Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

1938-04-08 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:288, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 288.

1

Nr 288.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till vissa

ändringar i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms

slott den 8 april 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 april 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för

jordbruks- och handelsdepartementen fråga örn vissa ändringar i gällande

tulltaxa med mera samt anför därvid följande:

Ostronyngcl eller ungostron. Ostron äro upptagna i tulltaxenr 18 (statistiskt

nr 60) med tull av 100 kronor för 100 kilogram. Enligt anmärkning

vid ifrågavarande nummer i tulltaxan må dock ostronyngel eller ungostron,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 288.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

som i minsta diameter eller bredd icke hålla 5 cm, tullfritt införas i riket,

därest vid införseln företes av vederbörande fiskeriintendent utfärdat intyg

därom, att desamma äro avsedda att användas uteslutande för odlingsändamål.

I en till Kungl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

överlämnad skrift har aktiebolaget Svenska ostronkompaniet anhållit om

ändring i tulltaxebestämmelserna därhän, att jämväl ostronyngel eller ungostron

med en diameter eller bredd av mer än 5 cm skulle få tullfritt införas

till landet, därest desamma icke uppnådde en vikt av 35 kilogram för

1,000 stycken samt inkomme i partier örn minst 25,000 stycken. Till stöd

härför har anförts i huvudsak följande:

Bolaget hade inom Göteborgs och Bohus län påbörjat odling av ostron,

omfattande uppfödning av ungostron till marknadsstorlek. Enligt vad det

visat sig, vore norska ungostron av en storlek upp till 7 cm i diameter särskilt

lämpade för denna odling. Goda förutsättningar funnes för uppfödning

i större omfattning av sådana ungostron, och en ostronindustri syntes

kunna skapas därstädes till gagn för länets näringsliv. Bolaget funne det

därför synnerligen önskvärt, att ungostron av förut nämnt slag finge tullfritt

införas för odlingsändamål. Då ostron av en storlek av 6 cm i diameter

enligt fiskeristadgan finge fangas och då vissa slag av ostron vid denna

storlek redan kunde ha uppnått marknadsvärde, kunde ett allmänt medgivande

att för odlingsändamål tullfritt införa ostron av en storlek upp till

7 cm i diameter av kontrollhänsyn måhända ej lämnas, men bolaget hade

tankt sig, att tullfri införsel skulle kunna medgivas beträffande ungostron

av sistnämnda storlek, därest de ej uppnådde en viss vikt. Ungostron av

den storlek och det slag, varom här vöre fråga, hade trots sin storlek ännu

e.j uppnått tillräcklig tjocklek och vikt för att vara säljbara. De hade i

genomsnitt en vikt motsvarande blott ungefär hälften av vikten av de minsta

säljbara ostronen, eller omkring 35 kilogram per 1,000 stycken, medan däremot

samma antal europeiska ostron (Ostrea edulis) av marknadsstorlek

vagde minst omkring 70 kilogram. Medgåves tullfri införsel av ungostron

med en vikt ej överstigande 35 kilogram per 1,000 stycken, syntes inga olägenheter

uppstå. För att förebygga missbruk kunde dessutom för tullfrihet

fordras, att införseln omfattade en sändning av förslagsvis minst 25 000

stycken.

Framställningen har tillstyrkts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

samt av fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt.

Även kommerskollegium och generaltullstyrelsen samt lantbruksstyrelsen,

vilka efter remiss avgivit utlåtanden i ärendet, lia i huvudsak tillstyrkt bifall

till framställningen. Den föreslagna föreskriften, att ett ostronparti skall

omfatta minst 25,000 stycken för att få tullfritt införas, avstyrkes emellertid

av dessa myndigheter. I detta hänseende anföra kommerskollegium och

generaltullstyrelsen, att tillräckliga garantier mot missbruk av tullfriheten

syntes ernås genom kravet på företeende av fiskeriintendents intyg angående

ostronens användning för odlingsändamål, varför den föreslagna minimigränsen

för ostronpartiernas storlek icke kunde anses erforderlig. Lantbruksstyrelsen

framhåller, att det skulle kunna medföra svårigheter för mindre

odlare att på en gång införa minst 25,000 stycken ostron.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

3

Lantbruksstyrelsen har vidare anfört bland annat följande:

Enligt upplysning av fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt bedreve

bolaget odlingen på det sätt, att ungostron utsattes i bassänger eller burar,

där de finge tillväxa. Enligt 6 och 14 §§ i gällande fiskeristadga vore det

förbjudet att fånga, till salu hålla eller utbjuda, sälja, köpa eller från ort

till annan forsla ostron, som i minsta diameter eller bredd icke holle 6 cm.

Vid bifall till framställningen skulle bolaget alltså, efter att tullfritt ha infört

ostron med en storlek av upp till 7 cm och utsatt dem i sina odlingsbassänger,

kunna — åtminstone teoretiskt — av dessa ostron i handeln försälja

dem, som holle det föreskrivna måttet av minst 6 cm. Enligt vad

styrelsen inhämtat av fiskeriintendenten hade denne emellertid förvissat sig

om att de ostron, som bolaget önskade importera från Norge för odlingsändamål,

icke vöre matnyttiga eller säljbara. Någon risk för dylik försäljning

skulle alltså icke föreligga.

I den bohuslänska skärgården hade under årens lopp gjorts upprepade försök

att odla ostron, dock utan framgång eller bestående resultat. Då ledaren av

bolagets odlingsförsök ägde mångårig erfarenhet från de stora ostronodlingarna

i Limfjorden i Danmark, vore det önskvärt, att de nu i Bohuslän påbörjade

försöken från det allmännas sida såvitt möjligt underlättades. Styrelsen

ansåge sig därför böra i princip tillstyrka ansökningen.

Då det sannolikt kunde bliva fråga örn import av stora partier för odling,

syntes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke en starkare kontroll

än den föreskrivna borde anordnas över att ostronen verkligen användes för

odlingsändamål. Det skulle givetvis bliva ganska besvärligt för tullverkets

personal att vid införseltillfället kontrollera, att ett stort ostronparti i sin

helhet vore av den beskaffenhet, att det finge tullfritt införas. Om kontroll

anordnades även över ostronens utsättning, behövde kontrollen från tullverkets

sida vid själva införseln ej göras så ingående. För sin del ville lantbruksstyrelsen

föreslå, att en fiskeritjänsteman skulle kontrollera, alt de

tullfritt införda ostronen användes för odling. Ifall fiskeriintendent eller

annan statens tjänsteman icke kunde vid något tillfälle närvara för utförande

av kontrollen, kunde den fullgöras av någon länsfiskeritjänsteman. Det vore

nämligen av stor vikt för odlingens lyckliga utfall, att ostronen icke fördröjdes

på vägen.

Efter det myndigheternas utlåtanden över förevarande framställning avgivits,

har den 7 mars 1938 till finansdepartementet inkommit en skrift, däri

innehavaren av Stigfjordens ostronodlingar i Skåpesund hemställt, att ändring

av nu gällande bestämmelser angående tullen å ostron icke måtte vidtagas.

I skriften uppgives, att ostronyngel med en diameter av 7 cm. skulle

från vår till höst kunna växa till så, att de bleve matnyttiga. Därigenom skulle

envar, som bade tillgång till vatten, kunna uppträda som ostronodlare.

I förnyade utlåtanden, vilka infordrats med anledning av denna skrift, ha

myndigheterna förklarat sig vidhålla vad de förut i ärendet anfört. Kommerskollegium

och generaltullstyrelsen tillägga, att ämbetsverken ansåge

tullfri införsel av ostronyngel, som efter förvaring ett fåtal månader i härför

lämpligt vatten bleve matnyttiga, ej böra förekomma. Då i sådant fall

ostronodling i egentlig mening knappast kunde anses föreligga, syntes det

emellertid som örn skäliga fordringar på garantier mot det befarade missbruket

av tullfriheten skulle vara uppfyllda genom kravet på företeende av

fiskeriintendents intyg angående ostronens användning för odlingsändamål.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 288.

Departementschefen.

För egen del har jag icke något att erinra mot att tullfrihet medgives för

sådana ostronyngel eller ungostron, som åsyftas i den föreliggande framställningen.

Begränsningen av tullfriheten till ostron med en vikt av högst 35

kilogram för 1,000 stycken synes i förening med den redan stadgade skyldigheten

att förete fiskeriintendents intyg om ostronens användning för odlingsändamål

innefatta tillräckliga garantier mot missbruk av tullfriheten, och

jag finner därför ej anledning att förorda några ytterligare åtgärder i sådant

avseende.

Bensylalkohol. Detta varuslag hänföres i gällande tulltaxa till nr 257—

258 (statistiskt nr 587—588), avseende bland annat inom parfymindustrien

använda välluktande ämnen. Tullen härför utgår med 200, respektive 300

kronor för 100 kilogram, allteftersom varan införes i kärl, vägande brutto 1

kilogram eller däröver, respektive under 1 kilogram. Till var och en av

dessa tullsatser kommer enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)

med tillägg till gällande tulltaxa särskild tilläggstull av 200 kronor för 100

kilogram. Sammanlagt utgör sålunda tullen för närvarande 400, respektive

500 kronor för 100 kilogram. För bensylalkohol, som är avsedd uteslutande

för tillverkning av s. k. stenciler, skall enligt anmärkning till ifrågavarande

nummer tilläggstull icke utgå.

I en den 10 november 1937 dagtecknad skrift har Färg- & femissfabriksaktiebolaget

Arvid Lindgren & Co. gjort framställning i syfte att bensylalkohol

måtte hänföras till tulltaxenr 215 (statistiskt nr 531), som upptager vissa

för lacker avsedda lösningsmedel med tull av 30 kronor för 100 kilogram.

