Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten, m. m

23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:30, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten,

m. m.; given Stockholms slott den 4 januari 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag örn ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten;

2) lag örn ändrad lydelse av 5 och 9 §§ lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes; samt

3) lag om upphävande av 4 § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa till

strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången

därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.

GUSTAR

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 30.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 30-

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 6 §1 strafflagen för krigsmakten skall erhålla

följande ändrade lydelse:

6 §.

Under denna lag lyda:

l:o) krigsmän;

2:o) civil personal tillhörande fälttygkåren, fortifikationskåren, intendenturkåren,

fältläkarkåren, fältveterinärkåren, mariningenjörkåren och marinläkarkåren

samt motsvarande personal vid flygvapnet, försvarsväsendets polispersonal

ävensom vid truppförband eller visst truppslag anställda civila

vapenhantverkare och förrådstjänstemän samt civila förmän vid marinens förråd

och flygvapnets verkstäder; reservpersonal dock allenast under tid, då

den fullgör tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten; samt

3:o) envar som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg på sjötåg

eller är tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt tillstånd åtföljer mobiliserad

avdelning av krigsmakten, ändå att han icke eljest skulle lyda under

lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

1 Senaste lydelse, se 1937: 192.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30-

3

Förslag

till

om ändrad lydelse av 5

Lag

och 9 §§ lagen om krigsdomstolar och

gången därstädes.

rätte
-

Härigenom förordnas, att 5 och 9 §§ lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar

och rättegången därstädes skola hava ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

5 §■

Regementskrigsrätt skall finnas vid varje regemente och därmed likställt

truppförband av armén, kustartilleriet och flygvapnet samt stationskrigsrätt

vid en var av örlogsstationerna.

Särskild krigsrätt må av Konungen inrättas vid avdelning av krigsmakten,

för vilken regements- eller stationskrigsrätt icke enligt 1 mom. är inrättad, eller

som består av personal, vilken från olika truppförband eller örlogsstationer

sammandragits till gemensam tjänstgöring. Sådan krigsrätt må därjämte

inrättas vid avdelning av regemente eller likställt truppförband, som är förlagd

å annan ort än huvudstyrkan, samt vid avdelning av flottan, som är förlagd

utom örlogsstation.

Konungen må — — —- eller stationskrigsrätt.

9 §■

Chef för regemente eller likställt truppförband av armén, kustartilleriet eller

flygvapnet, så ock chef för örlogsstation skall inom varje års utgång bland

truppförbandets eller stationens personal förordna två officerare av kaptens

grad samt en underofficer av fanjunkares eller likställd grad, med två officerare

och en underofficer av motsvarande grader såsom ställföreträdare, att

under nästföljande år i mål, som i 8 § c) och d) omförmälas, vara ledamöter

i den regements- eller stationskrigsrätt, som finnes vid truppförbandet eller

stationen.

Chef för arméfördelning skall inom varje års utgång förordna fyra till fördelningen

hörande regementsofficerare, därav en av överstes grad, med två

regementsofficerare, därav likaledes en skall vara av överstes grad, såsom

ställföreträdare, att under nästföljande år i mål, däri regementsofficer är tilltalad,

inträda såsom ledamöter i de regementskrigsrätter, som finnas vid

truppförbanden inom fördelningen. Vad nu är sagt om chef för arméfördelning

skall äga motsvarande tillämpning å chefen för Övre Norrlands trupper

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 30•

och militärbefälhavaren på Gotland ävensom å cheferna för Ostkustens och

Sydkustens marindistrikt, kustartilleriet samt flygvapnet i vad angår de trupper

som lyda under dessa befälhavare.

Inträffar stadigvarande---av året.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938; dock äger Konungen förordna att,

utan hinder av vad i 5 § 1 mom. sägs, i fråga om viss eller vissa av flygvapnets

flottiljer jämväl efter lagens ikraftträdande tillsvidare skola tillämpas

stadgandena i 5 § 2 eller 3 mom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

5

Förslag

till

Lag

om upphävande av 4 § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa till

strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegängen

därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 11 mars 1927 med vissa till strafflagen

för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången därstädes

anslutna bestämmelser angående flygvapnet skall upphöra att gälla från

och med den 1 juli 1938; dock att i fråga örn flottilj av flygvapnet, vid vilken

regementskrigsrätt då icke inrättats, vad i paragrafens andra stycke är

stadgat skall lända till efterrättelse intill dess sådan krigsrätt träder i verksamhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds proposition nr 30.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 december 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn vissa ändringar

i de militära straff- och rättegångslagarna. Föredraganden anför:

»Vissa av de stadganden i strafflagen för krigsmakten vilka äro betingade

av försvarsväsendets organisation ha genom lag den 7 maj 1937 erhållit ändrad

lydelse i anslutning till de förändringar som vidtagits eller framdeles skola

vidtagas i försvarsorganisationen enligt 1936 års beslut i försvarsfrågan.

Ytterligare vissa lagändringar äro erforderliga i följd av försvarsreformen.

I strafflagen för krigsmakten böra sålunda bestämmelserna om lagens tilllämplighet

å försvarsväsendets civila personal kompletteras och ändras. Dessa

bestämmelser, upptagna i 6 §, ha befunnits vara i behov av revision även

på andra grunder. Vidare torde i lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes böra införas stadganden om krigsrätter för flygvapnet i överensstämmelse

med vad som nu gäller beträffande armén och kustartilleriet samt

vidtagas vissa ändringar i gällande föreskrifter om stationskrigsrätterna.

Rörande nu angivna förhållanden ha inom justitiedepartementet efter verkställd

utredning upprättats två promemorior, den ena med förslag till ändrad

lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten (justitiedepartementets promemorior

1937: 2) samt den andra med förslag dels till lag om ändrad lydelse av 5 och

9 §§ lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången

därstädes dels ock till lag örn upphävande av 4 § lagen den 11 mars 1927

(nr 50) med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar

och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.

Genom särskilda remisser ha utlåtanden infordrats, över det förstnämnda

lagförslaget från krigshovrätten, chefen för försvarsstaben, cheferna för armén,

marinen och flygvapnet samt från arméförvaltningen, marinförvaltningen

och flygförvaltningen ävensom över de båda sistnämnda förslagen från

cheferna för marinen och flygvapnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

Strafflagens för krigsmakten tillämplighet å civila

personer.

I 6 § 1 mom. 2:o, 3:o och 5:o angives den till försvarsväsendet hörande

civila personal som skall lyda under strafflagen för krigsmakten såväl i fredstid

som i krigstid.

Under 2:o upptagas sålunda: vid krigsmakten anställda civila ämbets- och

tjänstemän med undantag av präster, vid krigsdomstolarna tjänstgörande

domare och åklagare, lärare vid militära läroanstalter samt professor och

krigsarkivarie vid generalstaben. Enligt paragrafens 2 mom. innefattas under

2:o icke blott civila ämbets- och tjänstemän med beställning på aktiv stat

vid krigsmakten utan jämväl övertalig personal samt reservpersonal, den

sistnämnda dock allenast under tid då den fullgör tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten.

Under 3:o upptagas: civila betjänte, vilka äro anställda vid krigsmaktens

förråd, samt extra poliskonstaplar vid flottan; samt under 5:o: de som för

vinnande av civil ämbets- eller tjänstemannabefattning vid krigsmakten för

sin utbildning tjänstgöra därstädes.

