Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten, m. m
23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:30, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
1
Nr 30.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten,
m. m.; given Stockholms slott den 4 januari 1938.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag örn ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten;
2) lag örn ändrad lydelse av 5 och 9 §§ lagen om krigsdomstolar och rättegången
därstädes; samt
3) lag om upphävande av 4 § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa till
strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången
därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.
GUSTAR
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1938.
1 sami.
Nr 30.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 30-
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten.
Härigenom förordnas, att 6 §1 strafflagen för krigsmakten skall erhålla
följande ändrade lydelse:
6 §.
Under denna lag lyda:
l:o) krigsmän;
2:o) civil personal tillhörande fälttygkåren, fortifikationskåren, intendenturkåren,
fältläkarkåren, fältveterinärkåren, mariningenjörkåren och marinläkarkåren
samt motsvarande personal vid flygvapnet, försvarsväsendets polispersonal
ävensom vid truppförband eller visst truppslag anställda civila
vapenhantverkare och förrådstjänstemän samt civila förmän vid marinens förråd
och flygvapnets verkstäder; reservpersonal dock allenast under tid, då
den fullgör tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten; samt
3:o) envar som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg på sjötåg
eller är tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt tillstånd åtföljer mobiliserad
avdelning av krigsmakten, ändå att han icke eljest skulle lyda under
lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.
1 Senaste lydelse, se 1937: 192.
Kungl. Maj:ts proposition nr 30-
3
Förslag
till
om ändrad lydelse av 5
Lag
och 9 §§ lagen om krigsdomstolar och
gången därstädes.
rätte
-
Härigenom förordnas, att 5 och 9 §§ lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar
och rättegången därstädes skola hava ändrad lydelse på sätt nedan
angives:
5 §■
Regementskrigsrätt skall finnas vid varje regemente och därmed likställt
truppförband av armén, kustartilleriet och flygvapnet samt stationskrigsrätt
vid en var av örlogsstationerna.
Särskild krigsrätt må av Konungen inrättas vid avdelning av krigsmakten,
för vilken regements- eller stationskrigsrätt icke enligt 1 mom. är inrättad, eller
som består av personal, vilken från olika truppförband eller örlogsstationer
sammandragits till gemensam tjänstgöring. Sådan krigsrätt må därjämte
inrättas vid avdelning av regemente eller likställt truppförband, som är förlagd
å annan ort än huvudstyrkan, samt vid avdelning av flottan, som är förlagd
utom örlogsstation.
Konungen må — — —- eller stationskrigsrätt.
9 §■
Chef för regemente eller likställt truppförband av armén, kustartilleriet eller
flygvapnet, så ock chef för örlogsstation skall inom varje års utgång bland
truppförbandets eller stationens personal förordna två officerare av kaptens
grad samt en underofficer av fanjunkares eller likställd grad, med två officerare
och en underofficer av motsvarande grader såsom ställföreträdare, att
under nästföljande år i mål, som i 8 § c) och d) omförmälas, vara ledamöter
i den regements- eller stationskrigsrätt, som finnes vid truppförbandet eller
stationen.
Chef för arméfördelning skall inom varje års utgång förordna fyra till fördelningen
hörande regementsofficerare, därav en av överstes grad, med två
regementsofficerare, därav likaledes en skall vara av överstes grad, såsom
ställföreträdare, att under nästföljande år i mål, däri regementsofficer är tilltalad,
inträda såsom ledamöter i de regementskrigsrätter, som finnas vid
truppförbanden inom fördelningen. Vad nu är sagt om chef för arméfördelning
skall äga motsvarande tillämpning å chefen för Övre Norrlands trupper
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 30•
och militärbefälhavaren på Gotland ävensom å cheferna för Ostkustens och
Sydkustens marindistrikt, kustartilleriet samt flygvapnet i vad angår de trupper
som lyda under dessa befälhavare.
Inträffar stadigvarande---av året.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938; dock äger Konungen förordna att,
utan hinder av vad i 5 § 1 mom. sägs, i fråga om viss eller vissa av flygvapnets
flottiljer jämväl efter lagens ikraftträdande tillsvidare skola tillämpas
stadgandena i 5 § 2 eller 3 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
5
Förslag
till
Lag
om upphävande av 4 § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa till
strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegängen
därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 11 mars 1927 med vissa till strafflagen
för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången därstädes
anslutna bestämmelser angående flygvapnet skall upphöra att gälla från
och med den 1 juli 1938; dock att i fråga örn flottilj av flygvapnet, vid vilken
regementskrigsrätt då icke inrättats, vad i paragrafens andra stycke är
stadgat skall lända till efterrättelse intill dess sådan krigsrätt träder i verksamhet.
6
Kungl. Majds proposition nr 30.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 december 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn vissa ändringar
i de militära straff- och rättegångslagarna. Föredraganden anför:
»Vissa av de stadganden i strafflagen för krigsmakten vilka äro betingade
av försvarsväsendets organisation ha genom lag den 7 maj 1937 erhållit ändrad
lydelse i anslutning till de förändringar som vidtagits eller framdeles skola
vidtagas i försvarsorganisationen enligt 1936 års beslut i försvarsfrågan.
Ytterligare vissa lagändringar äro erforderliga i följd av försvarsreformen.
I strafflagen för krigsmakten böra sålunda bestämmelserna om lagens tilllämplighet
å försvarsväsendets civila personal kompletteras och ändras. Dessa
bestämmelser, upptagna i 6 §, ha befunnits vara i behov av revision även
på andra grunder. Vidare torde i lagen om krigsdomstolar och rättegången
därstädes böra införas stadganden om krigsrätter för flygvapnet i överensstämmelse
med vad som nu gäller beträffande armén och kustartilleriet samt
vidtagas vissa ändringar i gällande föreskrifter om stationskrigsrätterna.
Rörande nu angivna förhållanden ha inom justitiedepartementet efter verkställd
utredning upprättats två promemorior, den ena med förslag till ändrad
lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten (justitiedepartementets promemorior
1937: 2) samt den andra med förslag dels till lag om ändrad lydelse av 5 och
9 §§ lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången
därstädes dels ock till lag örn upphävande av 4 § lagen den 11 mars 1927
(nr 50) med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar
och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.
Genom särskilda remisser ha utlåtanden infordrats, över det förstnämnda
lagförslaget från krigshovrätten, chefen för försvarsstaben, cheferna för armén,
marinen och flygvapnet samt från arméförvaltningen, marinförvaltningen
och flygförvaltningen ävensom över de båda sistnämnda förslagen från
cheferna för marinen och flygvapnet.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 30.
Strafflagens för krigsmakten tillämplighet å civila
personer.
I 6 § 1 mom. 2:o, 3:o och 5:o angives den till försvarsväsendet hörande
civila personal som skall lyda under strafflagen för krigsmakten såväl i fredstid
som i krigstid.
Under 2:o upptagas sålunda: vid krigsmakten anställda civila ämbets- och
tjänstemän med undantag av präster, vid krigsdomstolarna tjänstgörande
domare och åklagare, lärare vid militära läroanstalter samt professor och
krigsarkivarie vid generalstaben. Enligt paragrafens 2 mom. innefattas under
2:o icke blott civila ämbets- och tjänstemän med beställning på aktiv stat
vid krigsmakten utan jämväl övertalig personal samt reservpersonal, den
sistnämnda dock allenast under tid då den fullgör tjänstgöringsskyldighet
vid krigsmakten.
Under 3:o upptagas: civila betjänte, vilka äro anställda vid krigsmaktens
förråd, samt extra poliskonstaplar vid flottan; samt under 5:o: de som för
vinnande av civil ämbets- eller tjänstemannabefattning vid krigsmakten för
sin utbildning tjänstgöra därstädes.