Till stöd härför har bolaget framhållit, att bland den mängd förbättringar

och nyheter inom ytskyddsteknikens område, som framkommit de senare

åren, cellulosaacetat- och etylcellulosalackerna intoge en framskjuten plats,

icke minst på grund av dessa lackers egenskap att erbjuda en väsentligt minskad

brandrisk. För framställning av förstklassiga sådana lacker erfordrades

som lösningsmedel bensylalkohol, vilken vara mäste importeras. De färdiga

lacker, vari bensylalkohol inginge, tullbehandlades enligt tulltaxenr

254: 2 (statistiskt nr 583) med en tullsats av 30 kronor för 100 kilogram.

Över framställningen ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen, efter

remiss, den 30 december 1937 avgivit gemensamt utlåtande samt därvid tilllika

överlämnat tillstyrkande yttrande i ärendet från Sveriges kemiska industrikontor.

^jnl30tsv0rk.0n erinra, inledningsvis, att bestämmelsen örn frihet fran tillläggstull

för bensylalkohol, avsedd uteslutande för tillverkning av s. k. stenciler,

tillkommit genom beslut av 1937 års riksdag med anledning av en i

andra kammaren väckt motion, nr 144. Bevillningsutskottet hade i sitt

betänkande nr 5 anfört bland annat, att någon framställning av bensylalkohol,

enligt vad som uppgivits, icke förekomme inom landet, och att förutsättningar

för en dylik tillverkning för det dåvarande saknades. Med hänsyn

härtill och då den föreslagna tulländringen icke ägde nämnvärd bety
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

delse ur statsfinansiell synpunkt, hade utskottet funnit skäl tillstyrka det i

motionen framlagda förslaget. Ämbetsverken anföra vidare följande:

Bensylalkohol finner, ehuru i begränsad omfattning, användning inom

parfymindustrien, dock knappast som luktämne, da den saknar mera utpräglad

lukt, utan huvudsakligast som upplösnings- eller utspädningsmedel.

Härjämte användes den numera för framställning inom landet av s. k. sten
-

sman bevillningsutskottet avgivit ovan nämnda betänkande, torde enligt

av kollegium inhämtade uppgifter någon tillverkning av bensylalkohol icke

hava upptagits inom landet. Importen synes jämväl fortfarande vara av sa

ringa omfattning, att tullen i fråga ur statsfinansiell synpunkt alltjämt torde

vara utan betydelse.

Enligt av kollegium inhämtade uppgifter torde vid köp i större eller

mindre partier importvärdet för bensylalkohol för närvarande uppgå till

cirka 2: 50, respektive 3: 50 kronor per kilogram. Motsvarande värde för

till stat.nr 587 och 588 hänförliga varor, därunder bensylalkohol inbegripen,

uppgick enligt den officiella handelsstatistiken år 1936 till 18: 75, respektive

31 kronor per kilogram. Allt eftersom de importerade förpackningarnas

vikt över- eller understiger 1 kilogram brutto, kommer tullbelastningen för

bensylalkohol att uppgå till cirka 160, respektive 143 procent av värdet, medan

motsvarande siffror i genomsnitt för samtliga till nämnda nummer hänförliga

varor utgöra cirka 21, respektive 16 procent. Som jämförelse torde

i detta sammanhang böra framhållas, att tullbelastningen för lösningsmedel,

avsedda för lacker, stat.nr 531, under år 1936 i medeltal uppgick till

cirka 25 procent.

Lacker, som sökanden avser tillverka och i vilka bensylalkohol skulle ingå

som beståndsdel, hänföras till stat.nr 583 och draga en tull av 30 kronor för

100 kilogram. Den färdiga varan, som med avseende å priset synes nära

överensstämma med bensylalkoholens, skulle sålunda i detta fall draga en

tull, som är blott omkring en femtondel av den för bensylalkohol gällande.

Inom ifrågavarande industrigren har under senare år försiggått en anmärkningsvärd,

troligen ännu icke avslutad teknisk utveckling. Ämbetsverken

anse önskvärt, att de möjligheter, som inom landet finnas till att

upptaga eller förbättra tillverkningar inom förevarande område, icke måtte

genom hög tullbeskattning försvåras, därest icke särskilda omständigheter

därtill föranleda.

I anslutning till vad sålunda anförts ha ämbetsverken tillstyrkt den i framställningen

begärda tulländringen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att tullbelastningen å bensylalkohol Departementsär

synnerligen hög i jämförelse med tullbelastningen å övriga under tulltaxenr

257—258 hänförliga varuslag samt att varan endast i begränsad omfattning

användes inom parfymindustrien. Med hänsyn härtill och då det

synes vara av stor betydelse för deri svenska lackindustrien att äga tillgång

till billig bensylalkohol samt någon tillverkning inom landet av detta varuslag

icke lär förekomma, finner jag mig böra tillstyrka en tullnedsältning.

Mot den föreslagna tullsatsen av 30 kronor för 100 kilogram är från min

sida icke något att erinra. Ändringen synes lämpligen kunna genomföras

på det sätt, att bensylalkohol upptages under nr 215 i tulltaxan. Därest så

sker och bensylalkohol alltså icke vidare blir att hänföra till tulltaxenr 257—

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

258, bör den i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) intagna anmärkningen

till berörda nummer i tulltaxan, vilken anmärkning tillkommit genom

kungörelse den 26 juni 1933 (nr 402) och erhållit sin nuvarande lydelse genom

kungörelse den 19 mars 1937 (nr 88), undergå sådan ändring, att anmärkningen

återfår sin ursprungliga avfattning.

Stampad filt av nöthår m. m. Enligt gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning

tulltaxeras stampad (icke vävd) filt sålunda:

Stat. nr

Tull

för 100 kg

Tulltaxe-

kronor

nr

Stampad (icke vävd) filt:

1072

av nöthår eller andra djurhår med undan-

tag av ull; ävensom förladdningar samt

polerskivor och andra för tekniskt bruk

avsedda skivor av filt, hänförlig till detta

nummer ............... E

10: —

534

andra slag:

1073

maskinfilt, ändlös eller i slangform, för

fabriksbehov ............. E

annan, vägande per m2:

50: —

535

1074

mindre än 300 g............. E

60:-

536

1075

300 g och däröver; ävensom poler-

skivor och andra för tekniskt bruk

avsedda skivor av filt, även vävd,

ej hänförliga till nr 1072 (534)____ E

90: —

537

Förutsättningarna för tillämpning av rubriken för nöthårsfilt, statistiskt nr

1072, äro dels att filten huvudsakligen består av nöthår eller andra djurhår,

dels att inblandning av ullhår icke förekommer.

Förstnämnda förutsättning framgick i 1911 års tulltaxa av motsvarande

rubriks avfattning: »Av nöthår eller andra djurhår med undantag av ull,

även med inblandning av vegetabiliskt spånadsämne.» Vid tillkomsten av

nu gällande tulltaxa uteslöts tillägget angående inblandning av vegetabiliskt

spånadsämne, men då härigenom icke avsågs någon ändring i sak, intogs

motsvarande föreskrift i den av generaltullstyrelsen i samband med den nya

tulltaxan utgivna varuhandboken till tulltaxeförordning och tulltaxa, vari

det bland annat heter: »Under nr 1072 faller även stampad filt av nöthår

med inblandning av vegetabiliskt spånadsämne eller asbest eller med mellanlägg

av t. ex. jutevävnad.»

Anmärkas bör, att ullhår i viss utsträckning kan ingå i hårbeklädnaden

hos nötkreatur och andra djur med grövre hår. Örn förekomsten av ull i

nöthårsfilt betingas av denna omständighet och alltså icke beror på en avsiktlig

inblandning, inverkar ullförekomsten icke på tulltaxeringen. I nyssnämnda

varuhandbok föreskrives uttryckligen, att vid tulltaxering av nöt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

7

hårsfilt sådana finare, ulliknande hår, som i mindre mängd ingå i hårbeklädnaden

å nötkreatur, lämnas utan avseende.

I en den 28 juni 1937 dagtecknad skrift har Herman Geijer & Co. aktiebolag

i Karlstad hemställt, att stampad filt av huvudsakligast jute måtte i

tullhänseende likställas med dylik filt av nöthår eller andra djurhår med

undantag av ull. I skriften framhålles, att bolaget under år 1937 till riket

infört vanlig stampad filt, tillverkad av nöthår och jute med sistnämnda material

såsom den övervägande beståndsdelen och avsedd för värmeledningsisolering.

Denna filt tulltaxerades enligt statistiskt nr 1075 och belädes

med en tull av 90 kronor för 100 kilogram, medan däremot liknande isoleringsfilt,

bestående helt av nöthår eller andra djurhår än ull, tulltaxerades

enligt statistiskt nr 1072 med tull av 10 kronor för 100 kilogram. Den juteblandade

isoleringsfilten droge sålunda en tull, som vore nio gånger så hög

som tullen å den väsentligt dyrare nöthårsfilten. Tullen å isoleringsfilt,

innehållande jute, vöre ungefär lika stor som imporlpriset för varan. Dessa

förhållanden nödvändiggjorde enligt bolagets mening en jämkning i gällande

bestämmelser.

