Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhushusrätt

11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:36, Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhushusrätt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 36.

1

Nr 3t>.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhushusrätt;

given Stockholms slott den 30 december 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande

vid rådhusrätt.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 36.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om doms avkunnande vid rådhusrätt.

Härigenom förordnas som följer:

När mål å rådhusrätts sammanträde blivit fört till slut, skall dom avkunnas

innan sammanträdet ändas. Möter hinder härför i anseende till målets beskaffenhet,

må med domens avkunnande anstå, dock ej längre än tre veckor

från det handläggningen avslutades, där ej synnerliga skäl till annat föranleda.

Då dom ej genast avkunnas, skall vid målets handläggning tillkännagivas

när sådant kommer att ske.

Vad nu är sagt örn anstånd med doms avkunnande gäller icke mål angående

häktad eller andra slag av mål för vilka särskild skyndsamhet är föreskriven

eller eljest skall iakttagas.

Om tiden då dom skall skriftligen utgivas gäde vad Konungen därom

stadgar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, då förordningen den 30 oktober

1866 angående förändring i föreskrifterna rörande sättet för doms eller utslags

utgivande i rådstuvurätt skall upphöra att gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

''Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

3

Utdrag av protokollet över justitiedeparlementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 oktober 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga om

ändrade bestämmelser rörande doms avkunnande vid rådhusrätt samt anför:

»Bestämmelserna rörande doms avkunnande vid rådhusrätt äro meddelade

i förordningen den 30 oktober 1866 (nr 61 s. 3) angående förändring

i föreskrifterna rörande sättet för doms eller utslags utgivande i rådstuvurätt.

Enligt nämnda förordning skall rådhusrätt genast, efter det saken

blivit utförd eller invändning överlämnats till rättens prövning, antingen avsäga

dom eller utslag eller ock tillkännagiva viss tid därför. Någon tidsbegränsning

för uppskov med domens avkunnande vid rådhusrätt finnes icke.

Angivna bestämmelser äga emellertid icke tillämpning å mål angående häktad.

Av grunderna till stadgandena i lagen den 2 juni 1922 (nr 214) örn tiden

för företagande av rannsakning med häktad följer nämligen, att utslag i

dylika mål skola meddelas snarast möjligt efter det målet överlämnats till

rättens prövning.

I fråga örn häradsrätt gälla andra bestämmelser i nu berörda hänseende.

Sålunda stadgas i 5 § lagen den 8 mars 1935 (nr 60) med vissa bestämmelser

om häradsting att, när mål blivit fört till slut å allmänt sammanträde, skall

dom avkunnas innan sammanträdet ändas. Möter hinder härför i anseende

till målets beskaffenhet, må dom avkunnas å senare allmänt sammanträde

under tinget eller, om det ej kan ske, å särskilt sammanträde som i sådant

fall skall hållas snarast möjligt samt senast den 20 juli för vårtinget och

senast den 31 december för hösttinget. Där ej synnerliga skäl till annat föranleda,

må dock med avkunnande av dom ej anstå till senare allmänt sammanträde

än sådant som infaller i fjärde veckan efter den under vilken

handläggningen avslutades eller, örn allmänt sammanträde ej då hålles, näst

därefter infallande allmänna sammanträde under tinget. Ifrågavarande bestämmelser

gälla icke mål angående häktad eller andra slag av mål, för

vilka särskild skyndsamhet är föreskriven eller eljest skall iakttagas.

I propositionen (nr 4) till 1935 års riksdag med förslag till förenämnda

lag anförde föredragande departementschefen bland annat:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Betydelsen av att hos domstolarna inskärpes vikten av doms avkunnande

innan sammanträdet ändas, där detta låter sig göra, ligger icke minst däri,

att rättens ordförande härigenom föranledes att noggrannare bereda sig till

varje måls handläggning vid tinget. Genom det studium av akterna i ett

uppskjutet mål och av den till prövning föreliggande rättsfrågan, som genom

en dylik bestämmelse nödvändiggöres, blir ordföranden mera skickad för en

ändamålsenlig processledning, som kan leda till målets fullständigare utredning

och till förebyggande av uppskov. Den koncentration av förhandlingen

i ett mål som sålunda kan uppnås är ofta av den största betydelse för målets

skyndsamma slutförande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 mars 1935 har riksdagens justitieombudsman

ifrågasatt, huruvida icke ändrade bestämmelser rörande

doms avkunnande vid rådhusrätt borde meddelas, samt i sådant hänseende

anfört bland annat:

Under utövningen av min verksamhet har jag varit i tillfälle iakttaga fall

där rådhusrätt låtit med utslags avkunnande anstå under påfallande lång tid.

