Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en central depå för blindas arbeten

1938-03-31 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:276, Angående inrättande av en central depå för blindas arbeten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

1

Nr 276.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

en central depå för blindas arbeten; given Stockholms

slott den 31 mars 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 31 mars 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Den 29 maj 1936 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga

att biträda med utredning rörande — såvitt nu är i fråga — de blindas

arbetsförhållanden och förvärvsmöjligheter. I det anförande till statsrådsprotokollet,

som föregick detta bemyndigande, framhöll jag bland annat,

att det inom socialdepartementet från såväl sammanslutningar som enskilda

förelåge åtskilliga framställningar, avseende åtgärder till förbättring av de

blindas förvärvsförhållanden. För egen del anförde jag, att det allmänna

visserligen genom olika åtgärder sökt bispringa de blinda inom de områden,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 276.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

där dessa hittills plägat söka sin utkomst. Genom blindhetsersättningen hade

ytterligare sörjts för att skillnaden mellan en seende och en blind arbetares

levnadsstandard i viss mån utjämnades. Emellertid syntes mig fog föreligga

för antagandet, att ett närmare övervägande ur olika synpunkter av frågan

om vidgade möjligheter i nu berörda avseende skulle kunna anvisa nya arbetsområden

för den blinda arbetskraften. Samtidigt borde eftersträvas en

förbättrad organisation av avsättningen av de blinda hantverkarnas produkter.

De med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallade utredningsmännen,

inspektören för blindundervisningen, rektorn Gustaf Ek, ordförande,

samt dövstumläraren John Ek, ledamoten av riksdagens första kammare,

handlanden Torsten Ström och ledamoten av riksdagen andra kammare,

lantbrukaren Hjalmar Svensson i Grönvik — vilka antogo benämningen

1936 års utredning angående blinda och dövstumma — hava den 9 oktober

1937 avgivit betänkande med förslag till åtgärder för förbättrande av bland

annat de blindas arbetsförhållanden och förvärvsmöjligheter.

över betänkandet i denna del hava yttranden avgivits av statskontoret,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skolöverstyrelsen, direktionen

över institutet och förskolan för blinda, styrelsen för hantverksskolan

i Kristinehamn för blinda män, styrelsen för hantverksskolan i

Växjö för blinda kvinnor, Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för de

blinda samt styrelsen för De blindas förening.

I det följande har jag för avsikt att mera utförligt redogöra för de delar

av betänkande och yttranden, som äga direkt samband med utredningsmännens

förslag örn anordnande av en central depå för blindas arbeten. Jag

bar därjämte icke ansett mig böra underlåta att jämväl något uppehålla mig

vid utredningsmännens mera förberedande överväganden samt vissa ifrågasatta

ytterligare åtgärder till de blindas bistånd i ekonomiskt avseende. I

övrigt anhåller jag att få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Utredningen.

Inledning. Till en början lämna utredningsmännen en utförlig redogörelse

för de å t g ä r de r i skilda syften, som från det allmännas sida

hittills vidtagits till förmån för de blinda. Härvid är främst att märka den

obligatoriska skolundervisningen, som vid slutet av 1800-talet genomfördes

för denna lytesgrupp och som numera är centraliserad till Tomteboda invid

Stockholm. Vidare hava de blindas behov av praktisk utbildning så långt

möjligt tillgodosetts genom upprättandet i Kristinehamn och Växjö av hantverksskolor

för män respektive kvinnor.

Åstadkommandet av en ändamålsenlig skol- och yrkesundervisning för de

blinda hade — framhålla utredningsmännen — otvivelaktigt skapat avsevärt

gynnsammare betingelser för denna lytesgrupp i olika avseenden, ej

minst i fråga om de egna förvärvsmöjligheterna. Den begränsning av arbetsområdena,

som lytet nödvändiggjorde, och de särskilda kostnader, som

den blinde i sin yrkesutövning och eljest hade att vidkännas, innebure emel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

3

lertid så påtagliga nackdelar i konkurrensen med de fullsinnade yrkesutövarna,

att åtgärder från det allmännas sida i avsikt att i viss utsträckning överbygga

svårigheterna sedan länge ansetts påkallade.

I detta sammanhang hava utredningsmännen erinrat, att i Kungl. Maj:ts

proposition till 1934 års riksdag med förslag till förordning om blindhetsersättning

m. m. framhållits, att inkomsternas storlek för de blinda arbetarna

vid de av blindföreningarna i Stockholm och Göteborg drivna verkstäderna

i betraktande av det tillämpade systemet med överbetalning samt andra

förmåner bekräftade påståendet om omöjligheten för de blinda att — utan

mellankomst av blindfilantropien — försörja sig av de yrken, vartill de huvudsakligen

vore hänvisade. Därutöver borde beaktas, att för dem, som ej

arbetade å verkstäder för blinda utan vore hänvisade att själva sörja för avsättningen

av sina alster, tillkommo svårigheter att få de förfärdigade produkterna

försålda, vilket syntes högst väsentligt minska förtjänstmöjligheterna.

Utredningsmännen framhålla, att endast en mening kunde råda om betydelsen

av det ekonomiska tillskott, som den genomförda blindhetsersättningen

innebure, framför allt ifråga örn de blinda, som vore bosatta på landsbygden

med dess i allmänhet förhållandevis låga levnadskostnader. Emellertid

vore att märka, att blindhetsersättningen ur beskattningssynpunkt betraktades

såsom inkomst, vilken icke undantoges vid beräkning av tilläggspension.

Den förbättring i ekonomiskt avseende, som blindhetsersättningen i själva

verket medfört, vore därför — sedd i relation till numera utgående pensionsbelopp

— enligt utredningsmännens förmenande ej så avsevärd, att den

kunde berättiga till påståendet, att de blinda genom ersättningen givits tillfredsställande

kompensation för sitt lyte. Denna uppfattning syntes även

vara starkt utbredd inom riksdagen, och utredningsmännen erinrade i detta

sammanhang om 1937 års riksdags skrivelse örn en allsidig och förutsättningslös

utredning, huruvida till blindhetsersättning berättigade personer

genom ändringar i lagen om folkpensionering eller på annat sätt kunde beredas

en förbättrad ekonomisk ställning.

q Utredningsmännen övergå så till en redogörelse för de enskilda sammanslutningar,

vilkas verksamhet avse de blindas försörjning och

omvårdnad. Utredningsmännen framhålla därvid bland annat, att det genom

de seendes försorg bedrivna arbetet bland de blinda numera huvudsakligen

utövades av Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för de blinda. Denna

nämnd, som stiftades år 1917, hade i första band tagit till uppgift att främja

de blindas arbetsmöjligheter men även att vid sidan av detta betydelsefulla

arbete bidraga till de blindas höjande i socialt och intellektuellt hänseende.

Under huvudorganisationen i Stockholm sorterade länsvis upprättade föreningar,

vilka var och en inom sitt län förde förteckning över i länet bosatta

blinda. Genom utsedda lokalombud möjliggjordes en nära personlig

kontakt med de blinda. I fråga örn arbetsnämndens verksamhet för att förhjälpa

de blinda till bättre arbetsmöjligheter hava utredningsmännen framhållit

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Att inom ramen av de begränsade ekonomiska resurser, som stöde till

buds, bringa effektivt stöd i detta avseende läte sig naturligt nog ej göra, allra

minst i de län, där hjälpverksamhetens omfattning av skilda anledningar

vore ringa. I dessa län hade man i huvudsak inriktat åtgärderna på ett förbilligande

av arbetsmaterialet för att därigenom i någon mån söka stävja den

eljest övermäktiga konkurrensen från seende yrkesutövares och industriföretags

sida. I andra län åter, där organisationen gjorts fastare, hade upprättats

uppsamlingscentraler, dit vissa blinda med särskilt svåra avsättningsmöjligheter

gåves tillfälle att avlämna sina arbeten för avyttring antingen

till återförsäljare eller för direkt förbrukning.

Den andra huvudorganisationen till de blindas stöd utgjordes av en de

blindas egen sammanslutning, De blindas förening. Det allmännas värdesättning

av denna verksamhet hade — framhålla utredningsmännen — tagit

sig uttryck i ett sedan många år tillbaka lämnat statsbidrag å 100,000

kronor för år, vilket av föreningen i första hand användes för upprätthållande

av föreningens materialdepå för blindas arbeten ävensom för möjliggörande

av fria frakter av arbetsmaterial till de blinda hantverkarna. Från

denna materialdepå hade under år 1936 levererats råvaror till verkstäder för

blinda samt till blinda hantverkare i landets olika delar till ett försäljningsvärde

av över 385,000 kronor.

Vidare uppgiva utredningsmännen, att samma år varit anställda 34 blinda

arbetare vid en av föreningen upprättad borstbinderiverkstad i Stockholm.

För verkstadens räkning hade under nämnda tid inköpts råvaror för

107,300 kronor, medan försäljningssumman av de i verkstaden tillverkade arbetena

belöpt å 185,500 kronor. Vid en i samband med denna rörelse anordnad

korgmakeriverkstad, vilken sysselsatte 22 blinda arbetare, hade råvaror

inköpts för 8,300 kronor, medan försäljningssumman av korgvaror uppgått

till 35,800 kronor. Bokslutet för dessa båda verksamhetsgrenar hade emellertid

enligt av föreningen lämnade uppgifter utvisat ett underskott av över

48,000 kronor.

De blindas nuvarande förvärvsmöjligheter. Tidigare utredningar — erinra

utredningsmännen — rörande behovet av åtgärder från det allmännas sida

för förbättrandet av de blindas ställning i skilda avseenden och de öve*

dessa utredningar avgivna yttrandena hade samstämmigt konstaterat de svårigheter,

som på grund av lytet reste sig för de blinda vid sökandet efter

lämplig sysselsättning. En belysande översikt av dessa förhållanden hade

av socialstyrelsen lämnats vid ett utlåtande över blindvårdssakkunnigas år

1922 avgivna förslag. Styrelsen hade därvid anfört bland annat:

De blinda utgjorde en grupp individer, vilka, där tillgång till enskild förmögenhet

ej förelåge, som regel för sin försörjning vore hänvisade till allmän

eller enskild hjälpverksamhet. De blinda som, lämnade på egen hand,

kunde genom eget arbete skaffa sig full försörjning syntes vara så få, att dessa

fall närmast kunde betecknas såsom om sällspord energi och uthållighet vittnande

undantagsfall. Då de blinda såsom grupp betraktad i största utsträckning

således vore hänvisade till stödet av hjälpverksamhet, borde det samtidigt

påpekas, att de bortsett från sitt lyte i allmänhet befunne sig å en

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

fysiskt och intellektuellt sett relativt hög nivå, som därför gjorde ställningen

såsom understödstagare så mycket svårare. Vidare syntes enligt ämbetsverket

böra framhållas, att den industriella utvecklingen gjort det allt svårare

för den partiella arbetskraften i dess helhet och i särskild grad för de blinda

att försvara en^ plats i produktionsprocessen. Genom den kollektiva avtalsformen

hade på allt flera arbetsområden arbets- och lönevillkoren enhetligt

normerats och reglerats. Många kollektivavtal gjorde icke någon skillnad i

lönehänseende mellan den fullt arbetsföra och den partiella arbetskraften

och förutsatte således, att endast fullgod arbetskraft skulle komma till användning.

Där någon gradering i lönehänseende förekomme, begränsade sig

densamma till att avse en viss mindre nedsättning, vanligen med högst 15

procent av den för fullgod arbetare fastställda lönen. För den partiella arbetskraften

hade området för dess användande under denna utveckling alltmera

inskränkts och begränsats framför allt till vissa hantverksyrken. Vad

de blinda anginge syntes de väsentligen vara hänvisade till sådana yrken

som borstbinderi, korgmakeri, stickning och vävning. Maskinteknikens utveckling

hade emellertid vad dessa yrken beträffade gjort hantverkarens ställning

allt svårare och det läge i sakens natur, att den blinde hantverkaren

skulle hava långt större svårigheter än den seende att kunna hävda sig i

konkurrensen med fabriksproduktionen på området. Erfarenheten hade

också enligt styrelsens uppfattning givit vid handen, att möjligheten därtill

icke förelåge, där ej filantropiska intressen lämnade den blinde sitt stöd.