Vidare har Wiisons aktiebolag i Stockholm i en den 15 oktober 1937 dagtecknad

skrift gjort framställning i syfte att till statistiskt nr 1072 måtte

hänföras sådan stampad filt, som framställts av nöthår eller andra djurhår

och annan ull än fårull, även med inblandning av vegetabiliskt spånadsämne,

såsom jute, intill högst 50 procent av varans vikt. Under förutsättning

av bifall härtill har bolaget tillika hemställt, att beslutet måtte givas

retroaktiv tillämpning beträffande tulltaxeringar, som verkställts efter den

20 september 1937. Bolaget framhåller bland annat, att ullhår av andra

djur än får utgjorde en i förhållande till nöthår mindervärdig vara samt

att det vöre praktiskt omöjligt att erhålla en för framställning av stampad

filt lämplig råvara, som vore helt fri från dessa mindervärdiga inslag. Av

fabrikationstekniska skäl, för att förläna filten nödig fasthet, inginge dessutom

alltid vegetabiliska spånadsämnen, huvudsakligen jute, till viss procent

i varan.

Mot de sålunda ifrågasatta ändringarna har aktiebolaget Malcus Holmquist

i Halmstad i en den 5 november 1937 till finansdepartementet inkommen

skrift framställt erinringar med hänsyn till de ogynnsamma verkningar

för den inhemska tillverkningen på området, som ändringarna kunde

befaras medföra. Wiisons aktiebolag har därefter inkommit med ytterligare

en skrift i ärendet.

över samtliga dessa framställningar ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

efter remiss, gemensamt avgivit utlåtande den 30 december 1937

samt därvid tillika överlämnat dels yttranden från Stockholms och Skånes

handelskammare samt handelskammaren i Göteborg, dels ock till kollegium

inkomna skrifter i ärendet från aktiebolaget Malcus Holmquist och isoleringsaktiebolaget

Ccmentol, Göteborg, vilka bolag, enligt vad ämbetsverken

upplysa, för närvarande torde vara de enda tillverkarna av nöthårsfilt

inom landet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

Handelskammaren i Göteborg framhåller bland annat, att jutefibrer, som i

allt större utsträckning inblandades vid framställning av isoleringsfilt, vore

ett billigt material, icke sällan härstammande från förslitna jutesäckar, samt

att de med inblandning av jutefibrer framställda filtarna i följd härav vore av

lägre kvalitet samt billigare än sådana av rent nöthår. Att tullbelägga dessa

sämre och billigare varor med en tullavgift, som vore nio gånger så hög som

den, vilken uttoges av den dyrare och bättre varan, funne handelskammaren

oriktigt. Med hänsyn till att isoleringsfilt, framställd uteslutande av jute,

icke nämnvärt torde till pris och kvalitet skilja sig från filt, framställd av

rent nöthår, ansåge handelskammaren skäl icke förefinnas att i tullhänseende

behandla dessa varor olika. Då det jämväl av tulltekniska skäl vore önskvärt,

att de olika varuslagen finge en likartad tullbehandling, ville handelskammaren

förorda, att de angivna varorna åsattes samma tullsats som den

för nöthårsfilt nu gällande, nämligen 10 kronor för 100 kilogram.

Skånes handelskammare anser en omläggning av tulltaxeringen ifråga vara

ofrånkomlig samt förordar härvid i viss utsträckning övergång till värdetull,

eventuellt kombinerad med minimivikttull.

Stockholms handelskammare finner de nuvarande bestämmelserna för tullbeläggning

av stampad filt icke vara tillfredsställande, då det finge betraktas

som orimligt, att den billigare och sämre filten med inblandning av jute eller

sekunda ullhår skulle draga en nio gånger högre tull än den rena nöthårsfilten.

Då betydande olägenheter kunde uppstå i tulltekniskt hänseende, när

såsom i detta fall en och samma filtvara folie under två olika tulltaxerubriker,

allt efter som inblandningen av jute över- eller understege viss procentsats,

ansåge handelskammaren införandet av en enhetlig tull för all filt, varom

här vore fråga, vara ägnad att på ett tillfredsställande sätt undanröja

olägenheterna. Med hänsyn till den inhemska industriens intresse ansåge sig

handelskammaren dock icke kunna förorda, att den för ren nöthårsfilt utgående

tullsatsen av 10 kronor för 100 kilogram tillämpades även för den

uppblandade varan. Handelskammaren hemställde, att stampad filt, varom

här vore fråga, måtte beläggas med en enhetlig tull av den storlek, som efter

en produktionsteknisk undersökning kunde finnas skälig.

Aktiebolaget Malcus Holmquist anför i sin till kommerskollegium ingivna

skrift, bland annat, att förekommande inblandningar i regel utgjordes av

för nöthårsfilt främmande beståndsdelar, såsom ullavfall, schoddy, vissa

andra djurhår samt jute, och att dylika inblandningar i hög grad försämrade

varans kvalitet och användbarhet för isoleringsändamål. Med kännedom om

bland annat jutets eldfarlighet borde därför nöthårsfilt med sådan inblandning

icke användas för isoleringsändamål. Därest enhetliga tulltaxebestämmelser

för nöthårs- och jutefilt med inblandning av andra djurhår, ull etc.

skulle komma till stånd, ansåge bolaget en tull av 42 kronor för 100 kilogram

behövlig för att stå i paritet med den ökning av material- och arbetskostnader,

som inträffat sedan den nuvarande tullen för nöthårsfilt fastställdes. Det vore

bolagets bestämda mening, att en förändring av tulltaxan i föreslagen riktning,

utan att en taxehöjning därvid företoges, skulle komma att lamslå den

inhemska tillverkningen, vilken för närvarande helt stagnerat. Därigenom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

9

skulle en oundviklig arbetslöshet uppstå samt i fabrikerna nedlagda värden

spolieras, varjämte den prisreglerande faktor, som tillverkningen ifråga utan

tvivel utgjort, skulle komma att bortfalla.

Isoleringsaktiebolaget Cementol framhåller bland annat, att bolagets fabrikation

av nöthårsfilt så gott som helt avstannat på grund av den ökade importen

från utlandet. Detta hade i sin tur medfört, att största delen av den

personal, som varit sysselsatt med fabrikationen, blivit arbetslös. Medan

bolaget under år 1936 försålt i medeltal 37,500 kilogram filt per månad, hade

försäljningen under tiden januari—mars 1937 nedgått till 22,000 kilogram

och under perioden maj—september samma ar till cirka 5,000 kilogram per

månad. I stället för den av sökandena förordade ändringen ville bolaget

föreslå, att all här ifrågakommande isoleringsfilt hänfördes till statistiskt nr

1072 och att tullsatsen för till detta nummer hänförliga varor höjdes till

minst 45 kronor för 100 kilogram.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen lämna i sitt utlåtande vissa

uppgifter angående importen och tillverkningen inom landet av till statistiskt

nr 1072 hänförliga varor. Av dessa uppgifter framgår, att importen utgjorde

under år 1935 93,257 kilogram med genomsnittligt värde av 1 krona

42 öre för kilogram, under år 1936 185,145 kilogram med värde av 1 krona

14 öre för kilogram samt under månaderna januari—november 1937 341,689

kilogram med värde av 1 krona 24 öre för kilogram. Såsom framgår av det

föregående hänföras till statistiskt nr 1072 — förutom filt av bland annat

nöthår — även förladdningar, polerskivor och vissa andra skivor av dylik

filt. Enligt vad ämbetsverken uppgiva lär någon import av sistnämnda artiklar

icke förekomma, varför den redovisade importen torde få anses ha

utgjorts enbart av här avsedda filtslag. Tillverkningen inom landet av isoleringsfilt

uppgick för vartdera av åren 1935 och 1936 i genomsnitt till cirka

650,000 kilogram men beräknas för år 1937 approximativt till endast omkring

250,000 kilogram, motsvarande en nedgång i produktionen av cirka

60 procent.

Ämbetsverken anföra vidare bland annat följande:

Nöthårsfilt, eventuellt med en mindre inblandning av avfall av spånadsämnen,

schoddy, bomullsavfall m. m., har huvudsakligen användning för

isoleringsändamål. På senare tid har även förekommit import av isoleringsfilt,

som varit mycket starkt uppblandad med vegetabiliska fibrer, huvudsakligen

jute. Filt för samma ändamål av enbart jute utgör även en import
I

enlighet med tulltaxans avfattning är filt av jute ävensom all tilt, varl

ull ingår som avsiktlig inblandning, hänförlig under gruppen »andra slag»,

tulltaxenr 535—537 (statistiskt nr 1073—1075). Under denna grupp faller

även isoleringsfilt, som förutom nöthår innehaller vegetabiliska spånadsämnen

i sådan utsträckning, att varan icke kan anses huvudsakligen besia

av nöthår. . , „ . ,

En dylik uppdelning medför emellertid vissa tulltekniska svårigheter

framförallt vid bedömandet av mängden ingående inblandningar, varjämte

tullbeskattningen blir ojämn och alltför hög för sådan isoleringsfilt, som

består antingen helt av jute eller huvudsakligen av jute med inblandning

av nöthår eller andra spånadsämnen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

I skrivelse den 2 april 1932 till 1928 års tullkommitté har generaltullstyrelsen

jämväl riktat uppmärksamheten på denna sak och föreslagit, att

stampad tilt av jute skulle i tullhänseende sammanföras med dylik filt av

nöthår. Ett genomförande av detta förslag skulle i väsentlig mån hava

eliminerat de tulltekniska svårigheter, som i alltjämt ökad omfattning blivit

förbundna med tulltaxeringen av ifrågavarande artikel och därigenom även

bidragit till en större likformighet i tullbeskattningen av densamma.

