Sök i Ratio Lex

Angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikommissegendomar m. m

1938-04-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:301, Angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikommissegendomar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 301-

1

Nr 301.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående eftergift till

viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge

fideikommissegendomar m. m.; given Stockholms

slott den 22 april 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 22 april 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande

ärende om eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge

fideikommissegendomar m. m. och anför därvid:

Den 8 mars 1937 avled godsägaren Ebbe Mathias von Engeström å Kiplingeberg,

vilken vid sin död var innehavare av dels Kiplingebergs och Närlinge

fideikommissegendomar inom Bälinge, Skuttunge och Björklinge sock
liiliang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 301. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

nar i Uppsala län, dels ock Österby och Vrå, Kiplingebergs, Närlinge och

Risbo fideikommisskapital.

Han efterlämnade såsom dödsbodelägare änkan Anna von Engeström,

född Altberg, samt fem barn, fyra döttrar och en son, Mathias, född den

19 augusti 1920, till vilken fideikommissegendomarna och fideikommisskapitalen

nu övergått.

Sedan domhavanden i Tiunda tingslags häradsrätt den 9 mars 1937 beslutat

att för tiden, intill dess häradsrätten kunde meddela slutligt beslut i

ärendet, förordna, att egendomen efter Ebbe Mathias von Engeström skulle

avträdas till förvaltning av boutredningsman samt utsett advokaten Holger

Wiklund i Uppsala att i sådan egenskap handhava förvaltningen, har nämnda

häradsrätt den 19 mars 1937 förordnat, att det sålunda av domhavanden

meddelade beslutet örn avträdande av egendomen till förvaltning av boutredningsman

skulle äga bestånd samt utsett Wiklund att fortfarande i sådan

egenskap handhava förvaltningen.

Till förmyndare för den nye fideikommissarien utsågs sistnämnda dag

advokaten Ivan Brehmer i Stockholm.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 december 1937 till finansdepartementet

inkommen skrift har advokaten Wiklund, i sin egenskap av utredningsman

i boet efter von Engeström, under förmälan bl. a. att denne underlåtit

att gälda den arvsskatt, som han på grund av överlåtelsen skulle hava erlagt

för fideikommissen m. m., gjort framställning i syfte att denna skatt, som i

bouppteckningen upptagits såsom skuld, måtte helt eller delvis varda eftergiven.

Därest denna framställning icke skulle bifallas, har Wiklund hemställt,

att Kungl. Majit måtte med tillämpning av stadgandet i 5 § 3 mom.

förordningen om arvsskatt och skatt för gåva medgiva, att till grund för

nämnda arvsskatts beräkning måtte, såvitt anginge fastighetsfideikommissen,

läggas, i stället för 1932 års taxeringsvärde, 879,800 kronor, det år 1933 för

fideikommissegendomarna fastställda taxeringsvärdet, 772,100 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Den nu avlidne godsägaren Ebbe Mathias von Engeström inträdde såsom

fideikommissarie efter sin fader på grund av en överlåtelsehandling av den

30 september 1933, i vilken förenämnda fideikommissegendomar och fideikommisskapital

samt inventarier, lager och andra tillgångar beräknades till

ett sammanlagt värde av 1,454,038 kronor 82 öre. Därvid upptogos omforma!- da fideikommissegendomar till det år 1933 egendomarna åsätta taxeringsvärdet,

sammanlagt 772,100 kronor, fideikommisskapitalen till 641,938 kronor 82

öre samt inventarier m. m. till 40,000 kronor. Enligt överlåtelsehandlingen

förbehöll sig von Engeströms fader för sin återstående livstid dels vissa naturaförmåner,

dels överskjutande ränteavkastningen av fideikommisskapitalen,

sedan därur gäldats stadgade inbetalningar för i fideikommissen upptagna

lån. Samtidigt övertog von Engeström betalningsskyldigheten för i

överlåtelsehandlingen specificerade skulder å tillhopa 418,054 kronor 28 öre.

