Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhushusrätt
11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:36, Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhushusrätt
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 36.
1
Nr 3t>.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhushusrätt;
given Stockholms slott den 30 december 1937.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande
vid rådhusrätt.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1938.
1 sami.
Nr 36.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om doms avkunnande vid rådhusrätt.
Härigenom förordnas som följer:
När mål å rådhusrätts sammanträde blivit fört till slut, skall dom avkunnas
innan sammanträdet ändas. Möter hinder härför i anseende till målets beskaffenhet,
må med domens avkunnande anstå, dock ej längre än tre veckor
från det handläggningen avslutades, där ej synnerliga skäl till annat föranleda.
Då dom ej genast avkunnas, skall vid målets handläggning tillkännagivas
när sådant kommer att ske.
Vad nu är sagt örn anstånd med doms avkunnande gäller icke mål angående
häktad eller andra slag av mål för vilka särskild skyndsamhet är föreskriven
eller eljest skall iakttagas.
Om tiden då dom skall skriftligen utgivas gäde vad Konungen därom
stadgar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, då förordningen den 30 oktober
1866 angående förändring i föreskrifterna rörande sättet för doms eller utslags
utgivande i rådstuvurätt skall upphöra att gälla.
''Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
3
Utdrag av protokollet över justitiedeparlementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 oktober 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,
Forslund.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga om
ändrade bestämmelser rörande doms avkunnande vid rådhusrätt samt anför:
»Bestämmelserna rörande doms avkunnande vid rådhusrätt äro meddelade
i förordningen den 30 oktober 1866 (nr 61 s. 3) angående förändring
i föreskrifterna rörande sättet för doms eller utslags utgivande i rådstuvurätt.
Enligt nämnda förordning skall rådhusrätt genast, efter det saken
blivit utförd eller invändning överlämnats till rättens prövning, antingen avsäga
dom eller utslag eller ock tillkännagiva viss tid därför. Någon tidsbegränsning
för uppskov med domens avkunnande vid rådhusrätt finnes icke.
Angivna bestämmelser äga emellertid icke tillämpning å mål angående häktad.
Av grunderna till stadgandena i lagen den 2 juni 1922 (nr 214) örn tiden
för företagande av rannsakning med häktad följer nämligen, att utslag i
dylika mål skola meddelas snarast möjligt efter det målet överlämnats till
rättens prövning.
I fråga örn häradsrätt gälla andra bestämmelser i nu berörda hänseende.
Sålunda stadgas i 5 § lagen den 8 mars 1935 (nr 60) med vissa bestämmelser
om häradsting att, när mål blivit fört till slut å allmänt sammanträde, skall
dom avkunnas innan sammanträdet ändas. Möter hinder härför i anseende
till målets beskaffenhet, må dom avkunnas å senare allmänt sammanträde
under tinget eller, om det ej kan ske, å särskilt sammanträde som i sådant
fall skall hållas snarast möjligt samt senast den 20 juli för vårtinget och
senast den 31 december för hösttinget. Där ej synnerliga skäl till annat föranleda,
må dock med avkunnande av dom ej anstå till senare allmänt sammanträde
än sådant som infaller i fjärde veckan efter den under vilken
handläggningen avslutades eller, örn allmänt sammanträde ej då hålles, näst
därefter infallande allmänna sammanträde under tinget. Ifrågavarande bestämmelser
gälla icke mål angående häktad eller andra slag av mål, för
vilka särskild skyndsamhet är föreskriven eller eljest skall iakttagas.
I propositionen (nr 4) till 1935 års riksdag med förslag till förenämnda
lag anförde föredragande departementschefen bland annat:
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
Betydelsen av att hos domstolarna inskärpes vikten av doms avkunnande
innan sammanträdet ändas, där detta låter sig göra, ligger icke minst däri,
att rättens ordförande härigenom föranledes att noggrannare bereda sig till
varje måls handläggning vid tinget. Genom det studium av akterna i ett
uppskjutet mål och av den till prövning föreliggande rättsfrågan, som genom
en dylik bestämmelse nödvändiggöres, blir ordföranden mera skickad för en
ändamålsenlig processledning, som kan leda till målets fullständigare utredning
och till förebyggande av uppskov. Den koncentration av förhandlingen
i ett mål som sålunda kan uppnås är ofta av den största betydelse för målets
skyndsamma slutförande.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 mars 1935 har riksdagens justitieombudsman
ifrågasatt, huruvida icke ändrade bestämmelser rörande
doms avkunnande vid rådhusrätt borde meddelas, samt i sådant hänseende
anfört bland annat:
Under utövningen av min verksamhet har jag varit i tillfälle iakttaga fall
där rådhusrätt låtit med utslags avkunnande anstå under påfallande lång tid.
För ett dylikt fall har redogörelse lämnats i min ämbetsberättelse till 1935
års riksdag (sid. 228 o. f.). Uppskovet hade här satts till nära två och en
halv månader. Att märka är att det till och med gällt ett mål vari rådhusrätten
sedermera funnit sig föranlåten att ådöma urbota straff av ända upp till
fyra månaders fängelse. Att fall med ett pär månaders anstånd även eljes
förekommit har jag för övrigt haft anledning att av uppgifter i tidningspressen
bemärka.
I vilken mån nu berörda företeelse kan äga någon motsvarighet också på
andra håll undandrager sig säkert bedömande. Aven om det får antagas att
i stort sett förhållandena i övrigt vid våra rådhusrätter icke ge anledning
till mera allvarliga anmärkningar, står det i allt fall för mig utom tvekan
att saknaden av reglerande bestämmelser på förevarande område innebär
olägenhet. Att rättegångsmålens skyndsamma avgörande är ett intresse av
synnerlig vikt behöver icke särskilt framhållas. Angelägenheten härav har
vid olika tillfällen av de lagstiftande myndigheterna med skärpa betonats.
Och ett uppskov med doms avkunnande exempelvis av sådan längd som i det
fall jag nyss omnämnt synes mig näppeligen förenligt med de anspråk som
från allmänhetens sida böra kunna ställas på snabbhet i rättskipningen. För
närvarande finnes dock knappast någon möjlighet för de kontrollerande
myndigheterna att komma till rätta med missförhållanden av det slag ovan
nämnts. Så länge ej uttrycklig föreskrift givits är tydligt att en rådhusrätt
utan risk att bli fälld till ansvar för tjänstefel kan tillåta sig stor frihet i nu
angivet hänseende.
Justitieombudsmannen erinrade därefter örn departementschefens förut
återgivna uttalande samt anförde vidare:
Vad departementschefen anfört lärer även kunna åberopas till stöd för
uppfattningen att ej heller för rådhusrätternas del förevarande område längre
bör lämnas praktiskt taget alldeles oreglerat. Vad som förekommit i det av
mig förut omnämnda, i 1935 års ämbetsberättelse upptagna ärendet utgör
i själva verket en god illustration till departementschefens uttalande angående
den stora betydelsen, också för själva handläggningen av ett mål, att rätten
till anstånd med domens avkunnande begränsas. Efter min tanke kan ej
tvivel råda om att redan tillvaron av föreskrifter i ämnet skulle främja ett
omsorgsfullt tillvaratagande av föreliggande möjligheter till koncentration
och snabbhet beträffande såväl förhandling som avgörande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
5
I fråga om den sålunda förordade lagstiftningen ansåg .justitieombudsmannen
att en jämförelsevis sträng tidsbegränsning kunde övervägas. Justitieombudsmannen
anförde härom:
Väl lärer det för närvarande ej i någon särskilt betydande omfattning förekomma
att dom vid rådhusrätt — eller vid annan underrätt — beslutas och
avkunnas genast efter det förhandlingen i målet blivit slutförd. Och uppenbarligen
har detta förhållande främst sin grund i själva det sätt varpå
domsmaterialet förebringas och protokollföres. Att i följd härav vissa svårigheter
kunna föreligga för domstolens ledamöter att behärska det förebragta
materialet låter sig heller icke förneka. Ä andra sidan är det, såsom
förut antytts, klart att för en tillfredsställande handläggning vid den form
av muntligt förfarande, som av underrätterna tillämpas, måste fordras att,
åtminstone till det rättegångstillfälle då målet slutföres, vederbörande bisittare
förskaffat sig en bild av de spörsmål som dittills i målet varit före.
Även beträffande rättsliga spörsmål som förekomma i målet äger vad nu
sagts tillämpning. I vilken mån dylika föreligga bör likaledes under handläggningen
ha blivit tydligt för domstolens ledamöter, och dessa därav fått
anledning till visst övervägande på förhand. Av mig nu anförda omständigheter
torde böra beaktas även när det gäller att bestämma tillämplighetsområdet
för den undantagsbestämmelse om uppskov å längre tid än den
vanliga som väl emellertid här, liksom beträffande häradsrätterna, icke kan
helt undvaras, nämligen för fall där alldeles exceptionella omständigheter
äro för handen.
I anledning av justitieombudsmannens framställning har inom justitiedepartementet
utarbetats en promemoria i ämnet jämte utkast till lag med
vissa bestämmelser om doms avkunnande vid rådhusrätt (justitiedepartementets
promemorior 1935:4). I promemorian uttalades att
av skäl som av justitieombudsmannen anförts närmare bestämmelser torde
böra meddelas angående tiden för doms avkunnande vid rådhusrätt på sätt
redan skett i fråga om häradsrätterna. De för sistnämnda domstolar i 5 §
lagen med vissa bestämmelser pm häradsting givna stadgandena syntes därvid
i huvudsak kunna tagas till förebild. Huvudregeln borde sålunda enligt
promemorian vara att rådhusrätt skulle meddela dom å det sammanträde
vid vilket målet erhållit sin sista handläggning. Då denna regel icke rimligen
kunde upprätthållas beträffande mål av synnerligen vidlyftig beskaffenhet
eller av mera komplicerad natur borde i dylika fall, såsom jämväl stadgats
beträffande häradsrätt, med domens avkunnande kunna anstå till ett
senare sammanträde. Med hänsyn till arbetsförhållandena inom rådhusrätterna
syntes emellertid en något kortare tidsbegränsning än för häradsrätterna
kunna ifrågakomma. I överensstämmelse härmed upptogs i lagutkastet
ett stadgande av innehåll att, örn i anseende till målets beskaffenhet
hinder mötte mot domens avkunnande vid det sammanträde då målet överlämnades,
finge med domsavkunnandet anstå, dock cj längre jin tre veckor
från det handläggningen avslutades, där ej synnerliga skäl till annat föranledde.
Med det inskränkande tillägget avsågs enligt uttalande i promemorian,
att rådhusrätt vid avgörandet av mål av exceptionell vidlyftighet
skulle kunna låta med domens avkunnande anstå ytterligare någon tid ut
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 36.
över de tre veckorna. Bestämmandet av anståndets längd borde i sådant
fall ankomma på rådhusrätten. I promemorian framhölls emellertid, att
överskridandet av den normala tidsfristen dock icke torde böra omfatta mera
än någon vecka. Uppskov av den tidslängd som av justitieombudsmannen
påtalats borde i varje fall vara helt uteslutna.
I likhet med vad redan gäller enligt den nuvarande förordningen i ämnet
skulle rådhusrätt, då dom ej avkunnades genast efter målets överlämnande
till rättens prövning, tillkännagiva när domen komme att givas.
De föreslagna bestämmelserna om anstånd med doms avkunnande skulle
ej gälla mål angående häktad eller andra slag av mål för vilka särskild
skyndsamhet vore föreskriven eller eljest skulle iakttagas. Såsom exempel
på mål av sistnämnda slag anfördes i promemorian mål som avses i 6 § lagen
den 6 juni 1924 (nr 206) innefattande bestämmelser örn förfarandet i
brottmål rörande vissa minderåriga samt mål angående egendomsavträde enligt
konkurslagen.
Beträffande tiden då dom skulle skriftligen utgivas skulle enligt lagutkastet
gälla vad Konungen därom stadgade. I promemorian hänvisades härutinnan
till bestämmelserna i § 16 förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående
expeditionslösen.
Över promemorian jämte lagutkastet hava efter remiss utlåtanden avgivits
av Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge ävensom
samtliga rådhusrätter. Därjämte hava föreningen Sveriges stadsdomare
och Sveriges advokatsamfund inkommit med yttranden.
Förslagets genomförande har utan reservation tillstyrkts av Göta hovrätt
och hovrätten över Skåne och Blekinge samt ett femtiotal
rådhusrätter ävensom Sveriges advokatsamfund. Av
rådhusrätterna har ett stort antal uppgivit, att de föreslagna stadgandena
icke innebure annat än ett lagfästande av rådande praxis.
I åtskilliga andra yttranden hava vederbörande myndigheter icke haft något
att erinra mot en reglering av förevarande spörsmål men förordat vissa
jämkningar i de föreslagna bestämmelserna. Några rådhusrätter ävensom
föreningen Sveriges stadsdomare hava uttalat tveksamhet
beträffande behovet av den föreslagna reformen. Denna har helt avstyrkts
såsom icke erforderlig av ett mindre antal rådhusrätter.
Beträffande förslagets detaljer hava några rådhusrätter förmenat,
att en tidrymd av en vecka alltid borde stå till buds för domens författande;
andra hava förordat längre tid, vissa rådhusrätter ända till tre veckor.
Såsom giltig anledning till uppskov med domens avkunnande har rådhusrätten
i Halmstad ansett kunna godtagas även annan omständighet
än den i lagutkastet angivna eller målets beskaffenhet. Sålunda borde
anhopning på en viss dag av flera mål kunna motivera dylikt uppskov. Rådhusrätten
i Göteborg har betonat, att rättens ledamöter samtidigt
hade att sköta en mångfald övriga ämbetsåligganden av såväl judiciell som
administrativ natur, vilka kunde förhindra ledamöterna att omedelbart eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 36.
7
mera sammanhängande ägna sin tid åt det föreliggande målet. Rådhusrätten
i Lindesberg har uttalat att — såvitt anginge de mindre stadsdomstolama
där ordföranden hade att ensam svara för göromålen — hänsyn
jämväl borde få tagas till andra tjänsteåligganden som icke tålde uppskov,
såsom valförrättningar och exekutiva auktioner å fast egendom. Även
andra rådhusrätter hava gjort liknande uttalanden.
I fråga om den i förslaget för visst fall stadgade uppskovstiden av tre
veckor har Svea hovrätt förordat att den för häradsrätterna för dylikt
fall angivna tidsbegränsningen av fyra veckor borde gälla även för rådhusrätterna.
Hovrätten har härutinnan anfört bland annat:
Väl kan icke vid rådhusrätterna föreligga ett skäl till längre uppskov med
doms avkunnande, som ofta förefinnes vid häradsrätterna, nämligen hänsyn
till nämndens arbetsindelning. Men det synes hovrätten som örn i stället
rådhusrätternas kollegiala organisation ofta skulle kunna föranleda behov
av något längre anstånd med doms avkunnande än vid häradsrätt. Ordföranden
i en häradsrätt kan i regel under tiden från handläggningens avslutande
och till dess dom i målet skall avkunnas ensam disponera handlingarna i
målet. Vid en rådhusrätt däremot skola minst tre personer granska handlingarna
och avgiva sina vota. Därtill kommer att, liksom vid häradsrätt,
under nu ifrågavarande tid protokoll för sista sammanträdet skall uppsättas
och utskrivas. Särskilt i de ej sällan förekommande fall, då vid sista rättegångstillfället
vidlyftig handläggning förekommit, torde stundom vid de större
rådhusrätterna med deras stora arbetsbörda svårigheter möta att i de mål av
vidlyftig beskaffenhet eller av mera komplicerad natur, varom här är fråga,
på tre veckor medhinna nyss berörda arbete.
Åtskilliga rådhusrätter hava uttalat sig i samma riktning.
Rådhusrätten i Gävle har ansett treveckorsbegränsningen kunna
godtagas i brottmål under det att tiden inom vilken dom i civilmål skulle
avkunnas borde bestämmas till högst fyra veckor från det handläggningen
avslutades, där ej synnerliga skäl till annat föranledde. Stockholms
rådhusrätt samt rådhusrätterna i Göteborg och Karlstad
hava uttalat sig för en fem veckors tidsfrist.
En absolut begränsning av anståndstiden har föreslagits avrådhusrätterna
i Kalmar och örebro. Rådhusrätten i Kalmar har sålunda
ifrågasatt huruvida icke tiden, även när synnerliga skäl till anstånd förelåge,
borde begränsas till fyra eller, beträffande verkligt stora mål, till sex veckor.
Rådhusrätten i Örebro har föreslagit sex veckor från handläggningens avslutande.
4
Såsom förut nämnts finnas icke för rådhusrätts vidkommande några bestämmelser,
motsvarande dem som gälla för häradsrätt, rörande skyldighet
att inom viss tid avkunna dom i ett slutbehandlat mål. Frånvaron av dylika
bestämmelser synes icke stå i överensstämmelse med god processordning och
torde jämväl, såsom av justitieombudsmannens förut återgivna skrivelse
framgår, vara ägnad att medföra olägenheter. En reglering av rådhusrätts
skyldighet i berörda hänseende synes därför böra komma till stånd. Här
-
Departeni
e ut kclielen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
emot har det övervägande antalet av de i ärendet hörda myndigheterna ej
heller haft något att erinra.
Bestämmelserna i ämnet torde böra givas det innehåll som framgår av
det remitterade lagutkastet. I ett antal yttranden har förordats en utsträckning
av den i utkastet föreslagna anståndstiden av tre veckor. Tillräckliga
skäl synas emellertid icke föreligga för en sådan ändring av utkastet.
I lagutkastet har såsom hinder för doms avkunnande å det sammanträde
då handläggningen slutförts angivits ''målets beskaffenhet’. Det i departementspromemorian
gjorda uttalandet att fråga här skulle vara om mål av
synnerligen vidlyftig beskaffenhet eller av mera komplicerad natur synes
emellertid innebära en alltför sträng tolkning. Stadgandet torde böra tolkas
som avseende svåra eller vidlyftiga mål överhuvud taget.
Flera rådhusrätter hava i sina yttranden uttalat att såsom hinder för
doms avkunnande i anslutning till målets överlämnande borde kunna godtagas
jämväl sådan omständighet som förekomsten på en och samma dag
av flera större mål eller av andra domstolen åvilande brådskande ämbetsplikter
än de judiciella. I anledning härav må erinras att i samband med
tillkomsten av de för häradsrätt gällande bestämmelserna i ämnet föredragande
departementschefen i propositionen icke ansåg sig kunna beakta ett
av lagrådet väckt förslag att såsom hinder av förevarande slag i lagrummet
upptaga även ''mängden av de å sammanträdet slutförda målen’. Då detta
icke ansetts kunna godtagas som hinder såvitt angår häradsrätt, torde så ej
heller böra ske med avseende å rådhusrätt. Lika litet synes den andra i detta
sammanhang åberopade omständigheten böra upptagas i lagen såsom skäl
för uppskov med domens avkunnande.
Ifrågavarande lagstiftning torde böra träda i kraft den 1 juli 1938.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag -med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhusrätt.
»
Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, lia
här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 december
1937.
Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,
Sandström.
Enligt lagrådet den 28 oktober 1937 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Nonungen
i statsrådet den 22 oktober 1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnade
vid rådhusrätt.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Ernst
Leche.
Lagrådet yttrade:
Förevarande lagförslag har i stort sett utformats efter förebild av 5 § i
lagen den 8 mars 1935 med vissa bestämmelser om häradsting. Under det
att sistnämnda stadgande för vanliga fall utgår från att anstånd med doms
avkunnande, då den ej kan givas vid det allmänna sammanträde vid vilket
målet slutförts, icke bör överskrida fyra veckor, har emellertid motsvarande
tidrymd här satts till tre veckor från det handläggningen avslutades. Såsom
skäl härför har anförts att med hänsyn till arbetsförhållandena inom
rådstuvurätterna en något kortare tidsbegränsning än för häradsrätterna
synts kunna ifrågakomma. Även om iakttagandet av den sålunda angivna
tiden vid ett stort antal mindre och medelstora rådstuvurätter icke lärer vålla
svårigheter, kan det sättas i fråga huruvida detta är fallet jämväl med de
större rådstuvurätterna, där förhållandena äro mera jämförliga med de vid
häradsrätterna rådande. Vad Svea hovrätt och vissa större rådstuvurätter i
ärendet anfört synes visa att arbetsförhållandena vid dessa rådstuvurätter
knappast i sig själva äro sådana att för deni en kortare anståndstid än för
häradsrätterna är motiverad. Med anståndstidens normala begränsning till
fyra veckor torde också i huvudsak reformens syfte vinnas, varemot — under
nuvarande rättegångsordning — vid en snävare begränsning fara kan
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 36.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
föreligga att det för exceptionella förhållanden avsedda undantaget komme
att åberopas i sådan utsträckning att detta syfte kan äventyras. Lagrådet
hemställer därför att tidsbestämmelsen tre veckor utbytes mot fyra veckor.
Enligt 27 § i lagen om arbetsdomstol skall i allt, varom ej i lagen är särskilt
stadgat, beträffande arbetsdomstolen och rättegången därstädes lända
till efterrättelse vad i fråga om rådstuvurätt är föreskrivet, där det är
tillämpligt. Vid bedömande av det remitterade förslaget kan fördenskull
icke lämnas obeaktat, att förslagets bestämmelser tilläventyrs skulle
kunna anses äga avseende även å arbetsdomstolen. Att emellertid arbetsdomstolen
icke i det hänseende varom nu är fråga kan utan vidare likställas
med rådstuvurätt synes vara ställt utom tvekan. Även om beträffande rättegång
vid arbetsdomstolen i de icke genom särskilda bestämmelser reglerade
delarna hänvisning ansetts kunna göras till vad som gäller om rådstuvurätt,
förefinnas dock djupgående skiljaktigheter. Arbetsdomstolens ställning inom
det rättsområde, som blivit den anvisat, målens egenartade beskaffenhet och
avgörandenas vittgående betydelse för tillämpning av kollektivavtalen ävensom
domstolens sammansättning med därav betingade särskilda arbetsformer
måste utesluta varje omedelbar jämförelse med de allmänna domstolarna.
Lika litet torde med avseende å arbetsbördans någorlunda jämna fördelning
en beräkning låta sig utföra efter samma måttstock som beträffande
en rådstuvurätt. Vid dessa förhållanden lärer icke lämpligen kunna ifrågakomma
att fastställa några särskilda föreskrifter om den tid, inom vilken arbetsdomstolen
skall hava avkunnat dom i där handlagt mål. Att något
dylikt skulle vara åsyftat med det remitterade förslaget är ej heller att antaga,
och på grund av det i nyssnämnda stadgande gjorda förbehållet torde
en ny lag i enlighet med förslaget icke komma att innefatta hinder för arbetsdomstolen
att härutinnan såsom hittills förfara efter omständigheterna.
Något undantag eller förbehåll med avseende å arbetsdomstolen synes därför
icke vara erforderligt i förslagets text.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
11
Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 december 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Quensel, Forslund.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler lagrådets
den 21 december 1937 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 oktober
1937 remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande
vid rådhusrätt.
Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:
»Lagrådets hemställan om utsträckning av den i lagförslaget stadgade anståndstiden
från tre till fyra veckor finner jag mig icke böra biträda. Därest
vid vissa större rådhusrätter svårigheter skulle möta att iakttaga förslagets
tidsbestämmelse, torde genom förändringar i organisatoriskt hänseende
dessa svårigheter kunna undanröjas. I anslutning till vad lagrådet i övrigt
uttalat vill jag understryka att föreskrifterna i förslaget icke äro avsedda att
vinna tillämpning beträffande doms avkunnande vid arbetsdomstolen.»
Föredraganden hemställer därefter att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1938:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhusrätt. s. 1 i texten
- 1LU 1938:9 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhusrätt, dels ock i ämnet väckt m s. 1 i texten