Genom stadgandena under 4:o och 6:o utvidgas lagens tillämpning beträffande

civila som tjänstgöra vid eller åtfölja mobiliserad avdelning eller fartyg

på sjötåg. Enligt punkten 4:o skola sålunda under lagen lyda: månadsoch

daglönare vid flottan samt vid truppförbanden anställda manliga hantverkare,

maskinister och eldare, under den tid nu omförmälda personer tjänstgöra

vid mobiliserad avdelning av krigsmakten; samt enligt punkten 6:o: envar

som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg på sjötåg eller är

tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt tillstånd åtföljer mobiliserad avdelning

av krigsmakten, ändå att han icke eljest skulle lyda under lagen.

I följd av 1936 års försvarsbeslut ha inrättats vissa nya civila tjänstemannabefattningar,

vilka äro av den natur att deras innehavare icke böra lyda

under strafflagen för krigsmakten, t. ex. föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet

vid försvarsstaben. Befattningen som professor vid generalstaben

har överförts till rikets allmänna kartverk i samband med det senares

omorganisation. Krigsarkivarien vid generalstaben tillhör numera arméstaben.

I följd av dessa med försvarsbeslutet sammanhängande förändringar

påkallas jämkning i 6 §. Redan tidigare ha emellertid i administrativ ordning

vidtagits åtgärder vilka torde böra föranleda en mera genomgripande

omarbetning av paragrafen.

I sistnämnda hänseende må följande framhållas.

Enligt 6 § 2:o hänföras under strafflagen för krigsmakten generellt de vid

krigsmakten anställda ämbets- och tjänstemännen, dock med vissa direkt angivna

undantag, medan däremot i fråga örn betjänte enligt 3:o gäller att endast

två särskilda grupper lyda under lagen. Paragrafen bygger alltså beträffande

huvudmassan av den civila personalen pä den förr brukliga uppdelningen

av de statsanställda i de två kategorierna ämbets- och tjänstemän

samt betjänte. Uppdelningen saknar numera motsvarighet i gällande författ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

ningar som reglera anställnings- och löneförhållandena och har därför visat

sig medföra vissa tolkningssvårigheter. De befattningshavare som nu i de

civila och militära avlöningsreglementena benämnas tjänstemän äro till ej

ringa del sådana som enligt äldre terminologi varit att anse som betjänte.

Den uppfattningen har veterligen icke gjorts gällande att betjänte som i de

nyare löneförfattningarna upptagits såsom tjänstemän därmed skulle vara

inbegripna under 2:o i 6 § och sålunda lyda under strafflagen för krigsmakten.

För tolkningen av 6 § 2:o och 3:o kräves därför i många fall en jämförande

undersökning av äldre och nyare personalstater och avlöningsbestämmelser.

En dylik tolkningsmetod måste ej sällan giva osäkra resultat. De praktiska

konsekvenserna av den oklarhet som sålunda vidlåder stadgandena om lagens

tillämplighetsområde beträffande försvarsväsendets civila personal framträda

icke blott då fråga uppstår om rättsligt ingripande mot någon vid krigsmakten

anställd civil befattningshavare. Stadgandena äga nämligen även

den betydelsen att de äro avgörande för i vilken utsträckning den civila personalen

i fredstid kan utöva och ställas under befäl i militär mening och därmed

även för de i strafflagen för krigsmakten fastställda reglerna om förmanskap.

Tidigare ändringsförslag.

Ett förslag rörande ändring av 6 § strafflagen för krigsmakten framlades

på sin tid av 1922 års krigslagstiftningssakkunniga i det

av dem avgivna betänkandet med förslag till lag om ändring i vissa delar av

strafflagen för krigsmakten m. m. (statens off. utredn. 1923: 78).

Enligt de sakkunnigas förslag skulle under strafflagen för krigsmakten lyda

vid denna anställda civila ämbets- och tjänstemän, tillhörande fältläkarkåren,

fältveterinärkåren, mariningenjörkåren, marinintendenturkåren och marinläkarkåren,

ävensom de som för vinnande av civil ämbets- eller tjänstemannabefattning

vid nämnda kårer för sin utbildning tjänstgjorde vid krigsmakten.

Stadgande härom skulle upptagas under 2:o i 6 §. Paragrafen skulle i övrigt

innehålla bestämmelser motsvarande nuvarande punkten 6:o samt 2 mom.

Förslaget innebar således en viss begränsning av den militära strafflagens

tillämplighet i fredstid å icke-militära befattningshavare vid försvarsväsendet.

Bland andra skulle nedannämnda personalgrupper — som av de sakkunniga

på grundval av då gällande personalstater angåvos såsom inbegripna

under stadgandet i 6 § 2:o — upphöra att i fredstid lyda under lagen:

1) personalen vid den s. k. förråds- och hantverksstaten, bestående av dels

personal vid artilleriets fabriker och tyganstalter (tygingenjörer, tygförvaltare,

departements- och tygskrivare, tyghantverkare m. fl.), dels viss personal

tillhörande fortifikationen, såsom fortifikationskassörer, förrådsförvaltare

och tyghantverkare på fortifikationens stat, dels ock de vid truppförbanden

anställda gevärshantverkarna och hantverkare vid trängen; 2) fästningspolispersonalen;

3) poliskåren vid flottan. Vidare innebar förslaget att

de i 6 § 3:o avsedda betjänte icke vidare skulle lyda under lagen samt att 6 §

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl Maj.ts proposition nr 30.

4:o skulle utgå, detta enär annan bestämmelse än den som innefattas i 6 §

Gro icke vore erforderlig beträffande den i 6 § 4:o omnämnda personalen.

Som motivering till inskränkningen av 6 §:s räckvidd anförde de sakkunniga

bland annat: Befattningshavare vid förråds- och hantverksstaten kunde

visserligen hava krigsmän sig underställda för utbildning och möjligen för en

och annan tjänsteförrättning, men då deras tjänst måste anses vara av civil

karaktär, torde detta förhållande icke tillräckligt motivera att de lydde under

krigslagarna. Polispersonalen vid flottan skulle visserligen samarbeta med

militära vakter, vilka vid behov skulle lämna den erforderlig handräckning,

men detta förhållande torde i stor utsträckning vara rådande jämväl beträffande

den rent civila polispersonalen. Den uppgift som tillkomme flottans

polispersonal beträffande in- och utpassering samt beträffande under rustning

varande fartyg torde ej heller nödvändiggöra att polispersonalen lydde

under strafflagen för krigsmakten. Övrig personal, som enligt förslaget undantagits,

syntes vara av så övervägande civil karaktär, att dess inrangerande

under lagen i fredstid knappast kunde vara lämpligt.

över de sakkunnigas förslag inhämtades genom remiss den 9 februari 1924

yttranden från civila och militära myndigheter. Beträffande nu ifrågavarande

del av förslaget framställdes i flertalet yttranden gensagor mot upphävande

av lagens tillämplighet å personalen vid förråds- och hantverksstaten samt

polispersonalen.

Krigshovråtten anförde sålunda i fråga om förråds- och hantverksstatens

personal, att dess tjänstgöring ej vöre av mera civil karaktär än de personers

vilka förslaget ville bibehålla under lagen samt att personalen i större utsträckning

än de sakkunniga förmenade utövade befäl över militär personal.

