Angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikommissegendomar m. m
1938-04-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:301, Angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikommissegendomar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 301-
1
Nr 301.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående eftergift till
viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge
fideikommissegendomar m. m.; given Stockholms
slott den 22 april 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 22 april 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande
ärende om eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge
fideikommissegendomar m. m. och anför därvid:
Den 8 mars 1937 avled godsägaren Ebbe Mathias von Engeström å Kiplingeberg,
vilken vid sin död var innehavare av dels Kiplingebergs och Närlinge
fideikommissegendomar inom Bälinge, Skuttunge och Björklinge sock
liiliang
till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 301. 1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
nar i Uppsala län, dels ock Österby och Vrå, Kiplingebergs, Närlinge och
Risbo fideikommisskapital.
Han efterlämnade såsom dödsbodelägare änkan Anna von Engeström,
född Altberg, samt fem barn, fyra döttrar och en son, Mathias, född den
19 augusti 1920, till vilken fideikommissegendomarna och fideikommisskapitalen
nu övergått.
Sedan domhavanden i Tiunda tingslags häradsrätt den 9 mars 1937 beslutat
att för tiden, intill dess häradsrätten kunde meddela slutligt beslut i
ärendet, förordna, att egendomen efter Ebbe Mathias von Engeström skulle
avträdas till förvaltning av boutredningsman samt utsett advokaten Holger
Wiklund i Uppsala att i sådan egenskap handhava förvaltningen, har nämnda
häradsrätt den 19 mars 1937 förordnat, att det sålunda av domhavanden
meddelade beslutet örn avträdande av egendomen till förvaltning av boutredningsman
skulle äga bestånd samt utsett Wiklund att fortfarande i sådan
egenskap handhava förvaltningen.
Till förmyndare för den nye fideikommissarien utsågs sistnämnda dag
advokaten Ivan Brehmer i Stockholm.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 december 1937 till finansdepartementet
inkommen skrift har advokaten Wiklund, i sin egenskap av utredningsman
i boet efter von Engeström, under förmälan bl. a. att denne underlåtit
att gälda den arvsskatt, som han på grund av överlåtelsen skulle hava erlagt
för fideikommissen m. m., gjort framställning i syfte att denna skatt, som i
bouppteckningen upptagits såsom skuld, måtte helt eller delvis varda eftergiven.
Därest denna framställning icke skulle bifallas, har Wiklund hemställt,
att Kungl. Majit måtte med tillämpning av stadgandet i 5 § 3 mom.
förordningen om arvsskatt och skatt för gåva medgiva, att till grund för
nämnda arvsskatts beräkning måtte, såvitt anginge fastighetsfideikommissen,
läggas, i stället för 1932 års taxeringsvärde, 879,800 kronor, det år 1933 för
fideikommissegendomarna fastställda taxeringsvärdet, 772,100 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
Den nu avlidne godsägaren Ebbe Mathias von Engeström inträdde såsom
fideikommissarie efter sin fader på grund av en överlåtelsehandling av den
30 september 1933, i vilken förenämnda fideikommissegendomar och fideikommisskapital
samt inventarier, lager och andra tillgångar beräknades till
ett sammanlagt värde av 1,454,038 kronor 82 öre. Därvid upptogos omforma!- da fideikommissegendomar till det år 1933 egendomarna åsätta taxeringsvärdet,
sammanlagt 772,100 kronor, fideikommisskapitalen till 641,938 kronor 82
öre samt inventarier m. m. till 40,000 kronor. Enligt överlåtelsehandlingen
förbehöll sig von Engeströms fader för sin återstående livstid dels vissa naturaförmåner,
dels överskjutande ränteavkastningen av fideikommisskapitalen,
sedan därur gäldats stadgade inbetalningar för i fideikommissen upptagna
lån. Samtidigt övertog von Engeström betalningsskyldigheten för i
överlåtelsehandlingen specificerade skulder å tillhopa 418,054 kronor 28 öre.
överlåtelsehandlingen innehöll ingen bestämmelse om tillträdesdag, men
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
3
enligt av von Engeström gjord anteckning tillträdde lian fastighetsfideikommissen
den 14 mars 1934.
Genom resolution den 31 december 1934 bemyndigade Kungl. Majit förvaltarna
av ifrågavarande fideikommisskapital att därur till vou Engeström
såsom lån utbetala dels det belopp han visade sig hava utgivit i arvsskatt för
fideikommissens övertagande, dels ock vad lian styrkte sig hava utbetalat
lill gäldande av skulder, som hans fader iklätt sig för skötseln av fideikommissen,
dock högst 159,000 kronor. Tillika föreskrev Kungl. Majit, bland annat,
att von Engeström skulle överlämna till förvaltarna å hans och å hans
faders liv tagna försäkringar till belopp sammanlagt motsvarande lånesummorna,
samt att det skulle åligga förvaltarna att vid von Engeströms eller
hans faders död till fideikommisskapitalen återgälda de lånade beloppen
med anlitande av utfallande försäkringssumma.
Boutredningsmannen har till stöd för sin framställning, i vad den avser
eftergift av ifrågavarande oguldna skatt, anfört bland annat:
Linder tiden 20 maj—7 oktober 1937 hade bouppteckning efter den avlidne
förrättats. Enligt bouppteckningen uppginge tillgångarna i boet till
kr. 290,114: 22, vartill konnne fideikommisskapital a kr. 087,346: 75, vilka
i anledning av dödsfallet övergått till den avlidnes sou Mathias von
Engeström men som i enlighet nied de i förordningen örn arvsskatt och
skatt för gåva givna bestämmelserna upptagits bland boets tillgångar till
det värde av kr. 579,433: 35, som fideikommisskapitalen enligt samina bestämmelser
för den nye fideikommissarien representerade. Skulder och avgående
poster utgjorde enligt bouppteckningen en summa av kr. 448,608: 67,
varav ogulden arvsskatt och lagfartsstämpel i anledning av den avlidnes
övertagande av fideikommissen upptagits med ett approximativt belopp av
100,000 kronor. Då dödsboet i laga ordning avträtts till förvaltning av boutredningsman
och den nye fideikommissarien följaktligen icke häftade i
något personligt betalningsansvar för den dödes gäld, kunde det värde, som
fideikommisskapitaleij för den nye fideikommissarien representerade, icke
till någon del komma dödsboets borgenärer till godo, detta så mycket mindre
som den nye fideikommissarien vore omyndig och hans förmyndare givetvis
icke ägde rätt att företaga några dispositioner, som skulle inkräkta på
den omyndiges rätt. De tillgångar, sorn stöde till förfogande för borgenärernas
förnöjande, utgjordes sålunda allenast av förenämnda belopp, kr.
290,114: 22. Enligt bouppteckningen förelåge alltså — örn man bortsåge
från fideikommisskapitalen — en brist å kr. 158,494: 45. För fullständigbetens
skull borde dock anmärkas, att det å skuldsidan upptagna länet ur
fideikommisskapitalen kr. 159,000:— efter den avlidnes död blivit i sin
helhet infriat medelst användande av motsvarande belo])]) av de i bouppteckningen
upptagna livförsäkringarna å tillhopa kr. 180,000: —, av vilka
med hänsyn till gjorda förmånstagareförordnanden allenast kr. 80,000: —
upptagits såsom tillgång i boet. Tristen enligt bouppteckningen kr 158,494: 45
minskades på grund därav med kr. 79,000:— till kr. 79,494:45. Å andra
sidan kunde det beräknas, ali den avlidnes ansvarsförbindelser, enligt bouppteckningen
uppgående lill kr. 61,730: 42, komme att medföra någon ökning
av bristen. Slutligen förtjänade att anmärkas, att den största tillgångsposten
i bouppteckningen utgjordes av de värdepapper m. m., som tillfallit
den avlidne efter krigsarkivarie!! och fru Petrelli, till vilka tillgångar den
avlidnes moder förbehållit sig förvaltnings- och avkomsträtten under sin
livstid.
4
Kungl. Majlis proposition nr 301.
Sedan boutredningsmannen därefter erinrat om berörda överlåtelsehandling,
varigenom ifrågavarande fideikommiss övertagits av Ebbe Mathias von
Engeström, har han vidare i sin ansökning yttrat:
På grund av denna överlåtelse, vilken såvitt anginge egendom av fideikommissnatur
torde få anses hava rättsligt sett inneburit, att Johan Adolf
Mathias von Engeström avstått från fideikommissen till förmån för sin son
Ebbe Mathias von Engeström, vilken enligt den för desamma gällande successionsordningen
stöde närmast i tur därtill, hade det ålegat Ebbe Mathias
von Engeström att gälda arvsskatt, vilken torde hava bort erläggas i fråga
om fastighetsfideikommissen vid sökande av lagfart därå och i fråga om
fideikommisskapitalen efter särskild deklaration till länsstyrelsen i Uppsala
län. Ebbe Mathias von Engeström erhöll också genom Kungl. Maj:ts resolution
av den 31 december 1934 tillstånd att ur fideikommisskapitalen upplåna
bl. a. det belopp, som han visade sig hava utgivit i arvsskatt för fideikommissens
övertagande. Ebbe Mathias von Engeström sökte emellertid
aldrig lagfart å fastighetsfideikommissen och avgav icke någon deklaration
i och för erläggande av arvsskatt för fideikommisskapitalen. Icke heller begärde
Ebbe Mathias von Engeström anstånd med skattens erläggande. Den
arvsskatt och lagfartsstämpel, som det ålegat Ebbe Mathias von Engeström
att utgiva, utgjorde följaktligen en den avlidnes gäld, som lagenligt upptagits
i bouppteckningen. De i 48 § förordningen om arvsskatt och skatt för
gåva meddelade bestämmelserna syntes icke vara i förevarande fall t illlämpliga,
enär Ebbe Mathias von Engeström icke avlidit inom två år från
det han tillträtt fideikommissen och icke heller sökt anstånd med skattens
gäldande. Då emellertid den avlidne icke fått njuta avkastningen av fastighetsfideikommissen
under längre tid än ungefär tre år och då han såvitt
anginge fideikommisskapitalen aldrig fått njuta det överskott, som uppstått
sedan stadgade inbetalningar för i fideikommissen upptagna lån verkställts,
enär nämligen hans fader Johan Adolf Mathias von Engeström alltjämt vöre
i livet, syntes ett uttagande av hela den oguldna arvsskatten -— i den mån
så över huvud taget med hänsyn till boets ställning kunde ske -— innebära
en oskäligt tung börda för dödsboet.
Över framställningen har statskontoret den 7 april 1938 avgivit infordrat
utlåtande. Ämbetsverket har därvid till en början yttrat sig rörande kronans
utsikter att utfå ifrågavarande lill betalning förfallna skattebelopp och hur
kronans ställning skulle gestalta sig, därest dödsboet efter Ebbe Mathias von
Engeström skulle försättas i konkurs. Med hänsyn till i ärendet föreliggande
uppgifter beräknar statskontoret att vid utdelning i en eventuell
konkurs å kronans fordran på arvsskatt skulle falla 70,409 kronor 35 öre,
vilken summa i nuvarande situation skulle utgöra det högsta belopp, staten
kunde tänkas tillgodogöra sig. Beloppet i fråga skulle alltså utgöra
cirka 70 °/o av fordringens hela belopp.
Därefter yttrar statskontoret:
Bestämmelser örn eftergift av arvs- och gåvoskatt infördes i vår rätt genom
1914 års arvsskatteförordning och återfinnas i 48 §, som i nuvarande avlattning
har följande lydelse:
»1 mom. Avlider någon, som är skyldig utgiva skatt enligt denna förordning,
inom sex månader från det arv fallit eller gåva skett, eller avlider innehavare
av fast egendom av fideikommissnatur, innan han tillträtt egendomen,
eftergives skatten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
5
2 mom. Avlider fideikommissinnehavare, vilken är skattskyldig enligt
klass I i tariffen, inom två år från det han fideikommisset tillträtt eller
fideikommissinnehavare, som är skattskyldig enligt klass II eller klass IV
i tariffen, inom feni år från tillträdet, eftergives vad av skatten icke förfallit
till betalning vid dödstillfället; dock må ej i fall, då Konungen jämlikt
47 § 1 mom. B medgivit anstånd, detta medföra rätt till eftergift av skatt till
högre belopp än som skulle hava eftergivits, därest anstånd beviljats under
allenast fem år. Därest fideikommissinnehavare, som, utan att hava begärt
anstånd med skattens erläggande, på en gång inbetalt hela skattebeloppet,
avlider innan nu angivna tider förlupit, eftergives så stor del av skatten, som,
ifall anstånd medgivits vid arvfall enligt klass I linder tre är och vid arvfall
enligt klass II eller klass IV under sex år, icke skulle varit till betalning
förfallen vid dödstillfället.
Vad sålunda stadgats äger tillämpning jämväl i fråga örn den, som på
livstid innehar nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån.
»
Enligt motiven till 1914 års arvsskatteförordning (se prop. 114/1914 sid.
72) grundar sig innehållet i ovan återgivna lagrum på den tanken, att staten
icke ansetts kunna göra anspråk på att av sådan egendom, varom fråga är,
uttaga skatt till högre belopp än som motsvarade behållen avkastning under
den skattskyldiges besittningstid. Avlede sålunda den skattskyldige, innan
hans åtnjutna inkomst av egendomen kunde antagas hava uppgått till så
stort belopp, som erfordrades för att täcka skatten och andra med egendomens
övertagande nödvändigt förbundna utgifter, syntes han böra befrias
från skyldighet att gälda skatt, som icke kunnat betalas med de uppburna
inkomsterna.
Med den lydelse ovan återgivna paragraf erhållit, är den emellertid, såsom
ock i ansökningen konstaterats, icke tillämplig i förevarande fall. Den tidrymd,
som förflutit mellan den i ansökningen uppgivna tidpunkten för Ebbe
von Engeströms tillträdande av fideikommisset och hans dödsfall, överstiger
nämligen med i det närmaste ett år den i 48 § 2 mom. stadgade, för detta
fall gällande maximitiden, två år. Att anstånd med skattens erläggande kunnat
jämlikt 47 § 1 mom. erhållas, därest ansökan i vederbörlig ordning
gjorts, därom torde emellertid icke behöva råda något tvivel. Enligt 48 §
skulle för sådant fall restitution intill två femtedelar av arvsskatten kunnat
komma ifråga. .... . .
Såvitt statskontoret kan finna vore det i föreliggande fall icke oberättigat
att analogivis tillämpa enahanda betraktelsesätt. Med hänsyn till de säregna
omständigheterna — varvid de i ovanberörda överlåtelsehandling stadgade
betydande inskränkningarna i Ebbe von Engeströms dispositionsrätt till den
överlåtna egendomen särskilt torde böra beaktas — vill statskontoret för sin
del förorda en eftergift av två femtedelar av arvsskattens belopp. Härvid
torde med hänsyn till att stämpelbeläggningen i detta fall skall verkställas
av olika myndigheter — av domstol beträffande fast egendom av fideikommissnatur
och av Konungens befallningshavande beträffande övrig egendom
— en proportionell fördelning böra ske mellan de skattebelopp, sorn belöpa
sig å nyssberörda båda slag av egendom.
Statskontoret vill erinra, att elt bifall till det av ämbetsverket förordade
förslaget förutsätter riksdagens medverkan. Vad slutligen beträffar den i
ansökningen för det fall att eftergift icke kail medgivas gjorda framställningen
att till grund för skattens beräkning såvitt angår fastighetsfideikommissen
få lägga 1933 års taxeringsvärde, vill statskontoret erinra örn övergångsbestämmelsen
vid förordningen den 30 juni 1933, nr 431. Enligt denna
bestämmelse skulle sökanden, därest fideikommissrätten övertagits på grund
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
av förre innehavarens dödsfall, utan hänvändelse till Kungl. Maj:t hava varit
berättigad att påfordra, att värdet å fideikommissegendomarna skulle
upptagas lägst till nämnda års taxeringsvärde. Då beträffande fideikommissegendomen
ifrågavarande på grund av överlåtelse mellan Johan och Ebbe
von Engeström inträffade succession torde böra likställas med arv, synes
hinder enligt statskontorets mening icke möta för tillämpning i detta fall
av sagda övergångsbestämmelse.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 april 1938 till finansdepartementet inkommen
skrift har boutredningsmannen till stöd för sin framställning
ytterligare anfört:
Medan fideikommisskapitalen torde få anses hava redan i och nied dödsfallet
övergått till den avlidnes son Mathias von Engeström, hade dödsboet
såvitt anginge fideikommissfastigheterna enligt lag njutit fardag till den 14
mars 1938. Givetvis hade dödsboets tillgångar och skulder undergått förändringar
under den tid, som sålunda förflutit från dödsfallet den 8 mars
1937 och till dagen för avträdet av fideikommissfastigheterna den 14 mars
1938. Sålunda hade t. ex. realisation av inventariebeståndet ägt rum och
viss prioriterad gäld betalts. Ännu kunde den definitiva ställningen i dödsboet
icke exakt angivas, enär dödsboet alltjämt hade ett lager av skogsprodukter
m. m., som ännu icke försålts, samt vissa omkostnader i samband med
dödsboförvaltningen under angivna tid återstode att reglera, vartill komme,
att en slutavräkning mellan dödsboet och den nytillträdande fideikommissarien
ännu icke medhunnits. Denne hade nämligen vissa belopp att fordra
för inteckningsräntor, som efter dödsfallet betalts ur fideikommisskapitalens
avkastning, medan dödsboet å andra sidan i avräkning härå gjort vissa utbetalningar
för nybyggnader å fideikommissfastigheterna. Enligt av boetredningsmannen
gjord beräkning utgjorde tillgångarna i dödsboet nu 177,216
kronor 83 öre och skulderna 293,613 kronor 61 öre, och skulle enligt dessa
beräkningar, därvid hänsyn icke tagits till boutredningskostnaderna, bristen
i boet uppgå till 116,396 kronor 78 öre, d. v. s. avsevärt mera än bouppteckningens
siffror utvisade. Den av honom gjorda framställningen om efterskänkande
helt eller delvis av den arvsskatt, som det ålegat den avlidne att
utgiva, vöre i törsta hand ett led i strävandena att örn möjligt kunna avveckla
dödsboet utan konkurs. 1 samma syfte hade sedan hösten 1937 förhandlingar
förts med den avlidnes moder fru Ebba von Engeström. Fru von Engeström
hade förklarat sig villig att, för möjliggörande av avveckling utan konkurs,
göra betydande eftergifter främst genom att efterskänka den i bouppteckningen
till kr. 68,746: 53 upptagna fordran, ävensom i erforderlig utsträckning
avstå från nyttjanderätten till så stor del av Petrelliarvet, som
motsvarade dess kapitalvärde för dödsboet, varigenom denna tillgång genast
skulle kunna användas för borgenärernas förnöjande. Dessa eftergifter ville
tru von Engeström emellertid göra endast under förutsättning att konkurs
därigenom kunde undvikas. Förhandlingarna med fru von Engeström kunde
näppeligen slutföras, innan förevarande ärende blivit avgjort. Skulle någon
reduktion av arvsskatten icke beviljas, kunde avveckling utan konkurs icke
ske, med mindre borgenärerna i övrigt genom en ackordsuppgörelse funne sig
i en betydande förlust, och utsikterna att förmå borgenärerna härtill vore,
enligt vad boutredningsmannen vid förhandlingar med dem erfarit, mycket
små. Skulle däremot, på sätt statskontoret tillstyrkt, en reduktion av arvsskatten
med 2/s beviljas, funnes ingen som helst anledning antaga annat än
att dödsboet kunde avvecklas utan konkurs.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
7
Slutligen erinrar boutredningsmannen om sitt alternativt gjorda yrkande,
att 1933 års taxeringsvärde måtte få läggas till grund för skattens beräkning
såvitt anginge fastighetsfideikommissen. Såvida detta icke kunde anses
följa redan av den under 5 § 3 mom. förordningen örn arvsskatt och skatt
för gåva i lageditionen intagna övergångsbestämmelsen vid förordningen den
30 juni 1933, en bestämmelse, som han vid avfattande av den i ärendet gjorda
framställningen icke observerat, hemställde han, att Kungl. Majit, för det
fall att Kungl. Majit funne skäl i proposition till riksdagen föreslå efterskänkande
allenast delvis av arvsskatten, därjämte måtte bifalla den av honom
såsom alternativt yrkande gjorda framställningen örn tillämpning av 1933
års taxeringsvärde.
I en den 21 april 1938 till finansdepartementet inkommen skrift har slutligen
den nye fideikomissariens förmyndare, advokaten I. Brehmer, i anledning
av förenämnda ansökning örn eftergivande av ogulden arvsskatt för ifrågavarande
fideikommiss, framhållit, att det för den nye fideikommissarien
givetvis skulle vara av stor betydelse, om dödsboet efter Ebbe Mathias von
Engeström kunde avvecklas utan konkurs. Ett konkursförfarande skulle nämligen
än ytterligare för lång tid framåt försvåra fideikommissariens ställning
och ytterligare äventyra möjligheterna att få egendomarna i bättre skick. Såväl
vad beträffade jordens hävd som byggnaderna vore egendomarna nu i
mycket dåligt skick. Sålunda vore endast en av de till fideikommisset hörande
gårdarna täckdikad, varför dyrbara dikningsarbeten måste utföras för att
sätta åkerjorden i full växtkraft. På reparationer och ombyggnader av såväl
ekonomibyggnader som bostäder till de olika egendomarna måste betydande
belopp nedläggas, om egendomarna skulle kunna ekonomiskt utnyttjas, varjämte
i flera fall nybyggnader måste företagas. Förmyndaren hade redan
för sin myndlings räkning måst träffa avtal om utförande av oundgängligen
nödvändiga reparations- och nybyggnadsarbeten för tillhopa omkring 50,000
kronor. Örn icke något kunde göras för att förbättra såväl jordens hävd som
byggnaderna å de olika egendomarna, finge detta synnerligen menliga följder
för arrendatorer och arbetare å egendomarna. Enligt en år 1934 verkställd
utredning bade då sextionio familjer örn tillhopa 338 personer sin utkomst
å egendomarna, och torde ungefär samma antal personer nu hava sin
utkomst där.
På grund av den överlåtelsehandling av den 30 september 1933, varigenompe/xjriemerusnumera
framlidne godsägaren Ebbe Mathias von Engeström övertog Riplingebergs
och Närlinge fideikommissegendomar samt omförmälda fideikommisskapital
m. m., ålåg det honom enligt gällande bestämmelser dels att vid vederbörande
häradsrätt i samband med sökande av lagfart å ifrågavarande
fideikommissegendomar erlägga å dessa belöpande skatt, dels ock att lill
länsstyrelsen i Uppsala län avlämna deklaration rörande övertagande av
fideikommisskapitalen och övrig egendom samt i samband därmed betala
därför utgående skatt. Då emellertid detta underlåtits, bär i den efter von
Engeström upprättade bouppteckningen såsom skuld upptagits ogulden skatt
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
och lagfartsstämpel i anledning av hans övertagande av fideikommissegendomarna
och fideikommisskapitalen m. m. med ett approximativt belopp av
100,000 kronor.
Utredningsmannen i boet har nu gjort framställning om eftergivande,
helt eller delvis, av den skatt, som det ålegat den avlidne att på grund av
överlåtelsehandlingen den 30 september 1933 utgiva. Beträffande den del
av den i bouppteckningen upptagna skatteskulden, som avser ogulden lagfartsstämpel,
cirka 7,000 kronor, har motsvarande yrkande icke framställts.
Den nye fideikommissarien har, för att själv kunna erhålla lagfart å fideikommissegendomarna,
att draga försorg örn att Ebbe Mathias von Engeströms
fång å fideikommissegendomarna lagfares ävensom att erlägga därå
belöpande stämpel.
I över framställningen avgivet utlåtande har statskontoret föreslagit, att
ifrågavarande skatt, med tillämpning analogivis av bestämmelserna i 48 §
arvsskatteförordningen, skall eftergivas till 2/5-delar. Om så sker, synes
sannolikt att dödsboet kommer att kunna avvecklas utan konkurs. Med
stöd av de uppgifter, boutredningsmannen numera lämnat örn boets ställning,
torde den förlust vilken kronan vid eventuell konkurs skulle lida få
antagas komma uppgå till åtminstone samma belopp som av statskontoret
ifrågasatts till efterskänkande. Enligt vad den nye fideikommissariens förmyndare
framhållit, skulle ett konkursförfarande för lång tid framåt försvåra
fideikommissariens ställning och därigenom äventyra möjligheterna
att få egendomarna i bättre skick.
I förevarande läge och med hänsyn till de särskilda omständigheter, som
föreligga i detta fall, synes mig boutredningsmannens framställning i fråga
om eftergift till någon del av ifrågavarande oguldna skatt böra vinna beaktande.
Jag biträder det av statskontoret framlagda förslaget, att 2/5 av skatten
måtte eftergivas. Därvid bör dock kronan förbehållas rätt att, därest
dödsboet efter Ebbe Mathias von Engeström skulle försättas i konkurs, i konkursen
bevaka och njuta utdelning för hela det belopp, vartill ifrågavarande
skatt enligt lag uppgår.
Vid skattens eftergivande torde med hänsyn till att stämpelbeläggningen
skall verkställas av olika myndigheter, nämligen av domstol beträffande
den fasta egendomen av fideikommissnatur och av länsstyrelse beträffande
övrig egendom, en proportionell fördelning böra ske mellan de skattebelopp,
som belöpa å nyssberörda båda slag av egendom.
Det av boutredningsmannen framställda yrkandet att till grund för skattens
beräkning, såvitt angår fastighetsfideikommissen, skall få läggas 1933
års taxeringsvärde, torde icke behöva föranleda någon åtgärd från Kungl.
Maj:ts sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande av att
proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tiden gått lill ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
att två femtedelar av den skatt, som skulle påförts avlidne
godsägaren Ebbe Mathias von Engeström i anledning
av övertagandet enligt överlatelsehandling den 30 september
1933 av Kiplingebergs och Närlinge fastighetsfideikommiss
samt Österby och Vrå, Kiplingebergs, Närlinge och Risbo
fideikommisskapital m. m., må varda eftergiven, med rätt
dock för kronan att, därest dödsboet efter honom skulle försättas
i konkurs, i densamma bevaka och njuta utdelning för
hela det belopp, vartill ifrågavarande oguldna skatt uppgår.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
H. Wihlborg.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 301-
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:433 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikommisseg s. 2 i texten
- SU 1938:198 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikommissegendomar m. m. s. 1 i texten