Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till stödjande av trädgårdsnäringen m. m

1938-04-22 · 92 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 89 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:303, Angående åtgärder till stödjande av trädgårdsnäringen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303-

1

Nr 303.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

stödjande av trädgårdsnäringen m. m.; given Stockholms

slott den 22 april 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 22 april 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Jämlikt

bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade jag den 13 mars 1937

dåvarande t. f. expeditionschefen i finansdepartementet, numera utrikesrådet

G. Engzell, handelsträdgårdsmästaren Eg. Eriksson i Hässelby villastad,

sekreteraren i Uppsala läns hushållningssällskap H. Nystedt och handelsträdgårdsmästaren

N. Bengtsson i Kvarnby för att verkställa utredning och

avgiva förslag rörande produktions- och avsättningsförhållandena inom trädBihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 303.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

gårdsnäringen saint i fråga om behovet av särskilda åtgärder för åstadkommande

av en önskvärd räntabilitet inom samma näring. Såsom ytterligare

utredningsman tillkallade jag den 21 maj 1937 ombudsmannen hos

svenska lantarbetareförbundet G. Sträng.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min föredragning föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva

riksdagen förelagd, till Främjande av frukt- och trädgårdsodlingen för budgetåret

1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor (nionde

huvudtiteln, punkt 135).

Sedan berörda utredningsmän, vilka antagit benämningen frukt- och

trädgårdsutredningen, den 15 februari 1938 avgivit betänkande (stat. off.

utr. 1938:5), torde jag få anmäla frågan om avlåtande till riksdagen av

proposition i förevarande ärende.

Verkställda utredningar.

Trädgårdsnäringens utveckling under senare år. Frukt- och trädgårdsutredningen

har på grundval av tillgänglig officiell statistik samt vissa av utredningen

verkställda undersökningar lämnat ett stort antal uppgifter rörande

olika förhållanden inom trädgårdsnäringen, vilka äro ägnade att belysa

frågan örn och i vad mån särskilda åtgärder från statsmakternas sida kunna

anses påkallade till stöd för näringen. Beträffande flertalet av dessa

uppgifter torde jag få hänvisa till första avdelningen av utredningens betänkande

jämte där åberopade bilagor. Vissa särskilt betydelsefulla resultat

av utredningens undersökningar torde emellertid här böra återgivas.

Utredningen framhåller, hurusom den yrkesmässigt bedrivna trädgårdsodlingen

i Sverige under de senaste årtiondena utvecklats från en relativt

obetydlig binäring till jordbruket till en självständig näringsgren som sysselsätter

ett stort antal företagare och arbetare. Enligt folkräkningarna 1910—

1930 har antalet i näringen sysselsatta personer ökats från 9,808 år 1910 till

14,419 år 1920 och 20,309 år 1930. Dessa siffror innefatta icke jordbrukare

och sådana som bedriva trädgårdsodling i kombination med jordbruk, ej

heller jordbrukspersonal som delvis är sysselsatt i trädgårdsodling. Självständiga

trädgårdsföretagare lia redovisats under en särskild rubrik först

vid 1920 års folkräkning. Deras antal skulle under perioden 1920—1930

lia ökat från något över 2,600 till närmare 4,500 d. v. s. med omkring 70

procent. Med hänsyn till vissa bristfälligheter i yrkesredovisningen anser

utredningen, att denna ökning till viss del endast är skenbar. Den verkliga

ökningen bör dock enligt utredningens förmenande icke ha understigit 50

procent. Vidare framhålles, att enligt folkräkningarna antalet trädgårdsarbetare

under 1920-talet ökat från omkring 8,200 till omkring 13,000, d. v. s.

med ungefär 60 procent.

Några officiella uppgifter rörande trädgårdsodlingens utveckling under de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

3

sistförflutna åren finnas ej. För att anskaffa material för bedömandet

härav har utredningen låtit verkställa en särskild statistisk undersökning, i

det följande benämnd lönsamhetsundersökningen. Primäruppgifter till denna

undersökning ha erhållits genom utsändande till frukt- och trädgårdsodlare

av individuella frågeformulär. Inalles lia dylika uppgifter från 4(19

egentliga trädgårdsodlare, motsvarande något mer än 10 procent av hela antalet

självständiga företagare 1930, gjorts till föremål för bearbetning. Flera

omständigheter tyda enligt utredningens mening på att de medelstora och

större trädgårdsföretagen i primärmaterialet äro företrädda i avsevärt större

utsträckning i förhållande till sitt antal än de mindre. Av undersökningen

framgår, att ifrågavarande 469 odlare under perioden 1925—1936 utökat

sin totala trädgårdsareal med nära 11 procent, ökningen av bänkgårdsresp.

trädgårdsarealen under samma tid utgör 21 resp. 58 procent. Tillväxten

har varit störst i södra Sverige, varest närmare hälften av den redovisade

växthusarealen härrör från tiden efter 1925. Undersökningen har

vidare givit vid handen att utökningen gått i mycket hastigare tempo efter

1930 än dessförinnan. Således härstamma över 20 procent av hela den redovisade

växthusarealen från perioden 1930—1936. Motsvarande siffra för

södra Sverige utgör cirka 30 procent.

De anförda siffrorna avse i första hand endast de i undersökningen redovisade

företagen. Hur stor arealökningen i verkligheten varit med avseende

på den kommersiella trädgårdsnäringen som helhet är svårt att avgöra. Utredningen

framhåller vissa omständigheter som skulle utvisa, att de framkomna

stegringstalen knappast överdriva den verkliga expansionen. Sålunda

ha hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter och länsträdgårdsmästare

samt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds lokalavdelningar i svar på

en av utredningen verkställd enquéte bekräftat, att under de sista åren en

betydande ökning av produktionsvolymen ägt rum. Ökningen uppgives ha

skett dels genom utvidgning av äldre företag och dels därigenom att ett stort

antal nya företagare tillkommit. Förbundets lokalavdelningar i Skåne göra

gällande, att under de sista fem åren en fördubbling där skett av arealen under

glas. Lokalavdelningarna inom mellersta Sverige framhålla särskilt den

stora ökningen av antalet företag. Produktionsökningen uppgives allmänt

vara mest framträdande i fråga örn grönsaksodling, främst gurk- och tomatodling.

Flera uppgiftslämnare framhålla även utvidgningen av blomsterodling

för snitt i växthus. I detta sammanhang må nämnas, att enligt vad

som framgår av enquéten en förskjutning av produktionen under senare år

ägt rum i den riktningen, att kalljordsodling i allt större utsträckning övergått

till jordbruket, under det att handelsträdgårdsmästarna specialiserat sig

på odling under glas. Det uppgives, att frilandsodlingen hos jordbrukarna

särskilt i södra Sverige ökat avsevärt.

Det föregående har huvudsakligen avseende å köksväxt- och blomsterodling.

Vad fruktodlingen beträffar anser utredningen med stöd av vissa undersökningar,

att jämväl denna gren av näringen för närvarande genomgår

en betydande expansion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Prisutvecklingen å grönsaker och frukt 1928—1937. I syfte att undersöka

hur priserna på färska grönsaker och frukt utvecklats under de senare

åren har frukt- och trädgårdsutredningen företagit en bearbetning av partiprisnoteringarna

i Stockholm. Därvid ha flera metoder använts, vilka samtliga

givit i stort sett samma resultat. Enligt en av utredningen beräknad, i

förhållande till omsättningen i konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd

vägd prisindex för mera betydelsefulla grönsaker skulle grönsakspriserna

under år 1934 ha nått en lägsta genomsnittlig nivå, uppgående till ej fullt

60 procent av den som bas valda prisnivån år 1928. Beträffande flertalet

produkter har efter år 1934 en återhämtning ägt rum utan att likväl 1928 års

prisnivå uppnåtts. Eftersom indextalen för skilda år kunna vara beroende

på materialets (speciellt de använda vikternas) sammansättning, anser utredningen

det vara av större intresse att notera, att under åren 1932—1935 prisnivån

på grönsaker synes ha uppgått till ej fullt 2/3 av en på motsvarande

sätt beräknad genomsnittlig prisnivå för år 1928. Den stegring av priserna,

som därefter inträtt, skulle ha bragt prisnivån upp till ungefär s/4 av 1928

års prisnivå. Det bör tilläggas, att prissänkningarna varit mest framträdande

under sommarmånaderna, då någon import av betydelse icke förekommer.

För äpplen och päron har utredningen på samma sätt låtit beräkna en

index, likaledes med år 1928 som basår. Av denna index framgår, att fruktpriserna,

tydligen till följd av olika skördeutfall, äro underkastade starka

variationer. Enligt indexen skulle åren 1934—1936 lia utmärkts av något

så när stabila priser, vilka med 25 ä 30 procent understego priserna år 1928.

År 1937 utmärktes av en ytterligare nedgång.

Importens utveckling m. m. Utredningen har verkställt en ingående undersökning

rörande importen till Sverige av utländska trädgårdsalster. I

samband därmed bär utredningen undersökt verkningarna av de tullar, som

äro åsätta dessa produkter. Det skulle föra för långt att här lämna en detaljerad

redogörelse för nämnda undersökningar utan torde jag härutinnan få

hänvisa till kapitel 3 i utredningens betänkande med därtill fogade bilagor.

Med hänsyn till den betydelse som i allmänhet tillmätes importen vid ett

bedömande av trädgårdsnäringens nuvarande läge torde dock vissa av utredningen

anförda siffror böra här återgivas.

Levande växter, blommor m. m. Importen av liljekonvaljerötter

(stat. nr 85), vilka för närvarande äro tullfria, har under perioden

1930—1937, frånsett en betydande nedgång år 1932, varit ganska konstant

och hållit sig mellan 80 och 90 ton. År 1937 importerades omkring 93 ton

till ett värde av cirka 279,000 kronor. Importen har huvudsakligen skett

från Tyskland. Införseln av andra rötter av blomsterväxter (stat. nr 87),

däribland s. k. perenna växter och rotknölar av gladiolus, har företett en

nästan kontinuerlig stegring från 144 ton år 1930 till 261 ton år 1937. Importvärdet

sistnämnda år utgjorde cirka 445,000 kronor. Det viktigaste införsellandet

är Nederländerna. Importsiffrorna för blomsterlökar (stat. nr

88) ha för de sista två decennierna stadigt stigit. År 1930 uppnåddes ett tillfälligt

maximum vid 2,122 ton. Efter en mindre nedgång under åren 1931—

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

5

1933 steg införseln åter, så att den år 1936 uppgick till 2,600 ton. Under år

1937 har importen till följd av en osedvanligt dålig skörd i Nederländerna

stannat vid 2,332 ton till ett värde av 5.297,000 kronor. Införseln av friska

avskurna blommor (stat. nr 89: 1 och 2) är starkt konjunkturbetonad. Den

årliga importkvantiteten utgjorde således under åren 1930 och 1931 omkring

54 ton, under åren 1932—1934 23—30 ton samt under de tre sistförflutna

åren respektive 52, 60 och 94 ton. 1937 års kvantitet, vilken i värde motsvarade

1,038,000 kronor, är den högsta som någonsin förekommit. Den egentliga

införseln äger rum under vintermånaderna. 2/3 av den totala importkvantiteten

inkommer under de fyra månaderna januari—mars samt december;

för månaderna januari—april samt oktober—december utgör motsvarande

relativtal närmare 9/10. Den övervägande delen av blomsterimporten härrör

numera från Italien, Nederländerna, Danmark och Frankrike. Införseln av

rhododendron, azaleor, kamelior, erika och sgren (stat. nr 92) har under de

senaste tio åren snarare företett en tendens till minskning än till ökning.

År 1937 infördes 454 ton mot 566 ton i medeltal för åren 1930—1932. Importvärdet

uppgick förstnämnda år till cirka 576,000 kronor. Sedan tullen å

förädlade träd av äpple, päron, plommon och körsbär (stat. nr 93) år 1927

höjts från 7 till 60 öre för kilogram, har införseln därav nedgått från 166 ton

under tiden 1 augusti—31 december 1926 till 6 ton i medeltal för kalenderåren

1933—1937. Jämväl importen av krukväxter (stat. nr 94) och andra, ej särskilt

nämnda levande växter (stat. nr 95) har nedgått. Är 1937 infördes 119 ton

krukväxter och 740 ton »andra» växter mot respektive 207 och 893 ton år

1931. Minskningen torde bero på att tullen för dessa varuslag år 1932 höjdes

från 7 till 20 öre för kilogram. I värde räknat uppgick 1937 års import av

krukväxter till 176,000 kronor och av »andra» växter till 1,113,000 kronor.

Enligt en av utredningen återgiven men okontrollerad uppgift skulle omkring

hälften av sistnämnda belopp avse huvudsakligen från Holland importerade

rosenbuskar. Vad slutligen angår till prydnad användbara kvistar och blad

(stat. nr 98) eller s. k. snittgrönt och kransgrönt infördes därav år 1937 148

ton till ett värde av cirka 224,000 kronor. Den övervägande delen av importen

av snittgrönt sker fran Danmark.

Färska köksväxter. Importen av ätbara rötter (stat. nr 103—105)

angives av utredningen icke vara av större betydelse. Pepparrot importeras

icke; rädisor, rödbetor och palsternackor endast i helt liten omfattning.

Nästan hela importkvantiteten inkommer under första halvåret. Är 1937

infördes sammanlagt 70 ton till ett värde av 29,000 kronor. Till jämförelse

kan nämnas, att enbart konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd under

första hälften av nämnda år försålde 476 ton morötter, rödbetor, palsternackor,

jordärtskockor och kålrötter. Av färsk potatis (stat. nr 106) infördes

1937 399 ton till ett värde av cirka 108,000 kronor. Dessförinnan lia importkvantiteterna

varierat under åren 1932—1936 mellan 110 och 180 ton samt

under åren 1927—1931 mellan 500 och 600 ton. Den från och med år 1932

inträdda importminskningen torde vara att tillskriva det förhållandet, att

tullbeskattningen samma år höjdes från 2.5 öre till 10 öre för kilogram. Sedan

tullen å matlök år 1936 höjts frän 5 till 20 öre för kilogram, såvitt angår tiden

1 juni—31 december, har importen under sistnämnda tid nedgått från

2,081 ton år 1935 till 923 ton år 1937. Samtidigt har emellertid importen

under återstående delar av året, då tullen utgör 5 öre för kilogram, stigit i

sådan grad. att årsimporten 1937 nästan exakt motsvarade årsimporten 1935

eller cirka 3,885 ton. Värdet av 1937 års lökimport uppgick till omkring

502,000 kronor. De viktigaste inköpsländerna i fråga örn förevarande tullposition

liro Nederländerna och Egypten. Medan importen från Nederländerna

överväger i januari -mars samt augusti—december, inkommer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

största delen av importen linder april—juli från Egypten. Importen av

vitkål (stat. nr 110) och meloner (stat. nr lil) är relativt obetydlig. Av

vitkål infördes i medeltal för åren 1933—1935 cirka 18 ton. Åren 1936

och 1937 steg sistberörda införsel till 379 respektive 681 ton. Till jämförelse

anför utredningen, att konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd

under 9 månader av år 1937 försålde 570 ton vitkål. Melonimporten

har i medeltal för åren 1932—1937 understigit 3 ton. Det sammanlagda värdet

av 1937 års import av vitkål och meloner utgjorde cirka 48,000 kronor. I

fråga om gurkor (stat. nr 112) förekommer import av någon större betydelse

endast under månaderna mars, april och maj. År 1937 importerades i mars

57 ton, i april 71 ton och i maj 13 ton. Hela importkvantiteten utgjorde

nämnda år 172 ton med ett värde av 209,000 kronor. Så gott som all införsel

sker från Nederländerna. Någon import av färsk sparris (stat. nr 113) förekommer

praktiskt taget icke under den inhemska sparrissäsongen. Hela

årsimporten utgjorde år 1937 omkring 5 ton med ett värde av 17,000 kronor.

Införseln av blomkål (stat. nr 114) har till följd av tullhöjning år 1932 (från

15 till 25 öre för kilogram) nedgått från 1,135 ton år 1931 till 519 ton år 1937.

Värdet av sistnämnda importkvantitet uppgick till cirka 409,000 kronor. Under

den egentliga säsongen för svensk blomkål, juli—oktober, förekommer

numera ingen import. Däremot införas under maj och juni, d. v. s. de månader

då den tidiga svenska blomkålen föres i marknaden, ej obetydliga

mängder. År 1937 importerades under sistnämnda månader, huvudsakligen

från Nederländerna, 113 respektive 56 ton. Importen av tomater (stat. nr 115)

har mångdubblats sedan tiden före kriget. År 1937 uppgick den till 1,114 ton

med ett värde av 924,000 kronor. Sedan den för tiden 1 maj—30 november

utgående tullen år 1934 höjts från 25 till 50 öre för kilogram, har importen

under juli—september praktiskt taget upphört. Under den inhemska tomatsäsongen

förekommer numera import av färska tomater endast i maj och

juni samt oktober och november. År 1937 infördes, huvudsakligen från

Nederländerna, i maj 141 ton, i juni 72 ton, i oktober 27 ton och i november

62 ton. Sedan tullen å andra, ej särskilt nämnda köksväxter (stat. nr 116)

år 1932 höjts från 15 till 40 öre för kilogram, har importen därav nedgått från

213 ton år 1931 med ett värde av 247,000 kronor till 99 ton år 1937 med ett

värde av 136,000 kronor. Vissa år 1933 genomförda tullättnader i fråga örn

harieot-verts, sallad och kronärtskockor synas ej lia haft någon större inverkan

på införseln.

Saltade eller torkade samt syltade eller konserverade

köksväxter. Den totala införseln har minskat från 1,646 ton år

1931 till 530 ton år 1937. Värdet av importen har sjunkit i motsvarande

grad eller från 1,404,000 kronor år 1931 till 524,000 kronor år 1937. Nedgången

hänför sig huvudsakligen till saltade gurkor, varav 897 ton infördes

år 1931 mot 5 ton år 1937. Även införseln av konserver har starkt nedgått.

I detta sammanhang må nämnas, att år 1932 tullen å saltade gurkor höjdes

från 25 till 35 öre för kilogram och tullen å konserverade köksväxter från

50 till 75 öre för kilogram.

Färska bär och frukter. Någon import av färska jordgubbar

(stat. nr 128 och 129) förekommer icke under den svenska jordgubbsäsongen.

Av körsbär (stat. nr 129: 3 och 4) införas ganska betydande kvantiteter under

maj, juni och juli (år 1937 resp. 163, 170 och 70 ton). Importen av

andra bär (stat. nr 134) är mycket obetydlig. Under svenska bärsäsongen,

juni—augusti, infördes år 1937 sammanlagt omkring 12 ton. För äpplen

(stat. nr 130) och päron (stat. nr 131) höjdes tullarna år 1932 från 10 till

20 öre för kilogram. I samband med handelsöverenskommelser ha de lägre

tullsatserna återinförts för vissa månader av året, så att 20-örestullen nu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

7

mera endast gäller i fråga om äpplen under tiden 1 juli—1 januari och beträffande

päron under tiden 1 juli—1 december. Året närmast före tullhöjningen

infördes 18,044 ton äpplen till ett värde av 9,701,000 kronor och 12,444 ton

päron till ett värde av 5,561,000 kronor. Motsvarande siffror för år 1937

utgjorde för äpplen 13,268 ton och 6,424,000 kronor samt för päron 6,823

ton och 3,826,000 kronor. Det bör anmärkas, att 1931 års import av päron

var osedvanligt hög; året dessförinnan importerades endast 5,104 ton. Importen

av äpplen är störst under månaderna november—januari samt maj—

juni. Från och med år 1933 har den nästan helt upphört i september och

oktober; även novemberimporten företer nedgång. Den högre tullen synes

däremot icke märkbart ha påverkat decemberimporten. Januariimporten

var under åren 1934 och 1935 underkastad den högre tullsatsen och visade

då en avsevärd nedgång gentemot de närmast föregående åren. Med återinförande

från och med år 1936 av den lägre tullen för januari steg införseln

under denna månad till samma nivå som före 1934. Importen av päron

företer en något annan fördelning på de olika årstiderna; den är störst

under mars—maj, i augusti samt december. Före 1932 dominerade importen

under augusti—oktober men redan sistnämnda år och år 1933 inträdde

till följd av tullhöjningen en högst betydande minskning av importen under

dessa månader och nedgången synes med undantag för tillfälliga variationer

ha fortsatt även därefter. Införseln av apelsiner (stat. nr 124) har stigit från

28,214 ton år 1931 till 38,291 ton år 1937 eller, i värde räknat, från 10,310,000

till 13,316,000 kronor. Motsvarande årssiffror för bananer (stat. nr 125)

voro 12,887 och 11,816 ton samt 8,367,000 och 6,344,000 kronor. Importen

av citroner (stat. nr 126) har sedan år 1930 ej företett några nämnvärda förändringar.

År 1937 infördes därav 2,216 ton till ett värde av 1,019,000 kronor.

Utav plommon (stat. nr 129: 1 och 2) importerades år 1937 369 ton,

därav 127 ton under juli och 95 ton under augusti. Värdet av hela årsimporten

uppgick till 309,000 kronor. Samma år infördes 1,578 ton cedrat- och

grapefrukter (stat. nr 126: 1) till ett värde av 521,000 kronor. Importen av

vindruvor (stat. nr 127) har efter den 1 september 1935, då dessa frukter

blevo tullfria, företett en kraftig stegring, vilken fortsatt ända till den 1 juli

1937, då den tidigare tullsatsen, 35 öre för kilogram återinfördes för druvor

som inkomma under senare halvåret. Till följd av sistnämnda åtgärd har

införseln under juli—december nedgått från 5,305 ton år 1936 till 2,382 ton

år 1937. Importen under januari—juni har däremot stigit från 1,809 ton

år 1936 till 2,386 ton år 1937. Värdet av hela vindruvsimporten uppgick

sistnämnda år till 3,816,000 kronor. Av andra, förut ej särskilt nämnda

frukter (stat. nr 132) infördes år 1937 435 ton till ett värde av 433,000 kronor.

Torkad frukt. Importen av torkad frukt (stat. nr 135—140) har

nedgått från 12,634 ton år 1931 med ett värde av 8,134,000 kronor till 9,469

ton år 1937 med ett värde av 5,997,000 kronor.

Syltade och konserverade frukter och bär. Av syltade

och konserverade frukter och bär (stat. nr 310—311, 315: 1 och 318) infördes

år 1937 2,025 ton till ett värde av 1,306,000 kronor. Motsvarande siffror år

1931 utgjorde 2,029 ton och 1,509,000 kronor.

Till belysning av importens utveckling sedan tiden före världskriget må

slutligen anföras följande sammanställning av handelsstatistikens uppgifter

rörande importen av förutnämnda produkter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

Import i 1,000 kronor av

Årsmedeltal

1912/14

1931

Levande växter m. m...........

........ 2,318

8,034

Färska köksväxter..............

........ 561

3,140

Andra » ..............

........ 190

1,404

Färska bär och frukter ........

........ 4,433

38,283

Andra » » » ........

........ 2,763

9,643

Bär- och fruktsaft..............

........ 31

59

Summa 10,296

60,563

1937

prel. siffror

9,153

2,382

524

36,477

7,302

190

56,028

Undersökningar rörande frukt- och trädgårdsodlingens lönsamhet. Som

förut nämnts har frukt- och trädgårdsutredningen låtit verkställa en

undersökning av bl. a. lönsamheten av 1936 års odling. På grund av primärmaterialets

i vissa hänseenden bristfälliga beskaffenhet har bearbetningen av

detsamma i denna del endast haft till syfte att fastställa det kontanta överskott

av verksamheten, varöver odlaren och hans familj kan disponera sedan samtliga

utgifter inklusive avskrivningar, räntor och arrenden blivit erlagda. Resultaten

av bearbetningen ha sammanställts i två tabeller, som återfinnas å sid.

298 och 300 i utredningens betänkande. Ett studium av dessa giver vid

handen, att verksamheten för J/7 av de 453 odlare, som här redovisas, icke

givit något som helst överskott. Sätter man gränsen för den kontanta inkomst,

som kan beräknas ha givit odlarna en rimlig försörjning, så lågt som

vid 2,000 kronor — vartill i flertalet fall komma naturaförmåner i form av

trädgårdsprodukter och bostad —- finner man att 1/2 av nämnda odlare komma

under denna gräns. Räknar man däremot med den genomsnittliga nettoinkomsten

för samtliga odlare blir denna cirka 2,900 kronor. Av undersökningen

framgår vidare, att inkomsterna variera starkt för olika slag av odlingar

och för odlingar av olika storlek. I runt tal utgör den redovisade

genomsnittliga nettoinkomsten för odlare med enbart eller huvudsakligen

a) plantskolerörelse (23 st.) 7,100 kronor, b) blomsterodling (100 st.) 4,700

kronor, c) köksväxtodling (42 st.) 2,500 kronor, d) kombinerad blomster- och

köksväxtodling (131 st.) 2,400 kronor samt e) fruktodling (46 st.) 1,900 kronor.

För odlare med allsidig trädgårdsrörelse (75 st.) utgör samma inkomst

1,800 kronor. Förenämnda siffror böra användas med stor försiktighet. Då

de medelstora och större företagen äro överrepresenterade i undersökningen,

måste det antagas, att sifforna ge en alltför gynnsam bild av odlingens ekonomiska

betingelser, i varje fall då det gäller att bedöma i vad mån den kan

skänka sina utövare rimlig försörjning. En föreställning örn den kontanta

nettoinkomstens beroende av företagets storlek lämna följande av utredningen

återgivna siffror, vilka avse 238 odlare av köksväxter och (eller) blommor,

utvalda i syfte att erhålla en så homogen grupp som möjligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

9

Frilandsareal

(har)

Antal odlare

Kontant netto- inkomst per

odlare

(kr.)

Växthusareal

(ar)

Antal odlare

Kontant netto- inkomst per

odlare

(kr.)

Mindre än 1

102

2,372

Mindre än 4

lil

1,479

1-2

84

2,932

1

CO

55

2,150

2-3

25

2,524

8—12

21

3,427

3-4

12

2,743

12—16

21

5,354

4-5

8

3,014

16 o. däröver

30

6,403

| 5 o. däröver

7

3,197

Det framgår härav att det framför allt är växthusodlingens omfattning som

är bestämmande för den kontanta nettoinkomstens storlek bland de här

redovisade odlarna.

Av intresse i detta sammanhang är en å sid. 291 i betänkandet gjord sammanställning

av bruttoinkomsten av olika växtslag bland odlare med huvudsakligen

köksväxt- resp. blomsterodling samt kombinerad köksväxt- och blomsterodling.

Därest denna sammanställning, som avser 211 odlare, kunde anses

representativ, varom man saknar tillräcklig kännedom, skulle man därur

kunna draga följande slutsatser.

Köksväxtodling under glas är åtminstone bland de på grönsaksodling

specialiserade företagarna i södra Sverige (liksom bland blomsterodlare,

i den mån dessa utnyttja sina växthus även för drivning av grönsaker)

i största omfattning inriktad på tomater av tidig odling, d. v. s. för försäljning

huvudsakligen under månaderna maj och juni. Denna odling synes

lämna ifrågavarande odlare ej mindre än 2/3 av de inkomster, som de överhuvud

erhålla genom köksväxtodling under glas. I mellersta Sverige är

köksväxtodlingen under glas på det hela taget mindre specialiserad. Tomatodlingen

(särskilt den tidiga) tycks här spela en relativt obetydlig roll, medan

däremot den tidiga produktionen av gurkor är ganska betydande;

därifrån härstammar över 1/3 av de mellansvenska köksväxtodlarnas inkomster

från grönsaksodling under glas. För odlare med kombinerad köksväxt- och

blomsterodling synes tomatodlingen vara den ur inkomstsynpunkt mest betydande,

men vid sidan därav intar i mellersta Sverige gurkodlingen en framträdande

plats.

Bland bio raster odlarna i sydligare delar av landet dominerar nejlikproduktionen,

medan mellersta Sveriges blomsterodlare få en väsentligt

större del av sina inkomster från drivning av blomsterlökar, azaleor, liljekonvaljerötter

o. dyl. Sistnämnda produktion tycks vara av stor betydelse

även för odlare med kombinerad köksväxt- och blomsterodling, vilka dessutom

erhålla betydande bidrag till sina bruttoinkomster från odling av krukväxter

och chrysanthemum. I den mån de på köksväxtodling specialiserade

företagarna även bedriva blomsterodling under glas, synas de i rätt hög grad

hålla sig till chrysanthemum.

Av den av utredningen företagna enquétcn framgår, att betydande olikheter

i fråga om lönsamhet föreligger mellan olika delar av landet. Det stora

flertalet uppgiftslämnare i södra Sverige uppgiva således, att lönsamheten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

där under de sista åren (till och med år 1936) varit relativt tillfredsställande.

Uppgiftslämnarna i mellersta Sverige anse däremot — med få undantag —

att lönsamheten varit otillfredsställande. I flera av enquétesvaren framhålles,

att räntabiliteten för de större företagarna varit relativt bra eller medelmåttig

men för de mindre dålig.

Förenämnda undersökningar rörande lönsamheten avse i huvudsak förhållandena

före 1937 års ingång. Sedan dess ha produktionskostnaderna i

flera avseenden förändrats.

Genom den vid 1936 års riksdag antagna lantarbetstidslagen jämte de ändringar

i samma lag, som beslutats vid 1937 års riksdag, lia kostnaderna för

arbetskraft undergått stegring. Enligt beräkningar som utredningen låtit

verkställa på grundval av det från odlarna insamlade primärmaterialet skulle

den i nämnda lag stadgade arbetstidsregleringen medföra en genomsnittlig

ökning av det totala antalet dagsverken med ungefär 13 procent. Man har

därvid utgått från, att reformen i praktiken kommer att innebära en daglig

arbetstid av i genomsnitt cirka 8.8 timmar (106 timmar för två veckor i följd)

under sommarhalvåret och cirka 7.2 timmar (86 timmar för två veckor i

följd) under vinterhalvåret. Berörda ökning motsvarar en genomsnittlig stegring

av de löpande utgifterna för näringen, i förhållande till 1936 års utgifter,

med cirka 4 procent. Kostnadsökningen drabbar emellertid skilda slag

av odlingar ganska olika, beroende på att mer eller mindre arbetskraft användes.

Om man sätter den i relation till de genomsnittliga inkomstsiffror,

som beräknats för den tidigare omförmälda gruppen av 453 odlare, finner

man, att utgiftsökningen i genomsnitt för samtliga dessa odlare betyder en

minskning av nettoinkomsten av 19 procent. Motsvarande procenttal utgöra

för plantskoleägarna 8, för blomsterodlarna 23, för köksväxtodlarna 13 och

för fruktodlarna 8. Vid dessa beräkningar har hänsyn ej tagits till möjligheten

att genom arbetsbesparande åtgärder neutralisera arbetstidsbegränsningen

eller till nödvändigheten att i vissa fall anställa mera arbetskraft än

som direkt erfordras för att kompensera den kortare arbetstiden. Det har

vidare antagits, att den sammanlagda lönen för årsanställd arbetare är densamma

som år 1936. Utredningen framhåller, att beräkningarna äro att anse

som ytterst approximativa och endast kunna belysa storleksordningen av den

kostnadsökning som odlingen i sin helhet kan komma att vidkännas på

grund av arbetstidsbegränsningen. Vidare framhålles, att enligt vad lantarbetareförbundets

trädgårdsavdelningar erfarit företagens arbetarstam hitintills

icke utökats i förhållande till arbetstidens förkortning. Orsaken därtill

skulle vara att söka däri, att lagen i viss utsträckning framtvingat rationellare

odlingsmetoder med bättre utnyttjande av arbetskraften.

Enligt vad som från lantarbetareförbundet meddelats utredningen har

genom kollektivavtal, som trätt i tillämpning efter 1936 års utgång, timlönen

för yrkesarbetare i Stockholms- och Göteborgstrakten höjts med 22.5 procent

och för grovarbetare i samma trakt med 40 procent. Motsvarande stegringstal

utgöra för landet i övrigt — utom Malmö, Ystad och Landskrona —

20 och 40 procent. För nämnda tre Skånestäder har lönen för grovarbetare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303-

11

höjts med 22 procent. Av förhöjningarna ha 16 procent beräknats utgöra

kompensation för arbetstidsminskningen.

Slutligen bör nämnas, att enligt vad utredningen anfört väsentliga prisförhöjningar

under de sista åren ägt rum å för trädgårdsnäringen viktiga

förnödenheter såsom bränsle, byggnadsmaterial, maskiner och redskap.

Bränslekostnaderna utgöra för flertalet odlingar en betydande del av de löpande

utgifterna (jämför tabell å sid. 292 i betänkandet). För de odlare,

som redovisats i lönsamhetsundersökningen, utgöra nämnda kostnader i genomsnitt

13.3 procent av berörda utgifter. För den rena köksväxtodlingen

är andelen 20.9 procent, för blomsterodling 14.1 procent och för kombinerad

köksväxt- och blomsterodling 18 procent. Det bör anmärkas, att bränslekostnaderna

vid blomsterodling spela en avgjort större roll än vid köksväxtodling.

Att det förenämnda procenttalet för blomsterodling är lägre än

för köksväxtodling beror därpå, att de löpande utgifterna i förhållande till

inkomstöverskottet äro avsevärt mindre vid sistnämnda odling än vid

blomsterodling. Som bränsle användes i allmänhet koks men även ved.

De genomsnittliga kolpriserna ha för ton stigit från 19.71 kronor år 1936

lill 26.90 kronor år 1937. Kommerskollegii index för vedbränsle var i januari

och december 1936 123 respektive 118 samt i juni och december 1937

122 respektive 142.

Frukt- och trädgårdsutredningens förslag.

Med utgångspunkt från de av frukt- och trädgårdsutredningen verkställda

undersökningarna och efter att ha övervägt frågan örn statens bistånd åt näringen

(kap. 4) har utredningen i sitt betänkande framlagt ett flertal förslag

till stödjande av densamma, främst genom finansiell hjälp. Således har

föreslagits, bl. a.,

dels vissa åtgärder för främjande av standardiseringsverksamheten inom

trädgårdsnäringen, för vilket ändamål beräknats ett årligt anslag å 5,500

kronor (kap. 5);

dels bistånd från statens sida för bildandet inom trädgårdsnäringen av

en riksorganisation för handel med trädgårdsprodukter genom anvisande av

ett organisationsbidrag å 50,000 kronor ävensom beviljande av en garanti

för kapitalanskaffning intill 300,000 kronor, dels i samband med sistnämnda

förslag viss ändring av bestämmelserna för erhållande av lån ur statens

fruktodlingslånefond (kap. 6);

dels viss reglering av kringföringshandeln med frö, träd och buskar

(kap. 7);

dels justering av tullarna å rotknölar av gladiolus, s. k. perenna växter,

friska avskurna blommor, rosenbuskar, s. k. snittgrönt, matlök, gurkor och

tomater (kap. 8);

dels reglering av blomsterlökimporten (kap. 8);

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

dels vissa särskilda åtgärder till fruktodlingens stödjande, däribland anvisande

av ett årligt förslagsanslag å 15,000 kronor för fraktlindring vid

transport av inhemsk frukt till Norrland, ett årligt reservationsanslag å

7,500 kronor under förslagsvis fem år för premiering av omförädling av

fruktodlingar (omympning) samt ett reservationsanslag å 6,000 kronor för

anskaffande av apparatur för s. k. musterier (kap. 10);

dels anvisande av ett x-eservationsanslag å 40,000 kronor för pxxxpagandaoch

upplysningsverksamhet (kap. 11);

dels ock anvisande till Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund av ett

årligt anslag å 6,500 kronor såsom bidrag för anställande av två konsulenter

(kap. 12).

Slutligen bär utredningen förordat eller framlagt formliga förslag till vissa

andra åtgärder, vilka antingen först vid en senare tidpunkt eller i annat

sammanhang böra upptagas till behandling eller ock äro av sådan beskaffenhet

att riksdagens medverkan för deras genomförande ej erfordras. Av

sistnämnda art är, bland andra, ett av utredningen framfört förslag till förhindrande

av okontrollerad försäljning av trädgårdsprodukter direkt från

järnvägsvagn.

Yttranden över utredningens betänkande ha efter remisser avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, traktatberedningen, kommerskollegium, generaltullstyrelsen

i vad angår föreslagna tulländringar och importreglering,

medicinalstyrelsen beträffande kap. 11, järnvägsstyrelsen såvitt angår kap.

7 och 10, fullmäktige i riksbanken och iäksgäldskontoret i fråga om den

föreslagna lånegarantien, Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län beträffande kap. 6 och 7, övriga länsstyrelser utom länsstyrelsen

i Jönköpings län samt statens centrala frökontrollanstalt i fråga

örn kap. 7, statens växtskyddsanstalt beträffande reglering av blomsterlökimporten,

samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott utom Västernorrlands

läns, lantbruksakademien och Sveriges standardiseringskommission

beträffande kap. 5, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Sveriges

allmänna lantbrukssällskap, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges

pomologiska förening, riksförbundet svensk frukt, Sveriges konditionerande

trädgårdsmästares förbund, svenska trädskoleägareföreningen, skånska

plantskoleförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

kooperativa förbundet och Sveriges fröhandlareförening, sistnämnda

förening beträffande kap. 7. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat

yttranden till kollegiet från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping,

Visby, Jönköping, Malmö, Göteborg, Karlstad, Örebi''o och Luleå ävensom

från Sveriges kemiska industrikontor och svenska engrossistföreningen i

frukt och grönsaker. Stockholms läns och stads samt Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ha bifogat av sällskapen infordrade

yttranden från vissa lokala organisationer, nämligen Stockholms läns och

stads trädgårdsråd, Kristianstads läns fruktodlareförbunds arbetsutskott och

andelsföreningen fruktcentralen i Kristianstad. I anledning av utredningens

betänkande ha vidare skrifter inkommit från bl. a. Sveriges konservindustri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

förbund, styrelsen för Stockholms läns och stads trädgårdscentral, Mälaröarnas

trädgårdsodlareförening och sydsvenska frukt aktiebolaget.

En närmare redogörelse för utredningens förslag och däröver avgivna yttranden

kommer att lämnas i det följande. Redan nu anser jag mig emellertid

böra nämna, att statskontoret ifrågasatt lämpligheten av att det bidrag

till stödjande av näringen, som kunde finnas påkallat från statens sida,

splittrades sönder på sätt som skulle bliva följden av utredningens förslag.

Statskontoret har härom anfört följande.

Enligt ämbetsverkets mening borde strävandena i första hand inriktas

på att få till stånd en representativ central sammanslutning av trädgårdsodlare,

vilken kunde på ett effektivt sätt tillvarataga och verka för näringens

intressen i olika avseenden och inom dess skilda grenar. De statsmedel, som

för näringens stödjande kunde komma i fråga, skulle — såvitt statskontoret

kunde finna — komma till den mest ändamålsenliga användningen

genom att överlämnas till ett dylikt gemensamt organ.