Vad socialstyrelsen sålunda anfört finna utredningsmännen alltjämt och

oaktat den numera utgående blindhetsersättningen i allt väsentligt äga sin

giltighet. I vissa avseenden syntes avsättningsförhållandena under senare

tid till och med hava märkbart försvårats. Härutinnan anföra utredningsmännen:
De

blindas möjligheter till försörjning genom tillverkning av grövre borstar

hade nämligen -— bortsett från konkurrensen från seende hantverkare och

den fabriksmässiga produktionen — på senare år jämväl haft att kämpa med

de svårigheter, som vore en följd av den ökade användningen av linoleummattor

och skurdukar samt framför allt av dammsugare. Ätt under sådana

omständigheter de blindas borsttillverkning för framtiden komme att ställas

inför än vanskligare avsättningsförhållanden syntes utredningsmännen

uppenbart.° Vad korgmakeriet anginge, hade detta yrke i hantverksmässig

utövning så gott som upphört att bereda även seende yrkesutövare sysselsättning.

Detta sammanhängde huvudsakligen med det tilltagande bruket av

väskor, kassar, påsar och boxar av olika slag, vartill komme den förut antydda

konkurrensen från industriellt håll samt en viss import av korgvaror

från utlandet. Av det tidigare så betydelsefulla korgmakeriet återstode numera

för de blindas del praktiskt sett allenast tillverkningen av korgmöbler,

sorn dessvärre vore av så krävande art, att trots den bästa utbildning endast

ett fåtal blinda visat sig i stånd att prestera ett fullgott arbete.

Vid en redogörelse för de blindas verksamhetsområden syntes böra omnämnas

den i vårt land hittills föga utnyttjade möjligheten för blinda med

utpräglat musikalisk begåvning att yrkesmässigt ägna sig åt pianostämning.

Under senare år hade emellertid ett mindre antal manliga elever vid blindinstitutet

erhållit god utbildning i detta yrke och därigenom blivit i stånd

att själva finna sin utkomst eller att i varje fall i avsevärd grad bidraga till

sin försörjning.

Vidare vore i delta sammanhang att nämna, att under de senaste 12 åren

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

årligen en eller flera halvseende manliga elever från landsbygden genom

blindinstitutets försorg erhållit undervisning i lantbruksarbete. Denna undervisning

hade ordnats på det sättet, att eleven under de 2 sista skolåren

inackorderats i lämpligt lantbrukarhem i hemorten, varigenom möjlighet

öppnats för eleven att efter slutad utbildning erhålla anställning i närheten

av hemmet. Erfarenheten från denna mera försöksvis anordnade yrkesundervisning

hade ådagalagt, att ladugårdsarbetet bäst lämpat sig för dessa

elever. En synsvag person hade visat sig kunna på ett tillfredsställande sätt

ej endast sköta ladugårdens renhållning och utfodra djuren utan även utföra

mjölkningsarbete, och nämnvärda svårigheter att på detta område bereda

utbildade elever anställning på förhållandevis förmånliga villkor hade ej

försports. Emellertid hade man kunnat konstatera, att på detta sätt utbildade

skötare i mer än ett fall efter någon tid sökt sig över till de s. k. blindyrkena

eller på annan väg försökt skaffa sig utkomst.

Såsom i socialstyrelsens utlåtande antyddes begränsades i regel de blinda

kvinnornas arbetsområden till stickning och vävning, även örn ett relativt

stort antal arbetade med borst- eller korgtillverkning.

Stickning för hand hade sedan gammalt ansetts utgöra en lämplig sysselsättning

för blinda kvinnor, särskilt för det fall, att den blinda haft möjlighet

att med erforderligt bistånd vid urval av färger och mönster följa modets

växlingar. Utan dessa förutsättningar minskades självfallet värdet av denna

sysselsättning och den finge huvudsaklig betydelse som ett tidsfördriv.

Maskinstickningen ställde större krav på yrkesutövaren än vad fallet vore

i fråga om stickning för hand. Med hänsyn därtill och på grund av den

härda industriella konkurrensen hade allenast ett mindretal blinda kvinnor

kunnat placeras inom detta arbetsområde. Å särskilt avlägsna orter, där behov

av grövre, maskinstickade varor gjorde sig gällande, gåves ofta möjligheter

lill förhållandevis god avsättning, men då befolkningen därstädes i

regel vore gles, hade arbetstillgången efter några års verksamhet brukat

minska avsevärt i omfattning.

Vävning, företrädesvis tillverkning av sådana vävnader, som kunde utföras

utan större hjälp av seende, hade däremot visat sig vara ett arbetsområde

av tilltagande betydelse för de blinda kvinnornas försörjning och med förbättrade

avsättningsmöjligheter syntes detta yrke för kvinnornas del komma

att i förvärvshänseende i någon mån motsvara det av männen bedrivna

borstbinderiet.

Om sålunda de blindas försörjningsmöjligheter av redan kända förhållanden

måste anses vara väsentligt begränsade, hade det synts utredningsmännen

nödvändigt att, innan förslag framställdes om särskilda åtgärder från

det allmännas sida, söka ernå en fullt tillförlitlig uppfattning om de blindas

nuvarande ekonomiska förhållanden och grad av sysselsättning. Därvid hade

utredningsmännen funnit sig böra draga fördel av de resultat angående den

blinda lytesgruppen, som 1930 års folkräkning i en år 1936 publicerad speciell

undersökning framlagt. Emellertid hade vid sidan därav behovet av

en mera ingående kännedom om de individuella fallen gjort sig gällande.

För sådant ändamål hade inom utredningen verkställts en bearbetning av

uppgifter, infordrade hösten 1936 av inom vissa län bosatta personer, vilka

äv vederbörande länsnämnder uppgivits vara — bortsett från blindlytet

arbetsföra.

Enligt resultatet av folkräkningen 1930 skulle bland 6,014 såsom blinda

redovisade personer finnas 333 manliga och 40 kvinnliga självständigt verk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

7

samma hantverkare. Antalet såsom arbetare redovisade inom gruppen industri

och hantverk utgjorde 262, därav 61 kvinnor. Den betydelsefulla ställning

de så kallade blindyrkena intoge för de blindas försörjning framginge

av uppgiften, att borstbinderiet sysselsatte 370 och korgmakeriet 123 personer.

I fråga örn den statistiska undersökningen av blinda arbetsföra män och

kvinnor inom vissa län anhåller jag att beträffande detaljerna få hänvisa

till den i betänkandet lämnade redogörelsen.

Här skall jag endast i korthet uppehålla mig vid undersökningens uppläggning

ävensom de resultat av densamma, som i förevarande avseende äga

särskilt intresse.

Genom länsorganisationernas försorg hade hösten 1936 uppgjorts namnförteckningar

över de blinda män och kvinnor, vilka enligt organisationernas

uppfattning vore att anse såsom arbetsföra, varvid jämväl angivits vederbörandes

födelseår och yrke. Med ledning av dessa till utredningsmännen

översända förteckningar, hade frågeformulär utsänts till samtliga å förteckningarna

upptagna blinda inom Stockholms stad samt Östergötlands, Kronobergs,

Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Västernorrlands och Norrbottens län (specialundersökningen). Från dessa

namnförteckningar hade sedermera avförts sådana personer, som vore över

60 år; så hade även skett i några fall, då vid jämförelse med svaren å de inkomna

frågeformulären framgått, att vederbörande under alla förhållanden

icke kunnat räknas såsom arbetsför. Från förteckningarna hade slutligen

även avförts sådana blinda, som vid undersökningstillfället bevistade kurser

vid blindskolor. Med sålunda givna begränsningar hade antalet arbetsföra

blinda män i landet uppgivits till 928 och motsvarande antalet kvinnor till

554.

Av männen voro över halva antalet eller 479 sysselsatta med borstbinderi,

73 med korgmakeri och 38 med såväl borstbinderi som korgmakeri. Bland

kvinnorna uppgåvos 243 ägna sig åt stickning, vävning eller annat handarbete.

49 voro sysselsatta med borstbinderi och 28 med korgmakeri.

Till specialundersökningen hade inkommit 407 uppgifter, varav 256 avsåge

arbetsföra blinda män och 151 arbetsföra blinda kvinnor.

Vid den fortsatta bearbetningen av detta material hade utredningsmännen

ansett lämpligt att till en början avskilja de arbetsföra blinda, som hade sin

verksamhet i Stockholm, från övriga undersökta, detta av den anledningen

att förvärvsförhållandena i Stockholm i allmänhet visat sig avsevärt gynnsammare

än beträffande landet i övrigt. Detta syntes bland annat sammanhänga

med förekomsten i Stockholm av de tidigare antydda verkstäderna

under blindföreningens ledning.

Vidare hade en fördelning i yrkeshänseende verkställts på så sätt, att utövare

av de s. k. blindyrkena — borstbinderi, korgmakeri, stickning och vävning

—- sammanförts i särskilda yrkesgrupper, medan uppgifterna rörande

övriga i undersökningen ingående blinda behandlats var för sig.

Med bortseende från uppgifterna från Stockholm hava utredningsmännen

beträffande de blinda manliga hantverkarna sammanfattningsvis bland annat

konstaterat följande.

Antalet arbetsdagar, arbetsförtjänst per dag och bruttoförsäljningssumma

vore mycket växlande i de olika fallen. Medeltalet arbetsdagar uppginge

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

för borstbindare till 170, för korgmakare till 174 och för borstbindare, tilllika

korgmakare, till 151. Medelförtjänsten per hel arbetsdag utgjorde för

borstbindare 2 kronor 27 öre, för korgmakare 2 kronor 47 öre och för borstbindare,

tillika korgmakare, 2 kronor 91 öre. Medelförtjänsten per år hade

slutligen för borstbindare uppskattats till 375 kronor, för korgmakare till

422 kronor samt för borstbindare, tillika korgmakare, till 463 kronor.

I fråga om sättet för avyttringen av de manliga hantverkarnas arbeten

har undersökningen utvisat, att i övervägande antalet fall försäljning skett

till privatpersoner eller återförsäljare, medan uppköpen från bland annat allmänna

anstalters sida icke synts vara av större betydelse.

Beträffande utövarna av de kvinnliga blindyrkena — stickning och vävning

— visar undersökningen, att för stickerskorna medelförtjänsten per dag

uppgått till 87 öre och för år till 119 kronor. Väverskorna hade i medeltal

83 öre i dagsförtjänst och 175 kronor i årsförtjänst. Utredningsmännen

framhålla emellertid, att materialet rörande de blinda kvinnorna i allmänhet

visat sig vara förhållandevis mera ofullständigt än i fråga om männen.

Uppgifterna rörande andra av blinda utövade yrken än nu angivna hantverk

utvisa mången gång ännu lägre inkomster.

I fortsättningen av sitt betänkande framhålla utredningsmännen, att det redan

utan alltför ingående undersökningar framstode såsom ett välgrundat

socialt önskemål, att de blindas arbetsförhållanden gåves den stadga, som

utan det allmännas bistånd ej syntes vara möjligt att åvägabringa. Än mera

uppenbart bleve behovet av sådana åtgärder vid tanke på det material, som

vid utredningsmännens fortsatta arbete kommit under bedömande. Påfallande

vöre — även i betraktande av den i regel ytterst låga medelförtjänsten

per arbetsdag och den ojämna sysselsättningen — huru inbördes olikartade

<Je blindas möjligheter till försörjning för närvarande syntes vara inom olika

delar av landet. Delvis syntes detta betingas av de skilda länsorganisationernas

växlande resurser, men måste därjämte finna sin förklaring bland

annat i den på vissa orter rådande konkurrensen från en sedan gammalt allmänt

bedriven hemindustri eller ock i avsättningssvårigheter på grund av

en glest boende konsumtionskrets.