Genom stadgandena under 4:o och 6:o utvidgas lagens tillämpning beträffande
civila som tjänstgöra vid eller åtfölja mobiliserad avdelning eller fartyg
på sjötåg. Enligt punkten 4:o skola sålunda under lagen lyda: månadsoch
daglönare vid flottan samt vid truppförbanden anställda manliga hantverkare,
maskinister och eldare, under den tid nu omförmälda personer tjänstgöra
vid mobiliserad avdelning av krigsmakten; samt enligt punkten 6:o: envar
som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg på sjötåg eller är
tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt tillstånd åtföljer mobiliserad avdelning
av krigsmakten, ändå att han icke eljest skulle lyda under lagen.
I följd av 1936 års försvarsbeslut ha inrättats vissa nya civila tjänstemannabefattningar,
vilka äro av den natur att deras innehavare icke böra lyda
under strafflagen för krigsmakten, t. ex. föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet
vid försvarsstaben. Befattningen som professor vid generalstaben
har överförts till rikets allmänna kartverk i samband med det senares
omorganisation. Krigsarkivarien vid generalstaben tillhör numera arméstaben.
I följd av dessa med försvarsbeslutet sammanhängande förändringar
påkallas jämkning i 6 §. Redan tidigare ha emellertid i administrativ ordning
vidtagits åtgärder vilka torde böra föranleda en mera genomgripande
omarbetning av paragrafen.
I sistnämnda hänseende må följande framhållas.
Enligt 6 § 2:o hänföras under strafflagen för krigsmakten generellt de vid
krigsmakten anställda ämbets- och tjänstemännen, dock med vissa direkt angivna
undantag, medan däremot i fråga örn betjänte enligt 3:o gäller att endast
två särskilda grupper lyda under lagen. Paragrafen bygger alltså beträffande
huvudmassan av den civila personalen pä den förr brukliga uppdelningen
av de statsanställda i de två kategorierna ämbets- och tjänstemän
samt betjänte. Uppdelningen saknar numera motsvarighet i gällande författ
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
ningar som reglera anställnings- och löneförhållandena och har därför visat
sig medföra vissa tolkningssvårigheter. De befattningshavare som nu i de
civila och militära avlöningsreglementena benämnas tjänstemän äro till ej
ringa del sådana som enligt äldre terminologi varit att anse som betjänte.
Den uppfattningen har veterligen icke gjorts gällande att betjänte som i de
nyare löneförfattningarna upptagits såsom tjänstemän därmed skulle vara
inbegripna under 2:o i 6 § och sålunda lyda under strafflagen för krigsmakten.
För tolkningen av 6 § 2:o och 3:o kräves därför i många fall en jämförande
undersökning av äldre och nyare personalstater och avlöningsbestämmelser.
En dylik tolkningsmetod måste ej sällan giva osäkra resultat. De praktiska
konsekvenserna av den oklarhet som sålunda vidlåder stadgandena om lagens
tillämplighetsområde beträffande försvarsväsendets civila personal framträda
icke blott då fråga uppstår om rättsligt ingripande mot någon vid krigsmakten
anställd civil befattningshavare. Stadgandena äga nämligen även
den betydelsen att de äro avgörande för i vilken utsträckning den civila personalen
i fredstid kan utöva och ställas under befäl i militär mening och därmed
även för de i strafflagen för krigsmakten fastställda reglerna om förmanskap.
Tidigare ändringsförslag.
Ett förslag rörande ändring av 6 § strafflagen för krigsmakten framlades
på sin tid av 1922 års krigslagstiftningssakkunniga i det
av dem avgivna betänkandet med förslag till lag om ändring i vissa delar av
strafflagen för krigsmakten m. m. (statens off. utredn. 1923: 78).
Enligt de sakkunnigas förslag skulle under strafflagen för krigsmakten lyda
vid denna anställda civila ämbets- och tjänstemän, tillhörande fältläkarkåren,
fältveterinärkåren, mariningenjörkåren, marinintendenturkåren och marinläkarkåren,
ävensom de som för vinnande av civil ämbets- eller tjänstemannabefattning
vid nämnda kårer för sin utbildning tjänstgjorde vid krigsmakten.
Stadgande härom skulle upptagas under 2:o i 6 §. Paragrafen skulle i övrigt
innehålla bestämmelser motsvarande nuvarande punkten 6:o samt 2 mom.
Förslaget innebar således en viss begränsning av den militära strafflagens
tillämplighet i fredstid å icke-militära befattningshavare vid försvarsväsendet.
Bland andra skulle nedannämnda personalgrupper — som av de sakkunniga
på grundval av då gällande personalstater angåvos såsom inbegripna
under stadgandet i 6 § 2:o — upphöra att i fredstid lyda under lagen:
1) personalen vid den s. k. förråds- och hantverksstaten, bestående av dels
personal vid artilleriets fabriker och tyganstalter (tygingenjörer, tygförvaltare,
departements- och tygskrivare, tyghantverkare m. fl.), dels viss personal
tillhörande fortifikationen, såsom fortifikationskassörer, förrådsförvaltare
och tyghantverkare på fortifikationens stat, dels ock de vid truppförbanden
anställda gevärshantverkarna och hantverkare vid trängen; 2) fästningspolispersonalen;
3) poliskåren vid flottan. Vidare innebar förslaget att
de i 6 § 3:o avsedda betjänte icke vidare skulle lyda under lagen samt att 6 §
9
Kungl Maj.ts proposition nr 30.
4:o skulle utgå, detta enär annan bestämmelse än den som innefattas i 6 §
Gro icke vore erforderlig beträffande den i 6 § 4:o omnämnda personalen.
Som motivering till inskränkningen av 6 §:s räckvidd anförde de sakkunniga
bland annat: Befattningshavare vid förråds- och hantverksstaten kunde
visserligen hava krigsmän sig underställda för utbildning och möjligen för en
och annan tjänsteförrättning, men då deras tjänst måste anses vara av civil
karaktär, torde detta förhållande icke tillräckligt motivera att de lydde under
krigslagarna. Polispersonalen vid flottan skulle visserligen samarbeta med
militära vakter, vilka vid behov skulle lämna den erforderlig handräckning,
men detta förhållande torde i stor utsträckning vara rådande jämväl beträffande
den rent civila polispersonalen. Den uppgift som tillkomme flottans
polispersonal beträffande in- och utpassering samt beträffande under rustning
varande fartyg torde ej heller nödvändiggöra att polispersonalen lydde
under strafflagen för krigsmakten. Övrig personal, som enligt förslaget undantagits,
syntes vara av så övervägande civil karaktär, att dess inrangerande
under lagen i fredstid knappast kunde vara lämpligt.
över de sakkunnigas förslag inhämtades genom remiss den 9 februari 1924
yttranden från civila och militära myndigheter. Beträffande nu ifrågavarande
del av förslaget framställdes i flertalet yttranden gensagor mot upphävande
av lagens tillämplighet å personalen vid förråds- och hantverksstaten samt
polispersonalen.
Krigshovråtten anförde sålunda i fråga om förråds- och hantverksstatens
personal, att dess tjänstgöring ej vöre av mera civil karaktär än de personers
vilka förslaget ville bibehålla under lagen samt att personalen i större utsträckning
än de sakkunniga förmenade utövade befäl över militär personal.