Under angivna förutsättning vore det således enligt statskontorets __ mening

att förorda att lämpligt belopp — förslagsvis 30,000 kronor - såsom

ett engångsanslag ställdes till förfogande antingen för en för ändamålet tillskapad

ny riksorganisation eller ock -— för den händelse förutsättningarna

därför ansåges föreligga — för någon redan förefintlig organisation inom

näringen för utbyggande av organisationen till en näringens skilda grenai

omfattande sammanslutning, lämpad såväl att tjäna sorn försäljningsförening

som att verka för standardisering av produkter och förpackningar samt

för ändamålsenligare odlingsmetoder ävensom att utöva propaganda för

ökad konsumtion av trädgårdsalster. Huruvida och i vilken utsträckning

det i fortsättningen kunde bliva pakallat att statsmakterna lämnade bidrag

till uppehållande av verksamheten eller på annat sätt stödde organisationen

syntes böra bliva föremål för framtida bedömande.

Av den ståndpunkt statskontoret sålunda intoge till förevarande spörsmål

följde, att ämbetsverket icke kunde tillstyrka att — utöver vad som förordats

— medel nu anvisades för de olika åtgärder, som av utredningen föreslagits.

Härvid syntes dock undantag böra göras för det ifrågasatta förslagsanslaget

till fraktlindring vid transport av inhemsk frukt till Norrland.

Mot anvisande av medel för detta ändamål i enlighet med vad utredningen

föreslagit ville statskontoret icke göra erinran.

Mot statskontorets yttrande i nämnda delar har reservation avgivits av

statskommissarierna 5. T. Örtengren och N. G. Spilhammar, vilka ansett att,

därest vissa angivna synpunkter vunne beaktande, någon reducering icke

borde ifrågasättas av det föreslagna organisationsbidraget. Reservanterna

funné likaledes att utredningen förebragt goda skäl för anvisandet av anslag

till främjandet av standardiseringsverksamheten inom trädgårdsnäringen,

till fraktlindring vid vissa frukttransporter, till premiering av omförädling

av fruktodlingar, till anskaffande av apparatur för s. k. musterier samt lill

propaganda och upplysningsverksamhet.

Jag vill vidare förutskicka, att i den mån annat ej särskilt angives vid behandlingen

av de olika förslagen dessa i yttrandena tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Behovet av stöd åt näringen.

Frukt- och trädgårdsutredningen bär i ett särskilt kapitel (kap. 4) anfört

vissa allmänna synpunkter på frågan om och i vad mån förhållandena inom

trädgårdsnäringen kunna anses påkalla stöd från statens sida. Till en början

har utredningen framhållit hurusom numera ett ganska avsevärt antal

samhällsmedlemmar funne sin bärgning inom trädgårdsyrket och hurusom

denna näringsgren på en relativt kort tidrymd nått en utveckling som, mätt

i omsättningen av näringens produkter, måste ur samhällsekonomisk synpunkt

anses vara betydande. Denna utveckling sammanhängde i hög grad,

i synnerhet under de senare åren, med den ökade betydelse som användningen

av grönsaker, frukt och bär fått för folkförsörjningen. Under påverkan av

näringsfysiologiska forskningsresultat hade sammansättningen av kosten alltmera

omlagts därhän, att man i högre grad än förr sökte draga nytta av de

mineralämnen och vitaminer, som innehöllos i dessa produkter. I anslutning

härtill har utredningen anfört bl. a. följande.

Ben omläggning i födosammansättningen som sålunda försiggått hade haft

till följd en i starkt tempo stegrad konsumtion av grönsaker, frukt och bär.

Bäst bomme denna konsumtionsökning till synes i den sedan tiden före

världskriget oerhörda stegringen av importen av dessa varor. Men ökningen

av konsumtionen hade jämväl medfört en alltjämt pågående utvidgning av

den inhemska produktionen. Dels hade den areal, varå trädgårdsalster

odlades, utökats och dels hade antalet yrkesutövare vuxit. I det förra avseendet

vöre särskilt anmärkningsvärt att köksväxtodling på fritt land i stor

utsträckning ingått i det egentliga jordbrukets växelcirkulation medan liandelsträdgårdsmästarna

tydligen mera koncentrerade sin verksamhet till växtodling

under glas. Nyetableringen inom yrket hade till stor del skett därigenom

att personer, anställda hos trädgårdsmästare, ofta efter relativt kort

lärotid, bildat egna företag, men därjämte hade mångå småbrukare, lägenhetsägare

och arbetare —■ med hjälp av förefintliga möjligheter till erhållande

av kredit och lån — övergått till odling av trädgårdsalster för avsalu.

Otvivelaktigt hade den svenska trädgårdsnäringen tidigare i det stora hela

varit lönsam och givit sina utövare en — relativt sett — god bärgning, ja i

åtskilliga fall mycket goda inkomster. Därpå tydde bl. a. den ökade omfattningen

av produktionen och det stegrade antalet yrkesutövare. Men oaktat

konsumtionen av trädgårdsprodukter stigit väsentligt hade dock denna ökade

produktionsvolym tillsammans med den stora importen åstadkommit en

konkurrens som icke kunnat undgå att medföra kännbara verkningar för

näringens utövare. Det hade visat sig mycket vanskligt för utredningen att

med den förefintliga bristen på officiella uppgifter beträffande ifrågavarande

näringsgren kunna på ett tillfredsställande sätt giva belägg på den utveckling

som sålunda syntes hava försiggått. Utredningen hade dock med stöd

av åtskilliga omständigheter funnit sig kunna konstatera en sjunkande

räntabilitet för trädgårdsodlingen i allmänhet.

De undersökningar som verkställts beträffande prisutvecklingen å näringens

produkter gåve vid handen att i stort sett en ganska väsentlig sänkning

av prisnivån å dessa produkter ägt rum under de senaste tio åren. Den återhämtning

som beträffande vissa produkter förekommit under de sistförflutna

åren hade icke varit tillräcklig för att utjämna denna sänkning av prisnivån.

Samtidigt som prisutvecklingen varit ogynnsam för trädgårdsnäringen hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 303-

15

produktionskostnaderna i flera hänseenden stigit. Trädgårdsnäringen hade

tidigare arbetat nied relativt billig arbetskraft men den allmänna utvecklingen

på arbetsmarknaden hade härutinnan medfört väsentliga förändringar.

Härtill bidroge naturligtvis den genom lantarbetstidslagen genomförda

begränsningen av arbetstiden inom trädgårdsskötseln. Slutligen hade

åtskilliga av de förnödenheter som inginge i produktionskostnaderna under

den senaste tiden varit föremål för stora prisstegringar.

Den av utredningen verkställda lönsamhetsundersökningen hade icke

kunnat få den omfattning att man därav utan vidare kunde draga slutsatser

för hela näringens vidkommande. Undersökningen mäste dock anses tyda på

att flertalet av de många små företagarna inom branschen haft svårt att försörja

sig på sin verksamhet. Genom överläggningar med olika representanter

för näringsutövarna och genom den förut berörda enquéten till trädgårdskonsulenter

m. fl. hade utredningen fått ytterligare material för bedömning

av det ekonomiska läget inom näringen. Härvid hade till en början framgått

att det vore mycket svårt att fälla generella omdömen rörande hela näringen.

Betingelserna för en god lönsamhet vore icke desamma för skilda slag av

odlingar. De naturliga förutsättningarna vore olika i olika delar av landet.

Vidare hade den personliga insatsen inom yrket stor betydelse för resultaten.

Under senare år hade många odlingar utvecklats till storföretag, vilka genom

en långt driven specialisering av de odlade växtslagen nått goda resultat. Dessa

företag representerade dock en relativt liten del av näringen, medan den

största delen av odlarna måste räknas till småföretagare, för vilka, särskilt

i vissa delar av landet, stora svårigheter för närvarande uppenbarligen förelåge

att av näringen vinna utkomst. Inom odlarkretsar hyste man den bestämda

uppfattningen att förutsättningarna för en ekonomiskt lönande trädgårdsskötsel

avsevärt försämrats och man såge med allvarlig oro på den närmaste

framtiden, därest ej läget för näringens vidkommande förbättrades.

De försämrade ekonomiska förhållandena för flertalet odlare i samband

med de ökade krav som, delvis från statsmakternas sida, kommit att ställas

på näringen hade medfört att man alltmera funnit sig nödsakad att lita till

statsmakternas hjälp. Under hänvisning till det vittomfattande stöd som

kommit det svenska jordbruket till del hade man förmenat att jämväl trädgårdsnäringen,

vars betingelser i många hänseenden vore likartade med jordbrukets,

borde komma i åtnjutande av erforderligt stöd. Framställningar

härom hade gjorts vid upprepade tillfällen såväl i riksdagen som hos Kungl.

Maj :t.

Med hänsyn till den stora betydelse trädgårdsnäringen ur social, ekonomisk

och näringsfysiologisk synpunkt numera måste anses äga för samhället har

utredningen funnit det motiverat att, därest så erfordras, staten lämnar sitt

stöd åt näringen. De av utredningen vidtagna undersökningarna hava bibragt

utredningen den uppfattningen att förhållandena inom näringen i vissa

avseenden påkalla ett sådant stöd. Det intresse som enligt utredningens

åsikt bör förefinnas för ett utnyttjande av möjligheterna till en inhemsk produktion

av trädgårdsalster har synts utredningen jämväl böra innefatta att

näringens utövare tillförsäkras en skälig utkomst av sin näring. Det vore

även av vikt att tillse att nämnda möjligheter tillvaratoges på det för samhället

mest rationella sättet.

1 samband med en allmän diskussion av de utvägar, som borde anlitas för

åstadkommande av förbättrade förhållanden inom näringen, har utredningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

avvisat vissa framkomna förslag om vidtagande av produktionsbegränsande

åtgärder samt om införande av bestämmelser rörande kompetensvillkor för

nyetablering inom yrket. I förevarande sammanhang har utredningen anfört

följande.

Det förekomme i stor omfattning att företagare inom trädgårdsyrket utbytte

utbildade och därför dyrare arbetare mot yngre sådana, vilka ginge i

arbetet som lärlingar. De till mera mogen ålder komna arbetarna, vilka

därigenom bleve arbetslösa, sökte i regel sin utkomst genom att etablera sig

såsom företagare i det yrke däri de erhållit sin utbildning. Uppenbarligen

vore denna utveckling icke lycklig och det borde vara ett intresse av största

vikt för såväl företagarna som de anställda att söka vinna en tillfredsställande

lösning på detta problem. Strävandena att förhindra en alltför stark tillväxt

av antalet företagare samt önskvärdheten att inom näringen bibehålla en

yrkeskunnig fast arbetarstam syntes skapa förutsättningar för en sådan lösning.

Det borde enligt utredningens åsikt närmast ankomma på de fackliga

organisationerna att med insikt om problemets betydelse för de gemensamma

intressena hos arbetsgivare och arbetare finna utvägar till denna lösning.

Utredningen har vidare anfört, att en varaktig förbättring av näringens

ekonomiska läge i främsta rummet vore beroende på vidtagande av åtgärder

för höjande av produkternas kvalitet och befrämjande av deras marknadsförande

genom bättre behandling, sortering och förpackning ävensom för

ett rationellare ordnande av avsättningsförhållandena. Den inhemska odlingen

hade i fråga om standardisering icke kunnat hålla jämna steg med utvecklingen

på förevarande område och stöde i detta hänseende i allmänhet

efter de utländska produkterna. Det kunde vidare konstateras, att distributionsförhållandena

lede av åtskilliga svåra brister vilka, ofta grundade på

en osund konkurrens mellan olika odlare eller mellan odlare i skilda delar

av landet, med all säkerhet vore till svårt men för näringen i dess helhet.

Uppenbarligen hade berörda brister haft en oförmånlig inverkan på de inhemska

produkternas prissättning och förmåga att hävda sig i konkurrensen

med de utländska varorna.

I detta sammanhang har utredningen framhållit, att det hos trädgårdsnäringens

representanter förelåge en viss benägenhet att överskatta importens

betydelse för försämringen i det ekonomiska läget. Under erinran att frågan

om ett ökat tullskydd eller reglering av importen ofta skjutits i förgrunden

vid diskussionerna om näringens produktions- och avsättningsförhållanden

har utredningen anfört, bl. a., följande.

Vid bedömande av den starka ökning importen av trädgårdsalster undergått

under de senaste decennierna måste man erinra sig att konsumtionen av

dessa alster under motsvarande tidsperiod även vuxit i mycket hög grad.

Den inhemska produktionen hade ju också trots importökningen stigit avsevärt.

Med all säkerhet hade importen haft stor betydelse för stimulerandet av

konsumtionen, därvid man särskilt borde beakta att en stor del av importen

försiggått under tider då den inhemska produktionen icke kunnat tillgodose

konsumtionsbehovet. Importen måste också anses fylla en viss uppgift genom

att påverka den svenska produktionens inriktning till frambringande

av bättre kvaliteter samt för genomförande av ordnade förhållanden i fråga

örn sortering, förpackning o. dyl. I den mån de svenska producenterna mera

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 303.

17

beaktade dessa synpunkter och lämpade sina förhållanden därefter syntes

det sannolikt bli lättare att möta konkurrensen med de importerade produkterna.

Det funnes nämligen icke anledning förutsätta att dessa av den konsumerande

allmänheten utan vidare föredroges framför de ofta bättre svenska

varorna.

Såsom franninge av den lämnade importstatistiken hade den egentliga

ökningen av införseln ägt rum under tiden före år 1932, medan för tiden

därefter en viss stagnation ägt rum, delvis beroende på de samma år genomförda

tullhöjningarna. Vissa för näringen viktiga produkter hade dock jämväl

efter nämnda år varit föremål för en ökad import. Beträffande flertalet

av dessa alster syntes ökningen emellertid bero på en väsentligt stegrad konsumtion

därav. I fråga om åtskilliga grönsaker syntes införseln i huvudsak

upphöra när de svenska produkterna mera allmänt komme i marknaden,

varför konkurrens med utländska alster i någon större omfattning under

sådan tid icke förekomme. Däremot syntes undersökningarna bekräfta att

konkurrensen i betydande utsträckning gjorde sig gällande under tider då

de första svenska produkterna började saluföras. Då spelade vanligtvis priserna

å de importerade produkterna en avgörande roll för prissättningen å de

inhemska varorna. I och med att skördesäsongerna för den svenska produktionen

av olika trädgårdsalster under inverkan av moderna odlingsmetoder

och andra dylika faktorer alltmera utsträcktes växte betydelsen härav.

I yttrandena har behovet av stöd åt näringen så gott som allmänt

vitsordats. Kooperativa förbundet har anfört, att ehuru utredningen på ett

mönstergillt sätt samlat och bearbetat tillgängligt statistiskt material syntes

det stå fullständigt klart att de insamlade statistiska uppgifterna varken i

fråga om lönsamhetens utveckling eller prisförändringarna vore av sådan

representativitet, som vore erforderlig för att mera bindande slutsatser örn

frukt- och trädgårdsodlingens ekonomiska läge skulle kunna vinnas. Sålunda

förelåge i det räntabilitetsstatistiska materialet den systematiska felkällan,

att de större företagen vore överrepresenterade. Det syntes därför vara

nödvändigt att från statsmakternas sida ytterligare undersökningar företoges

om det faktiska läget, innan mer genomgripande nya stödanordningar skapades

för näringen.

De av utredningen anförda allmänna synpunkterna ha endast i ett mindre

antal fall föranlett särskilda uttalanden. En del myndigheter och organisationer

förmena, att utredningen underskattat importens betydelse för försämringen

i det ekonomiska läget. Man har också understrukit vikten av den

egna produktionens utveckling ur försvarsberedskaps- och folkförsörjningssynpunkter.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att

de av utredningen i olika hänseenden verkställda undersökningarna klart

visade, huru svårt det vore att komma till rätta med trädgårdsodlingens ekonomiska

problem. De snart sagt obegränsade naturliga utvecklingsmöjligheterna,

den jämförelsevis stora snabbhet, varmed odlingen kunde anpassas

efter vidtagna stödåtgärder samt möjligheterna för snart sagt vem som helst

att ägna sig åt yrket medförde, att statsmakternas åtgärder här mindre än

inom andra näringar kunde avhjälpa näringens svårigheter, därest ej nä
Bihang

till riksdagens protokoll 19118. 1 sami. Ar 303.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

ringsutövarna själva toge hand om näringens ekonomiska problem. Därtill

komme, att förhållandena inom vårt land vore så olikartade för trädgårdsodlingen,

att dess ekonomiska problem syntes bliva olösliga, om ej utövarna

själva samverkade för deras lösning. — Liknande synpunkter ha jämväl

framkommit i andra yttranden.

Departements- Framför allt med hänsyn till den stora betydelse, trädgårdsnäringen ur

c efolkförsörjningssynpunkt måste anses äga, samt de ökade krav, som genom

lantarbetstidslagen från statsmakternas sida kommit att ställas på densamma,

finner jag i likhet med frukt- och trädgårdsutredningen angeläget, att näringen

i den mån behov därav föreligger beredes stöd från statens sida. Såsom

utredningen anfört bör ett sådant stöd inriktas på att tillförsäkra näringens

utövare en skälig utkomst. Det är även av vikt att tillse, att de naturliga

förutsättningar, som förefinnas för en inhemsk trädgårdsodling, tillvaratagas

på det mest rationella sättet.

De av utredningen verkställda undersökningarna giva vid handen, att

trädgårdsnäringen sedan något decennium tillbaka befinner sig i en stark

utveckling. Såsom utredningen framhållit är detta i och för sig glädjande

förhållande till väsentlig del att tillskriva en ökad användning inom folkhushållet

av grönsaker, frukt och bär. Flera omständigheter synas tyda på att

den omläggning av konsumtionsvanorna som sålunda ägt rum alltjämt fortgår.

Det synes mig uppenbart, att berörda utveckling av den inhemska odlingen

icke skulle lia kommit till stånd, om näringen ansetts icke giva sina utövare

en någorlunda tillfredsställande bärgning. Frukt- och trädgårdsutredningens

undersökningar synas också bekräfta att odlingens lönsamhet tidigare

varit relativt god. Särskilt i vissa landsdelar synes dock under senare år

en försämring i detta hänseende ha inträtt, vilken i första hand gått ut över

de många små företagarna i branschen. Orsaken till denna försämring torde

få sökas på flera områden. I likhet med utredningen anser jag att importens

andel däri är mindre än man på många håll är benägen antaga. Det

synes sannolikt att de svårigheter, varmed näringen för närvarande har att

brottas, till betydande del äro en följd av den inbördes konkurrens emellan

yrkesutövarna, som påtalats av utredningen och även omvittnats i

ett flertal yttranden. I detta sammanhang torde böra bringas i erinran att

på senare tid ett stort antal mer eller mindre industriellt betonade storodlingar

växt fram, vilka genom god ekonomisk ställning och rationellare odlingsmetoder

kunna erbjuda bättre villkor än småodlarna både i fråga örn

kvalitet och priser. Därtill kommer att enligt vad utredningen anfört många

av de nya företagarna ägnat sig åt yrket utan att äga den nödvändiga

kompetensen eller de ekonomiska förutsättningarna härför.

Nu nämnda förhållanden böra enligt mitt förmenande tillmätas särskild

vikt då det gäller att finna utvägar till åstadkommande av en förbättring av

det nuvarande läget. Det föreligger stor fara för att stödåtgärder, som utformas

utan behörig hänsyn till de skiftande förhållandena inom företag av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303. ly

olika storlek och med olika naturliga betingelser, skulle komma att leda till

en ytterligare skärpning av den inbördes konkurrensen. Man måste taga

med i beräkningen att möjligheterna till produktionsutvidgning på ifrågavarande

område äro praktiskt taget obegränsade och att särskilt de större odlingarna

på mycket kort tid kunna anpassas efter en verklig eller förmodad

höjning av räntabiliteten. Då jag i det följande går att taga ställning

till utredningens särskilda förslag komma berörda synpunkter att bli föremål

för beaktande.

Standardisering och kvalitetsmärkning.

Frukt- och trädgårdsutredningen har hemställt, att — under förutsättning

att Sveriges standardiseringskommission övertoge de uppgifter i avseende

å standardiseringen av trädgårdsprodukter samt vidtoge de utvidgningar

och ändringar i kommissionens organisation m. m., som i betänkandet

förutsattes — för budgetåret 1938/1939 måtte beviljas ett anslag av 5.500 kronor

för standardiseringsverksamhet å trädgårdsnäringens område.

Innan jag närmare ingår på utredningens framställning i ifrågavarande ämne,

torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för motsvarande verksamhet

på det industriella området.

I spetsen för den industriella standardiseringsverksamheten står en central

institution. Sveriges standardiseringskommission.

Kommissionens stadgar äro fastställda av Kungl. Maj:t. Enligt dessa har

kommissionen till uppgift, bland annat, att väcka intresse för och befordra en

riktigt avvägd standardisering inom industriell produktion och teknisk verksamhet

samt medverka till att erforderliga undersökningar och arbeten härför

utföras, att utgöra centralorganisation för standardiseringsarbetena inom landet

samt uppdela och avgränsa verksamhetsområdet mellan de olika kommittéer

och andra organisationer som ombesörja utförandet av hithörande arbeten

ävensom att efter behörig prövning såsom »svensk standard» fastställa

av nämnda organisationer utarbetade förslag. Kommissionen skall utgöras av

en ordförande, utsedd av Kungl. Majit, en verkställande ledamot, utsedd av

kommissionen, samt i övrigt av minst 20 och högst 30 ledamöter. Av dessa

senare utse för en tid av 3 år cheferna för försvars-, kommunikations- och

handelsdepartementen samt styrelsen för statens provningsanstalt vardera en

ledamot. Sveriges industriförbund tillsätter 4 ledamöter samt ingenjörsvetenskapsakademien,

svenska teknologföreningen och jernkontoret var för sig

högst 2 ledamöter. Vidare må envar annan sammanslutning eller institution,

som på inbjudan anslutit sig till kommissionen, utse 1 eller örn kommissionen

så medgiver 2 ledamöter. Kommissionen kan därjämte utse ytterligare ledamöter,

representerande sådana intressen, som anses höra vara företrädda inom

kommissionen. Anslutna organisationer och institutioner (dock ej statliga)

erlägga för bestridande av kommissionens löpande utgifter ett årligt bidrag,

utgående med minst 500 kronor för varje av respektive organisation etc. utsedd

ledamot.

Kommissionen, som har sitt säte i Stockholm, sammanträder å tider som

ordföranden bestämmer, dock minst två gånger årligen. För fattande av giltigt

beslut måste minst 8 ledamöter vara närvarande. Vid fastställande av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

standard skall, därest de närvarande icke äro om beslutet ense, för dettas

giltighet minst hälften av kommissionens samtliga ledamöter hava godkänt

förslaget. Mellan sammanträdena handläggas löpande ärenden av ett arbetsutskott.

Föredragande i kommissionen och arbetsutskottet är verkställande

ledamoten. Kommissionens ledamöter åtnjuta icke någon ersättning för deltagande

i kommissionens eller arbetsutskottets sammanträden.

Det ankommer på industriens skilda fackorganisationer att i egen regi eller

genom särskilda för ändamålet tillsatta kommittéer ombesörja de olika med

standardförslags förberedande och uppgörande förenade arbetena. I fall att

för visst standardiseringsarbete lämplig eller intresserad fackorganisation saknas

eller arbete av särskilda skäl icke omhändertages av någon viss organisation,

förekommer det emellertid att arbetet förläggas till standardiseringskommissionen.

För bl. a. arbeten av ifrågavarande slag har inom kommissionens

kansli inrättats en särskild teknisk avdelning. Sedan förslag till standard upprättats,

förelägges det kommissionen för prövning och fastställelse. Förslaget

skall därvid vara åtföljt av bl. a. en redogörelse för dess uppkomst och successiva

utarbetande samt uppgift örn de grupper oell intressenter, vilka varit

tillfrågade angående detsamma, ävensom redogörelse för deras uppfattning

rörande förslagets slutliga utformning. För att ett förslag skall kunna fastställas

som »svensk standard» fordras bl. a., att det granskats av kommissionens

arbetsutskott, att standardiseringen anses komma att bliva till allmänt

gagn och ekonomisk nytta samt att de ifrågasatta bestämmelserna anses kunna

oförändrade äga bestånd under en avsevärd tid framåt, då hänsyn tages till

utvecklingen på området. Örn kommissionen icke finner det möjligt att

komma till en bestämd uppfattning, huruvida en föreslagen standard till alla

delar uppfyller de föreskrivna villkoren, kan kommissionen fastställa förslaget

såsom »provisorisk standard» i syfte att sedermera vinna den erfarenhet,

som erfordras för dess eventuella upphöjande till »svensk standard». Därest

på visst område förhållandena ej äro så stabiliserade, att svensk standard kan

beräknas bliva inom ej alltför avlägsen framtid fastställd men det likväl befinnes

synnerligen önskvärt att enhetlighet på området åstadkommes, kan

kommissionen medgiva, att i sådant syfte utarbetat förslag publiceras med

kommissionens rekommendation av detsamma till praktisk användning. Förutnämnda

bestämmelser återfinnas i kommissionens arbetsordning. För att

känneteckna varor, vilka uppfylla fordringarna för »svensk standard», har

kommissionen antagit ett å dess sekreterare inregistrerat varumärke. Tillåtelse

att använda detta märke å viss eller vissa varor kan av kommissionen

lämnas envar tillverkare eller försäljare, som därom ansöker oell vid ansökningen

fogar en avgift av 25 kronor. Märket får blott användas i kombination

med sökandens eget varumärke. Över de firmor och företag, vilka erhållit

dylikt medgivande, föres hos kommissionen en förteckning, vilken tid

efter annan offentliggöres.

För stödjande av standardiseringskommissionens och till densamma anslutna

kommittéers och organisationers verksamhet utgår anslag av statsmedel.

Som villkor för bidragets åtnjutande gäller, att från enskilt håll till verksamhetens

befrämjande lämnats bidrag i penningar, utfört arbete eller annan antaglig

form eller ock utfästelser om dylikt bidrag till belopp eller värde, motsvarande

sammanlagt minst 150 procent av statsanslaget, minskat med ett belopp

av högst 3.500 kronor, motsvarande avgifter till vissa internationella

standardiseringsorganisationer. Statsanslagets fördelning mellan kommissionen

och de olika kommittéerna respektive organisationerna sker genom kommissionen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

21

Frukt- och trädgårdsutredningens förevarande förslag om standardiseringsåtgärder

å trädgårdsnäringens område grundar sig närmast å ett av särskilda,

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

tillkallade utredningsmän den 22 september 1933 avgivet betänkande.

vilket utmynnade i ett förslag örn igångsättande av en med statsmedel bedriven

standardiseringsverksamhet beträffande jordbruksprodukter samt

frukt och andra trädgårdsalster.

Ur 1933 års utredningsmäns betänkande må sammanfattningsvis följande

bär återgivas:

Utredningsmännen funne, att standardiseringen bade stora uppgifter att

fylla på den inhemska marknaden. Enligt utredningsmännens uppfattnig

vore det klart att den enda väg, som i ett normalt läge och på längre sikt kunde

säkerställa den inhemska marknadens bevarande åt den egna produktionen,

bestode i marknadsförandet av varor som i fråga om kvalitet, ensartad

beskaffenhet, förpackning m. m. uppfyllde konsumenternas krav i minst lika

hög grad som importerade varor. Efter en undersökning av de i nämnda avseende

rådande förhållandena funne utredningsmännen ådagalagt, att de .svenska

produkterna ej sällan stöde tillbaka för de utländska och att detta som

regel finge tillskrivas bristande standardisering och anpassning efter marknadens

krav. Beträffande frukt befunne sig standardiseringsarbetet visserligen

i ett jämförelsevis framskridet skede, men ännu återstode åtskilligt att göra

innan den svenska frukten kunde anses skickad att framgångsrikt konkurrera

med den utländska eller tillförsäkra sig den uppskattning å marknaden, som

dess kvalitet i och för sig kunde motivera. I fråga örn andra trädgårdsprodukter

hade visserligen ansatser till standardisering förekommit men i stort sett

läge arbetsfältet jämförelsevis obearbetat trots att behovet av standardiseringsåtgärder

vore påtagligt. Med hänsyn till standardiseringens stora betydelse

icke blott för producenterna utan även för handeln och konsumtionen ansåge

utredningsmännen, att det allmänna borde lämna sin medverkan till åstadkommande

av en mera målmedveten och på saken mera direkt inriktad standardiseringsverksamhet.

Standardiserad produkt måste vara av bestämd, till sina egenskaper oföränderlig

typ. Härvid syftades på de egenskaper, som vore konstituerande för

varans kvalitet, klass, sortering o. s. v. vid dess marknadsförande, men givetvis

icke på varans kondition, vilken ju kunde undergå förändringar, särskilt

örn längre tid förflöte innan varan nådde konsumenten. För att standardvaran

skulle igenkännas av köparna samt erhålla det företräde å marknaden,

vartill dess kvalitet m. m. borde berättiga densamma, erfordrades jämväl att

varan eller dess emballage åsattes standardbeteckning (kvalitetsmärke) enligt

särskilt fastställt och för allmänheten kungjort system. Huru ifrågavarande

system lämpligen borde vara beskaffat finge närmare prövas i samband med

standardiseringsarbetet. Olika metoder vore här tänkbara såsom t. ex.

märkning med beteckningen S. S. (Svensk standard) eller ett s. k. nationalmärke

av det slag, sorn användes i England, eller ock individuella märken

för olika varuslag. Märkningen borde naturligtvis dessutom avse varans benämning

samt standardklass eller sortering, där olika sådana fastställts, varjämte

olika andra uppgifter för vissa varuslag kunde tänkas lämpliga såsom

exempelvis namn och adress å producenten, varans packningsdatum, varukvantiteten

i viss förpackning m. m.

Vad anginge standardiseringsverksamhetens organisation, bolde det arbete,

sorn vore förenat med normers fastställande och härför behövliga undersökningar

och utredningar, utföras av producenternas olika facksammanslutnin
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 30S.

gar i elen mån för uppgiften lämpliga sådana vore för handen eller upprättades,

samtidigt som det borde överlämnas åt Sveriges standardiseringskommission

att leda, fördela, övervaka och sammanhålla arbetet samt vid detsamma

tillhandagå med råd. upplysningar och medverkan i andra hänseenden.

Sålunda syntes standardiseringsarbetet exempelvis för frukt och bär

närmast böra omhänderhavas av pomologiska föreningen samt för rotfrukter

och grönsaker av samma förening eller annan riksorganisation av trädgårdsodlare.

Arbetet borde avse icke blott ifi ägakommande produkters standardisering

utan jämväl i tillämpliga fall produkternas förpackning och emballering

samt såvitt möjligt deras distribution och allmänna marknadsförande.

Vidare skulle den för normernas omsättning i det praktiska livet erforderliga

upplysnings-, instruktions- och organisationsverksamheten i huvudsak åvila

organisationerna. För organisationernas arbete med utarbetande av normer

föreslogs statsbidrag skola utgå med intill hälften av den sammanlagda kostnaden.

Utredningsmännen förordade därjämte, att organisationerna efter

prövning i varje särskilt fall skulle erhålla statsbidrag till sådan upplysningsoch

organisationsverksamhet, som stöde i samband med standardiseringens

genomförande. Utredningsmännen förutsatte, att det centrala handliavandet

av standardiseringsarbetet skulle överlämnas till Sveriges standardiseringskommission,

vilken jämväl skulle hava att pröva och fastställa utarbetade

förslag till standard. För övertagandet av dessa arbetsuppgifter borde kommissionen

utbyggas bl. a. härutinnan, att en särskild teknisk avdelning komme

till stånd med uppgift att biträda kommissionen vid handläggningen av

standardiseringsfrågor berörande jordbruket och trädgårdsodlingen. Denna

avdelning skulle bl. a. ha till åliggande att tillhandagå kommissionen med

erforderliga utredningar i samband med prövningen av från olika organisationer

inlämnade förslag till standard, att hålla kommissionen underrättad

örn standardiseringsarbetet inom organisationerna samt medverka vid sagda

arbetes allmänna ledning, fördelning och övervakande, att representera kommissionen

inom de kommittéer, utskott eller dylikt, som av skilda organisationer

tillsattes för standardiseringsarbetet, att i mån av behov ställa hos

kommissionen tillgängligt upplysningsmaterial till organisationernas förfogande.

att medverka vid dessas standardiseringsutredningar och lämna de råd

och anvisningar i avseende å arbetet, som kunde befinnas behövliga, samt att

undersöka och följa de förhållanden inom organisationerna som vore av betydelse

för utdelningen av statsbidrag till desamma. Kommissionens utbyggande

på sätt ovan antytts beräknades medföra en årlig ökning av kommissionens

utgiftsstat med 14,000 kronor. Av detta belopp beräknades 2,000

kronor kunna täckas genom medlemsavgifter från organisationerna. Till

bestridande av återstoden, 12,000 kronor, föresloges statsanslag skola utgå.

Frukt- och trädgård saf red ni ogen har — efter att bland annat hava redogjort

för de åtgärder, som i vissa andra länder vidtagits på förevarande område

— anfört i huvudsak följande:

Vad i 1933 års utredningsmäns betänkande anförts rörande betydelsen av

standardisering syntes i särskilt hög grad äga tillämpning å frukt och andra

trädgårdsalster. Såvitt utredningen kunde bedöma, gjorde sig också behovet

av standardiseringsåtgärder starkare gällande i fråga om dessa varor än

beträffande jordbruksprodukter. Det vöre därvid tillräckligt att erinra

örn. att jordbruket till följd av de statliga ingripandena på detta område numera

ej hade att räkna med någon mera betydande konkurrens från utlandets

sida. Redan den omständigheten att i åtskilliga främmande länder under

trycket av de försvårade avsättningsförhållandena för trädgårdsalster allt

längre gående åtgärder vidtagits för att begränsa tillförseln till exportmark
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

23

naderna till endast högklassiga produkter av standardtyp gjorde det för

trädgårdsnäringens del angeläget, att arbetet för hithörande produkters kvalitativa

förbättring och standardisering här i landet bedreves med kraft och

målmedvetenhet. Utredningsmännen hade emellertid på ett övertygande

sätt visat, att jämväl i fråga örn avsättningen å den inhemska marknaden

standardisering skulle vara till stor nytta. Vad utredningsmännen anfört

härom syntes i ännu högre grad gälla de nuvarande förhållandena än vid tiden

för avgivandet av utredningsmännens betänkande. Som utredningen i annat

sammanhang framhållit hade den svenska trädgårdsnäringens produktionsvolym

under de sista fem åren starkt utökats samtidigt som konsumtionen

av trädgårdsalster och då i främsta rummet vissa grönsaker stigit. Jämsides

därmed hade distributionen av produkterna tagit andra former än förut.

Medan producenterna tidigare i stor utsträckning för försäljning av sina varor

trädde i direkt kontakt med konsumenterna vore detta numera allt sällsyntare.

De större odlarna nödgades för avsättningen av sina produkter uppsöka

allt avliigsnare marknader, vilket i sin ordning lett till en utökning av

mellanhändernas antal. Självfallet hade denna utveckling medfört en stark

aktualisering av standardiseringsfrågan. Behovet av enhetliga varutyper, som

lämnade säkerhet för viss bestämd kvalitet samt gjorde individuell värdesättning

och behandling av de särskilda varupartierna överflödiga, gjorde

sig särskilt starkt påmint vid en övergång från lokal till interlokal handel.

Att de nuvarande förhållandena vore allt annat än tillfredsställande belystes

därav att, enligt vad utredningen inhämtat, den största distributören inom

landet av trädgårdsproduker nödgades i 25 å 30 °/o av samtliga inköp verkställa

prisreduktioner på grund av bristande behandling och förpackning av

varan. Utredningen funne det därför synnerligen angeläget, att det initiativ

till frågans lösning, som tagits genom förut omförmälda utredning, fullföljdes

i vad frukt och trädgårdsprodukter anginge. Utredningen ville i detta sammanhang

framhålla, att utredningen vid överläggningar med åtskilliga representanter

för såväl produktionen av som handeln med dessa produkter

kommit till den uppfattningen att ett betydande intresse för saken förelåge.

Från producenternas sida betonades särskilt, att en genomförd standardisering

vore ett oeftergivligt villkor för att en central försäljningsorganisation skulle

kunna utvecklas och vinna framgång. Även om vissa spörsmål i fråga om

standardiseringen vore gemensamma för såväl jordbruks- som trädgårdsprodukter

torde enligt utredningens förmenande hinder ur principiell synpunkt

icke möta mot att frågan örn trädgårdsprodukternas standardisering nu fördes

fram till en lösning oberoende av spörsmålet om standardisering av lantmannaprodukter

i allmänhet.

Beträffande de allmänna principer, som borde tillämpas vid standardiseringens

genomförande, har det synts utredningen varken erforderligt eller

lämpligt att för närvarande uppdraga några närmare riktlinjer för arbetets

bedrivande. Utredningen har emellertid betonat angelägenheten av att standardiseringen

loreginges av noggranna marknadsundersökningar och att normer

fastställdes uteslutande för varor, beträffande vilka ej endast behovet

av större enhetlighet blivit lill fullo ådagalagt ulan även utsikterna för reglernas

tillämpning i praktiken befunnits goda. Utredningen har i detta

ämne vidare anfört bland annat följande:

Det borde stå öppet för envar att begagna sig av utarbetade normer. Detta

borde även gälla ''de beteckningar och märken, sorn vore avsedda alt känneteckna

olika sol ler, kvalitets- och storleksklasser lii. lii. Att införa något särskilt

skydd för eller straff lill förekommande av missbruk av dylika sort
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 303-

och gradbeteckningar syntes ej böra komma i fråga. Enligt utredningens

mening skulle en sådan åtgärd lätt kunna komma att motverka standardiseringens

syfte. Reglernas strikta tillämpning borde i stället främjas genom

en målmedveten propaganda- och upplysningsverksamhet. Sedan reglerna

nått en mera allmän spridning syntes de för övrigt komma i åtnjutande

av det civila rättsskydd, som enligt rättsordningen tillkomme handelsbruk

och andra sedvänjor på handelns område.

För standardiseringens förverkligande vore endast en del vunnet genom

utarbetande av regler och bestämmelser på området. Det viktigaste vore

självfallet att bestämmelserna bringades i tillämpning. I sådant syfte borde

införandet av ett särskilt reklammärke (nationalmärke) för standardiserade

varor tagas i övervägande. Det syntes vara klart att, örn ett sådant märke

fastställdes, det ej kunde överlämnas åt vem som helst att fritt begagna detsamma.

Vilka bestämmelser, som härutinnan borde gälla, vore en fråga

som liksom själva märkningsförfarandet finge närmare övervägas i samband

med standardiseringens praktiska genomförande. En acceptabel lösning

skulle måhända vinnas därigenom att märket inregistrerades på någon

trädgårdsodlarnas centralorganisation, på vilken det sedan skulle ankomma

att meddela auktorisation för dess begagnande samt öva kontroll över

att meddelade tillstånd icke missbrukades. För standardiseringssträvandenas

framgång vore i övrigt av stor betydelse, att en effektiv och ändamålsenligt

inriktad propaganda- och upplysningsverksamhet bedreves för att

bibringa producenterna insikt om standardiseringens inneboende fördelar.