I detta sammanhang hava utredningsmännen ansett sig böra återgiva resultatet

av en av 1920 års blindvårdssakkunniga verkställd undersökning angående

de blindas försörjningsmöjligheter, även om det enligt utredningsmännens

förmenande vore att antaga, att förhållandena — icke minst efter blindhetsersättningens

genomförande — ej oväsentligt förbättrats. Enligt denna

undersökning skulle av 3,130 blinda över 20 år, rörande vilka de sakkunniga

från fattigvårdsstyrelsernas ordförande erhållit uppgifter, 322 personer

(10.3 %) försörja sig helt av sitt arbete och 175 (5.6 °/o) »på annat sätt».

1,010 blinda (32.3 %) hade uppgivits genom arbete bidraga till sin försörjning.

Om de återstående 1,623 (51.8 %) måste enligt de sakkunnigas mening

gälla, att de — såvitt primäruppgifterna vore riktiga — helt och hållet

stöde i beroende av allmän eller enskild hjälp för sitt uppehälle.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

9

Förbättrandet av de blindas förvärvsmöjligheter. De olika utvägar till förbättrandet

av de blindas förvärvsmöjligheter, som enligt utredningsmännens

mening över huvud taget kunde anlitas, inskränkte sig •—- bortsett från en

örn möjligt förbättrad yrkesutbildning — till att åt de blinda utfinna nya

arbetsområden samt att genom lämpliga åtgärder främja avsättningen av de

blindas alster.

Mot den yrkesutbildning, som alltsedan tillkomsten av lagen om blindundervisningen

stått de blinda till buds, hava utredningsmännen icke funnit

anledning göra erinran. De blindas ytterst begränsade arbetsområden syntes

nämligen hava vunnit tillbörligt beaktande i den för blindinstitutet och hantverksskolorna

gällande undervisningsplanen och de resultat, som uppnåtts

i fråga örn yrkesskicklighet, måste anses tillfredsställande.

Frågan om möjligheten att åt den blinda arbetskraften bereda nya arbetsuppgifter

hade alltid varit ett trängande spörsmål inom all blindvårdande

verksamhet, framhålla utredningsmännen vidare. Att man hittills icke kunnat

peka på några resultat av dessa strävanden av större praktisk betydelse,

utgjorde på sitt sätt ett belägg för de nästan oanade svårigheter, som förlusten

av synförmågan medförde för den av detta lyte drabbade. Utredningsmännen

hava härutinnan ytterligare framhållit följande.

I detta samband funne utredningsmännen angeläget framhålla, att ledningen

för blindskolorna med sin kännedom om blindklientelets förutsättningar

i olika avseenden ägnade ett oavlåtligt intresse åt frågan om utfinnandet

av nya verksamhetsområden åt de blinda. Med hänsyn till det betydelsefulla

i en sådan verksamhet syntes erforderliga medel för anställande av försök

i skilda riktningar böra ställas till skolornas disposition. Enligt stadgan

för statens läroanstalter för blinda ägde skolornas ledning rätt att anordna

arbetsutbildning även utom skolans ram. Ett beaktande av utredningsmännens

synpunkter syntes därför ej kräva särskilda föreskrifter från Kungl.

Maj:ts sida.

I framför allt ett avseende syntes denna försöksvis anordnade verksamhet

kunna anbefallas. Av de i blindskolorna intagna eleverna utgjorde de, som

ägde vissa synrester i behåll, en avsevärd del. Dessa synsvaga elever tillgodosåges

med samma undervisning som de fullständigt blinda barnen och meddelades

yrkesutbildning i samma yrken som dessa. Emellertid kunde starkt

sättas ifråga, huruvida möjligheter ej borde förefinnas för de synsvagas inordnande

inom andra arbetsområden än de s. k. blindyrkena. Tidigare

hade antytts en med tämligen tillfredsställande resultat anordnad försöksutbildning

i lantbruksarbete av vissa därtill lämpade halvseende elever från

landsbygden. En i motsvarande former bedriven utbildning av vissa synsvaga

elever i jämväl andra yrken, där normal synförmåga ej vore ett oeftergivligt

villkor, borde utan tvivel leda till en ej alltför obetydlig lättnad inom

de blindas speciella arbetsområde.

Slutligen borde nämnas, att försök i mindre skala sedan några år bedreves

vid vissa av de blindas verkstäder med tillverkning av skur- och diskdukar.

Även om av framförallt tekniska skäl det ej vore att förvänta, att ett större

antal blinda arbetare skulle för framtiden kunna beredas sysselsättning

inom detta yrkesområde, förtjänade ändock att övervägas åtgärder för utvidgande

av denna verksamhet. Samma uppfattning syntes kunna göras gällande

i fråga örn förfärdigandet av gummi- och lädermattor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Om sålunda enligt utredningsmännens uppfattning nya utvägar borde

övervägas för att åt den blinda och halvseende arbetskraften söka skapa

andra verksamhetsområden, syntes emellertid det övervägande antalet av landets

arbetsföra blinda allt framgent för sitt uppehälle bliva hänvisat till en

sysselsättning inom redan utövade yrken. Statsmakterna hade redan tidigt

haft upmärksamheten fästad på det bekymmersamma i detta förhållande, och

den positiva inställning, som riksdagen vid olika tillfällen intagit vid behandling

av detta spörsmål, hade otvivelaktigt fått sin prägel av en bestämd

uppfattning om det allvarliga i de blindas belägenhet och det behjärtansvärda

i gagnande åtgärder på detta område. Utredningsmännen hava härvid

bland annat erinrat om att 1926 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t

framhållit angelägenheten av att Kungl. Maj :t toge under övervägande, i vad

mån och på vad sätt vid upphandling för det allmännas behov avsättning

för de blindas tillverkning kunde gynnas. I skrivelsen hade ■—- anföra utredningsmännen

— såsom motiv för framställningen anförts bland annat:

De från det allmännas sida träffade anordningarna ävensom den enskilda

hjälpverksamheten byggde på principen, att den blinde borde lämnas hjälp

till självhjälp, vilket ur såväl samhällets som den enskilde blindes synpunkt

måste anses såsom det lämpligaste och mest ändamålsenliga. Ett oeftergivligt

villkor vore emellertid, att de blinda erhölle avsättning för produkterna. Men

härutinnan kunde förhållandena icke sägas vara tillfredsställande och så länge

så ej vöre fallet, bleve ändamålet med de betydande kostnader och det

arbete, som nedlades på de blindas utbildning, i viss mån förfelat. Riksdagen

framhölle att de blinda, som på grund av sitt lyte arbetade långsammare

än andra, ej kunde med framgång konkurrera med den fabriksmässiga tillverkningen.

Detta ledde ofta till att den blinde förlorade tron på sig själv

och lusten till självförsörjning, varigenom han folie anhöriga eller samhället

till last eller hemfölle åt bettleri. Riksdagen ansåge det vara synnerligen önskvärt,

att avsättningsmöjligheterna för de blindas arbeten ökades. Beträffande

ett i ärendet motionsvis framfört förslag, att vissa statliga verk och inrättningar,

regementen, hospital, asyler m. fl., skulle av Kungl. Majit anmodas

att vid förekommande behov i första hand upphandla de blindas arbeten,

ansåge riksdagen emellertid nödvändigt att taga hänsyn till den omständigheten,

att särskilda föreskrifter gällde rörande upphandling för det allmännas

räkning i syfte att rent affärsmässiga principer vid sådan upphandling

i regel skulle tillämpas. De blindas möjligheter att erhålla leverans till staten

vöre därför onekligen mycket små. En förändring härutinnan skulle

enligt riksdagens mening vara ägnad att medföra väsentliga fördelar såväl

för de blinda som för det allmänna. Någon principiell omläggning av hittills

tillämpade grunder i fråga om upphandling för det allmännas räkning

ville riksdagen dock ej förorda. Vederbörande upphandlare syntes alltjämt

böra på eget ansvar träffa beslut om inköp. Riksdagen holle dock samtidigt

för troligt, att större utrymme än hittills skulle kunna beredas de blindas

arbeten även inom ramen av upphandlingsförordningens bestämmelser, enär

arbeten, tillverkade av blinda, oftast vore de fabriksmässigt tillverkade

alstren avsevärt överlägsna. Då så vore fallet borde enligt riksdagens mening

blindarbeten i första hand komma ifråga. Det vore önskvärt att genom

provundersökningar få konstaterat, i vad mån det högre priset på blindarbeten

motsvarades av en högre kvalitet. Resultaten av sådana undersökningar

skulle därefter meddelas vederbörande verk och inrättningar för att

tagas i beaktande vid upphandlingen. Skulle nämnda undersökningar giva

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276-

11

vid handen, att blindarbetena trots högre kvalitet ställde sig dyrare än annan

tillverkning, funnes utvägen, att statsmakterna lämnade särskilt anslag för

nedbringande av priserna vid försäljning till det allmänna. Riksdagen framhöll

slutligen, att även andra åtgärder för tillgodoseende av ifrågavarande

syfte möjligen kunde utfinnas vid en uttömmande utredning av frågan.

Riksdagens skrivelse ingavs — erinra utredningsmännen vidare — till

finansdepartementet, som infordrade utlåtande av statskontoret. Statskontoret

ansåge — i likhet med riksdagen — att rubbning icke borde äga rum

i de affärsmässiga principerna för statens upphandling. Skulle den av riksdagen

ifrågasatta provundersökningen utfalla till förmån för de blindas arbeten

och resultatet av undersökningen genom cirkulär delgivas de upphandlade

myndigheterna, borde enligt statskontoret till detta cirkulär fogas

en uppmaning att verkställa upphandling bland de blindas tillverkning i

den mån detta vore möjligt utan att frångå föreskrifterna i upphandlingsförordningen.

Skulle provundersökningen med hänsyn till priset däremot utfalla

mindre fördelaktigt för blindarbetena, hade riksdagen ifrågasatt att

lämna särskilt anslag av statsmedel för nedbringande av priserna vid försäljning

till det allmänna av dylika arbeten. För sin del funne statskontoret

lämpligare, att det ifrågasatta anslaget användes till ytterligare förbilligande

av de blindas arbetsmaterial. Anslaget kunde i så fall utgå till någon centralorganisation,

exempelvis De blindas förening, som hade att ombesörja

inköp och distribution av materialet. Utredningsmännen anföra ytterligare:

Sedan ärendet i detta skick överlämnats till ecklesiastikdepartementet, inhämtades

yttrande av skolöverstyrelsen. Styrelsen lät höra direktionen över

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda ävensom styrelsen för hantverksskolan

i Kristinehamn för blinda. Efter en redogörelse för nämnda

direktions och styrelses ställningstagande till riksdagsskrivelsens innehåll

förklarade sig skolöverstyrelsen instämma med de av styrelsen hörda myndigheterna

i fråga om önskvärdheten av att sådana villkor, som omnämndes

i riksdagens skrivelse, allmänt uppställdes vid beviljandet av varulotterier

och tombolor. Skolöverstyrelsen vore likaledes ense med nämnda myndigheter

örn lämpligheten av att uttalanden infordrades från mångåriga förbrukare

av de blindas tillverkningar angående kvaliteten av sådana arbeten

och att, om dessa uttalanden utfölle fördelaktigt, desamma genom cirkulär

borde tillställas de upphandlande myndigheterna jämte en uppmaning att

verkställa upphandling av blindarbeten, under iakttagande dock av gällande

upphandlingsbestämmelser. Beträffande det alternativt ifrågasatta anslaget

av statsmedel för höjandet av blindarbetenas konkurrenskraft ansåge

skolöverstyrelsen visserligen, att anslag till förbilligande av arbetsmaterialet

vore lämpligare än anslag i den form, som antytts i riksdagens skrivelse, och

styrelsen vore förvissad om att ett sådant anslag skulle medföra en högst

påtaglig förbättring i de blindas läge. Emellertid hyste styrelsen en viss tveksamhet

rörande lämpligheten att nu beträda en dylik väg, enär sedan lång

tid tillbaka redan förelåge förslag rörande planmässig omvårdnad örn landets

blinda.

Finansdepartementet inhämtade därefter — fortsätta utredningsmännen

— 1933 års upphandlingssakkunnigas yttrande över riksdagsskrivelsen.

Dessa hänvisade bland annat lill den betydelse, som måste tillmätas genom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

förandet vid 1934 års riksdag av förordningen om blindhetsersättning, samt

avstyrkte de i riksdagsskrivelsen framförda förslagen. Kungl. Maj:t fann

den 15 november 1935 ärendet icke föranleda vidare åtgärd.

Utredningsmännen hava slutligen i detta sammanhang erinrat, att 1935

års statsrevisorer i anslutning till ett besök vid liantverksskolan i Kristinehamn

till behandling upptagit spörsmålet örn olika utvägar till förbättrandet

av avsättningen av de blindas arbeten. Statsrevisorerna hade därvid bland

annat anfört följande.

För avsättningen av de blindas arbeten vore det enligt vad erfarenheten

visat av synnerligen stor betydelse, att försäljningen, som endast i ringa mån

kunde omhänderhavas av de blinda själva, organiserades på ett ändamålsenligt

sätt. Denna sida av saken syntes i allra högsta grad böra uppmärksammas.

Enligt revisorernas mening vore det önskvärt, att frågan om avsättningen

av blindarbeten såväl av enskilda som av blindundervisningsanstalter

bleve slutligt prövad. Därvid borde komma under övervägande ej

blott huruvida och i vad mån hittills tillämpade grunder i fråga om upphandling

för det allmännas räkning borde omläggas för tillgodoseende av

ifrågavarande syfte, utan ock i vad mån detta kunde tillgodoses genom inskränkning

av tillverkningen av för de blinda lämpliga arbeten vid andra

statliga anstalter, genom förbättrad försäljningsorganisation eller på andra

sätt, som kunde befinnas lämpliga och för saken gagneliga.

Utredningsmännens förslag till en central depå för blindas arbeten. Efter

denna redogörelse för statsmakternas tidigare inställning till förevarande

spörsmål framhålla utredningsmännen, att de synpunkter och förslag, som

därvid framkommit, för utredningsmännen varit vägledande vid den fortsatta

utredningen. Utan att föregripa resultatet av denna, ville utredningsmännen

allenast förutskicka, att utredningsförslaget till sina olika delar i

allt väsentligt uppbyggts efter vissa av de riktlinjer, som statsmakterna själva

anvisat. Utredningsmännen hava härvid till en början framhållit följande.

En av förutsättningarna för åstadkommandet inom varje gren av produktionen

av en konkurrenskraftig tillverkning bestode naturligt nog i nedbringandet

i möjligaste mån av kostnaderna för framställningen av varan.

Att den blinde hantverkaren hade att möta särskilda svårigheter, då det gällde

att beakta detta, läge i sakens natur. Därvid borde till en början framhållas,

att anskaffandet av förstklassigt arbetsmaterial till rimliga priser

vöre en ofta svårlöst fråga, men vid sidan därav hade den blinde — såsom

utredningsmännen tidigare framhållit -— dessutom att räkna med vissa av

lytet föranledda merkostnader, vilka i sin mån äventyrade ett affärsmässigt

sett gynnsamt arbetsresultat. Därtill bomme slutligen, att den blindes arbetsförmåga

på grund av lytet vore avsevärt underlägsen den seende hantverkarens.

Beträffande ett ändamålsenligt ordnande av m a t e r i a 1 anskaffningen

hava utredningsmännen framhållit, att denna fråga sedan några

år tillbaka på olika vägar förts framåt. Utredningsmännen anföra härom

ytterligare:

Tidigare hade utredningsmännen omnämnt, att av det årliga anslag å

100,000 kr., som av statsmedel ställdes till De blindas förenings förfogande,

en viss del användes till uppehållande av verksamheten vid en av föreningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

13

anordnad materialdepå, varifrån de blinda hantverkarna ägde att under

åtnjutande av fria frakter rekvirera arbetsmaterial. För år 1936 hade värdet

av på detta sätt levererade råvaror uppgått till över 385,000 kr., vid vilken

beräkning hänsyn dock tagits till leveranser i ej obetydlig omfattning till

vissa verkstäder för blinda. Det för depåns verksamhet erforderliga förlagskapitalet

utgjordes av en del av föreningens egna tillgångar.

Vidare vore sedan lång tid tillbaka med hantverksskolan i Kristinehamn

för blinda män förenad en liknande depå, där blinda hantverkare likaledes

utan särskilda fraktkostnader och till ungefärliga självkostnadspriser kunde

erhålla arbetsmaterial samt därjämte erforderliga arbetsverktyg. Under verksamhetsåret

1935/1936 hade från denna depå försålts material för över

85,500 kr. Ett särskilt förlagskapital stöde jämväl till denna depås förfogande

och för driftkostnadernas bestridande lämnades av statsmedel ett årligt

anslag. Depån vore inrymd i hantverksskolans lokaler och stöde under

skolstyrelsens ledning. För möjliggörande av de fria frakterna tilldelades

hantverksskolan årligen ett särskilt anslag, vilket för budgetåret 1936/1937

utgått med 4,000 kr.

Från nu nämnda materialdepåer utlämnades i regel endast material för

tillverkning av borst- och korgvaror. För tillgodoseende av motsvarande behov

för de blinda kvinnornas del hade därför för två år sedan genom föranstaltande

av blindinstitutets direktion upprättats en särskild materialdepå

i Stockholm.

Genom nu berörda åtgärder hade — anföra utredningsmännen vidare —

utan tvivel avsevärt förbättrade betingelser skapats för en rationellt ordnad

råvaruanskaffning åt de blinda hantverkarna. Emellertid hade det visat sig,

att med en uppdelning av denna verksamhet på olika, vart för sig självständigt

arbetande företag varit förenade vissa nackdelar, vilka framför allt yttrat

sig i svårigheten att städse hålla lika materialpriser. Detta hade ofta nog

givit anledning till missförstånd samt en mer eller mindre befogad kritik

från i synnerhet de blinda avnämarnas egen sida. Utredningsmännen framhålla

ytterligare:

I statskontorets utlåtande över 1926 års riksdagsskrivelse framhölles också,

att ett eventuellt anslag av statsmedel för stärkande av blindarbetenas

konkurrenskraft med största fördel borde användas till ytterligare förbilligande

av arbetsmaterialet, varvid anslaget lämpligen kunde utgå till någon

centralorganisation, som hade att ombesörja inköp och distribution av materialet.

Till denna statskontorets mening hade i yttranden till skolöverstyrelsen

såväl styrelsen för hantverksskolan i Kristinehamn som direktionen

över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda anslutit sig. Båda myndigheterna

hade ansett ett förbilligande av arbetsmaterialet med 30 procent

samt fraktfrihet för detta såsom behövligt. Styrelsen för hantverksskolan

hade i detta samband bland annat erinrat örn att en del länsorganisationer redan

börjat verka för denna form av bistånd åt de blindas produktion, vilken

form de blinda för övrigt själva funno synnerligen tilltalande. Så vore exempelvis

förhållandet i Värmlands län, där den blinde bade att till organisationen

insända sin materialorder, vilken åsattes en viss rabattering. Därefter

vidarebefordrades ordern till någon av materialdepåerna för materialets expediering.

Vid mottagandet av materialet hade den blinde att erlägga betalningen

för detta med fråndrag av den medgivna rabatten, vilken vid påföljande

månadsskifte likviderades av länsorganisationen enligt företedd faktura.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Utredningsmännen hava för sin del i likhet med statskontoret ansett, att

uppgiften att anskaffa råvarorna åt de blinda hantverkarna lämpligen borde

anförtros en för hela landet gemensam organisation. Att en sådan anordning

komme att medföra övervägande fördelar i jämförelse med det nuvarande

systemet syntes uppenbart ej minst med tanke på möjligheten att genom

avsevärda inköp uppnå billigare råvarupriser. För ett nedläggande av verksamheten

vid depån i Kristinehamn talade även det förhållandet, att kostnaderna

för varutransporterna med hänsyn till depåns tämligen ofördelaktiga

läge i allmänhet visat sig bliva förhållandevis höga.

Vid sidan av en rationellt ordnad materialanskaffning åt de blinda hantverkarna

framstår enligt utredningsmännens förmenande förbättrandet

av avsättningsmöjligheterna för blindarbetena såsom ett

spörsmål av avgörande betydelse för de arbetsföra blindas försörjning. Även

örn den på detta område av framför allt Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd

i samråd med de skilda länsorganisationerna utövade verksamheten

måste betecknas såsom mycket betydelsefull, har det synts utredningsmännen,

som örn en efter mera enhetliga linjer uppbyggd försäljningsorganisation

skulle vara ofrånkomlig, därest de blinda yrkesutövarna ej alltjämt i fråga

om sina försörjningsmöjligheter skulle intaga en oförskyllt ogynnsam särställning.

Gjorda erfarenheter från län, där organisationsarbetet nått en ej

föraktlig effektivitet, gåve belägg för att mycket stöde att vinna på förevarande

område genom praktiskt betonade åtgärder. Utredningsmännen hade

också funnit anledning att i sitt förslag till försäljningsfrågans ordnande

söka giva den genom det allmännas försorg bedrivna verksamheten en

så affärsmässig prägel, som omständigheterna medgåve.

Utredningsmännen hava emellertid i detta sammanhang betonat, att denna

försäljningsverksamhet skulle äga avseende å den produktion av blindalster,

som icke genom den blindes egen försorg eller organisationernas förmedling

funne köpare. I denna angelägenhet såväl som inom andra områden av

blindvården talade nämligen enligt utredningsmännens uppfattning alla skäl

för att det allmännas stöd ej finge sträckas längre, än vad med hänsyn till

ett oundgängligt behov funnes påkallat.

Vid uppgörandet av sitt förslag till det centrala försäljningsorganet hava

utredningsmännen i väsentliga delar låtit sig vägledas av de riktlinjer och

arbetsformer, som karakteriserade den i Danmark sedan några år tillbaka

verksamma organisationen på detta område. För denna organisations uppbyggnad

och verksamhet hava utredningsmännen lämnat följande redogörelse:
År

1929 hade under samarbete mellan danska staten, blindundervisningen,

landets blindföreningar och föreningar av seende till de blindas förmån

bildats Blindes Arbejde A/S, vars styrelse i sig inneslöte representanter för

nämnda myndigheter och föreningar. För sin verksamhet åtnjöte bolaget

ett årligt anslag av statsmedel, avsett som bidrag till täckande av driftkostnaderna,

varemot särskilda medel för underlättande av blindarbetenas avsättning

ej utginge. Bolagets huvudsakliga verksamhet vore förlagd till Köpenhamn

och omfattade anskaffande av arbetsmaterial till blinda hant
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

15

verkare över hela landet ävensom försäljning av färdiga alster, tillverkade

till stor del vid bolagets egna verkstäder. Dessa verkstäder hade under de

gångna åren kunnat utvidgas i sådan omfattning, att numera en avsevärd

del av de i Köpenhamn bosatta blinda där bereddes sysselsättning.

Landet vore i försäljningsavseende indelat i olika distrikt, vart och ett berest

av en särskilt anställd försäljare, som besökte såväl statliga och kommunala

institutioner som återförsäljare. Genom särskilda meddelanden hade

regeringen uppmanat de underlydande myndigheterna att vid upphandling

av vissa förnödenheter i första hand överväga inköp av blindarbeten. Försäljarna

hade att noga tillse, att deras verksamhet ej bleve till skada för enskilda

blinda hantverkare eller lokala försäljningsorganisationer, vilka redan

förvärvat en kundkrets.