I fråga om polispersonalen erinrades att den, vad det straffrättsliga skyddet

beträffar, jämställts med vakt, patrull m. fl. i 45, 88 och 89 §§ strafflagen för

krigsmakten. Fästningspolisen lydde under vederbörande kommendant och

samarbetade i stor utsträckning med militära vakter. Chefen för generalstaben

åberopade samma skäl för avstyrkande. Avgörande vore ej arbetets

mer eller mindre civila karaktär utan huruvida arbetsledaren kunde och borde

erhålla befäl över krigsmän. Ur denna synpunkt torde även viss personal

som nu är undantagen höra lyda under lagen. Från de marina mgndigheternas

sida framhölls särskilt behovet av att polispersonalen vid flottan lydde

under lagen.

Dopartementsförslagot.

Det i justitiedepartementet upprättade förslaget till ändrad lydelse av 6 §

strafflagen för krigsmakten upptager såsom lydande under lagen

dels under 2:o: civil personal tillhörande fälttygkåren, fältläkarkåren, fältveterinärkåren,

mariningenjörkåren och marinläkarkåren samt motsvarande

befattningshavare vid flygvapnet, polispersonalen vid armén och marinen

ävensom den vid truppförband eller visst truppslag anställda civila vapenverkstads-

och förrådspersonalen, reservpersonal dock allenast under tid, då

den fullgör tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

dels ock under 3:o: envar som är tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt

tillstånd åtföljer mobiliserad avdelning av krigsmakten, ändå att han

icke eljest skulle lyda under lagen.

I den remitterade promemorian framhölls att en revision av gällande bestämmelser

vore erforderlig i följd av de nyligen beslutade organisationsändringarna

samt i följd därav att skillnaden mellan tjänstemän och betjänte

numera saknade underlag i gällande författningar. Härom hänvisas

till den föregående framställningen. Beträffande vissa redaktionella spörsmål

anfördes i promemorian:

Den nuvarande avfattningen av 6 § 2:o är motiverad av önskemålet att undvika

en detaljerad uppräkning av den civila personal som skall lyda under

lagen. Ehuru en sådan uppräkning redan under förarbetena till 1914 års

lag ifrågasattes för undvikande av tvekan rörande stadgandenas innebörd,

ansågs dock lämpligast att såvitt möjligt använda generella uttryckssätt, på

det att bestämmelserna skulle bliva oberoende av möjliga organisationsförändringar.

Av vad ovan sagts torde framgå såväl att detta syfte icke nåtts

som ock att förutsättningarna för bibehållande av den nuvarande redaktionen

numera överhuvud icke föreligga, sedan tjänstemannabegreppet fått ett betydligt

vidsträcktare innehåll än det förut ägt. Det synes således nödvändigt

att vid omarbetningen av 6 § direkt angiva de civila personalgrupper

som böra lyda under lagen.

I promemorian anfördes vidare, att det i förevarande sammanhang synts

böra övervägas huruvida någon egentlig saklig ändring kunde anses påkallad

beträffande gällande lags gränsdragning mellan de civila som skola lyda

under lagen och dem som ställts utanför dess tillämplighetsområde. Härom

yttrades följande:

Som grundval för strävandena att begränsa den militära strafflagens tilllämplighet

beträffande den till försvarsväsendet hörande icke-militära personalen

har städse legat tanken att denna personals verksamhet i tjänsten är

övervägande civil till sin natur. Man har funnit det oriktigt att de som icke

göra krigstjänst i egentlig mening skola vara underkastade de speciella regler

som uppställts i syfte att upprätthålla den i krigstjänsten nödvändiga disciplinen

och sammanhållningen. Dessa synpunkter böra tydligen beaktas. Men

då det gäller att närmare uppdraga gränsen, dels mellan militärer och sådan

personal som utan att vara militär likväl bör lyda under lagen i vissa hänseenden

och för vissa tjänstefel, och dels mellan dessa senare och dem som

böra falla helt utanför lagens tillämplighet, måste dock andra synpunkter

erhålla visst utrymme. Förhållandena äro nu långt mindre än förr sådana

att en gränsdragning kan ske efter de ovan angivna grunderna. Då krigstjänsten

blivit alltmer komplicerad, särskilt genom de tekniska hjälpmedlens väsentligt

ökade betydelse, och organisationen blivit allt vidlyftigare, ter sig ej

längre skillnaden mellan ''militär’ och ''civil'' verksamhet alltid så klar som

förr. I vissa fall är väl denna skillnad alltjämt påtaglig, såsom beträffande

den rätts- eller den själavårdande verksamheten. Detsamma gäller sjukvården.

Men här inställer sig nödvändigheten av en för fältmässiga förhållanden

anpassad, omfattande organisation, som måste anslutas till de militära förbanden

och som för sin funktionsduglighet är i hög grad beroende av medverkan

även från icke medicinskt utbildad personal. Läkare och veterinärer

böra därför ingå i de militära förbanden, vilket naturligtvis dock icke hindrar

att de i rent medicinska frågor äro underställda medicinalstyrelsen. Beträf
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

11

fande handhavandet av den tekniska utrustningen torde kunna sägas att

gränsen mellan militär och civil verksamhet numera i många hänseenden är

utplånad, då ju den militära utbildningen i allt större utsträckning måste inriktas

på den tekniska tjänsten. Intendenturtjänsten ingår i krigsmaktens

funktioner på sådant sätt att man under senare år funnit lämpligt att genom

organisationsändringar överföra intendenturpersonalen från dess tidigare civilmilitära

ställning till krigsmännens kategori. Sålunda har marinintendenturkåren

enligt 1936 års försvarsbeslut ombildats till en rent militär kår såsom

redan tidigare skett med arméns intendenturkår. Intendenturbefattningarna

vid flygvapnet äro likaledes militära. I övrigt ankomma på krigsmakten

en mångfald uppgifter — expeditionstjänst, utarbetandet av instruktioner

och reglementen etc. — vilka i och för sig äro av ''civil’ karaktär. De ha

efter omständigheterna fördelats mellan den militära och den civila personalen.

Det sagda torde visa att man, för att erhålla en hållbar utgångspunkt för

bedömandet av huruvida den civila personalen bör vara underkastad militär

strafflag, icke uteslutande kan fästa avseende vid själva verksamhetens beskaffenhet.

Man måste därjämte tillbörligen beakta den faktiskt bestående,

av förhållandena betingade organisationen av krigsmaktens förband och inrättningar.

Ju närmare den civila personalen är i organisatoriskt hänseende

och i sin tjänsteutövning knuten till de militära förbanden och anstalterna,

desto större anledning finnes i allmänhet att låta de rättsregler som gälla för

den militära personalen även bliva tillämpliga för den civila. Såsom förut

framhållits utgör hörandet under den militära strafflagen en förutsättning

för utövningen av befälsrätt och disciplinär bestraffningsrätt. Det kan icke

vara till gagn för krigsmaktens verksamhet att en för denna betydelsefull

del av personalen icke kan nied rättslig verkan inordnas under de regler örn

förmanskap och befälsrätt som måste gälla för huvuddelen av personalen.

Att man i så stor utsträckning som skett yrkat på en begränsning av de

under strafflagen för krigsmakten lydande personalkategorierna torde till stor

del ha berott på att man ansett lagens straffbestämmelser vara alltför stränga

för tillämpning å personer vilka icke utbildats för den egentliga krigstjänsten.

En sådan uppfattning må, så länge nuvarande lagstiftning äger bestånd, vara

berättigad då fråga är örn hänförande av viss personal under krigsmännens

kategori, men den synes mindre hållbar då den åberopas som skäl för inskränkning

av civilmilitärernas. För dessa äga nämligen straffbestämmelserna

i 1914 års militära strafflag en relativt begränsad tillämplighet, och de bestämmelser

som gälla äro gemenligen betydligt mildare än de som avse krigsmännen.