Tillverkningskostnaderna för inom landet framställd nöthårsfilt av för

isoleringsändamal vanlig kvalitet uppgå enligt av kollegium gjord undersökning

till cirka 1:75 kronor per kilogram. För nöthårsfiltar av högsta

kvalitet torde motsvarande kostnader utgöra cirka 2 å 2:25 kronor per

kilogram. Med nu utgående tull av 10 kronor för 100 kilogram åtnjuter

sjunda tillverkningen i detta fall ett tullskydd av cirka 4 ä 6 procent. Ett

så lågt tullskydd torde enligt ämbetsverkens åsikt för ifrågavarande industri

icke kunna anses vara tillfredsställande. Ämbetsverken anse sig i detta

sammanhang böra_ erinra, att 1906 års tullkommitté beräknade tullskyddet

lill i genomsnitt 15.4 procent av nöthårsflitens dåvarande värde. Med hänsyn

till de stegrade tillverkningskostnaderna och den ökade utländska konkurrensen

anse ämbetsverken skäl föreligga att industrien i fråga ånyo bör

komma i åtnjutande av nämnda tullskydd. En höjning av tullen från 10

fril förslagsvis 30 kronor för 100 kilogram skulle komma att medföra en

motsvarande ökning av tullskyddet till 14 å 17 procent.

Stampad filt av nöthår med stark inblandning av jute eller andra spånadsämnen

skall enligt gällande tulltaxa hänföras till statistiskt nr 1075 och

draga en tull av 90 kronor för 100 kilogram. Dylik filt torde före år 1937

knappast hava utgjort föremål för import. På grund av tulltekniska svårigheter

vid bedömning av bland annat mängden av i filten ingående olika spånadsämnen,

torde dylik filt vid import i viss utsträckning hava kommit att i

stället hänföras till statistiskt nr 1072 och därvid belagts med en tull av

endast 10 kronor för 100 kilogram.

Sedan sistnämnda förhållande av generaltullstyrelsen uppmärksammats

och föranlett rättelse i tullbehandlingen, synes importen av nyss nämnda

filtslag hava sa gott som helt upphört. Den nu utgående högre tullen får

nämligen anses hava åstadkommit en sådan fördyring av varan, att införsel

därav icke längre torde vara lönande. Då importvärdet för sådan filt enligt

av kollegium inhämtade uppgifter har uppgått till i genomsnitt cirka 1 å

1: 10 kronor per kilogram, har tullbelastningen för filten ifråga utgjort cirka

80 å 90 procent av värdet. En så hög tullbelastning torde dock i detta fall

enligt ämbetsverkens förmenande knappast vara påkallad.

Med hänsyn till önskvärdheten av att kunna eliminera de tulltekniska

svårigheter, som vid tullbehandlingen av ifrågavarande filtslag förefinnas,

anse sig ämbetsverken böra förorda, att ifrågavarande filtslag hänföres till

statistiskt nr 1072, under förutsättning att tullen för till detta nummer hänförliga

varor, i enlighet med vad förut framhållits, höjes från 10 till 30 kronor

för 100 kilogram. Vid ett bifall härtill skulle nämnda tullbelastning

komma att nedgå från 80 å 90 procent till cirka 28 å 30 procent av värdet.

Ett tullskydd av sådan storleksordning får enligt ämbetsverkens åsikt med

hänsyn till den inhemska industriens intressen icke anses som oskäligt.

I anslutning till vad sålunda anförts ha ämbetsverken hemställt, att i tulltaxenr

534 (statistiskt nr 1072) måtte upptagas stampad filt av’ jute eller

nöthår, även med inblandning av andra spånadsämnen, samt att tullsatsen

vid berörda nummer måtte höjas till 30 kronor för 100 kilogram. Enär,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.

11

såsom förut framhållits, någon import av övriga till nämnda nummer hänförliga

artiklar, såsom förladdningar, polerskivor etc., icke torde förekomma,

anse ämbetsverken den föreslagna tulländringen utan betydelse för dessa

varuslag.

Enligt gällande bestämmelser utgår tull för stampad filt av nöthår eller Dep^^^nts''

av nöthår med inblandning av vegetabiliska spånadsämnen, däribland jute,

intill 50 procent av varans vikt med 10 kronor för 100 kilogram, medan tullsatsen

för vissa i förhållande till nöthårsfilt sämre kvalitéer av stampad filt,

nämligen sådan filt med starkare inblandning av jute eller med inblandning

av mindervärdigt ullavfall utgör 90 kronor för 100 kilogram. Klart är, att

en sådan avvägning av tullbeskattningen icke är tillfredsställande. Från tillverkarhåll

ha uttalats farhågor för att den svenska industrien på detta område,

som för närvarande arbetar under tryckta förhållanden, skulle lamslås,

därest en tullsänkning från 90 till 10 kronor för 100 kilogram skulle åvägabringas

för den isoleringsfilt, som nu hänföres till statistiskt nr 1075. Härvid

framhålles även, att det tullskydd, som tillverkningen av nöthårsfilt för

närvarande åtnjuter, icke är tillfredsställande. Dessa uttalanden bestyrkas

av den gjorda undersökningen. Såvitt jag kan finna skulle en tulltaxeändring

i enlighet med ämbetsverkens förslag innefatta en lämplig avvägning

mellan de olika intressen, som härvidlag göra sig gällande. Förslaget innebär,

att tullen för till statistiskt nr 1072 hänförliga varuslag höjes från 10 till

30 kronor för 100 kilogram samt att även stampad filt av jute ävensom dylik

filt av nöthår eller jute med inblandning av andra spånadsfibrer intill 50

procent av varans vikt kommer att beläggas med denna tullsats.

Av principiella skäl kan jag icke tillstyrka den av Wilsons aktiebolag

gjorda framställningen om retroaktiv tillämpning av den föreslagna tullsatsen.

Vissa spånadsvaror, innehållande kortfibrigt konstsilke. Textilvaror tillverkas

numera i stor utsträckning av konstgjort material, antingen enbart

eller i blandning med naturliga spånadsämnen. Det konstgjorda material,

som kommer till användning, består vanligen av fibrer, framställda av cellulosa,

kasein eller andra dylika ämnen. I handeln benämnas dylika fibrer,

bland annat, konstsilke, stapelfaser, stapelfibrer, vistra, sniafil, landal (av

kasein), konstull (Zellwolle), konstbomull och konsttagel.

De konstgjorda spånadsfibrerna tillverkas såväl i ändlösa längder som i

kortare stycken. Garn av de långa fibrerna betraktas vid tillämpning av

gällande tullbestämmelser såsom silke, och vävnader därav tulltaxeras såsom

sidenvävnader. Vanliga vävnader, bestående av konstgjort silke enbart

eller i förening med högst 15 procent annat spånadsämne, äro dock belagda

med en något lägre tull (1,500 kronor för 100 kilogram) än den, som

utgår för motsvarande vävnader av naturligt silke (2,000 kronor för 100

kilogram). Ospunna konstgjorda fibrer i mindre längder liksom även

garn av dylika fibrer äro upptagna i särskilda rubriker i tulltaxan, fibrerna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

i nr 396 (statistiskt nr 915: 1), med tull av 15 kronor, och garnet i nr 400

(statistiskt nr 923), med tull av 50 kronor för 100 kilogram. Vävnader och

andra spånadsvaror, innehållande sistnämnda material, skola tulltaxeras med

tillämpning av följande allmänna bestämmelser, som återfinnas i anmärkning

2 till tulltaxans avdelning XI:

»Vid tulltaxering av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade helt

eller delvis av till nr 400 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med

garn av ull; dock skall detta icke gälla till nr 464, 475, 476 och 541 hänförliga

varor eller vävnader och band med delvis plyschartad yta eller därav

tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer.»

De svenska tullbestämmelsema på nu ifrågavarande område ha utformats

efter den principen, att kortfibrigt konstsilke och andra dylika fibrer i

mindre längder skola räknas såsom ull i sådana fall, då genom undersökning

kan fastställas, att spånadsämnet tillverkats i form av kortfibrigt material,

eljest såsom silke. Till belysande av innebörden i bestämmelserna

må vidare anföras, att följande varor skola tulltaxeras sålunda:

icke plyschartade vävnader av bomull och kortfibrigt konstsilke, såsom

vävnader av ull,

plyschartade vävnader med icke heltäckande flor av bomull samt bottenvävnad

av bomull och kortfibrigt konstsilke, såsom icke plyschartade vävnader

av ull,

plyschartade vävnader med heltäckande flor av bomull samt bottenvävnad

av bomull och kortfibrigt konstsilke, såsom plyschvåvnader av ull,

plyschartade vävnader med icke heltäckande flor, innehållande kortfibrigt

konstsilke, och bottenvävnad av bomull, såsom halvsidenvåvnader,

plyschartade vävnader med heltäckande flor, innehållande kortfibrigt

konstsilke, såsom plyschvåvnader av silke, samt

strumpstolsarbeten av bomull och kortfibrigt konstsilke, såsom strumpstolsarbeten

av ull.

Vad här anförts gäller endast under förutsättning att det kortfibriga

silket ingår i varorna såsom en avsiktlig inblandning. I anmärkning 1 b)

till tulltaxans avdelning XI stadgas nämligen, att vid tulltaxering av varor,

hänförliga till denna avdelning, »fibrer av så ringa mängd, att de tydligen

oavsiktligt tillkommit vid varans framställning», skola lämnas utan avseende.