Vid sitt besök hösten 1936 vid aktiebolaget hade utredningsmännen givits

tillfälle att skaffa sig ingående kännedom om verksamhetens bedrivande och

de uppnådda arbetsresultaten. Ett klart belägg för den framgång, som präglat

rörelsens utveckling, utgjorde de med varje verksamhetsår ständigt ökade

försäljningssiffrorna. Medan omsättningen under arbetsåret 1928—1929,

då rörelsen ännu bedrivits av vissa enskilda sammanslutningar, uppgått till

något över 297,000 kr., hade omsättningen arbetsåret 1935—1936 stigit till

ett belopp av över 580,000 kr., till vilket resultat ej minst syntes hava bidragit

det successiva förbättrande av blindarbetenas kvalitet, varåt bolaget ägnat

mycken omsorg.

Vid sidan av nu nämnda verksamhet bedreve bolaget ständiga undersökningar

rörande möjligheterna att utfinna nya verksamhetsområden för den

blinda arbetskraften och många värdefulla initiativ hade därigenom tagits.

Bland annat borde nämnas en omfattande vävnads- och skurdukstillverkning,

varjämte genom samarbete med vanföra kvinnor maskinstickningen kunnat

upptagas i långt större utsträckning än vad tidigare varit fallet. Vidare

bade på senaste tiden försök påbörjats att under medverkan av blinda tillverka

olika slag av tvättmedel ävensom trätofflor, mattor och annat.

Enligt utredningsmännens förmenande talade även för vårt lands vidkommande

alla skäl för att de anstalter, som genom statsmakternas intiativ

komme att träffas för upphjälpande av de blindas förvärvsmöjligheter, gåves

en så enhetlig form som möjligt. Genom sammanförandet under samma

ledning av materialanskaffning och försäljning av blindas arbeten skulle

man ernå bland annat den fördelen, att inköpen av råvarorna komme att

företagas med anlitande av den sakkunskap och erfarenhet, som vunnes vid

den jämsides därmed bedrivna försäljningen av färdiga alster. Vidare syntes

det utredningsmännen, som om med en sådan anordning avsevärt minskade

driftkostnader skulle uppstå. Slutligen borde den centraliserade verksamheten

vara i särskilt hög grad ägnad att i likhet med sin danska förebild

och under intimt samarbete med blindskolornas ledning söka utfinna

nya arbetsområden för den blinda arbetskraften.

Vad till en början anginge den centrala material- och försäljnings

depåns förläggning, hava utredningsmännen funnit Stockholm

ur olika synpunkter vara att bestämt föredraga. Visserligen kunde

det — framhålla utredningsmännen — synas som örn Göteborg med sill

goda utlandsläge skulle ligga viii till i fråga örn råvaruanskaffning. Därvid

vore emellertid att märka alt såvilt utredningsmännen bade sig bekant lika

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

fraktsatser utginge vid befraktning från mera avlägset belägna utlandshamnar,

vare sig destinationsorten vore Stockholm eller Göteborg. Om sålunda

under alla förhållanden Stockholm måste anses såsom den lämpligaste orten

för den ifrågasatta verksamheten, hava utredningsmännen ansett att,

därest mindre materialupplag samt möjligheter till särskild uppsamling av

blindarbeten efter verksamhetens igångsättande skulle visa sig behövliga i

vissa delar av landet, åtgärder på tillskyndan av ledningen för den centrala

depån kunde vidtagas för upprättande i exempelvis Malmö, Göteborg och

Sundsvall av sådana upplag och uppsamlingsställen.

I fråga om depåns lokalbehov hava utredningsmännen framhållit

följande:

Den föreslagna verksamheten för materialanskaffning och avyttring av

blindas arbeten krävde av lätt insedda skäl avsevärda lagerutrymmen. De

lokaler, som för motsvarande ändamål för närvarande disponerades av De

blindas förening, vore belägna i vanliga bostadshus å Östermalm i Stockholm

och hade redan för föreningens eget behov visat sig otillräckliga. En utvidgning

av verksamheten skulle följaktligen kräva, att ytterligare utrymmen måste

tagas i anspråk, vilket — därest överhuvud taget en sådan anordning visade

sig möjlig — komme att medföra alltför höga hyreskostnader samt därtill

lämna lokalfrågan för framtiden olöst.

Utredningsmännen hade därför i andra hand undersökt, huruvida någon

inom Stockholm eller stadens närmaste omgivning belägen, staten tillhörig

fastighet med tillräckliga utrymmen kunde för ändamålet upplåtas. Enligt

vad byggnadsstyrelsen på därom gjord förfrågan uppgivit, syntes emellertid

möjlighet ej föreligga att i denna riktning lösa lokalfrågan.

På grund av det anförda och med hänsyn till det önskvärda i att provisoriska

åtgärder undvekes, hade utredningsmännen ansett sig böra föreslå

uppförandet av en för den planerade verksamheten särskilt inrättad nybyggnad.

I fråga örn byggnadens förläggning hade utredningsmännen efter noggrant

övervägande av olika alternativ velat förorda, att en del av det markområde,

som upplåtits åt institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,

komme till användning. Därigenom skulle gott utrymme vinnas för rörelsens

bedrivande, varjämte den omständigheten, att området vore beläget helt

nära Stockholms norra järnvägsstation, komme att i transportavseende innebära

lättförstådda fördelar. Efter anläggandet inom den närmaste framtiden

av ny infartsväg till Stockholm norrifrån bleve förbindelsen mellan Tomtebodaområdet

och norra järnvägsstationen än ytterligare förbättrad.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har byggnadsstyrelsen i samråd med

utredningsmännen utarbetat preliminära ritningar och verkställt kostnadsberäkningar

för den planerade nybyggnaden.

Av situationsplanen framginge bland annat •—- påpeka utredningsmännen

— att byggnadens placering å området ej skulle komma att medföra intrång

på de för skolornas arbete erforderliga utrymmena eller på annat sätt vara

till hinder för blindinstitutets verksamhet. Genom att öppna egen utfartsväg

till byggnaden komme därjämte trafiken till och från depån att helt försiggå

på ett område, som för de blinda elevernas del aldrig komme till användning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

17

Utredningsmännen anföra härefter rörande depåbyggnadens planläggning

följande:

I källarvåningen hade erforderligt utrymme bereus för värmepannor,

bränsleförråd, matvarukällare för de i vindsvåningen belägna bostadslägenheterna

samt därjämte för garage för två lastautomobiler. Vidare inrymdes

här lokaler för tillverkning av vissa borstträn. Visserligen kunde från fabriker

i de trakter av landet, där tillgången på lämpligt virke för denna tillverkning

vore god, de flesta slagen av borstträn med fördel inköpas, men erfarenheten

hade dock visat, att till materialdepåerna ofta nog inkomme brådskande

beställningar av borstträn av särskild tillverkning.

Bottenvåningen upptoges enligt förslaget till största delen av en större lagerlokal

(222 kvm; 555 kbm) samt dessutom av utrymmen för mottagning och

expediering av arbetsmaterial. Vidare vore våningen avsedd att bereda rum

för den verksamhet, som omfattade blindarbetenas mottagande och avsändande

till allmänna eller enskilda avnämare. Däremot hade i förslaget lagerlokalen

för sistnämnda arbeten placerats huvudsakligen inom vindsplanets

utrymmen. I bottenvåningen anordnades, vidare såväl utställning som detaljförsäljning

av blindarbeten. Slutligen hade till denna våning ifrågasatts

att förlägga lagerföreståndarnas expeditioner samt vissa för personalen avsedda

rum.

I anslutning till bottenvåningen vore enligt förslaget avsikten att anordna

en lastbrygga vid byggnadens östra sida för intagning och avsändning av

varor. Vidare hade med hänsyn till de avsevärda varumängder, som måste

transporteras från den ena våningen till den andra, ansetts nödvändigt att

installera en elektrisk hissanordning.

Våningen en trappa syntes lämpligen böra disponeras för de blinda kvinnornas

materialdepå och försäljningen av kvinnornas arbeten. För närvarande

vore en sådan depå — såsom redan framhållits — anordnad i Stockholm

genom blindinstitutets försorg och provisoriskt inrymd i ett staden tillhörigt

äldre hus vid Hornsgatan. Såsom framginge av ritningarna kunde

inom ifrågavarande våning därjämte utrymme beredas för en föreståndarinnas

verksamhet samt vidare lokal för förvaring av färdiga arbeten av blinda

kvinnor och lagerrum för arbetsmaterial av skilda slag. Enär erfarenheten

från den dittills bedrivna verksamheten visat, att ej sällan särskilda beställningar

inkomme, vilka vore av den art, att de borde utföras under en föreståndarinnas

tillsyn, syntes påkallat, att nu berörda avdelning jämväl försåges

med ett större rum, där sådana beställningar kunde utföras, lämpligen med

anlitande av i närheten av Tomteboda boende blinda kvinnor. För dessas

räkning hade ett mindre frukostrum ansetts böra upplåtas.

De för företagets ledning samt kontorspersonalen erforderliga lokalerna,

upptagande rum för styrelse och föreståndare, för kassa och bokföring, för

kontorsarbetet och arkiv jämte frukostrum, hade samtliga i förslaget jämväl

placerats i våningen en trappa upp.

Den huvudsakliga delen (200 kvm; 510 kbm) av vindsplanet hade ansetts

böra användas för lagerhållningen av de färdiga blindarbetena. Därjämte

hade ifrågasatts inredandet i denna våning av en lägenhet örn två rum och

kök för beredande av bostad åt en av lagerarbetarna, vilken vid sidan av sitt

vanliga arbete skulle verkställa eldning samt öva tillsyn över lokalerna. Vidare

syntes i våningen böra inredas en lägenhet örn ett rum med kokvrå att

bebos av en för lokalernas rengöring anställd städerska.

För nedbringande i möjligaste mån av kostnaderna för depåns uppförande

hade den anordningen ansetts böra vidtagas, alt för lagerhållningen av visst

Bihang lill riksdagens protokoll 19:18. 1 sami. Nr 27C>.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

grövre och mindre ömtåligt arbetsmaterial i närheten av byggnaden uppfördes

en virkeslada av trä för en jämförelsevis obetydlig kostnad.

I enlighet med byggnadsstyrelsens i september 1937 verkställda beräkningar

skulle uppförandet av nu angivna byggnader medföra följande kostnader:
-

Kronor

Byggnadsarbeten ............................................ 195,000

Värme-, vatten- och sanitetstekniska installationer jämte utvändiga

ledningar ................................................ 32,000

Elektriska ledningar och elektrisk hiss ........................ 17,000

Yttre arbeten å tomtområdet.................................. 8,000

Virkeslada, 8 X 10 m........................................ 6,000

Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter .................... 27,000

Kronor 285,000.

Kostnaderna för inköp av inventarier m. m. hava utredningsmännen beräknat

till omkring 50,000 kronor.

Såsom utredningsmännen i ett tidigare sammanhang framhållit, syntes det

bliva nödvändigt att för ernående av förmånliga materialpriser depåns ledning

tillförsäkrades möjlighet att mot kontant likvid införskaffa råvaror i

större partier. För sådant ändamål och med hänsyn därjämte till det ofrånkomliga

i att blinda hantverkare vid leverans till depån erhölle omedelbar

betalning syntes enligt utredningsmännens uppfattning ett relativt stort f ö rlagskapital

böra ställas till ledningens förfogande. Härom anföra utredningsmännen

:

De blindas förenings materialdepå hade under år 1936 levererat råvaror

till ett försäljningsvärde ej avsevärt understigande 400,000 kronor, medan depån

i Kristinehamn för verksamhetsåret 1935—1936 uppgivit försäljningsresultatet

till över 85,000 kronor. Med ledning därav och på grund av de

lägre materialpriser, som den ifrågasatta centraldepån otvivelaktigt skulle

vara i stånd att erbjuda, syntes försiktigt räknat depåns försäljningssumma

— viss provision däri inräknad — kunna antagas under första verksamhetsåret

uppgå till omkring 500,000 kronor för att senare ytterligare öka. Det

av De blindas förening för ändamålet disponerade förlagskapitalet utgjorde

150,000 kronor. Motsvarande belopp syntes jämväl vara tillfyllest för centraldepåns

behov. Därutöver hade utredningsmännen funnit behovet av

rörelsekapital till den med försäljningen av färdiga arbeten avsedda verksamheten

skäligen kunna uppskattas till 100,000 kronor. Det sammanlagda

förlagskapital, varöver depån enligt utredningsmännens uppskattning under

den närmaste framtiden skulle behöva disponera, kunde sålunda beräknas

till 250,000 kronor.

Vid ett nedläggande av depån i Kristinehamn syntes det för dess verksamhet

hittills nyttjade förlagskapitalet till största delen — förslagsvis 55,000

kronor -— kunna ställas till centraldepåns förfogande, medan återstoden alltjämt

måste finnas tillgänglig för hantverksskolans eget behov. Vidare komme

under samma förutsättning att frigöras det förlagskapital å 10,000 kronor,

som för närvarande komme till användning vid materialdepån för blinda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

19

kvinnor. Efter därom av utredningsmännen gjorda hänvändelser hade direktionen

för blindinstitutet, Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för

de blinda och De blindas förening förklarat sig villiga att för ändamålet

ställa ett belopp av vardera 20,000 kronor till förfogande. Återstoden av den

erforderliga summan eller 125,000 kronor syntes enligt utredningsmännens

mening lämpligen böra disponeras av statsmedel.

Vad härefter anginge ledningen för depåns verksamhet

samt behovet av personal, hava utredningsmännen till en början

erinrat om statskontorets utlåtande över 1926 års riksdagsskrivelse. I detta

utlåtande hade — såsom jag tidigare anfört — ämbetsverket bland annat

ifrågasatt, att anslag till förbilligande av de blindas arbetsmaterial under

vissa förutsättningar kunde tänkas utgå samt tilldelas exempelvis De blindas

förening, som hade att ombesörja inköp och distribution av materialet.

Utredningsmännen hava även för sin del tänkt sig möjligheten att åt föreningen

anförtro de uppgifter i fråga om materialanskaffning och försäljning

av blindas arbeten, som förut antytts. För en sådan anordning talade otvivelaktigt

den erfarenhet rörande ifrågavarande spörsmål, som föreningen

måste hava förvärvat under bedrivande i flera år av en likartad depåverksamhet.

Å andra sidan borde emellertid framhållas, att föreningen, som ju

utgjorde en speciell sammanslutning av landets blinda, icke syntes för framtiden

böra betungas med uppgifter av så omfattande och i olika avseenden

krävande art, som dem utredningsmännen föresloge. I likhet med vad

fallet vore i Danmark, talade enligt utredningsmännens förmenande alla skäl

för att den centrala depån ställdes under en fristående ledning, vari representanter

för staten, blindundervisningen, De blindas förening och den frivilliga

hjälpverksamheten bereddes plats.

I spetsen för företaget borde fördenskull stå en styrelse, bestående av

förslagsvis fem ledamöter jämte lika många suppleanter, av vilka Kungl.

Maj:t borde utse två ledamöter — därav en ordförande — med suppleanter

samt direktionen för blindinstitutet, Kronprinssessan Margaretas arbetsnämnd

och De blindas förening vardera en ledamot jämte suppleant för

denne. Vidare hava utredningsmännen med hänsyn till den ifrågasatta verksamhetens

affärsmässiga karaktär funnit övervägande skäl tala för, att företaget

gåves formen av aktiebolag.

I fråga om personalbehovet hava utredningsmännen anfört följande:

I anslutning till vad tidigare anförts nödvändiggjorde depåns olikartade

uppgifter en uppdelning av arbetet på tre avdelningar, en för materialanskaffningen

åt de manliga hantverkarna, en för avyttring av dessas arbeten

och slutligen en för såväl materialanskaffning som avyttring av arbeten för

de blinda kvinnornas räkning.

För att närmast under styrelsen bära ansvaret för företagets skötsel syntes

böra anställas en föreståndare, väl insatt i den moderna försäljningstekniken

samt i övrigt i besittning av de chefsegenkaper, utan vilka företagets framgång

otvivelaktigt skulle starkt äventyras.

Med hänsyn vidare till den omfattning i olika avseenden, som med säkerhet

komme att känneteckna depåns verksamhet redan under det första arbetsåret,

syntes påkallas anställandet av en ej obetydlig personal, allra helst

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 276-

som expedieringen av såväl råvaror som färdiga arbeten i regel kunde beräknas

ske i smärre kvantiteter. Utredningsmännen, som ansåge den närmare

prövningen av personalbehov och avlöningsförhållanden självfallet

böra ankomma på styrelsen, hade likväl på grund av den ifrågasatta nybyggnadens

ändamålsenliga planläggning ansett sig kunna förslagsvis räkna

med en till följande omfattning begränsad personal.

Vid^ vardera av ovan angivna tre avdelningar skulle anställas en lagerföreståndare.

Vad särskilt beträffade avdelningen för materialanskaffning

och försäljning för blinda kvinnors räkning funne utredningsmännen angeläget

framhålla, att denna avdelnings föreståndare —- som lämpligen borde

vara kvinna -—- ägde ingående kännedom i försäljningsfrågor och om de växlande

krav i fråga örn utförande, färger och mönster, som städse ställdes

på de kvinnliga arbetena.

Vidare syntes för arbetet å de tre avdelningarna erfordras tre lagerarbetare,

varjämte ett kvinnligt biträde syntes böra anställas för sysselsättning

å avdelningen för kvinnliga arbeten.

Vad därefter beträffade kontorsgöromålens skötsel komme att härför erfordras

följande personal, nämligen en bokförare, tillika kassör, tre kontorsbiträden

och ett kontorsbud. Därjämte borde i utgiftsstaten räknas med

arvoden at en kassakontrollant, en siffergranskare samt revisorer ävensom

avlöning åt en chaufför samt åt tidvis erforderlig extra arbetskraft.

För främjande av avsättningen av de blindas arbeten funne utredningsmännen

påkallat, att en resande knötes till företaget med uppgift att i

möjligaste mån uppehålla ständig förbindelse med återförsäljare och förbrukare

över hela landet. Därest depåns ledning redan från början på allt

sätt på egen hand sökte anknytning för direkt orderupptagning, syntes anställande

av ytterligare resande ej behöva övervägas.

Beträffande centraldepåns årliga kostnader hava utgifterna

för personalens avlöning uppskattats till ett sammanlagt belopp av

60,600 kronor. Företagets omkostnader i övrigt hava samtidigt beräknats

till 34,400 kronor. Totala årskostnaderna skulle således komma att uppgå

till 95,000 kronor. Till de olika utgiftsposterna återkommer jag i samband

med statförslaget.

Vad härefter angår depåns inkomster, framhålla utredningsmännen,

att enligt utredningsmännens tidigare uppskattning den genom depåns

förmedling till enskilda hantverkare levererade mängden arbetsmaterial

skulle kunna beräknas uppgå till ett försäljningsvärde av lägst 500,000

kronor för år, i vilket belopp utredningsmännen inräknat en försäljningsprovision

för depåns räkning av 5 procent jämte ett mindre pristillägg för

den viktförlust, som kunde beräknas uppstå vid utminuteringen samt genom

intorkning, ävensom för emballage. Genom en provision av antydd

storlek skulle under givna förutsättningar — anse utredningsmännen —

depåns inkomststat tillföras ett belopp av 25,000 kronor årligen, vilken

summa med all sannolikhet år från år komme att öka. Utredningsmännen

anföra härom ytterligare:

Enligt vad utredningsmannen inhämtat, hade kostnaderna för personalens

avlöning m. m. vid hantverksskolan i Kristinehamn under budgetåret

1936—1937 uppgått till omkring 6,500 kronor. Då därtill komme, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

21

rektor vid skolan fr. o. m. 1938 års ingång erhölle ett årligt lönetillägg å

480 kr. i sin egenskap av depåns föreståndare, skulle ett nedläggande av

verksamheten vid depån sålunda innebära en utgiftsbesparing för skolan

av i det närmaste 7,000 kr. för år, varjämte årsanslaget å 4,000 kr. för

möjliggörande av fria materialfrakter kunde indragas. Vid ett överflyttande

av depåns verksamhet till den centrala depån syntes sammanlagda medelsbeloppet

— i det allra närmaste 11,000 kr. för år — böra komma sistnämnda

rörelse till godo.

Slutligen borde ett nedläggande av De blindas förenings materialdepå medföra

en reducering av det till föreningen utgående årsanslaget å 100,000 kr.

med det belopp, som av föreningen årligen plägat tagas i anspråk till uppehållande

av depåverksamheten samt till fria frakter av arbetsmaterial. Detta

belopp hade av föreningen uppskattats till 35,000 kronor. Upprättandet av

den ifrågasatta centrala depån syntes motivera att jämväl nämnda summa

tillgodogjordes depåns verksamhet. Mot en sådan anordning hade föreningen

för sin del under hand förklarat sig ej ha något att erinra.

Det belopp, som av statsmedel skulle erfordras för täckande av underskottet

av depåns rörelse, kunde sålunda beräknas till (95,000—25,000)

70.000 kronor för år. Nedläggandet av materialdepåerna i Kristinehamn och

vid De blindas förening skulle emellertid samtidigt medföra en besparing av

i runt tal 46,000 kronor, varför den faktiska merkostnaden allenast komme

att belöpa till (70,000—46,000) 24,000 kronor årligen.

I anslutning till de nu återgivna beräkningarna hava utredningsmännen

sammanfattat centraldepåns utgifter och inkomster i enlighet med följande

uppställning.

I. Utgiftsstat.

Avlöningar. Kronor

En föreståndare för samtliga avdelningar ................ 8,400

En resande för försäljningsavdelningen .................. 6,000

En lagerföreståndare å materialavdelningen .............. 4,800

En lagerföreståndare å avdelningen för färdiga arbeten .... 4,800

En föreståndarinna å avdelningen för kvinnliga arbeten .... 4,800

Två lagerarbetare å materialavdelningen å 3,000 .......... 6,000

En lagerarbetare å försäljningsavdelningen för färdiga arbeten 3,000

Ett lagerbiträde å avdelningen för kvinnliga arbeten........ 2,400

En kassör tillika bokförare ............................ 5,400

Tre kontorsbiträden å 2,700 ............................ 8,100

Kassakontrollant, siffergranskare, revisorer .............. 1,500

En chaufför ........................................ 3,900

Kontorsbud och erforderlig extra arbetskraft.............. 1,500 60,600

Omkostnader.

Fria frakter till blinda hantverkare ...................... 20,000

Borstträtillverkningen ................................ 3,000

Bilens konto ..........................................2,500

Värme .................................... 1,500

Belysning .......................................... 1,000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 G
-

Kronor

Porton .............................................. 1,200

Telefoner .......................................... 1,500

Städning och renhållning .............................. 1,200

Kontorsmateriell ...................................... 1,000

Försäkringar ........................................ 700

Diverse omkostnader .................................. 800 34,400

Summa utgifter 95,000

II. Inkomststat.

Beräknad 5 % provisionsvinst å försålt arbetsmaterial till ett belopp

av 500,000 kr........................................... 25,000

Tillskott av statsmedel........................................ 70,000

Summa inkomster 95,000.

Om behovet av ytterligare åtgärder för ernående av bättre avsättningsförhållanden.

