Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa
1938-04-22 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:304, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
1
Nr 304.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa
ändringar i gällande tulltaxa; given Stockholms slott
den 22 april 1938.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 22 april 1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för finansdepartementet
vissa frågor örn ändringar i gällande tulltaxa samt anför därvid
följande:
Korinter. Tulltaxenummer 69: 2 i gällande tulltaxa omfattar, förutom fikon
samt apelsin-, citron- och pomeransskal, även korinter med en tull av
15 kronor för 100 kilogram. Korinter upptagas i den statistiska varuförteckningen
under nummer 142:2.
I eu till chefen för handelsdepartementet ställd skrivelse den 13 april 1938
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 304.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
har styrelsen för Sveriges allmänna exportförening gjort framställning i syfte
att åvägabringa tullfrihet för korinter.
Till stöd härför har åberopats att importen av russin icke vore belagd
med tull samt att russin och korinter komme till likartad användning i den
svenska konsumtionen. Ett slopande av tullen på korinter skulle, på skäl
som exportföreningen i sin skrivelse närmare utvecklat, vara av värde ur
svensk handelspolitisk synpunkt.
Kommerskollegium har i yttrande den 21 april 1938 biträtt exportföreningens
framställning.
Departement- Även jag förordar bifall till exportföreningens förslag, vars genomförande
c ''en'' bör vara ägnat att i sin mån befordra svenska handelsintressen. Härför erforderlig
ändring i tulltaxan torde kunna åvägabringas på så sätt, att tulltaxerubriken
nr 69: 1, som nu endast upptager russin, vilka äro fria från tull,
utvidgas att omfatta även korinter. Tulltaxerubriken nr 69: 2, till vilken korinter
nu hänföras, skulle efter den sålunda vidtagna ändringen komma att
upptaga fikon samt apelsin-, citron- och pomeransskal med oförändrad tull
av 15 kronor för 100 kilogram.
Vanilj och vanillin samt ersättningsmedel därför. Vanilj och vanillin
samt ersättningsmedel därför upptagas i gällande tulltaxa under nr 85 (statistiskt
nr 169) med en tull av 2,500 kronor för 100 kilogram.
Genom den överenskommelse, som den 31 januari 1938 träffats mellan
Sverige och Frankrike rörande varuutbytet de båda länderna emellan under
år 1938, har Sverige i likhet med tidigare år måst utfästa vissa vederlag i ersättning
för särskilda lättnader beträffande det franska kontingenteringssystemets
tillämpning å svenska varor. I nämnda överenskommelse har sålunda
på framställning från fransk sida bland annat utlovats förslag till riksdagen
om sänkning av tullen å vanilj från nuvarande 2,500 kronor till 800
kronor för 100 kilogram.
Berörda utfästelse grundar sig å en utredning i ämnet, som av kommerskollegium
och traktatberedningen framlagts i särskilda skrivelser till chefen
för handelsdepartementet den 8 respektive den 18 januari 1938. I sin skrivelse
har kommerskollegium bland annat erinrat om att tullen å vanilj och
vanillin enligt 1911 års tulltaxa (statistiskt nr 182 B och C) uppgått till 6
kronor för kilogram samt att den nuvarande tullsatsen införts i samband med
genomförande av vissa, av statsfinansiella skäl påkallade tullhöjningar vid
1921 års riksdag. Därjämte har kollegium framhållit följande:
Det från fransk sida framställda önskemålet avsåge närmast vanilj, d. v. s.
frukterna av vaniljväxten. I och för sig torde något tulltekniskt hinder ej
föreligga att bryta ut vanilj till en särskild position samt upptaga vanillin och
ersättningsmedel därför under ett nummer för sig. I 1911 års statistiska
variiförteckning hade vanilj och vanillin upptagits under särskilda
statistiska nummer. Vad beträffade tullsatsens höjd torde de skäl, som 1921
anförts för den då genomförda tullhöjningen, icke för närvarande stå hindrande
i vägen för en tullsänkning. Det franska önskemålet torde därför kunna
godtagas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
3
Traktatberedningen har i likhet med kommerskollegium funnit, att man
borde kunna från svensk sida tillmötesgå det franska önskemålet. Enligt
beredningens mening torde de svenska intressen, som vore förknippade med
den inhemska tillverkningen av vanillin icke kunna anses utgöra hinder för
den föreslagna tullnedsättningen.
Traktatberedningen har emellertid ifrågasatt, huruvida icke vid genomförande
av den avsedda tulltaxeändringen borde tillses, örn icke nedsättningen
borde göras tillämplig å tullpositionen i dess helhet.
I anslutning till sistberörda synpunkt hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt i skrivelse den 9 mars 1938 anfört huvudsakligen
följande:
Vanillin torde icke hava framställts i kommersiell omfattning inom landet,
förrän tillverkning därav under senare hälften av år 1933 upptagits vid en
fabrik i Malmö. Tillverkningskvantiteten uppgåves hava varit omkring 1,500
kg år 1937 och beräknades år 1938 stiga till omkring 2,000 kg. Huvudsakliga
råvaran vid vanillintillverkningen vid fabriken i Malmö vore importerad
nejlikolja.
Importen av varor, hänförliga till statistiskt nr 169, hade varit följande:
Kilogram Kronor Kilogram Kronor
År 1933 ........ 3,859 162,356 År 1935 ........ 4,870 209,789
» 1934 ........ 4,529 167,514 j» 1936 ........ 5,047 218,747.
Kvantiteten importerad vanillin uppskattades, ehuru på rätt osäkra grunder,
till cirka 60 procent av totalimporten; resten torde utgöras av vanilj,
vaniljsocker, vaniljextrakt och etylvanillin.
Ehuru tullskyddet för till ifrågavarande position hänförliga varor vore relativt
högt hade sålunda den inhemska tillverkningen av vanillin ej varit
tillräckligt stor för att hindra en mindre årlig ökning av importen. Av tillverkaren
uppgåves anledningen härtill vara, att av utländska tillverkare priset
för export på Sverige sattes avsevärt lägre än för export på en del andra
länder, där vanillintillverkning ej bedreves. Detta uttalande bekräftades i
viss mån av en av Sveriges kemiska industrikontor beträffande förhållandena
i Norge företagen utredning. Av tillverkaren uppgåves, att vid nu gällande
importpris och tullsats den svenska vanillintillverkningen icke skulle lämna
någon som helst vinst.
Den naturliga vaniljen hade en halt av ren vanillin av omkring 2 procent,
under det att den syntetiska handelsvaran vanillin vore i det närmaste fri
från främmande beståndsdelar. Visserligen innehölle den naturliga vaniljen
en del andra smakbildande beståndsdelar, som åtminstone i vissa fall vore
värdefulla, men det huvudsakliga effektiva innehållet utgjordes dock av vanillin.
Det syntes därför vara rimligt, att tullsatsen å handelsvaran vanillin
sattes avsevärt högre än tullen å vanilj, och under sådana omständigheter
syntes ej förefinnas skäl att i förevarande sammanhang företaga ändring beträffande
nu gällande tullsats å vanillin. Även för de extrakter, essenser
o. d., som i tulltaxan avsåges med uttrycket ersättningsmedel för vanilj och
vanillin, torde tullsatsen böra bibehållas oförändrad, då i motsatt fall vanillintullen
i större eller mindre utsträckning torde bliva verkningslös. Det förtjänade
exempelvis framhållas, att s. k. etylvanillin hade betydligt starkare
vaniljsmak än vanillin, samtidigt som den stöde i högre pris.
Ämbetsverken hava slutligen framlagt förslag till sådan ändrad lydelse av
tulltaxan, som betingas av den ifrågasatta sänkningen av tullen å vanilj.
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
Departements- För infriande av den från svensk sida vid förhandlingarna om reglering för
chefen &r 1938 av varuutbytet mellan Frankrike och Sverige gjorda utfästelsen med
avseende å tullen för vanilj förordar jag sänkning av nämnda tull från 2,500
kronor till 800 kronor för 100 kilogram.
Beträffande åter den av traktatberedningen väckta frågan om sänkning av
tullen jämväl för övriga under ifrågavarande tullposition upptagna varor
finner jag mig, med hänsyn till vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen
anfört rörande tillverkningsförliållandena för vanillin, icke kunna tillstyrka
åtgärd i sådant hänseende.
Jag ansluter mig till det av ämbetsverken framlagda förslaget till ändring
av ifrågavarande tulltaxerubrik. Denna bör enligt berörda förslag uppdelas
på två rubriker, den ena, nr 85: 1, avseende vanilj med tull av 800 kronor,
och den andra nr 85: 2, avseende vanillin samt ersättningsmedel för vanilj
och vanillin med tull av 2,500 kronor, allt för 100 kilogram.
Kryssfaner av björk. Enligt gällande tulltaxa, tulltaxenummer 340, utgår
tullen å fanerskivor av 7 mm tjocklek eller därunder samt å hoppressade
faner- eller träskivor (s. k. kryssfaner o. dvl.) med 10 kronor för 100 kilogram.
Kryssfaner av björk hänföras till statistiskt nummer 761, vilket avser
hoppressade faner- eller träskivor (s. k. kryssfaner o. dyl.) av annat träslag
än av furu och gran.
I skrivelse den 25 februari 1938 har trakiatberedningen på grund av särskild
anledning för tillgodoseende av vissa handelspolitiska intressen framlagt
förslag till sänkning av tullen för kryssfaner av björk från 10 kronor
för 100 kilogram med 3 kronor till 7 kronor för 100 kilogram.
I sin berörda skrivelse har traktatberedningen till en början lämnat en
redogörelse rörande den svenska kryssfanerindustriens ställning. I sådant
hänseende har beredningen anfört bland annat följande:
Den svenska kryssfanerindustriens nuvarande årliga kapacitet uppginge
till i runt tal 40,000 kubikmeter eller omkring 25,000 ton. Tillverkningen,
som vore fördelad på sju fabriker, bestode vid de större fabrikerna till omkring
90 % av furu- och blott till c:a 10 % av björkfaner. Vid ett par smärre
fabriker utgjordes produktionen dock till omkring 50 °/o av björkfaner och
resten av furufaner.
Tillverkningen av kryssfaner hade enligt uppgifter hämtade ur Sveriges
officiella statistik åren 1931—1936 utgjort:
Av furu eller Av annat trä- T , , ,
År gran slag lant
ton % ton % ton värde i kr.
1931 ............ 11,568 91.0 1,140 9.0 12,708 4,629,065
1932 ............ 11,063 87.5 1,575 12.5 12,638 4,903,768
1933 ............ 11,846 86.7 1,821 13.3 13,667 4,776,356
1934 ............ 12,568 84.7 2,267 15.3 14,835 5,885,532
1935 ............ 16,729 88.0 2,280 12.0 19,009 7,281,756
1936 ............ 19.899 89.4 2,360 10.6 22,259 8,182,575.
Kungl. Maj.ts proposition nr 304.
5
Tillverkningen hade alltså under senare år undergått en kraftig stegring
såväl i fråga örn kryssfaner av »furu eller gran» som av »annat träslag», vilken
sistnämnda grupp huvudsakligen utgjordes av kryssfaner av björk. Någon
tillverkning av granfaner torde knappast förekomma i Sverige.
Till upplysning rörande Sveriges in- och utförsel av kryssfaner förtjänade
följande ur den officiella svenska statistiken hämtade uppgifter att antecknas:
Införsel:
Av furu
eller gran
ton
Av annat
träslag
ton
Utförsel:
Av furu Av annat
eller gran träslag
ton ton
År 1931 ...
..... 23
517
År 1931 .......
. 4,503
301
» 1932 ...
..... 49
433
» 1932 .......
. 3,553
287
» 1933 ...
..... 13
540
» 1933 .......
. 4,597
166
» 1934 ...
...... 1
679
» 1934 .......
. 4,682
192
» 1935 ...
...... 16
984
» 1935 .......
. 6,748
61
» 1936 ...
..... 43
1,319
» 1936 .......
. 8,504
28.
I införseln
under rubriken »av
annat träslag» inginge
även andra
hårda
träslag än björk.
Av siffrorna rörande Sveriges in- och utförsel samt inhemska produktion
av kryssfaner franninge, att den svenska produktionen av björkfaner numera
i dess helhet konsumerades inom landet, samt att jämväl tillverkningen
av furufaner till drygt 60 °/o avsattes å hemmamarknaden. Vidare kunde
därur utläsas, att den inhemska förbrukningen av kryssfaner ökat från i
runt tal 8,400 ton år 1931 till över 16,100 ton år 1936 eller mM 91 °/o. Förbrukningen
av såväl furufaner som björkfaner hade stigit, ehuru ökningen
relativt sett varit störst för björkfaner. Därigenom att under rubriken »av
annat träslag» en jämförelsevis stor import av kryssfaner av andra hårda
träslag än björk inginge, vore det icke möjligt att tillförlitligt uppgiva, huru
stor ökning förbrukningen av björkfaner undergått. Man kunde emellertid
beräkna att förbrukningen av björkfaner åren 1931—1936 ökat från 1,200
ton till åtminstone 3,300 ton eller med 175 %>. Ökningen av förbrukningen
av björkplywood hade i väsentlig utsträckning kunnat tillgodoses genom
ökad produktion av björkfaner inom landet, vilken såsom av ovan återgivna
siffror franninge stigit från 1,140 ton år 1931 till 2,360 ton år 1936.
En beräkning av tullskyddets höjd vore förenad med vissa svårigheter,
emedan priserna å plywood dels varierade avsevärt alltefter de olika kvaliteterna
och formaten, dels ock beräknades för kubikmeter, under det att tullen
utginge för kilogram; man räknade med att en kubikmeter björkplywood
vägde omkring 700 kilogram men samma volym furuplywood endast
600 kilogram. Beräknat efter 1936 års svenska införselstatistik torde tullen i
genomsnitt motsvara omkring 20 %> av cifpriset å importerat kryssfaner.
Med hänsyn till produktens relativt låga förädlingsgrad måste tullen anses
såsom förhållandevis hög.
Traktatberedningen har vidare framhållit, att för bedömande av ifrågavarande
spörsmål det dock icke vore tillfyllest enbart med en undersökning av
tillverkningsförhållandena för björkfaner utan densamma finge inriktas även
på furufaner, enär den svenska produktionen av björkfaner stöde i intimt
samband med tillverkningen av furufaner. Beredningen har därvid lämnat
vissa uppgifter rörande användningen av kryssfaner samt har härutinnan
framhållit:
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 304-
Björkfaneret funne sin huvudsakliga användning vid fabrikation av möbler
och dörrar samt såsom emballage. Det torde vidare lämpa sig både för
överfanering, lasering och målning. Furufaneret användes företrädesvis för
ytbeklädnader, vid vilka träets struktur önskades utnyttjad såsom dekorativt
inslag, men brukades ofta i direkt tävlan med björkfaner vid tillverkning av
möbler och dörrar även där målning skulle ifrågakomma samt vid överfanering.
Bestämmande för valet av träslag vöre vidare ofta anspråken på
format. Furuplywood torde emellanåt få ersätta björkplywood på grund av
att plywood i furu kunde framställas i större format än i björk, särskilt när
det gällde höga kvaliteter. Enär sålunda artskillnaden mellan faner av olika
slags material i stort sett icke vöre avgörande för dess användning, och då
kvaliteten och formatet vore av större betydelse än materialet för prissättningen
å plywood i Sverige, syntes det antagligt, att en tullnedsättning och
därmed följande prisnedsättning på björkfaner jämväl kunde komma att
utöva en pristryckande verkan å furufaner. Av samma skäl torde en eventuell
ökning av björkfanerimporten komma att medföra minskad avsättning
icke blott av svensk björk- utan även av svensk furufaner på den inhemska
marknaden. Att i närvarande stund vinna en ökad exportmarknad för furuplywood
torde vara en vansklig uppgift, som endast kunde ske till pris av
skärpt konkurrens mellan furuplywood och plywood av andra träslag, främst
Oregon pine men jämväl björk.
Vidkommande möjligheterna att inom landet uppnå en mera betydande
ökning i plywoodkonsumtionen har beredningen framhållit:
Dessa möjligheter begränsades starkt av den i Sverige högt uppdrivna förbrukningen
av wallboard, särskilt s. k. hård wallboard, som direkt konkurrerade
med plywood. Ar 1935 tillverkades omkring 48,000 ton wallboards i
Sverige till ett värde överstigande 12 milj. kronor; motsvarande siffror för
1936 vöre 63,000 ton resp. 16 milj. kronor, och produktionen torde sedermera
ytterligare hava väsentligt ökats. För närvarande funnes i Sverige ett
tiotal wallboardfabriker, varjämte ytterligare ett par större sådana vore
under uppförande. Enligt uppgift från den Svenska wallboardfabrikanternas
förening bestode wallboardproduktionen till omkring hälften av hård
wallboard, varav för närvarande omkring 85 procent funne avsättning inom
landet för byggnadsändamål samt i möbel- och snickeriindustrierna. Nämnda
förening hade vidare framhållit, att en genom nedsättning av tullen för
björkplywood ökad konsumtion härav komme att medföra en minskad avsättning
av wallboard inom landet, vilket bleve så mycket mera kännbart
som redan härförutan avsättning för en betydande del av den i ökning stadda
inhemska wallboardproduktionen måste sökas på exportmarknaderna.
Traktatberedningen har vidare inhämtat uppgifter örn tillräckligheten av
de svenska tillgångarna på björk av lämpliga kvaliteter och dimensioner för
den alltmera stegrade efterfrågan på björkplywood i Sverige samt i anslutning
därtill framhållit, att björk av den grovlek, som krävdes för fanertillverkning
vanligen icke förekomme i större bestånd, men att det örn något
årtionde, då verkningarna av en förbättrad björkskogsvård mera allmänt
började framträda, icke torde komma att möta några svårigheter att förse
en väsentligt utökad björkfanerproduktion med virke.
I fråga om sättet för genomförande av den föreslagna tullnedsättningen
har traktatberedningen anfört:
Kungl. Maj:ts proposition nr 304-
7
Nedsättningen kunde ske genom en uppdelning av tulltaxenuinmer 340 på
så sätt, att en rubrik, 340:1, skulle avse s. k. kryssfaner av björk och en
andra rubrik, 340: 2, skulle avse andra slag av fanerskivor respektive av
hoppressade faner- eller träskivor.
En sådan uppdelning skulle givetvis medföra vissa svårigheter i tulltekniskt
hänseende i jämförelse med nu gällande bestämmelser, i det att man
vid tulltaxeringen hade att bedöma träslagets art och även, i fråga om av
olika träslag sammansatt kryssfaner, att bestämma huvudbeståndsdelen.
Dessa svårigheter vore dock icke av den art att de borde tillmätas avgörande
betydelse. Vidare hade framhållits den ojämnhet i tullbeskattningen,
som skulle uppkomma genom en tullnedsättning för kryssfaner av björk.
Dylikt kryssfaner komme nämligen i sådant fall att draga lägre tull än samma
vara av furu eller gran och även bliva lägre tullbeskattat än enkelfaner
av björk, som utgjorde halvfabrikat för framställning av kryssfaner avbjörk.
Sammanfattningsvis har traktatberedningen uttalat, att i ärendet väl torde
få anses framgå, att en tullnedsättning för kryssfaner av björk av sådan
storlek, att den bleve av verklig betydelse ur handelspolitisk synpunkt, icke
kunde ske utan risk för olägenheter för svenska tillverkare av björk- och
furufaner samt hård wallboard, och att det måhända icke vore uteslutet att
vissa svenska skogsmossen även skulle kunna få känning av verkningarna
därav. Vid vägandet av berörda olägenheter för plywood- och wallboardindustrien
respektive skogsbruket mot tullsänkningens handelspolitiska värde
har beredningen funnit de handelspolitiska intressena böra tillmätas den
största betydelsen.
I gemensamt yttrande den 18 mars 1938 hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
anfört, att de i likhet med traktatberedningen befarade, att
den föreslagna tullnedsättningen icke kunde ske utan risk för olägenheter
för svenska tillverkare av kryssfaner och hård wallboard, men att övervägande
skäl av handelspolitisk natur dock talade för en sådan åtgärd, varför
ämbetsverken funnit sig böra tillstyrka, att den förordade nedsättningen genomfördes
på föreslaget sätt.
Frågan örn en sänkning av tullen å kryssfaner av björk har sedan ganskåDepartemenislänge
diskuterats i därav berörda kretsar. Den har jämväl varit föremål för cAe/en.
ingående handelspolitiska överväganden. Av den förebragta utredningen
framgår, att en dylik sänkning — även av den begränsade omfattning traktatberedningen
föreslagit — kan komma att ogynnsamt inverka på vissa svenska
industriintressen. Möjligen kan även på längre sikt skogsbruket få menlig
känning därav. De nämnda olägenheterna äro dock begränsade och vissa
möjligheter torde väl föreligga för deras neutraliserande genom ökad aktivitet
å exportmarknaden. Vidare torde den omständigheten, att samtliga
hörda myndigheter, trots klar insikt örn de ifrågavarande olägenheterna, tillstyrkt
tullsänkningen, visa, att de fördelar av handelspolitisk natur, densamma
kan antagas medföra, äro av stor betydelse för avsättning av svenska
exportvaror. Till denna mening ansluter även jag mig, varför jag förordar
traktatberedningens förslag.
Jag biträder jämväl det av traktatberedningen föreslagna sättet för ändrin
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 304.
gens genomförande. Ifrågavarande tulltaxerubrik bör alltså uppdelas på
två rubriker, sålunda att en rubrik, nr 340: 1, avser s. k. kryssfaner av björk
och en andra rubrik, nr 340: 2, avser andra slag av björkfaner samt fanerskivor
av andra träslag än björk. Vid den första rubriken bör tullen fastställas
till 7 kronor för 100 kilogram. Tullsatsen vid den andra rubriken bör
bibehållas oförändrad vid 10 kronor för 100 kilogram.
Under åberopande av vad i det föregående anförts och under framhållande
att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i
allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan
att träda i kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer:
Tull
för 100 kg
kronor
Frukter och bär, ätbara:
torkade eller saltade:
69: 1
russin och korinter..............
fria
69:2
fikon; ävensom apelsin-, citron- och
pomeransskal ................
T
15: —
85:1
Vanilj..............................
N
800: —
85:2
Vanillin samt ersättningsmedel för vanilj
och vanillin ......................
N
2,500: —
Fanerskivor av 7 mm tjocklek eller där-
under samt hoppressade faner- eller
träskivor (s. k. kryssfaner o. dyl.):
340:1
s. k. kryssfaner av björk........
N
7: —
340: 2
andra slag......................
N
10: —
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Knut von Horn.
387793. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:332 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 304 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa. a1 i texten
- BevU 1938:25 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 30A med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa. s. 16 i texten