I skrivelse den 4 december 1937 har generaltullstyrelsen hemställt om

vidtagande av åtgärder för en revision av gällande tulltaxa samt därvid

åberopat, bland annat, att bestämmelserna rörande tulltaxeringen av spånadsvaror,

innehållande konstgjorda fibrer, numera medförde utomordentligt

stora svårigheter vid tillämpningen. De största svårigheterna hänförde

sig till tulltaxeringen av spånadsvaror, bestående av naturliga fibrer med

inblandning av kortfibrigt konstsilke. Förekomsten av sistnämnda material

kunde ofta fastställas endast genom mikroskopisk undersökning. Det

vore vidare många gånger mycket vanskligt att bedöma, huruvida nämnda

ersättningsmaterial inblandats med avsikt eller ej vid varans tillverkning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 288-

Ytterligare anför styrelsen beträffande förevarande spörsmål bland annat

följande:

Enligt vad tullmyndigheterna haft tillfälle iakttaga, innehålla de bomullsvaror,

som införas till riket från vissa länder, numera mycket ofta jämte

bomull en viss mängd kortfibrigt konstgjort material. Vid tulltaxering av

sådana varor kan förrättningsmannen stundom ur företedd faktura inhämta,

att de bestå av flera olika material, till exempel 95 procent bomull och 5

procent konstull (»Zellwolle»). En dylik uppgift torde få anses utvisa, att

inblandningen, även om den är jämförelsevis obetydlig, tillkommit med avsikt,

och den bör då tagas i betraktande vid tulltaxeringen. I andra fall

lyckas förrättningsmannen genom mikroskopisk undersökning utröna, att

varan består av bomull med inblandning av konstull. Om emellertid importören

erhållit förklaring från tillverkaren, att varan framställts helt av

bomull, och inblandningen förefaller att uppgå till blott några få viktprocent

— att exakt bestämma procentsatsen möter uppenbarligen i regel stora

praktiska svårigheter — är det belt naturligt mycket vanskligt för tullmyndigheterna

att med säkerhet avgöra, huruvida det konstgjorda materialet

av tillverkaren inblandats med avsikt eller ej. Det vill i många fall synas

som örn inblandningen icke vore direkt avsiktlig utan beroende därpå,

att vid fabrikationen icke gjorts tillräckligt sträng skillnad mellan exportvarorna

och motsvarande artiklar för inhemsk förbrukning.

Det har även visat sig, att de nuvarande tullbestämmelserna vid tillämpningen

leda till en mycket hög beskattning av vissa varor. Till belysande

härav må anföras följande exempel:

Elva stycken badkappor, sydda av frottévävnad, förelågo till tulltaxering.

Kapporna föreföllo att bestå av bomull, och varuhavaren yrkade, att de måtte

hänföras till tulltaxenr 610 (statistiskt nr 1173), som upptager vissa kläder av

bömullsvävnad, med tull av 250 kronor för 100 kilogram. Genom mikroskopisk

undersökning av prov å materialet blev emellertid för samtliga elva

kappor fastställt, att konstsilke ingick i floret. Varorna blevo därför attesterade

enligt tulltaxenr 603/476 (statistiskt nr 1166/1012), med tull och tilläggstull

av tillhopa 4,600 kronor för 100 kilogram. Kapporna vägde något över

1 kilogram och blevo sålunda belagda med en tull av närmare 50 kronor,

under det att inköpspriset uppgick till endast omkring 17 kronor, allt per

stycke räknat. Leverantören protesterade häremot och framhöll därvid,

bland annat, att kapporna tillverkats av bomull utan inblandning av vistra

eller Zellwolle, att materialet framställts särskilt för export samt att försäljning

av dylika kappor å hemmamarknaden vore förbjuden.

Kappor av till synes alldeles samma beskaffenhet hava sedermera utbjudits

till salu i vissa affärer till pris, som ligger långt under tullkostnaden, beräknad

efter 4,600 kronor för 100 kilogram. Man torde alltså hava anledning

antaga, att dessa blivit tulltaxerade som kläder av bömullsvävnad och

belagda med den förut angivna lägre tullen, 250 kronor för 100 kilogram.

Vidare må nämnas att exempelvis sammansydda vävnader med ena ytan

plyschartad, vilken vara har stor användning som material vid tillverkning

av tofflor, nu även draga en tull av 4,600 kronor för 100 kilogram, därest

floret innehåller konstgjort silke. Bestå vävnaderna helt av bomull, utgår

tullen med endast 350 kronor för 100 kilogram.

Det är uppenbart, att undersökningen av sådana spånadsvaror, som bär

avses, är mycket hindersam. Tulltaxeringen av ett större parti mattor exempelvis,

som tidigare kunnat verkställas på några timmar, kan numera taga

flera dagar i anspråk. På vissa tullplatser hava flera tjänstemän blivit helt

upptagna med mikroskopering av prov å spånadsvaror. önskvärd likfor
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

mighet i tulltaxeringen har likväl tyvärr icke kunnat uppnås, och i många

fall komma varorna att draga väsentligt högre tull än importören räknat

med. Den nuvarande ordningen på ifrågavarande område är sålunda föga

tillfredsställande och giver ständigt anledning till klagomål. Vissa utländska

leverantörer hava även gjort framställning därom, att sådan ändring måtte

vidtagas i de svenska tullbestämmelserna, att svårigheterna bleve bragta ur

världen. Man har i detta syfte yrkat, att en toleransgräns måtte fastställas,

och därvid åberopat, att yllevävnader, innehållande silke till högst 5 procent

av vikten, vore upptagna i särskild rubrik i svenska tulltaxan. Ett sådant

medgivande skulle uppenbarligen kunna medföra vissa nackdelar. Fabrikanterna^

kunna visserligen till ledning för tulltaxeringen avgiva en deklaration

angående mängden av i varorna ingående olika spånadsämnen, men det

möter stora svårigheter för tullmyndigheterna att kontrollera riktigheten av

dylika deklarationer. Generaltullstyrelsen har emellertid redan tidigare haft

anledning taga denna fråga under övervägande. Förslaget till internationell

tullnomenklatur upptager nämligen i fråga om spånadsvaror vissa toleransgränser,

och styrelsen har i sitt yttrande häröver icke velat ställa sig avvisande

till dylika bestämmelser.

För att en tillfredsställande lösning av nu berörda fråga skall kunna vinnas

för Sveriges vidkommande torde en omfattande utredning ur olika synpunkter

vara erforderlig. Härvid böra även närmare upplysningar inhämtas

angående förhållandena på ifrågavarande område i vissa främmande länder.

I skrivelse den 12 mars 1938 har generaltullstyrelsen ånyo gjort framställning

i fråga om tulltaxeringen av spånadsvaror, innehållande kortfibrigt

konstsilke, samt därvid anfört bland annat följande:

På senare tid hava olägenheterna av ifrågavarande bestämmelser i särskilt

hög grad gjort sig gällande beträffande plyschvävnader, innehållande en

mindre mängd kortfibrigt konstsilke. Sålunda förete numera exempelvis

plyschartade mattor ofta en mindre inblandning av dylikt silke i floret, varigenom

mattorna i tulltaxeringsavseende likställas med mattor av silke. Förekomsten

av konstsilkefibrer har således till följd, att tullen höjes från 100

kronor till 2,000 kronor för 100 kilogram. Ävenledes beträffande sniljgarn,

vävnader av dylikt garn samt frottévävnader gör sig samma förhållande gällande.

En mindre inblandning av konstsilkefibrer kan alltså föranleda en

höjning av tullen för exempelvis sniljgarn från 50 kronor till 3,000 kronor

för 100 kilogram.

De höga tullsatser, vilka sålunda komma i tillämpning för omförmälda.

spånadsvaror, utgöra uppenbarligen ett stort hinder för importen. Till riket

inkomna varor av ifrågavarande beskaffenhet kunna ofta icke mottagas utan

måste åter utföras, och det har visat sig, att härigenom svåra förluster i

många fall uppstått för de svenska köparna.

På grund av vad sålunda anförts föreslår generaltullstyrelsen, att åtgärder

redan nu måtte vidtagas i syfte att beträffande berörda plyschartade varor

med mindre inblandning av konstsilkefibrer undanröja olägenheterna av gällande

bestämmelser. Detta kan enligt styrelsens mening ske genom att anmärkning

2 till tulltaxans avdelning XI ändras på det sätt, att däri föreskrivet

undantag från huvudbestämmelsen, att i spånadsvaror ingående kortfibrigt

konstsilke skall likställas med ull, kommer att omfatta endast skurna,

helt eller delvis plyschartade mattor, andra vävnader och band samt därav

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

15

tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ävensom snejer, allt för såvitt

i floret ingå konstsilkefibrer annorledes än såsom inblandning i annat spånadsmaterial.

Innebörden av detta ändringsförslag belyses av följande inom

generaltullstyrelsen sammanställda exempel, utvisande tulltaxeringen av hithörande

spånadsvaror dels enligt nu gällande bestämmelser, dels ock enligt

de föreslagna:

Varuslag

T u 1 1 t a

x e r i n g

för närvarande

efter föreslagen ändring

Mattor (boilett-), plyschartade, oskurna,

med det plyschbildande garnet helt

eller delvis bestående av kortfibrigt

konstsilke.

Silkesmattor. Nr 464, med

tull av 2,000 kronor för

100 kg.

Yllemattor. Nr 469, med

tull av 100 kr. för 100

kg-

Mattor (Willon-), plyschartade, skurna,

med inblandning av konstsilkefibrer

i floret.

Silkesmattor. Nr 464, med

tull av 2,000 kronor för

100 kg.

Yllemattor. Nr 469, med

tull av 100 kr. för 100

kg-

Frottévävnader, med heltäckande ögle- bildning och det öglebildande garnet

helt elier delvis bestående av kort- fibrigt konstsilke.

Silkesplyschvävnad. Nr

476, med tull av 2,000

kr. för 100 kg.

Ylleplyschvävnad. Nr 482,

med tull av 175 kr. för

100 kg.

Frottéoävnader med icke heltäckande

öglebildning och det öglebildande

garnet helt eller delvis bestående av

kortfibrigt konstsilke.

Halvsidenvävnad. Nr 480,

med tull av 1,000 kr.

för 100 kg.

Yllevävnad. Nr 485, med

tull av 225 kr. för 100

kg-

Vävnader, helt plyschartade, av snilj- garn med inblandning av konst- silkefibrer.

Silkesplyschvävnad. Nr

476, med tull av 2,000

kr. för 100 kg.

Ylleplyschvävnad. Nr 482,

med tull av 175 kr. för

100 kg.

Sniljgarn av ull eller bomull med in- blandning av konstsilkefibrer.

Silkessnören. Nr 546, med

tull av 3,000 kr. för 100

kg-

Sniljgarn av ull. Nr 410,

med tull av 50 kr. för

100 kg.

Den sålunda förordade partiella ändringen anser generaltullstyrelsen icke

kunna föregripa resultatet av den allmänna översyn av ifrågavarande bestämmelser,

som enligt styrelsens åsikt under alla förhållanden är erforderlig.

över generaltullstyrelsens sist omförmälda framställning har kommerskollegium,

efter remiss, avgivit utlåtande den 5 april 1938. Kollegium vitsordar,

att nuvarande bestämmelser förorsaka betydande olägenheter för

importhandeln och äro i behov av jämkning, samt tillstyrker för sin del

ändring av tulltaxan i överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag.

Av den lämnade redogörelsen torde med all tydlighet framgå, att gällande Departements

bestämmelser i fråga om tulltaxeringen av vissa spånadsvaror, innehållande chefenmindre

mängder kortfibrigt konstsilke, icke äro tillfredsställande. En mindre

inblandning av dylikt konstsilke kan medföra en oproportionerligt hög

tullbeskattning, exempelvis för plyschartade mattor en höjning av tullen

från 100 kronor till 2,000 kronor för 100 kilogram. Det av generaltullsty
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

reisen nu framlagda förslaget avser att i avbidan på en mera omfattande

revision av tulltaxan undanröja de olägenheter, som på senare tid i särskilt

hög grad gjort sig gällande beträffande tulltaxeringen av plyschartade

varor, innehållande en mindre mängd kortfibrigt konstsilke. Förslaget,

som tillstyrkts av kommerskollegium, föranleder ingen erinran från min

sida.

Vissa ackumulatorer och delar därtill. De bestämmelser i tulltaxan, som

avse ackumulatorer, andra slag än alkaliska och delar därtill, ha för närvarande

följande lydelse:

Ackumulatorer:

alkaliska; ävensom delar därtill:

Tull för

100 kg

kronor

1009: 2

1010:2

andra slag:

helt eller delvis monterade element och batterier;

ävensom hoplödda eller på annat sätt

sammanfogade elektroder samt ackumulatorplåtar,

vägande per stycke högst 0.5 kg____N

Anm. Hit hänföras även ackumulatorplåtar med

större vikt, för så vitt de äro avsedda att sönderdeles

i plåtar vägande per stycke högst 0.5 kg.

omonterade element samt delar därtill, ej hänförliga

till nr 1009: 2 och bestående av annat

ämne än kautschuk; ävensom träställningar,

gångbanor, isolationsmateriel och dylika tillbehör

.................................... n

Anm. Den till avd. XVI A fogade allmänna anmärkningen

skall gälla även med avseende å omonterade

element, hänförliga till detta nummer.

32: —

6: —

Vid 1937 års riksdag hemställdes i en i andra kammaren väckt motion,

nr 82, »att riksdagen måtte besluta, dels att nr 1009: 2 i gällande tulltaxa erhåller

följande ändrade lydelse, dels ock att vid sagda tulltaxenummer fogas

en ny anmärkning på sätt av det följande framgår:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288. 17

Tull för

100 kg

kronor

Ackumulatorer:

alkaliska; ävensom delar därtill:

1009: 2

andra slag:

helt eller delvis monterade element och batte- rier; hoplödda eller på annat sätt samman- fogade elektroder samt ackumulatorplåtar,

vägande per stycke högst 0.5 kg, ävensom till

ackumulatorer avsedda kärl av kautschuk eller

annat dylikt ämne samt lock till sådana kärl N

32:-

Anm. 1. Hit hänföras även ackumulatorplåtar med

större vikt, för så vitt de äro avsedda att sönder- delas i plåtar vägande per stycke högst 0.5 kg.

Anm. 2. I nr 1009:2 upptagna ackumulatorplåtar

ävensom ackumulatorkärl av högst 3 dm* rymd

per cell och lock till sådana kärl hänföras till

detta nummer, även om de inkomma tillsammans

med övriga delar till omonterade element.»

1

Motionen hade till syfte att uppnå i huvudsak följande ändringar i tullbeskattningen,

nämligen

sänkning av tullen för särskilt inkommande ackumulatorkärl av kautschuk

och lock därtill av nämnda material, vilka artiklar för närvarande

falla under tulltaxenr 334: 2, från 80 kronor till 32 kronor för 100 kilogram;

höjning av tullen för särskilt inkommande ackumulatorkärl och lock

därtill av annat formbart ämne än kautschuk från 6 kronor till 32 kronor

för 100 kilogram; samt

reglering av tullbestämmelserna i syfte att ackumulatorkärl och lock till

transportabla ackumulatorer komme att beläggas med samma tull av 32

kronor för 100 kilogram, oavsett huruvida de införas tillsammans med andra

delar till omonterade element eller importeras särskilt för sig.

Bevillningsutskottet anförde i sitt över motionen avgivna betänkande (nr

11) bland annat följande:

I likhet med motionären finner utskottet det ur tullteknisk synpunkt vara

till fördel, örn massakärlen — d. v. s. kärl av asfalt eller dylika ämnen med

inblandning av fibrer m. m. — kunde på sätt som i motionen föreslagits i tullbeskattningsavseende

jämställas med kautscbukskärlen. Enligt vad inför utskottet

påvisats möter det nämligen betydande svårigheter att vid tulltaxeringen

skilja dessa båda slag av kärl från varandra. Sålunda lärer för ett dylikt

särskiljande många gånger erfordras kemisk analys. Det är under sådana

förhållanden förklarligt, att tulltaxeringen av ackumulatorkärl icke endast

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 288■ 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 288-

blir tidsödande och kostsam utan även ofta leder till en olikformig beskattning

av artiklarna i fråga.

Emellertid torde den av motionären föreslagna omläggningen av tullbeskattningen

av ackumulatorkärl kunna komma att i andra avseenden medföra

konsekvenser, som äro mindre önskvärda. Utskottet åsyftar härvid närmast

den ogynnsamma påverkan den av motionären föreslagna nedsättningen av

tullen å vissa kautschukskärl från 80 till 32 kronor för 100 kilogram skulle

kunna utöva på den tillverkning av sådana kärl, som numera bedrives av

vissa svenska företag. Ett av dessa företag har visserligen förklarat sig

icke hava något att erinra emot en sådan tullnedsättning, varvid dock bör

beaktas, att den tillverkning av kautschukskärl, som bedrives av ifrågavarande

företag, omfattar en förhållandevis ringa del av dess totala produktion.

Däremot har ett annat företag på området avstyrkt varje nedsättning av

tullen pa kautschukskärl. Enligt vad av sistnämnda företag uppgivits, äro

inom detsamma cirka 25 arbetare sysselsatta med tillverkning av ackumulatorkärl,

och uppgår värdet av denna tillverkning till 250,000 å 300,000 kronor

per år. Därest tullskyddet nedsättes på sätt i motionen föreslagits,

skulle, enligt vad företaget uppgivit, detsamma till följd av den utländska

konkurrensen nödgas nedlägga sin ifrågavarande fabrikation.

^Huruvida de sålunda uttalade farhågorna beträffande verkningarna av den

påyrkade tullnedsättningen äro berättigade kan utskottet icke bedöma utan

en väsentligt mera ingående undersökning av samtliga på denna tullfråga inverkande

faktorer än den utskottet varit i tillfälle att verkställa. Vid sådant

förhållande synes föreliggande motion enligt utskottets uppfattning icke böra

föranleda annan åtgärd än att riksdagen i anledning av motionen i skrivelse

till Kungl. Majit anhåller om utredning i ämnet. Då den nu väckta frågan

örn tullen å ackumulatorkärl nära sammanhänger med frågan om avvägningen

av tullsatserna för transportabla, icke alkaliska ackumulatorer och

delar därtill i allmänhet, torde utredningen böra omfatta denna varugrupp

i dess helhet. Vid utredningen synes särskild uppmärksamhet böra ägnas åt

möjligheten att ernå en ur tullteknisk synpunkt mera tillfredsställande uppdelning

av de olika varuslag, varom här är fråga, än den i tulltaxan nu tilllämpade.

I skrivelse den 13 mars 1937, nr 99, anhöll riksdagen, under åberopande

av bevillningsutskottets nyssnämnda betänkande, att Kungl. Majit ville föranstalta

örn utredning av frågan örn ändring av tulltaxan, i vad anginge

transportabla, icke alkaliska ackumulatorer och delar därtill, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan Kungl. Majit den 2 april 1937 anbefallt generaltullstyrelsen att

verkställa den av riksdagen begärda utredningen, har styrelsen till finansdepartementet

inkommit med ett den 27 november 1937 dagtecknat utlåtande

jämte förslag i ämnet.