Genom den verkställda specialundersökningen hava — framhålla

utredningsmännen — möjligheter skapats för en uppskattning i grova

drag av det sammantagna värdet av de arbeten, som de blinda hantverkarna

över hela landet skulle, under förutsättning av oförändrad prissättning å

varorna, komma att med arbete året runt ytterligare kunna tillverka. Utredningsmännen

anföra härutinnan:

De 95 borstbindare inom de specialundersökta länen, från vilka uppgifter

inkommit, syntes enligt detta beräkningssätt fullt sysselsatta kunna

förfärdiga borstvaror till ett årligt värde av omkring 80,000 kr. utöver vad

nu vore fallet. Detta motsvarade en genomsnittligt ökad tillverkning av dessa

varor för en försäljningssumma av c:a 850 kr. per år. Enligt de i länsundersökningen

ingående uppgifterna uppginge antalet borstbindare i landet

till 479, varför ytterligare avsättningsmöjligheter för borstvaror till ett

värde av c:a 407,000 kr. för år skulle erfordras för att giva dem full sysselsättning.

En liknande beräkning i fråga om landets 73 blinda korgmakare

ävensom beträffande de 38 borstbindare, som därjämte utövade korgmakeri,

utvisade en erforderlig ökad tillverkning av dessa varor till ett försäljningsvärde

av 46,000 resp. 34,000 kr. för år. Detta skulle innebära, att en ytterligare

avsättning av dessa varuslag till ett sammanlagt årligt värde av bortåt

490,000 kr. vore erforderlig.

För åstadkommande av denna ökade avsättning av blindalstren hava utredningsmännen

ansett sig i främsta rummet böra räkna med den centrala

depåns verksamhet bland enskilda och allmänna förbrukare. Ytterligare åtgärder

måste emellertid enligt utredningsmännens förmenande övervägas.

Då vissa av de förslag, som utredningsmännen härvid behandlat, förutsätta

upprättandet av den centrala depån, har jag ansett mig böra i korthet antyda

förslagens innebörd och omfattning.

Av anförda skäl hava utredningsmännen ansett sig icke kunna tillstyrka

ändring i grunderna för den statliga upphandlingen. Däremot hava utredningsmännen

funnit anslag av statsmedel i prisutjämnande syfte lämpligen

kunna tjäna förevarande ändamål. Med ledning av en uppskattning av det

sammanlagda värde, som vissa statliga och kommunala myndigheters årliga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

23

behov av borst- och korgvaror representerade, har ett bidragsbelopp av

50,000 kronor för år ansetts erforderligt för att åt de blinda hantverkarna

förbehålla leveransen av dessa borst- och korgvaror. Det ifrågasatta anslaget

hava utredningsmännen funnit böra tilldelas centraldepån. Utredningsmännen

framhålla ytterligare:

Utredningsmännen vore medvetna om att de nu framlagda beräkningarna

endast ägde approximativt värde. Å ena sidan kunde man nämligen räkna

med andra liknande avsättningsområden av allmän natur, där anbudsförfarande

i vanlig ordning jämväl tillämpades och där blindarbeten med samma

framgång borde med tillhjälp av prisutjämnande bidrag kunna vinna

avsättning. Å andra sidan syntes hänsyn böra tagas till den möjligheten, att

i en del fall de fabriksmässigt framställda varornas priser visade sig ligga

så väsentligt under priserna för motsvarande blindprodukter, att det prisutjämnande

anslaget icke syntes böra tagas i anspråk.

Under alla förhållanden kunde man utgå från att de procentsatser, som

skulle uttagas av bidragsmedlen, komme att variera högst avsevärt från fall

till fall, beroende naturligt nog på varornas beskaffenhet och den vid upphandlingstillfället

rådande konkurrensen. Skulle denna omständighet ha

till följd, att det sammanlagda underskott för år, som skulle täckas med

statsanslaget, visade sig komma att underskrida anslagsbeloppet, syntes

återstoden av detta lämpligen böra komma till användning för att underlätta

avsättningen av blindarbeten till såväl återförsäljare som enskilda förbrukare.

Härigenom skulle den centrala depåns ledning erhålla ett betydelsefullt

stöd i strävandena att vinna avsättning för största möjliga kvantitet

blindvaror.

Vidare föreslå utredningsmännen ett nedläggande av borst- och korgtillverkningen

vid såväl fängelser som statens sinnessjukhus, vanföreanstalter

samt anstalter för bildbara sinnesslöa och epileptiker. Än vidare föreslå

utredningsmännen vissa åtgärder för ökad användning av blindas arbeten, såsom

vinster i varulotterierna. En förutsättning för denna anordning vore

emellertid att sorteringen av blindarbetena gjordes rikligare än vad för närvarande

vore fallet. Vidare borde möjligheterna till snara leveranser förbättras.

Enligt utredningsmännens mening syntes emellertid dessa anspråk

väl kunna fyllas, därest statsmakterna beslutade om en på antytt sätt centraliserad

verksamhet för avsättningen av de blindas arbeten.

Vidkommande de blinda kvinnorna hava utredningsmännen i detta sammanhang

gjort följande uttalande.

Vad de blinda kvinnorna beträffade hade visserligen de inkomna uppgifternas

ofullständighet ej medgivit några slutledningar örn den omfattning,

i vilken deras sysselsättning borde ökas. Emellertid syntes, ej minst att döma

av uppgifterna i de fall, där utredningens frågor mera uttömmande besvarats,

vara otvivelaktigt, att jämväl kvinnornas arbetsförhållanden motiverade effektiva

åtgärder för uppnående av en jämn sysselsättning inom de speciellt

kvinnliga yrkesområdena.

Dess bättre hade man anledning förvänta, att de blinda kvinnornas ställning

komme att förbättras i lika hög grad som männens vid ett genomförande

av de sålunda påkallade åtgärderna. Redan den omständigheten,

att antalet arbetsföra blinda kvinnor enligt länsundersökningen syntes upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

gå till allenast något över hälften av motsvarande antal män, talade för denna

uppfattning. Vidare vore uppenbart, att de kvinnliga hantverkarna varken

nu eller för framtiden syntes hava att kämpa med den industriella konkurrensen

i samma grad som borst- och korgmakarna.

Yttranden.

Utredningsmännens förslag till upprättandet genom statens

försorg av en central depå för blindas arbeten har i princip ej

rönt erinran från någon av de hörda myndigheterna eller sammanslutningarna

med undantag av styrelsen för liantverksskolan i Kristinehamn

för blinda.

I sitt yttrande framhåller nämnda styrelse, att ett nedläggande av den

vid skolan befintliga materialdepån med därav följande stängning av skolans

butik skulle försätta skolan i ett mycket bekymmersamt läge, enär de

arbeten, som förfärdigades vid skolan, då komme att i stora mängder lagras

år från år. Så som materialdepån i Kristinehamn utvecklat sig, vore den nu

väl inarbetad. Fraktavgifterna för varutransporterna ställde sig icke dyrare

till Kristinehamn än till Göteborg. Försäljningen av färdiga arbeten hade

under budgetåret 1936/1937 uppgått till över 20,000 kronor, därav till förutvarande

och nuvarande elever bortåt 17,000 kronor, eller omkring 80 °/o.

Styrelsen anser, att den nuvarande materialanskaffningen åt de blinda hantverkarna

vore fullt tillfredsställande och att skillnaden i inköpspris vid ett

genomförande av centraldepån syntes bli ganska ringa. Styrelsen hyser den

uppfattningen, att, trots det i prisutjämnande syfte föreslagna anslaget å

50,000 kronor per år, stora svårigheter komme att möta vid försäljningen

av de betydande lager, som ovillkorligen komme att hopas vid centraldepån.

Det måste därför anses otillräckligt med en enda försäljare. Det synes styrelsen

kunna ifrågasättas, huruvida icke av detta och andra skäl, däribland

den föreslagna depåns förläggning till dyrort, de allmänna omkostnaderna

för centraldepån komme att ställa sig jämförelsevis höga.

Gentemot denna uppfattning framhåller skolöverstyrelsen följande.

De skäl, som av styrelsen i Kristinehamn anförts, grundade sig huvudsakligen

på farhågorna, att de arbeten, vilka förfärdigades vid hantverksskolan,

icke, efter det materialdepån och den därmed förenade butiken upphört med

sin verksamhet, skulle kunna avyttras. Dessa farhågor syntes dock, såvitt

överstyrelsen kunde bedöma, knappast vara ägnade att bevisa olämpligheten

av en centraliserad materialanskaffning med därtill hörande försäljning av

blindarbete. Det syntes nämligen få anses som tämligen självfallet, att jämväl

försäljningen av de vid Kristinehamns hantverksskola tillverkade alstren,

i den mån denna icke kunde äga rum vid skolan, finge ombesörjas av den

centrala depån. Huruvida styrelsen hade rätt i sin förmodan, att det i

prisutjämnande syfte föreslagna anslaget av 50,000 kronor icke komme att

visa sig tillräckligt för undanröjande av alla med försäljningen förenade

svårigheter, kunde överstyrelsen givetvis icke nu yttra sig om liksom ej

heller rörande det framtida behovet av särskilt anställda försäljare. Ur rent

praktisk och affärsmässig synpunkt syntes det dock svårligen kunna betvivlas,

att ett enhetligt handhavande av här ifrågavarande angelägenheter måste

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

25

komma att i jämförelse med nuvarande förhållanden för de blinda förvärvsarbetarna

i allmänhet medföra stora fördelar. Då överstyrelsen alltså icke

funne sig övertygad av styrelsens motivering för ett bibehållande av det nuvarande

systemet med en decentraliserad materialanskaffning, utan ansåge

starkare skäl tala för att denna angelägenhet överlämnades till en gemensam

organisation, ville överstyrelsen, utan att inlåta sig på förslagets detaljer,

för sin del tillstyrka realiserandet av den plan, som utredningsmännen

i detta hänseende framlagt.

De blindas förening anser, att den omständigheten, att depåbyggnaden

skulle uppföras på statens bekostnad, icke i och för sig borde utgöra hinder

för ett upplåtande av byggnaden till föreningen eller att denna omhänderhade

företaget. Föreningen anför vidare:

Skulle detta likväl av ett eller flera skäl anses mindre ändamålsenligt, hade

föreningen ingen erinran att göra mot nedläggandet av sin egen materialdepå

och dess ingående i ett nytt företag med avstående av den del av föreningens

statsanslag, som nu beräknades åtgå för materialdepåns drift, eller kronor

35.000 per år, ej heller mot att lämna det bidrag å kronor 20,000 till rörelsekapital,

som utredningsmännen likaledes föreslagit. Styrelsen ville dock i

detta sammanhang giva uttryck åt den förhoppningen, att det nya företaget,

där sådant icke visade sig innebära praktiska olägenheter, i första hand anställde

den personal, vilken nu hade sitt levebröd vid föreningens denå. liksom

ock att vid anskaffning av inventarier undersöktes, vilka av föreningens

som kunde finna användning.

Gentemot utformningen av förslaget om centraldepån hava i

vissa avseenden erinringar framkommit i de avgivna yttrandena.

Sålunda framhåller statskontoret i fråga örn storleken av företagets f ö rlagskapital

följande.

Vad anginge frågan om förlagskapitalet ville statskontoret framhålla, att

enligt vad till ämbetsverket uppgivits hantverksskolan i Kristinehamn för närvarande

för sin materialdepå disponerade ett förlagskapital av i runt tal

100.000 kronor, utgörande till större delen hopsparade överskott å verksamheten.

I förslaget inginge emellertid ett belopp av 10,000 kronor, liänförligt

till ett å tilläggsstat för år 1921 anvisat anslag å 50,000 kronor — att utgå av

tillfälliga lånemedel —■ till rörelsekapital för styrelsen för hantverksskolan i

Kristinehamn för blinda. Av sagda anslag hade 30,000 kronor sedemera

återbetalats till riksgäldskontoret, medan återstående 20,000 kronor alltjämt

redovisades såsom en fordran på hantverksskolan bland tillgångarna å fonden

för låneunderstöd. Skillnaden mellan detta belopp och förenämnda belopp

å 10,000 kronor motsvarades av det förlag å 10,000 kronor, som enligt

utredningen disponerades för materialdepån för blinda kvinnor. Medgivande

lill denna disposition av anslagsmedlen hade lämnats av 1935 års riksdag

(prop. nr 211, skr. nr 340).

Såvitt av utredningen framginge, vore det avsett, att affärsverksamheten såväl

vid hantverksskolan i Kristinehamn som vid blindinstitutet (depån för

blinda kvinnor) skulle nedläggas i samband med inrättandet av den centrala

depån. Några särskilda förlagsmedel syntes vid sådant förhållande icke

längre bliva behövliga vid nämnda undervisningsanstalter, utan kunde dessa

medel i sin helhet bliva tillgängliga för centraldcpån. Härvid vore emellertid

att märka, att lånemedel enligt numera tillämpade regler för finansiering

av kapitalbudgeten icke borde komma till användning för ett ändamål av här

Bihang lill riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 276. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

ifrågavarande art och att sålunda det ovanberörda till fonden för låneunderstöd

hänförliga lånemedelsbeloppet å 20,000 kronor i detta sammanhang syntes

böra återbetalas till riksgäldskontoret. Av tillgängliga förlagsmedel skulle,

därest så skedde, återstå i runt tal 90,000 kronor, vilket skulle innebära,

att behovet av statsbidrag för uppbringande av förlagskapitalet till 250,000

kronor skulle utgöra 100,000 kronor i stället för av utredningsmännen beräknade

125,000 kronor.

Beträffande depåns ledning har statskontoret ansett, att det icke vore

lämpligt att giva det planerade företaget formen av aktiebolag, bland annat

med hänsyn till att verksamheten beräknades kunna uppehållas endast under

förutsättning av ett betydande årligt driftsbidrag av statsmedel. I stället

syntes böra övervägas, huruvida icke depåverksamheten skulle kunna — i

likhet med vad som vore fallet med depån för kvinnliga arbeten —• anknytas

till blindinstitutet, därvid direktionen för detta institut givetvis kunde i mån

av behov förstärkas med erforderlig kommersiell och annan sakkunskap, eller

ock — om binder för en sådan anordning skulle anses möta — ställas under

ledning av en av Kungl. Maj:t utsedd nämnd med i huvudsak den sammansättning,

som föreslagits i fråga om aktiebolagsstyrelsen.

De blindas förening har reserverat sig mot den föreslagna sammansättningen

av styrelsen och anför:

Enligt förslaget skulle styrelsen utgöras av fem ledamöter och lika många

suppleanter, av vilka De blindas förening skulle tillsätta en ledamot och en

suppleant. Då företaget uteslutande hade att betjäna de blinda, borde ett

större inflytande i ledningen beredas deras egen förening, detta icke minst av

psykologiska skäl. Därtill komme, att föreningens erfarenhet beträffande såväl

materialanskaffning som försäljning av produkter borde tillvaratagas för

att lända företaget till nytta. Föreningen vågade därför hemställa, att styrelsen

skulle bestå av sju ledamöter, av vilka minst tre utsåges av De blindas

förening.

Statskontoret erinrar i fråga örn centraldepåns driftkost nadssta t,

att utredningsmännens förslag förutsatte ett årligt tillskott av statsmedel av

70,000 kronor. Ämbetsverket framhåller härutinnan:

Vid uppgörandet av förslaget hade emellertid utredningsmännen utgått

ifrån, att den närmare prövningen av personalbehov och avlöningsförhållanden

borde ankomma på företagets ledning. I likhet med utredningsmännen

vore statskontoret av den uppfattningen, att relativt stor frihet i berörda avseenden

borde lämnas det organ, som kunde komma att anförtros handhavandet

av verksamheten. Ledningens befogenheter därutinnan syntes dock böra

begränsas på så sätt, att en i lämplig omfattning specificerad driftkostnadsstat

fastställdes av Kungl. Majit. I händelse aktiebolagsformen skulle väljas,

syntes såsom villkor för anslagets utgående kunna föreskrivas, att bolaget

ställde sig en sådan stat till efterrättelse.

I den mån statskontoret kunnat ingå på en granskning av statförslagets utgiftsposter,

hade ämbetsverket fått det intrycket, att — åtminstone vad avlöningsbeloppen

beträffade — utredningsmännens beräkningar vore hållna

i överkant. Det syntes därför icke böra vara uteslutet, att det behövliga tillskottet

av statsmedel genom reduceringar å utgiftssidan skulle kunna bliva

mindre än kalkylen utvisade.

I detta sammanhang borde påpekas, att, såsom utredningsmännen fram
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

27

hållit, inrättandet av centraldepån syntes komma att medföra en icke obetydlig

minskning av det å femte huvudtiteln uppförda anslaget till De blindas

förening liksom av vissa under abnormundervisningen anvisade anslag å

åttonde huvudtiteln.

I avseende å företagets inkomster framhåller De blindas förening, att

utredningsmännen för täckande av utgifterna för depåns verksamhet utöver

anslagen upptagit en vinst å råvaruförsäljningen av 25,000 kronor för år,

vilket innebure, att cirka 5 procent skulle påläggas råvarornas självkostnadspris.

Föreningen framhåller härutinnan:

Skälet därtill syntes utan tvivel hava varit utredningsmännens lovvärda

önskan att icke genom krav på alltför höga anslag av staten äventyra sitt förslags

genomförande. Gentemot detta ville föreningen emellertid framhålla,

att därmed en del av centralens syfte skulle gå till spillo. Genom sina stora

inköp borde centralen få sina råvaror till samma pris som andra stora inköpare.

Kunde centralen i sin tur sälja råvaran till enahanda pris, stöde den

blinde åtminstone på denna punkt i samma utgångsläge som hans stora konkurrenter

— fabrikerna. Föreningen vågade därför rikta en varm och enträgen

vädjan, att staten måtte ikläda sig den ökade utgift, som ett avstående

av all förtjänst på råvaran skulle medföra.

I övrigt hade föreningen intet att erinra mot utredningsmännens kalkyler.

Därvid förutsattes dock, att dessa icke borde betraktas som bindande för företagets

styrelse utan endast som en kostnadsram, inom vilken styrelsen ägde

vidtaga de ändringar, som tidsläget och vunna erfarenheter betingade.

Förverkligandet av utredningsmännens förslag skulle innebära mycket betydande

lättnader i de arbetande blindas hårda kamp för tillvaron. Från

vissa håll hade dock farhåga uttalats, att genomförandet av nu föreslagna åtgärder

måhända kunde försvåra eller förhindra förbättringar i blindhetsersättningen,

varom utredning påginge inom pensionsstyrelsen. Föreningen och

landets samtliga blinda hoppades dock, att dessa båda synnerligen viktiga

frågor behandlades var för sig och att lösningen av den ena icke skulle föranleda

en för de blinda mindre gynnsam utgång av den andra.

Beträffande slutligen den budgetmässiga redovisningen

av de anslag, som skulle ifrågakomma vid ett bifall till förslaget örn inrättandet

av den centrala depån, har statskontoret i fråga om byggnadsanslaget

framhållit, att detta syntes böra anvisas å kapitalbudgeten under statens allmänna

fastighetsfond.

Departement8ch ef en.

Oaktat de åtgärder av olika slag, som såväl från det allmännas sida som

av enskilda föreningar hittills vidtagits för att bispringa de blinda i deras

förvärvsverksamhet, har den blinde i regel alltjämt att kämpa med synnerligen

stora svårigheter i sin strävan att försörja sig genom eget arbete. Väl

är det sant, att blindhetsersättningen i sin mån bidragit till en viss utjämning

av skillnaden mellan de seendes och de blindas levnadsvillkor. Även

bortsett från den omständigheten, att — såsom i utredningen jämväl framhållits

— den vidtagna höjningen av folkpensionerna relativt sett minskat

betydelsen av blindhetsersättningen, synes det emellertid vara ställt utom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

tvivel, att ytterligare åtgärder av praktisk innebörd måste av statsmakterna

tagas under allvarligt övervägande, därest de blinda yrkesutövarna skola äga

möjligheter att på ett bättre sätt än vad nu är fallet hävda sig i konkurrensen

med de seende.

Den av utredningen verkställda undersökningen, varigenom den blinda arbetskraftens

sysselsättningssvårigheter och låga arbetsförtjänster fastslagits,

utgör sålunda endast en bekräftelse av redan kända förhållanden. Likvisst

torde emellertid undersökningsresultatet giva ytterligare stöd åt de framställningar

i ämnet, som närmast föregingo beslutet om utredningens igångsättande.

Lika med utredningsmännen anser jag, att en förbättring av förvärvsmöjligheterna

för de blindas del främst bör sökas i en mera ordnad avsättning

av de blinda hantverkarnas alster, även om vid sidan härav oavlåtlig

uppmärksamhet bör ägnas frågan om utfinnandet av nya verksamhetsområden

för den blinda arbetskraften.

Utredningsmännens förslag om en central depå för såväl tillhandahållande

åt de blinda hantverkarna av arbetsmaterial som avyttring till allmänna

och enskilda förbrukare av överskottsproduktionen av hantverkarnas alster

anser jag mig även kunna i princip tillstyrka. De erinringar från styrelsen

för Kristinehamnsskolan, som riktats mot utredningsförslaget i denna del,

har jag i likhet med skolöverstyrelsen ej funnit övertygande.

Mot den ifrågasatta verksamhetens förläggning till Tomtebodaområdet

samt byggnadsstyrelsens förslag till uppförande därstädes av en nybyggnad

jämte virkeslada för depåns räkning hava invändningar icke framkommit

vid remissbehandlingen. Ej heller har jag för egen del någon erinran att

göra i dessa delar. De beräknade kostnaderna för nämnda byggnadsarbeten

— 285,000 kronor — finner jag skäliga.

Medel till bestridande av förenämnda byggnadskostnader synas böra upptagas

under femte huvudtiteln å beredskapsstaten för nästa budgetår.

Enligt utredningsmännens förslag skulle förutom nu nämnda kostnader

bliva nödvändigt att räkna med ett belopp av 50,000 kronor för inköp av

inventarier m. m., varjämte komme att behöva disponeras 125,000 kronor

såsom bidrag till rörelsens förlagskapital. Vidare skulle det årliga tillskottet

av statsmedel för möjliggörande av depåns drift enligt förslaget kunna beräknas

till 70,000 kronor. Det samtidiga nedläggandet av de nuvarande båda

materialdepåerna komme emellertid enligt utredningsmännen att medföra

en besparing av i runt tal 46,000 kronor, varigenom den faktiska kostnadsökningen

skulle begränsas till 24,000 kronor för år.

Då, enligt vad jag framhållit, man under alla förhållanden ej torde böra

räkna med ett igångsättande av depåns verksamhet förrän efter ingången

av budgetåret 1939/1940 synes med prövningen av förslaget såväl i fråga om

depåns organisation och verksamhetsformer som andra kostnader än utgifterna

för depåbyggnadernas uppförande lämpligen kunna tills vidare anstå.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet har jag emellertid

funnit utredningsmännens förslag jämväl i dessa delar i huvudsak

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 276.

29

välbetänkt. I nu förevarande sammanhang torde riksdagen böra sättas i

tillfälle att pröva frågan örn inrättande av en central depå för blindas arbeten.

Jag förordar, att förslag i sådant avseende förelägges riksdagen. Till

spörsmålet om anvisande å beredskapsstat av medel för byggnadsarbetenas

utförande återkommer jag i annat sammanhang.

Under åberopande av det anförda och med framhållande av att proposition

i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att besluta örn inrättandet i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordade grunder av en central depå för

blindas arbeten.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 276.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:440 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande av en central depå för blindas arbeten jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten
  2. SU 1938:181 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående inrättande av en central depå för blindas arbeten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten