägande skäl tala
för en övergång först från och med den 1 januari 1939 men vill påpeka, att
utbrytningen av vederbörande affärsverks andelar i civila tjänstepensionsfonden
och allmänna familjepensionsfonden likväl bör ske per den 1 juli
1938. I den mån affärsverkens driftmedel för gjorda pensionsutbetalningar
under senare halvåret 1938 enligt hittills gällande föreskrifter skolat erhålla
gottgörelse från nämnda fonder, torde dylik gottgörelse i stället böra utgå
från affärsverkens pensionsfonder. Särskilda föreskrifter torde även erfordras
beträffande under sagda halvår inflytande pensionsavgifter m. m.
Slutligen får jag i detta sammanhang framhålla, att en utredning av
fonderingsfrågan, såvitt statens pensionsanstalt angår, synes mig böra komma
till stånd inom den närmaste framtiden, i samband varmed även en del
andra problem, däribland frågan om förbättring av vissa från anstalten nu
utgående familjepensioner, böra upptagas till övervägande.
Lagändringar.
Enligt 11 § av 1907 års lag skola, såsom förut angivits, tjänstinnehavares
pensionsavgifter ingå till en särskild fond för pensionering av civila tjänstinnehavare.
Från denna fond skall bestridas så stor del av kostnaden för
beredande av pension enligt lagen, som enligt vetenskaplig sannolikhetsbe
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 274. 19
räkning finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas
storlek.
Därest fonderingen av pensionsavgifter vid de icke affärsdrivande verken
skulle upphöra, måste denna fonderingsföreskrift ändras. I den förut berörda
departementspromemorian har föreslagits, att föreskriften liksom motsvarande
bestämmelse i civila tjänstepensionsreglementet nu skulle upphävas,
varefter bestämmelser angående fonderingen vid affärsverken finge meddelas
i administrativ ordning. Emot att dylika fonderingsbestämmelser fortfarande
bibehölles såsom lagföreskrifter talade — enligt promemorian — framför
allt, att fonderingen i detta speciella fall liksom överhuvud inom budgeten
åsyftade att på lång sikt i viss utsträckning reglera förhållandet mellan
utgifter och inkomster medan däremot de pensionsberättigades rättigheter på
intet sätt berördes av den omständigheten, huruvida fondering ägde rum
eller ej.
Förslaget har uttryckligen tillstyrkts av statskontoret, generalpoststyrelsen,
järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt i övrigt lämnats utan erinran
av de hörda myndigheterna. I enlighet härmed förordar jag, att 11 § av
1907 års lag upphäves. Till frågan om upphävande av motsvarande föreskrift
i civila tjänstepensionsreglementet torde jag få återkomma i annat
sammanhang. Vad angår de regler för fonderingen, som böra tillämpas vid
affärsverken, får jag hänvisa till vad i det föregående anförts.
Vid 1937 års riksdag beslöts lönereglering från och med den 1 januari 1938
dels för lärare vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna,
läroanstalterna för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte, de tekniska läroverken (tekniska fackskolor, tekniska
gymnasier och tekniska elementarskolor) och navigationsskolorna, dels ock
för statens folkskolinspektörer och nomadskolinspektören samt husmoder och
Översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Enligt inhämtade upplysningar ha samtliga dessa befattningshavare övergått
på den nya lönestaten och därigenom blivit underkastade civila tjänstepensionsreglementet
utom sex adjunkter eller ämneslärarinnor vid de allmänna
läroverken.
I 3 § sista stycket och 4 § sista stycket av 1907 års lag äro bestämmelser
meddelade i fråga om beräkning av pensionsunderlag och pension för vissa
lärare i övningsämnen. Dessa föreskrifter böra nu upphävas.
Vidare äro i 5 § av nämnda lag bestämmelser meddelade angående pensionsålder
och erforderligt antal tjänstår för vissa av ifrågavarande befattningshavare.
Även dessa föreskrifter böra, såvitt de icke avse ämneslärare
vid de allmänna läroverken, nu uteslutas ur lagen. Tillika kan ur 5 § uteslutas
en däri upptagen föreskrift angående pensionsålder och erforderligt
antal tjänstår för lärare vid Chalmers tekniska institut.
Slutligen föreskrives i 13 § av 1907 års lag, bland annat, att pension enligt
lagen skall i fråga örn tjänst vid tullverket sökas hos generaltullstyrelsen.
Då enligt vad jag inhämtat vid tullverket ej längre finnas anställda befatt
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 274.
ningshavare med tjänstepensionsrätt enligt förevarande lag, torde föreskriften
i fråga nu böra upphävas.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet
utarbetats förslag till ing om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober
1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga berörda förslag till lag;
dels ock besluta, att tjänste- och familjepensioneringen vid
affärsverken skall i budgetärt hänseende ordnas i huvudsak
enligt de riktlinjer, som i det föregående förordats.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
387813. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1938:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag ''örn ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 a1 i texten
- BU 1938:82 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslagom upphävande av 11 § civila tijiimte pensions reglementet den 30 juni 1934 s. 2 i texten
- BU 1938:44 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 s. 1 i texten