I utlåtandet lämnar generaltullstyrelsen inledningsvis en redogörelse för

tidigare gällande tullsatser å ackumulatorer och delar därtill samt anför därvid

bland annat följande:

I 1929 ars tulltaxa i dess ursprungliga lydelse hade rubrikgruppen ackumulatorer

upptagits sålunda:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

19

1009

■ '' '' - ........... • ■■■]

■

Ackumulatorer:

helt eller delvis monterade element och batterier;

Tull !

för 100 kg j

kronor

i

ävensom hoplödda eller på annat sätt samman- fogade elektroder .......................... N

32: —

1010

omonterade element samt delar därtill, ej hänför-

liga till nr 1009; ävensom träställningar, gång- banor, isolationsmateriel och dylika tillbehör.. N

6:-

Efter motion vid 1930 års riksdag hade sådan ändring av tulltaxenr 1010

företagits, att särskilt inkommande kärl och andra delar och tillbehör av

hårdgummi icke längre blivit hänförliga till detta nummer utan till tulltaxenumret

för tekniska kautschuksvaror (nr 334: 2) med tull av 80 kronor för

100 kilogram. Nämnda delar och tillbehör hade före år 1930 dragit tull såsom

kautschuksarbeten med 120 kronor och i vissa fall med 50 kronor för

100 kilogram, och ändringen i taxan hade icke varit avsedd att medföra nedsättning

av dessa tullsatser. I samband härmed hade införts en anmärkning

i tulltaxan av innebörd, att den för omonterade element fastställda tullsatsen

skulle gälla även för dylika element, som infördes med olika lägenheter.

Redan vid 1934 års riksdag hade frågan örn tullsatserna för ackumulatorer

ånyo blivit föremål för riksdagens beslut. I anslutning till en inom riksdagen

väckt motion hade sålunda alkaliska ackumulatorer åsatts en högre tullsats

än blyackumulatorer, varjämte ackumulatorplåtar med en vikt per stycke av

högst 0.5 kg (för transportabla ackumulatorer) belagts med samma tull som

monterade element och batterier, d. v. s. 32 kronor för 100 kilogram.

Efter sålunda vidtagna ändringar hade tulltaxan beträffande ackumulatorer

erhållit sin ännu gällande lydelse.

Enligt vad generaltullstyrelsen upplyser tillverkas transportabla blyackumulatorer

inom landet huvudsakligen vid tre större och två mindre företag,

varjämte hopsättning av importerade delar verkställes i större skala av en

firma, som jämväl bedriver import av färdiga ackumulatorer, samt i mindre

omfattning av ett flertal grossistfirmor inom branschen. De transportabla

blyackumulatorerna ha huvudsakligen användning såsom bilbatterier. Några

tillverkningssiffror för enbart transportabla ackumulatorer kunna ej erhållas,

men den sammanlagda tillverkningen av ackumulatorer inom riket har under

åren 1933—1935 uppgått till följande kvantiteter och värden:

År Ton 1,000 kr.

1933 .................... 2.310 4,857

1934 .................... 2,641 5,408

1935 .................... 2,595 5,676

Generaltullstyrelsen lämnar vidare vissa uppgifter örn införseln av icke

alkaliska ackumulatorer men framhåller i anslutning därtill, att av de föreliggande

siffrorna icke med bestämdhet kunde fastställas, huru stor importen

vore av omonterade transportabla element, avsedda för hopsättning inom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

landet, alldenstund under samma statistiska nummer redovisades alla omonterade

ackumulatorer, såväl stationära som transportabla. Införselsiffrorna

för ackumulatorplåtar, vägande per stycke högst 0.5 kilogram, kunde emellertid

giva en föreställning om storleken av den inom landet bedrivna monteringsverksamheten

beträffande transportabla ackumulatorer. Med ledning av

dessa siffror kunde man beräkna, att under år 1936 minst 8,000 transportabla

batterier (huvudsakligen bilbatterier) monterats i Sverige av från utlandet

importerade delar.

Enligt generaltullstyrelsens uppfattning föreligga inga särskilda omständigheter,

som påkalla en ändring av tullsatsen för monterade blyackumulatorer.

Vad angår omonterade element, d. v. s. element som införas i delar, anför

styrelsen, att endast plåtarna belädes med en tull av 32 kronor, medan övriga

delar droge en tull av 6 kronor för 100 kilogram. Under sistnämnda grupp

folie även kärl och andra delar av kautschuk, vilka infördes tillsammans med

övriga delar. För särskilt inkommande kautschukskärl utginge tullen däremot

med 80 kronor för 100 kilogram. En svensk fabrikant av ackumulatorer,

som icke själv tillverkade kärl av hårdgummi utan hade behov av att

importera eller från svensk fabrik inköpa dylika kärl, måste sålunda räkna

med en tullbelastning av 80 kronor för 100 kilogram, under det att företag,

som endast sysslade med hopsättning av ackumulatorer och införde kärl tillsammans

med övriga delar, hade att för kärlen erlägga en tull av endast 6

kronor för 100 kilogram. Denna omständighet gynnade uppenbarligen i hög

grad de företag, som endast monterade importerade ackumulatordelar. I tre

särskilt undersökta fall, vilka avsåge tullkostnaderna för bilbatterier av tre

olika typer, hade tullskillnaden befunnits utgöra, i det ena fallet 1 krona 63

öre och i de båda övriga 1 krona 67 öre. Därest tullbestämmelserna erhölle

den ändrade avfattning, som föreslagits i förenämnda motion vid 1937 års

riksdag, skulle tullskillnaden i angivna tre fall komma att minskas till respektive

72, 68 och 68 öre. Därvid hade räknats med samma vikter för omonterade

och monterade batterier, ehuru de senare hade en något högre vikt

på grund av materialtillförsel (tätningsmassa, lödmedel etc.) vid monteringen.

I verkligheten vore sålunda tullskillnaden något — om än obetydligt — högre

än de angivna siffrorna utvisade. Hopsättningen av bilbatterier vore en

jämförelsevis enkel procedur, som, åtminstone då den utfördes i större skala,

syntes draga en kostnad av högst 1 krona per batteri. Då nettotullskyddet,

enligt vad av anförda siffror framginge, genomsnittligt taget kunde beräknas

till omkring 1 krona 65 öre för batteri, skulle alltså sagda tullskydd uppgå

till icke mindre än 165 procent av monteringskostnaden. Detta oproportionerligt

höga tullskydd sammanhängde med förhållanden, som på sin tid behandlats

av 1906 års tullkommitté. Kommittén hade sålunda framhållit, att

olika tullsatser vore påkallade för stationära och transportabla ackumulatorer

och att de senare borde draga den högre tullen av 32 kronor och de förra den

lägre tullen av 6 kronor för 100 kilogram. Därvid hade kommittén ansett

sig kunna räkna med att de transportabla ackumulatorerna på grund av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 288-

tekniska skäl icke kunde införas i delar och sålunda ej heller falla under den

lägre tullen. Sedan konstruktionen av dessa ackumulatorer ändrats, hade

det emellertid blivit möjligt att införa dem i delar och sålunda undgå den

ursprungligen avsedda högre tullen.

Vad sålunda anförts i fråga örn arbetet med hopsättningen av ackumulatorer

liksom även omständigheterna vid tillkomsten av nuvarande tullbestämmelser

anser generaltullstyrelsen tala för att transportabla batterier, såvitt

möjligt, beläggas med samma tull, vare sig de inkomma monterade eller

införas i delar såsom s. k. omonterade element. Ett steg i denna riktning

har, påpekar styrelsen, redan tagits i och med att ackumulatoi plåtar med

en vikt per stycke av högst 0.5 kg blivit, enligt vad förut nämnts, efter beslut

av 1934 års riksdag upptagna tillsammans med monterade element i

tulltaxenr 1009: 2 med tull av 32 kronor för 100 kilogram. Beträffande

möjligheten av att fortgå på denna väg genom att i samma nummer upptaga

jämväl kärl för transportabla ackumulatorer anför styrelsen därefter följande:
Kärl

för transportabla ackumulatorer utgöras i regel antingen av kautschukskärl

(hårdgummikärl) eller av s. k. massakärl. För stationära batterier

användas såväl hårdgummikärl som kärl av glas och s. k. blyfodrade

trälådor. Däremot lära massakärl icke nyttjas för batterier av sistnämnda

slag Särskilt inkommande gummikärl tulltaxeras, såsom förut nämnts, enligt

tulltaxenr 334: 2 med tull av 80 kronor för 100 kilogram, medan massakarlen

falla under nr 1010:2 med tull av 6 kronor för 100 kilogram. Kautschuksförekomsten

i hårdgummikärl är mångå gånger relativt obetydlig.

örn skillnaden i pris och kvalitet för högprocentiga hårdgummikärl och

massakärl är ganska stor, blir densamma relativt liten för lägre kvaliteter av

hårdgummikärl i jämförelse med fullgoda massakärl. Den nuvarande tullen

å hårdgummikärl, vilken ofta lär uppgå till mellan 40—80 procent av

varuvärdet, måste anses innebära en onödigt hög beskattning, även om man

tager i betraktande att den inhemska tillverkningen av dylika kärl har att

räkna med hård konkurrens, särskilt från Amerikas Förenta Stater. Under

förutsättning att kärl för transportabla ackumulatorer komma att draga en

tull av 32 kronor för 100 kilogram, vare sig de inkomma för sig eller tillsammans

med omonterade element, hava emellertid de båda största svenska

tillverkarna av ackumulatorkärl förklarat sig icke vilja motsätta sig en tullsänkning

för de särskilt inkommande hårdgummikärlen. Ett foretag, som

hos 1937 års bevillningsutskott lärer hava framfört invändningar mot tullnedsättningen

i fråga, torde ock, enligt vad styrelsen erfarit, numera hava

förklarat sig vilja tillstyrka densamma. Däremot bär ett företag, som arbetar

med hopsättning av importerade delar till färdiga element och som ävenledes

torde hava till bevillningsutskottet framfört gensagor mot tulländringen,

enligt uppgift förklarat sig vidhålla sin ståndpunkt.