I fråga om polispersonalen erinrades att den, vad det straffrättsliga skyddet
beträffar, jämställts med vakt, patrull m. fl. i 45, 88 och 89 §§ strafflagen för
krigsmakten. Fästningspolisen lydde under vederbörande kommendant och
samarbetade i stor utsträckning med militära vakter. Chefen för generalstaben
åberopade samma skäl för avstyrkande. Avgörande vore ej arbetets
mer eller mindre civila karaktär utan huruvida arbetsledaren kunde och borde
erhålla befäl över krigsmän. Ur denna synpunkt torde även viss personal
som nu är undantagen höra lyda under lagen. Från de marina mgndigheternas
sida framhölls särskilt behovet av att polispersonalen vid flottan lydde
under lagen.
Dopartementsförslagot.
Det i justitiedepartementet upprättade förslaget till ändrad lydelse av 6 §
strafflagen för krigsmakten upptager såsom lydande under lagen
dels under 2:o: civil personal tillhörande fälttygkåren, fältläkarkåren, fältveterinärkåren,
mariningenjörkåren och marinläkarkåren samt motsvarande
befattningshavare vid flygvapnet, polispersonalen vid armén och marinen
ävensom den vid truppförband eller visst truppslag anställda civila vapenverkstads-
och förrådspersonalen, reservpersonal dock allenast under tid, då
den fullgör tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten;
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
dels ock under 3:o: envar som är tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt
tillstånd åtföljer mobiliserad avdelning av krigsmakten, ändå att han
icke eljest skulle lyda under lagen.
I den remitterade promemorian framhölls att en revision av gällande bestämmelser
vore erforderlig i följd av de nyligen beslutade organisationsändringarna
samt i följd därav att skillnaden mellan tjänstemän och betjänte
numera saknade underlag i gällande författningar. Härom hänvisas
till den föregående framställningen. Beträffande vissa redaktionella spörsmål
anfördes i promemorian:
Den nuvarande avfattningen av 6 § 2:o är motiverad av önskemålet att undvika
en detaljerad uppräkning av den civila personal som skall lyda under
lagen. Ehuru en sådan uppräkning redan under förarbetena till 1914 års
lag ifrågasattes för undvikande av tvekan rörande stadgandenas innebörd,
ansågs dock lämpligast att såvitt möjligt använda generella uttryckssätt, på
det att bestämmelserna skulle bliva oberoende av möjliga organisationsförändringar.
Av vad ovan sagts torde framgå såväl att detta syfte icke nåtts
som ock att förutsättningarna för bibehållande av den nuvarande redaktionen
numera överhuvud icke föreligga, sedan tjänstemannabegreppet fått ett betydligt
vidsträcktare innehåll än det förut ägt. Det synes således nödvändigt
att vid omarbetningen av 6 § direkt angiva de civila personalgrupper
som böra lyda under lagen.
I promemorian anfördes vidare, att det i förevarande sammanhang synts
böra övervägas huruvida någon egentlig saklig ändring kunde anses påkallad
beträffande gällande lags gränsdragning mellan de civila som skola lyda
under lagen och dem som ställts utanför dess tillämplighetsområde. Härom
yttrades följande:
Som grundval för strävandena att begränsa den militära strafflagens tilllämplighet
beträffande den till försvarsväsendet hörande icke-militära personalen
har städse legat tanken att denna personals verksamhet i tjänsten är
övervägande civil till sin natur. Man har funnit det oriktigt att de som icke
göra krigstjänst i egentlig mening skola vara underkastade de speciella regler
som uppställts i syfte att upprätthålla den i krigstjänsten nödvändiga disciplinen
och sammanhållningen. Dessa synpunkter böra tydligen beaktas. Men
då det gäller att närmare uppdraga gränsen, dels mellan militärer och sådan
personal som utan att vara militär likväl bör lyda under lagen i vissa hänseenden
och för vissa tjänstefel, och dels mellan dessa senare och dem som
böra falla helt utanför lagens tillämplighet, måste dock andra synpunkter
erhålla visst utrymme. Förhållandena äro nu långt mindre än förr sådana
att en gränsdragning kan ske efter de ovan angivna grunderna. Då krigstjänsten
blivit alltmer komplicerad, särskilt genom de tekniska hjälpmedlens väsentligt
ökade betydelse, och organisationen blivit allt vidlyftigare, ter sig ej
längre skillnaden mellan ''militär’ och ''civil'' verksamhet alltid så klar som
förr. I vissa fall är väl denna skillnad alltjämt påtaglig, såsom beträffande
den rätts- eller den själavårdande verksamheten. Detsamma gäller sjukvården.
Men här inställer sig nödvändigheten av en för fältmässiga förhållanden
anpassad, omfattande organisation, som måste anslutas till de militära förbanden
och som för sin funktionsduglighet är i hög grad beroende av medverkan
även från icke medicinskt utbildad personal. Läkare och veterinärer
böra därför ingå i de militära förbanden, vilket naturligtvis dock icke hindrar
att de i rent medicinska frågor äro underställda medicinalstyrelsen. Beträf
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
11
fande handhavandet av den tekniska utrustningen torde kunna sägas att
gränsen mellan militär och civil verksamhet numera i många hänseenden är
utplånad, då ju den militära utbildningen i allt större utsträckning måste inriktas
på den tekniska tjänsten. Intendenturtjänsten ingår i krigsmaktens
funktioner på sådant sätt att man under senare år funnit lämpligt att genom
organisationsändringar överföra intendenturpersonalen från dess tidigare civilmilitära
ställning till krigsmännens kategori. Sålunda har marinintendenturkåren
enligt 1936 års försvarsbeslut ombildats till en rent militär kår såsom
redan tidigare skett med arméns intendenturkår. Intendenturbefattningarna
vid flygvapnet äro likaledes militära. I övrigt ankomma på krigsmakten
en mångfald uppgifter — expeditionstjänst, utarbetandet av instruktioner
och reglementen etc. — vilka i och för sig äro av ''civil’ karaktär. De ha
efter omständigheterna fördelats mellan den militära och den civila personalen.
Det sagda torde visa att man, för att erhålla en hållbar utgångspunkt för
bedömandet av huruvida den civila personalen bör vara underkastad militär
strafflag, icke uteslutande kan fästa avseende vid själva verksamhetens beskaffenhet.
Man måste därjämte tillbörligen beakta den faktiskt bestående,
av förhållandena betingade organisationen av krigsmaktens förband och inrättningar.
Ju närmare den civila personalen är i organisatoriskt hänseende
och i sin tjänsteutövning knuten till de militära förbanden och anstalterna,
desto större anledning finnes i allmänhet att låta de rättsregler som gälla för
den militära personalen även bliva tillämpliga för den civila. Såsom förut
framhållits utgör hörandet under den militära strafflagen en förutsättning
för utövningen av befälsrätt och disciplinär bestraffningsrätt. Det kan icke
vara till gagn för krigsmaktens verksamhet att en för denna betydelsefull
del av personalen icke kan nied rättslig verkan inordnas under de regler örn
förmanskap och befälsrätt som måste gälla för huvuddelen av personalen.
Att man i så stor utsträckning som skett yrkat på en begränsning av de
under strafflagen för krigsmakten lydande personalkategorierna torde till stor
del ha berott på att man ansett lagens straffbestämmelser vara alltför stränga
för tillämpning å personer vilka icke utbildats för den egentliga krigstjänsten.
En sådan uppfattning må, så länge nuvarande lagstiftning äger bestånd, vara
berättigad då fråga är örn hänförande av viss personal under krigsmännens
kategori, men den synes mindre hållbar då den åberopas som skäl för inskränkning
av civilmilitärernas. För dessa äga nämligen straffbestämmelserna
i 1914 års militära strafflag en relativt begränsad tillämplighet, och de bestämmelser
som gälla äro gemenligen betydligt mildare än de som avse krigsmännen.
Det bör därjämte observeras att de civila som enligt 6 § strafflagen
för krigsmakten äro undantagna från att lyda under lagen icke därmed äro
undandragna krigsdomstolarnas jurisdiktion. Jämlikt 39 § lagen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes höra nämligen till krigsdomstol icke
blott mål örn ansvar mot dem som lyda under strafflagen för krigsmakten
utan även åtal för fel i tjänst vid krigsmakten i fall då den brottslige ej lyder
under lagen, och detta oavsett örn brottet är straffbelagt enligt nämnda lag.
Den praktiskt sett viktigaste följden av att en civil personalgrupp förklaras
lyda under strafflagen för krigsmakten, d. v. s. göres till civilmilitär, är alltså
att de som tillhöra gruppen kunna erhålla eller ställas under befäl i militär
mening, dels i förhållande lill andra civilmilitärer och dels i förhållande
lill militärerna, och därmed på ett naturligt sätt inordnas i krigsmaktens
organisation.
Med dessa utgångspunkter torde man, enligt vad i promemorian därefter
anfördes, komma till det resultatet alt någon mera ingripande omgestaltning
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
icke är påkallad i fråga orri de allmänna grunder efter vilka gällande lag uppdragit
gränsen mellan de civila som skola vara underkastade densamma och
de som skola stå utanför dess tillämplighetsområde.
Rörande förslagets innehåll anfördes i övrigt följande:
Personalen vid fältläkare fältveterinär-, mariningenjör- och marinläkarkårerna,
vilkas inre organisation i stort sett blivit oberörd av hittills genomförda
försvarsreformer, torde alltjämt böra lyda under strafflagen för krigsmakten.
Detsamma bör gälla motsvarande personal vid flygvapnet, bestående
av flygingenjörer (-direktörer) och flygläkare.
Försvarsväsendets polispersonal, som enligt nu fastställda stater utgöres av
polispersonalen i Boden och å Karlsborg samt marinens poliskår, synes likaledes
böra lyda under lagen.
Vad angår den tidigare till den s. k. ''förråds- och hantverksstaten’ hörande
personalen, uppförd å staten för ''artilleriets fabriker och tyganstalter’ samt
å fortifikationens, trängens och särskilda truppförbands stater, är att märka,
att denna personal till större delen enligt 1936 års försvarsordning skall
ingå i den nybildade fälttygkåren. Kåren skall enligt försvarsbeslutet bestå,
utom av nämnda såsom civilmilitär angivna personal, jämväl av viss
militär personal (officerare) och skall underställas generalfälttygmästaren.
Sedan det av försvarskonunissionen framställda förslaget om uppsättande av
särskilda tygtrupper avvisats, kommer kårens personal att fördelas till tjänstgöring
dels å de under arméförvaltningens tygdepartement lydande fabrikerna
och anstalterna, dels å olika truppförband och dels slutligen, till mindre
del, inom tygdepartementet. Anmärkas bör att de vid truppförbanden tjänstgörande
vapenhantverkarna liksom nu är fallet upptagas å vederbörande
truppförbands stater och att de således icke tillhöra fälttygkåren. Detsamma
är förhållandet med förrådsvaktmästare och förrådsman, vilka jämväl
torde ha ansetts tillhöra ''förråds- och hantverksstaten’.
Den organisation som sålunda kommit till stånd lärer få anses i viss mån
prejudicerande för frågan huruvida den hithörande civila personalen skall
lyda under strafflagen för krigsmakten. En förutsättning för fälttygkårens
bildande har nämligen ulan tvivel varit, att dess ifrågavarande personal skall
vara civilmilitär. I den mån kårens icke-militära personal placeras till tjänstgöring
vid truppförbanden föreligga ej heller några starkare skäl att rubba
dess nuvarande ställning som civilmilitär. Däremot kan det synas mindre
påkallat att personalen vid tjänstgöring i andra befattningar är underkastad
militär strafflag. Man bör emellertid härvidlag beakta att personer, vare sig
de äro militärer eller civilmilitärer, rätteligen icke böra svara efter militär
strafflag för fel i tjänst vid ett civilt verk. Om en fälttygkåren tillhörande
civilmilitär innehar befattning inom arméförvaltningen, bör han sålunda för
fel i tjänsten vid ämbetsverket dömas efter allmänna strafflagen vid civilt
forum. Denna princip har i instruktionen för arméförvaltningen, liksom i
instruktionerna för marin- och flygförvaltningarna, kommit till uttryck såvitt
angår de chefsbefattningar inom verket som beklädas av militär och civilmilitär
personal. Det kan ifrågasättas huruvida icke i konsekvens härmed
motsvarande regler borde gälla i fråga om övriga i ämbetsverken tjänstgörande
militärer och civilmilitärer. Vad angår den personal som har sin tjänstgöring
förlagd till de under arméförvaltningens tygdepartement lydande
fabrikerna och anstalterna, synes en viss oklarhet råda. Frågan huruvida
där placerade militärer och civilmilitärer skola anses fullgöra civil tjänst
eller tjänst vid krigsmakten måste bedömas med hänsyn till vederbörande
inrättnings organisation och uppgift i allmänhet. I fråga om de fristående
anstalterna Karl Gustavs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken och Åkers
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
13
krutbruk torde åtminstone tidigare lia ansetts, att de icke utgjorde militära
inrättningar (jfr 1901 års krigslagstiltningskommittés betänkande sid. 34).
Om denna uppfattning vunne erkännande i rättstillämpningen, skulle vad
ovan sagts örn arméförvaltningens personal även gälla den vid nämnda anstalter
tjänstgörande personalen.
De civila personer i teknisk tjänst vid armén, som icke upptagits i fälttygkåren,
utgöras huvudsakligen av vapenhantverkare, vilka uppförts å truppförbandens
stater och tjänstgöra vid dessas verkstäder under vapenofficerens
befäl. De äro f. n. civilmilitärer med underofficers tjänsteställning. Å flygvapnets
stat äro uppförda vissa verkmästare, likaledes civilmilitärer. Någon
förändring beträffande nu nämnda personal synes icke påkallad.^
De vid truppförbanden anställda förrådsvaktmästarna och förrådsmännen
synas likaledes böra bibehållas vid sin hittillsvarande civilmilitära ställning.
De befattningar vid krigsmaktens förråd, vilkas innehavare benämnas (förråds-)
förvaltare, äro i allmänhet militära (vid intendenturkåren, marinen och
flygvapnet). Det synes under sådana förhållanden ligga närmast till hands
att de fåtaliga förvaltare, som i ingenjörtruppernas och signalregementets
stater uppförts under rubriken civilmilitär personal, även bleve militärer. I
den mån så icke sker, böra de lämpligen lyda under strafflagen för krigsmakten
såsom civilmilitärer.
I följd av ovanstående skulle alltså under strafflagen för krigsmakten lyda
civil personal tillhörande fälttygkåren, fältläkarkåren, fältveterinärkåren,
mariningenjör kår en och marinläkarkåren samt motsvarande personal vid
flygvapnet, polispersonalen vid armén och marinen ävensom den vid truppförbanden
eller särskilt truppslag anställda civila vapenverkstads- och förrådspersonalen.
Musikdirektörerna vid flottan och kustartilleriet (fyra till antalet) ha här
icke medtagits. Örn de anses böra som hittills lyda under strafflagen för krigsmakten,
synes lämpligt att de göras till militärer liksom musikdirektörerna
vid armén och all övrig musikpersonal. De äro redan nu, liksom arméns musikdirektörer,
avlönade enligt löneplanen för officerare i det militära avlöningsreglementet.
Av den civila personal med ordinarie anställning vid försvarsväsendet, som
avlönas enligt det civila avlöningsreglementet, har icke medtagits någon befattningshavare.
Av ordinarie civil personal med avlöning enligt det militära
avlöningsreglementets löneplan för ''civilmilitär personal m. fl.’ lia uteslutits
eldare, montörer och maskinister — dock ej fortmaskinister, vilka såsom
framgår av det ovan sagda tillhöra fälttygkåren — vidare vissa kassörer och
departementsskrivare som ej tillhöra fälttygkåren samt kemisten i marinförvaltningen.
.... • ■
I den tjänsteförteckning som finnes fogad vid kungörelsen den 22 juni
1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet1 upptagas åtskilliga
extra ordinarie tjänstemannabefattningar vid de olika försvarsgrenarna. Ett
stort antal av dessa äro sådana som motsvara de äldre betjänte och som därför
icke kunna anses lyda under strafflagen för krigsmakten i vidare mån än
sorn biljer av ö § 3:o. Av dessa lia heller icke andra än den extra ordinarie
förrådspersonalen sorn är uppförd å truppiörbandsstaterna samt de extra
poliskonstaplarna vid armén oell marinen medtagits i den ovan gjorda uppräkningen.
I den nämnda tjänsteförtcckningen upptagas emellertid även
extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrader lin de nyssnämnda. 1 rots lydelsen
av 6 § 2:o strafflagen för krigsmakten synes det tvivelaktigt huruvida
dessa kunna anses underkastade lagen. I vart fall torde det icke väl svala
1 Senaste lydelse i denna del, se SFS 11)37:290.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
mot grunderna för densamma att därunder inbegripa kontorspersonal, ritare,
konstruktörer, laboranter m. fl., och det synes icke föreligga tillräckliga skäl
att härvidlag göra skillnad mellan sistnämnda personal och viss extra ordinarie
verkstadspersonal som, huvudsakligen vid örlogsvarven, finnes anställd
såsom arbetsledare. Anmärkas bör, att de vid marinen anställda extra ordinarie
tjänstemännen till större delen äro sådana som före ikraftträdandet av
1928 års avlöningskungörelse varit s. k. månads- eller daglönare. Dessa undantogos
år 1914, på sätt framgår av 6 § 4:o, från att lyda under strafflagen
för krigsmakten i fredstid.
I fråga om den civila arvodespersonalen vid försvarsväsendet anmärkes,
att sådan personal enligt ovanstående förslag icke kommer att lyda under
strafflagen för krigsmakten, såvida den icke enligt fastställda personalstater
ingår i någon av de nämnda kårerna.
Vid omarbetningen av 6 § torde stadgandet under 4:o böra helt utgå såsom
även föreslogs av 1922 års krigslagstiftningssakkunniga. Stadgandet i
5:o torde numera äga så ringa praktisk betydelse att en motsvarighet därtill
icke synes erforderlig.
I fråga om 6 § 6:o synes vara anledning att borttaga den till sin innebörd
oklara och i praktiken säkerligen betydelselösa bestämmelsen därom att den
som i fredstid med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg på sjötåg
skall lyda under strafflagen för krigsmakten, ändå att han icke eljest skulle
lyda under lagen. I övrigt bör denna punkt bibehållas.
Beträffande 6 § 2 mom. erinras att detsamma erhållit ändrad lydelse genom
lag den 7 maj 1937 (nr 192). I samband med den nu ifrågasatta lagändringen
synes momentet lämpligen kunna utgå och ersättas med ett kort stadgande i
punkt 2 av innehåll att reservpersonal skall lyda under lagen allenast under
tid då den fullgör tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten. Någon saklig
ändring föranledes icke härav.
Slutligen anmärktes i promemorian, att enligt strafflagen för krigsmakten
särskilda rättsverkningar i vissa fall äro knutna till den omständigheten att
brottslig gärning begås av ämbets- eller tjänsteman samt att lagen även i
andra sammanhang använder denna term. I sådana fall — varutinnan hänvisades
till 15, 56, 61, 78, 115, 132, 153 och 180 §§ -— finge beteckningen
ämbets- och tjänsteman anses äga samma innebörd som i 25 kap. allmänna
strafflagen och således omfatta även dem som tidigare varit hänförliga till
kategorien betjänte. Någon ändring i dessa delar syntes ej vara erforderlig.
Yttranden över departementsförslaget.
Departementsförslaget har i stort sett tillstyrkts av de i ärendet hörda myndigheterna.
Yrkanden ha dock framställts om vissa tillägg och förtydliganden.
Chefen för försvarsstaben — som före avgivandet av sitt yttrande tagit
del av vad de övriga myndigheterna anfört — har funnit tillägg önskvärda
med hänsyn därtill att, såsom jämväl i promemorian anförts, den
praktiskt viktigaste följden av att en civil personalgrupp förklaras lyda under
strafflagen för krigsmakten, d. v. s. göres till civilmilitär, är att de som
tillhöra gruppen kunna erhålla eller ställas under befäl i militär mening, dels
i förhållande till andra civilmilitärer och dels i förhållande till militärerna,
och därmed på ett naturligt sätt inordnas i krigsmaktens organisation.
Kungl. May.ts proposition nr 30.
15
Chefen för armén har, med anledning av att de å staten för fortifikationskåren
uppförda fortifikationskassörerna icke enligt förslaget
komme att lyda under strafflagen för krigsmakten, anfört att dessa befattningshavares
ställning närmast vore jämförbar med förrådsförvaltares samt
att, enär de under sin tjänsteutövning stöde under befäl av ävensom utövade
befäl över krigsmän, det syntes nödvändigt att de även framgent komme att
lyda under lagen. Till detta uttalande har chefen för försvarsstaben anslutit
sig. Den senare har därjämte uttalat att de å staterna för fortifikations- och
intendenturkårerna uppförda dep arte mentsskrivarna borde bibehållas
vid sin civilmilitära ställning i överensstämmelse med vad som enligt
förslaget skulle bliva fallet beträffande departementsskrivare på fälttygkårens
stat. Chefen för försvarsstaben har med anledning härav hemställt att
bland de kårer vilkas civila personal enligt förslaget skulle lyda under strafflagen
för krigsmakten måtte upptagas jämväl fortifikationskåren och intendenturkåren.
Beträffande det under 2:o i förslaget upptagna stadgandet att under strafflagen
för krigsmakten skulle lyda ’den vid truppförband eller visst truppslag
anställda civila vapenverkstads- och förrådspersonalen’ har
i flera yttranden hemställts om ändring dels i förtydligande syfte och dels
för att under lagen inbegripa jämväl vissa civila befattningshavare vid marinens
och flygvapnets verkstäder och förråd.
I förstnämnda hänseende har anmärkts bland annat att förslaget efter
ordalagen kunde anses omfatta exempelvis skrivbiträden och arbetare
i den mån sådana tillfälligtvis anställdes vid truppförband eller truppslag.
I det senare hänseendet har chefen för marinen föreslagit att i stadgandet
— som enligt förslaget avsåge endast personal vid armén och flygvapnet —
skulle upptagas jämväl ''civil förrådspersonal med ordinarie eller extra ordinarie
anställning vid marinen’. Till motivering härav har anförts att de
befattningshavare vid marinen som närmast motsvarade arméns vapenhantverkare,
nämligen vapensmeder och rustmästare, i egenskap av krigsmän redan
lydde under strafflagen för krigsmakten samt att beträffande marinens
verkstadspersonal i övrigt inga förändrade förhållanden inträffat som motiverade
att den ställdes under lagen i fredstid. Det syntes därför tillfyllest
att av den marinens personal som vore jämförbar med tidigare betjänte endast
den ordinarie och extra ordinarie förrådspersonalen bleve lydande under
lagen, vilket även motiverades av stadgandet i nu gällande 6 § 3:o samt
nämnda personals ansvarsställning m. m. Även marinförvaltningen har föreslagit
att marinens förrådspersonal skulle medtagas, dock under förutsättning
alt den vore uppförd å stat. Krigsliovrättcn har ifrågasatt huruvida icke
den vid marinen tjänstgörande personal som motsvarade vapenverkstadsoch
förrådspersonalen vid arméns och flygvapnets truppförband och truppslag
borde hänföras under lagen. Chefen för flygvapnet och flggförvaltningen
ha i gemensamt yttrande anfört, att det visserligen icke torde vara
påkallat alt de centrala flygverkstädernas förrådspersonal erhölle en annan
ställning i strafflagen för krigsmakten än övrig civil arbetsledande personal
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
viel verkstäderna. Men det särskilda straffskyddet för krigsmaktens förråd
borde numera, sedan krigsmakten blivit mera industrialiserad, utsträckas till
att omfatta även krigsmaktens verkstäder. Ifrågavarande stadgande borde
därför avfattas så, att det omfattade ej blott vid truppförbanden anställda
civila vapenhantverkare och förrådstjänstemän utan även ''civil arbetsledande
personal vid krigsmaktens verkstäder’. Vid flygvapnets verkstäder utgjordes
denna personal av mästare och arbetsförmän, anställda såsom extra
ordinarie tjänstemän. Chefen för försvarsstaben har förklarat sig instämma
i det av chefen för marinen gjorda uttalandet därom att viss personal
vid marinens förråd borde få bibehålla sin civilmilitära ställning; åtminstone
borde detta gälla förmän vid sådana förråd. Beträffande de centrala flygverkstäderna
och de till dem knutna förråden har chefen för försvarsstaben
uttalat, att de med hänsyn till sin verksamhet kunde anses i viss mån
jämställda med truppförbandens verkstäder och att civil personal vid flygverkstäderna
därför, av samma skäl som för närvarande gällde i fråga örn
truppförbandens verkstadspersonal, borde vara civilmilitär. Dock borde föreskriften
härom begränsas till att avse arbetsledande personal. Det ifrågavarande
stadgandet borde därför enligt försvarsstabschefens mening omfatta
''vid truppförband eller visst truppslag anställda civila vapenhantverkare
och å stat uppförda förrådstjänstemän samt civila förmän vid marinens
förråd och flygvapnets verkstäder’.
Krigshovrätten har med åberopande av de skäl som krigshovrätten anfört
i sitt yttrande över 1922 års krigslagstiftningssakkunnigas betänkande anmärkt
att samtliga eldare, montörer och maskinister vilka uppbära
avlöning enligt det militära avlöningsreglementets löneplan för civilmilitär
personal m. fl. borde lyda under strafflagen för krigsmakten. Chefen
för armén och chefen för försvarsstaben ha beträffande ifrågavarande
personal funnit anledning allenast till den erinran att de å staten för staben
vid Övre Norrlands trupper uppförda befattningshavarna, en övermaskinist,
en förste montör och en montör vid Bodens fästning, borde vara civilmilitärer
i likhet med de fälttygkåren tillhörande fortmaskinisterna, med vilka de i
fråga örn befälsförhållanden och arbetsuppgifter vore att jämställa. Deras
inordnande under lagen borde dock lämpligen ske genom att de överfördes
till fälttygkårens stat, varom chefen för armén komme att i vederbörlig ordning
göra framställning.
Vad i den remitterade promemorian anförts därom att musikdirektörerna
vid marinen borde liksom arméns musikdirektörer och övrig
musikpersonal vara militärer har tillstyrkts av krigshovrätten, chefen för försvarsstaben,
chefen för marinen, marinförvaltningen samt av chefen för kustartilleriet,
vars yttrande infordrats av marinförvaltningen.
Chefen för flygvapnet samt flyg förvaltningen ha föreslagit att expeditionsvakterna
vid flygstaben och flygförvaltningen skulle hänföras under
strafflagen för krigsmakten. Chefen för försvarsstaben har emellertid
på anförda skäl förklarat sig för närvarande icke vilja ifrågasätta ändring i
de vid försvarsväsendet anställda expeditionsvakternas ställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
17
Chefen för försvarsstaben har i överensstämmelse med vad chefen för marinen
samt marinförvaltningen hemställt förordat bibehållande av nu gällande
föreskrift att envar som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens
fartyg på sjötåg skall lyda under strafflagen för krigsmakten. Chefen för
marinen har härom anfört att stadgandet icke vore alldeles betydelselöst,
då det nämligen reglerade lydnadsställningen exempelvis för de civila ynglingar
som årligen medgåves medfölja flottans fartyg i och för utbildning i
sjötjänst.
Ändrade bestämmelser angående regements- och stations
krigsrätterna.
Jämlikt 5 § 1 mom. lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
skall regementskrigsrätt finnas vid varje regemente och därmed likställt
truppförband av armén och kustartilleriet samt stationskrigsrätt vid en var
av flottans stationer. Beträffande andra avdelningar av krigsmakten än de
nu nämnda stadgas i 5 § 2 och 3 morn., att Kungl. Maj:t äger antingen inrätta
särskild krigsrätt för en eller flera sådana avdelningar eller ock bestämma
att dylik avdelning skall lyda under viss regements- eller stationskrigsrätt.
Sistnämnda regler gälla även avdelningar bestående av personal
som från olika truppförband eller stationer sammandragits till gemensam
tjänstgöring ävensom avdelningar av regementen och likställda truppförband
som äro förlagda å annan ort än huvudstyrkan samt avdelningar av
flottan som äro förlagda utom stationen.
I följd av dessa stadganden finnas för närvarande regementskrigsrätter
vid samtliga arméns och kustartilleriets regementen och kårer samt stationskrigsrätter
i Stockholm och Karlskrona. Särskilda krigsrätter finnas i Stockholm,
Karlsborg, Boden och Karlskrona samt därjämte vid kustflottan. De
fyra förstnämnda särskilda krigsrätternas jurisdiktion omfattar enligt därom
utfärdade bestämmelser1 försvarsstaben, de högre befälhavarna vid armén
och flygvapnet, armé- och flygstaberna samt de flesta av arméns övriga
högre staber, inspektionsmyndigheterna vid armén, flertalet av arméns undervisningsanstalter
och åtskilliga andra myndigheter, institutioner och personalgrupper
samt därjämte vissa mindre förband ur armén vilka icke äro
jämställda med regementen (intendenturkompanier m. fl.). Andra av arméns
staber och inrättningar samt vissa detacherade förband m. fl. ha förklarats
skola lyda under olika regementskrigsrätter.
Den personal vid marinen som icke hör till någon av stationerna och ej
heller skall lyda under särskilda krigsrätten vid kustflottan har hänförts under
stationskrigsrätterna samt till en mindre del även under vissa regementskrigsrätter.
Under stationskrigsrätten i Stockholm lia sålunda förklarats
skola lyda chefen för marinen, marinstaben, chefen för kustartilleriet med
1 Dessa bestämmelser jämte flertalet övriga med stöd av 5 § 2 och 3 morn. krigsdomstols
lagen utfärdade föreskrifter återfinnas numera i kungörelserna den 18 juni 1937 nr 70.), <Ub och
708. Se även kungörelserna den 17 december 1915, nr 536, och den 24 september 1938, nr 347.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1938. 1 saini. Nr 30. 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 30.
stab, marinens inspektionsmyndigheter, cheferna för marinintendentur-,
mariningenjör- och marinläkarkårerna m. fl.
I krigsdomstolslagen saknas såsom framgår av det sagda särskilda föreskrifter
beträffande flygvapnet. Sådana föreskrifter ha däremot meddelats i
lagen den 11 mars 1927 med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen
om krigsdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående
flygvapnet. I 4 § första stycket av denna lag stadgas sålunda, att vid
bestämmande av krigsrätter, som avses i 2 kap. lagen om krigsdomstolar och
rättegången därstädes, för flygvapnets avdelningar skall förfaras efter vad i
5 § 2 och 3 mom. samma lag sägs. Med stöd härav ha flygvapnets flottiljer
och flygkrigsskolan samt vissa till flygvapnet hörande inrättningar förklarats
skola lyda under vissa regementskrigsrätter respektive stationskrigsrätten
i Stockholm.1 Chefen för flygvapnet och flygstaben lyda under särskilda
krigsrätten i Stockholm.2
I 9 § krigsdomstolslagen meddelas vissa föreskrifter om förordnande av
militära ledamöter i regements- och stationskrigsrätter. Chef för regemente
eller likställt truppförband av armén eller kustartilleriet samt stationsbefälhavare
vid flottan skall för ett år i sänder bland truppförbandets eller stationens
personal förordna visst antal officerare av kaptens grad och underofficerare
av fanjunkares grad att vara ledamöter i regements- eller stationskrigsrätten
i mål, som omförmälas i 8 § c) och d), nämligen mål mot officerare
av kaptens eller lägre grader, mål mot underofficerare och manskap samt
mål som ej röra åtal mot viss person. Vidare stadgas i 9 § att chef för arméfördelning
skall för ett år förordna visst antal regementsofficerare att i mål
däri regementsofficer är tilltalad inträda såsom ledamöter i de regementskrigsrätter
som finnas vid truppförbanden inom arméfördelningen. Vad sålunda
är stadgat om arméfördelningschef skall äga motsvarande tillämpning
å militärbefälhavaren för Övre Norrland och militärbefälhavaren på Gotland
ävensom å stationsbefälhavare vid flottan och chefen för kustartilleriet i vad
angår de trupper som lyda under dessa befälhavare.
För flygvapnets del ha i dessa hänseenden meddelats särskilda föreskrifter
i lagen den 11 mars 1927. I 4 § andra stycket stadgas, att där Kungl. Majit
jämlikt 5 § 3 mom. krigsdomstolslagen bestämmer att avdelning av flygvapnet
skall lyda under viss regements- eller stationskrigsrätt, äger Kungl. Majit
tillika meddela föreskrift därom att officerare och underofficerare, tillhörande
flygvapnet eller beordrade till tjänstgöring vid vapnet, skola utses att
tjänstgöra såsom ledamöter i rätten, då mål eller ärende från avdelningen
där förekommer. Det stadgas vidare att i sådant fall 9 § krigsdomstolslagen
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock att antalet ledamöter
bestämmes av Kungl. Majit samt att dessa skola utses, regementsofficerarna
av chefen för flygvapnet och de övriga av befälhavaren för avdelningen
bland dess personal. Kungl. Majit har, senast i brev till chefen för flygvapnet
den 29 mars 1934, meddelat förordnande av angivet innehåll. I fråga
1 Kung. den 19 mars 1937, nr 90.
2 Kung. den 18 juni 1937, nr 706.
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
19
om antalet militära krigsrättsledamöter från flygvapnet i mål från detta
vapen innebär brevet, att i vissa av de fall, då enligt 8 § krigsdomstolslagen
två officerare av kaptens grad skola vara bisittare i krigsrätten, endast den
ene av dessa skall tillhöra flygvapnet eller vara beordrad till tjänstgöring
där. Anledningen härtill har varit att det i följd av den relativt fåtaliga
personalen av kaptensgrad vid flygvapnet ansetts skola möta svårigheter att
städse finna tillgång till bisittare av denna grad.
Det må här slutligen nämnas att enligt 14 § krigsdomstolslagen behörighet
att föranstalta örn sammankallande av regements- och stationskrigsrätt tillkommer
befälhavaren för det truppförband eller den station vid vilken krigsrätten
skall hållas. Med denna behörighet följa åligganden av skilda slag, varom
stadganden äro meddelade i krigsdomstolslagen och i militär bestraffningsförordning.
De inledningsvis omnämnda departementsf örslagen — det ena
avseende ändrad lydelse av 5 och 9 §§ krigsdomstolslagen samt det andra upphävande
av 4 § i 1927 års lag med bestämmelser angående flygvapnet — inneburo
i huvudsak att de bestämmelser som röra stationskrigsrätterna anpassades
efter de nyligen genomförda ändringarna i marindistriklens och örlogsstationernas
organisation och ledning samt att föreskrifterna om rättsskipningen
vid flygvapnets förband på det sätt ändrades att regementskrigsrätter skulle
kunna inrättas vid förbanden efter hand som dessa erhålla den omfattning
som bestämts genom försvarsbeslutet.
I den till chefen för marinen och chefen för flygvapnet remitterade promemorian
anfördes härom följande:
Intill den 1 juli 1937 har högsta befälet å vardera örlogsstationen utövats av
en stationsbefälhavare av flaggmans grad. Under stationsbefälhavaren lydde,
bland andra, chefen för underofficers- och sjömanskårerna. Under beteckningen
station innefattades jämväl örlogsvarven, vilkas chefer i militärt hänseende
lydde under stationsbefälhavarna. Den nya försvarsordningen, vilken i
fråga om marinens ledning genomfördes fr. o. m. den 1 juli 1937, innebar åtskilliga
förändringar i den angivna organisationen. Sålunda blevo kårcheferna
chefer för örlogsstationerna och de förutvarande stationsbefälhavarna erhöllo
i egenskap av marindistriktschefer befäl över samtliga till flottan hörande
organ och anstalter inom Ostkustens och Sydkustens marindistrikt, örlogsvarven
fingo en med stationerna sidoordnad ställning inom marindistrikten.
Såsom cn följd av denna organisationsförändring torde de uppgifter med
avseende å stationskrigsrätterna, som enligt krigsdomstolslagen skola ankomma
på stationsbefälhavarna, böra överflyttas å de nya stationsclieferna, dock
med den inskränkningen att militära ledamöter av regementsofficers grad
skola utses av marindistriktscheferna. I detta syfte bör ändring vidtagas i 9 §
krigsdomstolslagen. Jämväl 5 § torde lämpligen böra erhålla ändrad avfattning
för utmärkande av den ändrade innebörden av beteckningen station. Däremot
torde 14 § kunna bibehållas i sin nuvarande lydelse.
Enligt det ovan sagda skulle stationskrigsrätternas i lag fastställda jurisdiktion
undergå viss minskning därigenom att örlogsvarven icke vidare ingå i
stationerna. Minskningen bleve emellertid föga betydande, då nämligen endast
cn mindre del av de vid stationskrigsrätterna handlagda målen härröra från
varven. Under femårsperoden 1932—1930 handlades sålunda vid stations
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
krigsrätten i Stockholm 496 mål, av vilka 50 från örlogsvarvet. Motsvarande
siffror voro beträffande stationskrigsrätten i Karlskrona 357 och 24. Emellertid
synes den omständigheten att örlogsvarven formellt skilts från stationerna
icke utgöra hinder mot att varven i administrativ ordning, jämlikt 5 § 3 mom.
krigsdomstolslagen, förklaras skola lyda under stationskrigsrätterna i överensstämmelse
med vad som för närvarande gäller beträffande flertalet av marinens
organisationer vilka icke ingå i stationerna och ej heller lyda under särskilda
krigsrätten vid kustflottan.
Enligt 1936 års försvarsbeslut skall flygvapnets organisation väsentligt utvidgas.
Försvarsreformen skall i denna del genomföras under en period av sju
år räknat från den 1 juli 1936. Under denna tid komma flygvapnets förband,
inberäknat flygkrigsskolan, att erhålla sådan omfattning, alt de genom lagen
den 11 mars 1927 fastställda provisoriska reglerna angående handläggning av
mål från flygvapnet böra upphävas och ersättas med föreskrifter överensstämmande
med dem som gälla beträffande arméns och kustartilleriets regementen
och kårer, eller således att regementskrigsrätter böra inrättas vid en var av
flygflottiljerna och vid flygkrigsskolan. Dessa krigsrätter böra lämpligen komma
till stånd successivt i anslutning till den pågående nyorganisationen. Det
synes lämpligt att lagbestämmelser utfärdas, vilka möjliggöra inrättandet av
regementskrigsrätter vid flygvapnet från och med den 1 juli 1938. Vid denna
tidpunkt torde nämligen en av flottiljerna (Västmanlands) samt flygkrigsskolan
i allt väsentligt ha erhållit den enligt försvarsbeslutet avsedda omfattningen.
Det synes därefter böra ankomma på Kungl. Majit att, efter hand som
organisationen av de övriga flottiljerna fortskrider, förordna om inrättandet
av regementskrigsrätter vid dessa.
De härför erforderliga stadgandena torde böra meddelas dels genom lag om
ändring av 5 och 9 §§ krigsdomstolslagen och dels genom lag om upphävande
av 4 § lagen den 11 mars 1927. Båda de nya lagarna böra träda i kraft den 1
juli 1938 samt innehålla övergångsbestämmelser med bemyndigande för
Kungl. Majit att för tiden till den 1 juli 1943 bestämma, att tidigare gällande
lagstadganden skola tillämpas i fråga örn viss eller vissa av flygflottiljerna.
Då flygkrigsskolan i följd av den fastställda organisationen är att anse såsom
ett med flottiljerna likställt förband av flygvapnet, torde den icke behöva
särskilt omnämnas i 5 §. I 9 § bör lämpligen stadgas att krigsrättsledamöter
av regementsofficers grad vid flygvapnets krigsrätter skola utses
av chefen för flygvapnet.
I 9 § krigsdomstolslagen föreslogs dessutom en redaktionell ändring i anledning
av att chefskapet över Övre Norrlands trupper numera enligt försvarsbeslutet
utövas av ''chefen för Övre Norrlands trupper’.
Chefen för marinen och chefen för flygvapnet lia tillstyrkt lagändringarna.
Departementschefen.
Förslaget till ny lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten är föranlett av
ändrade administrativa förhållanden. Ehuru formellt genomgripande innebär
omarbetningen icke något avsteg från de principer på vilka paragrafen
för närvarande är byggd.
De i yttrandena över departementsförslaget framställda erinringarna lia i
allmänhet icke åsyftat sådana tillägg till förslaget, som skulle medföra att
civila vilka för närvarande icke lyda under lagen skulle komma att hänföras
under densamma. Så är dock fallet med krigshovrättens hemställan beträffande
truppförbandens maskinister, montörer och eldare samt med chefens
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
för flygvapnet oell flygförvaltningens motsvarande hemställan i fråga om
viss personal vid försvarsväsendets verkstäder och vissa expeditionsvakter vid
flygvapnet. Av den sålunda avsedda personalen synas, av skäl som chefen
för försvarsstaben anfört, endast förmännen vid flygverkstäderna böra erhålla
civilmilitär ställning. Jämväl i övrigt kan jag ansluta mig till vad chefen
för försvarsstaben anfört i fråga om de föreslagna stadgandena och de
däremot framställda erinringarna.
På grund av det anförda lia vissa jämkningar vidtagits i förslaget rörande
ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten. Under 2:o ha sålunda
upptagits även civil personal tillhörande fortifikations- och intendenturkarerna
samt civila förmän vid marinens förråd och flygvapnets verkstäder. ''Polispersonalen
vid armén och marinen’ har ändrats till ''försvarsväsendets polispersonal’,
och i stället för ''vapenverkstads- och förrådspersonal’ har i förtydligande
syfte införts beteckningen ''vapenhantverkare och förrådstjänstemän’.
Under 3:o har upptagits den i gällande lag under 6:o förekommande bestämmelsen
att envar som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens fartyg pa
sjötåg skall lyda under strafflagen för krigsmakten.
Såsom förut anmärkts förutsätter förslaget att musikdirektörerna vid marinen
i och med lagändringens ikraftträdande hänföras till den militära i
stället för såsom nu den civilmilitära personalen, liksom det synes önskvärt
att den av cheferna för armén och försvarsstaben omnämnda personalen vid
Bodens fästning överflyttas till fälttygkårens stat. Förslag härom torde komma
att i sinom tid framläggas av chefen för försvarsdepartementet.
De särskilt remitterade förslagen om ändringar i krigsdomstolslagen och
1927 års lag angående flygvapnet synas ägnade att med vissa smärre jämkningar
läggas till grund för lagstiftning.»
Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande förslag
till
1) lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten;
2) lag örn ändrad lydelse av 5 och 9 §§ lagen örn krigsdomstolar och rättegången
därstädes; samt
3) lag örn upphävande av J § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa
till strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången
därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet;
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här
uteslutits.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 januari
1938.
Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Sandström.
Enligt lagrådet den 8 december 1937 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i statsrådet den 3 december 1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten;
2) lag örn ändrad lydelse av 5 och 9 §§ lagen örn krigsdomstolar och rättegången
därstädes; samt
3) lag örn upphävande av 4 § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa
till strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången
därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren C. G.
Hellquist.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Kungl. Maj.ts proposition nr 30.
23
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den A januari 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bbamstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets denna dag
avgivna utlåtande över de den 3 december 1937 till lagrådet remitterade förslagen
till
1) lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten;
2) lag örn ändrad lydelse av 5 och 9 §§ lagen örn krig sdomstolar och rättegången
därstädes; samt
3) lag örn upphävande av A § lagen den 11 mars 1927 (nr 50) med vissa
till strafflagen för krigsmakten och lagen örn krigsdomstolar och rättegången
därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.
Föredraganden anför:
»Beträffande den i statsrådsprotokollet för den 3 december 1937 omnämnda
personal vid Bodens fästning, som föreslagits skola uppföras på fälttygkårens
stat, har chefen för armén sedermera i underdånig skrivelse den 17
december 1937 hemställt, att personalen i stället måtte placeras på fortifikationskårens
stat. Förslag i överensstämmelse härmed torde senare i dag
komma att anmälas av chefen för försvarsdepartementet i anslutning till behandlingen
av statsverkspropositionen, fjärde huvudtiteln. Då det föreliggande
lagförslaget rörande ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten
innebär, att jämväl civil personal vid fortifikationskåren skall lyda under
lagen, är den nämnda organisationsändringen icke av beskaffenhet att inverka
på lagförslagets avfattning.»
Föredraganden hemställer härefter, att de omförmälda, av lagrådet utan
erinran lämnade lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
delta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Tage Evers.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1938:95 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1938139. s. 1 i texten
- Rskr. 1938:17 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § sträfflagen för krigsmakten, m. m. a1 i texten
- 1LU 1938:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § strafflagen för krigsmakten, m. m. s. 3 i texten