Det bör därjämte observeras att de civila som enligt 6 § strafflagen

för krigsmakten äro undantagna från att lyda under lagen icke därmed äro

undandragna krigsdomstolarnas jurisdiktion. Jämlikt 39 § lagen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes höra nämligen till krigsdomstol icke

blott mål örn ansvar mot dem som lyda under strafflagen för krigsmakten

utan även åtal för fel i tjänst vid krigsmakten i fall då den brottslige ej lyder

under lagen, och detta oavsett örn brottet är straffbelagt enligt nämnda lag.

Den praktiskt sett viktigaste följden av att en civil personalgrupp förklaras

lyda under strafflagen för krigsmakten, d. v. s. göres till civilmilitär, är alltså

att de som tillhöra gruppen kunna erhålla eller ställas under befäl i militär

mening, dels i förhållande lill andra civilmilitärer och dels i förhållande

lill militärerna, och därmed på ett naturligt sätt inordnas i krigsmaktens

organisation.

Med dessa utgångspunkter torde man, enligt vad i promemorian därefter

anfördes, komma till det resultatet alt någon mera ingripande omgestaltning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

icke är påkallad i fråga orri de allmänna grunder efter vilka gällande lag uppdragit

gränsen mellan de civila som skola vara underkastade densamma och

de som skola stå utanför dess tillämplighetsområde.

Rörande förslagets innehåll anfördes i övrigt följande:

Personalen vid fältläkare fältveterinär-, mariningenjör- och marinläkarkårerna,

vilkas inre organisation i stort sett blivit oberörd av hittills genomförda

försvarsreformer, torde alltjämt böra lyda under strafflagen för krigsmakten.

Detsamma bör gälla motsvarande personal vid flygvapnet, bestående

av flygingenjörer (-direktörer) och flygläkare.

Försvarsväsendets polispersonal, som enligt nu fastställda stater utgöres av

polispersonalen i Boden och å Karlsborg samt marinens poliskår, synes likaledes

böra lyda under lagen.

Vad angår den tidigare till den s. k. ''förråds- och hantverksstaten’ hörande

personalen, uppförd å staten för ''artilleriets fabriker och tyganstalter’ samt

å fortifikationens, trängens och särskilda truppförbands stater, är att märka,

att denna personal till större delen enligt 1936 års försvarsordning skall

ingå i den nybildade fälttygkåren. Kåren skall enligt försvarsbeslutet bestå,

utom av nämnda såsom civilmilitär angivna personal, jämväl av viss

militär personal (officerare) och skall underställas generalfälttygmästaren.

Sedan det av försvarskonunissionen framställda förslaget om uppsättande av

särskilda tygtrupper avvisats, kommer kårens personal att fördelas till tjänstgöring

dels å de under arméförvaltningens tygdepartement lydande fabrikerna

och anstalterna, dels å olika truppförband och dels slutligen, till mindre

del, inom tygdepartementet. Anmärkas bör att de vid truppförbanden tjänstgörande

vapenhantverkarna liksom nu är fallet upptagas å vederbörande

truppförbands stater och att de således icke tillhöra fälttygkåren. Detsamma

är förhållandet med förrådsvaktmästare och förrådsman, vilka jämväl

torde ha ansetts tillhöra ''förråds- och hantverksstaten’.

Den organisation som sålunda kommit till stånd lärer få anses i viss mån

prejudicerande för frågan huruvida den hithörande civila personalen skall

lyda under strafflagen för krigsmakten. En förutsättning för fälttygkårens

bildande har nämligen ulan tvivel varit, att dess ifrågavarande personal skall

vara civilmilitär. I den mån kårens icke-militära personal placeras till tjänstgöring

vid truppförbanden föreligga ej heller några starkare skäl att rubba

dess nuvarande ställning som civilmilitär. Däremot kan det synas mindre

påkallat att personalen vid tjänstgöring i andra befattningar är underkastad

militär strafflag. Man bör emellertid härvidlag beakta att personer, vare sig

de äro militärer eller civilmilitärer, rätteligen icke böra svara efter militär

strafflag för fel i tjänst vid ett civilt verk. Om en fälttygkåren tillhörande

civilmilitär innehar befattning inom arméförvaltningen, bör han sålunda för

fel i tjänsten vid ämbetsverket dömas efter allmänna strafflagen vid civilt

forum. Denna princip har i instruktionen för arméförvaltningen, liksom i

instruktionerna för marin- och flygförvaltningarna, kommit till uttryck såvitt

angår de chefsbefattningar inom verket som beklädas av militär och civilmilitär

personal. Det kan ifrågasättas huruvida icke i konsekvens härmed

motsvarande regler borde gälla i fråga om övriga i ämbetsverken tjänstgörande

militärer och civilmilitärer. Vad angår den personal som har sin tjänstgöring

förlagd till de under arméförvaltningens tygdepartement lydande

fabrikerna och anstalterna, synes en viss oklarhet råda. Frågan huruvida

där placerade militärer och civilmilitärer skola anses fullgöra civil tjänst

eller tjänst vid krigsmakten måste bedömas med hänsyn till vederbörande

inrättnings organisation och uppgift i allmänhet. I fråga om de fristående

anstalterna Karl Gustavs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken och Åkers

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

13

krutbruk torde åtminstone tidigare lia ansetts, att de icke utgjorde militära

inrättningar (jfr 1901 års krigslagstiltningskommittés betänkande sid. 34).

Om denna uppfattning vunne erkännande i rättstillämpningen, skulle vad

ovan sagts örn arméförvaltningens personal även gälla den vid nämnda anstalter

tjänstgörande personalen.

De civila personer i teknisk tjänst vid armén, som icke upptagits i fälttygkåren,

utgöras huvudsakligen av vapenhantverkare, vilka uppförts å truppförbandens

stater och tjänstgöra vid dessas verkstäder under vapenofficerens

befäl. De äro f. n. civilmilitärer med underofficers tjänsteställning. Å flygvapnets

stat äro uppförda vissa verkmästare, likaledes civilmilitärer. Någon

förändring beträffande nu nämnda personal synes icke påkallad.^

De vid truppförbanden anställda förrådsvaktmästarna och förrådsmännen

synas likaledes böra bibehållas vid sin hittillsvarande civilmilitära ställning.

De befattningar vid krigsmaktens förråd, vilkas innehavare benämnas (förråds-)

förvaltare, äro i allmänhet militära (vid intendenturkåren, marinen och

flygvapnet). Det synes under sådana förhållanden ligga närmast till hands

att de fåtaliga förvaltare, som i ingenjörtruppernas och signalregementets

stater uppförts under rubriken civilmilitär personal, även bleve militärer. I

den mån så icke sker, böra de lämpligen lyda under strafflagen för krigsmakten

såsom civilmilitärer.

I följd av ovanstående skulle alltså under strafflagen för krigsmakten lyda

civil personal tillhörande fälttygkåren, fältläkarkåren, fältveterinärkåren,

mariningenjör kår en och marinläkarkåren samt motsvarande personal vid

flygvapnet, polispersonalen vid armén och marinen ävensom den vid truppförbanden

eller särskilt truppslag anställda civila vapenverkstads- och förrådspersonalen.

Musikdirektörerna vid flottan och kustartilleriet (fyra till antalet) ha här

icke medtagits. Örn de anses böra som hittills lyda under strafflagen för krigsmakten,

synes lämpligt att de göras till militärer liksom musikdirektörerna

vid armén och all övrig musikpersonal. De äro redan nu, liksom arméns musikdirektörer,

avlönade enligt löneplanen för officerare i det militära avlöningsreglementet.