För att den tidigare omnämnda ojämnheten i tullbeskattningen av transportabla

ackumulatorer skall kunna avhjälpas, erfordras emellertid att även

massakärlen bliva belagda med samma tullsats som kautschukskärlen. En

dylik ändring skulle visserligen innebära en tullförhöjning för dessa kärl

från 6 till 32 kronor för 100 kilogram, men den många gånger obetydliga

skillnaden i sammansättning mellan gummikärl och massakärl talar för att

likställighet mellan dessa båda artiklar bör rada i tullbeskattningsavseende.

Härtill kommer att nämnda kärl ofta icke utan ingående kemisk analys

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

kunna skiljas från varandra vid tulltaxeringen. Det skulle således innebära

en avsevärd lättnad för tulltaxeringen och bidraga till större likformighet

vid beskattningen, om gummikärl och massakärl finge jämställas vid tulltaxeringen.

Tullbehandlingsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och

Malmö hava även betonat olägenheterna av gällande bestämmelser i nu berörda

avseende samt förordat ändring på sätt ovan nämnts.

Styrelsen finner det sålunda ur olika synpunkter vara lämpligt, att särskilt

inkommande ackumulatorkärl av kautschuk ävensom massakärl upptagas

i tulltaxenr 1009: 2 och beläggas med en tull av 32 kronor för 100 kilogram.

Härigenom skulle en tullsänkning inträda även för särskilt inkommande

kärl av kautschuk till stationära ackumulatorer, men en sådan ändring

torde vara fullt motiverad, enär den nuvarande tullen i och för sig

måste anses alltför hög och någon tillverkning av åtminstone större dylika

kärl ej förekommer inom landet. Då massakärl praktiskt taget icke kunna

användas för stationära ackumulatorer, beröres införseln av kärl till dylika

ackumulatorer icke av tullökningen.

För att icke tullsatsen 6 kronor för 100 kilogram å stationära ackumulatorer,

införda såsom »omonterade element», skall rubbas, måste en skillnad

dragas mellan kärl inkommande tillsammans med omonterade stationära,

respektive omonterade transportabla ackumulatorer. Den i motionen föreslagna

storleksgränsen av 3 dm° per cell har vid undersökning visat sig väl

avvägd.

Av det anförda framgår, att generaltullstyrelsen finner tullbeskattningen

av transportabla ackumulatorer böra ändras på det sätt, som i förenämnda

motion vid 1937 års riksdag föreslagits.

De förordade ändringarna belysas närmare av följande sammanställning

beträffande nu gällande och föreslagna tullsatser:

1

!

Tullsats för 100 kg

nu

enligt

gällande

förslaget

kronor

kronor

Ackumulatorer:

monterade (sammansatta).......

omonterade (omonterade element):

32: —

32: —

plåtar, vägande per stycke högst 0.5 kg ...

kärl av kautschuk eller annat dylikt ämne med

32: -

32: —

en rymd per cell av högst 3 kbdm; ävensom

lock därtill ...........

6-

32: —

6-

övriga delar ...........

6: —

Särskilt inkommande delar och tillbehör:

plåtar, vägande per stycke högst 0.5 kg .

32: —

32: —

kärl innehållande kautschuk ....

80: -

32: —

kärl av annat dylikt ämne (s. k. massakärl)..

övriga delar:

6: —

32: —

av kautschuk.................

oo

Ol o

''i T

80: —

6: —

av andra ämnen .......

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

23

Av den lämnade redogörelsen framgår, att generaltullstyrelsen begränsat

sin utredning till de spörsmål, som berörts i förenämnda riksdagsmotion.

Styrelsen framhåller emellertid, att den icke förbisett att tulltaxans rubrikgrupp

för ackumulatorer och delar därtill jämväl i andra avseenden kunde

vara i behov av en överarbetning. Enligt styrelsens mening vore det sålunda

önskvärt, att rubrikgruppen ifråga erhölle en mera överskådlig uppställning

än den nuvarande och att de särskilda rubrikerna finge en klarare

och tydligare formulering än som nu vore fallet. Därjämte kunde ifrågasättas,

huruvida icke vissa andra delar till ackumulatorer än de i utredningen

berörda borde underkastas en enhetlig tullbeskattning. Dessa frågor

finner styrelsen emellertid icke lämpligen kunna upptagas till behandling

förrän i samband med en mera allmän revision av tulltaxan.

Kommerskollegium, som efter remiss den 14 januari 1938 avgivit infordrat

utlåtande över generaltullstyrelsens utredning, har tillstyrkt förslagets

genomförande i avvaktan på en mera fullständig tullteknisk revision inom

ackumulatorernas rubrikgrupp. Ämbetsverket har vid sitt utlåtande fogat

ett av Sveriges elektroindustriförening avgivet yttrande, däri de föreslagna

ändringarna likaledes tillstyrkts.

Av den förebragta utredningen lärer framgå, att tulltaxans bestämmelser Departementsrörande

tulltaxeringen av icke alkaliska ackumulatorer och delar därtill ur ch€lenolika

synpunkter äro i behov av ändring. Såsom särskilt otillfredsställande

framstår den avsevärda skillnad i tullbeskattningen, som beträffande vissa

ackumulatordelar inträder alltefter som delarna importeras särskilt för sig

eller inkomma tillsammans med övriga delar till omonterade element. De

nuvarande bestämmelserna innebära ett omotiverat gynnande av sådana företag,

som syssla med sammansättning av ackumulatorer inom landet, och

eludera därigenom i viss utsträckning den fastställda tullsatsen för monterade

element. Såväl i nyssberörda som andra avseenden är generaltullstyrelsens

förslag ägnat att medföra beaktansvärda fördelar genom åvägabringande

av större enhetlighet och bättre avvägning i tullbeskattningen.

Jag tillstyrker därför förslagets genomförande.

Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade bestämmelserna torde

böra bestämmas av Kungl. Majit.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och då proposition i

ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av

att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade

tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan:
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

18

Ostron

B

Tull

för 100 kg

kronor

100: —

Anm. Ostronyngel eller ungostron, som i minsta

diameter eller bredd icke hålla 5 cm

eller som hava större dimension men icke

uppnå en vikt av 35 kg för 1000 stycken,

må tullfritt införas i riket, därest vid införseln

företes av vederbörande fiskeriintendent

utfärdat intyg därom, att desamma

äro avsedda att användas uteslutande för

odlingsändamål.

215

För lacker avsedda lösningsmedel,---

glykolmonoacetat, glykoldiacetat och

bensylalkohol, med eller utan tillsats,

som nyss nämnts.................. N

30: —

534

Stampad (icke vävd) filt:

av jute eller nöthår, även med inblandning

av andra spånadsämnen;

ävensom förladdningar samt polerskivor

och andra för tekniskt bruk

avsedda skivor av filt, hänförlig till

detta nummer .................. E

30: —

Anmärkningar till Avd. XI.

2. Vid tulltaxering av till denna avdelning

hänförliga varor, tillverkade helt

eller delvis av till nr 400 hänförligt garn,

skall sådant garn likställas med garn av

ull; dock skall detta icke gälla mattor,

andra vävnader eller band, helt eller delvis

plyschartade och skurna, eller av dylika

vävnader eller band tillverkade kläder

och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer,

allt för så vitt i floret ingå konstsilkefibrer

annorledes än såsom inblandning i

annat spånadsmaterial.

3. -------''----

1009: 1

1010: 1

Ackumulatorer:

alkaliska; ävensom delar därtill:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

25

Tull

för 100 kg

kronor

1009: 2

andra slag:

helt eller delvis monterade element

och batterier; hoplödda eller på

annat sätt sammanfogade elektro- der samt ackumulatorplåtar, vä- gande per stycke högst 0.5 kg;

ävensom till ackumulatorer av- sedda, av kautschuk eller annat

formbart material tillverkade kärl

och lock därtill................ N

i

!

32: —

Anm. 1. Hit hänföras även ackumula- torplåtar med större vikt, för så vitt

de äro avsedda att sönderdelas i

plåtar vägande per stycke högst 0.5 kg.

Anm. 2. I nr 1009: 2 upptagna ackumu- latorplåtar ävensom ackumulatorkärl

av högst 3 dm3 rymd och lock till så- dana kärl hänföras till detta nummer,

även om de inkomma tillsammans

med övriga delar till omonterade

element.

1010: 2

---— — — — — — —

1

dels besluta, att förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)

nied tillägg till gällande tulltaxa skall beträffande statistiska

numren 587—588 erhålla ändrad lydelse på sätt av det föl
-

jande framgår:

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull t

för 100 kg

kronor

Flyktiga vegetabiliska oljor, —

andra slag, i kärl eller

förpackning vägande

brutto:

257

587

E

1

ö

o

258

588

1

E

Anin. till nr 257—258

(stat. nr 587—588).

För flyktiga vegeta- biliska oljor, som äro

avsedda uteslutande

för tillverkning av

putsmedel för läder- arbeten eller för sko- don, skall tilläggstull

icke utgå.

200: —

|

Bihang till riksdagens protokoll 1038. I sami. Nr 288.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

dels ock förklara, att de nya bestämmelserna skola träda i

kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

387862. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1938:19 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 288 nied förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. s. 1 i texten