Denna verksamhet syntes böra handhavas av odlarnas egna organisationer.

Betydelsefullt vore även att standardiseringen från det allmännas sida på

allt sätt uppmuntrades och stöddes. I sådant hänseende ville utredningen

förorda, att fastställda standardiseringsbestämmelser skulle lända till efterrättelse

vid fullgörande av leveranser jämlikt stadgandena i gällande upphandlingsförordning.

Med avseende å spörsmålet örn standardiseringsverksamhetens organisation

har utredningen anfört bland annat följande:

Utredningen ansåge sig — såvitt anginge frukt- och trädgårdsprodukter

•— böra förorda 1933 års utredningsmäns förslag att den centrala ledningen

av standardiseringsarbetet skulle anförtros åt Sveriges standardiseringskommission.

detta så mycket mera som det för närvarande vöre ovisst örn och

när en centralt ledd standardiseringsverksamhet på jordbrukets område kunde

komma till stånd och det ej borde ifrågakomma att upprätta ett särskilt

centralorgan för standardiseringen av enbart trädgårdsalster. Emellertid

syntes standardiseringskommissionens befattning med hithörande standardiseringsfrågor

i huvudsak böra inskränkas till att, såsom fallet vore på det

industriella standardiseringsområdet, för fastställande av standard kontrollera

att prövningen av det grundläggande förslag, varur standarden framginge,

vore fullständig och ovedersäglig. Några andra principfrågor än sådana

som på ett eller annat sätt rörde standardens tillkomst borde enligt utredningens

mening icke göras till föremål för kommissionens bedömande.

Vidkommande frågan huru standardiseringsverksambeten lämpligen borde

inordnas under standardiseringskommissionen, ansåge sig utredningen

böra föreslå, att det förberedande arbetet med normers utarbetande och härför

erforderliga undersökningar förlädes till en särskilt kommitté, vari samtliga

de intressen, som berördes av standardiseringen, vore representerade.

Med hänsyn till den mera formella befattning, som kommissionen förutsattes

skola taga med ifrågavarande verksamhet, vore det av synnerlig vikt

att berörda kommitté gåves en så allsidig sammansättning som möjligt. Ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 303.

25

redningen ville för sin del förorda, att i kommittén inträdde såsom representanter

för producenterna tio ledamöter, av vilka Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

skulle utse tre och riksförbundet svensk frukt två ledamöter

samt Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund, Sveriges

pomologiska förening, svenska trädskoleägareföreningen, skånska plantskoleförbundet

och Sveriges konservindustriförbund var för sig en ledamot,

såsom representanter för handeln fyra ledamöter, av vilka Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, kooperativa förbundet och konsumtionsföreningen

i Stockholm med omnejd vardera skulle utse en ledamot,

samt två ledamöter för konsumentintressena, förslagsvis utsedda av Sveriges

husmodersföreningars riksförbund och Stockholms allmänna restaurant

aktiebolag. Dessutom syntes lantbruksstyrelsen, Sveriges allmänna lantbrukssällskap

och styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

vardera böra utse en ledamot. För uppehållande av kontakten

med standardiseringskommissionen borde denna slutligen genom en ledamot

vara representerad i kommittén. Antalet ledamöter i kommittén skulle enligt

den sålunda skisserade planen komma att uppgå till 20. Med hänsyn

lill de skiftande arbetsuppgifter, som skulle tillkomma kommittén, syntes

denna lämpligen böra arbeta på subkommittéer.

Då enligt utredningens förslag standardiseringskommissionens uppgift i

avseende å standardiseringen av trädgårdsprodukter i huvudsak skulle bliva

att hava kontroll över att förslag till standard, innan de slutligen fastställdes,

blivit så allsidigt som möjligt övervägda och sovrade, syntes endast smärre

förändringar i kommissionens organisation, stadgar etc. betingade av berörda

utvidgning av kommissionens verksamhet. För beredande av utrymme

åt trädgårdsodlingens intressen borde antalet ledamöter i kommissionen utökas.

En ledamot borde utses av chefen för jordbruksdepartementet. Vidare

borde lantbruksstyrelsen och trädgårdsnäringens standardiseringskommitté

utse vardera en ledamot. Därest någon ytterligare utökning av

representationen skulle befinnas erforderlig ägde kommissionen enligt stadgarna

taga initiativ härtill. I avseende å besluts fattande borde sådana bestämmelser

stadgas, att säkerhet vunnes för att frågor om fastställande av

standard eller andra angelägenheter, som berörde trädgårdsnäringen, icke

avgjordes utan att den inom kommissionen representerade sakkunskapen å

vederbörande område vore i tillfälle att medverka. I fråga örn sammansättningen

av kommissionens arbetsutskott syntes den ändringen böra vidtagas,

att de av kommissionen utsedda ledamöterna utökades med en representant

för trädgårdsodlingen.

Beträffande de ändringar i standardiseringskommissionens stadgar och arbetsordning,

som skulle bli en följd av den nu ifrågasatta utvidgningen av

dess organisation och arbetsuppgifter, syntes detaljerat förslag ej nu behöva

framläggas. Utredningen förutsatte att kommissionen vid ett realiserande

av utvidgningen själv föranstaltade örn ifrågavarande omarbetning med tillbörligt

beaktande av trädgårdsnäringens intressen.

Vad slutligen angår frågan örn kostnaderna för ifrågavarande standardiseringsverksamhet

har utredningen uttalat följande:

De arbetsuppgifter, sorn enligt det föregående skulle tillföras Sveriges standardiseringskommission,

syntes, såvitt nu kunde bedömas, icke föranleda

ökade utgifter för lokaler eller personal. Utredningen utginge därvid il rån,

att det tekniska arbete, för vars utförande utredningsmännen föresloge, att

en särskild teknisk avdelning inom kommissionens kansli skulle inrättas,

förlädes lill förut omförmälda kommitté. En sådan anordning syntes å andra

sidan nödvändiggöra att kommittén anställde en avlönad, i frågor rörande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 303

trädgårdsnäringen erfaren sekreterare eller verkställande ledamot. Ehuru

denna befattning åtminstone till en början syntes kunna innehavas vid sidan

av annan tjänst, borde arvodet för densamma ej sättas alltför lågt. Utredningen

hade för sin del räknat med ett belopp av 2,500 kronor. Kommitténs

kostnader för skrivhjälp, lokaler, telefon, trycksaker, skrivmaterialier

och övriga expenser kunde uppskattas till likaledes 2,500 kronor.

Kades härtill 500 kronor, utgörande kommitténs bidrag till standardiseringskommissionens

löpande utgifter, vore man uppe i ett sammanlagt

belopp av 5,500 kronor. Härtill konnne kostnader för subkommittéer, marknadsundersökningar,

sammanträden etc. Storleken av dessa kostnader kunde

för närvarande ej exakt beräknas men syntes med ali sannolikhet ej

komma att understiga sistnämnda summa. I fråga om kostnadernas bestridande

borde den principen gälla, att vederbörande organisationer

tillsköte hälften i form av penningbidrag, utfört arbete eller annan antaglig

form, medan återstoden täcktes genom statsanslag. För industriens vidkommande

tillämpades en något avvikande princip, nämligen den att bidrag

från enskilt håll skulle lämnas motsvarande minst 150 procent av det

för standardiseringsarbetet utgående statsbidraget. Att utredningen ansåge

sig böra förorda ett något frikostigare understöd till standardiseringen på

trädgårdsnäringens område ägde sin grund i det förhållandet, att trädgårdsodlarnas

organisationer i allmänhet vore ekonomiskt svaga och för närvarande

representerade endast ett mindretal av odlarna.

Enligt de riktlinjer för standardiseringens genomförande, som i det föregående

skisserats, skulle den för standardnormernas omsättning i praktiken

erforderliga upplysnings- och instruktionsverksamheten i huvudsak komma

att åvila trädgårdsodlarnas organisationer. Det syntes vara klart, att denna

arbetsuppgift kunde komma att ställa stora krav på organisationernas ekonomi.

I betraktande härav och med hänsyn till standardiseringens stora betydelse

icke blott för producenterna utan även för handeln och konsumenterna

ansåge utredningen att statsbidrag borde kunna medgivas även för

täckande av kostnader, som vore förenade med dylik verksamhet. Att på

nuvarande stadium verkställa en uppskattning av förberörda kostnader syntes

ej vara möjligt. Därest utredningens i annat sammanhang framförda

förslag om anvisande av ett allmänt anslag till propaganda- och upplysningsverksamhet

på trädgårdsnäringens område vunne statsmakterna bifall, syntes

någon särskild medelsanvisning för ändamålet ej erforderlig.

I yttrandena över utredningens nu omhandlade förslag bar detsamma

i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. För statskontorets

yttrande har redogörelse tidigare lämnats. Ur övriga yttranden må här återgivas

följande:

Lantbruksstyrelsen: Åtgärder borde vidtagas i syfte att tillförbinda städer

av viss storlek att för den öppna handeln med potatis, frukt och andra vegetabilier

fastställa handelsregler, som säkerställde tillämpningen av antagne

kvalitets- och standardiseringsbestämmelser.

Kommerskollegium: Utredningens förslag anslöte sig i huvudsak till det

förslag rörande standardisering och kvalitetsmärkning av lantmannaprodukter,

härunder inbegripna även trädgårdsalster, vilket framlades år 1933. De

av utredningen i detta hänseende nu föreslagna stödåtgärderna hade tillstyrkts

eller i huvudsak lämnats utan erinran av de handelskamrar, som yttrat sig i

ärendet, med undantag av handelskammaren i Göteborg. Sistnämnda handelskammare

hade ansett denna verksamhet böra i första hand ankomma på

odlarna själva och deras organisationer och hade funnit det föreslagna organiserandet

av standardiseringsverksamheten onödigt vidlyftigt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

27

Kollegium linge erinra, atl kollegium i utlåtande den 4 december 1933 över

förslag rörande standardisering av lantmannaprodukter framhållit önskvärdheten

av att standardiseringsarbetet på jordbruksområdet fortsattes och utvecklades.

Det av utredningen nu framlagda förslaget till ordnandet av standardiseringsverksamheten

för trädgårdsnäringens del hade kollegium i huvudsak

icke något att erinra mot. Av liandelskamrarna i Jönköping och Malmö

uttalat önskemål, att den enskilda partihandeln med grönsaker och andra

trädgårdsprodukter måtte på lämpligt sätt bliva representerad i den kommitté.

som skulle handhava det förberedande arbetet med normernas utarbetande,

funne kollegium dock böra vinna beaktande.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms län och stad (efter

hörande av Stockholms län och stads trädgårdsråd), Uppsala, Kronobergs, Jönköpings,

Gotlands. Östergötlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs.

Västerbottens och Norrbottens län ävensom Kalmar läns norra och södra samt

Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott tillstyrkte

förslaget eller lämnade detsamma utan anmärkning. Förvaltningsutskottet

i Östergötlands län funne dock det föreslagna anslagsbeloppet vara

otillräckligt. — Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västmanlands

län ville föreslå, att åtminstone en ledamot av kommittén finge utses av hushållningssällskapen.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Södermanlands län (genom

dess trädgårdskommitté): Vad utredningen föreslagit syntes alltför litet genomgripande.

Det vore en angelägenhet av största vikt att få till stånd en allsidigt

genomförd standardisering. En förnyad prövning av trädgårdsnäringens produktions-

och avsättningsförhållanden förordades.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Skaraborgs /än: Utan att direkt

vilja motsätta sig kravet på en standardisering av trädgårdsprodukter

ville utskottet dock uttala sina tvivel, huruvida en standardisering kunde bli

av något avsevärdare gagn för trädgårdsnäringen, och samtidigt betona, att

den stora mängden av sinsemellan skiftande produkter, som inom näringen

producerades, gjorde en allmännare standardisering hart när ogenomförbar.

Härtill komme, att ett stort antal produkter vore av så skiftande och svårbestämbar

beskaffenhet, att några tillämpliga standardiseringsnormer svårligen

kunde fastställas. Då standardiseringen följaktligen måste begränsas till ett

utpräglat mindretal av näringens produktslag, syntes det tvivelaktigt, huruvida

vinsten komme att svara mot omkostnader och besvär.

Lantbruksakademien hade icke något att erinra mot utredningens förslag.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: De föreslagna åtgärderna

avsåge viktiga ändamål, men styrelsen funne det ej alldeles avgjort, att åtgärderna

kunde genomföras såsom i betänkandet angivits.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap: Då man enligt utredningens förslag

åsyfta de att erhålla en central försäljningsorganisation, vars verksamhet skulle

omfatta icke blott frukt utan även andra trädgårdsalster, kunde det starkt

ifrågasättas, huruvida del icke vore mera ändamålsenligt och praktiskt att

även förlägga standardiseringsverksamheten för ifrågavarande produkter till

denna organisation. Antagligen komme den praktiska betydelsen av fastställd

standard i värjo fall all bliva beroende av dess tillämpande inom försäljningsorganisationen.

Givetvis vore det önskvärt, att vid utarbetandet av standardiseringsnormer

erfarenheter och önskemål inhämtades från de olika grupper, som komme

alt beröras av desamma. Detta kunde emellertid också ske genom att

försäljningsorganisationen sökte samarbete med organisationer och företag

eller tillkallade personer, som för detta ändamål kunde komma ifråga. Som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

det måste ligga i försäljningsorganisationens eget intresse, att standardiseringsnormema

bleve så ändamålsenliga som möjligt, torde man kunna förutsätta,

att ett sådant samarbete Romme att sökas. Standardiseringsarbetet

torde härigenom kunna bedrivas mera smidigt och effektivt och bättre anpassas

efter förefintliga praktiska behov än genom den föreslagna stora kommittén,

som knappast kunde väntas bliva särskilt arbetsduglig.

Även örn standardiseringsarbetet huvudsakligen bedreves genom producentorganisationerna

Romme det otvivelaktigt att bliva förenat med ej obetydliga

kostnader. De anslag, som utredningen föreslagit skola utgå för

ändamålet, syntes därför böra ställas till organisationens förfogande. För

det första året torde det av utredningen angivna beloppet vara tillfyllest, enär

arbete^ antagligen icke kunde komma igång förr än ett stycke in på nästa

budgetår. Emellertid kunde förutses, att det i samband med ordnandet av

försäljningen av olika produkter komme att krävas ett omfattande undersökningsarbete

och att diirvid kostnader av delvis engångsnatur uppstode,

vilka torde motivera ökade anslag under de närmaste åren.

Sveriges standardiseringskommission tillstyrkte i princip det föreliggande

förslaget. Enär antalet av kommissionens ledamöter vore begränsat till

högst trettio, vore det emellertid icke möjligt att alla förekommande näringsgrenar

kunde bli representerade i densamma. I sin arbetsordning hade kommissionen

därför bestämt, att vid fastställelse av standard skulle särskilt utsedd

sakkunnig representant för den organisation, som utarbetat förslaget,

lämnas tillfälle att närvara. Kommissionen ansåge tillräckligt att trädgårdsnäringen

bleve representerad med en medlem i kommissionen.

Sveriges handelsträdgårdsmästare förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

pomologiska förening och riksförbundet svensk frukt tillstyrkte förslaget

eller lämnade detsamma utan anmärkning.

Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund: Mot förslaget att

Sveriges standardiseringskommission skulle handhava den centrala ledningen

av standardiseringen hade styrelsen intet att invända men styrelsen ville

framhålla vikten av att grunderna för standardiseringens praktiska genomförande

noga klarlades och reglerna för detta arbete utarbetades av en kommitté,

vars sammansättning vore representativ för såväl trädgårdsodling som

handel. Denna kommitté, vilken av utredningen föreslagits, borde ofördröjligen

tillsättas och helst åläggas att inom en viss begränsad tid vara färdig

med avlämnande av förslag till regler för standardiseringen.

Sveriges köpmannaförbund: De åtgärder för standardisering och kvali
tetsmärkning,

som utredningen förordade, syntes förbundet välbetänkta.

Det standardiseringsarbete, riksförbundet svensk frukt utfört, hade varit

ägnat att popularisera den svenska frukten och enligt förbundets mening

borde vid det fortsatta standardiseringsarbetet de erfarenheter i möjligaste

män tillgodogöras, som riksförbundet svensk frukt på detta område vunnit

under samarbete med företrädare för engros- och detaljhandel. Förbundet

funné det välbetänkt, att det förberedande arbetet beträffande standardisering

uppdroges åt en kommitté, där såväl odlarna som återförsäljarna samt

konsumenterna vore representerade. Mot förslaget att standardiseringsarbetet

härefter överlämnades till Sveriges standardiseringskommission hade förbundet

ingen erinran att göra.

Kooperativa förbundet: Det vore av vikt, att vid standardiseringen till
börlig

hänsyn toges till sådana omständigheter som växlande smakriktningar,

traditioner m. lii. så att produktionens förmåga av anpassning till förändringar

i efterfrågan icke försvagades. Vad den organisatoriska apparaten

för standardisering anginge, ville styrelsen ifrågasätta, huruvida icke någon

av jordbruks- och trädgårdsnäringens officiella institutioner borde i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

29

sista hand — i stället för Sveriges standardiseringskommission — ompröva

och fastställa normerna.

En planmässigt genomförd standardiseringsverksamhet å trädgårdsnä-/)eparte,

ringens område torde få anses vara en viktig åtgärd för befrämjande av chefen.

denna närings intressen i olika avseenden. I den under senare år allt oftare

återkommande diskussionen om näringens möjligheter att i konkurrensen

med utlandet hävda de svenska produkternas ställning på den inhemska

marknaden har frågan härom alltmera trätt i förgrunden. Utredningens

förslag om igångsättande av en nied bidrag av statsmedel bedriven standardiseringsverksamhet

å förevarande område finner jag mig därför böra

förorda.

Vad angår sättet för standardiseringens genomförande kan jag ansluta

mig till utredningens förslag. Jag tillstyrker sålunda att verksamheten inordnas

under Sveriges standardiseringskommission, som icke haft något att

erinra häremot. Med hänsyn till vikten av att trädgårdsodlingens intressen

bliva tillräckligt representerade i kommissionen torde antalet ledamöter däri

få utökas med högst tre. Beträffande standardiseringsverksamhetens bedrivande

i övrigt har jag ej något att erinra mot vad utredningen föreslagit.

Kostnaden för den föreslagna utvidgningen av kommissionens arbete torde i

överensstämmelse nied förslaget böra för nästa budgetår beräknas till 11,000

kronor. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet förordar jag,

att hälften av detta belopp eller 5,500 kronor tillägges det anslag, som redan

under tionde huvudtiteln äskats såsom bidrag till standardiseringsverksamheten

för budgetåret. Förslag härom kommer att framläggas av nämnde

departementschef.

Organisationsbidrag m. m.

Allmänna synpunkter.

Frukt- och trädgårdsutredningen har till en början framhållit, hurusom

något behov av en från produktionen fristående handelsorganisation icke

förefanns, så länge produktionen kunde vinna avsättning på den lokala

marknaden. Odlaren själv eller ombud för honom saluförde i allmänhet

varorna å närmaste avsättningsort, å torgen eller genom de lokala detaljaffärerna.

I och med att produktionen inom vissa områden med för trädgårdsodling

särskilt gynnsamma produktionsbetingelser stegrats utöver det

lokala behovet hade emellertid odlarna inom dessa områden nödgats för

avsättningen av sina produkter uppsöka allt avlägsnare marknader. Utvecklingen

av handelsformerna hade därvid icke kunnat hålla jämna steg

med den ökade omsättningen. Till följd av nödvändigheten att söka avsättning

för lokala odlingsöverskott hade en ganska betydande partihandel uppstått.

Denna omliänderhades till övervägande del av de enskilda odlarna

själva. Samtidigt med denna partihandel kvarstode vissa lokala av gammal

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

hävd invanda försäljningsformer. Det måste konstateras, att de nuvarande

distributionsförhållandena lode av åtskilliga svåra brister, ofta grundade på

en osund konkurrens mellan olika odlare eller mellan odlare i skilda delar

av landet. Till närmare utveckling härav har utredningen anfört bl. a.

Varuförflyttningen hade ofta skett planlöst och utan hänsynstagande till de

lokala odlarintressena. Det förekomme ej sällan att en marknad tillfördes i

förhållande till konsumtionsbehovet onormalt stora kvantiteter av visst varuslag,

medan andra konsumtionsorter lede brist därå. De enskilda odlarna

hade svårt att uppehålla den kontakt med de olika marknaderna som vore

en nödvändig förutsättning för att handeln skulle fylla sin uppgift att verka

utjämnande mellan över- och underskottsområden. Under senare år hade visserligen

varuförmedlingen mellan olika orter i viss omfattning omhändertagits

av särskilda grossister. Därjämte florerade emellertid en ej obetydlig kringföringshandel

med trädgårdsprodukter. Uppköpare reste omkring i överskottsområdena

och övertoge till låga priser vad odlarna ej kunde finna avsättning

för å den lokala marknaden. Denna kringföringshandel bade i stort

sett varit till övervägande skada för odlarna.

Samtidigt som utredningen således funnit sig kunna konstatera, att svåra

brister finnas i fråga om varudistributionen, har utredningen å andra sidan

ansett sig böra framhålla, att stora svårigheter föreligga att få handeln med

ifrågavarande produkter ordnad på ett sätt som tillgodoser såväl odlarnas

önskemål örn att vinna full avsättning för produktionen som deras anspråk

på att erhålla skäliga priser för produkterna. Utredningen har härom anfört

bl. a.

Erinras kunde att det på förevarande område i allmänhet rörde sig örn

varor som till följd av sin ringa hållbarhet måste avsättas under en mycket

kort tidrymd, ofta blott några dagar. Därtill komme att produktionen vore

i hög grad ojämn, beroende på växlingar i väderlek och bärgningsförhållanden.

Produkter som det ena året utmognade under en viss tidsperiod måste

kanske påföljande år skördas under en helt annan tidsperiod; en och samma

marknad tillfördes måhända en vecka dubbelt så stor varukvantitet som under

föregående vecka o. s. v. Omständigheter av denna art gjorde det synnerligen

vanskligt att på förhand verkställa de kalkyler angående marknadsläget

som inom varje näringsgren måste vara av särskilt stor betydelse för genomförandet

av ett effektivt försäljningssystem. Ytterligare borde framhållas att

all ordnad partiförsäljning förutsatte standardiserad sortering och förpackning

av olika slags varor. Så länge trädgårdsprodukterna tillfördes marknaden,

blandade örn varandra i olikartade, ofta föga lämpliga emballage och

utan sortering vore en rationell partihandel omöjlig. Till avhjälpande av

förefintliga brister härutinnan hade utredningen framlagt vissa förslag till

åstadkommande av enhetliga sorterings- och förpackningsregler. Därest de

förhoppningar som utredningen ansett sig kunna knyta till dessa förslag bleve

uppfyllda, vore otvivelaktigt mycket vunnet även i fråga örn partihandeln.

Utredningen hade emellertid framhållit att standardiseringsarbetets framgång

i hög grad vore beroende på att handeln leddes in i sådana banor att

standardiseringens inneboende fördelar komme till sin fulla rätt.

Utredningen har härefter övergått till att undersöka möjligheterna för ett

bättre ordnande av förhållandena å förevarande område. Dessa undersökningar

ha bibragt utredningen den uppfattningen, att goda resultat kunna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

31

vinnas genom en vidgad ekonomisk samverkan mellan odlarna. Utredningen

har i nämnda hänseende anfört bl. a.:

I våra grannländer Danmark och Norge liksom i Holland hade en fast organisation

för handeln med trädgårdsprodukter uppbyggts på grundval av

ekonomisk samverkan mellan producenterna. Genom sammanförande av

odlarna i ekonomiska organisationer hade läget för trädgårdsnäringen i dessa

länder kunnat avsevärt förbättras utan att andra samhällsgrupper därigenom

tillfogats men. Det funnes ingen anledning antaga annat än att denna linje

skulle vara framkomlig även i vårt land. Erfarenheterna från jordbrukarnas

föreningsrörelse, vilken under de senare åren vunnit stor spridning och kommit

att få avgörande betydelse för framställningen och distributionen av lantbrukets

produkter, utvisade också att betydande resultat kunnat ernås genom

ett ekonomiskt samgående. Det erkändes allmänt att jordbruket genom sin

ekonomiska föreningsrörelse beretts ett starkt stöd.

Det finge dock icke förbises, att förutsättningarna för ett framgångsrikt

genomförande av en gemensam försäljningsverksamhet i fråga örn trädgårdsodlingen

vore väsentligt annorlunda än beträffande jordbruket, där sådan

verksamhet i hög grad gynnats av den under de senare åren upprätthållna

statliga regleringen av jordbrukets produkter. Karaktären av handeln med

trädgårdsprodukter och dessa produkters beskaffenhet manade givetvis också

till att man ginge fram med en viss försiktighet då det gällde att omändra de

olika, ofta genom gammal hävd tillämpade avsättningsformerna. Utredningen

hade dock ansett betydelsen av ett samgående så stor att de förefintliga

svårigheterna ej borde få hindra att försök gjordes till lösning av frågan.

En kooperativ verksamhet för åstadkommande av bättre avsättningsförhållanden

kunde tänkas genomförd på olika sätt och under olika former. I

nyssberörda länder hade ett system med kooperativa auktioner med framgång

tillämpats. Det syntes utredningen sannolikt, att auktionssammanslutningar

efter danskt eller norskt mönster, d. v. s. byggda på principen om

leveransplikt från medlemmarnas sida. skulle här i landet nå lika goda resultat

som i grannländerna. Vid överläggningar med ett antal för fruktoch

trädgårdsodlingen representativa personer hade det emellertid visat sig,

att man hyste stora betänkligheter beträffande möjligheten att nu vinna tillräcklig

anslutning till en sådan organisation. Man ansåge det taktiskt rikligare

att medlemmarna i en nystartad organisation ej frånhändes rätten att

leverera produkter till sina gamla avnämare. Först sedan organisationen

vunnit en viss styrka ansåges frågan om leveransplikt vara mogen för lösning.

Med hänsyn härtill syntes jämväl spörsmålet örn anordnande av

kooperativa auktioner böra ställas på framtiden. Utredningen ansåge sig

nämligen icke kunna förorda att odlarna toge de med auktioner utan leveranstvång

förenade riskerna.

Då alltså tanken på kooperativa auktioner icke syntes realiserbar under

den närmaste framtiden, hade vid överläggningarna andra utvägar till lösning

av förevarande spörsmål varit under diskussion. Man hade därvid

enat sig örn att söka få till stånd en kooperativ försäljningsorganisation med

huvuduppgift att söka avsättning för förefintliga överskott tran olika produktionsområden.

Ett förslag till dylik organisation hade även utarbetats.

Förslag till ekonomisk organisation.

Frukt- och trädgårdsutredningen har i sitt betänkande lämnat en redogörelse

för det organisationsförslag, som, enligt vad nyss anförts, uppgjorts

vid överläggningar med representanter för näringen. Detta går ut på all

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mcij:ts proposition nr 303.

riksförbundet svensk frukt och till detsamma anslutna lokalorganisationer,

s. k. centraler, skulle ombildas till en liela näringen omfattande organisation.

Rörande innebörden i övrigt av organisationsförslaget har utredningen

anfört bl. a. följande.

De lokala organisationernas uppgift borde i första hand vara att verka utjämnande

mellan tillgång och efterfrågan å den lokala marknaden. Centralen

borde vid rik tillförsel verkställa inköp och vid underskott å marknaden

söka tillföra densamma erforderliga produkter. I den mån centralen

icke inom sitt distrikt funne avsättning för det överskott som kunde förelinnas

å de olika lokala marknaderna, borde den söka genom riksförbundet

försälja detsamma. Riksförbundet borde å sin sida söka taga hand om

detta samlade överskott å trädgårdsprodukter för placering på de stora konsumtionsorternas

underskottsmarknader, varvid särskilt borde beaktas att

denna försäljning icke som nu skedde så att prisläget för hela landet nedtrycktes

och försäljningen för odlarna inom nämnda underskottsområden

onödigtvis försvårades.

Förutom den nämnda försäljningsverksamheten skulle riksförbundet

handhava en del andra gemensamma uppgifter. Det skulle övervaka och

taga initiativ i fråga om de lokala organisationernas verksamhet, verka för enhetlig

prissättning och standardisering samt vidare söka genomföra ordnad

och enhetlig bokföring, revision och annan kontroll. Genom dess förmedling

skulle inköp av emballage och andra erforderliga förnödenheter kunna underlättas.

En viktig uppgift för riksförbundet skulle dessutom bliva att

bedriva upplysning och propaganda beträffande näringens produkter.

Då uppbyggandet av den föreslagna riksorganisationen med all sannolikhet

komme att draga avsevärt arbete och medföra åtskilliga kostnader samt

trädgårdsnäringens utövare i allmänhet icke besutte den ekonomiska bärkraft

att de kunde antagas på kort tid tillskjuta erforderliga medel för målets

vinnande, har utredningen ansett sig böra åt organisationen utverka

statsmakternas stöd. Dylikt stöd borde enligt utredningen lämnas dels i

form av ett icke alltför knappt tilltaget engångsanslag såsom bidrag till organisationsarbetet,

förslagsvis 50,000 kronor, dels också i form av garanti för

kapitalanskaffning. I sistnämnda hänseende har utredningen hemställt, att

fullmäktige i riksgäldskontoret måtte bemyndigas att efter beslut av Kungl.

Maj:t i mån av behov tillhandahålla av Kungl. Maj:t anvisad bankinrättning

svenska statens obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av 300,000 kronor att av bankinrättningen läggas som säkerhet

för lån till riksorganisationen intill samma belopp. Till motivering av

detta förslag har utredningen anfört i huvudsak följande.

Vid en kooperativ försäljningsverksamhet av ifrågasatt art erfordrades

ett relativt stort rörelsekapital. Därförutan syntes en sådan verksamhet av

någorlunda omfattning icke kunna komma till stånd. Att för anskaffande

av sådant kapital endast lita till medlemmarnas insatser syntes icke vara

möjligt. Odlarnas ekonomiska ställning vore i allmänhet icke sådan att

man vid startandet av organisationen kunde ifrågasätta inbetalning av insatser

av någon betydenhet. Så småningom borde dock insatskapitalet kunna

bringas upp till erforderlig storlek. Att i någon nämnvärd omfattning räkna

med personliga garantier såsom säkerhet för kapitalanskaffning borde ej

heller ifrågakomma. I avsaknad — åtminstone till en början — av realsä
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

33

kerheter syntes svårigheter vid nämnda förhållanden möta att i erforderlig

utsträckning erhålla bankkredit. Sådan komme troligtvis att kunna fås i

den mån affärsverksamheten utvidgades och sedvanlig affärskredit kunde

beviljas. Men därutöver erfordrades vid rörelsens början ytterligare kapital.

Utredningen ville erinra hurusom vid olika tillfällen anvisats statsmedel

för utlämnande av lån till företag av liknande beskaffenhet. Sålunda hade

t. ex. ganska betydande belopp alltsedan 1934 års riksdag årligen beviljats

för lämnande av lån på billiga villkor till ekonomiska föreningar av fiskare

med uppgift att befordra avsättningen av medlemmarnas fångster.

Staten bade vid andra tillfällen lämnat stöd till organisationsväsendet inom

olika områden genom att i viss utsträckning ställa garanti för vederbörande

organisations förbindelser, därvid såsom säkerhet för förbindelsernas fullgörande

deponerats svenska statens obligationer.

Utredningen hade haft under övervägande vilken av dessa båda utvägar

man vid ett eventuellt stödjande från statens sida i förevarande fall borde

välja. Därvid hade utredningen — med beaktande av att den blivande försäljningsorganisationen

till en början huvudsakligen behövde kapital för den

löpande affärsverksamheten och att förty behovet under olika säsonger kunde

komma att växla ganska betydligt — funnit den senast omnämnda

formen vara att föredraga såsom den för ifrågavarande ändamål mest lämpliga.

Garantien syntes böra lämnas genom deposition av statsobligationer

såsom säkerhet för kredit intill visst högsta belopp i någon av Kungl. Majit

anvisad bank, förslagsvis svenska jordbrukskreditkassan eller aktiebolaget

jordbrukarbanken. Krediten borde i första hand kunna utnyttjas av den

centrala organisationen, riksförbundet, men möjlighet borde därjämte finnas

för de lokala organisationerna att i viss utsträckning med anlitande av

den beviljade krediten erhålla rörelsekapital. Då behovet av kapital vöre

beroende på rörelsens omfattning, vore det givetvis synnerligen svårt att på

förhand beräkna storleken av det erforderliga garantibeloppet. Utredningen

hade efter samråd med representanter för näringen och med stöd av

den erfarenhet, som vunnits bl. a. inom riksförbundet svensk frukt, funnit

sig böra föreslå att garantien finge omfatta ett kreditbelopp av högst 300,000

kronor.

Utredningen har vidare anfört att, därest bidrag i någon form lämnades

organisationen, en viss kontroll från statens sida borde utövas över företagets

verksamhet. Dylik kontroll syntes lämpligen böra ske genom att en av

Kungl. Majit utsedd revisor eller kontrollant följde verksamheten med skyldighet

att för Kungl. Majit eller lantbruksstyrelsen avgiva rapporter. Kungl.

Majit borde vidare äga att meddela de föreskrifter och villkor i övrigt, vilka

kunde anses erforderliga för garantiens och organisationsbidragets beviljande.

Därvid syntes bl. a. närmare bestämmelser böra lämnas angående kreditens

utnyttjande, varjämte syntes kunna ifrågakomma att begränsa garantiens

giltighetstid, förslagsvis till fem år, i syfte att Kungl. Majit skulle kunna

efter utgången av garantitiden på nytt pröva frågan.

Ändrade bestämmelser för lån från

statens fruktodlingslånefond.

Statens fruktodlingslånefond bildades efter beslut av 1934 års riksdag.

Genom kungörelsen den 24 maj 1934 (nr 196) angående allmänna villkor

och bestämmelser för lån från fonden förordnades alt lån finge utlämnas för,

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 303. ■’>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

bl. a., uppförande och iordningställande av förvaringslokaler för inom landet

odlad frukt ävensom, i samband därmed, för anläggning, avseende fruktens

tillgodogörande, såsom anläggning för fruktmosberedning eller safttillverkning.

Enligt kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 595) örn ändring i vissa

delar av nämnda kungörelse kan lån numera utlämnas jämväl för uppförande

och iordningställande av förvarings- och packningslokaler för inom

landet odlad potatis. Lån för nu nämnda ändamål må beviljas icke blott

enskild fruktodlare utan jämväl ekonomisk förening av fruktodlare eller

potatisodlare.

Frukt- och trädgårdsutredningen har föreslagit, att berörda bestämmelser

måtte ändras sålunda, att lån må utlämnas för uppförande och iordningställande

av förvarings- och packningslokaler för inom landet odlade trädgårdsprodukter

ävensom, i samband därmed, för anläggning, avseende tillgodogörande

av sådana produkter. Till motivering av detta förslag har utredningen

anfört i huvudsak följande.

Medan enligt nuvarande bestämmelser lån kunde utlämnas, såvitt avsåge

potatis, för uppförande och iordningställande av såväl förvarings- som

packningslokaler, kunde i fråga örn frukt lån endast erhållas för uppförande

och iordningställande av förvaringslokaler. Denna bristande överensstämmelse

mellan reglerna för de olika lånen borde, då den icke syntes

vara motiverad av några sakliga skäl, bringas att upphöra.

Sannolikt komme de å förevarande område redan förefintliga eller blivande

ekonomiska föreningarna att mera allmänt bedriva verksamhet med

såväl frukt som trädgårdsprodukter i övrigt. I allmänhet komme väl de av

föreningarna gjorda anläggningarna att användas för förvaring, packning

eller beredning av icke blott frukt utan även andra trädgårdsalster; i vissa

fall komme anläggningarna kanske att avse enbart frukt eller endast grönsaker

o. s. v. Med hänsyn härtill skulle det, särskilt ur synpunkten att

bereda hjälp åt den ifrågasatta försäljningsorganisationen, vara önskvärt att

bestämmelserna för fruktodlingslånefonden ändrades därhän att lån ur fonden

för nu berörda ändamål kunde lämnas jämväl för andra trädgårdsprodukter

än frukt och potatis.

Då det för närvarande syntes utredningen omöjligt att beräkna i vad mån

fonden, därest bestämmelserna för densamma ändrades i enlighet med vad

nyss anförts, komme att tagas i anspråk, ansåge sig utredningen icke böra

ifrågasätta någon höjning av fondens kapital, vilket i statsverkspropositionen

till 1938 års riksdag föreslagits skola utgöra 100,000 kronor.

Yttranden.

Utredningens förslag om organisation sbi drag och lånegaranti

för en för trädgårdsnäringen gemensam organisation har tillstyrkts

av lantbruksstyrelsen och kommerskollegium. Lantbruksstyrelsen har föreslagit

att såsom villkor för tillgodonjutande av statsunderstöd för nämnda

ändamål skulle uppställas, att riksförbundet svensk frukt ombildades — förslagsvis

under benämning Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund,

försäljningsförening u. p. a. — att handhava försäljning av såväl frukt och

bär som övriga trädgårdsprodukter och så organiserades, att försäljningen

av frukt och bär, å ena sidan, och övrig trädgårdsproduktion, å den andra,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 303.

35

bedreves på särskilda avdelningar inom förbundet, vardera avdelningen med

egen bokföring, att affärsledningen vöre gemensam både i fråga örn avsättningen

för de bägge nämnda produktionsområdena och för tillhandahållande

av förnödenheter av skilda slag samt att riksorganisationens styrelse utgjordes

av neutral ordförande samt lika antal ledamöter för vartdera av här

nämnda produktionsområden.

Statskontoret har såsom förut nämnts tillstyrkt anvisande av ett anslag

å 30,000 kronor för uppbyggande av en trädgårdsnäringens skilda grenar

omfattande sammanslutning. Av principiella skäl har statskontoret icke

ansett sig kunna biträda förslaget, att statsobligationer skulle ställas till förfogande

för den blivande organisationen. Om och i den mån staten ansåges

böra träda emellan i sådant hänseende, syntes detta böra ske på det sätt

att — såsom i andra fall förekommit — organisationen beviljades ett statslån,

för vilket ändamål medel i så fall borde anvisas å fonden för låneunderstöd.

Statskontoret kunde dock ej tillstyrka ett dylikt lån med mindre

än att godtagbar säkerhet — i form av borgen eller på annat sätt — ställdes

därför.

Statskommissarierna Örtengren och Spilhammar ha i sin förut omförmälda

reservation uttalat sig för att den tilltänkta sammanslutningen icke endast

skulle tjäna som försäljningsorgan utan jämväl verka för standardisering av

produkter och förpackningar samt för ändamålsenliga odlingsmetoder ävensom

utöva propagandaverksamhet. En förutsättning för att en dylik sammanslutning

skulle kunna fylla en sådan vidgad uppgift syntes emellertid

vara att den erhölle en sådan sammansättning att rättvis representation bereddes

samtliga de grenar inom trädgårdsodlingen som förekomme: fruktodling,

bärodling, köksväxtodling etc. Därest garantier i sådant hänseende

vunnes, syntes, enligt reservanternas mening, någon reducering av det för

organisationens åvägabringande av utredningen föreslagna beloppet, 50,000

kronor, icke böra ifrågasättas. Däremot ansåge sig reservanterna böra biträda

statskontorets majoritets avvisande inställning gentemot den ifrågasatta lånegarantien.

Fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret lia icke haft något att erinra

mot den av utredningen föreslagna formen för ett underlättande av organisationens

lånemöjligheter. Därest lånegarantien bomme till stånd, borde enligt

fullmäktiges mening obligationerna deponeras i riksbanken. Riksgäldsfullmäktige

lia understrukit önskvärdheten av att kreditgivningen förmedlades

av ett penninginstitut, som ansåges ur olika synpunkter vara därtill särskilt

lämpat. 1 anledning av att utredningen i sitt betänkande såsom lämpliga

kreditinstitutioner angivit svenska jordbrukskreditkassan och aktiebolaget

jordbrukarbanken ha fullmäktige i riksbanken anfört, att det icke kunde

anses falla inom jordbrukskreditkassans verksamhetsområde att till en och

samma låntagare lämna kredit till så avsevärda belopp, som det här syntes

bliva fråga örn. Sistnämnda fullmäktige lia också givit uttryck åt den uppfattningen,

att garantien endast borde omfatta de krediter, sorn upptoges av

den centrala organisationen. De lokala organisationerna borde ej kunna för
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

foga över garantien för erhållande av rörelsekapital på annat sätt än genom

att lån upptoges hos centralorganisationen. Fullmäktige ansåge sig vidare

höra — oavsett örn organisationen uppbyggdes på föreslaget sätt eller örn

man till en början sökte utveckla de lokala organisationerna — betona angelägenheten

av att organisationen i möjligaste mån konsoliderade sin ställning.

Detta syntes kunna ske på så sätt, att före utbetalningen av förskotten

till medlemmarna, dels avdroges vad som beräknades vara erforderligt för att

täcka organisationens omkostnader, dels avsattes en icke obetydlig del för

fonderingsändamål. Bestämmelser härom syntes böra lämnas av Kungl.

Maj:t, då närmare föreskrifter och villkor för garantiens beviljande och utnyttjande

meddelades.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trådgårdsinstitut bär funnit

det osäkert, om den högst önskvärda förbättringen i partihandeln med trädgårdsprodukter

kunde åvägabringas genom den föreslagna riksorganisationen.

Överståthållarämbetet har lämnat utredningens ifrågavarande förslag utan

erinran. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit det uppenbart,

att en organisation av partihandeln med trädgårdsprodukter i allmänhet skulle

vara av stor betydelse för vinnande av bättre och jämnare avsättningsmöjligheter.

Den av utredningen förordade lösningen av frågan syntes länsstyrelsen

lämplig och ändamålsenlig. Länsstyrelsen ville dock ifrågasätta huruvida

anledning kunde finnas för staten att ikläda sig garantier för verksamheten,

innan organisationens förmåga att själv bestrida omkostnaderna för

denna närmare klarlagts.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott ha i stort sett givit utredningens

förslag sin anslutning. Förslagen i sin helhet ha således, frånsett vissa

detaljanmärkningar, tillstyrkts av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro.

Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län. Avstyrkande yttranden lia

avgivits beträffande hela organisationsplanen av Hallands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt i fråga örn den föreslagna lånegarantien

av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Östergötlands, Gotlands och

Gävleborgs län. Beträffande förslagen har slutligen en tveksam eller avvaktande

hållning intagits av Skaraborgs och Värmlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

De förvaltningsutskott som tillstyrkt utredningens förslag ha som skäl härför

i allmänhet åberopat samma eller liknande synpunkter som utredningen.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads län bär anfört, att handeln med svenska

trädgårdsprodukter för närvarande vore ytterst desorganiserad. Odlarna

sålde oftast var för sig till detaljister och grossister och vanligen i konsignation.

Odlarna kunde därigenom ej nämnvärt inverka på det pris, de

erhölle för sina produkter, utan priserna bestämdes mest av tillgångens storlek

för tillfället antingen denna tillgång vore verklig eller konstlad. På

grund av konsignationshandeln berodde det ofta på tillgången, om köparen

skulle godkänna varorna vid framkomsten och betala överenskommet pris

eller kassera varorna och erbjuda ett väsentligt lägre pris, vilket odlaren i så

fall merendels finge nöja sig med i stället för att låta partiet gå tillbaka. Dy
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

37

lika missförhållanden koinme att rättas till i den män den tilltänkta organisationen

finge hand om handeln. Styrelsen för andelsföreningen, fruktcentralen

i Kristianstad har ansett erforderligt, att den föreslagna lånegarantien

höjdes till att avse 500,000 kronor.

Flera förvaltningsutskott lia framhållit vikten av att organisationen vunne

tillräcklig anslutning och bleve försedd med tillräckliga ekonomiska resurser.

Med hänsyn härtill har Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ansett sig böra förorda höjning av det ifrågasatta organisationsbidraget.

Av de förvaltningsutskotts yttranden, vari uttalanden förekommit mot utredningens

förslag, torde få återgivas följande:

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: När det gällde

åstadkommande av ekonomisk samverkan mellan odlarna inom trädgårdsnäringen

syntes det ligga närmast till hands att tillämpa i stort sett samma

tillvägagångssätt, som vid uppbyggandet av jordbrukets olika ekonomiska

organisationer. Därvid hade man gått en helt motsatt väg än den av utredningen

föreslagna i det att arbetet till att börja med inriktats på att få till

stånd lokala organisationer, vilka sedermera sammanslutit sig i en hela landet

omfattande topporganisation. Risken för ett misslyckande vore mycket

stor med det tillvägagångssätt som utredningen tänkt sig. Utskottet ville därför

föreslå, att anslaget å 50,000 kronor ställdes till förfogande för uppgörande

— lämpligen genom Sveriges allmänna lantbrukssällskaps försorg —- av

en fullständig och detaljerad plan och för åtgärder i övrigt till åstadkommande

av en motsvarande organisation inom trädgårdsnäringen som inom jordbruket.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Att utredningen

icke fattat kooperationens bärande idé visades bäst av kravet på rikligt statsunderstöd,

något som vore lika främmande som skrämmande för den verklige

kooperatören. Det vore ju troligt, att det skulle gå lätt att organisera, då

medlemmarna icke skulle behöva ikläda sig någon som helst risk, ansvar eller

förbindelse att vid försäljning eller köp betjäna sig av organisationen, men

tyvärr vöre nog utsikterna stora för att det endast bleve en organisation på

papperet. Funnes icke så stort intresse bland näringsidkarna för saken, att

de själva ville bidraga till att anskaffa eller garantera något kapital till sin

rörelse, syntes det vara klokast att börja i mindre skala och sedan med eget

samlat kapital bygga organisationen stark.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Utskottet hyste

starka betänkligheter mot förslaget att riksförbundet svensk frukt skulle ombildas

att handhava avsättningen även av andra trädgårdsprodukter. Fruktodlarna

vore i stor utsträckning jordbrukare, medan sistnämnda trädgårdsprodukter

framställdes av en helt annan yrkeskategori, trädgårdsmästarna.

Vissa svårigheter syntes möta att sammanföra dessa olika yrkesgrupper i

samma organisation.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Det förelåge

stor fara att en riksorganisation för försäljning av trädgårdsprodukter endast

skulle komma alt hjälpa storföretagarna till avlastning av sina produkter på

vidsträcktare områden, varigenom de små företagen, i stället för att bliva

hjälpta, skulle utsättas för en ännu hårdare konkurrens. En försäljningsorganisation

kunde ju ej handla med annat än stora och enhetliga partier

och det syntes därför bliva i huvudsak storodlare, som kunde få sina varor

försålda genom organisationen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Utredningens förslag i förevarande delar ha vidare tillstyrkts av Sveriges

allmänna lantbrukssällskap, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges

pomologiska förening, riksförbundet svensk frukt, Sveriges konditionerande

trädgårdsmästares förbund och Sveriges köpmannaförbund. Lantbrukssällskapet

har framhållit att utöver det föreslagna organisationsbidraget,

50,000 kronor, ytterligare statsanslag för samma ändamål antagligen

komme att visa sig erforderliga. Sällskapet har därjämte understrukit vikten

av att organisationens stadgar och grunderna för dess verksamhet utformades

så, att en fortlöpande anskaffning av eget kapital komme att äga rum och

statens garanti snarast möjligt kunde undvaras.

I sak avstyrkande yttranden lia avgivits av handelskamrarna i Stockholm,

Norrköping, Visby, Malmö, Göteborg och Karlstad, Sveriges grossistförbund,

svenska engrossistföreningen i frukt och grönsaker samt fruktengrossistföreningen

i Stockholm. Därvid har åberopats, att den organisation, som den

nuvarande engroshandeln utgör, kunde handha partihandeln på ett jämväl

för odlarna tillfredsställande sätt och att det därför icke vore påkallat att

utbygga distributionsapparaten med ett nytt partihandelsorgan, som skulle

draga betydande kostnader, då flertalet svenska produkter salufördes praktiskt

taget endast under 5 å 6 månader örn året. Det har även framhållits,

att såväl odlare som partihandlare för närvarande arbetade på att skapa en

bättre och mera effektiv varudistribution och att det inte syntes kunna bestridas,

att beaktansvärda resultat vunnits på denna väg. Vidare har uttalats

bl. a., att riksorganisationen med den monopolställning, den i praktiken

skulle erhålla, säkerligen skulle komma att i möjligaste mån driva upp

priserna på trädgårdsprodukter. Handelskammaren i Örebro har ställt sig

tveksam beträffande nyttan av en partihandelsorganisation men har på anförda

skäl icke velat motsätta sig utredningens förslag härutinnan. Handelskammaren

i Luleå har framhållit, att partihandeln med trädgårdsalster

inom kammarens verksamhetsområde funnit sin naturliga och i stort sett

tillfredsställande organisation genom privat initiativ och att någon särskild

producentorganisation för avsättning av ortens trädgårdsprodukter icke syntes

erforderlig. Vidare har handelskammaren i Jönköping bl. a. med hänsyn

till att en näringsorganisation icke borde erhålla annat stöd från statens

sida än som vöre oundgängligen påkallat, ansett sig böra ifrågasätta, om anslag

för förevarande ändamål borde beviljas.

Kooperativa förbundet har funnit det uppenbart, att icke ens med väsentligt

större bidrag från det allmänna än vad utredningen förutsatte för organisationsarbetets

underlättande det för närvarande framstode såsom möjligt

att tänka sig den föreslagna partihandelsorganisationen genomförd lill

producenternas gagn. Riskerna för allvarliga finansiella svårigheter framstode

enligt förbundets mening som mycket betydande, för den händelse organisationen

nu skulle forceras fram. Förbundet ville för övrigt bestämt avråda

från att starta en dylik organisation, innan själva förutsättningarna fölen

rationalisering av partihandeln genom ett allmänt tillämpande av standardisering

i fråga örn trädgårdsprodukter skapats. Ur det allmännas synpunkt

vore det otvivelaktigt långt mera rationellt, att det föreslagna organi
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

39

sationsbidraget i stället finge begagnas för ett befordrande av de standardiseringssträvanden,

varom utredningen framlagt förslag.

Utredningens förslag till viss ändring av bestämmelserna för

lån från statens fruktodlingslånefond bar i yttrandena tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

I likhet med frukt- och trädgårdsutredningen finner jag det synnerligen Departements.

angeläget, att åtgärder vidtagas till avhjälpande av de stora brister, som en- chefen.

ligt vad den förebragta utredningen givit vid handen för närvarande vidlåda

distributionen av trädgårdsprodukter. En förbättring av förhållandena på

förevarande område framstår såsom särskilt trängande, då åtgärder i prisstödjande

syfte icke torde kunna med framgång genomföras, så länge odlarna

icke förmå komma till rätta med den pristryckande konkurrens, som enligt

samstämmiga uttalanden i utredningens betänkande och däröver avgivna

yttranden förekommer såväl mellan olika odlingsområden som mellan odlare

inom samma trakt. Rättelse i nämnda hänseende torde å andra sidan

icke kunna vinnas på annan väg än genom en vidgad ekonomisk samverkan

mellan odlarna själva. Utredningens förslag örn bildande av producentsammanslutningar

för försäljning av odlarnas produkter anser jag därför värt

allt beaktande. Utan att taga ställning till förslagets detaljer, vilka det torde

böra ankomma på producenterna att utforma, finner jag det otvivelaktigt

att detsamma utgör ett steg i rätt riktning. Enligt vad jag erfarit föreligger

också bland näringens representanter stort intresse för dess realiserande. Jag

torde således få nämna, att vissa organisationer inom näringen tillsatt en särskild

kommitté, kallad trädgårdsodlingens samarbetsdelegation, vilken har i

uppdrag att närmare undersöka förutsättningarna för bildandet av en ekonomisk

riksorganisation av trädgårdsodlare samt att i anslutning därtill verka

för bildande av lokala organisationer med huvudsakligt ändamål att på förmånligaste

sätt avyttra medlemmarnas produkter. Med hänsyn till frågans

stora vikt för näringen i dess helhet finner jag det fullt befogat, att staten i

likhet med vad som skett på andra områden av näringslivet bidrager till

kostnaderna för denna och liknande verksamhet. På grund härav och då

det synes angeläget att strävandena i förevarande syfte snarast möjligt leda

till resultat förordar jag, att ett reservationsanslag av 75,000 kronor för budgetåret

1938/1939 ställes til! Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av organisationsarbetet

på trädgårdsnäringens område. Utredningen har föreslagit,

att staten, därest en ekonomisk riksorganisation kommer till stånd, intill ett

visst begränsat belopp skulle ställa garanti för upplåning av erforderligt kapital

åt en blivande riksorganisation. Mot detta förslag lia erinringar riktats

från statskontoret, som ansett att erforderliga medel borde anvisas under

fonden för låneunderstöd. Då emellertid föreningens kreditbehov närmast

torde avse rörelsekapital under en organisationstid och kredit kan antagas bliva

erforderlig i växlande omfattning under året, synes organisationen bäst betjänt

med att erhålla en kredit i räkning. De sakkunnigas förslag bereder

möjligheter till ordnande av en sådan kredit, som däremot ej kan givas direkt

av en statlig institution. I detta speciella läge finner jag mig, efter sam
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 303.

råd med chefen för finansdepartementet, böra med hänsyn till de svårigheter,

vari näringen för närvarande befinner sig, tillstyrka utredningens förslag

jämväl i förevarande del. Efter att hava samråd med representanter för näringen

rörande storleken av nämnda kapitalbehov finner jag mig böra föreslå

att garantien må omfatta ett kreditbelopp av högst 500,000 kronor. Som villkor

för garantiens beviljande synes böra gälla att organisationens stadgar

och grunderna för dess verksamhet utformas så, att organisationen inom en

ej alltför avlägsen framtid kan undvara statens stöd. I likhet med fullmäktige

i riksbanken är jag av den uppfattningen att till riksorganisationen anslutna

lokalföreningar ej böra få begagna sig av garantien på annat sätt än genom

att lån upptages hos riksorganisationen. Beträffande formen för lånegarantien

ansluter jag mig till utredningens av fullmäktige i riksgäldskontoret och

riksbanken biträdda förslag att denna bör lämnas genom deposition av statsobligationer

såsom säkerhet för organisationens förbindelser. Ifrågavarande

deposition bör ske i riksbanken. Fullmäktige i riksgäldskontoret torde således

böra erhålla bemyndigande att efter beslut av Kungl. Maj :t tillhandahålla en

blivande riksorganisation av trädgårdsodlare med huvudsakligt ändamål att

försälja trädgårdsprodukter svenska statens obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida, till ett nominellt belopp av högst 500,000 kronor för att

av organisationen deponeras i riksbanken såsom säkerhet för lån intill samma

belopp i kreditinrättning som Kungl. Majit anvisar. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att meddela de föreskrifter och villkor i övrigt, vilka

kunna anses erforderliga för beviljande av organisationsbidrag eller garanti

för kapitalanskaffning. Vad utredningen samt nyssnämnda fullmäktige anfört

i sådant hänseende har icke givit mig anledning till någon erinran.

Det av utredningen framlagda förslaget om ändrade bestämmelser för lån

från statens fruktodlingslånefond anser jag mig böra tillstyrka. Därest riksdagen

ej uttalar sig däremot, torde således lån ur fonden få utlämnas för uppförande

och iordningställande av förvarings- och packningslokaler för inom

landet odlade trädgårdsprodukter ävensom, i samband därmed, för anläggning,

avseende tillgodogörande av sådana produkter.

Kringföringshandeln med trädgårdsprodukter m. m.

Jämlikt § 11 tredje stycket förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad

näringsfrihet är envar medgivet att utan anmälan eller särskilt tillstånd

till salu kringföra livsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter

samt alster av inhemsk husslöjd. Med jordbruksprodukter avses i detta

sammanhang jämväl trädgårdsprodukter.

Frukt- och trädgårdsutreclningen har beträffande kringföringshandeln

med trädgårdsprodukter hemställt om sådan ändring av näringsfrihetsförordningen

att frö, träd och buskar undantagas från de produkter, som enligt

nyssnämnda författningsrum må fritt kringföras.

Utredningen framhåller, att frågan örn den ambulerande handeln med

trädgårdsprodukter i samband med väckta förslag till reglering av kring
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

41

föringsliandeln överhuvud vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas

prövning. I fråga härom må hänvisas till den redogörelse, som

lämnas å sid. 135 och 136 i betänkandet. Jag vill här endast erinra örn att

enligt den lill 1932 års riksdag avlåtna propositionen nr 41 med förslag

till lag om kringföringsliandel och tillfällighetsförsäljning m. m. det skulle

stå var och en fritt att till salu kringföra, bland annat, andra trädgårdsprodukter

av inhemskt ursprung än växtplantor och frö. Första lagutskottets

majoritet avstyrkte propositionen. Tre av majoritetens ledamöter reserverade

sig i fråga om utskottets motivering. I en annan reservation yrkade

fem utskottsledamöter bifall till propositionen med vissa jämkningar, innebärande,

bland annat, att bland inhemska trädgårdsprodukter, som icke

skulle få fritt kringföras, skulle upptagas trädplantor och buskar i stället

för växtplantor. Första kammaren biföll utskottets avslagsyrkande med

den reservationsvis framförda motiveringen. Andra kammaren biträdde bifallsreservationen.

I följd härav förföll frågan. Spörsmålet örn skärpt lagstiftning

rörande kringföringshandeln i allmänhet och speciellt beträffande

sådan handel med trädgårdsprodukter har efter 1932 genom i ämnet

väckta motioner varit föremål för uppmärksamhet vid samtliga riksdagar

till och med 1936 utan att dock föranleda vidare åtgärd.

Beträffande kringföringshandeln med trädgårdsprodukter i allmänhet har

utredningen anfört bland annat följande:

Vid flera tillfällen hade klagomål framförts däröver, att kringföringshandeln

med trädgårdsprodukter bedrivits i sådan omfattning och på sådant

sätt att den blivit till skada för trädgårdsnäringen i dess helhet. Bland

annat hade anmärkts, att denna handel vore ägnad att motverka en ur såväl

konsument- som producentsynpunkt önskvärd och i vissa fall nödvändig

rationalisering av handeln i allmänhet. De ambulerande försäljarna

uppköpte mer eller mindre sekunda produkter, vilka ej kunde finna avsättning

genom den normala handeln, till ytterligt låga priser och saluförde dem

praktiskt taget utan någon sortering. Följden bleve att stora mängder sekunda

produkter komme ut i marknaden och förstörde priserna på de

högkvalitativa produkterna. Kringföringshandeln hade vidare ofta en

chansartad och spekulativ karaktär. Distributionen skedde mestadels utan

någon som helst plan, vilket medförde anhopning av produkter på vissa

platser med ty åtföljande osäkerhetsmoment i den fasta handeln. Vidare

hade framhållits alt kringföringshandeln i vissa fall motverkade strävandena

att på trädgårdsnäringens område genomföra en rationell produktionskontroll.

Sålunda anförde åtskilliga riksorganisationer i en skrivelse till

Kungl. Majit den 10 januari 1935 att trädgårdsodlarna genom nämnda handel

försåges med mindervärdiga frön, plantor och träd. Sveriges pomologiska

förening uppgav i skrivelsen, att föreningen kunde påvisa fall, då

tusentals fruktträd gått till spillo för odlarna därigenom att olämpliga sorter

tillförts dem genom kringresande försäljare. Svenska trädskoleägareförcningen

framhöll, att saluförandet genom ambulerande handel av okontrollerade

trädskolealster vore till otrolig skada för odlingen. Det arbete,

sorn nedlades på frambringandet av förstklassiga träd och buskär för plantering,

skadades i oanad omfattning. Sveriges fröhandlareförening ansåg, att

förbud för okontrollerad handel med frö, lökar, plantor etc. holde införas.

Erfarenheten hade visat, att de varor, som tillfördes odlarna genom kringföringshandeln,

vore av sekunda kvalitet. Speciellt gällde detta importerade

varor. Föreningen Sveriges trädgårdskonsulentcr framhöll, att den okon
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

trollerade ambulerande handeln med trädskolealster, speciellt fruktträd, e.j

lämnade någon som helst garanti för sortäkthet. Odlarna finge oftast

sorter, som ej passade deras odling. Därigenom förlorade odlarna intresset

för en rationell trädgårdsodling. Till de av förenämnda organisationer anförda

synpunkterna anslöto sig Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,

riksförbundet svensk frukt, Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund

samt Stockholms läns och stads trädgårdsråd.

De upprepade klagomål, som framkommit mot den fria kringföringshandeln

med trädgårdsalster, syntes icke kunna frånkännas visst berättigande.

Obestridligt vore således att den oreglerade kringföringshandeln utom hemorten

oftast skedde planlöst och utan hänsynstagande till konsumtionsbehovet

å de orter, som berördes av densamma. Härigenom irriterades marknadsläget

och åstadkommes onödiga prissvängningar till nackdel för såväl

odlare som konsumenter. I regel syntes även de varor som utbjödes genom

den ambulerande handeln vara av mindre god kvalitet och sortering. Ä

andra sidan borde dock framhållas, att kringföringshandel utom hemorten,

rätt utövad, hade en viss uppgift att fylla. Det kunde således knappast göras

gällande annat än att en dylik form av varuförmedling inom vissa landsdelar

väsentligt underlättade konsumenternas inköp av trädgårdsprodukter

och man finge ej heller bortse från att densamma, då den bedreves

av odlarna eller deras ombud, förkortade distributionsvägen fram till konsumenterna.

Ur de synpunkter utredningen hade att anlägga på ifrågavarande

handel kunde alltså skäl anföras både för och emot en begränsning

av densamma.

Kringföring av trädgårdsprodukter inom den ort, där försäljaren vöre bosatt

eller dreve fast handel, förekomme numera — om man undantoge de

största städerna — endast i mindre omfattning. Några större olägenheter

av dylik handel hade, såvitt landsbygden anginge, icke försports. De klagomål,

som framförts mot nämnda försäljningsform, syntes i huvudsak avse

förhållandena i Stockholm och i särskild grad den där florerande gatuhandel

med frukt, blommor och vissa grönsaker. Utredningen ansåge sig också

kunna i stort sett vitsorda riktigheten av de gjorda klagomålen i vad Stockholmsmarknaden

beträffade. Enligt vad utredningen inhämtat vore det till

stor del utländska produkter som utbjödes till försäljning genom gatuhandeln.

Mindervärdiga kommissions- och restpartier övertoges till låga priser

av månglarna, vilka sedan utbjöde desamma å gator oell andra allmänna

platser. Självfallet medförde detta ej endast stora hygieniska vådor utan

även stora olägenheter för de bofasta handlarna. Ur den inhemska trädgårdsnäringens

synpunkt vöre det också ett angeläget önskemål att berörda

handel i möjligaste mån begränsades eller ställdes under effektiv kontroll.

Inom utredningen hade vissa åtgärder till avhjälpande av de missförhållanden,

som enligt vad nyss anförts vidlådde den ambulerande handeln med

trädgårdsalster i allmänhet, varit föremål för diskussion. Utredningen hade

emellertid stannat vid att icke framlägga något förslag härutinnan. Som

skäl härför ville utredningen i första hand åberopa, att riksdagen så sent

som 1935 och 1936 avslagit då framkomna motioner i ämnet. Vidare ville

utredningen erinra om att Kungl. Maj:t den 23 oktober 1936 tillsatt en särskild

kommitté, benämnd livsmedelslagstiftningssakkunniga, med uppgift

alt verkställa en förutsättningslös utredning rörande en ur enhetliga synpunkter

planlagd, utvidgad livsmedelslagstiftning. Då vid nämnda utredning

frågan om den ambulerande handeln med trädgårdsprodukter syntes bli

föremål för övervägande ur allmänt hygieniska synpunkter, syntes anledning

icke nu föreligga att närmare ingå på den sidan av spörsmålet. Och frågan

örn en reglering av nämnda handel med hänsyn till dess skadliga inverkningar

på marknaden för trädgårdsprodukter syntes böra ses i sammanhang

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

med spörsmålet om en mera omfattande revision av näringsfrihetslagstiftningen.

Utredningen har i fortsättningen framhållit, att utredningen genom vad

sålunda anförts icke tagit ställning till de anmärkningar, som framförts mot

kringföringshandeln med vissa för trädgårdsnäringen viktiga förnödenheter,

nämligen frö och vissa slag av plantskolealster. Nämnda fråga påkallade

med hänsyn till dess stora betydelse för produktionen särskild uppmärksamhet.

I den mån de framförda anmärkningarna ägde stöd i verkligheten

måste det från det allmännas synpunkt framstå som en angelägenhet av vikt

att finna medel för avlägsnande av de påtalade missförhållandena.

Rörande sagda spörsmål har utredningen i övrigt anfört följande.

Enligt lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror

ålåge det säljare av utsädesfrö att senast vid varans avlämnande skriftligen

till köparen avgiva riktiga och med säljarens namn och adress försedda uppgifter

örn varan i vissa avseenden, som vore av betydelse för bedömande av

dess lämplighet till utsäde. Sålunda skulle i fråga örn rotfruktsfrö och köksväxtfrö

ävensom, där så ske kunde, beträffande annat frö uppgivas fröets

sort. Vidare skulle uppgift lämnas om fröets renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet,

dock erfordrades för köksväxtfrö ej uppgift om renhetsgraden och

ogräshalten. Nämnda uppgifter innebure en försäkran, att fröet vore så beskaffat

som uppgifterna angåve. Fullgjordes ej uppgiftsplikten eller funnes

lämnad uppgift vara oriktig medförde detta bötesstraff. Föreskrifter

rörande tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag funnes meddelade

i en kungörelse den 15 november 1928 (nr 444), enligt vilken allmän åklagare

samt vissa hos frökontrollanstalt eller hushållningssällskap anställda

personer ägde taga prov av vissa slag av saluhållet jordbruksfrö ävensom,

där sådant av köparen påkallats, av annan inköpt frövara varå lagen ägde

tillämpning. Den, som verkställt dylik provtagning, ålåge att insända provet

till statens centrala frökontrollanstalt, som hade att utan kostnad för provtagaren

analysera provet.

Syftet med berörda lagstiftning vore, såsom av referatet franninge, att

förhindra spridning av mindervärdigt frö. En oumbärlig förutsättning för att

detta syfte skulle uppnås vore att kontrollen över lagen fungerade tillfredsställande.

Enligt vad utredningen inhämtat förelåge i fråga om frö, som tillfördes

odlarna genom kringresande försäljare, betydande svårigheter att

kontrollera lagens efterlevnad. Sedan lagen trädde i kraft hade till statens

centrala frökontrollanstalt endast inkommit prov från en sådan försäljare.

Man skulle till äventyrs härav vilja sluta, att någon kringföringshandel med

frö icke förekomme eller att beskaffenheten av genom nämnda handel saluhållet

frö icke givit anledning till någon anmärkning. Tyvärr förhölle det sig

icke så. Representanter för såväl odlarna som fröhandeln hade inför utredningen

framhållit att ambulerande handel med trädgårdsfrö i ej ringa utsträckning

bedreves, särskilt i Norrland och mellersta Sverige. Kvaliteten å

sålunda saluhållet frö vore ofta underhaltig, vilket i viss mån sammanhängde

med att de bättre fröfirmorna icke tillhandahölle frö åt gårdfarihandlare.

Bestämmelserna i frölagen rörande ansvar för oriktiga uppgifter

samt om civilrättsliga påföljder för säljaren kunde sällan eller aldrig tilllämpas

vid ifrågavarande handel, dels därför att säljaren som regel ej kunde

påträffas, då fel upptäcktes, och dels på den grund att det med en beivran

förenade arbetet icke stöde i rimlig proportion till värdet av de små kvantiteter

varom här vore fråga. För övrigt bestode gårdfarihandlarnas klientel

mest av mindre trädgårdsmästare, lägenhetsägare och kolonister m. fl., vilka

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

icke ägde insikt vare sig om frölagens existens eller om utsädeskvalitetens

betydelse för produktionen.

Vad plantskolealster beträffade hade utredningen inhämtat, att ambulerande

handel med dessa varor bedreves över hela landet. Några större olägenheter

härav syntes dock icke föreligga annat än i fråga örn träd och buskar.

Enligt vad som från sakkunnigt håll uppgåves vore sistnämnda alster icke

lämpade för kringföring, då de icke tålde sol och torka. Genom kringförandet

och den ofta återkommande visningen för kunderna lode plantorna ej

sällan sådan skada, att de icke förmådde utveckla sig normalt. Vidare framliölles,

att kvaliteten å produkterna nästan genomgående vore dålig. Vid

plantskolorna utgallrades årligen stora mängder fruktträd, vilka visat sig

vara mindre lämpliga för odling eller eljest av sekunda kvalitet. Ansvarskännande

plantskolor brände de kasserade träden men mindre nogräknade

plantskolor sålde dem till låga priser till ambulerande försäljare. Vid inköp

genom gårdfarihandeln erhölle odlarna ingen som helst garanti beträffande

sortäkthet. Huruvida ett fruktträd vore av den sort, som uppgivits, kunde

nämligen icke konstateras förrän trädet första gången bure frukt. På grund

härav undginge gårdfarihandlarna det juridiska och moraliska ansvar, som

plantskolorna och de bofasta försäljarna gentemot sina kunder måste bära.

Med hänsyn till de missförhållanden, som enligt vad sålunda anförts vore

förbundna med kringföringshandeln med frö, träd och buskar, hade den

tanken framförts till utredningen, att all kringföringshandel med dylika

alster borde helt förbjudas. Ehuru vissa skäl talade för en sådan åtgärd,

ansåge sig utredningen dock icke böra giva sin anslutning därtill. Förslag

hade även framförts örn märkning medelst plomberad etikett av alla fruktträd,

som utlämnades från plantskolor, så att av etiketten framginge såväl

plantskolans som sortens namn. På grund av de svårigheter, som en tilllämpning

av det föreslagna systemet skulle medföra för handeln med ifrågavarande

produkter, funne sig utredningen icke kunna förorda förslaget. Vid

överläggningar med representanter för de intressen, som närmast berördes

av ifrågavarande handel, hade utredningen bibragts den uppfattningen, att

en väsentlig förbättring i de nuvarande förhållandena skulle inträda, därest

kringföring till avsalu utom hemorten av frö, träd och buskar underkastades

samma reglering, som för närvarande gällde för gårdfarihandel i allmänhet.

En sådan anordning skulla innebära, att nyssberörda handel endast finge

äga rum efter tillstånd av länsstyrelsen i det län, där handeln skulle äga

rum. För egen del ville utredningen förorda införandet av ett dylikt tillståndstvång,

därvid utredningen dock förutsatte, att länsstyrelsernas prövningsrätt

ej tillämpades så, att försäljning genom vederhäftiga ombud onödigtvis

försvårades. Enligt utredningens mening förelåge däremot icke tillräckliga

skäl att nu begränsa friheten att inom vederbörandes hemort medelst

kringföring försälja ifrågavarande alster.

I de i ärendet avgivna yttrandena har utredningens förslag beträfrande

kringföringshandeln med frö, träd och buskar i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. På några håll har dock yppats tvekan angående

den praktiska betydelsen av den föreslagna åtgärden. Vissa förslag till ändring

eller komplettering hava jämväl framkommit, varjämte i en del yttranden

förslaget helt avstyrkts.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 303.

45

Lantbruksstyrelsen har anfört följande.

Styrelsen ville icke motsätta sif» utredningens förslag om sådan ändring av

näringsfrihetsförordningen, att frö, träd och buskar undantoges från produkter,

som enligt § 11 tredje stycket samma förordning finge fritt kringföras,

ehuru såvitt styrelsen kunde bedöma knappast någon reell förändring till

det bättre i det nuvarande tillståndet härigenom skulle inträda.

Då enligt styrelsens mening den ekonomiskt viktigaste försäljningsartikel,

som här avsåges, vore fruktträd, läge problemet örn dessa växters saluförande

genom kringföringshandel till på något annat siitt, än vad utredningen syntes

hava tänkt sig. Väl kunde en länsstyrelse pröva försäljningsombudets personliga

vederhäftighet, däremot svårligen ett fruktträds lämplighet för odling,

vilket i detta sammanhang vore det enda, som skäligen borde beaktas.

Skulle grundläggande åtgärder till gagn för fruktodlingen vidtagas, måste

därför frågan om kringföringshandel med fruktträd upptagas från en annan

utgångspunkt.

Ett under hand till utredningen framfört förslag om märkning medelst

plomberad etikett av alla fruktträd, som utlämnades från plantskolor, så att

av etiketten framginge såväl plantskolans som sortens namn, hade utredningen

ansett sig icke kunna förorda. Detta utredningens ställningstagande hade

motiverats med de svårigheter, som en tillämpning av detta system skulle

medföra för handeln med ifrågavarande produkter. Lantbruksstyrelsen kunde

icke dela utredningens uppfattning, att särskilda svårigheter skulle möta

för handel med fruktträd, därest dessa försåges med plomberad etikett. Vilka

slag av svårigheter, som åsyftades, hade utredningen icke närmare angivit.

Enligt styrelsens mening läge de påtalade svårigheterna i varje fall icke i

det tekniska tillvägagångssättet vid plombering, då varje träd, som lämnade

en plantskola, under alla förhållanden plägade förses med etikett, som angåve

sortnamn, utan snarare i det förhållandet, att ursprungsorten för ett fruktträd

— därest blott den plantskola, som uppdragit trädet, finge plomberingsrätt

respektive -skvldighet — ofta vore en helt annan än den plantskola,

varifrån odlaren inköpt det träd, som skulle planteras.

Innan tullen på fruktträd år 1927 höjdes till 60 öre per kilogram, utgjorde

importerade fruktträd en väsentlig del av vederbörande mellanhanders

okontrollerbara försäljning av fruktträd. Da import av fruktträd numera

praktiskt taget icke förekomme, vore det uteslutande inom Sverige uppdragna

fruktträd, som bleve föremål för försäljning av ambulerande försäljare.

Ett genomförande av plombering utav fruktträd fran alla plantskolor utan

speciell kontroll skulle otvivelaktigt leda till samma resultat, som örn länsstyrelserna

i överensstämmelse med utredningens förslag finge utöva prövningsrätt

på kringföringshandeln av fruktträd. Fördomsfria personer kunde

nämligen etablera sig som plantskoleägare blott genom att i avvaktan på

försäljning av varorna jordslå plantorna och salunda blott till skenet bedriva

'' plantskolerörelse. '' Sedan 1906 funnes en sammanslutning mellan

plantskoleägare, benämnd Svenska trädskoleägareföremngen. Av landets

cirka 70 plantskolor tillhörde 36 bland de förnämsta denna förening. Flera

utanför munda organisation stående plantskolor torde i huvudsak vara blott

återförsäljare utan fackkunskap. En betydande olägenhet av att hälften

av antalet plantskolor stöde utanför organisationen vore bland annat den,

att det icke vore möjligt att åstadkomma den begränsning i antalet fruktsorter

som vore nödvändig för fruktodlingens rationalisering efter ekonomiska’

principer Ur den rationella fruktodlingens synpunkt vore det av

allra''största vikt, att plantskoleskötseln, särskilt ifråga örn uppdragningen

av fruktträd så bedrevcs, att denna icke bleve ett självändamål för plantskoleägarna

utan inlänkades som ett väsentligt led i de pågående rationalise

lån g ssträvandena inom landels fruktodling. Den ifrågasatta plomberg
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

gens syfte vöre icke att meddela uppgift om trädets utsprungsort men väl

örn den säljande plantskolan, som vore ansvarig för att trädet vore av önskvärd

kvalitet och av rätt sort, vare sig det uppdragits av plantskolan själv

eller efter kontraktsodling av annan plantskola. Då emellertid åtskilliga

återförsäljare av fruktträd blott till skenet bedreve plantskolerörelse, avsåge

plomberingstvång för fruktträd att lämna allmänheten garanti för önskvärd

kvalitetsvara. Då styrelsen holle före, att fruktträd, varav skörderesultat

uppnåddes först åtskilliga år efter planteringen, vore en så viktig handelsvara,

att denna borde stå under den bästa kontroll, som för närvarande kunde

åvägabringas, syntes inga andra hänsyn böra tagas än till sådan plantskolerörelse,

som vöre till direkt gagn för fruktodlingens utveckling. Under

sådana förhållanden vore en auktorisation av blott till Svenska trädskoleägareföreningen

anslutna plantskolor en tänkbar utväg. Endast dessa skulle

erhålla rätt att verkställa plombering av saluhållna fruktträd. Därest ett

sådant förfaringssätt beslutades, skulle endast kvalificerade plantskolor

själva eller genom ombud kunna försälja fruktträd. Detta skulle innebära,

att de auktoriserade plantskolorna i medvetande om sitt ansvar icke skulle

kunna bedriva handel med annat än fullvärdiga alster. Härmed skulle vinnas

tvenne syften: dels att allmänheten tillhandahölles goda fruktträd av

för odling lämpade sorter, dels ock att plantskolorna nödgades ansluta sig

till befintlig facklig organisation för att trygga möjligheten att kunna avyttra

sin produktion. Det sistnämnda skulle i sin ordning kunna medföra

ett för fruktodlingens utveckling reglerande samarbete mellan plantskolorna

och de fruktodlingen företrädande produktions- och försäljningsorganisationerna.

En åtgärd av detta slag, nämligen tvång för plantskolor att ansluta

sig till viss organisation, vore dock enligt styrelsens mening att anse

som ett alltför stort ingrepp i den enskildes verksamhet. I stället torde böra

föreskrivas, att alla plantskolor, som uppdroge och försålde fruktträd, skulle

förse till försäljning avsedda fruktträd med plomberad och med tydliga

tryckbokstäver försedd tygetikett, upptagande den säljande plantskolans

namn och adress samt fruktträdets sortnamn, ävensom att dylik plombering

icke finge ske utan skriftligt medgivande av statlig myndighet, sedan

från vederbörande hushållningssällskap och Sveriges pomologiska förening

inhämtats upplysningar örn varje enskild plantskolas lämplighet att handhava

ifrågavarande uppgift samt om företagets skötsel m. m.

Övriga i ärendet hörda myndigheters och organisationers ståndpunktstaganden

till utredningens förslag i förevarande del framgå av följande sammanställning

över yttrandenas innehåll.

Kommerskollegium: Utredningens förslag hade tillstyrkts av handels
kamrarna

i Stockholm, Norrköping. Jönköping, Malmö, Örebro och Visby.

Handelskammaren i Göteborg hade ej velat motsätta sig den föreslagna

ändringen. Kollegium hade för sin del icke något att erinra mot utredningens

förslag.

Överståthållarämbetet: Från sitt eget förvaltningsområde saknade ämbetet

visserligen erfarenhet ifråga om skadliga verkningar för trädgårdsodlingen

av kringföringshandeln med frö, träd och buskar men ansåge, med hänsyn

till den förebragta utredningen, riktigt att åtgärder vidtoges i det syfte,

som med remitterade förslaget avsåges.

Emellertid kunde ämbetet ej dela en förhoppning om att med den föreslagna

åtgärden skulle vara vunnet ett i möjligaste mån pålitligt medel till

förhindrande av saluförande utav underhaltigt frö samt mindervärdiga träd

och buskar. Vid meddelandet av tillstånd till gårdfarihandel skedde nämligen

ej någon prövning av varans beskaffenhet eller pris. Skulle åsyftat

s. 47 Kontrollera mot PDF

, Kungl. Maj.ts proposition nr 303-

47

resultat ernås måste tillståndsmyndigheten jämväl övervaka, att den, som

finge tillstånd att kringföra varor av ifrågavarande slag, ägde därför erforderlig

kompetens, ävensom öva tillsyn över att varorna vöre av god beskaffenhet.

För ett övervakande och en tillsyn av nu antydd art syntes emellertid

icke Kungl. Maj:ts befallningshavande eller Överståthållarämbetet kunna

förutsättas äga erforderlig sakkännedom. Påkallad insikt och erfarenhet

torde däremot lantbruksstyrelsen förfoga över, vilken ju såsom statligt centralorgan

handhade vården av trädgårdsnäringen. Uppgiften att meddela

tillstånd till gårdfarihandel, varom fråga vore, syntes därför lämpligen böra

betros denna myndighet.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Ostergötlands,

Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län tillstyrkte förslaget eller lämnade detsamma

utan erinran. Länsstyrelsen i Malmöhus län har dock framhållit, att det syntes

nödigt, att i blivande författningsrum uttryckligen stadgades skyldighet

för sökande av tillstånd till gårdfarihandel av ifrågavarande slag alt dokumentera

fackkunskap på området. Länsstyrelsen i Örebro län ville förorda

utfärdandet av en föreskrift därom, att yttrande över ansökning om dylikt

tillstånd skulle infordras från vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Då för länets vidkommande dylik handel torde

förekomma i mycket ringa omfattning och i varje fall veterligen ej förorsakat

några särskilda olägenheter, syntes några särskilda åtgärder enligt

styrelsens förmenande ej erforderliga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Beträffande handeln med trädgårdsprodukter

förmenade länsstyrelsen dess reglerande närmast vara en

fråga om hygien och ordning. Att ingripa i näringsfrihetshänseende på denna

handel syntes länsstyrelsen icke tillrådligt. Även med avseende å handeln

med frö, träd och buskar ifrågasatte länsstyrelsen^ om ändringar i näringsfrihetsförordningen

kunde vara behövliga. I fråga om dessa produkter

gällde ju mindre att skydda producenterna mot besvärande konkurrens än att

tillse, att konsumenterna erhölle fullgod vara. Upplysningsverksamhet torde

därvid vara viktigare än näringsskyddsåtgärder.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrkte i princip utred
ningens

förslag. Då det emellertid syntes mindre välbetänkt att nu lösrycka

kringföringshandeln med frö, träd oell buskar från dess sammanhang

med spörsmålet örn den ambulerande försäljningen av andra jordbruksaktör,

syntes med den av utredningen ifrågasatta författningsändringen böra anstå,

till dess det mera vitt omfattande förslaget örn handeln med jordbruks- och

trädgårdsprodukter blivit framlagt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Under hänvisning till att gårdfarihandel i

allmänhet vore på avskrivning, avstyrkte länsstyrelsen utredningens förslag.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms län och stad,

efter hörande av trädgårdsrådet, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kristianstads, Malmöhus, Västmanlands, Gävleborgs, Västerbottens,

Gotlands, Blekinge och Orebro län samt Hedmar läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott tillstyrkte förslaget eller lämnade detsamma utan

erinran.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Södermanlands län förordade

ny utredning.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Hedlands län ansåge de föreslagna

bestämmelserna icke fullt tillfredsställande. En viss fara torde före
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majda proposition nr 303.

finnas, att bestämmelserna kunde kringgås. Utskottet ville framhålla lämpligheten

av att fullgoda fruktträd plomberades.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Ett tillståndsbevis

torde knappast medföra någon garanti för att den, som erhölle

ett sådant bevis, skulle känna sig förpliktad att hålla högre standard på de

kringförda varorna. Kringföringshandeln med ifrågavarande produkter borde

därför icke regleras på föreslaget sätt.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Kringföringshandeln

med trädgårdsprodukter borde avvecklas, då den numera ej

syntes hava någon uppgift att fylla.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Kringföringshandeln

med varor av ifrågavarande slag borde helt förbjudas eller åtminstone

begränsas uteslutande till välkända plantskolor.

Statens centrala frökontrollanstalt ville ifrågasätta, att till varje av länsstyrelse

meddelat tillstånd rörande försäljning inom hemorten av frö skulle

fogas det villkoret, att, innan försäljning av varan påbörjades, provtagning

av varan utfördes av för tillsynen av efterlevnaden av lagen angående handel

med utsädesvaror bemyndigad person.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut tillstyrkte utredningens

förslag.

Sveriges handelstrådgårdsmästareförbund beklagade, att utredningen icke

ansett sig kunna framlägga mera genomgripande förslag till ändringar rörande

kringföringshandeln med trädgårdsprodukter. Det vore av allra största

vikt för näringens framtid, att pågående utredningar jämte följande lagstiftningsarbete

påskyndades.

Sveriges pomologiska förening förordade, att hela frågan om handeln med

trädskolealster upptoges till förnyad utredning. Därvid borde särskilt undersökas

möjligheterna för en av statens växtskyddsanstalt utövad sundhetskontroll

i plantskolorna särskilt beträffande fruktträd och bärbuskar samt

för bestämmelser att åtminstone fruktträd skulle förses med hållbara plomberade

etiketter, upptagande såväl sortens som den ansvariga trädskolans

namn.

Riksförbundet svensk frukt: All kringföringshandel med fruktträd borde

förbjudas. Emellertid vore genom ett sådant förbud ej tillräcklig kontroll av

handeln med fruktträd uppnådd, utan ansåge förbundet ytterligare nödvändigt

att bestämmelser utfärdades, som ålade alla uppdrivare av fruktträd att

förse dessa med ursprungs- och sortbeteckning samt plombering.

Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund: Inga som helst bärande

skäl förelåge för ett uppmuntrande av ifrågavarande handel inom andra

områden av landet än där avstånden mellan konsumenter och producenter

liksom konsumenterna och avsättningsorterna kunde försvara densamma.

Största försiktighet tillråddes emellertid vid beviljandet av tillstånd för bedrivande

av denna form av handel.

Svenska trädskoleägareföreningen och Skånska plantskoleförbundet ansåge,

att all kringföringshandel med träd och buskar borde förbjudas.

Sveriges köpmannaförbund: Förbundet ville förorda sådan ändring i näringsfrihetsförordningen,

att all ambulerande handel med trädgårdsalster underkastades

samma reglering, som för närvarande gällde för gårdfarihandel i

allmänhet.

Kooperativa förbundet: För att förebygga de olägenheter, som enligt utredningen

vore förbundna med ambulerande försäljning av frö, träd och

buskar, syntes det fullt tillräckligt att på fordonen respektive på plantornas

etiketter o. s. v. angiva vederbörande plantskolas och huvudleverantörs namn.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303. 49

Förbundet finge bestämt avstyrka utredningens förslag om ändring i näringsfrihetsförordningen.

Sveriges fröhandlare förening: Med avseende på kringföringshandeln torde

svårigheterna att effektivt kontrollera efterlevnaden av frölagen enligt föreningens

mening vara oöverstigliga. Den enda fullt effektiva åtgärden vore

att helt förbjuda, att frö finge säljas genom kringföring.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att allvarliga olägenheter vållas av Departement*- kringföringshandeln med frö, träd och buskar samt att denna handel i hög chefen.

grad motverkar de strävanden, som på senare tid i vidgad omfattning gjorts

att höja kvaliteten på varor, som saluhållas. Med hänsyn till frågans stora

betydelse för produktionen lärer det vara synnerligen angeläget att i görligaste

mån söka bot för de rådande missförhållandena. Jag delar fruktoch

trädgårdsutredningens, av flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar

biträdda uppfattning, att en förbättring skulle kunna ernås genom

reglering av kringföring till avsalu utom hemorten av varorna i fråga i överensstämmelse

med gällande bestämmelser för gårdfarihandel. En sådan reglering

utesluter icke att framdeles, om så skulle befinnas erforderligt och

lämpligt, ytterligare åtgärder vidtagas. Huruvida härvid de av lantbruksstyrelsen

uppdragna riktlinjerna böra följas eller andra anordningar böra genomföras,

torde icke vara nödvändigt att nu taga ställning till.

lag tillstyrker alltså utredningens förslag om sådan ändring av näringsfrihetsförordningen,

att frö, träd och buskar undantagas från de produkter,

som enligt § 11 tredje stycket samma förordning må fritt kringföras. Åtgärd

för genomförande av denna ändring ankommer på chefen för handelsdepartementet,

som torde anmäla förslag till författning i ämnet.

Tullar.

Allmänna synpunkter.

I kap. 8 av betänkandet har utredningen inledningsvis uppehållit sig vid

frågan, huruvida tullåtgärder i trädgårdsnäringens nuvarande läge kunde

anses såsom lämpliga medel till åstadkommande av en ökad räntabilitet för

näringen i dess helhet. Att tullarnas förmåga i nämnda hänseende vore begränsad

syntes utredningen uppenbart. Å andra sidan kunde det knappast

bestridas, att det nu rådande tullskyddet ur synpunkten av trädgårdsodlingens

intressen varit till stor nytta. Till närmare belysning av frågan har

utredningen anfört bl. a.

De betingelser, under vilka trädgårdsodlingen i Sverige bedreves, växlade

inom olika delar av landet högst betydligt, beroende på olikheter i fråga

örn jordmån och klimatiska förhållanden. Främst gällde detta den fältmässiga

kalljordsodlingen men i viss utsträckning även odling under glas.

Vissa delar av sydligaste Sverige vore således mera lämpade för tidig kalljordsodling

än landet i övrigt. I mellersta och norra Sverige måste växthusen

vara av en betydligt stabilare och därmed också dyrare konstruktion

än i södra Sverige för att motstå de påfrestningar snötäcket vid vissa till
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 303.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Mcij.ts proposition nr 303.

fällen medförde. Södra Sveriges mildare och ljusare höstar samt vårar medgåve

ett bättre utnyttjande av det i växthusen nedlagda fasta kapitalet o. s. v.

Dessa olikheter i fråga örn produktionsförutsättningar medförde stora svårigheter

att på ett riktigt sätt avväga storleken av ett tullskydd. En för produktionens

bärighet inom viss del av landet nödvändig prisstegring innebure

ej sällan för odlare i andra landsdelar en betydande förbättring av lönsamheten.

Således kunde ett efter förhållandena i mellersta Sverige avvägt tullskydd

för södra Sveriges vidkommande utgöra ett så starkt incitament lill

produktionsutvidgning, att den ökade produktmängd som härigenom tillfördes

marknaden nästan helt uppvägde det genom tullen minskade utbudet av

utländska produkter. De senare årens tullhöjningar å vissa trädgårdsalster

hade givit exempel härpå. Det syntes således vara obestridligt, att den stora

expansion som växthusodlingen i södra Sverige under de sista åren undergått

åtminstone delvis varit en direkt följd av tullhöjningar. Det höjda tullskyddet

syntes även verksamt lia bidragit till att jordbrukarna i södra Sverige

i den omfattning som skett upptagit odling av köksväxter på fritt land.

Vid bedömande av tullarnas betydelse för den inhemska trädgårdsodlingen

borde emellertid hänsyn tagas även till andra förhållanden. Åtskilliga omständigheter

tydde på att prisläget å inhemska trädgårdsalster skulle lia

varit betydligt sämre, därest tullskyddet ej funnits. Det syntes i detta sammanhang

böra erinras örn att den starkt proliibitiva handelspolitik som.

vad trädgårdsprodukter anginge, från vissa länders sida bedrivits under de

senaste åren, föranlett andra länder, vilkas produktion varit speciellt inriktad

på export av vegetabilier, att uppsöka nya marknader och vidtaga

olika åtgärder, ägnade att stödja exporten. Vidare borde man taga i beaktande

den inhemska marknadens känslighet för utbud från utlandet. Sålunda

kunde redan vetskapen om att en större sändning utländska produkter vore

på väg in i landet åstadkomma mycken oro på marknaden. Särskilt gällde

detta lätt förstörbara eller mera ömtåliga varor, som måste säljas inom en

mycket kort tidrymd. Fall hade inrapporterats, då importen av några ton

gurkor eller tomater medfört en omedelbar sänkning av det inhemska lomat-

resp. gurkpriset på över femtio procent. Örn något sådant inträffade

tidigt på säsongen då odlarna kalkylerat med goda priser, kunde resultatet

därav bli ödesdigert för många. Stora svårigheter förelåge nämligen att

återvinna en i början på säsongen skedd prissänkning.

Utredningen har även fäst uppmärksamheten på nödvändigheten att vid

avvägningen av ett skydd mot utländsk konkurrens hänsyn toges jämväl till

andra berättigade intressen än odlarnas. I nämnda hänseende har utredningen

särskilt understrukit den betydelse införseln av trädgårdsalster har

för vår utrikeshandel i allmänhet. Utredningen har härom anfört följande.

År 1937 uppgick importen av trädgårdsprodukter till icke mindre än cirka

56 miljoner kronor. Den skedde i stor utsträckning från länder där det befunnits

angeläget att vinna avsättning för svenska exportvaror. Trädgårdsprodukterna

hade blivit ett viktigt bytesmedel vid förhandlingar om varuutbytet

med dessa länder och i betydande hänseenden hade handelspolitiska

medgivanden måst göras beträffande desamma, ett förhållande som icke

kunnat undgå att hos trädgårdsnäringens utövare skapa en viss misstämning.

I vissa fall förelåge således traktatmässiga hinder mot en tullhöjning

eller importreglering. Även där direkta sådana hinder icke förelåge måste

hänsyn tagas till åtskilliga andra handelspolitiska överväganden. En avsevärd

del av ifrågavarande införsel skedde bland annat från länder, anslutna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 303.

51

till den s. k. Oslokonventionen, vars allmänna innebörd kunde sägas vara en

strävan mot friare handelsutbyte mellan olika länder.

Oaktat alltså viktiga betänkligheter förefunnes för vidtagande av åtgärder,

vilka syftade mot en begränsning av importen, ha dock dessa betänkligheter

icke synts utredningen böra hindra framläggandet av vissa begränsade

förslag rörande tullar och importreglering. Det bör framhållas att utredningen

därvid icke ansett sig böra göra de närmare övervägandena rörande

avvägningen av de olika handelspolitiska intressen som beröras av

förslagen. Dock har utredningen påpekat, att i några fall importen av för

den svenska produktionen viktiga trädgårdsalster stigit i sådan grad, att

vederbörande exportland icke skäligen kunde göra invändning mot en begränsning

i och för sig. I sådana fall där statliga åtgärder möjliggjorde en

prissättning som uppenbarligen för de svenska odlarna medförde förlustbringande

verkningar syntes även berättigad anledning föreligga att söka

motverka ett sådant förhållande.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att utredningen anslutit sig till''

den av statsmakterna tidigare uttalade åsikten att ett skydd mot importen

bör utformas genom åsättande av lämpliga tullar och icke genom importreglering.

Endast i ett speciellt fall har utredningen förordat viss sådan

reglering (blomsterlökar). Utredningen har ej heller ansett sig böra föreslå

införande av märkningstvång beträffande utländska trädgårdsprodukter

(kap. 9 i utredningens betänkande).

Ifrågasatta ändringar i tulltaxan.

Liljekonvaljerötter. Liljekonvaljerötter äro för närvarande tullfria. I

den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan

upptagas de under rubriken »icke ätbara rötter» (tulltaxenr 34, stat. nr 85).

Frågan örn åtgärder för att bereda den inhemska odlingen av liljekonvaljerötter

skydd mot importen av utländska rötter har varit föremål för

motioner vid 1933 och 1937 års riksdagar (1933: II: 199 och 1937: 11:374).

Utredningen har icke ansett sig böra föreslå införande av tull å förevarande

rötter och till motivering härför anfört följande.

Importen av konvaljegroddar utgjordes av dels »drivgroddar» och dels »utplanteringsgroddar».

De förra vöre vissa delar av äldre plantor och utgjordes

av 3—5 år gamla rotstockar som i sin övre del bure kraftiga knoppar,

innehållande blomanlag. Från rotstocken utginge tämligen långa och kraftiga

rötter. En sådan planta kunde jämföras med en blomsterlök, då den planterades

i jord och dreves till blomning genom att hållas vid hög temperatur

under 3—4 veckor. Plantan vore därefter värdelös. Utplanteringsgroddar

utgjordes av unga sidoskott. Varje skott bestode av en liten rotstock med

därpå sittande rötter samt i spetsen en smal och tunn knopp. Denna innehölle

anlag till blad, i regel icke till blommor. Dessa groddar kunde alltså

icke drivas, men de planterades ut på fritt fält och gåve upphov till plantor,

som två eller vanligen tre år senare kunde grävas ripp och efter putsning och

sortering lämnade driv- och utplanteringsmaterial.

Konvaljeodling för produktion av drivgroddar hade sedan ganska lång tid

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 303-

tillbaka förekommit inom landet. Det ekonomiska resultatet av odlingen hade

varit växlande. På grund av gynnsammare odlingsbetingelser syntes räntabiliteten

ha varit störst i södra Sveriges kustlandskap. Odlingen hade här

erhållit en särskild betydelse, då den på senhösten, huvudsakligen i november

och förra hälften av december, krävde mycket arbete och därigenom kunnat

bereda sysselsättning åt en del av den arbetarstam som tidigare på hösten

haft sin utkomst av betupptagning. Odlingens lönsamhet vore i hög grad

beroende på de priser som tyska liljekonvaljegroddar betingade. Nämnda

priser hade företett starka växlingar. För några år sedan utbjödo tyskarna

liljekonvaljegroddar till priser som lågo under produktionskostnaderna i

Sverige. De senaste årens importpriser hade däremot varit betydligt högre.

För att förhindra uppkomsten av dylika för den inhemska odlingen skadliga

prissvängningar hade förslag framförts därom att liljekonvaljegroddar, vilka

för närvarande vore tullfria, skulle beläggas med tull.

Utredningen hade med hänsyn till det anförda övervägt ett förslag att belägga

drivgroddar med en nettotull av 50 öre för kg, vilket skulle göra den

inhemska odlingen mindre riskfylld. Emellertid förelåge beträffande ifrågavarande

tullposition i viss mån stridiga intressen mellan odlare som uppdroge

konvaljegroddar för försäljning samt handelsträdgårdsmästare som endast

dreve sådana. För de sistnämnda utgjorde drivgroddar en viktig förnödenhet,

vars pris genom tullhöjningen skulle komma att fördyras, i varje fäll

örn groddarna inköptes från utlandet. Odlingen inom landet av drivgroddar

syntes ännu icke lia nått sådan omfattning att importen, särskilt av kvalitativt

högtstående drivgroddar, kunde undvaras. Det borde även framhållas att

svenska drivgroddar under vissa förhållanden lämpade sig mindre väl för

drivning under senvintern. A andra sidan borde tagas i beaktande att nyssnämnda

odling sysselsatte en större arbetarstam än konvaljedrivningen samt

att mängden groddar som behövde importeras säkerligen utgjorde en ringa

andel av hela försäljningen under vintern. Med hänsyn till berörda intressekollision

och då utländska drivgroddar för närvarande betingade ett ej obetydligt

högre pris än de svenska ansåge utredningen det lämpligt att avvakta

huru lönsamheten av den inhemska konvaljeuppdragningen samt importen

av utländska drivgroddar komme att i fortsättningen gestalta sig, innan slutlig

ställning toges till ifrågavarande tullspörsmål.

Vad därefter anginge det andra slaget av konvaljegroddar eller s. k. utplanteringsgroddar

syntes det ej böra förekomma att belägga dessa med tull.

Rotknölar av gladiolus samt s. k. perenna växter. Jämväl förevarande

växtdelar hänföras i gällande tulltaxa till »icke ätbara rötter» (tulltaxenr 34.

stat. nr 87) och äro således tullfria.

Frukt- och trädgårdsutredningen har beträffande tullpositionen anfört följande.

Ur botanisk synpunkt vore rotknölar (egentligen stamknölar) av gladiolus

att jämställa med till stat. nr 88 hörande lökliknande stam- och rotknölar av

blomsterväxter. Anledningen till att gladiolusknölar brutits ut ur sistnämnda

grupp vore att vid tiden för antagandet av nu gällande tulltaxa den då rådande

tullfriheten för dessa knölar var bunden genom handelsavtal med

Tyskland. Enligt utredningens åsikt förelåge starka skäl att nu överflytta

gladiolusknölar till den tullposition där de tarifftekniskt sett hörde hemma.

Från sakkunnigt håll hade uppgivits, att uppdragning inom landet av gladiolusknölar

numera kunde ske med mycket gott resultat. Därest varan belädes

med samma tull som blomsterlökar, d. v. s. 50 öre för kg, komme odlingen

med största sannolikhet att raskt gå framåt. Då drivning av gladiolusknölar

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

53

på senare tid nått en avsevärd omfattning samt gladiolus även i stor utsträckning

odlades på kalljord för snitt och till prydande av rabatter syntes det

utredningen angeläget att halvfabrikaten i största möjliga utsträckning framställdes

inom landet. En tull av 50 öre för kg skulle — örn tullen i sin helhet

utnyttjades — medföra en fördyring av råvaran med 16 å 18 kronor för 1,000

stycken.

S. k. perenna växter bestode huvudsakligen eller nästan enbart av rötter

(t. ex. dahlior) men i allmänhet vore de utrustade med en längre eller kortare

rotstock och på denna sittande knoppar eller blad, kanske också en kort

upprätt stamdel. Ofta vore de försedda med en eller flera rosetter av övervintrande,

kraftiga blad. Somliga av halvfabrikaten vore typiska, ehuru helt

små buskar t. ex. helianthemum, lavendel m. fl. Det insåges lätt, att beteckningen

rötter för samtliga nämnda halvfabrikat vore synnerligen vilseledande

och att svårigheter ofta måste uppstå vid tullbehandlingen. Vid en

bokstavlig tillämpning av tulltaxan skulle större delen perenna växter hänföras

till »andra levande växter», stat. nr 95, och således draga en tull av 20 öre

för kg. Så skedde nu visserligen icke men det hade uppgivits att växterna

blivit föremål för olika behandling å olika tullstationer. Som regel syntes de

dock hänföras till icke ätbara rötter och alltså icke beläggas med tull.

Så gott som alla slag av »rötter» till perenna växter uppdroges numera

inom landet i mer än tillräcklig mängd för att det inhemska behovet därav

skulle bliva tillgodosett. Trots detta importerades en hel del dylika rötter

från utlandet — huvudsakligen från Holland — vilket delvis förklarades därav

att utländska resande, som försålde andra halvfabrikat, jämväl upptoge

order å perenna växter. Då samtidigt med nämnda import överproduktion

rådde inom landet funne utredningen det skäligt att den inhemska odlingen

bereddes skydd av tull. Med hänsyn till svårigheterna i vissa fall att vid

tullbehandlingen skilja på »rötter» och »levande växter» syntes storleken av

en sådan tull lämpligen böra bestämmas till samma belopp som nu utginge

för »andra levande växter», stat. nr 95, eller 20 öre för kg. För sådana växter,

som i allmänhet utplanterades i perenna rabatter och vore föremål för uppdragning

inom landet, innebure nämnda tull vid nettoförtullning ett tullskydd

av 20 å 25 procent av importpriset (exklusive tull). Vid bruttoförtullning

tillkomme cirka 10 procent för emballage.

Med hänvisning till det anförda har utredningen föreslagit dels att rotknölar

av gladiolus skulle utbrytas ur tullrubriken »rötter, icke ätbara» etc. och i

stället inbegripas under rubriken »blomsterlökar; ävensom lökliknande stamoch

rotknölar, ej särskilt nämnda, av blomsterväxter» med en tull av 50 kronor

för 100 kg, dels ock att andra levande rötter av blomsterväxter än liljekonvaljerötter

skulle beläggas med en grundtull av 7 kronor och en tilläggstull av

13 kronor för 100 kg. Sistnämnda tullar syntes böra beräknas efter verkliga

nettovikten med tillägg av närmaste emballage.

Friska, avskurna blommor. Samtliga friska, avskurna prydnadsblommor

upptogos ursprungligen i 1929 års tulltaxa (tulltaxenr 36) med en lull av 5

kronor för kilogram. År 1932 belädes ifrågavarande blommor med en tillläggstull

av 5 kronor för kilogram att gälla från och med den 1 februari samma

år. Sistnämnda tull borttogs året därpå. I samband därmed nedsattes

grundtullen å mimosa och ljung (stat. nr 89: 1) till 2 kronor för kilogram.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Såsom skäl för dessa ändringar åberopades pågående handelspolitiska förhandlingar

med Frankrike.

I motioner vid 1936 års riksdag (I: 104 och II: 254) hemställdes, att tillläggstullen

av 5 kronor för kilogram måtte, såvitt anginge andra blommor än

mimosa och ljung (stat. nr 89:2), återinföras för tiden 1 mars—1 december.

Med hänsyn till gällande traktathinder föranledde motionerna ingen åtgärd.

Frukt- och trädgårdsutredningen har i fråga om tullpositionen anfört bl. a.

Importen av avskurna blommor hade under åren efter tilläggstullens borttagande

starkt stigit och 1937 års importkvantitet utgjorde den största som

någonsin förekommit. Stegringen hänförde sig till samtliga årets månader

men hade relativt sett varit störst under september—november. Sistnämnda

omständighet \ are enligt utredningens förmenande ägnad att ingiva oro, då

blomsterodlingen under nämnda period vore av stor betydelse för växthusproduktionens

lönsamhet. Från blomsterodlarnas sida hade framhållits att import

av rosor, nejlikor och orchidéer vore onödig under tiden 15 mars—15

november, då vi under denna tid kunde fylla behovet genom egen produktion.

Även om detta påstående vore något överdrivet i vad anginge början

och slutet av perioden syntes det likväl komma sanningen ganska nära. Det

borde i detta sammanhang anmärkas att odlingen inom landet av nämnda

växtslag avsevärt utvecklats under senare år såväl kvantitativt som kvalitativt.

Med hänsyn härtill ansåge utredningen att kravet på ett återinförande

av den tidigare gällande tilläggstullen av 5 kronor för kg vore fullt motiverat,

såvitt anginge nyssnämnda tidsperiod. Utöver detta tullskydd syntes å andra

sidan endast orchidéodlingen för närvarande vara i behov av ytterligare

skydd. På grund av orchidéernas ringa vikt och förhållandevis höga priser

vore en tull å dessa blommor av 10 kronor för kg av mycket ringa betydelse

i skyddshänseende. Skulle en tull å detta blomslag få någon nämnvärd inverkan

på importen syntes den ej böra sättas lägre än 30 kronor för kg, motsvarande

20 °/o av det inom landet gällande priset å orchidéer av det vanligaste

slaget. Då orchidéer med fördel kunde odlas året runt samt konkurrensen

från utlandet beträffande dessa blommor huvudsakligen gjorde sig

gällande under vintermånaderna syntes vidare en skyddstull för den inhemska

orchidéodlingen höra utgå med samma belopp under hela året.

Under hänvisning till det anförda har utredningen föreslagit, att orchidéer

skulle beläggas med en grundtull av 15 kronor för kilogram och en tilläggstull

av samma storlek samt att övriga till stat. nr 89:2 hänförliga blommor

och blomdelar under tiden 15 mars—15 november skulle beläggas med en

tilläggstull av 5 kronor för kilogram.

Rosenbuskar. Förädlade rosenbuskar upptagas i tulltaxan under tulltaxenr

40 (stat. nr 95) med en grundtull av 7 öre och en tilläggstull av 13 öre för

kilogram. Enligt en i utredningens betänkande förefintlig, såsom okontrollerad

angiven siffra skulle den årliga införseln av dylika buskar uppgå till omkring

tre miljoner stycken eller nära 300 ton.

I en vid 1932 års riksdag väckt motion (II: 50) hemställdes, att förädlade

rosenbuskar och stamrosor måtte åsättas en tull av 1 krona för kilogram.

Motionen avslogs. Enahanda yrkande framfördes sedermera till Kungl.

Maj:t av skånska plantskoleförbundet i skrivelse den 4 december 1936. över

denna framställning avgåvos yttranden av lantbruksstyrelsen, kommerskol
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

55

legium, generaltullstyrelsen, Skånes handelskammare och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Beträffande det närmare innehållet i dessa yttranden

torde jag få hänvisa till betänkandet, där ett referat av desamma återfinnes

(sid. 162 och 163). Lantbruksstyrelsen tillstyrkte en tullhöjning för

förädlade rosenbuskar till 80 öre för kilogram. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen

funno sig, under hänvisning bl. a. till då pågående utredning

rörande eventuell kompensation för de ökade kostnader som bleve en

följd av lantarbetstidslagen, icke för det dåvarande böra tillstyrka någon

höjning av tullen. Jämlikt beslut av Kungl. Maj:t har plantskoleförbundets

framställning sedermera överlämnats till frukt- och trädgårdsutredningen för

att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningens uppdrag.

Vid överläggningar inför utredningen har ordföranden i skånska plantskoleförbundet

i huvudsak anfört följande.

De svårigheter, vari de svenska rosenodlarna f. n. befunne sig, började för

omkring fem år sedan och sammanhängde intimt med de i utlandet och speciellt

i Holland rådande lägre arbetskostnaderna. En mycket stor andel av

drivningskostnaden för rosenbuskar i Sverige utgjordes av arbetslöner. I

Holland idkades rosenodling såsom specialkultur å små brukningsdelar om

3 ä 4 tunnland och lejd arbetskraft användes där mera sällan. Därtill komme

att de klimatiska förutsättningarna för drivning av rosenbuskar i Holland

vore betydligt gynnsammare än i Sverige. En starkt bidragande orsak till de

holländska rosenbuskarnas prisbillighet vore även, att statsinköp därav förekomme.

Dessa statsinköp avsåge i första hand mindre handelsduglig vara,

som de svenska odlarna nödgades kassera utan att för densamma erhålla

någon som helst ersättning. Utländska rosenbuskar såldes ej sällan i Sverige

för ett partipris inklusive tull m. m. av 15 öre stycket. Då produktionskostnaden

i Skåne utgjorde omkring 25 öre stycket, vore det uppenbart, att

importen vore till stort men för de svenska odlarna. En höjd tull vore desto

mera påkallad som holländska rosenbuskar i detaljhandeln betingade samma

pris som de svenska. Skillnaden mellan parti- och minutpriset delades mellan

minuthandlarna och importörerna, vilka senare till största delen bestode

av fröhandlare och mellansvenska plantskolor som själva ej bedreve någon

rosertodling. Holländska rosenbuskar kunde ej sägas vara av sämre kvalitet

än de svenska. De inhemska vore dock bättre acklimatiserade efter svenska

förhållanden. Det vöre ej ovanligt, att holländska rosenbuskar utgåves för

svenska.

På föranstaltande av frukt- och trädgårdsutredningen har vid trädgårdsavdelningen

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut verkställts

vissa beräkningar rörande utgifterna vid odling av rosenbuskar i Skåne. En

närmare redogörelse för dessa beräkningar, vilka i vissa hänseenden undergått

bearbetning och komplettering inom utredningen, lämnas å sid. 164 och

165 i betänkandet. Beräkningarna lia givit vid handen, att produktionskostnaden

i Skåne per försåld rosenbuske av prima kvalitet uppgår till 23.1 öre,

därav 57 % eller 13.2 öre utgör kostnader för arbetskraft. Enligt vad utredningen

inhämtat försåldes utländska rosenbuskar av normal kvalitet år 1937

till ett pris av 19 kronor 50 öre för 100 stycken. Då kostnaderna för frakt,

lull och spedition beräknats lill 4 kronor per 100 stycken skulle inköpspriset

här i landet .således utgöra omkring 23.5 öre lier rosenbuske. Enligt vad ut
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

redningen uppgivit förekommer det emellertid, att utländska rosenbuskar

utbjudas till väsentligt lägre priser. För utredningen har således företetts en

offert från en dansk plantskola i september 1937, lydande å 11 kronor per

100 stycken buskar av prima kvalitet. Beträffande den ifrågasatta tullhöjningen

har utredningen i övrigt anfört följande:

Beträffande den ifrågasatta tullhöjningen har utredningen i övrigt anfört

följande.

Av den förebragta utredningen syntes framgå, att den inhemska rosenodlingen

hade att dragas med stora svårigheter till följd av den hårda utländska

konkurrensen. Erinras kunde i detta sammanhang, att den holländska prydnadsväxtodlingen

vöre föremål för statliga stödåtgärder av olika slag, vilka

underlättade de holländska odlarnas möjligheter att konkurrera på den svenska

marknaden. Utredningen hade inhämtat att holländska staten år 1936

inköpte rosenbuskar för ett belopp av 25,473 Bormér. Under år 1937 motsvarade

framställningarna om statsinköp 139,000 flonner. Det hade bekräftats,

att dessa inköp avsåge att från marknaden avlyfta i första hand mindre gott

buskmaterial. De svenska odlarna nödgades däremot kassera dylikt material

utan att därför erhålla någon gottgörelse. Med hänsyn till nämnda omständigheter

och i betraktande av att den inhemska odlingen för närvarande beredde

sysselsättning at en betydande arbetarstam ansåge utredningen det synnerligen

önskvärt att densamma lämnades erforderligt stöd. Till belägg för

odlingens betydelse i sistnämnda hänseende ville utredningen meddela, att

enligt av skånska plantskoleförbundet verkställda undersöknnigar under sommaren

1937 förädlades i runt tal 3,200,000 rosenbuskar i Sverige. Som ytterligare

skäl för ett förstärkt skydd för odlingen kunde även anföras, att denna

vore av mycket gammalt datum. Vidare borde framhållas, att det nuvarande

tullskyddet endast uppginge till omkring 9 % av varans värde.

Därest de på utredningens föranstaltande verkställda beräkningarna Indes

till grund för ett bedömande av odlingens lönsamhet skulle enligt utredningens

åsikt en höjning av tullen från 20 till 60 öre för kilogram lämna ett visserligen

knapphändigt men dock nöjaktigt skydd för odlingen. Med hänsyn

härtill ansåge sig utredningen böra förorda, att ifrågavarande fidi bestämdes

till sistnämnda belopp. Tulländringen syntes lämpligen böra genomföras på

det sätt, att rubriken under tulltaxenr 39 i tulltaxan ändrades till »förädlade

träd av äpple, päron, plommon och körsbär samt förädlade rosenbuskar».

Snittgrönt. Adiantum och asparagus, vilka vanligen benämnas snittgrönt,

hänföras för närvarande till tulltaxenr 43 (till prydnad användbara kvistar

och blad m. m., stat. nr 98) med en tull av 50 öre för kilogram. Ifrågavarande

tull utgör blott några procent av värdet. Enligt vad frukt- och trädgårdsutredningen

inhämtat sker den övervägande delen av importen av snittgrönt

från Danmark.

En höjning av tullen å snittgrönt har varit ett länge närt önskemål för de

svenska handelsträdgårdsmästarna. År 1928 hemställde Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

i framställning till Kungl. Maj:t att tullen å adiantum

och asparagus plumosus måtte höjas från 50 öre till 5 kronor för kilogram.

Höjningen motiverades med att importen av snittgrönt vore till skada

för den svenska blomsterodlingen, då vi själva kunde producera tillräckligt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

57

inom landet. 1 januari 1933 hemställde Stockholms läns och stads trädgårdsråd

i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet, att asparagus, medeola,

adiantum och levande blad av övriga ormbunkar måtte åsättas en tull av 5

kronor för kilogram. Samma yrkande framfördes motionvis vid 1933 och

1934 års riksdagar (1933 II: 11 och 1934 II: 244). I yttrande över förstnämnda

framställning anförde lantbruksstyrelsen, att då ifrågavarande slag av

snittgrönt användes på samma sätt som friska avskurna klommor, de borde

hänföras till samma stat. nr som dessa (89) och följaktligen tulltaxeras på

samma sätt (5 kr. för kg). Ingen av framställningarna föranledde någon

åtgärd.

Frukt- och trädgårdsutredningen har nu föreslagit, att adiantum och asparagus

sprengeri och plumosus skulle åsättas en tilläggstull av 4 kronor 50

öre för kilogram, varigenom den totala tullbeskattningen skulle komma att

utgöra 5 kronor för kilogram. Till motivering av detta förslag har utredningen

anfört bl. a.

Vid överläggningar med representanter för blomsterodlingen hade utredningen

bibragts den uppfattningen att de svenska odlarna kunde fylla behovet

av asparagus under hela året och behovet av adiantum under större delen

av året. Under den mörka årstiden vore odlingen av stor betydelse för flertalet

blomsterodlare. Med hänsyn till det anförda funne utredningen sig

kunna biträda förslaget om höjning av tullen å ifrågavarande alster till 5

kronor för kilogram, vilket motsvarade ett genomsnittligt tullskydd å adiantum

av omkring 25 %, å asparagus sprengeri av något över 60 % samt å

asparagus plumosus av 25 °/o. Det borde anmärkas, att den huvudsakliga

delen av snittgrönt utgjordes av asparagus plumosus, medan asparagus sprengeri

användes i mycket liten omfattning. Representanter för blomsterhandeln

hade för utredningen uppgivit att den föreslagna tullhöjningen ej komme att

menligt inverka på försäljningen av blommor. Då odlingen inom landet kunde

utökas praktiskt taget hur mycket som helst syntes tullen för övrigt näppeligen

komma att medföra någon större fördyring av varan. Däremot vore

det att förvänta, att en del odlare komme att utbyta vissa kulturer, å vilka

överproduktion för närvarande rådde, mot odling av snittgrönt.

Matlök. Tull å matlök (tulltaxenr 53, stat. nr 109) utgår för närvarande

med 5 öre för kilogram under tiden 1 januari—31 maj och med 20 öre för

kilogram under tiden 1 juni—31 december. Den högre säsongtullen infördes

vid 1936 års riksdag. Dessförinnan från och med år 1925 utgick den

lägre tullsatsen, 5 öre för kilogram, under hela året.

I yttrande över de motioner, som lågo till grund för 1936 års tulländring,

föreslog lantbruksstyrelsen, att säsongtullens giltighetstid skulle avse tiden

1 augusti—31 mars. Som motivering härtill anförde styrelsen, att lök vore

mycket hållbar och icke borde föras i marknaden i för stora partier på en

gång.

Frukt- och trädgårdsutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att den

högre tullens giltighetstid skulle förlängas med två månader och avse tiden

1 juni—sista februari. Till motivering av sitt förslag har utredningen anfört

hl. a.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Under senare delen av 1920-talet och början av innevarande decennium

var odlingen av matlök till följd av den i starkt tempo stegrade importen

mindre lönsam. Yrkanden om ett förstärkt tullskydd framfördes under

nämnda tid vid upprepade tillfällen till statsmakterna utan att föranleda någon

åtgärd. Först år 1936 vunno odlarna gehör för sina önskemål, i det att

nu gällande säsongtull å lök, 20 öre för kg under tiden 1 juni—31 december,

då infördes. Som en följd härav hade lökpriserna under hösten 1936 och

1937 legat högre än före tullhöjningen. Dock hade den högre tullen endast

ofullständigt kunnat lämna odlingen det stöd som varit av förhållandena

påkallat. Orsaken härtill syntes vara att söka däri, att säsongtullens giltighetstid

blivit för knappt avmätt. Enligt vad utredningen inhämtat kunde

hela den inhemska produktionen icke till skäliga priser vinna avsättning

före årsskiftet, då den lägre tullen trädde i kraft. Det hade konstaterats, att

en stor mängd odlare den 1 januari 1936 innehade stora lager av lök, vilka

i konkurrens med den utländska varan måste säljas till låga priser. Efter

säsongtullens införande hade lökimporten tredubblats i januari och fördubblats

i februari månad. De till handelsstatistiken under de första månaderna

år 1937 deklarerade importvärdena å lök (exklusive tull) utgjorde 9 öre för

kg mot 14 å 18 öre år 1935 och 1936 samt 12 å 14 öre år 1934. Under den

senaste säsongen syntes odlarna, varnade av erfarenheterna under föregående

säsong, ha försålt större delen av skörden under hösten. Priset å svenskodlad

lök hade i anledning härav ej obetydligt nedgått.

Gurkor och tomater. Gurkor (ur tulltaxenr 55. stat. nr 112) äro för närvarande

åsätta en grundtull av 20 öre, tomater (tulltaxenr 57, stat. nr 115)

en grundtull av 15 öre för kilogram. Därutöver utgår tilläggstull å gurkor

med 30 öre för kilogram under tiden 15 mars—30 september samt å tomater

med 35 öre för kilogram under tiden 1 maj—30 november. Vid 1936 års

riksdag väcktes motionsvis (I: 104 och II: 254) förslag om utsträckning av

tilläggstullarnas giltighetstider till den 15 december. Förslagen, som tillstyrktes

av lantbruksstyrelsen, vunno ej bifall.

Frukt- och trädgårdsutredningens förslag i fråga om förevarande produkter

innebär en höjning av tilläggstullarnas belopp med 10 öre för kilogram

samt en förlängning av deras giltighetstid beträffande gurkor till och

med den 31 oktober och för tomater till och med den 15 december.

Utredningen har till en början erinrat om att den totala tullbeskattningen

å gurkor och tomater vid 1934 års riksdag för respektive odlingssäsonger

höjdes för gurkor från 40 till 50 öre och för tomater från 25 till 50 öre för

kilogram. Till motivering av dessa höjningar anförde bevillningsutskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13 bl. a.

Svenska drivhusgurkor plägade föras i marknaden från början av april och

tomater från början av maj. Från länder med i förhållande till Sverige

olikartade växtodlingsförhållanden, betingade närmast av dagsljusintensiteten

å skilda breddgrader under olika delar av året, vore vid nyssnämnda

tidpunkt av året importen fortfarande avsevärd men avtoge sedermera i

fråga örn gurkor i maj och i fråga örn tomater i juli. Från sakkunnigt håll

hade gjorts gällande att även en jämförelsevis ringa mängd billiga varor

hade stor benägenhet att verka prisbildande för stora partier av samma

slag. I anslutning härtill kunde framhållas att med avseende å inom landet

under glas odlade gurkor och tomater försäljningspriset under månaderna

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

april—juli vöre av den största betydelse för dessa odlingars ekonomiska resultat.

I förevarande sammanhang syntes böra omförmälas att i ett land

med en omfattande produktion av grönsaker statsmedel under de två senaste

åren ställts till förfogande till betydande belopp för att till viss del godtgöra

grönsaksodlarna lidna förluster och för att lätta marknaden genom inköp

av varupartier som icke vid auktion uppnått ett förut bestämt pris. Särskilt

avseende syntes böra fästas därvid att inom landet tunnes en stor produktion

av gurkor och tomater ävensom att upprätthållandet av denna produktion,

vid vilken ungdom funne sysselsättning i icke ringa omfattning, vore

nog så betydelsefullt.

I anslutning till berörda utlåtande har frukt- och trädgardsutredningen

anfört följande.

Vad utskottet anfört syntes fortfarande äga giltighet. Enligt utredningens

lönsamhetsundersökning vore grönsaksodlingen i södra Sverige till större

delen inriktad på tomater av tidig odling, d. v. s. för försäljning huvudsakligen

under månaderna maj och juni. Sålunda härrörde ej mindre än tva

tredjedelar av de inkomster som odlarna i nämnda landsdel erhölle genom

köksväxtodling under glas från produktion av tidiga tomater. I mellersta

Sverige intoge den tidiga odlingen av gurkor en liknande ställning; enligt

undersökningen härstammade därifrån över en tredjedel av nyssberörda inkomster.

För odlare med kombinerad köksväxt- och blomsterodling syntes

den tidiga tomatodlingen vara den ur inkomstsynpunkt mest betydande av

köksväxtkulturerna. I mellersta Sverige intoge vid sidan därav gurkodlingen

en framträdande plats. Anmärkas borde i detta sammanhang att i Stockholmstrakten

de mindre odlarna för sin utkomst huvudsakligen vöre beroende

av tidiga tomat- och gurkkulturer.

Gurkimporten under april och tomatimporten hade snarare^ stigit än

sjunkit i förhållande till åren närmast före 1934. I medeltal för åren 1936

och 1937 importerades av gurkor i april 84.7 ton samt av färska tomater i maj

174.1 ton. Dessa kvantiteter syntes få anses såsom betydande, särskilt i betraktande

av att huvuddelen därav syntes ha utbjudits på Stockholmsmarknaden.

I april 1936 infördes till Stockholm 62 ton gurkor; i maj samma år 116

ton tomater.

Av vad sålunda anförts syntes framgå att ifrågavarande säsongtullar icke

fvilt sitt syfte att åstadkomma en begränsning av importen under den för

odlarna mest; betydelsefulla delen av produktionssäsongen. Med hänsyn

härtill ansåge sig utredningen böra förorda en höjning av samma tullar med

16 öre för kg. Då svårigheter numera icke förelåge att mera allmänt under

senhösten utsträcka produktionsperioden för såväl gurkor som tomater

svntes i samband därmed säsongtullarnas giltighetstider böra förlängas

för gurkor till och med den 31 oktober och för tomater till och med den

15 december. Utredningen ville emellertid varna för att med utgångspunkt

från berörda förslag göra några antaganden beträffande produktpriserna.

I betraktande av den inhemska odlingens omfattning och utvecklingsmöjligheter

samt den inbördes konkurrensen mellan odlarna vore det mindre

sannolikt att de ifrågasatta tullhöjningarna komme att medföra högre utförsäljningspriser.

Sparriskonservcr. Konserver av sparris äro i gällande tulltaxa upptagna

under tulltaxenr 143:2 (stat. nr 319). Varan är åsatt en grundtull av

50 öre och en tilläggstull av 25 öre för kilogram.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

I skrivelse den 10 maj 1937 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

har riksdagsmannen Th. Gardell anfört att sparrisodlingen å Gotland

på grund av den stegrade importen kämpade mot stora svårigheter.

Gardell framhöll i samband därmed angelägenheten av att denna odling,

som beredde innehavare av mindre jordbruk sysselsättning och biinkomster,

stöddes av statsmakterna. Enligt en skrivelsen bifogad, av sparriskommittén

inom riksförbundet landsbygdens folk upprättad promemoria hade

odlingen tidigare lämnat en god avkastning, vilket i sin ordning bidragit till

att densamma utökats. Till följd av de senare årens katastrofala prissänkningar

hade odlingen emellertid blivit förlustbringande. Sparriskommittén

föreslog, att odlingen genom importreglering eller dylikt skulle beredas sådant

skydd att genomsnittspriset å färsk sparris vid fabrik icke komme att

understiga 1 krona 40 öre för kg.

Sedan berörda framställning överlämnats till frukt- och trädgårdsutredningen

för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag, har utredningen

verkställt viss undersökning rörande sparrisodlingen inom landet.

I fråga om resultatet av denna undersökning, som återfinnes å sid. 170 och

171 i utredningens betänkande, har utredningen anfört, att av densamma

syntes framgå att den gotländska sparrisodlingen för närvarande kämpade

med vissa svårigheter, huvudsakligen som en följd av att den störste avnämaren

av färsk sparris å Gotland sänkt priserna å varan. Liknande svårigheter

syntes däremot icke föreligga för odlingen inom andra delar av riket.

I betraktande härav och då tullen för sparriskonserver för närvarande uppginge

till omkring tre fjärdedelar av importpriset exklusive tull hade utredningen

icke funnit sig böra föreslå någon ändring beträffande samma tull.

Äpplen oell päron. Nämnda frukter, vilka i tulltaxan upptagas under nr

67: 5 (stat. nr 130 och 131), äro åsätta en grundtull av 10 öre för kilogram.

Därutöver utgår för äpplen under tiden 1 juli—31 december och för päron

under tiden 1 juli—30 november tilläggstull med enahanda belopp. Den nu

gällande tullbeskattningen har bundits i handelsöverenskommelsen med

Amerikas Förenta stater av den 25 maj 1935; dock utgör denna överenskommelse

icke hinder för viss tullhöjning under maj och juni.

Frukt- och trädgårdsutredningen har med stöd av vissa utredningar (betänkandet

sid 183—190) funnit det angeläget, att åtgärder vidtoges för att

den svenska vinterfrukten skulle kunna på ett effektivt sätt upptaga tävlan

med den utländska. Ett första villkor härför vore enligt utredningens mening,

att giltighetstiden för tilläggstullarna för äpplen och päron förlängdes.

För närvarande föreligga emellertid handelspolitiska hinder mot en sådan

förlängning liksom för andra statliga åtgärder i syfte att begränsa importen

av ifrågavarande frukter.

Yttranden.

Utredningens samtliga tullförslag ha avstyrkts av traktatberedningen och

kommerskollegium.

Traktatberedningen har i sitt utlåtande inledningsvis framhållit, att de av

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

61

utredningen företagna undersökningarna rörande trädgårdsnäringens utveckling

gåve en bild av en i stark expansion stadd näringsgren, vilken icke företedde

sådana drag som i vanliga fall plägade anses kunna giva anledning till

åtgärder till skydd mot utländsk konkurrens. I betänkandet bade på flera

ställen såsom anledning till uppkomna svårigheter framhållits överproduktion,

föranledd av en alltför stor tillströmning till yrket, vilken i sin tur

framkallats ej blott av de ökade avsättningsmöjligheterna utan jämväl

av lättheten att utan större kompetens eller kapitaltillgång etablera nya företag.

Dessa av utredningen konstaterade omständigheter, vilka tydligen

voro av grundläggande natur, syntes traktatberedningen redan från början

göra det tvivelaktigt huruvida importbegränsande åtgärder av det ena

eller det andra slaget överhuvud taget kunde anses tjänliga i förevarande

fall. Efter att ha redogjort för de allmänna synpunkter, som utredningen i

övrigt anfört i fråga örn lämpligheten att bereda trädgårdsnäringen stöd genom

importbegränsande åtgärder, har traktatberedningen anfört bl. a. följande.

De föreslagna tullåtgärderna, vilka i flertalet fall representerade ett högst

betydande tullskydd, skulle så gott som uteslutande komma att drabba införseln

från länder som i likhet med Sverige tillhörde den s. k. Oslo-gruppen.

Dessa stater hade genom anslutning till 1930 års konvention örn ekonomiskt

närmande (Oslo-konventionen) och 1937 års överenskommelse om utveckling

av handelsutbytet (Haag-överenskommelsen) i förhållande till varandra

utfäst sig till största möjliga hänsynstagande. De bade därjämte i fråga örn

det mellanfolkliga varuutbytet i allmänhet givit uttryck åt sina föresatser att

i samförstånd med alla länder som vore därtill villiga gemensamt arbeta

för en utvidgning av de ekonomiska förbindelserna mellan staterna och därvid

förklarat sig övertygade örn att detta syfte i främsta rummet borde fullföljas

genom en progressiv minskning av hindren för varuutbytet, avskaffande

av de extraordinära försvarsåtgärder som (särskilt i form av kvantitativa

restriktioner) i olika stater vidtagits till skydd mot verkningarna av

världshandelskrisen, samt skapande av så vittgående och bestämda garantier

som möjligt för stabilitet i det internationella handelsutbytet.

I betraktande härav och med hänsyn till den uppmärksamhet de till Oslogruppen

hörande staternas gemensamma strävanden ägnats på andra håll,

skulle ett förverkligande, helt eller i större utsträckning, av utredningens

tullförhöjningsprogram icke kunna undgå att skapa allvarliga svårigheter

för det fortsatta handelspolitiska samarbetet med såväl de nordiska länderna

som övriga Oslo-makter. En sådan aktion måste dessutom befaras komma

att jämväl i andra länder göra ett oförmånligt intryck och på många håll

framstå såsom ett dåligt exempel, ägnat att försvåra det arbete på längre sikt

som åsyftade en sanering av de internationella ekonomiska förhållandena, i

främsta rummet genom en förbättring av villkoren för den mellanfolkliga

handeln. Vid sådant förhållande syntes det uppenbart, att ett genomförande

av förslagen skulle kunna tillstyrkas allenast under förutsättning av att de

föreslagna åtgärderna kunde förväntas för ifrågavarande näringsgren medföra

fördelar av sådan betydelse att de, med hänsyn tagen till det svenska

folkhushållet i dess helhet, skulle kunna anses uppväga de nackdelar som

åtgärderna otvivelaktigt skulle föra med sig i handelspolitiskt hänseende och

särskilt för den .svenska exportens intressen. Att så skulle vara förhållandet

hade traktatberedningen så mycket mindre kunnat finna som det i flertalet

fall synts beredningen synnerligen tvivelaktigt örn åsyftat gagn överhuvud

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

taget skulle stå att vinna genom de ifrågasatta åtgärderna ens för de närmast

berörda intressena. Det stöd åt den svenska frukt- och trädgårdsodlingen

varav behov kunde finnas föreligga syntes sålunda få åstadkommas på andra

vägar, varutinnan ju åtskilliga uppslag innehölles i de delar av betänkandet

som hos traktatberedningen icke varit föremål för uppmärksamhet.

Med hänsyn till vad sålunda andragits, funne traktatberedningen sig böra

avstyrka att utredningens förslag, såvitt det anginge mot införseln från utlandet

riktade åtgärder, lades till grund för åtgöranden från statsmakternas sida.

I ett särskilt uttalande, som fogats till traktatberedningens utlåtande, har

herr E. von Heland framhållit att det med hänsyn till trädgårdsodlingens

betryckta läge syntes nödvändigt att vidtaga flesta möjliga åtgärder som befunnes

ändamålsenliga till hjälp för den stora yrkesgrupp det här gällde.

Enligt von Helands mening borde det, utan att större handelspolitiska svårigheter

skulle uppstå, vara möjligt att vidtaga vissa av utredningen föreslagna

jämkningar i tullhänseende. Särskilt syntes det vara av intresse för trädgårdsodlarna

att önskemålen beaktades beträffande friska blommor, orchidéer,

snittgrönt samt gurkor och tomater. Vidare borde utredningens förslag

i fråga om rotknölar av gladiolus genomföras. Därest det traktatmässigt

skulle visa sig oframkomligt att öka giltighetstiden för säsongtullen å matlök

borde prövas lämpligheten och möjligheten av en förskjutning av densamma

enligt lantbruksstyrelsens till 1936 års bevillningsutskott framförda förslag.

Kommerskollegium, som givit sin anslutning till den av traktatberedningen

anförda motiveringen, har funnit sig av handelspolitiska hänsyn icke

kunna förorda de av utredningen föreslagna tullhöjningarna.

Kommerserådet Siegfried Matz har anmält avvikande mening från kommerskollegiums

utlåtande i förevarande delar samt anfört.

Trädgårdsodlingens betryckta läge syntes reservanten böra föranleda, att

vissa stödåtgärder vidtoges i syfte att åt näringens utövare bereda gynnsammare

produktionsmöjligheter. Givetvis borde härvid en avvägning ske med

hänsyn till de handelspolitiska intressen, som kunde äventyras, i händelse

det av frukt- och trädgårdsutredningen föreslagna stödprogrammet skulle

komma till genomförande. Väl vöre sant att i första hand vissa av de s. k.

Oslostaterna skulle komma att drabbas av de planerade åtgärderna, men de

exportintressen, som för vederbörande land ifrågakomme, vore dock, om programmet

i begränsad omfattning komme till genomförande, knappast av

den storleksordning, att handelsutbytet i sin helhet skulle kunna sägas bliva

berört i mera avsevärd grad, och de två länder, vilkas intressen närmast komme

i fråga, hade också själva genom olika importrestriktioner tidvis berett

känsliga svenska exportintressen betydande avbräck.

Sålunda syntes vissa av utredningen föreslagna jämkningar i tullhänseende

kunna utan större betänkligheter genomföras — bl. a. ett överförande av

artikeln rotknölar av gladiolus från pos. 87 till 88. Även en höjning av tullen

å friska blommor syntes inom den av utredningen föreslagna ramen kunna

förordas; likaså den föreslagna höjningen av tullen på orchidéer samt jämkningarna

av säsongtullarna på lök, gurkor och tomater.

övriga yttranden angående utredningens tullförslag äro i stort sett tillstyrkande.

En del myndigheter och organisationer lia ansett, att utredningen på

förevarande område gått alltför varsamt fram. Således har Södermanlands

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

63

luns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anfört, att vad utredningen

föresloge i fråga om importbegränsande åtgärder syntes alltför ringa och för

litet genomgripande. Utskottet ansåge, att utredningen känt sig alltför mycket

bunden av nu rådande förhållanden. Utan radikala och långt gående åtgärder

på området komme andra stödåtgärder att visa sig ganska verkningslösa.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förklarat

sig anse att frågan om tullarnas ersättande med importreglering borde

göras till föremål för allsidig utredning. Sveriges konditionerande trädgårdsmästares

förbund har ansett det böra övervägas, huruvida icke extra ordinära

åtgärder, trots handelspolitiska svårigheter, kunde vidtagas för att hindra en

alltför stor import från länder, vilka genom exportpremiering stimulerade

exporten av trädgårdsprodukter. Enligt Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds

mening borde åtgärder vidtagas för en allmän reglering av importen

av samtliga trädgårdsprodukter, så snart den av utredningen föreslagna

riksorganisationen för försäljning av dylika produkter kommit till stånd.

Stockholms låns och stads trädgårdscentral har anfört, att då statsmakterna

inom andra grenar av jordbruksnäringen vidtagit åtgärder till förhindrande

av osund konkurrens av utländska varor syntes motsvarande åtgärder böra

vidtagas för den i nämnda hänseende i minst lika hög grad beträngda trädgårdsnäringen.

Med undantag för en del av blomsterodlingen skulle det av

utredningen framlagda förslaget för näringen i dess helhet icke medföra någon

effektiv och varaktig nytta. Under sådana förhållanden ansåge sig centralen

böra hemställa, att en överarbetning eller eventuellt helt ny utredning

måtte företagas. I sistnämnda yrkande har Mälaröarnas trädgårdsodlareförening

instämt. Föreningen har anfört, att den i utredningens betänkande ej

kunnat finna något förslag till egentlig åtgärd i prisreglerande syfte med undantag

likväl för det föreslagna skyddet för snittgrönt och orchidéer, vilket

dock vore av betydelse för en mycket begränsad krets av odlare, samt i någon

mån även gurkor och tomater. Utredningen hade med andra ord totalt förbisett

vikten av prisreglerande åtgärder i syfte att rädda näringen. En stödaktion

för trädgårdsodlingen hade utsikt att medföra önskad effekt endast

om den erhölle en vida djupare och bredare utformning än som skett i betänkandet

och vilken som huvudsak innefattade någon form av importreglering.

Jag övergår härefter till att redogöra för de erinringar och yrkanden som

i yttrandena framkommit i fråga örn de särskilda tullförslagen.

Införande av tull å liljekonvalje rötter har påyrkats av Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och Sveriges konditionerande trädgårdsmästares

förbund. Till stöd för sin ståndpunkt har förbundet anfört bl. a., att odling

av liljekonvaljegroddar i vårt land ansåges lia framtiden för sig. Då den i

första hand lämpade sig för herrgårdsträdgårdar med tillgång på billigare

jord, kunde den komma alt verka avlastande i fråga örn produktionen av

andra produkter.

De föreslagna tullarna å rotknölar av gladi o lus och s. k.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

perenna växter har handelskammaren i Göteborg ansett icke böra genomföras,

då odlingen därav syntes spela en mycket liten roll för trädgårdsnäringen.

Beträffande tullen å rotknölar av gladiolus har jämväl Sveriges

fröhandlare förening ställt sig avvisande. Föreningen har gjort gällande, att

en tull av 50 öre för kilogram å denna vara skulle innebära en fördyring av

densamma med cirka 50 procent.

I fråga om tullen å friska, avskurna blommor (stat. nr 89: 2) ha olika

förslag framförts. Lantbruksstyrelsen jämte Stockholms läns och stads

samt Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott lia förordat,

att den föreslagna tilläggstullen å 5 kronor för kilogram skulle utgå hela

året. Sveriges handelsträdgårdsmåstareförbund har föreslagit, att giltighetstiden

för samma tull skulle bestämmas till 1 mars—30 november, medan Sveriges

konditionerande trädgårdsmästares förbund ansett det kunna ifrågasättas,

om icke tullhöjningen borde avse tiden 15 november—15 mars. Stockholms

handelskammare har anfört att, ehuru handelskammaren icke hade något

att erinra mot utredningens förslag i förevarande del, det dock borde framhållas

att nyttan av en tullhöjning å avskurna blommor under tiden 15

mars—15 november vöre tvivelaktig, då under denna tid huvudsakligen vissa

prunusarter och syrener importerades. Den föreslagna tullhöjningen å

orchidéer från 5 till 30 kronor för kilogram kunde handelskammaren

icke tillstyrka. Den inhemska orchidéodlingen syntes -— med undantag för

en art, varav någon nämnvärd import icke förekomme — vara obetydlig

och några naturliga förutsättningar för densamma syntes enligt vad erfarenheten

utvisade knappast föreligga. För uppdragande av orchidéer krävdes

enligt uppgift ett milt havsklimat och handelskammaren funne det icke

välbetänkt att tillgripa en tullförhöjning, som kunde åstadkomma handelspolitisk

irritation men icke tillgodosåge ett naturligt, allmänt svenskt odlarintresse.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

anmärkt, att nyssnämnda tullhöjning väsentligen komme att bliva till gagn

för de mest kapitalstarka företagen. Startande eller utvidgning av orchidéodlingar,

särskilt av dyrare sorter, krävde nämligen på grund av plantornas

dyrhet mycket avsevärt kapital.

En höjning av tullen å rosenbuskar till 80 öre för kilogram har

förordats av lantbruksstyrelsen, Stockholms läns och stads hushållningssällskap,

Sveriges handelsträdgårdsmåstareförbund, Sveriges konditioner ande

trädgårdsmästares förbund och svenska trädskoleägareföreningen. Skånska

plantskoleförbundet har påyrkat en tull å varan av 1 krona för kilogram,

medan handelskammaren i Göteborg ansett, att tullskyddet, då ett

visst importbehov förelåge, borde stanna vid en lägre nivå än den av utredningen

föreslagna, vilken syntes i det närmarste prohibitiv.

Beträffande s. k. snittgrönt har Stockholms handelskammare påpekat,

att vintertid synnerlig brist rått på sådant grönt, och med hänsyn

härtill ansett, att tullhöjningen, om den skulle genomföras, borde begränsas

att gälla under tiden 15 mars—15 november. Handelskammaren i Malmö

har framhållit, att från blomsterhandlarhåll ifrågasatts, huruvida icke tull
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

65

höjningen lämpligen borde givas karaktären av en säsongtull att utgå under

tiden 1 april—31 december.

Den föreslagna utsträckningen av giltighetstiden för den högre säsongtullen

å m a 11 ö k har avstyrkts av Stockholms handelskammare, Sveriges

grossistförbund och kooperativa förbundet. Som skäl för avstyrkandet har

förbundet anfört bl. a.:

Förbundet, som införskaffat upplysningar om bl. a. förhållandena vid årsskiftet

1936/37 på lökmarknaden, hade kommit till den bestämda uppfattningen,

att de betydande lagren av osåld inhemsk lök i början av 1937

främst betingades av en tämligen allmänt utbredd, spekulativt influerad

uppfattning hos odlarna örn att relativt gynnsamma priser skulle kunna uttagas

även under 1937 års första månader. Sålunda visade det sig under

den senare delen av 1936 vid vissa tillfällen svårt att erhålla inhemsk lök

i tillräckliga kvantiteter, varför anledning funnes att antaga, att om utbudet

under senare delen av 1936 icke så starkt tillbakahållits, en sådan lageranhopning

på nyåret 1937 icke behövt föreligga. I alla händelser var, enligt

vad styrelsen hade sig bekant, situationen på lökmarknaden vid årsskiftet

1937/38 av allt att döma annorlunda beskaffad än vid årsskiftet 1936/37.

Under december 1937 visade det sig sålunda svårt att erhålla tillräckliga

kvantiteter inhemsk lök, vilket -—- med hänsyn till att odlarna nu måste

antagas vara fullt bekanta med under vilken tidrymd säsongtullen utginge —

finge anses tyda på att något större överskott icke vid senaste årsskifte förelåg.

Några nämnvärda kvantiteter svensk lök hade icke heller utbjudits i

marknaden under 1938 års första månader.

Med hänsyn härtill och då erfarenheterna av gällande säsongskydd ännu

blott omfattade två skördeår, ansåge förbundet det icke välbetänkt att nu utsträcka

giltighetstiden för säsongtullen.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att därest en mera varaktig förbättring av

den svenska lökodlingens lönsamhet skulle kunna möjliggöras, den högre

iullsatsens giltighetstid borde avse liden 1 augusti—31 mars.

Beträffande gurkor och tomater lia handelskamrama i Stockholm

och Norrköping, vilka icke gjort någon erinran mot den av utredningen föreslagna

höjningen av tilläggstullarna å dessa varor, ifrågasatt huruvida verkligt

behov förelåge för en utsträckning av giltighetstiden för samma tullar.

Kooperativa förbundet har bestämt avstyrkt en ökning av det nuvarande

tullskyddet för gink- och tomatproduktionen. Förbundet har anfört, att

utredningens undersökningar gåve vid handen, att en mycket betydande expansion

av främst den inhemska tomatodlingen men även av gurkodlingen

ägt rum under senare år. Denna produktionsökning hade givetvis kommit

till stånd därför att produktionen lett sig lönande. Mot bakgrunden härav

syntes anspråken på ett ökat tullskydd knappast förenliga med det allmännas

intressen, i all synnerhet som ökat skydd syntes få antagas medföra

en viss fördyring av dessa livsmedel och därmed en relativ förbrukningsminskning.

Det borde uppmärksammas, att livsmedlen i fråga och speciellt

tomaterna spelade en betydelsefull roll ur folknäringssynpunkt.

Generaltullstyrelsen, som behandlat utredningens förslag endast ur rent

tulltekniska synpunkt e r, har anfört att förslagens genomföran
B

i linny till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 303.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Departements
chefen.

de skulle medföra en väsentligt utvidgad och i vissa fall ur tullteknisk synpunkt

mindre önskvärd specialisering av tulltaxans varugrupp II. Sålunda

skulle tulltaxeringen av friska blommor, blad och levande rötter försvåras.

De olägenheter, som härvid skulle uppstå, syntes dock icke vara av sådan

betydelse, att de kunde anses utgöra hinder för genomförande av förslagen.

Styrelsen har vidare ansett en ytterligare utbyggnad av systemet med tillläggstullar

i enlighet med utredningens förslag mindre lämplig. Styrelsen

hade därför helst önskat, att de eventuella tullhöjningarna icke skedde genom

införandet av nya eller ändringar av nu gällande tilläggstullar utan genom

ändringar av grundtullarna. Något förslag till sådana ändringar hade

styrelsen dock icke ansett sig böra i detta sammanhang framlägga, utan

syntes frågan härom böra anstå, till dess en av styrelsen tidigare ifrågasatt

översyn av hela systemet med tilläggstullar komme till stånd.

Med avseende å de särskilda tullförslagen har generaltullstyrelsen i övrigt

framhållit följande.

Utredningen hade ifrågasatt, att tullen och tilläggstullen å levande rötter

av blomsterväxter, andra än liljekonvaljerötter, skulle beräknas å nettovikten

med tillägg av närmaste emballage. Dylika rötter syntes för närvarande

i stor utsträckning införas i grova trälådor utan särskilt inneremballage.

I tullvikten skulle med de föreslagna bestämmelserna under sådana förhållanden

komma att ingå även vikten av trälådorna, vilket kunde väntas medföra

en alltför hård tullbeskattning. Emellertid hade upplysts, att man vid

tullbeläggning av varuslagen i fråga kunde emballera dem i lätta lådor av

plywood eller som närmaste emballage använda kartonger av papp, varigenom

tullvikten skulle kunna nedbringas. Med hänsyn härtill och då det ur

tullteknisk synpunkt onekligen skulle medföra vissa fördelar, örn samma

emballagebestämmelser komme att gälla för omhandlade rötter som för levande

växter, ansåge styrelsen sig icke böra framlägga något ändringsförslag

i denna punkt.

Vad anginge kvistar och blad av adiantum samt asparagus sprengeri och

plumosus vore den föreslagna tilläggstullen uppenbarligen endast avsedd

att drabba friska blad av nämnda växter. Detta syntes i tulltaxan böra utmärkas

på det sätt, att uttrycket »s. k. snittgrönt» infördes med angivande

inom parentes av benämningarna adiantum och asparagus. Då några andra

arter av asparagus än sprengeri och plumosus icke syntes finna användning

såsom snittgrönt, syntes dessa båda benämningar kunna bortfalla.

Med hänsyn till vad som i olika hänseenden framkommit vid de av fruktoch

trädgårdsutredningen verkställda undersökningarna rörande produktionsoch

avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen torde det vara tveksamt,

huruvida en förstärkning av tullskyddet i nuvarande läge skulle tjäna

syftet att åstadkomma en förbättrad lönsamhet för näringen i dess helhet.

De snart sagt obegränsade naturliga utvecklingsmöjligheterna, den jämförelsevis

stora snabbhet, varmed trädgårdsodlingen kan anpassas efter ett

ökat tullskydd, samt lättheten att etablera sig som självständig företagare

inom yrket måste i och för sig anses ägnade att inge dylikt tvivel. Det bör i

detta sammanhang uppmärksammas, att utredningen såsom en väsentlig anledning

till uppkomna svårigheter inom näringen framhållit en stegrad in
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

67

bördes konkurrens mellan odlarna, vilken i första hand gått ut över de

mindre företagarna. Ett ökat tullskydd skulle tydligen under nuvarande

förhållanden icke åstadkomma någon förändring i detta avseende. Beträffande

flera av de produkter, för vilka en höjning av tullskyddet föreslagits,

har utredningen därjämte ansett sig kunna konstatera, att överproduktion

föreligger. Av betydande vikt för frågans rätta bedömande äro även de

olikartade produktionsbetingelser, under vilka trädgårdsodlingen inom olika

delar av vårt land bedrives. Vad utredningen anfört med avseende härå

anser jag mig böra understryka. Det torde vara klart, att de stora skiljaktigheter

i fråga örn jordmån och klimat, som förefinnas särskilt mellan

södra och mellersta Sverige, måste göra det vanskligt att utan effektiva

anstalter av organisatorisk art tillgripa tullåtgärder såsom medel för ernående

av en ökad räntabilitet. För att dylika åtgärder skola få avsedd

verkan synes det bland annat nödvändigt att den ohämmade och i vissa

fall osunda konkurrens, som enligt vad förut anförts råder mellan större

och mindre odlare samt mellan odlare inom skilda landsdelar, i möjligaste

mån bringas att upphöra. Det är min förhoppning att den tilltänkta

riksorganisationen skall leda till resultat i nämnda hänseende. I avvaktan

härå synes med frågan örn ett förstärkt tullskydd för näringen böra anstå.

Härför tala även handelspolitiska skäl.

Reglering av blomsterlökimporten.

Tidigare framställningar i frågan.

Importen av blomsterlökar och andra till stat. nr 88 hänförliga stam- och

rotknölar har, frånsett år 1937, företett en oavbruten stegring sedan år 1932.

Medan importen sistnämnda år uppgick till 1,770 ton och år 1933 till 1,977

ton, utgjorde den år 1936 2,600 ton. Under år 1937 nedgick införseln till

2,332 ton. Enligt vad utredningen anfört skulle detta bero på att 1937 års

skörd av blomsterlökar varit osedvanligt dålig, vilket medfört att de holländska

exportörerna dels höjt priserna och dels iakttagit större försiktighet

vid beviljande av krediter.

Under åberopande av att den stegrade och ohämmade importen av ifrågavarande

halvfabrikat medfört en avsevärt minskad lönsamhet av lökdrivningen

inom landet lia vid upprepade tillfällen under de senare åren krav framställts

på vidtagande av åtgärder från statens sida till begränsning av densamma.

På grund av importvarans karaktär av förnödenhet har man härvid

icke — såsom i de flesta andra fall — förordat en tullhöjning å varan

utan i stället föreslagit en direkt reglering av importen. Som skäl för en

dylik reglering har i övrigt anförts, att en osund spekulation i lökdrivning

förekomme inom vissa delar av riket. Det har således uppgivits att de mindre

och ekonomiskt sämst lottade odlarna i stor utsträckning och särskilt i

Stockholmstrakten bedreve sådan spekulation. Då det gällde att starta en

trädgårdsodling vore holländska blomsterlökar det enklaste och billigaste

startobjektet. Kredit för råvaran lämnades allmänt av de holländska expor
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

torenia och det förekomme ej sällan att speditören eller exportören beviljade

kredit även för tull och frakt mot accepter. För att kunna betala lökarna

och accepterna tvingades odlarna att till varje pris sälja sina lökblommor.

Genom det ökade utbudet bleve marknaden snart mättad och småodlarna,

som i regel ej hade fasta köpare eller någon ordnad försäljning,

bleve i första hand lidande härpå.

I en motion vid 1934 års riksdag (II: 243) hemställdes, att riksdagen måtte

föranstalta om utredning angående möjligheterna att begränsa blomsterlökimporten

så att onödig och för företagare skadlig import hindrades. Till

stöd för motionen anfördes att försäljningen av drivna blomsterlökar under

vissa tider av år 1933 visat ett fullständigt sammanbrott vad priser och avsättning

beträffade. I utlåtande (nr 29) över motionen anförde bevillningsutskottet

att det i motionen omförmälda missförhållandet på ett mera smidigt

och effektivt sätt kunde avhjälpas genom åtgärder från odlarnas egen

sida än genom statligt ingripande. I frågans dåvarande läge ansåge sig utskottet

därför icke kunna biträda motionen. Skulle det framdeles visa sig

att odlarna icke kunde genom egna åtgärder komma till rätta med frågan

utan marknadsförhållandena även i fortsättningen till följd av importens

storlek utvecklade sig i för odlarna ogynnsam riktning, kunde möjligen skäl

finnas att till närmare övervägande upptaga frågan örn ett statligt ingripande

för ernående av en lämplig importbegränsning. Utskottets utlåtande bifölls

av riksdagen.

Med hänvisning till bl. a. innehållet i berörda utskottsutlåtande har Sveriges

handelsträdgårdsmästareförbund i en till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

ställd, den 13 mars 1937 dagtecknad framställning, vilken

överlämnats till frukt- och trädgårdsutredningen för att tagas i övervägande

vid fullgörande av utredningens uppdrag, hemställt om vidtagande av

omedelbara åtgärder till reglering av blomsterlökimporten. Förbundet anförde

att förhållandena sedan 1933 utvecklat sig därhän att lökdrivningen

blivit förlustbringande. Med anledning av bevillningsutskottets uttalande

att missförhållandena på förevarande område borde kunna avhjälpas genom

åtgärder från odlarnas egen sida meddelade förbundet vidare att förbundets

Stockholmsavdelning för några år sedan sökt åstadkomma en begränsning

av lökdrivningen på frivillighetens väg. Försöket hade strandat på att de

odlare som icke voro medlemmar av förbundet icke kunnat förmås att minska

sina inköp i erforderlig utsträckning. Vidare uppgavs att förbundet med

holländska blomsterlökexportförbundet fört vissa förhandlingar angående

en frivillig begränsning av importen. De överenskommelser som därvid träffats

hade emellertid icke lett till avsett resultat.

Frukt- och trädgårdsutredningen.

För att utröna odlarnas egen uppfattning beträffande regleringsfrågan har

utredningen i sin förut omförmälda cirkulärskrivelse till handelsträdgårdsmästareförbundets

lokalavdelningar och hushållningssällskapens trädgårdstjänstemän

anhållit om uppgifter i sådant hänseende. Enligt vad utred
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

69

ningen anfört giva svaren å skrivelsen i denna del vid handen att bland

odlarna en praktiskt taget enhällig mening råder därom att en statlig reglering

av blomsterlökimporten är av behovet påkallad.

Frukt- och trädgårdsutredningen har även låtit verkställa vissa undersökningar

rörande lökdrivningens lönsamhet (betänkandet sid. 154—157). Beträffande

resultaten av dessa samt behovet av åtgärder till odlingens stödjande

har utredningen anfört bl. a.

Av den förebragta utredningen syntes framgå att lönsamheten av lökdrivning

under de senaste åren varit synnerligen otillfredsställande. Enligt utredningens

åsikt vore detta särskilt beklagligt, då denna odling för många

mindre, självägande trädgårdsmästare utgjorde deras huvudsakliga inkomstkälla

under vintern. Att under den mörka årstiden i någon större utsträckning

utbyta lökdrivningen mot annan blomsterodling eller produktion av

köksväxter läte sig ej göra, i varje fall inte för de mindre trädgårdsmästarna.

Därtill komme att lökdrivningen ur arbetarsynpunkt vore av stor betydelse

då den dels krävde relativt mycket arbete och dels möjliggjorde för arbetsgivarna

att under vintern bibehålla samma arbetsstyrka som under den

ljusa årstiden. Med hänsyn härtill funne utredningen det angeläget att åtgärder

vidtoges till odlingens stödjande.

På grund av vad sålunda anförts och då utredningen icke funnit någon annan

godtagbar lösning av förevarande spörsmål hade utredningen ansett sig

böra förorda ett tillmötesgående av det från odlarnas sida så gott som enhälligt

framställda kravet på en statlig reglering av importen av blomsterlökar.

Utredningen ville dock framhålla att genomförandet av en dylik reglering i

praktiken komme att medföra stora svårigheter, av vilka en del vore av sådan

art att de näppeligen kunde helt överbryggas. Att utredningen i trots härav

ansåge sig böra framlägga förslag i frågan berodde därpå, att utredningen

såsom förut nämnts icke funnit någon annan väg framkomlig. Framhållas

borde också, att enligt vad utredningen inhämtat erfarenheterna i Norge av

den där sedan 1932 rådande regleringen av hlomsterlökimporten varit mycket

goda. Detta medgåves även av dem som från början motsatt sig regleringens

införande därstädes.

Från lökodlarnas sida hade föreslagits, att en importreglering skulle omfatta

samtliga till stat. nr 88 nu hänförliga halvfabrikat samt dessutom azaleor

och rhododendron (ur stat. nr 92) samt gladiolus (ur stat. nr 87). Till stat.

nr 88 hörde för närvarande lökar av tulpaner, hyacinter och narcisser samt

lökliknande stam- och rotknölar av åtskilliga blomsterväxter, av vilka de

viktigaste syntes vara begonia, liljor, gloxinia, montbretia, iris och crocus.

Enligt vad utredningen föreslagit borde till samma tullposition överflyttas

gladiolus. Importen av till stat. nr 88 nu hänförliga växter syntes till över

90 % utgöras av tulpaner (60 å 65 °/o), hyacinter (5 å 10 %>) och narcisser

(15 å 20 %>). Lökar av dessa blomslag inkomme till riket under augusti,

september och oktober. Halvfabrikat av gladiolus, begonia och gloxinia infördes

huvudsakligen under november—januari. Lökar av tulpaner, hyacinter

och narcisser importerades i stor utsträckning av odlarna själva, övriga

halvfabrikat huvudsakligen genom fröfirmor.

Därest en importreglering komme lill stånd ansåge utredningen att därunder

borde inbegripas samtliga växter som enligt utredningens förslag skulle

hänföras till stat. nr 88, således även gladiolus. Däremot syntes icke tillräckliga

skäl föreligga att för närvarande reglera importen av andra växter såsom

t. ex. azaleor och rhododendron. Då tendensen till överproduktion varit

mest framträdande i fråga örn tulpaner och gladiolus, skulle det kunna

ifrågasättas att inskränka regleringen till dessa blomslag. Emellertid syntes

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

det ur rent regleringstekniska synpunkter vara en fördel att hela tullpositionen

medtoges. Därigenom vunne man vidare att produktionen på ett smidigare

sätt kunde anpassas efter förändringar i efterfrågan på olika slag av

lökblommor. Utredningen förutsatte nämligen att meddelade importtillstånd

skulle avse tullpositionen i dess helhet och icke särskilda blomslag inom

densamma.

Med hänvisning till det anförda har frukt- och trädgårdsutredningen hemställt

att åtgärder måtte vidtagas för reglering för tiden från och med den

1 januari 1939 till och med den 31 december 1941 av införseln till riket av

växtdelar, som i gällande statistiska varuförteckning upptagas under nr 88,

ävensom rotknölar av gladiolus. Beträffande regleringens handhavande har

utredningen föreslagit, att det skulle ankomma på lantbruksstyrelsen att

meddela tillstånd till införsel. Införsel utan dylikt tillstånd skulle förbjudas.

För att undvika onödig irritation skulle dock postförsändelser undantagas

från förbudet. Meddelade importtillstånd skulle avse kalenderår. Det

skulle ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare bestämmelser för

regleringens handhavande.

I fråga om de allmänna principer som borde tillämpas vid importregleringen

har utredningen anfört följande.

Såsom huvudregel borde uppställas, att regleringen skulle ske i enlighet

nied dess syfte att åstadkomma en skälig prisbildning å lökblommor. Begränsning

av importen syntes lämpligen böra äga rum i relation till 1937

års importkvantitet i kg. räknad. Till stöd härför åberopades rent praktiska

skäl. Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 50)

angående införsel av levande växter och växtdelar m. m., vilken kungörelse

trädde i kraft den 1 april 1936, hade det nämligen under år 1937 ålegat varje

importör av ifrågavarande halvfabrikat att till statens växtskyddsanstalt

i 2 exemplar överlämna specificerad inköpsfaktura, utställd på den verkliga

varuemottagaren (icke på speditör eller annat ombud). Införsel hade varit

tillåten endast under villkor att senast vid tulltaxeringen det ena exemplaret,

försett med anstaltens påteckning att fakturan av anstalten granskats

och godkänts, företetts för tullbehandlingsmyndigheten. Det andra exemplaret

hade arkiverats hos anstalten. Till följd härav funnes hos växtskyddsanstalten

exakta uppgifter rörande de kvantiteter som av de olika importörerna

inköpts under år 1937. Däremot kunde motsvarande uppgifter

för tidigare år endast med största svårighet erhållas. Med utgångspunkt från

att 1937 års import något överstege det verkliga behovet av halvfabrikat och

att en importbegränsning i första hand borde drabba de större odlarna syntes

i övrigt följande regler böra följas vid tillståndsgivningen. Den som år

1937 infört högst 1,000 kg. eller yrkesmässigt dreve handel med växtdelar som

omfattades av regleringen finge ej förvägras att under regleringsåret införa

lika mycket som år 1937. Importör som sistnämnda år infört mer än 1,000

kg. finge ej förvägras att av 1937 års importkvantitet införa 1,000 kg. jämte

90 °/o av den del som överstege 1,000 men ej 5,000 kg., 80% av den del som

överstege 5,000 men ej 10,000 kg. samt 75 °/o av den del som överstege

10,000 kg. Örn och i vad mån licenser borde utfärdas å högre kvantiteter

än de förut nämnda borde avgöras med hänsynstagande till lokala

förhållanden och omständigheterna i varje särskilt fall. Därvid borde

bl. a. tagas i beaktande avsättningsmöjligheterna för lökblommor å de

lokala marknaderna samt arten och storleken av sökandens rörelse. Odlare

som år 1937 importerat över 4,000 kg. borde endast i enstaka undantags
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

71

fall medgivas större kontingent än den förut angivna. Nya företagare (odlare)

borde som regel tillåtas att införa den kvantitet, som normalt kunde anses

svara mot omfattningen av deras rörelse, där denna kvantitet ej överstege

500 kg. I vilken utsträckning licenser eljest borde utlämnas till nytillkommande

importörer borde bero på omständigheterna i det särskilda fallet.

Ansökningar örn importtillstånd syntes lämpligen böra ingivas till lantbruksstyrelsen

före den 1 november året innan införseln vore avsedd att äga

rum; dock borde försummelse härutinnan ej medföra annan påföljd än att

sökanden ej finge tilldelas större kvantitet än den som enligt vad ovan anförts

ej finge förvägras honom. Beträffande ansökning som till styrelsen

inkommit före nämnda dag och avsåge större kvantitet än den sist omförmälda

borde yttrande inhämtas från Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Lämpligen! syntes sistnämnda förbund före avgivandet av sådant

yttrande böra höra den lokalavdelning av förbundet som ansökningen närmast

berörde.

De årliga kostnaderna för importregleringen har utredningen uppskattat

till 3,400 kronor, därav 2,400 kronor avsåge ersättning för skrivhjälp samt

återstoden expenser. Under budgetåret 1938/1939 tillkomme vissa engångskostnader

för anskaffande av skrivmaterial, blankettryck m. m. Storleken

av sistnämnda kostnader har utredningen uppskattat till 1,000 kronor. Ä

andra sidan syntes de årligen återkommande utgifterna för nästa budgetår

ej komma att uppgå till mer än tre fjärdedelar av vad i sådant hänseende

beräknats för år.

Om regleringen genomfördes borde således enligt utredningens åsikt för

budgetåret 1938/1939 posten grundavlöningar m. m. i lantbruksstyrelsen avlöningsstat,

vilken post i 1938 års statsverksproposition upptagits med 79,200

kronor, höjas till 81,000 kronor samt anslaget till omkostnader vid styrelsen,

vilket i samma statsverksproposition upptagits med 84,900 kronor, ökas till

86,650 kronor. Utredningen har härtill anmärkt att statsverkets utgifter för

importregleringen i sin helhet syntes komma att täckas genom stämpelavgifter

för utfärdade tillståndsbevis.

Utredningen har i förevarande sammanhang berört frågan, huruvida ur

näringens synpunkter tillräckliga skäl funnes att bibehålla den nu gällande

tullen å b 1 o m s t e r 1 ö k a r, 50 öre för kilogram, därest utredningens förslag

rörande reglering av importen genomfördes. Utredningen har härom

anfört följande.

Tydligt vore att tullen å blomsterlökar med regleringens införande ej

längre komme att få någon större betydelse såsom produktionsbegränsansande

faktor i vad lökdrivning anginge. Emellertid vore tullen åtminstone

för vissa av halvfabrikaten att betrakta såsom skyddstull. Så vore fallet

beträffande begonior och liljor samt montbretia och gloxinia. En stor del

av utplanteringsmaterialct vid drivning av nämnda växter frambringades

inom landet. Under de senaste åren hade även blomsterlökar i egentlig mening

börjat uppdragas av inhemska odlare. Alnarps trädgårdar tillgodosåge

.således av egen produktion sitt rätt avsevärda behov av tulpanlökar för

kommersiell drivning och enligt vad utredningen inhämtat hade enskilda

odlare i Skåne på sista tiden upptagit lökodling för avsalu. Från sakkunnigt

håll meddelades, att de naturliga betingelserna för sådan odling i vissa delar

av nämnda landskap vore minst lika goda som i Danmark (Amager) och

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

att verkställda försök med uppdragning av tulpan- och narcisslökar lämnat

goda resultat. Med hänsyn härtill hade utredningen icke ansett sig böra förorda

ett borttagande av ifrågavarande tull.

Yttranden.

Traktatberedningen och kommerskollegium ha av handelspolitiska skäl

avstyrkt utredningens förevarande förslag. Traktatberedningen har särskilt

framhållit önskvärdheten av att, icke minst i förhållande till Oslo-makterna,

undvika åtgärder av den extraordinära art som enligt Haagöverenskommelsen

särskilt rekommenderats till avskaffande. I sitt förut omförmälda särskilda

uttalande har herr von Heland anfort, att alltför starka betänkligheter

ej borde möta mot regleringens genomförande, då huvudsyftet med denna

vore att åstadkomma en sanering av blomsterlökdrivningen.

I samma riktning har kommerserådet Matz uttalat sig i sin förenäinnda

reservation. Den sistnämnde har tillagt, att därest utredningens stödprogram

i vad anginge tullar och importreglering genomfördes i den begränsade

omfattning, som av honom tillstyrkts, stödåtgärderna näppeligen vore

ägnade att mera allvarligt rubba våra handelspolitiska relationer till de båda

länder, vilkas intressen närmast berördes, nämligen Danmark och Holland.

Av den totala importen från dessa länder omfattade de tullpositioner, som

berördes av nyssnämnda begränsade stödprogram, endast cirka 0.2 respektive

1 procent.

Avstyrkande yttranden ha i övrigt endast inkommit från Älvsborgs läns

södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, handelskamrarna i Stockholm,

Jönköping, Malmö, Göteborg och Karlstad samt kooperativa förbundet.

Som skäl mot utredningens förslag har i huvudsak åberopats — förutom

handelspolitiska betänkligheter — att en reglering borde ordnas på frivillighetens

väg genom odlarorganisationerna. Stockholms handelskammare har

vitsordat den rikliga tillgången på lökblommor, främst tulpaner. Dylika

uppköptes till synnerligen låga priser av gatumånglare och dörrknackare och

försåldes till priser, med vilka den bofasta handeln icke kunde konkurrera.

Även från blomsterhandlarhåll hade fördenskull uttryckts önskemål om

åtgärder till undanröjande av överproduktionen. Handelskammaren kunde

emellertid icke tillstyrka en statlig importreglering utan ansåge det önskvärt

att regleringen komme till stånd genom odlarna själva. Kooperativa förbundet

har anfört, att det konkreta förslag till importreglering, som utredningen

framlagt, syntes tydligt giva vid handen vilka svårigheter och olägenheter

en kvantitativ reglering i praktiken komme att medföra. Ett dylikt

system måste enligt förbundets uppfattning komma att leda till svåra slitningar

inbördes mellan importörerna utan att den inhemska odlingen erhölle

en utökning av skyddet av nämnvärd betydelse.

Sveriges fröhandlareförening har ansett tillräcklig anledning icke föreligga

att under regleringen indraga begonior, liljor, gloxinior, montbretia,

iris och crocus, vilka enligt föreningens mening icke i någon mån bidragit

till den påtalade överproduktionen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

73

Lantbruksstyrelsen har anfört bl. a. följande.

I sitt till riksdagens jordbruksutskott den 30 mars 1937 avgivna yttrande

i anledning av inom riksdagen väckt motion II: 116 angående tillsättande av

en statlig nämnd för övervakande och reglering av handeln med frukt m. m.

framhöll styrelsen, att importreglering av blomsterlökar vore det viktigaste

önskemålet på grund av den särskilt i Stockholms-trakten bland trädgårdsodlarna

själva förekommande spekulationen i blomsterlökdrivningen och

att på grund härav regleringen av tillgången på blomsterlökar därstädes

kunde och borde ske genom odlarnas egna organisationer. I yttrande den

19 april 1937 över en av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund gjord

framställning om, bland annat, importförbud å till blomsterlökar hänförliga

varuslag framhöll styrelsen bland annat, att med det snaraste borde

åstadkommas en liandelsorganisation, som holle jämna steg med trädgårdsproduktionens

utveckling, och att centraliserat inköp av blomsterlökar av

ekonomiska skäl syntes vara av särskild vikt för det stora antalet småodlare

av lökblommor. Dessa vore nämligen mera utsatta för den risk, som vöre

förbunden med drivning av blomsterlökar, enär de vid sina inköp direkt

från holländska exportörer eller svenska mellanhänder erhölle hårdare betalningsvillkor

och finge betala högre priser än de större importörerna^ bland

lökdrivarna och därför icke vore nog konkurrenskraftiga. Det läge sålunda

i trädgårdsmästarnas eget intresse, att den icke riskfria blomsterlökimporten

lades i händerna på en odlarnas egen inköpsorganisation.

När frukt- och trädgårdsutredningen nu föreslagit importreglering avblomsterlökar

och gladiolusknölar under begränsad tid — en treårsperiod

— så kunde utredningen därmed hava åsyftat, att en central inköpsorganisation

skulle kunna komma till stånd under denna period. Hade detta varit

syftet — vilket icke framginge av betänkandet — funne styrelsen ifrågasatt

medverkan från statsmakternas sida motiverad. Styrelsen hade sig

nämligen bekant, att trädgårdsodlarna för närvarande saknade inköpsorganisation,

som skulle kunna handhava den huvudsakliga importen av här

ifrågavarande varuslag.

Enligt styrelsens mening åsyftade den föreslagna regleringen importreduktion

av ett halvfabrikat, som praktiskt taget knappast producerades i

vårt land, i syfte att göra produktionen av den färdiga varan mera lönande

lin nu. Samtidigt och närmast vore emellertid regleringen att betrakta såsom

ett temporärt medel att vinna tid för bildande av en trädgårdsodlarnas

egen inköpsorganisation. Ifrågavarande, av utredningen föreslagna åtgärd

vöre enligt styrelsens mening allenast att betrakta såsom ett försök att under

högst en treårsperiod åstadkomma förbättrade inköpsmetoder för blomsterlökar

m. m.

I fråga örn den praktiska utformningen av en eventuell importreglering

ha i yttrandena endast ett fåtal uttalanden gjorts. Lantbruksstyrelsen har

ansett, att regleringen icke borde ske nied hänsynstagande till lokala förhållanden

och omständigheterna i varje särskilt fall, utan i form av en för

varje år fixerad importbegränsning, oberoende av andra förhållanden än

möjligen tillkomsten av nya företag. Sveriges handelsträdgårdsmästare! örbund

har framhållit nödvändigheten av att de av utredningen föreslagna reduktionstalen

beräknades så att importminskningen för hela landet bomme

att uppgå till minst 10 procent av 1937 års import. Skulle det för ernående

av denna minskning bliva nödvändigt att ändra reduktionstalen, borde en

sådan ändring gå ut över de största importörerna. Sveriges konditionerandc

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

trädgårdsmästares förbund har ansett en importminskning,‘ i förhållande till

1937 års införsel, av 25 procent vara lämplig. Sistnämnda förbund har även

uttalat sig för att regleringen skulle handhavas av en statlig inköpsnämnd.

I samband därmed har förbundet avstyrkt att ett enskilt förbund skulle få

något inflytande på importkvantiteternas storlek. Stockholms läns och stads

hushållningssällskaps förvaltningsutskott har icke kunnat ansluta sig till utredningens

förslag att Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund i vissa fall

skulle höras över licensansökningar. Det borde i stället ankomma på ett

centralt råd, bestående av representanter för näringens olika organisationer,

att tillsammans med lantbruksstyrelsen avgöra huruvida sökande skulle få

införa mer än den kvantitet, som enligt utredningens förslag ej finge förvägras

honom.

Utredningens förslag, att importregleringen ej skulle äga tillämpning på

postförsändelser, har mött kritik från Sveriges fröhandlareförening. Föreningen

har anfört, att på denna väg årligen inkomme relativt stora partier

lökar, vilkas kvalitet oftast lämnat mycket övrigt att önska. Till stöd för

denna uppfattning har föreningen åberopat ett till allmänheten utsänt meddelande

från statens växtskyddsanstalt, däri anstalten bestämt varnat mot

köp av blomsterlök från firmor, som utbjuda reklamförsändelser mot förskottsbetalning.

Föreningen har vidare gjort gällande, att det ifrågasatta

undantaget från regleringen principiellt skulle innebära ett otillbörligt gynnande

av de holländska postorderfirmorna på bekostnad av de reglering

underkastade svenska importörerna. Generaltullstyrelsen och statens växtskyddsanstalt

ha å andra sidan ansett det böra tagas under övervägande,

huruvida icke, förutom postförsändelser, även mindre försändelser med viss

fastställd maximivikt, inkommande annorledes än med post, borde undantagas

från en eventuell reglering. Generaltullstyrelsen har förslagsvis angivit

nämnda maximivikt till 5 kilogram. Statens växtskyddsanstalt har i

ärendet åberopat ett av föreståndaren för anstaltens upplysnings- och kontrollavdelning

Th. Lindfors avgivet utlåtande, vari anförts bl. a.

Utredningen hade »för att undvika onödig irritation» förordat, att importregleringen

ej skulle äga tillämpning på postförsändelser. Avsikten härmed

syntes vara, att personer, som för eget bruk inköpte blomsterlökar från utlandet,

icke skulle åsamkas besvär och kostnader för anskaffande av licens

eller rentav — om personen i fråga icke under 1937 importerat sådan vara —

förvägras tillstånd till införsel. Utredningen syntes emellertid icke ha haft

vetskap örn att det stora flertalet av blomsterlöksförsändelser, som voro avsedda

för importörens eget bruk, försändes på annat sätt än med post. Vanligen

skedde detta så, att ett större antal mindre försändelser packades gemensamt

i större kolli, vilka adresserades till en svensk speditör, som införtullade

partiet i sin helhet och vidarebefordrade delförsändelserna lill respektive

adressater. För att åskådliggöra omfattningen av detta förfarande hade

Lindfors genomgått de fakturor, som under tiden Vs 1937—V* 1938 inkommit

från en viss holländsk firma och som gällde försändelser av nämnda slag.

Därvid konstaterades, att 5,260 delförsändelser innehållande 18,500 kg blomsterlök

och 8,400 kg »rötter», till väsentlig del gladiolusknölar, under sagda

tid inkommit från firman i kollektivförpackningar. Då ytterligare åtminstone

två holländska firmor använde samma försändelsesätt, syntes man kunna

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

75

beräkna, att minst 10,000 småförsändelser årligen inkomme till riket på nu

nämnda sätt. Om postförsändelser undantoges från importregleringen,^ syntes

rättvisan kräva att samma bestämmelse bleve gällande också för de på annat

sätt inkommande småförsändelserna. Det syntes därför böra förordas, att

försändelser, som i vikt icke överstege en viss gräns, undantoges från införselförbudet.

Visserligen öppnades här en möjlighet att i viss mån kringgå införselförbudet,

eftersom samma person kunde rekvirera småpartier vid upprepade

tillfällen, men de kvantiteter, som på så sätt kunde undandragas regleringen,

syntes knappast kunna äventyra dennas ändamål. Då vikten av

försändelser, avsedda för beställarens eget bruk, i flertalet fall understege

10 kg, syntes det Lindfors lämpligt att från regleringen undantaga sådana försändelser,

vilkas vikt uppginge till högst 10 kilogram.

Stockholms läns och stads samt Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och Sveriges

konditionerande trädgårdsmästares förbund ha hemställt att, om importregleringen

genomfördes, den nu gällande tullen å blomsterlökar måtte borttagas.

Som skäl härför har åberopats, att lökodlingen utgjorde en av de

viktigaste kulturerna för mindre och medelstora trädgårdar och att de av

utredningen anförda skälen för tullens bibehållande vore av ytterst liten betydelse.

Såsom jag förut anfört har frågan om en statlig reglering av blomsterlök- Departement*- importen tidigare avvisats av 1934 års riksdag. Som skäl härför åberopades

bl. a., att de rådande missförhållandena på lökdrivningens område syntes

kunna på ett mera smidigt sätt avhjälpas genom åtgärder från odlarnas

egen sida än genom statligt ingripande. Det förslag till statlig

importreglering, som av utredningen framlagts, synes bestyrka riktigheten

av detta uttalande. Utredningen har vitsordat, att ett genomförande av förslaget

i praktiken komme att medföra stora svårigheter, av vilka en del

vore av sådan art att de näppeligen kunde helt överbryggas. I annat sammanhang

har utredningen framhållit, att förevarande spörsmål till väsentlig

del vore av organisatorisk art; enligt utredningens förmenande skulle en

förbättring av det nuvarande tillståndet kunna uppnås därigenom att blomsterlökimporten,

vilken nu i största utsträckning sker genom odlarna själva,

centraliserades till en odlarnas egen inköpsorganisation. Det förefaller med

hänsyn härtill som örn ett försök i den av 1934 års riksdag angivna riktningen

borde göras innan ett statligt ingripande sker. Såvitt jag har mig

bekant har något dylikt försök icke gjorts under de sista åren. Utredningen

har visserligen anfört att den efter ett flertal överläggningar med representanter

för näringen kommit till den uppfattningen att förutsättningar icke

lunnes för en tillfredsställande lösning av frågan på frivillighetens väg.

Genom odlarnas sammanslutande i den föreslagna riksorganisationen torde

emellertid dylika förutsättningar kunna skapas. Det bör ligga i odlarnas

eget intresse att i största möjliga utsträckning ansluta sig till denna organisation.

Därest så sker, torde frågan komma i ett betydligt gynnsammare

läge. Med hänsyn till det anförda anser jag mig icke böra för närvarande

biträda utredningens förslag örn en statlig reglering av blomsterlökimporten.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Skulle det visa sig att odlarna icke kunna genom egna åtgärder komma till

rätta med de rådande missförhållandena, torde spörsmålet örn statens medverkan

härtill få upptagas till förnyat övervägande.

Särskilda åtgärder till fruktodlingens stödjande.

Bidrag till fraktlindring vid transport av inhemsk frukt till Norrland.

Till främjande av en ökad avsättning och konsumtion av inhemsk frukt

i Norrland har utredningen föreslagit, att bidrag av statsmedel skulle utgå

vid transport å järnväg av äpplen och päron, som odlats inom landet. Bidragen

borde begränsas till sändningar om minst 2,500 kg verklig vikt,

d. v. s. vagnslasttransporter, och bestämmas till skillnaden mellan å ena sidan

en frakt beräknad för sändningens verkliga vikt efter statens järnvägars

taxa för hela transportavståndet samt å andra sidan den frakt som enligt

samma taxa skulle för motsvarande sändning erläggas för ett transportavstånd

av 750 kilometer. Huru bidragen i dylikt fall skulle komma att inverka

vid transporter mellan olika orter framgår av en tabell å sid. 199 i utredningens

betänkande. Som exempel kan nämnas, att vid transport från fruktdistrikten

i södra Sverige (Skåne, Urshult) till Kiruna bidrag skulle utgå med

5 1I2 å 6 öre för kilogram, då sändningen omfattade minst 2.5 ton, cirka 3 1/2

öre för kilogram, då sändningens hela vikt uppginge till minst 5 ton, samt

cirka 2 öre per kilogram, då vikten uppginge till minst 10 ton. För sändningar

från Stockholm till Kiruna komme motsvarande bidrag att utgöra

3.35, 1.99 och 1.12 öre. Såsom villkor för åtnjutande av bidrag skulle gälla,

att avsändaren vid fraktsedeln fogade en skriftlig försäkran att frukten

odlats inom landet ävensom efter anmodan styrkte riktigheten härav. Utredningen

har vidare föreslagit att, sedan standardregler för äpplen och päron

fastställts, föreskrift skulle meddelas därom att bidragen endast skulle avse

frukt som sorterats och förpackats enligt de fastställda reglerna. Utbetalande

av bidrag har föreslagits skola ske medelst avdrag vid fraktens betalande

å vederbörande järnvägsstation. I samtliga nu nämnda hänseenden

skulle det ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare bestämmelser.

Enligt av utredningen verkställda beräkningar skulle för beviljande av

fraktbidrag för inhemsk frukt i enlighet med nyss angivna huvudgrunder

och under förutsättning att anordningen komme att medföra en ökning av

frukttransporterna till Norrland med cirka 25 °/o erfordras ett årligt anslag

av statsmedel av omkring 15,000 kronor. Utredningen har därför hemställt

örn anvisande för budgetåret 1938/1939 av ett förslagsanslag för ändamålet

av 15,000 kronor.

Till närmare motivering av omförmälda förslag har utredningen anfört

bl. a. följande.

Avgifterna för transport å järnväg av äpplen och päron från fruktodlingsdistrikten

i södra Sverige till stationer, belägna inom de fyra nordligaste

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

77

länen, uppginge till betydande belopp. Fraktavgifterna per kg frukt för

vagnslaster om 2.5 ton, 5 ton och 10 ton utgjorde sålunda, räknat från Skåne

eller Urshultstrakten, i runda tal till Kiruna resp. 12, 7.8 och 5.4 öre, lill

Boden resp. 10.5, 7 och 5 öre samt till Vännäs resp. 9, 6 och 4.4 öre. I nämnde

belopp vore avgifter för täckning ej inräknade. För ilgods utginge dessutom

20 °/o tillägg. Det syntes vara tydligt att dessa höga fraktkostnader

måste inverka hämmande på konsumtionen av svensk frukt i Norrland i all

synnerhet som den norrländska befolkningens köpkraft vore starkt begränsad.

Av undersökningar, som av utredningen verkställts rörande konsumtionen

inom landet av trädgårdsprodukter (betänkandet sid. 243—258), framginge

att äpplen och päron i norra Sverige konsumerades i betydligt mindre

omfattning än i andra landsdelar samt att hos den övervägande delen av

befolkningen i Västerbottens och Norrbottens län någon regelbunden förbrukning

av dessa varor praktiskt taget icke förekomme. En ändring härutinnan

vore icke endast påkallad ur näringsfysiologiska synpunkter utan

skulle jämväl vara av största betydelse för avsättningen av den inhemska

frukten. Det kunde icke anses tillfredsställande att under den inhemska

fruktsäsongen avsättningsmöjligheterna i ett underskottsområde av Norrlands

storlek läge relativt outnyttjade medan överflöd å svensk frukt vore

rådande inom större delen av övriga landet. Som förhållandena nu vore

pressades priserna i de under höstmånaderna i fråga om frukt självförsörjande

delarna i mellersta Sverige genom stora utbud från fruktodlingsdistrikten

i södra Sverige.

En naturlig utveckling för den svenska fruktdistributionen borde enligt

utredningens mening vara, att den mellansvenska odlingen under höstmånaderna

i största möjliga utsträckning förbehölles marknaden på de större

konsumtionsorterna inom denna del av landet, under det att fruktodlingen

ä södra Sverige bereddes ökade möjligheter att finna avsättning för sitt

produktionsöverskott i Norrlands underskottsområden. En sådan förskjutning

av distributionen skulle på ett verksamt sätt kunna befrämjas genom

lämpligt avvägda fraktbidrag.

Av vad sålunda anförts syntes framgå att beviljande av fraktbidrag vid

transport av färska äpplen och päron till Norrland kunde bliva till ömsesidig

båtnad för såväl fruktproducenterna som för den norrländska befolkningen

och utredningen ansåge sig förty böra förorda anordnande av sådana

bidrag. De grunder som därvid borde tillämpas måste naturligen bli beroende

på de ändamål bidragen skulle tjäna. Då med bidragen bl. a. avsåges

att stimulera till ökad konsumtion av frukt särskilt i övre Norrland, borde de

vid transporter lill nämnda landsdel vara av sådan storleksordning att en

för konsumenterna märkbar sänkning av utförsäljningspriset där vore att

påräkna. Vidare borde bidragen så avvägas att frukten från södra Sverige

erhölle en relativt större konkurrenskraft å Norrlandsmarknaden än för

närvarande. Bidragen borde med andra ord utgöra en anledning för fruktproducenterna

i de sydligare distrikten att i större utsträckning än hittills

söka marknad i Norrland med verkan att konkurrenstrycket från södra

Sverige å de stora konsumtionsorterna i landets mellersta delar lättade.

i yttrandena har ifrågavarande förslag i allmänhet mötts med gillande.

Anvisande av anslag för ändamålet har sålunda tillstyrkts av lantbruksstyrelsen,

statskontoret och kommerskollegium. Sistnämnda myndighet har

anfört, att de grunder, efter vilka fraktbidragen skulle utgå, borde göras

till föremål för förnyat övervägande, sedan tillämnad revision av järnvägstaxan

genomförts. Därvid borde även beaktas, att bidragen så avpassades,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Departements
chefen.

att de kunde tjäna syftet att stimulera till en ökad konsumtion av frukt.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att det föreslagna anslaget vore för snävt beräknat

och att det vore troligt att detsamma bomme att överskridas även

om fruktskörden bleve av medelstorlek. Samma åsikt har uttalats av riksförbundet

svensk frukt.

Östergötlands, Kristianstads och Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt Sveriges köpmannaförbund ha — utan att uttala

sig om de föreslagna fraktbidragens storlek — anfört, att det erfordrades

ett icke obetydligt större anslag än 15,000 kronor för att möjligheterna att

i Norrland erhålla frukt till rimliga priser skulle förbättras. Köpmannaförbundet

och förvaltningsutskottet i Kristianstads län ha för sin del hemställt

om anvisande av ett anslag av 30,000 kronor. Västerbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt handelskamrarna i Stockholm och

Norrköping ha ansett utredningens förslag vara av blott ringa betydelse för

förbilligandet av frukt i Norrland. Stockholms handelskammare har även

ifrågasatt förslagets lämplighet ur synpunkten av konkurrensen mellan olika

transportmedel. Med hänsyn härtill ha handelskamrarna ansett sig böra

avstyrka förslaget. Nyssberörda förvaltningsutskott har funnit det lämpligare

att anslaget finge användas såsom bidrag vid inköp av fruktträd till

Norrland.

övriga myndigheter och organisationer, som yttrat sig över utredningens

förslag i denna del, ha tillstyrkt detsamma.

I fråga örn ordningen för utbetalande av de föreslagna fraktbidragen har

järnvägsstyrelsen icke haft något att erinra.

I likhet med utredningen finner jag det ur näringsfysiologiska synpunkter

synnerligen önskvärt, att åtgärder vidtagas för ernående av en ökad konsumtion

av frukt i Norrland. Utredningens förevarande förslag om fraktbidrag

vid transport av inhemsk frukt till nämnda landsdel synes mig i stort sett

ägnat att tillgodose detta önskemål. Såsom utredningen framhållit torde ett

genomförande av förslaget därjämte komma att ha en fördelaktig inverkan

på avsättningsförhållandena för den svenska frukten. Med hänsyn till önskvärdheten

att nå påvisbara resultat i nämnda hänseenden böra, enligt min

mening, fraktbidragen utgå med något högre belopp än vad utredningen

förordat. Jag vill därför föreslå, att bidragen bestämmas till skillnaden

mellan å ena sidan en frakt beräknad för sändningens verkliga vikt efter

statens järnvägars taxa för hela transportavståndet samt å andra sidan

den frakt som enligt samma taxa skulle för motsvarande sändning erläggas

för ett transportavstånd av 600 kilometer. Som exempel på hur anordningen

i dylikt fall kommer att inverka vid transporter mellan olika orter

kan nämnas, att för sändningar från fruktdistrikten i södra Sverige (Skåne,

Urshult) till Kiruna bidrag skulle utgå med 6 å 7 öre för kilogram, då sändningens

verkliga vikt uppgår till minst 2.5 ton, cirka 4 öre, då vikten uppgår

lill minst 5 ton, och något mer än 2 öre, då vikten uppgår till minst 10 ton.

För sändningar från Stockholm till Kiruna skulle motsvarande bidragsbe
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

79

lopp komma att utgöra 4.16, 2.47 och 1.39 öre. I anslutning till berörda ändring

torde det av utredningen för ändamålet beräknade anslaget böra ökas

till 25,000 kronor. Jag förordar alltså, att sistnämnda belopp för budgetåret

1938/1939 anvisas såsom förslagsanslag till fraktlindring vid transport

av inhemsk frukt till Norrland.

Omförädling av fruktodlingar.

Frukt- och trädgårdsutredningen har vidare föreslagit, att statsmedel skulle

ställas till förfogande för befrämjande av omförädling av vissa fruktodlingar.

Beträffande behovet av sådan omförädling har utredningen anfört bl. a.

En avsevärd olägenhet för avsättningen av den svenska frukten vöre den

stora splittringen av produktionen på en mängd olika sorter. Med ledning av

från riksförbundet och pomologiska föreningen erhållna uppgifter ansåge sig

utredningen kunna fastslå, att antalet i handeln nu förekommande sorter icke

understege för äpplen 400 och för päron 100. Till jämförelse kunde nämnas

att av utländsk frukt ett 10-tal huvudsorter behärskade marknaden under

senvintern, våren och sommaren. I utlandet vore fruktproduktionen som

regel inriktad på endast ett fåtal sorter. Så t. ex. skulle, enligt vad lantbruksstyrelsen

uppgivit, produktionen av en enda sort i Estland uppgå till 70 °/o

av landets hela skörd.

Det syntes utan vidare motivering vara tydligt att det stora antal sorter,

som nu utbjödes till försäljning, i hög grad måste försvåra avsättningen av

den inhemska frukten. Till belysning härav kunde anföras att medan de utländska

standardsorterna vore väl inarbetade på den svenska marknaden

flertalet av de inhemska kvalitativt högtstående sorterna icke vore kända till

namnet av den stora allmänheten.

Till avhjälpande av nu berörda missförhållanden hade pomologiska föreningen

för några år sedan igångsatt en kampanj för omympning av fruktträd

med för den allmänna handeln lämpade sorter. För ändamålet hade

föreningen utarbetat och till kurser, konsulenter och skolor spritt skrifter

innefattande förteckning på för omympning lämpliga sorter ävensom teknisk

vägledning därvid. Nämnda kampanj hade varit av stor betydelse och hade

föranlett ett stort antal odlare att genom omympning nedbringa sortbeståndet.

Emellertid bedreves omympningsarbetet ännu i alltför långsam takt för att

verkningarna därav inom en rimlig framtid skulle framträda pa fruktmarknaden.

Utredningen ansåge det därför angeläget, att åtgärder vidtoges till

påskyndande av omförädlingsverksamheten, och funne det ändamålsenligt,

att sådana åtgärder anknötes till den bestående trädskötarorganisationen.

Trädskötarna, vilka i allmänhet genom kontrakt vore fast bundna vid fruktodlarföreningarna,

hade såsom personliga rådgivare till fruktodlarna stora

möjligheter att bedriva upplysning och propaganda på förevarande område.

De kunde därjämte lämna erforderlig handledning i fråga örn valet av for

omympning lämpliga träd, ympade sorter o. s. v. Som regel handhade de också

det med omympningen förenade arbetet samt ymparnas skötsel. Med hänsyn

härtill borde enligt utredningens förmenande ett stödjande från det allmännas

sida av berörda verksamhet i första hand inriktas på att i största möjliga

grad stimulera trädskötarnas intresse för omympning.

Utredningens förslag i förevarande del innebär i korthet att premier å lägst

50 och högst 100 kronor skulle tilldelas trädskötare, vilka genom sitt arbete

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

särskilt främjat en efter marknadens krav anpassad omförädling av trädbeståndet

i mindre och medelstora fruktodlingar för avsalu. Premieringsverksamlieten

skulle handhavas av hushållningssällskapen och premierna utdelas efter

förslag av vederbörande trädgårdskonsulent eller länsträdgårdsmästare.

Vid premieringen borde avseende fästas icke blott vid det kvantitativa resultatet

av trädskötarnas arbete utan även — och icke minst — vid den omsorg

som nedlagts i fråga om ympningen och ymparnas skötsel. Utredningen har

vidare förutsatt, att premieringen skulle kombineras med en av hushållningssällskapen

enkannerligen dess trädgårdstjänstemän bedriven instruktions- och

upplysningsverksamhet. Sistnämnda verksamhet borde i första hand gå ut

på att giva trädskötarna och fruktodlarna vägledning i fråga om valet avlämpliga

sorter.

Beträffande det anslag, som för ändamålet kunde erfordras, samt fördelningen

av detta anslag har utredningen anfört.

Sveriges pomologiska förening hade med avseende på fruktodlingsmöjligheterna

indelat landet i fem zoner, av vilka de tre första innefattade det område

där över huvud en mera ekonomisk fruktodling kunde äga rum. Den

övre gränsen för detta område sträckte sig upp till Vänern samt nordkanten

av Närkeslätten och Mälarbygden. Första zonen, där mera fordringsfulla

sorter av klimatiska skäl kunde odlas, omfattade större delen av Skåne, kusttrakterna

av Hallands, Göteborgs och Bohus, Blekinge och södra Kalmar län

samt Öland och Gotland. Inom detta område befunne sig landets mest leveranskraftiga

odlingar. Andra zonen omfattade delar av Kristianstads, Blekinge,

Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Kalmar och Östergötlands län.

Femte zonen omfattade de delar av landet, där endast husbehovsodling borde

äga rum. Omympning syntes ur fruktmarknadens synpunkt vara som mest

önskvärd inom tredje och fjärde fruktodlingszonerna. Enligt vad som från

sakkunnigt håll uppgåves bomme nämligen större delen av den marknadsförstörande

handelsfrukten från mindre och medelstora odlingar i dessa zoner.

Inom första och andra zonerna hade däremot omförädling av mindervärdiga

träd redan i stor utsträckning ägt rum. I femte zonen syntes någon

premieringsverksamhet ej böra komma i fråga. Med utgångspunkt härifrån

och då omförmälda instruktions- och upplysningsverksamhet syntes böra

bekostas av vederbörande hushållningssällskap hade utredningen beräknat

storleken av det årliga anslag som för ändamålet erfordrades till 7,500 kronor.

Beträffande fördelningen av detta anslag ville utredningen föreslå att

denna verkställdes av Kungl. Maj:t. Ansökningar om bidrag från anslaget

borde ingivas till lantbruksstyrelsen före den 1 september året innan premieringen

vore avsedd att äga rum samt vara åtföljd av plan för ej endast själva

premieringen utan jämväl för den instruktions- och upplysningsverksamhet

hushållningssällskapet i samband därmed ämnade anordna. Kungl. Majit

borde äga att utfärda närmare bestämmelser och villkor för åtnjutande avbidrag.

Med hänvisning till det anförda finge utredningen föreslå att för premiering

av omförädling av fruktodlingar mätte för budgetåret 193811939 anvisas ett

reservationsanslag av 7,500 kronor. Därest denna hemställan bifölles, syntes

anslag för samma ändamål jämväl i fortsättningen under en tid av förslagsvis

fem år böra utgå.

Frukt- och trädgårdsutredningens förslag i nu förevarande del har i det

stora flertalet yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Vissa

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 303.

81

myndigheter och sammanslutningar hava ansett det för ändamålet beräknade

anslaget alltför lågt tilltaget, varemot fem av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott och Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund

ställt sig tveksamma inför den föreslagna premieringsverksamheten.

Lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Kronobergs

och Kristianstads län, riksförbundet svensk frukt samt Sveriges pomologiska

förening ha förordat en höjning av anslaget till 15,000 kronor för år

under en femårsperiod. Till motivering härav har lantbruksstyrelsen anfört

följande.

Det vore uppenbart, att minst lika stort behov av omförädling av fruktträd

förelåge inom första och andra fruktodlingszonerna som inom tredje och

fjärde även om rationaliseringen av produktionen inom förstnämnda zoner

drivits avsevärt längre än inom andra landsdelar. Det vore dock först under

sista årtiondet denna rationaliseringsprocess ägt rum. Alltjämt förefunnes

därför betydande mängder odlingar av äldre, bördiga fruktträd med för handeln

och konsumtionen olämpliga sorter, som borde omympas med sorter

som marknaden numera krävde. Då förutsättningarna för fruktodling, både

med hänsyn till klimat och jordmån, vore avsevärt gynnsammare inom första

och andra fruktodlingszonerna än i de övriga och fruktodlingen av gammalt

där bedrivits i jämförelsevis större omfattning än på andra ställen örn

ock mer eller mindre planlöst, vore det utan vidare klart, att icke blott antalet

träd som borde omförädlas, utan även de på den ordnade handeln inverkande

skördarna av olämpliga sorter vore större än inom andra fruktodlingszoner.

En utsträckning av premieringsverksamheten på sätt styrelsen

förordat syntes föranleda en höjning av det av utredningen äskade anslaget

till 15,000 kronor.

Till vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört har Sveriges pomologiska förening

i stort sett anslutit sig.

Jämväl Uppsala, Östergötlands och Västmanlands låns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava ansett en avsevärd höjning av det av utredningen

föreslagna beloppet vara påkallad. Sistnämnda förvaltningsutskott

har därjämte ansett det böra övervägas, huruvida för omympningen erforderliga

ympkvistar av lämpliga sorter kostnadsfritt kunde ställas till förfogande.

Av de myndigheter och sammanslutningar, vilka avstyrkt eller ställt sig

tveksamma inför utredningens förslag, hava Stockholms läns och stads hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och Sveriges konditionerande trädgårdsmästares

förbund anfört, att premieringsverksamheten knappast kunde

vara av någon större betydelse för den yrkesmässiga fruktodlingen. Kalmar

läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att verksamheten

komme att draga allt för stora omkostnader för kontroll m. m. Gotlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt, huruvida icke

premierna, därest verksamheten ansåges böra komma till stånd, kunde sättas

lägre än vad utredningen föreslagit. Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har funnit det böra tågås under övervägande, örn

det icke vore lämpligare att ifrågavarande anslag användes för tillhanda
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 303.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Departementschefen.

hållande gratis av ympkvistar och trädskötare för omympning av äldre fruktträd

å mindre jordbruk.

Jag delar utredningens uppfattning, att en omympning av äldre fruktträdsbestånd

i syfte att nedbringa antalet i handeln förekommande sorter

skulle fördelaktigt påverka marknadsförhållandena för den svenska frukten

och därmed även bidraga till att fruktodlarna erhölle ett bättre ekonomiskt

utbyte av sina odlingar. Det synes mig uppenbart, att den sortförbistring

som nu förefinnes måste försvåra handeln med inhemsk frukt. Understrykas

må också, att tillförseln av ur handelssynpunkt mindervärdig frukt menligt

inverkar jämväl på avsättningen av frukt från välskötta yrkesmässiga

fruktträdgårdar. Med hänsyn härtill finner jag det önskvärt att statsmakterna

lämna sin medverkan till ett påskyndande av den omförädlingsverksamhet,

som enligt vad utredningen anfört för närvarande pågår, ehuru i

alltför långsam takt. I princip har jag intet att erinra emot att detta sker

genom utdelande av premier till trädskötare, som på förevarande område

nedlagt ett förtjänstfullt arbete. Jag anser det emellertid välbetänkt att det

anslag, som statsmakterna må komma att för ändamålet bevilja, icke bindes

vid den av utredningen föreslagna premieringsverksamheten. Anslaget torde

således få användas till understödjande även av andra åtgärder, vilka kunna

befinnas ägnade att främja premieringens syfte, d. v. s. en rationalisering av

produktionen i mindre och medelstora fruktodlingar för avsalu. I likhet

med lantbruksstyrelsen anser jag, att bidragsverksamheten i mån av behov

må omfatta jämväl första och andra fruktodlingszonerna. En utsträckning

av verksamheten på sätt nyss förordats synes föranleda en höjning av det

av utredningen äskade anslaget till 15,000 kronor. Jag tillstyrker alltså, att

för främjande av omförädling av fruktodlingar m. m. för budgetåret 1938/

1939 anvisas ett reservationsanslag å sistnämnda belopp. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att utfärda närmare bestämmelser beträffande anslagets

användning och fördelning.

Anslag för anskaffande av apparatur till musterier.

Fiukt- och trädgårdsutredningen har i kapitel 10 av betänkandet undersökt

och behandlat olika möjligheter att tillgodogöra frukt som av olika anledningar

icke kan finna avsättning för direkt konsumtion. Utredningen har

därvid funnit det synnerligen önskvärt, att frukt i största möjliga utsträckning

komme till användning för tillverkning av alkoholfria drycker. Till

befrämjande härav har utredningen föreslagit att för anskaffande av apparatur

för musterier måtte för budgetåret 1938/1939 anvisas ett reservationsanslag

av 6,000 kronor. I fråga om den närmare användningen av detta anslag

har utredningen anfört följande.

I Sverige hade sedan flera år tillbaka inom läskedrycksindustrien och med

denna samarbetande industrigrenar nedlagts ett betydande arbete och kapital

på försök att här i landet skapa en tillverkning av alkoholfria fruktdryc
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

83

ker. Dessa försök hade delvis krönts med framgång. Sålunda salufördes för

närvarande med stor framgång läskedrycker, vilkas huvudbeståndsdel utgjordes

av naturlig fruktsaft, och enligt vad utredningen inhämtat vore en

ökad tillverkning inom landet av sådana drycker att förvänta. Däremot hade

tillverkning för avsalu i större skala av råsaft av frukt, vilken i utlandet

vore en synnerligen stor konsumtionsartikel, visat mindre gott resultat. En

av anledningarna härtill uppgåves vara att en centralisering av denna fabrikation

till stora fabriker av olika skäl icke vore ändamålsenlig annat än

i mycket koncentrerade fruktodlingsdistrikt. Distribueringen av saften skulle

vidare förorsaka stora kostnader med påföljd att priset å varan måste sättas

relativt högt. Ytterligare hade framhållits, att saluförandet av en för den

stora allmänheten så okänd dryck som råsaft droge stora kostnader för reklam

och propaganda. Med hänsyn till nämnda omständigheter ansåges det

numera på sakkunnigt håll att, därest konsumtionen av råsaft skulle nå en

mera allmän omfattning, tillverkningen borde omliänderhavas av fruktodlarnas

egna lokala organisationer. För att utröna intresset bland fruktodlarna

för en sådan tillverkning hade undervisning i och propaganda för råsaftberedning

meddelats vid ett flertal av pomologiska föreningen under hösten

1937 anordnade kurser. Resultatet härav hade varit mycket tillfredsställande

och inom flera fruktodlarsammanslutningar hade man allvarligt övervägt

att anskaffa för framställning av sådan saft erforderlig apparatur. Tanken

hade därvid varit den, att vederbörande sammanslutning skulle inrätta

ett fast eller ambulerande mönstermusteri, där fallfrukt och annan sekunda

frukt kunde förvandlas till hållbar vara, företrädesvis råsaft. På vissa platser

hade dessa planer redan tagit fast form och pomologiska föreningen hade

med anledning därav beslutat upprepa omförmälda kurser nästkommande

höst. Då emellertid anskaffandet av den behövliga apparaturen innebure

en kännbar utgift för odlarna hade det förslaget framförts till utredningen, att

staten skulle lämna bidrag till kostnaderna härför. I betraktande av fruktodlarnas

som regel mycket svaga ställning i ekonomiskt avseende ansåge sig

utredningen böra förorda detta förslag. Innan tillräcklig erfarenhet vunnits

örn utfailet av ifrågavarande verksamhet syntes dock bidrag till en början

endast böra utlämnas till ett begränsat antal fruktodlarförbund. Enligt vad

utredningen inhämtat kunde fullständig apparatur till ett musten, innefattande

kvarn, press och pasteur samt diverse smärre redskap, erhållas för

2.500 å 3.000 kronor. Det syntes med hänsyn härtill lämpligt att bidragens

storlek begränsades till högst 1,500 kronor. Under förutsättning att, såsom

utredningen ville förorda, bidrag med ett genomsnittligt belopp av 1,200

kronor första året utginge till fem fruktodlarförbund skulle för ifrågavarande

ändamål erfordras ett anslag av 6,000 kronor. Beträffande anslagets

fördelning syntes lämpligt att denna verkställdes av Kungl. Majit. Ansökningar

örn bidrag borde lämpligen ingivas till lantbruksstyrelsen och vara

åtföljda av plan över den tilltänkta verksamheten. Närmare bestämmelser

och villkor för bidrags åtnjutande syntes böra utfärdas av Kungl. Majit.

Samtliga myndigheter och organisationer, som avgivit yttranden över

ifrågavarande förslag, lia anslutit sig till tanken att staten genom beviljande

av bidrag till anläggande av muslerier skulle främja tillgodogörandet av den

inhemska frukten. Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har betecknat förslaget såsom mycket betydelsefullt och ansett det

kunna ifrågasättas, örn ej tillkomsten av muslerier vore ett av do allra viktigaste

leden i strävandena att göra den inhemska fruktodlingen räntabel.

T åtskilliga yttranden har anförts, att det av utredningen för ändamålet

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Departements
chefen.

Kungl Maj:ts proposition nr 303.

askade anslaget vöre alltför blygsamt. Således har Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott gjort gällande, att anslaget, därest det

skulle fördelas med högst 1,500 kronor till varje musten, kunde anses lämpligt

avvägt för Kristianstads län ensamt. Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott har förordat, att anslaget skulle utökas med det

av utredningen föreslagna anslaget till omförädling av fruktträd. Västmanlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har funnit önskvärt,

att jämväl fiuktcentralerna komme i åtnjutande av bidrag för samma ändamål.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Värmlands och Örebro län

ha funnit angeläget, att bidrag i första hand utginge till en central musterianläggning

i varje län. Med utgångspunkt härifrån har sistnämnda förvaltningsutskott

föreslagit en höjning av det av utredningen föreslagna anslaget

till sådant belopp, att 5,000 kronor kunde anvisas för varje län. Förvaltningsutskottet

har därvid räknat med en anläggningskostnad av 10,000 kronor

per musten.

Riksförbundet svensk frukt har ansett, att statsbidrag endast borde utgå

till kontrollerade, tillräckligt stora anläggningar, så att garanti erhölles för

tillverkning av förstklassiga produkter. I motsats härtill har Göteborgs och

Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordat, att bidrag

endast borde utlämnas till fruktodlareföreningar för inköp av apparatur till

mindre, lokala musterier, förslagsvis med 300 kronor per anläggning. Som

skäl härför har utskottet anfört, att transportkostnaderna i stor utsträckning

lade hinder i vägen för anlitande av ett eller- ett par för länet gemensamma

musterier.

Stockholms handelskammare och Sveriges kemiska industrikontor ha anfört,

att förutsättningarna för avsättning av råsaft icke vöre lika gynnsamma

i Sverige som i vissa andra länder. Industrikontoret, till vars yttrande i

denna del kommerskollegium givit sin anslutning, har nied hänsyn härtill

framhållit betydelsen av att man vid beviljande av statsbidrag ginge fram

med en viss försiktighet. Stockholms handelskammare har vidare anfört, att

det för kammaren uppgivits, att den av utredningen beräknade kostnaden

för inköp av apparatur till ett musten, 2,500 å 3,000 kronor, avsåge en anläggning

med mycket liten kapacitet och ringa driftskostnader. Det kunde

ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligare att använda det föreslagna

anslaget till ett mindre antal men bättre utrustade musterier.

Enligt min mening utgör frukt- och trädgårdsutredningens förevarande

förslag ett betydelsefullt bidrag till lösandet av den för fruktodlingen synnerligen

viktiga men också mycket bekymmersamma frågan örn ett rationellt

tillgodogörande av sådan frukt som icke kan finna avsättning för direkt konsumtion.

Jag anser mig därför böra tillstyrka att anslag anvisas för ändamålet.

Vad angår den i vissa yttranden behandlade frågan, huruvida bidrag

i första hand bör utgå till ett begränsat antal centrala väl utrustade

musterier eller till ett flertal mindre, lokala sådana, synes det mig som om

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 303.

85

utredningen härvidlag beträtt en lämplig medelväg. Jag finner det nämligen

välbetänkt att strävandena i främsta rummet inriktas på att få till

stånd mindre mönstermusterier, avsedda för tillverkning av råsaft och eventuellt

andra produkter av frukt för odlarnas eget behov. Därest försöken

slå väl ut, torde frågan om en utsträckning av bidragsverksamheten till inrättande

av lokala musterier eller större sådana för tillverkning av fruktdrycker

för avsalu få tagas under övervägande. Med hänsyn till det intresse

som av yttrandena att döma föreligger för förslagets realiserande anser

jag mig böra tillstyrka en höjning av det av utredningen beräknade anslaget

till 15,000 kronor. Jag förordar alltså, att ett reservationsanslag å samma belopp

för budgetåret 1938/1939 anvisas till bidrag för anskaffande av apparatur

till musterier. Närmare bestämmelser och villkor för åtnjutande av

bidrag från detta anslag torde få utfärdas av Kungl. Maj:t.

Anslag till propaganda och upplysningsverksamhet.

I kapitel 10 av betänkandet har utredningen föreslagit, bl. a., att ett allmänt

anslag å 40,000 kronor skulle anvisas för propaganda- och upplysningsverksamhet

på trädgårdsnäringens område. Det har förutsatts att det skulle

ankomma på Kungl. Majit att fördela detta anslag samt utfärda erforderliga

föreskrifter beträffande dess användning. I samband med motivering

av förslaget har utredningen uppdragit vissa riktlinjer för verksamheten i

fråga. Utredningen har i nämnda hänseenden anfört bl. a.

Uppenbarligen hade den inhemska trädgårdsodlingen under de senaste

åren haft svårt att på ett tillfredsställande sätt vinna avsättning för sina

produkter. Beträffande vissa produktslag överstege av allt att döma den

nuvarande saluproduktionen vad som till för producenterna skäliga priser

kunde försäljas inom landet. Då export av trädgårdsprodukter som regel

icke vore tänkbar samt en direkt begränsning av odlingarna stötte på stora

hinder, vore det angeläget att åtgärder vidtoges för att ernå en ökad användning

av dylika produkter. Utredningen förmenade att en sådan ökad

användning icke endast vore möjlig utan jämväl ur näringsfysiologiska synpunkter

synnerligen önskvärd.

Enligt undersökningar, som inom näringsrådet verkställts av laborator

Ernst Abramson, nådde en mycket betydande del (säkerligen avsevärt mera

än en sjundedel) av vår befolkning för närvarande icke upp till standardbehovet

av C-vitaminer. Bristen i C-vitamintillförseln ansåges på sakkunnigt

håll böra fyllas genom en ökad användning av frukt och grönsaker.

Därest så skedde komme även A-vitamintillförseln att fördelaktigt påverkas

ehuru dock i relativt mindre utsträckning. Enligt utredningens åsikt vore det

mest verksamma medlet till åstadkommande av den önskvärda konsumtionsökningen

en organiserad, ändamålsenligt inriktad propaganda- och upplysningsverksamhet.

Den stora allmänheten saknade ännu i stor utsträckning

kännedom örn det stora näringsfysiologiska värde vissa trädgårdsalster ägde.

Genom ökad upplysning härom kunde åtskilligt vinnas och även i den mån

konsumenterna ägde dylik kunskap syntes utsikter finnas att medelst reklam

och annan propaganda påverka deras konsumtionsval i önskad riktning.

Med hänsyn till det stora allmänna intresse, som enligt vad förut an
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

förts borde förefinnas för en ökad konsumtion, särskilt bland de bredare

folklagren och i vissa landsdelar, av förevarande pi-odukter, syntes det önskvärt

att statsmakterna lämnade sitt stöd åt dylik verksamhet. Det borde i

detta sammanhang framhållas, att odlarnas egna organisationer ännu icke

nått sådan ekonomisk stadga att de vore i stånd att bära de med en rikspropaganda

förenade kostnaderna. Vidare kunde erinras om att staten tidigare

anvisat medel för samma ändamål. Utredningen förutsatte, att verksamheten

borde ske med utgångspunkt från de olika produkternas näringsfysiologiska

värde. I stort sett syntes detta sammanfalla med odlarnas intressen.

önskvärt vore att verksamheten därjämte speciellt inriktades på

att framhålla den svenska varans förtjänster i fall då denna vore jämngod

med eller överlägsen motsvarande importerade produkt eller utgjorde en

fullgod ersättningsvara för den importerade. I övrigt syntes det icke erforderligt

att uppdraga några närmare riktlinjer för verksamheten. Lämpligast

syntes vara att ali rikspropaganda omhänderhades av näringens egna organisationer

under överinseende av statlig myndighet, förslagsvis lantbruksstyrelsen.

Enligt vad utredningen hade sig bekant förelåge planer på en

samverkan mellan olika organisationer i sådant syfte.

I samband med framläggandet av förslag till en fortlöpande standardiseringsverksamliet

på trädgårdsnäringens område hade utredningen framhållit

betydelsen av en effektiv och planmässig propaganda- och upplysningsverksamhet

för att bibringa producenter och konsumenter insikt örn standardiserade

produkters företräde i olika hänseenden framför icke standardiserade.

Det hade förutsatts att denna verksamhet i huvudsak skulle åvila trädgårdsodlarnas

egna organisationer men att statsbidrag skulle kunna medgivas

till täckande av därmed förenade kostnader. Även i andra hänseenden

hade utredningen i sin tidigare framställning påpekat vikten av en vidgad

upplysningsverksamhet.

Frukt- och trädgårdsutredningens förslag i fråga om anvisande av anslag

för propaganda- och upplysningsverksamhet har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar, frånsett

statskontoret, för vars yttrande i annat sammanhang redogjorts.

Beträffande anslagets användning har lantbruksstyrelsen anfört, att medlen

borde användas för långsiktspropaganda, som byggde på bland annat

inom vetenskapen och praktiken vunna resultat, vilka kunde bliva vägledande

för olika folkgruppers nyorientering mot sundare livsföring i vad

avsåge livsmedelskonsumtion. Bland annat syntes vissa former av kursverksamhet

och praktiskt lagda ambulerande utställningar, avseende odling

av handel med och konsumtion av trädgårdsprodukter, vara att förorda.

Medicinalstyrelsen har anfört, att styrelsen delade utredningens uppfattning,

att en ökad konsumtion av trädgårdsprodukter vore synnerligen önskvärd.

Medicinalstyrelsen tillstyrkte därför en statsunderstödd propagandaoch

upplysningsverksamhet för vinnande av detta mål samt hade intet att

erinra mot att denna verksamhet omhänderhades av näringens egna organisationer

under överinseende av lantbruksstyrelsen, därvid styrelsen dock

förutsatte samarbete med medicinalstyrelsen och institutet för folkhälsan.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett sig

böra understryka angelägenheten av att den ifrågasatta propagandaverk
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

87

samheten sorgfälligt planlades och att därvid och vid dess genomförande

förefintlig sakkunskap anlitades i erforderlig utsträckning.

Särskilt med hänsyn till önskvärdheten ur näringsfysiologiska synpunkter Departementsav

en ökad konsumtion av frukt och grönsaker samt den betydelse en sådan cAe/enökning

måste lia för avsättningen av svenska trädgårdsprodukter anser

jag mig böra tillstyrka frukt- och trädgårdsutredningens förslag om anvisande

av ett allmänt anslag å 40,000 kronor för propaganda- och upplysningsverksamhet

på trädgårdsnäringens område. Anslaget torde huvudsakligen

böra användas för en på längre sikt byggd upplysning rörande det stora

näringsvärde, vissa trädgårdsalster äga, samt för propaganda för en ökad

användning i kosthållet av sådana alster. Såsom utredningen anfört torde

viss del av anslaget även få tagas i anspråk för annan liknande verksamhet,

främst då för att i samband med standardiseringen på förevarande område

bibringa allmänheten kännedom örn innebörden av fastställda standardbeleckningar

samt om fördelen att vid inköp välja med sådana beteckningar

försedda varor. I likhet med utredningen finner jag det lämpligt att omförmälda

propaganda- och upplysningsverksamhet omhänderhaves av näringens

egna organisationer under överinseende av lantbruksstyrelsen. Jag

förutsätter därvid att, i vad livsmedelspropaganda angår, samarbete inledes

med medicinalstyrelsen och institutet för folkhälsan. Önskvärt är därjämte,

att vid verksamhetens bedrivande intimt samarbete sker mellan de

olika, ideella såväl som ekonomiska, näringsorganisationerna. Jag finner

det ur denna synpunkt angeläget, att de försök, som vid olika tillfällen gjorts

att få till stånd ett s. k. centralt trädgårdsmä, i vilket representanter för näringens

olika intressegrupper skulle vara samlade, snarast måtte leda till resultat.

En dylik sammanslutning bör enligt min mening ha flera viktiga

uppgifter att fylla.

Med hänvisning till det anförda förordar jag, att ett reservationsanslag å

nyssnämnda belopp, 40,000 kronor, för budgetåret 1938/1939 anvisas för propaganda-

och upplysningsverksamhet på trädgårdsnäringens område.

Anslag till konsulentverksamhet.

I en till frukt- och trädgårdsutredningen ställd skrift har Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

hemställt att utredningen ville tillstyrka ett anslag

å 8,000 kronor för anställande hos förbundet av en odlingskonsulent

och en teknisk konsulent. Förbundet har därvid utgått från att vardera av

de båda konsulenterna skulle erhålla ett arvode av 8,000 kronor årligen samt

meddelat, att förbundet beslutat att för genomförande av planen ställa ett

lika stort belopp till förfogande och i erforderlig utsträckning tillhandahålla

kontorslokaler och arbetsmateriel.

Utredningen har funnit det synnerligen önskvärt att möjlighet kunde beredas

trädgårdsnäringens yrkesmän att erhålla tillgång till den expertis, som

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

de ifrågasatta konsulenterna skulle representera. Visserligen funnes hos

hushållningssällskapen anordnad en konsulentverksamhet i avseende å trädgårdsodlingen,

men denna syntes av olika skäl icke vara ägnad att tillgodose

de speciella behov som med förslaget åsyftades. Beträffande de arbetsuppgifter

som skulle tillkomma de båda föreslagna konsulenterna har

utredningen anfört följande.

Odlingskonsulenten skulle äga sakkunskap och erfarenhet i vad som hörde

till odlingstekniken, alltså jordens behandling, bevattning och gödsling,

växternas skötsel, bekämpande av växtsjukdomar och dylikt. Han skulle

på ett helt annat sätt än den enskilde odlaren kunna följa den rikhaltiga,

värdefulla litteratur som funnes tillgänglig i form av försöksberättelser från

utländska försöksstationer. Vidare skulle han kunna skaffa sig kännedom

om de många nyheter bland prydnads- och nyttighetsväxter som årligen

släpptes ut i marknaden och genom upplysningar till trädgårdsmästarna i

mångå fall hindra kostnader för mindervärdiga nyheter. Konsulenten skulle

stå odlarna till tjänst med undersökningar och genom anvisningar och råd;

han skulle företaga resor till olika odlingsplatser och besvara till honom inkomna

förfrågningar.

Vad anginge den tekniske konsulenten ville utredningen erinra hurusom

i samma män en handelsträdgård ginge framåt, krav framkomme på utökning

av växthus eller förbättring av redan befintliga sådana. Många odlare

kunde på egen hand konstruera hus av behövlig typ men mycket ofta beginges

konstruktionsfel och i synnerhet vore detta fallet med uppvärmningsanordningarna.

Utomordentliga framsteg hade gjorts och gjordes alltjämt

icke endast i konstruktionen av värmepannor, belysnings- och luftningsanordningar,

bevattning m. m. utan också beträffande byggnadsmaterial, men

det vore otänkbart att en trädgårdsman skulle kunna bedöma i vad mån en

utannonserad nyhet på detta område kunde vara användbar just för hans

odling. Endast en tekniskt utbildad fackman kunde följa med den hastiga

utvecklingen på detta område och de råd en sådan skulle kunna giva de

praktiska odlarna bleve mycket värdefulla. I de fall då en ny konstruktion

eller ett nytt material använts i en handelsträdgård och givit gott resultat

borde detta göras bekant på ett lämpligt sätt för att komma till användning

på annat håll. Hittills hade trädgårdarnas maskiner och redskap endast

mera tillfälligtvis blivit underkastade sakkunnig granskning och provning.

På sista tiden hade dock statens redskapsprovningsanstalt ägnat meia intresse

häråt. Det vore sannolikt att en teknisk konsulent skulle kunna påverka

fabrikanter av dylika maskiner och redskap därhän att allt flera sådana

underkastades provning vid nämnda anstalt, och utan tvivel skulle han

kunna förmå odlarna att i större utsträckning än som skett hittills fordra

intyg om sådan provning vid inköp av maskiner och viktigare redskap.

Med hänsyn till det anförda har utredningen funnit sig böra förorda att

staten lämnade sitt stöd till förslagets förverkligande. Hinder syntes

utredningen ej böra ligga i den omständigheten, att förslaget avsåge anställande

av konsulenterna hos enskild sammanslutning, örn blott vid lämnande

av statens stöd föreskreves sådana villkor, att förmånen ej bleve förbehållen

endast medlem i sammanslutningen utan jämväl tillkomme envar

utomstående odlare. Emellertid syntes statens bidrag till konsulentverksamheten

böra begränsas till 6,500 kronor för år. Till motivering härav och

beträffande de villkor som borde uppställas för tillgodonjutande av bidraget

har utredningen anfört följande:

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

89

Givetvis kunde ifrågasättas om det e.j vore tillräckligt att till en början

blott inrätta endera av de båda konsulentbefattningarna, närmast då odlingskonsulenten.

Emellertid syntes jämväl inrättandet av en teknisk konsulentbefattning

vara starkt av behovet påkallad. Det vore t. ex. särskilt i

tider med höga bränslekostnader av utomordentligt värde att få till stånd en

önskvärd rationalisering av odlarnas uppvärmningsanordningar. Enligt vad

utredningen erfarit förefunnes för närvarande stora brister härutinnan. Odlingskonsulenten

borde ägna bela sin tid åt uppdraget, medan den tekniska

konsulentbefattningen åtminstone till en början syntes kunna innehavas vid

sidan av annan befattning. Den förre borde vara en praktiskt erfaren oell

teoretiskt kunnig trädgårdsman, som borde lia genomgått utbildning vid

högre trädgårdsskola. Den tekniske konsulenten borde lämpligen vara ingenjörsutbildad

inom det område, verksamheten omfattade. Önskvärt vore att

han genom studier utomlands av de speciella förhållandena å ifrågavarande

område vore väl insatt i sin uppgift. Med hänsyn till de kvalifikationer som

sålunda borde ställas å konsulenterna kunde arvodena icke sättas för låga.

Utredningen funne det ifrågasatta arvodet, 8,000 kronor, väl avvägt såvitt

anginge odlingskonsulenten. Då såsom nyss anförts den tekniska konsulentbefattningen

tillsvidare borde kunna innehas jämte annan anställning syntes

för denna befattning ett arvode av 5,000 kronor vara tillräckligt. Utredningen

ville tillstyrka att staten lämnade bidrag med halva kostnaden av

dessa arvoden eller tillhopa 6,500 kronor. För åtnjutande av detta bidrag

borde såsom villkor uppställas att konsulent skulle kompetensiorklaras av

lantbruksstyrelsen. Vidare borde föreskrivas att alla trädgårdsodlare skulle

äga, antingen de tillhörde Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund eller ej,

anlita konsulent i lika utsträckning. En viss mindre avgift, lämpad efter

storleken av konsulentens arbete, borde erläggas för anlitande av konsulenten.

Det syntes därvid skäligt att utom förbundet stående odlare erlade något

högre ersättning än förbundets medlemmar. Dessa avgifter borde erläggas

till handelsträdgårdsmästareförbundet såsom bidrag till dess kostnader

för verksamheten. Vidare skulle konsulenten äga att vid besök å odlingsplats

av vederbörande odlare uppbära ersättning för resor och traktamenten.

Taxa å avgifter samt föreskrifter om reseersättning och traktamenten

borde fastställas av lantbruksstyrelsen efter förslag av förbundet.

Utredningen finge i anslutning till det anförda alltså hemställa att till

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anvisades såsom bidrag för anställande

av två konsulenter ett anslag för budgetåret 1938/1939 av 6,500 kronor.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att hos Kungl. Maj:t föreligger

en av lantbruksstyrelsen gjord framställning angående förbättrade av1

ö n i n g s f ö r b alla n d en för hushållningssällskapens trädgår

ds t j ä n s le m än. Såsom framgår av 1937 års statsverksproposition

(nionde huvudtiteln sid. 189 ff) hava statsmakternas ställningstagande till

denna fråga uppskjutits i avvaktan på verkställande av en allmän utredning

rörande hushållningssällskapens befattningshavare. Med hänsyn lill

det för trädgårdsodlingen inom landet betydelse!ulla arbete som åvilar nämnda

trädgårdstjänstemän oell till önskvärdheten att därtill erhålla kunniga

och dugliga personer har utredningen, utan att närmare ingå på behandling

av den föreliggande framställningen, uttalat det önskemålet att nämnda

fråga snarast möjligt måtte bringas lill en ur trädgårdsodlingens .synpunkt

gynnsam lösning.

lii hang till riksdagens protokoll JOSS. 1 sand. Nr SOU. <

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

I yttrandena hava vissa betänkligheter anförts mot utredningens

nu ifrågavarande förslag.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett att

frågan om anställande av konsulenter hos enskilda organisationer borde upptagas

till prövning i sammanhang med den hos hushållningssällskapen bedrivna

konsulentverksamheten. Utskottet förutsatte därvid, att den bebådade

utredningen rörande konsulentfrågan i dess helhet utan längre tidsutdräkt

komme till stånd.

I detta samband må nämnas, att samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhållit angelägenheten av att hushållningssällskapen snarast

komme i åtnjutande av bidrag till avlönande av hos dem anställda

trädgårdskonsulenter.

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Värmlands och Kopparbergs

län lia utan närmare motivering förklarat sig hysa viss tvekan rörande

lämpligheten av utredningens förslag. Kristianstads och Skaraborgs läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha icke ansett sig böra avstyrka

förslaget, ehuru de icke hyste några större förväntningar rörande dess betydelse.

Enligt sistnämnda förvaltningsutskotts mening borde helst endast

den tekniske konsulenten anställas. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Örebro och Gävleborgs län ha avstyrkt statsbidrag till anställande

av odlingskonsulent. Utskotten förmenade, att det i fråga om konsultation

och upplysning på odlingens område vore lämpligare att bygga vidare på den

verksamhet som vore förlagd till hushållningssällskapen. Berörda förvaltningsutskott

ha däremot livligt tillstyrkt statsbidrag, i vad den tekniske konsulenten

angår. Behovet av en växtodlingskonsulent har även satts i fråga

av Stockholms låns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt

Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund. Den tekniske konsulenten

borde enligt sistnämnda förvaltningsutskott anknytas till den av utredningen

föreslagna riksorganisationen och helt avlönas av statsmedel. Sagda

förbund har ansett övervägande skäl tala för att konsulenterna anställdes

såsom statskonsulenter hos lantbruksstyrelsen. Uttalande i samma

riktning har gjorts av Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

som förklarat sig hysa så stora betänkligheter inför lämpligheten

att till enskild sammanslutning anvisa medel för ifrågavarande ändamål,

att utskottet ansett sig böra avstyrka ett genomförande av utredningens

förslag i oförändrad form. Jämväl Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har av principiella skäl ansett sig böra avstyrka anslag till

en enskild organisation för avlönande av tjänstemän.

Jönköpings låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört följande.

Det vore säkerligen av betydelse, att de två föreslagna rikskonsjulenterna

komme i verksamhet. Utskottet ansåge emellertid, att konsulentfragan därmed

ingalunda blivit löst. Den svenska trädgårdsodlingen utgjordes mest

av småföretag, och det kunde starkt ifrågasättas, om det stora flertalet bland

dessa komma att draga någon fördel av de båda rikskonsulenterna. Det syntes

icke troligt, att två personer skulle kunna räcka till för alla dem, som

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

91

behövde deras biträde. Och det största behovet av rådgivning förelåge

bland de minsta och ekonomiskt svagaste företagarna. Det vore knappast

sannolikt, att dessa komme att anse sig ha råd att rekvirera konsulenter på

de villkor, som utredningen föreslagit. Förvaltningsutskottet ansåge, att det

viktigaste vore, att det stora flertalet småföretagare kunde få hjälp, och detta

syntes icke kunna åvägabringas annat än genom ett större antal rådgivare.

Det förefölle då bäst, att jämte rikskonsulenterna lokala konsulenter knötes

till provinsiella organisationer av något slag. En decentralisation syntes

med andra ord önskvärd. Konsulenterna bleve härigenom i tillfälle att

samla erfarenhet var och en beträffande sin bygds speciella förhållanden.

övriga över utredningens förslag i denna del hörda myndigheter och organisationer

med undantag av statskontoret, för vars yttrande redogörelse tidigare

lämnats, hava tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

I likhet med utredningen finner jag det betydelsefullt, att trädgårdsnä- Departementsringens

yrkesmän beredas möjlighet att utan alltför stora kostnader er- cfie1enhålla

tillgång till den särskilda sakkunskap, som de av frukt- och trädgårdsutredningen

ifrågasatta rikskonsulenterna skulle representera. Jag anser

det dock kunna ifrågasättas, huruvida icke spörsmålet om beviljande av

statsbidrag för anställande av konsulenter hos en enskild näringsorganisation

borde upptagas i samband med den utredning, som är avsedd att verkställas

rörande den lokala, till hushållningssällskapen nu anknutna konsulentverksamheten

på bl. a. trädgårdsnäringens område. Sagda utredning torde

nämligen även böra avse frågan om ett eventuellt överflyttande av sistnämnda

verksamhet från hushållningssällskapen till de olika näringsorganisationerna.

Då emellertid de av frukt- och trädgårdsutredningen förordade konsulentbefattningarna,

därest vid en senare tidpunkt så skulle befinnas lämpligt,

utan större svårighet torde kunna inordnas i en blivande plan över konsulentverksamheten

i dess helhet på trädgårdsodlingens område samt inrättandet

redan nu av nämnda befattningar synes vara av behovet påkallat, anser

jag mig böra biträda utredningens förslag härutinnan. De arvoden,

som föreslagits skola utgå till konsulenterna i fråga, finner jag väl avvägda.

Likaså finner jag det lämpligt, att statens bidrag till kostnaderna bestämmes

till hälften av arvodenas belopp eller tillhopa 6,500 kronor. Beträffande

de villkor, som föreslagits skola gälla för åtnjutande av detta bidrag,

har jag intet att erinra. Jag tillstyrker alltså, att såsom bidrag för anställande

hos Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund av två konsulenter för

budgetåret 1938/1939 anvisas ett anslag av 6,500 kronor.

Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas,

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i

allmänhet stadgade tid gått till ända.

Under åberopande av det anförda hemställer föredraganden, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

s. 92 Kontrollera mot PDF

/

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter

beslut av Kungl. Maj:t tillhandahålla en blivande riksorganisation

av trädgårdsodlare med huvudsakligt ändamål att

försälja trädgårdsprodukter svenska statens fyra procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av högst 500,000 kronor för att av organisationen

deponeras i riksbanken såsom säkerhet för lån intill

samma belopp i kreditinrättning som Kungl. Maj:t anvisar;
dels

ock anvisa, under nionde huvudtiteln, för budgetåret

1938/1939:

1) till främjande av organisationsarbetet på trädgårdsnäringens

område ett reservationsanslag av 75,000 kronor;

2) till fraktlindring vid transport av inhemsk frukt till

Norrland ett förslagsanslag av 25,000 kronor;

3) till främjande av omförädling av fruktodlingar m. m.

ett reservationsanslag av 15,000 kronor;

4) till bidrag för anskaffande av apparatur till musterier

ett reservationsanslag av 15,000 kronor;

5) till propaganda- och upplysningsverksamhet på trädgårdsnäringens

område ett reservationsanslag av 40,000 kronor;
6)

såsom bidrag för anställande hos Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

av två konsulenter ett anslag av 6,500

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

387358. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. JoU 1938:106 Jordbruksutskottets memorial Nr 106 s. 2 i texten
  2. 1LU 1938:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om ändrad lydelse av § 11 förordningen den 18 juni 1865 s. 2 i texten
  3. BevJoU 1938:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande av trädgårdsnäringen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. JoU 1938:104 Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten