Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension m. m

1938-04-08 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:274, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

1

Nr 274.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907

(nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

m. m.; given Stockholms slott den 8 april 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen

den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 274.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension1.

Härigenom förordnas, att 5 och 13 §§ lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan sägs ävensom att 3 § sista stycket, 4 § sista stycket och 11 § samma

lag skola upphöra att gälla.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

för manlig---trettiofem tjänstår;

för kvinnlig---trettio tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för kvinnlig befattningshavare, tillhörande sjukvårds- eller ekonomipersonalen

vid statens sinnessjukhus: vid femtiofem levnads- och tjugufem

tjänstår;

b) för manlig befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen vid statens

sinnessjukhus: vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstår;

c) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, lantbrukshögskolan

samt lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp:

vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår;

d) för ämneslärare vid allmänna läroverken och lärare vid skeppsgosseskola:

vid sextiofem levnads- och trettiotre tjänstår.

13 §.

Pension enligt denna lag sökes i fråga om tjänst vid domänstyrelsen eller

tjänst, som lyder under denna, hos domänstyrelsen.

I övrigt---— fullo guldits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

1 Senaste lydelse, se beträffande 3 och 4 §§ 1921:455, 5 § 1935:174, 11 § 1936:68 och 13 §

1934:444.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 april 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, ecklesiastik-

och jordbruksdepartementen anför chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss:

Jag anhåller att nu få dels återkomma till den i årets statsverksproposition

berörda frågan om fortsatt fondering av pensionsavgifter och pensionsavdrag,

dels ock underställa Kungl. Maj:t förslag om vissa ändringar i 1907 års lag

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Till en början torde jag

få upptaga förstnämnda spörsmål till behandling.

Fonderingsfrågan.

I gällande pensionslagstiftning finnes icke utformat något enhetligt system

beträffande fondering för pensionsändamål. Medan sålunda föreskrifter om

fondbildning finnas meddelade i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension och i civila tjänstepensionsreglementet

den 30 juni 1934 (nr 442), saknas dylika föreskrifter helt i militära tjänstepensionsreglementet

den 17 maj 1935 (nr 167). Allmänna familjepensionsreglementet

den 16 oktober 1936 (nr 542), vilket reglemente är tillämpligt å

såväl civila som militära befattningshavare, saknar jämväl föreskrifter om

fondering. Detsamma är förhållandet beträffande tjänstepensionsreglementet

för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443) och familjepensionsreglementet

för arbetare den 16 oktober 1936 (nr 543).

Nuvarande fondbildningar.

Tjänstepensionsfonder. För de civila tjänstemännens tjänstepensionering

har inrättats civila tjänstepensionsfonden, vilken fond förvaltas av statskontoret.

Enligt bestämmelse i 11 § 1907 års civila pensionslag skola de av

tjänstemännen erlagda pensionsavgifterna ingå till nämnda fond. Därjämte

tillföres fonden, på grund av föreskrift i 11 § civila tjänstepensionsreglemen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 i.

tet, den för varje räkenskapsår överslagsvis beräknade summan av pensionsavdragen

för andra än vissa affärsverks tjänstemän. Erinras må, att fonderingen

av civila tjänstepensionsfondens inkomster under senare budgetår

provisoriskt inställts och att dessa inkomster i stället, i den mån de icke

tagits i anspråk för bestridande av på fonden författningsenligt ankommande

andel i pensionsutgifter, tillgodoförts riksstatsanslaget till pensionering av

civila tjänstinnehavare.

Särskilda tjänstepensionsfonder förekomma dessutom vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Dessa fonder förvaltas

av styrelserna för vederbörande verk och tillföras den överslagsvis

beräknade summan av pensionsavdragen enligt civila tjänstepensionsreglementet

för dessa verks tjänstemän.

Även för den militära tjänstepensioneringen förekommer en särskild fondbildning,

nämligen militära tjänstepensionsfonden. Å denna redovisas de förutvarande

militära pensionskassornas hopsamlade tjänstepensionsmedel.

Fonden tillföres vissa pensionsavgifter. Däremot förekommer icke någon

avsättning till fonden, motsvarande pensionsavdrag.

Beträffande statliga arbetares tjänstepensionering har fondbildning genomförts

vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. De där

befintliga fonderna, som förvaltas av vederbörande verksstyrelser, benämnas

numera telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks arbetarpensionskassor.

Kassorna tillföras belopp svarande mot den överslagsvis

beräknade summan av arbetarnas årliga pensionsavdrag. Därjämte tillföras

kassorna årligen vissa belopp av respektive verks driftmedel. Dessa belopp

utgöra vid telegrafverket 154,500 kronor, vid statens järnvägar 1,300,000

kronor och vid statens vattenfallsverk 51,500 kronor. I skrivelse den

24 september 1935 har domänstyrelsen gjort framställning om fondering av

tjänstepensionsavdragen för arbetare jämväl vid domänverket.

Familjepensionsfonder. Allmänna familjepensionsfonden bildades vid statens

övertagande från och med den 1 juli 1937 av civilstatens änke- och pupillkassa,

arméns familjepensionskassa samt marinens familjepensionskassa.

Därjämte har fonden från och med den 1 januari 1938 övertagit tullstatens

enskilda pensionsinrättnings tillgångar. Fonden förvaltas av statskontoret.

Någon fondering av belopp, som svara emot familjepensionsavdragen,

förekommer icke. Däremot fonderas vissa pensionsavgifter. Särskilda

familjepensionsfonder finnas vidare vid telegrafverket och statens järnvägar.

Dessa fonder förvaltas av verkens styrelser. Avsättningen till fonderna

omfattar såväl mot tjänstemännens familjepensionsavdrag svarande belopp

som tjänstemännens pensionsavgifter.

Några fonder ha icke inrättats i anledning av arbetarnas familjepensionering.

Framställning om fondering av arbetarnas familjepensionsavdrag har

emellertid gjorts av telegrafstyrelsen i skrivelse den 9 juli 1937.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

5

Nuvarande ordning lör pensionsutgifternas bestridande.

Tjänstepensionsutgifter. Pensionerna enligt 1907 års civila pensionslag

utgå vid postverket och domänverket av de medel, från vilka verkens utgifter

i övrigt bestridas, vad beträffar tjänstinnehavare vid domänverket dock

endast i den mån pension beviljats efter 1912 års början, samt vid övriga

verk och inrättningar från riksstatsanslag till pensionering av civila tjänstinnehavare.

De medel eller det anslag, varifrån pensionerna sålunda utbetalts,

erhålla gottgörelse från civila tjänstepensionsfonden eller — vad postverket

beträffar — från postverkets tjänstepensionsfond med belopp, som

svara mot vederbörande fonds efter av Kungl. Maj:t fastställd fördelningsgrund

uträknade andel i pensionsutgifterna. Fondbidragen äro sålunda försäkringstekniskt

beräknade.

Kostnaderna för pension och uppskjuten livränta enligt civila tjänstepen

sionsreglementet m. m. skola utgå vid de affärsdrivande verken — postverket,

telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket och statens

reproduktionsanstalt — av de medel, från vilka vederbörande verks utgifter

i övrigt bestridas. Detsamma är förhållandet beträffande följande verk

med specialbudgeter, nämligen bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

stuteriväsendet och försäkringsinspektionen. Vid vägorganisationen

i länen samt vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såvitt angår sådan

befattningshavare i styrelsen, vars avlöning omedelbart före tjänstens

frånträdande utgått av automobilskattemedel, bestridas kostnaderna av dylika

medel. Vid övriga verk och inrättningar åter anlitas riksstatsanslag till

pensionering av civila tjänstinnehavare. Därjämte bidraga de särskilda

pensionsfonderna, nämligen civila tjänstepensionsfonden samt postverkets,

telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks tjänstepensionsfonder

med belopp, som svara mot vederbörande fonds efter av Kungl.

Majit fastställd fördelningsgrund uträknade andel i kostnaderna. Dessa

bidrag, som beräknas försäkringstekniskt, gottgöras de medel eller det anslag,

varifrån pensionsutgifterna bestridas.

Kostnaderna för pension och uppskjuten livränta enligt militära tjänstepensionsreglementet

utbetalas från riksstatsanslag till pensionering av militära

befattningshavare. Detta anslag tillgodoföres avkastningen av militära

pensionsfonden. Någon försäkringsteknisk uträkning av fondens bidrag till

pensionsutgifterna förekommer således icke.

Kostnaderna för pension och uppskjuten livränta enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare utgå vid telegrafverket, statens järnvägar oell statens

vattenfallsverk av de vid dessa verk befintliga arbetarpensionskassorna.

Såsom förut angivits erhålla kassorna årligen bidrag från respektive verks

driftmedel med vissa belopp. Vid postverket, domänverket och statens reproduktionsanstalt

utgå kostnaderna av de medel, från vilka vederbörande

verks utgifter i övrigt bestridas, samt vid övriga verk och inrättningar från

för ändamålet avsett riksstatsanslag.

Familjepensionsutgifter. Kostnaderna för familjepension enligt allmänna

familjepensionsreglementet efter avliden befattningshavare vid telegrafverket

och statens järnvägar bestridas från dessa verks familjepensionsfon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 274.

der. Beträffande befattningshavare vid postverket, statens vattenfallsverk,

domänverket och statens reproduktionsanstalt utgå motsvarande kostnader

av de medel, från vilka verkens omkostnader i övrigt bestridas, samt beträffande

annan befattningshavare från riksstatsanslag till pensioner åt efterlevande

till befattningshavare i statens tjänst. I motsvarande ordning bestridas

kostnaderna för familjepension efter sådana förutvarande delägare i

civilstatens, telegrafverkets och statens järnvägars änke- och pupillkassor,

arméns och marinens familjepensionskassor samt tullstatens enskilda pensionsinrättning,

vilka icke blivit underkastade allmänna familjepensionsreglementets

bestämmelser.

Familjepensioner enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 357) med bestämmelser

angående familjepension i vissa fall för efterlevande till befattningshavare,

som innehaft befattning, å vilken lagen den 11 oktober 1907 (nr 85)

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension äger tillämpning, bestridas

från nyss angivna riksstatsanslag. Från samma anslag bestridas pensioner

enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 279) angående pensionering

av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst.

Allmänna familjepensionsfondens avkastning skall för varje budgetår per

den 30 juni tillgodoföras sagda riksstatsanslag, respektive efter budgetårets

utgång tillföras postverkets, vattenfallsverkets och domänverkets driftkostnadsstater,

allt i förhållande till bruttoutgiftema för de familjepensionskostnader,

som under budgetåret kommit att belasta nämnda anslag, respektive

poster å driftkostnadsstaterna. Någon försäkringsteknisk beräkning av fondens

bidrag sker således icke.

Kostnaderna för familjepension efter avliden arbetare bestridas beträffande

arbetare, som senast varit anställd vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket eller statens reproduktionsanstalt,

av de medel, från vilka vederbörande verks omkostnader i övrigt

bestridas, samt beträffande annan arbetare från för ändamålet avsett anslag

å riksstaten.

Sammanfattning. Av den lämnade redogörelsen framgår, att följande olika

sätt för pensionsutgiftemas bestridande kunna särskiljas.

I flertalet fall bestridas kostnaderna från anslag respektive affärsverks

driftmedel eller specialbudgeter med bidrag från pensionsfond. Detta är förhållandet

beträffande pension enligt 1907 års civila pensionslag samt pension

och uppskjuten livränta enligt civila och militära tjänstepensionsreglementena

ävensom — utom vid statens järnvägar och telegrafstyrelsen — i fråga

om tjänstemännens familjepensioner. Civila tjänstepensionsfondens liksom

postverkets, telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks

tjänstepensionsfonders bidrag äro försäkringstekniskt beräknade, vilket

däremot ej är fallet med bidragen från militära tjänstepensionsfonden

och allmänna familjepensionsfonden. Sistnämnda bidrag motsvara fondernas

avkastning.

Kostnaderna för de pensioner och uppskjutna livräntor, som utgå enligt

pensionsreglementena för arbetare, bestridas av anslag respektive affärs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

verksmedel utan bidrag från pensionsfond. Undantag härifrån utgöra dock

utgifterna för tjänstepension till arbetare vid telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, vilka utgifter bestridas från nämnda verks

arbetarpensionskassor med bidrag av affärsverksmedel.

Slutligen förekommer, att pensionsutgifterna bestridas från fond utan bidrag

av affärsverksmedel. Detta är fallet med tjänstemännens familjepensioner

vid telegrafverket och statens järnvägar.

Statsverkspropositionen.

I samband med beräkningen av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret

1938/39 tillstyrkte jag i årets statsverksproposition ett av riksräkenskapsverket

framställt förslag att förvandla civila och militära tjänstepensionsfonderna

samt allmänna familjepensionsfonden till kapitalfonder, vilkas

avkastning skulle tillgodoföras särskilda inkomsttitlar å riksstaten. Jag

framhöll i samband härmed, att detta förslag sammanhängde med frågan

om fondering av pensionsavgifter respektive pensionsavdrag. Med hänsyn

härtill lämnades också i statsverkspropositionen en närmare redogörelse

för sistnämnda frågas nuvarande läge.

Jag erinrade därvid till en början om vad jag anförde i frågan i samband

med anmälan av proposition till 1937 års riksdag angående anslag för innevarande

budgetår till pensioner åt efterlevande till befattningshavare i statens

tjänst m. m., vilket uttalande lämnades utan erinran av riksdagen. I

berörda uttalande påpekade jag bland annat, hurusom av statens skyldighet

att svara för familjepensionsutgiftema och den därav föranledda budgettekniska

anordningen för pensionsutgifternas bestridande syntes följa, att

frågan örn fortsatt fondering av familjepensionsavdragen och familjepensionsavgifterna

finge för de icke affärsdrivande verken bedömas ur de

synpunkter som allmänt sett vore avgörande vid behandlingen av frågan

om fondering å riksstaten. Uppenbart vore därför att betänkligheter ur

principiella synpunkter icke behövde hysas mot att fonderingen för det

ifrågavarande speciella ändamålet underlätes. Vad angar affärsverken påpekades,

att det för dem kunde synas naturligt, att familjepensionsutgifterna

redovisades särskilda från utgifterna för rörelsen i övrigt för att ej

påverka dennas resultat. På grund härav ställde sig frågan, huruvida fondering

under den närmast liggande framtiden borde äga rum eller ej, annorlunda

för affärsverken än för den övriga statsförvaltningen.

Vidare återgavs i redogörelsen för fonderingsfrågans läge ett av försäkringsinspektionen

den 15 december 1937 avgivet utlåtande i ämnet, däri

inspektionen anfört följande:

I en enskild pensionsanstalt med frivillig anslutning utgör fonderingen för

pensionsutbetalningar i allmänhet en förutsättning för att anstalten skall

kunna fullgöra sina pensionsförpliktelser. Därest nämligen tillströmningen

av nytt klientel av en eller annan orsak skulle komma att upphöra, kan

självfallet en dylik anstalt, därest en mot anstaltens förpliktelser svarande

fondering icke genomförts, bliva ur stånd att fullgöra sina åtaganden. I en
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

skilda företag andra än pensionsanstalter torde fondavsättningar för ovillkorliga

pensionsutfästelser få anses vara obligatoriska på grund av gällande

lagbestämmelser örn upprättande av balansräkning, även örn företag utan

fondering — i likhet med företag, som uraktlåtit införa en enstaka klar skuldpost

i balansräkningen — i många fall kunna vara fullt solventa för samtliga

sina förpliktelser. Dylika avsättningar äro även vad beträffar villkorliga

utfästelser önskvärda för att företagets driftsresultat och ställning icke

skola komma att utåt framstå i en gynnsammare dager än som motsvaras

av de verkliga förhållandena. Storleken av den erforderliga fondavsättningen

är emellertid ej utan vidare given utan beroende av gjorda antaganden

av olika slag beträffande räntefot, dödlighet, sättet för pensionens intjänande

m. m.

Vad^ beträffar statens tjänstepensionsförpliktelser äro dessa, örn man utgår

från gängse beräkningsmetoder, för närvarande icke inom någon förvaltningsgren

att anse såsom annat än till viss del täckta genom fondavsättningar.

Å andra sidan får statens förmåga att verkställa staten åliggande

pensionsutbetalningar, såvitt nu kan bedömas, anses oberoende av huruvida en

särskild fondering för pensioneringsändamål överhuvud taget sker eller ej.

Det avgörande härvidlag är självfallet styrkan hos statsfinanserna. Någon

anledning att i detta sammanhang skilja mellan den del av pensionen, som

bestrides av de anställdas egna avgifter (i form av pensionsavdrag) och den

del, som bestrides av statsmedel, svnes icke föreligga. För båda delarna av

pensionen gäller, att en statlig fondering icke är nödvändig för pensionsförpliktelsernas

fullgörande. Spörsmålet huruvida en dylik fondering likväl

bör ske, måste därför bedömas ur lämplighetssynpunkter. Vissa synpunkter

kunna anföras till förmån för att fondering vidtages, medan andra skäl

tala emot fondering.

Såsom ett skäl för fondering kan framhållas önskvärdheten av att åstadkomma

en utjämning av stålens pensionskostnader för olika budgetår. I

1930 års pensionssakkunnigas betänkande av år 1932 (sid. 204—205) återgives

en förutberäkning av pensionskostnaderna för den civila statsförvaltningen

vid olika tidpunkter. Av denna framgår, att redan den automatiska

stegringen av pensionskostnaderna — beräknad alltså under förutsättning

av en oförändrad tillämpning av de ar 1932 gällande pensioneringsgrunderna

— skulle beräknas medföra en ökning av tjänstepensionskostnaderna inklusive

bidrag från pensionsfonderna från cirka 22 miljoner kronor år 1934 till

cirka 48 miljoner kronor år 1950. För befattningshavare vid försvarsväsendet

skulle enligt 1934 års militärpensionssakkunnigas betänkande av år 1934

(sid. 248—250) vid de äldre bestämmelsernas oförändrade tillämpning en

automatisk ökning ske från 14 miljoner kronor år 1935 till 17 miljoner kronor

år 1942, detta i trots av nedskärningen i försvarsorganisationen genom

1925 års riksdagsbeslut och utan hänsyn till ökningen av antalet beställningshavare

genom 1936 ars försvarsbeslut. På grund av numera vidtagna

sänkningar av pensionsåldrarna far stegringen i pensionskostnaderna ännu

större betydelse. Det finnes ingen anledning att antaga, att utvecklingen i

stort sett skulle gå i annan riktning på övriga områden av det statliga tjänstepensionsväsendet

än vad som framgår av de här angivna exemplen. I

minst lika hög grad torde den automatiska stegringen av pensionsutbetalningarna

komma att göra sig gällande på familjepensionsområdet.

Verkställes icke en utjämning genom fortsatt fondering för pensionsändamal,

bör självfallet den automatiska stegringen i pensionsutgifterna beaktas

vid dispositionerna i övrigt inom budgeten.

Särskilt vad beträffar affärsverken, där successiva avsättningar motsva
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

9

rande värdet av pensionsförpliktelserna böra betraktas som verkliga driftskostnader,

är det av vikt, att pensionskostnadernas betydelse beaktas vid

verkställandet av olika ekonomiska utredningar angående driftsresultaten.

Sker icke detta, erliållas missvisande resultat, oell verksamheten framstår i

en, ekonomiskt sett, bättre dager än som svarar mot det verkliga läget. Vid

nuvarande fonderingssystem tages i affärsverkens räkenskaper endast delvis

hänsyn till pensionskostnader. Därest en verksamhetsgren inom statligt

affärsväsen skulle komma att upphöra eller inskränkas, framstår ännu klarare

vikten av att pensionskostnadernas betydelse beaktats redan under befattningshavarnas

tjänstetid.

Det må dock i detta sammanhang framhållas, hurusom erfarenheterna

från de gångna åren visa, att förutsättningarna för en utjämning genom

fondering kunna synnerligen avsevärt rubbas genom pensionsregleringar innebärande

sänkta pensionsåldrar eller på grund av penningvärdets fall höj - da pensioner eller en utvidgning av pensionsrätten till nya grupper av befattningshavare.

Ehuru på grund av dylika förändringar, som med all sannolikhet

även i framtiden då och då komma att göra sig gällande, en fullständig

utjämning på lång sikt näppeligen torde kunna åstadkommas, kunna

givetvis konsekvenserna av sådana förändringar mildras genom en lämplig

fondering. Här bör även erinras om att staten kan göra faktiska kapitalförluster

å sina tidigare gjorda fondavsättningar, därest penningvärdet faller,

eller genom kapitalförluster av annan art.

Vad beträffar skälen mot en fondering för pensionsändamål vill inspektionen

särskilt understryka svårigheterna att under nuvarande förhållanden

ge pensionsfonderna en lämplig placering. Varje försök till utjämning genom

fondavsättningar kommer att bli i stort sett värdelöst, därest fonderna

icke kunna givas en produktiv användning. Därest fondering skall ske i en

eller annan form, är det därför enligt inspektionens mening av vikt, att reglerna

angående fondernas placering erhålla en lämplig utformning. Beträffande

det privata livförsäkringsväsendet såväl som den enskilda sparverksamheten

i övrigt hava sedan en längre tid tillbaka rått stora svårigheter att

verkställa erforderliga kapitalplaceringar, enär de för placering tillgängliga

värdehandlingarna i form av obligationer, inteckningar etc. synas lia tillväxt

långsammare än de fonder, som behöva placeras. Därest de statliga

fonderna erhålla en mera avsevärd tillväxt och placeras enligt lika stränga

bestämmelser i fråga örn säkerhetens art som livförsäkringsbolagens försäkringsfonder,

ökas givetvis konkurrensen beträffande objekten för nyplaceringar,

varigenom betydande svårigheter skapas bland annat för utvecklingen

av livförsäkringsverksamheten, för vilken viss i gällande lag närmare

föreskriven fondering är nödvändig. I själva verket äro i regel bestämmelserna

rörande placering av statliga pensionsfonder till och med strängare än

bestämmelserna i fråga örn nämnda försäkringsfonder.

Därest en statlig fondering skulle anses påkallad, synes böra undersökas,

huruvida icke möjlighet finnes all mildra en konkurrens av ovan angiven

art. Att den enskilda sparverksamheten, som endast genom sina egna tillgångar

kan svara för sina förbindelser, genom lagstiftningen i stor utsträckning

ålagts att välja så litet riskbetonade placeringar som möjligt torde i oell

för sig ej med nödvändighet behöva leda till att risker i lika hög grad undvikas

beträffande placeringen av statliga fonder. Möjligen kan en inriktning

av den statliga fonderingen på mera riskbetonade plac.eringsobjekt medföra

olägenheter av annan art, eli spörsmål som icke utan närmare undersökning

torde kunna bedömas. Beträffande försäkringsbolagens placeringar

har den nu pågående försäkringsutredningen bland annat alt undersöka

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

huruvida och i vad mån gällande bestämmelser rörande de värdehandlingar,

som få användas för redovisning av försäkringsfonden för livförsäkringar,

böra revideras. Skulle en undersökning angående möjligheterna att på lång

sikt ge de statliga pensionsfonderna en lämplig placering, vid vilken undersökning

samtidigt borde beaktas bland annat livförsäkringens i lag föreskrivna

fonderingsskyldighet, giva negativt resultat, bör enligt inspektionens

mening nyavsättning till de statliga pensionsfonderna upphöra, varvid förutsättes,

att de redan föreliggande fondbehållningarna icke minskas.

Inspektionen sammanfattade de anförda synpunkterna sålunda.

1) En statlig fondering för pensionsändamål är icke nödvändig.

2) En utjämning av de statliga pensionskostnaderna i budgeten är visserligen

önskvärd men synes icke böra åstadkommas genom fondering under

annan förutsättning än att pensionsfonderna kunna erhålla en lämplig

produktiv placering och att placeringsmöjligheterna för den enskilda sparverksamheten,

bland annat livförsäkringsverksamheten, för vilken senare

fondering är nödvändig, ej härigenom i alltför hög grad kringskäras.

3) Om fondering anses böra ske, synes en utredning nödvändig angående

lämpliga placeringsobjekt för de statliga pensionsfonderna.

4) Under alla förhållanden böra, även om fondering icke genomföres,

framtida pensionskostnader beaktas vid ekonomiska undersökningar angående

statens affärsdrivande verksamhet.

För egen del framhöll jag, att jag funne lämpligt, att fondering av pensionsavgifter

och pensionsavdrag ägde rum vid de affärsdrivande verken.

Däremot ansåg jag fonderingen av statstjänstemännens pensionsavgifter och

pensionsavdrag i övrigt böra upphöra.

Departementspromemoria.

Efter statsverkspropositionens avlåtande har inom finansdepartementet utarbetats

en promemoria i fonderingsfrågan. över promemorian ha infordrade

utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket, statskontoret, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen.

I departementspromemorian ha bland annat upptagits till behandling frågorna

om pensionsfondsbildningen, pensionsutgifternas bestridande och fonderingens

omfattning vid affärsverken.

I fråga örn pensionsfondbildningen vid affärsverken innehåller promemorian

huvudsakligen följande.

Civila tjänstepensionsfonden har hittills tillförts pensionsavgifter och pensionsavdrag

från domänverket och statens reproduktionsanstalt. Med hänsyn

härtill kunde, om civila tjänstepensionsfonden förvandlas till kapitalfond

men fondering för pensionsändamål skall äga rum vid affärsverken, ifrågasättas,

att dessa affärsverks andelar i pensionsfonden skulle utbrytas för att

av affärsverken redovisas såsom särskilda fonder. Emellertid torde knappast

tillräcklig anledning förefinnas att i ifrågavarande avseende behandla

statens reproduktionsanstalt på samma sätt som övriga affärsverk. Flera

skäl tala i stället för att reproduktionsanstalten här jämställes med verk

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

med specialbudgeter. Den enda utbrytning ur civila tjänstepensionsfonden,

som skulle erfordras, blir i enlighet härmed domänverkets andel.

Avkastningen av allmänna familjepensionsfonden skall enligt nu fallande

bestämmelser för varje budgetår fördelas mellan anslaget till pensioner at

efterlevande till befattningshavare i statens tjänst samt postverkets, vattenfallsverkets

och domänverkets driftkostnadsstater. Nämnda affärsverks andelar

i fonden böra utbrytas och redovisas såsom särskilda fonder.

Efter dessa utbrytningar ur civila tjänstepensionsfonden och allmänna

familjepensionsfonden komma fonder för tjänstemännens tjänste- och familjepensionering

att finnas vid ettvart av affärsverken utom statens reproduktionsanstalt.

Dessutom finnas vid telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk särskilda arbetarpensionskassor för arbetarnas tjäntepensionering.

Om fonderingsfrågan nu löses, synes fondbildningen vid affärsverken

böra kompletteras. Sålunda torde fonder för arbetarnas tjänstepensionering

böra inrättas även vid postverket och domänverket, varjämte fonder för

arbetarnas familjepensionering böra inrättas vid samtliga affärsverk, fortfarande

dock med undantag av statens reproduktionsanstalt. Härefter skulle

vid vart och ett av ifrågavarande affärsverk, såvida det ej befinnes lämpligt

att sammanslå fonderna eller vissa av dem, finnas en fond för tjänstemännens

tjänstepensionering, en fond för tjänstemännens familjepensionering, en

fond för arbetarnas tjänstepensionering och en fond för arbetarnas familjepensionering.

Det anses i promemorian angeläget, att ett enhetligt system nu införes för

pensionsutgifternas bestridande vid affärsverken, och framhålles därvid, att

de skäl, vilka överhuvud tala för fondering vid affärsverken, närmast pekade

på utgifternas bestridande från pensionsfonderna samt att en sådan anordning

även ur bokföringssynpunkt vöre att föredraga framför utgifternas bestridande

från driftkostnadsstaterna.

Beträffande fonderingens omfattning vid affärsverken föreslås i promemorian,

att fonderna skulle tillföras dels vederbörande pensionsavgifter och

dels den överslagsvis beräknade summan av pensionsavdragen. Därjämte

borde fonderna i viss utsträckning ersättas av affärsverksmedlen för pensionsutgifterna.

I fråga om denna ersättning framhålles följande.

Närmast till hands skulle väl med hänsyn till motiven för fonderingen ligga

att bestämma ersättningen så, att den tillsammans med pensionsavgifterna

och den beräknade summan av pensionsavdragen motsvarade det försäkringstekniska

värdet av de pensionsberättigades pensionsrätt. Emellertid torde

en ur statsfinansiell synpunkt tillräcklig utjämning av pensionsutgifterna ernås,

om ersättningen endast motsvarar den del av de faktiska pensionsutgifterna,

som överstiger det belopp, med vilket fonderna efter försäkringstekniska

grunder kunna bidraga med hänsyn till deras medelstillgangar och pensionsavdragens

respektive pensionsavgifternas storlek. Även i det senare fallet

måste givetvis vissa försäkringstekniska beräkningar ske, vilka emellertid

då allenast skulle avse den omfattning, i vilken fonderna skola deltaga i pensionskostnaderna,

och som för övrigt med hänsyn till fondernas natur lära

kunna verkställas efter mera summariska grunder.

De ändrade reglerna för pensionsfondsbildningen, pensionsutgifternas bestridande

och fonderingens omfattning vid affärsverken skulle enligt promemorian

tillämpas från och med nästa budgetar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

I samband med den nu lämnade redogörelsen vill jag anmärka, att i promemoi

ian även beröres fragan örn fonderingen i statens pensionsanstalt. Promemorian

innehåller i denna del huvudsakligen följande.

,.nVtmärk?ndf för det system, som enligt gällande föreskrifter i princip skall

tillampas i fråga om pensionering genom statens pensionsanstalt, är att fondering

skall ske av såväl tjänstemännens som huvudmännens och statens andelar

i pensionskostnaden, vilken sålunda skall helt täckas av fonderade medel.

Denna princip har dock icke konsekvent uppehållits, i det att fondering

underlåtits beträffande kapitalbelopp, motsvarande vissa tjänstemannagrupper

medgiven rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning eller till förhöjda

pensioner; i stället har staten påtagit sig viss räntegottgörelse å sålunda uppkommen

fondbrist. På senare år har man beträffande statens pensionsanstalt,

i anslutning till avbrottet i fonderingen av civila tjänstepensionsfondens

inkomster, provisoriskt inställt såväl fonderingen av inflytande avgifter

från befattningshavare och huvudmän som avgiftsbetalning och räntegottgörelse

från statens sida. Anvisningen av statsmedel till statens pensionsanstalt

har därvid inskränkts till ett belopp, som — jämte anstaltens övriga

inkomster — beräknats erforderligt för bestridande av anstaltens löpande utgifter

utan anlitande av dess kapitalbehållning.

Fran pensionsanstalten ha nyligen överflyttats eller komma inom kort

vissa befattningshavargrupper att överflyttas‘till den av statskontoret handhavda

statliga pensioneringen. I anledning härav kan tydligen uppkomma

fråga örn att överföra fondtillgångar från pensionsanstalten till de av statskontoret

förvaltade pensionsfonderna. För närvarande pågår därjämte utredning

örn ändrade pensionsvillkor för folk- och småskollärarna och i samband

därmed har den frågan aktualiserats, huruvida pensionsvillkoren jämväl

för sådana lärare, som redan pensionerats, eller dessas efterlevande böra

jämkas. Sistberörda^ spörsmål torde icke kunna upptagas till slutligt avgörande,

innan en ingående ekonomisk undersökning verkställts, vilket torde

böra ske i samband med en utredning jämväl i fonderingsfrågan, såvitt pensionsanstalten

angår. En dylik utredning svnes inom kort böra igångsättas.

I anledning av departementspromemorian har riksräkenskapsverket anfört

huvudsakligen följande.

Riksräkenskapsverkets bedömande av de i promemorian framlagda olika

förslagen är helt beroende av ämbetsverkets ställningstagande till frågan örn

fonderingsprincipens tillämpning vid avvägningen av statens årliga pensionskostnader.

Riksräkenskapsverket har följaktligen att i första hand angiva

sm uppfattning rörande sistnämnda spörsmål.

„.. Såsom närmare utvecklats i försäkringsinspektionens utredning äro skälen

tor tonderingens bibehållande väsentligen knutna till önskvärdheten av att

as™komma en utjämning i tiden av statens pensionskostnader. Särskilt beträffande

affärsverken skulle en sådan utjämning vara av betydelse. Därest

successiva avsättningar motsvarande värdet av pensionsförpliktelserna avloras

såsom driftkostnader, ernås onekligen en korrektare avvägning av

affärsverkens arliga vinstresultat. Någon fullständig utjämning av pensionskostnaderna

kan emellertid — av skäl som angivas i försäkringsinspektionens

utredning — icke åstadkommas.

Även om tillämpandet av fonderingsprincipen ur strängt teoretisk synpunkt

salunda mäste anses äga visst företräde framför en ordning, där utjämning

av pensionskostnader icke vidtagits, har riksräkenskapsverket emel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

13

lertid i likhet med försäkringsinspektionen funnit en statlig fondering för

pensionsändamål icke vara nödvändig. De med fonderingen förbundna praktiska

olägenheterna synas vid sådant förhållande kunna utgöra tillräcklig

anledning att för framtiden helt avstå från fondering.

Därest fonderingsprincipen av förut angivna skäl i allt fall anses böra tilllämpas

beträffande affärsverken, bör emellertid fonderingen enligt riksräkenskapsverkets

åsikt avse icke blott — såsom i promemorian förutsatts —

pensionsavdrag respektive pensionsavgifter utan även statens bidrag till pensionskostnaderna.

Först härigenom skulle nämligen en verklig utjämning av

pensionskostnaderna ernås. Härjämte må uppmärksammas, att en till pensionsavdrag

respektive pensionsavgifter begränsad fondering efter eventuell

övergång till nettolönesystem skulle framstå såsom rent godtycklig.

Riksräkenskapsverket, som anser en utvidgning i angiven omfattning av den

hittillsvarande fonderingen för pensionsändamål icke vara att räkna med, får

för sin del förorda, att för framtiden fonderingen slopas beträffande såväl

affärsverk som övriga verk och myndigheter.

Genom att fonderingen helt slopas även vid affärsverken, skulle redovisningen

av pensionsfonder och pensionsutgifter vid dessa verk högst avsevärt

förenklas. De enligt promemorian för varje affärsverk förutsatta fyra olika

pensionsfonderna skulle kunna utan åtskillnad redovisas såsom en gemensam

pensionsfond, vilken i likhet med de nuvarande pensionsfonderna skulle

upptagas såsom diversemedelsfond. I den mån pensionsfondsmedlen tagits i

anspråk för affärsverksrörelsen, skulle avkastningen direkt ingå bland affärsverkets

rörelseinkomster. I den mån åter pensionsfondsmedlen investerats i

till affärsverksrörelsen icke hänförliga tillgångar, bör avkastningen under särskild

rubrik redovisas bland affärsverkets inkomster. Pensionsutgifterna åter

böra bestridas direkt å verkets driftkostnadsstat.

Statskontoret har bland annat yttrat:

Statskontoret vill ifrågasätta, om tillräcklig anledning föreligger att driva

fonduppdelningen vid affärsverken så långt, som i promemorian föreslagits.

Det med fondering avsedda syftet att åstadkomma en utjämning av pensionskostnaderna

under olika budgetår lärer likaväl eller bättre kunna vinnas, om

vid varje affärsverk en för tjänstemän och arbetare gemensam fond för

tjänstepensioneringen inrättas, liksom ock en gemensam fond för familjepensioneringen.

Genom en dylik anordning skulle ock undvikas de överföringar

från arbetarpensionskassorna till tjänstepensionsfonderna, som i händelse av

inrättandet av särskilda fonder i vissa fall bleve nödvändiga. Ämbetsverket

vill därför förorda ett närmare övervägande av frågan, om icke vid affärsverken

böra tillskapas för tjänstemän och arbetare gemensamma tjänstepensionsfonder

respektive familjepensionsfonder.

Enligt förslaget är icke avsett, att särskilda pensionsfonder skulle komma

till stånd vid statens reproduktionsanstalt, utan skulle de vid anstalten förekommande

pensionskostnaderna bestridas i enahanda ordning som motsvarande

kostnader vid de civila verken i allmänhet.

Statskontoret håller av principiella skäl före, att reproduktionsanstalten i

egenskap av affärsverk bör själv bära sina pensioneringskostnader, och måste

med hänsyn härtill avråda ifrån att för anstaltens vidkommande pensionsutgifterna

skulle bestridas i annan ordning än vid övriga affärsverk. De

invändningar, som på grund av den jämförelsevis ringa omfattningen av reproduktionsanstaltcns

affärsrörelse kunna resas mot alt i förevarande avseende

jämställa anstalten med övriga affärsverk, torde avsevärt förlora i

styrka, örn — såsom statskontoret förord!»t — vid affärsverken inrättas gemensamma

pensionsfonder för tjänstemän och arbetare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Generalpoststyrelsen har i huvudsak framhållit följande:

Vad beträffar frågan i vilken utsträckning fondering för den egentliga postpersonalens

pensionering bör äga rum vid postverket, torde under alla förhållanden

pensionsavdrag och eventuella pensionsavgifter böra fonderas. För

att åstadkomma en i och för sig önskvärd, fullständig utjämning av verkets

pensionskostnader för olika budgetår borde givetvis fondering ske icke endast

av befattningshavarnas utan även av postverkets andel i pensionskostnaderna.

Då emellertid avsättning av medel, motsvarande sistnämnda andel, icke tidigare

skett, utan jämväl den del av postverkets överskott, som ur nyss angivna

synpunkt rätteligen borde hava tillförts pensionsfonden, inlevererats såsom

överskottsmedel till statskassan, lärer det icke nu kunna ifrågasättas

fondering i full utsträckning, oaktat en sådan vore tillrådlig med hänsyn till

den avsevärda ökning av pensionsutgifterna, som kommer att uppstå efter ett

par tre årtionden på grund av den stora nyanställning av personal, som blivit

en följd av bl. a. postsparbanks- och postgirorörelsens utveckling. För

postverkets vidkommande torde dock behovet av dylik fondering vara mindre

framträdande, enär postverkets verksamhetsområde, såvitt nu kan förutses,

väl snarare torde komma att utvidgas än minskas och i allt fall dess ursprungliga

funktion näppeligen lärer komma att upphöra. Då emellertid — såsom

försäkringsinspektionen framhållit — pensionskostnadernas betydelse torde

böra beaktas vid utredningar rörande verkets driftsresultat, synes matematisk

utredning rörande värdet av de pensionsberättigades pensionsrätt böra företagas

med vissa års mellanrum. Den fondbrist, som därvid konstateras, torde

jämväl böra komma till synes i fondens räkenskaper, lämpligen upptagen

såsom en skuld, förd innanför linjen.

Vidkommande arbetarnas vid postverket tjänstepensionering. synas även

vissa skäl tala för fondering jämväl av statens andel i pensionskostnaderna.

De arbetare, varom här är fråga, äro i huvudsak sysselsatta vid postverkets

verkstad, garage, tryckeri och bokbinderi samt vid den av verket drivna diligensrörelsen.

Därest dessa verksamhetsgrenar eller någon av dem skulle

komma att nedläggas, något som ju kan tänkas, måste arbetarna i regel entledigas

med rätt till erhållande av uppskjuten livränta. Då sammanlagda antalet

arbetare emellertid uppgår till endast mellan 300 och 400 stycken, synes

fondering jämväl av statens andel i pensionskostnaderna näppeligen erforderlig,

helst som icke ens vid dylik fondering med säkerhet lärer kunna

förutses, om fonden framdeles skulle bliva i stånd att ensam bestrida samtliga

pensionsutgifter. Vid sådant förhållande torde det ej heller vara erforderligt

att bilda en särskild fond för arbetarepensioneringen, utan torde härför avsedda

medel lämpligen kunna tillföras tjänstepensionsfonden, vilken sålunda

skulle vara avsedd för pensionering av såväl tjänstemän som arbetare.

Att bilda en särskild fond för arbetarnas familjepensioneiäng synes likaledes

obehövligt, då i detta fall familjepensionsavdragen kunna beräknas täcka

större delen av familjepensionskostnaderna. En gemensam fond för tjänstemännens

och arbetarnas vid postverket familjepensionering anses därför vara

tillfyllest. Vid postverket skulle sålunda endast erfordras två fonder för pensionsändamål.

Ett enhetligt system för pensionsutgifternas bestridande vid affärsverken

torde vara önskvärt. Enligt generalpoststyrelsens åsikt borde utgifterna bestridas

direkt från pensionsfonderna. En dylik anordning synes för postverket

lämplig, enär verkets utgifter för pensionering för visst år i så fall icke skulle

behöva över- eller understiga det i driftkostnadsstaten fastställda beloppet för

verkets bidrag till resp. pensionsfonder. Detta belopp skulle då utgöras av

de för året beräknade pensionsutgifterna — inklusive uppskjutna livräntor

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

— minskade med det belopp av fondens avkastning, som enligt försäkringstekniska

beräkningar kunde disponeras för sagda utgifter. Erforderliga utjämningar

finge äga rum i samband med de med vissa tidsintervaller företagna

försäkringstekniska beräkningarna.

Då postverkets räkenskaper föras för kalenderår vill styrelsen emellertid

ifrågasätta, att de nya bestämmelser, som komma att utfärdas, må träda i

tillämpning först med 1939 års ingång. Härigenom skulle undvikas ändringar

i den för innevarande år fastställda driftkostnadsstaten.

Slutligen får generalpoststyrelsen framhålla att, vid utbrytning av postverkets

andel i familjepensionsfonden, denna andel bör utgöras av icke blott

postverkets andel i förutvarande civilstatens änke- och pupillkassa utan även

av postverkets förutvarande familjepensionsfonds kapitaltillgång per den 30

juni 1937, som då överfördes till allmänna familjepensionsfonden.

Generalpoststyrelsen anser således,

att fondering av pensionsavdrag bör äga rum vid postverket,

att två pensionsfonder böra finnas vid postverket, en för tjänstemännens

och arbetarnas tjänstepensionering och en för båda dessa kategoriers familjepensionering,

att pensionsutgifterna böra bestridas från fonderna samt

att postverkets bidrag till fonderna bör motsvara den del av de faktiska

pensionsutgifterna, som överstiger det belopp, med vilket fonderna efter försäkringstekniska

grunder kunna bidraga med hänsyn till deras medelstillgångar

och pensionsavdragens storlek.

Telegrafstyrelsen anför:

Telegrafstyrelsen ansluter sig till uppfattningen, att fondering av pensionsavgifter

och pensionsavdrag bör äga rum vid de affärsdrivande verken samt

att därvid fyra pensionsfonder bildas, nämligen en fond för tjänstemännens

tjänstepensionering, en fond för tjänstemännens familjepensionering, en fond

för arbetarnas tjänstepensionering och en fond för arbetarnas familjepensionering.

Telegrafstyrelsen kan vidare ansluta sig till förslaget, att den årliga ersättningen

till respektive fonder endast skall motsvara den del av de faktiska

pensionsutgifterna, som överstiger det belopp, med vilket fonderna efter försäkringstekniska

grunder kunna bidraga med hänsyn till sina medelstillgångar

och pensionsavdragens respektive pensionsavgifternas storlek. För telegrafverkets

del förutsätter detta bland annat, att nuvarande bidragsgrunder

till telegrafverkets arbetarpensionskassa skola upphöra och att jämväl vid

tjänstepensionering av arbetare viss procentuell del av de verkligen utgående

pensionerna övertöres till vederbörande fond. I övrigt utgår telegrafstyrelsen

ifrån, att pensionsfonderna liksom hittills varit fallet skola tillgodoföras

icke blott pensionsavdrag och pensionsavgifter utan även ränteavkastning

å fondmedlen.

Järnvägsstyrelsen har, såvitt bär är i fråga, yttrat:

Vid statens järnvägar finnas för närvarande tre pensionsfonder, nämligen

en för tjänstemännens tjänstepensionering, en för arbetarnas tjänstepensionering

och en för tjänstemännens familjepensionering. I promemorian föreslås,

att en fond inrättas för arbetarnas familjepensionering. Järnvägsstyrelsen

finner lämpligt, alt den åsyftade likformigheten åvägabringas. För detta

syftes vinnande synes emellertid icke vara nödvändigt inrätta ännu en tond,

då nuvarande familjepensionsfond utan olägenhet kan i sig upptaga till arbetarnas

familjepensionering hänförliga inkomster och utgifter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Styrelsen vill också föreslå, att de båda tjänstepensionsfonderna sammanslås

till en, då ett fortsatt särhållande icke medför någon nytta men väl kan

vålla en del improduktivt arbete. -— Gemenskap i förevarande hänseende mellan

tjänstemän och arbetare är också motiverad därav, att övergång från

arbetare- till tjänstemannaanställning vid statens järnvägar förekommer

i tämligen stor omfattning.

Järnvägsstyrelsen biträder förslaget, att pensionsutgifterna skola primärt

belasta pensionsfonderna. Härmed vinnes bl. a., att driftsräkningens bidrag

kunna jämnt fördelas å hela räkenskapsåret och hållas i nivå med fastställda

stater. Vad beträffar storleken av dessa bidrag vill styrelsen tillstyrka det

i promemorian föreslagna med förtydligandet, att bidraget för visst år skall

motsvara viss procentisk del av de — vid driftkostnadsstatens uppgörande

— förutberäknade pensionsutgifterna. — Lämpligt synes också vara, att

klara bestämmelser utfärdas rörande detta procenttals beräkning, vilken, såsom

i promemorian framhållits, utan olägenhet torde kunna göras skäligen

enkel.

Vad slutligen beträffar tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

vill järnvägsstyrelsen erinra, att vid affärsverken icke budgetåret

utan kalenderåret är räkenskapsår, varför övergång helst bör ske vid kalenderårsskifte.

För statens järnvägars del föreslås alltså, att de nya reglerna

må tillämpas fr. o. m. år 1939. Den skillnad i fondernas ställning, som

vållas av ett halvt års uppskov, är icke av sådan storlek, att den kan hava

någon praktisk betydelse.

Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:

I promemorian föreslås, att det vid vart och ett av affärsverken skall finnas

fyra pensionsfonder, såvida det ej befinnes lämpligt att sammanslå fonderna

eller vissa av dem. Dessa fonder skulle vara följande: en fond för

tjänstemännens tjänstepensionering, en fond för tjänstemännens familjepensionering,

en fond för arbetarnas tjänstepensionering och en fond för arbetarnas

famil jepensionering.

Vattenfallsstyrelsen finner det lämpligt, att fondering sker vid affärsverken

för samtliga ovannämnda ändamål; dock bör vid statens vattenfallsverk

sammanslagning av vissa fonder ske sålunda, att det blir en för tjänstemän

och arbetare gemensam tjänstepensionsfond samt en likaledes för tjänstemän

och arbetare gemensam familjepensionsfond. Detta är bland annat

motiverat därav, att övergång från arbetare- till tjänstemannaanställning förekommer

i relativt stor omfattning. Däremot är det, med hänsyn till de behövliga

försäkringstekniska beräkningarna, ej lämpligt att driva fondsammanslagningen

längre än nyss sagts.

I promemorian synes endast avses fondering av belopp motsvarande de

utav tjänstemännen och arbetarna vidkända pensionsavdragen å avlöningarna.

Dessa avdrag täcka visserligen den större delen av kostnaderna för familjepensioneringen

men icke ens tredjedelen av kostnaderna för tjänstepensioneringen.

Enligt vattenfallsstyrelsens mening böra de årliga avsättningarna av driftmedel

till statens vattenfallsverks pensionsfonder icke motsvara enbart pensionsavdragen,

utan nämnda avsättningar böra vara av sådan storlek, att

pensionsfonderna därigenom och genom tillägg av fondernas ränteavkastning

sättas i stånd att uppfylla verkets totala pensionsförpliktelser, dock med

undantag för familjepensionernas rörliga delar, vilka äro beroende av växlingarna

i levnadskostnadsindexen. Det framstår nämligen för styrelsen såsom

önskvärt att ernå en i möjligaste mån jämn fördelning mellan olika år

av statens vattenfallsverks pensionskostnader, så att verkets räkenskaper

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274. 17

jämväl med avseende å dessa kostnader komma att förete möjligast rättvisande

driftresultat.

Genom tillämpning av den utav vattenfallsstyrelsen sålunda förordade fonderingsprincipen,

vilken redan, örn än ofullständigt, tillämpas för arbetarpensionskassorna

vid vissa affärsverk, skulle de utbetalda pensionsbeloppen,

med ovan angivna undantag beträffande familjepensionernas rörliga delar,

kunna helt bestridas av pensionsfonderna, varför någon ersättning till fonderna

för nämnda utgifter icke skulle behöva beräknas i de årliga driftkostnadsstaterna.

Däremot borde i driftkostnadsstaterna upptagas utgiftsbelopp

dels för ovannämnda avsättningar till pensionsfonderna, dels ock för de aktuella

familjepensionernas rörliga delar liksom även för dyrtidstilläggen å de

aktuella tjänstepensionerna.

Då vid affärsverken icke budgetåret utan kalenderåret är räkenskapsår,

böra de nya reglerna för avsättningar till pensionsfonder och för pensionsutgifternas

bestridande vid statens vattenfallsverk tillämpas från ett kalenderårsskifte,

helst retroaktivt från 1938 års ingång. De erforderliga försäkringstekniska

beräkningarna — jämväl enligt promemorians förslag behövas

dylika beräkningar — kunna möjligen bli färdiga till bokslutet för år 1938

men sannolikt icke till den tidpunkt, då förslag till driftkostnadsstat för år

1939 skall avgivas.

Då emellertid den bebådade allmänna löneregleringen torde böra åtföljas av

ändringar beträffande pensionsunderlagen och pensionsavdragen, synas de

försäkringstekniska beräkningarna böra uppskjutas i avvaktan därpå och

avsättningarna till pensionsfonderna under mellantiden bestämmas till helt

summariskt uppskattade belopp.

Slutligen har domänstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra

mot promemorians förslag angående fondbildning, pensionsutgifternas bestridande

och fonderingens omfattning vid affärsverken.

Den hittills tillämpade fonderingen av statstjänstemännens pensionsavgif- Departementster

och pensionsavdrag samt de därmed sammanhängande finansiella anord- chefenningarna

ha icke låtit sig väl förena med gällande regler för redovisningen

å allmänna budgeten av statsverkets utgifter och inkomster. Då härtill

kommer, att statens förpliktelser gent emot de pensionsberättigade äga bestånd

oberoende av en dylik fondering, anser jag, såsom redan i statsverkspropositionen

uttalades, att fonderingen av statstjänstemännens pensionsavgifter

och pensionsavdrag vid de icke affärsdrivande verken nu bör

upphöra. Jag kommer i det följande att framlägga förslag till härav betingad

ändring i 1907 års pensionslag. Senare i dag torde jag vidare få anmäla

vissa anslagsfrågor m. m., som sammanhänga med fonderingens upphörande.

Riksräkenskapsverket har förordat, att fonderingen för framtiden skulle

slopas jämväl* beträffande affärsverken. För min del kan jag icke biträda

denna ståndpunkt. Vid detta ställningstagande har jag särskilt beaktat, att

örn all fondering underlåtes, affärsverksfonderna genom pensionsavdragen

och pensionsavgifterna skulle tillföras inkomster, som icke rätteligen böra

få påverka fondernas driftresultat. Jag finner mig sålunda böra vidhålla

min i statsverkspropositionen uttalade, av de i ärendet hörda affärsdrivande

bihang till riksdagens protokoll 193S. 1 sami. Nr 274.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 274-

verken delade åsikt, att fondering för pensionsändamål bör ske vid affärsverken.

Riksräkenskapsverket har vidare framhållit, att, därest fonderingsprincipen

bleve tillämpad beträffande affärsverken, fonderingen borde avse icke blott

pensionsavdrag respektive pensionsavgifter utan även statens bidrag till pensionskostnaden.

Denna uppfattning delas av vattenfallsstyrelsen. En sådan

utvidgning av fonderingen utöver vad som föreslagits i promemorian skulle

emellertid medföra en tidsutjämning av de fonderna åvilande pensionskostnaderna,

som ej kan anses tillräckligt motiverad av affärsmässiga hänsyn

vid uppgörandet av fondboksluten och som skulle komma att sakna motsvarighet

inom allmänna budgeten. Jag vill med hänsyn därtill på denna

punkt i huvudsak ansluta mig till promemorians förslag.

Även i fråga om sättet för pensionsutgifternas bestridande förordar jag

promemorians förslag, vilket i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av de hörda myndigheterna.

Beträffande antalet pensionsfonder ansluter jag mig till det av flera myndigheter

framförda förslaget om allenast två pensionsfonder vid varje ämbetsverk,

en för tjänstemännens och arbetarnas tjänstepensionering samt en

för båda dessa kategoriers familjepensionering. Vid sådant förhållande synas

tillräckliga skäl saknas att i förevarande hänseende tillämpa annan ordning

för statens reproduktionsanstalt än för övriga affärsverk.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ha generalpoststyrelsen och

järnvägsstyrelsen förordat, att de nya reglerna för affärsverken skulle tilllämpas

först från och med år 1939. Även vattenfallsstyrelsen har ansett, att

omläggningen bör ske vid kalenderårsskifte. Jag finner vägande skäl tala

för en övergång först från och med den 1 januari 1939 men vill påpeka, att

utbrytningen av vederbörande affärsverks andelar i civila tjänstepensionsfonden

och allmänna familjepensionsfonden likväl bör ske per den 1 juli

1938. I den mån affärsverkens driftmedel för gjorda pensionsutbetalningar

under senare halvåret 1938 enligt hittills gällande föreskrifter skolat erhålla

gottgörelse från nämnda fonder, torde dylik gottgörelse i stället böra utgå

från affärsverkens pensionsfonder. Särskilda föreskrifter torde även erfordras

beträffande under sagda halvår inflytande pensionsavgifter m. m.

Slutligen får jag i detta sammanhang framhålla, att en utredning av

fonderingsfrågan, såvitt statens pensionsanstalt angår, synes mig böra komma

till stånd inom den närmaste framtiden, i samband varmed även en del

andra problem, däribland frågan om förbättring av vissa från anstalten nu

utgående familjepensioner, böra upptagas till övervägande.

Lagändringar.

Enligt 11 § av 1907 års lag skola, såsom förut angivits, tjänstinnehavares

pensionsavgifter ingå till en särskild fond för pensionering av civila tjänstinnehavare.

Från denna fond skall bestridas så stor del av kostnaden för

beredande av pension enligt lagen, som enligt vetenskaplig sannolikhetsbe
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274. 19

räkning finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas

storlek.

Därest fonderingen av pensionsavgifter vid de icke affärsdrivande verken

skulle upphöra, måste denna fonderingsföreskrift ändras. I den förut berörda

departementspromemorian har föreslagits, att föreskriften liksom motsvarande

bestämmelse i civila tjänstepensionsreglementet nu skulle upphävas,

varefter bestämmelser angående fonderingen vid affärsverken finge meddelas

i administrativ ordning. Emot att dylika fonderingsbestämmelser fortfarande

bibehölles såsom lagföreskrifter talade — enligt promemorian — framför

allt, att fonderingen i detta speciella fall liksom överhuvud inom budgeten

åsyftade att på lång sikt i viss utsträckning reglera förhållandet mellan

utgifter och inkomster medan däremot de pensionsberättigades rättigheter på

intet sätt berördes av den omständigheten, huruvida fondering ägde rum

eller ej.

Förslaget har uttryckligen tillstyrkts av statskontoret, generalpoststyrelsen,

järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt i övrigt lämnats utan erinran

av de hörda myndigheterna. I enlighet härmed förordar jag, att 11 § av

1907 års lag upphäves. Till frågan om upphävande av motsvarande föreskrift

i civila tjänstepensionsreglementet torde jag få återkomma i annat

sammanhang. Vad angår de regler för fonderingen, som böra tillämpas vid

affärsverken, får jag hänvisa till vad i det föregående anförts.

Vid 1937 års riksdag beslöts lönereglering från och med den 1 januari 1938

dels för lärare vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna,

läroanstalterna för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte, de tekniska läroverken (tekniska fackskolor, tekniska

gymnasier och tekniska elementarskolor) och navigationsskolorna, dels ock

för statens folkskolinspektörer och nomadskolinspektören samt husmoder och

Översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Enligt inhämtade upplysningar ha samtliga dessa befattningshavare övergått

på den nya lönestaten och därigenom blivit underkastade civila tjänstepensionsreglementet

utom sex adjunkter eller ämneslärarinnor vid de allmänna

läroverken.

I 3 § sista stycket och 4 § sista stycket av 1907 års lag äro bestämmelser

meddelade i fråga om beräkning av pensionsunderlag och pension för vissa

lärare i övningsämnen. Dessa föreskrifter böra nu upphävas.

Vidare äro i 5 § av nämnda lag bestämmelser meddelade angående pensionsålder

och erforderligt antal tjänstår för vissa av ifrågavarande befattningshavare.

Även dessa föreskrifter böra, såvitt de icke avse ämneslärare

vid de allmänna läroverken, nu uteslutas ur lagen. Tillika kan ur 5 § uteslutas

en däri upptagen föreskrift angående pensionsålder och erforderligt

antal tjänstår för lärare vid Chalmers tekniska institut.

Slutligen föreskrives i 13 § av 1907 års lag, bland annat, att pension enligt

lagen skall i fråga örn tjänst vid tullverket sökas hos generaltullstyrelsen.

Då enligt vad jag inhämtat vid tullverket ej längre finnas anställda befatt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

ningshavare med tjänstepensionsrätt enligt förevarande lag, torde föreskriften

i fråga nu böra upphävas.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet

utarbetats förslag till ing om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober

1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga berörda förslag till lag;

dels ock besluta, att tjänste- och familjepensioneringen vid

affärsverken skall i budgetärt hänseende ordnas i huvudsak

enligt de riktlinjer, som i det föregående förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

387813. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag ''örn ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 a1 i texten
  2. BU 1938:82 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslagom upphävande av 11 § civila tijiimte pensions reglementet den 30 juni 1934 s. 2 i texten
  3. BU 1938:44 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 oktober 1907 s. 1 i texten