Av den civila personal med ordinarie anställning vid försvarsväsendet, som

avlönas enligt det civila avlöningsreglementet, har icke medtagits någon befattningshavare.

Av ordinarie civil personal med avlöning enligt det militära

avlöningsreglementets löneplan för ''civilmilitär personal m. fl.’ lia uteslutits

eldare, montörer och maskinister — dock ej fortmaskinister, vilka såsom

framgår av det ovan sagda tillhöra fälttygkåren — vidare vissa kassörer och

departementsskrivare som ej tillhöra fälttygkåren samt kemisten i marinförvaltningen.

.... • ■

I den tjänsteförteckning som finnes fogad vid kungörelsen den 22 juni

1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet1 upptagas åtskilliga

extra ordinarie tjänstemannabefattningar vid de olika försvarsgrenarna. Ett

stort antal av dessa äro sådana som motsvara de äldre betjänte och som därför

icke kunna anses lyda under strafflagen för krigsmakten i vidare mån än

sorn biljer av ö § 3:o. Av dessa lia heller icke andra än den extra ordinarie

förrådspersonalen sorn är uppförd å truppiörbandsstaterna samt de extra

poliskonstaplarna vid armén oell marinen medtagits i den ovan gjorda uppräkningen.

I den nämnda tjänsteförtcckningen upptagas emellertid även

extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrader lin de nyssnämnda. 1 rots lydelsen

av 6 § 2:o strafflagen för krigsmakten synes det tvivelaktigt huruvida

dessa kunna anses underkastade lagen. I vart fall torde det icke väl svala

1 Senaste lydelse i denna del, se SFS 11)37:290.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

mot grunderna för densamma att därunder inbegripa kontorspersonal, ritare,

konstruktörer, laboranter m. fl., och det synes icke föreligga tillräckliga skäl

att härvidlag göra skillnad mellan sistnämnda personal och viss extra ordinarie

verkstadspersonal som, huvudsakligen vid örlogsvarven, finnes anställd

såsom arbetsledare. Anmärkas bör, att de vid marinen anställda extra ordinarie

tjänstemännen till större delen äro sådana som före ikraftträdandet av

1928 års avlöningskungörelse varit s. k. månads- eller daglönare. Dessa undantogos

år 1914, på sätt framgår av 6 § 4:o, från att lyda under strafflagen

för krigsmakten i fredstid.

I fråga om den civila arvodespersonalen vid försvarsväsendet anmärkes,

att sådan personal enligt ovanstående förslag icke kommer att lyda under

strafflagen för krigsmakten, såvida den icke enligt fastställda personalstater

ingår i någon av de nämnda kårerna.

Vid omarbetningen av 6 § torde stadgandet under 4:o böra helt utgå såsom

även föreslogs av 1922 års krigslagstiftningssakkunniga. Stadgandet i

5:o torde numera äga så ringa praktisk betydelse att en motsvarighet därtill

icke synes erforderlig.

I fråga om 6 § 6:o synes vara anledning att borttaga den till sin innebörd

oklara och i praktiken säkerligen betydelselösa bestämmelsen därom att den

som i fredstid med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg på sjötåg

skall lyda under strafflagen för krigsmakten, ändå att han icke eljest skulle

lyda under lagen. I övrigt bör denna punkt bibehållas.

Beträffande 6 § 2 mom. erinras att detsamma erhållit ändrad lydelse genom

lag den 7 maj 1937 (nr 192). I samband med den nu ifrågasatta lagändringen

synes momentet lämpligen kunna utgå och ersättas med ett kort stadgande i

punkt 2 av innehåll att reservpersonal skall lyda under lagen allenast under

tid då den fullgör tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten. Någon saklig

ändring föranledes icke härav.

Slutligen anmärktes i promemorian, att enligt strafflagen för krigsmakten

särskilda rättsverkningar i vissa fall äro knutna till den omständigheten att

brottslig gärning begås av ämbets- eller tjänsteman samt att lagen även i

andra sammanhang använder denna term. I sådana fall — varutinnan hänvisades

till 15, 56, 61, 78, 115, 132, 153 och 180 §§ -— finge beteckningen

ämbets- och tjänsteman anses äga samma innebörd som i 25 kap. allmänna

strafflagen och således omfatta även dem som tidigare varit hänförliga till

kategorien betjänte. Någon ändring i dessa delar syntes ej vara erforderlig.

Yttranden över departementsförslaget.

Departementsförslaget har i stort sett tillstyrkts av de i ärendet hörda myndigheterna.

Yrkanden ha dock framställts om vissa tillägg och förtydliganden.

Chefen för försvarsstaben — som före avgivandet av sitt yttrande tagit

del av vad de övriga myndigheterna anfört — har funnit tillägg önskvärda

med hänsyn därtill att, såsom jämväl i promemorian anförts, den

praktiskt viktigaste följden av att en civil personalgrupp förklaras lyda under

strafflagen för krigsmakten, d. v. s. göres till civilmilitär, är att de som

tillhöra gruppen kunna erhålla eller ställas under befäl i militär mening, dels

i förhållande till andra civilmilitärer och dels i förhållande till militärerna,

och därmed på ett naturligt sätt inordnas i krigsmaktens organisation.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 30.

15

Chefen för armén har, med anledning av att de å staten för fortifikationskåren

uppförda fortifikationskassörerna icke enligt förslaget

komme att lyda under strafflagen för krigsmakten, anfört att dessa befattningshavares

ställning närmast vore jämförbar med förrådsförvaltares samt

att, enär de under sin tjänsteutövning stöde under befäl av ävensom utövade

befäl över krigsmän, det syntes nödvändigt att de även framgent komme att

lyda under lagen. Till detta uttalande har chefen för försvarsstaben anslutit

sig. Den senare har därjämte uttalat att de å staterna för fortifikations- och

intendenturkårerna uppförda dep arte mentsskrivarna borde bibehållas

vid sin civilmilitära ställning i överensstämmelse med vad som enligt

förslaget skulle bliva fallet beträffande departementsskrivare på fälttygkårens

stat. Chefen för försvarsstaben har med anledning härav hemställt att

bland de kårer vilkas civila personal enligt förslaget skulle lyda under strafflagen

för krigsmakten måtte upptagas jämväl fortifikationskåren och intendenturkåren.

Beträffande det under 2:o i förslaget upptagna stadgandet att under strafflagen

för krigsmakten skulle lyda ’den vid truppförband eller visst truppslag

anställda civila vapenverkstads- och förrådspersonalen’ har

i flera yttranden hemställts om ändring dels i förtydligande syfte och dels

för att under lagen inbegripa jämväl vissa civila befattningshavare vid marinens

och flygvapnets verkstäder och förråd.

I förstnämnda hänseende har anmärkts bland annat att förslaget efter

ordalagen kunde anses omfatta exempelvis skrivbiträden och arbetare

i den mån sådana tillfälligtvis anställdes vid truppförband eller truppslag.

I det senare hänseendet har chefen för marinen föreslagit att i stadgandet

— som enligt förslaget avsåge endast personal vid armén och flygvapnet —

skulle upptagas jämväl ''civil förrådspersonal med ordinarie eller extra ordinarie

anställning vid marinen’. Till motivering härav har anförts att de

befattningshavare vid marinen som närmast motsvarade arméns vapenhantverkare,

nämligen vapensmeder och rustmästare, i egenskap av krigsmän redan

lydde under strafflagen för krigsmakten samt att beträffande marinens

verkstadspersonal i övrigt inga förändrade förhållanden inträffat som motiverade

att den ställdes under lagen i fredstid. Det syntes därför tillfyllest

att av den marinens personal som vore jämförbar med tidigare betjänte endast

den ordinarie och extra ordinarie förrådspersonalen bleve lydande under

lagen, vilket även motiverades av stadgandet i nu gällande 6 § 3:o samt

nämnda personals ansvarsställning m. m. Även marinförvaltningen har föreslagit

att marinens förrådspersonal skulle medtagas, dock under förutsättning

alt den vore uppförd å stat. Krigsliovrättcn har ifrågasatt huruvida icke

den vid marinen tjänstgörande personal som motsvarade vapenverkstadsoch

förrådspersonalen vid arméns och flygvapnets truppförband och truppslag

borde hänföras under lagen. Chefen för flygvapnet och flggförvaltningen

ha i gemensamt yttrande anfört, att det visserligen icke torde vara

påkallat alt de centrala flygverkstädernas förrådspersonal erhölle en annan

ställning i strafflagen för krigsmakten än övrig civil arbetsledande personal

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

viel verkstäderna. Men det särskilda straffskyddet för krigsmaktens förråd

borde numera, sedan krigsmakten blivit mera industrialiserad, utsträckas till

att omfatta även krigsmaktens verkstäder. Ifrågavarande stadgande borde

därför avfattas så, att det omfattade ej blott vid truppförbanden anställda

civila vapenhantverkare och förrådstjänstemän utan även ''civil arbetsledande

personal vid krigsmaktens verkstäder’. Vid flygvapnets verkstäder utgjordes

denna personal av mästare och arbetsförmän, anställda såsom extra

ordinarie tjänstemän. Chefen för försvarsstaben har förklarat sig instämma

i det av chefen för marinen gjorda uttalandet därom att viss personal

vid marinens förråd borde få bibehålla sin civilmilitära ställning; åtminstone

borde detta gälla förmän vid sådana förråd. Beträffande de centrala flygverkstäderna

och de till dem knutna förråden har chefen för försvarsstaben

uttalat, att de med hänsyn till sin verksamhet kunde anses i viss mån

jämställda med truppförbandens verkstäder och att civil personal vid flygverkstäderna

därför, av samma skäl som för närvarande gällde i fråga örn

truppförbandens verkstadspersonal, borde vara civilmilitär. Dock borde föreskriften

härom begränsas till att avse arbetsledande personal. Det ifrågavarande

stadgandet borde därför enligt försvarsstabschefens mening omfatta

''vid truppförband eller visst truppslag anställda civila vapenhantverkare

och å stat uppförda förrådstjänstemän samt civila förmän vid marinens

förråd och flygvapnets verkstäder’.

Krigshovrätten har med åberopande av de skäl som krigshovrätten anfört

i sitt yttrande över 1922 års krigslagstiftningssakkunnigas betänkande anmärkt

att samtliga eldare, montörer och maskinister vilka uppbära

avlöning enligt det militära avlöningsreglementets löneplan för civilmilitär

personal m. fl. borde lyda under strafflagen för krigsmakten. Chefen

för armén och chefen för försvarsstaben ha beträffande ifrågavarande

personal funnit anledning allenast till den erinran att de å staten för staben

vid Övre Norrlands trupper uppförda befattningshavarna, en övermaskinist,

en förste montör och en montör vid Bodens fästning, borde vara civilmilitärer

i likhet med de fälttygkåren tillhörande fortmaskinisterna, med vilka de i

fråga örn befälsförhållanden och arbetsuppgifter vore att jämställa. Deras

inordnande under lagen borde dock lämpligen ske genom att de överfördes

till fälttygkårens stat, varom chefen för armén komme att i vederbörlig ordning

göra framställning.

Vad i den remitterade promemorian anförts därom att musikdirektörerna

vid marinen borde liksom arméns musikdirektörer och övrig

musikpersonal vara militärer har tillstyrkts av krigshovrätten, chefen för försvarsstaben,

chefen för marinen, marinförvaltningen samt av chefen för kustartilleriet,

vars yttrande infordrats av marinförvaltningen.

Chefen för flygvapnet samt flyg förvaltningen ha föreslagit att expeditionsvakterna

vid flygstaben och flygförvaltningen skulle hänföras under

strafflagen för krigsmakten. Chefen för försvarsstaben har emellertid

på anförda skäl förklarat sig för närvarande icke vilja ifrågasätta ändring i

de vid försvarsväsendet anställda expeditionsvakternas ställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

17

Chefen för försvarsstaben har i överensstämmelse med vad chefen för marinen

samt marinförvaltningen hemställt förordat bibehållande av nu gällande

föreskrift att envar som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens

fartyg på sjötåg skall lyda under strafflagen för krigsmakten. Chefen för

marinen har härom anfört att stadgandet icke vore alldeles betydelselöst,

då det nämligen reglerade lydnadsställningen exempelvis för de civila ynglingar

som årligen medgåves medfölja flottans fartyg i och för utbildning i

sjötjänst.

Ändrade bestämmelser angående regements- och stations
krigsrätterna.

Jämlikt 5 § 1 mom. lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

skall regementskrigsrätt finnas vid varje regemente och därmed likställt

truppförband av armén och kustartilleriet samt stationskrigsrätt vid en var

av flottans stationer. Beträffande andra avdelningar av krigsmakten än de

nu nämnda stadgas i 5 § 2 och 3 morn., att Kungl. Maj:t äger antingen inrätta

särskild krigsrätt för en eller flera sådana avdelningar eller ock bestämma

att dylik avdelning skall lyda under viss regements- eller stationskrigsrätt.

Sistnämnda regler gälla även avdelningar bestående av personal

som från olika truppförband eller stationer sammandragits till gemensam

tjänstgöring ävensom avdelningar av regementen och likställda truppförband

som äro förlagda å annan ort än huvudstyrkan samt avdelningar av

flottan som äro förlagda utom stationen.

I följd av dessa stadganden finnas för närvarande regementskrigsrätter

vid samtliga arméns och kustartilleriets regementen och kårer samt stationskrigsrätter

i Stockholm och Karlskrona. Särskilda krigsrätter finnas i Stockholm,

Karlsborg, Boden och Karlskrona samt därjämte vid kustflottan. De

fyra förstnämnda särskilda krigsrätternas jurisdiktion omfattar enligt därom

utfärdade bestämmelser1 försvarsstaben, de högre befälhavarna vid armén

och flygvapnet, armé- och flygstaberna samt de flesta av arméns övriga

högre staber, inspektionsmyndigheterna vid armén, flertalet av arméns undervisningsanstalter

och åtskilliga andra myndigheter, institutioner och personalgrupper

samt därjämte vissa mindre förband ur armén vilka icke äro

jämställda med regementen (intendenturkompanier m. fl.). Andra av arméns

staber och inrättningar samt vissa detacherade förband m. fl. ha förklarats

skola lyda under olika regementskrigsrätter.

Den personal vid marinen som icke hör till någon av stationerna och ej

heller skall lyda under särskilda krigsrätten vid kustflottan har hänförts under

stationskrigsrätterna samt till en mindre del även under vissa regementskrigsrätter.

Under stationskrigsrätten i Stockholm lia sålunda förklarats

skola lyda chefen för marinen, marinstaben, chefen för kustartilleriet med

1 Dessa bestämmelser jämte flertalet övriga med stöd av 5 § 2 och 3 morn. krigsdomstols

lagen utfärdade föreskrifter återfinnas numera i kungörelserna den 18 juni 1937 nr 70.), <Ub och

708. Se även kungörelserna den 17 december 1915, nr 536, och den 24 september 1938, nr 347.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1938. 1 saini. Nr 30. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

stab, marinens inspektionsmyndigheter, cheferna för marinintendentur-,

mariningenjör- och marinläkarkårerna m. fl.

I krigsdomstolslagen saknas såsom framgår av det sagda särskilda föreskrifter

beträffande flygvapnet. Sådana föreskrifter ha däremot meddelats i

lagen den 11 mars 1927 med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen

om krigsdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående

flygvapnet. I 4 § första stycket av denna lag stadgas sålunda, att vid

bestämmande av krigsrätter, som avses i 2 kap. lagen om krigsdomstolar och

rättegången därstädes, för flygvapnets avdelningar skall förfaras efter vad i

5 § 2 och 3 mom. samma lag sägs. Med stöd härav ha flygvapnets flottiljer

och flygkrigsskolan samt vissa till flygvapnet hörande inrättningar förklarats

skola lyda under vissa regementskrigsrätter respektive stationskrigsrätten

i Stockholm.1 Chefen för flygvapnet och flygstaben lyda under särskilda

krigsrätten i Stockholm.2

I 9 § krigsdomstolslagen meddelas vissa föreskrifter om förordnande av

militära ledamöter i regements- och stationskrigsrätter. Chef för regemente

eller likställt truppförband av armén eller kustartilleriet samt stationsbefälhavare

vid flottan skall för ett år i sänder bland truppförbandets eller stationens

personal förordna visst antal officerare av kaptens grad och underofficerare

av fanjunkares grad att vara ledamöter i regements- eller stationskrigsrätten

i mål, som omförmälas i 8 § c) och d), nämligen mål mot officerare

av kaptens eller lägre grader, mål mot underofficerare och manskap samt

mål som ej röra åtal mot viss person. Vidare stadgas i 9 § att chef för arméfördelning

skall för ett år förordna visst antal regementsofficerare att i mål

däri regementsofficer är tilltalad inträda såsom ledamöter i de regementskrigsrätter

som finnas vid truppförbanden inom arméfördelningen. Vad sålunda

är stadgat om arméfördelningschef skall äga motsvarande tillämpning

å militärbefälhavaren för Övre Norrland och militärbefälhavaren på Gotland

ävensom å stationsbefälhavare vid flottan och chefen för kustartilleriet i vad

angår de trupper som lyda under dessa befälhavare.

För flygvapnets del ha i dessa hänseenden meddelats särskilda föreskrifter

i lagen den 11 mars 1927. I 4 § andra stycket stadgas, att där Kungl. Majit

jämlikt 5 § 3 mom. krigsdomstolslagen bestämmer att avdelning av flygvapnet

skall lyda under viss regements- eller stationskrigsrätt, äger Kungl. Majit

tillika meddela föreskrift därom att officerare och underofficerare, tillhörande

flygvapnet eller beordrade till tjänstgöring vid vapnet, skola utses att

tjänstgöra såsom ledamöter i rätten, då mål eller ärende från avdelningen

där förekommer. Det stadgas vidare att i sådant fall 9 § krigsdomstolslagen

skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock att antalet ledamöter

bestämmes av Kungl. Majit samt att dessa skola utses, regementsofficerarna

av chefen för flygvapnet och de övriga av befälhavaren för avdelningen

bland dess personal. Kungl. Majit har, senast i brev till chefen för flygvapnet

den 29 mars 1934, meddelat förordnande av angivet innehåll. I fråga

1 Kung. den 19 mars 1937, nr 90.

2 Kung. den 18 juni 1937, nr 706.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

19

om antalet militära krigsrättsledamöter från flygvapnet i mål från detta

vapen innebär brevet, att i vissa av de fall, då enligt 8 § krigsdomstolslagen

två officerare av kaptens grad skola vara bisittare i krigsrätten, endast den

ene av dessa skall tillhöra flygvapnet eller vara beordrad till tjänstgöring

där. Anledningen härtill har varit att det i följd av den relativt fåtaliga

personalen av kaptensgrad vid flygvapnet ansetts skola möta svårigheter att

städse finna tillgång till bisittare av denna grad.

Det må här slutligen nämnas att enligt 14 § krigsdomstolslagen behörighet

att föranstalta örn sammankallande av regements- och stationskrigsrätt tillkommer

befälhavaren för det truppförband eller den station vid vilken krigsrätten

skall hållas. Med denna behörighet följa åligganden av skilda slag, varom

stadganden äro meddelade i krigsdomstolslagen och i militär bestraffningsförordning.

De inledningsvis omnämnda departementsf örslagen — det ena

avseende ändrad lydelse av 5 och 9 §§ krigsdomstolslagen samt det andra upphävande

av 4 § i 1927 års lag med bestämmelser angående flygvapnet — inneburo

i huvudsak att de bestämmelser som röra stationskrigsrätterna anpassades

efter de nyligen genomförda ändringarna i marindistriklens och örlogsstationernas

organisation och ledning samt att föreskrifterna om rättsskipningen

vid flygvapnets förband på det sätt ändrades att regementskrigsrätter skulle

kunna inrättas vid förbanden efter hand som dessa erhålla den omfattning

som bestämts genom försvarsbeslutet.

I den till chefen för marinen och chefen för flygvapnet remitterade promemorian

anfördes härom följande:

Intill den 1 juli 1937 har högsta befälet å vardera örlogsstationen utövats av

en stationsbefälhavare av flaggmans grad. Under stationsbefälhavaren lydde,

bland andra, chefen för underofficers- och sjömanskårerna. Under beteckningen

station innefattades jämväl örlogsvarven, vilkas chefer i militärt hänseende

lydde under stationsbefälhavarna. Den nya försvarsordningen, vilken i

fråga om marinens ledning genomfördes fr. o. m. den 1 juli 1937, innebar åtskilliga

förändringar i den angivna organisationen. Sålunda blevo kårcheferna

chefer för örlogsstationerna och de förutvarande stationsbefälhavarna erhöllo

i egenskap av marindistriktschefer befäl över samtliga till flottan hörande

organ och anstalter inom Ostkustens och Sydkustens marindistrikt, örlogsvarven

fingo en med stationerna sidoordnad ställning inom marindistrikten.

Såsom cn följd av denna organisationsförändring torde de uppgifter med

avseende å stationskrigsrätterna, som enligt krigsdomstolslagen skola ankomma

på stationsbefälhavarna, böra överflyttas å de nya stationsclieferna, dock

med den inskränkningen att militära ledamöter av regementsofficers grad

skola utses av marindistriktscheferna. I detta syfte bör ändring vidtagas i 9 §

krigsdomstolslagen. Jämväl 5 § torde lämpligen böra erhålla ändrad avfattning

för utmärkande av den ändrade innebörden av beteckningen station. Däremot

torde 14 § kunna bibehållas i sin nuvarande lydelse.

Enligt det ovan sagda skulle stationskrigsrätternas i lag fastställda jurisdiktion

undergå viss minskning därigenom att örlogsvarven icke vidare ingå i

stationerna. Minskningen bleve emellertid föga betydande, då nämligen endast

cn mindre del av de vid stationskrigsrätterna handlagda målen härröra från

varven. Under femårsperoden 1932—1930 handlades sålunda vid stations
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

krigsrätten i Stockholm 496 mål, av vilka 50 från örlogsvarvet. Motsvarande

siffror voro beträffande stationskrigsrätten i Karlskrona 357 och 24. Emellertid

synes den omständigheten att örlogsvarven formellt skilts från stationerna

icke utgöra hinder mot att varven i administrativ ordning, jämlikt 5 § 3 mom.

krigsdomstolslagen, förklaras skola lyda under stationskrigsrätterna i överensstämmelse

med vad som för närvarande gäller beträffande flertalet av marinens

organisationer vilka icke ingå i stationerna och ej heller lyda under särskilda

krigsrätten vid kustflottan.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skall flygvapnets organisation väsentligt utvidgas.

Försvarsreformen skall i denna del genomföras under en period av sju

år räknat från den 1 juli 1936. Under denna tid komma flygvapnets förband,

inberäknat flygkrigsskolan, att erhålla sådan omfattning, alt de genom lagen

den 11 mars 1927 fastställda provisoriska reglerna angående handläggning av

mål från flygvapnet böra upphävas och ersättas med föreskrifter överensstämmande

med dem som gälla beträffande arméns och kustartilleriets regementen

och kårer, eller således att regementskrigsrätter böra inrättas vid en var av

flygflottiljerna och vid flygkrigsskolan. Dessa krigsrätter böra lämpligen komma

till stånd successivt i anslutning till den pågående nyorganisationen. Det

synes lämpligt att lagbestämmelser utfärdas, vilka möjliggöra inrättandet av

regementskrigsrätter vid flygvapnet från och med den 1 juli 1938. Vid denna

tidpunkt torde nämligen en av flottiljerna (Västmanlands) samt flygkrigsskolan

i allt väsentligt ha erhållit den enligt försvarsbeslutet avsedda omfattningen.

Det synes därefter böra ankomma på Kungl. Majit att, efter hand som

organisationen av de övriga flottiljerna fortskrider, förordna om inrättandet

av regementskrigsrätter vid dessa.

De härför erforderliga stadgandena torde böra meddelas dels genom lag om

ändring av 5 och 9 §§ krigsdomstolslagen och dels genom lag om upphävande

av 4 § lagen den 11 mars 1927. Båda de nya lagarna böra träda i kraft den 1

juli 1938 samt innehålla övergångsbestämmelser med bemyndigande för

Kungl. Majit att för tiden till den 1 juli 1943 bestämma, att tidigare gällande

lagstadganden skola tillämpas i fråga örn viss eller vissa av flygflottiljerna.

Då flygkrigsskolan i följd av den fastställda organisationen är att anse såsom

ett med flottiljerna likställt förband av flygvapnet, torde den icke behöva

särskilt omnämnas i 5 §. I 9 § bör lämpligen stadgas att krigsrättsledamöter

av regementsofficers grad vid flygvapnets krigsrätter skola utses

av chefen för flygvapnet.

I 9 § krigsdomstolslagen föreslogs dessutom en redaktionell ändring i anledning

av att chefskapet över Övre Norrlands trupper numera enligt försvarsbeslutet

utövas av ''chefen för Övre Norrlands trupper’.

Chefen för marinen och chefen för flygvapnet lia tillstyrkt lagändringarna.

Departementschefen.

Förslaget till ny lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten är föranlett av

ändrade administrativa förhållanden. Ehuru formellt genomgripande innebär

omarbetningen icke något avsteg från de principer på vilka paragrafen

för närvarande är byggd.

De i yttrandena över departementsförslaget framställda erinringarna lia i

allmänhet icke åsyftat sådana tillägg till förslaget, som skulle medföra att

civila vilka för närvarande icke lyda under lagen skulle komma att hänföras

under densamma. Så är dock fallet med krigshovrättens hemställan beträffande

truppförbandens maskinister, montörer och eldare samt med chefens

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

för flygvapnet oell flygförvaltningens motsvarande hemställan i fråga om

viss personal vid försvarsväsendets verkstäder och vissa expeditionsvakter vid

flygvapnet. Av den sålunda avsedda personalen synas, av skäl som chefen

för försvarsstaben anfört, endast förmännen vid flygverkstäderna böra erhålla

civilmilitär ställning. Jämväl i övrigt kan jag ansluta mig till vad chefen

för försvarsstaben anfört i fråga om de föreslagna stadgandena och de

däremot framställda erinringarna.

På grund av det anförda lia vissa jämkningar vidtagits i förslaget rörande

ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten. Under 2:o ha sålunda

upptagits även civil personal tillhörande fortifikations- och intendenturkarerna

samt civila förmän vid marinens förråd och flygvapnets verkstäder. ''Polispersonalen

vid armén och marinen’ har ändrats till ''försvarsväsendets polispersonal’,

och i stället för ''vapenverkstads- och förrådspersonal’ har i förtydligande

syfte införts beteckningen ''vapenhantverkare och förrådstjänstemän’.

Under 3:o har upptagits den i gällande lag under 6:o förekommande bestämmelsen

att envar som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg pa

sjötåg skall lyda under strafflagen för krigsmakten.

Såsom förut anmärkts förutsätter förslaget att musikdirektörerna vid marinen

i och med lagändringens ikraftträdande hänföras till den militära i

stället för såsom nu den civilmilitära personalen, liksom det synes önskvärt

att den av cheferna för armén och försvarsstaben omnämnda personalen vid

Bodens fästning överflyttas till fälttygkårens stat. Förslag härom torde komma

att i sinom tid framläggas av chefen för försvarsdepartementet.

De särskilt remitterade förslagen om ändringar i krigsdomstolslagen och

1927 års lag angående flygvapnet synas ägnade att med vissa smärre jämkningar

läggas till grund för lagstiftning.»

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande förslag

till

1) lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten;

2) lag örn ändrad lydelse av 5 och 9 §§ lagen örn krigsdomstolar och rättegången

därstädes; samt

3) lag örn upphävande av J § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa

till strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången

därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet;

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 januari

1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 8 december 1937 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet den 3 december 1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten;

2) lag örn ändrad lydelse av 5 och 9 §§ lagen örn krigsdomstolar och rättegången

därstädes; samt

3) lag örn upphävande av 4 § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa

till strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången

därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren C. G.

Hellquist.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den A januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bbamstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över de den 3 december 1937 till lagrådet remitterade förslagen

till

1) lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten;

2) lag örn ändrad lydelse av 5 och 9 §§ lagen örn krig sdomstolar och rättegången

därstädes; samt

3) lag örn upphävande av A § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa

till strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången

därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.

Föredraganden anför:

»Beträffande den i statsrådsprotokollet för den 3 december 1937 omnämnda

personal vid Bodens fästning, som föreslagits skola uppföras på fälttygkårens

stat, har chefen för armén sedermera i underdånig skrivelse den 17

december 1937 hemställt, att personalen i stället måtte placeras på fortifikationskårens

stat. Förslag i överensstämmelse härmed torde senare i dag

komma att anmälas av chefen för försvarsdepartementet i anslutning till behandlingen

av statsverkspropositionen, fjärde huvudtiteln. Då det föreliggande

lagförslaget rörande ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten

innebär, att jämväl civil personal vid fortifikationskåren skall lyda under

lagen, är den nämnda organisationsändringen icke av beskaffenhet att inverka

på lagförslagets avfattning.»

Föredraganden hemställer härefter, att de omförmälda, av lagrådet utan

erinran lämnade lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

delta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:95 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1938139. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1938:17 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § sträfflagen för krigsmakten, m. m. a1 i texten
  3. 1LU 1938:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten, m. m. s. 3 i texten