För ett dylikt fall har redogörelse lämnats i min ämbetsberättelse till 1935

års riksdag (sid. 228 o. f.). Uppskovet hade här satts till nära två och en

halv månader. Att märka är att det till och med gällt ett mål vari rådhusrätten

sedermera funnit sig föranlåten att ådöma urbota straff av ända upp till

fyra månaders fängelse. Att fall med ett pär månaders anstånd även eljes

förekommit har jag för övrigt haft anledning att av uppgifter i tidningspressen

bemärka.

I vilken mån nu berörda företeelse kan äga någon motsvarighet också på

andra håll undandrager sig säkert bedömande. Aven om det får antagas att

i stort sett förhållandena i övrigt vid våra rådhusrätter icke ge anledning

till mera allvarliga anmärkningar, står det i allt fall för mig utom tvekan

att saknaden av reglerande bestämmelser på förevarande område innebär

olägenhet. Att rättegångsmålens skyndsamma avgörande är ett intresse av

synnerlig vikt behöver icke särskilt framhållas. Angelägenheten härav har

vid olika tillfällen av de lagstiftande myndigheterna med skärpa betonats.

Och ett uppskov med doms avkunnande exempelvis av sådan längd som i det

fall jag nyss omnämnt synes mig näppeligen förenligt med de anspråk som

från allmänhetens sida böra kunna ställas på snabbhet i rättskipningen. För

närvarande finnes dock knappast någon möjlighet för de kontrollerande

myndigheterna att komma till rätta med missförhållanden av det slag ovan

nämnts. Så länge ej uttrycklig föreskrift givits är tydligt att en rådhusrätt

utan risk att bli fälld till ansvar för tjänstefel kan tillåta sig stor frihet i nu

angivet hänseende.

Justitieombudsmannen erinrade därefter örn departementschefens förut

återgivna uttalande samt anförde vidare:

Vad departementschefen anfört lärer även kunna åberopas till stöd för

uppfattningen att ej heller för rådhusrätternas del förevarande område längre

bör lämnas praktiskt taget alldeles oreglerat. Vad som förekommit i det av

mig förut omnämnda, i 1935 års ämbetsberättelse upptagna ärendet utgör

i själva verket en god illustration till departementschefens uttalande angående

den stora betydelsen, också för själva handläggningen av ett mål, att rätten

till anstånd med domens avkunnande begränsas. Efter min tanke kan ej

tvivel råda om att redan tillvaron av föreskrifter i ämnet skulle främja ett

omsorgsfullt tillvaratagande av föreliggande möjligheter till koncentration

och snabbhet beträffande såväl förhandling som avgörande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

5

I fråga om den sålunda förordade lagstiftningen ansåg .justitieombudsmannen

att en jämförelsevis sträng tidsbegränsning kunde övervägas. Justitieombudsmannen

anförde härom:

Väl lärer det för närvarande ej i någon särskilt betydande omfattning förekomma

att dom vid rådhusrätt — eller vid annan underrätt — beslutas och

avkunnas genast efter det förhandlingen i målet blivit slutförd. Och uppenbarligen

har detta förhållande främst sin grund i själva det sätt varpå

domsmaterialet förebringas och protokollföres. Att i följd härav vissa svårigheter

kunna föreligga för domstolens ledamöter att behärska det förebragta

materialet låter sig heller icke förneka. Ä andra sidan är det, såsom

förut antytts, klart att för en tillfredsställande handläggning vid den form

av muntligt förfarande, som av underrätterna tillämpas, måste fordras att,

åtminstone till det rättegångstillfälle då målet slutföres, vederbörande bisittare

förskaffat sig en bild av de spörsmål som dittills i målet varit före.

Även beträffande rättsliga spörsmål som förekomma i målet äger vad nu

sagts tillämpning. I vilken mån dylika föreligga bör likaledes under handläggningen

ha blivit tydligt för domstolens ledamöter, och dessa därav fått

anledning till visst övervägande på förhand. Av mig nu anförda omständigheter

torde böra beaktas även när det gäller att bestämma tillämplighetsområdet

för den undantagsbestämmelse om uppskov å längre tid än den

vanliga som väl emellertid här, liksom beträffande häradsrätterna, icke kan

helt undvaras, nämligen för fall där alldeles exceptionella omständigheter

äro för handen.

I anledning av justitieombudsmannens framställning har inom justitiedepartementet

utarbetats en promemoria i ämnet jämte utkast till lag med

vissa bestämmelser om doms avkunnande vid rådhusrätt (justitiedepartementets

promemorior 1935:4). I promemorian uttalades att

av skäl som av justitieombudsmannen anförts närmare bestämmelser torde

böra meddelas angående tiden för doms avkunnande vid rådhusrätt på sätt

redan skett i fråga om häradsrätterna. De för sistnämnda domstolar i 5 §

lagen med vissa bestämmelser pm häradsting givna stadgandena syntes därvid

i huvudsak kunna tagas till förebild. Huvudregeln borde sålunda enligt

promemorian vara att rådhusrätt skulle meddela dom å det sammanträde

vid vilket målet erhållit sin sista handläggning. Då denna regel icke rimligen

kunde upprätthållas beträffande mål av synnerligen vidlyftig beskaffenhet

eller av mera komplicerad natur borde i dylika fall, såsom jämväl stadgats

beträffande häradsrätt, med domens avkunnande kunna anstå till ett

senare sammanträde. Med hänsyn till arbetsförhållandena inom rådhusrätterna

syntes emellertid en något kortare tidsbegränsning än för häradsrätterna

kunna ifrågakomma. I överensstämmelse härmed upptogs i lagutkastet

ett stadgande av innehåll att, örn i anseende till målets beskaffenhet

hinder mötte mot domens avkunnande vid det sammanträde då målet överlämnades,

finge med domsavkunnandet anstå, dock cj längre jin tre veckor

från det handläggningen avslutades, där ej synnerliga skäl till annat föranledde.

Med det inskränkande tillägget avsågs enligt uttalande i promemorian,

att rådhusrätt vid avgörandet av mål av exceptionell vidlyftighet

skulle kunna låta med domens avkunnande anstå ytterligare någon tid ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

över de tre veckorna. Bestämmandet av anståndets längd borde i sådant

fall ankomma på rådhusrätten. I promemorian framhölls emellertid, att

överskridandet av den normala tidsfristen dock icke torde böra omfatta mera

än någon vecka. Uppskov av den tidslängd som av justitieombudsmannen

påtalats borde i varje fall vara helt uteslutna.

I likhet med vad redan gäller enligt den nuvarande förordningen i ämnet

skulle rådhusrätt, då dom ej avkunnades genast efter målets överlämnande

till rättens prövning, tillkännagiva när domen komme att givas.

De föreslagna bestämmelserna om anstånd med doms avkunnande skulle

ej gälla mål angående häktad eller andra slag av mål för vilka särskild

skyndsamhet vore föreskriven eller eljest skulle iakttagas. Såsom exempel

på mål av sistnämnda slag anfördes i promemorian mål som avses i 6 § lagen

den 6 juni 1924 (nr 206) innefattande bestämmelser örn förfarandet i

brottmål rörande vissa minderåriga samt mål angående egendomsavträde enligt

konkurslagen.

Beträffande tiden då dom skulle skriftligen utgivas skulle enligt lagutkastet

gälla vad Konungen därom stadgade. I promemorian hänvisades härutinnan

till bestämmelserna i § 16 förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående

expeditionslösen.

Över promemorian jämte lagutkastet hava efter remiss utlåtanden avgivits

av Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge ävensom

samtliga rådhusrätter. Därjämte hava föreningen Sveriges stadsdomare

och Sveriges advokatsamfund inkommit med yttranden.

Förslagets genomförande har utan reservation tillstyrkts av Göta hovrätt

och hovrätten över Skåne och Blekinge samt ett femtiotal

rådhusrätter ävensom Sveriges advokatsamfund. Av

rådhusrätterna har ett stort antal uppgivit, att de föreslagna stadgandena

icke innebure annat än ett lagfästande av rådande praxis.

I åtskilliga andra yttranden hava vederbörande myndigheter icke haft något

att erinra mot en reglering av förevarande spörsmål men förordat vissa

jämkningar i de föreslagna bestämmelserna. Några rådhusrätter ävensom

föreningen Sveriges stadsdomare hava uttalat tveksamhet

beträffande behovet av den föreslagna reformen. Denna har helt avstyrkts

såsom icke erforderlig av ett mindre antal rådhusrätter.

Beträffande förslagets detaljer hava några rådhusrätter förmenat,

att en tidrymd av en vecka alltid borde stå till buds för domens författande;

andra hava förordat längre tid, vissa rådhusrätter ända till tre veckor.

Såsom giltig anledning till uppskov med domens avkunnande har rådhusrätten

i Halmstad ansett kunna godtagas även annan omständighet

än den i lagutkastet angivna eller målets beskaffenhet. Sålunda borde

anhopning på en viss dag av flera mål kunna motivera dylikt uppskov. Rådhusrätten

i Göteborg har betonat, att rättens ledamöter samtidigt

hade att sköta en mångfald övriga ämbetsåligganden av såväl judiciell som

administrativ natur, vilka kunde förhindra ledamöterna att omedelbart eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

7

mera sammanhängande ägna sin tid åt det föreliggande målet. Rådhusrätten

i Lindesberg har uttalat att — såvitt anginge de mindre stadsdomstolama

där ordföranden hade att ensam svara för göromålen — hänsyn

jämväl borde få tagas till andra tjänsteåligganden som icke tålde uppskov,

såsom valförrättningar och exekutiva auktioner å fast egendom. Även

andra rådhusrätter hava gjort liknande uttalanden.

I fråga om den i förslaget för visst fall stadgade uppskovstiden av tre

veckor har Svea hovrätt förordat att den för häradsrätterna för dylikt

fall angivna tidsbegränsningen av fyra veckor borde gälla även för rådhusrätterna.

Hovrätten har härutinnan anfört bland annat:

Väl kan icke vid rådhusrätterna föreligga ett skäl till längre uppskov med

doms avkunnande, som ofta förefinnes vid häradsrätterna, nämligen hänsyn

till nämndens arbetsindelning. Men det synes hovrätten som örn i stället

rådhusrätternas kollegiala organisation ofta skulle kunna föranleda behov

av något längre anstånd med doms avkunnande än vid häradsrätt. Ordföranden

i en häradsrätt kan i regel under tiden från handläggningens avslutande

och till dess dom i målet skall avkunnas ensam disponera handlingarna i

målet. Vid en rådhusrätt däremot skola minst tre personer granska handlingarna

och avgiva sina vota. Därtill kommer att, liksom vid häradsrätt,

under nu ifrågavarande tid protokoll för sista sammanträdet skall uppsättas

och utskrivas. Särskilt i de ej sällan förekommande fall, då vid sista rättegångstillfället

vidlyftig handläggning förekommit, torde stundom vid de större

rådhusrätterna med deras stora arbetsbörda svårigheter möta att i de mål av

vidlyftig beskaffenhet eller av mera komplicerad natur, varom här är fråga,

på tre veckor medhinna nyss berörda arbete.

Åtskilliga rådhusrätter hava uttalat sig i samma riktning.

Rådhusrätten i Gävle har ansett treveckorsbegränsningen kunna

godtagas i brottmål under det att tiden inom vilken dom i civilmål skulle

avkunnas borde bestämmas till högst fyra veckor från det handläggningen

avslutades, där ej synnerliga skäl till annat föranledde. Stockholms

rådhusrätt samt rådhusrätterna i Göteborg och Karlstad

hava uttalat sig för en fem veckors tidsfrist.

En absolut begränsning av anståndstiden har föreslagits avrådhusrätterna

i Kalmar och örebro. Rådhusrätten i Kalmar har sålunda

ifrågasatt huruvida icke tiden, även när synnerliga skäl till anstånd förelåge,

borde begränsas till fyra eller, beträffande verkligt stora mål, till sex veckor.

Rådhusrätten i Örebro har föreslagit sex veckor från handläggningens avslutande.

4

Såsom förut nämnts finnas icke för rådhusrätts vidkommande några bestämmelser,

motsvarande dem som gälla för häradsrätt, rörande skyldighet

att inom viss tid avkunna dom i ett slutbehandlat mål. Frånvaron av dylika

bestämmelser synes icke stå i överensstämmelse med god processordning och

torde jämväl, såsom av justitieombudsmannens förut återgivna skrivelse

framgår, vara ägnad att medföra olägenheter. En reglering av rådhusrätts

skyldighet i berörda hänseende synes därför böra komma till stånd. Här
-

Departeni

e ut kclielen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

emot har det övervägande antalet av de i ärendet hörda myndigheterna ej

heller haft något att erinra.

Bestämmelserna i ämnet torde böra givas det innehåll som framgår av

det remitterade lagutkastet. I ett antal yttranden har förordats en utsträckning

av den i utkastet föreslagna anståndstiden av tre veckor. Tillräckliga

skäl synas emellertid icke föreligga för en sådan ändring av utkastet.

I lagutkastet har såsom hinder för doms avkunnande å det sammanträde

då handläggningen slutförts angivits ''målets beskaffenhet’. Det i departementspromemorian

gjorda uttalandet att fråga här skulle vara om mål av

synnerligen vidlyftig beskaffenhet eller av mera komplicerad natur synes

emellertid innebära en alltför sträng tolkning. Stadgandet torde böra tolkas

som avseende svåra eller vidlyftiga mål överhuvud taget.

Flera rådhusrätter hava i sina yttranden uttalat att såsom hinder för

doms avkunnande i anslutning till målets överlämnande borde kunna godtagas

jämväl sådan omständighet som förekomsten på en och samma dag

av flera större mål eller av andra domstolen åvilande brådskande ämbetsplikter

än de judiciella. I anledning härav må erinras att i samband med

tillkomsten av de för häradsrätt gällande bestämmelserna i ämnet föredragande

departementschefen i propositionen icke ansåg sig kunna beakta ett

av lagrådet väckt förslag att såsom hinder av förevarande slag i lagrummet

upptaga även ''mängden av de å sammanträdet slutförda målen’. Då detta

icke ansetts kunna godtagas som hinder såvitt angår häradsrätt, torde så ej

heller böra ske med avseende å rådhusrätt. Lika litet synes den andra i detta

sammanhang åberopade omständigheten böra upptagas i lagen såsom skäl

för uppskov med domens avkunnande.

Ifrågavarande lagstiftning torde böra träda i kraft den 1 juli 1938.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag -med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhusrätt.

»

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, lia

här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 december

1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 28 oktober 1937 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Nonungen

i statsrådet den 22 oktober 1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnade

vid rådhusrätt.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Ernst

Leche.

Lagrådet yttrade:

Förevarande lagförslag har i stort sett utformats efter förebild av 5 § i

lagen den 8 mars 1935 med vissa bestämmelser om häradsting. Under det

att sistnämnda stadgande för vanliga fall utgår från att anstånd med doms

avkunnande, då den ej kan givas vid det allmänna sammanträde vid vilket

målet slutförts, icke bör överskrida fyra veckor, har emellertid motsvarande

tidrymd här satts till tre veckor från det handläggningen avslutades. Såsom

skäl härför har anförts att med hänsyn till arbetsförhållandena inom

rådstuvurätterna en något kortare tidsbegränsning än för häradsrätterna

synts kunna ifrågakomma. Även om iakttagandet av den sålunda angivna

tiden vid ett stort antal mindre och medelstora rådstuvurätter icke lärer vålla

svårigheter, kan det sättas i fråga huruvida detta är fallet jämväl med de

större rådstuvurätterna, där förhållandena äro mera jämförliga med de vid

häradsrätterna rådande. Vad Svea hovrätt och vissa större rådstuvurätter i

ärendet anfört synes visa att arbetsförhållandena vid dessa rådstuvurätter

knappast i sig själva äro sådana att för deni en kortare anståndstid än för

häradsrätterna är motiverad. Med anståndstidens normala begränsning till

fyra veckor torde också i huvudsak reformens syfte vinnas, varemot — under

nuvarande rättegångsordning — vid en snävare begränsning fara kan

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 36.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

föreligga att det för exceptionella förhållanden avsedda undantaget komme

att åberopas i sådan utsträckning att detta syfte kan äventyras. Lagrådet

hemställer därför att tidsbestämmelsen tre veckor utbytes mot fyra veckor.

Enligt 27 § i lagen om arbetsdomstol skall i allt, varom ej i lagen är särskilt

stadgat, beträffande arbetsdomstolen och rättegången därstädes lända

till efterrättelse vad i fråga om rådstuvurätt är föreskrivet, där det är

tillämpligt. Vid bedömande av det remitterade förslaget kan fördenskull

icke lämnas obeaktat, att förslagets bestämmelser tilläventyrs skulle

kunna anses äga avseende även å arbetsdomstolen. Att emellertid arbetsdomstolen

icke i det hänseende varom nu är fråga kan utan vidare likställas

med rådstuvurätt synes vara ställt utom tvekan. Även om beträffande rättegång

vid arbetsdomstolen i de icke genom särskilda bestämmelser reglerade

delarna hänvisning ansetts kunna göras till vad som gäller om rådstuvurätt,

förefinnas dock djupgående skiljaktigheter. Arbetsdomstolens ställning inom

det rättsområde, som blivit den anvisat, målens egenartade beskaffenhet och

avgörandenas vittgående betydelse för tillämpning av kollektivavtalen ävensom

domstolens sammansättning med därav betingade särskilda arbetsformer

måste utesluta varje omedelbar jämförelse med de allmänna domstolarna.

Lika litet torde med avseende å arbetsbördans någorlunda jämna fördelning

en beräkning låta sig utföra efter samma måttstock som beträffande

en rådstuvurätt. Vid dessa förhållanden lärer icke lämpligen kunna ifrågakomma

att fastställa några särskilda föreskrifter om den tid, inom vilken arbetsdomstolen

skall hava avkunnat dom i där handlagt mål. Att något

dylikt skulle vara åsyftat med det remitterade förslaget är ej heller att antaga,

och på grund av det i nyssnämnda stadgande gjorda förbehållet torde

en ny lag i enlighet med förslaget icke komma att innefatta hinder för arbetsdomstolen

att härutinnan såsom hittills förfara efter omständigheterna.

Något undantag eller förbehåll med avseende å arbetsdomstolen synes därför

icke vara erforderligt i förslagets text.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 december 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Engberg, Sköld, Quensel, Forslund.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler lagrådets

den 21 december 1937 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 oktober

1937 remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande

vid rådhusrätt.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Lagrådets hemställan om utsträckning av den i lagförslaget stadgade anståndstiden

från tre till fyra veckor finner jag mig icke böra biträda. Därest

vid vissa större rådhusrätter svårigheter skulle möta att iakttaga förslagets

tidsbestämmelse, torde genom förändringar i organisatoriskt hänseende

dessa svårigheter kunna undanröjas. I anslutning till vad lagrådet i övrigt

uttalat vill jag understryka att föreskrifterna i förslaget icke äro avsedda att

vinna tillämpning beträffande doms avkunnande vid arbetsdomstolen.»

Föredraganden hemställer därefter att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhusrätt. s. 1 i texten
  2. 1LU 1938:9 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn doms avkunnande vid rådhusrätt, dels ock i ämnet väckt m s. 1 i texten