överlåtelsehandlingen innehöll ingen bestämmelse om tillträdesdag, men

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

3

enligt av von Engeström gjord anteckning tillträdde lian fastighetsfideikommissen

den 14 mars 1934.

Genom resolution den 31 december 1934 bemyndigade Kungl. Majit förvaltarna

av ifrågavarande fideikommisskapital att därur till vou Engeström

såsom lån utbetala dels det belopp han visade sig hava utgivit i arvsskatt för

fideikommissens övertagande, dels ock vad lian styrkte sig hava utbetalat

lill gäldande av skulder, som hans fader iklätt sig för skötseln av fideikommissen,

dock högst 159,000 kronor. Tillika föreskrev Kungl. Majit, bland annat,

att von Engeström skulle överlämna till förvaltarna å hans och å hans

faders liv tagna försäkringar till belopp sammanlagt motsvarande lånesummorna,

samt att det skulle åligga förvaltarna att vid von Engeströms eller

hans faders död till fideikommisskapitalen återgälda de lånade beloppen

med anlitande av utfallande försäkringssumma.

Boutredningsmannen har till stöd för sin framställning, i vad den avser

eftergift av ifrågavarande oguldna skatt, anfört bland annat:

Linder tiden 20 maj—7 oktober 1937 hade bouppteckning efter den avlidne

förrättats. Enligt bouppteckningen uppginge tillgångarna i boet till

kr. 290,114: 22, vartill konnne fideikommisskapital a kr. 087,346: 75, vilka

i anledning av dödsfallet övergått till den avlidnes sou Mathias von

Engeström men som i enlighet nied de i förordningen örn arvsskatt och

skatt för gåva givna bestämmelserna upptagits bland boets tillgångar till

det värde av kr. 579,433: 35, som fideikommisskapitalen enligt samina bestämmelser

för den nye fideikommissarien representerade. Skulder och avgående

poster utgjorde enligt bouppteckningen en summa av kr. 448,608: 67,

varav ogulden arvsskatt och lagfartsstämpel i anledning av den avlidnes

övertagande av fideikommissen upptagits med ett approximativt belopp av

100,000 kronor. Då dödsboet i laga ordning avträtts till förvaltning av boutredningsman

och den nye fideikommissarien följaktligen icke häftade i

något personligt betalningsansvar för den dödes gäld, kunde det värde, som

fideikommisskapitaleij för den nye fideikommissarien representerade, icke

till någon del komma dödsboets borgenärer till godo, detta så mycket mindre

som den nye fideikommissarien vore omyndig och hans förmyndare givetvis

icke ägde rätt att företaga några dispositioner, som skulle inkräkta på

den omyndiges rätt. De tillgångar, sorn stöde till förfogande för borgenärernas

förnöjande, utgjordes sålunda allenast av förenämnda belopp, kr.

290,114: 22. Enligt bouppteckningen förelåge alltså — örn man bortsåge

från fideikommisskapitalen — en brist å kr. 158,494: 45. För fullständigbetens

skull borde dock anmärkas, att det å skuldsidan upptagna länet ur

fideikommisskapitalen kr. 159,000:— efter den avlidnes död blivit i sin

helhet infriat medelst användande av motsvarande belo])]) av de i bouppteckningen

upptagna livförsäkringarna å tillhopa kr. 180,000: —, av vilka

med hänsyn till gjorda förmånstagareförordnanden allenast kr. 80,000: —

upptagits såsom tillgång i boet. Tristen enligt bouppteckningen kr 158,494: 45

minskades på grund därav med kr. 79,000:— till kr. 79,494:45. Å andra

sidan kunde det beräknas, ali den avlidnes ansvarsförbindelser, enligt bouppteckningen

uppgående lill kr. 61,730: 42, komme att medföra någon ökning

av bristen. Slutligen förtjänade att anmärkas, att den största tillgångsposten

i bouppteckningen utgjordes av de värdepapper m. m., som tillfallit

den avlidne efter krigsarkivarie!! och fru Petrelli, till vilka tillgångar den

avlidnes moder förbehållit sig förvaltnings- och avkomsträtten under sin

livstid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 301.

Sedan boutredningsmannen därefter erinrat om berörda överlåtelsehandling,

varigenom ifrågavarande fideikommiss övertagits av Ebbe Mathias von

Engeström, har han vidare i sin ansökning yttrat:

På grund av denna överlåtelse, vilken såvitt anginge egendom av fideikommissnatur

torde få anses hava rättsligt sett inneburit, att Johan Adolf

Mathias von Engeström avstått från fideikommissen till förmån för sin son

Ebbe Mathias von Engeström, vilken enligt den för desamma gällande successionsordningen

stöde närmast i tur därtill, hade det ålegat Ebbe Mathias

von Engeström att gälda arvsskatt, vilken torde hava bort erläggas i fråga

om fastighetsfideikommissen vid sökande av lagfart därå och i fråga om

fideikommisskapitalen efter särskild deklaration till länsstyrelsen i Uppsala

län. Ebbe Mathias von Engeström erhöll också genom Kungl. Maj:ts resolution

av den 31 december 1934 tillstånd att ur fideikommisskapitalen upplåna

bl. a. det belopp, som han visade sig hava utgivit i arvsskatt för fideikommissens

övertagande. Ebbe Mathias von Engeström sökte emellertid

aldrig lagfart å fastighetsfideikommissen och avgav icke någon deklaration

i och för erläggande av arvsskatt för fideikommisskapitalen. Icke heller begärde

Ebbe Mathias von Engeström anstånd med skattens erläggande. Den

arvsskatt och lagfartsstämpel, som det ålegat Ebbe Mathias von Engeström

att utgiva, utgjorde följaktligen en den avlidnes gäld, som lagenligt upptagits

i bouppteckningen. De i 48 § förordningen om arvsskatt och skatt för

gåva meddelade bestämmelserna syntes icke vara i förevarande fall t illlämpliga,

enär Ebbe Mathias von Engeström icke avlidit inom två år från

det han tillträtt fideikommissen och icke heller sökt anstånd med skattens

gäldande. Då emellertid den avlidne icke fått njuta avkastningen av fastighetsfideikommissen

under längre tid än ungefär tre år och då han såvitt

anginge fideikommisskapitalen aldrig fått njuta det överskott, som uppstått

sedan stadgade inbetalningar för i fideikommissen upptagna lån verkställts,

enär nämligen hans fader Johan Adolf Mathias von Engeström alltjämt vöre

i livet, syntes ett uttagande av hela den oguldna arvsskatten -— i den mån

så över huvud taget med hänsyn till boets ställning kunde ske -— innebära

en oskäligt tung börda för dödsboet.

Över framställningen har statskontoret den 7 april 1938 avgivit infordrat

utlåtande. Ämbetsverket har därvid till en början yttrat sig rörande kronans

utsikter att utfå ifrågavarande lill betalning förfallna skattebelopp och hur

kronans ställning skulle gestalta sig, därest dödsboet efter Ebbe Mathias von

Engeström skulle försättas i konkurs. Med hänsyn till i ärendet föreliggande

uppgifter beräknar statskontoret att vid utdelning i en eventuell

konkurs å kronans fordran på arvsskatt skulle falla 70,409 kronor 35 öre,

vilken summa i nuvarande situation skulle utgöra det högsta belopp, staten

kunde tänkas tillgodogöra sig. Beloppet i fråga skulle alltså utgöra

cirka 70 °/o av fordringens hela belopp.

Därefter yttrar statskontoret:

Bestämmelser örn eftergift av arvs- och gåvoskatt infördes i vår rätt genom

1914 års arvsskatteförordning och återfinnas i 48 §, som i nuvarande avlattning

har följande lydelse:

»1 mom. Avlider någon, som är skyldig utgiva skatt enligt denna förordning,

inom sex månader från det arv fallit eller gåva skett, eller avlider innehavare

av fast egendom av fideikommissnatur, innan han tillträtt egendomen,

eftergives skatten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

5

2 mom. Avlider fideikommissinnehavare, vilken är skattskyldig enligt

klass I i tariffen, inom två år från det han fideikommisset tillträtt eller

fideikommissinnehavare, som är skattskyldig enligt klass II eller klass IV

i tariffen, inom feni år från tillträdet, eftergives vad av skatten icke förfallit

till betalning vid dödstillfället; dock må ej i fall, då Konungen jämlikt

47 § 1 mom. B medgivit anstånd, detta medföra rätt till eftergift av skatt till

högre belopp än som skulle hava eftergivits, därest anstånd beviljats under

allenast fem år. Därest fideikommissinnehavare, som, utan att hava begärt

anstånd med skattens erläggande, på en gång inbetalt hela skattebeloppet,

avlider innan nu angivna tider förlupit, eftergives så stor del av skatten, som,

ifall anstånd medgivits vid arvfall enligt klass I linder tre är och vid arvfall

enligt klass II eller klass IV under sex år, icke skulle varit till betalning

förfallen vid dödstillfället.

Vad sålunda stadgats äger tillämpning jämväl i fråga örn den, som på

livstid innehar nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån.

»

Enligt motiven till 1914 års arvsskatteförordning (se prop. 114/1914 sid.

72) grundar sig innehållet i ovan återgivna lagrum på den tanken, att staten

icke ansetts kunna göra anspråk på att av sådan egendom, varom fråga är,

uttaga skatt till högre belopp än som motsvarade behållen avkastning under

den skattskyldiges besittningstid. Avlede sålunda den skattskyldige, innan

hans åtnjutna inkomst av egendomen kunde antagas hava uppgått till så

stort belopp, som erfordrades för att täcka skatten och andra med egendomens

övertagande nödvändigt förbundna utgifter, syntes han böra befrias

från skyldighet att gälda skatt, som icke kunnat betalas med de uppburna

inkomsterna.

Med den lydelse ovan återgivna paragraf erhållit, är den emellertid, såsom

ock i ansökningen konstaterats, icke tillämplig i förevarande fall. Den tidrymd,

som förflutit mellan den i ansökningen uppgivna tidpunkten för Ebbe

von Engeströms tillträdande av fideikommisset och hans dödsfall, överstiger

nämligen med i det närmaste ett år den i 48 § 2 mom. stadgade, för detta

fall gällande maximitiden, två år. Att anstånd med skattens erläggande kunnat

jämlikt 47 § 1 mom. erhållas, därest ansökan i vederbörlig ordning

gjorts, därom torde emellertid icke behöva råda något tvivel. Enligt 48 §

skulle för sådant fall restitution intill två femtedelar av arvsskatten kunnat

komma ifråga. .... . .

Såvitt statskontoret kan finna vore det i föreliggande fall icke oberättigat

att analogivis tillämpa enahanda betraktelsesätt. Med hänsyn till de säregna

omständigheterna — varvid de i ovanberörda överlåtelsehandling stadgade

betydande inskränkningarna i Ebbe von Engeströms dispositionsrätt till den

överlåtna egendomen särskilt torde böra beaktas — vill statskontoret för sin

del förorda en eftergift av två femtedelar av arvsskattens belopp. Härvid

torde med hänsyn till att stämpelbeläggningen i detta fall skall verkställas

av olika myndigheter — av domstol beträffande fast egendom av fideikommissnatur

och av Konungens befallningshavande beträffande övrig egendom

— en proportionell fördelning böra ske mellan de skattebelopp, sorn belöpa

sig å nyssberörda båda slag av egendom.

Statskontoret vill erinra, att elt bifall till det av ämbetsverket förordade

förslaget förutsätter riksdagens medverkan. Vad slutligen beträffar den i

ansökningen för det fall att eftergift icke kail medgivas gjorda framställningen

att till grund för skattens beräkning såvitt angår fastighetsfideikommissen

få lägga 1933 års taxeringsvärde, vill statskontoret erinra örn övergångsbestämmelsen

vid förordningen den 30 juni 1933, nr 431. Enligt denna

bestämmelse skulle sökanden, därest fideikommissrätten övertagits på grund

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

av förre innehavarens dödsfall, utan hänvändelse till Kungl. Maj:t hava varit

berättigad att påfordra, att värdet å fideikommissegendomarna skulle

upptagas lägst till nämnda års taxeringsvärde. Då beträffande fideikommissegendomen

ifrågavarande på grund av överlåtelse mellan Johan och Ebbe

von Engeström inträffade succession torde böra likställas med arv, synes

hinder enligt statskontorets mening icke möta för tillämpning i detta fall

av sagda övergångsbestämmelse.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 april 1938 till finansdepartementet inkommen

skrift har boutredningsmannen till stöd för sin framställning

ytterligare anfört:

Medan fideikommisskapitalen torde få anses hava redan i och nied dödsfallet

övergått till den avlidnes son Mathias von Engeström, hade dödsboet

såvitt anginge fideikommissfastigheterna enligt lag njutit fardag till den 14

mars 1938. Givetvis hade dödsboets tillgångar och skulder undergått förändringar

under den tid, som sålunda förflutit från dödsfallet den 8 mars

1937 och till dagen för avträdet av fideikommissfastigheterna den 14 mars

1938. Sålunda hade t. ex. realisation av inventariebeståndet ägt rum och

viss prioriterad gäld betalts. Ännu kunde den definitiva ställningen i dödsboet

icke exakt angivas, enär dödsboet alltjämt hade ett lager av skogsprodukter

m. m., som ännu icke försålts, samt vissa omkostnader i samband med

dödsboförvaltningen under angivna tid återstode att reglera, vartill komme,

att en slutavräkning mellan dödsboet och den nytillträdande fideikommissarien

ännu icke medhunnits. Denne hade nämligen vissa belopp att fordra

för inteckningsräntor, som efter dödsfallet betalts ur fideikommisskapitalens

avkastning, medan dödsboet å andra sidan i avräkning härå gjort vissa utbetalningar

för nybyggnader å fideikommissfastigheterna. Enligt av boetredningsmannen

gjord beräkning utgjorde tillgångarna i dödsboet nu 177,216

kronor 83 öre och skulderna 293,613 kronor 61 öre, och skulle enligt dessa

beräkningar, därvid hänsyn icke tagits till boutredningskostnaderna, bristen

i boet uppgå till 116,396 kronor 78 öre, d. v. s. avsevärt mera än bouppteckningens

siffror utvisade. Den av honom gjorda framställningen om efterskänkande

helt eller delvis av den arvsskatt, som det ålegat den avlidne att

utgiva, vöre i törsta hand ett led i strävandena att örn möjligt kunna avveckla

dödsboet utan konkurs. 1 samma syfte hade sedan hösten 1937 förhandlingar

förts med den avlidnes moder fru Ebba von Engeström. Fru von Engeström

hade förklarat sig villig att, för möjliggörande av avveckling utan konkurs,

göra betydande eftergifter främst genom att efterskänka den i bouppteckningen

till kr. 68,746: 53 upptagna fordran, ävensom i erforderlig utsträckning

avstå från nyttjanderätten till så stor del av Petrelliarvet, som

motsvarade dess kapitalvärde för dödsboet, varigenom denna tillgång genast

skulle kunna användas för borgenärernas förnöjande. Dessa eftergifter ville

tru von Engeström emellertid göra endast under förutsättning att konkurs

därigenom kunde undvikas. Förhandlingarna med fru von Engeström kunde

näppeligen slutföras, innan förevarande ärende blivit avgjort. Skulle någon

reduktion av arvsskatten icke beviljas, kunde avveckling utan konkurs icke

ske, med mindre borgenärerna i övrigt genom en ackordsuppgörelse funne sig

i en betydande förlust, och utsikterna att förmå borgenärerna härtill vore,

enligt vad boutredningsmannen vid förhandlingar med dem erfarit, mycket

små. Skulle däremot, på sätt statskontoret tillstyrkt, en reduktion av arvsskatten

med 2/s beviljas, funnes ingen som helst anledning antaga annat än

att dödsboet kunde avvecklas utan konkurs.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

7

Slutligen erinrar boutredningsmannen om sitt alternativt gjorda yrkande,

att 1933 års taxeringsvärde måtte få läggas till grund för skattens beräkning

såvitt anginge fastighetsfideikommissen. Såvida detta icke kunde anses

följa redan av den under 5 § 3 mom. förordningen örn arvsskatt och skatt

för gåva i lageditionen intagna övergångsbestämmelsen vid förordningen den

30 juni 1933, en bestämmelse, som han vid avfattande av den i ärendet gjorda

framställningen icke observerat, hemställde han, att Kungl. Majit, för det

fall att Kungl. Majit funne skäl i proposition till riksdagen föreslå efterskänkande

allenast delvis av arvsskatten, därjämte måtte bifalla den av honom

såsom alternativt yrkande gjorda framställningen örn tillämpning av 1933

års taxeringsvärde.

I en den 21 april 1938 till finansdepartementet inkommen skrift har slutligen

den nye fideikomissariens förmyndare, advokaten I. Brehmer, i anledning

av förenämnda ansökning örn eftergivande av ogulden arvsskatt för ifrågavarande

fideikommiss, framhållit, att det för den nye fideikommissarien

givetvis skulle vara av stor betydelse, om dödsboet efter Ebbe Mathias von

Engeström kunde avvecklas utan konkurs. Ett konkursförfarande skulle nämligen

än ytterligare för lång tid framåt försvåra fideikommissariens ställning

och ytterligare äventyra möjligheterna att få egendomarna i bättre skick. Såväl

vad beträffade jordens hävd som byggnaderna vore egendomarna nu i

mycket dåligt skick. Sålunda vore endast en av de till fideikommisset hörande

gårdarna täckdikad, varför dyrbara dikningsarbeten måste utföras för att

sätta åkerjorden i full växtkraft. På reparationer och ombyggnader av såväl

ekonomibyggnader som bostäder till de olika egendomarna måste betydande

belopp nedläggas, om egendomarna skulle kunna ekonomiskt utnyttjas, varjämte

i flera fall nybyggnader måste företagas. Förmyndaren hade redan

för sin myndlings räkning måst träffa avtal om utförande av oundgängligen

nödvändiga reparations- och nybyggnadsarbeten för tillhopa omkring 50,000

kronor. Örn icke något kunde göras för att förbättra såväl jordens hävd som

byggnaderna å de olika egendomarna, finge detta synnerligen menliga följder

för arrendatorer och arbetare å egendomarna. Enligt en år 1934 verkställd

utredning bade då sextionio familjer örn tillhopa 338 personer sin utkomst

å egendomarna, och torde ungefär samma antal personer nu hava sin

utkomst där.

På grund av den överlåtelsehandling av den 30 september 1933, varigenompe/xjriemerusnumera

framlidne godsägaren Ebbe Mathias von Engeström övertog Riplingebergs

och Närlinge fideikommissegendomar samt omförmälda fideikommisskapital

m. m., ålåg det honom enligt gällande bestämmelser dels att vid vederbörande

häradsrätt i samband med sökande av lagfart å ifrågavarande

fideikommissegendomar erlägga å dessa belöpande skatt, dels ock att lill

länsstyrelsen i Uppsala län avlämna deklaration rörande övertagande av

fideikommisskapitalen och övrig egendom samt i samband därmed betala

därför utgående skatt. Då emellertid detta underlåtits, bär i den efter von

Engeström upprättade bouppteckningen såsom skuld upptagits ogulden skatt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

och lagfartsstämpel i anledning av hans övertagande av fideikommissegendomarna

och fideikommisskapitalen m. m. med ett approximativt belopp av

100,000 kronor.

Utredningsmannen i boet har nu gjort framställning om eftergivande,

helt eller delvis, av den skatt, som det ålegat den avlidne att på grund av

överlåtelsehandlingen den 30 september 1933 utgiva. Beträffande den del

av den i bouppteckningen upptagna skatteskulden, som avser ogulden lagfartsstämpel,

cirka 7,000 kronor, har motsvarande yrkande icke framställts.

Den nye fideikommissarien har, för att själv kunna erhålla lagfart å fideikommissegendomarna,

att draga försorg örn att Ebbe Mathias von Engeströms

fång å fideikommissegendomarna lagfares ävensom att erlägga därå

belöpande stämpel.

I över framställningen avgivet utlåtande har statskontoret föreslagit, att

ifrågavarande skatt, med tillämpning analogivis av bestämmelserna i 48 §

arvsskatteförordningen, skall eftergivas till 2/5-delar. Om så sker, synes

sannolikt att dödsboet kommer att kunna avvecklas utan konkurs. Med

stöd av de uppgifter, boutredningsmannen numera lämnat örn boets ställning,

torde den förlust vilken kronan vid eventuell konkurs skulle lida få

antagas komma uppgå till åtminstone samma belopp som av statskontoret

ifrågasatts till efterskänkande. Enligt vad den nye fideikommissariens förmyndare

framhållit, skulle ett konkursförfarande för lång tid framåt försvåra

fideikommissariens ställning och därigenom äventyra möjligheterna

att få egendomarna i bättre skick.

I förevarande läge och med hänsyn till de särskilda omständigheter, som

föreligga i detta fall, synes mig boutredningsmannens framställning i fråga

om eftergift till någon del av ifrågavarande oguldna skatt böra vinna beaktande.

Jag biträder det av statskontoret framlagda förslaget, att 2/5 av skatten

måtte eftergivas. Därvid bör dock kronan förbehållas rätt att, därest

dödsboet efter Ebbe Mathias von Engeström skulle försättas i konkurs, i konkursen

bevaka och njuta utdelning för hela det belopp, vartill ifrågavarande

skatt enligt lag uppgår.

Vid skattens eftergivande torde med hänsyn till att stämpelbeläggningen

skall verkställas av olika myndigheter, nämligen av domstol beträffande

den fasta egendomen av fideikommissnatur och av länsstyrelse beträffande

övrig egendom, en proportionell fördelning böra ske mellan de skattebelopp,

som belöpa å nyssberörda båda slag av egendom.

Det av boutredningsmannen framställda yrkandet att till grund för skattens

beräkning, såvitt angår fastighetsfideikommissen, skall få läggas 1933

års taxeringsvärde, torde icke behöva föranleda någon åtgärd från Kungl.

Maj:ts sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande av att

proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tiden gått lill ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

att två femtedelar av den skatt, som skulle påförts avlidne

godsägaren Ebbe Mathias von Engeström i anledning

av övertagandet enligt överlatelsehandling den 30 september

1933 av Kiplingebergs och Närlinge fastighetsfideikommiss

samt Österby och Vrå, Kiplingebergs, Närlinge och Risbo

fideikommisskapital m. m., må varda eftergiven, med rätt

dock för kronan att, därest dödsboet efter honom skulle försättas

i konkurs, i densamma bevaka och njuta utdelning för

hela det belopp, vartill ifrågavarande oguldna skatt uppgår.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 301-

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:433 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikommisseg s. 2 i texten
  2. SU 1938:198 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående eftergift till viss del av ogulden skatt för Kiplingebergs och Närlinge fideikommissegendomar m. m. s. 1 i texten